Europaparlamentets resolution av den 12 februari 2015 om Burundi: fallet Bob Rugurika (2015/2561(RSP))

P8_TA(2015)0036 RC-B8-0144/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Burundi, särskilt resolutionen av den 18 september 2014 om Burundi, särskilt fallet Pierre Claver Mbonimpa(1),

–  med beaktande av Cotonouavtalet,

–  med beaktande av uttalandet från FN:s säkerhetsråd av den 10 april 2014 om situationen i Burundi,

–  med beaktande av Arushaavtalet för fred och försoning,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 22 juli 2014 om området kring de stora sjöarna,

–  med beaktande av rapporterna från FN-kontoret i Burundi,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare och om yttrandefrihet, samt rådets slutsatser från juni 2014 om ett åtagande att intensifiera arbetet avseende människorättsförsvarare,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning,

–  med beaktande av yttrandet av den 25 april 2013 från den nationella rådgivande kommissionen för de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av uttalandet av den 10 september 2014 från EU:s delegation till Burundi,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 20 januari 2015 greps och häktades människorättsförsvararen Bob Rugurika, chef för Radio Publique Africaine, av de burundiska myndigheterna. Rugurika hade vägrat att avslöja sina källor några dagar efter att hans radiokanal sänt ett antal undersökande reportage om hur tre äldre italienska nunnor, Lucia Pulici, Olga Raschietti och Bernadetta Boggian, i september 2014 dödades i staden Kamenge norr om Bujumbura.

B.  I sändningarna förekom anklagelser om att högt uppsatta underrättelsetjänstemän skulle ha varit inblandade i dödsfallen. Dessa erbjöds att kommentera saken före sändningarna.

C.  De burundiska myndigheterna har inte lagt fram några bevis som rättfärdigar att Rugurika häktades på grund av ”kränkning av den allmänna solidariteten, brott mot utredningssekretessen, härbärgering av brottsling och delaktighet i mord”. Gripandet ingår i ett mönster av regeringsangrepp på yttrandefriheten inriktade på journalister, aktivister och medlemmar av politiska partier. Angreppen har trappats upp inför de val som ska hållas i Burundi i maj och juni 2015.

D.  Internationell människorättslagstiftning, däribland Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som båda ratificerats av Burundi, slår tydligt fast att häktning ska baseras på trovärdiga och rättsligt motiverade anklagelser. De burundiska myndigheterna har inte lagt fram några belägg för att häktningen av Rugurika var nödvändig.

E.  Detta är inte första gången den burundiska regeringen försöker hindra medier och människorättsgrupper från att publicera känslig information och rapportera om påstådda regeringsövergrepp. Trots dessa ständiga trakasserier har journalister inte dragit sig för att dokumentera och rapportera om kontroversiella ämnen, till exempel om Pierre Claver Mbonimpa, en ledande människorättsförsvarare som greps i maj 2014 för sina uttalanden i Radio Publique Africaine. Han frigavs senare, men anklagelserna mot honom står kvar.

F.  I juni 2013 antog Burundi en restriktiv presslag som inskränker mediernas frihet och begränsar antalet ämnen som journalister får rapportera om; rapportering om ämnen som den allmänna ordningen och säkerheten är potentiellt straffbelagda. Burundis journalistfack har tagit saken till Östafrikanska domstolen.

G.  Ett antal restriktiva lagar som antagits inför valen 2015, däribland medielagen från april 2013, har förvärrat de trakasserier och hot som sedan 2010 har drabbat journalister och andra kritiska röster som påtalat politiska mord, korruption och ett svagt styre i landet.

H.  Burundi ligger på plats 142 av 180 länder i 2014 års pressfrihetsindex från Reportrar utan gränser.

I.  Den särskilda rapportören om människorättsförsvarare i Afrika, Reine Alapini-Gansou, har fördömt gripandet och begärt att Bob Rugurika omedelbart ska försättas på fri fot, och har påmint de burundiska myndigheterna om deras skyldigheter enligt förklaringen om yttrandefrihetens principer i Afrika och enligt förklaringarna från Kigali och Grand Bay.

J.  Yttrandefriheten garanteras av Burundis konstitution och av internationella och regionala fördrag som Burundi ratificerat och är dessutom en del av landets nationella strategi för ett gott samhällsstyre och korruptionsbekämpning och en nödvändig förutsättning för att fria och rättvisa val ska kunna hållas under 2015 och för att valresultaten ska kunna accepteras av alla deltagare.

K.  En fri, rättvis, öppen och fredlig valprocess 2015 kommer att göra det möjligt för landet, som fortfarande befinner sig i en postkonfliktsituation, att ta sig ur det politiska dödläge som uppstod i och med valprocessen 2010.

L.  Efter parlamentets resolution av den 18 september 2014, särskilt hänvisningen till artikel 96 i Cotonouavtalet, har EU:s företrädare insisterat på att alla politiska krafter i landet måste få lov att delta i valprocessen i enlighet med färdplanen och uppförandekoden.

M.  Burundis regering har bekräftat sitt åtagande att agera för att se till att förhandlingarna med alla politiska krafter i landet sker i överensstämmelse med de båda ovanstående dokumenten, och har upprepat sin vädjan till EU och dess medlemsstater att tillhandahålla materiel och ekonomiskt stöd till den pågående valprocessen och att skicka observatörsuppdrag till Burundi före, under och efter valen.

N.  EU anslog nyligen 432 miljoner euro till Burundi från Europeiska utvecklingsfonden 2014–2020 för att bland annat hjälpa till med att stärka samhällsstyret och det civila samhället.

O.  Burundi befinner sig alltjämt i sin värsta politiska kris sedan landet 2005 tog sig ur det tolv år långa inbördeskriget. Detta skapar nya hot inte bara mot landets utan även mot grannländernas inre stabilitet i en redan skakig region på den afrikanska kontinenten.

1.  Europaparlamentet fördömer den orättfärdiga häktningen av Bob Rugurika och kräver att han omedelbart och villkorslöst ska försättas på fri fot. Parlamentet uppmanar samtidigt myndigheterna att fortsätta utredningarna av de tre italienska nunnornas tragiska död och ställa de ansvariga inför rätta. Parlamentet begär även att det tillsätts en oberoende utredning av de tre nunnornas död.

2.  Europaparlamentet fördömer alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Burundi och de restriktiva lagar som införts inför president- och parlamentsvalen 2015, särskilt de lagar som inverkar menligt på oppositionen, medierna och det civila samhället genom att inskränka yttrande- och föreningsfriheten och friheten att hålla möten.

3.  Europaparlamentet uppmanar de burundiska myndigheterna att säkerställa en lämplig och rimlig balans mellan mediefriheten – däribland journalisters frihet att undersöka och rapportera om brott – och behovet att garantera brottsutredningar fria från otillbörlig påverkan.

4.  Europaparlamentet uppmanar Burundis regering att tillåta en genuin och öppen politisk debatt inför valen 2015 och att respektera den färdplan och uppförandekod som förhandlats fram under FN:s överinseende och som undertecknats av alla politiska ledare i Burundi. Parlamentet erinrar om Burundis konstitution, enligt vilken ”republikens president väljs för en period av fem år och kan väljas om en gång. Ingen kan tjänstgöra som president i mer än två mandatperioder.”

