Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2015/2551(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

RC-B8-0150/2015

Debatter :

PV 12/02/2015 - 3.3
CRE 12/02/2015 - 3.3

Omröstningar :

PV 12/02/2015 - 4.3

Antagna texter :

P8_TA(2015)0038

Antagna texter
PDF 133kWORD 55k
Torsdagen den 12 februari 2015 - Strasbourg Slutlig utgåva
Massgravar med de saknade personerna från Ashia i Ornithi i den ockuperade delen av Cypern
P8_TA(2015)0038RC-B8-0150/2015

Europaparlamentets resolution av den 12 februari 2015 om saknade personer från Ashia som hittats i massgravar i byn Ornithi i den ockuperade delen av Cypern (2015/2551(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2007 om saknade personer i Cypern(1),

–  med beaktande av relevanta rapporter från FN:s generalsekreterare(2) och resolutioner från FN:s säkerhetsråd(3) samt de internationella initiativ som tagits för att utreda vad som hänt de saknade personerna i Cypern(4),

–  med beaktande av de domar som avkunnades av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna den 10 maj 2001(5) respektive 10 januari 2008(6) om saknade personer i Cypern, och domstolens dom av den 12 maj 2014 i målet Cypern mot Turkiet,

–  med beaktande av sin resolution av den 18 juni 2008 om saknade personer i Cypern(7),

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0139/2008),

–  med beaktande av sin förklaring av den 9 juni 2011 om arbetet i kommittén för saknade personer i Cypern,

–  med beaktande av internationell humanitär rätt, både traktaträtt och sedvanerätt, om saknade personer,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Turkiet,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 14 augusti 1974 bombades byn Ashia av turkiska luftstyrkor. Den 21 augusti 1974 genomförde den turkiska armén tvångsmassevakueringar och den 28 augusti 1974 genomfördes den slutliga utdrivningen av samtliga invånare i byn.

B.  Totalt försvann 106 personer i åldrarna 11–84 år från byn Ashia 1974.

C.  Våren 2009 gjorde kommittén för saknade personer i Cypern (nedan kallad kommittén) en genomsökning av området kring Ornithi, en by belägen 4 kilometer väster om byn Ashia. Under genomsökningen grävde man fram fyra begravningsplatser, varav två var vattenbrunnar som utgjorde massgravar. Man har kunnat konstatera att kvarlevorna, som kunnat identifieras genom DNA-analyser, tillhör de 71 människor som försvann i Ashia den 21 augusti 1974.

D.  Spåren tyder på att de två massgravarna redan hade grävts upp och att kvarlevorna avsiktligen hade flyttats till okänd plats.

E.  Den stora sorg och det lidande som de saknade personernas familjer i årtionden har fått utstå till följd av ovissheten om sina älskade anhörigas öden fortsätter än i dag. Alla tänkbara insatser måste därför göras för att påskynda kommitténs utredningar.

F.  Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna fastslog att det i fråga om de saknade grekcypriotiska personerna och deras anhöriga hade förekommit en kontinuerlig kränkning av artikel 2 (rätten till liv) i konventionen genom de turkiska myndigheternas underlåtenhet att genomföra en verklig utredning av vad som hänt de saknade grekcypriotiska personer som försvann under livshotande omständigheter. Det hade också förekommit en kontinuerlig kränkning av artikel 5 (rätt till frihet och säkerhet) genom Turkiets underlåtenhet att genomföra en verklig utredning av vad som hänt de saknade grekcypriotiska personerna vilka påstods ha tagits i turkiskt förvar vid tidpunkten för sitt försvinnande. Slutligen hade det enligt Europadomstolen förekommit en kontinuerlig kränkning av artikel 3 (förbud mot omänsklig eller förnedrande behandling) genom de turkiska myndigheternas sätt att möta de anhörigas påtagliga oro med tystnad, vilket slutligen inte kunde ses som annat än omänsklig behandling.

G.  De fall där endast vissa skelettdelar av personer kan lämnas över för begravning kan inte anses avslutade förrän samtliga identifierbara kvarlevor av de saknade personerna har hittats.

H.  Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har gett Turkiet ansvaret att, som den makt som de facto ockuperar den norra delen av Cypern, utreda var de saknade personerna är och vad som hänt dem samt att underlätta kommitténs arbete.

I.  Problemet med saknade personer är ett humanitärt problem som är kopplat till de anhörigas rätt att få veta vad som hänt de saknade personerna.

