Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2015/2063(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0316/2015

Ingivna texter :

A8-0316/2015

Debatter :

PV 24/11/2015 - 12
CRE 24/11/2015 - 12

Omröstningar :

PV 25/11/2015 - 9.7
CRE 25/11/2015 - 9.7
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2015)0410

Antagna texter
PDF 331kWORD 138k
Onsdagen den 25 november 2015 - Strasbourg Slutlig utgåva
Att förhindra att EU-medborgare radikaliseras och rekryteras av terroristorganisationer
P8_TA(2015)0410A8-0316/2015

Europaparlamentets resolution av den 25 november 2015 om att förhindra att EU-medborgare radikaliseras och rekryteras av terroristorganisationer (2015/2063(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 3, 5, 6, 7, 8, 10 och 21 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 4, 8, 10, 16, 67, 68, 70, 71, 72, 75, 82, 83, 84, 85, 86, 87 och 88 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rapporten Europeiska unionens undersökning av minoriteter och diskriminering Data i fokus-rapport nr 2: Muslimer, vilken utarbetats av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), och FRA:s undersökning Judars erfarenheter av diskriminering och hatbrott i EU:s medlemsstater,

–  med beaktande av den resolution som FN:s säkerhetsråd antog den 8 oktober 2004 om det hot mot internationell fred och säkerhet som terroristhandlingar utgör,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 6, 7, 8, 10.1, 11, 12, 21, 48, 49, 50 och 52,

–  med beaktande av EU:s strategi för inre säkerhet, som antogs av rådet den 25 februari 2010,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 november 2010 EU:s strategi för den inre säkerheten i praktiken: Fem steg mot ett säkrare Europa (COM(2010)0673) och inrättandet av nätverket för kunskapsspridning om radikalisering (RAN),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2013 om andra rapporten om genomförandet av strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 januari 2014 Att förhindra radikalisering som leder till terrorism och våldsam extremism: en skärpning av EU:s insatser (COM(2013)0941),

–  med beaktande av den ändrade versionen av EU:s strategi för att bekämpa radikalisering och rekrytering till terrorism, som antogs av rådet (rättsliga och inrikes frågor, RIF) vid dess möte den 19 maj 2014 och godkändes av rådet vid dess möte den 5 och 6 juni 2014 (dokument nr 9956/14),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 juni 2014 Slutrapport om genomförandet av strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen 2010–2014 (COM(2014)0365),

–  med beaktande av Europols rapport för 2014 om den rådande situationen och tendenserna inom terrorismen i Europa,

–  med beaktande av den resolution som FN:s säkerhetsråd antog den 24 september 2014 om det hot mot internationell fred och säkerhet som terroristhandlingar utgör (resolution 2178 (2014)),

–  med beaktande av den rapport som EU:s samordnare för kampen mot terrorism lade fram för Europeiska rådet den 24 november 2014 (15799/14),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 december 2014 om att förnya strategin för inre säkerhet i EU(2),

–  med beaktande av rådets (RIF) slutsatser av den 9 oktober och den 5 december 2014,

–  med beaktande av uttalandet från rådets (RIF) informella möte den 11 januari 2015,

–  med beaktande av sin debatt vid plenarsammanträdet den 28 januari 2015 om åtgärder mot terrorism,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 februari 2015 om åtgärder mot terrorism(3),

–  med beaktande av rådets (RIF) informella möte i Riga den 29–30 januari 2015,

–  med beaktande av rådets (RIF) slutsatser av den 12 och 13 mars 2015,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 april 2015 Europeiska säkerhetsagendan (COM(2015)0185),

–  med beaktande av domstolens dom om direktivet om lagring av uppgifter,

–  med beaktande av tilläggsprotokollet till Europarådets konvention om förebyggande av terrorism och Europarådets handlingsplan för bekämpande av våldsbejakande extremism och radikalisering som leder till terrorism, som antogs den 19 maj 2015,

–  med beaktande av kommissionens grönbok Stärkande av det ömsesidiga förtroendet inom det europeiska rättsliga området – en grönbok om tillämpningen av EU:s straffrättsliga lagstiftning på frågor som rör frihetsberövande (COM(2011)0327),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för kultur och utbildning (A8-0316/2015), och av följande skäl:

A.  Mer än 5 000 EU-medborgare har anslutit sig till terroristorganisationer och andra militära grupper – särskilt Islamiska staten (Daish) och Jahbat al-Nusra med flera – utanför EU, i synnerhet i Mellanöstern och Nordafrika (MENA-regionen). Denna företeelse breder ut sig i allt snabbare takt och har nu blivit ett stort problem.

B.  Radikalisering har blivit en term som används för att beskriva den företeelse där människor anammar intoleranta åsikter, synsätt och idéer som kan leda till våldsbejakande extremism.

C.  De nyliga terrordåden i Frankrike, Belgien, Tunisien och Köpenhamn visar att de ”utländska” stridande – i många fall EU-medborgare – som vistas och förflyttar sig på EU:s territorium och i EU:s närområde utgör säkerhetshot. EU har fördömt dessa terrordåd i skarpast möjliga ordalag och har åtagit sig att stå vid medlemsstaternas sida i kampen mot terrorismen inom och utanför EU:s territorium.

D.  De fruktansvärda terroristattacker som dödade och skadade hundratals människor i Paris den 13 november 2015 visade på nytt på det akuta behovet av samordnade åtgärder från medlemsstaternas och Europeiska unionens sida för att man ska kunna förhindra radikalisering och bekämpa terrorism.

E.  Hotet från terrorism är stort i EU, särskilt i de länder som har deltagit eller fortfarande deltar i yttre militära åtgärder i Mellanöstern och Afrika.

F.  Radikaliseringen av dessa ”europeiska stridande” är en komplex och dynamisk företeelse som beror på ett antal globala, sociologiska och politiska faktorer. Det finns inte någon gemensam profil utan företeelsen berör män, kvinnor och i synnerhet unga EU-medborgare från alla sociala miljöer vars gemensamma nämnare är en känsla av att ha kommit på kant med samhället. Anledningarna till radikalisering kan vara socioekonomiska, ideologiska, personliga eller psykologiska, och därför måste man i detta sammanhang beakta varje berörd individs personliga bakgrund.

G.  På grund av terrorism och radikalisering förekommer det i stor utsträckning stereotypa uppfattningar om religioner, vilket i sin tur leder till nya vågor av hatbrott och hatpropaganda som motiveras av rasism, främlingsfientlighet eller intolerans gentemot åsikter, trosuppfattningar eller religioner. Det är viktigt att framhålla att det är en förvrängning av religionen, inte religionen i sig, som är en av orsakerna till radikalisering.

H.  Radikalisering bör inte förknippas med någon särskild ideologi eller tro utan kan förekomma inom dem alla.

I.  Ett av de argument som används av våldsbejakande extremister när dessa rekryterar unga människor är att islamofobin ökar till följd av åratal av krig mot terrorismen, och att Europa inte längre är en plats där muslimer är välkomna eller kan leva på lika villkor och utöva sin religion utan att bli diskriminerade och stigmatiserade. Detta kan leda till en känsla av sårbarhet, aggressiv ilska, frustration, ensamhet och isolering från samhället.

J.  Kampen mot radikaliseringen kan inte begränsas till islamistisk radikalisering. Religiös radikalisering och våldsbejakande extremism berör också hela den afrikanska kontinenten, och den politiska radikaliseringen drabbade även Europa 2011, genom Anders Behring Breiviks attentat i Norge.

K.  De allra flesta terroristattacker i EU-länder har i många år utförts av separatistorganisationer.

L.  Enligt Europol utfördes 152 terroristattacker i EU under 2013, varav två var ”religiöst motiverade” och åttiofyra var motiverade av etno-nationalistiska eller separatistiska övertygelser. Under 2012 utfördes 219 terroristattacker i EU, varav sex var ”religiöst motiverade”.

M.  Kampen mot terrorismen och insatserna för att förhindra att EU-medborgare radikaliseras och rekryteras av terroristorganisationer omfattas fortfarande i allt väsentligt av medlemsstaternas behörighet, men det är ytterst viktigt att samarbeta inom EU för att ett effektivt och verkningsfullt informationsutbyte ska kunna ske mellan brottsbekämpande organ i syfte att bekämpa det hot som terrorismens gränsöverskridande karaktär utgör. Det behövs följaktligen en samordnad europeisk strategi som skulle skapa ett mervärde när det gäller att inte bara, vid behov, samordna och harmonisera den tillämpliga lagstiftningen inom ett område där EU-medborgarna kan röra sig fritt, utan även göra förebyggande åtgärder och terrorismbekämpning verkningsfulla. Insatser mot den olagliga handeln med skjutvapen bör vara en prioriterad fråga för EU i kampen mot grov och organiserad internationell brottslighet.

