Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2014/2204(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0281/2015

Ingivna texter :

A8-0281/2015

Debatter :

PV 26/10/2015 - 16
CRE 26/10/2015 - 16

Omröstningar :

PV 27/10/2015 - 5.15
CRE 27/10/2015 - 5.15
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2015)0374

Antagna texter
PDF 204kWORD 324k
Tisdagen den 27 oktober 2015 - Strasbourg Slutlig utgåva
Ebolakrisen: långsiktiga lärdomar
P8_TA(2015)0374A8-0281/2015

Europaparlamentets resolution av den 27 oktober 2015 om ebolakrisen: långsiktiga lärdomar och hur hälso- och sjukvårdssystemen i utvecklingsländer kan stärkas för att förebygga framtida kriser (2014/2204(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2177(2014) av den 18 september 2014 om fred och säkerhet i Afrika,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 69/1 av den 19 september 2014 om åtgärder för att begränsa och bekämpa den senaste ebolaepidemin i Västafrika,

–  med beaktande av beslutet från FN:s generalsekreterare, Ban Ki-Moon, om inrättande av FN:s första katastrofinsats på hälsområdet någonsin, UN Mission for Ebola Emergency Response (UNMEER), efter antagandet av generalförsamlingens resolution 69/1 och säkerhetsrådets resolution 2177(2014) om ebolaepidemin,

–  med beaktande av Världshälsoorganisationens (WHO) internationella hälsoreglemente från 2005 (IHR) (WA 32.1),

–  med beaktande av rekommendationerna från WHO:s samråd om zoonoser den 5 maj 2004,

–  med beaktande av WHO:s uttalande av den 8 augusti 2014, enligt vilket ebolaepidemin i Västafrika bedöms som ett internationellt hot mot människors hälsa,

–  med beaktande av WHO:s färdplan för insatser mot ebola från den 28 augusti 2014 och uppdateringarna av denna,

–  med beaktande av rapporten från WHO:s generaldirektör till verkställande rådet vid dess extra sammanträde om ebola den 25 januari 2015 i Genève,

–  med beaktande av WHO:s uttalande den 9 maj 2015 om slutet på ebolaepidemin,

–  med beaktande av vägledningen för immuniseringsprogram i den afrikanska regionen i samband med ebola, utgiven av WHO,

–  med beaktande av uttalandet efter Världsbanksgruppens och IMF:s vårmöte 2015 i Washington DC den 17–19 april 2015,

–  med beaktande av den internationella konferensen Ebola: from emergency to recovery som hölls i Bryssel den 3 mars 2015,

–  med beaktande av det stöduppdrag i kampen mot ebola i Västafrika (ASEOWA) som Afrikanska unionen (AU) beslutade om den 21 augusti 2014,

–  med beaktande av förordning (EU) nr 1291/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020),

–  med beaktande av kommissionens meddelande COM(2010)0128 tillsammans med SEC(2010)0380, 0381 och 0382 EU:s roll i det globala hälsoarbetet,

–  med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 24 oktober 2014,

–  med beaktande av rådets slutsatser om EU:s roll i det globala hälsoarbetet från det 3011:e mötet i rådet (utrikes frågor) den 10 maj 2010 i Bryssel,

–  med beaktande av slutsatserna från rådets (utrikes frågor) möten den 15 augusti, 20 oktober, 17 november och 12 december 2014 och den 16 mars 2015 om ebolakrisen i Västafrika,

–  med beaktande av Europiska rådets rapporter, utarbetade i november 2014 och mars 2015 av Christos Stylianides, kommissionsledamot och EU:s ebolasamordnare,

–  med beaktande av EU:s övergripande åtgärdsramar för ebolautbrottet i Västafrika, utarbetade av utrikestjänsten och kommissionen,

–  med beaktande av utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet och av 2011 års rapport om initiativets framsteg i Sierra Leone, 2012 års rapport om initiativets framsteg i Liberia och 2012 års rapport om initiativets framsteg i Guinea,

–  med beaktande av det franska programmet RIPOST (nätverk av offentliga hälso- och sjukvårdsinstitut i Västafrika),

