Index 
Antagna texter
Torsdagen den 27 november 2014 - StrasbourgSlutlig utgåva
Hädelselagar i Pakistan
 Serbien: fallet med den misstänkte krigsförbrytaren Vojislav Šešelj
 Irak: bortförande och misshandel av kvinnor
 Beslut att inte invända mot en delegerad akt: ett provisoriskt system för delbetalningar av bidrag för att täcka den gemensamma resolutionsnämndens administrativa utgifter under den provisoriska perioden
 Förseningar i starten för sammanhållningspolitiken 2014–2020
 Kommissionens riktlinjer för konsekvensbedömningar
 25:e årsdagen av FN:s konvention om barnets rättigheter
 Den digitala inre marknaden
 Undernäring bland barn i utvecklingsländer

Hädelselagar i Pakistan
PDF 142kWORD 62k
Europaparlamentets resolution av den 27 november 2014 om Pakistan: hädelselagar (2014/2969(RSP))
P8_TA(2014)0064RC-B8-0289/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Pakistan,

–  med beaktande av artikel 18 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948 och artikel 18 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av FN:s deklaration från 1981om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering grundad på religion eller övertygelse,

–  med beaktande av rapporterna från FN:s särskilde rapportör om religions- och trosfrihet,

–  med beaktande av rapporten av den 4 april 2013 från FN:s särskilda rapportör om domares och advokaters oberoende, Gabriela Knaul, som utarbetades efter hennes besök i Pakistan den 19–29 maj 2012,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 december 2013 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2012 och Europeiska unionens politik på området, i vilken förföljelsen av kristna och andra religiösa minoriteter fördöms(1),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om främjande och skydd av religions- och trosfriheten(2),

–  med beaktande av den femåriga åtagandeplanen mellan EU och Pakistan från mars 2012, som innehåller sådana prioriteringar som gott styre och dialog om de mänskliga rättigheterna, och av den närbesläktade andra strategiska dialogen mellan EU och Pakistan från den 25 mars 2014,

–  med beaktande av rådets slutsatser om Pakistan av den 11 mars 2013(3), i vilka man upprepar EU:s förväntningar avseende främjandet av och respekten för mänskliga rättigheter och fördömer alla former av våld, inbegripet mot religiösa minoriteter,

–  med beaktande av uttalandet av den 18 oktober 2014 från talespersonen för Europeiska utrikestjänsten om beslutet av High Court i Lahore att fastställa domen mot Asia Bibi i Pakistan,

–  med beaktande av pressmeddelandet av den 29 oktober 2014 från EU:s delegation i Pakistan i samband med det besök som EU:s särskilde representant för mänskliga rättigheter gjorde i Pakistan den 26–29 oktober 2014,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2014 om Pakistans regionala roll och politiska förbindelser med EU(4),

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Asia Bibi, en kristen kvinna från Punjab, greps 2009 och dömdes till döden 2010 för hädelse enligt avsnitt 295-C i Pakistans strafflag. Den 16 oktober 2014 ogillade High Court i Lahore Asia Bibis överklagande och fastställde domen. Den 24 november 2014 lämnade svaranden in ett överklagande till Högsta domstolen, ett förfarande som kan ta många år. Pakistans president kan fortfarande upphäva beslutet av High Court i Lahore genom att benåda Asia Bibi.

B.  Den 7 november 2014 misshandlades ett kristet par, Shama Bibi och Shahbaz Masih, av en folkmassa som anklagade dem för att ha bränt sidor från Koranen i östra Pakistan. Deras kroppar brändes upp i en ugn för tegelbränning, och enligt vissa rapporter var de fortfarande vid liv när de kastades in i ugnen.

C.  På sistone har ett antal dödsdomar avkunnats mot pakistanska medborgare på grund av brott mot hädelselagarna, bland annat Sawan Masih, en kristen som påstås ha förolämpat profeten Muhammed i ett samtal, och ett kristet par, Shafqat Emmanuel och Shagufta Kausar som påstås ha förolämpat Profeten i ett sms.

D.  Människorättsaktivisten och advokaten Rashid Rehman mördades den 7 maj 2014. Några veckor tidigare hade Rehman hotats för att han försvarat en lektor som åtalats enligt Pakistans hädelselag.

E.  I oktober 2014 blev Mohammad Asgar, en brittisk medborgare av pakistanskt ursprung som suttit fängslad för hädelse i Pakistan trots att han diagnostiserats som psykiskt sjuk i Storbritannien, skjuten och sårad av en fängelsevakt. Hans angripare har gripits och åtalats för mordförsök av provinsmyndigheterna, och åtta andra fängelsevakter har avstängts från tjänstgöring.

F.  Den 5 november 2014 dödades Tufail Haider, en 45-årig shiamuslim, under ett förhör av en polistjänsteman som senare hävdade att Haider gjort nedsättande kommentarer om ”profeten Muhammeds följeslagare”.

G.  Det har rapporterats att totalt 1 438 personer åtalats för hädelse i Pakistan mellan 1987 och oktober 2014, varav 633 muslimer, 494 ahmadiyyamuslimer, 187 kristna och 21 hinduer. Sedan 1990 har minst 60 personer dödats av pöbelvåld i hädelserelaterade fall.

H.  Dussintals människor, däribland muslimer, hinduer, kristna och andra, sitter för närvarande i fängelse anklagade för hädelse. Hittills har ingen dödsdom för hädelse genomförts, men flera åtalade har dödats av pöbelvåld. Det finns en enorm press på det pakistanska domstolssystemet från vissa religiösa ledare att fastställa och genomföra dödsdomarna, som vanligen avkunnas av lägre domstolar. Rättsliga förfaranden tar ofta många år och har en förödande inverkan på oskyldiga pakistanska medborgare och deras familjer och samhällen.

I.  Pakistans hädelselagar gör det farligt för religiösa minoriteter att uttrycka sig fritt och att delta öppet i religiös verksamhet. Det utbredda missbruket av dessa lagar är väldokumenterat. I stället för att skydda religiösa samfund har de lagt en filt av rädsla över det pakistanska samhället. Varje försök att reformera lagarna eller deras tillämpning har kvävts med hot och mord. Försök att diskutera dessa frågor i medierna, online eller offline, bemöts ofta med hot och trakasserier, även från regeringens sida.

J.  Pakistan spelar en viktig roll för att främja stabiliteten i Sydasien och kan förväntas föregå med gott exempel när det gäller att stärka rättsstaten och de mänskliga rättigheterna.

K.  Pakistan ratificerade nyligen sju av de nio viktigaste internationella avtalen om mänskliga rättigheter, inklusive den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, som innehåller en rad bestämmelser om rättskipning, rätten till en rättvis rättegång, likhet inför lagen och icke-diskriminering.

L.  Pakistan har av FN:s människorättsmekanismer uppmanats att upphäva hädelselagarna eller åtminstone införa omedelbara skyddsåtgärder så att lagarna inte missbrukas för att angripa medborgare som ofta kommer från religiösa minoritetsgrupper.

M.  EU och Pakistan har fördjupat och breddat sina bilaterala band, vilket framgår av den femåriga åtagandeplanen, som inleddes i februari 2012, och den andra strategiska dialogen mellan EU och Pakistan, som hölls i mars 2014. Syftet med den femåriga åtagandeplanen mellan EU och Pakistan är att bygga upp en strategisk relation och utforma ett partnerskap för fred och utveckling på grundval av gemensamma värden och principer.

N.  Pakistan kom med i GSP plus för första gången den 1 januari 2014. Denna ordning ”bör ge ett starkt incitament för att respektera grundläggande mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter, miljön och god samhällsstyrning”.

1.  Europaparlamentet är djupt oroat och bedrövat över beslutet av den 16 oktober 2014 från Lahore High Court att fastställa dödsdomen mot Asia Bibi för hädelse. Parlamentet uppmanar Högsta domstolen att snabbt och utan dröjsmål inleda sitt förfarande i målet och att upprätthålla rättsstatsprincipen och fullständig respekt för de mänskliga rättigheterna i sin dom.

2.  Europaparlamentet uppmanar också Pakistans domstolar att snabbt gå vidare med granskningen av dödsdomarna mot Sawan Masih, Mohammad Asgar och Shafqat Emmanuel och dennes hustru Shagufta Kausar, liksom alla andra medborgare som för närvarande väntar på avrättning för påstådda brott mot hädelselagarna.

3.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt morden på Shama Bibi och Shahbaz Masih och uttrycker sitt deltagande med deras anhöriga, liksom med de anhöriga till alla de oskyldiga offer som mördats till följd av hädelselagarna i Pakistan. De som begått dessa dåd måste ställas inför rätta. Parlamentet noterar beslutet av Punjabs delstatsregering att inrätta en kommission för snabb utredning av morden på Shama Bibi och Shahbaz Masih och att beordra ytterligare polisskydd för kristna bostadsområden i provinsen. Parlamentet understryker emellertid att det måste bli ett slut på känslan av straffrihet och att det behövs mer övergripande reformer i syfte att ta itu med frågan om våldet mot religiösa minoriteter, som fortfarande är utbrett i Pakistan.

4.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över att de kontroversiella hädelselagarna kan missbrukas och riskerar att drabba personer från alla religiösa riktningar i Pakistan. Parlamentet uttrycker särskild oro över att hädelselagarna – som den bortgångne ministern Shahbaz Bhatti, den bortgångne guvernören Salman Taseer och Rashid Rehman, vilka alla mördades för sitt ställningstagande för religiös tolerans, öppet motsatte sig – nu används allt oftare för att angripa utsatta minoritetsgrupper, däribland ahmadiyyamuslimer och kristna, i Pakistan.

5.  Europaparlamentet uppmanar Pakistans regering att genomföra en genomgripande översyn av hädelselagarna och deras nuvarande tillämpning, särskilt strafflagens avsnitt 295 B och C, som föreskriver obligatoriskt livstidsstraff (295 B och C) eller till och med dödsstraff (295 C) för påstådd hädelse, i syfte att upphäva lagarna. Parlamentet uppmanar Pakistans regering att avskaffa dödsstraffet, däribland för hädelse och avfall från tron, och att införa skyddsåtgärder för att förhindra missbruk av rättsliga bestämmelser om hädelse och avfall.

6.  Europaparlamentet uppmanar de pakistanska myndigheterna att garantera domstolarnas oberoende, rättssäkerhet och en rättvis rättegång i enlighet med internationella normer för rättsliga förfaranden, bland annat genom att beakta de senaste rekommendationerna från FN:s särskilde rapportör om domares och advokaters oberoende. Parlamentet uppmanar vidare de pakistanska myndigheterna att ge tillräckligt skydd åt alla som är inblandade i hädelsemål, bland annat genom att skydda domare från yttre påtryckningar, skydda de åtalade och deras anhöriga och samfund från pöbelvåld samt tillhandahålla lösningar åt personer som frikänts men inte kan återvända till sina hemtrakter.

7.  Europaparlamentet påminner om att religionsfrihet och minoriteters rättigheter garanteras i Pakistans författning. Parlamentet välkomnar de åtgärder som Pakistans regering vidtagit sedan november 2008 för att trygga religiösa minoriteters intressen, såsom införandet av en femprocentskvot för minoriteter för arbeten inom den federala sektorn, erkännandet av icke-muslimska helgdagar och utlysandet av en särskild dag för nationella minoriteter.

8.  Europaparlamentet uppmanar dock den pakistanska regeringen att öka sina ansträngningar för bättre förståelse mellan religioner, att aktivt motverka religiös fientlighet från samhällsaktörer, att bekämpa religiös intolerans, våldshandlingar och hot samt att agera mot verklig eller uppfattad straffrihet.

9.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt allt våld mot religiösa samfund samt alla former av diskriminering och intolerans på grundval av religion och övertygelse. Parlamentet understryker att rätten till tanke-, samvets- och religionsfrihet är en grundläggande mänsklig rättighet. Parlamentet betonar vidare att alla pakistanier, oberoende av tro eller religion, förtjänar samma respekt, främjande och skydd av sina mänskliga rättigheter.

10.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att använda alla tillgängliga verktyg, inklusive de som nämns i EU:s riktlinjer om främjande och skydd av religions- och trosfriheten, att hjälpa religiösa samfund och att trycka på för att den pakistanska regeringen ska göra mer för att skydda religiösa minoriteter. Parlamentet uppskattar i detta sammanhang det besök som EU:s särskilde representant för mänskliga rättigheter nyligen gjorde i Pakistan och de samtal han förde där.

11.  Europaparlamentet understryker att beviljandet av status som GSP plus är villkorligt och bland annat förutsätter ratificering och genomförande av 27 internationella konventioner, såsom anges i bilaga VIII till den nya grundförordningen, varav de flesta handlar om mänskliga rättigheter, och att EU kan besluta att dra tillbaka GSP plus-förmåner om ett land inte uppfyller sina åtaganden.

12.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att noga övervaka att Pakistan följer sina åtaganden enligt GSP plus och att främja och försvara de mänskliga rättigheterna i Pakistan.

13.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att arbeta tillsammans med de pakistanska myndigheterna för att reformera det sätt som hädelselagarna används på, bland annat genom att genomföra de åtgärder som föreslås i punkt 6 ovan.

14.  Europaparlamentet uppmuntrar Pakistans regering att samarbeta med FN:s organ, inklusive FN:s särskilde rapportör om religions- och trosfrihet, för att behandla viktiga frågor som rör människorättsproblem.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilde representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s råd för mänskliga rättigheter samt Pakistans regering och parlament.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0575.
(2) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_Data/docs/pressdata/EN/foraff/137585.pdf
(3) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/135946.pdf
(4) Antagna texter, P7_TA(2014)0208.


Serbien: fallet med den misstänkte krigsförbrytaren Vojislav Šešelj
PDF 218kWORD 50k
Europaparlamentets resolution av den 27 november 2014 om Serbien: fallet med den misstänkte krigsförbrytaren Vojislav Šešelj (2014/2970(RSP))
P8_TA(2014)0065RC-B8-0292/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Serbien,

–  med beaktande av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Serbien, å andra sidan, vilket trädde i kraft den 1 september 2013,

–  med beaktande av kommissionens framstegsrapport om Serbien för 2014 av den 8 oktober 2014 (SWD(2014)0302),

–  med beaktande av stadgan för Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien,

–  med beaktande av artikel 65 i krigsförbrytartribunalens rättegångs- och bevisregler,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Vojislav Šešelj, ordförande för Serbiska radikala partiet, står åtalad inför Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien för följande brott begångna under åren 1991–1993: förföljelser på politiska, rasmässiga eller religiösa grunder, deportering, inhumana handlingar (tvångsförflyttning) (brott mot mänskligheten), mord, tortyr, grym behandling, hänsynslös förstörelse av byar eller förödelse som inte kan rättfärdigas av militärt tvingande skäl, förstörelse eller uppsåtlig skadegörelse på religiösa institutioner eller utbildningsinstitutioner, plundring av offentlig eller privat egendom (kränkningar av krigets lagar och bruk) i Kroatien, Bosnien och Hercegovina samt delar av Vojvodina (Serbien).

