Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2015/2004(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0232/2015

Ingivna texter :

A8-0232/2015

Debatter :

PV 05/10/2015 - 11
CRE 05/10/2015 - 11

Omröstningar :

PV 06/10/2015 - 7.12
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2015)0336

Antagna texter
PDF 201kWORD 323k
Tisdagen den 6 oktober 2015 - Strasbourg Slutlig utgåva
De lokala myndigheternas roll i utvecklingsländer när det gäller utvecklingssamarbete
P8_TA(2015)0336A8-0232/2015

Europaparlamentets resolution av den 6 oktober 2015 om de lokala myndigheternas roll i utvecklingsländer när det gäller utvecklingssamarbete (2015/2004(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000,

–  med beaktande av den rapport som FN:s öppna arbetsgrupp för hållbara utvecklingsmål antog i juli 2014,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2014 om EU och den globala utvecklingsramen efter 2015(1),

–  med beaktande av den rapport som den mellanstatliga expertkommittén för finansiering av hållbar utveckling antog den 8 augusti 2014,

–  med beaktande av ministerförklaringen från Politiska högnivåforumet för hållbar utveckling i juli 2014,

–  med beaktande av FN:s rapport om millennieutvecklingsmålen 2014,

–  med beaktande av slutdokumentet från högnivåmötet om det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete som hölls i Mexico City i april 2014,

–  med beaktande av rapporten från FN:s utvecklingsprogram (UNDP), the Global Task force(2) och UN-Habitat av den 31 oktober 2014 Dialogue on localizing the post-2015 development Agenda,

–  med beaktande av rapporten från FN:s utvecklingsprogram från 2014 Delivering the Post-2015 development agenda: opportunities at the national and local levels,

–  med beaktande av UNDP:s rapport om mänsklig utveckling från 2014 Sustaining Human Progress: Reducing Vulnerabilities and Building Resilience,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares sammanfattningsrapport om agendan efter 2015,

–  med beaktande av FN:s jämställdhetsdiagram för 2012, som mäter hur jämställdhetsaspekterna i de åtta millennieutvecklingsmålen har förbättrats,

–  med beaktande av resultatet av FN:s konferens om miljö och utveckling 1992 och av rapporten från den uppföljande konferensen om hållbar utveckling, som hölls i Rio de Janeiro (Brasilien) den 20–22 juni 2012,

–  med beaktande av den rapport om utvecklingsagendan för perioden efter 2015 som FN:s högnivåpanel lade fram i maj 2013,

–  med beaktande av den rapport om FN:s utvecklingsagenda för perioden efter 2015, Realising the future we want for all, som FN:s systemarbetsgrupp lade fram för FN:s generalsekreterare i juni 2012,

–  med beaktande av handlingsplanen från Istanbul för de minst utvecklade länderna för perioden 2011–2020,

–  med beaktande av den förklaring och handlingsplan som antogs vid högnivåmötet om utvecklingsbiståndets effektivitet i Busan (Sydkorea) i december 2011,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och den rättsliga ramen för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av Parisförklaringen om biståndseffektivitet och Accrahandlingsplanen,

–  med beaktande av förklaringen om rätt till utveckling från 1986,

–  med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling(3) och EU:s uppförandekod om komplementaritet och arbetsfördelning inom utvecklingspolitiken(4),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 maj 2013 Ökad egenmakt för partnerländernas lokala myndigheter i syfte att förbättra samhällsstyrningen och resultaten på utvecklingsområdet (COM(2013)0280),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 oktober 2013 om lokala myndigheter och det civila samhället: Europas engagemang till stöd för en hållbar utveckling(5) och rådets slutsatser av den 22 juli 2013 om lokala myndigheters roll i utvecklingspolitiken,

–  med beaktande av artikel 7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), som bekräftar att EU ”ska säkerställa samstämmigheten mellan all sin politik och verksamhet, med beaktande av samtliga sina mål”,