5.  Europaparlamentet uppmanar Burundis regering att respektera tidsplanen för valen och att inbegripa oppositionspartierna i valövervakningen, inklusive i delregistreringen av nya väljare i enlighet med överenskommelsen mellan den oberoende nationella valkommissionen och de politiska partierna i samband med utvärderingen av väljarregistreringen den 29–30 januari 2015.

6.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över regeringens inblandning i oppositionspartiernas interna förvaltning, den bristande friheten för dessa partier att bedriva kampanjer och rättsväsendets tilltagande benägenhet att utesluta oppositionsledare från valprocessen.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Burundis regering att vidta åtgärder för att kontrollera CNDD–FDD-partiets ungdomsförbund och hindra det från att hota och angripa upplevda motståndare, och att se till att de ansvariga för övergrepp ställs inför rätta. Parlamentet efterlyser en oberoende internationell utredning av påståendena att CNDD–FDD förser sitt ungdomsförbund med vapen och utbildning. Parlamentet uppmanar med kraft oppositionspartiernas ledare att förhindra våld mot sina motståndare.

8.  Europaparlamentet framhåller vikten av att respektera uppförandekoden för val (Code de bonne conduite en matière électorale) och den färdplan för valen som FN lyckats förhandla fram och som undertecknades av de politiska aktörerna 2013. Parlamentet stöder till fullo FN:s och världssamfundets verksamhet för att förebygga en vidare upptrappning av det politiska våldet inför valen 2015 och hjälpa till att återupprätta långsiktig säkerhet och fred.

9.  Europaparlamentet uppmuntrar alla inblandade i valprocessen, däribland de för valorganisationen ansvariga organen samt säkerhetstjänsterna, att respektera de åtaganden som gjordes i Arushaavtalet, och erinrar om att detta avtal gjorde slut på inbördeskriget och utgör den grund som Burundis konstitution vilar på.

10.  Europaparlamentet framhåller att EU bör ha en ledande roll i övervakningen av situationen före valen för att undvika eventuella avsteg från åtagandena, som skulle kunna få allvarliga konsekvenser inte bara för demokratiseringsprocessen utan även för freden och säkerheten i Burundi och i hela området kring de stora sjöarna.

11.  Europaparlamentet upprepar att Burundi är bundet av människorättsklausulen i Cotonouavtalet, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter, och därför har en skyldighet att respektera de universella mänskliga rättigheterna, däribland yttrandefriheten. Parlamentet uppmanar Burundis regering att tillåta en genuin och öppen politisk debatt inför valen 2015, utan rädsla för hot, genom att inte ingripa i oppositionspartiernas interna förvaltning, inte utfärda restriktioner mot valkampanjer, som drabbar alla partier, särskilt på landsbygden, och inte missbruka rättsväsendet för att utesluta politiska rivaler.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna att fortsätta att arbeta för en tydlig och principfast EU-policy gentemot Burundi, som tar upp de pågående allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, i linje med EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att inleda samråd med Burundi, i enlighet med artikel 96 i Cotonouavtalet, med avseende på landets eventuella avstängning från avtalet och att vidta alla lämpliga åtgärder medan samråden pågår.

13.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att utnyttja den intensifierade politiska dialog som föreskrivs i artikel 8 i Cotonouavtalet i kontakterna med den burundiska regeringen för att konkret ta upp stängningen av det politiska utrymmet i Burundi och fastställa tydliga och konkreta riktmärken för att mäta utvecklingen och en strategi för att reagera på den.

14.  Europaparlamentet uppmanar Burundis regering, oppositionspartiernas ledare och civilsamhällets aktivister att göra sitt yttersta för att på ett demokratiskt och öppet sätt stödja freds- och försoningskommissionen i syfte att ta upp gångna tiders brott och gå framåt för att bereda vägen för framtiden.

15.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att frigöra de nödvändiga medlen för att hantera den humanitära situationen i denna del av världen och att särskilt arbeta tillsammans med FN:s organ i fråga om den kroniska undernäringen.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att företrädesvis anslå sina medel för perioden 2014–2020 till icke-statliga organisationer och internationella organisationer som verkar direkt bland befolkningen och att trycka på för att den burundiska regeringen ska genomföra de nödvändiga reformerna för en konsolidering av staten.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, Burundis regering, regeringarna i länderna i området kring de stora sjöarna, Afrikanska unionen, FN:s generalsekreterare, medordförandena i den parlamentariska AVS–EU-församlingen samt Panafrikanska parlamentet.

(1) Antagna texter, P8_TA(2014)0023.

Europaparlamentets resolution av den 12 februari 2015 om fallet Raif Badawi, Saudiarabien (2015/2550(RSP))

P8_TA(2015)0037 RC-B8-0143/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Saudiarabien, särskilt de om mänskliga rättigheter, och i synnerhet den av den 11 mars 2014 om Saudiarabien, dess förbindelser med EU och dess roll i Mellanöstern och Nordafrika(1),

–  med beaktande av uttalandet av den 9 januari 2015 från talespersonen för Federica Mogherini, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik,

–  med beaktande av uttalandet från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Zeid Ra’ad al-Hussein, med en vädjan till de saudiska myndigheterna att sätta stopp för bestraffningen av Raif Badawi,

–  med beaktande av artikel 18 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948 och artikel 19 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

–  med beaktande av den arabiska stadgan om mänskliga rättigheter, som ratificerades av Saudiarabien 2009, vars artikel 32.1 garanterar rätten till information samt åsiktsfrihet och yttrandefrihet och vars artikel 8 förbjuder fysisk eller psykisk tortyr eller grym, förnedrande, förödmjukande eller omänsklig behandling,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om tortyr och misshandel och EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Raif Badawi, bloggare och människorättsaktivist, anklagades för avfall och dömdes av brottmålsdomstolen i Jeddah i maj 2014 till tio års fängelse, 1 000 piskrapp och böter på 1 miljon SAR (228 000 EUR) efter att ha skapat webbsidan ”Fria saudiska liberalers nätverk” för social, politisk och religiös debatt, som ansågs vara en förolämpning mot islam. Domen förbjuder även Badawi att använda några som helst medier och att resa utomlands under tio år efter det att han har avtjänat sitt fängelsestraff.

B.  Den 9 januari 2015 fick Badawi ta emot sina första femtio piskrapp framför moskén al-Jafali i Jeddah. De sår han då ådrog sig var så djupa att läkarna, när han fördes till en fängelseklinik för en läkarkontroll, konstaterade att han inte skulle tåla ytterligare en omgång piskrapp.

C.  Domar som utdömer kroppstraff, inklusive spöstraff, är strikt förbjudna enligt internationell människorättslagstiftning, däribland FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, som Saudiarabien har ratificerat.

D.  Den 6 juli 2014 dömde den specialiserade brottmålsdomstolen Waleed Abu al-Khair, framstående människorättsförsvarare och tillika Raif Badawis advokat, till femton års fängelse och femton års reseförbud efter avtjänat fängelsestraff, efter att han inrättat människorättsorganisationen ”Övervakare av mänskliga rättigheter i Saudiarabien”.

E.  Fallet Badawi är ett av många fall där hårda domar och trakasserier har använts mot saudiska människorättsaktivister och andra reformförespråkare som förföljs för att de uttryckt sina åsikter. Flera av dem har dömts enligt förfaranden som inte lever upp till internationella normer för rättvisa rättegångar, vilket bekräftades av FN:s f.d. högkommissarie för mänskliga rättigheter i juli 2014.