B.  Krigsförbrytartribunalen grundades 1993 av FN med uppgiften att ta upp krigsförbrytelser begångna på 1990-talet, och lade grunden för konfliktlösning och utveckling efter konflikten i regionen.

C.  Den 6 november 2014 – efter över elva års frihetsberövande och medan rättegången ännu pågick – beordrade tribunalens undersökningskammare på eget initiativ att Šešelj provisoriskt skulle försättas på fri fot på grund av sin vacklande hälsa. Villkoren för frigivningen var att Šešelj i) inte försöker påverka vittnen och offer, och ii) inställer sig inför undersökningskammaren så snart han blir kallad. Šešelj har redan från rättegångens början varit fientligt inställd till krigsförbrytartribunalen genom att vid upprepade tillfällen störa och avbryta domstolsförhandlingarna och få dem inställda, och har vid tre tillfällen åtalats för domstolstrots efter att ha hotat vittnen.

D.  Efter hemkomsten till Serbien höll Šešelj flera offentliga tal i Belgrad, där han framhöll att han inte kommer att återvända frivilligt till krigsförbrytartribunalen när han kallas och tillkännagav därmed sin avsikt att bryta mot ett av de två villkoren för sin frigivning.

E.  I sina offentliga uttalanden har Šešelj vid upprepade tillfällen uppmanat till grundandet av ett ”Storserbien”, öppet gjort anspråk på grannländer, däribland EU-landet Kroatien, och uppviglat till hat mot icke-serber. I ett pressmeddelande gratulerade han de serbiska tjetnikerna till ”befrielsen” av Vukovar på 23-årsdagen av denna kroatiska stads kapitulation för serbiska paramilitära styrkor och den jugoslaviska armén 1991 och de illdåd som begicks i samband med detta. Därmed bröt Šešelj mot villkoret att inte påverka offren. Den serbiska fredsgruppen ”Kvinnor i svart” samlades i Belgrad för att sörja belägringens offer i ett uppträdande som de kallade ”Vi ska aldrig glömma brotten i Vukovar”.

1.  Europaparlamentet fördömer skarpt Šešeljs krigshets, uppvigling till hat och uppmuntran av territoriella anspråk samt hans försök att få Serbien att avvika från sin europeiska kurs. Parlamentet beklagar djupt den provokativa offentliga verksamhet och krigsretorik som han har ägnat sig åt sedan sin provisoriska frigivning och som åter har öppnat offrens psykiska sår från kriget och grymheterna i början av 1990-talet. Parlamentet framhåller att den senaste tidens uttalanden från Šešelj kan komma att undergräva de framsteg som gjorts i samarbetet och försoningen i regionen och kullkasta de senaste årens ansträngningar.

2.  Europaparlamentet erinrar de serbiska myndigheterna om deras skyldigheter inom ramen för samarbetet med krigsförbrytartribunalen och om Serbiens skyldigheter som EU‑kandidatland. Parlamentet noterar med oro att avsaknaden av en adekvat politisk och juridisk reaktion på Šešeljs beteende från de serbiska myndigheternas sida rubbar offrens tilltro till rättsväsendet. Parlamentet uppmuntrar de serbiska myndigheterna och de demokratiska partierna att fördöma alla offentliga yttringar av hatpropaganda och krigsretorik och att främja skyddet av minoriteters rättigheter och av kulturella rättigheter. Parlamentet uppmanar de serbiska myndigheterna att utreda huruvida Šešelj har brutit mot serbisk lag och att skärpa och fullt ut tillämpa lagstiftningen om förbud mot hatpropaganda, diskriminering och uppvigling till hat. Parlamentet stöder alla politiska partier, icke-statliga organisationer och privatpersoner i Serbien som bekämpar hatpropaganda.

3.  Europaparlamentet uppmanar krigsförbrytartribunalen och dess åklagare att vidta åtgärder för att åter granska förekomsten av krav för provisorisk frigivning under nya omständigheter. Om det finns olika standarder för tribunalens praxis i samband med provisorisk frigivning är detta inget som bidrar till uppnåendet av tribunalens mål. Parlamentet uppmanar krigsförbrytartribunalen att vidta resoluta åtgärder för att återvinna människors förtroende – som har försvagats av Šešeljs skrämmande och oacceptabla offentliga uttalanden – bland annat genom att göra allt som krävs för att påskynda genomförandet av alla rättegångar och överklaganden i tribunalen. Parlamentet erinrar om att lagföring av förövare av krigsförbrytelser är ett nödvändigt villkor för en verklig och varaktig försoningsprocess.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Serbiens president, regering och nationalförsamling, FN:s säkerhetsråd samt ordföranden för Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien.


Irak: bortförande och misshandel av kvinnor
PDF 138kWORD 57k
Europaparlamentets resolution av den 27 november 2014 om Irak: bortförande och misshandel av kvinnor (2014/2971(RSP))
P8_TA(2014)0066RC-B8-0295/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Irak,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 20 oktober 2014 om Isil/Daish‑krisen i Syrien och Irak,

–  med beaktande av resolution S-22/1 från FN:s råd för mänskliga rättigheter av den 1 september 2014 om människorättssituationen i Irak mot bakgrund av de övergrepp som begåtts av den så kallade Islamiska staten i Irak och Levanten och därtill knutna grupper,

–  med beaktande av rapporten ”Skräckväldet: att leva under Isis i Syrien” (”Rule of Terror: Living under ISIS in Syria”) från FN:s oberoende internationella undersökningskommission om Arabrepubliken Syrien av den 14 november 2014,

–  med beaktande av avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Irak, å andra sidan, och av sin resolution av den 17 januari 2013 om partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Irak(1),

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2106 (2013) av den 24 juni 2013 om sexuellt våld under väpnade konflikter och i situationer efter konflikter,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som Irak har anslutit sig till,

–  - med beaktande av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, som har undertecknats av Irak, och FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000),

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den så kallade Islamiska staten har gjort sig skyldig till en mängd grymma handlingar som utgör brott mot mänskligheten, däribland massmord, avrättningar beordrade av självutnämnda IS-domstolar, strikt tillämpning av sharia-lagarna, sexuellt våld mot kvinnor och barn, slaveri, våldtäkter, tvångsäktenskap, handel med människor, fördrivningar och bortföranden. Detta har orsakat en förödande humanitär kris som har drivit ett stort antal människor på flykt från de områden som IS kontrollerar.

B.  I augusti 2014 trängde IS‑styrkor längre in i norra Irak och övermannade de kurdiska Peshmergastyrkor som flyttat in i områden som övergivits av den irakiska armén. Staden Sinjar intogs, liksom den strategiskt viktiga Mosuldammen som förser stora delar av Irak med vatten och el, och IS-kombattanterna nådde så långt som 40 km från Irbil, huvudstaden i det irakiska Kurdistan. Många kurdiska kvinnor strider i Kobani, däribland kvinnor som är medlemmar av och ledare för PKK:s styrkor.

C.  Människor som tillhör olika etniska och religiösa minoriteter, i synnerhet kristna, yazidiska, turkmenska, shabakiska, kakaiska, sabiska och shiitiska befolkningsgrupper, och många araber och sunnimuslimer, har varit måltavla för IS i Mosul och kringliggande regioner, bland annat Sinjar och Tal Afar.

D.  Human Rights Watch uppskattar att 3 133 yazidier antingen har kidnappats och dödats av Islamiska staten eller saknas sedan IS angrepp i början av augusti. Bland dessa tros 2 305 personer som antas ha förts bort, av vilka 412 är barn. IS indoktrinerar tillfångatagna yazidiska barn.

E.  I oktober 2014 uppgav forskare från FN att uppskattningsvis 5 000–7000 kvinnor sitter i provisoriska fångläger från vilka de bortförs och antingen säljs som slavar eller ges till jihadister som bihustrur. Enbart i staden Tal Afar tros cirka 3 500 kvinnor och barn hållas som fångar i fem läger.

F.  IS och andra jihadistextremister i Irak och Syrien har orsakat flyktingströmmar som fyller flyktingläger i Turkiet, Libanon och Jordanien, där den humanitära situationen för särskilt kvinnor och flickor är svår. De löper extremt hög risk att utsättas för trakasserier, sexuellt våld, tvångsäktenskap och andra övergrepp.

G.  Det faktum att IS och därtill knutna terroristgrupper är nationsöverskridande gör den till en global angelägenhet.

H.  FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) är djupt bekymrat över huruvida världssamfundet ska kunna tillgodose de brådskande behoven inför den irakiska vintern, särskilt för personer som har fördrivits nyligen.

I.  Iraks enhet, suveränitet och territoriella integritet är av avgörande betydelse för stabilitet och ekonomisk utveckling i landet och regionen.

1.  Europaparlamentet fördömer i kraftigast möjliga ordalag de systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna och de överträdelser och kränkningar av internationell människorättslagstiftning som IS och därmed förknippade terroristgruppers illgärningar innebär, vilka både utgör krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Parlamentet fördömer särskilt våld mot personer på grundval av religion och etnisk tillhörighet och våld mot kvinnor och barn.

2.  Europaparlamentet fördömer kraftigt de många grymma handlingar som IS har begått med kvinnor som måltavla. Dessa utgör brott mot mänskligheten och inbegriper till exempel bortförande, våldtäkt och andra former av sexuellt våld, slaveri, tvångsäktenskap och tvångskonvertering. Parlamentet understryker att det är viktigt att de som bär ansvaret för dessa överträdelser av de mänskliga rättigheterna och av internationell människorättslagstiftning ställs till svars.

3.  Europaparlamentet understryker att barn omedelbart ska återförenas med sina familjer, att tvångsäktenskap och sexuellt våld ska upphöra och att alla de civila fångar, särskilt kvinnor, som hålls i fångenskap av IS omedelbart ska släppas fria.

4.  Europaparlamentet uppmanar den irakiska regeringen att ratificera Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC) så att ICC ska kunna lagföra de krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten som har begåtts av IS.

5.  Europaparlamentet uppmanar den irakiska regeringen att främja och skydda de mänskliga rättigheterna genom att engagera samtliga delar av det irakiska samhället i en anda av nationell enhet och försoning och upprätthålla de mänskliga rättigheterna och internationell människorättslagstiftning i sitt försök att bekämpa IS. Parlamentet erbjuder sitt stöd för att hjälpa regeringen att bygga ett rättvisare och mer inkluderande samhälle som bland annat skyddar och främjar kvinnors rättigheter.

6.  Europaparlamentet välkomnar världssamfundets insatser, särskilt Förenta staternas, för att stödja de irakiska nationella och lokala myndigheterna i deras kamp mot IS, hindra IS framfart och underlätta tillgången till humanitär hjälp. Parlamentet stöder den globala koalitionen mot IS och dess insatser för att även med militära medel motarbeta den. Parlamentet uppmanar världssamfundet att tillhandahålla det nödvändiga livräddande biståndet inför vintern till människor i Irak, inklusive till de yazidiska familjer som fortfarande befinner sig på berget Sinjar där de försöker hindra IS från att förstöra deras tempel.

7.  Europaparlamentet uppmanar alla regionala aktörer att göra allt som står i deras makt för att stoppa allt som görs av officiella eller privata organ för att propagera för och sprida extremislamistiska ideologier, antingen i ord eller i handling. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet, särskilt EU, att underlätta en regional dialog om problemen i Mellanöstern och inkludera alla viktiga parter, i synnerhet Iran och Saudiarabien.

8.  Europaparlamentet uppmanar FN, och i synnerhet den särskilde rapportören om våld mot kvinnor, Rashida Manjoo, att göra sitt yttersta för att spåra offren och ta reda på fakta om och fastställa omständigheterna kring det våld som flickor och kvinnor utsätts för av IS och därmed förknippade grupper i Irak och Syrien, i syfte att undvika att förövarna går ostraffade och säkerställa att ansvar utkrävs. Parlamentet stöder Hawa Banguras (FN:s särskilde representant för frågor om sexuellt våld i konflikter) arbete.

9.  Europaparlamentet uppmanar de internationella humanitära organisationer som arbetar i Irak, inklusive FN:s organ, att utvidga sin sjukvårds- och rådgivningsverksamhet för fördrivna personer som har flytt IS framfart, och ägna särskild uppmärksamhet åt barn och människor som har överlevt sexuellt våld.

10.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att vidta specifika åtgärder för att ta itu med kvinnornas situation i Irak och säkerställa deras frihet och respekten för deras mest grundläggande rättigheter, och att vidta åtgärder för att förebygga utnyttjande, misshandel och våld mot kvinnor och barn. Parlamentet anser att det är särskilt oroväckande att alla former av våld mot yazidiska kvinnor har ökat. De frihetsberövas, våldtas, utsätts för sexuella övergrepp och säljs till medlemmar i IS. Parlamentet uppmanar särskilt medlemsstaterna att öka de politiska insatserna för att kunna tillgodose de överlevandes behov och att inrätta en mekanism för att kunna erbjuda särskild skräddarsydd post-traumatisk rådgivning till traumatiserade kvinnor från Syrien och Irak, särskilt de yazidiska kvinnorna.

11.  Europaparlamentet är övertygat om att det omedelbara humanitära biståndet och skyddet måste åtföljas av långsiktiga strategier för socioekonomiska rättigheter och försörjningsmöjligheter för återvändande, internt fördrivna och flyktingkvinnor, förbättrat ledarskap samt deltagande, i syfte att ge dem kraften att välja varaktiga lösningar som motsvarar deras behov. Parlamentet anser att det är nödvändigt att utreda de specifika riskerna och särskilda behoven för olika grupper av kvinnor som har utsatts för flera samverkande former av diskriminering.

12.  Europaparlamentet fördömer det faktum att våld och mord har begåtts mot irakiska hbt‑personer helt ostraffat. Parlamentet påpekar att irakiska hbt-personer visserligen inte är den enda riskgruppen i den pågående krisen och konflikten, men att de är extremt utsatta på grund av det begränsade stödet från familjen och samhället och det bristande skyddet från regeringen. Parlamentet noterar att hbt-personer fortfarande är en marginaliserad och utsatt grupp i flyktingläger och i vissa värdsamhällen. Parlamentet uppmanar den irakiska regeringen att tillhandahålla skydd för irakiska hbt-personer.