N.  De mänskliga rättigheterna måste utgöra navet för unionens strategier för terrorismbekämpning och förhindrande av radikalisering, samtidigt som det måste säkerställas att en korrekt avvägning görs mellan medborgarnas säkerhet och respekten för de grundläggande rättigheterna, däribland rätten till säkerhet, rätten till privatliv samt yttrande-, religions- och föreningsfriheten.

O.  Judiska befolkningsgrupper är mål för terroristattacker och antisemitiska attacker, vilket har ökat otryggheten och rädslan bland dessa befolkningsgrupper i Europa.

P.  Ökningen av terrorism och antalet utländska stridande har lett till en ökad intolerans mot etniska och religiösa grupper i flera europeiska länder. För att förhindra extremistisk terrorism är det viktigt att ta ett helhetsgrepp och bekämpa både diskriminering i allmänhet och islamofobi och antisemitism i synnerhet.

Q.  Det finns redan ett visst antal instrument i Europa för att bemöta EU-medborgarnas radikalisering, och EU och dess medlemsstater bör använda dessa verktyg fullt ut och förbättra dem så att de tar hänsyn till de utmaningar som EU och medlemsstaterna står inför just nu. Det finns fortfarande ett motstånd bland medlemsstaterna mot att samarbeta på känsliga områden, t.ex. genom informations- och underrättelseutbyte. Med tanke på att radikal terrorism, som går tvärtemot de europeiska värderingarna, har ökat kraftigt måste nya resurser sättas in samtidigt som stadgan om de grundläggande rättigheterna måste respekteras.

R.  Alla åtgärder som medlemsstaterna och EU vidtar måste bygga på respekt för de grundläggande rättigheterna och de medborgerliga friheterna, närmare bestämt rätten till privatliv, rätten till säkerhet, rätten till uppgiftsskydd, oskuldspresumptionen, rätten till en rättvis rättegång och ett korrekt rättsförfarande, yttrandefrihet och religionsfrihet. EU-medborgarnas säkerhet måste uppnås utan att det inkräktar på deras fri- och rättigheter. Dessa båda principer är nämligen två sidor av samma mynt.

S.  Hur risken för radikalisering bemöts och hur förhindrande av rekrytering till terroristorganisationer sköts varierar ibland väsentligt mellan EU:s medlemsstater. Vissa medlemsstater har redan vidtagit effektiva åtgärder, medan andra har hamnat på efterkälken i arbetet med att ta itu med dessa företeelser.

T.  Det är hög tid att vidta samordnade åtgärder på europeisk nivå för att förhindra att EU-medborgare radikaliseras och rekryteras av terroristorganisationer. Målsättningen måste vara att få bukt med denna växande företeelse och således stoppa EU-medborgarnas resor till konfliktområden, avradikalisera dem som stannar hemma och förhindra att fler terrordåd begås.

U.  Detta är en internationell företeelse, och lärdomar kan dras från många delar av världen.

V.  För att förhindra att EU-medborgare radikaliseras och rekryteras av terroristorganisationer är det nu viktigt att inrikta sig och satsa på förebyggande åtgärder i högre grad än på reaktiva åtgärder. En strategi för att bekämpa extremism, radikalisering och rekrytering till terroristorganisationer inom EU kan fungera endast om den utarbetas parallellt med en strategi som är inriktad på integration och social inkludering samt på återanpassning och avradikalisering av återvändande ”utländska stridande”.

W.  Vissa former av internetanvändning främjar radikalisering genom att göra det möjligt för fanatiker världen över att komma i kontakt med varandra och rekrytera sårbara individer utan någon som helst fysisk kontakt och på ett sätt som är svårt att spåra.

X.  Det är mycket viktigt att göra tydlig åtskillnad mellan å ena sidan beteenden som syftar till att förbereda och/eller stödja terroristattacker och å andra sidan extremisters handlingar eller åsikter som saknar brottsligt uppsåt och inte utgör en brottslig handling.

Y.  Radikal terrorism tycks bero på faktorer både inom och utanför EU.

Z.  Kampen mot radikal terrorism måste ingå i en övergripande strategi för att garantera ett öppet EU som grundas på en uppsättning gemensamma värderingar.

AA.  Det är viktigt att radikaliseringen av ungdomar inte tas ur sitt sociala och politiska sammanhang, utan analyseras i ett bredare perspektiv genom konfliktsociologiska studier och våldsstudier.

AB.  Orsakerna till radikal terrorism har inte studerats tillräckligt. Bristen på integration kan inte ses som den främsta orsaken till radikal terrorism.

AC.  Enligt EU-domstolen medför det förhållandet att en person har tillhört en organisation som på grund av sin delaktighet i terroristhandlingar har förts upp i förteckningen i bilagan till rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931/Gusp, och att vederbörande aktivt har stött organisationens väpnade kamp, inte automatiskt att det föreligger synnerliga skäl att anta att denna person har förövat ett ”grovt icke-politiskt brott” eller begått ”gärningar som strider mot Förenta nationernas syften och grundsatser”. Om det emellertid föreligger synnerliga skäl att anta att en person har förövat ett sådant brott eller gjort sig skyldig till sådana gärningar ska detta konstaterande föregås av en prövning i varje enskilt fall av de exakta omständigheterna i syfte att bedöma huruvida vederbörande kan göras individuellt ansvarig för utförandet av dessa handlingar.

AD.  För att ett uppehållstillstånd som har beviljats en flykting ska kunna återkallas på grund av att flyktingen stöder en sådan terroristorganisation är de behöriga myndigheterna emellertid skyldiga att, under de nationella domstolarnas kontroll, göra en bedömning i det enskilda fallet av de särskilda faktiska omständigheter som rör såväl organisationens som den berörda flyktingens handlingar.

I.Det europeiska mervärdet av åtgärderna för att förhindra terrorism

1.  Europaparlamentet fördömer, mot bakgrund av de dramatiska händelserna i Paris, de dödliga attackerna och uttrycker sitt djupa deltagande och sin solidaritet med offren och deras anhöriga, samtidigt som det på nytt framhåller behovet att ta ställning mot våld. Parlamentet fördömer också de stereotypa, främlingsfientliga och rasistiska budskap och metoder som används av enskilda personer och kollektiva myndigheter och som direkt eller indirekt kopplar terroristattackerna till de flyktingar som för närvarande flyr från sina länder på jakt efter en säkrare plats eftersom krigs- och våldshandlingar dagligen förekommer i deras hemländer.

2.  Europaparlamentet framhåller att terrorism inte kan och inte bör kopplas till någon specifik religion, nationalitet eller civilisation.

3.  Europaparlamentet är oroat över att det är sannolikt, om man inte vidtar åtgärder för att motverka förutsättningarna för terrorismens utbredning, att antalet EU-medborgare som reser till andra länder för att gå med i jihadistiska grupper eller andra extremistgrupper kommer att öka under de närmaste åren, liksom de specifika säkerhetshot som de berörda personerna utgör när de återvänder till EU och unionens grannländer, inte minst med tanke på den pågående militära upptrappningen i Mellanöstern och Nordafrika. Parlamentet efterlyser en omfattande studie om effektiviteten i de nationella insatserna och EU-insatserna för att förhindra och bekämpa terrorism.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt fastställa en handlingsplan för genomförande och utvärdering av EU:s strategi för att bekämpa radikalisering och rekrytering till terrorism och utgå från ett utbyte av bästa praxis och en sammanslagning av kompetens inom EU, en utvärdering av de åtgärder som vidtagits i medlemsstaterna och samarbete med tredjeländer och internationella organisationer, med vederbörlig respekt för internationella konventioner om de mänskliga rättigheterna och genom en strategi för samråd i vilka ett antal berörda parter och sektorer deltar. Kommissionen bör bidra till och hjälpa medlemsstaterna att ta fram en ändamålsenlig och kraftfull kommunikationsstrategi för att förhindra att såväl EU-medborgare som tredjelandsmedborgare bosatta i EU radikaliseras och rekryteras av terroristorganisationer.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samordna sina strategier, dela med sig av den information och den erfarenhet som de besitter, genomföra bästa praxis både nationellt och på EU-nivå samt samarbeta i syfte att få fram nya initiativ för att bekämpa radikalisering och rekrytering till terrorism genom att uppdatera sina nationella förebyggande strategier och upprätta nätverk för dem som arbetar med dessa frågor på grundval av de tio prioriterade handlingsområden som identifieras i EU:s strategi för att bekämpa radikalisering och rekrytering till terrorism. Parlamentet betonar i detta avseende vikten av att främja och stärka de brottsbekämpande myndigheternas samarbete över gränserna, och framhåller att tillräckliga resurser och utbildning för poliser som arbetar ute på fältet är av avgörande betydelse.