F.  Saudiarabien har en aktiv grupp online-aktivister och det högsta antalet twitteranvändare i Mellanöstern. Internet är dock kraftigt censurerat och tusentals webbplatser har blockerats, och nya bloggar och webbplatser behöver tillstånd från informationsministeriet. Saudiarabien finns med på Reportrar utan gränsers lista över ”internets fiender” på grund av censuren av saudiska medier och internet och bestraffningen av personer som kritiserar landets regering eller religionen.

G.  Yttrandefrihet och press- och mediefrihet, både på och utanför nätet, är avgörande förutsättningar och katalysatorer för demokratisering och reformer och fungerar som en nödvändig kontroll av makten.

H.  Trots att den avlidne kung Abdullah under sitt styre införde några försiktiga reformer är det saudiska politiska och sociala systemet fortfarande mycket odemokratiskt; det förvandlar kvinnor och shiamuslimer till andra klassens medborgare, diskriminerar allvarligt mot landets många utländska arbetare och undertrycker brutalt alla avvikande röster.

I.  Antalet avrättningar och takten i vilken de verkställs är mycket oroväckande. Under 2014 avrättades fler än 87 personer, de flesta genom offentlig halshuggning. Minst 21 personer har avrättats sedan början av 2015. Mellan 2007 och 2012 rapporterades 423 avrättningar. Dödsstraffet kan utdömas för en lång rad olika brott.

J.  Konungariket Saudiarabien är en inflytelserik politisk, ekonomisk, kulturell och religiös aktör i Mellanöstern och den muslimska världen, och grundare och ledande medlem av Gulfstaternas samarbetsråd och G-20.

K.  I november 2013 valdes Saudiarabien in som medlem i FN:s råd för mänskliga rättigheter för en treårsperiod.

L.  Den så kallade Islamiska staten och Saudiarabien föreskriver nästintill identiska straff för en rad brott, bl.a. dödsstraff för hädelse, mord, homosexuella handlingar, stöld eller förräderi, död genom stening för äktenskapsbrott och amputation av händer och fötter för banditdåd.

M.  Saudiarabien spelar en ledande roll för att finansiera, sprida och främja en särskilt extremistisk tolkning av islam världen över. Den mest sekteristiska visionen av islam har inspirerat terroristorganisationer såsom den så kallade Islamiska staten och al-Qaida.

N.  De saudiarabiska myndigheterna hävdar att de gör gemensam sak med medlemsstaterna, särskilt i den världsomspännande kampen mot terrorn. En ny lag mot terrorism som antogs i januari 2014 innehåller bestämmelser som gör att alla avvikande meningar eller oberoende organisationer kan tolkas som terroristbrott.

1.  Europaparlamentet fördömer med kraft spöstraffet mot Raif Badawi och anser det vara en grym och chockerande handling från de saudiarabiska myndigheternas sida. Parlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att se till att Raif Badawi inte utsätts för ytterligare spöstraff och att omedelbart och villkorslöst försätta honom på fri fot, eftersom han betraktas som en samvetsfånge som gripits och dömts enbart på grundval av att han utövat sin rätt till yttrandefrihet. Parlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att se till att hans dom och straff, inbegripet hans reseförbud, annulleras.

2.  Europaparlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att se till att Raif Badawi skyddas från tortyr och annan misshandel och att han får den läkarvård han behöver samt att han omedelbart och regelbundet får möjlighet att träffa sina anhöriga och de advokater han själv har valt.

3.  Europaparlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att villkorslöst släppa Raif Badawis advokat, liksom alla människorättsförsvarare och andra samvetsfångar som gripits och dömts enbart för att det har utövat sin rätt till yttrandefrihet.

4.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt alla former av kroppsstraff, då de innebär en oacceptabel och förnedrande behandling som strider mot den mänskliga värdigheten, och oroar sig för staters användning av spöstraff och begär att detta straff ska avskaffas. Parlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att respektera förbudet mot tortyr som är inskrivet i FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, som Saudiarabien har undertecknat och ratificerat. Parlamentet uppmanar Saudiarabien att underteckna den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

5.  Europaparlamentet framhäver den rättsliga reformprocess som inletts av Saudiarabien för att stärka möjligheten att bättre skydda individuella rättigheter, men är fortfarande mycket oroat över människorättssituationen i Saudiarabien som fortsätter att vara ett av världens mest förtryckande länder. Parlamentet ser fallet med Raif Badawi som en symbol för angreppet mot yttrandefriheten och möjligheten att fredligt uttrycka en avvikande mening i landet och i vidare bemärkelse som en symbol för konungarikets karakteristiska politik av intolerans och extremistisk tolkning av islamisk lag.

6.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen de saudiska myndigheterna att avskaffa den specialiserade brottmålsdomstolen, som inrättades 2008 för att döma i terroristmål, men som i ökande utsträckning används för att åtala fredliga dissidenter i till synes politiskt motiverade fall och i förfaranden som strider mot den grundläggande rätten till en rättvis rättegång.

7.  Europaparlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att tillåta en oberoende press och oberoende medier och att garantera yttrandefrihet, föreningsfrihet och rätten att delta i fredliga sammankomster för alla invånare i Saudiarabien. Parlamentet fördömer förtrycket av fredliga aktivister och demonstranter och betonar att fredligt förespråkande av grundläggande juridiska rättigheter eller uttryckande av kritiska kommentarer via sociala medier är uttryck för en grundläggande rättighet.

8.  Europaparlamentet påminner Saudiarabiens ledarskap om dess utfästelse att upprätthålla högsta möjliga standarder för främjandet och skyddet av mänskliga rättigheter när det 2013 med framgång ansökte om medlemskap i FN:s råd för mänskliga rättigheter.

9.  Europaparlamentet anser att Saudiarabien skulle vara en mer trovärdig och effektiv partner i kampen mot terroristorganisationer såsom den så kallade Islamiska staten och al-Qaida om det inte ägnade sig åt sådana otidsenliga och extremistiska seder som offentliga halshuggningar, stening och andra former av tortyr, liknande de som används av IS.

10.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att aktivt och på ett kreativt sätt stödja grupper i det civila samhället och enskilda personer som försvarar mänskliga rättigheter i Saudiarabien, bl.a. genom anordnandet av fängelsebesök, rättegångsövervakning och offentliga uttalanden.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt sin delegation för förbindelserna med Arabiska halvön att ta upp frågan om Raif Badawi och andra samvetsfångar under dess kommande besök i Saudiarabien och att lämna en rapport till parlamentets underutskott för mänskliga rättigheter.

12.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att ompröva sina förbindelser med Saudiarabien, på ett sätt som innebär att landet kan verka för att tillgodose sina ekonomiska samt energi- och säkerhetsrelaterade intressen utan att samtidigt undergräva trovärdigheten i sina viktigaste människorättsåtaganden.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten, FN:s generalsekreterare, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, kung Salman bin Abdulaziz, Konungariket Saudiarabiens regering och generalsekreteraren för Konungariket Saudiarabiens centrum för nationell dialog.

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0207.

