Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2014/2216(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0023/2015

Ingivna texter :

A8-0023/2015

Debatter :

PV 11/03/2015 - 15
CRE 11/03/2015 - 15

Omröstningar :

PV 12/03/2015 - 8.6
CRE 12/03/2015 - 8.6
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2015)0076

Antagna texter
PDF 402kWORD 199k
Torsdagen den 12 mars 2015 - Strasbourg Slutlig utgåva
Årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013 och EU:s politik på området
P8_TA(2015)0076A8-0023/2015

Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2015 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013 och Europeiska unionens politik på området (2014/2216(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s övriga konventioner om och instrument för mänskliga rättigheter,

—  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter och sin resolution av den 27 november 2014 om 25:e årsdagen av den konventionen(1),

—  med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000(2), FN:s utvecklingsprogram för tiden efter 2015 och FN:s generalförsamlings resolutioner,

—  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

—  med beaktande av artiklarna 2, 3 och 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget),

—  med beaktande av artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget),

—  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—  med beaktande av EU:s strategiska ram och EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati(3), som antogs av rådet (utrikes frågor) den 25 juni 2012,

—  med beaktande av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013, som antogs av rådet den 23 juni 2014,

—  med beaktande av årsrapporten om de viktigaste aspekterna och de grundläggande valmöjligheterna när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken 2013, som rådet ställde sig bakom den 22 juli 2014,

—  med beaktande av kommissionens årsrapport 2014 om genomförandet av Europeiska unionens utvecklings- och biståndspolitik under 2013 (COM(2014)0501), som antogs den 13 augusti 2014, samt de åtföljande dokumenten,

—  med beaktande av sin resolution av den 11 december 2013 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2012 och Europeiska unionens politik på området(4),

—  med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer om mänskliga rättigheter,

—  med beaktande av rådets slutsatser av den 23 juni 2014 om tioårsdagen för Europeiska unionens riktlinjer om människorättsförsvarare,

—  med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om EU:s politik till stöd för människorättsförsvarare(5),

—  med beaktande av sina brådskande resolutioner om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen,

—  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2014 om EU:s prioriteringar inför det 25:e mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter(6),

—  med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 2 april 2014 om FN:s generalförsamlings 69:e session(7),

—  med beaktande av sin resolution av den 17 november 2011 om EU:s stöd till Internationella brottmålsdomstolen: utmaningar och svårigheter(8),

—  med beaktande av sin resolution av den 17 juli 2014 om aggressionsbrott(9),

—  med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2011 om EU:s utrikespolitik till stöd för demokratisering(10),

—  med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2013 om press- och mediefrihet i världen(11),

—  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 8 mars 2011 från kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Ett partnerskap för demokrati och delat välstånd med södra Medelhavsområdet (COM(2011)0200),

—  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 20 december 2012 om ett moratorium för tillämpningen av dödsstraff(12),

—  med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2014 om utrotande av tortyr i hela världen(13),

—  med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om tillämpning av rådets förordning (EG) nr 1236/2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning(14),

—  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner nr 1325, nr 1820, nr 1888, nr 1889 och nr 1960 om kvinnor, fred och säkerhet,

—  med beaktande av rapporten om EU-indikatorer för den övergripande strategin för EU:s genomförande av FN:s säkerhetsråds resolutioner nr 1325 och nr 1820 om kvinnor, fred och säkerhet, som antogs av rådet den 13 maj 2011,

—  med beaktande av FN:s Guiding Principles on Business and Human Rights: Implementing the United Nations ‘Protect, Respect and Remedy’ Framework, som FN:s råd för mänskliga rättigheter ställde sig bakom i sin resolution nr 17/4 av den 16 juni 2011,

—  med beaktande av den informations- och kommunikationstekniska sektorsvägledning (Sector Guide) om FN:s Implementing the UN Guiding Principles on Business and Human Rights som kommissionen offentliggjorde den 17 juni 2013,

—  med beaktande av resolutionen av den 26 juni 2014 från FN:s råd för mänskliga rättigheter om inrättande av en öppen mellanstatlig arbetsgrupp som ska utveckla ett internationellt, rättsligt bindande instrument för reglering av transnationella och andra företags verksamhet inom ramen för människorätt,

—  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om företagens sociala ansvar och miljöansvar vid internationella handelsavtal(15),

—  med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2006 om klausulen om mänskliga rättigheter och demokrati i Europeiska unionens avtal(16),

—  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal(17),

—  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om den internationella handelspolitiken inom ramen för de krav som klimatförändringarna medför(18),

—  med beaktande av rådets slutsatser av den 14 maj 2012 Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring,

—  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2014 om EU och den globala utvecklingsramen efter 2015(19),

—  med beaktande av sin resolution av den 10 oktober 2013 om diskriminering baserad på kasttillhörighet(20),

—  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 5 mars 2014 från kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Ansvarsfull anskaffning av mineraler från konfliktdrabbade områden och högriskområden: mot en integrerad EU-strategi (JOIN(2014)0008),

—  med beaktande av FN:s konvention mot korruption,

—  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2013 om korruption inom den offentliga och den privata sektorn: inverkan på mänskliga rättigheter i tredjeländer(21),

—  med beaktande av rådets slutsatser av den 12 maj 2014 om EU:s övergripande strategi,

—  med beaktande av sin rekommendation av den 18 april 2013 till rådet om FN:s princip om ”skyldigheten att skydda” (R2P)(22),

—  med beaktande av artiklarna 52 och 132.2 i arbetsordningen,

—  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0023/2015), och av följande skäl:

A.  Genom artikel 21 i EU-fördraget stärktes ytterligare EU:s åtaganden att utarbeta en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik utgående från principerna om demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas allmängiltighet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt främjande av internationell rätt och rättvisa med respekt för principerna i Förenta nationernas stadga, i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i folkrätten. Enligt artikel 6 i EU-fördraget ska unionen ansluta sig till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

B.  Enligt artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska den gemensamma handelspolitiken ”föras inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder”.

C.  Respekt för samt främjande och skydd av de mänskliga rättigheternas allmängiltighet och odelbarhet utgör hörnstenarna i EU:s utrikes- och säkerhetspolitik. De mänskliga rättigheternas allmängiltighet ifrågasätts allvarligt av ett antal auktoritära regimer, i synnerhet i multilaterala forum.

D.  Mer än hälften av jordens befolkning lever fortfarande under odemokratiska regimer, och under de senaste åren har den globala friheten minskat konstant.

E.  Demokratiska regimer kännetecknas inte bara av hur de organiserar val, utan även av respekt för rättsstatsprincipen, yttrandefriheten och de mänskliga rättigheterna, ett oberoende rättsväsen och en opartisk förvaltning.

F.  EU:s trovärdighet i de yttre förbindelserna och på den internationella arenan kommer att stärkas genom att konsekvensen ökar mellan EU:s interna och externa politik på området för demokrati och mänskliga rättigheter.

G.  Vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, som nyligen tillträdde, har uppgett att de mänskliga rättigheterna kommer att vara en av hennes övergripande prioriteringar och att hon har för avsikt att använda dem som ett riktmärke i alla förbindelser med tredjeländer. Hon har även upprepat EU:s åtagande att ”utan undantag” främja de mänskliga rättigheterna på alla utrikespolitiska områden. Ett antagande av EU:s nya handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati samt ett nytt mandat för EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter kommer att ingå i EU:s agenda i början av 2015.

H.  Den 23 juni 2014 antog rådet EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013, som omfattar det första hela året av genomförande av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati. 2013 var också det första hela året för det nya mandatet för EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter. Innehavaren av detta ämbete bör ha i uppgift att hjälpa EU att samordna sin verksamhet i syfte att tydlig- och synliggöra unionens insatser för respekten för mänskliga rättigheter runtom i världen, i synnerhet kvinnors rättigheter.

I.  EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013 och de händelser som inträffat efter den period som rapporten omfattar påminner oss mycket tydligt om de allvarliga konsekvenser som bristande respekt för de mänskliga rättigheterna får för människor. Det får negativa konsekvenser för EU när den bristande respekten för de mänskliga rättigheterna och avsaknaden av legitimt demokratiskt deltagande i tredjeländer leder till instabilitet, sönderfallande stater, humanitära kriser och väpnade konflikter, dvs. företeelser som unionen är skyldig att reagera på.

J.  EU:s engagemang för effektiv multilateralism, med FN i centrum, är en väsentlig del av EU:s utrikespolitik och grundar sig på övertygelsen att ett multilateralt system som baseras på universella regler och värderingar är bäst lämpat för att hantera globala kriser, utmaningar och hot.

K.  Europeiska unionen och dess medlemsstater har varit trofasta bundsförvanter till Internationella brottmålsdomstolen sedan den inrättades, samt gett den ekonomiskt, politiskt, diplomatiskt och logistiskt stöd och samtidigt arbetat för att både göra Romstadgan allmängiltig och försvara dess integritet i syfte att stärka brottmålsdomstolens oberoende.

L.  I sin resolution av den 17 juli 2014 upprepade parlamentet sitt starka stöd för antagandet av Kampalaändringarna till Romstadgan, inbegripet ändringarna avseende aggressionsbrott, och uppmanade samtliga EU-medlemsstater att ratificera dem och införliva dem i sin nationella lagstiftning. Ändringarna avseende aggressionsbrott kommer att stärka rättsstatsprincipen på internationell nivå och den internationella freden och säkerheten genom att förhindra olaglig våldsanvändning. Därmed kommer de proaktivt att bidra till att förhindra sådana brott och befästa en varaktig fred.

M.  Det 59:e sammanträdet för FN:s kvinnokommission i New York den 9–20 mars 2015 kommer att inriktas på att följa upp deklarationen och handlingsplanen från Peking, inklusive de utmaningar som i nuläget hindrar själva genomförandet och därmed även uppnåendet av jämställdhet och kvinnors egenmakt, samt på möjligheterna att uppnå jämställdhet och kvinnors egenmakt i agendan för millennieutvecklingsmålen för perioden efter 2015.

N.  Gratis grundläggande skolutbildning för alla barn är en grundläggande rättighet som föreskrivs i FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989. Utbildning för barn och vuxna bidrar till minskad såväl fattigdom som barnadödlighet samt främjar bästa praxis på miljöområdet. Allas tillgång till utbildning är nära knutet till millennieutvecklingsmålet om jämställdhet mellan kvinnor och män, särskilt när det gäller fullbordandet av den grundläggande skolutbildningen. Detta mål är långt ifrån nått.

O.  Under väpnade konflikter tillhör kvinnor och barn – bland annat kvinnor och barn som är flyktingar, asylsökande eller statslösa – de mest utsatta grupperna i samhället, och tonårsflickor som tvingats på flykt i samband med humanitära kriser löper betydligt större risker än normalt.

P.  Diskriminering av eller våld mot kvinnor, däribland sexuella övergrepp, kvinnlig könsstympning, tvångsäktenskap, så kallade hedersbrott, kommersiell exploatering av kvinnor och våld i nära relationer, kan aldrig rättfärdigas av något politiskt, socialt, religiöst eller kulturellt skäl eller av skäl som hänför sig till seder och bruk.

Q.  Det finns ett klart samband mellan korruption och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Korruption i den offentliga och den privata sektorn bidrar till och förvärrar ojämlikheter och diskriminering, och utgör således ett hinder för lika utövande av medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Det har bevisats att korruption i många fall har en koppling till människorättskränkningar, maktmissbruk och avsaknad av ansvarsskyldighet.

R.  Arbetstagarrättigheter och fackföreningsrättigheter hotas allvarligt runtom i världen, och det sätt på vilket företag bedriver sin verksamhet får långtgående konsekvenser för arbetstagares, konsumenters och olika gruppers rättigheter inom och utanför EU. Internationell människorättslagstiftning ålägger stater att skydda de mänskliga rättigheterna, att se till att verksamheten i företag inom respektive stats jurisdiktion inte innebär att de mänskliga rättigheterna kränks och att säkerställa att verklig rättslig prövning finns att tillgå för offren.

S.  Näringslivet kan spela en viktig roll när det gäller att främja de mänskliga rättigheterna. Detta arbete är mycket angeläget och bör stödjas av offentliga organ över hela världen. Främjandet av de mänskliga rättigheterna bör betraktas som en plattform för samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn.

T.  Det utökade allmänna preferenssystemet (GSP plus) för tredjeländer föreskriver en klausul om respekt för internationella konventioner om mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter.

U.  Enligt artikel 16 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna har myndiga män och kvinnor rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor ska också enligt nämnda artikel ha samma rättigheter i fråga om äktenskap, både under äktenskapet och vid dess upplösning, och äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke.

V.  Enligt artikel 14 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna har var och en rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse. Det framgår tydligt av FN:s konvention angående flyktingars rättsliga ställning att alla flyktingar har rätt till särskilt skydd och att inga stater får utvisa eller avvisa flyktingar till områden där deras liv eller frihet skulle hotas.

W.  I artikel 18 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna erkänns rätten till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Antalet incidenter rörande religionsfrihet eller trosfrihet har ökat kraftigt, bland annat som en följd av ett ökat antal konflikter med religiösa dimensioner.

X.  Enligt artikel 25 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna erkänns alla människors rätt till en tillräcklig levnadsstandard för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive hälsovård, varvid mödrar och barn är berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Det är 25-årsjubileum för FN:s konvention om barnets rättigheter, som är det mest ratificerade människorättsfördraget. Resolution 26/28 från FN:s råd för mänskliga rättigheter (MR-rådet) innehåller ett krav att MR-rådets kommande sociala forum ska inriktas på tillgång till läkemedel inom ramen för alla människors rätt att åtnjuta den bästa fysiska och psykiska hälsa som går att uppnå. Enligt WHO:s stadga är rätten att åtnjuta den bästa fysiska och psykiska hälsa som går att uppnå en av de grundläggande rättigheterna för varje enskild människa utan åtskillnad på grund av ras, religion, politisk uppfattning eller ekonomisk eller social ställning.

Y.  Följderna av klimatförändringar, i form av t.ex. ökande temperaturer, stigande havsnivåer och mer extrema väderförhållanden, kommer att intensifiera de utmaningar som global instabilitet och följaktligen risken för allvarliga människorättskränkningar utgör.

Z.  Tillgången till säkert dricksvatten och sanitet är en mänsklig rättighet som hänger samman med rätten till en tillfredsställande levnadsstandard, och den är oupplösligt sammankopplad med rätten att åtnjuta den bästa fysiska och psykiska hälsa som går att uppnå samt rätten till liv och mänsklig värdighet. Ungefär 2,6 miljarder människor – hälften av utvecklingsländernas befolkning – har inte ens tillgång till en enkel ”förbättrad” latrin, och 1,1 miljarder människor saknar helt tillgång till dricksvatten.

Aa.  Detta betänkande utgör – som svar på EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013, antagen av rådet – en framåtblickande analys av EU:s verksamhet på detta politikområde. I sina resolutioner om de tidigare årsrapporterna och om översynen av EU:s strategi för mänskliga rättigheter betonade parlamentet att det fanns behov av fortsatta reflektioner kring de egna insatserna för att integrera mänskliga rättigheter i verksamheten, av en uppföljning av parlamentets brådskande resolutioner om brott mot demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen och av övervakning av efterlevnaden av klausuler om demokrati och mänskliga rättigheter i alla de avtal som EU ingår med tredjeländer.

De mänskliga rättigheternas centrala roll i EU:s externa politik

1.  Europaparlamentet påminner om att ingressen till Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna bekräftar att unionen sätter människan och människans värdighet i centrum för sin verksamhet.

