Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2015/0051(NLE)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0205/2015

Ingivna texter :

A8-0205/2015

Debatter :

PV 07/07/2015 - 15
CRE 07/07/2015 - 15

Omröstningar :

PV 08/07/2015 - 4.10
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2015)0261

Antagna texter
PDF 507kWORD 172k
Onsdagen den 8 juli 2015 - Strasbourg Slutlig utgåva
Riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik *
P8_TA(2015)0261A8-0205/2015

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 juli 2015 om förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (COM(2015)0098 – C8-0075/2015 – 2015/0051(NLE))

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2015)0098),

–  med beaktande av artikel 148.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8‑0075/2015),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8‑0205/2015),

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till beslut
Skäl 1
(1)  Medlemsstaterna och unionen bör arbeta för att utveckla en samordnad sysselsättningsstrategi och särskilt för att främja en kvalificerad, utbildad och anpassningsbar arbetskraft och en arbetsmarknad som är mottaglig för ekonomiska förändringar i syfte att uppnå full sysselsättning och sociala framsteg enligt artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen. Medlemsstaterna måste, med beaktande av nationell praxis i fråga om arbetsmarknadens parters ansvar, betrakta främjande av sysselsättningen som en fråga av gemensamt intresse och ska inom rådet samordna sina åtgärder i detta hänseende.
(1)  Medlemsstaterna och unionen bör arbeta för att utveckla en effektiv och samordnad sysselsättningsstrategi som ska motverka de allvarliga konsekvenserna av arbetslöshet, för att främja en kvalificerad, och utbildad arbetskraft och en arbetsmarknad som är mottaglig för ekonomiska, sociala och miljömässiga förändringar, framför allt genom riktat stöd till utbildning inom sektorerna för vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik och genom en anpassning av utbildningssystemen i syfte att uppnå full sysselsättning och sociala framsteg enligt artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen. Särskilda insatser bör göras för att öka sysselsättningen bland personer med mycket låg utbildning eller kompetens och bland dem som inte har möjlighet att snabbt skaffa sig en utbildning eller kompetens, och för att minska den ständigt ökande höga och långsiktiga arbetslösheten, med särskilt fokus på eftersatta regioner. Medlemsstaterna måste, med beaktande av nationell praxis i fråga om arbetsmarknadens parters ansvar, betrakta främjande av sysselsättningen som en prioriterad fråga av gemensamt intresse och ska inom rådet samordna sina åtgärder i detta hänseende. Unionen bör låta dessa insatser åtföljas av politiska förslag för att uppnå fördragets mål och säkra en integrerad arbetsmarknad för alla liksom anständiga arbetsförhållanden i hela unionen, däribland skäliga löner, som också uppnås genom kollektivförhandlingar.
Ändring 2
Förslag till beslut
Skäl 1a (nytt)
(1a)  Eurostat uppskattar att antalet arbetslösa i januari 2015 uppgick till 23 815 000, av vilka så många som 18 059 000 fanns i euroområdet.
Ändring 3
Förslag till beslut
Skäl 1b (nytt)
(1b)  Det är nödvändigt att fastställa tydliga indikatorer för fattigdom – ett tillstånd som många av unionens medborgare lever i – i förhållande till de tidigare uppgifterna i rådets beslut 2010/707/EU/7071a, enligt vilka det fanns ett behov att hjälpa minst 20 miljoner människor ur en situation där de riskerar att drabbas av fattigdom och social utestängning.
____________
1a Rådets beslut 2010/707/EU av den 21 oktober 2010 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (EUT L 308, 24.11.2010, s.46).
Ändring 4
Förslag till beslut
Skäl 2
(2)  Unionen ska bekämpa social utestängning och diskriminering, trygga lika tillgång till grundläggande rättigheter samt främja social rättvisa och socialt skydd. Vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet bör unionen beakta de krav som är förknippade med garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå.
(2)  Unionen måste bekämpa social utestängning, alla former av fattigdom och diskriminering, trygga lika tillgång till grundläggande rättigheter samt främja social rättvisa och socialt skydd. Detta allmänna mål bör inte sättas på spel till följd av biverkningar av annan lagstiftning eller politik. Vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet bör unionen beakta de krav som är förknippade med garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå.
Ändring 6
Förslag till beslut
Skäl 4
(4)   Medlemsstaterna bör betrakta den ekonomiska politiken som en fråga av gemensamt intresse och samordna denna politik inom rådet. Riktlinjer för sysselsättningspolitiken och allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken bör antas av rådet som en vägledning för medlemsstaternas och unionens politik.
(4)   Medlemsstaterna bör betrakta den ekonomiska och den sociala politiken som en fråga av gemensamt intresse och samordna denna politik inom rådet. Riktlinjer för sysselsättningspolitiken och allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken bör antas av rådet som en vägledning för medlemsstaternas och unionens politik.
Ändring 7
Förslag till beslut
Skäl 4a (nytt)
(4a)  För att åstadkomma ett mer demokratiskt beslutsfattande om de integrerade riktlinjerna som påverkar invånare och arbetsmarknader inom hela unionen, är det viktigt att beslut om både sysselsättningsriktlinjerna och de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken fattas av Europaparlamentet och rådet. De integrerade riktlinjerna bör göra det möjligt för medlemsstaterna att prioritera antagande av hållbara och integrerade ekonomiska modeller på unionsnivå, nationell nivå och lokal nivå.
