Index 
Antagna texter
Torsdagen den 9 juli 2015 - StrasbourgSlutlig utgåva
Resurseffektivitet: på väg mot ett kretsloppssamhälle
 Gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter en kärnenergiolycka ***I
 Att bygga en kapitalmarknadsunion
 Den europeiska säkerhetsagendan
 Situationen i Jemen
 Säkerhetsutmaningarna i Mellanöstern och Nordafrika och utsikterna till politisk stabilitet
 Översynen av den europeiska grannskapspolitiken
 Harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället
 Utvärdering av verksamheten inom det europeiska initiativet för demokrati
 Situationen i Burundi
 Hågkomsten av Srebrenica
 Kambodjas förslag till lagstiftning om icke-statliga organisationer och fackföreningar
 Demokratiska republiken Kongo, särskilt fallet med två fängslade människorättsaktivister, Yves Makwambala och Fred Bauma
 Bahrain, särskilt fallet med Nabeel Rajab
 Situationen för två kristna pastorer i Sudan

Resurseffektivitet: på väg mot ett kretsloppssamhälle
PDF 382kWORD 111k
Europaparlamentets resolution av den 9 juli 2015 om resurseffektivitet: på väg mot ett kretsloppssamhälle (2014/2208(INI))
P8_TA(2015)0266A8-0215/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

‒  med beaktande av kommissionens meddelande Mot ett kretsloppssamhälle: Program för ett avfallsfritt Europa (COM(2014)0398),

‒  med beaktande av kommissionens meddelande Möjligheter till resurseffektivitet inom byggsektorn (COM(2014)0445),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Grön handlingsplan för små och medelstora företag: Att hjälpa små och medelstora företag att omvandla miljöproblem till affärsmöjligheter (COM(2014)0440),

–  med beaktande av kommissionens meddelande En ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik (COM(2015)0080),

‒  med beaktande av kommissionens meddelande Upprättande av den inre marknaden för gröna produkter: Bättre information om produkters och organisationers miljöprestanda (COM(2013)0196),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Innovation för hållbar tillväxt: En bioekonomi för Europa (COM(2012)0060),

‒  med beaktande av kommissionens meddelande Färdplan för ett resurseffektivt Europa (COM(2011)0571),

‒  med beaktande av kommissionens meddelande Ett resurseffektivt Europa – flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin (COM(2011)0021),

‒  med beaktande av kommissionens meddelande Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 december 2013 om miljöinnovation – sysselsättning och tillväxt med hjälp av miljöpolitik(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2014 om en europeisk strategi för plastavfall i miljön(2),

‒  med beaktande av sin resolution av den 24 maj 2012 om ett resurseffektivt Europa(3),

‒  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2011 om en effektiv råvarustrategi för Europa(4),

‒  med beaktande av det sjunde miljöhandlingsprogrammet,

–  med beaktande av EU:s strategi för hållbar utveckling (2006) och översynen från 2009,

‒  med beaktande av rådets (miljö) slutsatser av den 28 oktober 2014 om miljöanpassning av den europeiska planeringsterminen och Europa 2020-strategin – Halvtidsöversyn,

–  med beaktande av Europeiska miljöbyråns sammanfattande rapport om Europas miljö – tillstånd och utblick 2015,

‒  med beaktande av konventionen om biologisk mångfald,

‒  med beaktande av Uneps (FN:s miljöprogram) utredning om utformningen av ett hållbart finansiellt system,

‒  med beaktande av slutsatserna från Uneps internationella panel för hållbar resursförvaltning om miljömässiga risker och utmaningar kopplade till mänskligt orsakade metallflöden och metallkretslopp (2013),

‒  med beaktande av slutsatserna från Uneps internationella panel för hållbar resursförvaltning om frikoppling av naturresursanvändning och miljökonsekvenser från ekonomisk tillväxt (2011),

‒  med beaktande av framställningen Stop Food Waste in Europe (Stoppa matsvinnet i Europa),

‒  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 10 december 2014(5),

‒  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 12 februari 2015(6),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor samt utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0215/2015), och av följande skäl:

A.  Ett ohållbart resursutnyttjande är grundorsaken till en rad miljöfaror, såsom klimatförändringar, ökenspridning, avskogning, förlust av biologisk mångfald och försvagade ekosystemtjänster. Den globala ekonomin använder motsvarande 1,5 jordklots resurser för världsproduktionen och absorbering av avfall, en siffra som under 2030-talet beräknas uppgå till två jordklot.

B.  Europa är mer beroende av importerade resurser än någon annan region i världen, och en rad resurser kommer att vara uttömda inom en relativt kort tidsperiod. Europas konkurrenskraft kan ökas avsevärt genom att man får ut ett större mervärde ur resurserna i ekonomin och främjar en hållbar försörjning av material från europeiska källor. För att säkerställa råvaruförsörjningen bör dessutom partnerskap för innovation mellan industrin, avfallshanteringssektorn och forskningen om återvinningspotentialen hos viktiga råvaror förstärkas.

C.  Övergången till ett kretsloppssamhälle är i grund och botten en ekonomisk fråga som handlar om hållbar tillgång till råvaror, återindustrialisering och fortsatt digitalisering av Europa, skapande av nya arbetstillfällen samt utmaningarna i fråga om klimatförändringar, energiotrygghet och den knappa tillgången på råvaror. Investeringar i ett kretsloppssamhälle kan därför vara fullt förenliga med kommissionens agenda för sysselsättning, tillväxt och konkurrenskraft samt skapa en situation som alla inblandade vinner på.

D.  Resurseffektivitet måste också ta hänsyn till och överensstämma med övergripande hållbarhetsfrågor, bland annat miljömässiga, etiska, ekonomiska och sociala dimensioner.

E.  Målen och de definitiva åtgärdsprioriteringarna i det sjunde miljöhandlingsprogrammet är av bindande karaktär.

F.  I miljöprogrammet från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) anges att miljöeffektiviteten i frivilliga strategier ofta kan ifrågasättas och att deras ekonomiska effektivitet i allmänhet är låg(7).

G.  En övergång till ett kretsloppssamhälle kräver systemförändringar som påverkar alla aktörer i värdekedjan samt omfattande innovationer inom teknik, företag och samhället i stort.

H.  Medborgare, småföretag och lokala myndigheter spelar en särskild roll för att säkerställa resurseffektivitet och främja en frikoppling mellan ekonomisk tillväxt och resursförbrukning.

I.  Ett välfungerande kretsloppssamhälle kräver konkurrenskraftiga företag. Samtidigt fungerar företagen själva som drivkraft vid övergången till ett kretsloppssamhälle.

J.  Det är viktigt att placera små och medelstora företag i centrum för EU:s strategi för resurseffektivitet eftersom de står för 99 % av företagen i EU och sysselsätter två tredjedelar av arbetskraften.

K.  Ett ambitiöst paket för ett europeiskt kretsloppssamhälle skapar affärsmöjligheter, tryggar tillgången till primära material, förlänger deras produktiva utnyttjande (genom återanvändning, återtillverkning eller återvinning eller som reservdelar), säkerställer återvinningsprocesser av hög kvalitet när de blivit uttjänta samt behandlar alla biprodukter och allt avfall som värdefulla resursflöden för vidare utnyttjande.

L.  En hållbar och ansvarsfull försörjning av primära råvaror är avgörande för att uppnå resurseffektivitet och uppfylla målen för kretsloppssamhället.

M.  Det är nödvändigt att utveckla marknader för sekundära råvaror i syfte att uppnå resurseffektivitetsmålen och ett kretsloppssamhälle.

N.  Parlamentet har vid upprepade tillfällen uppmanat kommissionen att fastställa indikatorer och mål för resurseffektivitet.

O.  Elimineringen av giftiga kemikalier för vilka det finns eller kommer att utvecklas säkrare alternativ i linje med gällande kemikalielagstiftning spelar en central roll för uppbyggnaden av ett kretsloppssamhälle.

P.  Eurostatuppgifterna om hantering av kommunalt avfall i EU-28 visar tydligt att det fortfarande inte råder lika villkor i fråga om avfallspolitik och att genomförande och upprätthållande av befintlig lagstiftning är en viktig utmaning.

Q.  I genomsnitt återanvänds eller återvinns endast 40 % av vårt fasta avfall, medan resten går till deponering eller förbränning.

R.  Produktion och konsumtion av jordbruksprodukter avsedda för livsmedel står för en betydande del av resursutnyttjandet, med omfattande inverkan på miljön, folkhälsan, djurhälsan och djurens välbefinnande. Det behövs hållbara lösningar för att ta itu med det ineffektiva utnyttjandet av livsmedelsresurser på ett heltäckande sätt.

S.  Avskaffandet av miljöskadliga subventioner, bland annat direkta och indirekta subventioner till fossila bränslen, skulle kraftigt minska utsläppen av växthusgaser, bidra till kampen mot klimatförändringar och möjliggöra kretsloppssamhället.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande Mot ett kretsloppssamhälle: Program för ett avfallsfritt Europa (COM(2014)0398), Parlamentet stöder kommissionens strategi för att utforma, och bedriva innovation till stöd för, ett kretsloppssamhälle, lägga fast en politisk ram till stöd för resurseffektivitet, fastställa ett mål för resurseffektivitet i enlighet med meddelandet och utforma en särskild politisk ram för att ge små och medelstora företag möjlighet att omvandla miljöproblem till miljömässigt hållbara affärsmöjligheter. Parlamentet framhåller att det behövs lagstiftningsåtgärder för att gå i riktning mot ett kretsloppssamhälle och uppmanar kommissionen att lägga fram ett ambitiöst förslag om ett kretsloppssamhälle före utgången av 2015, som den aviserade i sitt arbetsprogram för 2015.

2.  Europaparlamentet understryker att bekämpande av resursbrist kräver att utvinningen och användningen av resurser minskar och att tillväxten helt frikopplas från användningen av naturresurser – en systemförändring som kräver ”backcasting” i fråga om de nödvändiga åtgärderna med utgångspunkt i ett hållbarhetsperspektiv år 2050 och som innebär att åtgärderna måste införas omedelbart.

3.  Europaparlamentet framhåller att produktion och konsumtion är områden som måste behandlas på ett sätt som säkerställer överensstämmelse med de övergripande målen för hållbar utveckling.

4.  Europaparlamentet erinrar om att förbättringar i fråga om effektivt resursutnyttjande visserligen redan har åstadkommits men att den fortsatta produktionstillväxten har överstigit dessa effektivitetsvinster och att resursutvinningen fortsätter att öka dramatiskt över hela världen. Det finns därför ett akut behov av en total minskning av resursutvinningen och resursutnyttjandet för att övervinna bumerangeffekten. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå åtgärder i linje med detta.

5.  Europaparlamentet påminner om att vatten, både som naturresurs som används i produktionsprocesser och som kollektiv nyttighet, bör beaktas när råvaruförbrukningen beräknas och användas på ett effektivt sätt.

6.  Europaparlamentet betonar att företagen, myndigheterna och konsumenterna inom EU med hjälp av förbättrad resursanvändning tack vare krav på bättre produktutformning och en avfallslagstiftning som säkerställer en förflyttning uppåt i avfallshierarkin (och på så sätt sporrar till avfallsförebyggande, återanvändning, förberedelse för återanvändning och materialåtervinning) skulle kunna göra avsevärda nettobesparingar på uppskattningsvis 600 miljarder euro, alltså 8 % av den årliga omsättningen, och samtidigt minska de sammanlagda årliga växthusgasutsläppen på mellan 2 och 4 %. Parlamentet framhåller att en ökning av resursproduktiviteten på 30 % fram till 2030 skulle kunna öka BNP med nära 1 % och skapa 2 miljoner nya fasta arbetstillfällen(8). Parlamentet erinrar om att resurseffektivitet är ett prioriterat mål i det sjunde miljöhandlingsprogrammet, där det betonas att både produktionen av och konsumenternas efterfrågan på miljömässigt hållbara produkter och tjänster måste stimuleras genom åtgärder som gör dem mer lättåtkomliga, överkomligt prissatta, funktionella och attraktiva.

7.  Europaparlamentet är övertygat om att en förbättrad resurseffektivitet kräver både lagstiftningsåtgärder och ekonomiska incitament, internalisering av externa kostnader och ytterligare finansiering av forskning och innovation, liksom även sociala förändringar och livsstilsförändringar. Parlamentet påpekar att det behövs en kombination av instrument på olika politiska nivåer, med respekt för subsidiaritetsprincipen.

8.  Europaparlamentet anser att införandet av ett fullskaligt kretsloppssamhälle kräver deltagande av alla berörda aktörer, regioner, städer, lokalsamfund, små och medelstora företag, icke-statliga organisationer, näringslivsföreträdare, fackföreningar och medborgare.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att involvera lokala och regionala myndigheter under hela utvecklingen av ett åtgärdspaket för kretsloppssamhället.

10.  Europaparlamentet betonar att allmänhetens medvetenhet och medborgarnas uppfattningar och delaktighet är avgörande för en lyckad övergång till ett kretsloppssamhälle. Parlamentet noterar att vederbörlig uppmärksamhet och tillräckliga resurser bör ägnas åt utbildning och information i syfte att främja hållbara konsumtions- och produktionsmodeller, och framhåller fördelarna med en övergång till ett resurseffektivt kretsloppssamhälle.

11.  Europaparlamentet påpekar att övergången till ett kretsloppssamhälle kräver en kvalificerad arbetskraft och att allmän och yrkesinriktad utbildning måste ta hänsyn till behovet av grön kompetens.

12.  Europaparlamentet understryker att det redan finns vissa finansiella mekanismer som gynnar kretsloppssamhället i EU, särskilt inom programmet Horisont 2020 och Life+, och att dessa, om de används rätt, kan främja miljöinnovation och industriell ekologi i EU:s medlemsstater och regioner.

13.  Europaparlamentet betonar att ett klart rättsläge och långsiktig förutsägbarhet är nyckeln för att frigöra den potential för kretsloppssamhället som Europeiska fonden för strategiska investeringar besitter, så att investeringarna styrs mot en hållbar ekonomi.

14.  Europaparlamentet betonar att en övergång mot ett hållbart kretsloppssamhälle bör kombinera ambitiösa miljömål med höga sociala krav, däribland främjande av anständiga arbeten samt hälsosamma och trygga arbetsvillkor (dvs. att arbetstagare inte exponeras för skadliga ämnen på arbetsplatsen).

15.  Europaparlamentet framhåller behovet av att upprätta en mer enhetlig rättslig ram för hållbar produktion och konsumtion, som täcker hela produktionscykeln, från hållbar materialutvinning till återvinning av uttjänt material.

Indikatorer och mål

16.  Europaparlamentet framhåller att EU:s resursanvändning måste vara hållbar senast 2050 och att detta bland annat kräver en absolut minskning av resursförbrukningen till hållbara nivåer på grundval av tillförlitlig mätning av resursförbrukningen genom hela leveranskedjan, strikt tillämpning av avfallshierarkin, kaskadanvändning av resurser, i synnerhet vid användningen av biomassa, ansvarsfull och hållbar materialutvinning, ett slutet kretslopp för icke förnybara resurser, ökad användning av förnybara energikällor inom gränserna för deras förnybarhet, utfasning av giftiga ämnen, särskilt där det finns eller kommer att utvecklas säkrare alternativ i linje medgällande kemikalielagstiftning, så att giftfria materialkretslopp kan utvecklas, samt förbättrad kvalitet på ekosystemtjänsterna.

17.   Europaparlamentet efterlyste redan 2012 tydliga, gedigna och mätbara indikatorer för ekonomisk verksamhet, som tar hänsyn till klimatförändringar, biologisk mångfald och resurseffektivitet ur ett livscykelperspektiv, och ville att dessa indikatorer skulle ligga till grund för lagstiftningsinitiativ och konkreta minskningsmål.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast vid utgången av 2015 föreslå en styrindikator och en uppsättning delindikatorer för resurseffektivitet, däribland ekosystemtjänster. Parlamentet påpekar att användningen av dessa harmoniserade indikatorer bör vara rättsligt bindande från och med 2018, att de bör mäta resursförbrukningen, inklusive import och export, på EU-, medlemsstats- och industrinivå och att de bör ta hänsyn till produkters och tjänsters hela livscykel samt baseras på fotavtrycksmetoden och mäta åtminstone mark-, vatten och materialanvändning samt koldioxid.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att före utgången av 2015 föreslå ett mål om att resurseffektiviteten på EU-nivå ska öka med 30 % fram till 2030 jämfört med 2014 års nivåer, samt individuella mål för varje medlemsstat. Parlamentet framhåller att resurseffektivitetsmål måste understödjas av indikatorer innan de kan genomföras.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja användningen av resurseffektivitetindikatorer genom internationella konventioner för att möjliggöra jämförelser mellan olika industrier och ekonomier och säkerställa likvärdiga förutsättningar, samt att stödja dialog och samarbete med tredjeländer.

21.  Europaparlamentet understryker att dessa indikatorer bör vara en del av den europeiska planeringsterminen och av alla konsekvensbedömningar.

Produktpolitik och ekodesign

22.  Europaparlamentet framhåller vikten av en välgenomtänkt produktpolitik som ökar produkternas förväntade livslängd, hållbarhet, återanvändbarhet och återvinningsbarhet. Parlamentet påpekar att mängden resurser som en produkt utnyttjar under sin livslängd samt dess reparerbarhet, återanvändbarhet och återvinningsbarhet till stor del bestäms under designfasen. Parlamentet uppmanar kommissionen att verka för en livscykelsbaserad strategi i produktpolitiken, särskilt genom att inrätta harmoniserade metoder för att bedöma produkternas miljöavtryck.

23.  Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att lägga fram ett ambitiöst arbetsprogram och att grundligt och noggrant tillämpa ekodesignkraven i det befintliga ekodesigndirektivet i samband med nya och uppdaterade genomförandeåtgärder, till att börja med genom att omedelbart anta åtgärder som redan har utarbetats.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en översyn av ekodesignlagstiftningen och annan relevant produktpolitikslagstiftning före utgången av 2016 på grundval av en konsekvensbedömning, varvid följande väsentliga ändringar bör ingå: utökad räckvidd för ekodesignkraven så att de omfattar alla de viktigaste produktgrupperna, inte bara energirelaterade produkter; successivt införande av alla relevanta resurseffektivitetsfaktorer i de obligatoriska produktdesignkraven; införande av ett obligatoriskt produktpass baserat på dessa krav; införande av egenkontroll och extern granskning för att förvissa sig om att produkterna uppfyller dessa standarder; fastställande av övergripande krav på bland annat hållbarhet, reparerbarhet, återanvändningsbarhet och återvinningsbarhet.

25.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av en kostnads-/nyttoanalys utvärdera möjligheten att fastställa minimivärden för återvunnet material i nya produkter i samband med den framtida översynen av ekodesigndirektivet.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla åtgärder mot inbyggt föråldrande och att ytterligare utveckla en uppsättning produktstandarder för kretsloppssamhället, som bland annat inbegriper renovering och reparation, underlättande av nedmontering samt effektiv användning av råmaterial, förnybara resurser och återvunnet material i produkter.

27.  Europaparlamentet påminner om att det för ett framgångsrikt kretsloppssamhälle är viktigt att det finns tillgång till standardiserade och modulära komponenter och att produkter utformas så att de är enkla att demontera, har lång hållbarhet och produceras med effektiva processer. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta lämpliga åtgärder för att se till att produkterna är hållbara, enkelt kan uppgraderas, återanvändas, anpassas, repareras, återvinnas och nedmonteras för användning som nya resurser, och att delar som innehåller farliga ämnen tydligt kan identifieras i produktdokumentationen i syfte att underlätta sortering av dessa delar inför återvinningen.

28.  Parlamentet konstaterar att det är av avgörande betydelse att öka konsumenternas medvetenhet och att stärka deras proaktiva roll.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en utvidgning av minimigarantierna för varaktiga konsumentvaror för att förlänga produkternas förväntade livslängd, och att förtydliga att säljare av konsumentvaror, i enlighet med direktiv 1999/44/EG, bör granska fel under de första två åren av den lagstadgade garantin och ta betalt av konsumenten endast om felet har orsakats av felaktig användning.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå lämpliga åtgärder om tillgång till reservdelar för att säkerställa produkters reparerbarhet under livscykeln.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) att intensifiera arbetet med att ersätta ämnen som inger mycket stora betänkligheter och att begränsa ämnen som utgör oacceptabla risker för människornas hälsa eller miljön inom ramen för Reach, detta inte minst som ett sätt att uppfylla kraven enligt det sjunde miljöhandlingsprogrammet om att utveckla giftfria materialkretslopp så att återvunnet avfall kan användas som en betydande och pålitlig källa till råmaterial inom unionen. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att omedelbart upphäva sitt ensidiga moratorium när det gäller behandling av rekommendationer från Echa om införande av ämnen som inger mycket stora betänkligheter i bilaga XIV i Reach, och att i stället snabbt införa sådana ämnen. Parlamentet framhåller att förebyggande enligt avfallshierarkin har förtur framför återvinning och att återvinning därmed inte bör rättfärdiga fortsatt användning av farliga etablerade ämnen.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera sitt arbete med att ersätta farliga ämnen inom ramen för direktiv 2011/65/EU om begränsning av användning av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning med syfte att skapa giftfria materialkretslopp.

33.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra en effektiv marknadskontroll för att säkerställa att produkter, både europeiska och importerade, överensstämmer med kraven i fråga om produktpolitik och ekodesign. För att säkerställa denna effektiva marknadskontroll uppmanas medlemsstaterna att utan dröjsmål fullfölja lagstiftningsförfarandet för översynen av förordningen om marknadskontroll. Ytterligare förseningar skulle skada företagens och medborgarnas intressen.

Mot ett avfallsfritt Europa

34.  Europaparlamentet lyfter fram den analys av kommissionen som visar att antagandet av nya avfallsmål skulle skapa 180 000 nya arbetstillfällen, göra EU mer konkurrenskraftigt och minska efterfrågan på dyra resurser som är bristvaror(9). Parlamentet beklagar att lagstiftningsförslaget om avfall drogs tillbaka(10), men ser i vice ordförande Timmermans uttalande under parlamentets sammanträdesperiod i december 2014 en möjlighet till att det framläggs ett nytt och mer ambitiöst paket om kretsloppssamhället.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram det aviserade förslaget om en översyn av avfallslagstiftningen senast i slutet av 2015 och därvid noggrant tillämpa avfallshierarkin samt

   införa klara och otvetydiga definitioner,
   utforma åtgärder för förebyggande av avfall,
   fastställa bindande avfallsminskningsmål för kommunalt avfall och avfall inom industri och handel som ska uppnås senast 2025,
   fastställa tydliga minimistandarder när det gäller krav för utökat producentansvar för att se till att systemen för utökat producentansvar är transparenta och kostnadseffektiva,
   tillämpa principen om enhetsbaserad prissättning (pay-as-you-throw) för restavfall i kombination med obligatoriska system för separat insamling av papper, metall, plast och glas för att främja återvinningsmaterial som är av hög kvalitet; införa obligatorisk separat insamling av bioavfall senast 2020.
   öka målen för återvinning/förberedelser av återanvändning till minst 70 % av fast kommunalt avfall och målen för återvinning av förpackningsavfall till 80 % senast 2030, baserat på en säker rapporteringsmetod som förhindrar att kasserat avfall (deponerat eller förbränt) rapporteras som återvunnet avfall med hjälp av samma harmoniserade metod för alla medlemsstater med extern statistikkontroll; införa en skyldighet för alla återvinningsföretag att både rapportera de avfallskvantiteter tas emot på sorteringsanläggningar och de kvantiteter återvunnet material som återvinningsanläggningarna producerar,
   strikt begränsa förbränning, med eller utan energiåtervinning, senast 2020 så att endast icke återvinningsbart eller biologiskt icke nedbrytbart avfall omfattas,
   genomföra en bindande, gradvis minskning av all deponering, som i överensstämmelse med kraven på återvinning genomförs i tre etapper (2020, 2025 och 2030), och i förlängningen införa ett förbud mot all deponering, med undantag för visst farligt avfall och restavfall för vilket deponering är det mest miljövänliga alternativet,
   uppmuntra medlemsstaterna att införa avgifter för deponering och förbränning.

36.  Europaparlamentet betonar betydelsen och mervärdet av europeiska mål för avfallspolitiken, inte bara i fråga om rättssäkerhet, förutsebarhet och skapandet av lika villkor på den inre marknaden, utan även för att garantera att alla EU-medborgares livsmiljö skyddas och förbättras.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa samma mål för alla medlemsstater för att se till att det finns ett likvärdigt miljöskydd inom hela EU och för att inte undergräva den inre marknaden.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den nuvarande avfallslagstiftningen och målen i denna genomförs fullständigt och korrekt, särskilt skyldigheten att införa system för separat insamling, och att medlemsstaterna ökar sina ansträngningar att nå befintliga mål, samt att hjälpa medlemsstaterna att införa rätt instrument för att uppnå målen inom de fastställda tidsfristerna.

39.  Europaparlamentet framhåller att bättre planering och informationsutbyte krävs för att ta tillvara tillgänglig avfallshanteringskapacitet inom EU på bästa sätt och undvika överkapacitet.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att undersöka möjligheterna att föreslå ett regelverk för ökad deponiutvinning för att möjliggöra återvinning av sekundära råvaror som finns i befintliga deponier och undersöka utvecklingen av ett miljötillståndssystem för återvinningsindustrin.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa ökad insyn och bättre kontroller för att förhindra avfallstransporter till länder med lägre miljökrav och sociala krav än EU.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna öka ansträngningarna för att motverka den illegala exporten av avfall efter konsumentledet.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för ramdirektivet om avfall fastställa dels de minimikrav som ska gälla för de nationella avfallsförebyggande programmen, dels en uppsättning mål och indikatorer för att göra det möjligt att jämföra de enskilda framstegen i medlemsstaterna.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med de särskilda avfallsutmaningarna och att vidta de åtgärder som beskrivits i kommissionens meddelande om kretsloppssamhället (COM(2014)0398). Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och kommissionen att se till att EU-medel mobiliseras för att främja ett uppnående av målen om integrerad avfallshantering, t.ex. separat insamling och utbyggnad av återvinningsinfrastruktur.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett mål om att senast 2025 ha minskat det marina avfallet med 50 % i förhållande till nivåerna 2014.

46.  Europaparlamentet betonar nödvändigheten av att formulera målsättningar för insamling och återvinning av vissa kritiska metaller med tanke på att de i allt högre grad är bristvaror och att man måste minska beroendet.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast i slutet av 2015 föreslå mål, åtgärder och instrument för effektiv bekämpning av livsmedelssvinn, bland annat genom att införa ett bindande mål för att minska livsmedelssvinnet inom framställning, detaljhandel/distribution, livsmedelstjänster/hotellsektorn och hushåll med minst 30 % till 2025. Kommissionen uppmanas att verka för att det i medlemsstaterna tas fram överenskommelser om att livsmedelsbranschen bör dela ut osålda produkter till välgörenhetsorganisationer. Kommissionen uppmanas att, då den genomför en konsekvensbedömning av nya relevanta lagstiftningsförslag, utvärdera deras potentiella inverkan på livsmedelssvinnet.

Hållbara byggnader

48.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande Möjligheter till resurseffektivitet inom byggsektorn (COM(2014)0445). Parlamentet anser att det behövs en strategi för byggsektorn, baserad på en färdplan och dess långsiktiga mål.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett fullt genomförande av principerna om och kraven för kretsloppssamhället inom byggsektorn och att vidareutveckla regelverket för resurseffektivitet i byggnader. Detta innebär att ta fram indikatorer, standarder, metoder och kvalitetskrav för markanvändning och stadsplanering, arkitektur, byggteknik, uppförande, underhåll, anpassningsbarhet, energieffektivitet, renovering samt återanvändning och återvinning. Parlamentet påpekar att indikatorer för hållbara byggnader även bör omfatta grön infrastruktur, såsom gröna tak. Parlamentet betonar vikten av en helhetsvision för byggnadsbestånden i EU, med klara och ambitiösa mål på medellång och lång sikt och färdplaner för genomförandet av denna vision.

50.  Europaparlamentet anser att inomhusluftkvaliteten och användarnas välbefinnande och sociala behov bör integreras i hållbarhetsbedömningar av byggnader.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för de allmänna indikatorerna för resurseffektivitet ta fram indikatorer för att bedöma byggnaders hållbarhet under deras hela livscykel, med hjälp av befintliga standarder och metoder och på grundval av en strategi för miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avgöra om principerna och standarderna för bästa tillgängliga teknik (BAT) skulle kunna utvidgas till att omfatta byggnaders samtliga material och delar, samt att ta fram ett byggpass som utgår från en byggnads hela livscykel.

53.  Europaparlamentet påpekar att 90 % av byggnadsmiljön 2050 redan existerar och att det därför bör fastställas särskilda krav och incitament för renoveringsindustrin så att vi 2050 har förbättrat byggnadernas energiavtryck. Kommissionen uppmanas därför att ta fram en långsiktig strategi för renovering av befintliga byggnader och att uppgradera rollen för de nationella renoveringsstrategier som infördes genom direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet.

54.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja ökad återvinning genom utbyggnad av infrastruktur för selektiv insamling och återvinning inom byggsektorn.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka möjligheterna när det gäller revisioner före rivning (dvs. en bedömning av en byggnad före nedmontering eller rivning för att beskriva vilka material som används och fastställa vilken andel som kan separeras för återvinning) och sortering av återvinningsmaterial på plats (sortering på plats resulterar för det mesta i renare sekundära råvaror än sortering på annan plats och kan minska miljöeffekterna av transporter, t.ex. genom krossning/kompaktering på plats).

56.  Europaparlamentet konstaterar att betong är ett av de material som används mest inom byggindustrin. Kommissionen uppmanas att bedöma möjligheterna att öka återvinningen av betong inom byggsektorn på det sätt som sker i Tyskland och Schweiz.

Utveckling av marknader för sekundära råvaror

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla åtgärder för att uppmuntra och främja framväxten av marknader för sekundära råvaror av hög kvalitet och av verksamhet baserad på återanvändning av sekundära råvaror.

58.  Europaparlamentet anser att en långsiktig och förutsägbar politik kommer att bidra till att stimulera de investeringar och åtgärder som krävs för att utveckla marknaderna för miljövänligare teknik fullt ut och främja hållbara företagslösningar. Parlamentet betonar att det behövs indikatorer och mål för resurseffektivitet baserade på insamling av tillförlitliga data, vilket borde ge den vägledning som offentliga och privata beslutsfattare behöver vid omvandlingen av ekonomin.

59.  Europaparlamentet betonar vikten av att kommissionen och medlemsstaterna främjar upprättandet av program för industriell symbios som stöder industriella synergier för återanvändning och materialåtervinning och hjälper företagen, framför allt små och medelstora företag, att komma underfund med hur deras energi, avfall och biprodukter kan tjäna som resurser för andra. Parlamentet påpekar att det finns andra liknande begrepp, såsom ”vagga till vagga” och industriell ekologi.

Övriga åtgärder

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå förfaranden för offentlig upphandling där återanvända, reparerade, återtillverkade, renoverade och andra hållbara och resurseffektiva produkter och lösningar bör ges företräde. Om de inte ges företräde bör följ eller förklara-principen tillämpas.

61.  Europaparlamentet betonar att det behövs en skatteram som följer principen om att ”förorenaren betalar” och ger rättvisande signaler för investeringar i resurseffektivitet, modernisering av produktionsprocesser och tillverkning av produkter som lättare går att reparera och som håller längre. Parlamentet vill att medlemsstaterna ska sträva efter framsteg inom detta område, såsom ett led i processen med den europeiska planeringsterminen(11).

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka och föreslå skatteåtgärder, t.ex. lägre mervärdesskatt för återvunna, återanvända och resurseffektiva produkter.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut genomföra den gröna handlingsplanen för små och medelstora företag.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma en politisk ram för näringsämnen i syfte att förbättra återvinning, främja innovation, förbättra marknadsvillkoren och integrera deras hållbara användning i unionslagstiftningen om gödselmedel, livsmedel, vatten och avfall.

65.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under första halvåret 2016 lägga fram ett meddelande om hållbara livsmedel, vilket har försenats flera gånger sedan 2013. Eftersom produktionen och konsumtionen av livsmedel svarar för en betydande andel av resursanvändningen bör det meddelandet ta ett helhetsgrepp på resursineffektiviteten i livsmedelskedjan och uppmuntra utvecklingen av en hållbar livsmedelspolitik. Kommissionen uppmanas att överväga att utöka användningen av miljövänliga livsmedelsförpackningar och att bedöma huruvida det är genomförbart att gradvis ersätta livsmedelsförpackningar med biobaserat och biologiskt nedbrytbart, komposterbart material i enlighet med europeiska standarder.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en permanent resurseffektivitetsplattform, i vilka alla relevanta berörda parter ska delta, för att uppmuntra och underlätta tillämpningen av de senaste forskningsrönen, utbytet av bästa praxis och framväxten av nya industrisynteser och industriella ekosystem.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en sektorsövergripande arbetsgrupp för hållbar finansiering över direktoratsgränserna i syfte att inkludera resurseffektivitetsindikatorerna i den integrerade rapporteringen och redovisningen på företagsnivå, varvid hänsyn ska tas till att viss affärsinformation omfattas av sekretess. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att undersöka hur resurseffektivitetsrisker och miljörisker ska kunna integreras i bland annat bankers kreditvärdering och kapitalkrav, att ta fram ett heltäckande försäkringssystem för miljöfaror samt att fastställa informationskrav för investeringsprodukter, med en vederbörlig konsekvensbedömning. Parlamentet anser att kommissionen i detta sammanhang skulle ha nytta av ett samarbete med Uneps undersökning av utformningen av ett hållbart finansiellt system. Kommissionen uppmanas att studera befintliga, frivilliga initiativ i medlemsstaterna för ett eventuellt utbyte av bästa metoder.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, eftersom en hållbar och ansvarsfull användning av primära råvaror är avgörande för att uppnå resurseffektivitet och kretsloppssamhällets mål, se över de politiska rekommendationerna från EU:s resurseffektivitetsplattform för utvecklingen av krav på en hållbar användning av prioriterade material och råvaror. Parlamentet noterar i detta sammanhang parlamentets och rådets gemensamma stöd för kommissionens förslag om ansvarsfull användning av metaller och mineraler från konfliktområden.

69.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över sin definition av råvaror ”av avgörande betydelse” och ta större hänsyn till den miljöpåverkan och de risker som är kopplade till utvinning och bearbetning av dessa råvaror, samt möjligheten att ersätta dem med sekundärmaterial.

70.  Europaparlamentet framhåller att alla EU-medel – bl.a. medel från Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), Horisont 2020, sammanhållningsfonderna och Europeiska investeringsbanken – måste mobiliseras för att främja resurseffektivitet, i linje med avfallshierarkin. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att fasa ut alla miljömässigt farliga subventioner, även subventioner till generering av energi från den biologiskt nedbrytbara delen av industriellt och kommunalt avfall genom förbränning i enlighet med direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och direkta och indirekta subventioner för fossila bränslen.

71.  Europaparlamentet vill att den finansiering som ges via EU:s program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (Cosme) samt via Horisont 2020 och de europeiska struktur- och investeringsfonderna i högre grad ska inriktas på utveckling av hållbara, innovativa och resurseffektiva lösningar och nya företagsmodeller (såsom leasing eller produktservicesystem) samt på bättre produktutformning och ökad materialeffektivitet i produkters och processers prestanda.

72.  Europaparlamentet betonar att forskning och innovation är avgörande för att främja en omställning till ett kretsloppssamhälle i Europa, och att det är nödvändigt att inom ramen för Horisont 2020 bidra till sådana forsknings- och innovationsprojekt som kan visa på kretsloppssamhällets ekonomiska och miljömässiga hållbarhet och testa den i praktiken. Med hjälp av en systembaserad strategi kan samtidigt sådana projekt underlätta utformningen av en lagstiftning som är innovationsfrämjande och lättare att genomföra genom att man identifierar eventuella rättsliga oklarheter, hinder och/eller luckor som kan hämma utvecklingen av resurseffektiva företagsmodeller.

73.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta tillvara alla möjligheter som den digitala agendan och informationstekniken erbjuder för att främja resurseffektivitet och en övergång till ett kretsloppssamhälle.

74.  Europaparlamentet framhåller att EU har en öppen ekonomi med både import och export på världsmarknaden. Parlamentet uppmärksammar att den globala utmaningen med ökande resursknapphet måste åtgärdas också på internationell nivå. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att aktivt stödja det arbete som utförs av FN:s miljöprograms internationella panel för hållbar resursförvaltning för att undersöka resursfrågor av kritisk betydelse för världen och ta fram praktiska lösningar för politiska beslutsfattare samt för näringsliv och samhälle.

75.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder på internationell nivå för att förbättra produkters spårbarhet.

76.  Europaparlamentet betonar att en ökad energieffektivitet kan minska EU:s energiberoende och energifattigdom, som påverkar bortåt 125 miljoner EU-medborgare. Parlamentet konstaterar att det är värt att betrakta energieffektiviteten som en separat energikälla, vars tillväxt bidrar stort till utvecklingen av EU:s industri och jobbskapandet och till skäligare energifakturor för folket.

77.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om den befintliga och planerade lagstiftningen hindrar kretsloppssamhället, befintliga innovativa affärsmodeller eller framväxten av nya affärsmodeller, t.ex. uthyrningsekonomi eller gemensam ekonomi, eller om det finns finansiella eller institutionella hinder i detta hänseende. Kommissionen uppmanas att förbättra denna lagstiftning och att vid behov ta itu med hindren. Vidare uppmanas kommissionen att se över relevant lagstiftning i syfte att förbättra produkters miljöprestanda och resurseffektivitet under hela deras livscykel och för att öka samstämmigheten mellan befintliga instrument och främja en föregångarstrategi.

78.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga relevanta aspekter av EU:s konkurrenspolitik när det gäller kretsloppssamhället, i synnerhet för att klargöra avvägningen mellan risker för otillåten marknadssamverkan och behovet av fördjupat samarbete mellan tillverkare och deras leverantörer.

79.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att återrapportera till parlamentet om alla vidtagna åtgärder som beskrivs ovan och att lägga fram förslag om nästa steg senast 2018.

o
o   o

80.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till de nationella parlamenten.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0584.
(2) Antagna texter, P7_TA(2014)0016.
(3)EUT C 264 E, 13.9.2013, s. 59.
(4) EUT C 51 E, 22.2.2013, s. 21.
(5) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(6) EUT C 140, 28.4.2015, s. 37.
(7) OECD:s miljöprogram Voluntary Approaches to Environmental Policy, 2003.
(8) Kommissionens meddelande av den 2 juli 2014 Mot ett kretsloppssamhälle: program för ett avfallsfritt Europa (COM(2014)0398).
(9) Kommissionens arbetsdokument av den 2 juli 2014 med en sammanfattning av konsekvensbedömningen som åtföljde förslaget till ett direktiv om ändring av avfallsdirektiven (SWD(2014)0208).
(10) Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiven 2008/98/EG om avfall, 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall, 1999/31/EG om deponering av avfall, 2000/53/EG om uttjänta fordon, 2006/66/EG om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och 2012/19/EU om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska och elektroniska produkter (COM(2014)0397).
(11) Rapport år 2015 från organisationen Green Budget Europe med landsspecifika rekommendationer till stöd för processen med den europeiska planeringsterminen, s. 6, http://www.foes.de/pdf/2015-02-25_CSR%20Recommendations_FINAL.pdf


Gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter en kärnenergiolycka ***I
PDF 614kWORD 185k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 juli 2015 om förslaget till rådets förordning om gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation (COM(2013)0943 – C7-0045/2014 – 2013/0451(COD))
P8_TA(2015)0267A8-0176/2015

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2013)0943),

–  med beaktande av artiklarna 31 och 32 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, i enlighet med vilka Europaparlamentet har hörts av rådet (C7‑0045/2014),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

—  med beaktande av artiklarna 294.3, 168.4 b och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 25 mars 2014(1),

–  med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0176/2015).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 9 juli 2015 inför antagandet av rådets Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/... om gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation [Ändr. 1. (Denna ändring berör hela texten.