–  med beaktande av artikel 208 i EUF-fördraget, i vilken det anges att unionen ”ska ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna”,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 februari 2015 Ett globalt partnerskap för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling efter 2015 (COM(2015)0044),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juni 2014 Ett anständigt liv för alla: från vision till kollektiva åtgärder (COM(2014)0335),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 maj 2014 En starkare roll för den privata sektorn i insatserna för att uppnå hållbar tillväxt för alla i utvecklingsländerna (COM(2014)0263),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 30 april 2014 A right-based approach, encompassing all human rights for EU development Cooperation (SWD(2014)0152), som innehåller en uppsättning verktyg,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 februari 2013 Ett anständigt liv för alla: Att avskaffa fattigdom och ge världen en hållbar framtid (COM(2013)0092),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 september 2012 En grund för demokrati och hållbar utveckling: EU:s samarbete med det civila samhället på området yttre förbindelser (COM(2012)0492),

–  med beaktande av kommissionens offentliga samråd om utarbetandet av en EU-ståndpunkt avseende en utvecklingsram för tiden efter 2015, som hölls den 15 juni–15 september 2012,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 oktober 2008 Lokala myndigheter: utvecklingsaktörer (SEC(2008)2570),

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik Europeiskt samförstånd(6),

–  med beaktande av den europeiska stadgan om utvecklingssamarbete till stöd för lokala myndigheter, som lanserades vid Europeiska utvecklingsdagarna den 16 november 2008,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 april 2005 Konsekvens i utvecklingspolitiken (COM(2005)0134) och slutsatserna från rådets (utrikes frågor) 3166:e möte den 14 maj 2012 Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring,

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 24 februari 2015 Ett anständigt liv för alla: från vision till kollektiva åtgärder,

–  med beaktande av Regionkommittés yttrande av den 9 oktober 2013 Ökad egenmakt för partnerländernas lokala myndigheter i syfte att förbättra samhällsstyrningen och resultaten på utvecklingsområdet,

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 9 juni 2010 Vårpaketet: EU:s åtgärdsplan för att uppnå millennieutvecklingsmålen,

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 22 april 2009 Lokala myndigheter: Utvecklingsaktörer,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014–2020(7),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 2 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om Europaåret för utvecklingssamarbete (2015)(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2013 om millennieutvecklingsmålen – att definiera en utvecklingsram för tiden efter 2015(9),

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 19 maj 2014 om en rättighetsbaserad strategi för utvecklingssamarbete som omfattar alla mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 12 december 2013 om finansieringen av fattigdomsutrotning och hållbar utveckling efter 2015,

–  med beaktande av AVS–EU:s gemensamma uttalande av den 20 juni 2014 om utvecklingsagendan efter 2015,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A8-0232/2015), och av följande skäl:

A.  Lokala myndigheter kommer att vara avgörande för uppnåendet av målen för tiden efter 2015, eftersom de är nödvändiga statliga och institutionella aktörer när det gäller lokal styrning, framväxten av gräsrotsdemokrati och hållbar territoriell utveckling som bygger på lokalsamhällets deltagande och demokratiska röst.

B.  De lokala myndigheterna är av avgörande betydelse för utformningen, organisationen och uppnåendet av utvecklingsmålen.

C.  Lokala myndigheter är en viktig länk mellan samhället och de nationella och globala målen i en agenda för tiden efter 2015.

D.  Lokala myndigheter är viktiga för skyddet av sårbara befolkningsgrupper i bräckliga stater som upplever kriser och i medelinkomstländer.

E.  Med den nya globala ramen för hållbar utveckling kan ett brett deltagande av organisationer från det civila samhället, lokala myndigheter och nationella parlament säkras. Det är absolut nödvändigt att engagera lokala myndigheter och organisationer från det civila samhället för att säkerställa korrekt, öppen och ansvarsfull samhällsstyrning.