Ändring 8
Förslag till beslut
Skäl 5
(5)  I enlighet med fördragets bestämmelser har unionen utarbetat och genomfört instrument för politisk samordning av finanspolitiken och den makrostrukturella politiken. I den europeiska planeringsterminen kombineras de olika instrumenten i en övergripande ram för en integrerad multilateral övervakning av ekonomi och budget. Den europeiska planeringsterminen kommer att fungera bättre, om den förenklas och stärks såsom kommissionen föreslår i sin årliga tillväxtöversikt för 2015.
(5)  I enlighet med fördragets bestämmelser har unionen utarbetat och genomfört instrument för politisk samordning av finanspolitiken och den makrostrukturella politiken som starkt påverkar den sociala situationen och sysselsättningsläget i unionen. Denna politik kan i vissa delar av unionen leda till en situation präglad av stagnation och deflation, vilket kan ha en negativ effekt på tillväxten eller sysselsättningen. Det är i detta sammanhang absolut nödvändigt att ta hänsyn till de nya sociala indikatorerna och de asymmetriska chocker som vissa medlemsstater har upplevt till följd av den finansiella och ekonomiska krisen. I den europeiska planeringsterminen kombineras de olika instrumenten i en övergripande ram för en integrerad multilateral övervakning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken samt sysselsättnings- och socialpolitiken, och den bör vara mer inriktad på att uppfylla målen i Europa 2020-strategin. Den europeiska planeringsterminen kan fungera bättre, om den förenklas och stärks såsom kommissionen föreslår i sin årliga tillväxtöversikt för 2015, men instrumentet har ännu inte förbättrat den ekonomiska situationen i de medlemsstater som är hårdast drabbade av krisen.
Ändring 9
Förslag till beslut
Skäl 5a (nytt)
(5a)  Enligt det europeiska sociala observatoriet finns det redan inkomststöd och sociala skyddsnät i 26 medlemsstater1a. Kommissionsledamoten med ansvar för sysselsättning och sociala frågor, Marianne Thyssen, har sagt att om hon skulle få bestämma hur det skulle vara i alla medlemsstater i Europa skulle det finnas en minimiinkomst i samtliga länder i Europa.
____________
1a http://www.eesc.europa.eu/resources/docs/revenu-minimum_-etude-ose_-vfinale_en--2.pdf
Ändring 10
Förslag till beslut
Skäl 5b (nytt)
(5b)  Det finns ingen lagstiftningsbehörighet på unionsnivå för att inrätta en rättslig ram för en minimilön i unionen.
Ändring 47
Förslag till beslut
Skäl 6
(6)  Under den finansiella och ekonomiska krisen har stora svagheter i unionens och dess medlemsstaters ekonomi blivit uppenbara. Krisen har också tydligt visat hur nära sammanlänkade medlemsstaternas ekonomier och arbetsmarknader är. Att skapa stark och hållbar tillväxt för alla och nya arbetstillfällen är unionens största utmaning i dag. Detta kräver en samordnad och ambitiös politik både på unions- och medlemsstatsnivå, i överensstämmelse med fördragets bestämmelser och unionens ekonomiska styrning. Insatserna bör göras på både utbuds- och efterfrågesidan, och omfatta investeringsstimulans, förnyade satsningar på strukturreformer samt utövande av finanspolitiskt ansvar.
(6)  Under den finansiella och ekonomiska krisen har allvarliga svagheter i medlemsstaternas ekonomi och i samordningsmekanismerna på unionsnivå blivit uppenbara. Krisen har också tydligt visat hur nära sammanlänkade medlemsstaternas ekonomier och arbetsmarknader är. Att skapa stark och hållbar tillväxt för alla och nya arbetstillfällen är unionens största utmaning i dag, vilket betyder att man måste sätta stopp för den omfattande arbetslösheten i vissa delar av EU. Detta kräver en fast, samordnad och ambitiös, men framförallt effektiv, politik både på unions- och medlemsstatsnivå, i överensstämmelse med fördragets bestämmelser och unionens ekonomiska styrning. Insatserna bör göras på både utbuds- och efterfrågesidan, och omfatta investeringsstimulans, särskilt investeringar som syftar till utveckling av små och medelstora företag, mikroföretag, innovativa nystartade företag och företag som främjar gröna jobb samt förnyade satsningar på strukturreformer samt utövande av finanspolitiskt ansvar. Insatserna bör också omfatta skapandet av en mer inkluderande och rättighetsbaserad arbetsmarknad med adekvat social trygghet. Insatserna bör dessutom inbegripa sociala skyddsåtgärder såsom garanterad minimiinkomst, som ska införas i enlighet med nationell praxis i syfte att bekämpa extrem fattigdom och social utestängning.
Ändring 12
Förslag till beslut
Skäl 7
(7)  Medlemsstaterna och unionen bör även ta itu med krisens sociala konsekvenser och sträva efter att bygga ett sammanhållet samhälle, där människor kan förutse och hantera förändringar samt aktivt delta i samhällsliv och ekonomi. Tillträde och möjligheter för alla bör tryggas samt fattigdom och social utestängning minskas, framför allt genom väl fungerande arbetsmarknader och sociala välfärdssystem och undanröjande av hindren för deltagande på arbetsmarknaden. Medlemsstaterna bör också sörja för att alla invånare och regioner gynnas av den ekonomiska tillväxten.