13.  Europaparlamentet beklagar att de irakiska kvinnornas levnadsförhållanden har försämrats avsevärt till följd av åren av diktatur och konflikter. Parlamentet uppmanar till främjande och genomförande av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000) om kvinnor, fred och säkerhet för att säkerställa kvinnors deltagande i konfliktlösning och demokratiuppbyggande insatser. Parlamentet understryker att kvinnor i Irak inte kommer att få något fullgott skydd eller någon riktig säkerhet förrän de tillåts delta i beslutsprocessen.

14.  Europaparlamentet efterlyser en gemensam internationell insats, i nära samarbete med muslimska länder, organisationer och samhällen, för att motarbeta den radikala salafistiska/wahhabitiska ideologi som ligger till grund för och inspirerar till IS och därtill knutna terroristgruppers handlingar och som är ett växande hot mot medlemsstaternas säkerhet. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att i sin dialog med Gulfstaterna, ta upp de stora farhågorna om försöken från salafister/wahhabiter i dessa stater att indoktrinera flera stora muslimska länder och samhällen över hela världen.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, Iraks regering och representantråd, Kurdistans regionala regering, FN:s generalsekreterare och FN:s råd för mänskliga rättigheter.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0022.


Beslut att inte invända mot en delegerad akt: ett provisoriskt system för delbetalningar av bidrag för att täcka den gemensamma resolutionsnämndens administrativa utgifter under den provisoriska perioden
PDF 121kWORD 49k
Europaparlamentets beslut av den 27 november 2014 om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 8 oktober 2014 om ett provisoriskt system för delbetalningar av bidrag för att täcka den gemensamma resolutionsnämndens administrativa utgifter under den provisoriska perioden (C(2014)7164 - 2014/2882(DEA))
P8_TA(2014)0067B8-0246/2014

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning av den 8 oktober 2014 C(2014)7164,

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 23 oktober 2014, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 4 november 2014 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010(1), särskilt led a, b och c i artikel 65.5,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för ekonomi och valutafrågor,

–  med beaktande av artikel 105.6 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 42 i förordning (EU) nr 806/2014 (förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen) ska det inrättas en gemensam resolutionsnämnd (nedan kallad nämnden) från och med den 19 augusti 2014 i form av en EU-byrå.

B.  Enligt artikel 98 i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen ska nämnden vara fullt operativ senast den 1 januari 2015.

C.  Nämnden ska ha en egen budget som inte är en del av unionens budget och denna budget ska finansieras genom bidrag från banksektorn, särskilt bidrag för nämndens administrativa utgifter som ska betalas av de kreditinstitut, moderföretag, investeringsföretag och finansinstitut som omfattas av förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen.

D.  Enligt artikel 65.5 i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter om bidrag för att fastställa vilken typ av bidrag som ska betalas och hur bidragsbeloppen ska beräknas och särskilt för att fastställa de årliga bidragsnivåer som krävs för att täcka nämndens administrativa utgifter fram till dess att den inleder sin verksamhet fullt ut.

E.  Den 8 oktober 2014 antog kommissionen i linje med den ovannämnda befogenheten kommissionens delegerade förordning om ett provisoriskt system för delbetalningar av bidrag för att täcka den gemensamma resolutionsnämndens administrativa utgifter under den provisoriska perioden.

F.  Denna delegerade förordning träder i kraft i slutet av parlamentets och rådets granskningsperiod endast om varken parlamentet eller rådet har gjort invändningar, eller om både parlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Granskningsperioden har i enlighet med artikel 93.6 i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen fastställts till tre månader från den dag då akten delgavs, dvs. till och med den 8 januari 2015, och kan förlängas med ytterligare tre månader.

G.  För att nämnden ska kunna fungera utan problem senast den 1 januari 2015 måste finansieringsformerna vara ordnade så snart som möjligt och under alla förhållanden före den 1 januari 2015, så att de första administrativa utgifterna (personallöner, infrastruktur, administrativa utgifter och driftsutgifter) kan betalas med egna medel.

H.  Denna delegerade förordning ska därför träda i kraft 2014, innan den granskningsperiod som nämns i skäl F har löpt ut.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 225, 30.7.2014, s. 1.


Förseningar i starten för sammanhållningspolitiken 2014–2020
PDF 218kWORD 53k
Europaparlamentets resolution av den 27 november 2014 om förseningar i starten för sammanhållningspolitiken 2014–2020 (2014/2946(RSP))
P8_TA(2014)0068RC-B8-0278/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i synnerhet artiklarna 4, 162 och 174–178,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006(1),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(3),

–  med beaktande av förslaget till ändringsbudget nr 3 till den allmänna budgeten 2014 (COM(2014)0329),

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Sammanhållningspolitiken är den främsta EU-omfattande politiken för investeringar i den reala ekonomin och en etablerad drivkraft för tillväxt och sysselsättning i EU med en budget på över 350 miljarder euro fram till 2020. Den utgör en betydande del av EU:s strategi för att utjämna regionala obalanser och ojämlikheter, stödja diversifiering och anpassning till förändringar inom industrin samt uppnå ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. I vissa medlemsstater är sammanhållningspolitiken också den främsta källan till offentliga investeringar.

B.  Genom tematisk koncentration inriktas resurserna på ett begränsat antal strategiska mål med tillväxtpotential, såsom innovation och forskning, den digitala agendan, stöd till små och medelstora företag, en koldioxidsnål ekonomi, utbildning samt infrastruktur.

C.  Partnerskapsavtalen och de operativa programmen är strategiska redskap för styrning av investeringar i medlemsstater och regioner i linje med det övergripande målet i Europa 2020‑strategin om smart och hållbar tillväxt för alla.

D.  I artiklarna 14, 16 och 29 i förordning (EU) nr 1303/2013 fastställs en tidsplan för inlämnande och antagande av partnerskapsavtal och operativa program. Enligt denna tidsplan skulle partnerskapsavtalen ha antagits i slutet av augusti 2014 och de operativa programmen senast i slutet av januari 2015.

E.  Programplaneringsprocessen är klart försenad, och endast ett begränsat antal operativa program (strax över 100) förväntas ha antagits i slutet av 2014.

F.  På begäran av medlemsstaterna har kommissionen utarbetat ett icke-officiellt dokument om hanteringen av åtaganden för 2014 för program som samfinansieras av Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden och som inte kommer att ha antagits av kommissionen den 31 december 2014.

G.  Det finns två tänkbara scenarier för antagandet av de operativa programmen, som båda innebär ytterligare förseningar i fråga om starten av genomförandet: dels i) ett överföringsförfarande för de program som anses klara för antagande den 31 december 2014, dels ii) en ombudgetering av outnyttjade anslag för 2014 i de europeiska struktur- och investeringsfonderna – vilket skulle innebära en teknisk översyn av den fleråriga budgetramen (FBR) – för de program som inte anses klara för antagande före utgången av 2014.

H.  Enligt kommissionens tidsplan skulle de operativa programmen kunna antas mellan den 15 februari och den 31 mars 2015 enligt överföringsförfarandet och efter den 1 maj 2015 enligt ombudgeteringsförfarandet.

I.  Förutom förseningarna i genomförandet för programperioden 2014–2020 har sammanhållningspolitiken även problem med eftersläpning av betalningar för programperioden 2007–2013. Detta försvagar ytterligare sammanhållningspolitikens trovärdighet, genomslagskraft och långsiktighet.

J.  Kommissionens ordförande har meddelat att han har för avsikt att lansera ett investeringspaket på 315 miljarder euro.

1.  Europaparlamentet är allvarligt oroat över de stora förseningarna i genomförandet av sammanhållningspolitiken för perioden 2014–2020. Samtidigt är det viktigt att de operativa program som antas i början av programperioden är av god kvalitet, så att man inte behöver ändra dem i efterhand.

2.  Europaparlamentet betonar att de nuvarande förseningarna innebär en utmaning för de nationella, regionala och lokala myndigheternas förmåga att effektivt planera och genomföra de europeiska struktur- och investeringsfonderna för perioden 2014–2020.

3.  Europaparlamentet påpekar att sammanhållningspolitiken, tillsammans med medlemsstaternas samfinansiering, utgör en stor del av de tillväxtrelaterade offentliga utgifterna i EU. Det är därför av avgörande betydelse att genomförandet av de nya programmen kan starta så snart som möjligt i syfte att maximera investeringsresultaten, skapa nya jobb och öka produktivitetstillväxten.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta sitt ansvar och göra sitt yttersta för att påskynda antagandet av så många operativa program som möjligt under 2014 och att se till att så många program som möjligt är klara för antagande den 31 december 2014, så att man kan använda sig av överföringsförfarandet i enlighet med artikel 13.2 a i budgetförordningen och artikel 4 i dess tillämpningsföreskrifter.

5.  Europaparlamentet kräver att kommissionen – med fortsatt starkt fokus på kvalitet och behovet att upprätthålla kampen mot bedrägerier – undersöker alla tänkbara sätt att rationalisera sina interna förfaranden för att se till att även operativa program som lämnats in på nytt efter tidsfristen den 24 november 2014 kan tas i beaktande, så att den kommissionsinterna samrådsprocessen kan slutföras före årsskiftet och programmen kan anses klara för antagande om de uppfyller kvalitetskraven.

6.  Europaparlamentet är medvetet om att det andra scenariot, som är tillämpligt på de operativa program som inte anses klara för antagande i slutet av 2014, det vill säga ombudgeteringen av outnyttjade medel från 2014 till 2015 i enlighet med artikel 19 i FBR, innebär att det krävs en översyn av FBR senast den 1 maj 2015. Denna översyn är visserligen av teknisk natur men måste ändå följa förfarandet för den fleråriga budgeten. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att så snart som möjligt inleda diskussioner med parlamentet och rådet för att ta fram en trovärdig färdplan som leder fram till att översynen av FBR kan slutföras så tidigt som möjligt under 2015.

7.  Europaparlamentet betonar dessutom att man också behöver godkänna ett motsvarande förslag till ändringsbudget som omfattar de olika åtagandebemyndigandena för 2015 för att de operativa programmen ska kunna antas, vilket i bästa fall innebär att starten för genomförandet av de programmen försenas till mitten av 2015.

8.  Mot bakgrund av ovanstående uppmanar Europaparlamentet kommissionen att presentera de åtgärder den tänker vidta för Europaparlamentet, i syfte att snarast möjligt underlätta genomförandet av de operativa programmen, och att även redogöra föra den tänkta tidsplanen.

9.  Europaparlamentet är mycket bekymrat över eftersläpningen med betalningarna inom ramen för sammanhållningspolitikens operativa program under perioden 2007–2013. Parlamentet betonar hur viktigt och brådskande det är att nå en överenskommelse om detta, på grundval av nya förslag från kommissionen, före utgången av 2014.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att redogöra för konsekvenserna av de försenade betalningarna för starten av genomförandet av de nya operativa programmen och att föreslå lösningar så att skadorna kan begränsas i så stor utsträckning som möjligt. Parlamentet begär vidare att kommissionen i samband med rapporten om resultatet av de förhandlingar som anges i artikel 16.3 i förordningen om gemensamma bestämmelser ska analysera de möjliga konsekvenserna av den försenade starten för sammanhållningspolitiken 2014–2020 för tillväxt och sysselsättning och komma med rekommendationer på grundval av de lärdomar som dragits.

11.  Europaparlamentet begär att det investeringspaket på 315 miljarder euro som ska lanseras av kommissionen till fullo kompletterar sammanhållningspolitiken för 2014–2020.

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, Regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och övriga berörda institutioner.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(3) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.


Kommissionens riktlinjer för konsekvensbedömningar
PDF 139kWORD 60k
Europaparlamentets resolution av den 27 november 2014 om översynen av kommissionens riktlinjer för konsekvensbedömningar och SMF‑testets roll (2014/2967(RSP))
P8_TA(2014)0069RC-B8-0311/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det offentliga samråd om översynen av kommissionens riktlinjer för konsekvensbedömningar som nyligen genomfördes och förslaget till reviderade riktlinjer för konsekvensbedömningar,

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2011 om garanti för oberoende konsekvensbedömningar(1),

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Konsekvensbedömningar som ett redskap i ett tidigt skede i lagstiftningsarbetet har en central roll i kommissionens agenda för smart lagstiftning i syfte att ta fram öppen, övergripande och balanserad information om de ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenserna, vilket mervärde EU:s åtgärder kan medföra, den förväntade regelmässiga och administrativa bördan samt kostnaderna och fördelarna med alternativa åtgärder för alla berörda parter.

B.  Enligt gällande riktlinjer för konsekvensbedömningar har kommissionens generalsekretariat och konsekvensbedömningsnämnden en central roll när beslut ska fattas om huruvida en konsekvensbedömning behövs för ett visst initiativ.

C.  Konsekvensbedömningsnämnden har en viktig uppgift som central instans för kvalitetskontroll av konsekvensbedömningar.

D.  Fördragen innehåller övergripande bestämmelser om sociala frågor och miljöskydd – tillsammans med skyldigheten att respektera subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna – som måste beaktas vid fastställandet och genomförandet av unionens politik och verksamhet och som förutsätter en djupgående analys av de relevanta konsekvenserna av all lagstiftning som föreslås.

E.  Enligt en expertgrupp hos kommissionen kan små eller medelstora företags kostnader för att följa en reglering vara tio gånger högre än kostnaderna för större företag. Noggranna och oberoende konsekvensbedömningar är därför särskilt viktiga för små och medelstora företag, som ofta har det svårare än storföretagen att anpassa sig till nya rättsliga och administrativa krav och som beroende på sin storlek har sämre förmåga att föregripa regleringsändringar på ett tidigt stadium.

F.  Principen att ”tänka småskaligt först” ligger till grund för småföretagsakten för Europa från 2008, och har ingått i riktlinjerna för konsekvensbedömningar sedan 2009 och i andra kommissionstexter sedan 2005. Denna princip innebär att små och medelstora företags intressen ska beaktas på ett mycket tidigt stadium i beslutsfattandet, så att lagstiftningen blir bättre anpassad till dem. Det finns en rad verktyg för ett effektivt genomförande av principen, bl.a. testet för små och medelstora företag (SMF-testet) som ska användas på framtida lagstiftningsförslag.

G.  De nuvarande riktlinjerna för konsekvensbedömningar ger specifik vägledning i form av ett SMF-test, liksom vissa möjligheter att begränsa effekterna. Förslaget till reviderade riktlinjer innehåller inga bestämmelser om SMF-testet.

H.  En ordentlig utvärdering av parlamentets väsentliga ändringar av kommissionens ursprungliga förslag ger ett betydligt mervärde till stöd för parlamentets ståndpunkt vid trepartsförhandlingar.