6.  Europaparlamentet begär att rådets alla handlingsplaner och riktlinjer för den pågående EU-strategin för att bekämpa radikalisering och rekrytering till terrorism offentliggörs.

7.  Europaparlamentet anser att tilläggsprotokollet till Europarådets konvention om förebyggande av terrorism, samt FN:s säkerhetsråds resolution 2178, är de dokument som bör användas av medlemsstaterna och EU-institutionerna för att nå fram till en gemensam definition för kriminalisering av personer som betraktas som ”utländska stridande”. Kommissionen uppmanas att, med stöd av det nya expertcentrumet inom RAN, ingående studera de primära faktorer, den process och de olika influenser och omständigheter som leder till radikalisering.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med Europol och samordnaren för kampen mot terrorism utarbeta en årlig rapport om säkerhetsläget i Europa, även vad gäller riskerna för radikalisering och konsekvenserna för människors säkerhet och fysiska integritet i EU, och att i samband med detta årligen rapportera till parlamentet.

9.  Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är att till fullo använda redan befintliga instrument för att förhindra att EU-medborgare radikaliseras och rekryteras av terroristorganisationer. Parlamentet understryker vikten av att alla relevanta interna och externa instrument används på ett holistiskt och övergripande sätt. Kommissionen och medlemsstaterna rekommenderas att använda tillgängliga medel, särskilt från instrumentet ISF-Polis inom fonden för inre säkerhet (ISF), för att stödja projekt och åtgärder som syftar till att förhindra radikalisering. Parlamentet framhåller den viktiga roll som RAN och dess expertcentrum kan spela när det gäller att ta sig an målet att motverka radikaliseringen av EU-medborgare på ett övergripande sätt. Detta nätverk måste bli mer känt och synligt för de aktörer som deltar i kampen mot radikalisering.

II.Åtgärder för att förhindra våldsbejakande extremism och radikal terrorism i fängelser

10.  Europaparlamentet understryker att fängelserna alltjämt är en av flera grogrunder för spridning av såväl radikala och våldsbejakande ideologier som radikal terrorism. Kommissionen uppmanas att uppmuntra till ett utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna för att ta itu med ökningen av radikal terrorism i fängelserna i Europa. Medlemsstaterna uppmuntras att omedelbart vidta åtgärder mot överbeläggningen i fängelserna, eftersom den är ett akut problem i många medlemsstater och i betydande grad ökar risken för radikalisering och försämrar möjligheterna till rehabilitering. Parlamentet erinrar om att offentliga institutioner för skydd av barn och ungdomar samt förvars- och rehabiliteringsenheter också kan fungera som grogrunder för radikalisering bland minderåriga, som utgör en särskilt sårbar målgrupp.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå riktlinjer på grundval av bästa praxis om vilka åtgärder som bör genomföras i fängelserna i Europa för att förhindra radikalisering och våldsbejakande extremism, med full respekt för de mänskliga rättigheterna. Fångar som befunnits vara anhängare av våldsbejakande extremism eller som redan rekryterats av terroristorganisationer bör hållas avskilda från övriga fångar eftersom det därigenom kan bli möjligt att förhindra att radikal terrorism påtvingas andra under hot och att begränsa radikaliseringen i fängelserna. Parlamentet påpekar emellertid att sådana åtgärder bör föreskrivas endast efter en bedömning i det enskilda fallet att de bör grundas på ett rättsligt beslut och prövas av de behöriga rättsliga myndigheterna. Kommissionen och medlemsstaterna rekommenderas vidare att göra en bedömning av dokumentation och erfarenheter i fråga om att hålla fångar avskilda på fängelserna i syfte att begränsa radikaliseringen. Denna bedömning måste ligga till grund för arbetet med att ta fram rutiner för de nationella fängelsesystemen. Parlamentet påminner samtidigt om att de åtgärder som vidtas bör vara proportionerliga och fullt ut förenliga med fångarnas grundläggande rättigheter.

12.  Europaparlamentet stöder inrättandet av specialutbildningar för all fångvårdspersonal, för yrkesverksamma som kommer i kontakt med fängelsemiljön och för personal från trossamfund och icke-statliga organisationer som har kontakt med fångar, i syfte att lära dem att i ett tidigt skede upptäcka, förhindra och hantera beteenden som tyder på radikalisering och extremism. Parlamentet betonar att en lämplig utbildning och rekrytering av religiösa, filosofiska och sekulära representanter behövs inte bara för att på ett adekvat sätt tillgodose fångarnas kulturella och andliga behov i fängelserna, utan också för att skapa en motpol till eventuell radikal retorik.

13.  Europaparlamentet uppmuntrar inrättandet av pedagogiska program med adekvat finansiering i Europas fängelser för att främja fångarnas kritiska tänkande och religiösa tolerans samt deras återintegrering i samhället, och för att personer som är unga, sårbara och mer mottagliga för radikalisering och rekrytering till terroristorganisationer ska erbjudas särskilt stöd. Detta måste ske med den yttersta respekt för fångarnas mänskliga rättigheter. Parlamentet anser att uppföljande åtgärder också bör erbjudas efter frigivningen från fängelset.

14.  Europaparlamentet konstaterar att en fängelsemiljö som fullt ut respekterar fångarnas mänskliga rättigheter och uppfyller internationella och regionala normer, inklusive FN:s regler om miniminormer för behandling av fångar, är av central betydelse för dessa insatser.

III.Förebyggande av radikal terrorism på internet

15.  Europaparlamentet konstaterar att internet ger upphov till särskilda utmaningar på grund av sin globala och gränsöverskridande karaktär, som skapar rättsliga luckor och konflikter mellan olika rättsskipningsområden och därmed gör det möjligt för rekryterare och radikaliserade personer att lätt kommunicera över stora avstånd från världens alla hörn utan några fysiska gränser och utan att behöva upprätta en bas eller söka skydd i något särskilt land. Parlamentet påminner om att internet och de sociala nätverken används som centrala plattformar när det gäller att påskynda radikalisering och utvecklingen av fundamentalism genom att underlätta en snabb masspridning över hela världen av hat- och terroristpropaganda. Parlamentet är bekymrat över att denna terroristpropaganda ska påverka i synnerhet yngre personer, som är särskilt sårbara. Parlamentet understryker den roll som utbildning och kampanjer för att öka medvetenheten hos allmänheten kan spela när det gäller att förebygga radikalisering på internet. Parlamentet framhåller på nytt vikten av yttrandefriheten, inte bara offline utan även online. Yttrandefriheten bör underbygga alla lagstiftningsåtgärder mot radikalisering via internet och sociala medier. Parlamentet noterar den dialog som inletts på europeisk nivå med internetföretag för att förebygga spridning av olagligt innehåll på nätet och göra det möjligt att snabbt radera sådant innehåll, i enlighet med EU:s lagstiftning och nationell lagstiftning och i full överensstämmelse med yttrandefriheten. Parlamentet kräver att en effektiv strategi utarbetas för att upptäcka och radera olagligt material som anstiftar till våldsbejakande extremism – samtidigt som man respekterar de grundläggande rättigheterna och yttrandefriheten – samt efterlyser i synnerhet en spridning av effektiva budskap som en motpol till terroristpropaganda.

16.  Europaparlamentet påminner om att internetföretagen, de sociala medierna och internetleverantörerna har ett rättsligt ansvar att samarbeta med medlemsstaternas myndigheter genom att skyndsamt – och med full respekt för rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna, däribland yttrandefriheten – radera olagligt innehåll som bidrar till spridningen av våldbejakande extremism. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör överväga rättsliga åtgärder, inklusive straffrättsliga förfaranden, mot internetföretag, sociala medier och internetleverantörer som inte tillmötesgår en administrativ eller rättslig begäran om radering av olagligt innehåll eller terroristpropaganda på de berörda företagens internetplattformar. Företag som vägrar eller avsiktligt underlåter att samarbeta och som därigenom gör det möjligt för olagligt innehåll att spridas, bör betraktas som medansvariga – skyldiga till försummelse eller handlande med berått mod –, och de som gör sig skyldiga till detta bör i sådana fall ställas inför rätta.

17.  Europaparlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att säkerställa en strängare kontroll av webbplatser som sprider hatpropaganda.