(7)  Medlemsstaterna och unionen bör även ta itu med krisens sociala konsekvenser genom att tillhandahålla mer tillförlitliga uppgifter om extrem fattigdom, och sträva efter att bygga ett inkluderande och mer rättvist samhälle, där människor kan förutse och hantera förändringar samt aktivt delta i samhällsliv och ekonomi. Icke-diskriminerande tillträde och möjligheter för alla bör tryggas samt fattigdom och social utestängning minskas avsevärt, framför allt genom väl fungerande arbetsmarknader och tillfredsställande sociala välfärdssystem och undanröjande av onödiga administrativa hinder och hinder för deltagande på arbetsmarknaden, i synnerhet de som personer med funktionsnedsättning möter. Medlemsstaterna bör också sörja för att alla invånare och regionala och lokala enheter gynnas av den ekonomiska tillväxten. Resultattavlan med centrala sysselsättnings- och sociala indikatorer inom den gemensamma sysselsättningsrapporten är här ett mycket användbart verktyg, eftersom den hjälper oss att i god tid upptäcka stora problem och skillnader på sysselsättningsområdet och det sociala området, och att identifiera var behovet av politiska insatser är störst. I framtida versioner av resultattavlan bör det dock också ingå könsuppdelade uppgifter.
Ändring 13
Förslag till beslut
Skäl 7a (nytt)
(7a)  Europeiska revisionsrätten har tagit fram tre viktiga punkter för genomförandet av ungdomsgarantin: tillräcklig total finansiering, en definition av ”utbud av hög kvalitet” och metoder för kommissionens övervakning och rapportering av resultaten av denna strategi.
Ändring 14
Förslag till beslut
Skäl 7b (nytt)
(7b)  I rådets beslut 2010/707/EU anges följande mål: att till 2020 öka sysselsättningsgraden bland kvinnor och män mellan 20 och 64 år till 75 %, att minska andelen personer med avbruten skolgång till mindre än 10 %, att öka andelen av befolkningen i åldern 30–34 år med avslutad högre utbildning eller motsvarande till minst 40 %, att främja social delaktighet, framför allt genom minskad fattigdom, med målsättningen att åtminstone 20 miljoner människor ska komma ur en situation där de riskerar att drabbas av fattigdom och social utestängning. Genomförandet av Europa 2020-strategin inom det sysselsättnings- och socialpolitiska området kvarstår som ett centralt mål för medlemsstaternas sysselsättningspolitik.
________________
1a Rådets beslut 2010/707/EU av den 21 oktober 2010 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (EUT L 308, 24.11.2010, s. 46).
Ändring 15
Förslag till beslut
Skäl 8
(8)  Att vidta åtgärder enligt riktlinjerna är ett viktigt steg mot att uppnå målen i Europa 2020-strategin. Riktlinjerna består av en rad politiska insatser på europeisk och nationell nivå som medlemsstaterna och unionen bör göra för att de samordnade strukturreformerna ska få positiva spridningseffekter, den övergripande ekonomiska politiken bli balanserad och de europeiska politiska strategierna bidra på ett mer enhetligt sätt till Europa 2020-strategins mål.
(8)  Att vidta åtgärder enligt riktlinjerna är ett viktigt steg mot att uppnå målen i Europa 2020-strategin, vilka fortfarande inte har uppfyllts. Resultatet av det offentliga samrådet 2014 om Europa 2020-strategin visade tydligt att strategins mål för sysselsättning, fattigdom, social utestängning och utbildning fortfarande är högst relevanta, och samtliga lika viktiga samt ömsesidigt beroende och ömsesidigt stärkande. Riktlinjerna består av en rad politiska insatser på europeisk och nationell nivå som medlemsstaterna och unionen bör göra för att de samordnade reformerna för att minska ojämlikheten och öka medborgarnas välbefinnande ska få positiva spridningseffekter, den övergripande ekonomiska politiken bli balanserad och de europeiska politiska strategierna bidra på ett mer enhetligt sätt till Europa 2020-strategins mål.
Ändring 16
Förslag till beslut
Skäl 9
(9)   Dessa riktlinjer riktar sig till medlemsstaterna och unionen, men de bör genomföras i partnerskap med alla nationella, regionala och lokala myndigheter, i nära samarbete med parlament, arbetsmarknadens parter och företrädare för det civila samhället.
(9)   Vid utformandet och genomförandet av nationell politik bör medlemsstaterna säkerställa en effektiv styrning. Dessa riktlinjer riktar sig till medlemsstaterna och unionen, men de bör genomföras, övervakas och utvärderas i partnerskap med alla nationella, regionala och lokala myndigheter, parlament, arbetsmarknadens parter och företrädare för det civila samhället.
Ändring 17
Förslag till beslut
Skäl 10
(10)  De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken vägleder medlemsstaterna i genomförandet av reformer och avspeglar det ömsesidiga beroendet mellan länderna. Riktlinjerna är i linje med stabilitets- och tillväxtpakten. Riktlinjerna bör ligga till grund för eventuella landsspecifika rekommendationer som rådet kan ge medlemsstaterna.
(10)  De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningsriktlinjerna vägleder medlemsstaterna i genomförandet av reformer och bör ligga till grund för eventuella landsspecifika rekommendationer som rådet kan ge medlemsstaterna. Med tanke på att medlemsstaternas ekonomier och arbetsmarknader är starkt ömsesidigt beroende, bör rådet vid antagandet av landsspecifika rekommendationer beakta läget i grannländerna samt i de länder som den berörda medlemsstaten har en uppenbar anknytning till, och observera trender inom arbetskraftsmigrationen eller andra relevanta indikatorer. För detta ändamål bör kommissionen förfoga över exakt och uppdaterad statistik och data ifall anpassningar behöver göras i de landsspecifika rekommendationerna.
Ändring 18
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 5 – stycke 1
Medlemsstaterna bör underlätta för nya arbetstillfällen, undanröja hinder för nyanställningar i företag, främja entreprenörskap och särskilt stödja bildandet av småföretag och deras tillväxt, i syfte att öka sysselsättningsgraden för kvinnor och män. Medlemsstaterna bör också aktivt främja den sociala ekonomin och social innovation.