J.  Problemet med saknade personer i Cypern startade 1964, med ett mindre antal saknade personer från båda samhällsgrupperna, och nådde sin kulmen med nära 2 000 saknade personer efter Turkiets militära invasion 1974 som fortfarande delar landet.

K.  Totalt 2 001 cyprioter har varit saknade under flera årtionden. Av dessa är 1 508 grekcyprioter och 493 turkcyprioter.

1.  Europaparlamentet fördömer den förflyttning som ägde rum i Ornithi som det betraktar som en fruktansvärd brist på respekt mot de saknade personerna och en allvarlig kränkning av deras anhörigas rätt att slutligen få veta hur deras kära anhöriga dog. Parlamentet uttrycker sin sympati med alla saknade personers anhöriga som fortfarande lever i ovisshet.

2.  Europaparlamentet understryker att förflyttning av kvarlevor och liknande handlingar kan innebära att det utmanande och svåra arbetet med att utreda vad som hänt samtliga saknade personer i Cypern blir oerhört mycket svårare och mer komplicerat.

3.  Europaparlamentet uppmärksammar att frågan, såhär 41 år efter försvinnandena, börjar bli brådskande för de anhöriga till de saknade personerna, och betonar att tiden börjar bli knapp när det gäller att hitta anhöriga som kan vittna. Några av de anhöriga har dessutom avlidit. Parlamentet vill att det omedelbart görs en fullständig granskning av vad som hänt de saknade personerna.

4.  Europaparlamentet lovordar kommitténs arbete och framhåller vikten av att dess arbete intensifieras, eftersom hälften av de saknade personerna fortfarande inte har hittats och mer än två tredjedelar fortfarande inte har identifierats.

5.  Europaparlamentet betonar att kommitténs arbete är beroende av fullständigt stöd och samarbete från samtliga inblandade parter, välkomnar de medel som EU tillhandahåller i detta hänseende och vill att EU fortsätter att tillhandahålla medel för detta ändamål.

6.  Europaparlamentet konstaterar att kommittén har uppmanat alla som har information om eventuella begravningsplatser att omgående kontakta kommitténs utredare. Parlamentet uppmanar Turkiet och dess regering att omedelbart upphöra att flytta kvarlevor från massgravarna och att följa internationell rätt, internationell humanitär rätt och Europadomstolens domar, och att underlätta arbetet för kommittén genom att ge den fullständig tillgång till militära arkiv och militära områden för gravöppningar. Turkiet uppmanas att till fullo fullgöra sin skyldighet att följa Europadomstolens beslut och betala ut ersättning till de saknade personernas anhöriga.

7.  Europaparlamentet uppmanar Turkiet att utan avsiktlig fördröjning ge tillträde till områden som har definierats som militära områden och där det finns uppgifter om att saknade personer kan vara begravda inom dessa områden. Parlamentet understryker att den turkiska armén bör tillhandahålla och ge tillgång till militära kartor och ge full tillgång till sina arkiv för att underlätta arbetet med att leta efter gravplatser som fortfarande inte har undersökts.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft samtliga EU-medlemsstater att snarast möjligt ratificera den internationella konventionen om skydd mot tvångsförsvinnande, och uppmanar Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att stödja arbetet inom FN:s kommitté mot påtvingade försvinnanden, som inrättades genom konventionen.

9.  Europaparlamentet påminner samtliga berörda parter och alla dem som har eller kan få tillgång till uppgifter eller bevis som härrör ur personlig kunskap, arkiv, rapporter från slagfält eller register från interneringsanläggningar att snarast överlämna dessa uppgifter eller bevis till kommittén.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt Turkiets regering och parlament, och erinrar om att varje stat ovillkorligen, i enlighet med den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, måste följa de domslut som avkunnats i mål som den varit part i.

(1) EUT C 301 E, 13.12.2007, s. 243.
(2) Framför allt den senaste om FN:s insatser i Cypern (S/2008/353), kapitel IV.
(3) Framför allt resolution 1818 (2008) av den 13 juni 2008.
(4) Kommittén för saknade personer i Cypern: http://www.cmp-cyprus.org
(5) Kommittén för saknade personer i Cypern: http://www.cmp-cyprus.org
(6) Varnava m.fl. mot Turkiet, nr 16064/90, 16065/90, 16066/90, 16068/90, 16069/90, 16070/90, 16071/90, 16072/90 och 16073/90; pågående.
(7) EUT C 286 E, 27.11.2006, s. 13.

Rättsligt meddelande