18.  Europaparlamentet är övertygat om att internet är en effektiv plattform för att sprida ett budskap såväl om respekt för mänskliga rättigheter som mot våld. Parlamentet anser att internetbranschen och internetleverantörerna bör samarbeta med medlemsstaternas myndigheter och det civila samhället för att främja kraftfulla och attraktiva budskap mot hatpropaganda och radikalisering på internet. Detta arbete bör bygga på Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. De som står bakom de digitala plattformarna uppmanas att samarbeta med medlemsstaterna, det civila samhället och organisationer med expertis inom avradikalisering av terrorister och bedömning av hatpropaganda i syfte att delta i spridningen av förebyggande budskap som lägger grunden för ett kritiskt tänkande och en avradikaliseringsprocess. I detta sammanhang är det även viktigt att hitta nya lagliga metoder för att motverka terrorist- och hatpropaganda och därmed göra det svårare att radikalisera människor via internet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra till utveckling av sådana motbudskap online och att ha ett nära samarbete med det civila samhällets organisationer för att stärka kanalerna för spridning och främjande av demokratiska budskap mot våld.

19.  Europaparlamentet stöder genomförandet av program för att öka kunskaperna bland ungdomar om hatpropaganda på nätet och de risker som den medför, samt för att främja utbildning gällande medier och internet. Parlamentet stöder också genomförandet av utbildningsprogram för att mobilisera, utbilda och skapa nätverk av unga aktivister som försvarar de mänskliga rättigheterna på nätet.

20.  Europaparlamentet anser att användningen av motargument, även i tredjeländer, är ett viktigt steg för att bekämpa terroristgruppernas dragningskraft i Mellanöstern och Nordafrika. Parlamentet uppmanar EU att öka sitt stöd till initiativ som den rådgivande gruppen för strategisk kommunikation om Syrien (SSCAT) och att främja spridning och finansiering av detta slags projekt i tredjeländer.

21.  Europaparlamentet anser att internetbranschen och internetleverantörerna framöver måste göra det möjligt att främja innehåll som förebygger radikalisering i syfte att motverka terroristpropaganda. En särskild europeisk samarbetsenhet bör inrättas inom Europol för att sprida god praxis i medlemsstaterna och fortlöpande samarbeta med internetoperatörerna, i syfte att lyfta fram innehåll som motverkar hat- och terroristpropaganda och på så sätt försvåra radikalisering via internet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja en effektiv användning av motbudskap och begränsningsåtgärder via internet.

22.  Europaparlamentet ser gärna att det införs en möjlighet för varje internetanvändare att snabbt och lätt anmäla olagligt innehåll på nätet och i de sociala nätverken och rapportera det till de behöriga myndigheterna, bl.a. via telefonjourer, men framhåller att de mänskliga rättigheterna, särskilt yttrandefriheten, samt EU:s lagstiftning och nationell lagstiftning måste respekteras i samband med detta.

23.  Europaparlamentet är djupt oroat över terroristorganisationernas ökande användning av krypteringsteknik som gör det omöjligt för brottsbekämpande myndigheter att upptäcka och ta del av organisationernas kommunikation och radikaliseringspropaganda även om ett domstolsbeslut föreligger. Kommissionen uppmanas eftertryckligen att utan dröjsmål ta upp dessa problem i sin dialog med internet- och it-företagen.

24.  Europaparlamentet anser att varje medlemsstat bör inrätta en specialenhet med ansvar såväl för att anmäla olagligt innehåll på internet som för att göra det lättare att upptäcka och radera sådant innehåll. Parlamentet välkomnar inrättandet inom ramen för Europol av enheten för anmälan av innehåll på internet (Internet Referral Unit, IRU), som ska ansvara för att upptäcka olagligt innehåll och stödja medlemsstaterna i detta avseende, med full respekt för samtliga berörda parters grundläggande rättigheter. Sådana enheter bör även samarbeta med EU:s samordnare för kampen mot terrorism och det europeiska centrumet mot terrorism vid Europol samt med det civila samhällets organisationer på området. Medlemsstaterna uppmuntras vidare att samarbeta med varandra och med relevanta EU-byråer i dessa frågor.

25.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av det europeiska centrumet mot terrorism den 1 januari 2016, i vilket EU-enheten för anmälan av innehåll på internet kommer att ingå. Parlamentet understryker att det är nödvändigt att tillhandahålla tillräckliga ekonomiska resurser för de extra uppgifter som Europol tilldelas i samband med inrättandet av det europeiska centrumet mot terrorism. Parlamentet kräver att i vederbörlig utsträckning få vara delaktigt i centrumets inrättande och i utformningen av dess mandat, verksamhet och finansiering.

26.  Europaparlamentet anser att det enda sättet att stoppa radikaliseringen på internet är att stärka EU:s verktyg i kampen mot it-brottslighet. Mandatet och resurserna för Europeiska it-brottscentrumet bör stärkas, jämte mandaten och resurserna för Europol och Eurojust, så att nämnda centrum på ett ändamålsenligt sätt kan bidra till att bättre upptäcka och ta itu med hot på internet och på ett bättre sätt identifiera de metoder som terroristorganisationerna använder. Parlamentet erinrar om vikten av att lämpligt utbildade experter vid Europol och i medlemsstaterna hanterar detta specifika hot. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att omorganisera EU:s lägescentral (Sitcen) och underrättelseanalyscentrum (Intcen) och se till att de koordineras med samordnaren för kampen mot terrorism, så att de bättre kan spåra brottslig verksamhet på internet och spridning av hatpropaganda som är kopplad till radikalisering och terrorism. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att öka informationsutbytet med varandra och med relevanta strukturer och organ på EU-nivå väsentligt.

27.  Europaparlamentet anser att alla EU-åtgärder och nationella åtgärder som syftar till att förhindra spridning av våldsbejakande extremism bland EU-medborgare samt rekrytering av dessa medborgare till terroristorganisationer bör respektera EU:s grundläggande rättigheter och relevant rättspraxis vid EU-domstolen och Europadomstolen, inklusive respekten för principen om oskuldspresumtion, rättssäkerhetsprincipen, rätten till en rättvis och opartisk rättegång, rätten att överklaga och principen om icke-diskriminering.

IV.Förebyggande av radikalisering genom utbildning och social integration

28.  Europaparlamentet framhåller att skolan och utbildningsväsendet har en viktig roll när det gäller att förebygga radikalisering. Skolan är helt avgörande för att främja integrationen i samhället samt utveckla ett kritiskt tänkande och främja icke-diskriminering. Medlemsstaterna uppmanas att uppmuntra utbildningsanstalterna att tillhandahålla kurser och akademiska program som syftar till att öka förståelsen och toleransen, särskilt med avseende på såväl olika religioner och religionernas historia som filosofier och ideologier. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att undervisa om grundläggande värderingar och demokratiska principer i Unionen, såsom de mänskliga rättigheterna. Det är medlemsstaternas skyldighet att garantera att deras utbildningssystem respekterar och främjar EU:s värderingar och principer och att systemens funktionssätt inte strider mot principerna om icke-diskriminering och integration.

29.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att se till att det i varje skola (från lågstadiet till och med gymnasiet) finns utbildningsprogram i internetanvändning vilka syftar till att få fram ansvarsfulla, kritiskt tänkande och laglydiga internetanvändare.

30.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att göra det möjligt för lärarna att ta aktiv ställning mot alla former av diskriminering och rasism. Parlamentet betonar även den avgörande betydelsen av utbildning och kompetenta och stödjande lärare inte bara för att stärka de sociala banden, uppmuntra en känsla av tillhörighet, utveckla kunskaper, förmågor och kompetens, inpränta grundläggande värderingar och främja social, medborgerlig och interkulturell kompetens, kritiskt tänkande och mediekunskaper, utan också för att hjälpa ungdomar – i nära samarbete med deras föräldrar och familjer – att bli aktiva, ansvarstagande och fördomsfria samhällsmedborgare. Skolan kan bygga upp elevernas motstånd mot radikalisering genom att erbjuda en säker miljö och tid för att debattera och utforska kontroversiella och känsliga frågor. Parlamentet påpekar att ungdomar utgör en särskilt sårbar grupp, eftersom de befinner sig i en svår period av sina liv under vilken de utvecklar sitt värdesystem och söker mening, samtidigt som de är mycket mottagliga och lätt kan manipuleras. Parlamentet påminner om att grupper såväl som individer kan radikaliseras, och konstaterar att radikaliseringen av individer respektive grupper kan se olika ut och kräva olika lösningar. Parlamentet framhåller den roll som samhället måste spela genom att ge unga människor bättre framtidsutsikter och en mening med sina liv, särskilt genom högkvalitativ utbildning. Dessutom poängterar parlamentet utbildningsanstalternas roll när det gäller att såväl lära ungdomar att känna igen och hantera risker och göra säkrare val som främja en stark känsla av tillhörighet, gemenskap, omsorg och ansvar för andra. Parlamentet betonar att man måste ta tillvara de många möjligheter som yrkesutbildning och akademiska kurser har att erbjuda när det gäller att exponera unga människor för de olika nationella, regionala, religiösa och etniska identiteterna i Europa.