Medlemsstaterna bör i samarbete med lokala och regionala myndigheter snabbt och effektivt ta itu med det allvarliga problem som arbetslösheten utgör, och underlätta för nya arbetstillfällen och investera i skapandet av hållbara arbetstillfällen av god kvalitet, hantera frågor om tillträde för riskgrupper och undanröja hinder för nyanställningar i företag, oavsett kompetensnivåer och arbetsmarknadssektorer, även genom att avlägsna onödig byråkrati, med samtidig respekt för arbetsnormer och sociala normer, främja entreprenörskap bland unga, och särskilt stödja bildandet av mikroföretag, små och medelstora företag och deras tillväxt, i syfte att öka sysselsättningsgraden för kvinnor och män. Medlemsstaterna bör aktivt främja bl.a. sysselsättning i den gröna, vita och blå sektorn och den sociala ekonomin och stödja social innovation.
Ändring 19
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 5 – stycke 2
En skatteväxling bör göras från arbete till andra former av beskattning som är mindre skadliga för sysselsättning och tillväxt, samtidigt som inkomsterna måste tryggas för tillräckligt socialt skydd och tillväxtfrämjande utgifter. En sänkning av skatten på arbete bör inriktas på relevanta skattetryckskomponenter och på att undanröja hinder och negativa incitament för deltagande på arbetsmarknaden, särskilt för dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden.
En skatteväxling bör göras från arbete till andra former av beskattning som är mindre skadliga för sysselsättning och tillväxt, samtidigt som inkomsterna måste tryggas för tillräckligt socialt skydd och utgifter för offentliga investeringar, innovation och sysselsättningsskapande. En sänkning av skatten på arbete bör inriktas på relevanta skattetryckskomponenter, på att komma åt diskriminering och på att undanröja hinder och negativa incitament för deltagande på arbetsmarknaden, särskilt för personer med funktionsnedsättningar och för dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden, samtidigt som gällande arbetsnormer respekteras.
Ändring 20
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 5 – stycke 3
Medlemsstaterna bör, i samarbete med arbetsmarknadens parter, uppmuntra lönesättningsmekanismer som gör det möjligt att anpassa lönerna till produktivitetsutvecklingen. I det sammanhanget bör man ta hänsyn till olikheter i kompetens och förhållanden på den lokala arbetsmarknaden samt skillnader i ekonomiska resultat mellan regioner, sektorer och företag. När medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter fastställer minimilöner bör de beakta hur minimilönerna påverkar fattigdomen bland förvärvsarbetande, skapandet av nya arbetstillfällen och konkurrenskraften.
En politik för att säkerställa löner som man kan leva på är fortfarande viktigt för att skapa sysselsättning och minska fattigdomen i unionen. Medlemsstaterna bör därför, i samarbete med arbetsmarknadens parter, respektera och uppmuntra lönesättningsmekanismer som gör det möjligt att anpassa reallönerna till produktivitetsutvecklingen vilket bidrar till att korrigera tidigare skillnader utan att utlösa ett deflationstryck. Dessa mekanismer bör säkerställa tillräckliga resurser för att tillgodose grundläggande behov, med hänsyn till fattigdomsindikatorer som är specifika för varje medlemsstat. I det sammanhanget bör man verkligen utvärdera olikheter i kompetens och förhållanden på den lokala arbetsmarknaden för att i hela unionen säkerställa en skälig lön som det går att leva på. När medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter fastställer minimilöner, i enlighet med nationell lagstiftning och praxis, bör de se till att de är adekvata och beakta hur minimilönerna påverkar fattigdomen bland förvärvsarbetande, hushållsinkomsten, den samlade efterfrågan, skapandet av nya arbetstillfällen och konkurrenskraften.
Ändring 21
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 5 – stycke 3a (nytt)
Medlemsstaterna bör minska byråkratin för att avlasta små och medelstora företag, eftersom de i så hög grad bidrar till sysselsättningsskapandet.
Ändring 22
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 6 – stycke 1
Medlemsstaterna bör främja produktivitet och anställbarhet genom ett tillräckligt utbud av relevant kunskap och kompetens. Medlemsstaterna bör göra nödvändiga investeringar i utbildningssystemen och samtidigt förbättra deras effektivitet och ändamålsenlighet för att höja kompetensnivån hos arbetskraften, som då bättre kan förutse och svara mot de snabbt föränderliga behoven på de dynamiska arbetsmarknaderna i en alltmer digital ekonomi. Medlemsstaterna bör intensifiera sina insatser för att förbättra tillgången till högkvalitativ vuxenutbildning för alla, och genomföra strategier för aktivt åldrande och ett längre arbetsliv.
Medlemsstaterna bör främja en hållbar produktivitet och kvalitativ anställbarhet genom ett tillräckligt utbud av relevant kunskap och kompetens som har gjorts tillgängligt för alla. Särskild uppmärksamhet bör ägnas hälso- och sjukvård, sociala tjänster och transporttjänster som har eller på medellång sikt kommer att få personalbrist. Medlemsstaterna bör göra effektiva investeringar i utbildning av hög kvalitet och för alla från tidig ålder och i yrkesutbildning, och samtidigt förbättra deras effektivitet och ändamålsenlighet för att öka kunnandet och kompetensen hos arbetskraften och göra dess färdigheter mer mångsidiga, så att arbetskraften bättre kan förutse och svara mot de snabbt föränderliga behoven på de dynamiska arbetsmarknaderna i en alltmer digital ekonomi. Detta bör därför beaktas eftersom ”mjuk kompetens” såsom kommunikation, blir allt viktigare i allt fler yrken.