Europaparlamentets resolution av den 12 februari 2015 om saknade personer från Ashia som hittats i massgravar i byn Ornithi i den ockuperade delen av Cypern (2015/2551(RSP))

P8_TA(2015)0038 RC-B8-0150/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2007 om saknade personer i Cypern(1),

–  med beaktande av relevanta rapporter från FN:s generalsekreterare(2) och resolutioner från FN:s säkerhetsråd(3) samt de internationella initiativ som tagits för att utreda vad som hänt de saknade personerna i Cypern(4),

–  med beaktande av de domar som avkunnades av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna den 10 maj 2001(5) respektive 10 januari 2008(6) om saknade personer i Cypern, och domstolens dom av den 12 maj 2014 i målet Cypern mot Turkiet,

–  med beaktande av sin resolution av den 18 juni 2008 om saknade personer i Cypern(7),

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0139/2008),

–  med beaktande av sin förklaring av den 9 juni 2011 om arbetet i kommittén för saknade personer i Cypern,

–  med beaktande av internationell humanitär rätt, både traktaträtt och sedvanerätt, om saknade personer,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Turkiet,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 14 augusti 1974 bombades byn Ashia av turkiska luftstyrkor. Den 21 augusti 1974 genomförde den turkiska armén tvångsmassevakueringar och den 28 augusti 1974 genomfördes den slutliga utdrivningen av samtliga invånare i byn.

B.  Totalt försvann 106 personer i åldrarna 11–84 år från byn Ashia 1974.

C.  Våren 2009 gjorde kommittén för saknade personer i Cypern (nedan kallad kommittén) en genomsökning av området kring Ornithi, en by belägen 4 kilometer väster om byn Ashia. Under genomsökningen grävde man fram fyra begravningsplatser, varav två var vattenbrunnar som utgjorde massgravar. Man har kunnat konstatera att kvarlevorna, som kunnat identifieras genom DNA-analyser, tillhör de 71 människor som försvann i Ashia den 21 augusti 1974.

D.  Spåren tyder på att de två massgravarna redan hade grävts upp och att kvarlevorna avsiktligen hade flyttats till okänd plats.

E.  Den stora sorg och det lidande som de saknade personernas familjer i årtionden har fått utstå till följd av ovissheten om sina älskade anhörigas öden fortsätter än i dag. Alla tänkbara insatser måste därför göras för att påskynda kommitténs utredningar.

F.  Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna fastslog att det i fråga om de saknade grekcypriotiska personerna och deras anhöriga hade förekommit en kontinuerlig kränkning av artikel 2 (rätten till liv) i konventionen genom de turkiska myndigheternas underlåtenhet att genomföra en verklig utredning av vad som hänt de saknade grekcypriotiska personer som försvann under livshotande omständigheter. Det hade också förekommit en kontinuerlig kränkning av artikel 5 (rätt till frihet och säkerhet) genom Turkiets underlåtenhet att genomföra en verklig utredning av vad som hänt de saknade grekcypriotiska personerna vilka påstods ha tagits i turkiskt förvar vid tidpunkten för sitt försvinnande. Slutligen hade det enligt Europadomstolen förekommit en kontinuerlig kränkning av artikel 3 (förbud mot omänsklig eller förnedrande behandling) genom de turkiska myndigheternas sätt att möta de anhörigas påtagliga oro med tystnad, vilket slutligen inte kunde ses som annat än omänsklig behandling.

G.  De fall där endast vissa skelettdelar av personer kan lämnas över för begravning kan inte anses avslutade förrän samtliga identifierbara kvarlevor av de saknade personerna har hittats.

H.  Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har gett Turkiet ansvaret att, som den makt som de facto ockuperar den norra delen av Cypern, utreda var de saknade personerna är och vad som hänt dem samt att underlätta kommitténs arbete.

I.  Problemet med saknade personer är ett humanitärt problem som är kopplat till de anhörigas rätt att få veta vad som hänt de saknade personerna.

J.  Problemet med saknade personer i Cypern startade 1964, med ett mindre antal saknade personer från båda samhällsgrupperna, och nådde sin kulmen med nära 2 000 saknade personer efter Turkiets militära invasion 1974 som fortfarande delar landet.

K.  Totalt 2 001 cyprioter har varit saknade under flera årtionden. Av dessa är 1 508 grekcyprioter och 493 turkcyprioter.

1.  Europaparlamentet fördömer den förflyttning som ägde rum i Ornithi som det betraktar som en fruktansvärd brist på respekt mot de saknade personerna och en allvarlig kränkning av deras anhörigas rätt att slutligen få veta hur deras kära anhöriga dog. Parlamentet uttrycker sin sympati med alla saknade personers anhöriga som fortfarande lever i ovisshet.

2.  Europaparlamentet understryker att förflyttning av kvarlevor och liknande handlingar kan innebära att det utmanande och svåra arbetet med att utreda vad som hänt samtliga saknade personer i Cypern blir oerhört mycket svårare och mer komplicerat.

3.  Europaparlamentet uppmärksammar att frågan, såhär 41 år efter försvinnandena, börjar bli brådskande för de anhöriga till de saknade personerna, och betonar att tiden börjar bli knapp när det gäller att hitta anhöriga som kan vittna. Några av de anhöriga har dessutom avlidit. Parlamentet vill att det omedelbart görs en fullständig granskning av vad som hänt de saknade personerna.

4.  Europaparlamentet lovordar kommitténs arbete och framhåller vikten av att dess arbete intensifieras, eftersom hälften av de saknade personerna fortfarande inte har hittats och mer än två tredjedelar fortfarande inte har identifierats.

5.  Europaparlamentet betonar att kommitténs arbete är beroende av fullständigt stöd och samarbete från samtliga inblandade parter, välkomnar de medel som EU tillhandahåller i detta hänseende och vill att EU fortsätter att tillhandahålla medel för detta ändamål.

6.  Europaparlamentet konstaterar att kommittén har uppmanat alla som har information om eventuella begravningsplatser att omgående kontakta kommitténs utredare. Parlamentet uppmanar Turkiet och dess regering att omedelbart upphöra att flytta kvarlevor från massgravarna och att följa internationell rätt, internationell humanitär rätt och Europadomstolens domar, och att underlätta arbetet för kommittén genom att ge den fullständig tillgång till militära arkiv och militära områden för gravöppningar. Turkiet uppmanas att till fullo fullgöra sin skyldighet att följa Europadomstolens beslut och betala ut ersättning till de saknade personernas anhöriga.

7.  Europaparlamentet uppmanar Turkiet att utan avsiktlig fördröjning ge tillträde till områden som har definierats som militära områden och där det finns uppgifter om att saknade personer kan vara begravda inom dessa områden. Parlamentet understryker att den turkiska armén bör tillhandahålla och ge tillgång till militära kartor och ge full tillgång till sina arkiv för att underlätta arbetet med att leta efter gravplatser som fortfarande inte har undersökts.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft samtliga EU-medlemsstater att snarast möjligt ratificera den internationella konventionen om skydd mot tvångsförsvinnande, och uppmanar Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att stödja arbetet inom FN:s kommitté mot påtvingade försvinnanden, som inrättades genom konventionen.

9.  Europaparlamentet påminner samtliga berörda parter och alla dem som har eller kan få tillgång till uppgifter eller bevis som härrör ur personlig kunskap, arkiv, rapporter från slagfält eller register från interneringsanläggningar att snarast överlämna dessa uppgifter eller bevis till kommittén.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt Turkiets regering och parlament, och erinrar om att varje stat ovillkorligen, i enlighet med den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, måste följa de domslut som avkunnats i mål som den varit part i.