31.  Europaparlamentet poängterar att Europas mångfald och multikulturella lokalsamhällen utgör en del av vår samhällsväv och är en mycket viktig kulturell tillgång. Alla strategier för att hantera radikalisering måste vara lyhörda och proportionerliga, så att den skiftande samhällsväven bland olika grupper respekteras och stärks.

32.  Europaparlamentet framhåller vikten av att kombinera olika avradikaliseringsprogram med åtgärder som t.ex. att etablera partnerskap med företrädare för lokalsamhällen, investera i sociala projekt och närområdesprojekt i syfte att förhindra ekonomisk och geografisk marginalisering samt skapa mentorssystem riktade till alienerade ungdomar i utanförskap vilka riskerar att bli radikaliserade. Parlamentet påminner om att samtliga medlemsstater är skyldiga att i vederbörlig ordning genomföra EU:s instrument mot diskriminering och vidta ändamålsenliga åtgärder för att ta itu med diskriminering, hatpropaganda och hatbrott som en del av strategin mot radikalisering.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaterna i arbetet med att genomföra en kommunikationskampanj för att ungdomar, men också de som arbetar med ungdomar, ska bli mer medvetna om radikaliseringsfrågor. Parlamentet betonar att utbildning och upplysningskampanjer främst bör inriktas på ingripande i ett tidigt skede för att värna om individer och skydda dem mot all risk för radikalisering. Medlemsstaterna uppmanas att införa en specialutbildning för lärare kombinerat med lämpliga verktyg, så att det blir möjligt för dem att upptäcka eventuella suspekta beteendeförändringar, identifiera vänskapsgrupper som förstärker radikalisering genom efterhärmning och agera på rätt sätt för att fånga upp de ungdomar som löper risk att rekryteras till terroristorganisationer. Parlamentet uppmuntrar vidare medlemsstaterna att investera i och ekonomiskt stödja särskilda lokaler i närheten av skolorna som fungerar som kontaktpunkter för ungdomar men även för deras familjer och för lärare och relevanta experter. I sådana lokaler bör familjerna erbjudas fritidsaktiviteter, inklusive psykologisk rådgivning. Parlamentet betonar vikten av tydliga riktlinjer på detta område så att inte lärares, fritidsledares och andras huvudsakliga uppgift att i första hand se till individens bästa äventyras, med tanke på att en överdriven inblandning från de offentliga myndigheternas sida skulle kunna motverka syftet.

34.  Europaparlamentet betonar de möjligheter som står till buds för medlemsstaterna och experter på medieundervisning genom programmet Kreativa Europa. Parlamentet konstaterar att EU:s program inom utbildning, kultur, social verksamhet och idrott är mycket viktiga som stöd i medlemsstaternas ansträngningar att bekämpa ojämlikhet och förhindra marginalisering. Parlamentet understryker vikten av att inom den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete utveckla nya aktiviteter inriktade på att främja europeiska värderingar inom utbildningen. Parlamentet står därför fast vid sin uppmaning om att bl.a. inrikta sig på fortlöpande förmedling och förverkligande av medborgerliga värden inom ramen för programmen Ett Europa för medborgarna, Erasmus+ och Kreativa Europa.

35.  Europaparlamentet framhåller att det är nödvändigt att föra en interkulturell dialog med de olika befolkningsgrupperna, ledarna och experterna för att öka kunskaperna om – och motverka – radikalisering. Parlamentet betonar det ansvar och den viktiga roll som alla religiösa samfund har när det gäller att motverka fundamentalism, hatpropaganda och terroristpropaganda. Medlemsstaterna uppmanas att titta närmare på frågan om att utbilda religiösa ledare – om möjligt i Europa – så att man förhindrar att hatpredikanter och våldsbejakande extremister bjuds in till europeiska gudstjänstlokaler samt försäkrar sig om att nämnda ledare delar de europeiska värderingarna, men också att uppmärksamma frågan om att utbilda religiösa, filosofiska och sekulära företrädare som arbetar på kriminalvårdsanstalter. Parlamentet konstaterar dock att huvuddelen av indoktrineringen och rekryteringen sker i en mer informell miljö eller på internet, även om gudstjänstlokaler kan utgöra kontaktpunkter.

36.  Europaparlamentet poängterar att det är mycket viktigt att alla aktörer görs medvetna om sitt ansvar för att förhindra radikalisering, vare sig insatserna görs på lokal, nationell, europeisk eller internationell nivå. Parlamentet ser gärna att det inrättas ett nära samarbete mellan alla aktörer i det civila samhället på nationell och lokal nivå, och ett närmare samarbete mellan aktörerna på plats, såsom föreningar och icke-statliga organisationer, för att stödja offren för terrorism och deras anhöriga samt personer som blivit radikaliserade och deras anhöriga. Parlamentet begär i detta avseende att det inrättas lämpliga utbildningar för, och ges mer ekonomiskt stöd till, dessa aktörer på plats. Parlamentet betonar emellertid att finansiering av icke-statliga organisationer och andra aktörer från det civila samhället bör separeras från det ekonomiska stödet till program mot terrorism.

37.  Europaparlamentet anser att det civila samhället och lokala aktörer har en avgörande roll att spela i utvecklingen av projekt som är anpassade efter lokala förhållanden eller organisationer men också som en hävstång för integrering av EU-medborgare som kommit på kant med samhället och lockas av radikal terrorism. Det är absolut nödvändigt att öka medvetenheten hos, informera och utbilda dem som möter dessa personer direkt i sitt arbete (lärare, utbildare, poliser, de som arbetar med skydd för barn och ungdomar och anställda inom hälso- och sjukvården) för att stärka den lokala förmågan att bekämpa radikaliseringen. Medlemsstaterna bör stödja inrättandet av strukturer som underlättar framför allt vägledning av ungdomar men också utbyten med familjer, skolor, sjukhus, universitet osv. Parlamentet påminner om att detta är möjligt endast genom långsiktiga program för sociala investeringar. De föreningar och organisationer på detta område som inte är offentliga kan uppnå utmärkta resultat när det gäller att se till att de medborgare som håller på att bli radikaliserade återintegreras i sina samhällen.

38.  Europaparlamentet anser att det är helt nödvändigt att i varje medlemsstat införa ett varningssystem för stöd och vägledning som skulle göra det möjligt för en persons anhöriga och bekanta att få stöd eller snabbt och lätt slå larm i de fall då en plötslig beteendeförändring som kan tyda på radikal terrorism utvecklas eller om någon gett sig av för att ansluta sig till en terroristorganisation. Parlamentet konstaterar i detta avseende att telefonjourer varit framgångsrika eftersom de inte bara gör det möjligt för vänner och anhöriga att rapportera om personer som misstänks ha blivit radikaliserade, utan även hjälper vännerna och de anhöriga att hantera sådana omskakande situationer. Medlemsstaterna uppmanas att undersöka möjligheterna att inrätta ett sådant system.

39.  Europaparlamentet påminner om att den ökande islamofobin i Europeiska unionen bidrar till att muslimer utestängs från samhället, vilket skulle kunna skapa ett tydligt incitament för sårbara individer att ansluta sig till våldsbejakande extremistorganisationer. Islamofobin i Europa utnyttjas i sin tur av organisationer som Daish i propagandasyfte och för rekrytering. Parlamentet rekommenderar därför att det antas en europeisk ram för antagande av nationella strategier för bekämpning av islamofobi, även i syfte att hantera diskriminering som hindrar tillgång till utbildning, sysselsättning och bostäder.

40.  Europaparlamentet understryker att nyligen genomförda studier visar att ett ökande antal unga kvinnor radikaliserats och rekryterats av terroristorganisationer, vilket pekar på deras roll i den våldsbejakande extremismen. Parlamentet anser att EU och medlemsstaterna, när de utvecklar strategier för att förhindra radikalisering, bör ta åtminstone en viss hänsyn till könsaspekten. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja allmänna program som syftar till att engagera unga kvinnor i arbetet för ökad jämlikhet och erbjuda dem stödjande nätverk där de tryggt kan tala fritt.