–  med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolution om ebolaepidemin, som antogs den 3 december 2014 i Strasbourg (Frankrike),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 september 2014 om EU:s reaktion på utbrottet av ebola(1),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utvecklingsutskottet och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8–0281/2015), och av följande skäl:

A.  Hälso- och sjukvårdssystemen i Liberia, Sierra Leone och Guinea är mycket bristfälliga, och de tre länderna befann sig redan före epidemin i botten av FN:s utvecklingsprograms (UNDP) index för mänsklig utveckling – omkring 80 procent av invånarna lever i extrem fattigdom –, och högst i världen i fråga om antalet förtida dödsfall bland den vuxna befolkningen och antalet dödsfall bland barn under fem år, främst orsakade av behandlingsbara åkommor.

B.  Ebolakrisen är systemisk på lokal och regional nivå, men den utgör också en nationell och global utmaning.

C.  Omfattningen av katastrofen kan hänföras till flera faktorer, bland annat de drabbade ländernas politiska misslyckande med att slå larm, det internationella samfundets dåligt anpassade reaktion, de förödande effekterna för människor av stängda gränser och restriktioner, ineffektiva övervaknings- och förvarningsmekanismer, den långsamma och dåligt anpassade responsen när hjälp väl hade mobiliserats, den fullständiga bristen på ledarskap från WHO och avsaknaden av forskning om och utveckling av läkemedel, diagnostik och vaccin.

D.  Tre nya bekräftade fall av ebolaviruset registrerades veckan som slutar den 18 oktober 2015, alla i Guinea. Landet hade rapporterat noll fall för de tidigare två veckorna. Sierra Leone rapporterade noll fall för femte veckan i rad. WHO förklarade Liberia fritt från överföring av ebolavirus i befolkningen den 3 september 2015. Det finns 28512 bekräftade fall, inbegripet 11313 bekräftade döda.

E.  Det finns fortfarande för lite kunskap om ebolavirusets utbredning, överföring och mutationspotential. Utbredd förvirring och rådande missuppfattningar om orsakerna till och konsekvenserna av ebola ledde till att virusspridningen vann permanent insteg. Etnografisk forskning är viktig för att kunna förstå hur olika folkgrupper fungerar och hur man kan nå människor med olika kulturell bakgrund.

F.  Ebolaviruset har hittats i sädes- och tårvätska hos personer i återhämtningsfasen. Det finns enstaka uppenbara fall av sexuell överföring, vilket betyder att det är svårt att utrota viruset och fastställa en tidpunkt för när länder verkligen kan anses vara fria från ebola.

G.  I ett stort antal afrikanska länder har hälso- och sjukvårdssystemen och utbildningssystemen försämrats till följd av de strukturanpassningsprogram som IMF och Världsbanken har ålagt länderna och som har krävt budgetnedskärningar i den offentliga sektorn.

H.  Ebolaepidemin i Västafrika har visat att lokala och nationella hälso- och sjukvårdssystem i låginkomstländer inte har de resurser eller den återhämtningsförmåga som krävs för att kunna hantera ett utbrott av en infektionssjukdom som ebola. Att stärka globala hälso- och sjukvårdssystem har därför blivit en mycket viktig del av den globala styrningen på hälso- och sjukvårdsområdet.

I.  Vid hanteringen av ebolakrisen är det viktigt att beakta kultur och seder och bruk(2).

J.  Barn, tonårsflickor och unga kvinnor hör till de mest marginaliserade och utsatta människorna under en kris som denna, som utgör ett allvarligt hot mot kvinnors deltagande i ekonomisk verksamhet och som har ökat klyftan mellan könen inom utbildning. Föräldralösa barn riskerar att bli bortstötta och stigmatiserade.

K.  Ebolaepidemin i Västafrika är den största och mest komplexa epidemin i sjukdomens historia. WHO uppmärksammades för första gången på ebolautbrottet den 23 mars 2014, men det var inte förrän den 8 augusti 2014 som International Health Regulations Emergency Committee tillkännagav att ebola är ett internationellt hot mot människors hälsa. Före detta utbrott betraktades inte ebola som en stor folkhälsoutmaning.

