Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2015/2699(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

RC-B8-0539/2015

Debatter :

PV 09/06/2015 - 13
CRE 09/06/2015 - 13

Omröstningar :

PV 10/06/2015 - 8.7

Antagna texter :

P8_TA(2015)0226

Antagna texter
PDF 257kWORD 306k
Onsdagen den 10 juni 2015 - Strasbourg Slutlig utgåva
Den årliga rapporten 2014 från Olafs övervakningskommitté
P8_TA(2015)0226RC-B8-0539/2015

Europaparlamentets resolution av den 10 juni 2015 om Olafs övervakningskommittés årsrapport för 2014 (2015/2699(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999(1),

–  med beaktande av sitt beslut av den 29 april 2015 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2013, avsnitt III – kommissionen och genomförandeorgan(2),

–  med beaktande av sitt beslut av den 3 april 2014 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2012, avsnitt III – kommissionen och genomförandeorgan(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2013 om årsrapporten för 2011 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen – kampen mot bedrägerier(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2015 om årsrapporten för 2013 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen – kampen mot bedrägerier(5),

–  med beaktande av Olafs övervakningskommittés (nedan kallad kommittén) årsrapport för 2014,

–  med beaktande av kommitténs yttrande nr 4/2014 Control of the Duration of Investigations conducted by the European Anti-fraud Office,

–  med beaktande av Olafs svar på kommitténs yttrande nr 4/2014,

–  med beaktande av kommitténs yttrande nr 5/2014 OLAF external reporting on the duration of investigations,

–  med beaktande av Olafs svar på kommitténs yttrande nr 5/2014,

–  med beaktande av kommitténs rapport nr 1/2014 Safeguarding OLAF’s investigative independence,

–  med beaktande av kommitténs rapport nr 2/2014 Implementation by OLAF of the Supervisory Committee’s recommendations,

–  med beaktande av kommitténs rapport nr 3/2014 Opening of cases in OLAF in 2012,

–  med beaktande av Olafs svar på kommitténs rapport nr 3/2014,

–  med beaktande av kommitténs meddelande om sin analys av Olafs utkast till utredningsprioriteringar för 2015,

–  med beaktande av kommitténs årsrapport för 2013,

–  med beaktande av kommitténs yttrande nr 2/2013 Establishing an internal OLAF procedure for complaints,

–  med beaktande av kommitténs yttrande nr 1/2014 OLAF Investigation Policy Priorities,

–  med beaktande av kommitténs yttrande nr 2/2014 Case selection in OLAF,

–  med beaktande av kommitténs iakttagelser om Olafs utredningsförfaranden,

–  med beaktande av kommitténs rekommendationer för 2012,

–  med beaktande av kommitténs dokument Mission, competences and objectives of the Supervisory Committee of the European Anti-Fraud Office – Mid-term strategy (2014-2015),

–  med beaktande av kommitténs samarbetsarrangemang med Olaf,

–  med beaktande av frågorna till kommissionen och rådet om Olafs övervakningskommittés årsrapport för 2014 (O-000060/2015 – B8-0553/2015, O-000061/2015 – B8-0554/2015 och O-000066/2015 – B8-0555/2015),

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I sin årliga verksamhetsrapport för 2014 konstaterade Olafs övervakningskommitté (nedan kallad kommittén) att vid tidpunkten för omorganiseringen av Olaf (den 1 februari 2012) inleddes på samma dag behandlingen av 423 fall, utgående från ett enda beslut av Olafs generaldirektör. Utgående från sin analys kom kommittén fram till att i) Olaf inte gjort någon lämplig bedömning av den information den fått i något enda av de fall som analyserades av kommittén, ii) det i det överväldigande flertalet fall inte ens fanns ett spår av någon bedömningsverksamhet och iii) Olafs generaldirektör inlett behandlingen av samtliga fall utan att på förhand fastställa att det rådde tillräckligt allvarlig misstanke om bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen, något som strider mot det lagfästa krav som på den tiden gällde för att Olaf skulle få inleda en utredning.

B.  Kommittén har i sitt meddelande till EU-institutionerna påpekat att Olafs generaldirektör under 2014 inte meddelat kommittén om vilka av rekommendationerna till Olaf som inte genomförts, trots att det i artikel 17.5 i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 klart fastställs en skyldighet att göra detta.