P8_TC1-COD(2013)0451


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 31 och 32 168.4 b och 114, [Ändr. 2

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, upprättat efter att ett yttrande erhållits från en grupp av personer som av vetenskapliga och tekniska kommittén utsetts bland vetenskapliga experter i medlemsstaterna(2),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(4),i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5),, [Ändr. 3

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(6)

av följande skäl:

(1)  I rådets direktiv 96/29/Euratom2013/59/Euratom(7) fastställs grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av exponering för joniserande strålning.[Ändr. 4

(1a)  Enligt artikel 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska en hög hälsoskyddsnivå för människor säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder. [Ändr. 5]

(2)  Till följd av olyckan vid kärnkraftverket i Tjernobyl den 26 april 1986 släpptes stora mängder radioaktiva ämnen ut i atmosfären och förorenade livsmedel och djurfoder i ett flertal europeiska länder till nivåer som var betydande ur hälsosynpunkt, vilket ledde till livshotande sjukdomar och hälsotillstånd. Det råder ännu i dag en hög nivå av radioaktiv kontaminering. Eftersom det utsläppta radioaktiva materialet kontaminerade luft, vatten, mark och växtlighet vidtogs åtgärder för att säkerställa att vissa jordbruksprodukter införs skulle införas i unionen endast i enlighet med det gemensamma förfaringssättet som slår för att slå vakt om befolkningens hälsa och marknadens sammanhållning samtidigt som en omställning av handeln förebyggs. [Ändr. 6]

(2a)  Medlemsstaterna ansvarar för att övervaka efterlevnaden av de gränsvärden som fastställs i denna förordning, framför allt genom övervakning av säkerhetsnormerna för livsmedel och djurfoder. I artikel 168.4 b i EUF-fördraget föreskrivs antagande av gemensamma åtgärder på veterinärområdet som direkt syftar till att skydda folkhälsan. I artikel 114 föreskrivs vidare lämplig harmonisering för en väl fungerande inre marknad. [Ändr. 7]

(2b)  Det har visats att högre doser av radioaktivitet har en skadlig och destruktiv effekt på kroppens celler och kan ge upphov till cancer. [Ändr. 8]

(2c)  Det är viktigt att fastställa låga gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel, för att beakta den högre ackumulerade dos som orsakas av kontaminerade livsmedel som konsumeras under en längre period. [Ändr. 9]

(3)  I rådets förordning (Euratom) nr 3954/87(8), ändrad genom förordning (Euratom) 2218/1989(9), fastställs gränsvärden för radioaktivitet som ska tillämpas efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation som kan leda eller har lett till betydande radioaktivitet i livsmedel och djurfoder. Dessa gränsvärden är fortfarande i överensstämmelse med de senaste internationellt tillgängliga vetenskapliga rekommendationerna och bör regelbundet ses över och uppdateras för att beakta nya vetenskapliga rön. De högsta tillåtna gränsvärdena i bilagorna I till III har reviderats och beskrivs i Internationella strålskyddskommissionens publikation 105. De bygger på ett referensvärde på 1 mSv per år utöver den intagna individuella dosen, med antagande av att 10 procent av de livsmedel som konsumeras årligen är radioaktiva. [Ändr. 10]

(4)  Efter olyckan vid kärnkraftverket i Fukushima den 11 mars 2011 underrättades kommissionen om att halten radionuklider i vissa livsmedel med ursprung i Japan överskred de gränsvärden i livsmedel som gäller i Japan för livsmedel. Sådan kontaminering kan utgöra ett hot mot människors och djurs hälsa i unionen och därför antogs åtgärder om särskilda villkor för import av foder och livsmedel med ursprung i eller avsända från Japan, i enlighet med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa. Åtgärder bör också vidtas för att övervaka och minimera riskerna för konsumtion av livsmedelsprodukter från andra länder som drabbats av radioaktivt nedfall från en kärnenergiolycka i ett annat land. [Ändr. 11]

(5)  Det finns behov av att inrätta ett system som tillåter Europeiska atomenergigemenskapen unionen att fastställa gränsvärden för radioaktivitet för att skydda befolkningen garantera en hög folkhälsoskyddsnivå när en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation som kan leda eller har lett till betydande radioaktivitet i livsmedel och djurfoder har inträffat. [Ändr. 12]

(6)  Gränsvärden för radioaktivitet bör tillämpas för livsmedel och foder med ursprung i unionen eller som importeras från tredjeländer beroende på platsen och omständigheterna för kärnenergiolyckan eller den radiologiska nödsituationen, med beaktande av naturlig och kumulativ strålning eftersom den rör sig uppåt i livsmedelskedjan. Gränsvärdena bör ses över regelbundet. [Ändr. 13]

(7)  Enligt rådets beslut 87/600/Euratom(10), eller enligt Internationella Atomenergikommissionens konvention av den 26 september 1986 om tidig information vid en kärnenergiolycka, ska kommissionen underrättas om kärnenergiolyckor eller om ovanligt höga radioaktiva värden.

(8)  För att beakta att spädbarns kost kan variera avsevärt under de första sex månaderna efter födseln och för att ge utrymme för osäkerhet vad gäller spädbarnens ämnesomsättning under de första sex månaderna är det en fördel att utvidga tillämpningen av de lägre gränsvärdena för spädbarnsmat till att omfatta spädbarnets tolv första månader. Lägre gränsvärden bör tillämpas för kvinnor som är gravida eller ammar. [Ändr. 14]

(9)  För att underlätta anpassningen av gränsvärden, bör förfaranden för fastställandet av gränsvärden omfatta samråd med den expertgrupp som avses i artikel 31 i fördraget särskilt när det gäller vetenskaplig kunskap och internationell teknisk utveckling bör kommissionen lägga fram ett nytt förslag för Europaparlamentet och rådet om anpassning av gränsvärdena. [Ändr. 15]

(9a)  För att underlätta anpassningen av gränsvärden bör förfaranden fastställas som tillåter regelbundet samråd med experter. Expertgruppen bör tillsättas av kommissionen utgående från vetenskapliga och etiska kriterier. Kommissionen bör offentliggöra gruppens sammansättning och dess medlemmars intresseförklaringar. Vid anpassningen av gränsvärdena bör kommissionen också samråda med internationella strålskyddsexperter. [Ändr. 16]

(9b)  Expertgruppen bör också uppskatta den kumulativa effekten av radioaktivitet. [Ändr. 17]

(9c)  Gränsvärdena bör offentliggöras och bör regelbundet ses över med hänsyn till de vid tidpunkten internationellt tillgängliga vetenskapliga framstegen och rekommendationerna, för att befolkningen ska kunna känna sig trygg, tillförsäkras en hög hälsoskyddsnivå och för att undvika avvikelser från internationella regler. [Ändr. 18]

(10)  För att se till att livsmedel och foder som överskrider gränsvärdena inte släpps ut på marknaden i EU unionen, bör överensstämmelsen med gränsvärdena säkerställas genom tillbörliga noggranna kontroller av medlemsstaterna och kommissionen. Sanktioner om gränsvärdena inte efterlevs bör tillämpas och allmänheten bör underrättas i enlighet därmed. [Ändr. 19]

(10a)  Regler för att kontrollera efterlevnaden av åtgärder som syftar till att förebygga, undanröja eller minska riskerna för radioaktivitet till acceptabel nivå för människor och djur fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004(11). [Ändr. 20]

(11)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning när det gäller att möjliggöra tillämpning av tidigare fastställda gränsvärden bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(12).

(12)  Granskningsförfarandet bör användas för antagande av rättsakter som möjliggör tillämpning av tidigare fastställda gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder. Vid kärnenergiolyckor eller annan radiologisk nödsituation är det dock nödvändigt att ta hänsyn till enskilda omständigheter och förhållanden vid varje olycka och därför, av omsorg om största möjliga hälsoskydd för befolkningen, fastställa ett förfarande som gör det möjligt att snabbt sänka de tidigare fastställda gränsvärdena och vid behov införa gränsvärden också för andra radionukleider (framför allt tritium) som förekommer vid olyckan. Befolkningen bör underrättas omedelbart om åtgärden och gränsvärdena. [Ändr. 21]

(12a)  Kommissionen bör biträdas av ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder som inrättats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002(13). Medlemsstaterna bör se till att deras företrädare i kommittén har fullgoda kunskaper om strålskydd. [Ändr. 22]

(13)  Kommissionen bör anta genomförandeakter med omedelbar verkan om det, i vederbörligen motiverade fall med avseende på vissa radiologiska nödsituationer som kan leda eller har lett till betydande radioaktivitet i livsmedel och djurfoder, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet. Befolkningen bör underrättas omedelbart om åtgärden och gränsvärdena.

(13a)  När gränsvärden antas med stöd av denna förordning bör utgångspunkten vara att de mest utsatta och sårbara befolkningsgrupperna ska skyddas, framför allt barn och personer som befinner sig i geografiskt isolerade områden eller lever i självhushåll. Samma gränsvärden bör gälla för hela befolkningen och de bör bygga på de lägsta nivåerna. [Ändr. 24]

(13b)  När livsmedel eller foder som kommer från EU eller importeras från tredjeländer utgör en allvarlig risk för människors hälsa, djurhälsan eller miljön bör kommission genom genomförandeakter vidta ytterligare åtgärder i överensstämmelse med förordning (EG) nr 178/2002 för att garantera en hög skyddsnivå för människors hälsa och djurhälsan. Om möjligt bör högsta tillåtna tillämpliga gränsvärden och ytterligare akuta åtgärder ingå i en enda genomförandeförordning. [Ändr. 25]

(13c)  När kommissionen utarbetar och ser över genomförandeakter bör den främst ta hänsyn till följande omständigheter: platsen för samt arten och omfattningen av kärnenergiolyckan eller annan radiologisk nödsituation, arten och omfattningen av utsläppet av radiologiska ämnen i luft, vatten och mark och i livsmedel och djurfoder, både i och utanför unionen, riskerna för faktisk eller potentiell radioaktivitet i livsmedel och djurfoder och de resulterande stråldoserna, typen och mängden strålade livsmedel och djurfoder som kan marknadsföras i unionen, och de högsta tillåtna gränsvärdena för livsmedel och djurfoder som strålats i tredjeländer. [Ändr. 26]

(13d)  Om gränsvärden kommit att tillämpas i samband med en kärnenergiolycka eller en radiologisk nödsituation måste befolkningen underrättas av både kommissionen och varje enskild medlemsstat om vilka gränsvärden som gäller. Dessutom bör befolkningen få information om vilka livsmedel och djurfoder som sannolikt kommer att ackumulera högst nivåer av radioaktivitet. [Ändr. 27]

(13e)  Överensstämmelse med gränsvärden bör säkerställas genom tillbörliga kontroller och sanktioner bör föreskrivas för avsiktlig export, import eller saluföring av livsmedel som överskrider gränsvärdena för kontaminering. [Ändr. 28]

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I denna förordning fastställs gränsvärden för radioaktivitet för livsmedel i enlighet med bilaga I, gränsvärden för mindre viktiga livsmedel i enlighet med bilaga II och gränsvärden för radioaktivitet i djurfoder i enlighet med bilaga III, som kan komma att släppas ut på marknaden efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation som kan leda eller har lett till betydande radioaktivitet i livsmedel och djurfoder, samt förfaranden för att göra dessa gränsvärden tillämpliga. [Ändr. 54]

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1)  livsmedel: alla ämnen eller produkter, oberoende av om de är bearbetade, delvis bearbetade eller obearbetade, som är avsedda att eller rimligen kan förväntas att förtäras av människor, inbegripet drycker, tuggummi och alla ämnen, inklusive vatten, som avsiktligt tillförts livsmedlet under dess framställning, beredning eller behandling. Livsmedel omfattar inte något av följande: som motsvarar definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002.

(a)  Foder.

(b)  Levande djur, utom om de har behandlats för att släppas ut på marknaden som livsmedel.

(c)  Växter före skörd.

(d)  Läkemedel enligt artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG(14).

(e)  Kosmetiska produkter enligt artikel 2.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009(15).

(f)  Tobak och tobaksvaror enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37/EG(16) .

(g)  Narkotika eller psykotropa ämnen i den mening som avses i Förenta nationernas allmänna narkotikakonvention från 1961 och i Förenta nationernas konvention från 1971 om psykotropa ämnen.

(h)  Restsubstanser och främmande ämnen. [Ändr. 29]

2)  mindre viktiga livsmedel: livsmedel som är av mindre betydelse i kosten och som bara utgör en marginell del av befolkningens livsmedelskonsumtion. [Ändr. 55]

3)  djurfoder: alla ämnen eller produkter, inbegripet tillsatser, och oberoende av om de är bearbetade, delvis bearbetade eller obearbetade, som är avsedda för utfodring av djur. såsom dessa definieras i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002. [Ändr. 30]

4)  utsläppande på marknaden: innehav av livsmedel eller foder för försäljning, inbegripet utbjudande till försäljning eller varje annan form av överlåtelse, kostnadsfri eller inte, samt försäljning, distribution och andra former av överlåtelse. åtgärd såsom den definieras i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002. [Ändr. 31]

4a)  material i kontakt med livsmedel/djurfoder: förpackningar och annat material som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel. [Ändr. 32]

4b)  radiologisk nödsituation: en osedvanlig händelse, som omfattar en strålningskälla och som kräver ett omedelbart ingripande för att begränsa allvarliga hot mot hälsa och säkerhet eller negativa konsekvenser för livskvalitet, egendom eller miljön, eller som utgör en fara som kan leda till sådana negativa konsekvenser. [Ändr. 33]

Artikel 2a

Det är inte tillåtet att blanda livsmedel, som innehåller koncentrationer som är högre än de fastställda gränsvärdena för radioaktivitet, med livsmedel som inte är kontaminerade eller svagt kontaminerade för att få en produkt som överensstämmer med de regler som fastställs i denna förordning. [Ändr. 34]

Artikel 3

1.  Om kommissionen mottar officiell information – i synnerhet enligt antingen Europeiska atomenergigemenskapens ordning för ett snabbt informationsutbyte i händelse av en radiologisk nödsituation eller enligt Internationella Atomenergikommissionens konvention av den 26 september 1986 om tidig information vid en kärnenergiolycka – om olyckor eller någon annan radiologisk nödsituation som gör livsmedel och djurfoder radioaktiva, vilken bekräftar att gränsvärdena för livsmedel, mindre viktiga livsmedel eller djurfoder kan komma att överskridas eller har överskridits ska kommissionen om omständigheterna så kräver,snarast möjligt anta en genomförandeförordning genomförandeakt som fastställer gränsvärden för radioaktivitet som inte får överskrida dem som anges i bilagorna till denna förordning. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 5.2. [Ändr. 35]

1a.  Gränsvärdena ska offentliggöras och regelbundet ses över för att beakta de vid den berörda tidpunkten internationellt tillgängliga vetenskapliga framstegen och rekommendationerna, för att befolkningen ska kunna känna sig trygg, tillförsäkras en hög hälsoskyddsnivå och för att undvika avvikelser från internationella regler med högre skyddsnivå. [Ändr. 36]

2.  Vid vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet med avseende på förhållandena vid kärnenergiolyckan eller den radiologiska nödsituationen, ska kommissionen anta en genomförandeförordning genomförandeakt med omedelbar verkan i enlighet med det förfarande som avses i artikel 5.3. [Ändr. 37]

3.  Kommissionen ska, när den förbereder utkastet till den de genomförandeakter som avses i punkterna 1 och 2 i den här artikeln och diskuterar den med den kommitté som avses i artikel 5, ta hänsyn till de grundläggande normer som föreskrivs i artiklarna 30 och 31 i fördraget direktiv 2013/59/Euratom, däribland principen att all exponering ska hållas så låg som rimligen är möjligt med hänsyn till främst allmänhetens hälsoskydd samt till ekonomiska och sociala faktorer, särskilt de mest utsatta grupperna i samhället. Kommissionen ska vid utarbetandet av dessa akter biträdas av en grupp oberoende folkhälsoexperter, som valts ut på grundval av deras kunskaper och expertis i fråga om strålskydd och livsmedelssäkerhet (nedan kallad expertgruppen). Kommissionen ska offentliggöra expertgruppens sammansättning och dess ledamöters intresseförklaringar. [Ändr. 38]

3a.  De genomförandeakter som anges i punkterna 1 och 2 ska antas i överensstämmelse med arten och omfattningen av strålningen och kan revideras så många gånger som det är nödvändigt med tanke på hur den radioaktiva kontaminationen utvecklar sig. Kommissionen ska genomföra den första översynen inom en månad efter en kärnenergiolycka eller radiologisk nödsituation för att vid behov ändra gränsvärdena för radioaktivitet och förteckningen över radionuklider. [Ändr. 39]

Artikel 4

1.  Så snart som kommissionen antar en genomförandeförordning genomförandeakt som gör dessa gränsvärden tillämpliga, ska livsmedel och djurfoder som inte uppfyller gränsvärdena inte släppas ut på marknaden. [Ändr. 40]

Kommissionen ska inrätta en ansvarsordning på kärnenergiområdet för hantering av de frågor som uppstår i alla medlemsstater som kan beröras av en kärnenergiolycka. Den ordningen ska säkerställa att lämplig ersättning utbetalas i händelse av kärnenergiolyckor. [Ändr. 41]

Vid tillämpningen av denna förordning ska livsmedel eller djurfoder som importerats från tredje land anses ha släppts ut på marknaden om de på unionens tullområde är föremål för andra tullförfaranden än transiteringsförfaranden. [Ändr. 42]

Medlemsstaterna ska övervaka efterlevnaden av gränsvärdena för radioaktivitet inom sina territorier. Medlemsstaterna ska i detta syfte upprätthålla ett system för officiella kontroller och andra åtgärder med hänsyn till omständigheterna, däribland information till allmänheten om säkerheten och riskerna avseende livsmedel och djurfoder i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 178/2002. [Ändr. 43]

2.  Varje medlemsstat ska tillhandahålla kommissionen all information om tillämpningen av denna förordning, särskilt vad gäller överträdelser av gränsvärdena.

a)  återkommande kontroller av gränsvärdena på nationellt territorium,

b)  överträdelser av gränsvärdena,

c)  fastställande av vilka nationella behöriga myndigheter som ska ansvara för kontrollerna.

Kommissionen ska vidarebefordra denna information till de övriga medlemsstaterna snarast möjligt.

När gränsvärden överskrids ska detta meddelas genom systemet för tidig varning som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002.

Kommissionen ska vidta sanktioner mot medlemsstater som inte själva vidtar sanktioner vid saluföring eller export av livsmedel eller djurfoder där kontamineringen överskrider gränsvärdena. [Ändr. 44]

3.  Medlemsstaterna ska informera allmänheten, huvudsakligen genom en onlinetjänst, om gränsvärdena, nödsituationer och överträdelser av gränsvärdena. Allmänheten ska också underrättas om vilka livsmedel som kan ackumulera högre nivåer av radioaktivitet och i synnerhet produkttyp, märke, ursprung och analysdag. [Ändr. 45]

4.   De gränsvärden som fastställs i bilagorna till denna förordning bör beakta halveringstiden för radioaktiva isotoper i samband med förvaring av konserverade livsmedel. Beroende på arten av kontaminering, t.ex. isotoper av jod, ska radioaktiviteten i konserverade livsmedel ständigt övervakas med avseende på radioaktivitet. [Ändr. 46]

5.   Kommissionen ska senast den 31 mars 2017 för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om lämpligheten av en mekanism för att kompensera jordbrukare vars livsmedel kontaminerats över de tillåtna gränsvärdena för radioaktivitet och därför inte kan släppas ut på marknaden. En sådan mekanism ska vara grundad på principen att förorenaren betalar. Rapporten ska, om det är lämpligt, åtföljas av ett lagstiftningsförslag som inrättar en sådan mekanism. [Ändr. 47]

Artikel 4a

1.  Kommissionen ska senast den 31 mars 2017 lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om relevansen av de gränsvärden för radioaktivetet som fastställs i bilagorna.

2.  Rapporten ska göra det möjligt att kontrollera om gränsvärdena för radioaktivitet garanterar att gränsen för den effektiva dosen 1mSv per år för allmänheten iakttas och leder till thyroiddoser som ligger tillräckligt långt under det referensvärde på 10 mGy som WHO rekommenderar för utdelning av jod till särskilt sårbara grupper.

3.  Rapporten ska beakta möjligheten att se över klassificeringen av radionuklider och ta med tritium och C-14 i bilagorna till denna förordning. Vid bedömningen av dessa gränsvärden ska rapporten inrikta sig på skyddet av de mest sårbara befolkningsgrupperna, särskilt barn, och undersöka huruvida det vore lämpligt att fastställa gränsvärden för samtliga befolkningskategorier på denna basis. [Ändr. 48]

Artikel 5

1.  Kommissionen ska biträdas av ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder livsmedelskedjan och djurhälsa för som inrättats enligt artikel 58.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002(17). Den kommittén ska anses vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011. [Ändr. 49]

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 jämförd med artikel 5 i den förordningen tillämpas.

Artikel 6

För att säkerställa att gränsvärdena som fastställs i bilagorna I, II och III till denna förordning tar hänsyn till alla nya eller ytterligare viktiga uppgifter som blir tillgängliga, särskilt med avseende på den senaste vetenskapliga kunskapen, ska anpassningen av dessa bilagor föreslås av kommissionen förelägga parlamentet och rådet en rapport åtföljd, vid behov, av ett förslag till anpassning av dessa bilagor och vid behov se över förteckningen över radionuklider, efter samråd med den expertgrupp som avses i artikel 31 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen 3.3. [Ändr. 50]

Artikel 6a

Vid en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation som kontaminerar livsmedel eller djurfoder ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet som ingående beskriver vilka åtgärder som vidtagits i enlighet med denna förordning och vilken information som lämnats i enlighet med artikel 4.2. [Ändr. 51]

Artikel 7

RådetsFörordning (Euratom) nr 3954/87, ändrad genom förordning (Euratom) 2218/1989, och kommissionens förordningar (Euratom) nr 944/89(18) och nr 770/90(19) ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till de upphävda förordningarna ska anses som hänvisningar till denna förordning och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga V.

Artikel 8

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i

För Europaparlamentet På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

GRÄNSVÄRDEN FÖR RADIOAKTIVITET I LIVSMEDEL

Följande gränsvärden ska tillämpas för livsmedel:

Livsmedel (Bq/kg)(20)

 Spädbarns­mat(21)

Mejeri­produkter(22)

Andra livsmedel förutom mindre viktiga(23)

Flytande livsmedel(24)

Strontiumisotoper, i synnerhet

Sr-90

75

125

750

125

Jodisotoper, i synnerhet I-131

150

500

2 000

500

Alfastrålande isotoper av plutonium och transuraner, i synnerhet

Pu-239, Am-241

1

20

80

20

Alla andra nuklider med mer än 10 dagars halveringstid, i synnerhet

Cs-134, Cs-137(25)

400

1 000

1 250

1 000

BILAGA II

GRÄNSVÄRDEN FÖR RADIOAKTIVITET I MINDRE VIKTIGA LIVSMEDEL

1.  Förteckning över mindre viktiga livsmedel

KN-nummer

Varuslag

0703 20 00

Vitlök (färsk eller kyld)

0709 59 50 

Tryffel (färsk eller kyld)

0709 99 40

Kapris (färsk eller kyld)

0711 90 70 

Kapris (tillfälligt konserverad, men olämplig för direkt konsumtion i detta tillstånd)

ex 0712 39 00

Tryffel (torkad, hela i bitar, skivad, bruten eller pulveriserad, men inte vidare beredd)

0714

Maniok-, arrow- och salepsrot, jordärtskockor, batater (sötpotatis) och liknande rötter, stam- eller rotknölar med hög halt av stärkelse eller inulin, färska, kylda, frysta eller torkade, hela eller i bitar och även i form av pelletar; märg av sagopalm

0814 00 00

Skal av citrusfrukter eller meloner, färska, frysta, torkade eller tillfälligt konserverade i saltvatten, svavelsyrlighetsvatten eller andra konserverande lösningar

0903 00 00

Maté (paraguansk järnek)

0904

Peppar av släktet Piper; frukter av släktena Capsicum och Pimenta, torkade, krossade eller malda

0905 00 00

Vanilj

0906

Kanel och kanelknopp

0907 00 00

Kryddnejlikor (hela, nejlikstjälkar och modernejlikor)

0908

Muskot, muskotblomma och kardemumma

0909

Anis, stjärnanis, fänkål, koriander, spiskummin, kummin och enbär juniper berries

0910

Ingefära, saffran, gurkmeja, timjan, lagerblad, curry och andra kryddor

1106 20 

Mjöl och pulver av sago eller av rötter, stam- eller rotknölar enligt nr 0714

1108 14 00

Maniokstärkelse (kassavastärkelse)

1210

Humle, färsk eller torkad, även mald, pulveriserad eller i form av pelletar; lupulin

1211

Växter och växtdelar (inbegripet frön och frukter) av sådana slag som används främst för framställning av parfymeringsmedel, för farmaceutiskt bruk eller för insektsbekämpning, svampbekämpning eller liknande ändamål, färska eller torkade, även skurna, krossade eller pulveriserade

1301

Schellack o.d.; naturliga gummiarter, hartser, gummihartser och oleoresiner (t.ex. balsamer)

1302

Växtsafter och växtextrakter; pektinämnen, pektinater och pektater; agar-agar samt annat växtslem och andra förtjockningsmedel, även modifierade, erhållna ur vegetabiliska produkter

1504

Fetter och oljor av fisk eller havsdäggdjur samt fraktioner av sådana fetter eller oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifierade

1604 31 00 

Kaviar

1604 32 00

Kaviarersättning

1801 00 00

Kakaobönor, hela eller krossade, även rostade

1802 00 00

Kakaoskal och annat kakaoavfall

1803

Kakaomassa, även avfettad

2003 90 10

Tryffel (beredd eller konserverad på annat sätt än med ättika eller ättiksyra)

2006 00 

Grönsaker, frukt, nötter, fruktskal och andra växtdelar, kanderade, glaserade eller på liknande sätt beredda med socker

2102

Jäst (aktiv eller inaktiv); andra encelliga mikroorganismer, döda (med undantag av vacciner enligt nr 3002); beredda bakpulver

2936

Provitaminer och vitaminer, naturliga eller syntetiskt reproducerade (inbegripet naturliga koncentrat), sådana derivat av provitaminer eller vitaminer som används främst som vitaminer samt blandningar av dessa ämnen med varandra, även i lösning

3301

Eteriska oljor (även terpenfria), inbegripet ”concretes” och ”absolutes”; resinoider, extraherade oleoresiner; koncentrat av eteriska oljor i fett, icke flyktig olja, vax e.d., erhållna genom så kallad enfleurage eller maceration; terpenhaltiga biprodukter erhållna vid avterpenisering av eteriska oljor; vatten från destillation av eteriska oljor och vattenlösningar av sådana oljor

2.  Följande gränsvärden ska tillämpas på mindre viktiga livsmedel enligt förteckningen i punkt 1:

(Bq/kg)

Strontiumisotoper, i synnerhet Sr-90

7500

Jodisotoper, i synnerhet I-131

20000

Alfastrålande isotoper av plutonium och transuraner, i synnerhet Pu-239,

Am-241

800

Alla andra nuklider med mer än 10 dagars halveringstid, i synnerhet Cs-134, Cs-137(26)

12500

[Ändr. 57]

BILAGA III

GRÄNSVÄRDEN FÖR RADIOAKTIVITET I DJURFODER

Caesium-134 och caesium-137 ska ha följande gränsvärden:

Animaliskt

Bq/kg(27),(28)

Svin

1 250

Fjäderfä, lamm, kalvar

2 500

Övriga

5 000

BILAGA IV

UPPHÄVDA FÖRORDNINGAR

Rådets förordning (Euratom) nr 3954/87

(EGT L 371, 30.12.1987, s. 11)

Rådets förordning (Euratom) nr 2218/89

(EGT L 211, 22.7.1989, s. 1)

Kommissionens förordning (Euratom) nr 944/89

(EGT L 101, 13.4.1989, s. 17)

Kommissionens förordning (Euratom) nr 770/90

(EGT L 83, 30.3.1990, s. 78)

BILAGA V

JÄMFÖRELSETABELL

Förordning (Euratom) nr 3954/87

Förordning (Euratom) nr 944/89

Förordning (Euratom) nr 770/90

Den här förordningen

Artikel 1.1

Artikel 1

Artikel 1

Artikel 1

Artikel 1.2

Artikel 2

Artikel 2.1

Artikel 3.1 och 3.2

Artikel 2.2

-

Artikel 3.1

-

Artikel 3.2

Artikel 3.3

Artikel 3.3 och 3.4

-

Artikel 4

-

Artikel 5.1

Artikel 6

Artikel 5.2

-

Artikel 6.1

Artikel 4.1

Artikel 6.2

Artikel 4.2

Artikel 2

Bilaga II.2

---

---

Artikel 1

---

Bilaga III

Artikel 5

Artikel 7

-

---

---

---

Artikel 7

Artikel 8

Artikel 8

Bilaga

Bilaga I

Bilaga

Bilaga II.1

Bilaga

Bilaga III

---

---

---

Bilaga IV

---

---

---

Bilaga V

(1) EUT C 226, 16.7.2014, s. 68.
(2)EUT C..s..
(3)EUT C , , s. .
(4) EUT C..s..
(5)Europaparlamentets ståndpunkt av den 9 juli 2015 (ännu ej offentliggjord i EUT) samt rådets ståndpunkt av den ….
(6)
(7) Rådets direktiv 96/29/Euratom 2013/59/Euratom av den 13 May 1996 5 december 2013 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning (EGT L 159, 29.6.1996, s. 1), och om upphävande av direktiven 89/618/Euratom, 90/641/Euratom, 96/29/Euratom, 97/43/Euratom och 2003/122/Euratom (EUT L 13, 17.1.2014, s. 1).
(8) Rådets förordning (Euratom) nr 3954/87 av den 22 december 1987 om gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation (EGT L 371, 30.12.1987, s. 11).
(9) Rådets förordning (Euratom) nr 2218/89 av den 18 juli 1989 om ändring av förordning (Euratom) nr 3954/87 om gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation (EGT L 211, 22.7.1989, s. 1).
(10)Rådets beslut 87/600/Euratom av den 14 december 1987 om en gemenskapsordning för ett snabbt informationsutbyte i händelse av en nödsituation som medför risk för strålning (EGT L 371, 30.12.1987, s. 76).
(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) Nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (EUT L 165, 30.4.2004, s. 1).
(12)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(13) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).
(14)Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 67).
(15)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter (EUT L 342, 22.12.2009, s. 59).
(16)Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37/EG av den 5 juni 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror (EGT L 194, 18.7.2001, s. 26).
(17) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).
(18) kommissionens förordning (Euratom) nr 944/89 av den 12 april 1989 om gränsvärden för radioaktivitet i mindre viktiga livsmedel efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation (EGT L 101, 13.4.1989, s. 17).
(19) kommissionens förordning (Euratom) nr 770/90 av den 29 mars 1990 om gränsvärden för radioaktivitet i djurfoder efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation (EGT L 83, 30.3.1990, s. 78).
(20)Värdena för koncentrerade eller torkade produkter ska beräknas på grundval av den rekonstituerade produkten färdig för förtäring. Medlemsstaterna får utfärda rekommendationer om villkoren för utspädning för att säkerställa att gränsvärdena i denna förordning respekteras.
(21)Spädbarnsmat definieras som livsmedel avsedda för spädbarn under de första tolv levnadsmånaderna, vilka till fullo uppfyller näringskraven för denna människogrupp och saluförs i detaljhandeln i förpackningar som är tydligt märkta med någon av följande beteckningar: ”Modersmjölksersättning”, ”Tillskottsnäring”, ”Modersmjölksersättning uteslutande baserad på mjölk” och ”Tillskottsnäring uteslutande baserad på mjölk”, i enlighet med artiklarna 11 och 12 i kommissionens direktiv 2006/141/EG.
(22)Mejeriprodukter definieras som produkter som motsvarar följande KN-nummer, inklusive, i förekommande fall, senare justeringar: 0401, 0402 (utom 0402 29 11).
(23)Mindre viktiga livsmedel och de tillämpliga motsvarande värdena anges i bilaga II .
(24)Flytande livsmedel så som de definieras i nummer 2009 och i kapitel 22 i Kombinerade nomenklaturen. Värdena har beräknats med hänsyn till förtäring av kranvatten och samma värden bör gälla för dricksvatten.
(25)Radioaktivt kol (C-14), tritium och kalium 40 är inte inkluderade i denna grupp.
(26)Radioaktivt kol (C-14), tritium och kalium 40 är inte inkluderade i denna grupp.
(27)Dessa värden ska medverka till att gränsvärdena för livsmedel inte överskrids; ensamma garanterar de inte detta under alla förhållanden, och minskar inte kravet på kontroll av radioaktivitetsnivån i animaliska produkter avsedda som människoföda.
(28)Dessa värden ska tillämpas på djurfoder färdigt för konsumtion.


Att bygga en kapitalmarknadsunion
PDF 202kWORD 329k
Europaparlamentets resolution av den 9 juli 2015 om att bygga en kapitalmarknadsunion (2015/2634(RSP))
P8_TA(2015)0268B8-0655/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens grönbok av den 18 februari 2015 Att bygga en kapitalmarknadsunion (COM(2015)0063),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 maj 2014 Översyn av planen för finansiell reglering (COM(2014)0279),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2014 med rekommendationer till kommissionen om översynen av det europeiska systemet för finansiell tillsyn(1),

–  med beaktande av kommissionens granskningsrapporter om Europeiska systemet för finansiell tillsyn (COM(2014)0509 och de europeiska tillsynsmyndigheterna (ESA) och COM(2014)0508 om Europeiska systemrisknämnden (ESRB)),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 mars 2014 om långsiktig finansiering av den europeiska ekonomin (COM(2014)0168),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 februari 2014 om långsiktig finansiering av den europeiska ekonomin(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 november 2014 En investeringsplan för Europa (COM(2014)0903),

–  med beaktande av frågan till kommissionen om grönboken Att bygga en kapitalmarknadsunion (O-000075/2015 – B8‑0564/2015),

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I sin resolution av den 26 februari 2014 om långsiktig finansiering av den europeiska ekonomin betonade parlamentet att ”tillgången till kapitalmarknaderna måste förbättras genom nya finansieringskällor” och konstaterade samtidigt att ”affärsbankerna sannolikt kommer att förbli en huvudsaklig finansieringskälla” samt att det är ”viktigt att medlemsstaterna inrättar nya källor som kan komplettera de befintliga mekanismerna och minska finansieringsklyftan, och samtidigt ser till att det finns en lämplig lagstiftnings- och tillsynsram som är anpassad till realekonomins behov”.

B.  I sitt meddelande av den 27 mars 2014 om långsiktig finansiering av den europeiska ekonomin undersökte kommissionen möjligheter att vidta konkreta åtgärder för att diversifiera finansieringskanalerna, utveckla de europeiska kapitalmarknaderna och förbättra tillgången till finansiering, särskilt för små och medelstora företag, t.ex. i fråga om aktier och företagsobligationer, enkel och transparent värdepapperisering, säkerställda obligationer och privata placeringar.

C.  Enligt kommissionens ordförande, Jean Claude Juncker, är kommissionens första strategiska prioritering att ”stärka EU:s konkurrenskraft och stimulera investeringar som skapar arbetstillfällen”.

D.  Otillräckligt reglerade och kontrollerade kapitalmarknader var en viktig orsak till finanskrisens utbrott. Alla nya förslag, i synnerhet om värdepapperisering, måste på ett korrekt sätt återspegla detta.

E.  I kölvattnet av finanskrisen har EU-institutionerna antagit ett antal rättsakter för att förhindra att en sådan kris inträffar på nytt och för att skapa den finansiella stabilitet som är väsentlig för en verkligt hållbar tillväxt. Denna lagstiftning bör betraktas som ramen för inrättandet av kapitalmarknadsunionen, och inte som ett hinder för denna.

F.  En minskad fragmentering av kapitalmarknaderna kan leda till lägre kapitalkostnader och samtidigt förbättra allokeringen av kapitalet, vilket skulle stödja företagens tillväxt, särskilt de små och medelstora företagens tillväxt, och skapa sysselsättning inom EU.

G.  Flera EU-institutioner och den privata sektorn håller för närvarande på att ta fram lösningar eller rekommendationer i syfte att ytterligare utveckla kapitalmarknaderna, t.ex. i fråga om enkel och transparent värdepapperisering, privata placeringar, finansiering med eget kapital, europeiska säkerställda obligationer och börsintroduktioner.

H.  Tidigare regleringsinsatser (kapitalkravsdirektivet (CRD), direktivet om marknader för finansiella instrument (MiFID II) / förordningen om marknader för finansiella instrument (MIFIR)) måste kompletteras och vidareutvecklas genom en kapitalmarknadsunion.

Ekonomisk bakgrund

1.  Europaparlamentet konstaterar att investeringarna i realekonomin i Europa har minskat under flera årtionden trots en stor ökning av de europeiska och globala finanssektorernas storlek under samma period. Parlamentet betonar att realekonomin fortfarande är starkt beroende av banker, vilket gör ekonomin sårbar för en åtstramning av bankutlåningen.

2.  Europaparlamentet noterar att de omfattande offentliga åtgärder som vidtagits sedan krisens början, vilken utlöstes av finanssektorns sammanbrott, har lett till riklig likviditet men att detta ändå inte har resulterat i en ökning av efterfrågan på finansiering inom realekonomin.

3.  Europaparlamentet påpekar att det före krisens utbrott inte var brist på gränsöverskridande flöden i Europa, men att de var koncentrerade till utlåning mellan banker och till skulder som ofta innehades av investerare med betydande hävstång, vilket resulterade i en överföring av riskerna inom den inre marknaden.

4.  Europaparlamentet konstaterar att återupprättandet av stabiliteten inom EU:s banksektor blev en ny prioritering i ställer för finansieringen av långsiktiga investeringar och av realekonomin.

5.  Europaparlamentet betonar att det finns en stor mängd overksamt kapital inom försäkringssektorn, vilket bör användas mer effektivt med stöd av ett förbättrat regelverk efter en översyn av kapitalkraven för vissa investeringar som görs av försäkringssektorn.

6.  Europaparlamentet påpekar att det trots de möjligheter som erbjuds av en välutformad EU-kapitalmarknad inte går att undvika det faktum att det finns stora hinder inom andra områden såsom beskattning, särskilt metoder som gynnar skuldsättning framför eget kapital, samt insolvens- och redovisningslagstiftning. Parlamentet anser att en EU-harmonisering inte automatiskt skulle ge ytterligare fördelar på dessa områden, och att det därför inte finns behov av en utvidgning av de internationella redovisningsstandarderna (IFRS-standarderna) i Europa.