L.  Nästan 500 vårdanställda har dött i ebola i Guinea, Liberia och Sierra Leone, länder som redan före ebolakrisen hade stor brist på sjukvårdspersonal. Sjukhusen och vårdpersonalen hade inte kapacitet att hantera andra sjukdomar, eftersom resurserna togs i anspråk för att bekämpa ebolaepidemin. Vårdinrättningar och vårdpersonal måste skyddas, så att sjukvård kan tillhandahållas kontinuerligt.

M.  Många överlevande patienter har blivit stigmatiserade såväl av sina släktingar som av samhället i övrigt. Denna situation drabbar främst barn som har förlorat en eller båda föräldrarna, och många av dessa barn har stötts bort att sina överlevande släktingar på grund av rädsla för smitta.

N.  Epidemiologi, offentlig hälso- och sjukvård och samhällsvetenskap måste integreras så att rätt lärdomar kan dras från ebolaepidemin.

O.  Under ebolakrisens första månader var det de humanitära icke-statliga organisationerna, framför allt Läkare utan gränser och Röda korset, som var de effektivaste, bäst informerade och mest erfarna aktörerna, och dessa spelade därmed en central roll i den inledande kampen mot viruset.

P.  Stängningen av skolor och tendensen att föräldralösa barn tar över ansvaret i hemmet riskerar att skapa en förlorad generation av barn som under långa perioder inte får någon formell utbildning.

Q.  De humanitära organisationerna har, med sin kompetens och odiskutabla samarbetsförmåga, bevisat att de i början av kriser kan ha större relevans och vara mer effektiva än de institutionella aktörerna.

R.  Ebolakrisen har tydliggjort ett annat fenomen, som Läkare utan gränser kallar ”krisen i krisen” och som innebär att människor som lider av andra sjukdomar än ebola inte törs uppsöka sjukhus av rädsla för att smittas av viruset.

S.  EU är, tillsammans med sina medlemsstater, den största givaren av utvecklingsstöd i världen, och har bidragit med mer än 1,39 miljarder euro till arbetet med att hejda utbrottet av ebolaviruset i Västafrika. Dessa pengar gör det möjligt för EU att förhandla med partnerländer och andra givare för att stödja utvecklingen av ett heltäckande nationellt hälso- och sjukvårdssystem som bygger på en samstämd, behovsbaserad strategi för alla.

T.  FN:s världslivsmedelsprogram har visat att det har en effektiv logistisk kapacitet som i framtiden kan komma till nytta även på beredskaps- och insatsområdet.

U.  Det är mycket viktigt att vårdpersonalens säkerhet garanteras om man ska kunna mobilisera vårdpersonal internationellt.

V.  Den 23 oktober 2014 utsåg Europeiska rådet kommissionsledamoten med ansvar för humanitärt bistånd och krishantering, Christos Stylianides, till EU:s ebolasamordnare. Sedan den 12 november 2014 har han, tillsammans med kommissionsedamoten med ansvar för hälsa, Vytenis Andriukaitis, besökt de värst drabbade länderna.

W.  FN, WHO och kommissionen har infört förfaranden för att utvärdera hanteringen av epidemin.

X.  WHO erkände i ett uttalande i april 2015 att världen och WHO var dåligt förberedda för att kunna hantera en långvarig epidemi.

Y.  Den internationella styrningen av insatserna i samband med hälsokriser måste absolut förbättras.

Z.  Tillgång till läkemedel är en mycket viktig del av rätten till hälsa.

AA.  Två miljarder människor världen över saknar tillgång till de vaccin och behandlingar som de behöver för att leva ett hälsosamt liv.

AB.  Tillgången till läkemedel och till forsknings- och utvecklingsresultat på läkemedelsområdet måste i första hand utgå från behoven hos de som drabbats av viruset, oavsett om de lever i EU eller i utvecklingsländerna.

AC.  Initiativet för innovativa läkemedel är världens största offentlig-privata partnerskap på det livsvetenskapliga området, med en budget på 3,3 miljarder euro för perioden 2014–2024, av vilka 1,638 miljarder euro kommer från Horisont 2020.