C.  Under första hälften av sin uppdragsperiod utfärdade kommittén 50 rekommendationer till Olaf, av vilka endast åtta genomfördes fullständigt, sex genomfördes delvis, en avvaktar att genomföras och 20 inte genomfördes. I 15 fall kunde kommittén till följd av otillräckliga uppgifter om sakförhållandena inte fastställa om genomförande ägt rum.

D.  I sitt meddelande om Olafs utkast till utredningsprioriteringar för 2015 gjorde kommittén den iakttagelsen att Olaf inte hade beaktat de tre rekommendationerna i kommitténs yttrande nr 1/2014: i) Olafs generaldirektör hade inte utfärdat några riktlinjer om tillämpningen av de urvalsprinciper som följer av förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (effektiv resursanvändning, proportionerlighet, subsidiaritet/mervärde) och, i stället för att se över de ekonomiska indikatorerna för att anpassa dem till utgiftsprogrammens realiteter, avskaffat dem helt. ii) I utkastet till utredningsprioriteringar för 2015 såg det ut som om man beaktat ett flertal dokument från berörda parter, men det verkade inte ha förekommit någon dialog om de ekonomiska indikatorerna och om en eventuell uppföljning av de fall där tillräckliga misstankar om bedrägeri förelåg, men som avskrivits, utgående från utredningsprioriteringarna eller urvalsprinciperna. iii) Olafs generaldirektör hade inte tillställt kommittén någon bedömning av tillämpningen av de tidigare utredningsprioriteringarna, och inte heller någon sammanfattning av responsen från de berörda parterna, trots en tidigare utfästelse att göra detta.

E.  Kommittén hade genomgående påpekat att den inte kunde övervaka Olafs oberoende, dess utredande funktion, tillämpningen av förfarandegarantier och utredningarnas längd, eftersom den saknade tillgång till nödvändig information.

F.  Kommittén har konstaterat att dess huvudsakliga problem med att utföra sin övervakningsfunktion inte består i att samarbetsarrangemangen tillämpas dåligt utan i att kommittén och Olafs generaldirektör har en i grund helt olika syn på kommitténs roll.

G.  Parlamentet har i sina ovannämnda resolutioner om årsrapporterna för 2011 och 2013 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen – kampen mot bedrägerier uppmanat till att kommittén ska få bättre förmåga att utföra sina uppgifter.

H.  Kommittén har vid ett flertal tillfällen uppmanat EU:s institutioner att antingen förstärka kommitténs befogenheter, framför allt genom att ge den oinskränkt tillgång till Olafs handlingar i ärendena, eller att vidta andra åtgärder för att öka Olafs ansvarsskyldighet.

I.  I mars 2014 utfäste sig Olafs generaldirektör att en gång om året rapportera till kommittén om antalet mottagna klagomål samt om man hunnit behandla dem i tid och om de klassificerats som berättigade eller oberättigade. Kommittén rapporterar dock att den inte mottagit någon information av detta slag.

J.  I förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 fick kommittén en starkare roll för att övervaka längden på Olafs utredningar. Trots att Olaf formellt fullgjort sin skyldighet att regelbundet rapportera till kommittén om utredningar som varar längre än 12 månader slöt sig kommittén i sitt yttrande nr 4/2014 Control of the duration of investigations conducted by OLAF till att den inte fått tillräckligt med information för att ordentligt och effektivt kunna övervaka längden på Olafs utredningar.

K.  I sitt yttrande nr 5/2014 OLAF external reporting on the duration of investigations slöt sig kommittén till att Olafs rapporter om längden på sina utredningar inte gett en heltäckande bild av hur effektivt Olaf sköter sitt utredningsarbete. Olaf framhöll visserligen i sin årliga rapport att utredningarna numera blir klara på kortare tid, men kommittén drog den slutsatsen att de förbättrade resultaten hos Olaf berodde på att det införts nya beräkningsmetoder.

L.  I sin rapport nr 1/2014 Safeguarding OLAF’s independence ville kommittén ha en klarläggning av Olafs roll i samband med genomförandet av kommissionens politik mot bedrägerier inom cigarettsektorn.

M.  Två år i följd har kommittén i sin årliga verksamhetsrapport uttryckt oro över bristen på insyn i Olafs deltagande i kommissionens Clearing House-möten, med den risk det innebär för Olafs förmåga att utföra opartiska utredningar.