Tillämpningsområde

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att regelbundet se över riktlinjerna för konsekvensbedömningar i syfte att förbättra konsekvensbedömningsförfarandena.

2.  Europaparlamentet betonar att kommissionen bör se till att ekonomiska, sociala, administrativa och miljömässiga aspekter undersöks lika ingående.

3.  Europaparlamentet är dock bekymrat över att förslaget till reviderade riktlinjer är betydligt mindre specifikt än de befintliga riktlinjerna när det gäller tillämpningsområdet för konsekvensbedömningarna och att förslaget ger det ansvariga generaldirektoratet mycket större tolkningsutrymme när det gäller beslutet om huruvida det krävs en konsekvensbedömning eller inte. Parlamentet anser att de nuvarande rutinerna, enligt vilka konsekvensbedömningsnämnden deltar i beslutsfattandet, bör upprätthållas.

4.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör fortsätta med sitt nuvarande tillvägagångssätt och lämna en konsekvensbedömning för alla initiativ som uppfyller minst ett av följande kriterier:

   a) Lagstiftningsförslag som ingår i kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram.
   b) Lagstiftningsförslag som inte ingår i kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram men som har tydliga ekonomiska, administrativa, sociala och miljömässiga konsekvenser.
   c) Icke-lagstiftningsinitiativ som fastställer framtida strategier (t.ex. vitböcker, åtgärdsplaner, utgiftsprogram och förhandlingsriktlinjer för internationella avtal).
   d) Delegerade akter eller genomförandeakter som läggs fram av kommissionen – och i tillämpliga fall dess byråer – och som förväntas få betydande och tydligt märkbara konsekvenser för ekonomi, sociala omständigheter, miljö och administrativa bördor.

5.  Europaparlamentet konstaterar att utvärderingen av konsekvenserna måste vara rigorös, omfattande och baserad på korrekt, objektiv och fullständig information, med en proportionerlig analys som fokuserar på förslagets syfte och mål, så att ett välinformerat politiskt beslut kan fattas.

6.  Europaparlamentet är övertygat om att konsekvensbedömningar är ett viktigt verktyg till stöd för beslutsfattande inom alla EU:s institutioner och ett viktigt inslag i processen för att åstadkomma bättre lagstiftning. Parlamentet medger dock att konsekvensbedömningar inte kan ersätta politisk bedömning och politiska beslut.

7.  Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att samråda med alla berörda parter i ett tidigt skede i konsekvensbedömningsförfarandet, så att deras synpunkter kan beaktas när konsekvensbedömningar utarbetas och innan de publiceras.

8.  Europaparlamentet konstaterar att tillämpningsområdet för en konsekvensbedömning inte alltid överensstämmer med de antagna förslagen i de fall dessa ändras när de lagts fram för godkännande i kommissionskollegiet. Parlamentet kräver att det i förslaget till reviderade riktlinjer anges att konsekvensbedömningen ska uppdateras för att säkerställa kontinuitet mellan de frågor som behandlas i konsekvensbedömningen och de förslag som slutligen antas av kommissionen.

Konsekvensbedömningsnämnden

9.  Europaparlamentet anser att det är mycket problematiskt att konsekvensbedömningsnämndens roll inte är tydligare definierad i förslaget till reviderade riktlinjer. Parlamentet insisterar eftertryckligen på att kommissionen omprövar detta utelämnande och på ett tydligare sätt fastställer förfaranden för konsekvensbedömningsnämnden i ett nytt förslag till reviderade riktlinjer när kommissionen svarar på denna resolution som antagits av parlamentet.

10.  Europaparlamentet anser att sådana nya förfaranden på ett tydligt, begripligt och transparent sätt bör fastställa förfarandet för inlämnande, översyn och slutligt godkännande av konsekvensbedömningar som lagts fram för konsekvensbedömningsnämnden.

11.  Europaparlamentet upprepar sin åsikt att kommissionen bör avstå från att anta förslag som inte åtföljs av ett utlåtande som godkänts av konsekvensbedömningsnämnden.

12.  Europaparlamentet påminner vidare kommissionen om sin begäran att konsekvensbedömningsnämnden måste få ett starkare oberoende, och särskilt att dess medlemmar inte ska underställas politisk kontroll. Parlamentet anser att konsekvensbedömningsnämnden endast bör bestå av högt kvalificerade personer som har kompetens att bedöma den analys som gjorts av de ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenserna.

13.  Europaparlamentet ser fram emot den nya kommissionens klargörande av hur den tänker gå vidare med de aspekter som behandlas i denna resolution, så att detta bättre kan tas i beaktande när ståndpunkten angående kommissionens nya Refit‑meddelande utarbetas, utan att det påverkar parlamentets ståndpunkt i detta sammanhang.

SMF-testet

14.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen i sin översyn av småföretagsakten från 2011 beklagar att endast åtta medlemsstater har infört SMF-testet i sina inhemska beslutsprocesser. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna arbeta för att bättre sprida principerna i SMF-testet inom ramen för nationella förfaranden, till stöd för politiken för små och medelstora företag.

15.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens tydliga åtagande i översynen att ytterligare stärka SMF‑testet. Parlamentet beklagar dock att SMF‑testet, i strid med denna avsikt, inte ens nämns i förslaget till reviderade riktlinjer.

16.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen i småföretagsakten gjorde en utfästelse att införa principen ”tänka småskaligt först” vid utformningen av sin politik, och att detta innefattar SMF-testet för att utvärdera konsekvenserna av kommande lagstiftning och administrativa initiativ för små och medelstora företag. Parlamentet betonar att det är mycket viktigt att säkerställa att detta test genomförs ordentligt, och anser att det fortfarande finns en betydande marginal för förbättringar.

17.  Europaparlamentet insisterar på att SMF-testet upprätthålls såsom det fastställs i bilaga 8 till riktlinjerna, i syfte att undvika att små och medelstora företag påverkas i orimlig grad eller missgynnas av kommissionens initiativ jämfört med större bolag.

18.  Europaparlamentet betonar att konsekvensbedömningarna i sådana fall bör omfatta alternativa mekanismer och/eller möjligheter till flexibilitet i syfte att hjälpa de små och medelstora företagen att anpassa sig till initiativet (i enlighet med bilaga 8.4). Parlamentet välkomnar i detta hänseende att det i förslaget till reviderade riktlinjer ingår en valmöjlighet så att man kan undanta mikroföretag från ett lagstiftningsförslags tillämpningsområde. Parlamentet anser dock att det inte alltid är den bästa strategin att automatiskt undanta mikroföretag, och att detta därför måste bedömas från fall till fall för varje förslag i syfte att spegla principen om omvänd bevisbörda, det vill säga att mikroföretagen även i fortsättningen bör hållas utanför förslagens tillämpningsområde, såvida det inte påvisas att de bör omfattas. Parlamentet stöder tanken på anpassade lösningar och enklare förfaranden för små och medelstora företag i konsekvensbedömningen om det kan påvisas att detta inte på olämpligt sätt begränsar lagstiftningens ändamålsenlighet.

Tillämpning och övervakning

19.  Europaparlamentet konstaterar att en lagstiftningsakts slutliga utformning kan skilja sig avsevärt från det förslag som antogs av kommissionen. Parlamentet anser att det vore lämpligt om det för antagna lagstiftningsakter togs fram en sammanfattning av de uppskattade fördelarna och kostnaderna, med uppdateringar som återger skillnader i förhållande till analysen i konsekvensbedömningen på grund av ändringar som gjorts under lagstiftningsprocessen. Parlamentet anser att ett sådant förfarande skulle förenkla övervakningen och bedömningen av ett förslags konsekvenser.

Inrättande av ett rådgivande organ för bättre lagstiftning

20.  Europaparlamentet uppskattar arbetet och slutrapporten från högnivågruppen för administrativa bördor, som tillkommit på kommissionens uppdrag. Parlamentet erinrar om att kommissionen enligt sitt senaste meddelande om Refit från juni 2014 överväger att tillsätta en ny högnivågrupp för bättre lagstiftning bestående av företrädare för berörda parter och av nationella experter.

21.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen så snart som möjligt inrättar denna grupp som ett rådgivande högnivåorgan för bättre lagstiftning bestående av såväl expertis från berörda parter som nationella experter. Parlamentet föreslår att detta organ ska ha ett starkt och oberoende rådgivande mandat, som bör komplettera kommissionens arbete med konsekvensbedömningar. Parlamentet anser att en sådan grupps expertis, inbegripet i fråga om subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, skulle kunna medföra ett mervärde för konsekvensbedömningsförfarandet och för andra initiativ till bättre lagstiftning. Parlamentet och rådet bör involveras i utnämningen av experter. Parlamentet anser att bästa praxis och erfarenheter från befintliga organ för bättre lagstiftning (såsom de i Sverige, Tjeckien, Nederländerna, Storbritannien eller Tyskland) bör beaktas.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett nytt förslag till reviderade riktlinjer för konsekvensbedömningar, som tar hänsyn till de punkter som framhålls i denna resolution och till kommissionens nya struktur, i synnerhet rollen för den nye vice ordföranden med ansvar för bättre lagstiftning.

Konsekvensbedömningar i parlamentet

23.  Europaparlamentet begär att parlamentet och i synnerhet utskotten systematiskt och så tidigt som möjligt ska granska kommissionens konsekvensbedömningar.

24.  Europaparlamentet erinrar om sin resolution av den 8 juni 2011 om garanti för oberoende konsekvensbedömningar, där parlamentet efterlyste ett mer konsekvent utnyttjande av det redan tillgängliga instrument som parlamentets egna konsekvensbedömningar utgör. Parlamentet erinrar om att det finns en särskild budgetpost och specialinrättade tjänster för att genomföra konsekvensbedömningar. Parlamentet anser att dess egna konsekvensbedömningar är särskilt nödvändiga när betydande förändringar av kommissionens ursprungliga förslag har gjorts.

Konsekvensanalyser inom Europeiska rådet

25.  Europaparlamentet förväntar sig att rådet lever upp till sin utfästelse att systematiskt utvärdera konsekvenserna av sina egna väsentliga ändringar.

o
o   o

26.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och rådet.

(1) EUT C 380 E, 11.12.2012, s. 31.


25:e årsdagen av FN:s konvention om barnets rättigheter
PDF 164kWORD 79k
Europaparlamentets resolution av den 27 november 2014 om 25:e årsdagen av FN:s konvention om barnets rättigheter (2014/2919(RSP))
P8_TA(2014)0070B8-0285/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter, antagen i New York den 20 november 1989,

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, antagen i New York den 13 december 2006,

–  med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artikel 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av Stockholmsprogrammet från 2009 och den tillhörande handlingsplan för 2010–2014,

–  med beaktande av allmän kommentar nr 14 (2013) från FN:s kommitté för barnets rättigheter om att barnets bästa alltid ska sättas i främsta rummet,

–  med beaktande av EU:s agenda för barns rättigheter, antagen i februari 2011,

–  med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling,

–  med beaktande av den förklaring och den handlingsplan som antogs vid högnivåmötet i Busan den 29 november–1 december 2011 om utvecklingsbiståndets effektivitet,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 februari 2008 En särskild plats för barnen i EU:s yttre åtgärder (COM(2008)0055),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om barn och väpnad konflikt,

–  med beaktande av FN:s handlingsplan A World Fit for Children,

–  med beaktande av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF(2),

–  med beaktande av EU:s strategi för utrotande av människohandel 2012–2016, i synnerhet bestämmelserna om finansiering av utarbetandet av riktlinjer för system för skydd av barn och utbyte av bästa praxis,

–  med beaktande av kommissionens rekommendation 2013/112/EU av den 20 februari 2013 Bryta det sociala arvet: investera i barnens framtid(3) ,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2013 om situationen för ensamkommande minderåriga i EU(4),

–  med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor från 1979 och handlingsplattformen från Peking,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 25 februari 2014 med rekommendationer till kommissionen om bekämpning av våld mot kvinnor(5) och av den 6 februari 2014 om kommissionens meddelande Om utrotande av kvinnlig könsstympning(6),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 5 juni 2014 om förebyggande och bekämpning av alla former av våld mot kvinnor och flickor, inbegripet kvinnlig könsstympning,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 19 maj 2014 om en rättighetsbaserad strategi för utvecklingssamarbete, som omfattar alla mänskliga rättigheter

–  med beaktande av artikel 7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som på nytt bekräftar att EU ”ska säkerställa samstämmigheten mellan all sin politik och verksamhet, med beaktande av samtliga sina mål”,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juni 2014 Ett anständigt liv för alla: från vision till kollektiva åtgärder (COM(2014)0335),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 april 2005 Konsekvens i utvecklingspolitiken (COM(2005)0134) och av slutsatserna från rådets (utrikes frågor) 3 166:e möte den 14 maj 2012 Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  FN:s konvention om barnets rättigheter och de fakultativa protokollen till konventionen utgör stommen i främjandet och skyddet av barnets rättigheter, då de innehåller en övergripande uppsättning internationella rättsliga normer för skyddet av barn och deras välbefinnande.

B.  EU:s samtliga medlemsstater har ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter och har tydliga rättsliga skyldigheter att inom sin jurisdiktion främja, skydda och genomföra alla barns rättigheter.

C.  Främjandet av barns rättigheter är ett uttryckligt mål i EU:s politik, och enligt EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna måste barnets bästa komma i främsta rummet i alla EU-åtgärder.

D.  FN:s konvention om barnets rättigheter och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna respekterar barns rätt att komma till tals och att få sina åsikter om frågor som berör dem tagna i beaktande med utgångspunkt i deras ålder och mognad.

E.  Barnets rättigheter, nämligen principen om barnets bästa, barnets rätt att leva, överleva och utvecklas, icke-diskriminering och respekt för barnets rätt att uttrycka sina åsikter, berör all EU-politik.

F.  Sedan FN:s konvention om barnets rättigheter antogs för 25 år sedan har framsteg skett, men barns rättigheter fortsätter att kränkas på många håll i världen, även i EU‑medlemsstater, som en följd av våld, övergrepp, utnyttjande, fattigdom, social utestängning samt diskriminering grundad på religion, funktionsnedsättning, kön, sexuell läggning, ålder, etnicitet, invandrarstatus eller ställning som varaktigt bosatt.

G.  Om rättigheter ska ha någon mening måste alla barn och deras familjer ha tillgång till rättslig prövning och till rättvisa, tidseffektiva och ändamålsenliga rättsmedel.