2.  Europaparlamentet uppmanar samtliga EU-institutioner och medlemsstater att sätta de mänskliga rättigheterna i centrum för EU:s förbindelser med alla tredjeländer, däribland strategiska partner och även inom ramen för alla högnivåuttalanden och högnivåmöten. Parlamentet betonar vikten av ett verkningsfullt, konsekvent och sammanhängande genomförande av EU:s människorättspolitik, i linje med de entydiga skyldigheter som fastställs i artikel 21 i EU-fördraget och i EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet lovordar vice ordföranden/den höga representanten, som nyligen tillträdde, för hennes uttryckliga åtagande att genomföra dessa principer.

3.  Europaparlamentet betonar vikten av att EU-medlemsstaterna uttalar sig samstämmigt till stöd för de mänskliga rättigheternas odelbarhet, okränkbarhet och allmängiltighet samt i synnerhet ratificerar alla de internationella människorättsinstrument som FN inrättat. EU uppmanas att i överensstämmelse med artikel 21 i EU-fördraget upprätthålla de mänskliga rättigheternas odelbarhet och okränkbarhet, däribland de rättigheter som finns förankrade i den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. EU uppmanas även att i ytterligare utsträckning främja de universella människorättsnormerna som grunden för sina kontakter med tredjeländer och regionala organisationer, inom ramen för både politiska och människorättsrelaterade dialoger samt för handelsförhandlingar.

4.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att göra rättsstatsprincipen till en central del av utvidgningsprocessen. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU att noggrant övervaka genomförandet av bestämmelser som skyddar de mänskliga rättigheterna och minoriteters rättigheter genom hela utvidgningsprocessen.

5.  Europaparlamentet varnar dock för de oavsiktliga följderna av att listan över mänskliga rättigheter ständigt utökas och kommer att omfatta ideologiskt eller politiskt kontroversiella frågor, eftersom detta i längden skulle kunna minska det allmänna stödet för föreställningen om de mänskliga rättigheternas allmängiltighet och odelbarhet.

6.  Europaparlamentet påpekar att EU – utöver det mänskliga lidandet – även bör beakta de konsekvenser som bristande respekt för de mänskliga rättigheterna får i fall där den bristande respekten för de mänskliga rättigheterna och avsaknaden av legitimt demokratiskt deltagande leder till instabilitet, korruption, sönderfallande stater, humanitära kriser eller väpnade konflikter, dvs. företeelser som undergräver EU:s utvecklingspolitiska insatser och som unionen eller dess medlemsstater är skyldiga att reagera på inom det utrikes- och säkerhetspolitiska området. I detta sammanhang välkomnar parlamentet EU:s senaste insatser för att inkludera människorättskränkningar i matrisen för tidig varning i samband med krisförebyggande åtgärder. Parlamentet efterlyser emellertid kraftfullare förebyggande insatser och uppmanar eftertryckligen vice ordföranden/den höga representanten, kommissionen och medlemsstaterna att utveckla en människorättsbaserad krisförebyggande komponent som bör integreras i EU:s övergripande strategi för externa konflikter och kriser och i den kommande reviderade europeiska säkerhetsstrategin.

7.  Europaparlamentet anser att EU och dess delegationer bör kartlägga tidiga varningssignaler, såsom förtryck av minoriteter och kränkningar av mänskliga rättigheter, som utgör en indikation på potentiella konflikter och humanitära katastrofer. Parlamentet uppmanar EU att ta fram bästa praxis för att främja och skydda mänskliga rättigheter i postkatastrof- och postkonfliktsituationer, med särskild hänsyn tagen till personer med funktionsnedsättning och till kvinnor och barn samt andra utsatta grupper, genom att ge information om och vidta relevanta åtgärder när det gäller konkreta hänvisningar till funktionsnedsatta personer, tillgång till program för katastrofriskreducering där personer med funktionsnedsättning inkluderas och utbildning för all relevant servicepersonal och se till att det finns tillräckligt många och lättillgängliga nödhärbärgen och katastrofhjälpsplatser, med fokus på integrering av människorättsfrågor i alla hjälp-, återhämtnings- och återuppbyggnadsinsatser, samtidigt som de humanitära principerna om humanitet, opartiskhet, neutralitet och oberoende samt det behovsbaserade förhållningssättet till humanitärt bistånd respekteras.

8.  Europaparlamentet uppmuntrar unionen att säkerställa synergier mellan de stödmöjligheter som ges genom stabilitetsinstrumentet, finansieringsinstrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter och det europeiska initiativet för demokrati.

9.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över ökningen av allvarliga människorättskränkningar till följd av terrorism runtom i världen. Parlamentet hänvisar till en rapport från 2014 som visar på en ökning av terroristverksamhet med 62 procent från 2012 till 2013 och en ökning av antalet länder som utsatts för terrorism – och där dåden orsakat mer än 50 dödsfall – från 15 till 24 länder. Parlamentet uppmanar eftertryckligen vice ordföranden/den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten att, med avseende på ökningen av terroristverksamhet, samarbeta bättre och effektivare med olika regeringar för att bekämpa alla former av terrorism.

10.  Europaparlamentet hävdar att förnekelse av folkmord och andra brott mot mänskligheten, såväl som rasistiska och främlingsfientliga handlingar samt handlingar som uttrycker religiöst motiverat hat, utgör ett tydligt brott mot de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och att de som sådana bör fördömas.

11.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, Federica Mogherini, och EU-ländernas utrikesministrar att på rådets (utrikes frågor) agenda regelbundet föra upp diskussionen om EU:s insatser för att verka för frigivandet av människorättsförsvarare, journalister, politiska aktivister och andra personer som fredligt utövar sina rättigheter.

EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen som rapporteringsverktyg för EU:s politik för mänskliga rättigheter och demokrati

12.  Europaparlamentet välkomnar rådets antagande av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att åta sig att framöver delta i två årliga specifika debatter om EU:s politik för mänskliga rättigheter och demokrati under parlamentets plenarsammanträden, att presentera EU:s rapport och att reagera på parlamentets betänkande.

13.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte lämnade något skriftligt svar på parlamentets ovannämnda resolution om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2012 och anser att sådana skriftliga svar är ytterst viktiga för samarbetet mellan institutionerna på detta område och att de inte kan ersättas av en debatt i kammaren, som ger mindre tid till reflektion och systematiska svar på alla de frågor som parlamentet tagit upp.

14.  Europaparlamentet lovordar utrikestjänsten och kommissionen för deras omfattande och tydliga rapportering om EU-åtgärder som vidtagits under den period som rapporten omfattar. Parlamentet ger dock på nytt uttryck för sin uppfattning att framför allt landsrapporterna bör möjliggöra en översikt av viktiga positiva och negativa tendenser och omfatta en utvärdering av EU-åtgärdernas effektivitet. En mer grundlig offentlig rapportering, främst på grundval av de prioriteringar och indikatorer som fastställts i EU:s landstrategier för mänskliga rättigheter, som hittills varit konfidentiella, skulle gynna en högre grad av konsekvens både i genomförandet av systemet med de mänskliga rättigheterna som villkor och i bedömningen av EU-politikens konsekvenser för situationen för de mänskliga rättigheterna.

15.  Europaparlamentet står fast vid sin uppfattning att EU-institutionerna bör eftersträva att gemensamt förbättra utformningen av årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen i syfte att nå stora delar av allmänheten och samtidigt bevara rapportens omfattande karaktär som genomföranderapport om EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet förklarar sig på nytt villigt att ingå i ett aktivt och konstruktivt samarbete med övriga EU-institutioner i samband med utarbetandet av framtida rapporter, och påminner om sin begäran att ett avsnitt om medlemsstaternas genomförande av handlingsplanen bör ingå i årsrapporten.

Genomförandet av EU:s strategiska ram och handlingsplan

16.  Europaparlamentet ställer sig åter positivt till EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, som rådet antog 2012. Den strategiska ramen och handlingsplanen utgör en viktig milstolpe i arbetet med att bryta ny mark när det gäller att utveckla politiken och på nytt bekräfta EU:s åtagande – i linje med fördragsstadgade skyldigheter – att ”utan undantag” integrera de mänskliga rättigheterna i all EU-extern politik.

17.  Europaparlamentet påminner om att mänskliga rättigheter har blivit ett väsentligt inslag i unionens yttre åtgärder och en riktig del av unionens identitet i dess bilaterala, multilaterala och institutionella förbindelser.

18.  Europaparlamentet uppskattar utrikestjänstens och kommissionens arbete med att rapportera till parlamentet om genomförandet av EU:s första handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att involvera medlemsstaterna, kommissionen, parlamentet, det civila samhället och regionala och internationella organisationer i den översyn och de samråd som leder fram till antagandet av den nya handlingsplan som ska börja gälla i början av 2015. Parlamentet välkomnar diskussionerna om en bättre prioriteringsordning för målen i den nya handlingsplanen och om sätt att förbättra tydligheten, verkningsfullheten och konsekvensen när det gäller detta utrikespolitiska verktyg för Europeiska unionen, men varnar för en minskning av omfattningen av handlingsplanen och för en sänkning av ambitionsnivån i arbetet med att integrera de mänskliga rättigheterna i EU:s olika politikområden.

19.  Europaparlamentet uppmuntrar alla parter som är involverade i EU:s utrikespolitiska åtgärder att ta ansvar för EU:s utrikespolitik för mänskliga rättigheter och de olika tillhörande verktygen, och att se till att de mänskliga rättigheterna genomgående beaktas, bland annat genom anordnande av regelbunden utbildning i mänskliga rättigheter för berörda tjänstemän.

20.  Europaparlamentet är särskilt oroat över frågan om fullgörande av åtagandet i den strategiska ramen ”att sätta de mänskliga rättigheterna i centrum för EU:s förbindelser med alla tredjeländer, däribland strategiska partner”. Parlamentet uppmanar därför eftertryckligen vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att ägna stor uppmärksamhet åt fullgörandet av ovannämnda åtagande och se till att mänskliga rättigheter och demokrati integreras i EU:s förbindelser med strategiska partner i sådana centrala sammanhang som toppmöten och rådets slutsatser. Parlamentet rekommenderar också att EU, närhelst ett partnerland med vilket ett avtal har ingåtts gjort sig skyldigt till en grov kränkning av de mänskliga rättigheterna, ska vidta effektivare åtgärder när man inför de tillbörliga sanktioner som fastställts i människorättsklausulerna i avtalet, inbegripet ett eventuellt (tillfälligt) upphävande av avtalet.

21.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att, i samverkan med samtliga kommissionsledamöter, utarbeta ett program som integrerar mänskliga rättigheter i olika delar av EU:s verksamhet, i synnerhet på områdena utveckling, migration, miljö, sysselsättning, uppgiftsskydd på internet, handel, investeringar, teknik och näringsliv.

22.  Europaparlamentet välkomnar att vice ordföranden/den höga representanten offentligt har förklarat att det finns ett behov av en översyn av EU:s strategi gentemot alla dess strategiska partner, inklusive Kina och Ryssland, och uppmanar henne att prioritera mänskliga rättigheter i dessa länder under sin mandatperiod genom att klargöra att grova brott mot de mänskliga rättigheterna utgör ett hot mot bilaterala förbindelser mellan EU och dess strategiska partner.

Mandatet för EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter

23.  Europaparlamentet erkänner vikten av det mandat som tilldelats EU:s första särskilda representant för mänskliga rättigheter någonsin och lovordar den nuvarande mandatsinnehavaren för det arbete som uträttats hittills. Parlamentet uppmanar EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter att fortsatt stärka EU:s synlighet och delaktighet i relevanta multilaterala organisationer och regionala människorättsmekanismer (FN, Europarådet, OECD, OSSE, Asean, Afrikanska unionen och OIC), främja viktiga tematiska EU-prioriteringar som ingår i EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter, verka för att stärka det civila samhället i hela världen, bidra till såväl en sammanhängande, konsekvent och verkningsfull människorättspolitik från EU:s sida som integreringen av denna politik samt finna en balans mellan tyst och offentlig diplomati. Parlamentet erkänner nödvändigheten av att bättre synliggöra rollen för EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, som bör ha initiativrätt och rätt att göra offentliga uttalanden samtidigt som vederbörande bistås av EU-institutionernas olika avdelningar i syfte att säkerställa god samordning.

24.  Europaparlamentet uppmanar rådet att ha som allmän princip att i mandaten för EU:s framtida särskilda representanter för geografiska områden systematiskt inkludera samarbete med EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter.

25.  Europaparlamentet begär att ämbetet som EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bibehålls i syfte att göra det till ett permanent ämbete, med lämpliga verktyg som fullt ut stöder den särskilda representantens roll, till exempel genom användning av offentlig diplomati.

Intern/extern konsekvens i EU:s politik för mänskliga rättigheter och demokrati

26.  Europaparlamentet betonar att EU:s politik för mänskliga rättigheter konsekvent måste vara förenlig med de fördragsstadgade skyldigheterna, säkerställa följdriktigheten i den interna och externa politiken och undvika dubbelmoral. Parlamentet anser därför att rådet (utrikes frågor) bör anta slutsatser om mänskliga rättigheter avseende strategiska partner. I detta sammanhang efterlyser parlamentet gemensamma minimigränsvärden för medlemsstaterna och för EU-tjänstemän när det gäller de människorättsfrågor som de måste ta upp med sina motparter hos strategiska partner, samtidigt som man beaktar de särskilda omständigheterna i varje enskilt land.

27.  Europaparlamentet betonar att konsekvensen i unionens åtgärder gentemot tredjeländer är en förutsättning för att unionen ska vara trovärdig och därmed effektiv och att diskrepanser och motsägelser hämmar EU-åtgärdernas effektivitet och ibland gör unionens ståndpunkt i fråga om mänskliga rättigheter svår att uppfatta. Trots alla de svårigheter som uppstått påminner parlamentet om att konsekvens kvarstår som ett prioriterat mål inom utrikespolitiken och att alla utrikespolitiska aktörer bör betona detta i sin ämbetsutövning.

28.  Europaparlamentet anser vidare att det är väsentligt att de människorättskrav som unionen ställer i sina förbindelser med tredjeländer gäller även för medlemsstaterna. Parlamentet påminner därför om att parlamentet årligen antar en rapport om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen. Rapporten utarbetas av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.

29.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att förstärka förvaltningen av, kontrollen över och ansvarsskyldigheten rörande EU:s medel för försvar av de mänskliga rättigheterna.

30.  Europaparlamentet uppmärksammar de avsevärda utmaningar som Rysslands annektering av Krimhalvön och dess fortsatta militära insatser i de östra delarna av Ukraina utgör. Parlamentet understryker att denna aggressionspolitik är en fortsättning på Rysslands utveckling i riktning mot auktoritärt styre med en försämring av människorättssituationen inom landet, och understryker att Ryssland nu utgör en ”strategisk utmaning” för EU och inte längre uppfyller kraven för ett strategiskt partnerskap.

31.  Europaparlamentet uppmanar EU att på ett verkningsfullt sätt ta itu med interna utmaningar rörande de mänskliga rättigheterna, såsom romernas situation, behandlingen av flyktingar och migranter, diskriminering av hbti-personer, förhållandena för förvar och mediernas frihet i medlemsstaterna, för att kunna upprätthålla trovärdigheten och konsekvensen i den externa människorättspolitiken. Parlamentet beklagar att romerna som minoritet fortfarande utsätts för diskriminering, rasism och socialt utanförskap, såväl inom EU som i Turkiet och i kandidatländerna på västra Balkan. I detta sammanhang är respekten för minoriteters rättigheter en av de största utmaningar som identifierats i kommissionens utvidgningsstrategi för perioden 2014–2015.