N.  Kommittén har gjort EU:s institutioner uppmärksamma på att kraven i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 om att kommitténs sekretariat ska fungera oberoende måste uppfyllas.

O.  Kommittén har utpekat fyra grundläggande krav för att dess sekretariat ska kunna fungera oberoende, nämligen att i) sekretariatets chef ska rekryteras, bedömas och befordras utgående från kommitténs beslut, ii) sekretariatets chef ska få ställning som högre chef, iii) sekretariatets personal ska rekryteras, bedömas och befordras utgående från sekretariatets chefs beslut, iv) genomförandet av sekretariatets budget ska vidaredelegeras till sekretariatets chef.

P.  Parlamentet har behandlat Olafs svar på de av kommitténs rapporter och yttranden som tillställts parlamentet.

1.  Europaparlamentet framhåller med skärpa att Olaf har att rätta sig efter lagstiftningens krav för att en utredning ska få inledas. Parlamentet erinrar om att av de 423 fall som började behandlas samma dag var det endast 8,4 procent av dem som avslutades som gav upphov till rekommendationer. Parlamentet uppmanar kommittén att regelbundet följa upp att kraven i lagstiftningen följs.

2.  Europaparlamentet hänvisar till sin ovannämnda resolution av den 29 april 2015 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2013 och uppmanar med kraft Olaf att utan oskäligt dröjsmål lägga fram en motivering för de fall när Olaf inte genomfört kommitténs rekommendationer.

3.  Europaparlamentet anser det beklagligt att kommittén inte kunnat sluta sig till om utredningsprioriteringarna identifierats korrekt och inte heller om tillämpningen av dem fått positiva eller negativa konsekvenser för kampen mot bedrägeri och korruption.

4.  Europaparlamentet beklagar djupt att kommittén inte till fullo kan utföra sitt uppdrag. Parlamentet hänvisar till sina ovannämnda resolutioner om årsrapporterna för 2011 och 2013 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen – kampen mot bedrägerier och uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att kommittén bättre ska kunna övervaka Olafs oberoende, dess utredningsfunktion, tillämpningen av förfarandegarantier och utredningarnas längd, utan att för den skull Olafs oberoende äventyras.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att underlätta förhandlingarna mellan Olaf och kommittén genom att fram till den 31 december 2015 utarbeta en handlingsplan för att ändra samarbetsarrangemangen så vi får ett arbetsklimat där kommittén kan fullgöra sitt uppdrag. Parlamentet anser att samarbetsarrangemangen i sin ändrade lydelse bör klarlägga kommitténs roll för alla berörda parter och konstaterar att övervakningsorganets sekretariat står under det övervakade organets (administrativa) kontroll.

6.  Europaparlamentet kräver ett infriande av Olafs generaldirektörs utfästelse om att tillhandahålla kommittén uppgifter om antalet mottagna klagomål samt om man hunnit behandla dem i tid och om de klassificerats som berättigade eller oberättigade.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Olaf att rätta sig efter lagstiftningens krav för att kommittén ska kunna fullgöra en av sina viktigaste funktioner när det gäller att övervaka Olafs utredningars längd.

8.  Europaparlamentet välkomnar dock att Olaf och kommittén har börjat arbeta tillsammans för att förbättra den information som Olaf tillhandahåller kommittén och för att berika innehållet i rapporterna om utredningar som varat längre än 12 månader.

9.  Europaparlamentet konstaterar att av 134 utredare var vid utgången av 2014 13 (10 %) anknutna till tobaks- och förfalskningsenheten och 44 (33 %) till enheterna för jordbruks- och strukturfonder, vilka svarade för 86 % av de ekonomiska intressen som stod på spel (1,9 miljarder EUR). Parlamentet rekommenderar därför Olaf att ompröva fördelningen av sina resurser.

10.  Europaparlamentet oroar sig för insynen när det gäller Olafs deltagande i kommissionens Clearing House-möten.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, de nationella parlamenten och Olafs övervakningskommitté.

(1) EUT L 248, 18.9.2013, s. 1.
(2) Antagna texter, P8_TA(2015)0118.
(3) Antagna texter, P7_TA(2014)0287.
(4) Antagna texter, P7_TA(2013)0318.
(5) Antagna texter, P8_TA(2015)0062.

Rättsligt meddelande