F.  EU har varit djupt engagerat i att stödja de lokala myndigheterna i utvecklingsländerna, både i syfte att bidra till att minska fattigdomen och uppnå millennieutvecklingsmålen, och för att införa demokratisk styrning på lokal nivå.

G.  Företrädare för regionala och lokala myndigheter har varit delaktiga i mötena i FN:s generalförsamlings öppna arbetsgrupp om hållbara utvecklingsmål, och the Global Taskforce har tillsammans med UNDP och UN-Habitat lett FN-samråden om att lokalisera agendan för tiden efter 2015.

H.  FN:s generalssekreterares sammanfattningsrapport om utvecklingsagendan för tiden efter 2015 upprepar att den nya utvecklingsagendan måste vara omdanande, universell, människoorienterad och bygga på principerna om de mänskliga rättigheterna och rättsstaten. Generalsekreteraren begär att innovativa partnerskap, inbegripet lokala myndigheter, blir den viktigaste aktören för genomförandet av denna agenda på den nivå som är närmast medborgarna.

I.  De viktigaste målen och utmaningarna för den globala utvecklingsagendan för tiden efter 2015 kommer att vara beroende av åtgärder på lokal nivå och starka partnerskap.

J.  Världens befolkning förväntas öka från cirka 7 miljarder till 9,3 miljarder fram till 2050, och den största befolkningsökningen förväntas äga rum i utvecklingsländer, och särskilt i städerna. Alltför stor urbanisering underminerar hållbarheten i utvecklingen i alla dess dimensioner.

K.  Två och en halv miljarder nya stadsinvånare kommer behöva tillgång till utbildning, hälso- och sjukvård, arbete, mat, sanitetsinrättningar, transporter, bostad och el. Detta ställer de lokala och regionala myndigheterna och kommunerna inför stora utmaningar, eftersom de är ansvariga för att tillhandahålla dessa tjänster.

L.  I Riodeklarationen framhålls att urbefolkningar och deras samhällen har en viktig roll i miljöledningen och den miljömässiga utvecklingen. Regeringarna bör ge erkännande och verkligt stöd åt deras identitet, kultur och intressen och låta dem delta effektivt i arbetet för att uppnå hållbar utveckling.

M.  Fattigdomsminskningen är ojämn, och ojämlikheterna mellan och inom länder, som har ökat i såväl utvecklade länder som utvecklingsländer, innebär en stor utvecklingsutmaning.

N.  Våldsamma konflikter och humanitära kriser fortsätter störa utvecklingsarbetet. Sårbara grupper som kvinnor, barn och äldre drabbas hårdare av militära konflikter och kriser, och de lokala myndigheterna är viktiga aktörer för att förebygga och hantera konflikter.

O.  Ytterligare insatser behövs om man ska kunna halvera andelen människor som lider av svält, eftersom 162 miljoner små barn är utsatta för undernäring. Dold svält kan definieras som brist på mikronäringsämnen, vilket kan orsaka irreversibla effekter på hälsan och få socioekonomiska konsekvenser kopplade till att människors produktivitet minskar.

P.  Klimatförändringar och miljöförstöring utgör ett hot mot fattigdomsminskningen och innebär en stor utmaning för de lokala myndigheterna eftersom de i första hand påverkar lokalsamhällen.

Q.  Det behöver skapas fler nya och anständiga arbetstillfällen för att kunna möta den demografiska tillväxten på global nivå. Den privata sektorn genererar många arbetstillfällen, såväl i utvecklade länder som i utvecklingsländer, och kan således vara en viktig aktör i kampen mot fattigdom.

R.  Bistånd fortsätter att spela en särskild roll i fattigdomsminskningen och när det gäller att förändra förhållandena i utvecklingsländer. Det måste riktas bättre för att kunna tillfredsställa de mest utsatta befolkningsgruppernas behov. Enbart bistånd är inte tillräckligt, och det måste därför användas till innovativ utvecklingsfinansiering.