41.  Europaparlamentet framhåller kvinnornas viktiga funktion när det gäller att förhindra radikalisering.

V.Förstärkt utbyte av information om radikal terrorism i Europa

42.  Europaparlamentet ger på nytt uttryck för sitt åtagande att verka för ett slutförande av arbetet med EU-direktivet om passageraruppgifter (PNR) i slutet av 2015 samt för sina garantier om att direktivet kommer att vara förenligt med de grundläggande rättigheterna, att det inte kommer att innehålla någon diskriminerande praxis som bygger på ideologisk, religiös eller etnisk stigmatisering och att det till fullo kommer att respektera EU-medborgarnas rätt till uppgiftsskydd. Parlamentet påminner emellertid om att EU-direktivet om passageraruppgifter bara kommer att vara en av åtgärderna i kampen mot terrorism och att det krävs en holistisk, ambitiös och vittomfattande strategi mot terrorism och för kampen mot organiserad brottslighet – inklusive utrikespolitik, social politik, utbildningspolitik, brottsbekämpning och rättsliga frågor – för att stoppa terroristorganisationernas rekrytering av EU-medborgare.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka EU:s expertis inom förebyggande av radikalisering genom att inrätta ett europeiskt nätverk som införlivar den information som tillhandahålls av RAN och av nätverket ”Policy Planners' Network on Polarisation and Radicalisation” (PPN), samt information från experter specialiserade inom ett brett spektrum av samhällsvetenskapliga ämnen.

44.  Europaparlamentet vidhåller att det är helt nödvändigt att sörja för ett snabbt och effektivt utbyte av relevant information mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och mellan medlemsstaterna och de relevanta organen, särskilt genom att optimera användningen av och bidragen till Schengens informationssystem (SIS), Informationssystemet för viseringar (VIS), Europols nätapplikation för säkert informationsutbyte (Siena) och Europols kontaktpunkt ”Travellers” för radikaliserade EU-medborgare. För att utöka detta informationsutbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna måste man även öka förtroendet mellan medlemsstaterna och stärka rollen för och den faktiska finansieringen av EU:s olika organisationer, såsom Europol, Eurojust och Europeiska polisakademin (Cepol).

45.  Europaparlamentet uppmanar EU att inkludera problematiken kring radikal terrorism i Cepols utbildningar.

46.  Europaparlamentet betonar vikten av att inrätta en europeisk specialiserad utbildning för personal inom rättsväsendet för att göra den mer medveten om de olika formerna av radikalisering.

47.  Europaparlamentet framhåller att ett förbättrat samarbete mellan medlemsstaterna för att bekämpa radikalisering och rekrytering av EU-medborgare även kännetecknas av ett intensivt utbyte och samarbete mellan de rättsliga myndigheterna och med Eurojust. Genom bättre rapportering på europeisk nivå om de brott som begåtts av personer som misstänks för terrorism skulle det bli lättare att upptäcka dessa medborgare i ett tidigt skede och att på ändamålsenligt sätt övervaka dem när de lämnar eller återvänder till EU. Parlamentet uppmuntrar därför till en reform av Ecris-systemet (det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister) och ett bättre utnyttjande av detta. Kommissionen uppmanas eftertryckligen att bedöma genomförbarhet och mervärde när det gäller inrättande av ett europeiskt polisregisterindex (Epris). Parlamentet understryker att internationella fördrag och EU:s lagstiftning samt de grundläggande rättigheterna och i synnerhet skyddet av personuppgifter måste respekteras inom ramen för sådana informationsutbyten. Det är också mycket viktigt att säkerhetsåtgärderna blir föremål för effektiv demokratisk kontroll.

48.  Europaparlamentet anser att bekämpning av olaglig vapenhandel bör vara en prioriterad fråga för EU i kampen mot grov och organiserad internationell brottslighet. Parlamentet anser i synnerhet att samarbetet måste stärkas ytterligare i fråga om mekanismer för informationsutbyte samt spårbarhet och förstörelse av förbjudna vapen.

VI.Förstärkta åtgärder för att avskräcka från radikal terrorism

49.  Europaparlamentet anser att åtgärderna för att förhindra att EU-medborgare radikaliseras och rekryteras av terroristorganisationer inte kommer att vara helt verkningsfulla om de inte åtföljs av effektiva, avskräckande och väldefinierade straffrättsliga åtgärder i alla medlemsstater. Om EU:s medlemsstater i praktiken kriminaliserar terrordåd som personer begår utomlands tillsammans med terroristorganisationer, kommer de att få tillgång till de verktyg som krävs för att stoppa den radikala terrorismen bland EU-medborgare, genom att de då till fullo kan utnyttja de befintliga EU-verktygen för polissamarbete och rättsligt samarbete i straffrättsliga frågor. Brottsbekämpande och rättsliga myndigheter (domare och åklagare) bör ha tillräcklig kapacitet att förebygga, upptäcka och lagföra sådana handlingar, och de bör fortlöpande ges adekvat utbildning om terrorismrelaterade brott.

50.  Europaparlamentet kräver att kapaciteten hos Eurojusts samordningscentrum ska förstärkas med tanke på dess avgörande roll för att såväl främja gemensamma åtgärder mellan medlemsstaternas rättsliga myndigheter i insamlingen av bevis som effektivisera lagföringen av terrorismrelaterade brott. Parlamentet anser i detta sammanhang att de gemensamma utredningsgrupperna bör användas i högre grad, både mellan medlemsstater och mellan medlemsstater och tredjeländer med vilka Eurojust har ingått samarbetsavtal.

51.  Europaparlamentet konstaterar att lagföring av terrordåd som begås i tredjeländer av EU-medborgare eller av tredjelandsmedborgare som är bosatta i EU förutsätter att det finns möjlighet att samla in bevis i tredjeländer, i full överensstämmelse med de mänskliga rättigheterna. EU uppmanas därför att arbeta för att ingå avtal om rättsligt samarbete och brottsbekämpningssamarbete med tredjeländer för att underlätta insamlingen av bevis i nämnda länder, under förutsättning att stränga rättsliga krav och förfaranden, rättsstatsprincipen, internationell rätt och de grundläggande rättigheterna respekteras av alla parter och står under rättslig kontroll. Parlamentet påminner därför om att insamlingen av bevis, förhör och annan utredningsteknik måste uppfylla stränga rättsliga krav och överensstämma med EU:s lagar, principer och värderingar samt de internationella människorättsstandarderna. I samband med detta framhåller parlamentet att det enligt internationell rätt är förbjudet med grym och förnedrande behandling, tortyr, utomrättsliga överlämnanden samt kidnappningar och att sådana metoder inte får användas för att samla in bevis om straffbara gärningar som begåtts inom EU:s territorium eller utanför dess territorium av EU-medborgare.

52.  Europaparlamentet välkomnar utplacering av experter på säkerhetsfrågor/terrorismbekämpning inom ett antal centrala EU-delegationer för att förstärka delegationernas förmåga att bidra till europeiska terrorismbekämpningsinsatser och mer effektivt upprätthålla kontakter med berörda lokala myndigheter, parat med ytterligare kapacitetsuppbyggnad på terrorismbekämpningsområdet inom Europeiska utrikestjänsten.

53.  Europaparlamentet uppmuntrar därför att det ingås samarbetsavtal mellan Eurojust och tredjeländer motsvarande dem som redan ingåtts med USA, Norge och Schweiz. Samtidigt betonas behovet att se till att internationell människorättslagstiftning och EU:s regler om uppgiftsskydd och personlig integritet till fullo respekteras. Vid ingåendet av sådana avtal bör länder prioriteras som också är särskilt drabbade av terrorism, såsom MENA-länderna. Dessutom anser parlamentet att användningen av sambandsåklagare från Eurojust i de relevanta länderna, särskilt i det södra grannskapet, skulle leda till ökat informationsutbyte och möjliggöra bättre samarbete för att effektivt bekämpa terrorism, med upprätthållen respekt för de mänskliga rättigheterna.

VII.Åtgärder för att förhindra att radikaliserade EU-medborgare som rekryterats av terroristorganisationer reser utomlands och för att förebereda deras återkomst

54.  Europaparlamentet upprepar att EU utan dröjsmål måste stärka sina kontroller vid de yttre gränserna, med full respekt för de grundläggande rättigheterna. Det kommer inte att gå att effektivt spåra inresor till och utresor från EU om inte medlemsstaterna genomför de systematiska och obligatoriska kontroller som föreskrivits vid EU:s yttre gränser. Medlemsstaterna uppmanas att väl utnyttja befintliga instrument såsom SIS och VIS, även i samband med stulna, förlorade eller förfalskade pass. Därför måste också ett bättre upprätthållande av Schengenkodexen vara en av EU:s prioriteringar.