7.  Europaparlamentet betonar att graden av finansiell integration har minskat sedan krisen, till följd av att banker och investerare flyttar tillbaka till sina hemmarknader.

8.  Europaparlamentet betonar att efterfrågan och utbud kan främjas genom att man skapar förtroende för realekonomin med hjälp av tydliga åtaganden på medlemsstats- och unionsnivå att främja positiva investeringsvillkor och rättslig säkerhet för investerare, utforma långsiktiga mål för en stabiliserande, konkurrenskraftig och tillväxtvänlig lagstiftningsram och ge incitament för och diversifiera investeringar i infrastruktur och därmed möjliggöra en långsiktig planering för företagen.

9.  Europaparlamentet konstaterar att Europas framtid är kopplad till dess innovationsförmåga. Parlamentet anser att enkel, tillräcklig och diversifierad tillgång till finansiering för företagen, vid sidan av ett innovationsvänligt regelverk, är nyckeln till skapandet av smart och hållbar tillväxt för alla.

10.  Europaparlamentet betonar att förbättrade finansieringsvillkor för de europeiska företagen måste bygga på en förstärkt ekonomisk och finansiell stabilitet, vilket inbegriper genomförandet av reformer i samtliga medlemsstater.

11.  Europaparlamentet understryker att bristfälliga kapitalmarknader har lett till en missbedömning av riskerna och till bristande koppling mellan den avkastning som eftersökts och de verkliga riskerna, vilket ligger bakom marknadernas negativa inställning till enheter såsom små och medelstora företag. Parlamentet anser att ett av målen för kapitalmarknadsunionen bör vara att öka marknadernas effektivitet och säkerställa ett rättvist, adekvat och ekonomiskt sunt förhållande mellan risk och avkastning på EU:s kapitalmarknader.

En genuin europeisk strategi

12.  Europaparlamentet anser att även om till exempel USA har återhämtat sig snabbare från finanskrisen än EU, vilket delvis beror på ett mer diversifierat finansiellt system, måste Europeiska unionen bygga upp en egen genuin kapitalmarknadsunion, som kan bygga på erfarenheterna från andra delar av världen men inte enbart kopiera dem. Parlamentet betonar emellertid att en klok strategi för erkännande av jämbördiga eller likvärdiga standarder i tredjeländer måste utvecklas i syfte att garantera förenlighet mellan europeiska och internationella finansmarknader.

13.  Europaparlamentet anser att en genuin europeisk strategi för kapitalmarknaderna på lämpligt sätt bör beakta den internationella utvecklingen så att Europa förblir attraktivt för internationella investerare genom att undvika onödiga skillnader och överlappningar i lagstiftningen.

14.  Europaparlamentet understryker att Europa sparar mer än USA räknat i procent av BNP (20 respektive 17 %), men att den andel av besparingarna som hålls i EU-baserade värdepappersfonder endast motsvarar 50 % av motsvarande nivå i USA och den andel av besparingarna som hålls i pensionsfonder endast 35 %. Parlamentet påpekar vidare att de EU:s aktiemarknader, företagsobligationsmarknader och värdepappersmarknader motsvarar 60, 35 respektive 20 % av motsvarande marknader i USA.

15.  Europaparlamentet betonar att kommissionen måste ta hänsyn till att den ekonomiska och kulturella sammansättningen av sektorn för små och medelstora företag skiljer sig åt i medlemsstaterna, för att förebygga alla oavsiktliga konsekvenser till följd av genomförandet av kapitalmarknadsunionen som kan förvärra de befintliga obalanserna när det gäller tillgången till finansiering mellan medlemsstaterna.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa en europeisk strategi för att öka diversifieringen av finansieringskällorna och investeringarna i de europeiska företagen, med hjälp av en kapitalmarknadsunion som bygger på egenskaperna hos och det ömsesidiga beroendet mellan de europeiska bank- och kapitalmarknaderna, samtidigt som man beaktar särdragen för den europeiska modellen för finansiering av företag och behovet av att utveckla andra tillförlitliga finansieringskällor än banker för finansiering av tillväxt och att komplettera dessa med metoder för marknadsaktörerna att få tillgång till lån, kapital och riskkapital direkt från marknaden. Parlamentet noterar att kommissionen inte nödvändigtvis enbart bör förlita sig på inbördes utvärderingar med andra jurisdiktioner. Parlamentet uppmärksammar kommissionen på att kulturella skillnader inte bör ignoreras och att lämpliga åtgärder måste utformas för att övervinna dem. Parlamentet anser dessutom att kommissionen bör beakta den senaste tekniska utvecklingen i sina reformer av kapitalmarknaderna.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna att skillnaderna mellan företagsmodellerna och finansmarknaderna i medlemsstaterna kan vara fördelar som är värda att skydda för Europa som helhet.

18.  Europaparlamentet understryker att uppbyggnaden av en kapitalmarknadsunion och den bakomliggande lagstiftningen bör vara inriktad på kapitalmarknadernas funktion i hela EU, fullborda den inre marknaden och främja hållbar tillväxt. Parlamentet understryker vidare att åtgärder har vidtagits efter krisen när det gäller tillsynen av banksektorn vilka för närvarande inte har utvidgats till att omfatta kapitalmarknaderna. Parlamentet betonar att det finns skillnader mellan de finansiella sektorerna och att olika lösningar därför måste hittas. Parlamentet betonar emellertid att det måste säkerställas lika villkor för aktörerna för likvärdig finansieringsverksamhet och att det främsta målet för alla sektorer måste vara att förbättra kapitalallokeringen i den europeiska ekonomin och bättre använda kapital som i dag är overksamt.

19.  Europaparlamentet betonar i detta avseende att en sund och heltäckande lägesbedömning måste göras, där man undersöker de kumulativa effekterna för de europeiska kapitalmarknaderna av alla antagna akter under de senaste åren. Parlamentet påpekar att detta också kräver en noggrann undersökning av huruvida de strikta kapitalkrav som tillämpas inom bank- och försäkringssektorerna behöver ses över.

20.  Europaparlamentet betonar att initiativ i riktning mot en kapitalmarknadsunion inte bör innebära att man återuppfinner hjulet, utan bekräfta att företagsfinansieringen i Europa baseras på välutvecklade, historiskt etablerade strukturer som, trots sina begränsningar, har visat sig vara framgångsrika och kriståliga, och att ytterligare diversifiering och utveckling av nya källor kan vara värdefullt för att säkerställa att olika typer av företag får kompletterad tillgång till finansiering.

21.  Europaparlamentet konsterar att traditionella finansieringskanaler via banker ofta inte stöder innovativa projekt och små och medelstora företag. Parlamentet betonar att bristande tillgång till finansiering för små och medelstora företag är ett av de största hindren för tillväxt i EU. Parlamentet understryker att det fortfarande är svårt att för små och medelstora företag att få banklån och att det behövs alternativ till bankfinansiering, i synnerhet genom en förbättring av affärsklimatet för riskkapital, samverkansfinansiering, privata placeringar, värdepapperisering av lån till små och medelstora företag och främjande av kreditunioner, men även genom en standardisering av reglerna för offentlig–privata partnerskap i hela EU.

22.  Europaparlamentet understryker att en mer effektiv kapitalallokering inom EU inte alltid behöver leda till större gränsöverskridande kapitalflöden. Parlamentet påminner om att uppkomsten av fastighetsbubblor i vissa medlemsstater före krisen till viss del främjades av alltför stort kapitalinflöde.

23.  Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att identifiera befintliga finansiella strukturer som har visat sig vara effektiva och som därför bör bevaras, och de strukturer som är i behov av avsevärda förbättringar. Parlamentet anser att effektiva strukturer också bör främjas för lokala och descentraliserade finansinstitut.

24.  Europaparlamentet påminner om de framgångar som uppnåtts med EU-initiativ såsom företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (UCITS-fonder), vilka har möjliggjort en tillväxt av EU-baserade investeringsfonder, som kan bedriva verksamhet i alla medlemsstater, och som förfogar över nästan 8 000 miljarder i tillgångar. Parlamentet anser att direktivet om förvaltare av alternativa fonder (AIF-förvaltare) är ett annat bra exempel.

25.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av förordningen om europeiska långsiktiga investeringsfonder (ELTIF-fonder). Parlamentet anser att ELTIF-fonderna kan få samma framgång som UCITS-fonderna genom att främja mer omfattande allokering av kapital till långsiktiga projekt i behov av finansiering, såsom projekt inom infrastruktur- och energisektorerna, i synerhet på gränsöverskridande nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur extraordinära investeringsprogram, såsom Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), på lång sikt effektivt kan kopplas till vanliga EU-fonder. Parlamentet anser att institutionella investerare bör erbjudas att bidra med medel som de förvaltar till de europeiska kapitalmarknaderna. Parlamentet anser vidare att institutionella investerare och villkoren för deras marknadsinträde måste spela en viktig roll i utvecklingen av kapitalmarknadsunionen.

26.  Europaparlamentet påminner om tidigare insatser för en integrering av finansmarknaderna, såsom handlingsplanen för finansiella tjänster (1999), Giovannini-rapporten och Larosière-rapporten, och uppmanar kommissionen att bygga vidare på dessa rapporter i sin handlingsplan för en kapitalmarknadsunion.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissonen att för varje land ingående analysera den aktuella situationen på kapitalmarknaderna, att bedöma inom ramen för en heltäckande ekonomisk analys var och i vilken utsträckning det finns EU-omfattande hinder för investeringar via kapitalmarknader och att ange på vilket sätt, inbegripet icke-lagstiftningsmässiga och marknadsbaserade strategier, dessa hinder kan avlägsnas eller minimeras. Parlamentet anser att denna analys är en förutsättning för att en kapitalmarknadsunion ska kunna bli framgångsrik. Parlamentet uppmanar kommissionen att påskynda denna process.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kartlägga de gränsöverskridande risker på EU:s finans- och kapitalmarknader som orsakas av institutionella, rättsliga och regleringsmässiga skillnader mellan medlemsstaterna, och att åtgärda dem med effektiva insatser i syfte att rationalisera de gränsöverskridande kapitalflödena och minska den nuvarande hemmapartiskheten bland investerarna.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att även beakta utbudssidan, och framför allt att analysera och åtgärda de bakomliggande orsakerna till att privata och institutionella investerare inte kan mobilisera och omvandla tillräckligt mycket kapital för att förstärka individuella finansiella tjänster och långsiktiga investeringar i realekonomin.

30.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen främjar den finansiella utbildningen av både investerare och företag i egenskap av användare av kapitalmarknaderna, och ökar tillgängligheten av EU-uppgifter och forskning genom att standardisera och förbättra insamlingen av uppgifter, så att både företag och investerare ska kunna förstå de komparativa kostnaderna och fördelarna med olika tjänster som tillhandahålls av kapitalmarknadsaktörerna.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforska sätt att minska informationsasymmetrin på kapitalmarknaderna för små och medelstora företag, genom att se över marknaden för kreditvärderingsinstitut och hindren för nya aktörers tillträde till denna marknad. Parlamentet framhäver idén med oberoende europeiska kreditvärderingsinstitut som erbjuder värderingar som också är kostnadseffektiva för små investeringar.

32.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att se över prospektdirektivet i syfte att åtgärda bristerna i de nuvarande ramarna. Parlamentet betonar vikten av att förenkla dess förfaranden genom ett proportionellt upphävande av den administrativa bördan för emittenter och börsnoteringar, i synnerhet när det gäller små och medelstora företag och medelstora börsnoterade företag. Parlamentet anser att det kan vara värdefullt att utforska sätt att bättre anpassa kraven till typen av tillgång och/eller investerare och/eller emittenter. Parlamentet påpekar att transparensen skulle förbättras och transaktionskostnaderna minskas om den information som ska lämnas var standardiserad och tillgänglig digitalt.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klargöra hur kapitalmarknadsunionen ska samverka med de andra två pelarna i investeringsplanen för Europa, det vill säga Europeiska fonden för strategiska investeringar och Europeiska centrumet för investeringsrådgivning.

34.  Europaparlamentet betonar vikten av att integrera kapitalmarknadsinitiativ med andra politiska agendor, såsom utvecklingen av en inre digital marknad och de pågående reformerna på området för bolagsrätt och bolagsstyrning, i syfte att säkra samstämmighet och konsekvens mellan de olika lagstiftningsinitiativen och övriga initiativ och därmed maximera de positiva biverkningarna av olika insatser till förmån för ekonomisk tillväxt och sysselsättning.

Byggstenarna i en kapitalmarknadsunion

35.  Europaparlamentet anser att kapitalmarknadsunionen bör grundas på en strategi i flera steg och att den bör ha tre prioriteringar. För det första, att skapa incitament för den mest effektiva allokeringen av besparingar genom att fördjupa och diversifiera de finansieringskällor som finns tillgängliga för företagen och erbjuda fler investeringsmöjligheter, ökad transparens och portföljdiversifiering för sparare och investerare. För det andra, att möjliggöra ökad riskreducering genom att skapa djupare gränsöverskridande marknader och förbättra det finansiella systemets motståndskraft mot negativa konsekvenser av allvarliga finanskriser och jämna ut effekterna av idiosynkratiska chocker. För det tredje, att se till att det finns en effektiv kompletterande källa för finansiering av realekonomin.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid behov lägga fram förslag om att se över den nuvarande lagstiftningen, i synnerhet när det gäller kreditvärderingsinstitut och revisonsföretag, för att öka och fullborda investerarskyddet.

37.  Europaparlamentet understryker behovet av att avskaffa befintliga hinder för gränsöverskridande finansiering, i synnerhet för små och medelstora företag, för att se till att kapitalmarknadens fördelar gynnar företag av alla storlekar i alla geografiska områden.

38.  Europaparlamentet understryker att en grundläggande princip för byggandet av en kapitalmarknadsunion måste vara att åstadkomma en ökad fokusering på kapitalmarknadernas slutanvändare, dvs. företag och investerare, och att erkänna att marknaden existerar för företag och investerare. Parlamentet anser därför att EU:s politik måste fokuseras på att säkra att kapitalmarknaderna ger företagen bättre tillgång till kapital och investerarna flera olika, transparenta och ekonomiskt överkomliga möjligheter till sparande.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta konsekventa förslag för att se till att kapitalmarknadsunionen åtföljs av en tydlig strategi för att hantera kontraproduktiva effekter av skuggbankssystemet.

40.  Europaparlamentet understryker att initiativen i samband med kapitalmarknadsunionen, för att bidra till de ovannämnda prioriteringarna, bör syfta till att begränsa komplexiteten, samtidigt som effektiviteten ökas och kostnaderna för förmedlingsledet mellan sparare och investeringar minskas, öka slutandvändarnas medvetenhet om förmedlingsleden och deras kostnadsstruktur, stärka investerarskyddet, säkra förmedlingsledens stabilitet genom lämpliga tillsynsregler och säkra möjligheten att intermediärer kan komma på obestånd och ersättas med bara minimala avbrott i det finansiella systemet och realekonomin.

41.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens plan att kartlägga den övergripande effekten av finansmarknadernas reglering, i synnerhet av lagstiftningen under de senaste fem åren. Parlamentet betonar att de ovannämnda prioriteringarna måste beaktas när man ser över den befintliga regleringen av finansmarknaderna.

42.  Europaparlamentet understryker att bankfinansieringen och bankernas roll som intermediärer på kapitalmarknaderna är viktiga delar av företagsfinansieringen. Parlamentet betonar att kapitalmarknadsunionen bör fokusera på att komplettera bankernas grundläggande roll, och inte på att ersätta dem, eftersom bankfinansieringen även i fortsättningen bör spela en nyckelroll i finanseringen av den europeiska ekonomin. Parlamentet betonar den viktiga roll som den personliga bankservicen spelar vid finansieringen av mikroföretag och små och medelstora företag, en service som även kan utnyttjas för att tillhandahålla alternativa finansieringsmetoder. Parlamentet påminner om den strategiska dimensionen av en stark och diversifierad europeisk banksektor. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka tillgången till banklån för små och medelstora företag i hela unionen, och att åtgärda olämpliga hinder.

43.  Europaparlamentet understryker att små och medelstora företag bör ha en så bred uppsättning av val som möjligt när det gäller finansieringsstrukturer så att de små och medelstora företagen själva kan välja mellan finansieringsmöjligheter med olika kostnads- och komplexitetsnivåer, inbegripet bolån samt värdepapperiseringsbaserad finansiering.

44.  Europaparlamentet understryker att man måste främja en miljö där mera besparingar från hushåll och företag överförs till verktyg som investerar i kapitalmarknader, och där investerarna uppmuntras att allokera kapital över EU-medlemsstaternas gränser. Parlamentet understryker behovet av lämpliga skyddsmekanismer, särskilt för hushåll, för att trygga full medvetenhet om fördelarna och nackdelarna med kapitalmarknadsinvesteringar. Parlamentet betonar vikten av att utöka tillgången till finansiell utbildning som syftar till att förbättra investerarnas, i synnerhet de icke-professionella investerarnas, förtroende för kapitalmarknaderna. Parlamentet understryker även att den finansiella utbildningen bör riktas in på små och medelstora företag och hur de kan utnyttja kapitalmarknaderna.

45.  Europaparlamentet betonar att initiativen i samband med kapitalmarknadsunionen bör ge låntagarna tillgång till finansiering via marknadsbaserade källor och stödja mer diversifierade former av lån, såsom aktier och företagsobligationer, samt indirekta finansieringsformer där bankerna och marknaderna samarbetar.

46.  Europaparlamentet betonar att de finansiella aktörerna måste tillhandahållas en lättbegriplig jämförelse av tillgängliga investeringsmöjligheter för att en effektiv kapitalmarknadsunion ska kunna inrättas. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en förstärkning av den gemensamma ramen för att säkra jämförbarhet och transparens i fråga om de olika finansiella instrumenten, i synnerhet genom ett korrekt genomförande av de åtgärder som fastställts för detta ändamål i direktivet om marknader för finansiella instrument (MiFID), försäkringsförmedlingsdirektivet (IMD) och förordningen om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare (Priip-produkter). Parlamentet betonar vikten av en enhetlig lagstiftning i allmänhet och enhetlighet mellan de ovannämnda akterna i synnerhet, för att undvika regelarbitrage och för att trygga högsta möjliga normer för investerarskyddet på marknaderna.

47.  Europaparlamentet anser att kapitalmarknadsunionen bör skapa ett lämpligt regelverk som stärker gränsöverskridande tillgång till information om företag som behöver lån och kapitalstrukturer i form av eget kapital och kapital likställt med eget kapital, i syfte att främja tillväxten av andra modeller för finansiering än bankfinansiering, inbegripet gräsrotsfinansiering och person-till-person-lån. Parlamentet anser att offentliggörande av sådan information bör ske på frivillig basis för små och medelstora företag. Parlamentet understryker att bestämmelser om investerarskydd bör tillämpas på alla finansieringsmodeller i samma utsträckning, oavsett om de utgör delar av modeller för bankfinansiering eller andra modeller för finansiering än bankfinansiering. Parlamentet anser att en sådan miljö även skulle kräva ökad motståndskraft hos systemet och ökad tillsyn över systemviktiga finansiella intermediärer utanför banksektorn.

48.  Europaparlamentet anser att standardisering av vissa finansiella instrument och deras tillgänglighet på hela den interna marknaden skulle kunna vara ett lämpligt verktyg för att bidra till ökad likviditet, stärka den inre marknadens sätt att fungera och möjliggöra en heltäckande överblick och tillsyn över de europeiska kapitalmarknaderna, samtidigt som bästa praxis när det gäller medlemsstaternas standarder beaktas på lämpligt sätt. Parlamentet understryker behovet av att bibehålla möjligheten att utfärda skräddarskydda finansiella instrument som är anpassade till enskilda emittenters och investerares behov.

49.  Europaparlamentet påminner om att man vid en historisk översikt över handlingsplanen för finansiella tjänster uppmärksammas på två kryphål som har uppstått under genomförandet, nämligen behovet att noggrant beakta vilka särskilda effekter som åtgärder utformade inom ramen för den inre marknaden får på euroområdets sätt att fungera och behovet att parallellt förbättra integrationen av marknaden och tillsynen. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samband med utarbetandet av handlingsplanen dra alla nödvändiga lärdomar från denna tidigare utveckling.

50.  Europaparlamentet betonar att rätts- och tillsynsramar bör spela en grundläggande roll i arbetet med att undvika alltför stort risktagande och instabilitet på finansmarknaderna. Parlamentet understryker att ett robust kapitalmarknadsunionsprojekt måste åtföljas av en strikt EU-omfattande och nationell tillsyn som inkluderar lämpliga makrotillsynsinstrument. Bland de alternativ som finns att tillgå anser parlamentet att Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) skulle kunna tilldelas en större roll när det gäller att öka tillsynskonvergensen.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant bedöma riskerna med en kapitalmarknadsbaserad kreditfinansiering och beakta relevanta erfarenheter från finanskrisens utbrott 2007–2008, och att ta itu med eventuella problem i detta sammanhang.

Åtgärder för att föra kapitalmarknaderna närmare små och medelstora företag

52.  Europaparlamentet påpekar att eventuella ändringar i eller tillägg till det befintliga regelverket för finansiella intermediärer bör syfta till att avlägsna hinder för små och medelstora intermediärers inträde och till att förbättra tillgången till finansiering, i synnerhet för innovativa nystartade företag och små och medelstora företag, samt säkra riskproportionerliga tillsynsstandarder.

53.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till direktiv om ändring av direktiv 2007/36/EG vad gäller uppmuntrande av aktieägares långsiktiga engagemang och direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa inslag i årsberättelsen om företagsstyrning (COM(2014)0213). Parlamentet anser särskilt att detta förslag bör bli ett verktyg som främjar en attraktiv miljö för aktieägare genom att förbättra investeringskedjans effektivitet. Parlamentet betonar att en sund och rimligen genomförbar ram för företagsstyrning skulle stärka kapitalmarknadsunionen.

54.  Europaparlamentet betonar att sofistikeringen av kapitalmarknaderna inte får leda till att små och medelstora företag utestängs, eftersom det är dessa företag som har det största behovet av tillgång till kompletterande finansiering, i synnerhet i medlemsstater som brottas eller har brottats med ekonomiska problem Parlamentet understryker att en god miljö för en framgångsrik finansiering av små och medelstora företag inbegriper ekonomiska och regleringsmässiga villkor som främjar små och medelstora företag, både på EU-nivå och nationell nivå. Parlamentet understryker särskilt att uppmärksamhet bör fästas vid en eventuell förenkling av förfarandena för små och medelstora företags samt medelstora börsnoterade företags tillgång till börsintroduktioner, samtidigt som man säkerställer att strikta kriterier bibehålls för bedömning av företags motståndskraft och huruvida de lämpar sig för börsintroduktion. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka vad mer som kan göras för att hjälpa små och medelstora företag att locka till sig investeringar.

55.  Europaparlamentet påminner om att bristen på information om små och medelstora företags finansiella situation är ett av de största hindren för investeringar i denna typ av företag. Parlamentet efterlyser en djupgående reflektion över hur och med vilka medel man kan förbättra investerares tillgång till transparenta och jämförbara uppgifter om små och medelstora företag, samtidigt som man i största möjligaste utsträckning begränsar den ytterligare börda som skapas för dessa företag.

56.  Europaparlamentet anser att det bör skapas en varierande och attraktiv finansieringsbas på de europeiska offentliga marknaderna för företag av alla storlekar, samtidigt som man främjar principen ”tänk småskalig först” i den finansmarknadsreglering i EU som berör tillväxtföretag, och ser över EU:s finansmarknadsreglering för att minska de administrativa kostnaderna för börsnotering av företag med 30–50 %.

57.  Med hänsyn till de små och medelstora företagens samt de medelstora börsnoterade företagens betydelse för skapandet av nya arbetstillfällen, anser Europaparlamentet att existerande möjligheter till annan finansiering än bankfinansiering, såsom utveckling av specialiserade andrahandsmarknader (t.ex. tillväxtmarknader för små och medelstora företag) och enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering i högre grad måste utnyttjas. Parlamentet välkomnar initiativet att skapa en hållbar, transparent marknad för värdepapperisering genom att utforma ett särskilt regelverk med enhetliga definitioner av värdepapperisering av hög kvalitet, kombinerat med effektiva metoder för övervakning, mätning och hantering av risk. Parlamentet betonar emellertid att små och medelstora företag utgör en i högsta grad diversifierad grupp, och att värdepapperisering inte är det enda tillgängliga instrumentet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ha en bred uppsättning strategier och att reflektera över många olika plattformar för att förbättra de små och medelstora företagens finansiering.

58.  Europaparlamentet stöder förslag om att förbättra de europeiska företagens, i synnerhet de små och medelstora företagens, möjligheter att få tillgång till information. Parlamentet påpekar samtidigt att kostnaderna för marknadsuppgifter är små jämfört med de totala transaktionskostnaderna.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka kapaciteten att övervaka typ, omfattning och trender när det gäller bankliknande förmedlingsverksamhet som äger rum utanför den reglerade banksektorn och att genomföra lämpliga åtgärder för att se till att denna verksamhet omfattas av principen ”samma risker, samma regler”.

60.  Europaparlamentet påpekar att riskkapital erbjuder intressanta finansieringsalternativ, i synnerhet för nystartade företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att utforma ytterligare instrument på basis av erfarenheterna från europeiska riskkapitalfonder och europeiska fonder för socialt företagande, i syfte att åtgärda större brister på riskkapitalmarknaderna i EU, såsom bristen på information för investerare. Parlamentet anser att utvecklingen av en särskild databas för insamling, på frivillig basis, av information om små och medelstora företag och nystartade företag skulle kunna vara ett användbart verktyg för att tillhandahålla investerare information och på detta sätt slutligen bredda gruppen av marknadsaktörer och ytterligare stärka riskkapitalmarknaderna i medlemsstaterna.

61.  Europaparlamentet välkomnar insatserna för att stödja utvecklingen av marknaderna för privata placeringar med hjälp av standardiserade handlingar och definitioner, samtidigt som man säkerställer att potentiella investerare är tillräckligt informerade om denna investeringsforms risker och fördelar.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att ett eventuellt utarbetande av fond-i-fond-förslag inom ramen för kapitalmarknadsunionen inte genererar kryphål i den övergripande bedömningen och hanteringen av systemrelaterad och särskilt risk.

63.  Europaparlamentet framhäver bestämt att man samtidigt som kapitalmarknadsunionen byggs upp måste stärka och förbättra EU-samordningen på internationell nivå, i synnerhet inom ramen för G20, Internationella organisationen för värdepapperstillsyn (Iosco), IASB (International Accounting Standards Board) och Baselkommittén.

Skapande av ett enhetligt EU-regelverk för kapitalmarknaderna

64.  Europaparlamentet understryker vidare vikten av en finansiering med eget kapital som kan bidra till att reducera risker och alltför höga skuld- och hävstångsnivåer i det finansiella systemet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att se över och åtgärda den överdrivet tungrodda lagstiftningen för privatföretagens finansering med eget kapital. Parlamentet betonar vikten av att uppmärksamma problemet med skatteincitament som gynnar skuldsättning framför finansiering med eget kapital.

65.  Europaparlamentet är medvetet om att de heterogena insolvensbestämmelserna komplicerar skapandet av gränsöverskridande tillgångspooler och därmed även värdepapperiseringsprocessen. Parlamentet uppmärksammar i detta hänseende kommissionens förslag om att behandla frågan om gränsöverskridande insolvens i den utsträckning som behövs för att åstadkomma en välfungerande kapitalmarknadsunion. Parlamentet anser att det bör inrättas en återhämtnings- och resolutionsram för icke-banker, i synnerhet centrala motparter.

66.  Europaparlamentet påminner om den roll som betalningssystemen och värdepappersavveckling spelar för marknaden för värdepapperisering, och begär att man upprättar en europeisk marknadsinfrastruktur för detta ändamål och säkrar en samordnad och mer harmoniserad övervakning av kritisk marknadsinfrastruktur, i synnerhet möjligheten att inrätta en databas för värdepapperisering, vilken skulle kunna registrera aktören för varje värdepapperisering, spåra aggregerade exponeringar och flöden mellan marknadsaktörer, övervaka hur effektiva och ändamålsenliga policyinitiativen är och upptäcka eventuella bubblor som håller på att uppstå och minska informationsasymmetrier.

67.  Europaparlamentet understryker att man mot bakgrund av informations- och kommunikationstekniskens roll måste ta itu med it-angrepp och göra hela det finansiella systemet mer motståndskraftigt mot sådana angrepp.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra den finansiella informationens jämförbarhet och kvalitet genom att se över den gällande ramen för redovisningsstandarder, även ur ett globalt perspektiv och med beaktande av konservativa värderingsmodeller och av huruvida kraven är rimliga. Parlamentet inser att den nyligen reviderade europeiska redovisningslagstiftningen först måste bedömas i praktiken.

69.  Europaparlamentet betonar att all ytterligare lagstiftning, inbegripet delegerade akter och genomförandeakter, måste omfattas av en konsekvensbedömning och en kostnads- och nyttoanalys. Parlamentet konstaterar att ny lagstiftning inte alltid behöver vara den lämpligaste strategiska reaktionen på dessa utmaningar, och att icke-lagstiftningsmässiga och marknadsbaserade strategier, liksom i vissa fall redan existerande nationella lösningar, även bör utforskas. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa proportionalitetsprincipen i den relevanta lagstiftningen i syfte att öka de positiva effekterna för små och medelstora företag och medelstora börsnoterade företag.

70.  Europaparlamentet anser att byggstenarna i en fullt fungerande kapitalmarknadsunion bör ligga på plats senast 2018. Parlamentet upprepar sin begäran om en omfattande analys av den aktuella situationen på EU:s kapitalmarknader och av befintliga EU-omfattande hinder. Parlamentet uppmanar kommissionen att påskynda sitt arbete med handlingsplanen och att snarast möjligt lägga fram lagstiftningsförslag och icke-lagstiftningsförslag för att nå målet att ha en fullständigt integrerad gemensam kapitalmarknad i EU senast vid utgången av 2018.

71.  Europaparlamentet konstaterar att den digitala miljö som är under utveckling bör ses som en möjlighet att förbättra det resultat och värde som skapas inom kapitalmarknadsindustrin för företag, investerare och samhället i allmänhet.

o
o   o

72.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och rådet.

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0202.
(2) Antagna texter, P7_TA(2014)0161.


Den europeiska säkerhetsagendan
PDF 285kWORD 331k
Europaparlamentets resolution av den 9 juli 2015 om den europeiska säkerhetsagendan (2015/2697(RSP))
P8_TA(2015)0269B8-0676/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 3, 6, 7 och 21 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 4, 16, 20, 67, 68, 70–72, 75, 82–87 och 88 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 6, 7, 8, 10.1, 11, 12, 21, 47–50, 52 och 53,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europadomstolens rättspraxis och konventionerna, rekommendationerna, resolutionerna och rapporterna från Europarådets parlamentariska församling, ministerkommitté, kommissarie för mänskliga rättigheter och Venedigkommission,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 april 2015 Europeiska säkerhetsagendan (COM(2015)0185),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna (COM(2010)0573) och arbetsdokument Operational Guidance on taking account of Fundamental Rights in Commission Impact Assessments (SEC(2011)0567),

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols dom av den 8 april 2014 i de förenade målen C-293/12 och C-594/12, som ogiltigförklarar Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG av den 15 mars 2006 om lagring av uppgifter som genererats eller behandlats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 513/2014 av den 16 april 2014 om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering och om upphävande av rådets beslut 2007/125/RIF(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 december 2011 om EU:s strategi för terrorismbekämpning: viktiga framsteg och kommande utmaningar(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 februari 2014 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2012)(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2014 om amerikanska NSA:s övervakningsprogram, övervakningsorgan i olika medlemsstater samt inverkan på EU-medborgarnas grundläggande rättigheter och på det transatlantiska samarbetet i rättsliga och inrikes frågor(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 december 2014 om att förnya strategin för inre säkerhet i EU(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 februari 2015 om åtgärder mot terrorism(6),

–  med beaktande av sin debatt vid plenarsammanträdet den 28 april 2015 om den europeiska säkerhetsagendan,

–  med beaktande av frågorna till rådet och kommissionen om den europeiska säkerhetsagendan (O-000064/2015 – B8-0566/2015 och O-000065/2015 – B8‑0567/2015),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Hoten mot unionens inre säkerhet har blivit mer komplexa, hybrida, asymmetriska, okonventionella, internationella, snabbt växande och svåra att förutsäga. De går utöver de enskilda medlemsstaternas kapacitet och kräver därför mer än någonsin samstämmiga, heltäckande, multilaterala och samordnade EU-åtgärder som till fullo tar hänsyn till respekten för de grundläggande rättigheterna.

B.  Utvecklingen av EU:s säkerhetspolitik är ett delat ansvar som kräver samordnade och enhetliga insatser av alla medlemsstater, EU-institutioner och organ, civilsamhället och brottsbekämpande myndigheter, den är inriktad på gemensamma mål och baserad på rättsstatsprincipen och respekten för de grundläggande rättigheterna. För att uppnå optimala resultat bör det konkreta genomförandet av dessa gemensamma mål och prioriteringar åtföljas av en tydlig fördelning av uppgifterna mellan EU-nivån och den nationella nivån, på grundval av subsidiaritetsprincipen och med en kraftfull och effektiv parlamentarisk och rättslig övervakning.

C.  Undantaget för nationell säkerhet enligt artikel 4.2 i EU-fördraget kan inte utnyttjas för att tillåta nationella säkerhetsorgan att inkräkta på andra medlemsstaters intressen, däribland ekonomiska intressen, deras medborgares och invånares rättigheter samt Europeiska unionens och mer generellt tredjeländers lagar och politik.

D.  Det är viktigt att dra lärdom från de många överträdelserna av europeiska och universella normer och värderingar i samband med det interna och externa säkerhetssamarbetet efter den 11 september.

E.  Frihet, säkerhet och rättvisa är mål som måste eftersträvas parallellt. För att uppnå frihet och säkerhet bör säkerhetsåtgärder därför alltid respektera demokratin, rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna i enlighet med nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna och bör underställas korrekt demokratisk övervakning och ansvarsskyldighet. Den rättsliga och förebyggande dimensionen beaktas inte i tillräcklig utsträckning i den europeiska säkerhetsagendan.

F.  Många av de bakomliggande orsakerna till brottslighet, såsom ökad ojämlikhet, fattigdom, rasistiskt och främlingsfientligt våld och hatbrott, kan inte hanteras med enbart säkerhetsåtgärder, utan måste behandlas inom ramen för en bredare politisk kontext som inbegriper bättre åtgärder på det sociala, sysselsättningsmässiga, utbildningsmässiga, kulturella och externa planet.

G.  De förebyggande aspekterna i den europeiska säkerhetsagendan är särskilt viktiga i tider av stigande ekonomiska och sociala klyftor, som undergräver den sociala pakten och det konkreta värdet av de grundläggande rättigheterna och medborgerliga friheterna. Nya åtgärder som alternativ till fängelse å ena sidan, och åtgärder för återintegrering å andra sidan, i synnerhet när det handlar om mindre förseelser, bör vara en central aspekt i en sådan förebyggande strategi.

H.  Efter utgången av den övergångsperiod som föreskrivs i protokoll 36 till fördragen, har kommissionen och Europeiska unionens domstol fått fulla befogenheter i fråga om rättsliga instrument inom den tidigare tredje pelaren, vilket innebär en utökning av ansvarsskyldigheten när det gäller de demokratiska och grundläggande rättigheterna för åtgärder som har spelat en viktig roll i utformningen av området med frihet, säkerhet och rättvisa.

I.  It-brottslighet och brott som underlättas av it-användning inverkar på EU-medborgarnas säkerhet, den inre marknaden, immateriella rättigheter och välståndet i Europeiska unionen. Till exempel botnät, som en form av it-brottslighet, påverkar samtidigt miljoner datorer och tusentals mål.

J.  Gränserna mellan intern och extern säkerhet blir mer och mer otydliga, vilket kräver starkare samarbete och samordning mellan medlemsstaterna och har lett till en heltäckande och flerdimensionell strategi.

K.  Särskild uppmärksamhet bör fästas vid att stödja och skydda alla offer för terrorism och brottslighet i hela EU som en central del av säkerhetsagendan.

1.  Europaparlamentet noterar den europeiska säkerhetsagendan för perioden 2015–2020, som föreslagits av kommissionen, och de prioriteringar som fastställs i den. Med hänsyn till de utmaningar som Europeiska unionen står inför i dag, anser parlamentet att terrorism, våldsbejakande extremism, gränsöverskridande organiserad brottslighet och it-brottslighet är de mest allvarliga hoten, som kräver samordnade åtgärder på nationell, europeisk och global nivå. Parlamentet betonar att agendan bör vara strukturerad på ett flexibelt sätt för att kunna hantera eventuella nya utmaningar i framtiden.

2.  Europaparlamentet upprepar att det är nödvändigt att ytterligare undersöka och behandla de bakomliggande orsakerna till brottslighet, däribland ojämlikheter, fattigdom och diskriminering. Parlamentet betonar vidare behovet av att säkerställa tillräckliga resurser för socialarbetare, lokal och nationell polis och personal inom rättsväsendet, vars budgetar har skurits ner i vissa medlemsstater.

3.  Europaparlamentet anser att man måste sträva efter att uppnå rätt balans mellan förebyggande politik och repressiva åtgärder för att slå vakt om frihet, säkerhet och rättvisa. Parlamentet betonar att säkerhetsåtgärder alltid bör vidtas i överensstämmelse med rättsstatsprincipen och principen om skydd för de grundläggande rättigheterna, såsom rätten till integritet och uppgiftsskydd, yttrandefriheten, föreningsfriheten och rätten till ett korrekt rättsligt förfarande. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att vid genomförandet av den europeiska säkerhetsagendan till fullo beakta domstolens nyligen avkunnade dom om direktivet om uppgiftslagring (de förenade målen C-293/12 och C-594/12), där det krävdes att alla instrument till fullo skulle följa principerna om proportionerlighet, nödvändighet och laglighet och innehålla lämpliga garantier för ansvarsskyldighet och rättslig prövning. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut bedöma hur denna dom inverkar på alla instrument som involverar lagring av uppgifter för brottsbekämpande ändamål.

4.  Europaparlamentet påminner om att Europeiska unionen, för att bli en trovärdig aktör i främjandet av grundläggande rättigheter både internt och externt, bör basera sin säkerhetspolitik, kampen mot terrorism och organiserad brottslighet och sina partnerskap med tredjeländer på säkerhetsområdet på en heltäckande strategi som inbegriper alla de faktorer som får människor att delta i terrorism eller organiserad brottslighet, och därför inkludera ekonomiska och sociala åtgärder som utformas och genomförs med full respekt för de grundläggande rättigheterna och som omfattas av en rättslig och demokratisk tillsyn samt ingående utvärderingar.

5.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens val att basera agendan på principerna om full överensstämmelse med rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna, vilket bör garanteras med stöd av en korrekt rättslig övervakning, stärkt transparens, ansvarsskyldighet och demokratisk tillsyn, bättre tillämpning och genomförande av befintliga rättsliga instrument, en mer integrerad organ- och sektorsövergripande strategi och förstärkt koppling mellan de inre och yttre säkerhetsdimensionerna. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att strikt respektera dessa principer vid genomförandet av agendan. Parlamentet påpekar att det kommer att ställa dessa principer i centrum för sin övervakning av genomförandet av agendan.