S.  Mobiliseringen av internationell, offentlig och privat finansiering kommer att vara avgörande för att gynna hållbar lokal utveckling.

T.  EU och dess medlemsstater är de största givarna av utvecklingsbistånd, men även viktiga för den politiska utformningen och när det gäller decentraliserat samarbete, och bör därför fortsätta att vara den drivande kraften under nästa fas i förhandlingarna inom ramen för FN, särskilt när det gäller genomförandet av målen för hållbar utveckling.

U.  Artikel 208 i EUF-fördraget fastställer att utrotning av fattigdom är det främsta målet för EU:s utvecklingspolitik och föreskriver en konsekvent politik för utveckling.

I.Lokala myndigheter som utvecklingsaktörer och Europeiska unionens roll

1.  Europaparlamentet påminner om att Busanpartnerskapet är ett växande forum för nya utvecklingsaktörer, till exempel lokala och regionala aktörer.

2.  Europaparlamentet betonar att de nya riktlinjer som anges i kommissionens meddelande om lokala myndigheter och ett erkännande av deras roll som statliga aktörer innebär ett stort kliv framåt för EU:s nya utvecklingsagenda.

3.  Europaparlamentet framhåller att dessa nya riktlinjer måste omsättas till ett effektivt genomförande av det europeiska samarbetet, både när det gäller elfte Europeiska utvecklingsfonden och finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete.

4.  Europaparlamentet understryker att strategisk planering på nationell och lokal nivå är absolut nödvändigt för främjandet och integreringen av utvecklingens tre dimensioner: den sociala, den ekonomiska och den miljömässiga dimensionen.

5.  Europaparlamentet välkomnar det stöd som getts till att stärka de lokala myndigheternas kapacitet genom den tematiska budgetposten för lokala myndigheter, särskilt stödet till att stärka de lokala myndigheternas samordningsstrukturer på nationell, regional och EU-övergripande nivå, samt inrättandet av ett partnerskap på EU-nivå.

6.  Europaparlamentet erkänner de lokala myndigheternas viktiga roll i utvecklingsländer. Parlamentet välkomnar inrättandet av partnerskapsavtal mellan lokala myndigheter i EU-staterna och lokala myndigheter i utvecklingsländer när det gäller till exempel utbildning och mänsklig kapacitet för att skapa större fördelar såsom bättre miljöplanering.

7.  Europaparlamentet anser att dessa samordningsstrukturer är av avgörande betydelse när det gäller tillhandahållandet av tekniskt stöd och metodstöd för utvecklingen av lokal kapacitet genom att de underlättar utbytet av kunskap till stöd för decentraliseringsprocessens och tillhandahållandet av grundläggande tjänster. Parlamentet anser dessutom att de är ett passande forum för politisk dialog och för att göra de lokala myndigheternas röst hörd på alla förvaltningsnivåer.

8.   Europaparlamentet uppmanar EU att främja decentraliserat samarbete som ett sätt att genomföra utvecklingsramen för tiden efter 2015. Parlamentet uppmanar i detta syfte kommissionen att prioritera finansiering till decentralisering inom sina finansieringsinstrument för bistånd till tredjeländer, först och främst finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och Europeiska utvecklingsfonden, samt att öka sina ansträngningar för att inkludera lokala myndigheter som fullvärdiga aktörer i genomförandet av elfte Europeiska utvecklingsfonden i partnerländer, regioner och för sektors- och budgetstöd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att hitta en lämplig funktion för de lokala myndigheterna i sina utvecklingsprogram och att samordna sin verksamhet med kommissionens och andra medlemsstaters verksamhet.

II.Politisk dialog, mobilisering av finansiella resurser och redovisning

9.  Europaparlamentet framhåller behovet av att säkerställa en rättvisare överföring av medel från nationell nivå till underregioner, städer och kommuner.