(1) EUT C 301 E, 13.12.2007, s. 243. (2) Framför allt den senaste om FN:s insatser i Cypern (S/2008/353), kapitel IV. (3) Framför allt resolution 1818 (2008) av den 13 juni 2008. (4) Kommittén för saknade personer i Cypern: http://www.cmp-cyprus.org (5) Kommittén för saknade personer i Cypern: http://www.cmp-cyprus.org (6) Varnava m.fl. mot Turkiet, nr 16064/90, 16065/90, 16066/90, 16068/90, 16069/90, 16070/90, 16071/90, 16072/90 och 16073/90; pågående. (7) EUT C 286 E, 27.11.2006, s. 13.

Europaparlamentets beslut av den 12 februari 2015 om tillsättning av ett särskilt utskott för skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt, och om fastställande av dess ansvarsområden, antal ledamöter och mandatperiod (2015/2566(RSO))

P8_TA(2015)0039 B8-0169/2015

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av talmanskonferensens förslag,

–  med beaktande av kommissionens beslut att utreda bruket av skattebeslut enligt EU:s regler för statligt stöd i alla medlemsstater,

–  med beaktande av att alla medlemsstater enligt EU:s skatteregler är skyldiga att, genom spontant informationsutbyte, informera andra medlemsstater om skattebeslut, särskilt om det kan innebära uteblivna skatteintäkter i en annan medlemsstat eller om artificiella överföringar av vinster inom koncerner kan medföra reducerad skatt,

–   – med beaktande av artikel 197 i arbetsordningen.

1.  Europaparlamentet beslutar att tillsätta ett särskilt utskott för skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt för att undersöka praxis i tillämpningen av EU:s regler om statligt stöd och skatteregler med avseende på medlemsstaters skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt, om sådan praxis framstår som en åtgärd av medlemsstaten eller kommissionen.

2.  Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottet ska ha följande ansvarsområden:

3.  Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottet ska bestå av 45 ledamöter.

4.  Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottets mandatperiod ska vara sex månader från och med den dag då detta beslut antogs.

5.  Europaparlamentet anser det vara lämpligt att det särskilda utskottet lägger fram en rapport som har utarbetats av två medföredragande.

(1) EGT L 83, 27.3.1999, s. 1. (2) EGT L 336, 27.12.1977, s. 15. (3) EUT L 64, 11.3.2011, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 12 februari 2015 om den humanitära krisen i Irak och Syrien, särskilt med avseende på IS (2015/2559(RSP))

P8_TA(2015)0040 RC-B8-0136/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Irak och Syrien,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om Irak och Syrien, särskilt slutsatserna av den 15 december 2014,

–  med beaktande av rådets slutsatser om Irak och Syrien av den 30 augusti 2014,

–  med beaktande av uttalandena från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om Irak och Syrien,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 6 februari 2015 från vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen Elements for an EU regional strategy for Syria and Iraq as well as the Da’esh threat,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 2139 (2014), 2165 (2014) och 2170 (2014) och FN:s människorättsråds resolution S-22/1,

–  med beaktande av rapporten av den 14 november 2014 från FN:s oberoende internationella undersökningskommission om Arabrepubliken Syrien Rule of Terror: Living under ISIS in Syria (”Skräckväldet: att leva under Isis i Syrien”),

–  med beaktande av de avslutande iakttagelserna i de förenade andra till fjärde rapporterna om Irak, som offentliggjordes den 4 februari 2015 av FN:s kommitté för barnets rättigheter,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares uttalanden om Irak och Syrien,

–  med beaktande av den senaste tidens uttalanden från FN:s flyktingkommissarie, António Guterres, om situationen för syriska och irakiska flyktingar,

–  med beaktande av förklaringen från Natos toppmöte den 5 september 2014,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om internationell humanitär rätt, om människorättsförsvarare samt om främjande och skydd av religions- och trosfriheten,

–  med beaktande av slutsatserna från den internationella konferensen om fred och säkerhet i Irak, som hölls i Paris den 15 september 2014,

–  med beaktande av avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Irak, å andra sidan, och av sin ståndpunkt av den 17 januari 2013 om detta avtal(1),

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den pågående våldsamma krisen i Syrien, som är ett resultat av våld från Assadregimens och terroristers sida, har orsakat en humanitär katastrof som saknar motstycke i historien, med över 200 000 döda, de flesta civila, över 7,6 miljoner internflyktingar och över 12,2 miljoner syrier i desperat behov av bistånd inne i Syrien. 211 500 personer är fortfarande belägrade – 185 000 av regeringsstyrkor och 26 500 av oppositionsstyrkor. Över 3,8 miljoner syrier har flytt från sitt hemland, huvudsakligen till Libanon (1 160 468 flyktingar), Turkiet (1 623 839), Jordanien (621 773) och Egypten/Nordafrika (160 772).

B.  Den humanitära situationen i Irak, som orsakats av den pågående konflikten och av det våld och förtryck som utövas av terrororganisationen IS/Daish blir bara värre. Över 5,2 miljoner människor behöver akut humanitärt bistånd och över 2,1 miljoner irakier har blivit flyktingar i sitt eget land. Antalet invånare i de IS/Daish-kontrollerade områdena uppgår till 3,6 miljoner, av vilka 2,2 miljoner är i akut behov av hjälp. Det är särskilt svårt att nå ut till dessa människor. Irak har också tagit emot över 233 000 syriska flyktingar.

C.  Många flyktingar och internflyktingar är inte registrerade och går miste om både välbehövligt humanitärt bistånd och grundläggande skydd.

D.  Terrororganisationen IS/Daish har med hjälp av brutalt och urskillningslöst våld erövrat delar av nordvästra Irak, bland dem Iraks näst största stad Mosul, vilket följts av summariska avrättningar av irakiska medborgare, införandet av en sträng tolkning av sharialagstiftning, förstörelse av shiitiska, sufiska, sunnitiska, yazidiska, kurdiska och kristna gudstjänstlokaler och helgedomar samt barbariska illdåd mot civilbefolkningen, vilket framför allt drabbade kvinnor och barn.

E.  Tidigare Baathmilitärer från Iraks armé har gått med i IS/Daish, och armén själv plågas av omfattande korruption och politisk inblandning som hindrar en verkningsfull reaktion på IS/Daish.

F.  IS/Daish har inrättat så kallade shariadomstolar på det territorium man kontrollerar, och domstolarna har verkställt barbariska, grymma och omänskliga straff mot män, kvinnor och barn. IS/Daish har offentliggjort en strafflag med en förteckning över brott som är belagda med straff såsom amputation, stening och korsfästelse. De som straffas är anklagade för att ha kränkt gruppens extremistiska tolkningar av islamisk sharialag, eller för misstänkt bristande lojalitet.