AD.  Det trauma som ebolakrisen utgjorde har lett till att människor känner misstro mot hälso- och sjukvårdsinrättningar och att vårdpersonal känner rädsla inför att gå tillbaka till sitt arbete, och i krisens spår finns en stor utarmning och misstänksamhet. Grundläggande hälso- och sjukvårdstjänster måste återinföras så fort som möjligt, och det är också viktigt att införa stabila och effektiva hälso- och sjukvårdssystem, inklusive ett ömsesidigt ansvar för risker, i alla utvecklingsländer, såväl som ordentlig utbildning av den lokala vårdpersonalen.

AE.  Ebolakrisen har släpat länderna i det drabbade området djupare ner i lågkonjunkturen, och som ett resultat kommer de tre värst drabbade ländernas BNP enligt Världsbanken att minska med 2 miljarder USD enbart under 2015.

AF.  De tre länderna har hos IMF och Världsbanken ansökt om en ”Marshallplan” motsvarande 7 500 miljoner euro för att få hjälp med att komma ur den ekonomiska krisen.

AG.  Några icke-statliga organisationer har uppmanat Världsbanken att tillhandahålla 1,7 miljarder dollar för att hjälpa länderna att genomföra varaktiga förbättringar av infrastrukturen för hälso- och sjukvård.

AH.  Det internationella samfundet måste förbli vaksamt, och målet är att lägga ebolakrisen bakom sig – ett stadium som har nåtts när det efter en lång period inte finns ett enda nytt smittfall.

AI.  God hygien är avgörande. De tre länderna har dock bristfälligt fungerande vatten- och sanitetssystem.

AJ.  Det finns farhågor för att man vid en ny epidemi kommer att se samma höga dödssiffror igen.

AK.  Vice ordföranden/den höga representanten Federica Mogherini, kommissionsledamoten med ansvar för humanitärt bistånd och EU:s ebolasamordnare, Christos Stylianides, kommissionsledamoten med ansvar för internationellt samarbete och utveckling, Neven Mimica, ledamöter av Europaparlamentet samt regeringarna och flera parlamentsledamöter i medlemsstaterna har upprepade gånger begärt en förstärkning av hälso- och sjukvårdsystemen.

AL.  Enligt elfte Europeiska utvecklingsfonden är en förstärkning av hälso- och sjukvårdssystemet och en förbättring av vatten- och sanitetstjänster prioriterade sektorer enbart för Guinea, inte för Liberia och Sierra Leone.

AM.  Kommissionens meddelande EU:s roll i det globala hälsoarbetet (COM(2010)0128) redogör för en heltäckande, holistisk, behovsbaserad global hälsostrategi som har medlemsstaternas stöd.

AN.  Det är inte alla länder som till fullo har genomfört IHR. IHR bör ses över mot bakgrund av de lärdomar som drogs från den senaste ebolaepidemin.

AO.  Det finns inte mycket kunskap om eventuellt farliga zoonoser. Livsmedels- och jordbruksmetoder, avskogning och handel med djur och djurprodukter har lett till nya föränderliga zoonotiska sjukdomar som fågelinfluensa, ebola och hiv.

AP.  WHO rekommenderar samordning mellan den offentliga hälso- och sjukvården och veterinärsektorn.

AQ.  En delegation från utvecklingsutskottet kommer att besöka Sierra Leone i november 2015.

1.  Europaparlamentet kritiserar den långsamma internationella reaktionen under de första månaderna. Parlamentet framhåller dock EU:s och medlemsstaternas respons och åtagande sedan mars 2014 för att bidra till att begränsa spridningen av ebolaviruset. Parlamentet noterar att EU och medlemsstaterna har ökat sitt engagemang på områdena för humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd, logistik och forskning för att bemöta krisen.

2.  Europaparlamentet välkomnar utvecklingen av ett nytt vaccin (på rekordtid), som den 23 mars 2015 hade visat sig vara 100 procent effektivt i Guinea, och begär att människorna i Liberia och Sierra Leone snabbt ska få tillgång till detta vaccin till ett pris som är överkomligt för alla.

3.  Europaparlamentet anser att vaksamheten inte ska sänkas vad gäller några nya fall av ebola, vars spridningssätt ännu är oklart.

4.  Europaparlamentet uppmanar alla berörda parter, särskilt regeringarna i utvecklingsländerna, EU-institutionerna och internationella organisationer, att dra lärdom av denna kris, inklusive av de negativa effekter som villkoren för IMF:s och Världsbankens strukturanpassningsstöd har på hälso- och sjukvårdssektorerna i utvecklingsländer, och att ta fram effektiva medel för att hantera internationella hälsokriser.