Verktyg i EU:s politik för mänskliga rättigheter

Landstrategier för mänskliga rättigheter och EU-delegationernas roll

32.  Europaparlamentet lovordar utrikestjänsten för det framgångsrika slutförandet av den första omgången av landstrategier för mänskliga rättigheter, med tydligt fokus på egenansvar för EU-delegationernas del. Parlamentet beklagar emellertid den fortsatta avsaknaden av öppenhet i fråga om landstrategiernas innehåll, i synnerhet bristen på ordentlig information till parlamentet, och kräver återigen att åtminstone de viktigaste prioriteringarna i varje landstrategi offentliggörs och att parlamentet, under lämpliga former, ges tillgång till strategierna så att en ändamålsenlig granskningsnivå kan upprätthållas. Utrikestjänsten uppmuntras att anta indikatorer för att utvärdera strategiernas effektivitet, och att tydligare behandla avsnitten om länder i årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen som rapporter om genomförandet av landstrategierna. Parlamentet påminner om EU:s åtagande att se till att landstrategierna för mänskliga rättigheter beaktas på alla politiska nivåer gentemot tredjeländer, inklusive människorättsdialoger och politiska dialoger.

33.  Europaparlamentet understryker vikten av att EU:s delegationer utarbetar en årlig rapport om sin verksamhet på människorättsområdet.

34.  Europaparlamentet välkomnar det närapå kompletta nätverket av kontaktpunkter för mänskliga rättigheter och sambandsmän för människorättsförsvarare i EU:s delegationer. Vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten uppmanas att utveckla klara operativa riktlinjer när det gäller deras roller i delegationerna så att deras fulla potential kan utnyttjas, i syfte att få till stånd trovärdiga standarder och undvika inkonsekvenser mellan de olika EU-delegationerna.

35.  Europaparlamentet uppmuntrar ett stärkt samarbete mellan medlemsstaternas diplomatiska nätverk och EU:s delegationer runtom i världen för att bidra till de diskussioner som människorättsarbetsgrupper för i tredjeländer.

36.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att se till att ärenden om fängslade människorättsförsvarare tas upp på alla högnivåmöten mellan EU och tredjeländer, inklusive samarbets- och associeringsrådsmöten. Parlamentet vidhåller att alla landstrategier för mänskliga rättigheter mellan EU och tredjeländer bör innehålla ett avsnitt om fängslade människorättsförsvarare.

37.  Europaparlamentet påminner om åtagandet att integrera mänskliga rättigheter i EU:s samtliga konsekvensbedömningar. Parlamentet hävdar bestämt vikten av detta åtagande för att se till att EU respekterar, skyddar och förverkligar de mänskliga rättigheterna och för att se till att EU:s externa politik och verksamhet utformas och tillämpas så att man befäster mänskliga rättigheter utomlands. Parlamentet uppmanar EU att, i bättre samråd och samverkan med det civila samhället och EU:s institutioner, förbättra kvaliteten på och systemet för konsekvensbedömningar när det gäller de mänskliga rättigheterna.

Dialoger och samråd om mänskliga rättigheter

38.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för specifika människorättsdialoger som ett verktyg för EU:s politik för mänskliga rättigheter, under förutsättning att de inte utgör ett självändamål utan ett sätt att försäkra sig om särskilda åtaganden och insatser från motpartens sida. Parlamentet erkänner värdet av att inleda specifika människorättsdialoger i synnerhet med länder där situationen för de mänskliga rättigheterna är mycket problematisk. Det är emellertid viktigt att EU drar tydliga politiska slutsatser i fall människorättsdialogen i fråga inte ger positiva resultat på grund av motpartens ovilja att i god tro diskutera dessa frågor eller på grund av bristen på ett genuint åtagande att genomföra reformer, och att man inriktar sig på offentlig diplomati i syfte att se till att den offentliga trovärdighet som EU:s människorättspolitik har inte hotas. Parlamentet avråder också från att leda bort diskussionerna om mänskliga rättigheter från politiska högnivådialoger och vidhåller att individuella fall med människorättsförsvarare som är i fara eller sitter fängslade, och fall med politiska fångar, måste tas upp av EU på ett verkningsfullt, ansvarsfullt och överskådligt sätt. Vid grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna bör denna fråga stå i centrum för den politiska dialogen på alla nivåer.

39.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen utrikestjänsten att utarbeta en övergripande granskningsmekanism för att underlätta utvärderingen av dialogerna mot bakgrund av misslyckandet med att uppnå betydande och konkreta resultat, och uppmanar med kraft EU att stärka sina riktmärken för att underlätta bedömningen av framsteg och effektivisera dialogerna, vilket skulle bidra till att få länder med allvarliga människorättsproblem att närma sig de internationella människorättsnormerna. Mot bakgrund av att man t.ex. i dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU och Kina misslyckades med att uppnå betydande och konkreta resultat och mot bakgrund av den senaste utvecklingen i Hongkong, uppmanar parlamentet eftertryckligen EU att ompröva sin människorättsstrategi och i stället börja tillämpa ett i högre grad följdriktigt, enhetligt och strategiskt tillvägagångssätt när det gäller de mänskliga rättigheterna.

40.  Europaparlamentet beklagar att det, på grund av de många olika strukturerna, formaten, periodiciteten, metoderna och diskussionernas sekretessbelagda karaktär, inte finns någon riktig mekanism för att följa och utvärdera dessa dialoger och inte heller några indikatorer för att mäta framgång. Parlamentet rekommenderar att målen för varje dialog tydliggörs och att resultaten utvärderas i samråd med parlamentet.

41.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen utrikestjänsten att intensifiera diskussionerna med alla länder med vilka man för närvarande har människorättsdialoger genom att kräva konkreta åtaganden av respektive myndigheter och genom att regelbundet göra uppföljningar av de krav som ställts under överläggningarna.

EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter

42.  Europaparlamentet välkomnar att rådet under det år som rapporten omfattar, dvs. 2013, antog såväl EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer) som EU:s riktlinjer om religions- och trosfrihet, och att det under 2014 antog riktlinjerna om yttrandefrihet online och offline.

43.  Europaparlamentet påminner om att antagandet av riktlinjer inte får leda till selektivitet i människorättssystemet, eftersom allmängiltighet och odelbarhet måste förbli centrala principer. Parlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga urvalsprocessen för de frågor som omfattas av riktlinjerna genom att fastställa urvalskriterier tillsammans med Europaparlamentet och företrädare för det civila samhället.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att komplettera riktlinjerna och säkerställa en bättre tydlighet genom att samordna riktlinjernas innehåll och format. Riktlinjerna bör inbegripa mål, kriterier, medel, tidsplaner och indikatorer samt innefatta regelbunden utvärdering. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att det nyligen förordade att riktlinjerna om tortyr genomförs ”på ett effektivt och resultatinriktat sätt”.

45.  Europaparlamentet efterlyser ett mer omfattande deltagande av aktörer i det civila samhället vid utarbetandet, utvärderingen och översynen av riktlinjerna.

46.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen utrikestjänsten och rådet att vidta lämpliga åtgärder för att genomföra och utvärdera EU:s riktlinjer på nationell nivå. Utrikestjänsten och medlemsstaterna uppmuntras även att fortsatt verka för utbildning och medvetenhetshöjande insatser riktade till såväl utrikestjänstens och EU-delegationernas personal som medlemsstaternas diplomater, så att man ser till att EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter får avsedd verkan när det gäller att utforma den konkreta politiken på plats.

EU:s politik till stöd för demokratisering och fria val

47.  Europaparlamentet betonar att demokratiska regimer inte kännetecknas bara av hur de organiserar val, utan även av respekt för rättsstatsprincipen, yttrandefriheten och de mänskliga rättigheterna, ett oberoende rättsväsen och en opartisk förvaltning. Parlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att stödja de demokratiska processer som inletts i tredjeländer. I detta avseende understryker parlamentet vikten av att följa upp rapporter och rekommendationer från valobservatörsuppdrag genom att använda dessa som en del av EU:s engagemang till stöd för demokrati i det berörda landet och genom att ge chefsobservatören mandat att ha en särskild roll i den uppföljande övervakningen av rekommendationernas genomförande, som ett konsekvent inslag i parlamentets övergripande demokratistöd och med stöd av parlamentets ständiga organ. Parlamentet noterar den positiva roll som Europeiska unionens valövervakningsuppdrag kan spela för att garantera EU:s trovärdighet som partner.

48.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsatt eftersträva ett fastställande av bästa metoder på området i syfte att stödja och befästa demokratiseringsprocesser. Parlamentet vill se en utveckling av både politiska och operativa verktyg som kan användas i de prioriterade länderna för att integrera åtgärder för mänskliga rättigheter och demokratistöd – däribland konfliktförebyggande åtgärder och medling – i EU:s strategi på ett sammanhängande, flexibelt och trovärdigt sätt.

49.  Europaparlamentet understryker att politiska övergångs- och demokratiseringsprocesser måste kombineras med respekt för de mänskliga rättigheterna, främjande av rättvisa, öppenhet, ansvarighet, försoning, rättsstatsprincipen och inrättande av demokratiska institutioner. Parlamentet efterlyser ett systematiskt stöd från EU:s sida till fritt och rättvist valda parlament och betonar behovet att satsa på politiska dialoger mellan regerings- och oppositionspartier.

50.  Europaparlamentet påminner om att Europeiska unionen, efter den arabiska våren, omformulerade sin grannskapspolitik gentemot det södra Medelhavsområdet och betonade det civila samhällets roll och principen om ”mer för mer” för att utveckla mer solida partnerskap med sina grannländer och vara vägledande för deras reformer och demokratiska omvandling.

51.  Europaparlamentet anser att den resultatdrivna ”mer för mer”-strategin bör styra EU:s förbindelser med alla tredjeländer, att EU bör bevilja partnerländer avancerad status endast om tydliga krav i fråga om mänskliga rättigheter och demokrati uppfylls och att unionen inte får tveka att frysa denna status om kraven inte längre uppfylls.

52.  Europaparlamentet efterlyser en effektiv användning av ny teknik och internet för att göra information om mänskliga rättigheter och demokrati samt om EU:s program så lättillgänglig som möjligt för människor i hela världen.

53.  Europaparlamentet välkomnar det arbete med pilotländer som nio EU-delegationer hittills uträttat för att uppnå en ökad konsekvens i demokratistödet inom ramen för EU:s yttre förbindelser. Arbetet inleddes som en följd av rådets slutsatser från 2009 och 2010 och har även förankrats i EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2012.

54.  Europaparlamentet begär att kommissionen och utrikestjänsten stärker samordningen med parlamentet avseende den andra generationen av pilotländer så att man ser till att alla EU-institutioner deltar och delar med sig av sin expertis på ett effektivt sätt i arbetet med att få till stånd demokratistöd i tredjeländer.

55.  Europaparlamentet lovordar det europeiska initiativet för demokrati för dess effektiva arbete med att främja demokratin i vårt närområde, och stöder en försiktig utvidgning av dess mandat till andra samhällen som kämpar för demokratisering. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i en anda av solidaritet och engagemang tillhandahålla initiativet tillräckliga medel för att säkerställa ett så flexibelt och effektivt stöd som möjligt för lokala aktörer som arbetar för demokratisk förändring.

56.  Europaparlamentet betonar vikten av att stärka kvinnornas roll i främjandet av de mänskliga rättigheterna och demokratiska reformer samt i det konfliktförebyggande arbetet och befästandet av det politiska deltagandet och den politiska representationen. I detta sammanhang konstaterar parlamentet även att de rekommendationer som läggs fram i rapporterna från EU:s valobservatörsuppdrag om kvinnors fullständiga och jämlika deltagande i valprocessen bör beaktas och ligga till grund för åtgärder.

57.  Europaparlamentet påminner om att utvidgningen är EU:s mest framgångsrika demokratiseringsinsats, och understryker att förhandlingar med västra Balkan fortfarande är det huvudsakliga instrumentet för att hjälpa dessa länder att inrätta fullt utvecklade demokratiska samhällen.

EU:s stöd till människorättsförsvarare

58.  Europaparlamentet välkomnar rådets specifika slutsatser om människorättsförsvarare på tioårsdagen för EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare. Vidare lovordar parlamentet kommissionen för dess utökade användning av finansiering genom det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter när det gäller att ge bidrag till människorättsförsvarare som är föremål för omedelbara hot, och uppmuntrar kommissionen att ytterligare undersöka nya sätt att stödja människorättsförsvarare. Parlamentet påminner i detta sammanhang om vikten av det europeiska initiativet för demokrati som ett verktyg för att främja och skydda demokratiaktivister, bloggare och journalister runtom i världen.

59.  Europaparlamentet beklagar djupt att det runtom i världen fortfarande finns en utbredd benägenhet till förföljelse och marginalisering av människorättsförsvarare, i synnerhet i länder som inte erkänner de mänskliga rättigheternas allmängiltighet.

60.  Europaparlamentet uppmanar EU att ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om fängslade människorättsförsvarare runtom i världen och vikten av att EU kollektivt trappar upp insatserna för att få dessa personer frigivna, bland annat genom att upprätta en intern arbetsgrupp inom Europaparlamentet som genom ett nära samarbete med det civila samhället fortlöpande skulle hållas informerad om fall av fängslade aktivister över hela världen.

61.  Europaparlamentet uppmanar på nytt utrikestjänsten att även framöver skydda icke-statliga organisationer, människorättsförsvarare, aktivister från det civila samhället, journalister och advokater genom att göra EU:s människorättsdialoger mer verkningsfulla och främja unionens tematiska prioriteringar och människorättsriktlinjer. I detta sammanhang uppmuntrar parlamentet anordnande av kampanjer som syftar till att nå ut till människorättsförsvarare även i mer avlägsna områden i tredjeländer, så att man bidrar till att målen i EU:s politik uppnås.

62.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att se till att EU:s unionsbidrag och andra program inte enbart finns att tillgå för stora icke-statliga organisationer utan även används för att bygga upp den lokala kapaciteten. Parlamentet efterlyser därför eftertryckligen en minskning av den byråkratiska bördan samtidigt som ansvarsskyldigheten bibehålls i tillämpnings- och redovisningsförfaranden, och påpekar att det är viktigt att ta hänsyn till den ökande pressen på det civila samhället från förtryckarregimer. Parlamentet efterlyser ett mer pragmatiskt synsätt på samhällen som befinner sig i en övergång till demokrati för att se till att lämpliga organisationer och personer får stöd.

63.  Europaparlamentet begär att utrikestjänsten och EU:s delegationer inleder en genuin och pragmatisk politisk dialog med människorättsförsvarare och icke-statliga organisationer i syfte att finna de bästa sätten att stödja en miljö som gör det möjligt för dem att arbeta. Parlamentet begär också att EU stärker både sin aktiva diplomati i tredjeländer och rollen för kontaktpunkterna för mänskliga rättigheter för att integrera de mänskliga rättigheterna i EU-delegationernas dagliga politiska arbete genom att systematiskt ta upp namnen på politiska fångar, aktivt delta i såväl övervakning av rättegångar som besök av fängelser och följa upp fallen i fråga. Parlamentet betonar vikten av att EU såväl använder sig av offentlig diplomati för att stödja människorättsförsvarare som begär att frihetsberövade människorättsaktivister frisläpps. Parlamentet insisterar på att höga EU-representanter, däribland vice ordföranden/den höga representanten, rådets ordförande, kommissionsledamöterna, EU:s särskilda representanter och medlemsländernas regeringstjänstemän, systematiskt träffar människorättsförsvarare, särskilt när de reser till länder där det civila samhället utsätts för påtryckningar.