10.  Europaparlamentet framhåller behovet av att uppmuntra nationella regeringar att överföra delar av sina nationella budgetresurser till regionala och lokala förvaltningsnivåer, som en del i den pågående decentraliseringsprocessen. Parlamentet anser att man bör ge större stöd till att stärka lokala myndigheters finansiella och budgetmässiga kapacitet, även genom deras sammanslutningar.

11.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att tilldela en del av det europeiska bugetstödet till lokala myndigheter.

12.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av att som en del av det europeiska samarbetet upprätta en verklig politisk dialog mellan de lokala myndigheterna, som skulle göra det möjligt att utvärdera framsteg, svårigheter och möjligheter att effektivisera stödet på lokal nivå.

13.  Europaparlamentet efterlyser en institutionalisering av denna dialog med utnyttjande av befintliga samordningsstrukturer inom de olika samarbetsramarna.

III.De lokala myndigheternas roll i genomförandet av millennieutvecklingsmålen: lärdomar

14.  Europaparlamentet betonar att millennieutvecklingsmålen har visat hur viktiga de lokala myndigheterna är för fattigdomsbekämpningen och för tillhandahållandet av samhällstjänster såsom vatten och sanitetsinrättningar, grundläggande hälso- och sjukvård och utbildning.

15.  Europaparlamentet välkomnar spridningen av initiativ till decentraliserat utvecklingssamarbete och användningen av samarbetsmekanismer mellan städerna.

16.  Europaparlamentet framhåller behovet att anslå ytterligare medel till en förstärkning av decentraliserade myndigheters kapacitet, så att de kan tillhandahålla högkvalitativa offentliga tjänster, garantera lika möjligheter och bygga upp social sammanhållning.

17.  Europaparlamentet beklagar att millennieutvecklingsmålen inte fäste tillräckligt stor vikt vid den lokala dimensionens betydelse för utvecklingssamarbetet. Parlamentet beklagar att utvecklingsprogram inte tar tillräcklig hänsyn till den kulturella dimensionen, som är avgörande för att förstå den lokala kontexten. Parlamentet begär att den kulturella dimensionen ägnas större uppmärksamhet i lokala, nationella och internationella strategier för fattigdomsminskning.

18.  Europaparlamentet beklagar att de nuvarande millennieutvecklingsmålen brister i klarhet när det gäller att anpassa de globala målen till nationella och lokala särdrag.

IV.Utformningen av en utvecklingsagenda för tiden efter 2015: utmaningar och möjligheter

19.  Europaparlamentet anser att processen för tiden efter 2015 bör innehålla en tydlig vision om ett genomförande av resultaten från Rio+20 som erkänner de lokala myndigheternas betydelse.

20.  Europaparlamentet framhåller vikten av att fastställa tillförlitliga målsättningar och indikatorer för målen för hållbar utveckling, som överensstämmer med de lokala gruppernas situation, behov och problem. Parlamentet uppmanar EU att stärka lokala myndigheters roll och ta deras expertis i beaktande i andra mål för hållbar utveckling.

21.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta fästa särskild vikt vid de lokala myndigheterna i planerings- och genomförandestadiet i utvecklingsarbetet och i flödet av ekonomiskt bistånd. Parlamentet betonar att detta kräver ett verkligt deltagande tidigt i utvecklingsfasen, och att man därför måste acceptera och förstärka decentraliserat offentligt bistånd. Parlamentet understryker behovet av att säkerställa ett större deltagande från dem i utarbetandet av strategier för utvecklingssamarbetet.

22.  Europaparlamentet uppmanar EU att säkerställa att lokala myndigheter är bättre representerade i internationella förhandlingar om antagandet av utvecklingsagendan efter 2015 vid den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering och den internationella klimatkonferensen COP21.

23.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta arbeta för ett eget mål för städer och bosättningar.