6.  Europaparlamentet välkomnar agendans specifika fokusering på grundläggande rättigheter, i synnerhet kommissionen åtagande att strikt bedöma alla säkerhetsåtgärder den föreslår, inte enbart i fråga om i vilken utsträckning åtgärderna uppnår sina syften utan också huruvida de respekterar grundläggande rättigheter. Parlamentet understryker att kommissionen i sin bedömning måste involvera alla relevanta organ och byråer, i synnerhet Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, Europeiska datatillsynsmannen, Europol och Eurojust. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla all information och dokumentation som rör denna bedömning, så att parlamentet effektivt kan utföra sin demokratiska övervakning.

7.  Europaparlamentet påminner i detta avseende om sitt fördömande av åtgärder som medför en omfattande och systematisk övergripande inhämtning av oskyldiga människors personuppgifter, i synnerhet med hänsyn till de potentiellt allvarliga effekterna för rätten till en rättvis rättegång, icke-diskriminering, integritet och uppgiftsskydd, press-, tanke- och yttrandefriheten samt mötes- och föreningsfriheten, och som innebär en betydande risk för missbruk av de upplysningar som samlats in för att komma åt politiska motståndare. Parlamentet uttrycker allvarliga tvivel angående massövervakningsåtgärdernas effektivitet, eftersom de oftast försöker täcka in så mycket som möjligt och därför ger alltför många falska positiva och negativa resultat. Parlamentet varnar för faran med massövervakningsåtgärder som överskuggar behovet av att investera i kanske mindre kostsamma, mer effektiva och mindre inkräktande brottsbekämpande åtgärder.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att principen om barnets bästa respekteras i all lagstiftning som rör säkerheten.

9.  Europaparlamentet noterar att EU saknar en gemensam definition av ”nationell säkerhet”, vilket skapar en viss vaghet i EU:s rättsliga instrument som innehåller hänvisningar till nationell säkerhet.

10.  Europaparlamentet anser att EU-institutionerna, organen och medlemsstaterna, för att öka medborgarnas förtroende för säkerhetspolitiken, bör garantera transparens, ansvarsskyldighet och demokratisk kontroll i samband med utformningen och genomförandet av politiken. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att regelbundet lämna uppdaterad information om genomförandet av agendan till parlamentet och rådet. Parlamentet upprepar sin avsikt att, i samarbete med de nationella parlamenten, regelbundet övervaka att agendan vederbörligen genomförs och går framåt. Parlamentet noterar med intresse kommissionen förslag att inrätta ett rådgivande säkerhetsforum för EU. Parlamentet betonar att detta forum måste säkerställa en balanserad representation av alla relevanta parter, och ser fram emot att få mer detaljerad information, i synnerhet om dess exakta roll, uppgifter, sammansättning och befogenheter samt om Europaparlamentets och de nationella parlamentens involvering i forumet.

11.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att förbättra den demokratiska och rättsliga övervakningen av medlemsstaternas underrättelsetjänster. Parlamentet noterar att parlamentet, domstolen och ombudsmannen inte har tillräckliga befogenheter för att utföra en effektiv kontroll av den europeiska säkerhetspolitiken.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inrätta en färdplan – eller en liknande mekanism – så snart som möjligt för att säkerställa ett effektivt och operativt genomförande av agendan, att lägga fram färdplanen för parlamentet och att inleda dess genomförande inom de kommande sex månaderna. Parlamentet anser att en strategi baserad på EU:s policycykel (med identifiering och bedömning av gemensamma hot och sårbarheter, fastställande av politiska prioriteringar och utveckling av strategiska och operativa planer, effektivt genomförande med tydliga drivkrafter, tidsgränser och resultat, samt utvärdering) skulle kunna skapa nödvändig samstämmighet och kontinuitet i genomförandet av agendan, under förutsättning att parlamentet involveras på korrekt sätt i fastställandet av de politiska prioriteringarna och de strategiska målen. Parlamentet ser fram emot att ytterligare diskutera dessa frågor med kommissionen och den ständiga kommittén för operativt samarbete i frågor som rör den inre säkerheten (COSI).

13.  Europaparlamentet välkomnar grundprincipen i agendan, det vill säga att fullt ut tillämpa och genomföra befintliga instrument på säkerhetsområdet innan nya instrument föreslås. Parlamentet upprepar att det behövs ett snabbare och effektivare utbyte av relevanta uppgifter och relevant information, med lämpliga garantier för uppgiftsskydd och integritet. Parlamentet beklagar dock att man fortfarande inte har utvärderat befintliga EU-instruments effektivitet – också med hänsyn till de nya hot mot säkerheten som EU står inför – och återstående brister, trots parlamentets upprepade uppmaningar. Parlamentet anser att en sådan utvärdering behövs för att den europeiska säkerhetspolitiken ska bli effektiv, nödvändig, proportionerlig, konsekvent och heltäckande. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en sådan operativ utvärdering av befintliga EU-instrument, resurser och finansiering på området för den interna säkerheten som en prioriterad åtgärd inom ramen för färdplanen för genomförandet av agendan. Parlamentet uppmanar på nytt rådet och kommissionen att i enlighet med artikel 70 i EUF-fördraget, göra en ingående utvärdering av genomförandet av de åtgärder inom inre säkerhet som antogs innan Lissabonfördraget trädde i kraft.

14.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens fokusering på gränsförvaltningen som en väsentlig aspekt i förebyggandet av gränsöverskridande brottslighet och terrorism. Parlamentet betonar att EU:s gränssäkerhet bör stärkas genom systematiska kontroller mot befintliga databaser, såsom SIS. Parlamentet välkomnar kommissionens åtagande att lägga fram sitt reviderade förslag om smarta gränser senast i början av 2016.

15.  Europaparlamentet stöder kommissionens krav på en mer integrerad organ- och sektorsövergripande strategi och de föreslagna åtgärderna för att förbättra utbytet av information och bästa metoder och för att förstärka det operativa samarbetet mellan medlemsstaterna och med EU:s byråer. Parlamentet upprepar sitt krav på ökat utnyttjande av befintliga instrument och databaser såsom Schengens informationssystem (SIS) och det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (Ecris) och av gemensamma utredningsgrupper. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta alla åtgärder som krävs för att påskynda slutförandet av pågående arbetsöverenskommelser mellan byråerna. Parlamentet beklagar att det inte föreskrivs tillräckliga konkreta åtgärder i agendan med avseende på att stärka dess rättsliga dimension. Parlamentet kräver att alla aspekter av det straffrättsliga samarbetet integreras och ytterligare utvecklas, däribland genom att förstärka rättigheterna för misstänkta och åtalade personer, offer och vittnen och genom att förbättra genomförandet av befintliga EU-instrument om ömsesidigt erkännande.

16.  Europaparlamentet stöder fullt ut kommissionens prioritering att hjälpa medlemsstaterna att ytterligare utveckla det ömsesidiga förtroendet, att till fullo utnyttja befintliga redskap för informationsutbyte och att främja gränsöverskridande operativt samarbete mellan behöriga myndigheter. Parlamentet understryker vikten av det gränsöverskridande operativa samarbetet, i synnerhet i gränsområdena.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snabbt lägga fram ett lagstiftningsförslag om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II)(7) för att harmonisera varningskriterierna och göra det obligatoriskt att utfärda varningar för personer som är dömda eller misstänkta för terrorism.

18.  Europaparlamentet gläder sig över kommissionens avsikt att utvärdera behovet av och det potentiella mervärdet med ett europeiskt polisregisterindex (Epris) för att underlätta gränsöverskridande tillgång till uppgifter i de nationella polisregistren, och stöder till fullo inledandet av det pilotprojekt som planerats av en grupp medlemsstater i syfte att införa mekanismer för automatiska gränsöverskridande sökningar i nationella index utifrån principen träff/ingen träff. Parlamentet understryker vikten av gränsöverskridande tillgång till uppgifter, i synnerhet i gränsområdena.

19.  Europaparlamentet betonar betydelsen av gemensamma utredningsgrupper som utreder specifika fall av gränsöverskridande karaktär, och uppmanar medlemsstaterna att använda detta framgångsrika verktyg mer regelbundet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta förslag till en rättslig ram som skulle möjliggöra inrättandet av halvpermanenta eller permanenta gemensamma utredningsgrupper för att behandla bestående hot, i synnerhet i gränsområdena, såsom narkotikahandel, människohandel samt motorcykelgäng.

20.  Europaparlamentet beklagar att instrument såsom frysning och förverkande av tillgångar som härrör från brott ännu inte utnyttjas systematiskt i alla lämpliga gränsöverskridande fall, och kräver ökade ansträngningar från medlemsstaternas och kommissionens sida på detta område.

21.  Europaparlamentet betonar att den demokratiska och rättsliga övervakningen av det gränsöverskridande samarbetet mellan nationella underrättelsetjänster är bristfällig. Parlamentet uttrycker sin oro över att den demokratiska och rättsliga övervakningen allvarligt hämmas av tredjepartsregeln om tillgång till handlingar.

22.  Europaparlamentet noterar att gränserna mellan extern och intern säkerhet blir alltmer otydliga och välkomnar därför kommissionens åtagande att säkerställa att de interna och externa dimensionerna av säkerhetspolitiken samverkar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att regelbundet utvärdera agendans konsekvenser för EU:s strategi för yttre säkerhet och vice versa, även med avseende på skyldigheterna att respektera och främja grundläggande fri- och rättigheter och demokratiska värden och principer som ingår i internationella konventioner och avtal som de har ratificerat eller undertecknat. Parlamentet understryker behovet av att ytterligare stärka kopplingarna, synergierna och samstämmigheten mellan de båda, i synnerhet i samband med hanteringen av de nya övergripande och hybrida hot som Europa står inför, samtidigt som unionens värderingar och grundläggande rättigheter respekteras. Parlamentet ber kommissionen att regelbundet rapportera till parlamentet om alla nya åtgärder i syfte att utveckla kopplingen mellan säkerhetspolitikens interna och externa dimensioner och samarbetet med tredjeländer på säkerhetsområdet, så att parlamentet kan utöva sin rätt till demokratisk kontroll tillsammans med de nationella parlamenten.

23.  Europaparlamentet betonar betydelsen av den pågående och relevanta strategiska översyn som vice ordföranden/den höga representanten genomför på uppdrag av Europeiska rådet efter mötet i december 2013, vilken bör leda till antagandet av en ny europeisk säkerhetsstrategi. Parlamentet anser att en bred strategi som inkluderar utrikespolitiska och säkerhetspolitiska frågor bör identifiera och beskriva EU:s intressen, prioriteringar och målsättningar, befintliga och nya hot, utmaningar och möjligheter samt EU:s instrument och medel för att bemöta dem.

24.  Europaparlamentet kräver mycket kraftfulla människorättsklausuler i samarbetsavtal med tredjeländer, särskilt i Nordafrika och området vid Persiska viken, när det gäller samarbetet på säkerhetsområdet. Parlamentet kräver vidare att man ser över samarbetet med icke-demokratiska länder med en prekär situation för de mänskliga rättigheterna.

25.  Europaparlamentet betonar den centrala betydelsen av att behandla de bakomliggande orsakerna till väpnade konflikter, extremism och fattigdom i tredjeländer, eftersom dessa ger upphov till säkerhetsproblem för EU. Parlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen och medlemsstaterna att trappa upp sina insatser till stöd för inkluderande, pluralistiska och välfungerande stater som har ett starkt och kraftfullt civilsamhälle och kan garantera sina medborgare frihet, säkerhet, rättvisa och sysselsättning.

26.  Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att lägga fram ett förslag till gemensam ståndpunkt om användningen av bestyckade drönare i linje med parlamentets resolution av den 27 februari 2014 om användningen av bestyckade drönare(8).

27.  Europaparlamentet uppskattar kommissionens uppmaning att omedelbart slutföra arbetet med antagandet av EU:s direktiv om passageraruppgifter. Parlamentet bekräftar sitt åtagande att arbeta för dess slutförande före utgången av året. Parlamentet betonar att direktivet om passageraruppgifter bör respektera de grundläggande rättigheterna och standarderna för uppgiftsskydd, inbegripet domstolens relevanta rättspraxis, och samtidigt skapa ett effektivt instrument på EU-nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att även i fortsättningen stödja denna process genom att bidra med allt som ytterligare talar för att direktivet om passageraruppgifter är nödvändigt och proportionellt. Parlamentet begär att alla framtida förslag som skapar nya instrument på säkerhetsområdet, såsom direktivet om passageraruppgifter, systematiskt inkluderar mekanismer för informationsutbyte och samarbete mellan medlemsstaterna.

28.  Europaparlamentet håller med kommissionen om den grundläggande betydelsen av att stödja åtgärder som rör utbildning, forskning och innovation och Europeiska polisakademins (Cepol) viktiga arbete på detta område. Parlamentet anser att utbildning och utbytesprogram för personalen inom brottsbekämpande myndigheter är av stor betydelse för att ytterligare främja en europeisk brottsbekämpningskultur och god praxis på detta område. Parlamentet anser att det behövs mer investeringar i forskning och innovation om säkerhet, även på det förebyggande planet.

29.  Europaparlamentet påpekar att den snabbt föränderliga säkerhetssituationen kräver en flexibel, anpassningsbar och reaktiv strategi, utveckling av teknisk kapacitet och en regelbunden översyn av de prioriterade åtgärder som fastställts i agendan. Parlamentet betonar i detta avseende att man kan utnyttja artikel 222 i EUF-fördraget, enligt vilken Europeiska rådet regelbundet ska utvärdera de hot som unionen utsätts för, bland annat genom att bygga vidare på befintliga utvärderingar som gjorts av medlemsstaterna och Europol, och informera Europaparlamentet och de nationella parlamenten om resultatet och uppföljningen av utvärderingen.

Terrorism

30.  Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som fastställs i agendan för att bekämpa terrorism, angripa finansieringen av terrorism, bemöta hotet med EU-medborgare och invånare som reser utomlands för att bedriva terrorism (utländska stridande) och förebygga radikalisering. Parlamentet noterar den föreslagna nya strukturen för det europeiska centrumet mot terrorism inom Europol, och uppmanar kommissionen att ytterligare klargöra dess exakta roll, uppgifter, befogenheter och övervakningen av det, i synnerhet med hänsyn till behovet av att säkerställa en verklig demokratisk och rättslig övervakning på lämpliga nivåer, inbegripet genom den pågående översynen av Europols mandat. Parlamentet betonar att ett ökat informationsutbyte mellan medlemsstaterna är av största vikt i kampen mot terrorism och att detta bör göras på ett mer strukturellt sätt.

31.  Europaparlamentet fördömer alla analyser som leder till sammanblandning av terrorism, bristande säkerhet, islam och migranter.

32.  Europaparlamentet påminner i ljuset av den senaste tidens terroristattacker i Bryssel, Paris, Köpenhamn och Saint‑Quentin-Fallavier om det akuta behovet för EU att bättre bedöma hotet mot säkerheten i EU och att fokusera på omedelbart prioriterade områden i kampen mot terrorism, nämligen förstärkt säkerhet vid EU:s gränser, bättre möjligheter att anmäla internetinnehåll, kampen mot olaglig handel med skjutvapen samt intensifierat informationsutbyte och operativt samarbete mellan nationella brottsbekämpande myndigheter och underrättelsetjänster.

33.  Europaparlamentet påminner om den centrala betydelsen av att spåra och avbryta de finansiella flödena, även flöden utanför Swift-systemet, i kampen mot terroristnätverk och organiserade brottsliga sammanslutningar. Parlamentet välkomnar de åtgärder som vidtagits för att säkerställa ett rättvist och balanserat deltagande i programmet för att spåra finansiering av terrorism.

34.  Europaparlamentet betonar att hotet från inhemsk terrorism i EU har nått nya farliga nivåer sedan muslimska fundamentalister tog över delar av Syrien och Irak och inledde en världsomfattande propagandakampanj för att uppmuntra folk att ansluta sig till jihadisterna och utföra attacker inom EU:s gränser.

35.  Europaparlamentet understryker att hotet från utländska stridande och terrorism i allmänhet måste motarbetas med hjälp av en flerdimensionell strategi, bland annat genom att på ett övergripande sätt bemöta bakomliggande faktorer såsom radikalisering, skapa social sammanhållning och inkludering och underlätta återintegrering genom att främja politisk och religiös tolerans, analysera och motverka incitament på nätet för att genomföra terrorattacker, förebygga resor för att ansluta sig till terroristorganisationer, förebygga och motverka rekrytering till och inblandning i väpnade konflikter, avbryta ekonomiskt stöd till terroristorganisationer och personer som vill ansluta sig till dem, säkerställa resoluta rättsliga åtgärder i tillämpliga fall och ge de brottsbekämpande myndigheterna lämpliga verktyg för att kunna utföra sina uppgifter, med full respekt för de grundläggande rättigheterna.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna utveckla en verklig strategi med avseende på europeiska stridande – vilket för närvarande saknas i säkerhetsagendan – i synnerhet europeiska stridande som återvänder från konfliktområden och som vill lämna de terroristorganisationer som rekryterade dem och visar sig villiga att återintegreras i samhället. Parlamentet anser att särskild fokus bör läggas vid situationen för unga europeiska stridande.

37.  Europaparlamentet upprepar sin beslutsamhet att genom öppna och insynsvänliga utredningar säkerställa ansvarsskyldighet för de massiva kränkningarna av de grundläggande rättigheterna inom ramen för kampen mot terrorism, i synnerhet i samband med CIA:s transport och olagliga frihetsberövande av personer i europeiska länder. Parlamentet efterlyser skydd för personer som avslöjar sådana kränkningar, t.ex. journalister och visselblåsare.

Radikalisering

38.  Europaparlamentet håller med om att förebyggandet av radikalisering bör vara en prioritering för EU. Parlamentet beklagar avsaknaden av mer konkreta åtgärder i agendan för att åtgärda radikaliseringen i Europa, och uppmanar kommissionen att omedelbart vidta heltäckande åtgärder för att intensifiera insatserna för att förebygga radikalisering och våldsbejakande extremism, förhindra spridningen av extremistiska ideologier och främja integration och delaktighet i samhället. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka nätverket för kunskapsspridning om radikalisering (RAN‑nätverket), som sammanför alla relevanta aktörer som deltar i initiativ för att åtgärda radikaliseringen på gräsrotsnivå, och att klargöra mandatet, uppgifterna och tillämpningsområdet för det nya föreslagna kompetenscentrumet RAN. Parlamentet rekommenderar att dess struktur också ska omfatta lokala och nationella beslutsfattare, för att säkerställa det praktiska genomförandet av de rekommendationer som utarbetas av experter och berörda parter. Parlamentet kräver mer kraftfulla åtgärder för att ta itu med radikaliseringen på internet och användningen av hemsidor på internet eller sociala medier för att sprida radikala ideologier i Europa. Parlamentet välkomnar inrättandet av en EU-enhet för anmälan av innehåll på internet vid Europol för att hjälpa medlemsstaterna att identifiera och avlägsna våldsamt extremistiskt innehåll på nätet i samarbete med industrin, och uppmanar kommissionen att tillhandahålla de extra resurser som krävs för dess funktion. Parlamentet beklagar avsaknaden av konkreta åtgärder för att stärka internets roll för att höja medvetenheten om radikalisering, och i synnerhet för att sprida motbilder på nätet på ett aktivt sätt i syfte att motarbeta terroristpropaganda.

39.  Europaparlamentet betonar att en framgångsrik säkerhetspolitik måste behandla de bakomliggande faktorerna till extremism, såsom radikalisering, intolerans och diskriminering, genom att främja politisk och religiös tolerans, skapa social sammanhållning och delaktighet i samhället och underlätta återintegrering.

40.  Europaparlamentet anser att omfattande forskning och konkreta åtgärder bör utvecklas, med ekonomiskt och operativt stöd från kommissionen, för att med hjälp av effektiva kommunikationskanaler främja och sprida våra gemensamma värderingar till alla EU‑medborgare, det vill säga tolerans, pluralism, respekt för yttrandefrihet och samvetsfrihet, och våra grundläggande rättigheter i allmänhet. Parlamentet anser att agendan också bör understryka behovet av att bekämpa missuppfattningar om olika religioner, särskilt islam, eftersom religionerna inte i sig bidrar till radikalisering och terrorism.

41.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den senaste tidens allt fler hatbrottsincidenter, även på nätet, mot europeiska medborgare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skydda sina medborgare mot framtida attacker och att förebygga uppvigling till hat och alla former av intolerans baserad på ursprung, tro eller religion, inbegripet med hjälp av utbildningsinsatser riktade till ungdomar och främjandet av en inkluderande dialog.

Organiserad brottslighet

42.  Europaparlamentet håller med om att människohandel är ett fenomen som måste hanteras mer effektivt på europeisk nivå. Parlamentet avvisar dock bestämt all koppling mellan irreguljär migration och terrorism. Parlamentet påpekar att avsaknaden av lagliga sätt att ta sig in i EU för att söka skydd skapar en konstant efterfrågan på olagliga sätt, vilket utgör en fara för sårbara migranter som är i behov av internationellt skydd.

43.  Europaparlamentet betonar hur allvarlig den organiserade brottsligheten är på området för människohandel. Parlamentet fäster uppmärksamheten vid den extrema grad av våld och brutalitet som brottslingar utsätter dessa särskilt sårbara grupper för. Parlamentet välkomnar de befintliga ramarna och håller med om att det för perioden efter 2016 behövs en strategi som involverar Europol och Eurojust med deras specifika kunskaper på detta område.

44.  Europaparlamentet medger att kampen mot organiserad brottslighet kräver kraftfulla åtgärder i Europa. Parlamentet stöder kommissionens beslutsamhet att ta tag i denna fråga. Parlamentet uppmanar kommissionen särskilt att inrätta ett starkt samarbete i hanteringen av människohandeln, men också samarbete med tredjeländer för att förebygga smuggling av migranter i syfte att undvika nya tragedier i Medelhavet.

45.  Europaparlamentet betonar att man i högre grad bör uppmärksamma utvecklingen av den gränsöverskridande organiserade brottsligheten när det gäller olaglig vapenhandel, människohandel och framställning och försäljning av olagliga droger. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att man i agendan tar fasta på narkotikaproblemets dynamiska karaktär, och i synnerhet dess koppling till den organiserade brottsligheten och att innovation på marknaden när det gäller framställning och försäljning av både nya och traditionella droger utgör ett växande hot. Parlamentet betonar behovet av ett snabbt antagande av det föreslagna paketet om nya psykoaktiva ämnen och uppmanar bestämt rådet att gå framåt med detta ärende.

46.  Europaparlamentet anser att en europeisk säkerhetsagenda, utöver EU:s instrument för att bekämpa organiserad brottslighet och terrorism, bör innehålla skyddsmekanismer för offren för dessa allvarliga brott i syfte att undvika ytterligare viktimisering. Parlamentet noterar att skyddet av brottsoffren bör betraktas som ett viktigt redskap för att bekämpa organiserad brottslighet och terrorism, eftersom det skickar ett tydligt budskap till förövarna om att samhället inte kommer att ge efter för våldet utan alltid kommer att skydda brottsoffren och deras värdighet.

It-brottslighet

47.  Europaparlamentet betonar att terroristorganisationer och organiserade brottsliga sammanslutningar i allt högre grad utnyttjar cyberrymden för att underlätta alla former av brott, och att cyberrymden och brott som underlättas av it-användning utgör ett allvarligt hot mot EU:s medborgare och ekonomi. Parlamentet noterar att it-brottslighet kräver en ny strategi för brottsbekämpning och rättsligt samarbete i den digitala tidsåldern. Parlamentet påpekar att den nya tekniska utvecklingen gör att it‑brottsligheten får mera vittgående effekter som snabbare gör sig gällande, och uppmanar därför kommissionen att ingående analysera de brottsbekämpande och rättsliga myndigheternas befogenheter och deras lagliga och tekniska kapacitet online och offline, i syfte att göra det möjligt för dem att hantera it-brottsligheten effektivt, och betonar samtidigt att alla brottsbekämpande åtgärder strikt måste respektera de grundläggande rättigheterna, vara nödvändiga och proportionerliga och följa EU‑lagstiftningen och nationell lagstiftning. Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen att säkerställa att rätten att använda kryptering förblir ograverad i hela Europeiska unionen och att, medan avlyssningar inom ramen för polisutredningar eller rättsliga förfaranden alltid är möjliga med stöd av nödvändiga rättsliga tillstånd, se till att inga åtgärder som inverkar på den enskilda individens rätt att använda kryptering genomförs av medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge Interpols enhet för anmälan av innehåll på internet de extra resurser som krävs för dess funktion i stället för att utföra interna omfördelningar av tjänster, inbegripet personal vid Europeiska it-brottscentrumet (EC3), som inte får vara underbemannat.

48.  Europaparlamentet understryker den centrala vikten av forskning och innovation i syfte att hålla EU uppdaterat i fråga om förändrade säkerhetsbehov. Parlamentet framhåller betydelsen av en konkurrenskraftig säkerhetsindustri som bidrar till EU:s självständighet i säkerhetsfrågor. Parlamentet upprepar sitt krav på förbättrad självständighet inom EU:s it-säkerhet och behovet av att överväga EU-producerad säkerhetsutrustning och säkerhetstjänster för viktig infrastruktur och offentliga tjänster.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda en lämplig informations- och beredskapskampanj om riskerna i samband med allvarlig it-brottslighet i syfte att förbättra motståndskraften mot it-attacker.

50.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som utförts av EC3 för att bekämpa allvarlig transnationell it-brottslighet och brottslighet som underlättas av it-användning. Parlamentet understryker den centrala roll som EC3 spelar för att stödja medlemsstaterna, i synnerhet i kampen mot sexuellt utnyttjande av barn. Parlamentet upprepar att kommissionen tillkännagett att EC3 ska få nödvändiga experter och budget för att kunna stärka det europeiska samarbetet som inte har behandlats sedan centrumets inrättande 2013.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utföra en fullständig utvärdering av befintliga åtgärder för att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn online, att bedöma om det krävs ytterligare lagstiftningsinstrument och att undersöka om Europol har tillräcklig expertis, tillräckliga resurser och tillräcklig personalstyrka för att kunna hantera detta fruktansvärda brott.

Finansiering

52.  Europaparlamentet beklagar att kommissionens budgetförslag för 2016 endast ger en ökning av Europols budget med cirka 1,5 miljoner euro, vilket inte ger nödvändiga resurser för att inrätta, i enlighet med planeringen i agendan, ett europeiskt centrum mot terrorism och en EU-enhet för anmälan av innehåll på internet.

53.  Europaparlamentet välkomnar uttalandet från kommissionens förste vice ordförande, Frans Timmermans, i Europaparlamentet om att kommissionen kommer att anpassa de tillgängliga ekonomiska resurserna till agendans prioriteringar. Parlamentet betonar på nytt i detta avseende vikten av att säkerställa att relevanta EU-byråer ges tillräckliga personalresurser och ekonomiska resurser så att de kan uppfylla sina nuvarande och framtida uppgifter inom ramen för agendan. Parlamentet kommer att noga kontrollera genomförandet av, och bedöma de framtida behoven för, fonden för inre säkerhet på EU-nivå och på nationell nivå.

o
o   o

54.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till de nationella parlamenten.

(1) EUT L 150, 20.5.2014, s. 93.
(2) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 45.
(3) Antagna texter, P7_TA(2014)0173.
(4) Antagna texter, P7_TA(2014)0230.
(5) Antagna texter, P8_TA(2014)0102.
(6) Antagna texter, P8_TA(2015)0032.
(7) EUT L 381, 28.12.2006, s. 4.
(8) Antagna texter, P7_TA(2014)0172.


Situationen i Jemen
PDF 180kWORD 306k
Europaparlamentets resolution av den 9 juli 2015 om situationen i Jemen (2015/2760(RSP))
P8_TA(2015)0270RC-B8-0680/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Jemen,

–  med beaktande av uttalandet från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, av den 26 mars 2015 om situationen i Jemen,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 1 april 2015 från Federica Mogherini, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, och Christos Stylianides, kommissionsledamot med ansvar för humanitärt bistånd och krishantering, om stridernas konsekvenser i Jemen,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 11 maj 2015 från Federica Mogherini, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, och Christos Stylianides, kommissionsledamot med ansvar för humanitärt bistånd och krishantering, om den föreslagna vapenvilan i Jemen,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 3 juli 2015 från Federica Mogherini, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, och Christos Stylianides, kommissionsledamot med ansvar för humanitärt bistånd och krishantering, om krisen i Jemen,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20 april 2015 om Jemen,

–  med beaktande av Förenta Nationernas säkerhetsråds resolutioner 2014(2011), 2051(2012), 2140(2014), 2201(2015) och 2216(2015),

–  med beaktande av uttalandet av den 24 maj 2015 från medordförandena för det 24:e gemensamma råds- och ministermötet mellan Gulfstaternas samarbetsråd och EU (GCC-EU),

–  med beaktande av pressmeddelandet från FN:s säkerhetsråd av den 25 juni 2015 om situationen i Jemen,

–  med beaktande av avtalet om fred och nationellt partnerskap av den 21 september 2014, slutdokumentet från konferensen om den nationella dialogen av den 25 januari 2014 och initiativet från Gulfstaternas samarbetsråd av den 21 november 2011,

–  med beaktande av FN-stadgan,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den nuvarande krisen i Jemen uppstod sedan flera på varandra följande regeringar misslyckades med att uppfylla det jemenitiska folkets rättmätiga förhoppningar om demokrati, ekonomisk och social utveckling, stabilitet och säkerhet. Detta misslyckande skapade förutsättningar som fick en våldsam konflikt att bryta ut eftersom man inte fick till stånd en inkluderande regering och rättvis maktdelning och systematiskt ignorerade de många klankonflikterna runt om i landet, den utbredda osäkerheten och den ekonomiska förlamningen.

B.  Den nuvarande konflikten i Jemen har spridit sig till 20 av 22 guvernorat. Enligt de senaste konsoliderade uppgifterna från Världshälsoorganisationen har åtminstone 1 439 människor dödats mellan den 19 mars och 5 maj 2015, och ytterligare 5 951 har skadats. Många av dem är civila. Över 3 000 människor har dödats och över 10 000 skadats sedan fientligheterna bröt ut.

C.  Jemen är ett av de fattigaste länderna i Mellanöstern, med hög arbetslöshet, utbredd analfabetism och brist på grundläggande tjänster. 20 miljoner människor är för närvarande i behov av humanitärt bistånd, däribland 9,4 miljoner jemenitiska barn, fler än 250 000 flyktingar och 335 000 internflyktingar.

D.  Den senaste tidens utveckling innebär allvarliga risker för stabiliteten i regionen, särskilt på Afrikas horn, vid Röda havet och i Mellanöstern i stort.

E.  Den 26 mars 2015 inledde en koalition under ledning av Saudiarabien, som omfattar Bahrain, Egypten, Jordanien, Kuwait, Marocko, Qatar, Sudan och Förenade Arabemiraten, en militär insats i Jemen mot huthi-rebeller på begäran av Jemens president Abd-Rabu Mansur Hadi. Enligt rapporter använder denna koalition sig av förbjudna klusterbomber i Jemen, något som för närvarande utreds av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter.

F.  Huthi-rebellernas beväpnade grupper och därtill knutna styrkor har orsakat flera civila dödsoffer, även genom användningen av luftvärnsammunition, som detonerar efter att ha landat i tätbefolkade områden och då dödar och lemlästar civila.

G.  Vid flera tillfällen har den saudiledda koalitionens luftangrepp i Jemen dödat civila vilket är ett brott mot internationell humanitär rätt som kräver att alla nödvändiga åtgärder vidtas för att undvika eller minska antalet civila dödsoffer.

H.  Vid sidan av luftangrepp har Saudiarabien också infört en sjöblockad mot Jemen som har haft förödande konsekvenser för civilbefolkningen med 22 miljoner människor – nästan 80 % av befolkningen – i akut behov av livsmedel, vatten och läkemedel.

I.  Den 15 juni 2015 efterlyste FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon inom ramen för FN:s fredssamtal förnyat humanitärt uppehåll i minst två veckor under Ramadan, för att akut hjälp ska kunna nå alla jemeniter som befinner sig i nöd, men ingen överenskommelse kunde nås. Den 19 juni 2015 misslyckades Jemens stridande parter med att nå en överenskommelse om eldupphör under de diplomatiska samtalen som leddes av FN:s särskilda sändebud, Ismail Ould Cheikh Ahmed.

J.  Den 30 juni 2015 lyckades omkring 1 200 fångar, däribland al-Qaida-misstänkta, fly från centralfängelset i staden Taiz. Omkring 300 fångar hade redan flytt från ett annat fängelse i Hadramout-provinsen i april 2015. Jemen är föremål för terroristattacker, som attacken den 17 juni 2015 mot tre moskéer i Sana då många människor dödades och skadades.

K.  Den 1 juli 2015 klassade FN situationen i Jemen som katastrofnivå 3, den högsta nivån på skalan. FN kommer inom ramen för räddningsplanen att försöka nå ut till 11,7 miljoner människor i nöd. Hälso- och sjukvårdssystemet sägs stå på randen till kollaps, då minst 160 sjukvårdsinrättningar har stängts ned till följd av det osäkra läget och bristen på bränsle och utrustning.

L.  15,9 miljoner människor i Jemen behöver humanitärt bistånd. De mest utsatta barnen kommer inte att ha tillgång till den hälso- och sjukvård eller näring som de behöver på grund av den utbredda bristen på säkerhet.

M.  9,9 miljoner barn är allvarligt drabbade av konflikten och 279 barn har dödats och 402 skadats sedan mars 2015. Minst 1,8 miljoner barn har inte längre tillgång till utbildning då skolor, på grund av konflikten, har stängts vilket gör barnen ännu mer utsatta för rekrytering eller utnyttjande av väpnade grupper och för andra former av övergrepp. Enligt Unicef utgör barn upp till en tredjedel av alla stridande i Jemen, och bara mellan den 26 mars och den 24 april 2015 rekryterades minst 140 barn. 156 barn bekräftas ha rekryterats och använts av väpnade grupper under 2014. Under 2015 hade antalet redan fördubblats.

N.  Unicef uppskattar att över en miljon barn under 5 år är i riskzonen för att utveckla allvarlig akut undernäring, och 1,2 miljoner barn under 5 år är i riskzonen för moderat akut undernäring – nästan en fördubbling sedan krisen började.

O.  Hälso- och sjukvårdsystemet är på väg att kollapsa då vaccinationstjänsterna har upphört, vilket innebär att omkring 2,6 miljoner barn under 15 år riskerar att få mässlingen och 2,5 miljoner riskerar att få diarré – ett potentiellt dödligt tillstånd som snabbt sprids i samband med konflikter och befolkningsförflyttningar. Antalet fall av denguefeber ökar, kroniska sjukdomar behandlas inte och livsnödvändiga läkemedel och vårdpersonal hindras från att nå berörda personer.

P.  Bränslet i landet håller snabbt på att ta slut och detta begränsar redan allvarligt biståndsleveranserna och kommer snart att leda till livshotande vattenbrist eftersom det torkdrabbade Jemen är helt och hållet beroende av bränsledrivna djupbrunnspumpar för sin vattenförsörjning.

Q.  Jemen berörs även indirekt av den humanitära krisen i Afrikas horn, eftersom över 250 000 flyktingar, främst från Somalia, är strandsatta i landet och lever under undermåliga förhållanden. Enligt regeringens uppskattningar lever dessutom ca en miljon etiopiska invandrare i Jemen.

R.  Humanitära organisationer har flyttat huvuddelen av sin internationella personal utanför landet på grund av det försämrade säkerhetsläget. Få organisationer klarar att fortfarande bedriva verksamhet i Jemen och deras arbete är kraftigt begränsat.

S.  Al-Qaida på Arabiska halvön har kunnat dra nytta av det försämrade politiska läget och säkerhetsläget i Jemen och ökat sin närvaro liksom antalet och omfattningen av sina terroristattacker.

T.  Den så kallade Islamiska staten (IS)/Daish har etablerat sig i Jemen och utfört terroristattacker mot shiitiska moskéer och dödat hundratals människor. Både al-Qaida på Arabiska halvön och IS/Daish förväntas utnyttja Jemens säkerhetsmässiga vakuum för att öka sin kapacitet och planera attacker mot jemenitiska säkerhetsstyrkor, huthier och västerländska mål i området.

U.  Upptrappningen av den väpnade konflikten hotar Jemens kulturarv. Unescos världsarvskommitté placerade den 2 juli 2015 två platser i Jemen på listan över hotade världsarv: Sanas gamla stadskärna och Shibams gamla muromgärdade stadskärna.

V.  EU har infört ett vapenembargo och flera riktade sanktioner mot en huthi-ledare och sonen till f.d. president Ali Abdullah Saleh. Två andra medlemmar i huthi-rörelsen samt den f.d. presidenten har varit föremål för samma restriktioner sedan december 2014.

W.  Kommissionens kontor för humanitärt bistånd och civilskydd (Echo) har avsatt 25 miljoner euro under 2015 för att bistå befolkningsgrupper över hela landet som drabbats av akut undernäring, konflikt och tvångsförflyttning. Under 2014 uppgick EU:s totala finansiering av humanitärt bistånd i Jemen, från medlemsstaterna och kommissionen tillsammans, till 100,8 miljoner euro, av vilka 33 miljoner kom från Echo.

X.  I FN:s reviderade humanitära appell begärdes 1,6 miljarder USD, men endast cirka 10 procent är för närvarande finansierade.

1.  Europaparlamentet är djupt oroat över den snabbt försämrade politiska, säkerhetsmässiga och humanitära situationen i Jemen. Parlamentet uppmanar alla stridande parter att omedelbart upphöra med våldshandlingarna. Parlamentet framför sina kondoleanser till offrens familjer. Parlamentet betonar att EU bekräftat sitt starka engagemang för att fortsätta stödja Jemen och det jemenitiska folket.

2.  Europaparlamentet upprepar sitt starka stöd för Jemens enhet, suveränitet, oberoende och territoriella integritet, och stöder Jemens folk.

3.  Europaparlamentet fördömer de destabiliserande, våldsamma och ensidiga åtgärder som vidtagits av huthierna och de militära styrkor som är lojala mot före detta presidenten Saleh. Parlamentet fördömer även luftangreppen från den saudiledda koalitionen samt sjöblockaden som man har infört mot Jemen och som har krävt tusentals dödsoffer och ytterligare destabiliserat Jemen, skapat bättre förutsättningar för en utbredning av terrorist- och extremistorganisationer såsom IS/Daish och al-Qaida på Arabiska halvön och förvärrat en redan allvarlig humanitär situation.

4.  Europaparlamentet uppmanar alla jemenitiska parter, särskilt huthierna, att genom dialog och samråd arbeta för att lösa tvisten. Parlamentet uppmanar också alla regionala aktörer att på ett konstruktivt sätt föra en dialog med de jemenitiska parterna för att möjliggöra en nedtrappning av krisen och undvika ytterligare regional instabilitet. Parlamentet uppmanar alla parter att avstå från att sikta på kulturarvsplatser och kulturarvsbyggnader vid granatbeskjutning eller lufträder eller använda dem för militära ändamål.

5.  Europaparlamentet ser positivt på att EU har upprepat sitt fasta åtagande och sin fasta beslutsamhet att ta itu med hotet från extermist- och terroristgrupper som al-Qaida på Arabiska halvön, och förhindra att de ytterligare drar fördel av den nuvarande situationen.