Ändring 23
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 6 – stycke 1a (nytt)
Medlemsstaterna bör främja entreprenörskap bland unga, bland annat genom att införa frivilliga entreprenörskapskurser och uppmuntra studentföretag på skolor och universitet. Medlemsstaterna bör i samarbete med lokala och regionala myndigheter öka insatserna för att förhindra att unga slutar skolan i förtid, skapa en smidigare övergång från utbildning till arbetsliv, förbättra tillgången till och undanröja hindren för högkvalitativ vuxenutbildning för alla, med särskilt fokus på högriskgrupper och deras behov, genom att erbjuda omskolning då förlust av arbetstillfällen och förändringar på arbetsmarknaden kräver en aktiv återintegrering. Medlemsstaterna bör samtidigt genomföra strategier för aktivt åldrande som möjliggör ett hälsosamt arbetsliv fram till den faktiska pensionsåldern.
Ändring 24
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 6 – stycke 1b (nytt)
Samtidigt som medlemsstaterna säkerställer den kompetensnivå som efterfrågas på en arbetsmarknad i ständig förändring och stöder program för utbildning såväl som program för vuxenutbildning, bör de beakta att det också behövs lågkvalificerade arbetstillfällen och att sysselsättningsmöjligheterna för högkvalificerade personer är bättre än för personer med medelhög eller låg utbildning.
Ändring 25
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 6 – stycke 1c (nytt)
Tillgången till en förskola och barnomsorg av god kvalitet till ett rimligt pris bör prioriteras i övergripande strategier och investeringar liksom stöd till familjer och föräldraskap samt åtgärder som hjälper föräldrar att förena arbete och familjeliv, som ett sätt att förhindra att unga inte slutar skolan i förtid och att öka deras möjligheter på arbetsmarknaden.
Ändring 26
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 6 – stycke 2
Den höga arbetslösheten måste motverkas och långtidsarbetslöshet förhindras. Antalet långtidsarbetslösa bör minskas avsevärt genom övergripande och sinsemellan kompletterande strategier, bland annat aktivt stöd särskilt för att långtidsarbetslösa ska kunna komma tillbaka till arbetsmarknaden. Ungdomsarbetslösheten behöver motarbetas över hela linjen, bland annat genom att berörda myndigheter förses med de medel som krävs för att till fullo genomföra de nationella genomförandeplanerna för ungdomsgarantin på ett konsekvent sätt.
Frågan om arbetslöshet, framför allt långtidsarbetslöshet och den höga arbetslösheten i vissa regioner bör snabbt och effektivt åtgärdas, och den bör förhindras med hjälp av en kombination av åtgärder på efterfråge- och utbudssidan. Antalet långtidsarbetslösa bör minskas och problemet med kompetensglapp och föråldrad kompetens bör åtgärdas genom övergripande och sinsemellan kompletterande strategier, bland annat genom individuellt behovsbaserat aktivt stöd och lämpliga sociala trygghetssystem att långtidsarbetslösa ska kunna komma tillbaka till arbetsmarknaden på ett medvetet och ansvarsfullt sätt. Ungdomsarbetslösheten behöver motarbetas över hela linjen, genom en övergripande strategi för ungdomssysselsättning. Här ingår investeringar i sektorer som kan skapa arbetstillfällen av god kvalitet för unga samt att berörda aktörer, såsom stödtjänster för ungdomar, utbildningssamordnare, ungdomsorganisationer och offentliga arbetsförmedlingar förses med de medel som krävs för att till fullo genomföra de nationella genomförandeplanerna för ungdomsgarantin på ett konsekvent sätt, men också genom att medlemsstaterna snabbt utnyttjar de anslag som finns till deras förfogande. Det bör dessutom bli lättare för dem som vill starta eget att få tillgång till finansiering genom mer tillgänglig information och mindre byråkrati och möjlighet att omvandla flera månaders arbetslöshetsersättning till ett inledande startbidrag efter att ha presenterat en affärsplan och i överensstämmelse med nationell lagstiftning.
Ändring 27
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 6 – stycke 2a (nytt)
Medlemsstaterna bör beakta lokala och regionala skillnader vid utarbetandet och genomförandet av åtgärder mot arbetslöshet och bör samarbeta med lokala arbetsförmedlingar.
Ändring 28
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 6 – stycke 3
Strukturella svagheter i utbildningssystemen måste åtgärdas för att trygga utbildningskvaliteten samt förebygga och hantera problem med avbruten skolgång. Medlemsstaterna bör höja utbildningsnivån samt överväga varvad utbildning och förbättrad yrkesutbildning, och samtidigt förbättra möjligheterna att få färdigheter som förvärvats utanför det formella utbildningssystemet erkända.
Strukturella svagheter i utbildningssystemen måste åtgärdas för att trygga utbildningskvaliteten samt förebygga och hantera problem med avbruten skolgång och satsa på en heltäckande utbildning av hög kvalitet redan från tidig ålder. Detta kräver flexibla utbildningssystem med tonvikt på praktik. Medlemsstaterna bör, i samarbete med lokala och regionala myndigheter, höja kvaliteten på utbildningsnivån och göra utbildning tillgänglig för alla samt inrätta och förbättra varvad utbildning, anpassad efter medlemsstatens egna behov, genom att förbättra yrkesutbildningen och de befintliga ramarna, såsom Europass, och vid behov säkerställa en omvärdering av kompetensen och erkänna sådan kompetens som förvärvats utanför det formella utbildningssystemet. Kopplingarna mellan utbildning och arbetsmarknad bör stärkas och en tillräckligt bred utbildning bör erbjudas som ger människor en solid grund för en livslång anställbarhet.