H.  Omkring 6,6 miljoner barn under fem år dog 2012 till följd av i första hand orsaker som hade kunnat undvikas, och berövades således sin grundläggande rättighet att överleva och utvecklas. 168 miljoner barn i åldern 5–17 arbetar, vilket äventyrar deras rätt att skyddas från ekonomiskt utnyttjande och kränker deras rätt att lära sig saker och leka. Elva procent av flickorna gifter sig innan de har fyllt femton år, vilket äventyrar deras rätt till hälsa, utbildning och skydd. I Afrika söder om Sahara dör fortfarande vart tionde barn innan det har fyllt fem år.

I.  Utbildning – särskilt fri grundskoleutbildning för alla barn – är en grundläggande rättighet som staterna förband sig att genomföra genom FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989. Målet för 2015 är att säkerställa att alla pojkar och flickor fullgör sin grundskoleutbildning. Trots att vissa framsteg har skett i utvecklingsländerna är detta mål långt ifrån uppfyllt.

J.  En mångsidig sexualundervisning är en integrerad och viktig del i arbetet med att stärka pojkars och flickors rätt till välbefinnande och hälsa, främja jämställdhet och bekämpa stereotyper.

K.  Humanitära kriser fortsätter att ha förödande effekter för barnen. År 2014 påverkades fler än 59 miljoner barns liv direkt av kriser, särskilt konfliktrelaterade kriser. Det finns ca 250 000 barnsoldater i världen i dag, och av dessa är 40 procent flickor.

L.  Bara under 2012 föll nästan 95 000 barn och ungdomar under tjugo år offer för mord, nästan en miljard barn i åldern 2–14 utsattes för fysisk bestraffning, en av tre ungdomar i åldern 13–15 utsattes för mobbning och omkring 70 miljoner flickor i åldern 15–19 föll offer för någon sorts fysiskt våld. Dessutom har 120 miljoner flickor i hela världen någon gång i sitt liv tvingats till samlag eller utsatts för andra påtvingade sexuella handlingar.

M.  Barn utgör hälften av befolkningen i utvecklingsländerna, och omkring 100 miljoner barn lever i EU.

N.  Enligt den senaste rapporten från FN:s barnfond (Unicef) om barnfattigdom i rika länder har 2,6 miljoner barn hamnat under fattigdomsstrecket i världens mest välbeställda länder sedan 2008, vilket gör att det sammantagna antalet barn i i-världen som lever i fattigdom nu uppgår till ca 76,5 miljoner. Enligt samma rapport uppgick antalet unga människor i EU som varken arbetar eller studerar till 7,5 miljoner 2013.

O.  Våldet mot barn tar sig många uttryck, bl.a. psykologiska, fysiska, sexuella, emotionella och verbala övergrepp, försummelse och fattigdom, och inträffar i många olika miljöer, såsom i hemmet, i skolan, inom sjukvården och rättsväsendet, på arbetsplatsen, inom olika grupper och på internet.

P.  EU:s agenda för barns rättigheter anger en tydlig ram för EU:s insatser. Tack vare genomförandet av den har stora framsteg gjorts inom flera viktiga områden och inom lagstiftningen. Bland annat har hjälplinjer för försvunna barn inrättats, barnvänlig rättvisa har främjats, uppgiftsinsamlingen har förbättrats och barns rättigheter har integrerats i de yttre åtgärderna.

Q.  Alla barn är i första hand just barn vars rättigheter bör respekteras utan åtskillnad, oberoende av deras eller deras föräldrars etniska tillhörighet, nationalitet, social ställning, invandrarstatus eller ställning som varaktigt bosatt.

R.  Flickors och pojkars förväntningar och interaktionsformer kan vara likadana men också skilja sig åt, och den diskriminering som flickor och pojkar utsätts för varierar beroende på ålder.

S.  Även om betydande framsteg har gjorts, särskilt när det gäller människohandel, sexuellt utnyttjande och offers rättigheter, liksom för asylsökande och ensamkommande barn, återstår det mycket mer att göra för att säkerställa att invandrarbarns rättigheter respekteras i hela EU. Många ensamkommande barn försvinner och rymmer efter att de har anlänt till EU och löper särskilt stor risk att utsättas för övergrepp.

T.  Eftersom det rör sig om internationell verksamhet fortsätter utnyttjandet, även i sexuellt syfte, av barn på internet – inbegripet spridning av barnpornografi och kontaktsökning i olovligt syfte på internet – att utgöra en allvarlig huvudvärk för lagens väktare. Brotten inkluderar allt från sexuell utpressning och nätförförelse till egenproducerat barnpornografiskt material och direktsändningar, vilket ställer särskilda krav på utredningarna till följd av tekniska innovationer som ger brottslingarna, inklusive personer som i olovligt syfte söker kontakt på internet, enklare och snabbare tillgång till material.

U.  Barn påverkas särskilt av fattigdom och nedskärningar i socialförsäkringssystemen och viktiga sociala förmåner såsom familjebidrag, och sådana nedskärningar har ökat i EU sedan 2007. Även efter sociala transfereringar är risken för barnfattigdom i EU väldigt hög (20,3 procent 2013).

V.  Ramen för global utveckling efter 2015 kommer att utgöra en möjlighet att satsa på alla barns rättigheter, överallt i världen – oberoende av barnets kön, etnicitet, ras, ekonomiska ställning, funktionsnedsättning eller ställning i övrigt.

1.  Europaparlamentet anser att barns rättigheter är i centrum för EU:s politik och att tjugofemårsdagen av FN:s konvention om barnets rättigheter utgör ett tillfälle att se till att konventionen genomförs till alla delar inom politiken och i praktiken och att vidta kompletterande åtgärder för att säkerställa respekt för alla barns rättigheter överallt, särskilt de mest utsatta barnen.

2.  Europaparlamentet välkomnar EU:s åtagande enligt Stockholmsprogrammet att utveckla en integrerad EU-strategi för att effektivt främja och skydda barnets rättigheter i EU:s inre och yttre politik och att stödja medlemsstaternas insatser på detta område. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en långtgående och omfattande strategi och handlingsplan för barnets rättigheter för de kommande fem åren, och att i detta arbete utgå från och bygga vidare på EU:s agenda för barnets rättigheter.

3.  Europaparlamentet välkomnar EU:s åtagande att vidareutveckla integrerade EU‑riktlinjer för skydd av barn, i syfte att minska den splittring som problembaserade svar på specifika barnskyddsfrågor ger upphov till, för att se till att alla barn i hela EU verkligen skyddas mot alla våldsformer.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka och rapportera om sin rekommendation Bryta det sociala arvet: investera i barnens framtid i medlemsstaterna och att se till att barn får tillgång till kvalitetstjänster och ges möjlighet att delta. Parlamentet uppmanar de medlemsstater där barnfattigdomen ligger över genomsnittet att fastställa nationella mål och att prioritera investeringar som är inriktade på att minska fattigdomen och den sociala utestängningen bland barn och unga människor.

5.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att ge högsta prioritet till millennieutvecklingsmålen i sin inrikespolitik och i sina förbindelser med tredjeländer. Parlamentet betonar att dessa mål, särskilt fattigdomsutrotning, tillgång till utbildning för alla och jämställhet mellan könen, endast kommer att nås via utveckling av offentliga tjänster som är tillgängliga för alla.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa ett uttryckligt barn- och ungdomsfokus i den europeiska planeringsterminen, den årliga tillväxtöversikten och en reviderad Europa 2020-strategi, i syfte att bättre genomföra kommissionens rekommendation Bryta det sociala arvet: investera i barnens framtid.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att samordningen förbättras mellan dess olika enheter, i syfte att effektivt integrera barns rättigheter i EU:s alla lagstiftningsförslag, strategier och finansiella beslut, och kontrollera att de i alla delar överensstämmer med EU:s regelverk om barn och med de skyldigheter som härrör från FN:s konvention om barnets rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att mandatet för samordnaren för barns rättigheter och dennes resurser på lämpligt sätt speglar EU:s åtagande att systematiskt och effektivt integrera barns rättigheter i all verksamhet.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja det tillfälle som halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen innebär för att säkerställa att EU:s medel kommer de mest missgynnade och utsatta barnen tillgodo.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att uttryckligen se barn som en prioritering när de planerar och genomför regionalpolitiken och sammanhållningspolitiken, t.ex. EU:s handikappstrategi, EU:s ram för nationella strategier för integrering av romer samt EU:s jämställdhets - och icke‑diskrimineringspolitik. Parlamentet upprepar hur viktigt det är att skydda och främja romska barns lika tillgång till alla rättigheter.

10.  Europaparlamentet framhåller att all politik som rör barns rättigheter måste innehålla ett jämställdhetsperspektiv, och efterlyser särskilda åtgärder för att stärka flickors rättigheter, inklusive deras rätt till utbildning och hälsa.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att principen om barnets bästa efterlevs i all lagstiftning, i beslut som fattas av regeringsföreträdare på alla nivåer samt i alla domstolsbeslut, och uppmanar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis för att förbättra tillämpningen av principen om barnets bästa i hela EU.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att alla barn verkligen har tillgång till system för rättslig prövning som är anpassade till deras specifika behov och rättigheter, oavsett om barnen uppträder som misstänkta, förövare, offer eller parter i ett förfarande.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera hur arresteringsförfaranden och straffrättsliga system påverkar barn. Parlamentet påpekar att runtom i EU påverkas barns rättigheter direkt när det handlar om barn som bor med sina föräldrar på interneringsanläggningar. Parlamentet understryker att uppskattningsvis 800 000 barn i EU lever åtskilda från en fängslad förälder varje år, vilket påverkar barnens rättigheter på många sätt.

14.  Europaparlamentet anser att barn är utsatta när det gäller tillgången till varor och tjänster. Parlamentet uppmanar företag och berörda aktörer att inte använda sig av aggressiv och missledande marknadsföring som riktar sig till barn, både på och utanför internet, bl.a. genom att tillämpa befintliga uppföranderegler och andra liknande initiativ. Parlamentet anser att marknadsföring som riktar sig till barn och som avser livsmedel som innehåller mycket fett, salt eller socker måste bedrivas ansvarsfullt, med tanke på att antalet feta barn och barn med diabetes har ökat.

15.  Europaparlamentet anser att barns personuppgifter på internet måste skyddas i vederbörlig ordning och att barn måste informeras på ett tillgängligt och barnanpassat sätt om riskerna med och följderna av att de använder sina personuppgifter på internet. Parlamentet betonar att det bör vara förbjudet att upprätta internetprofiler av barn. Parlamentet anser att alla barn bör ha rätt att vistas i en sund och säker miljö och att de bör ges möjligheter att leka.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel, eftersom det stora flertalet offer för människohandeln är unga flickor och pojkar som är offer för barnarbete, sexuellt utnyttjande och andra övergrepp. Parlamentet uppmanar även medlemsstaterna och EU att stärka polissamarbetet och det rättsliga samarbetet i syfte att förhindra och åtala sådana brott. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att bekämpa olovligt bortförande av barn, att samarbeta med tredjeländer för att ta upp frågan om det växande problemet med smuggling av och handel med barn och att åtala människohandlarna och utdöma lämpliga straff.

17.  Europaparlamentet anser att åtgärder måste vidtas för att bekämpa nätmobbning, och att barn, lärare och ungdoms- och barnorganisationer måste spela en aktiv roll för att öka medvetenheten om denna fråga.

18.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att investera i offentliga tjänster för barn, bl.a. barnomsorg, utbildning och hälsa, och särskilt i ett utvidgat nät av daghem och allmännyttiga tjänster som erbjuder fritidsaktiviteter för barn.

19.  Med tanke på att de första utbildningsnivåerna inte alltid garanterar de nödvändiga grundläggande kunskaperna uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att se till att högstadie- och gymnasieutbildningen är obligatorisk och kostnadsfri för alla som en grundförutsättning för utövandet av rätten till lika möjligheter.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta lagstiftning som skyddar eller stärker föräldraförmånerna, i syfte att främja en sund och stabil miljö under barnens första levnadsmånader.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra direktiv 2011/93/EU om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi, och att stärka de rättsvårdande myndigheternas rättsliga möjligheter, tekniska kapacitet och finansiella resurser att öka samarbetet med bl.a. Europol, i syfte att effektivare utreda och lösa upp nätverk av sexbrottslingar, samtidigt som de berörda barnens rättigheter och säkerhet måste prioriteras.

22.  Europaparlamentet förespråkar att rättsvårdande organ, rättsliga myndigheter, IKT‑industrin, internettjänstetillhandahållare, banksektorn och icke-statliga organisationer, inbegripet ungdoms- och barnorganisationer, ska utveckla partnerskap och utbyta information, i syfte att säkerställa barns rättigheter och skyddet av barn på internet och betrakta barn som utsatta personer i lagens mening. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta initiativet till att uppmana alla medlemsstater att vidta åtgärder för att motverka alla former av kontaktsökning på internet i olovliga syften och nätmobbning.

23.  Europaparlamentet anser att ensamkommande barn är särskilt utsatta. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra parlamentets resolution av den 12 september 2013 om situationen för ensamkommande minderåriga i Europeiska unionen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo genomföra paketet om ett gemensamt europeiskt asylsystem i syfte att förbättra villkoren för ensamkommande minderåriga i EU, och uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att se till att invandrarbarn runtom i EU inte längre frihetsberövas. Parlamentet välkomnar domstolens dom i mål C-648/11 MA, BT, DT mot Secretary of State for the Home Department, i vilken det anges att den medlemsstat som är ansvarig för att pröva en asylansökan som har getts in av underåriga tredjelandsmedborgare utan medföljande vuxen i mer än en medlemsstat, är den medlemsstat där den underårige befinner sig efter att ha gett in en ansökan där. Parlamentet påminner om att ensamkommande minderåriga först och främst är barn som riskerar att utsättas för fara. Medlemsstaterna och EU måste ha skyddet av barn som ledstjärna, så att den grundläggande principen om barnets bästa respekteras. Denna princip ska prioriteras framför invandringspolitiken.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra normerna i FN:s konvention om barnets rättigheter för barn som berövats sina föräldrars omsorg och i FN:s riktlinjer för alternativ vård av barn, och uppmanar kommissionen att utnyttja EU:s strukturfonder för att stödja övergången från institutionella till samhällsbaserade tjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att med tanke på de många fall där myndigheterna i vissa medlemsstater påstås ha genomfört tvångsadoptioner utan föräldrarnas samtycke lägga fram specifika åtgärder för att säkerställa att de adoptioner som görs i medlemsstaterna sker med barnets bästa för ögonen.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att möjliggöra familjeåterförening på ett positivt, humant och snabbt sätt, i enlighet med artikel 10 i FN:s konvention om barnets rättigheter.