5.  Europaparlamentet noterar i detta sammanhang den reform som WHO:s direktör informerade om den 18 maj 2015, särskilt avseende inrättandet av ett nytt katastrofinsatsprogram och personalreserver över hela världen som snabbt kan sättas in på plats, samt upprättandet av en ny reservfond på 100 miljoner USD som ska användas för nödsituationer. Parlamentet välkomnar åtagandet att inom två år öka WHO:s budget med 10 procent till 4,5 miljarder USD.

6.  Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att främja informations- och utbildningskampanjer i de berörda länderna. Parlamentet betonar hur viktigt det är med förebyggande och informationskampanjer för att hantera en kris, särskilt för att begränsa smittspridning och öka medvetenheten om riskbeteenden som bör undvikas. Parlamentet framhåller betydelsen av alternativa metoder för att sprida information.

7.  Europaparlamentet betonar starkt vikten av att motarbeta ökade spänningar mellan olika grupper till följd av ebolautbrottet, där mytbildning riskerar att skuldbelägga vissa folkgrupper för utbrottet av ebola.

8.  När katastrofhjälp inte längre behövs anser Europaparlamentet att EU:s långsiktiga insatser i första hand bör ske i form av utvecklingsstöd, som ska inkludera investeringar inom hälso- och sjukvården för att främja en bättre återhämtningsförmåga, särskilt när det gäller organisation och förvaltning av hälso- och sjukvårdssystem, hälsoövervakning och hälsoinformation, system för tillhandahållande av läkemedel, inhemska styrningssystem och statsbyggande, och därefter i form av det stöd som krävs för att ge ny fart åt de tre ländernas ekonomier.

9.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att dra lärdom av stigmatiseringsproblemet och utnyttja dessa erfarenheter i liknande humanitära kriser som kan komma att inträffa.

10.  Europaparlamentet påminner om hur viktigt det är med konfliktförebyggande, eftersom konflikter och instabila situationer har en mycket negativ effekt på hälso- och sjukvårdssystem.

11.  Europaparlamentet begär att en permanent europeisk snabbinsatsstyrka ska inrättas, som består av experter, stödpersonal i laboratorier, epidemiologer och en logistisk infrastruktur, inklusive mobila laboratorier, som mycket snabbt kan tas i bruk. Parlamentet framhåller särskilt det mervärde som EU skulle kunna tillföra när det gäller uppspårande av smittkällor vid land- och havsgränser, medan de amerikanska hälsovårdsmyndigheterna är utmärkta på uppspårande av smittkällor på flygplatser – ett exempel som EU skulle kunna följa och dra nytta av.

12.  Europaparlamentet uppmanar dessutom EU att stödja inrättandet av ett nätverk av övervakningsplatser i utvecklingsländer, så att man så snabbt som möjligt kan upptäcka eventuella nya fall av infektionssjukdomar som kan utvecklas till pandemier, i syfte att skapa ett övervakningsnätverk i dessa länder.

13.  Europaparlamentet anser att det behöver upprättas ett samarbete mellan EU och dess medlemsstater, å ena sidan, och utvecklingsländerna, särskilt länderna i Västafrika, å andra sidan, när det gäller utbildning av vårdpersonal.

14.  Europaparlamentet betonar att man måste förbättra skyddet av internationell vårdpersonal och systemen för snabb evakuering av dem.

15.  Europaparlamentet beklagar det faktum att tidigare justeringar, reformer och orättvisa utvecklingsstrategier har bidragit till ineffektiva hälso- och sjukvårdssystem. Parlamentet uppmanar enträget kommissionen att hjälpa de tre drabbade länderna att utveckla sina egna hälso- och sjukvårdssystem, så att deras grundläggande hälso- och sjukvårdsbehov kan tillgodoses och de kan bygga upp den infrastruktur som behövs för att alla medborgare ska få tillgång till offentlig hälso- och sjukvård. Parlamentet anser särskilt att en långsiktig uppbyggnad av ett hälso- och sjukvårdssystem med god återhämtningsförmåga bland annat kräver i) investeringar i grundläggande offentlig hälso- och sjukvård, ii) säkerställande av säker och kvalitativ vård genom större medel till utbildning och handledning av vårdpersonal och bra löner samt tillgång till säkra läkemedel, iii) involverande av lokala intressenter och samhällsgrupper i planeringen av krishantering och utveckling. Parlamentet uppmanar internationella givare att öka det offentliga utvecklingsbiståndet till dessa länder genom landsspecifika system, såsom budgetstöd. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med partnerländer, WHO, Världsbanken och andra givare utforma samstämda behovsbaserade hälsoplaner och övervakningsförfaranden.