Ändring 29
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 6 – stycke 3a (nytt)
Medlemsstaterna bör bättre anpassa sina utbildningssystem till arbetsmarknaden för att förbättra övergången mellan utbildning och arbetsliv. Detta är särskilt viktigt mot bakgrund av digitaliseringen, och med tanke på ny teknik, gröna jobb och hälso- och sjukvården.
Ändring 30
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 6 – stycke 4
Hindren för deltagande på arbetsmarknaden bör undanröjas, särskilt för kvinnor, äldre arbetstagare, ungdomar, personer med funktionsnedsättningar och lagliga migranter. Jämställdhet mellan könen, vilket inbegriper lika lön, ska råda på arbetsmarknaden, och ekonomiskt överkomlig och högkvalitativ barnomsorg och förskola erbjudas.
Diskriminering på arbetsmarknaden såväl som i tillträdet till arbetsmarknaden måste minskas ytterligare, särskilt för grupper som utsätts för diskriminering eller utestängning, såsom kvinnor, äldre arbetstagare, ungdomar, personer med funktionsnedsättningar och lagliga migranter. Jämställdhet mellan könen, vilket inbegriper lika lön, ska råda på arbetsmarknaden, och ekonomiskt överkomlig och högkvalitativ barnomsorg och förskola erbjudas och det ska finnas nödvändig flexibilitet för att förhindra att de med avbrott i sina yrkesliv på grund av familjeansvar, såsom anhörigvårdare, utestängs. Medlemsstaterna bör i detta avseende bryta dödläget vad gäller direktivet om kvinnor i styrelser.
Ändring 31
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 6 – stycke 4a (nytt)
Mot denna bakgrund bör medlemsstaterna ta hänsyn till det faktum att andelen unga som varken arbetar eller studerar är högre för kvinnor än för män, samt att fenomenet unga som varken arbetar eller studerar främst beror på ökad ungdomsarbetslöshet men även på passivitet från ungdomarnas sida, som inte är kopplat till avsaknad av utbildning.
Ändring 32
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 6 – stycke 5
Medlemsstaterna bör fullt ut utnyttja stöd från Europeiska socialfonden och annan unionsfinansiering för att höja sysselsättningen och förbättra social integration, utbildning och offentlig förvaltning.
Medlemsstaterna bör fullt ut och på ett effektivt och ändamålsenligt sätt utnyttja stöd från Europeiska socialfonden och annan unionsfinansiering för att bekämpa fattigdom, höja kvaliteten i sysselsättningen och förbättra social integration, utbildning, offentlig förvaltning och offentliga tjänster. Den europeiska fonden för strategiska investeringar och dess investeringsplattformar bör också användas för att säkerställa att arbetstillfällen av hög kvalitet skapas och att arbetstagarna ha den kompetens som krävs inför unionens övergång till en hållbar modell för tillväxt.
Ändring 33
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 7 – stycke 1
Medlemsstaterna bör minska segmenteringen av arbetsmarknaden. Regler om anställningsskydd och berörda myndigheter bör ge goda förutsättningar för rekrytering och erbjuda ett adekvat skydd för arbetstagare och arbetssökande, inklusive tillfälligt anställda eller egenföretagare. Sysselsättningens höga kvalitet bör tryggas i form av socioekonomisk trygghet, utbildningsmöjligheter, arbetsförhållanden (inbegripet arbetsmiljö) och balans mellan arbets- och privatliv.
Medlemsstaterna bör minska segmenteringen av arbetsmarknaden genom att ta itu med osäkra anställningar, undersysselsättning, odeklarerat arbete och nolltidskontrakt. Regler om anställningsskydd och berörda myndigheter bör ge goda förutsättningar för rekrytering och erbjuda ett adekvat skydd för arbetstagare och arbetssökande, inklusive tillfälligt anställda, deltidsanställda, anställda med atypiska kontrakt eller egenföretagare, genom att aktivt engagera arbetsmarknadens parter och främja kollektivförhandlingar. Sysselsättningens höga kvalitet bör tryggas för alla i form av socioekonomisk trygghet, varaktighet, skäliga löner, rättigheter på arbetet, dräglig arbetsmiljö (inklusive hälsa och säkerhet), social trygghet, jämställdhet och utbildningsmöjligheter. Det är därför nödvändigt att främja ungdomars inträde på arbetsmarknaden, återintegrering av långtidsarbetslösa och balans mellan arbets- och privatliv samt erbjuda vård och omsorg till ett rimligt pris och modernare arbetsorganisation. Uppåtriktad konvergens när det gäller arbetsförhållanden bör främjas över hela unionen.
Ändring 34
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 7 – stycke 1a (nytt)
Tillträdet till arbetsmarknaden bör gynna företagande, skapande av hållbara arbetstillfällen inom samtliga sektorer, inbegripet gröna jobb och sociala tjänster och social innovation, i syfte att på bästa sätt tillvarata människors kompetens, främja deras livslånga utveckling och stödja arbetstagarstyrd innovation.
Ändring 35
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 7 – stycke 2
Medlemsstaterna bör involvera nationella parlament och arbetsmarknadens parter, när reformer och politik utformas och genomförs i överensstämmelse med nationell praxis, samt stödja en bättre fungerande och effektiv social dialog på nationell nivå.