26.  Europaparlamentet betonar att det behövs ett samordnat synsätt för att hitta försvunna barn i EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka polissamarbetet och det rättsliga samarbetet i gränsöverskridande fall som inbegriper försvunna barn, och att inrätta hjälplinjer för att leta efter försvunna barn och stödja barn som är offer för övergrepp. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att underlätta för Marocko, Singapore, Ryssland, Albanien, Andorra, Seychellerna, Gabon och Armenien att ansluta sig till 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med översynen av förordning (EG) nr 2201/2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, på allvar beakta barnets bästa, med tanke på kryphålen i genomförandet och efterlevnaden av denna förordning i medlemsstaterna när det gäller föräldra- och vårdnadsansvar.

28.  Europaparlamentet fördömer alla former av våld mot barn – fysiska, sexuella och verbala övergrepp, tvångsäktenskap, barnarbete, prostitution, människohandel, tortyr, hedersmord, kvinnlig könsstympning, användning av barnsoldater och barn som mänskliga sköldar, fattigdom, försummelse och malnutrition. Parlamentet anser att tradition, kultur och religion aldrig får användas för att rättfärdiga våld mot barn. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppfylla sina skyldigheter och att bekämpa alla former av våld mot barn, bl.a. genom att officiellt förbjuda och utdöma straff för kroppslig bestraffning av barn. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka samarbetet och dialogen med tredjeländer, i syfte att öka medvetenheten och arbeta för att barns rättigheter ska respekteras på alla håll i världen.

29.  Europaparlamentet fördömer användningen av barn för militär- eller terroristverksamhet, och påminner om vikten av att alla barn som har varit vittnen till våldsamma händelser eller som är offer för krig får psykologiskt stöd och hjälp. Parlamentet välkomnar EU:s initiativ Fredens barn och understryker att det är viktigt att se till att barn som drabbats av konflikter får tillgång till utbildning. Parlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att stödja FN-kampanjen ”Children, not soldiers”, vars syfte är att senast 2016 sätta stopp för nationella säkerhetsstyrkors rekrytering och användning av barnsoldater.

30.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att prioritera barnets rättigheter i all yttre EU-politik så att barnets rättigheter integreras i t.ex. människorättsdialoger, handelsavtal, anslutningsförfarandet och den europeiska grannskapspolitiken, liksom i förbindelserna med gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), särskilt länder där det pågår en konflikt. Parlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att årligen rapportera till parlamentet om de resultat som har uppnåtts med avseende på fokuseringen på barn i EU:s yttre åtgärder.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att integrera barns rättigheter i utvecklingssamarbetet och det humanitära biståndet, i syfte att säkerställa tillräcklig finansiering och öka skyddet för barn som drabbats av nödsituationer eller naturkatastrofer eller av människan orsakade katastrofer och barn som är internflyktingar och flyktingar. Parlamentet understryker vikten av att knyta samman katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsinsatser, särskilt i samband med utdragna kriser, och att integrera ny teknik och innovation i EU:s politik och program för att bättre främja barns rättigheter i samband med utvecklings- och nödsituationer.

32.  Europaparlamentet välkomnar att Nobels fredspris 2014 har getts till Kailash Satyarthi och Malala Yousafzai för deras arbete med att försvara barns rättigheter, särskilt alla barns rätt till utbildning. Parlamentet lovordar Sacharovprisnätverket för dess offentliga stöd av initiativ för att öka medvetenheten om våld mot barn. Parlamentet anser att dessa initiativ tydligt visar vilken viktig roll som spelas av det civila samhället och internationella organisationer för att främja och skydda de rättigheter som är inskrivna i FN:s konvention om barnets rättigheter.

33.  Europaparlamentet understryker den viktiga roll som arbetsmarknadens parter och lokala myndigheter har för att främja barns rättigheter, och uppmanar Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att vidta åtgärder och utarbeta yttranden i syfte att till fullo engagera sig i främjandet av barns rättigheter i all EU‑politik.

34.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner, medlemsstaterna, lokala myndigheter, arbetsmarknadens parter och det civila samhället att slå sig samman och samarbeta på alla nivåer för att förbättra barnens situation i EU och i resten av världen. Parlamentet välkomnar och stöder det manifest för barns rättigheter som utarbetats av Unicef i samarbete med fjorton organisationer som arbetar för att främja barns rättigheter, och uppmanar fler ledamöter av Europaparlamentet, liksom nationella parlamentsledamöter, att skriva under manifestet och bli ”child rights champions”.

35.  Europaparlamentet vill inrätta en tvärpolitisk grupp inom parlamentet om barns rättigheter och välbefinnande, som bygger på manifestet för barns rättigheter. Denna grupp skulle fungera som ett permanent organ med ansvar för att främja barns rättigheter i all politik och verksamhet i Europaparlamentet, både i interna och yttre frågor. Parlamentet stöder därför initiativet att utse ”kontaktpunkter” för barns rättigheter i varje parlamentsutskott för att säkerställa att barns rättigheter integreras i alla politiska texter och lagstiftningstexter som antas.

36.  Europaparlamentet anser det vara viktigt att öka barnens deltagande i parlamentets verksamhet, i linje med den praxis som etablerats av Interparlamentariska unionen och Unicef. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de lokala myndigheterna att undersöka hur och på vilket sätt barns och ungdomars deltagande i beslutsprocessen kan ökas. Parlamentet förespråkar att ny teknik och innovation ska användas för att samråda med barn och ungdomar och för att öka barnens deltagande.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utan dröjsmål ratificera de fakultativa protokollen till FN:s konvention om barnets rättigheter.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att undersöka hur och på vilket sätt EU unilateralt kan ansluta sig till FN:s konvention om barnets rättigheter.

39.  Europaparlamentet uppmanar USA, Somalia och Sydsudan att ratificera konventionen om barnets rättigheter för att få till stånd universell ratificering.

40.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, Regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, FN:s generalsekreterare, ordföranden för FN:s kommitté för barnets rättigheter och Unicefs verkställande direktör.

(1) EUT L 101, 15.4.2011, s. 1.
(2) EUT L 335, 17.12.2011, s. 1.
(3) EUT L 59, 2.3.2013, s. 5
(4) Antagna texter, P7_TA(2013)0387.
(5) Antagna texter, P7_TA(2014)0126.
(6) Antagna texter, P7_TA(2014)0105.


Den digitala inre marknaden
PDF 230kWORD 69k
Europaparlamentets resolution av den 27 november 2014 om stöd till konsumenters rättigheter på den digitala inre marknaden (2014/2973(RSP))
P8_TA(2014)0071B8-0286/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 3.3 och 6 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artiklarna 9, 10, 12, 14, 16, 26, 36, 114.3 och 169.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga för de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 7, 8, 11, 21, 38 och 52,

–  med beaktande av medbeslutandeärendet 2013/0309 om ett förslag till förordning om åtgärder för att fullborda den europeiska inre marknaden för elektronisk kommunikation och upprätta en uppkopplad kontinent (COM(2013)0627),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 23 april 2013 E-commerce Action Plan 2012-2015 – State of play 2013 (SWD(2013)0153),

–  med beaktande av kommissionens resultattavla för den inre marknaden, upplaga 26 av den 18 februari 2013,

–  med beaktande av kommissionens rapporter om resultattavlan för den digitala agendan 2014,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 januari 2012 Samstämmiga ramar för att öka tilltron till en inre e-marknad för e-handel och nättjänster (COM(2011)0942),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 juni 2013 om en ny dagordning för EU:s konsumentpolitik(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2014 om tillämpningen av direktivet om otillbörliga affärsmetoder 2005/29/EG(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 december 2013 om att frigöra de molnbaserade datortjänsternas potential i Europa(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2013 om fullbordande av den digitala inre marknaden(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 december 2012 om att fullborda en inre e‑marknad(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2012 om en strategi för att stärka sårbara konsumenters rättigheter(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 april 2012 om en konkurrenskraftig digital inre marknad – e-förvaltning som en spjutspets(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 november 2011 om en ny strategi för konsumentpolitiken(8),

–  med beaktande av 2013 års studie från dess utredningsavdelning A om hur man bygger ett allmänt utbrett digitalt samhälle i EU,

–  med beaktande av 2013 års studie från dess utredningsavdelning A om underhållning x.0 för att främja bredbandsutbyggnad,

–  med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 26 mars 2009 om förstärkning av säkerheten och de grundläggande friheterna på Internet(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2014 om amerikanska NSA:s övervakningsprogram, övervakningsorgan i olika medlemsstater samt inverkan på EU-medborgarnas grundläggande rättigheter och på det transatlantiska samarbetet i rättsliga och inrikes frågor(10),

–  med beaktande av 2013 års studie från utredningsavdelning A om diskriminering av konsumenter på den digitala inre marknaden,

–  med beaktande av domstolens dom av den 8 april 2014 i de förenade målen C‑293/12 och C-594/12 i vilka datalagringsdirektivet förklarades ogiltigt,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den digitala inre marknaden är ett framstegsområde med såväl utmaningar som potentiellt stora effektivitetsvinster på upp till 260 miljarder EUR per år, och den kan således bidra till Europas återhämtning från krisen.

B.  Fullbordandet av en europeisk digital inre marknad skulle innebära miljoner arbetstillfällen och eventuellt kunna bidra med en fyraprocentig BNP-ökning till 2020.

C.  Enbart app-ekonomin förväntas tredubblas mellan 2013 och 2018, vilket kommer att innebära 3 miljoner nya jobb under perioden.

D.  Europaparlamentet har beställt en undersökning av kostnaderna för icke-Europa inom den digitala inre marknaden, vilket är ytterligare ett bevis på att man måste betrakta digitala lösningar som en möjlighet för konsumenter, allmänhet och företag, och inte som ett hot.

E.  Unionen måste arbeta för att molntjänsterna ska börja utnyttjas på bred front i Europa, eftersom de bidrar starkt till att driva på tillväxten i den europeiska ekonomin. Undersökningen innehåller bevis för betydande vetenskapliga vinster som är kopplade till molntjänsternas snabba utveckling.

F.  Hinder för kundernas deltagande på den digitala inre marknaden härstammar från diskriminerande rutiner, såsom begränsning av vissa tjänsteleverantörer till specifika länder eller territorier, ensidig vägran att sälja, automatisk omdirigering och orättvisa skillnader i försäljningsvillkoren.

G.  Säkra, effektiva, konkurrenskraftiga och innovativa mobila betalningar och e‑betalningar är avgörande för att konsumenterna ska kunna utnyttja den inre marknadens fördelar fullt ut.

H.  Skyddet av personuppgifter och integritet samt internetssäkerhet, säker elektronisk kommunikation och säkra elektroniska nätverk är en prioritet på den digitala inre marknaden, eftersom dessa faktorer är grundläggande för att marknaden ska fungera och för att medborgare och konsumenter ska kunna få förtroende för den.

I.  Europaövergripande tillgång till omfattande, säker och snabb internetuppkoppling med hög hastighet och digitala tjänster i allmänhetens intresse är av avgörande betydelse för den sociala och ekonomiska tillväxten, konkurrenskraften, den sociala integrationen och den inre marknaden.

J.  Forskning, utveckling och innovation inom den digitala ekonomin kommer att bidra till att säkerställa att Europa behåller sin konkurrenskraft på längre sikt.

K.  En snabb utbyggnad av höghastighetsbredband är avgörande för utvecklingen av den europeiska produktiviteten och för framväxten av nya företag och småföretag som kan bli ledande inom olika branscher, t.ex. hälso- och sjukvården, tillverkningsindustrin och tjänstesektorn.

L.  Den privata sektorn bör vara ledande i utbyggnaden och moderniseringen av bredbandsnät, med stöd av en konkurrensfrämjande och investeringsvänlig rättslig ram.

M.  Den digitala inre marknaden är en av de mest innovativa sektorerna i ekonomin, och spelar som sådan en viktig roll för den europeiska ekonomins konkurrenskraft och bidrar till ekonomisk tillväxt genom framväxten av e-handel, samtidigt som den underlättar för företag att följa administrativa och ekonomiska regler och ger konsumenter större valmöjligheter när det gäller varor och tjänster.

N.  Den digitala inre marknaden medför inte bara ekonomiska fördelar, utan har även en djupgående inverkan på det dagliga politiska, sociala och kulturella liv som EU:s konsumenter och medborgare lever.

O.  En konkurrensutsatt digital inre marknad kan inte existera utan snabba bredbands- och telekommunikationsnätverk med utökad kapacitet i alla EU-regioner, inklusive avlägsna områden.

P.  Den redan existerande och ständigt växande digitala klyftan har en direkt negativ inverkan på utvecklingen av den digitala inre marknaden, såväl i fråga om tillgång till internet som digitala färdigheter.

Q.  Skyddet av personuppgifter och integritet samt säker elektronisk kommunikation och säkra elektroniska nätverk är en prioritet på den digitala inre marknaden, eftersom dessa faktorer är grundläggande för att marknaden ska fungera och för att medborgare och konsumenter ska kunna känna förtroende för den.

R.  E-marknader måste vara såväl flexibla som kundvänliga om de ska kunna växa och utvidgas.

S.  E-handel är ett viktigt komplement till annan handel och en viktig drivkraft för konsumenters valfrihet, konkurrenskraft och teknisk innovation, och bidrar på så sätt till EU:s strävan mot en kunskapsdriven ekonomi.

T.  Ohämmad konkurrens och lika villkor för alla företag, vilket gynnar investeringar, är avgörande för denna ekonomiska sektor, eftersom detta kommer att säkerställa dess långsiktigt hållbara utveckling till fördel för slutanvändarna. Effektiv konkurrens är en bra drivkraft för effektiva investeringar och kan ge konsumenter fördelar i form av valmöjligheter, pris och kvalitet.

U.  I vissa delar av den digitala inre marknaden finns sårbarheter som beror på alltför stor marknadskoncentration och dominerande aktörer.

V.  Den utmaning som marknadsfragmentering och bristande kompatibilitet utgör i EU är ett hinder för en snabb utveckling av den digitala inre marknaden.

W.  De arbetstillfällen som skapas genom den digitala inre marknaden är i allmänhet välbetalda och högkvalificerade, och ger som sådana ett viktigt bidrag till skapandet av kvalitativ och hållbar sysselsättning.

X.  Kommissionen bör motverka antitrustmetoder som påverkar mediemångfalden, i form av både tillhandahållande och ägande av innehåll, eftersom tillgång till information är nyckeln till en livskraftig demokrati.

1.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ta itu med alla befintliga hinder som ligger i vägen för utvecklingen av den digitala inre marknaden genom att med oförminskade ansträngningar genomföra befintliga regler och se till att de efterlevs, som en del av en övergripande strategi, och att samtidigt se till att åtgärderna är konsekvensbedömda, framtidssäkrade och anpassade till den digitala tidsåldern. Dessa satsningar måste utgöra kärnan i EU:s insatser för att generera ekonomisk tillväxt och sysselsättning och stärka sin konkurrenskraft och motståndskraft i den globala ekonomin.