64.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och EU-ländernas utrikesministrar att hålla ett årligt utrikesrådsmöte avsett för diskussioner om EU:s insatser för att utverka ett frisläppande av människorättsförsvarare, journalister, politiska aktivister och andra personer som fredligt utövar sina rättigheter, och att då ägna särskild uppmärksamhet åt de ärenden som tagits upp i Europaparlamentets resolutioner rörande debatter om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen.

EU:s stöd för allmängiltiga mänskliga rättigheter och till multilaterala människorättsorganisationer

65.  Europaparlamentet påminner om sitt och DROI-utskottets (underutskottet för mänskliga rättigheter) åtagande att stödja ett starkt multilateralt människorättssystem under FN:s överinseende, inbegripet generalförsamlingens tredje utskott, FN:s råd för mänskliga rättigheter, kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och det arbete som bedrivs av närbesläktade specialiserade FN-organ som ILO och via FN:s särskilda förfaranden.

66.  Europaparlamentet erinrar om vikten av de beslut som fattas av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och de berörda ländernas tillämpning av dessa när det gäller respekten för och befästandet av mänskliga rättigheter som grundläggande värderingar och principer.

67.  Europaparlamentet påminner om sin otvetydiga ståndpunkt om att institutionalisera sin närvaro vid möten i FN:s generalförsamling, i enlighet med parlamentets resolution av den 7 februari 2013 om EU:s prioriteringar i FN:s råd för mänskliga rättigheter, och anser det vara absolut nödvändigt att fortsätta med sin praxis att sända en delegation till relevanta möten i FN:s människorättsråd och FN:s generalförsamling. Parlamentet beklagar att denna praxis avbröts 2014.

68.  Europaparlamentet påminner om hur viktigt det är att EU deltar aktivt i FN:s alla människorättsmekanismer, framför allt i arbetet inom generalförsamlingens tredje utskott och FN:s råd för mänskliga rättigheter. EU-medlemsstaterna uppmuntras att göra detta genom att ansluta sig till och ta initiativ till resolutioner, aktivt delta i diskussioner och interaktiva dialoger samt göra uttalanden. Parlamentet ger sitt starka stöd till EU:s allt oftare förekommande tvärregionala initiativ.

69.  Europaparlamentet betonar återigen vikten av fungerande samordning och samarbete på människorättsområdet mellan utrikestjänsten, kommissionen, parlamentet och EU-medlemsstaterna. Utrikestjänsten uppmuntras att, framför allt genom EU:s delegationer i New York och Genève, med hjälp av konkreta samråd i god tid öka EU:s samstämmighet och ge ett enhetligt budskap.

70.  Europaparlamentet påminner om vikten av Europeiska unionens insatser inom OSSE, som snart fyller 40 år. Parlamentet välkomnar att banden stärks mellan EU, OSSE och Europarådet.

71.  Europaparlamentet påminner även om vikten av Europarådets arbete på området och nödvändigheten av att Europeiska unionen skyndsamt ansluter sig till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i enlighet med fördragen.

72.  Europaparlamentet bekräftar på nytt att det är mycket viktigt att det arbete som bedrivs i New York och Genève inom ramen för FN:s generalförsamling, generalförsamlingens tredje utskott och FN:s råd för mänskliga rättigheter integreras i de berörda delarna av EU:s interna och externa verksamhet så att man uppnår följdriktighet.

EU:s politik om internationell straffrätt och Internationella brottmålsdomstolen

73.  Europaparlamentet ger på nytt uttryck för sitt helhjärtade stöd för Internationella brottmålsdomstolens arbete för att sätta stopp för den straffrihet som åtnjuts av personer som begår de allvarligaste av de brott som oroar det internationella samfundet, och för att ge rättvisa till offer för krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord. Parlamentet förblir vaksamt när det gäller alla försök att undergräva denna domstols legitimitet eller oberoende. Parlamentet påminner om dess viktiga roll i den dubbla rättvise- och försoningsprocessen. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU och dess medlemsstater att samarbeta med domstolen och ge den ett starkt diplomatiskt och politiskt stöd i bilaterala förbindelser och i alla forum, inklusive FN. Parlamentet uttrycker sin oro över att flera arresteringsorder fortfarande inte har verkställts. Parlamentet uppmanar också EU, EU-medlemsstaterna och EU:s särskilda representanter att aktivt stödja brottmålsdomstolen, verkställandet av dess beslut samt kampen mot straffrihet för brott som omfattas av Romstadgan. Parlamentet anser att det ökande antalet stater som är parter i brottmålsdomstolen är en viktig utveckling som stärker domstolens allmängiltighet, och välkomnar Elfenbenskustens ratificering av Romstadgan i februari 2013 men beklagar samtidigt att ingen stat ratificerade stadgan under 2014. Parlamentet uppmuntrar EU och dess medlemsstater att intensifiera sina ansträngningar att främja ratificeringen och tillämpningen av Romstadgan för att öka tillgången till rättvisa för offer för allvarliga brott enligt internationell lag, och uppmanar EU:s medlemsstater att som parter i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen ge domstolen de resurser som behövs för att den ska kunna utöva sitt mandat på ett rättvist och effektivt sätt. Parlamentet uppmuntrar EU att fortsätta att bistå internationell straffrätt och brottmålsdomstolen, inklusive genom att stödja det civila samhällets aktörer via det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter.

74.  Europaparlamentet upprepar sin begäran att en EU:s särskilda representant för internationell rättvisa och internationell humanitär rätt bör utses för att ge dessa områden den framträdande plats och synlighet de förtjänar, främja EU:s agenda på ett effektivt sätt och integrera kampen mot straffrihet i EU:s hela yttre verksamhet.

75.  Europaparlamentet beklagar att Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen fortfarande inte har inkluderats i den nya förordningen om det allmänna preferenssystemet i förteckningen över de konventioner som krävs för GSP plus-status. Ett antal GSP plus-sökande (t.ex. Armenien och Pakistan) är stater som inte är parter i stadgan eller inte har ratificerat den. Parlamentet upprepar sin rekommendation att Romstadgan bör inkluderas i den framtida förteckningen över konventioner.

76.  Europaparlamentet uppmanar på nytt EU att anta en gemensam ståndpunkt i fråga om aggressionsbrott och Kampalaändringarna, och uppmanar EU-medlemsstaterna att skyndsamt anpassa sin nationella lagstiftning till definitionerna enligt Kampalaändringarna och andra skyldigheter enligt Romstadgan, för att medlemsstaterna ska ges möjlighet att inleda inhemska utredningar och lagföringsförfaranden samt stärka samarbetet med domstolen.

77.  Inför 100-årsminnet av det armeniska folkmordet uppmanar Europaparlamentet alla EU:s medlemsstater att erkänna denna händelse och uppmuntrar dem och EU:s institutioner att bidra ytterligare till erkännandet av det armeniska folkmordet.

78.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen utrikestjänsten att verka för spridning av god praxis rörande rättigheter, skydd och stöd för brotts- och våldsoffer i tredjeländer, och att delta i utbyten av antikorruptionsåtgärder med tredjeländer eftersom korruption i många fall är en inkörsport till straffrihet och grundorsaken till bristen på rättvisa för offren.

EU:s insatser mot dödsstraffet

79.  Europaparlamentet ger på nytt uttryck för sitt enhälliga motstånd mot dödsstraffet, och uppmanar unionen och dess medlemsstater att fortsatt synliggöra sin politik för att få dödsstraffet avskaffat överallt i världen. Utrikestjänsten uppmanas eftertryckligen att förbli vaksam när det gäller händelseutvecklingen i alla världens länder, och att använda alla tillgängliga medel för att utöva inflytande.

80.  Europaparlamentet stöder förbehållslöst FN:s generalförsamlings resolution från december 2014 om ett moratorium för användningen av dödsstraff(23).

81.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta att använda sig av samarbete och diplomati i alla möjliga forum världen över i syfte att avskaffa dödsstraffet, i enlighet med EU:s riktlinjer om dödsstraff, och även för att säkerställa att rätten till en rättvis rättegång respekteras fullt ut för varje enskild person som riskerar att dömas till döden, utan bruk av tortyr och annan misshandel för att tvinga fram erkännanden.

82.  Europaparlamentet är oroat över den rapporterade ökningen av antalet avrättningar globalt sett från 2012 till 2013, trots att avrättningar förekommer i en allt mindre skara länder. EU uppmanas att vidta vederbörliga åtgärder mot det fortsatt stora antalet avrättningar i Kina och Iran, 2013 års återupptagande av avrättningar i Indonesien, Kuwait, Nigeria och Vietnam, 2013 års avrättningar av minderåriga i Iran, Saudiarabien och Jemen samt den markanta ökningen av antalet rapporterade avrättningar i Irak och Saudiarabien.

83.  Europaparlamentet välkomnar den diskussion som på nytt blossat upp i USA om godtyckligheten och förekomsten av felaktiga beslut i samband med dödsstraffet, kampanjen för att sätta stopp för inflödet från Europa till USA av ämnen som används vid avrättningar samt 2013 års avskaffande av dödsstraffet i delstaten Maryland. Vice ordföranden/den höga representanten, EU:s särskilda representant och utrikestjänsten uppmuntras att inleda en dialog med USA:s regering och delstatsregeringar för att påskynda ett fullständigt avskaffande av dödsstraffet i USA, i syfte att stärka det transatlantiska samarbetet internationellt när det gäller att på ett trovärdigt sätt främja mänskliga rättigheter, internationell rättvisa och demokrati.

84.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda sig av den flexibilitet som det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter numera erbjuder, i syfte att finna nya sätt att bedriva kampanjer för att avskaffa dödsstraffet och stödja insatser för att förhindra dödsdomar och avrättningar.

85.  Europaparlamentet betonar vikten av att EU fortsätter att övervaka de omständigheter under vilka avrättningar genomförs i de länder som ännu tillämpar dödsstraffet, och att EU stöder rättsliga och konstitutionella reformer i riktning mot ett fullständigt och totalt avskaffande.

86.  Europaparlamentet påminner om sin fasta övertygelse att dödsstraffet, som är en kränkning av rätten till personlig integritet och mänsklig värdighet, är oförenligt med den internationella rättens förbud mot grym, omänsklig eller förnedrande bestraffning, och uppmanar utrikestjänsten och medlemsstaterna att formellt erkänna denna oförenlighet och anpassa EU:s politik i fråga om dödsstraff efter detta faktum. Parlamentet understryker behovet att tolka EU:s riktlinjer om dödsstraff respektive tortyr på ett övergripande sätt.

EU:s åtgärder mot tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning

87.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att – mot bakgrund av det fortsatta inflödet av rapporter om utbredd användning av tortyr och övergrepp av olika slag runtom i världen – intensifiera EU:s ansträngningar i kampen mot tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning. Parlamentet ger på nytt uttryck för sin oro över att EU:s åtgärder på detta område i stort förblir otillräckliga och att de inte motsvarar åtagandena enligt EU:s riktlinjer om tortyr. Parlamentet efterlyser i synnerhet ett starkare stöd från EU för inrättande och stärkande av nationella och regionala tortyrförebyggande mekanismer. Parlamentet noterar kommissionens förslag till förordning av den 14 januari 2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1236/2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (COM(2014)0001), som en reaktion på parlamentets resolution av den 17 juni 2010.

88.  Europaparlamentet påminner om att – enligt artiklarna 7 och 8 i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen – tortyr som begåtts systematiskt eller i stor skala kan utgöra en krigsförbrytelse eller ett brott mot mänskligheten. Parlamentet betonar att principen om skyldigheten att skydda ger det internationella samfundet ett särskilt ansvar som det måste axla.

89.  Europaparlamentet uppmuntrar utrikestjänsten att ägna stor uppmärksamhet åt uppgifterna i slutsatserna om länder från FN:s kommitté mot tortyr, den underkommitté som inrättats i enlighet med det frivilliga protokollet till konventionen mot tortyr, och Europarådets kommitté för förhindrande av tortyr, och att systematiskt ta upp dessa problem såväl i de politiska dialogerna med de berörda länderna som i offentliga uttalanden. Utrikestjänsten, i synnerhet EU:s delegationer, och medlemsstaterna, särskilt deras ambassader på plats, uppmanas också att verka för att öka genomförandegraden för EU:s riktlinjer rörande tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att stärka kontrollen av handeln med varor som kan användas till tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling liksom kontrollen av handel med varor och teknik med dubbla användningsområden.

90.  Europaparlamentet understryker att personer som ingår i sårbara grupper, såsom etniska, språkliga och religiösa minoriteter, oftare utsätts för tortyr och övergrepp då de fängslas och att de därför måste få särskild uppmärksamhet.

91.  Europaparlamentet beklagar europeiska företags export av varor och vapen som kan användas till tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, även i samband med insatser mot demonstrationer. Parlamentet stöder i detta avseende översynen av förordning (EG) nr 1236/2005.

92.  Europaparlamentet upprepar vikten av effektiva exportkontrollmekanismer för vissa droger som kan användas för avrättningar och utrustning som kan användas för tortyr. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med de återstående kryphålen i förordningen genom att införa en generalklausul om slutanvändning som förbjuder export av alla droger som kan användas för tortyr eller avrättningar.

93.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen unionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att se till att alla tredjeländer ratificerar den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden av den 20 december 2006.

Mänskliga rättigheter i EU:s handelsavtal och andra internationella avtal

94.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att se till att de handelsavtal som EU ingår med tredjeländer främjar deras ekonomiska och sociala utveckling samt garanterar en god förvaltning av deras naturresurser, särskilt deras land- och vattenresurser. Parlamentet begär på nytt att bindande och icke förhandlingsbara människorättsklausuler vars efterlevnad kan genomdrivas systematiskt inkluderas i internationella avtal, däribland handels- och investeringsavtal, som EU har ingått eller kommer att ingå med tredjeländer, och efterlyser förbättrade samråd med parlamentet på ett tidigt stadium av förhandlingsprocessen för handels- och investeringsavtal för en verklig övervakning av människorättsklausulernas tillämpning samt uppföljande rapportering till parlamentet om avtalens människorättsaspekter.

95.  Europaparlamentet påminner om att handelspolitiken bidrar till förverkligandet av Europeiska unionens globala mål och att unionens handelspolitik enligt artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska föras ”inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder”. Parlamentet framhåller vidare och att unionen enligt artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen ska ”bidra till fred, säkerhet, hållbar utveckling av vår jord, solidaritet och ömsesidig respekt mellan folken, fri och rättvis handel, utrotning av fattigdomen och skydd för de mänskliga rättigheterna, särskilt barnets rättigheter, samt till strikt efterlevnad och utveckling av internationell rätt, inklusive respekt för principerna i Förenta nationernas stadga”.

96.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid utarbetandet av sin nya handelsstrategi beakta handelns och internationella avtals viktiga roll för att främja mänskliga rättigheter på den internationella arenan.

97.  Europaparlamentet betonar vikten av att samarbetet och dialogen fortsätter på multilateral nivå mellan Europeiska unionen och i synnerhet WTO och FN på människorättsområdet för att säkerställa en multilateral handelsram som främjar respekten för de mänskliga rättigheterna.