Medlemsstaterna bör involvera nationella parlament, arbetsmarknadens parter samt organisationer i det civila samhället liksom regionala och lokala myndigheter när reformer och politik utformas och genomförs i överensstämmelse med partnerskapsprincipen och nationell praxis, samt stödja en bättre fungerande och effektiv social dialog på nationell nivå, särskilt i länder med stora problem med lönedevalvering till följd av de avregleringar som nyligen gjorts på arbetsmarknaderna, och svaga kollektivförhandlingar.
Ändring 36
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 7 – stycke 3
Medlemsstaterna bör stärka den aktiva arbetsmarknadspolitiken genom att bredda målgrupperna, räckvidden och täckningen samt låta den samverka med passiva åtgärder. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken bör riktas in på en förbättrad matchning mellan utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden och stöd vid övergångar på arbetsmarknaden, genom att de offentliga arbetsförmedlingarna erbjuder individanpassat stöd och inför system för resultatmätning. Medlemsstaterna bör även se till att de sociala trygghetssystemen faktiskt aktiverar och ger möjligheter åt dem som kan delta på arbetsmarknaden, skyddar de som (tillfälligt) är utestängda från arbetsmarknaden och/eller inte har kunnat delta på arbetsmarknaden, och förbereder individen för eventuella risker. Genom att investera i humankapital bör medlemsstaterna främja inkluderande arbetsmarknader som är öppna för alla samt vidta effektiva åtgärder mot diskriminering.
Medlemsstaterna bör säkerställa grundläggande kvalitetsstandarder i den aktiva arbetsmarknadspolitiken genom att göra den mer målinriktad, förbättra räckvidden och täckningen samt låta den samverka med stödåtgärder, såsom social trygghet. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken bör riktas in på bättre tillträde till arbetsmarknaden, stärkta kollektivförhandlingar liksom en förbättrad social dialog och stöd vid övergångar på arbetsmarknaden, genom att de högkvalificerade offentliga arbetsförmedlingarna erbjuder individanpassat stöd och inför system för resultatmätning. Medlemsstaterna bör även se till att de sociala trygghetssystemen faktiskt aktiverar och ger möjligheter åt dem som kan delta på arbetsmarknaden, skyddar de som (tillfälligt) är utestängda från arbetsmarknaden och/eller inte har kunnat delta på arbetsmarknaden, och förbereder individen för eventuella risker och förändrade ekonomiska och sociala villkor genom att investera i humankapital. Medlemsstaterna bör införa, som en möjlig åtgärd för att minska fattigdomen och i enlighet med nationell praxis, en minimiinkomstnivå som står i proportion till deras särskilda socioekonomiska situation. Medlemsstaterna bör främja inkluderande arbetsmarknader som är öppna för alla samt vidta effektiva åtgärder mot diskriminering.
Ändring 37
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 7 – stycke 4
Arbetstagarnas rörlighet bör tryggas så att den europeiska arbetsmarknadens fulla potential kan utnyttjas, bland annat genom att möjligheterna förbättras för överföring av pensionsrättigheter och erkännande av kvalifikationer. Samtidigt bör medlemsstaterna förebygga missbruk av gällande regler.
Arbetstagarnas rörlighet bör tryggas som en grundläggande rättighet och som ett fritt val så att den europeiska arbetsmarknadens fulla potential kan utnyttjas, bland annat genom att möjligheterna förbättras för överföring av pensionsrättigheter och faktiskt erkännande av kvalifikationer och färdigheter samt undanröjande av byråkrati och andra hinder. Samtidigt bör medlemsstaterna hantera språkbarriärerna och i samband med detta förbättra utbildningssystemen. Medlemsstaterna bör också på lämpligt sätt utnyttja Euresnätverket för att främja arbetskraftens rörlighet. Investeringar i regioner som har ett utflöde av arbetskraft bör främjas i syfte att mildra kompetensflykten och uppmuntra mobila arbetstagare att återvända.
Ändring 38
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 7a (ny) – rubriken
Bättre kvalitet och resultat inom utbildningssystemen på alla nivåer
Ändring 39
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 7a (ny)
Medlemsstaterna bör prioritera tillgången till omsorg och en förskola av hög kvalitativ till ett rimligt pris, eftersom båda är viktiga stödåtgärder för aktörer på arbetsmarknaden och bidrar till en ökning av den totala sysselsättningsgraden samtidigt som de innebär ett stöd till individerna i deras ansvarstagande. Medlemsstaterna bör inrätta de heltäckande strategier och investeringar som krävs för att förbättra stödet till familjer och föräldraskap så att föräldrar får hjälp med att skapa balans mellan arbete och familjeliv, som ett sätt att förebygga skolavhopp i förtid, så att ungdomarna ges ökade möjligheter på arbetsmarknaden.
Ändring 40
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 8 – rubriken
Säkerställa rättvisa, bekämpa fattigdom och främja lika möjligheter
Säkerställa social rättvisa, bekämpa fattigdom och främja lika möjligheter
Ändring 41
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 8 – stycke 1
Medlemsstaterna bör modernisera sina sociala trygghetssystem för ett ändamålsenligt, effektivt, tillräckligt skydd i alla skeden av livet och för att garantera rättvisa och råda bot på ojämlikhet. Det finns behov av en förenklad och mer riktad socialpolitik i kombination med en ekonomiskt överkomlig och högkvalitativ barnomsorg och skola, yrkesutbildning och jobbstöd, bostadsbidrag och lättillgänglig hälso- och sjukvård, tillgång till grundläggande service såsom bankkonto och Internet samt förebyggande åtgärder mot avbruten skolgång och social utestängning.