16.  Europaparlamentet framhåller att insatserna bör inriktas på de underliggande bristerna i kvinnors representation, tillgång till hälso- och sjukvård och tjänster samt försämrade försörjningsmöjligheter. Parlamentet betonar särskilt behovet av att erbjuda högkvalitativa grundläggande tjänster och hälso- och sjukvård, särskilt i fråga om mödravård och förlossnings- och gynekologtjänster.

17.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande EU:s roll i det globala hälsoarbetet (COM(2010)0128) och dess helhetsvision för heltäckande hälso- och sjukvårdssystem, dess horisontella synsätt och strävan efter allmänna sjukvårdssystem. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att se över detta meddelande mot bakgrund av nya insikter i samband med ebolakrisen, dock utan att slopa det heltäckande och horisontella synsättet, och att i rätt tid lägga fram och genomföra ett handlingsprogram.

18.  Europaparlamentet betonar i största allmänhet att utvecklingsländerna måste prioritera budgetmedel till att införa allmänna sociala trygghetssystem och allmänna hälso- och sjukvårdssystem som är stabila och har god återhämtningsförmåga, att skapa hållbar, välutrustad infrastruktur på hälso- och sjukvårdsområdet (framför allt laboratorier och vatten- och sanitetsanläggningar) i tillräckligt stor omfattning, samt erbjuda grundläggande tjänster och vård av hög kvalitet. Parlamentet betonar att antalet vårdanställda måste vara tillräckligt stort i förhållande till befolkningen, och uppmanar regeringarna i de drabbade länderna att säkerställa att vårdpersonal får lön och att pengar till hälso- och sjukvård når fram till befolkningen. Parlamentet tillstår dock att den pågående krisen inte kan lösas enbart av hälso- och sjukvårdssystemen, utan att det krävs en övergripande strategi som omfattar olika sektorer, såsom utbildning och fortbildning, sanitet, livsmedelssäkerhet och dricksvatten, för att åtgärda de kritiska bristerna i alla grundläggande tjänster. Parlamentet betonar samtidigt att utbildning som omfattar kulturella aspekter och övertygelser också är en mycket viktig del av återhämtningen.

19.  Europaparlamentet påpekar att investeringar i hälso- och sjukvårdssektorn är en viktig drivkraft för ekonomisk utveckling och bidrar till att minska fattigdomen i utvecklingsländerna. Parlamentet välkomnar införandet av mål 3 Säkerställa friska levnadsår och främja välbefinnande för alla i alla åldrar i förslaget till framtida mål för hållbar utveckling.

20.  Europaparlamentet betonar att de långsiktiga kostnadsplaner som behövs för att bygga upp heltäckande hälso- och sjukvårdssystem med god återhämtningsförmåga dessutom måste omfatta ett tillräckligt stort antal utbildade vårdanställda, tillgång till tillräckliga medicinska förnödenheter samt kraftfulla hälsoinformationssystem.

21.  Europaparlamentet begär att forskningsinfrastrukturen ska kompletteras med ett nytt regionalt offentligt forskningscentrum för infektionssjukdomar i Västafrika, och att ett samarbete mellan universitet inleds, med deltagande av EU och dess medlemsstater.

22.  Europaparlamentet understryker att man måste ta itu med sociala ojämlikheter för att kunna bygga upp ett varaktigt allmänt hälso- och sjukvårdssystem med god återhämtningsförmåga. Parlamentet stöder i detta syfte införandet av ett offentligt finansierat gratis offentligt hälso- och sjukvårdssystem, och uppmanar med kraft kommissionen att tillsammans med partnerländer och andra givare snarast lägga fram ett program för införande av ett allmänt hälso- och sjukvårdssystem som garanterar ett ömsesidigt ansvar för risker på hälso- och sjukvårdsområdet.