6.  Europaparlamentet fördömer allt våld och försök till eller hot om våldsanvändning för att skrämma dem som deltar i förhandlingarna i FN:s regi. Parlamentet betonar att den inkluderande politiska dialogen i FN:s regi måste vara en jemenitiskt ledd process, med avsikt att mäkla fram en samförståndsbaserad politisk lösning på krisen i Jemen i enlighet med initiativet från Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) och dess genomförandemekanism, resultaten från den övergripande konferensen för nationell dialog, avtalet om fred och nationellt partnerskap och relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd.

7.  Europaparlamentet fördömer i starka ordalag de terroristattacker som utfördes av IS/Daish mot shiitiska moskéer i Sana och Sada, vilka dödade och skadade hundratals människor, liksom spridningen av den extremt sekteristiska ideologin som understöder dessa brottsliga handlingar.

8.  Europaparlamentet är bestört över att al-Qaida på Arabiska halvön kan utnyttja den försämrade politiska och säkerhetsmässiga situationen i Jemen. Parlamentet uppmanar alla parter i konflikten att som högsta prioritet visa ett tydligt åtagande och beslutsamhet när det gäller att bekämpa terroristgrupper såsom Islamiska staten/Daish och al-Qaida på Arabiska halvön.

9.  Parlamentet fördömer den rekrytering och användning av barn som parterna i konflikten gör sig skyldiga till.

10.  Europaparlamentet uttrycker sitt fulla stöd för FN:s insatser och FN:s generalsekreterares särskilda sändebud för Jemen, Ismail Ould Cheikh Ahmed, som ska medla i fredsförhandlingarna mellan parterna. Parlamentet stöder Omans ansträngningar för att åstadkomma vapenvila mellan huthier och styrkor som är lojala mot Jemens regering som ett första steg mot en politisk förhandlingslösning.

11.  Europaparlamentet betonar att den enda lösningen på konflikten är en politiskt, inkluderande och framförhandlad lösning. Parlamentet uppmanar med kraft samtliga jemenitiska parter att därför försöka lösa sina meningsskiljaktigheter genom dialog, kompromiss och maktdelning som leder till bildandet av en regering präglad av nationell enighet, för att återupprätta fred, undvika ekonomisk och finansiell kollaps och komma till rätta med den humanitära krisen.

12.  Europaparlamentet efterlyser ett humanitärt uppehåll så att livräddande bistånd kan nå det jemenitiska folket så snart som möjligt. Parlamentet uppmanar alla parter att underlätta en snabb leverans av humanitärt bistånd och ett snabbt, säkert och obehindrat tillträde för humanitära aktörer till människor i behov av humanitärt bistånd, inbegripet medicinsk hjälp, i enlighet med principerna om opartiskhet, neutralitet och oberoende. Parlamentet erinrar också om att det därför är viktigt att tillträdet för yrkesmässig sjöfart till Jemen underlättas ytterligare.

13.  Europaparlamentet uppmanar alla sidor att följa internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning, garantera skyddet av civila och avstå från att direkt angripa civil infrastruktur, särskilt vårdinrättningar och vattensystem, och från att använda civila byggnader för militära ändamål, samt arbeta intensivt med FN och de humanitära biståndsorganisationerna så att hjälpen kan levereras till dem som behöver den.

14.  Europaparlamentet betonar att det behövs en samordnad humanitär insats under FN:s ledning, och uppmanar alla länder att bidra till att tillgodose de humanitära behoven. Det internationella samfundet uppmanas att bidra till FN:s reviderade humanitära appell.

15.  Europaparlamentet efterlyser en oberoende internationell utredning av alla påstådda brott mot internationell människorättslagstiftning och internationell humanitär rätt.

16.  Europaparlamentet noterar de framsteg som gjorts i kommittén för utarbetandet av konstitutionen och efterlyser en inkluderande och insynsvänlig konstitution som uppfyller det jemenitiska folkets rättmätiga förhoppningar och som återspeglar resultatet från konferensen om en nationell dialog, samt att hålla en folkomröstning om utkastet till konstitution och vid lämplig tidpunkt utlysa allmänna val, för att undvika att den humanitära och säkerhetsmässiga situationen i Jemen försämras ytterligare.

17.  Europaparlamentet påminner om att religions- och trosfrihet är en grundläggande rättighet och fördömer i skarpa ordalag alla former av våld och diskriminering som har sin grund i religion eller trosuppfattning i Jemen. Parlamentet upprepar sitt stöd för alla initiativ som syftar till att främja dialog och ömsesidig respekt mellan religiösa samfund och andra samhällsgrupper. Parlamentet uppmanar alla religiösa ledare att arbeta för tolerans och ta initiativ mot hat, sekterism och våldsam och extrem radikalisering.

18.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att så fort som möjligt och tillsammans med medlemsstaterna mobilisera stöd inom FN för en omfattande internationell plan för att garantera Jemens vattenförsörjning eftersom detta kan vara avgörande för att framgångsrikt slutföra en möjlig fredsprocess och ge befolkningen hopp om att kunna förbättra jordbruket, bli självförsörjande och återuppbygga landet.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, generalsekreteraren för Gulfstaternas samarbetsråd, Arabförbundets generalsekreterare och Jemens regering.


Säkerhetsutmaningarna i Mellanöstern och Nordafrika och utsikterna till politisk stabilitet
PDF 305kWORD 119k
Europaparlamentets resolution av den 9 juli 2015 om säkerhetsutmaningarna i Mellanöstern och Nordafrika och utsikterna till politisk stabilitet (2014/2229(INI))
P8_TA(2015)0271A8-0193/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 8 och 21 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Irak, å andra sidan, och av sin ståndpunkt av den 17 januari 2013 om detta avtal(1),

–  med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin av den 12 december 2003 och rådets uttalande av den 11 december 2008 om kapacitetsuppbyggnad,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 8 mars 2011 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och från kommissionen om ett partnerskap för demokrati och delat välstånd med södra Medelhavsområdet (COM(2011)0200),

–  med beaktande av Deauvillepartnerskapet som tillkännagavs av G8 vid toppmötet för stats- och regeringschefer i Deauville den 21 maj 2011,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 25 maj 2011 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och från kommissionen om ny respons på ett grannskap i förändring (COM(2011)0303),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 6 februari 2015 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen om inslag i EU:s regionala strategi för Syrien och Irak och mot hotet från Da’esh (JOIN(2015)002),

–  med beaktande av den förklaring som antogs vid det tredje mötet med utrikesministrarna från Europeiska unionen och Arabförbundet i Aten den 11 juni 2014, liksom det samförståndsavtal som undertecknades i Bryssel den 19 januari 2015 mellan Europeiska utrikestjänsten och Arabförbundets generalsekretariat,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 30 augusti 2014 om Irak och Syrien,

–  med beaktande av slutsatserna från den internationella konferensen om fred och säkerhet i Irak, som hölls i Paris den 15 september 2014,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser från mötet den 17 november 2014 om fredsprocessen i Mellanöstern,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 15 december 2014 om EU:s regionala strategi för Syrien och Irak,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 9 februari 2015 om terrorismbekämpning,

–  med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2011 om Europeiska unionens förbindelser med Gulfstaternas samarbetsråd(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2011 om EU:s förhållningssätt gentemot Iran(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 december 2011 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 maj 2012 om handel för att uppnå förändring: EU:s handels- och investeringsstrategi för södra Medelhavsområdet efter vårrevolutionerna i arabländerna(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2014 om Saudiarabien, dess förbindelser med EU och dess roll i Mellanöstern och Nordafrika(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 september 2014 om situationen i Irak och Syrien och IS offensiv, inklusive förföljelsen av minoriteter(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2015 om situationen i Libyen(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 februari 2015 om den humanitära krisen i Irak och Syrien, särskilt med avseende på IS(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2015 om förbindelserna mellan EU och Arabförbundet och samarbete i kampen mot terrorismen(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2015 om de angrepp och bortrövanden som på senaste tiden förövats av IS/Daish i Mellanöstern, framför allt mot assyrier(11),

–  med beaktande av slutsatserna från mötet den 23 mars 2015 i Bryssel mellan företrädare för kommuner i Libyen, som sammankallades av Förenta nationernas stöduppdrag i Libyen med Europeiska unionen som värd,

–  med beaktande av mötet i Barcelona den 13 april 2015 mellan EU och utrikesministrarna för länderna i södra Medelhavsområdet som organiserades av Spanien, det lettiska ordförandeskapet och EU för att diskutera framtiden för den europeiska grannskapspolitiken,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 2139 (2014), 2165 (2014) och 2191 (2014) som ger FN och dess partner tillträde över statsgränser och andra gränslinjer i syfte att bistå med humanitär hjälp i Syrien utan den syriska statens samtycke,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0193/2015), och av följande skäl:

A.  Konflikterna i Syrien, Irak, Jemen och Libyen samt det alltmer spända läget över huvud taget i Mellanöstern och Nordafrika (MENA) utgör en allvarlig risk som kan destabilisera regionen. Det finns en koppling mellan fronterna i kampen mot terrorism i Mellanöstern och Sahel, och dessa fronter ligger nära det känsliga området Afrikas horn. Denna situation får katastrofala konsekvenser för säkerheten i hela regionen eftersom den orsakar långsiktiga skador för politisk och ekonomisk utveckling, kritisk infrastruktur och demografisk sammanhållning i regionen. Utvecklingen medför allvarliga risker för Europas säkerhet, medborgare och intressen. Många offer skördas bland civilbefolkningen och den utsätts för terror. Det begås grova brott mot de mänskliga rättigheterna och den humanitära rätten, i synnerhet mot etniska och religiösa minoriteter. Konflikterna leder till en allvarlig humanitär kris vilket medför massiva folkfördrivningar och utsätter flyktingar och deras värdsamhällen för levnadsvillkor som är oerhört svåra. Det är alltid svårt att urskilja en sammanhängande strategi för konfliktlösning och att upprätta en legitim och tillförlitlig bas för inkluderande dialog med de olika aktörer som är inblandade.

B.  De olika konsekvenserna av den arabiska våren i de berörda länderna, liksom komplexiteten och den absoluta nödvändigheten i kampen mot IS och andra terroristorganisationer, gör att man måste se över EU:s åtgärder i MENA-regionen utifrån den nya situation som uppstått. Påtryckningarna mot auktoritära regimer måste öka för att kunna införa en ny, inkluderande politik. Målet om stabilisering av regionen är inte bara en fråga om säkerhet, utan även om ekonomi, politik och samhälle, som innebär att EU och dess medlemsstater måste utarbeta strategiska, övergripande och mångfasetterade politiska åtgärder såväl som ett samarbete med aktörerna i regionen på medellång och lång sikt.

C.  Terroristorganisationen ISIL/Daish har dragit igång systematiska kampanjer av etnisk rensning i norra Irak och Syrien och begår krigsförbrytelser, bland annat massmord och bortföranden, mot etniska och religiösa minoriteter. FN har redan rapporterat om riktat dödande, tvångsomvändelser, bortföranden, försäljning av kvinnor, förslavande av kvinnor och barn, rekrytering av barn som självmordsbombare samt sexuella och fysiska övergrepp och tortyr. ISIL/Daish har riktat in sig på kristna, yazidiska, turkmenska, shabakiska, kakaiska, sabeiska och shiitiska folkgrupper, liksom på många araber och sunnimuslimer,

D.  Mellanöstern och Nordafrika befinner sig i en situation av geopolitisk omvälvning som i grunden och på ett oförutsebart sätt skulle kunna ändra balansen i regionen. Det finns allt värre kriser och konflikter med en politisk, etnisk och religiös dimension, fler paramilitära grupper och allt större svagheter och sammanbrott bland vissa stater eller regimer i regionen. Många brott mot de mänskliga rättigheterna inträffar till följd av detta. MENA-länderna och det internationella samfundet har samma prioriterade säkerhetsintresse när det gäller kampen mot terrorism och stödet för inkluderande, verkliga demokratiska reformer i regionen,

E.  Konflikterna i Irak och Syrien samt konflikten i Jemen och Libyen förvärrar regionala och internationella spänningar. Den religiösa och etniska frågan används för att uppnå politiska mål och makt. Detta skapar en risk för konfrontation mellan sunni- och shiamuslimer bortom den omedelbara geografiska närheten,

F.  Tunisien är det mest anmärkningsvärda exemplet på demokratisering efter den arabiska våren, men drabbades av en terrorattack som ISIL/Daish tog på sig den 18 mars 2015, vilket påminner om behovet av ett starkt och fortsatt stöd till länderna i regionen, i synnerhet Tunisien.

G.  Främjandet av kvinnors rättigheter och jämställdhet bör i linje med 2008 års EU-riktlinjer om våld mot kvinnor och flickor vara ett grundläggande inslag i den politiska och människorättsrelaterade dialogen mellan EU och länderna i MENA-regionen. Kvinnors engagemang och egenmakt i det offentliga, politiska, ekonomiska och kulturella sfärerna i länderna i Mellanöstern och Nordafrika är avgörande för stabilitet, fred och ekonomiskt välstånd på lång sikt. Det är oerhört viktigt att ge kvinnor och flickor egenmakt genom utbildning för att stärka deras roll inom alla dessa sfärer. Organisationer i det civila samhället som verkar för kvinnors rättigheter och jämställdhet har en viktig funktion att fylla när det gäller att ge egenmakt till kvinnorna i MENA-regionen.

H.  Medlemsstaternas inflytande i regionen är väldigt ojämnt fördelat. Det finns ett behov av att öka EU:s inflytande i regionen. Den långsiktiga politiska och ekonomiska stabiliteten i MENA-regionen är en grundläggande strategisk utmaning för unionen. Unionen måste därför spela en nyckelroll när det gäller att främja konfliktlösning och ett demokratiskt styrelsesätt i regionen.

I.  EU:s utvecklings- och katastrofstöd till MENA-länderna har tidigare varit alltför splittrat och inte lyckats anpassa sig tillräckligt snabbt till de politiska och ekonomiska behoven i de berörda länderna, vilket har försämrat EU:s möjligheter att spela en ledande roll i regionen.

J.  EU-stödet till MENA-länderna, särskilt inom ramen för det europeiska grannskapsinstrumentet, har tidigare alltför ofta följt samma strategiska koncept utan urskiljning och utan att ta tillräcklig hänsyn till den specifika situationen i de berörda länderna eller att identifiera partner i det civila samhället som är i behov av stöd till medinflytande och kapacitetsuppbyggnad. De försök att övergå till demokrati som har skett efter den så kallade arabiska våren skulle ha behövt ett aktivt och strukturellt stöd, med ett långsiktigt synsätt.

K.  Omvälvningarna i MENA-regionen har en inverkan på EU:s förmåga att sprida sina politiska och demokratiska värden. Sådana omvälvningar påverkar utvecklingen av unionens ekonomiska förbindelser med de berörda länderna och kan äventyra dess energitrygghet.

L.  Unionen tvingades att reagera snabbt på flera kriser i MENA-regionen vilka man inte hade lyckats förutse trots en del tecken, och har därefter inte lyckats analysera de bakomliggande faktorerna eller hantera den komplexa situation eller de förväntningarna och framtidsutsikter som uppstod efter den arabiska våren 2011. Framför allt har inte EU kunna leva upp till behovet av en mycket långsiktig strategi för att stödja och ledsaga en verklig övergång till demokrati, ekonomisk utveckling och politisk stabilitet. På grundval av det mandat som gavs av Europeiska rådet i december 2013 har unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (vice ordföranden/den höga representanten) sjösatt en betydande process för strategiskt tänkande. En bred samrådsprocess har satts igång av kommissionen och Europeiska utrikestjänsten för en översyn av den europeiska grannskapspolitiken. Utrikestjänstens upplägg gör det möjligt att genomföra landsspecifika politiska och strategiska analyser, vilket skulle kunna vara en nyckelfaktor vid planering av stöd till länderna i regionen, inklusive inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken.

M.  För att kunna utöva positivt inflytande på MENA-länderna måste EU kunna erbjuda mer än en möjlighet till ett rent ekonomiskt samarbete, framför allt genom att erbjuda ett politiskt och strategiskt samarbete i stor skala.

N.  I de attacker som inträffade mellan den 26 och 30 juni i Tunisien, Kuwait och Jemen, för vilka Daish/ISIL har tagit på sig ansvaret, dödades 92 personer och flera hundra skadades. Dessa attacker visar återigen på behovet av att effektivt ta itu med säkerhetsutmaningarna och avsaknaden av politisk stabilitet i regionen.

Hantering av hoten och säkerhetssituationen

1.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att komma tillrätta med de grundläggande orsakerna till den snabbt försämrade situationen över hela MENA-regionen, via en heltäckande och ambitiös strategi. Parlamentet stöder den globala kampanjen mot Daish och välkomnar koalitionspartnernas utfästelse att samarbeta inom ramen för en gemensam strategi. Parlamentet välkomnar i synnerhet insatserna från de EU-medlemsstater som deltar i den internationella koalitionen mot Daish, antingen genom militära tillslag eller genom logistiskt, ekonomiskt eller humanitärt deltagande. Det behövs dock ytterligare mobilisering inom alla områden och mer allsidiga insatser. Dessa insatser skulle med fördel kunna samordnas under EU:s överinseende, eventuellt som en del av en insats inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, och EU uppmanas därför att ta fram en tillräcklig operativ kapacitet för att kunna sammanställa ett verkligt europeiskt försvar. Parlamentet betonar dock att utmaningen från Daish, Al Nusrah Front och andra terroristgrupper måste bemötas med en skräddarsydd insats som tar hänsyn till politiska och regionövergripande skillnader. Parlamentet uppmanar EU att ta på sig det huvudsakliga ansvaret för att underlätta en regional dialog och knyta alla berörda regionala parter till denna, i synnerhet Arabförbundet, Saudiarabien, Egypten, Turkiet och Iran. Parlamentet påminner om betydelsen att bemöta den lokala befolkningens rättmätiga krav, som i synnerhet uttrycktes under den arabiska våren 2011, för att säkerställa en långsiktig stabilitet i regionen. Parlamentet noterar uttalandet från Arabförbundet nyligen om att en snabbinsatsstyrka ska inrättas med särskild betoning på att bekämpa Daish och andra terroristgrupper under utveckling.

2.  Europaparlamentet betonar vikten av EU:s konstanta politiska närvaro, på så hög nivå som möjligt, för att möjliggöra en långsiktig politisk och strategisk dialog och en verklig, gemensam reflektion med MENA-länderna om vad de behöver för att kunna uppnå regional stabilitet. Parlamentet understryker att endast EU:s förmåga att tala med en röst kommer att göra att unionen blir en effektiv aktör på den internationella arenan. Parlamentet uppmanar därför EU att snarast upprätta en verkligt gemensam utrikespolitik med ett nära samarbete mellan interna och externa åtgärder. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att ta hjälp av EU:s utrikesministrar eller av politiker som är kända bland aktörerna i regionen för att, inom ramen för hennes behörighet och i unionens namn, trygga en konstant dialog på hög nivå med länderna i regionen. Parlamentet påminner om att det finns ett behov av att identifiera och lita på viktiga partnerländer för att säkra långsiktig politisk stabilitet och säkerhet.

3.  Europaparlamentet betonar vikten och nödvändigheten av ett effektivt genomförande av följande initiativ under 2015: att stödja kapacitetsuppbyggande projekt och verksamhet tillsammans med länderna i MENA-regionen, att motverka radikalisering och våldsam extremism, att främja det internationella samarbetet, att försöka åtgärda underliggande faktorer och pågående kriser och att stärka partnerskapen med viktiga länder, inklusive att stärka den politiska dialogen med Arabförbundet, Islamiska samarbetsorganisationen (OIC), Afrikanska unionen och andra relevanta regionala samordningsstrukturer, såsom G5 Sahel.

4.  Europaparlamentet betonar att stabiliteten och säkerheten i MENA-regionen är av grundläggande betydelse för EU:s säkerhet. Parlamentet påminner om att ISIL/Daish och andra terrororganisationer har haft sina rötter i Irak och Syrien i många år, och har som mål att bygga upp ett regionalt inflytande. Parlamentet konstaterar att gruppens framgångar är resultatet av institutionella, demokratiska och säkerhetsmässiga kriser i dessa länder och av den bristande kontrollen vid deras gemensamma gräns. Parlamentet påminner om att framväxten och spridningen av terroristgrupper i MENA-regionen är ett symptom på den ekonomiska, politiska, sociala och kulturella kris som råder i regionen. Parlamentet uppmanar EU att utvärdera de bakomliggande orsakerna till radikaliseringen och ta itu med dem på ett heltäckande sätt som bygger på säkerhet, kapacitet för ett demokratiskt styrelseskick och politisk, ekonomisk, social och kulturell utveckling, varvid inkludering bör vara en ledande princip. Om man inte når någon praktisk, hållbar lösning på dessa problem kommer alla insatser för att neutralisera hotet från ISIL/Daish och andra terrorgrupper att stöta på ökade och ihållande svårigheter.

5.  Europaparlamentet noterar anslaget på en miljard euro inom ramen för EU:s strategi med titeln inslag i EU:s regionala strategi för Syrien och Irak och mot hotet från Da’esh, varav 400 miljoner euro ska gå till humanitärt bistånd. Parlamentet välkomnar försöken att anpassa EU:s humanitära bistånd till köns- och åldersspecifika behov. Parlamentet begär att särskild uppmärksamhet ägnas åt Jordanien och Libanon, som tar emot störst antal flyktingar i förhållande till folkmängd. Dessa två länder måste underlätta flyktingarnas säkra inresa till deras territorier och respektera non-refoulementprincipen. Flyktingkrisen får även konsekvenser för Kurdistans regionala regering i Irak. Parlamentet är bekymrat över att flyktinglägren, på grund av den extrema fattigdom och nöd som råder där, kan bli en grogrund för radikalisering. Parlamentet anser att de på lång sikt utgör destabiliserande faktorer i sina värdländer och vill därför se långsiktiga lösningar som kan hjälpa såväl flyktingar som värdländer. Parlamentet uppmanar EU att arbeta tillsammans med andra partner, främst UNHCR och Unicef, för att ta itu med de ständiga problemen i flykting- och internflyktinglägren i Irak, Jordanien, Libanon och Turkiet, i synnerhet när det gäller bristen på utbildning för barn och ungdomar. Parlamentet välkomnar de medel som är avsedda för de mottagande samhällena i den nya strategin och genom instrumentet som bidrar till stabilitet och fred. EU:s medlemsstater uppmanas att utöka sina åtaganden om ekonomiska resurser och vidarebosättning av de mest utsatta flyktingarna i samband med flyktingkrisen.

6.  Europaparlamentet noterar den ständiga ökningen av asylansökningar från Syrien och Irak och uppmanar EU:s medlemsstater att öka sina ansträngningar när det gäller att ta emot asylsökande och att snabbt behandla de ansökningar som ännu inte har prövats.

7.  Europaparlamentet välkomnar att vissa länder i MENA-regionen deltar i den internationella koalitionen mot ISIL/Daish. Parlamentet uppmanar kraftfullt alla regeringar i regionen och det internationella samfundet att öka sina ansträngningar i kampen mot finansieringen av den internationella terrorismen och krigen i Syrien och Libyen. Parlamentet upprepar sin uppmaning till alla länder i regionen att hindra individer samt privata och offentliga organ från att finansiera eller underlätta finansieringen av terroristorganisationer eller av syriska individer eller företag som har samröre med den syriska regeringen, då denna har belagts av EU-sanktioner, som måste vara tillräckligt hårda. Parlamentet vill se att de deltar i program för regionalt samarbetet för att övervaka kapitalrörelser och upprätta ett samarbete mellan Gulfstaternas samarbetsråd, Arabförbundet, Islamska samarbetsorganisationen och EU-institutionerna. Parlamentet påminner om att det är brådskande att införa ett effektivt sanktionssystem som samordnas med Arabförbundet, Islamska samarbetsorganisationen och Gulfstaternas samarbetsråd i syfte att stoppa den privata finansieringen till ISIL/Daish från internationella aktörer och genom att terrororganisationen kan sälja olagligt utvunnen olja. Parlamentet påminner även om det brådskande behovet av ett ökat samarbete mellan tullmyndigheterna vid de turkiska, irakiska och syriska gränserna för att förhindra att ISIL/Daish säljer olaglig olja.

8.  Europaparlamentet betonar vikten av en långsiktigt strukturerad strategisk dialog med Arabförbundet, Islamska samarbetsorganisationen och Gulfstaternas samarbetsråd. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang den förklaring som antogs i Aten den 11 juni 2014 och samförståndsavtalet från januari 2015, och manar till ett fullständigt genomförande av dem. Parlamentet trycker på den avgörande betydelsen av regelbundna toppmöten mellan EU och Arabförbundet, Islamska samarbetsorganisationen och Gulfstaternas samarbetsråd. Parlamentet betonar den centrala roll som Arabförbundet måste spela i krislösningen. Parlamentet är övertygat om att kriserna visar hur nödvändigt det är att länderna i Arabförbundet omvandlar denna organisation till ett riktigt beslutsfattande organ som kan fatta bindande beslut. Parlamentet påminner om det strategiska samarbetet mellan Europeiska unionen och Gulfstaternas samarbetsråd. Parlamentet understryker att Gulfstaternas samarbetsråd kan ha ett positivt och politiskt inflytande för att hantera kriserna och konflikterna i MENA-länderna.

9.  Europaparlamentet betonar också vikten av regionala dialoger med Turkiet och Iran. Parlamentet välkomnar det avtal som nyligen ingicks mellan E3+3 och Iran rörande Irans kärntekniska program och hoppas att detta ska omvandlas till ett slutligt övergripande avtal innan den avtalade tidsfristen går ut. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna att, vid en slutgiltig överenskommelse i kärnteknikfrågan, föra djupgående diskussioner med Iran samt att samtidigt säkerställa dess åtagande om icke-spridning till dess att de berörda internationella organen inklusive IAEA har gett en bekräftelse. Parlamentet uppmanar i detta syfte EU att aktivt medverka till att stödja förtroendeskapande åtgärder mellan Iran och Saudiarabien. Parlamentet understryker behovet av att intensifiera samarbetet med Turkiet för att bekämpa terrorism. Turkiet kan, i egenskap av Nato-medlem, spela en ledande roll i kampen mot ISIL/Daish och i stabiliseringen av Irak och Syrien. Turkiet uppmanas att utreda vissa oklarheter och fullt ut delta i stabiliseringen av regionen genom att effektivt kontrollera sin gräns mot Syrien och spela en mer aktiv roll i bekämpningen av ISIL/Daish i samarbete med EU.

10.  Europaparlamentet uppmanar länderna i regionen att avstå från att exportera terrorism och vapen till de närliggande länderna i regionen, då detta riskerar att destabilisera situationen ytterligare där.

11.  Europaparlamentet påminner om att det måste skapas förutsättningar för ett återupptagande av fredsförhandlingarna mellan Israel och den palestinska myndigheten för att nå en slutgiltig lösning på konflikten på grundval av en lösning med två stater som lever sida vid sida i fred och säkerhet enligt 1967 års gränser och med Jerusalem som huvudstad i båda staterna i enlighet med internationell rätt. Parlamentet uttrycker återigen djup oro över den humanitära situationen på Gazaremsan, som förvärras snabbt. Den israeliska politiken beträffande bosättningarna på Västbanken är mycket oroande. Parlamentet är djupt oroat över dödläget i dialogen och de ökande spänningarna mellan israeler och palestinier. Det krävs genuina och trovärdiga ansträngningar på båda sidor, av EU och av det internationella samfundet för att detta ska kunna åstadkommas. Parlamentet välkomnar och stöder den höga representanten Federica Mogherinis beslutsamhet att öka EU:s engagemang i fredsprocessen i Mellanöstern och hävda sig som en medlare. Parlamentet uppmanar alla parter att avstå från handlingar som kan förvärra situationen ytterligare i form av uppvigling, provokation, övervåld eller vedergällning. Parlamentet upprepar sitt fulla stöd till det arabiska fredsinitiativet från 2002 och uppmanar länderna i Arabförbundet och Israel att genomföra det. Parlamentet understryker att alla diskussioner om ett återupptagande av fredsprocessen samt om den palestinska myndighetens administrativa och politiska kontroll över Gazaremsan skulle ha mycket att vinna om Arabförbundet deltog. Parlamentet understryker den avgörande roll som Egypten spelade för att uppnå ett definitivt eldupphör i samband med konflikten mellan Hamas och Israel under sommaren 2014. Parlamentet uppmanar de internationella givarna att uppfylla de åtaganden som gjordes vid konferensen i Kairo i oktober 2014.

12.  Europaparlamentet uttrycker sitt fulla stöd för konkreta åtgärder från EU:s sida inom ramen för en stark gemensam säkerhets- och försvarspolitik (GSFP) i syfte att främja stabilitet och säkerhet i MENA-länderna. Parlamentet beklagar att de uppdrag och insatser inom ramen för GSFP som genomförs i regionen, i Libyen (EUBAM Libyen, EUPOL COPPS och EUBAM Rafah) är alltför små och inte alls motsvarar säkerhetsutmaningarna i regionen, samt efterlyser en strategisk omvärdering av dessa uppdrag. Parlamentet påpekar att EU, inom ramen för sina åtaganden för mänskliga rättigheter och rättsstatlighet, kan spela en stor roll genom att tillhandahålla specifikt stöd och utbildning som leder till särskild kompetens för reformering av det straffrättsliga systemet och av säkerhetssektorn, liksom till kompetens inom områdena gränsövervakning, avväpning, demobilisering och återanpassning, bekämpning av terrorism och vapenhandel samt förhindrande av vapen-, narkotika-, och människohandel. Särskilt fokus bör riktas mot Libyen och parlamentet understryker betydelsen av dialog och samarbete med Arabförbundet och Afrikanska unionen så att partnerländerna kan utveckla sin förmåga att bekämpa extremism samt ha tillgång till de militära och mänskliga resurser som behövs för detta.

13.  Europaparlamentet motsätter sig användningen av drönare för utomrättsliga och exterritoriella avrättningar av terrormisstänkta och kräver ett förbud mot användningen av drönare för sådana ändamål.

14.  Europaparlamentet kräver att myndigheterna i EU:s medlemsstater och i Mellanöstern och Nordafrika respekterar förbudet mot tortyr, som särskilt tas upp i FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, och som de flesta av dessa länder har undertecknat och ratificerat. Parlamentet upprepar att erkännanden som avgetts under tortyr saknar giltighet och fördömer dessa metoder.

15.  Europaparlamentet är särskilt oroat över att de olika politiska kriserna i regionen har omintetgjort medlemsstaternas underrättelsekapacitet. Parlamentet påminner om att det är av avgörande betydelse att utveckla ett förbättrat samarbete mellan EU:s medlemsstater och MENA-länderna för att bekämpa terrorism inom en ram för mänskliga rättigheter och internationell rätt. Parlamentet efterlyser ett systematiskt och effektivt samarbete med dessa länder och med Europol och Interpol för att hjälpa dem att bygga upp tillräckliga strukturer och resurser för att bekämpa och motverka terrorism och organiserad brottslighet, inklusive människohandel. Detta bör ske genom att integrerade försvarssystem skapas som främst är avsedda för att skydda alla berörda individers mänskliga rättigheter, förutsatt att det finns tillräckliga skyddsmekanismer för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet betonar fem-plus-fem-dialogen, som kompletterar EU:s dialog för Medelhavet och gör det möjligt att delta i säkerhetssamarbete. Parlamentet understryker behovet av att få bukt med befintliga brister i samarbetet med utländska stridandes ursprungs-, transit- och destinationsländer. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att slå samman sina resurser, stärka befintliga mekanismer (Frontex, Eurosur) och upprätta ett europeiskt register över passageraruppgifter för att förbättra kontrollen vid EU:s yttre gränser. Parlamentet betonar att det aktiva samarbetet mellan utrikes- och inrikesministrarna bör stärkas, särskilt när det gäller rättsligt samarbete, polissamarbete och informationsutbyte.

16.  Europaparlamentet upprepar det brådskande behovet av en politisk lösning på konflikten i Syrien. Parlamentet vidhåller att en hållbar lösning omedelbart kräver en inkluderande politisk process ledd av Syrien som syftar till att åstadkomma en övergång i enlighet med Genèvekommunikén av den 30 juni 2012, och i linje med FN:s säkerhetsråds relevanta resolutioner, för att skydda landets sammanhållning, suveränitet och territoriella integritet. Parlamentet välkomnar Syriska nationella koalitionens ansträngningar för att utvidgas och samarbeta med andra oppositionsgrupper, bland annat genom engagemanget nyligen i den nationella kommissionen för samordning för att fastställa oppositionens visioner för en politisk övergång. Parlamentet stöder det arbete som FN:s särskilda sändebud Staffan de Mistura uträttar för att få ett slut på de beväpnade konflikterna och återupprätta den politiska dialogen. Det är mycket viktigt att skydda och stödja den demokratiska syriska oppositionen. Parlamentet påminner om nödvändigheten i att ställa Bashar al-Asads regim till svars för de brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och grova kränkningar av mänskliga rättigheter som hans regim har gjort sig skyldig till under konflikten.

17.  Europaparlamentet begär att alla initiativ för att stoppa striderna i Syrien ska beakta kraven i internationell humanitär rätt och i internationell människorättslagstiftning, där den sistnämnda tillämpas i både krigstid och fredstid, samt i internationell straffrätt. Parlamentet uppmanar EU att öka trycket på Asadregimen att efterleva FN:s säkerhetsråds resolutioner 2139 (2014), 2165 (2014) och 2191 (2014) för att garantera att humanitärt bistånd verkligen når fram, även till områden som kontrolleras av den moderata syriska oppositionen, samt att bistå med deras kapacitetsbyggande. Parlamentet välkomnar de utfästelser som gjordes vid Kuwait III-konferensen och uppmanar EU och andra internationella givare att uppfylla sina ekonomiska åtaganden för att hantera krisen i Syrien. Parlamentet stöder kommissionens rekommendation om att verka för en återetablering av administrationen och de offentliga tjänsterna i de förstörda regionerna i Syrien och uppmanar till omedelbar hjälp med att återuppbygga staden Kobane.

18.  Europaparlamentet uttrycker stor oro över att den humanitära situationen i Syrien fortsätter att försämras fyra år efter det att konflikterna bröt ut. Parlamentet noterar att tillträdet för humanitär hjälp har minskat till följd av avsiktligt hindrande av bistånd, vilket måste upphöra omedelbart. Parlamentet noterar vidare med stor oro att antalet människor som bor i områden som det är svårt eller omöjligt för biståndsorgan att nå fram till nästan har fördubblats under de senaste två åren.

19.  Europaparlamentet påpekar att krigsvåldtäkter har dokumenterats i Syrien, Irak och de områden som kontrolleras av Daish. Parlamentet kräver att kvinnor som utsätts för våldtäkt i samband med väpnade konflikter ska erbjudas alla tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa, inklusive möjligheten att göra abort vid EU-finansierade humanitära inrättningar, i enlighet med internationell humanitär rätt, FN:s säkerhetsråds resolutioner och Genèvekonventionernas gemensamma artikel 3 som föreskriver att sårade och sjuka ska få all den läkarvård deras situation kräver, utan negativ åtskillnad.

20.  Europaparlamentet understryker att den irakiska regeringen måste främja ett system för delning av det politiska ansvaret, makten och oljevinsterna på ett inkluderande sätt som borde omfatta alla religiösa och etniska grupper i landet, och i synnerhet sunniminoriteterna. Parlamentet vill att detta system för delning ska vara en förutsättning för genomförandet av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Irak. Parlamentet uppmanar den irakiska regeringen att omedelbart erbjuda etniska och religiösa minoriteter skydd, hindra shiamuslimska milisgrupper från att utöva våld mot sunniminoriteter och ge flyktingar som har flytt från IS terror en skyddad miljö och nödvändigt bistånd. Parlamentet noterar den överenskommelse som Iraks regering och Kurdistans regionala regering i Irak har ingått och uppmanar till ett fullständigt genomförande av den. Parlamentet uppmanar vidare Iraks regering att respektera den kurdiska regionala regeringens ekonomiska rättigheter i enlighet med konstitutionen. Parlamentet betonar vikten av, och uppmuntrar till, ytterligare förbättringar av samarbetet mellan Bagdad och Erbil, för säkerhet och ekonomiskt välstånd i Irak och regionen. EU bör bidra till det politiska, administrativa och militära kapacitetsuppbyggnadet inom den irakiska regeringen, särskilt vad gäller utmaningar som den socioekonomiska krisen och det otillräckliga skyddet av mänskliga rättigheter.

21.  Europaparlamentet är övertygat om att områden som redan har befriats från ISIS eller någon annan terroristgrupp måste stabiliseras ytterligare för att en varaktig säkerhet ska kunna uppnås där. Parlamentet påpekar att detta kan ske genom humanitärt bistånd, minröjningsprogram och insatser för den allmänna ordningen.

22.  Europaparlamentet fördömer starkt terroristattentatet mot Bardomuseet i Tunis den 18 mars 2015, för vilket Islamska staten har tagit på sig ansvaret. Parlamentet oroas av terrornätverkens värvningskapacitet i ett land som styrs av en nationell enhetsregering där det moderata islamiska partiet al-Nahda ingår. Parlamentet oroas också över Tunisiens genomsläppliga gränser till Libyen, som särskilt utnyttjas för narkotika- och vapenhandel, och välkomnar det senaste samarbetet mellan Tunisien och EU och dess medlemsstater i detta hänseende. Parlamentet är fortfarande oroat över den stora flyktingströmmen från Libyen till Tunisien som sätter stor press på landets stabilitet, och välkomnar de mottagandeinsatser som genomförts av Tunisien, där det nu finns över en miljon libyska flyktingar. Parlamentet betonar att det är viktigt att EU och Tunisien fortsätter och stärker sitt säkerhetssamarbete, särskilt genom upprättande av gemensamma säkerhetsprogram. Parlamentet anser att det är ytterst viktigt att ge Tunisien ett större stöd genom att göra specifika åtaganden, även rörande ekonomiska medel och investeringar, för att stödja den bräckliga demokratiska övergången. Det ligger i hela regionens och EU:s intresse att det tunisiska experimentet får en positiv utgång. Kommissionen uppmanas att understryka vikten av demokratisering och att sända ett symboliskt budskap efter den arabiska våren genom att hålla ett toppmöte mellan EU och MENA-länderna i Tunis.

23.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den allt sämre säkerhetssituationen och humanitära situationen i Libyen. Parlamentet är djupt oroat över terroristgruppernas ökade utbredning i landet, i synnerhet ISIL/Daish, som utnyttjar det politiska tomrummet och våldsupptrappningen. Parlamentet understryker betydelsen av brådskande åtgärder för att begränsa och utplåna terrororganisationernas inflytande på libyskt territorium. Parlamentet oroas av den särskilt allvarliga situationen i den södra delen av landet, då denna utnyttjas som en plattform för organiserade brottslighet och väpnade grupper. Libyens territoriella integritet och nationella enhet måste bevaras, vilket endast låter sig göras genom en gedigen politik som inkluderar välidentifierade aktörer. Parlamentet bekräftar sitt starka stöd för de FN-ledda samtal som förs av generalsekreterarens särskilda representant Bernardino Léon i syfte att finna en framförhandlad lösning som leder till att en libysk samlingsregering kan bildas. Parlamentet välkomnar Algeriets och Marockos ansträngningar för att främja en intern libysk dialog. Parlamentet understryker att EU redan har uttryckt beredvillighet att vidta begränsande åtgärder mot personer som försöker motverka dialogen, i linje med FN:s säkerhetsråds resolution 2174 (2014). EU bör vara beredd att stödja Libyens institutioner så snart en politisk lösning har hittats och vapenvila inletts. Dessutom bör EU bidra till en reform av säkerhetssektorn och till avväpning, demobilisering och återanpassning i Libyen så snart som en samlingsregering har bildats och efter begäran från en sådan. Parlamentet varnar dock för att EU vid ett eventuellt dödläge i de politiska förhandlingarna och en stegrad väpnad konflikt måste vara beredd att bidra till ett fredsbevarande ingripande med ett mandat från FN:s säkerhetsråd.