2.  Europaparlamentet betonar att alla lagstiftningsförslag som behandlar den digitala inre marknaden måste följa EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, så att rättigheter som är förankrade i denna stadga skyddas fullständigt på det digitala området.

3.  Europaparlamentet framhåller särskilt e-handelns potential, eftersom den beräknas kunna leda till besparingar för konsumenterna på mer än 11,7 miljarder EUR per år om de kunde välja utifrån hela utbudet av varor och tjänster i EU när de handlar på nätet.

4.  Europaparlamentet välkomnar den växande e-handeln men noterar samtidigt att i vissa medlemsstater har ett fåtal aktörer en dominerande ställning när det gäller försäljning av fysiska varor eller som en marknadsbaserad plattform för andra att sälja fysiska varor. Parlamentet understryker att man på europeisk nivå måste övervaka och förhindra att sådana dominerande positioner inte utnyttjas när det gäller tillgången till varor för konsumenter och de avgifter som tas ut av små och medlemstora företag för att använda sådana marknadsbaserade plattformar.

5.  Europaparlamentet betonar att man måste gripa sig an och motverka den digitala klyftan om man ska kunna ta till vara den digitala inre marknadens fulla potential och göra det möjligt för alla medborgare, oavsett inkomst, social situation, geografisk belägenhet, hälsotillstånd eller ålder, att delta i samhället i den digitala tidsåldern.

6.  Europaparlamentet noterar särskilt att man måste ta itu med de hinder som kvarstår för konsumenter och företag avseende e-handel, inbegripet onlinetjänster, tillgång till digitalt innehåll, bedrägeribekämpning, registrering av webbplatser, säljfrämjande åtgärder och märkning.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa dels att den inre marknaden för tjänster förverkligas snarast, dels att regler som direktivet om konsumenträttigheter, alternativ tvistlösning och tvistlösning online genomförs och verkställs, och samtidigt se till att administrativa bördor minskar.

8.  Europaparlamentet begär att det nya moderniserade lagstiftningspaketet om uppgiftsskydd ska antas så snart som möjligt, så att en lämplig balans kan uppnås mellan å ena sidan hög skyddsnivå för personuppgifter, användarsäkerhet och kontroll över egna personuppgifter, och å andra sidan en stabil, förutsägbar lagstiftningsmiljö där företag kan blomstra på en stärkt inre marknad till fördel för slutanvändarna, lika villkor för alla, vilket gynnar investeringar, samt en miljö som bidrar till att göra EU mer attraktivt för företag. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att avsätta de medel som krävs för att man ska kunna bekämpa it-brottslighet med lagstiftningsåtgärder och brottsbekämpande samarbete, både på nationell nivå och på EU-nivå.

9.  Europaparlamentet betonar att alla företag som är verksamma på den digitala inre marknaden måste garanteras lika villkor så att de kan konkurrera, och uppmanar därför kommissionen att genomdriva EU:s konkurrensregler ordentligt i syfte att förebygga alltför stor marknadskoncentration och missbruk av dominerande ställning, samt att övervaka konkurrensen med avseende på paketinnehåll och pakettjänster.

10.  Europaparlamentet noterar att lika villkor måste garanteras alla företag på den digitala inre marknaden om man ska kunna uppnå en livskraftig digital ekonomi i EU. Parlamentet betonar att ett grundligt genomdrivande av EU:s konkurrensregler på den digitala inre marknaden kommer att vara avgörande för marknadens tillväxt, konsumenters tillträde och valmöjligheter samt konkurrenskraft på lång sikt. Det är viktigt att konsumenter erbjuds samma skydd på nätet som de åtnjuter på sina traditionella marknader.

11.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet att snabbt agera och inleda förhandlingar med parlamentet om förslaget till förordning om åtgärder för att fullborda den europeiska inre marknaden för elektronisk kommunikation och upprätta en uppkopplad kontinent, eftersom denna förordning på ett konkret sätt skulle sätta stopp för roamingkostnader inom EU, ge större rättslig förutsebarhet i fråga om nätneutralitet och förbättra konsumentskyddet på den digitala inre marknaden. Parlamentet anser att denna förordning skulle kunna innebära ett avgörande steg mot förverkligandet av en inre europeisk mobilmarknad.

12.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör agera för att skapa och säkerställa en lagstiftningsmässigt och juridiskt förutsägbar miljö som främjar kreativitet och innovation för nyetablerade företag, mikroföretag och små och medelstora företag.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett initiativ för digitalt företagande eftersom detta är avgörande för att skapa nya arbetstillfällen och innovativa idéer, inklusive åtgärder för att förbättra tillgången till finansiering för nya digitala företagare (till exempel genom crowdsourcing) och för att göra det lättare för företagare som har misslyckats att få en andra chans.

14.  Europaparlamentet betonar att all internettrafik bör behandlas likvärdigt, utan diskriminering, begränsning eller störning, oberoende av sändare, mottagare, typ, innehåll, apparat, tjänst eller tillämpning.

15.  Europaparlamentet konstaterar att marknaden för sökningar på nätet är särskilt betydelsefull för säkerställandet av konkurrens på den digitala inre marknaden, eftersom sökmotorer skulle kunna utvecklas till grindvakter och har möjlighet att kommersialisera ett sekundärt utnyttjande av insamlad information. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att med kraft genomdriva EU:s konkurrensregler, på grundval av alla berörda parters synpunkter och med beaktande av den digitala inre marknadens hela struktur, i syfte att finna lösningar som verkligen gagnar konsumenter, internetanvändare och online-företag. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att överväga förslag som syftar till att separera sökmotorer från andra kommersiella tjänster som en möjlig långsiktig lösning för att uppnå ovannämnda syften.

16.  Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen att agera snabbt för att behandla möjliga lösningar som ger en balanserad, rättvis och öppen sökstruktur på internet.

17.  Europaparlamentet betonar att sökmotorernas sökprocesser och sökresultat för användare bör vara opartiska, så att man kan säkerställa icke-diskriminerande sökningar på nätet och en större konkurrens och fler valmöjligheter för användare och konsumenter samt bevara mångfalden av informationskällor. Parlamentet konstaterar därför att sökmotorers indexering, utvärdering, presentation och rangordning måste vara opartisk och insynsvänlig. Kommissionen uppmanas att förhindra alla former av vilseledande information i sökmotorföretags marknadsföring av kombinerade tjänster.

18.  Europaparlamentet ser positivt på att kommissionen ytterligare ska kontrollera sökmotorföretagens ageranden och den digitala marknaden i allmänhet.

19.  Europaparlamentet betonar att man måste säkerställa en effektiv och välavvägd ram för skydd av upphovsrätt och immateriella rättigheter, som är anpassad till verkligheten i den digitala ekonomin.

20.  Europaparlamentet uppmuntrar till ett snabbt antagande och genomförande av internationella bestämmelser som underlättar för användare med funktionshinder att få tillgång till digitalt innehåll och digitaliserade trycksaker.

21.  Europaparlamentet välkomnar ingåendet av Marrakechfördraget om att underlätta synsvaga personers tillgång till böcker, och uppmuntrar alla signatärer att ratificera fördraget. Parlamentet ser Marrakechfördraget som ett stort steg framåt, men framhåller samtidigt att mycket arbete fortfarande återstår för att inte bara synsvaga personer, utan även personer med andra funktionsnedsättningar, ska få tillgång till innehåll. Parlamentet framhåller att tillgängligheten måste utökas ytterligare på en mängd olika områden, avseende allt ifrån upphovsrätt och sökmotorer till teleoperatörer.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta utveckla och genomföra EU:s och medlemsstaternas regleringsramar för att kunna skapa en integrerad och säker marknad för internetbetalningar och mobila betalningar, samtidigt som man ser till att konsumenters och kunders personuppgifter skyddas. Parlamentet understryker i detta sammanhang att det behövs tydliga och förutsägbara regler som är fastställda i lagstiftning.

23.  Europaparlamentet påminner om att molntjänster kan bli ett viktigt verktyg för utvecklingen av den digitala inre marknaden, och kan erbjuda ekonomiska fördelar, särskilt för små och medelstora företag, genom att de reducerar IT-infrastrukturen och andra kostnader. Parlamentet understryker i samband med detta att om sådana molntjänster tillhandahålls endast av ett begränsat antal stora leverantörer så kommer allt mer information att samlas i dessa leverantörers händer. Parlamentet påminner dessutom om att molntjänster också innebär risker för användare, särskilt när det gäller känsliga uppgifter. Parlamentet begär att EU:s strategi för att säkerställa konkurrenskraftiga och säkra molntjänster ska genomföras ordentligt.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att gå i bräschen för främjandet av internationella standarder och specifikationer för molntjänster, så att integritetsvänliga, tillförlitliga, tillgängliga, driftskompatibla, säkra och energieffektiva molntjänster kan utgöra en integrerad del av unionens framtida industripolitik. Parlamentet betonar att tillförlitlighet, säkerhet och uppgiftsskydd behövs för konsumentförtroendets och konkurrenskraftens skull.

25.  Europaparlamentet betonar att internetsäkerheten måste säkerställas, särskilt för barn, och att exploatering av barn måste förhindras genom metoder för att upptäcka och eliminera olagliga bilder av övergrepp på barn på internet, och genom metoder för att förhindra att barn och ungdomar kommer åt innehåll som har en åldersgräns.

26.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter P7_TA(2013)0239.
(2) Antagna texter P7_TA(2014)0063.
(3) Antagna texter P7_TA(2013)0535.
(4) Antagna texter P7_TA(2013)0327.
(5) Antagna texter P7_TA(2012)0468.
(6) EUT C 264 E, 13.9.2013, s. 11.
(7) EUT C 258 E, 7.9.2013, s. 64.
(8) EUT C 153 E, 31.5.2013, s. 25.
(9) EUT C 117 E, 6.5.2010, s. 206.
(10) Antagna texter, P7_TA(2014)0230.


Undernäring bland barn i utvecklingsländer
PDF 151kWORD 67k
Europaparlamentets resolution av den 27 november 2014 om undernäring och felnäring bland barn i utvecklingsländer (2014/2853(RSP))
P8_TA(2014)0072B8-0253/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948, särskilt artikel 25, som erkänner rätten till mat som en del av rätten till en adekvat levnadsstandard,

–  med beaktande av den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, särskilt artikel 11, som erkänner rätten till en tillfredsställande levnadsstandard, däribland tillräckligt med mat, samt den grundläggande rätten att vara tryggad mot hunger,

–  med beaktande av det fakultativa protokollet till den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som antogs 2008 och som gör rätten till mat verkställbar på internationell nivå,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter, särskilt artiklarna 24.2 c och 27.3,

–  med beaktande av deklarationen om en tryggad global livsmedelsförsörjning, som antogs vid det världslivsmedelstoppmöte som sammankallades av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) i Rom 1996,

–  med beaktande av de riktlinjer för rätten till mat som FAO antog 2004 och som ger stater vägledning om hur de ska genomföra sina skyldigheter när det gäller rätten till mat,

–  med beaktande av millennieutvecklingsmålen, särskilt mål 1 (att utrota extrem fattigdom och hunger till 2015) och mål 4 (att minska barnadödligheten),

–  med beaktande av konventionen om livsmedelsbistånd som antogs 2012,

–  med beaktande av de globala och sammanfattande rapporterna från FN:s internationella studie av hur kunskap, vetenskap och teknik inom jordbruket kan bidra till utveckling, vilka offentliggjordes 2009(1),

–  med beaktande av FN:s barnfonds (Unicef) rapport från 2009 om global livsmedelsbrist som drabbar barn,

–  med beaktande av rapporten Agroecology and the Right to Food, som FN:s särskilda rapportör för rätten till mat lade fram vid den sextonde sessionen i FN:s råd för mänskliga rättigheter den 8 mars 2011,

–  med beaktande av världsutställningen i Milano 2015 Feeding the Planet, Energy for Life,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 31 mars 2010 Humanitärt livsmedelsbistånd (COM(2010)0126),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 31 mars 2010 EU:s policyram för att hjälpa utvecklingsländer att stärka livsmedelsförsörjningen (COM(2010)0127),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 oktober 2012 EU-strategi för resiliens: lära av livsmedelsförsörjningskriser (COM(2012)0586),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 mars 2013 Bättre nutrition för mödrar och barn i det externa biståndet: ett politiskt ramverk för EU (COM(2013)0141),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 september 2011 om EU:s policyram för att hjälpa utvecklingsländer att stärka livsmedelsförsörjningen(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 december 2013 om EU:s strategi för resiliens och katastrofriskreducering i utvecklingsländerna: lära av livsmedelsförsörjningskriser(3),

–  med beaktande av frågan till kommissionen om malnutrition bland barn i utvecklingsländer (O-000083/2014 – B8‑0041/2014),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för utveckling,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Närmare en miljard människor lider fortfarande av hunger. Minst 225 miljoner barn under fem år i världen lider av akut och kronisk undernäring eller försvagad tillväxt till följd av kronisk undernäring bland barn och mödrar. Av dem dör uppskattningsvis 2,6 miljoner varje år i utvecklingsländerna.

B.  Enligt Global Hidden Hunger Indices and Maps(4) uppskattas två miljarder människor i världen, eller en tredjedel av befolkningen i utvecklingsländerna, lida kronisk brist på livsnödvändiga vitaminer och mineraler (mikronäringsämnen). Bland dem som råkar ut för detta tillstånd, som kallas ”dold hunger”, finns en kraftigt utökad risk för medfödda missbildningar, infektioner och utvecklingshämning.

C.  Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) är undernäring med bred marginal den främsta orsaken till barnadödlighet och ger upphov till 35 procent av de sjukdomar som barn under fem år lider av.

D.  Nästan 20 miljoner barn lider fortfarande av allvarlig akut felnäring i nödsituationer och andra situationer, och endast 10 procent av dem har tillgång till vård.

E.  Näringsstatusen hos barn upp till fem år beror till stor del på hur mycket näring deras mödrar intagit under graviditeten och amningen.

F.  Undernäring ligger också bakom sjukdomar och minskad produktivitet och hindrar den sociala och ekonomiska utvecklingen i utvecklingsländerna.

G.  De som överlever undernäring har ofta livslånga fysiska och kognitiva funktionsnedsättningar som begränsar deras inlärningsförmåga och förmåga att ta sig in på arbetsmarknaden och gör att de fastnar i en spiral av sjukdom och fattigdom som löper från generation till generation.