V.Behovet av ett nytt effektivt globalt partnerskap (bland annat med organisationer i det civila samhället och den privata sektorn)

24.  Europaparlamentet uppmanar EU att bidra till att stärka partnerskap mellan flera aktörer och förlägga genomförandet av agendan för tiden efter 2015 till lokal nivå.

25.  Europaparlamentet efterlyser en tydlig beskrivning och fördelning av ansvaret bland aktörerna.

VI.Partnerskap med den privata sektorn

26.  Europaparlamentet påminner om att den offentliga sektorn kommer att vara en central faktor för genomförandet av den nya globla utvecklingsagendan och understryker att mobilisering av offentliga intäkter och en förstärkning av skattesystemet baserat på folkets skatteförmåga och en rättvis utdelning för ett öppet utnyttjande av naturtillgångar kommer att vara avgörande för dess effektivitet.

27.  Europaparlamentet understryker på nytt behovet av att stödja uppkomsten av en medelklass genom att främja privat entreprenörskap, framförallt i fråga om ungdomar och kvinnor.

28.  Europaparlamentet betonar vikten av att stärka lokala företag, mikroföretag och små och medelstora företag i skapandet av arbetstillfällen och att främja hållbar ekonomisk tillväxt för alla, särskilt via en kombination av offentliga och privata strategier.

29.  Europaparlamentet påminner om behovet att införa effektiva mekanismer för ansvarsskyldighet och obligatoriska sociala och miljömässiga krav.

VII.Partnerskap med det civila samhället

30.  Europaparlamentet anser att den betydelse och inverkan som organisationer i det civila samhället har måste förändras i den globala utvecklingsagendan för tiden efter 2015. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör ha ett nära samarbete med det civila samhällets organisationer genom att inrätta mekanismer för en regelbunden dialog, som bör vara tillräckligt effektiv för att kunna få positiv återkoppling från det civila samhället.

VIII. Stöd till lokalt egenansvar och kapacitetsuppbyggnad

31.  Europaparlamentet understryker att regeringar måste vara ansvariga både inför inhemska intressenter och det internationella samfundet.

32.  Europaparlamentet betonar vikten av öppenhet och främjandet av dialoger mellan olika parter för att i större utsträckning kunna engagera lokala grupper, urbefolkningar, migranter och minoriteter.

33.  Europaparlamentet anser att det behövs kraftåtgärder för att förbättra de lokala myndigheternas förmåga att tillhandahålla offentliga tjänster.

34.  Europaparlamentet framhåller vikten av att främja god samhällsstyrning på lokal nivå genom att främja principerna om redovisningsskyldighet, öppenhet, deltagande, lyhördhet och rättsstaten.

35.  Europaparlamentet uppmuntrar inrättandet av lokala plattformar för samråd som en del av budgetplaneringen.

36.  Europaparlamentet framhåller det akuta behovet av att se över de offentliga datainsamlingstjänsterna.

IX.Urbefolkningar och utvecklingsplanering

37.  Europaparlamentet betonar att urbefolkningarna på ett genuint sätt bör engageras i förberedelsen av lokala och regionala utvecklings- och investeringsplaner.

38.  Europaparlamentet uppmanar de nationella regeringarna och lokala myndigheterna att a) stärka den lokala lagstiftningen för att etablera erkännandet av traditionella besittningsrättsliga förhållanden, b) samarbeta med traditionella myndigheter när det gäller förvaltningen av naturtillgångar, c) lyfta de jämställdhetsfrågor och generationsöverskridande frågor som finns bland urbefolkningar, d) bevara inhemska kunskaper, d) förbättra urbefolkningarnas möjligheter att delta i utvecklingsplaneringen.

X.Tekniköverföring

39.  Europaparlamentet framhåller att de nationella regeringarna och de lokala myndigheterna bör skapa en miljö som möjliggör tekniköverföring.