G.  IS/Daish har iscensatt systematiska kampanjer för etnisk rensning i norra Irak och Syrien och begår krigsförbrytelser och grova kränkningar av internationell humanitär rätt, bland annat i form av summariska massmord och bortföranden, mot etniska och religiösa minoriteter. FN har redan rapporterat om riktat dödande, tvångsomvändelser, bortföranden, våldtäkter, smuggling och kidnappning av kvinnor, förslavande av kvinnor och barn, rekrytering av barn som självmordsbombare samt sexuella och fysiska övergrepp och tortyr. IS/Daish har riktat in sig på etniska och religiösa minoriteter, bland annat kristna, kurdiska, yazidiska, turkmenska, shabakiska, kakaiska, sabeiska och shiitiska folkgrupper, liksom många araber och sunnimuslimer.

H.  I en rapport som släpptes av FN:s kommitté för barnets rättigheter den 4 februari 2015 hävdas att militanta IS/Daish-anhängare säljer bortförda barn som sexslavar och dödar andra, bland annat genom korsfästelse och genom att begrava dem levande. Flertalet flyktingbarn och tvångsförflyttade barn saknar tillgång till utbildning.

I.  Ett stort antal kvinnor har dödats eller bortförts av IS/Daish i Syrien och Irak. De bortförda kvinnorna och flickorna uppges ha utsatts för våldtäkter och sexuella övergrepp, tvingats gifta sig med stridande eller sålts som sexslavar. Vissa kvinnor har sålts som slavar för så lite som 25 US-dollar. Yazidiska kvinnor i Irak är särskilt utsatta. Det råder en uppenbar brist på integrerade tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa och för personer som drabbats av sexuellt och könsrelaterat våld.

J.  Utbildade och yrkesarbetande kvinnor, särskilt kvinnor som har kandiderat i val till offentliga uppdrag, tycks vara utsatta. Enligt uppgift har minst tre kvinnliga advokater avrättats och fyra läkare nyligen mördats i centrala Mosul. Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter förväntas i mars 2015 lägga fram en rapport för FN:s människorättsråd vilken dokumenterar människorättskränkningar som begåtts av IS/Daish i Irak. Avfällingar har angripits och utsatts för omänskligt våld.

K.  Våld och mord har helt ostraffat begåtts av IS/Daish mot hbt-personer. Hbt-personerna i regionen är i särskilt stor fara, eftersom det stöd de kan vänta sig från sina familjer och samhällen och det statliga skydd som erbjuds dem är begränsat, och med tanke på att deras säkerhet är fortsatt hotad i flyktingsamhällena och i vissa mottagarsamhällen.

L.  Den särskilda psykologiska hjälp som offren för konflikten, bland annat våldtäktsoffren, så väl skulle behöva, finns inte att tillgå.

M.  FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har förklarat att nästan 50 procent av alla syrier har förlorat sina hem och att 40 procent av flyktingarna tvingas leva under undermåliga bostadsförhållanden. Enligt FN lever tre av fyra syrier i fattigdom, och arbetslösheten överstiger 50 procent. Trots kraftfulla ansträngningar från regeringarna lever två tredjedelar av de syriska flyktingarna i Jordanien under fattigdomsgränsen, och 55 procent av flyktingarna i Libanon bor i undermåliga bostäder. Våldet och diskrimineringen mot flyktingarna i värdländerna har ökat.

N.  Mellanöstern har drabbats av en sträng vinter, och UNHCR har stärkt sitt vinterbistånd och lanserat ett vinterprogram på 206 miljoner US-dollar för att hjälpa miljontals utsatta människor i regionen. Trots de insatser som gjorts tvingas många flyktingar bo i hus som inte är färdigbyggda och i olämpliga bostäder där de är utsatta för temperaturer under fryspunkten, kraftiga snöfall och hårda vindar. Uppskattningsvis 740 000 irakiska internflyktingar bor i undermåliga bostäder, och UNHCR försöker nå ut till 600 000 av dem med vinterhjälp i Irak.

O.  När temperaturerna stiger kommer risken för epidemier att öka, till följd av de svåra sanitära förhållandena och den begränsade dricksvattentillgången, framför allt i lokala och informella bosättningar.

P.  Av de 1,3 miljoner barn som utgör målgrupp för vinterbiståndet ger Unicef bistånd till 916 000 barn i Syrien, Irak, Libanon, Jordanien och Turkiet. Unicef och Världslivsmedelsprogrammet inledde en vinterkampanj för kontanthjälp i januari 2015 för att ge 41 000 utsatta flyktingbarn i lägren Za’atari och Azraq 14 jordanska dinarer vardera, så att deras familjer ska kunna köpa vinterkläder åt dem.

Q.  Den 1 december 2014 tvingades Världslivsmedelsprogrammet tillfälligt avbryta en livsviktig insats för livsmedelsbistånd till mer än 1,7 miljoner syriska flyktingar till följd av en internationell finansieringskris. Efter en akut vädjan fick Världslivsmedelsprogrammet ihop 88 miljoner US-dollar och kunde ge livsmedelsbistånd till flyktingarna i Libanon, Jordanien, Egypten och Turkiet. Enligt Världslivsmedelsprogrammet behöver uppskattningsvis 2,8 miljoner människor i Irak livsmedelsbistånd i dagens läge. Enbart Världslivsmedelsprogrammet begärde 214,5 miljoner US-dollar för sina akuta insatser i Syrien och i regionen, varav 112,6 miljoner US-dollar behövdes för att tillgodose behoven av livsmedelsbistånd under de kommande fyra månaderna.

R.  Parterna i konflikten har använt kollektiva bestraffningar som ett vapen i krigföringen. De har också stulit biståndsvaror och bedrivit olaglig handel med dem och på det sättet brutit mot Genèvekonventionerna.

S.  Enligt kommissionen har omkring 276 000 flyktingar försökt ta sig in i EU på olaglig väg, de flesta av dem den farliga sjövägen över Medelhavet. Enligt internationella organisationer drunknade nära 2 procent av flyktingarna under resan. Kriminella organisationer fraktar flyktingar i ”spökfartyg” som på autopilot rusar fram mot EU. Den 9 december 2014 hölls det en konferens om vidarebosättning i Genève, där regeringarna utfäste sig att ta emot 100 000 syriska flyktingar. UNHCR anser dock att det inte kommer att räcka med dessa bidrag för att man ska kunna tillgodose behoven av vidarebosättning i regionen.

T.  EU och medlemsstaterna har anslagit mer än 3,3 miljarder euro åt nödhjälp och hjälp till återhämtning för syrier i Syrien och för flyktingarna och deras värdländer. Enbart under 2014 var EU och dess medlemsstater den näst största givaren av humanitärt bistånd till Irak, med 163 miljoner euro. EU:s civilskyddsmekanism har aktiverats på begäran av Iraks regering. EU har betalat ut mer än planerat för att tillgodose de humanitära behoven, men de medel som ett flertal tredjeländer utfäst sig att bidra med har inte alltid utbetalats i praktiken.

U.  Trots de olika vädjandena lyckas inte världssamfundet tillgodose de behov som finns bland syrierna och irakierna och i de länder som tagit emot flyktingar. Enligt FN:s biträdande generalsekreterare för humanitära frågor, Kyung-wha Kang, lider FN:s insatser i dag brist på pengar, eftersom man bara fått 39 procent av de 2,3 miljarder US-dollar som skulle behövas. UNHCR har meddelat att leveranser av nödhjälp fortfarande är en kritisk prioritet, men att det är mycket svårt att verka i området och ge civila och flyktingar den hjälp de verkligen behöver. FN:s organ med humanitära program ska se till att alla berörda befolkningsgruppers behov tillgodoses på ett mer helhetsbetonat och kostnadseffektivt sätt.