98.  Europaparlamentet påminner om att det allmänna preferenssystemet utformades för att se till att mottagarländerna respekterar principerna i internationella människorättskonventioner och grundläggande arbetsrättsnormer, och det innehåller ett särskilt system för ytterligare tullförmåner för att främja ratificering och faktisk tillämpning av grundläggande internationella konventioner om mänskliga rättigheter och arbetsrätt, miljöskydd och goda styrelseformer. Parlamentet framhåller på nytt att om villkoren inte respekteras kan det innebära att handelsordningen upphör. Vidare påminner parlamentet om vikten av regelbunden uppföljning och utvärdering av genomförandet av internationella konventioner när det gäller GSP plus-länder.

99.  Europaparlamentet välkomnar ikraftträdandet den 1 januari 2014 av det reviderade GSP-systemet. Parlamentet påminner om att GSP plus har bibehållits i det allmänna preferenssystemet och innebär att länder som vill omfattas av GSP plus måste åta sig att samarbeta fullt ut med internationella organisationer när det gäller respekten för internationella konventioner om mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter.

Företag och mänskliga rättigheter

100.  Europaparlamentet beklagar att det fortfarande saknas en holistisk syn på hur företag följer människorättsnormer i världen, och detta gör att vissa stater och företag kan kringgå reglerna. Därför måste man anta bestämmelser om företagens sociala ansvar. Parlamentet ger sitt starka stöd till genomförandet av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. I synnerhet uppmanar parlamentet kommissionen att vidta effektiva åtgärder för att genomföra FN:s ram ”Skydda, respektera och åtgärda”, som föreslagits av John Ruggie, FN:s generalsekreterares särskilda representant för företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet påminner om betydelsen av att främja företagens sociala ansvar, även i företagens verksamhet utanför EU, och garantera respekten för detta ansvar i hela försörjningskedjan, särskilt vid olaglig virkeshandel, handel med vilda arter och handel med malmer från konfliktdrabbade områden. Parlamentet är övertygat om att de europeiska företagen och deras dotterbolag och underleverantörer bör spela en nyckelroll för att främja och sprida internationella normer för företag och mänskliga rättigheter över hela världen.

101.  Europaparlamentet begär att kommissionen och utrikestjänsten uppmuntrar EU:s delegationer runtom i världen att inleda dialoger med EU-företag för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna samt att se till att ”företag och mänskliga rättigheter” inkluderas bland de ämnen som står i fokus i meddelandena om ansökningsomgångar för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de företag som omfattas av deras nationella rätt inte åsidosätter de mänskliga rättigheterna eller sociala eller hälso- eller miljörelaterade normer som gäller då de startar eller bedriver verksamhet i ett tredjeland.

102.  Europaparlamentet lyfter fram EU:s strategi för företagens sociala ansvar för 2011–2014, där medlemsstaterna uppmanades att utarbeta nationella handlingsplaner för genomförande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar på nytt kommissionen att regelbundet rapportera om EU-medlemsstaternas genomförande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, inklusive deras nationella handlingsplaner. Parlamentet beklagar kommissionens bristande framsteg när det gäller att tillgodose parlamentets begäran om att föreslå lagstiftning som ålägger EU-företag att se till att deras transaktioner inte stöder vare sig parter som deltar i konflikter eller parter som gör sig skyldiga till allvarliga människorättskränkningar.

103.  Europaparlamentet upprepar att europeiska företag bör iaktta försiktighet så att verksamheten, oavsett var den bedrivs, respekterar de mänskliga rättigheterna. Parlamentet betonar vikten av meningsfull rapportering om de människorättsrelaterade, sociala och miljömässiga konsekvenserna av projekt som stöds av europeiska finansiella institutioner. Parlamentet understryker vikten av att dessa institutioner ser till att deras verksamhet är förenlig med artikel 21 i EU-fördraget, som bland annat omfattar en skyldighet att respektera de mänskliga rättigheterna.

104.  Europaparlamentet noterar att företagen inte bör se detta som en svårighet, utan som en möjlighet att skapa nya affärsmöjligheter i de regioner som är i störst behov av hållbara och ansvarsfulla investeringar, och som ett sätt att bidra till respekten för de mänskliga rättigheterna i utvecklingsländer.

105.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att företag som ägs av medborgare eller delstater i tredjeländer men som har etablerats i medlemsstater inte stöder parter som aktivt deltar i konflikter eller gör sig skyldiga till grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inklusive moderna former av slaveri, såsom handel med människor och motbjudande anställnings- och arbetsvillkor för dessa.

106.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att ta kraftfulla initiativ för att förbättra tillgången till rättslig prövning för personer som fallit offer för människorättskränkningar med anknytning till företags verksamhet utanför EU. Parlamentet betonar även att man måste införa effektiva motåtgärder för att straffa företag som gör sig skyldiga till människorättskränkningar och ge dem som blivit utsatta för kränkningar möjlighet till rättslig prövning.

107.  Europaparlamentet uppmanar EU att delta i den spirande debatten om ett juridiskt bindande internationellt instrument avseende företag och mänskliga rättigheter inom ramen för FN-systemet.

108.  Europaparlamentet påminner om de fyra centrala och universella arbetsnormer som är förankrade i Internationella arbetsorganisationens konventioner, dvs. föreningsfriheten och rätten till kollektiva förhandlingar, avskaffandet av alla former av tvångsarbete, utnyttjande och slaveri, avskaffandet av barnarbete och avskaffandet av diskriminering vid anställning.

109.  Europaparlamentet påminner särskilt om den tvingande nödvändigheten att respektera föreningsfriheten och bekämpa alla former av förtryck på detta område, inbegripet mord på fackföreningsanslutna.

110.  Europaparlamentet noterar med stor oro uppgifterna från Internationella arbetsorganisationen om att omkring 21 miljoner män, kvinnor och barn runtom i världen lever under någon form av slaveri. Parlamentet understryker att de mänskliga rättigheterna måste ses ur ett helhetsperspektiv, och betraktas som odelbara, vilket kan ske genom att man betonar och gör kraftfulla och bindande åtaganden för såväl medborgerliga och politiska som ekonomiska, sociala, kulturella och miljömässiga rättigheter, eftersom ingen utveckling kan komma till stånd utan dessa rättigheter. Fattigdomens underliggande orsaker måste bekämpas. Parlamentet betonar skyldigheten att respektera internationella arbetsnormer, i linje med uppfyllandet av Internationella arbetsorganisationens agenda för anständigt arbete och ett universellt socialt grundskydd. Sociala frågor bör inta en mer central plats i EU:s yttre förbindelser. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att EU inte har något standardformat för en ”social klausul” som ska ingå i alla externa handelsavtal, och riktar därför en kraftfull uppmaning till EU att i alla sina externa handelsavtal införa ett kapitel om utveckling och en social klausul som speglar de viktigaste av Internationella arbetsorganisationens arbetsnormer.

111.  Europaparlamentet noterar att den försämrade säkerhetssituationen runtom i världen och den förvärrade finanskrisen alltsedan kraschen 2008 har orsakat en ökning av barnarbetet i världens fattigaste länder, vilket kan få rättsliga och ryktesmässiga konsekvenser för företag som skaffar sina varor i utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att ytterligare främja det internationella programmet för att avskaffa barnarbete, särskilt i utvecklingsländerna, där ett beklagligt stort antal barn sätts i arbete för att bidra till familjens inkomst.

EU-åtgärder för att garantera yttrandefrihet online och offline samt begränsa övervakningsteknikers inverkan på de mänskliga rättigheterna

112.  Europaparlamentet erkänner att den snabba utvecklingen av informations- och kommunikationstekniker har förändrat omständigheterna för utövande av yttrandefriheten och för tillgången till information runtom i världen, och att denna utveckling medfört både mycket stora fördelar och samtidigt allvarliga problem. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang att rådet i maj 2014 antog EU:s specifika riktlinjer om yttrandefrihet online och offline.

113.  Europaparlamentet upprepar att yttrandefriheten liksom mediers frihet, oberoende och pluralism är grundläggande delar av en hållbar demokrati som maximalt ökar det civila samhällets deltagande och ger medborgarna ökat inflytande, och därmed är nödvändiga för att garantera öppenhet och ansvarighet i det offentliga livet.

114.  Europaparlamentet kräver ökat stöd när det gäller att främja friheten för medier, skydda oberoende journalister och bloggare, minska den digitala klyftan och underlätta oinskränkt tillgång till information och kommunikation och ocensurerad tillgång till internet (digital frihet).

115.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att förbättra sin övervakning av, och tydligt och omedelbart fördöma, alla begränsningar av yttrandefriheten, inklusive ett aggressivt bruk av lagar om brottsligt förtal och andra restriktiva lagar, restriktiva kriterier eller betungande förfaranden när det gäller att bli registrerad som journalist eller som utövare av något annat medierelaterat yrke, eller när det gäller registrering av grundandet av ett medieföretag. EU bör även vidta långtgående åtgärder för att stödja bättre tillgång till information som är i allmänhetens intresse.

116.  Europaparlamentet fördömer alla restriktioner som läggs på digitala kommunikationer, inklusive nedstängning av webbplatser och blockering av personliga användarkonton, när detta riktar sig mot det civila samhället, medborgarrättsaktivister och fria medier.

117.  Europaparlamentet är oroat över det ökande antalet och spridningen av övervaknings-, bevaknings-, censurerings- och filtreringstekniker. Dessa tekniker utgör ett allt större hot mot människorätts- och demokratiaktivister i länder med enväldiga regimer och ger även upphov till svåra frågor om rätten till integritet i demokratiska länder, även om de används av legitima ändamål, såsom terrorism- eller brottsbekämpning samt skydd av nationens säkerhet.

118.  Europaparlamentet inser att betydande tillverkare av hacknings- och övervakningstekniker befinner sig i Europa, och att dessa tekniker kan användas för kränkningar av de mänskliga rättigheterna och för att attackera den europeiska digitala infrastrukturen. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en översyn av det europeiska exportkontrollsystemet för att förhindra att farlig teknik faller i fel händer.

119.  Europaparlamentet lovordar kommissionen för den informations- och kommunikationstekniska sektorsvägledning om FN:s Implementing the UN Guiding Principles on Business and Human Rights som den offentliggjorde i juni 2013. Parlamentet är dock fortfarande oroat över handeln med varor och tjänster som syftar till att spärra tillgången till internet eller möjliggöra massövervakning och övervakning av internettrafiken och mobila kommunikationer, att filtrera sökresultat eller att möjliggöra intrång i privata konversationer. Parlamentet påminner om kommissionens meddelande av den 24 april 2014 Översyn av systemet för exportkontroll: att trygga säkerhet och konkurrenskraft i en föränderlig värld (COM(2014)0244), där man bland annat erkänner de människorättsproblem som man stött på vid export av viss informations- och kommunikationsteknik. Kommissionen bör därför överväga hur denna situation kan förbättras, i syfte att eventuellt anta uppdaterade exportkontrollriktlinjer.

120.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsatt stödja initiativ med anknytning till utveckling och spridning av digitala säkerhetstekniker i syfte att stärka positionen för människorättsförsvarare genom att erbjuda mekanismer för säker insamling, kryptering och lagring, vilka gör det möjligt att förhindra övervakning från förtryckande regimers sida.

EU:s stöd för det civila samhället och för mötesfriheten och föreningsfriheten

121.  Europaparlamentet är djupt oroat över det alltmer begränsade utrymmet för legitim verksamhet från det civila samhällets sida i många länder runtom i världen. Ett fritt civilt samhälle är en av grundbultarna i skyddet och stödet för människorätts- och demokrativärderingar i alla samhällen. I detta sammanhang välkomnar parlamentet alla EU-program som syftar till att utbilda unga yrkesverksamma personer från tredjeländer och till att förenkla utbytesprogram för studenter från tredjeländer eftersom dessa gynnar ungdomars aktiva deltagande i främjandet av demokrati och på ett effektivt sätt bidrar till utvecklingen av ett civilt samhälle.

122.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stärka övervakningen av respekten för mötesfriheten och föreningsfriheten samt att tydligt och utan dröjsmål fördöma alla begränsningar av dessa friheter, inklusive förbud mot organisationer från det civila samhället, aggressiv tillämpning av lagar om ärekränkning och annan restriktiv lagstiftning, oskäliga krav på registrering och rapportering, alltför inskränkande regler om utländsk finansiering samt bestämmelser som förbjuder icke-statliga organisationer att delta i politisk verksamhet eller ha kontakt med utländska personer.

123.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att ta upp kränkningar av mötes- och föreningsfriheten på varje nivå av den politiska dialogen, inklusive på den högsta nivån, om andra former av dialog, såsom dialogen om mänskliga rättigheter, inte lett till några konkreta förbättringar på plats. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU och dess medlemsstater att använda sig av dessa dialoger för att ta upp enskilda fall som är föremål för oro, i synnerhet rörande alla de människor som sitter fängslade endast för att de under fredliga former utövat sina rättigheter till mötes- och föreningsfrihet.

124.  Europaparlamentet uppmuntrar representanter i EU:s delegationer och på medlemsstaternas ambassader att övervaka rättegångar med människorättsförsvarare och alla de personer som hålls häktade endast för att de under fredliga former utövat sin rätt till mötes- och föreningsfrihet, och vid behov offentligt fördöma bristen på respekt för rätten till rättvisa rättegångar.

125.  Europaparlamentet uppmanar EU att göra respekten för och främjandet av mötes- och föreningsfrihet till en central prioritering i EU:s framtida handlingsplan om mänskliga rättigheter och demokrati, och att lägga fram särskilda åtgärder i detta avseende, eftersom mötes- och föreningsfrihet är grundläggande inslag i en demokrati och ett öppet samhälle.

126.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för att merparten av finansieringen inom ramen för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter tilldelats i form av stöd till människorättsförsvarare och det civila samhällets verksamhet runtom i världen, och stöder utarbetandet av fonder för rättsligt försvar i syfte att hjälpa förföljda journalister och aktivister att få tillgång till en advokat och en rättvis rättegång.

127.  Europaparlamentet understryker vikten av nationella institutioner för mänskliga rättigheter på den nationella nivån för övervakning av respekten för de mänskliga rättigheterna och för att öka medvetenheten om dessa samt för att se till att offer för kränkningar får gottgörelse. Parlamentet uppmanar EU att utarbeta en politik till stöd för nationella institutioner för mänskliga rättigheter, i linje med Parisprinciperna, och att göra detta till en prioritering i det yttre biståndet, i synnerhet rörande det europeiska grannskapsinstrumentet.

Tankefrihet, samvetsfrihet och religions- och trosfrihet

128.  Europaparlamentet fördömer allt våld och all diskriminering på grund av ideologi, religion eller övertygelse, i enlighet med artikel 10 i EUF-fördraget. Parlamentet är djupt oroat över de fortsatta rapporterna om våld mot och diskriminering av religiösa minoriteter runtom i världen, även i Mellanöstern. Rätten till tanke-, samvets-, religions- och trosfrihet är en grundläggande mänsklig rättighet som har en anknytning till andra mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och innefattar rätten att tro eller inte tro, rätten att utöva eller inte utöva en religion eller tro och rätten att fritt välja, ändra och överge eller återvända till sin tro, i enlighet med artikel 18 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

129.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att se till att religiösa minoriteter respekteras över hela världen, i synnerhet i Mellanöstern, där kristna, inklusive katoliker, bekännare till den armeniska apostoliska kyrkan, kopter och yazidier samt muslimska minoriteter förföljs av IS och andra terroristgrupper.