55.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge gränsvakter systematisk tillgång till Europols informationssystem, som kan innehålla upplysningar om personer som är misstänkta för terrorism, utländska stridande och hatpredikanter.

56.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis när det gäller utrese- och återinresekontroller och frysning av medborgares finansiella tillgångar i syfte att förhindra att medborgare deltar i terroristverksamhet i konfliktområden i tredjeländer och för att kunna hantera sådana personers återkomst till EU. Parlamentet betonar i synnerhet att medlemsstaterna bör ges rätten att på begäran av den behöriga rättsliga myndigheten – och i enlighet med nationell lagstiftning samt med full respekt för proportionalitetsprincipen – beslagta passen för de egna medborgare som planerar att ansluta sig till terroristorganisationer. Beslut om begränsningar av personers fria rörlighet, som är en grundläggande rättighet, bör kunna fattas endast efter det att en rättslig myndighet gjort en vederbörlig bedömning av nödvändigheten och proportionaliteten i åtgärden. Parlamentet ställer sig även bakom straffrättsliga förfaranden mot personer misstänkta för terrorism vilka involveras i terroristverksamhet efter att ha återvänt till Europa.

57.  Europaparlamentet önskar att internationella bidrag till finansieringsmekanismer som får stöd av FN:s utvecklingsprogram ska underlätta omedelbar stabilisering av områden som man befriat från Daish.

58.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och rådet att i tydliga termer fördöma det ekonomiska och ideologiska stöd som vissa regeringar och inflytelserika personer i Gulfstaterna under ett helt decennium har gett till extremistiska islamiströrelser. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över EU:s förbindelser med tredjeländer för att på ett effektivare sätt bekämpa materiellt och immateriellt stöd till terrorism. Parlamentet påminner om att det inom ramen för den pågående översynen av den europeiska grannskapspolitiken är nödvändigt att stärka den europeiska grannskapspolitikens säkerhetsdimension och de grannskapspolitiska verktygens kapacitet att bidra till att förbättra såväl partnerländers återhämtningsförmåga som samma länders förmåga att ansvara för sin egen säkerhet, med respekt för rättsstatsprincipen.

59.  Europaparlamentet påminner om att en god tillämpning av de befintliga instrumenten, till exempel SIS, SIS II och VIS, Interpols databas över stulna och förkomna resehandlingar och Europols kontaktpunkt ”Travellers” utgör ett första steg i arbetet med att stärka säkerheten vid de yttre gränserna, så att man kan upptäcka EU-medborgare och utländska medborgare bosatta i EU som kan vara på väg att resa utomlands eller återvända från ett konfliktområde för att begå terroristdåd, få terroristutbildning eller delta i icke-konventionella väpnade konflikter för terroristorganisationers räkning. Medlemsstaterna uppmanas eftertryckligen att förbättra samarbetet och informationsutbytet gällande misstänkta ”utländska stridande” med medlemsstaterna vid EU:s yttre gränser.

60.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att alla utländska stridande blir föremål för rättslig kontroll och vid behov administrativt frihetsberövande när de återvänder till Europa, till dess att vederbörlig rättslig lagföring äger rum.

61.  Europaparlamentet är fast övertygat om att man i samband med allt politiskt beslutsfattande som rör terrorism och radikalisering behöver sammanföra expertis och resurser från EU-politikens inre och yttre dimensioner. Mot den bakgrunden anser parlamentet att det är i detta helhetsperspektiv som ett adekvat svar står att finna i kampen mot terrorism och rekrytering av terrorister inom EU och i dess grannskap. Därför uppmanas både kommissionen och Europeiska utrikestjänsten, under ledning och vägledning av både vice ordföranden/den höga representanten och kommissionens första vice ordförande, och med stöd från EU:s samordnare för kampen mot terrorism, att samarbeta för att utforma en politik som effektivt kombinerar verktyg från socialpolitik (inklusive sysselsättning, integration och antidiskriminering), humanitärt bistånd, utveckling, konfliktlösning, krishantering, handel, energi och andra politikområden som kan ha en inre och yttre dimension.

VIII. Förstärkt koppling mellan EU:s inre och yttre säkerhet

62.  Europaparlamentet framhåller att EU i möjligaste mån måste skapa ett nära samarbete med tredjeländer, särskilt transitländer och destinationsländer, i överensstämmelse med EU:s lagstiftning, principer och värderingar samt internationella mänskliga rättigheter, så att man kan identifiera de EU-medborgare och tredjelandsmedborgare bosatta i EU som ger sig av för att strida för terroristorganisationer eller som återvänder från sådana strider. Parlamentet betonar även att det är nödvändigt att stärka den politiska dialogen och de gemensamma handlingsplanerna rörande kampen mot radikalisering och terrorism, både inom ramen för bilaterala förbindelser och med regionala organisationer som Afrikanska unionen och Arabförbundet.

63.  Europaparlamentet noterar vice ordföranden/den höga representanten Mogherinis vilja att stödja projekt som motverkar radikalisering i tredjeländer, däribland Jordanien, Libanon och Irak samt i Maghreb och Sahel, enligt vad som anges i rapporten om tillämpningen av åtgärder till följd av Europeiska rådets möte den 12 februari 2015. Parlamentet betonar att man nu måste försäkra sig om att dessa projekt så snabbt som möjligt erhåller den finansiering som behövs.

64.  Europaparlamentet uppmanar EU att öka sitt samarbete med regionala partner för att kontrollera vapenhandeln, med särskild inriktning på de länder där terrorismen har sitt ursprung, och noga följa exporten av försvarsmateriel som skulle kunna användas av terrorister. Parlamentet efterlyser dessutom utrikespolitiska verktyg och ett närmare samarbete med tredjeländer för att motverka finansiering av terroristorganisationer. Vidare framhåller parlamentet slutsatserna från G20-toppmötet den 16 november 2015, där man uppmanar arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) att agera skyndsammare och på ett effektivare sätt när det gäller att sätta stopp för finansieringen av terroristorganisationer.

65.  Europaparlamentet uppmanar EU att föra riktade och intensifierade dialoger om säkerhetsfrågor och terrorismbekämpning med Algeriet, Egypten, Irak, Israel, Jordanien, Marocko, Libanon, Saudiarabien, Tunisien och Gulfstaternas samarbetsråd, också i fråga om tidigare eller pågående åtgärder från statligt håll till stöd för terroristverksamhet. Samarbetet med Turkiet bör också förstärkas i enlighet med rådets (allmänna frågor) slutsatser från december 2014.

66.  Europaparlamentet uppmanar rådet att fortlöpande se över och vidareutveckla EU:s regionala strategi för Syrien och Irak och strategin mot terrorism/utländska stridande, som antogs den 16 mars 2015, mot bakgrund av den säkerhetssituation som håller på att utvecklas i EU:s södra grannskap, parallellt med förebyggande och andra initiativ såsom kommissionens nätverk för kunskapsspridning om radikalisering. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att främja ömsesidig respekt och förståelse som mycket viktiga aspekter inom ramen för kampen mot terrorism, såväl i EU och dess medlemsstater som i tredjeländer.

67.  Europaparlamentet är övertygat om att ett inrättande av ett sådant förstärkt samarbete kräver att kommissionen, och i synnerhet Europeiska utrikestjänsten, inte bara anstränger sig mer för att öka och förbättra expertisen inom terroristbekämpning, icke-konventionella väpnade konflikter och radikalisering, utan även stärker och diversifierar de nuvarande kunskaperna i språk som arabiska, urdu, ryska och mandarin, med tanke på att det för närvarande finns allvarliga brister på detta område inom europeiska informations- och underrättelsetjänster. EU:s uppmaning till kamp mot terrorism, radikalisering och våld måste kunna höras även utanför unionens gränser genom kraftfull och effektiv strategisk kommunikation.

68.  Europaparlamentet stöder ökat internationellt samarbete och informationsutbyte mellan nationella underrättelsetjänster för att identifiera EU-medborgare som löper risk att bli radikaliserade och rekryteras och som kan komma att ge sig av för att ansluta sig till jihadistiska eller andra extremistgrupper. Parlamentet betonar att länder i Mellanöstern och Nordafrika och på västra Balkan måste ges stöd i sitt arbete med att såväl stoppa strömmen av utländska stridande som förhindra att jihadistorganisationer drar nytta av den politiska instabiliteten i länderna i fråga.