V.  Det gäller för det internationella samfundet att bemöta de militära insatserna proportionerligt, för att lindra lidandet för de civila som blivit konfliktens fångar. Rättvisa och försoning kommer att behövas, både som ett inslag i åtgärderna efter konflikten och som ett steg mot en samhällsstyrning som är representativ, demokratisk och till för alla.

W.  Vissa medlemsstater erbjuder utrustning och utbildningsstöd till de legitima irakiska styrkorna och de kurdiska peshmergastyrkorna. Andra medlemsstater deltar direkt i koalitionens militära aktioner mot IS/Daish.

1.  Europaparlamentet fördömer skarpt de grymma, systematiska och utbredda övergrepp och kränkningar av de mänskliga rättigheterna som Assadregimen, terroristerna i IS/Daish och andra jihadistgrupper i Irak och Syrien gjort sig skyldiga till, bland annat att gisslan dödats, liksom alla former av våld mot människor på grund av deras religionstillhörighet eller etniska tillhörighet och våld mot kvinnor och hbti-personer. Parlamentet understryker återigen att rätten till tanke-, samvets- och religionsfrihet är en grundläggande mänsklig rättighet. Parlamentet beklagar djupt att det inrättats olagliga så kallade shariadomstolar på de IS/Daish-kontrollerade territorierna och påminner om sitt absoluta fördömande av tortyr. Parlamentet uttrycker sin djupa sympati med offren för de illdåd som Assadregimen, IS/Daish-terroristerna och andra jihadistgrupper begått, och kräver att alla som hålls som gisslan omedelbart ska friges. Parlamentet fördömer skarpt IS/Daish övergrepp mot barn.

2.  Europaparlamentet uttrycker stor oro över den försämrade humanitära situationen och människorättssituationen i Syrien och Irak samt brotten mot internationell humanitär rätt, inte minst med avseende på IS/Daish-upproret.

3.  Europaparlamentet betonar att det krig som pågår i Syrien, tillsammans med det senaste hotet från IS/Daish, utgör en allvarlig fara för folket i Irak och Syrien och i Mellanöstern i stort. Parlamentet uppmanar EU att anta och genomföra en heltäckande regional strategi för att slå ned IS/Daish och bidra till de gemensamma insatserna för att lindra den humanitära krisen och få ett slut på konflikten i Syrien och Irak. Parlamentet erinrar om att det behövs ett enhetligt gensvar för att samordna alla aspekter av insatserna och stödja värdländerna, bland annat i form av säkerhetsrelaterat, humanitärt, utvecklingsrelaterat och makroekonomiskt stöd. Parlamentet lovordar grannländerna för den roll de spelat genom att ta emot flyktingar. Parlamentet betonar att EU behöver en strategi som kompletterar arbetet i FN och i koalitionen mot IS/Daish och som är inriktad på samarbete med regionala partner för att hantera finansieringen av terrorism, vapenleveranser och strömmen av utländska stridande.

4.  Europaparlamentet understryker att olika etniska och religiösa minoritetsgrupper har levt i fred i årtionden i Mellanöstern.

5.  Europaparlamentet stöder den globala kampanjen mot IS/Daish och välkomnar koalitionspartnernas åtagande att samarbeta inom ramen för en gemensam, mångfasetterad och långsiktig strategi för att besegra IS/Daish. Parlamentet stöder den jordanske kungens fasta beslutsamhet att bekämpa IS/Daish, och gläds åt IS/Daish nederlag i den syriska staden Kobane. Parlamentet understryker att strategin bör innefatta stöd för att länderna i regionen ska kunna bekämpa våldsbejakande extremism, tillsammans med verktyg mot finansiering av terrorism. Parlamentet betonar att varje militär kampanj för att befria de territorier som kontrolleras av IS/Daish bör genomföras i strikt överensstämmelse med internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning, så att man undviker fler dödsoffer som skulle gynna den extremistiska agendan och även undviker nya vågor av flyktingar och internflyktingar.

6.  Europaparlamentet fördömer IS/Daish och associerade gruppers användning och exploatering av oljefält och tillhörande infrastruktur, som ger IS/Daish möjlighet att skapa avsevärda inkomster. Parlamentet uppmanar eftertryckligen alla stater att hålla fast vid FN:s säkerhetsråds resolutioner 2161 (2014) och 2170 (2014), som fördömer all handel, direkt eller indirekt, med IS/Daish och associerade grupper.

7.  Europaparlamentet betonar att skyddet av civila måste stå i centrum för den heltäckande regionala strategin och att humanitära insatser måste hållas åtskilda från militära och terrorbekämpande insatser. Parlamentet framhåller att det finns en koppling mellan å ena sidan konflikten och det mänskliga lidandet och å andra sidan radikaliseringen.

8.  Europaparlamentet anser att det för att bekämpa terrorismen inom EU är av avgörande betydelse att man övervinner det extremistiska terrorhot som breder ut sig i Mellanöstern och Nordafrika och på andra håll, eftersom det är denna utbredning som gynnar den inhemska radikaliseringen.

9.  Europaparlamentet upprepar sin oro över att tusentals utländska stridande, däribland EU‑medborgare, har anslutit sig till IS/Daish-upproret. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att hindra stridande från att lämna sina hemländer, i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 2170 (2014), och att ta fram en gemensam strategi för säkerhetstjänsternas och EU-organens övervakning och kontroll av jihadister. Parlamentet efterlyser samarbete inom EU och på internationell nivå för att vidta lämpliga rättsliga åtgärder mot personer som misstänks vara inblandade i terrordåd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka samarbetet och informationsutbytet sinsemellan och med EU-organ.

10.  Europaparlamentet välkomnar EU:s nya strategi Elements for an EU regional strategy for Syria and Iraq as well as the Da’esh threat, särskilt paketet på 1 miljard euro för att ”hjälpa till att återupprätta fred och säkerhet som har ödelagts av terrorism och våld alltför länge”, enligt vice ordförandens/den höga representantens ord.

11.  Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att tillhandahålla mer humanitärt stöd och bistånd till de människor som drabbats av krisen i Irak och Syrien. Parlamentet uppmanar EU att överväga att ta initiativ till att sammankalla en givarkonferens. Parlamentet välkomnar åtagandena från EU-medlemsstaterna – de största givarna av ekonomiskt bistånd – och deras utfästelser för framtiden. Parlamentet uppmanar EU att utöva påtryckningar mot alla givare så att de snabbt uppfyller sina löften och infriar sina utfästelser. Parlamentet uppmanar EU att bidra med mer till FN:s humanitära program och att stärka sitt samarbete med internationella organisationer.

12.  Europaparlamentet betonar att EU och världssamfundet som helhet, med tanke på krisens exempellösa omfattning, måste ge prioritet åt att minska lidandet för de miljoner syrier och irakier som saknar grundläggande förnödenheter och tjänster. Parlamentet fördömer det ständiga motarbetandet av försöken att leverera humanitärt bistånd, och uppmanar alla parter i konflikten att hålla sig till internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning, underlätta tillhandahållandet av humanitärt bistånd och stöd genom alla tänkbara kanaler, även över gränser och konfliktlinjer, samt garantera säkerheten för all medicinsk personal och alla biståndsarbetare i enlighet med de olika resolutionerna från FN:s säkerhetsråd i ämnet.