23.  Europaparlamentet uppmanar alla länder att engagera sig för ett allmänt hälso- och sjukvårdssystem och utarbeta en plan som kartlägger nationella resurser och eventuell internationell finansiering för att uppnå detta mål. Parlamentet stöder målet att öka budgeten för hälso- och sjukvård i alla länder till den erkända miniminivån på 86 USD per person för grundläggande hälso- och sjukvårdstjänster.

24.  Europaparlamentet välkomnar den internationella högnivåkonferensen om ebola som hölls den 3 mars 2015 av EU och de viktigaste partnerna i syfte att utrota ebola, men också för att bedöma hur de drabbade länderna har påverkats, så att man kan se till att utvecklingsbiståndet bygger vidare på humanitära insatser.

25.  Europaparlamentet stöder idén om en ”Marshallplan” för att åter få fart på dessa länders ekonomier. Parlamentet föreslår tekniskt bistånd till ländernas administrationer för att öka deras kapacitet och säkerställa att pengarna når fram till folket och inte försvinner till följd av korruption eller andra skäl.

26.  Europaparlamentet välkomnar internationella insatser för att lätta på skuldbördan för de länder som drabbats av ebolaviruset.

27.  Europaparlamentet anser att EU:s partnerskap med krisområdet endast kommer att kunna fungera effektivt om Liberia, Guinea och Sierra Leone kan ta ansvar för sin egen utveckling så snart som möjligt.

28.  Europaparlamentet anser att elfte Europeiska utvecklingsfondens programplanering bör ses över för att säkerställa att investeringar i hälso- och sjukvård och god samhällsstyrning prioriteras för alla länder med skör offentlig infrastruktur. Parlamentet är oroat över att hälso- och sjukvård, vatten och sanitet inte är prioriterade sektorer i de nationella vägledande programmen för Liberia och Sierra Leone. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa mekanismer för att övervaka bistånd mer noggrant.

29.  Europaparlamentet anser att man vid halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen inte längre kan ignorera den risk som en strukturell underfinansiering av EU:s humanitära bistånd innebär.

30.  Europaparlamentet välkomnar varmt insatserna från humanitära biståndsarbetare och vårdpersonal på plats, som med fara för sina egna liv arbetade för att hålla tillbaka denna stora hälsokris.

31.  Europaparlamentet gratulerar FN:s Mission for Ebola Emergency Response (UNMEER), partnerorganisationer och icke-statliga humanitära organisationer, såsom Läkare utan gränser, Internationella rödakors- och halvmånefederationen och Emergency, för det fältarbete de har utfört, och välkomnar deras stora insats och hjälp med att kontrollera detta utbrott. Parlamentet beklagar det olämpliga bemötande som en del medicinsk och annan personal som deltagit i kampen mot ebolautbrottet fick när de återvände från Afrika.

32.  Europaparlamentet anser att tillgången till läkemedel av princip inte längre ska vara avhängig av patienters köpkraft utan måste tillgodose sjuka människors behov, samt att det inte får vara marknaden som på egen hand bestämmer vilka läkemedel som ska tillverkas.

33.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att respektera EU:s princip om en konsekvent politik för utveckling, som fastställs i artikel 208 i EUF-fördraget, genom att främja rättvis och jämlik internationell handel, medicinsk forskning och innovationsstrategier som främjar och underlättar allmän tillgång till läkemedel.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka alternativ till patentmonopol när det gäller framtagandet av läkemedel och vaccin som tillverkas av offentlig-privata partnerskap, såsom initiativet för innovativa läkemedel, som kan säkerställa att patienter får tillgång till behandlingar, att hälso- och sjukvårdsbudgetar är hållbara och att man på ett effektivt sätt kan reagera på kriser såsom den som orsakades av ebolaviruset, eller liknande hot.