Medlemsstaterna bör, i samarbete med lokala och regionala myndigheter, förbättra sina sociala trygghetssystem genom att erbjuda en grundläggande standard för ett ändamålsenligt, effektivt och hållbart skydd i alla skeden av livet och för att garantera ett värdigt liv, solidaritet, tillgång till socialt skydd, full respekt för sociala rättigheter, rättvisa och råda bot på ojämlikhet samt säkerställa inkludering för att utrota fattigdom, särskilt bland dem som står utanför arbetsmarknaden och de mest sårbara grupperna. Det finns behov av en förenklad, mer riktad och ambitiös socialpolitik, bland annat genom en ekonomiskt överkomlig och högkvalitativ barnomsorg och skola, effektivt stöd till yrkesutbildning och arbete, bostadsbidrag och lättillgänglig och högkvalitativ hälso- och sjukvård för alla, tillgång till grundläggande service såsom bankkonto och internet samt förebyggande åtgärder mot avbruten skolgång och extrem fattigdom, social utestängning och mer generellt alla former av fattigdom. Särskilt barnfattigdom måste bekämpas med beslutsamhet.
Ändring 42
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 8 – stycke 2
För att uppnå detta bör en rad olika kompletterande åtgärder sättas in, bland annat arbetsmarknadsåtgärder, möjliggörande tjänster och inkomststöd anpassade efter individuella behov. De sociala trygghetssystemen bör utformas för att underlätta täckning för alla berättigade personer, stödja investeringar i humankapital och bidra till att förebygga, minska och skydda mot fattigdom.
För att uppnå detta bör en rad olika kompletterande åtgärder sättas in, bland annat arbetsmarknadsåtgärder, möjliggörande tjänster och inkomststöd anpassade efter individuella behov. Det är i detta avseende upp till varje medlemsstat att fastställa minimiinkomstnivåer, i enlighet med nationell praxis och i proportion till den specifika samhällsekonomiska situationen i medlemsstaten i fråga. De sociala trygghetssystemen bör utformas för att underlätta tillgång och täckning för alla personer på ett icke-diskriminerande sätt, stödja investeringar i humankapital och bidra till att förebygga, minska och skydda mot fattigdom och social utestängning liksom mot andra risker, såsom försämrad hälsa och arbetslöshet. Barnfattigdom till följd av långtidsarbetslösa föräldrar bör särskilt uppmärksammas.
Ändring 43
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 8 – stycke 3
Pensionssystemen bör reformeras för att bli hållbara och klara den ökande livslängden och andra demografiska förändringar, bland annat genom att koppla den lagstadgade pensionsåldern till medellivslängden, höja den faktiska pensionsåldern och utveckla det kompletterande pensionssparandet.
Pensionssystemen bör utformas på ett sätt som säkerställer deras hållbarhet, säkerhet och lämplighet för kvinnor och män genom förstärkta pensionssystem som syftar till en skälig pension som är åtminstone över fattigdomsnivån. Pensionssystemen bör erbjuda konsolidering, vidareutveckling och förbättring av de tre pelarna inom pensionssparandet. Att koppla den lagstadgade pensionsåldern till medellivslängden är inte det enda sättet att hantera befolkningens åldrande. Reformer av pensionssystemen bör bland annat också spegla trender på arbetsmarknaden, födelsetalen, den demografiska situationen, hälsoläget och välståndet, arbetsförhållanden och försörjningskvoten. Det bästa sättet att hantera utmaningen med en åldrande befolkning är att öka den totala sysselsättningsgraden och bland annat utgå från sociala investeringar i aktivt åldrande.
Ändring 44
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 8 – stycke 4
Medlemsstaterna bör förbättra tillgänglighet, effektivitet och ändamålsenlighet inom sjuk- och hälsovård samt långvarig vård och omsorg, och samtidigt säkra en hållbar finanspolitik.
Medlemsstaterna bör förbättra kvalitet, överkomlighet, tillgänglighet, effektivitet och ändamålsenlighet inom sjuk- och hälsovård samt långvarig vård och omsorg samt socialtjänster, men även anständiga arbetsvillkor i närstående sektorer, och samtidigt säkra den finansiella hållbarheten hos dessa system genom att förbättra den solidariska finansieringen.
Ändring 45
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 8 – stycke 4a (nytt)
Medlemsstaterna bör fullt ut utnyttja stöd från Europeiska socialfonden och annan unionsfinansiering för att bekämpa fattigdom, social utestängning och diskriminering, förbättra tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning, främja jämställdheten mellan kvinnor och män och förbättra den offentliga förvaltningen.
Ändring 46
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 8 – stycke 4b (nytt)
De överordnade målen för Europa 2020 om fattigdomsbekämpning och social utestängning, som kommer att vara utgångspunkten när medlemsstaterna fastställer sina nationella mål med beaktande av sina relativa utgångslägen och nationella omständigheter, är att sysselsättningsgraden bland kvinnor och män mellan 20 och 64 år till 75 % senast 2020; att minska andelen personer med avbruten skolgång till mindre än 10 p%, att öka andelen av befolkningen i åldern 30–34 år med avslutad högre utbildning eller motsvarande till minst 40 %; och att främja social delaktighet, framför allt genom minskad fattigdom, med målsättningen att åtminstone 20 miljoner människor ska komma ur en situation där de riskerar att drabbas av fattigdom och social utestängning1a.
__________________
1a Befolkning definieras som antalet personer som riskerar fattigdom och utestängning enligt tre indikatorer (riskerar fattigdom, materiell fattigdom, hushåll utan förvärvsarbetande). Medlemsstaterna får själva fastställa nationella mål med utgångspunkt från de mest lämpliga indikatorerna, med beaktande av deras nationella omständigheter och prioriteringar.
Rättsligt meddelande