69.  Europaparlamentet konstaterar att radikaliseringen och rekryteringen av personer till terroristnätverk är en global företeelse. Reaktionen på denna företeelse bör därför förankras inte bara på lokal eller europeisk nivå, utan även internationellt. Parlamentet efterlyser således en förstärkning av samarbetet med tredjeländer för att upptäcka nätverk för rekrytering och förstärka säkerheten vid de berörda ländernas gränser. Parlamentet upprepar också att samarbetet med de centrala partner som står inför liknande utmaningar måste utökas genom diplomatisk och politisk dialog och genom samarbete mellan underrättelsetjänsterna.

70.  Europaparlamentet upprepar att terroristhotets globala dimension kräver ett effektivt och samlat agerande på internationell nivå för att man på ett framgångsrikt sätt ska kunna förhindra försäljning av vapen till länder som hotar internationell fred och säkerhet.

71.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens bidrag från april 2015 på tio miljoner euro till finansieringen av ett program för att hjälpa partnerländer att bekämpa radikaliseringen i regionen Sahel–Maghreb och stoppa strömmen av utländska stridande från Nordafrika, Mellanöstern och västra Balkan. (En första utbetalning på fem miljoner euro ska gå till tekniskt stöd för att stärka kapaciteten hos de anställda inom rättsväsendet att utreda, lagföra och döma i ärenden gällande utländska stridande eller potentiella sådana. En andra utbetalning på fem miljoner euro ska gå till att finansiera program för att bekämpa radikalisering i regionen Sahel–Maghreb.) Parlamentet betonar vikten av att strikt övervaka att dessa medel används på ett korrekt sätt, så att de inte går till finansiering av projekt med anknytning till proselytism, indoktrinering och andra extremiständamål.

IX.Främjande av utbytet av bästa praxis i fråga om avradikalisering

72.  Europaparlamentet anser att en heltäckande politik för att förhindra att EU-medborgare radikaliseras och rekryteras av terroristorganisationer inte kommer att nå ända fram om den inte åtföljs av proaktiva politiska åtgärder för avradikalisering och integration. EU uppmanas därför att underlätta utbyte av bästa praxis mellan medlemsstater och med tredjeländer som redan har erfarenhet och uppnått positiva resultat på detta område när det gäller att inrätta strukturer för avradikalisering som gör det möjligt att förhindra att EU-medborgare och tredjelandsmedborgare lagligen bosatta i EU lämnar EU eller gör det lättare att kontrollera personerna i fråga när de återvänder till EU. Parlamentet påminner om att stöd även måste erbjudas dessa personers anhöriga.

73.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör undersöka idén om att använda sig av mentorer eller rådgivare i insatserna för att avradikalisera de EU-medborgare som – desillusionerade till följd av sina upplevelser i konfliktområden – återvänt till EU. Målsättningen bör vara att genom ändamålsenliga program göra det lättare för dessa EU-medborgare att återintegreras i samhället. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av ett ökat utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna. Nämnda mentorer bör vara villiga att bidra till specifika program genom lämplig utbildning.

74.  Europaparlamentet efterlyser en strukturerad kommunikationskampanj på EU-nivå som drar nytta av erfarenheterna från f.d. europeiska ”utländska stridande” som med framgång avradikaliserats och vilkas traumatiska upplevelser bidrar till att avslöja det djupt förvrängda och falska religiösa motivet för att ansluta sig till terroristorganisationer som Islamiska staten. Parlamentet uppmuntrar därför medlemsstaterna att utveckla sådana plattformar som möjliggör personliga möten och en dialog med f.d. stridande. Dessutom understryker parlamentet att kontakter med terrorismens offer verkar vara en effektiv metod för att avsakralisera eller avideologisera radikala budskap. Parlamentet föreslår att denna kampanj används som ett verktyg i avradikaliseringen på fängelser, på skolor och i alla inrättningar där man inriktar sig på förebyggande verksamhet och rehabilitering. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att stödja – i synnerhet genom finansiering – och samordna sådana nationella kommunikationskampanjer.

X.Avveckling av terroristnätverk

75.  Europaparlamentet understryker att penningtvätt, skatteundandragande och andra skattebrott i vissa fall är viktiga källor till den finansiering av terrorism som hotar vår inre säkerhet. Därför måste det vara en prioriterad fråga att spåra upp och bekämpa brott som påverkar EU:s finansiella intressen.

76.  Europaparlamentet betonar att terroristorganisationer som Islamiska staten/Daish och Jabhat al-Nusra har tillskansat sig betydande finansiella tillgångar i Irak och Syrien genom smuggling av olja, försäljning av stöldgods, människorov och utpressning, beslagtagande av bankkonton och smuggling av antikviteter. Parlamentet begär av detta skäl att de länder och de mellanhänder som bidrar till denna svarta marknad identifieras och att deras verksamhet stoppas utan dröjsmål.

77.  Europaparlamentet stöder åtgärder som syftar till att försvaga terroristorganisationerna inifrån så att deras nuvarande inflytande på EU-medborgare och tredjelandsmedborgare lagligen bosatta i EU minskas. Kommissionen och de behöriga organen uppmanas eftertryckligen att undersöka sätt att avveckla terroristnätverken och spåra deras finansiering. I detta syfte efterlyser parlamentet ett bättre samarbete mellan medlemsstaternas finansunderrättelseenheter och ett snabbt införlivande och genomförande av paketet för bekämpning av penningtvätt. Kommissionen uppmuntras att föreslå föreskrifter om spårning och blockering av terrorismens finansieringskanaler och om åtgärder för att sätta stopp för de sätt på vilka finansieringen sker. Kommissionen uppmanas därför att ompröva frågan om ett inrättande av ett gemensamt europeiskt system för att spåra finansiering av terrorism. Medlemsstaterna uppmuntras att införa mycket höga krav på insyn när det gäller tillgång till information om de verkliga ägarna till alla bolagsstrukturer i EU och i jurisdiktioner utan insyn som kan bidra till att finansiera terroristorganisationer.

78.  Europaparlamentet välkomnar den nyligen antagna europeiska säkerhetsagendan, där man föreslår viktiga åtgärder för att bättre kunna bekämpa terrorism och radikalisering, däribland inrättandet av det europeiska centrumet mot terrorism vid Europol. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo utnyttja de befintliga åtgärderna och uppmanar kommissionen att anslå tillräckliga finansiella och mänskliga resurser för att effektivt kunna genomföra sina förslagna åtgärder.

79.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen om att utan dröjsmål se över EU:s skjutvapenlagstiftningen genom en översyn av rådets direktiv 91/477/EEG i syfte att underlätta den nationella polisens och de utredande myndigheternas arbete med att upptäcka och bekämpa vapenhandel på den svarta marknaden och på darknet, samt uppmanar kommissionen att ta fram gemensamma standarder för obrukbargörande av skjutvapen så att skjutvapen som gjorts obrukbara aldrig kan användas på nytt.

80.  Europaparlamentet efterlyser en harmoniserad strategi för att definiera hatpropaganda på nätet och offline – där radikala personer uppmanar andra att inte respektera utan att kränka grundläggande rättigheter – som ett brott. Parlamentet föreslår att detta specifika brott inkluderas i rådets relevanta rambeslut.

81.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att delta i arbetet med att spåra de externa finansiella flödena. Vidare uppmanas medlemsstaterna att säkerställa och medge insyn i sina förbindelser med vissa Gulfstater. Målsättningen bör vara att stärka samarbetet i syfte att kasta ljus över finansieringen av terrorismen och fundamentalismen i Afrika och Mellanöstern och över finansieringen genom vissa organisationer i Europa. Medlemsstaterna uppmuntras att samarbeta när det gäller att eliminera den svarta marknad för olja som ger terroristorganisationer väsentliga inkomster. Medlemsstaterna bör inte tveka att använda restriktiva åtgärder mot enskilda personer och organisationer om det finns trovärdiga bevis för finansiering av eller annan medverkan till terrorism.

82.  Europaparlamentet skulle starkt avvisa alla försök att avlägsna aspekter av betänkandet som inriktas på att bekämpa terrorist- och extremistdåden i sig. Parlamentet anser att det inte är till någon hjälp, utan kontraproduktivt, att bryta kopplingen mellan att bekämpa radikalisering och att bekämpa dess uttryck. Rådet uppmanas att upprätta en svart lista över europeiska jihadister och misstänkta jihadistiska terrorister.

o
o   o

83.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, Förenta nationerna, Europarådet, Afrikanska unionen, medlemsstaterna i unionen för Medelhavsområdet, Arabförbundet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0384.
(2) Antagna texter, P8_TA(2014)0102.
(3) Antagna texter, P8_TA(2015)0032.

Rättsligt meddelande