35.  Europaparlamentet påminner om att man måste öka den globala epidemiologiska forskningskapaciteten, utveckla snabbtester och garantera tillgången till vaccin. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang att stora delar av EU:s forskningsmedel har utnyttjats för att bekämpa ebolaviruset, inklusive genom initiativet för innovativa läkemedel, Horisont 2020-programmet och programmet för partnerskapet mellan Europa och utvecklingsländerna inom området klinisk prövning (EDCTP). Parlamentet understryker att även om vaccin är välkomna så är de troligtvis inte lämpade för att utrota ebola, eftersom viruset muterar. Parlamentet betonar därför att man i finansieringen måste prioritera en stärkning av allmänna hälso- och sjukvårdssystem, hygien, begränsning av smitta, tillförlitliga snabbtester i tropiska miljöer och läkemedel som inriktas på viruset och dess symptom.

36.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla berörda parter att främja spridning av kunskaper på hälsoområdet till allmänheten genom att fokusera på frågan om traditionella seder som är oförenliga med arbetet för att förhindra att sjukdomen sprids bland befolkningen.

37.  Europaparlamentet betonar att EU bör främja effektiv och rättvis finansiering av forskning som främjar alla människors hälsa och säkerställer att innovationer och ingripanden leder till tillgängliga lösningar till ett rimligt pris. Parlamentet upprepar i synnerhet att modeller där kostnaderna för forskning och utveckling frikopplas från läkemedelspriserna bör undersökas, inklusive möjligheter till tekniköverföring till utvecklingsländer.

38.  Europaparlamentet upprepar att man behöver investera i försummade sjukdomar. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att fortsätta diskussionerna om denna fråga och att ordna för ett omfattande samarbete mellan de offentliga och de privata sektorerna, under förutsättning att skyddsåtgärder vidtas för att förhindra att offentlig-privata partnerskap skadar sårbara människor på en oreglerad marknad. Detta samarbete bör syfta till att stärka nationella hälso- och sjukvårdssystem och främja att resultaten kommer den berörda befolkningen till godo. Parlamentet välkomnar att EU, för att bemöta det brådskande behovet av forskning om nya behandlingar, har tillhandahållit 138 miljoner euro för projekt för kliniska tester för nya vaccin och tester för snabb diagnos och behandling inom ramen för Horisont 2020 och initiativet för innovativa läkemedel. Parlamentet lovordar den europeiska läkemedelsindustrin, som också har utlovat stora resurser för att stödja forskningsinsatserna.

39.  Europaparlamentet understryker att ebola och andra epidemier utgör transnationella hot som kräver internationellt samarbete. Parlamentet uppmanar WHO att se över IHR för att införa ömsesidigt ansvar och ekonomiskt stöd, även för att ta itu med de bakomliggande orsakerna.

40.  Mot bakgrund av det knapphändiga genomförandet av IHR och bristerna i den epidemiologiska övervakningen välkomnar Europaparlamentet det franska programmet RIPOST (nätverk av offentliga hälso- och sjukvårdsinstitut i Västafrika).

41.  Europaparlamentet betonar att även om sjukdomsutbrottet börjar avta så finns viruset fortfarande kvar i könskörtlarna flera månader efter tillfrisknandet, och att sexuell rådgivning och familjeplanering därför måste göras tillgänglig som en del av åtgärderna i hälso- och sjukvårdssystemet och på utbildningsområdet.

42.  Europaparlamentet understryker att det verkar allt troligare att en livsmedelskris kommer att följa på epidemin, som har lamslagit småskaliga jordbruk. Medlemsstaterna, kommissionen och det internationella samfundet uppmanas att investera i långsiktig utveckling av småskaliga jordbruk för att undanröja riskerna för jordbrukshushåll och för Västafrikas framtida livsmedelssäkerhet.

43.  Europaparlamentet uppmanar det behöriga utskottet att, i nära samarbete med EU:s ebolasamordnare och efter parlamentets resa till Sierra Leone, övervaka de krishanteringsåtgärder som har vidtagits innan det lägger fram en slutgiltig utvärdering baserad på väldefinierade kriterier.

44.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, regeringarna och parlamenten i länderna i Afrikanska unionen, Förenta nationernas generalsekreterare och Världshälsoorganisationen.

(1) Antagna texter, P8_TA(2014)0026.
(2) Seder som exempelvis det traditionella förbudet mot att bränna döda kroppar.

Rättsligt meddelande