130.  Europaparlamentet fördömer skarpt attackerna mot kristna i flera länder världen över och uttrycker solidaritet med offrens familjer. Parlamentet är djupt oroat över det växande antal incidenter i vilka kristna har utsatts för förtryck, diskriminering, intolerans och våldsamma attacker, särskilt i Afrika, Asien och Mellanöstern, och uppmanar berörda regeringar att ställa alla de ansvariga inför rätta. Parlamentet är djupt oroat över den aktuella situationen för kristna i Nordkorea, Somalia, Syrien, Irak, Afghanistan, Saudiarabien, Pakistan, Uzbekistan, Jemen, Nigeria och många andra länder där kristna lever i rädsla för att dödas, torteras, våldtas och rövas bort och för att se sina kyrkor skadas eller förstöras.

131.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över situationen för personer som tillhör den rohingya-muslimska minoriteten i Burma/Myanmar, vilka nekas burmesiskt medborgarskap och systematiskt utsätts för människorättskränkningar och förföljelse. Parlamentet påminner om sin resolution av den 13 juni 2013 om situationen för rohingya-muslimerna(24).

132.  Europaparlamentet gläds åt att EU:s riktlinjer för främjande och skydd av religions- och trosfrihet antogs under 2013, och uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt genomförandet av dessa riktlinjer, både i internationella och regionala forum och i bilaterala förbindelser med tredjeländer, och då särskilt uppmärksamma apostaternas utsatta situation. Parlamentet lovordar vice ordföranden/den höga representanten, som nyligen tillträdde, för att hon fastslog att religionsfrihet och trosfrihet är en människorättslig prioritering, och uppmuntrar vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att föra en ständig dialog med icke-statliga organisationer, religiösa grupper och trosgrupper samt religiösa ledare.

133.  Europaparlamentet välkomnar EU:s åtagande att främja rätten till religions- och trosfrihet inom internationella och regionala organ, däribland FN, OSSE, Europarådet och andra regionala mekanismer. Parlamentet uppmuntrar EU att fortsätta lägga fram sin årliga resolution om religions- och trosfrihet inför FN:s generalförsamling och stödja mandatet för FN:s särskilda rapportör om religions- och trosfrihet.

Kvinnors och flickors rättigheter

134.  Europaparlamentet välkomnar EU:s stöd för FN:s resolutioner om könsrelaterade frågor – framför allt om utrotandet av våld mot kvinnor och flickor, diskriminering av kvinnor och yttrande- och åsiktsfrihetens roll för kvinnors egenmakt – samt för FN:s uttalanden om äktenskap för minderåriga och tvångsäktenskap och om kvinnlig könsstympning.

135.  Europaparlamentet uppmanar EU att aktivt delta i det 59:e sammanträdet för FN:s kvinnokommission och att fortsätta att bekämpa alla försök att undergräva FN:s handlingsplattform från Peking rörande bland annat tillgång till utbildning och hälso- och sjukvård som grundläggande mänskliga rättigheter samt sexuella och reproduktiva rättigheter.

136.  Europarparlamentet finner det beklagansvärt att kvinnors och flickors kroppar, särskilt deras sexuella och reproduktiva hälsa och därmed sammanhängande rättigheter, fortfarande utgör ett ideologiskt slagfält, och uppmanar EU och medlemsstaterna att erkänna kvinnors och flickors oförytterliga rätt till fysisk integritet och självständigt beslutsfattande, bland annat rätten till tillgång till frivillig familjeplanering och säkra och lagliga aborter och rätten till skydd mot våld, inklusive könsstympning, barnäktenskap, äktenskap för minderåriga, tvångsäktenskap och våldtäkt inom äktenskapet.

137.  Europaparlamentet upprepar sitt fördömande av alla former av övergrepp och våld mot kvinnor och flickor, särskilt användningen av sexuellt våld som ett vapen i krigföringen och våld i hemmet. Parlamentet uppmanar således Europarådets samtliga medlemsstater att underteckna och ratificera Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet. EU som helhet uppmanas att vidta åtgärder för att ansluta sig till konventionen för att garantera följdriktighet i unionens interna och externa åtgärder mot våld mot kvinnor och flickor.

138.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över att regeringar blundar för omänskliga fall av sexuellt utnyttjande av kvinnor när en av tre kvinnor över hela världen kommer att utsättas för våld någon gång i livet. Parlamentet uppmanar enträget utrikestjänsten att fortsätta att utarbeta god praxis för bekämpning av våldtäkt och sexuellt våld mot kvinnor i tredjeländer för att ta itu med grundorsakerna till detta problem.

139.  Europaparlamentet understryker vikten av att myndigheterna åtar sig att ta fram informationskampanjer som riktar sig till män, särskilt i de yngre generationerna, för att förebygga och gradvis undanröja alla typer av könsrelaterat våld. Parlamentet poängterar att man måste säkerställa att vårdpersonal, poliser, åklagare och domare, både inom EU och i tredjeländer, har fullgod utbildning i att bistå och stödja våldsoffer.

140.  Europaparlamentet betonar att könsrelaterat våld, inklusive skadliga seder och bruk, är en kränkning av de grundläggande rättigheterna och särskilt av människors värde, rätten till liv och rätten till personlig integritet.

141.  Europaparlamentet påpekar att Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet är ett viktigt och bindande internationellt instrument. Om allt fler länder ansluter sig till denna konvention kommer det således att bidra avsevärt till framtagandet av en integrerad strategi för att skydda och stärka offren och främja internationellt samarbete på området.

142.  Europaparlamentet uppmanar rådet att ta med frågan om könsrelaterade aborter i EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och flickor. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och rådet att ta fram metoder för uppgiftsinsamling om samt indikatorer för detta fenomen och uppmuntrar utrikestjänsten att införliva dessa frågor i utvecklingen och genomförandet av landstrategierna för mänskliga rättigheter.

143.  Europaparlamentet betonar vikten av informationskampanjer och medvetenhetshöjande insatser i samhällen där det förekommer kvinnlig könsstympning, sexuella övergrepp på unga flickor, äktenskap för minderåriga och tvångsäktenskap, kvinnomord och andra könsrelaterade kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt av att involvera människorättsaktivister som redan nu kämpar för att få ett slut på dessa företeelser i framtagandet och genomförandet av dessa kampanjer. Parlamentet påminner om att barnäktenskap, äktenskap för minderåriga och tvångsäktenskap samt oförmågan att införa en lagstadgad lägsta giftermålsålder utgör inte bara en kränkning av barnets rättigheter, utan även ett verkligt hinder för kvinnors egenmakt.

144.  Europaparlamentet fördömer skarpt användningen av sexuellt våld mot kvinnor och flickor som krigstaktik, vilket omfattar brott som massvåldtäkter, sexuellt slaveri, tvångsprostitution, könsrelaterad förföljelse, inklusive kvinnlig könsstympning, människohandel, sexturism, äktenskap för minderåriga och tvångsäktenskap, hedersmord och alla andra former av sexuellt våld av samma allvarliga art. I detta sammanhang är parlamentet fortfarande särskilt oroat över situationen i området kring de afrikanska stora sjöarna och i Syrien till exempel. Parlamentet stöder det arbete som utförs av FN:s enhet för jämställdhet och kvinnors egenmakt, FN:s särskilda rapportör om våld mot kvinnor, dess orsaker och konsekvenser samt FN:s särskilda representant för frågor om sexuellt våld i konflikter. Parlamentet välkomnar att Sacharovpriset 2014 tilldelades Denis Mukwege för hans enastående kamp för att skydda flickor och kvinnor som utsatts för sexuellt våld under väpnade konflikter.

145.  Europaparlamentet uppmärksammar att könsrelaterade brott och sexuella våldsbrott finns med i Romstadgan bland krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten eller handlingar som ingår som en del av folkmord eller tortyr. I detta sammanhang välkomnar parlamentet FN:s säkerhetsråds resolution nr 2106 om förebyggande av sexuellt våld i konflikter, som antogs den 24 juni 2013 och som på nytt bekräftar att ICC spelar en nyckelroll i kampen mot straffrihet för sexualbrott och könsrelaterade brott. EU uppmanas att stödja det fullständiga genomförandet av dessa principer.

146.  Europaparlamentet påminner om att EU åtagit sig att integrera mänskliga rättigheter och könsrelaterade aspekter i GSFP-uppdragen i enlighet med FN:s säkerhetsråds banbrytande resolutioner nr 1325 och nr 1820 om kvinnor, fred och säkerhet. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang på nytt EU och dess medlemsstater att i arbetet med att skapa varaktig försoning stödja ett systematiskt deltagande från kvinnors sida som en absolut nödvändig del av fredsprocessen, och att erkänna vikten av att integrera jämställdhetsperspektivet i konfliktförebyggande åtgärder, fredsbevarande insatser, humanitärt bistånd och återuppbyggnad efter konflikter samt demokratiska övergångsprocesser.

147.  Europaparlamentet anser att underrepresentationen av kvinnor i den politiska beslutsprocessen är en fråga som rör grundläggande rättigheter och demokrati, dvs. värden som borde understryka regeringarnas förmåga att helhjärtat ägna sig åt processer som stärker och upprätthåller demokratin. Parlamentet välkomnar lagstadgade system för en jämn könsfördelning och könskvotering, och begär att det snarast stiftas nödvändig lagstiftning om detta.

148.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja kvinnors fullständiga deltagande i det politiska och ekonomiska beslutsfattandet, särskilt i fredsbyggande arbete, övergång till demokrati och konfliktlösning. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna, kommissionen och utrikestjänsten att fokusera på kvinnors ekonomiska och politiska frigörelse i utvecklingsländer och främja dessa kvinnors medverkan i företag och i genomförandet av regionala projekt och lokala utvecklingsprojekt.

149.  Europaparlamentet betonar vikten av att se till att kvinnor i Europa och resten av världen har rätt att fritt göra sina egna val på samma villkor som män, utan några ideologiska, politiska eller religiösa tvång.

Mänskliga rättigheter och korruption

150.  Europaparlamentet påminner om att korruption utgör en människorättskränkning och att EU har gjort anspråk på att få behörighet vad gäller undertecknandet av FN:s konvention mot korruption.

151.  Europaparlamentet beklagar att det hittills inte gjorts någon uppföljning av parlamentets begäran riktad till vice ordföranden/den höga representanten om att presentera en EU-handlingsplan mot korruption för att på ett effektivt sätt övervaka rekommendationerna i FN:s konvention mot korruption, inklusive en skyldighet för de stater som är parter i konventionen att offentliggöra och sprida information om korruption, inrätta kanaler för rapportering av kränkningar och skapa en verklig rättslig ram för både skydd av vittnen och insatser från det civila samhällets sida på detta område.

152.  Europaparlamentet uppmanar Europol att utveckla fler strategiska och operativa partnerskap med tredjeländer för att bekämpa korruption och organiserad brottslighet på ett mer effektivt sätt.

153.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla innovativa finansiella mekanismer för att genomföra finanspolitiska reformer och stärka kampen mot korruption, olagliga finansiella flöden och skatteundandragande. I detta sammanhang efterlyser parlamentet en diskussion om eventuella offentlig-privata partnerskap, en kombination av bidrag och lån samt åtgärder för att hjälpa utvecklingsländer att bättre mobilisera sina inhemska resurser. Parlamentet noterar att det efterlyses en internationell skatt på finansiella transaktioner vilken skulle kunna fungera som en ytterligare finansieringskälla för utveckling, och påminner medlemsstaterna om att de redan har enats om att införa en skatt på finansiella transaktioner i sina respektive länder och förbundit sig att anslå en del av resurserna till finansieringen av globala kollektiva nyttigheter, inbegripet utveckling.

154.  Europaparlamentet noterar att tredjeländer med svaga styrelseformer och stora biståndsflöden även har en högre korruptionsnivå, vilket får till följd att utvecklingsbiståndets avsedda syfte inte uppnås och att utvecklingen av de mänskliga rättigheterna försvagas. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att stödja utvecklingsprogram i vilka humanitärt bistånd och öppenhet går hand i hand, för att utvecklingen av de mänskliga rättigheterna ska ta fart i tredjeländer.

155.  Europaparlamentet uppmanar på nytt EU och dess medlemsstater att främja inrättandet av en särskild FN-rapportör om ekonomisk brottslighet, korruption och mänskliga rättigheter.

Människohandel

156.  Europaparlamentet fördömer de olagliga verksamheter som utgörs av människohandel, människohandel i syfte att avlägsna organ och alla andra verksamheter i vilka människor utnyttjas och som inbegriper våldsutövande och kränkningar av rätten till kroppslig integritet. Parlamentet betonar att människohandeln, vars offer till största delen är kvinnor som utnyttjas sexuellt, måste bekämpas.

157.  Europaparlamentet uppmanar EU att prioritera kampen mot människohandel inom både den inre och den yttre politiken, med särskilt fokus på skydd av offer. Parlamentet efterlyser intensifierade EU-insatser och en regelbunden översyn av dessa. Parlamentet understryker behovet av ökat samarbete med tredjeländer för utbyte av god praxis och upplösning av internationella nätverk, som också använder internet för att hitta nya offer. Parlamentet betonar på nytt vikten av att alla EU-medlemsstater genomför direktiv 2011/36/EU och EU:s strategi för utrotande av människohandel 2012–2016.

Diskriminering baserad på kasttillhörighet

158.  Europaparlamentet fördömer de fortsatta människorättskränkningarna mot människor som utsätts för kasthierarkier och kastdiskriminering, bland annat förvägrad jämlikhet, förvägrad tillgång till rättsväsendet och sysselsättning, fortsatt segregering och fortsatta kastbaserade hinder för grundläggande mänskliga rättigheter och utveckling. EU uppmanas att anta en politik som syftar till att eliminera all kastbaserad diskriminering, och att inkludera politiska mål avseende kastbaserad diskriminering i sin nya handlingsplan om mänskliga rättigheter och demokrati.

Rättigheter för hbti-personer

159.  Europaparlamentet beklagar att homosexualitet fortfarande är straffbart i 78 länder, varav tio föreskriver dödsstraff (Saudiarabien, Nigeria, Mauretanien, Sudan, Sierra Leone, Jemen, Afghanistan, Iran, Maldiverna och Brunei), och att transidentitet fortfarande är straffbart i 20 länder. Parlamentet fördömer skarpt den senaste tidens ökning av antalet diskriminerande lagar och anser att metoder och våld mot personer på grund av deras sexuella läggning och könsidentitet inte bör få passera ostraffat. Parlamentet efterlyser en noggrann övervakning av situationen i Nigeria, Uganda, Malawi, Indien och Ryssland, där nya lagar eller den senaste händelseutvecklingen allvarligt hotar friheten för sexuella minoriteter. Parlamentet bekräftar på nytt sitt stöd för det fortsatta arbete som utförs av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter för att bekämpa dessa diskriminerande lagar och metoder, liksom FN:s arbete mer generellt i denna fråga.

160.  Europaparlamentet stöder förslaget att utrikestjänsten bör prioritera åtgärder på detta område och lägga särskilt vikt vid situationer där dödsstraff tillämpas och/eller där hbti-personer utsätts för tortyr och misshandel, genom att fördöma sådana metoder i enlighet med EU:s riktlinjer om dödsstraff och EU:s riktlinjer om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

161.  Europaparlamentet gläds åt att EU:s riktlinjer för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer) antogs under 2013. Utrikestjänsten och kommissionen uppmanas att i politiska dialoger och människorättsdialoger med tredjeländer samt i multilaterala forum ta upp frågan om hbti-personers rättigheter. Det är mycket viktigt att kommissionen och utrikestjänsten fortsätter att ta upp frågan om hbti-personers rättigheter i politiska dialoger och människorättsdialoger och om att använda det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter för att stödja organisationer som försvarar hbti-personers rättigheter genom att inte bara stärka dem i kampen mot homo- och transfobiska lagar och diskriminering av hbti-personer, utan även öka allmänhetens medvetenhet om diskriminering av och våld mot personer med en annorlunda sexuell läggning och könsidentitet och se till att krishjälp finns att tillgå (i form av allt från psykosocial och medicinsk hjälp till medling och återanpassningsstöd) för dem som är i behov av sådant stöd.