H.  Antalet undernärda barn förväntas öka till följd av de effekter som klimatförändringarna har på jordbruksproduktionen, och i förlängningen, födan.

I.  En viktig orsak till att det råder hunger i utvecklingsländerna är den massiva fattigdomen på landsbygden och i städerna. Denna fattigdom förvärras av flykten från landsbygden, som orsakas av att många människor inte kan försörja sig som småbrukare.

J.  Trots att 25 år har gått sedan konventionen om barnets rättigheter antogs har vissa av de stater som är parter i konventionen ännu inte lyckats skapa en gynnsam miljö där man kan säkerställa att barnen får tillräckligt med mat.

K.  Vid 1996 års världslivsmedelstoppmöte framhöll regeringarna rätten till mat och åtog sig att halvera antalet hungrande och undernärda från 840 till 420 miljoner senast 2015. Antalet hungrande och undernärda, framför allt barn, har dock ökat på senare år, framför allt till följd av livsmedelskriserna 2008 och 2011.

L.  Olika internationella rättsinstrument kopplar samman rätten till mat med andra mänskliga rättigheter, bl.a. rätten till liv, rätten till försörjningsmöjligheter, rätten till hälsa, rätten till egendom, rätten till utbildning och rätten till vatten.

M.  Rätten till mat och god näringstillförsel för alla är av allra största vikt för att uppnå millennieutvecklingsmålen. Nutrition hör samman med de flesta, om inte alla, millennieutvecklingsmål, vilka i sin tur är nära sammanlänkade med varandra.

N.  Internationella organisationer bekräftar att livsmedelsproduktionen räcker för hela världsbefolkningen och att undernäring hos barn hör samman med bristande livsmedelsförsörjning och fattigdom hos hushållen, utslagning, otillräcklig omvårdnad, dåliga matvanor, ohälsosam hushållsmiljö och bristande hälsovårdstjänster.

O.  Rätten till mat och god näringstillförsel är av största vikt för att familjer och samhällen ska kunna återhämta sig liksom för deras förmåga att förkorta långa återhämtningsperioder efter en nödsituation där katastroferna blir flera och mer omfattande.

P.  En optimal näringsstatus uppstår då barn har tillgång till mångsidig och näringsrik mat till ett rimligt pris och också till ändamålsenlig mödra- och barnavård, ändamålsenliga hälso- och sjukvårdstjänster och en hälsosam miljö, inklusive rent vatten och goda sanitära och hygieniska förhållanden.

1.  Europaparlamentet påpekar att det finns många olika orsaker till undernäring hos barn. De flesta har skapats av människan och kan därför undvikas. Det kan vara fråga om allt från ineffektiva ekonomiska strukturer, ojämlik fördelning och/eller en ohållbar resursanvändning, vanstyre, alltför stor tillit till enstaka grödor och monokulturella odlingsmetoder, diskriminering av kvinnor och barn, ohälsa till följd av bristande hälso- och sjukvårdssystem samt brist på utbildning, särskilt för mödrar.

2.  Europaparlamentet vidhåller att offentliga myndigheter måste garantera de tre dimensionerna i rätten till mat och god näringstillförsel: disponibilitet (dvs. möjligheten att direkt kunna nära sig själv av odlad mark eller andra naturresurser eller en välfungerande distribution, förädling och marknad), tillgänglighet (dvs. garanterad ekonomisk och fysisk tillgång till mat) och ändamålsenlighet (dvs. maten måste vara säker och tillfredsställa allas näringsbehov, med hänsyn till ålder, levnadsvillkor, hälsa, yrke, kön, kultur och religion).

3.  Europaparlamentet understryker att ur ett livscykelperspektiv infaller den mest kritiska tiden för att uppfylla ett barns näringsbehov under de 1 000 första dagarna av ett barns liv, inklusive graviditeten, eftersom barnet under den här tiden har ökade näringsbehov för att kunna växa och utvecklas snabbt, är mer känsligt för infektioner och är totalt beroende av andra när det gäller mat, vård och närhet.

4.  Europaparlamentet konstaterar att åtgärderna för att få bukt med felnäringen bland barn och mödrar kräver att man – genom att på ett ansvarsfullt sätt göra alla berörda aktörer delaktiga – antar en integrerad strategi och samordnade åtgärder inom en rad sektorer som påverkar undernäring, såsom hälsa, utbildning, jordbruk, vatten, energitillgång och sanitet. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att anta konsekventa långsiktiga utvecklingsstrategier och att sträva efter att minska felnäringen även i nödsituationer och vid humanitära interventioner.

5.  Europaparlamentet uppmanar EU att i sina program för utvecklingsbistånd öka stödet till hållbara småbrukare, jordbrukare och medelstora jordbruk som framför allt producerar för lokal konsumtion och att investera i integrerade, nationellt ledda planer som bör genomföras på lokal nivå i samarbete med jordbrukarna och deras företrädare, de lokala och regionala myndigheterna och det civila samhällets organisationer.

6.  Europaparlamentet lovordar förbättringarna under de senaste åren för att bekämpa undernäring hos barn. Dessa förbättringar framgår av indikatorerna för framsteg när det gäller att nå det första millennieutvecklingsmålet. Parlamentet anser dock att antalet barn som dör eller lider av undernäring fortfarande är oacceptabelt högt och bidrar till att upprätthålla den onda cirkeln av fattigdom och hunger.

7.  Europaparlamentet betonar därför att bekämpandet av undernäring bland barn och allmän tillgång till näringsrik mat i tillräcklig mängd även fortsättningsvis bör vara ett av de främsta målen för agendan efter 2015 inom ramen för målet att få slut på hungern. Det bör finnas en särskild uppmaning om att senast 2030 stoppa alla former av undernäring och senast 2025 uppfylla de internationellt överenskomna målen när det gäller tillväxthämning och utmärgling bland barn under fem år.

8.  Europaparlamentet anser att det var ett misstag att minska anslagen till jordbruk i den tionde Europeiska utvecklingsfonden (EUF) jämfört med anslagen i den nionde fonden. Parlamentet uppmanar därför rådet att diskutera frågan och att rätta till problemet i den elfte Europeiska utvecklingsfonden.

9.  Europaparlamentet understryker att det behövs en politisk vilja att råda bot på undernäringen. Parlamentet välkomnar den färdplan för ökad näringstillförsel (SUN) som FN:s ständiga nutritionskommitté (UNSCN) utarbetat för ökade nutritionsinsatser, särskilt i allvarligt drabbade länder, tillsammans med olika aktörer, inklusive de FN-organ som arbetar med nutritionsfrågor. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra de principer som fastställts i färdplanen. Kommissionen uppmanas eftertryckligen att uppmuntra och samordna deltagande i SUN-initiativet av civilsamhälles- och gräsrotsorganisationer med direkta kopplingar till småbrukare och deras familjer.

10.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att investera 3,5 miljarder euro mellan 2014 och 2020 i förbättrad näringstillförsel i några av världens fattigaste länder och uppmanar kommissionen att öka sina åtaganden när det gäller näringsspecifika insatser, i syfte att nå sitt mål att det 2025 ska finnas sju miljoner färre tillväxthämmade barn under fem år.

11.  Europaparlamentet understryker att kvinnor spelar en avgörande roll när det gäller att tillgodose barns näringsbehov och livsmedelstrygghet genom amning, produktion, inköp, tillagning och distribution av familjens mat och genom barnomsorg, vård av sjuka och säkerställd god hygien. Fastän 60 procent av dem som drabbas av kronisk hunger är kvinnor och flickor, står kvinnor för 60–80 procent av livsmedelsproduktionen i utvecklingsländerna.

12.  Europaparlamentet understryker att kvinnor visserligen svarar för ungefär 80 procent av jordbruket i Afrika, men att de formellt sett inte äger mer än 2 procent av marken. Nyligen genomförda program i Indien, Kenya, Honduras, Ghana, Nicaragua och Nepal har visat att hushåll som förestås av kvinnor har bättre livsmedelstrygghet, bättre hälso- och sjukvård och ett större fokus på utbildning än hushåll som förestås av män.

13.  Europaparlamentet betonar att det finns ett nära samband mellan en kvinnas utbildningsnivå och hennes familjs näringsstatus. Parlamentet anser därför att det är viktigt att ge kvinnor ökat tillträde till utbildning genom att avskaffa de könsbarriärer som hindrar dem från att utbilda sig och lära sig att läsa och skriva.

14.  Europaparlamentet kräver därför att en genusdimension ska tas med och kvinnors egenmakt främjas i all politik som bekämpar undernäring hos barn.

15.  Europaparlamentet betonar att undernäring hos gravida kvinnor har förödande effekter för de nyfödda och att dessa effekter troligtvis på ett oåterkalleligt sätt kommer att bromsa barnets framtida utveckling. Parlamentet kräver därför att skyddet av kvinnors hälsa och rättigheter ska ägnas särskild uppmärksamhet och att näringslära ska ingå som en integrerad del i utbildningsprogram och läroplaner för flickor.

16.  Europaparlamentet vidhåller att läs- och skrivkunnighet är ett kraftfullt redskap för att bekämpa fattigdom och stärka den ekonomiska utvecklingen. Det är därför viktigt att stödja flickors utbildning, eftersom man genom att investera i flickor förbättrar möjligheterna för dem och deras framtida barn att leva mer hälsosamma och produktiva liv.

17.  Europaparlamentet betonar att undernäring bland barn oftast påträffas i utvecklingsländerna, inte bara på landsbygden, utan även i städerna. Parlamentet anser därför att en av de viktigaste faktorerna för att utrota hunger bland barn finns inom jordbrukspolitiken och jordbruksreformer som syftar till att göra det möjligt för småjordbrukare att producera på ett mer effektivt och hållbart sätt för att garantera tillräckligt med mat för sig själva och sina familjer.

18.  Europaparlamentet framhåller att underlåtenhet att i tid åtgärda undernäring bland barn inom biståndssamarbetet och vid humanitära interventioner kan hota alla dimensioner av mänsklig utveckling, underminera de nationella utbildningsprogrammen, öka de nationella utgifterna för hälso- och sjukvård och äventyra den socioekonomiska utvecklingen i utvecklingsländerna, något som kan förorsaka dem ekonomiska förluster på uppskattningsvis mellan 2 och 8 procent av dessa länders BNP.

19.  Europaparlamentet påminner om att brist på mikronäringsämnen, som är orsaken till ungefär 7 procent av sjukdomarna i världen, har allvarliga konsekvenser för den fysiska och kognitiva utvecklingen hos spädbarn och småbarn. I de 20 länder som hamnat högst på Hidden Hunger Index (av vilka 18 ligger i Afrika söder om Sahara och två, Indien och Afghanistan, ligger i Asien) är det mycket vanligt med tillväxthämning, järnbristanemi och A-vitaminbrist bland barn i förskoleåldern.

20.  Europaparlamentet påpekar att undernäring bland barn inte enbart beror på brist på mat och avsaknaden av infrastruktur, utan även på problem med livsmedelsdistribution, otillräcklig tillgång på mat och bristande köpkraft, framför allt på grund av de höga livsmedelspriserna, som drivits upp av råvaruspekulation. Parlamentet noterar att bristen på köpkraft slår särskilt hårt mot de fattiga i städerna som inte kan odla sin egen mat. Parlamentet betonar i detta sammanhang hur viktigt det är att skydda småbrukare och traditionella jordbruksmetoder.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att försöka få de medlemsstater som är med i världsutställningen 2015 att delta i genomförandet av ett gemensamt initiativ på temat ”Feeding the Planet, Energy for Life”, i syfte att säkerställa åtaganden och bindande mål för kampen mot hunger och undernäring tillsammans med diversifierade strategier på områden som omfattar allt från jordbruk till samarbete.

22.  Europaparlamentet erkänner att bättre nutrition för barn och mödrar, och bättre livsmedelstrygghet över huvud taget, kommer att kräva effektiva och samordnade åtgärder inom en rad politiska områden och sektorer: effektiv och hållbar landsbygdsutveckling och politik för mark- och vattenanvändning; ändamålsenliga tjänster i fråga om hälso- och sjukvård, rent vatten och sanitet; ändamålsenlig mödra- och barnavård; skydd av den marina miljön och andra ekosystem och biologisk mångfald; motverkande av avskogning och klimatförändringar; anpassning och minskning av katastrofriskerna; hållbar produktion och konsumtion; hållbar och säker energitillgång, handel, fiske, social integration samt arbetstillfällen med drägliga villkor.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införliva nutrition, livsmedelssäkerhet och ett hållbart jordbruk i all sin utvecklingspolitik i syfte att skydda och främja nutrition och garantera ett helhetsperspektiv på såväl lokala som globala nivåer. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen, beroende på vad som är lämpligt, att prioritera nutrition som ett viktigt utvecklingsmål i utvecklingssamarbetsinstrumenten, framför allt elfte Europeiska utvecklingsfonden och det nya finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete.

24.  Europaparlamentet betonar att utvecklingsprogrammen och de akuta biståndsprogrammen, för att bli mer effektiva, måste vara nära sammanlänkade, så att de kan förutse och förebygga livsmedelskriser, bidra till att begränsa den skada som uppstår och underlätta återhämtning.

25.  Europaparlamentet uppmanar utvecklingsländernas regeringar att skapa en gynnsam miljö för bättre nutrition för barn genom förbättrade politiska riktlinjer, samordning mellan nationella planer och strategier för nutrition och givarprogram, förvaltning och ansvar inför medborgarna. Parlamentet efterlyser större insyn i utvecklingsländernas budgetar, till exempel genom budgetuppföljning, så att det blir möjligt att bättre bedöma hur många projekt som är inriktade på att råda bot på felnäringen och hur god kvaliteten på dessa projekt är.

26.  Europaparlamentet framhåller att förbättrade och samordnade uppgifter om undernäring och brist på mikronäringsämnen behövs för att bättre stödja insatsprogram och tillhandahålla de berörda länderna riktat och genomtänkt stöd.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att mobilisera långsiktiga finansiella investeringar och resurser för nutrition i samarbete med olika aktörer, inklusive FN-organ, G8/G20, tillväxtekonomier, internationella och icke-statliga organisationer, akademiska institutioner, det civila samhällets organisationer och den privata sektorn, samt att fastställa nutrition som en prioritet för innovativ finansiering.

28.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till FN:s ständiga nutritionskommitté.

(1) http://www.unep.org/dewa/Assessments/Ecosystems/IAASTD/tabid/105853/Default.aspx.
(2) EUT C 56 E, 26.2.2013, s. 75.
(3) Antagna texter, P7_TA(2013)0578.
(4) Global Hidden Hunger Indices and Maps: An Advocacy Tool for Action.

Rättsligt meddelande