13.  Europaparlamentet uppmanar alla parter i konflikten att följa internationell humanitär rätt och att se till att civilbefolkningen skyddas, får obehindrad tillgång till sjukvård och humanitärt bistånd och ges möjlighet att i säkerhet och under värdiga former lämna områden som drabbats av våld.

14.  Europaparlamentet är övertygat om att det omedelbara humanitära biståndet och skyddet måste ingå som en del av långsiktiga strategier för att lindra det mänskliga lidande som orsakas av konflikten och stödja socioekonomiska rättigheter och försörjningsmöjligheter för återvändande, flyktingar och internflyktingar, däribland kvinnor, i syfte att säkerställa ett bättre ledarskap och deltagande för att därmed ge dem möjlighet att välja varaktiga lösningar som passar deras behov. Parlamentet anser att det är nödvändigt att utreda de specifika riskerna och särskilda behoven för olika grupper av kvinnor och barn som har utsatts för diskriminering på flera samverkande grunder.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att omgående besluta om särskilda insatser för att ta itu med situationen för kvinnor och flickor i Irak och Syrien och garantera deras frihet och respekten för deras mest grundläggande rättigheter, liksom att vidta åtgärder för att förhindra exploatering av och övergrepp och våld mot kvinnor och barn, särskilt tvångsäktenskap för flickor. Parlamentet anser att det är särskilt oroväckande att alla former av våld mot kvinnor har ökat. De tillgångatas, våldtas, utsätts för sexuella övergrepp och säljs till medlemmar av IS/Daish.

16.  Europaparlamentet kräver ett förnyat fokus på utbildning, skräddarsydd efter de specifika behov som föranletts av den pågående konflikten.

17.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att fullt ut använda sig av EU:s riktlinjer för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer) i fråga om Irak och Syrien.

18.  Europaparlamentet uppmanar de internationella humanitära organ som arbetar i Irak och Syrien, inklusive FN:s organ, att utöka sin sjukvårds- och rådgivningsverksamhet, även i form av psykologbehandling och psykologiskt stöd, åt fördrivna personer som har flytt undan IS/Daish framfart och ägna särskild uppmärksamhet åt de mest utsatta grupperna, det vill säga personer som har överlevt sexuellt våld och barn. Parlamentet vill att ekonomiskt stöd görs tillgängligt och att program inrättas så man på ett övergripande sätt kan tillgodose de medicinska/psykologiska och sociala behoven hos personer som överlevt sexuellt och könsrelaterat våld i den pågående konflikten.

19.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att påskynda behandlingen av asylansökningar från det ökande antalet syriska flyktingar som flyr från konfliktområdena. EU uppmanas att ta itu med frågan om de ofta livsfarliga resorna över Medelhavet och att genomföra en samordnad strategi för att rädda liv samt tillhandahålla stöd för de medlemsstater som drabbas hårdast av masstillströmningen av irreguljära migranter och asylsökande vid sina kuster.

20.  Europaparlamentet fördömer än en gång i hårdast möjliga ordalag de brott som begås av den syriska regimen mot dess egen befolkning, däribland användandet av kemiska vapen och brandvapen mot civila, godtyckliga frihetsberövanden i stor skala samt regimens belägringsstrategi för att svälta sitt folk till underkastelse.

21.  Europaparlamentet påminner om att det otillräckliga gensvaret på det instabila läget i Syrien har fått IS/Daish att blomstra. Parlamentet är bekymrat över den ökade inblandningen av extremistiska islamistgrupper och utländska stridande i konflikten i Syrien. Parlamentet betonar att en varaktig lösning förutsätter en politisk övergång genom en syriskledd politisk process som omfattar alla parter, på grundval av Genèvekommunikén från juni 2012, med stöd av det internationella samfundet. Parlamentet uppmanar EU att ta initiativ till diplomatiska insatser för detta ändamål. Parlamentet välkomnar och stöder det arbete som utförts av Staffan de Mistura, FN:s särskilde sändebud för Syrien, och hans ansträngningar för att hejda de våldsamma striderna i stadskärnorna, bland annat i Aleppo.

22.  Europaparlamentet uppmanar samtliga regionala aktörer att bidra till ansträngningarna för en nedtrappning av våldet i Irak och Syrien.

23.  Europaparlamentet uppmanar Iraks nya ledarskap att handla utifrån sitt åtagande om en regering för alla – en regering som företräder alla irakiers legitima intressen och tillgodoser deras trängande humanitära behov. De irakiska myndigheterna och världssamfundet uppmanas att hindra hämndaktioner mot sunnibefolkningen i de områden som för närvarande kontrolleras av IS/Daish, när dessa områden väl har befriats från IS/Daish. Parlamentet understryker att Iraks enhet, suveränitet och territoriella integritet är av avgörande betydelse för stabiliteten och den ekonomiska utvecklingen i landet och regionen.

24.  Europaparlamentet välkomnar de insatser som gjorts av kommissionens generaldirektorat för humanitärt bistånd och civilskydd (Echo), närmare bestämt dess kontor i Erbil, huvudstaden i irakiska Kurdistan, för att ta itu den humanitära situationen i regionen. Parlamentet betonar att mer och bättre samordning behövs mellan Echo och kommissionens generaldirektorat för internationellt samarbete och utveckling (Devco), för att kunna hjälpa de behövande befolkningarna på bästa och mest effektiva sätt.

25.  Europaparlamentet välkomnar vice ordföranden/den höga representanten Federica Mogherinis uttalande om öppnandet av EU-kontoret i Erbil, och vill att detta kontor öppnas i syfte att effektivisera och synliggöra EU:s åtgärder på fältet, bland annat genom en bättre samordning av humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd. Parlamentet efterlyser en förstärkning av EU-kontoret i Gaziantep (Turkiet).

26.  Europaparlamentet ger sitt stöd till människorättsrådets begäran till kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om att snarast skicka en delegation till Irak med uppdraget att undersöka IS/Daish och associerade terroristgruppers kränkningar av och brott mot internationell människorättslagstiftning och ta reda på fakta och omständigheter kring dessa kränkningar och brott, så att förövarna inte går ostraffade och fullt ansvar utkrävs.

27.  Europaparlamentet är alltjämt övertygat om att det inte kan bli någon hållbar fred i Syrien och Irak utan att ansvar utkrävs för de brott som begåtts av alla sidor under konflikten, särskilt för sådana brott som är religiöst eller etniskt motiverade. Parlamentet kräver återigen att de personer som misstänks för att ha begått brott mot mänskligheten i Syrien och Irak överlämnas till Internationella brottmålsdomstolen, och stöder alla initiativ i denna riktning, till exempel genom FN:s säkerhetsråd.

28.  Europaparlamentet kräver rättvisa åtgärder för ansvarsutkrävande för alla parter i konflikten och att alla som fallit offer för kränkningar ska kunna få rättshjälp. Det är ytterst viktigt att skydda de civila som blivit våldets fångar och inte kan sätta sig i säkerhet eller få tillgång till livräddande humanitärt bistånd.

29.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, Iraks regering och representantråd, Kurdistans regionala regering, FN:s generalsekreterare, FN:s råd för mänskliga rättigheter och alla parter i konflikten i Syrien.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0023.