40.  Europaparlamentet anser att ett sådant samarbete även bör inbegripa långsiktiga investeringar.

XI.Städer och bosättningar

41.  Europaparlamentet berömmer afrikanska städers mobilisering och engagemang i förberedelserna av Habitat III-konferensen om bostäder och hållbar stadsutveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja dessa mobiliseringsprocesser och stödja en hållbar urbaniseringsprocess i sin partnerskapsplan.

42.  Europaparlamentet välkomnar den öppna arbetsgruppens beslut att inkludera hållbar stadsutveckling som ett eget mål.

43.  Europaparlamentet understryker vikten av att anta en territoriell strategi för att ta itu med frågor som rör avfall och fattigdomen i städerna, minskade ojämlikheter, ökad egenmakt bland medborgarna, en inkluderande och deltagarorienterad demokrati, innovativ utformning av infrastrukturen, tillhandahållande av tjänster, markförvaltning, städernas inverkan på klimatförändringarna och ekosystemen, minskade risker för naturkatastrofer och energiförbrukningen.

44.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att stödja utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna, bland annat genom ekonomiskt och tekniskt stöd.

XII.God samhällsstyrning och kampen mot korruption

45.  Europaparlamentet betonar att det internationella samarbetet för att bekämpa illegala finansiella flöden bör intensifieras för att säkerställa lika villkor när det gäller beskattning av inhemska och internationella företag.

46.  Europaparlamentet betonar att decentralisering av befogenheter är ett effektivt verktyg i kampen mot korruption, inbegripet korruption som har sitt ursprung i multinationella företag, och bidrar till en modernisering av den offentliga förvaltningen och tillfredsställer folkets behov genom ekonomiska och sociala reformer.

XIII. Stärkt mobilisering av resurser

47.  Europaparlamentet betonar att man behöver utforska kreativa och rättvisa finansieringsmekanismer.

48.  Europaparlamentet framhåller den oerhörda betydelse som mobiliseringen av nationella resurser på lokal nivå har för att agendan för tiden efter 2015 ska bli framgångsrik, då detta är centralt för genomförandet av både nationella och lokala utvecklingsstrategier. Parlamentet betonar i detta sammanhang det brådskande behovet av att samordna de lokala myndigheternas kapacitet i partnerländerna när det gäller kommunalbeskattning och budgetplanering. Parlamentet välkomnar det gradvisa införandet av lokala finansobservatorier, som förtjänar större stöd från Europeiska unionen.

49.  Europaparlamentet anser att det är effektivare att agera på lokal nivå för att förbättra samhällens levnadsförhållanden, särskilt i landsbygdsområden, och att en viktig utmaning för lokala och nationella myndigheter är att främja en gradvis återintegrering av den informella sektorn, utan att detta avskräcker från nyskapande satsningar.

50.  Europaparlamentet uppmanar Världsbanken och de internationella finansinstituten att se över sin miljö- och socialpolitik.

51.  Europaparlamentet påminner om att de lokala myndigheterna befinner sig i första linjen när det gäller att hantera ett växande antal kriser, och att de för det mesta saknar både förmågan och medlen för att bemöta dem på ett effektivt sätt.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra mobiliseringen av innovativa finansieringskällor till decentraliserat samarbete, inbegripet instrument som kombinerar lån och bidrag, vilka ännu inte är anpassade till de lokala myndigheternas behov.

53.  Europaparlamentet uppmanar därför Europeiska unionen att öka de decentraliserade budgetmedlen som är en förutsättning för lokal utveckling.

o
o   o

54.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P8_TA(2014)0059.
(2) The Global Taskforce of Local and Regional Governments for the Post-2015 Development Agenda towards HABITAT III.
(3) EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.
(4) Rådets slutsatser 9558/07, 15.5.2007.
(5) Antagna texter, P7_TA(2013)0432.
(6) EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.
(7) EUT L 77, 15.3.2014, s. 44.
(8) Antagna texter, P7_TA(2014)0269.
(9) Antagna texter, P7_TA(2013)0283.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy