Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2015/2973(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

RC-B8-1348/2015

Debatter :

Omröstningar :

PV 17/12/2015 - 9.13
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2015)0474

Antagna texter
PDF 185kWORD 80k
Torsdagen den 17 december 2015 - Strasbourg Slutlig utgåva
Situationen i Burundi
P8_TA(2015)0474RC-B8-1348/2015

Europaparlamentets resolution av den 17 december 2015 om situationen i Burundi (2015/2973(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det reviderade Cotonouavtalet,

–  med beaktande av Arushaavtalet för fred och försoning för Burundi av den 28 augusti 2000,

–  med beaktande av Burundis författning, särskilt artikel 96,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 13 december 2015 av unionens höga representant/vice ordföranden Federica Mogherini och kommissionsledamoten med ansvar för internationellt samarbete och utveckling, Neven Mimica, om den förvärrade situationen i Burundi,

–  med beaktande av rådets slutsatser om EU–Burundi-samråden enligt artikel 96 i Cotonouavtalet, som antogs den 8 december 2015.

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2248 (2015) av den 12 november 2015 om situationen i Burundi,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 12 november 2015 från FN:s vice generalsekreterare, Jan Eliasson, ordföranden för Afrikanska unionen, Nkosazana Dlamini Zuma, och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, om Burundi,

–  med beaktande av Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråds beslut av den 13 juni, 17 oktober och 13 november 2015 om situationen i Burundi,

–  med beaktande av uttalandena av den 31 maj och den 6 juli 2015 från Östafrikanska gemenskapen om situationen i Burundi,

–  med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolution av den 9 december 2015 om situationen i Burundi,

–  med beaktande av rådets förordning (EU) 2015/1755 av den 1 oktober 2015 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Burundi,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 16 mars, 18 maj, 22 juni och 16 november 2015 om Burundi,

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om situationen i Burundi(1),

–  med beaktande av den skrivelse som rådet godkände den 26 oktober 2015 med en begäran om att inleda förhandlingar med de burundiska myndigheterna i enlighet med artikel 96 i Cotonouavtalet,

–  med beaktande av det uttalande som Fatou Bensouda, åklagare vid Internationella brottmålsdomstolen, gjorde den 6 november 2015,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Säkerhetsläget i Burundi har förvärrats allvarligt under de senaste dagarna efter attackerna mot tre militärläger i Bujumbura. Minst 87 människor dödades av burundiska säkerhetsstyrkor den 11 och 12 december 2015 och många av dessa dödsfall verkar ha varit godtyckliga avrättningar.

B.  I artikel 96 i Burundis författning och artikel 7.3 i protokoll II till Arushaavtalet för fred och försoning fastställs att presidenten inte får sitta mer än två mandatperioder. President Pierre Nkurunziza har varit president sedan 2005, efter att ha återvalts 2010.

C.  I Burundi anordnades parlaments- och lokalval den 29 juni 2015 och presidentval den 21 juli 2015. Inget av valen ansågs vara öppet, inkluderande, fritt eller trovärdigt av det internationella samfundet. Afrikanska unionen (AU) vägrade därför att skicka observatörer för att bevaka valen, EU avbröt sitt valobservatörsuppdrag i Burundi, och en stor del av den burundiska oppositionen beslöt att bojkotta valen.

D.  Det faktum att president Nkurunziza ställde upp som kandidat för en tredje mandatperiod och att han sedan blev omvald i valet den 21 juli 2015 har gjort att landet har hamnat i den djupaste politiska krisen sedan inbördeskrigets slut.

E.  Den burundiska regeringen ignorerade de beslut och rekommendationer som antogs av AU och Östafrikanska gemenskapen (EAC) den 13 juni 2015 respektive den 6 juli 2015, vilka skulle ha banat väg för trovärdiga och inkluderande val om de hade genomförts fullt ut.

F.  Enligt kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och andra människorättsorganisationer begicks politiskt motiverade brott mot de mänskliga rättigheterna, människorättskränkningar och våldshandlingar i landet både före och efter valen. Dessa riktades i synnerhet mot oppositionens aktivister, människorättsförsvarare och journalister, däribland Pierre Claver Mbonimpa, vars son hittades död efter att ha gripits av polisen, samt Marguerite Barankitse, Antoine Kaburahe och Bob Rugurika. Den allmänna uppfattningen är att dessa brott huvudsakligen, men inte enbart, kan kopplas till statliga institutioner. Det huvudsakliga ansvaret för att garantera säkerheten i Burundi och skydda den burundiska befolkningen, med respekt för rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt, ligger på den burundiska regeringen.

G.  Över 200 000 människor har tvingats fly inom landet eller till grannländerna på grund av den allt värre politiska situationen i Burundi. I juli 2015 ökade EU sitt humanitära bistånd och uppbringade ytterligare 4,5 miljoner euro i stöd för personer som har tvingats fly.

H.  Burundi är ett av de minst utvecklade länderna i världen. Nästan hälften (45 %) av Burundis 10,6 miljoner invånare är 15 år eller yngre (19,9 % av befolkningen är barn under 5 år). Burundi intar förstaplatsen på världshungerindexet där tre av fem barn lider av att ha stannat i växten. Under åren 2013 och 2014 föll Burundi två platser – från 178:e till 180:e plats – i FN:s utvecklingsprograms (UNDP) index för mänsklig utveckling. I Burundi lever fyra invånare av fem på mindre än 1,25 amerikanska dollar per dag och 66,9 % av befolkningen lever under fattigdomsgränsen.

I.  Den 26 oktober 2015 begärde EU att man skulle inleda samråd enligt artikel 96 i Cotonouavtalet för att undersöka varför grundläggande delar av avtalet inte hade respekterats, i synnerhet mänskliga rättigheter, demokratiska principer och rättsstatsprincipen. Samråden inleddes den 8 december 2015.

J.  Den 8 december 2015 ansåg EU att de ståndpunkter som Burundi uttryckte under samråden enligt artikel 96 i Cotonouavtalet skulle göra det omöjligt att komma till rätta med Burundis underlåtenhet att respektera grundläggande delar av sitt partnerskap med EU. EU ansåg även att de ståndpunkter som Burundi uttryckte inte skulle kunna bemötas på ett tillfredsställande sätt enligt Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråds beslut av den 17 oktober och den 13 november 2015, i synnerhet när det gäller behovet av att snarast upprätta en uppriktig och inkluderande dialog utifrån Arushaavtalet.

K.  Den låsta politiska situationen i Burundi, som kännetecknas av en avsaknad av dialog mellan aktörerna i landet, vilket i sin tur har försämrat säkerheten och ekonomin, får allvarliga konsekvenser för befolkningen och utgör ett allvarligt hot mot stabiliteten i regionen, där flera val planeras äga rum under de kommande två åren (i Uganda, Demokratiska republiken Kongo och Rwanda).

L.  Det internationella samfundet spelar en betydande roll som garant för Arushaavtalet. Hittills har inga regionala och subregionala försök att lösa krisen och återupprätta dialogen mellan alla de olika politiska krafterna lett till några positiva resultat.

M.  Den 1 augusti 2015 samlades den politiska oppositionen och det civila samhället i Addis Abeba för att bilda ett nationellt råd för återupprättande av Arushaavtalet och rättsstaten.

N.  Den 23 september 2015 undertecknade presidenten ett dekret för att skapa en nationell kommission för inhemsk burundisk dialog som skulle leda förhandlingarna under sex månader. Det civila samhället har visat stor skepsis mot denna kommissions eventuella framsteg, eftersom de flesta av de aktörer från oppositionen eller det civila samhället som motsätter sig president Nkurunzizas tredje mandatperiod har ställts inför rätta anklagade för uppror och medverkan i det misslyckade kuppförsöket den 13 och 14 maj 2015. Talmannen i den nya nationalförsamlingen, Pascal Nyabenda, har förklarat att personer som varit inblandade i organiserandet eller genomförandet av statskuppen inte kommer att få medverka i dialogen.

O.  AU, EU och USA har frusit tillgångar och infört reseförbud för de ledare inom regeringen och oppositionen vars handlingar och uttalanden bidrar till att våldet fortsätter och hindrar en politisk lösning på krisen i Burundi.

P.  USA och ett antal andra länder har uppmanat sina medborgare att omedelbart lämna Burundi på grund av det förvärrade säkerhetsläget.

Q.  Den 17 oktober 2015 begärde AU:s freds- och säkerhetsråd att man skulle slutföra beredskapsplanerna för att kunna göra ett afrikansklett ingripande för att förhindra våld i Burundi om situationen skulle kräva detta, och enades om att inleda en ingående undersökning av brotten mot de mänskliga rättigheterna och andra överträdelser mot civilbefolkningen i Burundi.

R.  Den 30 november 2015 lade FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon fram tre förslag för FN:s säkerhetsråd med en rekommendation om att se över mandatet för FN i Burundi utifrån hur situationen utvecklas, i syfte att öppna upp för ett fredsbevarande uppdrag som en sista utväg om krisen förvärras.

S.  En stödgrupp från FN kommer att sättas in med syfte att stödja en inhemsk burundisk dialog, ge råd åt regeringen om hur rättsstatsinstitutioner kan stärkas och om nedrustningsfrågor, samordna med regionala aktörer, övervaka och rapportera om situationen på plats och underlätta FN:s planer på en större närvaro i Burundi.

T.  AU och andra internationella aktörer har vid upprepade tillfällen krävt en genuin och inkluderande dialog som inbegriper alla intressenter och bygger på respekt för Arushaavtalet och den burundiska lagstiftningen för att finna en samförståndslösning på konflikten i Burundi. EU och FN stödjer denna ståndpunkt.

U.  Medlingsinsatserna fortsätter, med AU:s, EU:s och FN:s fulla stöd, för att främja en inhemsk burundisk dialog så att en fredlig samförståndslösning kan uppnås på krisen i Burundi.

V.  EU bidrar i betydande omfattning till Burundis årsbudget, som till ungefär hälften består av internationellt bistånd, och avsatte nyligen 432 miljoner euro till Burundi från Europeiska utvecklingsfonden för 2014–2020.

W.  Genom dekret 530/1597 tvingade de burundiska myndigheterna de tio människorättsorganisationerna ACAT-Burundi, APRODH, AMINA, FOCODE, FORSC, FONTAINE-ISOKO, Maison Shalon, PARCEM, RCP och SPPDF att avbryta sin verksamhet och spärrade deras bankkonton.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro rörande den allvarliga säkerhetsmässiga och politiska situationen i Burundi, den snabbt försämrade humanitära situationen och de konsekvenser detta kan få för säkerheten och stabiliteten i hela subregionen.

2.  Europaparlamentet fördömer med kraft den senaste tidens våldsamma attacker och de allt fler brotten mot och kränkningarna av mänskliga rättigheter, inklusive mord, utomrättsliga avrättningar, kränkningar av människors fysiska integritet, tortyr och annan grym, omänsklig och/eller förnedrande behandling, godtyckliga gripanden och olagliga frihetsberövanden, bland annat av barn och militärens och polisens ockuperingar av skolor, samt brott mot press- och yttrandefriheten och en utbredd straffrihet. Parlamentet kräver att en grundlig och oberoende utredning av avrättningarna och övergreppen görs och att förövarna av dessa handlingar ställs inför rätta.

3.  Europaparlamentet kräver att våldet, brotten mot de mänskliga rättigheterna och de politiska trakasserierna av motståndare upphör omedelbart samt att alla väpnade grupper som är allierade med politiska partier avväpnas i strikt enlighet med internationell rätt och mänskliga rättigheter.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft samtliga parter att skapa nödvändiga förutsättningar för att återuppbygga förtroendet och främja nationell enhet, och efterlyser ett snabbt återupptagande av en inkluderande och öppen dialog där regeringen, oppositionspartierna och det civila samhället ingår.

5.  Europaparlamentet betonar att en sådan dialog, vars syfte är att uppnå varaktig fred, säkerhet och stabilitet samt att återupprätta demokratin och rättsstaten för det burundiska folkets skull, bör grundas på Arushaavtalet och Burundis författning, vilket kräver att internationell rätt och internationella avtal följs.

6.  Europaparlamentet påpekar särskilt att många unga människor, inklusive barn under 18 år, ingår i de väpnade grupper som agerar i Burundi och uppmanar det internationella samfundet att särskilt verka för att de ska kunna återintegreras och för att främja deras deltagande i en fredlig politisk process.

7.  Europaparlamentet kräver att alla sidor i Burundi avstår från handlingar som kan utgöra ett hot mot freden och säkerheten i landet. Parlamentet fördömer med kraft alla offentliga uttalanden som syftar till att uppvigla till våld eller hat gentemot olika grupper i det burundiska samhället och som riskerar att förvärra det spända läget, samt uppmanar alla aktörer att avstå från sådana uttalanden.

8.  Europaparlamentet påminner de burundiska myndigheterna om deras skyldighet att garantera säkerheten inom sitt territorium samt att säkerställa mänskliga, civila och politiska rättigheter och grundläggande friheter i enlighet med vad som fastställs i Burundis författning, Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter och andra internationella och regionala människorättsinstrument.

9.  Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om att EU:s partnerskap med Burundi regleras av Cotonouavtalet, och att samtliga parter måste respektera och uppfylla villkoren i det avtalet, särskilt respekten för mänskliga rättigheter. Parlamentet påminner i synnerhet om att artikel 96 i Cotonouavtalet öppnar för möjligheten att inleda ett samrådsförfarande om de mänskliga rättigheterna, demokratiska principer eller rättsstatsprincipen inte respekteras, och välkomnar i detta sammanhang EU:s beslut att begära att samråd inleds i enlighet med denna artikel.

10.  Europaparlamentet fördömer med kraft president Nkurunzizas brott mot Arushaavtalet genom att låta sig sväras in för en tredje mandatperiod som president.

11.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de burundiska myndigheterna att med både juridiska och icke-juridiska metoder, såsom en sannings- och försoningskommission och särskilda domstolar, verka för att få fram sanningen om de massbrott som begicks mellan 1962 och 2008, och därmed främja den nationella försoningen.

12.  Europaparlamentet välkomnar de medlingsinsatser som Östafrikanska gemenskapen, med stöd av AU och FN, har gjort för att underlätta dialogen mellan aktörerna i Burundi. Parlamentet uppmanar även vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att stödja dessa medlingsförsök och uppmanar den burundiska regeringen och andra berörda aktörer att till fullo samarbeta med medlaren.

13.  Europaparlamentet är mycket oroat över antalet offer och de allvarliga brott mot mänskliga rättigheter som har rapporterats sedan krisens början. Parlamentet uppmanar berörda myndigheter att göra en grundlig och snabb utredning av omständigheterna kring och motiven bakom dessa brott samt att se till att de ansvariga ställs inför rätta. Parlamentet upprepar att de som är ansvariga för brotten eller de allvarliga kränkningarna av mänskliga rättigheter inte får gå fria från straff. Parlamentet uppmanar myndigheterna att se till att skolorna förblir en fristad för utbildning. Parlamentet uppmanar åklagaren vid Internationella brottmålsdomstolen att noga övervaka situationen i Burundi och parlamentet stöder hennes uttalande av den 6 november 2015.

14.  Europaparlamentet begär ett upphävande av dekret 530/1597 som möjliggör ett tillfälligt stopp för åtskilliga människorättsorganisationers verksamhet, och kräver att frysningen av deras bankkonton omedelbart upphävs så att dessa organisationer fritt kan bedriva sin verksamhet.

15.  Europaparlamentet kräver att journalister och människorättsförsvarare i exil tillåts återvända i säkerhet, att de medier som stängdes ner efter det misslyckade kuppförsöket den 13 och 14 maj 2015 öppnas på nytt och att åtalen läggs ner mot de journalister som anklagas för att direkt eller indirekt ha deltagit i det avstyrda kuppförsöket.

16.  Europaparlamentet är särskilt oroat över de dramatiska proportioner som diskrimineringen och kriminaliseringen av hbti-personer i Burundi har antagit. Parlamentet upprepar att sexuell läggning är en fråga som omfattas av yttrandefriheten och människors rätt till personlig integritet, garanterad av internationell människorättslagstiftning, enligt vilken principerna om jämlikhet och icke‑diskriminering måste upprätthållas och yttrandefriheten garanteras. Parlamentet uppmanar därför Burundis nationalförsamling och regering att upphäva de artiklar i strafflagen som diskriminerar hbti-personer.

17.  Europaparlamentet betonar de allvarliga följder som krisen har för barnen och uppmanar kommissionen att fortsätta engagera sig tillsammans med internationella parter för att säkerställa tillgången till hälso- och sjukvård, bland annat nödvändiga läkemedel, säker tillgång till utbildning och skydd för barn mot alla former av våld och att garantera tillgången till annan social service.

18.  Europaparlamentet välkomnar att AU ska skicka människorättsobservatörer och experter för att övervaka människorättsläget, samt understryker betydelsen av att samarbeta med dem för att underlätta genomförandet av deras uppdrag. Parlamentet uppmanar dessutom Internationella brottsmålsdomstolen att undersöka påstådda brott mot de mänskliga rättigheterna som har begåtts inom dess behörighetsområde under den senaste krisen.

19.  Europaparlamentet välkomnar de riktade sanktioner som EU har godkänt och som följer AU:s beslut om att införa riktade sanktioner, däribland reseförbud och frysning av tillgångar för burundier vars åtgärder och uttalanden bidrar till det ihållande våldet och hindrar försöken att nå en politisk lösning på krisen. Parlamentet uppmanar EU att utvidga sådana sanktioner till att omfatta alla vars agerande utgör ett hot mot freden och stabiliteten i regionen, uppviglar till hat och bryter mot Arushaavtalet.

20.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater, med tanke på hur det offentliga samrådet enligt artikel 96 i Cotonouavtalet har utvecklats, att överväga att frysa all icke-humanitär hjälp till Burundis regering tills den överdrivna användningen av våld och människorättskränkningar från regeringsstyrkornas sida, som kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter rapporterar om, har upphört och tills en politisk lösning genom en äkta dialog mellan burundierna har uppnåtts, samt att styra om biståndet i syfte att stärka det civila samhället. Parlamentet anser att EU:s bistånd bör ta itu med de verkliga orsakerna till ojämlikhet, fattigdom och konstant undernäring så att de nyligen överenskomna målen för hållbar utveckling kan uppnås.

21.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den fortsatta strömmen av burundiska flyktingar till grannländerna. Parlamentet upprepar sitt stöd för alla humanitära organisationer som arbetar på plats och för värdländerna i närområdet. Parlamentet vädjar till det internationella samfundet och humanitära organ att fortsätta att hjälpa alla som nu är flyktingar och fördrivna på grund av konflikten. Parlamentet välkomnar EU:s åtagande att öka det ekonomiska stödet och det humanitära biståndet för att tillgodose dessa människors akuta behov.

22.  Europaparlamentet uppmanar AU, FN och EU att ta den regionala dimensionen i noggrant beaktande och förhindra all ytterligare destabilisering i regionen genom att öka sin närvaro på plats, i synnerhet genom att upprätthålla den politiska dialogen mellan länderna i regionen. Parlamentet uppmanar med kraft AU att i detta sammanhang tillsammans med FN:s säkerhetsråd överväga att skicka en afrikanskledd fredsbevarande styrka om säkerhets- och människorättsläget i Burundi skulle förvärras ytterligare.

23.  Europaparlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, att fortsätta arbeta för att säkerställa en omedelbar frigivning av Richard Spiros Hagabimana, en polistjänsteman i Burundi som har hållits olagligt fängslad och torterats för att han den 28 juli 2015 vägrade att skjuta på en folkmassa.

24.  Europaparlamentet anser att Burundis problem är sammankopplade med problem kopplade till kontroll över den bördiga jordbruksmarken, inkomstskillnader och diskriminering. Parlamentet kräver i detta sammanhang att en ansvarig lagstiftningsmässig ram införs för hur företag ska uppfylla skyldigheter på människorättsområdet och skyldigheter vad gäller sociala och miljömässiga standarder.

25.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Burundis regering och parlament, AVS–EU-ministerrådet, kommissionen, rådet, Östafrikanska gemenskapen och regeringarna i dess medlemsstater, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Afrikanska unionen samt FN:s generalsekreterare.

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0275.

Rättsligt meddelande