162.  Europaparlamentet noterar legaliseringen av samkönade äktenskap eller samkönade civila förbund i allt fler länder – 17 i nuläget – runtom i världen. EU-institutionerna och medlemsstaterna uppmuntras att ytterligare bidra till en diskussion om erkännande av samkönade äktenskap eller samkönade civila förbund som en politisk och social fråga med stark koppling till mänskliga och medborgerliga rättigheter.

163.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Världshälsoorganisationen att ta bort könsidentitetsstörningar från listan över psykiska och beteendemässiga störningar. Kommissionens uppmanas att stärka sina ansträngningar för att transidentiteter inte längre ska sjukdomsförklaras. Parlamentet uppmuntrar staterna att säkerställa snabba, tillgängliga och öppna förfaranden för könserkännande med respekt för rätten till självbestämmande.

164.  Europaparlamentet välkomnar det växande politiska stödet för att förbjuda sterilisering som ett krav för rättsligt erkännande av könstillhörighet, enligt uppgift från FN:s särskilda rapportör om tortyr, och stöder uppfattningen att sådana krav bör behandlas och motverkas som en kränkning av rätten till kroppslig integritet samt den sexuella och reproduktiva hälsan och motsvarande rättigheter.

165.  Europaparlamentet välkomnar Moldaviens upphävande i oktober 2013 av den lag som förbjöd propagerande för andra relationer än sådana som hör till äktenskap eller familj, och uppmanar de övriga länderna i regionen att följa Moldaviens exempel.

Rättigheter för personer som tillhör nationella minoriteter

166.  Europaparlamentet betonar att nationella minoriteter har särskilda behov, och därför bör fullständig och verklig jämlikhet mellan personer som tillhör en nationell minoritet och dem som tillhör majoriteten främjas på alla områden i det ekonomiska, sociala, politiska och kulturella livet.

Rättigheter för personer med funktionsnedsättning

167.  Europaparlamentet välkomnar ratificeringen av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet ger på nytt uttryck för vikten av ett effektivt genomförande från både medlemsstaternas och EU-institutionernas sida, och betonar framför allt vikten av att på ett trovärdigt sätt integrera principen om universell tillgång och alla rättigheter för personer med funktionsnedsättning i EU:s samtliga berörda politikområden, däribland området för utvecklingssamarbete, och understryker dessa frågors tvingande och övergripande karaktär. Parlamentet betonar vikten av att EU samarbetar med de relevanta internationella och regionala organisationerna och det civila samhället, i synnerhet organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning, för att se till att internationella utvecklingsprogram beaktar tillgänglighetsbehoven för personer med funktionsnedsättning.

168.  Europaparlamentet uppmuntrar vice ordföranden/den höga representanten att fortsätta stödja ratificeringen och genomförandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i de länder som ännu inte har ratificerat eller genomfört den.

169.  Europaparlamentet uppmuntrar utrikestjänsten att ägna stor uppmärksamhet åt de landsspecifika synpunkterna och rekommendationerna från kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och åt de olika lägesrapporterna, och att systematiskt ta upp de aktuella problemen såväl i de politiska dialogerna med de berörda länderna som i offentliga uttalanden. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta och föreslå vägledande principer inom EU för att främja och skydda åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning, i syfte att säkerställa en systematisk och konsekvent politik i detta avseende även i dialoger och förhandlingar med tredjeländer.

170.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att uppmuntra EU-delegationer runtom i världen att samarbeta med det civila samhället för att personer med funktionsnedsättning de facto ska kunna utöva de mänskliga rättigheterna.

Barns rättigheter

171.  Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissionen att föreslå en ambitiös och omfattande strategi och handlingsplan för barns rättigheter för de kommande fem åren, i enlighet med parlamentets krav i ovannämnda resolution av den 27 november 2014 om 25:e årsdagen av FN:s konvention om barnets rättigheter.

172.  Europaparlamentet välkomnar EU:s samarbete med Unicef och andra organisationer och icke-statliga organisationer som arbetar för barns rättigheter. Detta samarbete har resulterat i en verktygslåda för integrering av barns rättigheter i utvecklingssamarbetet och stöd till viktiga millennieutvecklingsmål och barnskyddsprogram för att genomföra barns rättigheter, särskilt i känsliga situationer. Parlamentet välkomnar särskilt manifestet för barns rättigheter och uppmanar fler ledamöter av Europaparlamentet, liksom nationella parlamentsledamöter, att göra reklam för manifestet och bli ”child rights champions”. Parlamentet ser positivt på att de prispengar som Nobels fredspris gav EU användes till att hjälpa barn i konflikter, och påminner om vikten av att alla barn som har varit vittnen till våldsamma händelser eller som är offer för krig får psykologiskt stöd. Vidare betonar parlamentet vikten av att garantera utbildning för barn som drabbats av konflikter. Parlamentet välkomnar även att EU deltog både i den tredje världskonferensen mot barnarbete, som hölls i Brasilien i oktober 2013, och i förhandlingarna om trepartsförklaringen om barnarbete.

173.  Europaparlamentet understryker att alla former av barnarbete under tvång och barnutnyttjande måste bekämpas. Parlamentet kräver ett bättre genomförande av befintlig nationell och internationell lagstiftning som ökar medvetenheten om övergrepp mot barn på arbetsmarknaden.

174.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att fortsätta att vidta åtgärder till förmån för barns rättigheter, med särskild inriktning på våld mot barn, inklusive tortyr, med tanke på att fall av tortyr och frihetsberövande av barn nyligen har rapporterats. Parlamentet efterlyser ett särskilt fokus på frågorna om tvångsarbete för barn, barnfattigdom och undernärda barn och, i detta avseende, på målen gällande universell grundskoleutbildning, minskad barnadödlighet, barnäktenskap och skadliga metoder, värvning av barn till väpnade grupper samt deras avväpning, rehabilitering och senare återanpassning. Även frågan om barn som anklagas för trolldom bör föras upp på dagordningen för människorättsdialoger med de berörda länderna. Det är viktigt att barns rättigheter prioriteras inom EU:s utrikespolitik, utvecklingssamarbete och humanitära bistånd för att säkerställa adekvat finansiering och förbättra skyddet för barn som befinner sig i nöd. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/unionens höga representant att årligen rapportera till parlamentet om de resultat som har uppnåtts med avseende på fokuseringen på barn i EU:s yttre åtgärder. Parlamentet understryker att barn och ungdomar enbart bör delta i arbete som inte påverkar deras hälsa och personliga utveckling och som inte stör deras skolgång. Det är viktigt att barns rättigheter prioriteras inom EU:s utrikespolitik.

175.  Europaparlamentet noterar att man i FN:s konvention om barnets rättigheter efterlyser lagstiftningsmässiga, administrativa, sociala och utbildningsmässiga åtgärder mot barnarbete och erkänner behovet av en mångdimensionell metod. Parlamentet begär att lagar, för att de ska vara verkningsfulla, åtföljs av politiska åtgärder som ger alternativ i form av utbildning och yrkesutbildning, liksom sociala skyddsåtgärder till förmån för barn och familjer.

176.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta att främja en gynnsam miljö för att förhindra och utrota barnarbete, en social dialog och gemensamma åtgärder från den offentliga och den privata sektorns sida för att utrota barnarbete. Parlamentet betonar behovet att ge stöd till konfliktdrabbade länder och länder som nyligen drabbats av en konflikt och stärka dessa länders förmåga att bekämpa barnarbete.

177.  Europaparlamentet betonar på nytt vikten av att öka insatserna för att genomföra den reviderade genomförandestrategin för EU:s riktlinjer om barn och väpnad konflikt. Parlamentet efterlyser i detta avseende en effektivare användning av resurserna inom stabilitetsinstrumentet och finansieringsinstrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter för att bekämpa barnsoldater som företeelse. Parlamentet uppmuntrar EU att ytterligare fördjupa sitt samarbete med FN:s särskilda representant för barn och väpnade konflikter och stödja de tillhörande handlingsplanerna och övervaknings- och rapporteringsmekanismerna, och efterlyser en global ratificering av FN:s konvention om barnets rättigheter, framför allt det tredje fakultativa protokollet, som kommer att ge barn möjlighet att lämna in klagomål till FN:s kommitté för barnets rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten att undersöka olika sätt för EU att unilateralt ansluta sig till FN:s konvention om barnets rättigheter.

178.  Europaparlamentet påpekar att förekomsten av undernäring och felnäring bland barn i utvecklingsländer är mycket oroväckande. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang den handlingsplan som nyligen antogs vid den andra internationella näringskonferensen och som innehåller ett allmänt mål om att minska antalet utvecklingshämmade barn under fem år i världen med 40 procent.

179.  Europaparlamentet slår återigen fast att tillgång till utbildning är en grundläggande rättighet för alla barn, i enlighet med artikel 28 i FN:s konvention om barnets rättigheter. Parlamentet betonar vikten av att unionen och medlemsstaterna inom ramen för alla sina åtgärder förbättrar barns tillgång till hälso- och sjukvård och motsvarande tjänster av hög kvalitet.

180.  Europaparlamentet beklagar att länder runtom i världen fortfarande är motvilliga att underteckna FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och FN:s konvention om barnets rättigheter, som innehåller utförlig vägledning för en utveckling av inkluderande samhällen till skydd för barn med funktionsnedsättning.

181.  Europaparlamentet uppmanar unionen och medlemsstaterna att föra en samstämmig politik för humanitärt bistånd och utveckling för att bekämpa undernäring bland barn.

Ursprungsbefolkningars rättigheter

182.  Europaparlamentet är oroat över att ursprungsbefolkningar löper särskilt stor risk att bli diskriminerade och att de är särskilt sårbara för politiska, ekonomiska och miljö- och arbetsrelaterade förändringar och störningar. De flesta lever under fattigdomsgränsen och har mycket liten eller ingen tillgång till ombud, det politiska beslutsfattandet eller rättsväsendet. Parlamentet oroas särskilt över rapporterna om ett utbrett markrofferi, tvångsförflyttningar och människorättskränkningar till följd av väpnade konflikter.

EU-åtgärder i fråga om migration och flyktingar

183.  Europaparlamentet fördömer antalet omkomna till havs i Medelhavet, närmare bestämt 3 000 personer under 2013 enligt beräkningarna i rapporten Fatal Journeys från Internationella organisationen för migration (IOM), vilket gör detta hav till det farligaste området i världen för irreguljär migration. Parlamentet är mycket djupt oroat över rapporterna om människorättsbrott mot migranter och asylsökande på väg till EU. Parlamentet uppmanar unionen och medlemsstaterna att samarbeta med FN, regionala mekanismer, regeringar och icke-statliga organisationer för att ta itu med dessa frågor. Parlamentet betonar det akuta behovet att utveckla en kraftfullare, mer integrerad och i högre grad solidaritetsbaserad politik på unionsnivå för att ta itu med de trängande frågorna rörande migranter, flyktingar och asylsökande på ett sätt som är förenligt med både internationell människorättslagstiftning och människors grundläggande värde, och uppmanar EU att garantera ändamålsenliga gemensamma normer för mottagandeförfaranden i hela unionen för att skydda ensamkommande barn och de mest utsatta. Vice ordföranden/den höga representanten, kommissionsledamoten med ansvar för migration, inrikes frågor och medborgarskap samt utrikestjänsten uppmanas att utöka samarbetet och främja en rättvis bördefördelning bland medlemsstaterna även när det gäller att ta emot och säkerställa vidarebosättning av flyktingar och bidra till eftersökning och räddning av migranter som befinner sig i fara till sjöss när de försöker ta sig till EU. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att principen om ”non-refoulement”, som upprätthålls av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, måste respekteras på europeiskt och internationellt vatten. Parlamentet påminner om kommissionens åtagande att utveckla adekvata kanaler för laglig migration. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att fullt ut genomföra EU:s nya gemensamma asylpaket och den gemensamma migrationslagstiftningen, och efterlyser i detta syfte ett genomförande av den mekanism för krishantering som föreskrivs i artikel 33 i Dublinförordningen, inbegripet ett entydigt fastställt minimiantal per medlemsstat, för att utan dröjsmål få till stånd en fungerande krishanteringsmekanism för omfördelning i syfte att minska trycket på de mest utsatta medlemsstater där minimikvoten klart överskridits. Medlemsstaterna uppmanas att delta i vidarebosättningsprogram och främja utvecklingen av de regionala skyddsprogrammen i de mest utsatta områdena. Den irreguljära migrationens underliggande orsaker måste bekämpas. Parlamentet uppmuntrar utrikestjänsten och medlemsstaterna att ägna stor uppmärksamhet åt länder där människohandel eller människosmuggling har sitt ursprung samt åt transit- och destinationsländer. Europaparlamentet uppmuntrar vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att fortsätta att stödja processen med ratificeringen av FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, tilläggsprotokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, tilläggsprotokollet mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen samt protokollet mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, delar av och komponenter till dessa samt ammunition.

184.  Europaparlamentet anser att migrantbarn är särskilt utsatta, i synnerhet när de kommer ensamma. Parlamentet påminner om att ensamkommande barn först och främst är barn och att skydd av barn och inte migrationspolitiska skäl måste vara den ledande principen när de tas om hand, således i linje med huvudprincipen om barnets bästa.

185.  Europaparlamentet uppmuntrar vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att fortsätta att stödja processen med ratificeringen av FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, tilläggsprotokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, tilläggsprotokollet mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen samt protokollet mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, delar av och komponenter till dessa samt ammunition.

186.  Europaparlamentet uppmanar EU att se till att förhandlingarna om och genomförandet av alla avtal om migrationssamarbete och återtagande med tredjeländer respekterar internationella mänskliga rättigheter, flyktingrätt och internationell sjörätt, och begär att få höras innan avtalen ingås. Parlamentet begär att en större insyn säkerställs i förhandlingarna om sådana avtal och att övervakningsmekanismer införlivas för en bedömning av människorättseffekterna av såväl migrationssamarbete med tredjeländer som gränskontrollåtgärder, däribland Frontex och Eurosur. Parlamentet betonar att de mänskliga rättigheterna måste spela en viktig roll på migrations- och asylområdet. Därför kräver parlamentet att Frontex ombud för grundläggande fri- och rättigheter och utbildningsspecialisterna vid Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo) ges den finansiering som krävs för att de ska kunna såväl fullgöra sina utvärderings- och övervakningsuppdrag som ta fram bästa praxis.

187.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en fortlöpande utvärdering av migrations- och gränskontrollprogrammen i EU och i tredjeländer i syfte att föreslå förbättringsåtgärder för att motverka människorättskränkningar samt för att dela med sig av bästa praxis.

188.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Easo att utveckla partnerskap med tredjeländer för att stärka det internationella skyddet för asylsökande.

189.  Europaparlamentet välkomnar det tillagda kriteriet om respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna på förteckningen över huvudkriterier som ska beaktas inför inledandet av förhandlingar om avtal med tredjeländer om undantag från viseringskravet(25). Parlamentet uppmanar kommissionen att använda detta nya kriterium som ett verktyg för att fördjupa människorättsdialogen med tredjeländer, inom den strategiska och ekonomiska ram som viseringsförhandlingar utgör.

190.  Europaparlamentet fördömer den växande kriminaliseringen av irreguljär migration inom EU, vilken sker på bekostnad av de berörda människornas mänskliga rättigheter, och efterlyser med kraft ett omedelbart införande av de människorättsgarantier som krävs samt efterlevnadsmekanismer och mekanismer för ansvarsutkrävande.

191.  Europaparlamentet begär att kommissionen och utrikestjänsten deltar aktivt i debatten om såväl begreppet ”klimatflykting” som en eventuell juridisk definition av nämnda begrepp i folkrätten eller i något rättsligt bindande internationellt avtal.

192.  Europaparlamentet framhåller statslöshet som en avsevärd utmaning på människorättsområdet, och uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att bekämpa statslöshet inom ramen för alla yttre åtgärder från EU:s sida, särskilt genom att ta itu med diskriminering i medborgarskapslagar på grund av kön, religion eller minoritetsstatus, främja barnens rätt till en nationalitet och stödja den kampanj som FN:s flyktingkommissariat inlett och som syftar till att eliminera förekomsten av statslöshet till 2024.

Mänskliga rättigheter och utveckling

193.  Europaparlamentet betonar att respekt för de mänskliga rättigheterna, inbegripet ekonomiska, kulturella, sociala och miljörelaterade rättigheter, tillgång till mat, goda styrelseformer, demokratiska värden, fred, säkerhet och tillgång till ett rättvist och effektivt rättsväsende, är en förutsättning för att man ska kunna minska fattigdomen och orättvisorna och nå millennieutvecklingsmålen. Parlamentet anser att mänskliga rättigheter måste bli en övergripande och integrerad del av alla mål och indikatorer i den politiska agendan för perioden efter 2015. Parlamentet betonar även att genomförandet av agendan måste baseras på starka mekanismer för öppenhet och ansvarighet. Åtaganden om styrelseformer och mänskliga rättigheter måste vara mätbara och kunna följas upp.

194.  Europaparlamentet påminner om att FN har erkänt att utvecklingsmålen inte kan nås fullt ut utan en människorättsbaserad utvecklingsmetod. Parlamentet uppmanar EU att förbli vaksamt när det gäller att se till att frågan om människorättsförsvarare och utrymme för det civila samhället uttryckligen införlivas i diskussionerna om tiden efter millennieutvecklingsmålen.

195.  Europaparlamentet understryker att det finns en tydlig koppling mellan extrem fattigdom och bristande respekt för de mänskliga rättigheterna, och framhåller att man behöver utarbeta principer för tillämpningen av standarder och kriterier avseende mänskliga rättigheter i kampen mot extrem fattigdom.

196.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är med en konsekvent politik för utveckling för att de mänskliga rättigheterna ska respekteras. Parlamentet upprepar därför att man måste gå från ord till handling och anta riktlinjer, konsekvensanalyser och övervaknings- och rapporteringsmekanismer för att göra konsekvent politik för utveckling till ett konkret inslag i EU:s och medlemsstaternas politik, särskilt inom handel och jordbruk. Parlamentet anser att EU bör fortsätta att gå i ledningen för politiken på detta område. EU uppmanas därför att arbeta tillsammans med engagerade partnerländer för att lansera internationella initiativ (inom ramen för FN, G20 osv.) så att den konsekventa politiken för utveckling kan omvandlas till en allmängiltig agenda.

197.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att samordna sina utvecklingsplaner på ett bättre sätt i linje med Lissabonfördraget och ställa utvecklingspolitiken i förgrunden för unionens yttre förbindelser, så att nationella prioriteringar och europeiska agendor för främjande av mänskliga rättigheter samordnas bättre genom utveckling, med tanke på komplexiteten i EU:s utvecklingspolitik.

198.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att under ledning av vice ordföranden/den höga representanten samordna utrikes- och säkerhetspolitiken med utvecklingspolitiken på ett bättre sätt för att skapa synergier och säkerställa en samstämmig metod för en universell tillämpning av de mänskliga rättigheterna via EU:s utvecklingspolitik. Vidare uppmanar parlamentet EU att skapa en bättre extern samordning med tillväxtekonomier, t.ex. Briks-länderna, i multilaterala forum för att ta itu med globala styrningsfrågor och främja de mänskliga rättigheterna genom samordning av deras olika utvecklingsagendor.

199.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU att på ett effektivare sätt integrera mänskliga rättigheter och demokrati i utvecklingssamarbetet och se till att EU:s utvecklingsprogram bidrar till att partnerländer fullgör sina internationella åtaganden när det gäller de mänskliga rättigheterna.

200.  Europaparlamentet betonar vikten av att kombinera utvecklingsstödet med trovärdiga ansträngningar för demokratisering.

201.  Europaparlamentet uppmanar konsekvensbedömningsnämnden att, under överinseende av kommissionens ordförande, se till att inverkan på människorättssituationen beaktas när det gäller EU:s projekt för utvecklingssamarbete och vice versa.

202.  Europaparlamentet framhäver betydelsen av att aktivt engagera icke-statliga organisationer i planering, genomförande och utvärdering av människorättsbestämmelser, så att man säkrar största möjliga medverkan från det civila samhället i utformningen av politiken och gör människorättsbestämmelserna effektiva.

203.  Europaparlamentet välkomnar det nya initiativet EU-frivilliga för humanitärt arbete, som under perioden 2014–2020 kommer att ge omkring 18 000 personer från EU och tredjeländer möjlighet att delta världen över i humanitära insatser där sådana behövs mest akut och ge uttryck för solidaritet genom att hjälpa samhällen som drabbats av naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människor.

204.  Europaparlamentet uppmanar EU att göra en samordnad insats mot markrofferi, genom att främja lämpliga skyddsgarantier för att förhindra förekomsten av denna företeelse i de berörda länderna och bland EU:s och övriga europeiska företag som är verksamma i dessa länder. Nekad tillgång till mark och naturtillgångar för landsbygdsbefolkningen och de fattiga i städerna är en av huvudorsakerna till svält och fattigdom i världen och påverkar i sig även möjligheterna för lokala grupper att utöva sina mänskliga rättigheter, framför allt rätten till mat. Parlamentet efterlyser en bedömning av hur EU:s handelspolitik påverkar markrofferi. Parlamentet välkomnar EU:s aktiva deltagande i utvecklingen av de globala frivilliga riktlinjerna om ansvarsfull förvaltning av besittningsrätt till mark, fiske och skogar inom ramen för nationell livsmedelstrygghet, som antogs under FN:s överinseende, och begär att dessa riktlinjer genomförs och att det antas bindande riktlinjer för att förhindra markrofferi. Parlamentet betonar icke desto mindre att det föreligger ett akut behov att integrera ett hänsynstagande till mänskliga rättigheter och fattigdomsminskning i beslutsfattande som rör investerares förvärv eller långfristiga hyrande av stora landområden. EU:s reaktion på denna utmaning kommer på ett tydligt sätt att visa huruvida man är beredd att fullgöra sitt åtagande att närma sig en rättighetsbaserad strategi i sin politik för utvecklingssamarbete – i enlighet med visionen i Lissabonfördraget – genom vilken EU:s utvecklingspolitik skulle bidra ytterligare till en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i utvecklingsländer med det primära syftet att utrota fattigdomen i världen. Parlamentet uppmanar EU att i linje med rekommendationerna från FN:s särskilda rapportör för rätten till mat åta sig att gå över till agroekologi som ett sätt att garantera rätten till mat.

205.  Europaparlamentet noterar med djup oro att urbefolkningarna drabbas särskilt hårt av människorättskränkningar i samband med utvinning av naturtillgångar. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att stödja kraftfulla lagstiftningsramar och initiativ syftande till öppenhet och god förvaltning i samband med gruvdrift och inom andra naturresurssektorer, med respekt för lokalbefolkningens fria, på förhand inhämtade och välinformerade samtycke och för FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter.

206.  Europaparlamentet noterar med djup oro att sårbara grupper är särskilt utsatta för människorättskränkningar som har att göra med miljöförstöring, eftersom ökad förekomst av monokulturplanteringar, skogsavverkning, infrastruktur och stödprojekt för gas- och oljeutvinning, biobränslen, gruvdrift eller storskalig vattenkraft orsakar avskogning och skogsförstörelse. Kommissionen uppmanas att genomföra det sjunde miljöhandlingsprogrammet och att upprätta en övergripande plan för att motverka avskogning och skogsförstörelse och deras miljömässiga, sociala och människorättsliga konsekvenser.

207.  Europaparlamentet påpekar att man genom genomförandet av program inom utveckling, utbildning och hälsa bidrar till att bekämpa såväl fattigdom som internationell terrorism. Parlamentet uppmanar EU att utveckla fler strategier i linje med utrikestjänstens strategi för säkerhet och utveckling i Sahel.

208.  Europaparlamentet betonar att det, trots de framsteg som redan gjorts när det gäller tillgången till dricksvatten och sanitet, fortfarande finns uppskattningsvis 2,6 miljarder människor som saknar tillgång till en latrin och 1,1 miljarder människor som helt saknar tillgång dricksvatten. Parlamentet hävdar att detta inte enbart beror på bristande resurser utan även på bristande politisk vilja. Parlamentet uppmanar därför regeringarna att garantera tillgång till säkert dricksvatten och sanitet, särskilt för kvinnor och barn.

209.  Europaparlamentet efterlyser en ambitiös långsiktig politisk strategi och handlingsplan för folkhälsa, innovation och tillgång till läkemedel, där man bland annat undersöker möjligheterna till nya stimulansåtgärder för forskning och utveckling, i enlighet med beskrivningen i den rapport som WHO:s rådgivande expertgrupp om forskning och utveckling lade fram 2012 om finansiering och samordning (Financing and Coordination), för att säkerställa rätten till en tillräcklig levnadsstandard för varje människas hälsa och välbefinnande utan åtskillnad på grund av ras, religion, politisk övertygelse eller ekonomiska eller sociala förutsättningar. Parlamentet betonar att kvinnor och flickor är de som är mest utsatta för hiv-pandemin och även de som oftast tar hand om sjuka i sina samhällen.

Internationella kultur- och idrottsevenemang och de mänskliga rättigheterna

210.  Europaparlamentet fördömer det faktum att auktoritära stater allt oftare står värdar för stora idrotts- eller kulturevenemang för att stärka sin internationella legitimitet samtidigt som de i allt större utsträckning kväver det inhemska missnöjet. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att samarbeta med nationella idrottsförbund, företag och organisationer i det civila samhället när det gäller villkoren för deras medverkan i sådana evenemang, även med avseende på den första upplagan av Europeiska spelen i Baku 2015 och Fifas VM i Ryssland 2018. Parlamentet efterlyser en EU-politisk ram för idrott och mänskliga rättigheter och relevanta åtaganden i nästa handlingsplan för mänskliga rättigheter.

211.  Europaparlamentet upprepar att, inom ramen för de mänskliga rättigheternas allmängiltighet, och på grundval av Unesco-konventioner, den kulturella mångfalden och kulturarvet är världens arv, och att det internationella samfundet har en skyldighet att samarbeta när det gäller att skydda dem och öka deras värde. Parlamentet anser att avsiktlig förstörelse av kulturarvet och det konstnärliga arvet, på sätt som nu sker i Irak och i Syrien, bör åtalas som krigsförbrytelser och som brott mot mänskligheten.

Stärkande av Europaparlamentets insatser för de mänskliga rättigheterna

212.  Europaparlamentet ger på nytt uttryck för sitt åtagande att förbättra parlamentets egna förfaranden, processer och strukturer för att se till att mänskliga rättigheter och demokrati står i centrum för dess insatser och politik. Parlamentet påminner om sitt långsiktiga åtagande till förmån för mänskliga rättigheter, som återspeglas av Sacharovpriset för tankefrihet. Det är också nödvändigt med ett verkningsfullt samarbete och en fullödig integrering av de mänskliga rättigheterna överallt i parlamentet för att underutskottet för mänskliga rättigheter ska kunna fullgöra sitt uppdrag i enlighet med arbetsordningen, det vill säga att ”säkerställa samordning mellan all unionens externa politik och dess politik för mänskliga rättigheter”.

213.  Europaparlamentet efterlyser ett bättre genomförande av riktlinjerna för parlamentets interparlamentariska delegationer om främjande av mänskliga rättigheter och demokrati, samt en översyn av riktlinjerna som bör utföras av delegationsordförandekonferensen i samarbete med underutskottet för mänskliga rättigheter. Parlamentet rekommenderar i detta sammanhang en mer systematisk och insynsvänlig metod för att ta upp människorättsfrågor – särskilt enskilda fall som det hänvisas till i parlamentets resolutioner samt Sacharovpristagare och nominerade kandidater som står under hot – under delegationsresor till tredjeländer, och även för att rapportera till underutskottet för mänskliga rättigheter om åtgärder som vidtagits, såväl skriftligen som, i politiskt motiverade fall, inom ramen för en särskild avrapporteringssession.

214.  Europaparlamentet betonar behovet av fortsatta reflektioner kring de lämpligaste sätten att maximera trovärdigheten, synligheten och verkan för parlamentets resolutioner om överträdelser på områdena mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstaten och nödvändigheten av en lämplig samordning mellan och uppföljning av alla EU-institutioner, liksom av det europeiska initiativet för demokrati. Parlamentet betonar särskilt behovet av institutionell uppföljning av frågor som tas upp i parlamentets brådskande resolutioner.

215.  Europaparlamentet efterlyser en diskussion om att samla de olika verktyg som parlamentet har att tillgå avseende stöd för och främjande av mänskliga rättigheter i ett enda strategidokument som antas av parlamentet under ett plenarsammanträde. Parlamentet anser att det bör upprättas en webbplats som uppdateras regelbundet och som innehåller uppgifter om människorättsförsvarare som nämns i parlamentets brådskande resolutioner och att det även bör inrättas en intern arbetsgrupp inom parlamentet som kan följa ärendena med de förtecknade försvararna runtom i världen och uppmana delegationer att resa till tredjeländerna för att träffa dem.

o
o   o

216.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s säkerhetsråd, FN:s generalsekreterare, ordföranden för FN:s 69:e generalförsamling, ordföranden för FN:s råd för mänskliga rättigheter, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och EU:s delegationschefer.

(1) Antagna texter, P8_TA(2014)0070.
(2) A/RES/55/2.
(3) Rådets dokument 11855/2012.
(4) Antagna texter, P7_TA(2013)0575.
(5) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 69.
(6) Antagna texter, P7_TA(2014)0252.
(7) Antagna texter, P7_TA(2014)0259.
(8) EUT C 153 E, 31.5.2013, s. 115.
(9) Antagna texter, P8_TA(2014)0013.
(10) EUT C 33 E, 5.2.2013, s. 165.
(11) Antagna texter, P7_TA(2013)0274.
(12) A/RES/67/176.
(13) Antagna texter, P7_TA(2014)0206.
(14) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 107.
(15) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 101.
(16) EUT C 290 E, 29.11.2006, s. 107.
(17) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 31.
(18) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 94.
(19) Antagna texter, P8_TA(2014)0059.
(20) Antagna texter, P7_TA(2013)0420.
(21) Antagna texter, P7_TA(2013)0394.
(22) Antagna texter, P7_TA(2013)0180.
(23) A/RES/69/186.
(24) Antagna texter, P7_TA(2013)0286.
(25) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 509/2014 av den 15 maj 2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (EUT L 149, 20.5.2014, s. 67).

Rättsligt meddelande