24.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den allt sämre säkerhetssituationen i Jemen. Parlamentet understryker att den politiska krisen har blivit till en säkerhetsmässig och humanitär kris som destabiliserar hela Arabiska halvön och även samtliga MENA-länder, samt stöder FN:s ansträngningar att återuppta förhandlingarna. Parlamentet betonar att endast ett allmänt politiskt samförstånd genom fredliga förhandlingar mellan de politiska grupperna, i en atmosfär utan fruktan, kan leda till en hållbar lösning på den nuvarande krisen och bevara landets enhet och territoriella integritet. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att vidta alla tänkbara, konkreta åtgärder för att hjälpa civilbefolkningen och sätta stopp för den dramatiska situationen.

25.  Europaparlamentet fördömer eftertryckligen de angrepp på civil infrastruktur och befolkning i Jemen som har lett till ett stort antal dödade och sårade och till en allvarlig försämring av den redan förskräckliga humanitära situationen. Parlamentet uppmanar EU att tillsammans med internationella och regionala aktörer genom medling åstadkomma omedelbar vapenvila och ett slut på våld riktat mot civila. Ytterligare medel måste ställas till förfogande, i samarbete med andra internationella givare, för att förhindra en humanitär kris och ge nödvändigt stöd till behövande.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med länderna i MENA-regionen strukturellt ta itu med problemet att ungdomar lämnar EU för att strida för ISIS/Daish och andra terroristorganisationer i Syrien och Irak. Medlemsstaterna uppmanas att vidta lämpliga åtgärder för att hindra stridande från att lämna deras territorium, i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 2170 (2014) och att ta fram en gemensam strategi för säkerhetstjänsternas och EU-organens övervakning och kontroll av jihadister. Parlamentet efterlyser samarbete inom EU och på internationell nivå för att vidta lämpliga rättsliga åtgärder mot personer som misstänks vara involverade i terrordåd och i syfte att förhindra åtgärder som syftar till att upptäcka och förhindra radikalisering. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka samarbetet och informationsutbytet sinsemellan och med EU-organ.

27.  Europaparlamentet betonar vikten av att Egyptens regering i kampen mot terrorismen respekterar de grundläggande mänskliga rättigheterna och politiska friheterna, upphör med de systematiska gripandena av fredliga demonstranter och aktivister samt värnar rätten till en rättvis rättegång. Parlamentet konstaterar att det skulle välkomna ett förbud mot dödsstraff, vilket kan hjälpa de medlemmar i politiska och sociala organisationer som nyligen har blivit dömda.

28.  Europaparlamentet välkomnar det preliminära avtalet om Nilens flöde, som ingicks mellan Egypten, Sudan och Etiopien den 23 mars 2015. Parlamentet betonar att en gemensam överenskommelse om användningen av vattnet i Nilen är grundläggande för säkerheten i alla de berörda länderna. EU bör stå redo att underlätta fortsatt dialog mellan samtliga parter om detta bedöms främja förhandlingarna.

Stärka den globala strategin för demokrati och mänskliga rättigheter

29.  Europaparlamentet är övertygat om att bristen på demokrati är en av de grundläggande orsakerna till politisk instabilitet i regionen och att respekten för grundläggande mänskliga rättigheter och demokratiska grundprinciper på lång sikt är det starkaste skyddet mot kronisk instabilitet i länderna i MENA-regionen. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att inte låta sin syn på MENA-regionen endast präglas av kortsiktiga säkerhetshot utan att ge aktivt och långsiktigt stöd till de demokratiska strävandena hos samhällena i regionen. Parlamentet understryker att det krävs en balanserad insats, inom ramen för ett heltäckande och ambitiöst synsätt på demokratin, för att förena säkerhetspolitiken och de mänskliga rättigheterna, vilket är en prioritet för EU. Parlamentet betonar vikten av att öka stabiliteten i MENA-regionen på lång sikt genom fortsatt EU-stöd till civilsamhället, i synnerhet genom det europeiska instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR) och det europeiska grannskapsinstrumentet för det civila samhället, samt genom nya demokratifrämjande verktyg, såsom det europeiska initiativet för demokrati. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i en anda av solidaritet och engagemang anslå tillräckliga budgetmedel för initiativet för att säkerställa ett så flexibelt och effektivt stöd som möjligt för lokala aktörer som arbetar för demokratisk förändring i regionen. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att öka sina ansträngningar för att sprida och förklara de europeiska värdena, särskilt via regelbunden kontakt med myndigheter och, parallellt, med representanter för det civila samhället.

30.  Europaparlamentet gläds åt att vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen lanserat ett brett samråd om en översyn av den europeiska grannskapspolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen, utrikestjänsten, rådet och medlemsstaterna att ta fram en effektivare och mer innovativ politisk och strategisk dimension av grannskapspolitiken. Parlamentet välkomnar mötet mellan utrikesministrarna från EU och från länderna i södra Medelhavsområdet, men påpekar att detta möte var det första mötet på sju år mellan utrikesministrarna och anser att de borde träffas årligen. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att fortsätta att uppmuntra alla demokratiska reformer och stödja demokratiska aktörer i MENA-regionen, och då i synnerhet länderna i EU:s grannskap. Parlamentet understryker vikten av att bevara den nuvarande balansen i fördelningen av medel för den europeiska grannskapspolitiken. Parlamentet konstaterar att länder som gör framsteg vid genomförandet av reformer och följer den europeiska politiken bör ges betydande extra stöd, vilket särskilt gäller Tunisien, och betonar att kvinnornas rättigheter måste stärkas.

31.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att inrätta ett särskilt stöd- och rehabiliteringsprogram för kvinnor och flickor som utsatts för sexuellt våld och slaveri i konfliktområdena i Mellanöstern och Nordafrika, särskilt Syrien och Irak. Parlamentet uppmanar regeringarna i MENA-regionen samt FN, EU och berörda ideella organisationer att beakta den särskilda utsattheten hos flyktingkvinnor och flyktingflickor, särskilt de som skilts från sina familjer, och att ge dem tillräckligt skydd samt att stärka sina insatser för att hjälpa personer som överlevt sexuellt våld samt att vidta socialpolitiska åtgärder som gör det möjligt för dessa personer att återintegreras i det civila samhället. Parlamentet uppmanar parterna i de väpnade konflikterna att respektera FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000) samt att vidta åtgärder för att skydda kvinnor och flickor, i synnerhet från sexuella övergrepp, människosmuggling och sexhandel, och att bekämpa förövarnas straffrihet. Parlamentet uppmanar eftertryckligen regeringarna i MENA-regionen att underteckna och ratificera Istanbulkonventionen, som är ett kraftfullt verktyg för en mångsidig bekämpning av våld mot kvinnor och flickor, inbegripet våld i hemmet och kvinnlig könsstympning.

32.  Europaparlamentet betonar den möjlighet som förhandlingar om associeringsavtal ger för främjandet av reformer. Parlamentet betonar att alla delar av åtgärden bör sammankopplas för att EU ska kunna fördjupa sina förbindelser på ett heltäckande och konsekvent sätt. Parlamentet betonar också att det är nödvändigt att avtalen innehåller reella och konkreta incitament för alla partner, för att göra reformer mer attraktiva, effektiva och märkbara för civilbefolkningen.

33.  Europaparlamentet understryker att EU och MENA-länderna måste ha ett närmare samarbete som bygger på ömsesidigt godtagbara mål baserade på gemensamma intressen. En samordning av EU:s stöd till MENA-länderna med övriga internationella givare skulle medföra fördelar. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för att förbättra denna samordning och betonar behovet av att katastrofbiståndet samordnas med långsiktigt utvecklingsbistånd.

34.  Europaparlamentet är fast övertygat om att det är nödvändigt att utveckla lokal demokrati och ändamålsenlig lokal styrning för att stabilisera MENA-länderna. Parlamentet efterlyser därför en institutionalisering och kapacitetsutveckling av organisationer för lokala och regionala myndigheter i MENA-länderna.

35.  Europaparlamentet fördömer de fortsatta kränkningarna av rätten till religions- och trosfrihet i regionen och upprepar att EU lägger stor vikt vid denna fråga. Parlamentet understryker återigen att rätten till tanke-, samvets- och religionsfrihet är en grundläggande mänsklig rättighet och betonar därför behovet att bekämpa alla former av diskriminering mot religiösa minoriteter runt om i världen. Parlamentet uppmanar regeringarna i MENA-länderna att försvara den religiösa mångfalden. EU bör utöka sina ansträngningar när det gäller att förespråka ett aktivt skydd för religiösa minoriteter och att se till att det finns säkra tillflyktsorter. Parlamentet gläds åt EU:s riktlinjer för främjande och skydd av religions- och trosfrihet, som antogs under 2013, och uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt genomförandet av dessa riktlinjer, både i internationella och regionala forum och i bilaterala förbindelser med tredjeländer. Den vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten uppmanas att föra en ständig dialog med icke-statliga organisationer, religiösa grupper och trosgrupper samt religiösa ledare.

36.  Europaparlamentet anser att kulturellt samarbete och kulturell diplomati, liksom akademiskt samarbete och religiös dialog, är mycket viktiga i kampen mot terrorism och mot alla former av radikalisering. Parlamentet understryker att utbildning och utveckling av kritiskt tänkande är ett skydd mot radikalisering både för EU och MENA-regionen, och uppmanar därför EU och medlemsstaterna att stödja de nödvändiga investeringarna på detta område. Parlamentet betonar den stora betydelsen av att främja kulturella och akademiska utbyten med representanter för islam i MENA-länderna och med muslimska samfund i Europa. Partnerländerna uppmanas att delta i EU:s olika kulturprogram. Parlamentet uppmanar kommissionen att agera för Europaparlamentets förslag om inrättande av ett ambitiöst Erasmusprogram för Europa-Medelhavsområdet som är åtskilt från Erasmus+, samt att omedelbart lägga särskild vikt vid Erasmus+-program för södra Medelhavsområdet. Parlamentet ser gärna att utbytesprogrammen även omfattar deltagare från MENA-länder som inte omfattas av den europeiska grannskapspolitiken.

37.  Europaparlamentet understryker behovet att ta fram ett verksamt europeiskt motbudskap som är gemensamt för alla medlemsstater och fungerar som ett vapen mot den jihadistiska propagandan och radikalisering på hemmaplan, i vilket man beaktar digitala verktyg, internet och sociala medier. I detta bör Europas lokala myndigheter delta i samarbete med grupper av EU-medborgare som har starka kulturella förbindelser med MENA-länder. Detta svar bör bygga på främjande av gemensamma värderingar som bygger på de universella mänskliga rättigheterna och måste motarbeta tanken på en konflikt mellan religioner och kulturer. Parlamentet vill att utrikestjänsten anställer personal som talar MENA-regionens språk så att kommunikationen blir effektivare. Det är nödvändigt att sprida en positiv berättelse med konkreta exempel om förbindelserna och samarbetet mellan EU och MENA-länderna. Parlamentet konstaterar att EU och dess medlemsstater måste synas mer i regionen än vad de gör nu.

38.  Europaparlamentet betonar de möjligheter till en kulturell och interreligiös dialog som den europeiska grannskapspolitiken erbjuder. Parlamentet understryker kopplingen mellan dels utbytet och samarbetet inom kultur och utbildning mellan EU och grannskapsländerna, dels uppbyggnaden och förstärkningen av det öppna civilsamhället, demokratin, rättsstaten och spridandet av grundläggande friheter och mänskliga rättigheter.

39.  Europaparlamentet betonar vikten av att utveckla en direkt dialog med de civila samhällena i MENA-länderna för att bättre förstå deras förväntningar. Parlamentet uttrycker sitt stöd för inrättandet av ett system för samråd med och tillvaratagande av organisationerna i det civila samhället och de nya generationerna inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken. Parlamentet betonar särskilt vikten av att engagera unga människor i dessa länder i en dialog som bygger på en uppriktig, direkt och likvärdig förbindelse. Valövervakningsuppdragen är viktiga, och parlamentet och utrikestjänsten uppmanas att sända sådana uppdrag till alla länder i regionen, på begäran från regeringarna i dessa länder, när det finns äkta utsikter för verkligt demokratiska val som säkerställer att uppdragen inte leder till att man legitimerar manipulerade valresultat. Parlamentet begär att rekommendationerna från dessa uppdrag följs upp regelbundet.

40.  Europaparlamentet betonar behovet att befästa den centrala roll som unionen för Medelhavsområdet spelar som enda forum för dialog om partnerskapet mellan EU och länderna runt Medelhavet, och som borde bli en drivkraft för investeringar för en varaktig socioekonomisk utveckling i regionen. Parlamentet konstaterar att denna union själv bör kunna ställa nödvändiga medel till förfogande för sina projekt. Parlamentet stöder de dynamiska ministermötena, och efterlyser en vidare spridning av denna unions program och åtgärder, bland annat gemensamma valövervakningsuppdrag och gemensamma utvärderingsuppdrag, samt ett ökat samarbete med EU. Parlamentet påminner om vikten av att blåsa nytt liv i, och skapa nya politiska ambitioner för, den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet, så att parterna tillsammans kan möta Medelhavsområdets utmaningar när det gäller säkerhet och stabilitet.

41.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, särskilt när det gäller utsatta grupper i de konfliktdrabbade MENA-länderna. Barn är en av de mest utsatta grupperna. Parlamentet betonar därför på nytt vikten av att öka insatserna för att genomföra den reviderade genomförandestrategin för EU:s riktlinjer om barn och väpnad konflikt. Parlamentet uppmuntrar EU att ytterligare fördjupa sitt samarbete med FN:s särskilda representant för barn och väpnade konflikter och stödja de tillhörande handlingsplanerna och övervaknings- och rapporteringsmekanismerna.

Fördjupa samarbetet för ekonomisk utveckling

42.  Europaparlamentet konstaterar att MENA-regionen är särskilt hårt drabbad av fattigdom och ojämlikhet. Parlamentet är övertygat om att ekonomisk och social utveckling, parallellt med stärkt demokrati och rättvisa, är nödvändig för att politisk stabilitet ska kunna uppnås. Parlamentet ser med oro på situationen för ungdomarna, och anser att de måste erbjudas värdiga och legitima framtidsutsikter. Parlamentet betonar den grundläggande betydelsen av att bekämpa korruption i MENA-länderna, inte bara för att locka europeiska investeringar och möjliggöra en hållbar ekonomisk utveckling utan också för att kunna hantera säkerhetsutmaningarna. Parlamentet understryker det etablerade sambandet mellan insyn, rättsstatsprincipen och kampen mot terrorism, som alla måste utvärderas tillsammans. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten, kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera sitt samarbete när det gäller bekämpningen av korruption i MENA-länderna, vilket bör vara en prioritering i kampen mot terrorism.

43.  Europaparlamentet anser att EU:s strategiska dialog med MENA-länderna bör kompletteras med nya impulser för hållbar ekonomisk utveckling som kan ta sig an ojämlikheter och skapa sysselsättnings- och utbildningsmöjligheter, särskilt för ungdomar. Parlamentet understryker att det är viktigt att skapa förutsättningar för MENA-ländernas tillträde till EU:s inre marknad, med allt det skydd som är nödvändigt. Parlamentet betonar vikten av att främja europeiska investeringar i MENA-länderna, inklusive i energi- och infrastrukturprojekt, med ett strategiskt mål om att främja hållbar utveckling och demokratiskt ansvarstagande.

44.  Europaparlamentet påminner om att 2015 är Europaåret för utvecklingssamarbete. Syftet med detta år är att inspirera fler européer att engagera sig i utrotandet av fattigdomen i världen, vilket sammanfaller med världssamfundets planer på att komma överens om ett antal mål för hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar myndigheterna på alla nivåer i MENA-länderna att prioritera uppnåendet av dessa mål.

45.  Europaparlamentet betonar att en fördjupad dialog om energifrågor i Medelhavsområdet skulle kunna bidra till att främja regionalt samarbete och regional stabilitet och säkra miljöintegriteten. Parlamentet föreslår därför att EU engagerar sig starkare i energidiplomati i MENA-regionen, i enlighet med energiunionen. Parlamentet betonar den på samma gång strategiska och ekonomiska vikten av energiförsörjningen i länderna i EU:s södra grannskap. Parlamentet välkomnar inrättandet av en plattform för gas mellan Europa och Medelhavsområdet och bekräftar att man måste främja sammankopplingar mellan de två när det gäller gas och elektricitet.

46.  Europaparlamentet stöder finansiering av universitets- och yrkesutbildningar i MENA-länderna i syfte att skapa en bred bas av yrkeskunnande. Parlamentet konstaterar att programmet för cirkulär rörlighet i EU för yrkesutbildning bör utvidgas i största möjliga mån till alla MENA-länder med hjälp av flexibla verktyg med möjlighet till utveckling, såsom partnerskap för rörlighet.

47.  Europaparlamentet uppmanar EU att bekräfta sitt engagemang i samtliga etapper av den ekonomiska utvecklingen i regionens stater, med hjälp av alla tillgängliga verktyg. Parlamentet erinrar om att dessa verktyg består av alltifrån humanitärt bistånd till avtal om djupgående och omfattande frihandel, och att de har möjlighet att täcka hela processen, från vägen ur krisen till inrättandet av stabila institutioner.

48.  Europaparlamentet beklagar att minst ett år är nödvändigt för att mobilisera makroekonomiskt bistånd till länder där de offentliga finanserna är mycket svaga. Parlamentet insisterar på att EU måste kunna mobilisera eller omfördela nödvändiga medel mycket snabbt. Parlamentet anser att en ny dimension i EU:s biståndsförfarande måste upprättas, både när det gäller det bistånd som ges via finansieringsinstrumenten för unionens yttre åtgärder och det makroekonomiska biståndet. När det gäller det makroekonomiska biståndet måste EU göra en adekvat bedömning av de socioekonomiska och människorättsliga konsekvenserna av de åtgärder som mottagarländerna begärt för att kunna säkerställa att detta bistånd inte orsakar instabilitet genom att till exempel undergräva välfärdstjänsterna. Parlamentet uppmanar givarna i arabvärlden att samordna sitt bistånd i Arabförbundet och Gulfstaternas samarbetsråd samt i möjligaste mån med EU.

49.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) att samordna sina investeringsstrategier med unionen för Medelhavsområdet för att skapa positiva synergier.

50.  Europaparlamentet uppmanar EU att utveckla sina partnerskap med de länder i regionen som inte är en del av unionens direkta grannskap. Parlamentet stöder en konvention för att upprätta ett frihandelsområde mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd, om ett ömsesidigt lönsamt avtal kan utarbetas som skulle ge EU ytterligare närvaro och inflytande i regionen, särskilt genom återupptagandet av förhandlingarna om ett nytt gemensamt handlingsprogram. Parlamentet erinrar om att ett sådant avtal mellan Gulfstaternas samarbetsråd och Efta trädde i kraft den 1 juli 2014.

51.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta diskussionerna om att inleda avtalsförhandlingar om djupgående och omfattande frihandel med vissa länder i regionen, i enlighet med EU:s åtaganden till följd av Deauvillepartnerskapet. Parlamentet erinrar om att utvecklingen av handelsförbindelser är en del av EU:s externa politik och bidrar till målen fred, välstånd och stabilitet.

52.  Europaparlamentet understryker att regional integration av MENA-länderna skulle möjliggöra stärkta politiska förbindelser och främja handel och utveckling. MENA-länderna uppmanas att diversifiera sina ekonomier och sin import. Parlamentet konstaterar att MENA-ländernas handel till största delen sker med länder utanför MENA-regionen. Parlamentet beklagar den blockering som EU står inför när det gäller Arabiska Maghrebunionen, och uppmanar EU att göra sitt yttersta för att bistå genomförandet av den regionala integrationen i Maghrebländerna, inom ramen för Arabiska Maghrebunionen eller de geografiskt mer omfattande Agadiravtalen.

53.  Europaparlamentet välkomnar rådets (utrikes frågor) stöd för initiativet till samordning av investeringar i södra Medelhavsområdet (Amici). Parlamentet betonar vikten av initiativ som främjar konsekvens och effektivitet i EU:s yttre åtgärder.

54.  Europaparlamentet stöder ytterligare samarbete inom transportsektorn, bland annat genom att infrastrukturnäten i EU och partnerländerna kopplas samman i högre grad i syfte att underlätta varuutbyte och människors rörlighet.

o
o   o

55.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Regionkommittén, regeringarna och parlamenten i alla EU-medlemsstater, Arabförbundets generalsekreterare och generalsekreteraren för unionen för Medelhavsområdet samt till regeringarna och parlamenten i deras medlemsstater.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0023.
(2) EUT C 247 E, 17.8.2012, s. 1.
(3) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 163.
(4) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 26.
(5) EUT C 261 E, 10.9.2013, s. 21.
(6) Antagna texter, P7_TA(2014)0207.
(7) Antagna texter, P8_TA(2014)0027.
(8) Antagna texter, P8_TA(2015)0010.
(9) Antagna texter, P8_TA(2015)0040.
(10) Antagna texter, P8_TA(2015)0077.
(11) Antagna texter, P8_TA(2015)0071.


Översynen av den europeiska grannskapspolitiken
PDF 379kWORD 353k
Europaparlamentets resolution av den 9 juli 2015 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken (2015/2002(INI))
P8_TA(2015)0272A8-0194/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 3.5, 8 och 21 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av det gemensamma samrådsdokumentet från kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten Mot en ny europeisk grannskapspolitik, som offentliggjordes den 4 mars 2015(1),

–  med beaktande av gemensamma meddelanden från kommissionen och från vice ordföranden/den höga representanten Ett partnerskap för demokrati och delat välstånd med södra Medelhavsområdet (COM(2011)0200)(2), som offentliggjordes den 8 mars 2011, och Ny respons på ett grannskap i förändring (COM(2011)0303)(3), som offentliggjordes den 25 maj 2011,

–  med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 11 mars 2003 Ett utvidgat europeiskt grannskap: En ny ram för förbindelserna med våra grannländer i öster och söder (COM(2003)0104)(4),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 18 februari 2008 om den europeiska grannskapspolitiken(5) och av den 20 april 2015 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken,

–  med beaktande av riktlinjerna för att främja och skydda fullständiga mänskliga rättigheter för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer), som antogs av rådet (utrikes frågor) den 24 juni 2013,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om den europeiska grannskapspolitiken av den 20 november 2003 om förbindelserna med våra grannländer i öster och söder(6), av den 20 april 2004 om politik för ett utvidgat europeiskt grannskap(7), av den 19 januari 2006 om den europeiska grannskapspolitiken(8), av den 15 november 2007 om stärkande av den europeiska grannskapspolitiken(9), av den 7 april 2011 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken – den östliga dimensionen(10), av den 7 april 2011 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken – den sydliga dimensionen(11), av den 14 december 2011 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken(12), av den 23 oktober 2013 om den europeiska grannskapspolitiken: På väg mot en förstärkning av partnerskapet – Europaparlamentets ståndpunkt om 2012 års rapporter(13) samt av den 12 mars 2014 om bedömning av och fastställande av prioriteringar för EU:s förbindelser med länderna inom det östliga partnerskapet(14),

–  med beaktande av Rigaförklaringen från EU:s toppmöte om det östliga partnerskapet den 22 maj 2015,

–  med beaktande av rapporten från reflektionsgruppen på hög nivå om energiunionens framtid,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0194/2015), och av följande skäl:

A.  Den europeiska grannskapspolitiken inrättades för att fördjupa förbindelserna, förbättra samarbetet och stärka EU:s partnerskap med grannländerna för att kunna utveckla ett område som utmärks av gemensam stabilitet och säkerhet och gemensamt välstånd, vilket understryks i artikel 8 i EU-fördraget. Målet är fortfarande detsamma.

B.  Grannskapet befinner sig för närvarande i en förändringsfas på grund av det ökande antalet gamla och nya säkerhetsutmaningar och är mindre stabilt, betydligt mindre säkert och står inför en djupare ekonomisk kris än när den europeiska grannskapspolitiken lanserades.

C.  Den reviderade politiken bör baseras på ömsesidig ansvarighet och ett gemensamt engagemang för EU:s värderingar och principer, däribland demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och effektiva, ansvariga och öppna offentliga institutioner. Detta ligger lika mycket i grannsamhällenas intresse som i vårt eget när det gäller stabilitet, säkerhet och välstånd. Trots komplexiteten och utmaningarna måste EU orubbligt stödja övergångsprocesser i alla länder samt demokratisering, respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatliga principer.

D.  Stora delar av grannskapet påverkas fortfarande av väpnade eller frusna konflikter och kriser. Partnerländerna måste sträva efter en fredlig lösning på befintliga konflikter. Förekomsten av konflikter, däribland frusna eller utdragna sådana, hindrar en ekonomisk, social och politisk omvandling samt regionalt samarbete, stabilitet och säkerhet. EU bör spela en aktivare roll för att nå en fredlig lösning på de befintliga konflikterna.

E.  Dessa konflikter undergräver utvecklingen av en genuin och effektiv multilateral dimension av den europeiska grannskapspolitiken. Fred och stabilitet är grundstenar i den europeiska grannskapspolitiken. Partnerländerna måste efterleva dessa principer.

F.  EU fördömer bestämt alla former av kränkningar av de mänskliga rättigheterna, däribland våld mot kvinnor och flickor, våldtäkt, slaveri, hedersbrott, tvångsäktenskap, barnarbete och kvinnlig könsstympning.

G.  Utvecklingen i regionen sedan 2004, men i synnerhet under de senaste åren, har visat att den europeiska grannskapspolitiken inte klarar av att ge ett adekvat och snabbt svar på de snabbt föränderliga och svåra förhållandena.

H.  Den europeiska grannskapspolitiken är fortfarande en strategisk prioritering i EU:s utrikespolitik. Översynen av den europeiska grannskapspolitiken måste ske med målet att den ska stärkas och i en anda av att driva på utvecklingen mot en heltäckande och effektiv gemensam utrikes- och säkerhetspolitik för EU.

I.  Kommissionen och utrikestjänsten har tillsammans med rådet och parlamentet försökt omforma grannskapspolitiken för att åtgärda dess brister och anpassa den till förändrade nationella och internationella förhållanden, i synnerhet efter den arabiska våren. Detta har visat sig i det nya finansieringsinstrumentet för den europeiska grannskapspolitiken för 2014–2020, dvs. det europeiska grannskapsinstrumentet. De nuvarande utmaningarna till följd av krisen i östra Ukraina, ockupationen av Krim och Daish bör tas i beaktande i översynen av den europeiska grannskapspolitiken.

J.  Osäkerhet, instabilitet och ogynnsamma socioekonomiska villkor i grannländerna kan få negativa effekter och vända tidigare demokratiska tendenser.

K.  Sedan den nya strategin infördes 2011 har den politiska utvecklingen i grannskapet visat att EU ytterligare behöver tänka om vad gäller unionens förbindelser till grannarna, och då även beakta de olika faktiska förhållandena, både externt och internt. EU måste hantera nya utmaningar i sitt grannskap och anpassa sin strategi genom att gå igenom sina intressen och prioriteringar samt utvärdera sina politiska verktyg, incitament och tillgängliga resurser samt deras attraktionskraft för unionens partner.

L.  Översynen av den europeiska grannskapspolitiken 2011 slog fast att den nya strategin måste grundas på ömsesidig ansvarighet och ett gemensamt engagemang för universella värden som mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatliga principer.

M.  EU bör spela en aktivare roll för att nå en fredlig lösning på befintliga konflikter, särskilt frusna eller utdragna sådana, som för närvarande utgör ett oöverstigligt hinder för att fullt ut kunna utveckla den europeiska grannskapspolitiken, både i öst och i syd, och hindrar goda grannförbindelser och regionalt samarbete.

N.  Den europeiska grannskapspolitiken omfattar olika ”grannskap” som består av länder med olika intressen, ambitioner och kapacitet.

O.  Det behövs en differentierad strategi och en skräddarsydd politik, i synnerhet då EU:s grannskap aldrig har varit så fragmenterat som nu, med länder som skiljer sig åt i många avseenden, bland annat vad gäller deras ambitioner och förväntningar i förhållande till EU, de utmaningar de står inför och deras yttre omgivningar. EU:s bilaterala förbindelser med länder som omfattas av grannskapspolitiken är i olika utvecklingsskeden. Att ”mer för mer” -principen tillämpas ordentligt är av grundläggande betydelse vid utformningen och differentieringen av förbindelserna med partnerländer, och EU bör ”belöna” länder som visar prov på utökat samarbete med EU och framsteg med att uppfylla europeiska värderingar, både i fråga om resurser och i fråga om andra incitament inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken. EU:s grannar bör kunna besluta om sin egen framtid utan yttre påtryckningar.

P.  Framsteg med att lösa konflikter och tvister mellan länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken bör ses som ett kriterium som ska bedömas i de årliga lägesrapporterna.

Q.  Respekten för suveräna staters territoriella integritet är en grundläggande princip för förbindelserna mellan länderna i det europeiska grannskapet, och att ett land ockuperar ett annat lands territorium är oacceptabelt.

R.  De resurser som EU har till sitt förfogande inom den fleråriga finansieringsramen för sina åtgärder som ”global aktör” fram till 2020 uppgår endast till 6 % av den totala budgeten och täcker alla relaterade program, inklusive utvecklings- och samarbetsbistånd.

S.  Den europeiska grannskapspolitiken har bidragit till att utforma en gemensam hållning för EU i hela grannskapet. Medlemsstaterna bör spela en viktig roll i det europeiska grannskapet genom att anpassa sina insatser och stärka EU:s trovärdighet och slagkraft genom att uppvisa en gemensam hållning.

T.  Kommissionens och utrikestjänstens samrådsprocess bör vara heltäckande och inkluderande för att säkerställa att alla berörda aktörer hörs. Vikten av att uppmuntra kvinnorätts- och jämställdhetsorganisationer att delta i samrådsprocessen bör betonas. Det behövs ytterligare insatser för att synliggöra och öka medvetenheten om den europeiska grannskapspolitiken i partnerländernas folkopinion.

U.  De östliga och sydliga grannskapen står inför olikartade problem och för att kunna lösa dessa måste den europeiska grannskapspolitiken vara flexibel och kunna anpassas efter varje regions specifika behov och utmaningar.

1.  Europaparlamentet betonar vikten och nödvändigheten av att den europeiska grannskapspolitiken ses över och av att det sker i rätt tid. Parlamentet understryker att den reviderade europeiska grannskapspolitiken bör göra det möjligt att reagera snabbt, flexibelt och adekvat på situationen ute på fältet och att samtidigt lägga fram en ambitiös strategisk vision för hur förbindelserna med grannländerna ska utvecklas både i en bilateral och i en multilateral kontext, i enlighet med åtagandet att främja de värdegrunder grannskapspolitiken vilar på.

2.  Europaparlamentet betonar att den europeiska grannskapspolitiken är en väsentlig del av EU:s utrikespolitik och att den måste förbli en gemensam politik. Parlamentet anser att grannskapspolitiken är en del av EU:s yttre åtgärder vars potential ligger i en unik förmåga att utnyttja en rad olika instrument inom diplomati, säkerhet, försvar, ekonomi, handel, utveckling och humanitära frågor. Parlamentet vidhåller att en effektiv europeisk grannskapspolitik är avgörande för att EU ska kunna stärka sin utrikespolitiska trovärdighet och sin ställning i världen, och att den europeiska grannskapspolitiken måste visa verkligt ledarskap från EU:s sida i grannskapet och i förbindelserna med våra globala partner.

3.  Europaparlamentet tror på det fortsatta värdet av den europeiska grannskapspolitikens inledningsvis fastställda mål om att skapa ett område med välstånd, stabilitet, säkerhet och god grannsämja, på grundval av unionens gemensamma värderingar och principer, genom att tillhandahålla bistånd och incitament för genomgripande strukturreformer i grannländerna som ska genomföras under deras eget ansvar och i samförstånd med dem, vilket kommer att möjliggöra ett fördjupat samarbete med EU. Parlamentet betonar därför behovet av att beakta lärdomar som dragits, börja om från början och att åter sätta dessa mål överst på dagordningen.

4.  Europaparlamentet understryker den europeiska grannskapspolitikens strategiska betydelse som en politik som skapar mångfasetterade förbindelser och ett starkt ömsesidigt beroende mellan EU och dess partnerländer i grannskapet. Parlamentet poängterar att den fundamentala utmaningen för den europeiska grannskapspolitiken är att åstadkomma verkliga och konkreta förbättringar för medborgarna i partnerländerna Parlamentet anser att den europeiska grannskapspolitiken bör bli kraftfullare och mer politisk och ändamålsenlig, även genom att dess positiva delar förstärks, t.ex. genom större fokus på partnerskap med samhällen, differentiering och principen ”mer för mer”.

5.  Europaparlamentet betonar att respekten för de universella grundläggande värden – mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen, demokrati, frihet, jämlikhet och respekt för människovärdet – som EU grundar sig på även fortsättningsvis måste utgöra kärnan i den reviderade politiken, vilket även fastslås i artikel 2 i associeringsavtalen mellan EU och tredjeländer. Parlamentet upprepar att stärkandet av rättsstatsprincipen och stödet till demokrati och mänskliga rättigheter ligger i partnerländernas intresse, och vill att respekt för dessa gemensamma grundläggande värden i högre grad ska ställas som villkor. Parlamentet framhåller den roll som EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter och det europeiska initiativet för demokrati spelar i detta sammanhang.

6.  Europaparlamentet betonar att den förnyade politiken måste vara mer strategisk, fokuserad, flexibel och sammanhängande samt vara politiskt motiverad. Parlamentet uppmanar EU att formulera en tydlig politisk vision för den europeiska grannskapspolitiken och att ägna särskild uppmärksamhet åt sina egna politiska prioriteringar i de östliga och sydliga grannskapen, med hänsyn tagen till att länder i olika regioner står inför olika utmaningar och har olika förhoppningar och olika politiska ambitioner. Parlamentet vidhåller att det östliga partnerskapet och Medelhavspartnerskapet är utomordentligt viktiga. Parlamentet vill att särskilda representanter ska utses för öst och syd med uppgift att politiskt samordna den reviderade politiken och delta i alla EU:s åtgärder i grannskapet.

7.  Europaparlamentet framhåller vilken viktig roll medlemsstaterna, deras expertis och deras bilaterala förbindelser med länderna i den europeiska grannskapspolitiken har för utformningen av en konsekvent EU-politik. Parlamentet betonar behovet av ordentlig samordning mellan vice ordföranden/den höga representanten, kommissionsledamoten med ansvar för europeiska grannskapspolitiken och utvidgningsförhandlingar, EU:s delegationer och EU:s särskilda representanter för att undvika dubbelarbete. Parlamentet vidhåller att EU:s delegationer har en viktig roll i genomförandet av grannskapspolitiken.

8.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att utarbeta förslag på samarbete med Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som förebild, som kan vara ytterligare ett steg i deras europeiska perspektiv, bygga på ökad integrering i EU i fråga om friheter och full integrering i den gemensamma marknaden och dessutom omfatta närmare samarbete i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp).

9.  Europaparlamentet kräver att prioriteringar och strategiska mål på kort, medellång och lång sikt fastställs, med beaktande av att den europeiska grannskapspolitiken bör syfta till att skapa en differentierad strategi för att främja samarbete på olika områden mellan och tillsammans med länderna i grannskapspolitiken. Parlamentet betonar att EU vid fastställandet av sin strategi bör gå igenom sina egna och de enskilda berörda ländernas intressen och prioriteringar samt deras utvecklingsnivå, med beaktande av samhällenas intressen och förhoppningar, de politiska ambitionerna och den geopolitiska omgivningen.

10.  Europaparlamentet understryker att lokalt egenansvar, öppenhet, ömsesidig ansvarighet och inkludering bör vara centrala aspekter i den nya strategin för att säkerställa att den europeiska grannskapspolitikens fördelar når alla nivåer av befolkningen och samhället i de berörda länderna och inte endast koncentreras till vissa grupper.

11.   Europaparlamentet ger uttryck för sin övertygelse om att en förstärkning av partnerländernas egen utvecklingspotential kräver att man går längre än den politiska dialog som i nuläget råder inom den europeiska grannskapspolitiken och utvidgar den till en social, ekonomisk och kulturell dialog som omfattar partnerländernas hela politiska, sociala, etniska och kulturella mångfald. Parlamentet understryker den positiva betydelsen och erfarenheten av territoriellt samarbete där lokala myndigheter varit direkt involverade.

12.  Europaparlamentet beklagar de begränsade resurser som tilldelats EU:s samarbete med partnerna i unionens grannskap, särskilt i jämförelse med de betydligt större resurser som aktörer från tredjeländer investerar i länderna i den europeiska grannskapspolitiken. Parlamentet noterar att detta undergräver EU:s möjligheter att främja och genomföra politik som är i linje med dess strategiska intressen i grannskapet. Parlamentet framhåller behovet av att rationalisera stödet och öka finansieringen för att verkligen belöna och stödja partnerländer som är genuint beslutna att göra, och faktiskt gör, konkreta framsteg i riktning mot reformer, demokratisering och respekt för mänskliga rättigheter.

13.  Europaparlamentet betonar behovet av kraftfullare ansvarighets- och öppenhetsmekanismer i partnerländerna för att se till att de har kapacitet att tillgodogöra sig och använda finansieringen på ett effektivt och meningsfullt sätt. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att det finns effektiva mekanismer för övervakning och tillsyn av hur EU-biståndet används i den europeiska grannskapspolitikens länder, bland annat via det civila samhällets granskning.

14.  Europaparlamentet uppmanar EU att förbättra sin samordning med andra givare och internationella finansinstitut, bland annat genom Amici-initiativet, i enlighet med sitt åtagande att bli en mer samstämd, respekterad och effektiv global aktör, samt framhåller behovet av gemensam programplanering tillsammans med och bland medlemsstaterna. Parlamentet understryker att en bättre samordning med medlemsstaterna, och med regionala och lokala myndigheter, behövs för att eftersträva och uppnå en gemensam, samstämd och effektiv strategi för de kort- och medellångsiktiga målen i EU:s samarbete med grannländerna, och efterlyser en diskussion med rådet i frågan.

15.  Europaparlamentet betonar att EU bör leva upp till ambitionen om ett ökat engagemang i sitt grannskap genom tillräcklig finansiering. Parlamentet anser att halvtidsöversynen av de externa finansieringsinstrumenten bör beakta den reviderade politiken och att det europeiska grannskapsinstrumentet därför bör återspegla ambitionen att effektivisera den europeiska grannskapspolitiken och säkerställa förutsägbarhet och hållbarhet i EU:s samarbete med partnerna samt ett tillräckligt mått av förfarandemässig flexibilitet. Parlamentet efterlyser vidare ökad samstämmighet och konsekvens mellan EU:s olika externa finansieringsinstrument.

16.  Europaparlamentet framhåller att det europeiska initiativet för demokrati har en underlättande roll genom att komplettera EU-instrumenten med en ny strategi som är mer flexibel och lyhörd, överbryggande och ekonomiskt effektiv. Parlamentet uppmanar kommissionen att anslå mer resurser till det europeiska initiativet för demokrati.

17.  Europaparlamentet inser att grannländers inställning till Europa och EU har en reell inverkan på konflikter, men tillbakavisar all medverkan till förtryck och människorättskränkningar i grannländer genom en missriktad kortsiktig jakt på stabilitet.

Mervärdet i åtgärder på EU-nivå

Omformning av den europeiska grannskapspolitiken

18.  Europaparlamentet framhåller behovet av att omforma den europeiska grannskapspolitiken för att bygga starka, strategiska och bestående partnerskap med grannskapspolitikens länder som grundas på att bevara, och är förenliga med, EU:s värderingar och principer och på att främja ömsesidiga intressen. Parlamentet anser att grannskapspolitikens tekniska aspekter måste understödjas av en tydlig politisk vision.

19.  Europaparlamentet noterar att den europeiska grannskapspolitiken bör införa sina egna metoder och verktyg som bör stå i proportion till den ambitionsnivå och de behov och mål som grannskapspolitikens länder och EU försöker tillgodose.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrikta sig på sektorer som identifierats i samverkan med dess partner, på grundval av gemensamma intressen, och i vilka framsteg och universellt mervärde kan uppnås, samt att gradvis utöka det framstegs- och ambitionsbaserade samarbetet, särskilt för att bidra till ekonomisk tillväxt och människors utveckling med fokus på de nya generationerna. Parlamentet betonar att ekonomiska och politiska reformer måste gå hand i hand och att god samhällsstyrning endast kan bli verklighet genom en öppen, ansvarig och insynsvänlig beslutsprocess grundad på demokratiska institutioner.

21.  Europaparlamentet betonar att utvidgningspolitiken och grannskapspolitiken är två separata politikområden med olika mål. Parlamentet upprepar emellertid att europeiska länder som omfattas av grannskapspolitiken, i likhet med alla europeiska länder, kan ansöka om EU-medlemskap om de uppfyller kriterierna för att komma i fråga och bli upptagna som medlemmar enligt artikel 49 i EU-fördraget. Parlamentet anser att reform och övergång visserligen måste komma först och vill inte ställa upp orealistiska förväntningar, men anser samtidigt att det måste finnas kvar ett medlemskapsperspektiv som incitament för alla länder som kan komma ifråga för medlemskap och som har uttryckt tydliga europeiska önskemål och ambitioner.

Stöd till demokrati, reform av rättsväsendet, rättsstatliga principer, god samhällsstyrning och institutionell kapacitetsbyggnad

22.  Europaparlamentet anser att stöd till demokrati, rättsstatliga principer, god samhällsstyrning, statsuppbyggnad samt mänskliga rättigheter och grundläggande friheter är ett centralt inslag i den europeiska grannskapspolitiken. Parlamentet understryker att ingen politik som bidrar till att äventyra dessa värdegrunder bör införas inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken. Parlamentet framhåller att EU och dess medlemsstater bör tillhandahålla incitament och sakkunskap för att genomföra och stödja demokratiska reformer och klara av de politiska, ekonomiska och sociala utmaningarna.

23.  Europaparlamentet understryker det fortsatta behovet av att sätta fokus på att stärka och konsolidera demokratin, rättsstatsprincipen, en god samhällsstyrning, rättssystemets oberoende, korruptionsbekämpningen, respekten för mångfalden samt minoriteters rättigheter, däribland rättigheterna för religiösa grupper, hbti-personer, personer med funktionsnedsättning och personer som tillhör etniska minoriteter. Parlamentet poängterar att kapacitetsuppbyggnad inom nationella institutioner, däribland nationella församlingar, tillsammans med stöd till det civila samhället, grupper som arbetar för demokrati samt politiska partier kommer att stärka den politiska dialogen och mångfalden.

24.  Europaparlamentet betonar att kvinnors rättigheter, jämställdhet och rätten till icke-diskriminering är grundläggande rättigheter och centrala principer i EU:s yttre åtgärder. Parlamentet understryker vikten av att främja barns och ungas rättigheter samt jämställdhet, och av att kvinnor får ekonomisk och politisk egenmakt, i syfte att bygga upp inkluderande, välmående och stabila samhällen i EU:s grannskap.

25.  Europaparlamentet anser att den reviderade europeiska grannskapspolitiken bör stärka främjandet av grundläggande friheter i grannskapspolitikens länder genom att stödja yttrandefrihet, föreningsfrihet, frihet att delta i fredliga sammankomster samt press- och mediefrihet, eftersom dessa rättigheter gör det möjligt att förverkliga ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

26.  Europaparlamentet lyfter fram betydelsen av att utveckla den europeiska grannskapspolitikens sociala dimension genom att samverka med partner i kampen mot fattigdom och utslagning, stimulera sysselsättning och rättvis tillväxt, underlätta sunda relationer på arbetsmarknaden och stödja utbildning och anständigt arbete, för att på så sätt också komma till rätta med några av grundorsakerna till irreguljär migration.

27.  Europaparlamentet erkänner vikten av kulturell dialog mellan EU och grannländerna på områden som konfliktförebyggande och fredsbyggande, utveckling av kreativa sektorer, förstärkning av yttrandefriheten, stöd till social och ekonomisk utveckling samt förstärkning av dialogen med det civila samhället och av interkulturella och interreligiösa dialoger, även för att ta itu med den växande diskrimineringen och förföljelsen av minoritetsgrupper och religiösa grupper. Parlamentet efterlyser förstärkta ramar för kulturella förbindelser, som möjliggör utveckling av program för rörlighet, utbildning och kapacitetsuppbyggnad samt utbyten på kultur- och utbildningsområdet.

28.  Europaparlamentet poängterar att den strategi som baseras på ”partnerskap med samhällen” bör stärkas och främjas. Parlamentet kräver att politikens gemensamma intressen och mål ska fastställas i samråd med alla intressenter från olika samhällen och inte bara med myndigheterna.

29.  Europaparlamentet betonar vikten av att utveckla ett blomstrande och aktivt civilt samhälle under övergångs- och demokratiseringsprocesserna, vilket även omfattar arbetsmarknadens parter och näringslivet. Parlamentet efterlyser ytterligare stöd till det civila samhället, lokala små och medelstora företag och andra icke-statliga aktörer, eftersom de är drivkrafterna i reformprocessen, samt en mer engagerad dialog och ett mer engagerat partnerskap mellan de olika aktörerna och sektorerna i det civila samhället i EU och grannländerna inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken. Parlamentet understryker de europeiska företagens betydelse och roll för att främja och sprida internationella standarder för företag, exempelvis företagens sociala ansvar.

Differentiering och villkorlighet

30.  Europaparlamentet vill att den europeiska grannskapspolitiken ska utvecklas till en mer skräddarsydd och flexibel politisk ram som kan anpassas till den mångfald som finns bland partnerländerna, och att den ”differentierade strategin” ska tillämpas konsekvent. Parlamentet understryker att differentieringen bör göras mellan grannskapspolitikens länder.

31.  Europaparlamentet framhåller behovet av att villkorlighet verkligen tillämpas i samband med reformprocesser och av att det råder konsekvens mellan EU:s ståndpunkter och villkorligheten i dess finansiella anslag. Parlamentet poängterar att EU inte kan göra avkall på sina grundläggande värderingar och rättigheter och att EU bör undvika att skapa dubbla måttstockar. Parlamentet framhåller att länder som gör framsteg i arbetet med att genomföra reformer i riktning mot långsiktig politisk, ekonomisk och social utveckling och som söker ett mer djupgående politiskt samarbete med EU bör beviljas mer omfattande åtaganden och stöd från EU:s sida och bedömas på grundval av individuella prestationer i dessa reformprocesser. Parlamentet understryker vikten av att ”mer för mer”-principen tillämpas till fullo.

32.  Europaparlamentet betonar att associeringsavtal är det längst framskridna, men inte det sista, steget i förbindelserna mellan EU och dess grannar.

33.  Europaparlamentet anser att EU bör bjuda in de partnerländer som inte ingått associeringsavtal för att engagera dem i sektorsspecifikt samarbete, bland annat vad gäller möjligheten att sluta nya eller förstärka befintliga sektorsspecifika avtal som t.ex. energigemenskapen, som skulle underlätta integreringen av sådana länder i särskilda sektorsspecifika delar av det gemensamma området för EU:s fyra grundläggande friheter.

34.  Europaparlamentet anser att man vid genomförandet av den europeiska grannskapspolitiken bör ägna särskild uppmärksamhet åt samarbete kring ekonomisk styrning och de offentliga finansernas hållbarhet i grannskapspolitikens länder.

Säkerhetsdimensionen

35.  Europaparlamentet noterar att bevarande av fred, säkerhet och stabilitet är en grundläggande angelägenhet i grannskapet och att säkerhetsläget är på väg att försämras kraftigt. Parlamentet efterlyser en stark säkerhetskomponent i den europeiska grannskapspolitiken med adekvata politiska verktyg, som tyvärr hittills har saknats. Parlamentet betonar att EU bör fokusera på att göra sina befintliga krishanteringsinstrument mer effektiva och ändamålsenliga, med sikte på att bygga upp förmågan till krishanteringsinsatser inom ett bredare spektrum. Parlamentet betonar att säkerhet, stabilitet och utveckling går hand i hand och att det krävs en övergripande strategi för att ta itu med säkerhetsproblemen i regionen och deras bakomliggande orsaker.

36.  Europaparlamentet konstaterar att stabiliteten i den sahel-sahariska regionen bör ses som den ömma punkten när det gäller osäkerheten i såväl norra som södra Afrika och att instabiliteten i denna region orsakas av en stor ökning av antalet nätverk som handlar olagligt med vapen, narkotika och människor, vilket även inverkar menligt på stabiliteten i Europa.

37.  Europaparlamentet efterlyser en närmare samordning mellan den europeiska grannskapspolitiken och den bredare verksamheten inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP), tillsammans med förstärkta kopplingar mellan den inre och den yttre säkerheten samt hantering av olika säkerhetsaspekter för grannskapspolitikens länder och länderna i EU. Parlamentet framhåller behovet av att översynen av den europeiska grannskapspolitiken och revideringen av EU:s säkerhetsstrategi är enhetliga och fullständigt avstämda.

38.  Europaparlamentet understryker behovet av en övergripande politisk strategi och samtidigt säkerställa full överensstämmelse med internationell rätt och internationella åtaganden i enlighet med Helsingforsslutakten från 1975, baserat på respekt för mänskliga rättigheter, minoriteters rättigheter och grundläggande friheter, staters oberoende, suveränitet och territoriella integritet, gränsers okränkbarhet, folkens lika rättigheter och självbestämmanderätt samt fredlig konfliktlösning. Parlamentet konstaterar att Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), som är den största regionala organisationen med ansvar för säkerhetsfrågor, kan spela en viktig roll i detta avseende och anser att den bör få förnyad kraft genom att ta på sig rollen som medlare. Parlamentet stöder partnernas rätt att göra självständiga och suveräna val i utrikes- och säkerhetspolitiken utan att utsättas för yttre tryck och tvång.

39.  Europaparlamentet anser att den reviderade politiken måste stödja partnerländerna i arbetet med att bygga upp ordentliga statsstrukturer för hantering av säkerhetsfrågor, som t.ex. effektiv brottsbekämpning, terrorism, organiserad brottslighet samt underrättelse- och säkerhetsverksamhet, inklusive it-säkerhet, vilka bör utvecklas baserat på fullständig respekt för mänskliga rättigheter och åtföljas av en verklig parlamentarisk, demokratisk kontroll. Parlamentet framhåller att EU bör engagera sig på områden som t.ex. reformer inom säkerhetssektorn och – i situationer efter konflikter – avväpning, demobilisering och återanpassning. Parlamentet uppmanar EU att fokusera på kapacitetsuppbyggnad för gränskontroll från de associerade partnerländernas sida, och värdesätter det bidrag som redan lämnas av vissa av dessa länder. Parlamentet uppmanar grannländerna att i tillämpliga fall bidra till GSFP-uppdrag. Parlamentet uppmanar EU att främja gemensamma initiativ från grannländerna på säkerhetsområdet för att göra det möjligt för dem att ta ett större ansvar och bidra positivt till säkerheten i den egna regionen.

40.  Europaparlamentet påminner EU:s medlemsstater om deras skyldigheter enligt rådets gemensamma ståndpunkt (2008/944/GUSP) om vapenexport, enligt vilken medlemsstaterna inte ska utfärda exportlicens för militär teknik eller krigsmateriel till något land i grannskapet om det föreligger uppenbar risk att den militära teknik eller den krigsmateriel som ska exporteras kan komma att användas för internt förtryck eller vid allvarliga kränkningar av internationell humanitär rätt, skulle kunna utlösa eller förlänga väpnade konflikter eller förvärra existerande spänningar eller konflikter i det slutliga bestämmelselandet eller användas på ett aggressivt sätt mot ett annat land eller för att hävda ett territoriellt krav med våld.

41.  Europaparlamentet framhåller behovet av att aktivt främja och stödja fredliga konfliktlösningar och försoningsstrategier efter konflikter i EU:s grannskap genom att använda olika verktyg och instrument utifrån det mervärde som de kan skapa. Parlamentet anser att sådana åtgärder bör omfatta det arbete som görs av unionens särskilda representanter, förtroendeuppbyggande program, återupprättande av dialog, medling genom främjande av direkta personkontakter samt GSFP-uppdrag. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att utveckla innovativa åtgärder och metoder, däribland strategier för kommunikation med allmänheten och informella samråd, till stöd för dialog och försoning. Parlamentet påpekar att EU:s delegationer kan spela en nyckelroll för att inrätta system för tidig varning genom att skapa finmaskiga förebyggande nätverk tillsammans med civilsamhällets olika organisationer.

42.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för partnerländernas suveränitet, territoriella integritet och politiska oberoende, och anser att den europeiska grannskapspolitiken bör bidra till och stödja dessa principer i praktiken. Parlamentet upprepar att frusna eller utdragna konflikter hämmar den europeiska grannskapspolitikens fulla utveckling. Parlamentet beklagar i detta avseende att det sedan grannskapspolitiken lanserades inte gjorts några framsteg mot att lösa befintliga konflikter. Parlamentet erinrar om sin ståndpunkt att ockupation av ett partnerlands territorium strider mot den europeiska grannskapspolitikens grundläggande principer och mål. Parlamentet framhåller behovet av en snabb, fredlig lösning på de frusna konflikterna på grundval av folkrättsliga normer och principer. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att spela en aktivare roll och göra det klart att fördjupade bilaterala förbindelser är kopplade till en fredlig konfliktlösning och respekt för folkrätten. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av att driva en principfast politik för att främja ansvarsskyldighet för alla kränkningar av mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt och att undvika dubbla måttstockar, särskilt i detta avseende.

43.  Europaparlamentet uppmanar EU att i samband med regionala konflikter följa andan i och lärdomarna från den historiska erfarenheten av europeisk integration, eftersom bilaterala problem måste lösas fredligt och eftersom goda grannförbindelser och regionalt samarbete är grundläggande delar av grannskapspolitiken Parlamentet vill i detta sammanhang att medborgarna ska göras delaktiga och offentliga aktörer engageras i horisontella partnerskap och partnersamverkan med motparter från unionen, och ser samverkan med samhället och den yngre generationen som förändringsfaktorer.

Främjande av regional integration

44.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av den europeiska grannskapspolitikens regionala dimension och behovet av att främja och bidra till regionala synergieffekter och regional integration genom regionala samarbetsprogram. Parlamentet understryker att förstärkt ekonomiskt samarbete mellan de länder som omfattas av grannskapspolitiken är nödvändigt för att åstadkomma stabilitet och välstånd i det europeiska grannskapet.

45.  Europaparlamentet vill därvidlag att EU:s bilaterala förbindelser med länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken ska kompletteras med en multilateral dimension genom ett ökat antal åtgärder och initiativ i detta sammanhang, varvid man i synnerhet bör inrikta sig på att förstärka gränsöverskridande projekt, öka antalet program för direkta personkontakter, utveckla incitament för regionalt samarbete och ytterligare främja en aktiv dialog med det civila samhället. Parlamentet anser att den framtida grannskapspolitiken bör erbjuda en inkluderande regional plattform för diskussioner om människorättsfrågor, i överensstämmelse med grannskapspolitikens centrala principer.

46.  Europaparlamentet efterlyser systematiska människorättsliga konsekvensanalyser – även ur ett jämställdhetsperspektiv – av handelsavtal och ekonomiskt stöd från EU till program och projekt inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken.

47.  Europaparlamentet anser att den reviderade politiken måste stärka de befintliga samarbetsplattformarna, det vill säga Medelhavsunionen och det östliga partnerskapet, för att ytterligare stödja den regionala integrationen när partnerna fastställt liknande prioriteringar inom ett särskilt politikområde, hantera specifika subregionala frågor som rörlighet, energi och säkerhet samt föra partnerna närmare varandra vad gäller ekonomiska standarder och lagstiftning. Parlamentet anser att den europeiska grannskapspolitikens multilaterala strukturer bör befästas och utvecklas på ett mer strategiskt sätt.

48.  Europaparlamentet understryker den viktiga rollen för multilaterala församlingar, såsom Euronest och den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet, i deras agenskap av forum för politisk dialog och verktyg för att främja ett egenansvar för grannskapspolitiken, och uppmuntrar dem starkt att öka sitt engagemang härvidlag på ett lämpligt och effektivt sätt.

49.  Europaparlamentet framhåller mervärdet av parlamentarisk diplomati och de regelbundna bilaterala interparlamentariska möten som Europaparlamentet håller med motsvarigheter i grannskapet, som ett verktyg för att utbyta erfarenheter och utvärdera statusen på de enskilda ländernas förbindelser med EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas nationella parlament att hålla sina bilaterala interparlamentariska möten inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken, som ett sätt att säkra en konsekvent hållning.

50.  Europaparlamentet understryker betydelsen av konferensen för regionala och lokala myndigheter i länderna inom det östliga partnerskapet (Corleap) och församlingen för lokala och regionala myndigheter i EU och Medelhavsområdet (Arlem), som gör det möjligt för lokala och regionala representanter att utveckla en dialog med EU:s institutioner och att utveckla ekonomiskt, socialt och territoriellt samarbete.

51.  Europaparlamentet betonar att utvecklingen av regionala plattformar för det civila samhället, som forumen för de civila samhällena i de östliga och sydliga partnerskapen, främjar engagemang från många olika aktörer och driver på agendan för demokratisering och ekonomiska reformer i grannskapet.

Grannarnas grannar

52.  Europaparlamentet framhåller behovet av att bygga starka partnerskap med grannländerna. Parlamentet betonar betydelsen av att se till att den europeiska grannskapspolitiken är en del av EU:s externa politik i vidare bemärkelse och att erkänna de andra strategiska aktörer som har en inverkan på grannskapet – ”grannarnas grannar” – samt internationella och regionala organisationer, bland annat genom att ta upp frågor som är av gemensamt intresse och som utgör en ömsesidig angelägenhet, exempelvis regional och global säkerhet, genom befintliga bilaterala ramar eller multilateral dialog när det bedöms som lämpligt och relevant.

53.  Europaparlamentet betonar att EU på ett realistiskt sätt bör överväga de olika politiska alternativ som partnerländerna har och hur man kan bygga broar tillsammans med deras grannar på olika nivåer samt hur man kan ta upp utrikespolitiken i tredje länder i grannskapet, samtidigt som man försäkrar sig om att det är upp till EU och dess suveräna partnerländer att bestämma hur förbindelserna ska utvecklas.

54.  Europaparlamentet upprepar sin övertygelse om att bestämmelserna om djupgående och omfattande frihandelsområden inte utgör någon kommersiell utmaning för Ryssland och att associeringsavtalen inte bör ses som ett hinder för goda förbindelser mellan de östra partnerländerna och någon av deras grannar.

55.  Europaparlamentet uppmanar EU att utveckla effektiva stödmekanismer för partnerländer inom den europeiska grannskapspolitiken som driver en ambitiös europeisk agenda och som till följd av detta drabbas av vedergällningsåtgärder, handelspåtryckningar eller rena militära angrepp av tredjeländer. Parlamentet upprepar att grannskapspolitiken visserligen inte riktar sig mot någon annan strategisk aktör och förkastar tanken på ett geopolitiskt nollsummespel i grannskapet, men samtidigt måste EU göra trovärdiga åtaganden och ge robust politiskt stöd till partnerländer som vill närma sig unionen i högre grad.

56.  Europaparlamentet uppmanar EU att dra nytta av sakkunskapen hos de regionala organisationer som grannarna är medlemmar i, såsom Europarådet, OSSE, Afrikanska unionen, relevanta regionala FN-kontor och Arabförbundet, och att aktivt involvera dem och samarbeta med dem för att ta itu med regionala konflikter. Parlamentet erinrar om att detta är viktiga forum för att engagera partnerna i att genomföra reformer, ta upp människorättsliga angelägenheter och regionala frågor – som de bör ta ett större ansvar för – samt främja demokratisering.

Politiska mål och verktyg

Ett diversifierat utbud: prioriterade sektorer

57.  Europaparlamentet uppmanar EU att tillsammans med sina partner undersöka och identifiera prioriteringar för förstärkt samarbete och integration på olika politikområden, som t.ex. ekonomisk och mänsklig utveckling, konflikt- och katastrofförebyggande, infrastruktur och regional utveckling, miljöfrågor, handels- och konkurrenspolitik, små- och medelstora företag, migration, säkerhet, energi och energieffektivitet, med syftet att skapa ett område med välstånd, stabilitet och god grannsämja.

58.  Europaparlamentet anser att målet att skapa enhetlighet mellan EU:s interna och externa politik, samt den nära och tilltagande kopplingen mellan vissa interna och externa frågor, bör komma till uttryck i den nya europeiska grannskapspolitiken.

59.  Europaparlamentet anser att förstärkt samarbete kring framtidens digitala inre marknad, stöd till e-förvaltningsreformer och öppna förvaltningslösningar är instrument för medborgarengagemang.

60.  Europaparlamentet betonar vikten av personers fria rörlighet och stöder förbättrad rörlighet inom grannskapet i en säker och välskött miljö genom förenklade viseringsförfaranden, i synnerhet för studerande, unga, konstnärer och forskare. Parlamentet uppmanar kommissionen att, i samarbete med medlemsstaterna, ytterligare förbättra partnerskap för rörlighet inom grannskapet samt utveckla möjligheter till system för cirkulär migration, som skulle öppna upp säkra och lagliga rutter för migranter. Parlamentet uppmanar EU att göra tydlig åtskillnad mellan asylsökande som flyr undan förföljelse och irreguljära ekonomiska migranter. Parlamentet fördömer människohandel, som mestadels drabbar kvinnor, och betonar vikten av ett förstärkt samarbete med partnerländer för att bekämpa den.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmärksamma jämställdhetsperspektivet i främjandet av yrkesutbildning och akademisk utbildning, samt inom ramen för program för cirkulär migration med grannländerna, i syfte att stärka kvinnors deltagande i deras ekonomier.

62.  Europaparlamentet noterar att hög arbetslöshet, särskilt bland unga, brist på fri tillgång till information, social utestängning och fattigdom samt bristande skydd av minoriteters rättigheter, i kombination med lågt politiskt och samhällsekonomiskt deltagande bland kvinnor, bristfälligt styre och omfattande korruption, utgör grundläggande orsaker till instabilitet, och kräver ett engagemang som går utöver de djupgående och omfattande frihandelsområdena (DCFTA). Parlamentet noterar att enbart utsikterna till handelsuppgörelser och frihandelsavtal inte längre är en tillräckligt effektiv drivkraft för att stärka vårt partnerskap med grannländerna, särskilt i södra Medelhavsområdet. Parlamentet noterar avsaknaden av regionalt ekonomiskt samarbete mellan EU:s grannländer och efterlyser subregionala initiativ för att öka handeln dem emellan.

63.  Europaparlamentet betonar vikten av att satsa på projekt för ungdomar, kvinnor och framtidens ledare genom att till fullo utnyttja stipendiemöjligheterna inom programmet Erasmus+ för att främja student- och lärarutbyten mellan de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken och medlemsstaterna, med sikte på att utbilda framtida ledare både från grannskapspolitikens länder och från medlemsstaterna, och ytterligare främja akademiska projekt och utbildningsprojekt som redan visat sig värdefulla på området, t.ex. Europeiska högskolan.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka, och erbjuda de länder som omfattas av grannskapspolitiken, olika nivåer av deltagande, samarbete och engagemang inom EU:s politikområden, program och organ, som t.ex. Europol, Frontex och tullförvaltningen, i kampen mot människohandel och ekonomisk och gränsöverskridande brottslighet samt inom ramen för energigemenskapen, som i egenskap av framgångsrik integrationsöverenskommelse kan spela en viktig roll i grannskapspolitiken. Parlamentet framhåller vikten av energitrygghet och ett närmare energisamarbete inom det europeiska grannskapet, med sikte på att nå det gemensamma målet om obrutna leveranser av hållbar, effektiv och ren energi till rimligt pris. Parlamentet efterlyser ett successivt öppnande av energiunionen för de länder som omfattas av grannskapspolitiken. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att främja Budapestkonventionen om bekämpande av it-brottslighet i grannskapspolitikens länder och att uppmana dem att ansluta sig om de ännu inte gjort det.

65.  Europaparlamentet anser att större tonvikt bör läggas på att använda stödprogram som t.ex. Taiex och Twinning, och att alla partner bör inkluderas i EU-program som t.ex. Erasmus och Horisont 2020, då de bidrar till kunskapsutbyte och nätverksskapande på olika nivåer samt utgör grunden i upprättandet av ett gemensamt grannskapsområde.

66.  Europaparlamentet anser det nödvändigt att stärka politikens parlamentariska dimension genom att effektivisera de interparlamentariska sammanträdena, de gemensamma parlamentariska organ som inrättats enligt avtal med EU samt de parlamentariska församlingarna. I detta sammanhang välkomnas den nya strategi som parlamentet har antagit för parlamentariskt demokratistöd. Parlamentet framhåller den viktiga roll som parlamenten i den europeiska grannskapspolitikens länder spelar för att utkräva ansvar av regeringarna, och vill att deras övervakningskapacitet ska stärkas. Parlamentet kräver att bli delaktigt i genomförandet av den nya europeiska grannskapspolitiken och att regelbundet informeras och höras om vilka framsteg som görs i partnerländerna. Europaparlamentet anser att europeiska politiska partier samt grupper i medlemsstaternas nationella parlament och i Europaparlamentet kan spela en viktig roll och ta på sig ett stort ansvar för att främja en politisk kultur grundad på fullvärdiga demokratiska institutioner, rättsstatsprincipen, flerpartidemokrati och kvinnors fulla deltagande i beslutsfattandet.

67.  Europaparlamentet framhåller att man för att den europeiska grannskapspolitiken ska bli framgångsrik måste säkerställa ett egenansvar i medlemsstaterna, även genom utvidgning av flaggskeppsinitiativ. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att skapa förstärkt politisk samordning och gemensam programplanering för ekonomiskt stöd samt att tillhandahålla mekanismer för att främja informationsutbyte mellan medlemsstater och EU-strukturer om grannskapspolitikens länder samt samråd mellan medlemsstaterna, EU-strukturer och grannländerna. Parlamentet anser att ett villkor för EU:s ekonomiska och tekniska stöd bör vara ett framgångsrikt uppnående av konkreta riktmärken i reformprocessen, som sedan ligger till grund för tilldelning av ytterligare stöd.

Bedömning och synlighet

68.  Europaparlamentet framhåller att de handlingsplaner som fastställs i nära samarbete med myndigheterna i partnerländerna och i samråd med det civila samhällets organisationer bör inrikta sig på ett begränsat antal realistiska prioriteringar som ska genomföras, och att genomförandet av dessa bör bedömas vid regelbundna tidpunkter, eller när förändrade omständigheter ger anledning till det, med olika politiska alternativ som kan överenskommas gemensamt. Parlamentet framhåller vikten av att utveckla en samrådsprocess med det civila samhällets organisationer när det gäller att fastställa riktmärken.

69.  Europaparlamentet betonar att lägesrapporterna bör inriktas på genomförandet av de prioriteringar som identifierats i handlingsplanerna och återspegla det aktuella partnerlandets åtagandenivå. Parlamentet upprepar att uppgifterna i rapporterna måste sättas i perspektiv genom att hänsyn tas till den nationella kontexten och genom att tendenser från tidigare år tas med. Parlamentet anser att alla huvudaktörer i grannskapspolitikens länder, däribland det civila samhället, bör involveras och höras ordentligt innan rapporterna utarbetas. Parlamentet vill att centrala dokument som lägesrapporter ska vara lättillgängliga på respektive EU-delegations webbplats och översättas till det lokala språket. Parlamentet uppmanar EU att använda sig av mer kvalitativa metoder för att mäta framstegen i partnerländerna och att införa effektiva villkorlighetsåtgärder knutna till partnernas framsteg i fråga om mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och demokrati.

70.  Europaparlamentet anser att EU-stödet bör synliggöras mer för att befolkningen i partnerländerna och i EU:s medlemsstater ska få klart för sig fördelarna med EU-stöd. Parlamentet uppmanar kommissionen att utforma en särskild mekanism för humanitärt EU-bistånd till grannländerna som skiljer sig från den på tredjeländer i hela världen tillämpade modellen och som bland annat garanterar stor synlighet för EU och dess politiska agenda. Parlamentet betonar vikten och behovet av en mekanism som kan säkra insyn i det ekonomiska stödet från EU.

71.  Europaparlamentet uppmanar EU att stärka sin kapacitet för att motverka felaktig information och propagandakampanjer mot EU och dess medlemsstater som syftar till att försvaga deras enighet och solidaritet. Parlamentet uppmanar EU att synliggöra sig mer för att tydligt visa sitt stöd till och engagemang för och i partnerländerna. Parlamentet framhåller vikten av att verka för objektiv, oberoende och opartisk information samt mediefrihet i grannskapspolitikens länder och behovet av strategiska kommunikationsinsatser i grannskapet, bland annat för att informera om de egna värderingarna och målen, genom att ta fram en heltäckande, ändamålsenlig och systematisk kommunikationsstrategi inom den reviderade politiken.

72.  Europaparlamentet uppmanar EU att stärka sin närvaro i partnerländerna genom att använda mer interaktiva audiovisuella medel och sociala medier på de olika lokala språken för att nå hela samhället. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en tydlig kommunikationsstrategi för samhällena i de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken för att förklara fördelarna med associeringsavtalen, inbegripet djupgående och omfattande frihandelsområden, som instrument för att modernisera deras politiska system och ekonomier.

o
o   o

73.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, regeringarna och parlamenten i de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, de parlamentariska församlingarna för Euronest och Unionen för Medelhavsområdet, Arabförbundet, Afrikanska unionen, Europarådet och OSSE.

(1) JOIN(2015)0006.http://ec.europa.eu/enlargement/neighbourhood/consultation/consultation.pdf
(2) http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2011:0200:FIN:SV:PDF
(3) http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2011:0303:FIN:SV:PDF
(4) http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2003:0104:FIN:SV:PDF
(5) Slutsatserna från rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) av den 18 februari 2008, http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/gena/98818.pdf
(6) EUT C 87 E, 7.4.2004, s. 506.
(7) EUT C 104 E, 30.4.2004, s. 127.
(8) EUT C 287 E, 24.11.2006, s. 312.
(9) EUT C 282 E, 6.11.2008, s. 443.
(10) EUT C 296 E, 2.10.2012, s. 105.
(11) EUT C 296 E, 2.10.2012, s. 114.
(12) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 26.
(13) Antagna texter, P7_TA(2013)0446.
(14) Antagna texter, P7_TA(2014)0229.


Harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället
PDF 290kWORD 332k
Europaparlamentets resolution av den 9 juli 2015 om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (2014/2256(INI))
P8_TA(2015)0273A8-0209/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 4, 26, 34, 114, 118 och167 fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artikel 27 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter från 1994 (Trips-avtalet),

–  med beaktande av Unescos konvention av den 20 oktober 2005 om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar,

–  med beaktande av artiklarna 11, 13, 14, 16, 17, 22 och 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället(1),

–  med beaktande av Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk, och uttryckligen trestegstestet,

–  med beaktande av Wipos (Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten) fördrag av den 20 december 1996 om upphovsrätt,

–  med beaktande av Wipos fördrag av den 20 december 1996 om framföranden och fonogram,

–  med beaktande av Wipos fördrag om audiovisuella framföranden, som Wipos diplomatkonferens om skydd av audiovisuella framträdanden antog i Peking den 24 juni 2012,

–  med beaktande av 2013 års gemensamma studie från Europeiska patentverket och Kontoret för harmonisering i den inre marknaden (EPO/KHIM) om immaterialrättsintensiva branscher (Intellectual property rights intensive industries: contribution to economic performance and employment in Europe),

–  med beaktande av Marrakechfördraget om att underlätta tillgången till publicerade verk för personer som är blinda, synsvaga eller har annat läshandikapp,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/26/EU av den 26 februari 2014 om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter och gränsöverskridande licensiering av rättigheter till musikaliska verk för användning på nätet på den inre marknaden(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/37/EU av den 26 juni 2013 om ändring av direktiv 2003/98/EG om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/28/EU av den 25 oktober 2012 om viss tillåten användning av anonyma verk(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/116/EG av den 12 december 2006 om skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter(5).

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/77/EU av den 27 september 2011 om ändring av direktiv 2006/116/EG om skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter(6),

–  med beaktande av rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115/EG(9) av den 12 december 2006 om ändring av direktiv 92/100/EEG(10) om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/84/EG av den 27 september 2001 om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt)(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 februari 2014 om avgifter för privatkopiering(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2013 om att främja de europeiska kulturella och kreativa sektorerna som källor till ekonomisk tillväxt och sysselsättning(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 september 2012 om distribution på internet av audiovisuella verk inom EU(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 september 2010 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter på den inre marknaden(15),

–  med beaktande av det offentliga samråd om översynen av EU:s bestämmelser om upphovsrätt som kommissionen genomförde mellan den 5 december 2013 och den 5 mars 2014,

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2012 om framställning 0924/2011 från Dan Pescod (brittisk medborgare) för European Blind Union (EBU)/ Royal National Institute of Blind People (RNIB), om blinda personers tillgång till böcker och andra trycksaker(16),

–  med beaktande av kommissionens grönbok om distribution av audiovisuella verk i Europeiska unionen: möjligheter och utmaningar med en digital inre marknad (COM(2011)0427),

–  med beaktande av kommissionens grönbok Upphovsrätten i kunskapsekonomin (COM(2008)0466),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen En inre marknad för immateriella rättigheter – Att genom att främja kreativitet och innovation skapa ekonomisk tillväxt, högkvalitativa arbetstillfällen och förstklassiga produkter och tjänster i Europa (COM(2011)0287),

–  med beaktande av samförståndsavtalet av den 20 september 2011 om huvudprinciperna för digitalisering och tillgängliggörande av utgångna verk som syftar till att underlätta digitalisering och tillgängliggörande av böcker och vetenskapliga tidskrifter för de europeiska biblioteken och liknande institutioner,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0209/2015), och av följande skäl:

A.  Översynen av direktiv 2001/29/EG är av central betydelse för att främja kreativitet och innovation, kulturell mångfald, ekonomisk tillväxt, konkurrenskraft och den digitala inre marknaden, för att få tillgång till kunskap och information och samtidigt också för att ge upphovsmän till litterära och konstnärliga verk tillräckligt erkännande och skydd av deras rättigheter.

B.  I artikel 167 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) anges det att EU ska bidra till kulturens utveckling och mångfald i medlemsstaterna, särskilt genom konstnärligt och litterärt skapande.

C.  Direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället syftade till att anpassa lagstiftningen om upphovsrätt och närstående rättigheter till utvecklingen på det tekniska området.

D.  Direktiv 2001/29/EG behandlar också ett antal skyldigheter som unionen har enligt internationell rätt, däribland bestämmelserna i Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk, Wipos fördrag om upphovsrätt och Wipos fördrag om framföranden och fonogram.

E.  Kommissionen och medlemsstaterna gör betydande investeringar för att digitalisera och göra de värdefulla samlingarna i Europas kulturarvsinstitutioner tillgängliga online, så att medborgarna kan få tillgång till dem var som helst och på vilken enhet som helst.

F.  De kulturella och kreativa sektorerna i Europa är en motor för ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen i EU och ger ett viktigt bidrag till EU:s ekonomi, eftersom de sysselsätter över 7 miljoner människor och genererar över 4,2 procent av EU:s BNP enligt de senaste uppskattningarna. Den kulturella sektorn fortsatte att skapa sysselsättning under den ekonomiska krisen mellan 2008 och 2012.

G.  EPO:s och KHIM:s gemensamma undersökning från september 2013 visar att ungefär 39 procent av den totala ekonomiska verksamheten i EU, till ett värde av cirka 4 700 miljarder euro per år, genereras av immaterialrättsintensiva industrier, liksom dessutom 26 procent av de direkta arbetstillfällena (eller 56 miljoner arbetstillfällen) och ytterligare 9 procent av de indirekta arbetstillfällena av det totala antalet arbetstillfällen i EU.

H.  Den digitala revolutionen förde med sig ny teknik och nya kommunikationsmedel och möjliggjorde nya former av uttryck som, trots att de ifrågasatte den traditionella trepartsrelationen mellan kulturskapare, kulturella entreprenörer och användare, har främjat uppkomsten av en kunskapsbaserad ekonomi genom att skapa nya arbetstillfällen och bidra till att främja kultur och innovation.

I.  Alla politiska initiativ som rör den digitala inre marknaden måste respektera Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 11, 13, 14, 16, 17 och 22.

J.  Den kulturella och språkliga mångfalden sträcker sig över de nationella gränserna, och en del europeiska språk talas i flera länder.

K.  Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna skyddar yttrande- och informationsfriheten och friheten för konsten och vetenskapen, och garanterar rätten till skydd för personuppgifter och till kulturell och språklig mångfald, äganderätten och immateriella rättigheter, rätten till utbildning och näringsfriheten.

L.  Även i den digitala tidsåldern måste upphovsmän ha rätt att skydda sina kreativa verk.

M.  Åtgärder som bidrar till att ytterligare utveckla det kulturella utbytet och förbättra rättssäkerheten inom sektorn måste beaktas. Ett stort antal kreativa onlinetjänster har utvecklats sedan direktiv 2001/29/EG började tillämpas, och konsumenterna har aldrig tidigare haft tillgång till ett så brett utbud av kreativa och kulturella verk. Användarna måste ha tillgång till ett brett och varierat kulturutbud av hög kvalitet.

N.  En harmonisk och systematisk utveckling av det digitala biblioteket Europeana, som skapades år 2008 inom ramen för ett EU-initiativ, har skapat tillgång till verk från bibliotek i medlemsländerna.

O.  Kreativa verk är en av de viktigaste källorna som ger näring till den digitala ekonomin och aktörerna inom IT-branschen, såsom sökmotorer, sociala medier och plattformar för användargenererat innehåll, men nästan hela det värde som genereras av de kreativa verken överförs till digitala mellanhänder, som inte ger upphovsmännen ersättning eller förhandlar fram extremt låga ersättningar.

P.  Direktiv 2011/77/EU och direktiv 2006/116/EG harmoniserade skyddstiden för upphovsrätt och närstående rättigheter genom att införa en fullständig harmonisering av skyddstiden för varje typ av verk och varje närstående rättighet i medlemsstaterna.

Q.  Det är EU:s lagstiftningsmyndigheters uppgift att främja en tydlig rättslig ram för upphovsrätt och närstående rättigheter, som är begriplig för alla berörda parter, i synnerhet för allmänheten, och som garanterar rättssäkerhet.

R.  Vissa mellanhänder på internet har en konkurrensfördel och allt större makt, vilket inverkar negativt på upphovsmännens kreativa potential och på utvecklingen av de tjänster som erbjuds av andra distributörer av kreativa verk.

S.  Vid definitionen av den rättsliga ramen om upphovsrätt och närstående rättigheter bör hänsyn tas till behovet av att främja innovativa industriella modeller och affärsmodeller, med hjälp av de möjligheter som erbjuds av ny teknik, i syfte att öka EU-företagens konkurrenskraft.

T.  Främjandet av tillväxt och sysselsättning i Europa är det centrala målet i kommissionens politiska program för 2014–2019.

1.  Europaparlamentet påpekar att upphovsrätten är ett konkret sätt att säkerställa att upphovsmännen får ersättning och att den kreativa processen finansieras.

2.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att genomföra ett samråd om upphovsrätt, vilket rönte stort intresse hos ett brett spektrum av intressenter, däribland den kulturella sektorn och det civila samhället(17).

3.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att ytterligare utveckla EU:s digitala agenda, som omfattar upphovsrättsfrågor, under den nya kommissionens mandatperiod. Parlamentet gläder sig över kommissionens arbetsprogram för 2015, eftersom det föreskriver utarbetandet av ett paket om den digitala inre marknaden, som kommer att omfatta ett lagstiftningsförslag om moderniseringen av upphovsrättsreglerna i syfte att anpassa dem till den digitala tidsåldern.

4.  Europaparlamentet påminner om att upphovsrätt och närstående rättigheter skyddar och främjar både utveckling och marknadsföring av nya varor och tjänster och skapande och utnyttjande av deras kreativa innehåll, och bidrar därmed till ökad konkurrenskraft, sysselsättning och innovation inom flera olika sektorer i EU.

5.  Europaparlamentet betonar att upphovsrätten inte är mer effektiv än de genomförandeåtgärder som har införts för att skydda den, och att det krävs ett kraftfullt genomförande av upphovsrätten för att säkra en blomstrande och innovativ kreativ sektor.

6.  Europaparlamentet påpekar att territorialitetsprincipen är en inneboende egenskap i upphovsrätten och närstående rättigheter. Parlamentet understryker att det inte finns någon motsättning mellan denna princip och åtgärder för att säkerställa portabiliteten för innehåll.

7.  Europaparlamentet understryker att direktiv 2001/29/EG även efter en eventuell översyn måste säkerställa principen om rimliga ersättningar till rättsinnehavare. Parlamentet kräver att man bekräftar territorialitetsprincipen, som ger varje medlemsstat möjlighet att garantera principen om rimliga ersättningar inom ramen för sin egen kulturpolitik.

8.  Europaparlamentet noterar att de verk som lagligen är tillgängliga för användarna har ökat sedan genomförandet av direktiv 2001/29/EG. Parlamentet noterar vidare att gränsöverskridande tillgång till de olika användningsformer som de tekniska framstegen erbjuder konsumenterna kan kräva faktabaserade förbättringar av den nuvarande rättsliga ramen, i syfte att ytterligare utveckla det lagliga utbudet av diversifierat kulturellt och kreativt innehåll online och därmed möjliggöra tillgång till den europeiska kulturella mångfalden.

9.  Europaparlamentet påminner om att konsumenterna alltför ofta nekas tillgång till vissa innehållstjänster av geografiska skäl, vilket strider mot syftet med direktiv/2001/29/EG om genomförandet av den inre marknadens fyra friheter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att föreslå lämpliga lösningar för att förbättra konsumenternas gränsöverskridande tillgång till tjänster och upphovsrättsskyddat innehåll.

10.  Europaparlamentet anser att lärdomar för andra typer av innehåll kan dras från den strategi som följs i direktiv 2014/26/EU om kollektiv förvaltning av upphovsätt, men att frågor om portabilitet och geoblockering inte kan åtgärdas med en allomfattande lösning utan kan kräva flera olika insatser, både regleringsmässiga och marknadsbaserade.

11.  Europaparlamentet betonar att EU:s kreativa produktion är en av unionens största resurser, och att de som vill få tillgång till denna produktion bör kunna betala för det, även om den enbart säljs i en annan medlemsstat.

12.  Europaparlamentet betonar att gränsöverskridande licensiering, i enlighet med direktiv 2014/26/EU om kollektiv förvaltning av upphovsrätt, är en möjlighet när programföretagen vill täcka in hela EU:s territorium.

13.   Europaparlamentet påpekar att finansiering, produktion och samproduktion av film och tv-innehåll till stor del är beroende av territoriella exklusiva licenser, som beviljas lokala distributörer via olika plattformar utformade i enlighet med de olika europeiska marknadernas kulturella särdrag. Parlamentet understryker därför att möjligheten, inom ramen för principen om avtalsfrihet, att välja territoriell räckvidd och olika distributionsplattformar, främjar investeringar i film och tv-innehåll och den kulturella mångfalden. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att alla initiativ till modernisering av upphovsrätten föregås av en omfattande undersökning av dess sannolika konsekvenser för produktionen, finansieringen och distributionen av film och tv-innehåll samt för den kulturella mångfalden.

14.  Europaparlamentet betonar att den geografiska blockeringen inom branschen inte får hindra kulturella minoriteter i EU:s medlemsstater från att få tillgång till befintligt innehåll eller tjänster på det egna språket, som antingen är gratis eller betaltjänster.

15.  Europaparlamentet stöder de initiativ som syftar till att öka möjligheten att inom EU ta med sig onlinetjänster med lagligen förvärvat och lagligen tillhandahållet innehåll, med full respekt för upphovsrätter och rättsinnehavarnas intressen.

16.  Europaparlamentet erinrar om att de europeiska kulturmarknaderna till följd av den kulturella och språkliga mångfalden i Europa är naturligt heterogena. Parlamentet konstaterar att denna mångfald bör betraktas som en tillgång snarare än ett hinder för den inre marknaden.

17.  Europaparlamentet noterar betydelsen av territoriella licenser i EU, särskilt när det gäller audiovisuell produktion och filmproduktion, som i huvudsak bygger på programföretagens system för förköp eller förfinansiering.

18.  Europaparlamentet noterar med oro ökningen av olagliga onlinetjänster, piratkopiering och intrång i immateriella rättigheter i allmänhet, vilket utgör ett allvarligt hot mot medlemsstaternas ekonomier och mot kreativiteten i EU.

19.  Europaparlamentet betonar att man i varje reform av ramen för upphovsrätt bör ha en hög skyddsnivå som grund, eftersom rättigheter är viktiga för intellektuellt skapande och ger en stabil, tydlig och flexibel rättslig grund som främjar investeringar och tillväxt i de kreativa och kulturella sektorerna, samtidigt som man undanröjer rättsliga osäkerheter och inkonsekvenser som inverkar negativt på den inre marknadens funktion.

20.  Europaparlamentet betonar vid sidan av den viktiga utbyggnaden av fungerande strukturer för den digitala inre marknaden, att åtgärder också måste vidtas för att säkerställa att den analoga inre marknaden även i fortsättningen fungerar korrekt.

21.  Europaparlamentet påpekar att över 7 miljoner människor i EU är anställda inom immaterialrättsintensiva industrier. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att i enlighet med principerna för bättre lagstiftning säkerställa att alla lagstiftningsinitiativ om modernisering av upphovsrätten föregås av en heltäckande bedömning av effekterna på tillväxt och sysselsättning, liksom av de potentiella kostnaderna och fördelarna.

22.  Europaparlamentet understryker att varje översyn av den europeiska upphovsrätten måste vara målinriktad och faktabaserad, i syfte att säkerställa en fortsatt utveckling av de kreativa sektorerna i Europa.

23.  Europaparlamentet är medvetet om att kommersiella verksamheter som gör intrång i upphovsrätt utgör ett allvarligt hot mot den digitala inre marknadens funktion och utvecklingen av ett lagligt utbud av diversifierat kulturellt och kreativt innehåll online.

24.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att stärka upphovsmännens ställning och förbättra deras ersättning för den digitala distributionen och användningen av deras verk.

Ensamrätter

25.  Europaparlamentet är medvetet om vikten av att författares och utövande konstnärers kreativa och konstnärliga arbete skyddas rättsligt. Parlamentet medger att det ligger i allmänhetens intresse att kultur och kunskap sprids. Parlamentet inser den roll som producenter och förläggare spelar när det gäller att få ut verken på marknaden, liksom behovet av en rimlig och adekvat ersättning till alla kategorier av rättsinnehavare. Parlamentet efterlyser förbättringar av författares och utövande konstnärers avtalsmässiga ställning i förhållande till andra rättsinnehavare och mellanhänder, särskilt genom att överväga en rimlig period för utnyttjandet av de rättigheter som en författare har överlåtit till en tredje part, efter vilken dessa rättigheter skulle upphöra att gälla, eftersom avtalsmässiga utbyten kan präglas av en maktobalans. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av avtalsfrihet.

26.  Europaparlamentet konstaterar att det också är mycket viktigt ur kulturellt hänseende att säkra ett korrekt skydd för upphovsrättsliga verk och alster som omfattas av närstående rättigheter, och att unionen i enlighet med artikel 167 i fördraget ska beakta de kulturella aspekterna i sin verksamhet.

27.  Europaparlamentet betonar att författare och utövande konstnärer måste få en skälig ersättning både i den digitala miljön och i den analoga miljön.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera målinriktade och lämpliga åtgärder för att förbättra rättssäkerheten, i överensstämmelse med kommissionens mål om bättre lagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka konsekvenserna av en samlad lagstiftning om upphovsrätt för sysselsättning och innovation, för författares, utövande konstnärers och andra rättsinnehavares intressen och för främjandet av konsumenternas tillgång till regional kulturell mångfald.

29.  Europaparlamentet påminner om att ensamrätter och avtalsfrihet är grundläggande beståndsdelar i den känsliga strukturen för skapande och finansiering av skapande, eftersom de gör det möjligt att bättre fördela riskerna, engagera olika aktörer i gemensamma projekt till förmån för en kulturellt diversifierad publik och främja investeringar i produktion av professionellt innehåll.

30.  Europaparlamentet rekommenderar EU:s lagstiftare att, för att skydda både allmänintresset och personuppgifter, undersöka hur man ytterligare kan begränsa hindren för vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn. Parlamentet noterar att en sådan anpassning av lagstiftningen bör göras med vederbörlig hänsyn till direktiv 2013/37/EU, de vägledande principerna om upphovsrätt och relevant rättspraxis från EU-domstolen.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att effektivt skydda offentligt tillgängliga verk, vilka per definition inte skyddas upphovsrättsligt. Kommissionen uppmanas därför att klargöra att, när ett verk har blivit offentligt tillgängligt, kommer varje digitalisering av verket som inte utgör ett nytt verk i form av en omgestaltning att fortsätta att vara offentligt tillgänglig. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att undersöka huruvida rättsinnehavare kan få rätt att låta sina verk helt eller delvis bli offentligt tillgängliga.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare harmonisera skyddstiden, utan att förlänga den, i enlighet med de internationella standarder som fastställs i Bernkonventionen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullborda införlivandet och genomförandet av direktiv 2006/116/EG och direktiv 2011/77/EU på ett enhetligt sätt.

Undantag och inskränkningar

33.  Europaparlamentet uppmanar EU:s lagstiftare att respektera målet enligt direktiv 2001/29/EG att tillhandahålla ett tillräckligt skydd av upphovsrätten och närstående rättigheter som ett av de främsta sätten att säkra det europeiska kulturskapandet och upprätthålla en skälig balans mellan de olika kategorierna av rättsinnehavare och användare av skyddade alster samt mellan de olika kategorierna av rättsinnehavare. Parlamentet betonar vidare att varje förändring av lagstiftningen på detta område måste garantera tillgång för personer med funktionsnedsättning till verk och tjänster som skyddas av upphovsrätten och närstående rättigheter i alla former.

34.  Europaparlamentet understryker att upphovsrätt och närstående rättigheter utgör de rättsliga ramarna för de kulturella och kreativa sektorerna i Europa, liksom för utbildnings- och forskningssektorn och för den sektor som drar nytta av undantag och inskränkningar av dessa rättigheter, och ligger till grund för dessas verksamhet och för sysselsättningen.

35.  Europaparlamentet konstaterar att undantag och inskränkningar måste tillämpas på ett sätt som beaktar det syfte för vilket de utformades och de särdrag som kännetecknar den digitala och den analoga miljön, och som samtidigt upprätthåller balansen mellan rättsinnehavarnas intressen och allmänintresset. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att undersöka möjligheten att se över ett antal befintliga undantag och inskränkningar i syfte att bättre anpassa dem till den digitala miljön, med beaktande av den pågående utvecklingen av den digitala miljön och behovet av att säkra konkurrenskraft.

36.  Europaparlamentet understryker vikten av att undantag och inskränkningar är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet noterar i detta avseende ingåendet av Marrakechfördraget, som kommer att underlätta tillgången till böcker för synsvaga personer, och uppmuntrar till en snabb ratificering av detta fördrag, utan att underställa ratificeringen en översyn av EU:s rättsliga ram. Parlamentet ser fördraget som ett stort steg framåt, men framhåller att mycket arbete fortfarande återstår för att säkra tillgång till innehåll för personer med andra funktionsnedsättningar.

37.  Europaparlamentet noterar betydelsen av den europeiska kulturella mångfalden, och betonar att skillnaderna i medlemsstaternas tillämpning av undantag kan skapa problem för den inre marknadens funktion med hänsyn till utvecklingen av gränsöverskridande verksamhet och konkurrenskraft och innovation i EU, och kan också leda till rättslig osäkerhet för upphovsmän och användare. Parlamentet anser att vissa undantag och inskränkningar därför kan gagnas av mer gemensamma regler. Parlamentet konstaterar dock att skillnaderna kan vara motiverade för att ge medlemsstaterna möjlighet att lagstifta enligt deras specifika kulturella och ekonomiska intressen, och i linje med proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka tillämpningen av minimistandarder för alla undantag och inskränkningar, och att se till att de undantag och inskränkningar som avses i direktiv 2001/29/EG genomförs ordentligt, för att säkra lika tillgång till kulturell mångfald över gränserna inom den inre marknaden och öka den rättsliga säkerheten.

39.  Europaparlamentet anser det nödvändigt att stärka undantagen för offentliga institutioner, såsom bibliotek, museer och arkiv, för att främja en bred tillgång till kulturarvet även genom webbplattformar.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga överväga skyddet av de grundläggande rättigheterna, och i synnerhet bekämpning av diskriminering och skyddet av pressfriheten. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om att sådana undantag bör omfattas av rimlig kompensation.

41.  Europaparlamentet erinrar om de små och medelstora företagens betydelse inom de kulturella och kreativa sektorerna för att skapa sysselsättning och tillväxt i EU. Parlamentet betonar att det stora flertalet små och medelstora företag i de kulturella och kreativa sektorerna gagnas av flexibiliteten i den upphovsrättsliga ramen när det gäller att producera, investera i och sprida kulturella och kreativa verk, men också när det gäller att utveckla innovativa lösningar som gör det möjligt för användarna att få tillgång online till kreativa verk som är anpassade till de lokala marknadernas preferenser och särdrag.

42.  Europaparlamentet noterar med intresse att nya former av användning av verk i digitala nätverk håller på att utvecklas, i synnerhet användning som bygger på förändring, och betonar behovet av att finna lösningar som kombinerar ett effektivt skydd som ger upphovsmännen skälig och rättvis ersättning med allmänhetens intresse av att få tillgång till kulturella varor och kunskap.

43.  Europaparlamentet betonar att om ett undantag eller en inskränkning redan tillämpas, bör nya former av användning som blir möjliga genom tekniska framsteg eller nya former av användning av teknik i största möjliga utsträckning utformas i linje med befintliga undantag och inskränkningar, förutsatt att de nya formerna av användning kan likställas med de befintliga, i syfte att förbättra den rättsliga säkerheten – detta skulle omfattas av trestegstestet. Parlamentet konstaterar att denna flexibilitet i tolkningen av undantag och inskränkningar kan möjliggöra en anpassning av de berörda undantagen och inskränkningarna till olika nationella förhållanden och sociala behov.

44.  Europaparlamentet understryker behovet av att säkerställa teknisk neutralitet och framtida kompatibilitet för undantag och inskränkningar genom att vederbörligen beakta konsekvenserna av mediekonvergens, och samtidigt tillmötesgå allmänintresset genom att främja incitament för att skapa, finansiera och distribuera nya verk och göra dessa verk tillgängliga för allmänheten på nya, innovativa och övertygande sätt.

45.  Europaparlamentet föreslår en översyn av tjänsteleverantörernas och mellanhändernas ansvar för att klargöra deras rättsliga ställning och ansvar med avseende på upphovsrätt, se till att tillbörlig aktsamhet iakttas under hela den kreativa processen och distributionskedjan och garantera en skälig ersättning åt upphovsmän och rättsinnehavare i EU.

46.  Europaparlamentet betonar att utvecklingen av de kulturella och kreativa sektorerna är en förutsättning för utvecklingen av den digitala marknaden.

47.  Europaparlamentet betonar att undantaget för karikatyrer, parodier och pastischer är ett viktigt inslag i en livskraftig demokratisk debatt. Parlamentet anser att undantaget ska iaktta en skälig avvägning mellan å ena sidan intressena och rättigheterna för upphovsmännen och ursprungliga karaktärer och å andra sidan yttrandefriheten för en användare av ett skyddat verk som stöder sig på undantaget för karikatyrer, parodier och pastischer.

48.  Europaparlamentet framhåller behovet av att bedöma användningen av automatiska analystekniker för text och andra uppgifter (t.ex. ”text- och datautvinning” eller ”innehållsutvinning”) i forskningssyfte, under förutsättning att rätten att läsa verket har förvärvats.

49.  Europaparlamentet betonar att utvecklingen av den digitala marknaden är nära kopplad till utvecklingen av de kulturella och kreativa sektorerna, vilket innebär att långsiktiga goda förhållanden endast kan uppnås genom en jämn parallell utveckling inom dessa båda områden.

50.  Europaparlamentet konstaterar att rätten till privat egendom är en av det moderna samhällets grundprinciper. Parlamentet konstaterar också att underlättande av tillgången till utbildningsmaterial och kulturvaror är ytterst viktigt för utvecklingen av samhällets kunskapsbas, och att detta bör beaktas av lagstiftarna.

51.  Europaparlamentet efterlyser ett brett undantag för forsknings- och utbildningsändamål som bör omfatta inte bara läroanstalter, utan även ackrediterad utbildnings- och forskningsverksamhet, även onlineverksamhet och gränsöverskridande verksamhet, som är knuten till en utbildningsanstalt eller en institution som är erkänd av behöriga myndigheter eller i lagstiftning, eller inom ett utbildningsprogram.

52.  Europaparlamentet betonar att eventuella nya undantag eller inskränkningar som införs i EU:s upphovsrättssystem vederbörligen måste motiveras med en välgrundad och objektiv ekonomisk och rättslig analys.

53.  Europaparlamentet inser bibliotekens betydelse för tillgången till kunskap, och uppmanar kommissionen att överväga antagandet av ett undantag som gör det möjligt för offentliga bibliotek och forskningsbibliotek att låna ut böcker för privat bruk till allmänheten i digitala format, för en begränsad period, via internet eller biblioteksnätverket, så att deras skyldighet i allmänhetens intresse att sprida kunskap kan uppfyllas på ett effektivt och uppdaterat sätt. Parlamentet rekommenderar att författare ges en skälig ersättning för e-utlåning, som motsvarar ersättningen vid utlåning av fysiska böcker i enlighet med nationella eller territoriella inskränkningar.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga antagandet av ett undantag som gör det möjligt för bibliotek att digitalisera innehåll för konsultations-, katalogiserings- samt arkivändamål.

55.  Europaparlamentet betonar vikten av att ta hänsyn till slutsatserna av de många försök som bokindustrin har gjort att skapa rättvisa, balanserade och livskraftiga affärsmodeller.

56.  Europaparlamentet noterar att lagstadgade licenser har införts i vissa medlemsstater för kompensationsordningar. Parlamentet framhäver behovet av att säkerställa att handlingar, som är tillåtna inom ramen för ett undantag, förblir tillåtna. Parlamentet påminner om att kompensation för utövandet av undantag och inskränkningar endast bör övervägas i fall där de handlingar som anses omfattas av ett undantag skadar rättsinnehavaren. Parlamentet uppmanar vidare Europeiskt observationscentrum avseende intrång i immateriella rättigheter att utföra en fullständig vetenskaplig utvärdering av dessa medlemsstaters åtgärder och deras konsekvenser för var och en av de berörda parterna.

57.  Europaparlamentet framhåller att undantaget för privatkopiering, som inte kan begränsas tekniskt, bör kopplas till en skälig ersättning till upphovsmännen. Parlamentet uppmanar kommissionen att, på grundval av vetenskapliga fakta, analysera parlamentets resolution av den 27 februari 2014 om avgifter för privatkopiering(18) och resultatet av kommissionens senaste medling(19), genomförbarheten av befintliga åtgärder för en skälig ersättning till rättsinnehavare för reproduktioner som görs av fysiska personer för privat bruk, särskilt när det gäller transparens.

58.  Europaparlamentet påpekar att avgifter för privatkopiering måste utformas på så sätt att medborgarna informeras om avgiftens faktiska belopp och ändamål samt om hur den ska användas.

59.  Europaparlamentet framhåller att digitala avgifter bör göras mer transparenta och optimeras för att skydda rättsinnehavare och konsumenträttigheter, bland annat genom att ta hänsyn till direktiv 2014/26/EU om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter och gränsöverskridande licensiering av rättigheter till musikaliska verk för användning på nätet på den inre marknaden.

60.  Europaparlamentet betonar vikten av att göra upphovsrättsreglerna tydligare och mer transparenta för dem som använder upphovsrättsskyddat material, framför allt när det gäller användargenererat innehåll och upphovsrättsavgifter, så att man främjar kreativitet och ytterligare utveckling av plattformar på nätet och säkerställer adekvat ersättning för rättighetshavare.

61.  Europaparlamentet noterar betydelsen av artikel 6.4 i direktiv 2001/29/EG och betonar att en effektiv tillämpning av undantag och inskränkningar och tillgång till innehåll som inte skyddas av upphovsrätt eller närstående rättigheter, inte får hindras av avtal eller avtalsvillkor.

62.  Europaparlamentet uppmanar utgivare att offentliggöra all information om de tekniska åtgärder som krävs för att säkra driftskompatibilitet för deras innehåll.

63.  Europaparlamentet betonar behovet av att främja ökad driftskompatibilitet, särskilt för programvara och terminaler, eftersom bristande driftskompatibilitet hindrar innovation, minskar konkurrensen och skadar konsumenterna. Parlamentet menar att bristande driftskompatibilitet kan leda till att en viss produkt eller tjänst dominerar marknaden, vilket i sin tur hämmar konkurrensen och begränsar konsumenternas valmöjligheter i EU.

64.  Europaparlamentet påpekar att den snabba tekniska utvecklingen på den digitala marknaden kräver en teknikneutral rättslig ram för upphovsrätter.

65.  Europaparlamentet erkänner den betydelse som en proportionerlig och effektiv kontroll av efterlevnad har för stödet för kulturskapare, rättsinnehavare och konsumenter.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EU-lagstiftaren att överväga lösningar när det gäller förflyttning av värdet från innehållet till tjänsterna. Parlamentet framhåller behovet av att anpassa definitionen av ställningen som mellanhand i den nuvarande digitala miljön.

67.  Europaparlamentet betonar att konsumenter ofta möter olika begränsningar och att konsumenternas rättigheter ofta saknas i det upphovsrättsliga regelverket. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma hur effektiv den gällande upphovsrättslagstiftningen är ur ett konsumentperspektiv och att ta fram en uppsättning tydliga och heltäckande konsumenträttigheter.

o
o   o

68.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas parlament och regeringar.

(1)EGT L 167, 22.6.2001, s. 10.
(2) EUT L 84, 20.3.2014, s. 72.
(3) EUT L 175, 27.6.2013, s. 1.
(4) EUT L 299, 27.10.2012, s. 5.
(5) EUT L 372, 27.12.2006, s. 12.
(6) EUT L 265, 11.10.2011, s. 1.
(7) EGT L 248, 6.10.1993, s. 15.
(8) EUT L 157, 30.4.2004, s. 45.
(9) EUT L 376, 27.12.2006, s. 28.
(10) EGT L 346, 27.11.1992, s. 61.
(11) EGT L 272, 13.10.2001, s. 32.
(12) Antagna texter, P7_TA(2014)0179.
(13) Antagna texter, P7_TA(2013)0368.
(14) EUT C 353 E, 3.12.2013, s. 64.
(15) EUT C 50 E, 21.2.2012, s. 48.
(16) EUT C 249 E, 30.8.2013, s. 49.
(17) Kommissionen, GD MARKT, Report on the responses to the Public Consultation on the Review of the EU Copyright Rules, juli 2014.
(18) Antagna texter, P7_TA(2014)0179.
(19) António Vitorinos rekommendationer av den 31 januari 2013 till följd av kommissionens senaste medling om avgifter för privatkopiering och reprografi.


Utvärdering av verksamheten inom det europeiska initiativet för demokrati
PDF 438kWORD 93k
Europaparlamentets resolution av den 9 juli 2015 om EU:s nya strategi för mänskliga rättigheter och demokrati – utvärdering av verksamheten inom det europeiska initiativet för demokrati efter dess inrättande (2014/2231(INI))
P8_TA(2015)0274A8-0177/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 6, 8 och 21 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av sin rekommendation av den 29 mars 2012 till rådet om närmare bestämmelser för ett eventuellt inrättande av ett europeiskt initiativ för demokrati (EDD)(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2011 om EU:s utrikespolitik till stöd för demokratisering(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 december 2012 om en strategi för digital frihet i EU:s utrikespolitik(3),

–  med beaktande av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013, som antogs av rådet den 23 juni 2014,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2015 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013 och Europeiska unionens politik på området(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2014 av den 11 mars 2014 om fastställande av gemensamma bestämmelser och förfaranden för genomförandet av unionens instrument för finansiering av yttre åtgärder(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 235/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett finansieringsinstrument för demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen(6),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 18 maj 2009 om stöd till demokratisk samhällsstyrning – Mot förbättrade EU-ramar(7),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 17 november 2009 om demokratistöd i EU:s yttre förbindelser(8),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 13 december 2010 som innehåller en lägesrapport för 2010 och en förteckning över föreslagna pilotländer(9),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20 juni 2011 om den europeiska grannskapspolitiken(10),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 1 december 2011 om det europeiska initiativet för demokrati(11),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 25 juni 2012 om mänskliga rättigheter och demokrati(12) och av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, som också antogs av rådet den 25 juni 2012(13),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 31 januari 2013 om EU:s stöd till hållbara förändringar i övergångssamhällen​(14),

–  med beaktande av det gemensamma samrådsdokumentet från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och från kommissionen av den 4 mars 2015 Mot en ny europeisk grannskapspolitik (JOIN(2015)0006),

–  med beaktande av Europeiska utrikestjänstens översyn 2013(15),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och från kommissionen av den 25 maj 2011 Ny respons på ett grannskap i förändring: En översyn av den europeiska grannskapspolitiken (COM(2011)0303),

–  med beaktande av den skrivelse av den 25 november 2011 som sändes till Europaparlamentets talman Jerzy Buzek och den dåvarande vice ordföranden för kommissionen/höga representanten Catherine Ashton till stöd för inrättandet av det europeiska initiativet för demokrati,

–  med beaktande av beslutet i styrelsen för det europeiska initiativet för demokrati av den 3 december 2014 att häva de första geografiska begränsningarna för det europeiska initiativet för demokrati,

–  med beaktande av artiklarna 52 och 132.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0177/2015),

A.  Att främja och stödja demokrati, rättsstatliga principer och respekt för den universella och odelbara karaktären hos mänskliga rättigheter och grundläggande friheter hör till de centrala målen för EU:s utrikespolitik, vilket fastställs i artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen och i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

B.  EU anser att principen om egenansvar för demokratibyggande processer är av största vikt för att främja en verklig demokratisk kultur.

C.  Många medlemsstater har med framgång slutfört en samhällelig demokratiseringsprocess under de senaste årtiondena och har inom detta område samlat omfattande erfarenhet som skulle kunna vara relevant för det europeiska initiativet för demokrati och som kan och bör användas på expertnivå och politisk nivå till förmån för initiativets arbete.

D.  Händelserna under den arabiska våren och i det östliga grannskapet har utlöst en omläggning av EU:s politiska instrument för främjande av mänskliga rättigheter och demokratistöd.

E.  I ett antal länder där det europeiska initiativet för demokrati är verksamt krymper utrymmet för legitimt handlande från civilsamhällets sida och extern finansiering av det civila samhällets organisationer på grund av att auktoritära regimer använder alltmer raffinerade medel, inklusive lagstiftning, för att begränsa det arbete som utförs av icke-statliga organisationer och demokratiförsvarare, även initiativets stödmottagare.

F.  Länderna i EU:s grannskap har under de senaste åren konfronterats med åtskilliga politiska, säkerhetsrelaterade och ekonomiska utmaningar som satt svår press på både demokratiseringssträvandena och respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

G.  Det finns ett behov av att främja tillhandahållandet av objektiv och oberoende information och att stärka mediemiljön, inklusive internet och sociala medier, i de länder där initiativet är verksamt genom att skydda mediefriheten och yttrandefriheten och bekämpa alla former av social och politisk censur. Likaså finns det i dessa länder ett behov av att stödja demokratiseringssträvandena, inklusive befästandet av rättsstatsprincipen och korruptionsbekämpningen.

H.  Inrättandet av det europeiska initiativet för demokrati bidrar, tillsammans med andra EU-program såsom det europeiska instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR) och den europeiska grannskapspolitikens facilitet för det civila samhället, till att den traditionella statscentrerade inställningen kompletteras med ett välbehövligt, mer balanserat, långsiktigt och samhällscentrerat perspektiv, med inriktning på direkta kontakter med lokala och regionala gräsrotsrörelser och demokratiska politiska aktörer.

I.  Det ligger i sakens natur att det är fortsatt svårt att bedöma verkan av demokratistödet, till exempel det stöd som ges av initiativet, framför allt eftersom den politiska övergången i de berörda länderna tar sin tid och inte förlöper rätlinjigt, och eftersom den verksamhet det handlar om ofta är konfidentiell.

J.  Den nya informationstekniken och de sociala medierna har blivit viktiga redskap i kampen för demokrati och bör därför inta en framträdande plats på agendan för europeiskt demokratistöd.

K.  Den 30 juni 2015 hade det europeiska initiativet för demokrati finansierat 186 initiativ på sammanlagt över 5,2 miljoner euro i det södra grannskapet och över 5,3 miljoner euro i det östra grannskapet och utanför det.

L.  Det europeiska initiativet för demokrati drar nytta av en unik form av samfinansiering som innebär att initiativets administrativa budget tillhandahålls av kommissionen, medan verksamheten på fältet finansieras av bidrag från medlemsstaterna och tredjeländer.

Allmän bedömning

1.  Europaparlamentet välkomnar initiativets hittillsvarande resultat med tanke på den utmanande miljö som för tillfället råder i världen, och anser att det uppfyller sitt huvudsakliga mål att ”främja och uppmuntra demokratisering och fördjupad och hållbar demokrati i länder i politisk förändring och i samhällen som kämpar för demokratisering”, bland annat genom att ”stödja dem som saknar stöd”(16) genom att bekämpa korruptionen, främja dialogen om mångfald och icke-våld, uppmuntra deltagande i samhällslivet och politiken och skydda aktivister och journalister som på det lokala planet gör sitt yttersta för att få i gång en demokratiseringsprocess och påskynda den, samt genom att förbättra tillgången till rättslig prövning.

2.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att initiativet trots den korta verksamhetstiden och de begränsade medlen och utmaningarna med att bedöma konsekvenserna av demokratistödjande åtgärder följer parlamentets rekommendationer och tillför mervärde till befintligt demokratistöd från EU genom snabb, flexibel, bottom-up- och efterfrågestyrd finansiering, som ges direkt till stödmottagarna på ett ekonomiskt effektivt sätt som kompletterar andra EU-åtgärder, tack vare den obetydliga administrativa börda och de enkla rutiner som av styrelsen fastställts för initiativet.

3.  Europaparlamentet anser att det europeiska initiativet för demokrati som en demokratistödjande modalitet har bidragit till att minska både politiska och personliga risker.

4.  Europaparlamentet betonar sitt fullständiga och fortsatta stöd till EU:s mångsidiga insatser för att stödja civilsamhällets organisationer, folkrörelser och aktivister runtom i världen. Parlamentet framhåller på nytt hur viktigt det att undvika dubbelarbete och fortsätta att säkerställa komplementariteten i initiativets verksamhet med de befintliga externa finansieringsinstrumenten från EU, särskilt EIDMR och det europeiska grannskapsinstrumentet, eftersom bägge syftar till att främja demokratiska principer och respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i EU:s närmaste omgivning.

5.  Europaparlamentet välkomnar att initiativet konsekvent gått in för yttrandefrihet, föreningsfrihet och mediefrihet samt för att bygga upp och stärka rättsstaten, bekämpa korruptionen och främja social och politisk pluralism. Syftet med detta engagemang är att stödja utvecklingen av ett demokratiskt styre både i EU:s östra och södra grannskap.

6.  Europaparlamentet anser att de initiativ som tas av det europeiska initiativet för demokrati har visat sig ha en unik kapacitet att överbrygga och fylla luckor i fall där det varit omöjligt att få finansiering från EU:s medlemsstater eller länder utanför EU.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att anlägga ett helhetsperspektiv på stödet till politisk övergång och demokratisering i tredjeländer, där det ska ingå att man respekterar mänskliga rättigheter och främjar rättvisa, insyn, ansvarsskyldighet, försoning, rättsstatsprincipen och stärkandet av demokratiska institutioner, även lagstiftande organ.

Finansiering

8.  Europaparlamentet uppmanar de parter som grundade det europeiska initiativet för demokrati, i synnerhet alla medlemsstater och kommissionen, att bidra till eller öka sina bidrag till det, i överensstämmelse med de åtaganden som de gjort.

9.  Europaparlamentet påminner om att följande länder hade förbundit sig och bidragit till initiativet den 26 april 2015: Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Estland, Tyskland, Ungern, Lettland, Litauen, Luxemburg, Nederländerna, Polen, Rumänien, Slovakien, Spanien, Sverige och Schweiz. De resterande 12 medlemsstaterna har däremot ännu inte gjort det.

10.  Europaparlamentet betonar vikten av att upprätthålla och vidareutveckla initiativets effektivitet genom att säkerställa långsiktig, tillräcklig, stabil, transparent och förutsägbar finansiering.

11.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionsledamoten med ansvar för den europeiska grannskapspolitiken och utvidgningsförhandlingar att ta hänsyn till initiativets mervärde i den nyligen inledda översynen av den europeiska grannskapspolitiken, och att fundera över olika sätt att tillhandahålla initiativet hållbar finansiering.

12.  Europaparlamentet uppmanar Belgien att åtminstone se över möjligheten att återbetala en del av eller alla de skatteintäkter som landet har fått in från initiativet och dess anställda i form av finansiering av initiativets projekt. Parlamentet påminner om att det europeiska initiativet för demokrati fungerar som en privat stiftelse enligt belgisk lag.

13.  Europaparlamentet välkomnar de ekonomiska bidragen från medlemsstater i norra och centrala Europa och från några medlemsstater i södra Europa. Parlamentet uppmanar de återstående södra medlemsstaterna – av vilka en del har särskilt starka historiska, ekonomiska eller kulturella band med det södra grannskapet – att göra en särskild insats för att bidra till initiativet genom antingen finansiering eller utstationering.

14.  Europaparlamentet välkomnar de ekonomiska bidrag som initiativet har tagit emot från EU-partner som t.ex. Schweiz och Kanada. Parlamentet uppmuntrar andra länder, särskilt länderna i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta), att stödja det europeiska initiativet för demokrati.

15.  Europaparlamentet uppmanar alla finansiärer av initiativet att låta initiativets verkställande kommitté arbeta helt självständigt vid valet av stödmottagare, utgående från den arbetsplan som stadfästs av styrelsen och vill få ett slut på att medel från olika finansiärer öronmärks för vissa länder eller projekt.

Personalkapacitet

16.  Europaparlamentet efterlyser ökad kapacitet till initiativets sekretariat, vilket ska återspeglas i adekvata personalresurser som gör att sekretariatet klarar av att utföra sina nya arbetsuppgifter.

17.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att följa upp det intresse de uttryckt för utstationerade nationella experter till initiativets sekretariat.

Utvidgning av initiativets geografiska mandat och balansen mellan öst och syd

18.  Europaparlamentet välkomnar det upphävande av initiativets ursprungliga geografiska begränsning som antogs vid styrelsens möte den 3 december 2014.

19.  Europaparlamentet lovordar det europeiska initiativet för demokrati för att det upprätthåller den geografiska balansen mellan det östra och södra grannskapet till EU i sin projektfinansiering.

Bidrag och mottagare

20.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att säkerställa en hållbar finansiering för initiativets mottagare i ett långsiktigt perspektiv genom att förstärka komplementära förbindelser med andra bilaterala finansiärer samt med de europeiska instrumenten för finansiering av externa åtgärder, framför allt EIDMR, som, vid behov, skulle kunna ta över det ekonomiska stödet på medellång sikt till initiativets ”mogna” stödmottagare. Mot denna bakgrund uppmanas

   a) initiativet och kommissionen att inrätta en kontaktgrupp som ska ta reda på hur initiativets stödmottagare bäst kan övergå till att få ekonomiskt stöd genom EIDMR, och samtidigt uppmanas
   b) kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att lägga fram särskilda förslag till mekanismer för gränssnitt för program och samarbete med initiativet för att säkerställa konsekvens och hållbarhet på lång sikt.

21.  Europaparlamentet uppmanar initiativet att mer aktivt engagera sig i länder där utrymmet för externt stöd till civilsamhället är ytterst begränsat eller där den statliga finansieringen är diskriminerande och ges endast till vissa organisationer eller civilsamhällen. Parlamentet stöder initiativets arbete för att undersöka innovativa sätt att stödja nydanare i särskilt svåra politiska miljöer.

22.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen styrelsen att fortsätta att stödja demokratiska politiska aktivister och anslå medel till politiska processer som är öppna för alla. Initiativet bör ta kontakt med politiska partier som klart föresatt sig att följa demokratiska principer och stödja partiernas uppkomst och befästande, något som alltid när så är möjligt bör ske i partnerskap med befintliga politiska stiftelser.

23.  Europaparlamentet välkomnar initiativets riktlinjer för övervakning och utvärdering. Parlamentet betonar dock att dessa riktlinjer bör stå i proportion till initiativets omfattning och personalkapacitet.

24.  Europaparlamentet uppmuntrar det europeiska initiativet för demokrati att fortsätta tillägna sig ny teknik genom att integrera teknisk support i sina bidrag.

25.  Europaparlamentet välkomnar de bidrag som initiativet erbjuder ukrainska aktörer, eftersom de utgör ett gott exempel på snabbt stöd till politiska och civila aktivister som sedan blir folkvalda representanter. Parlamentet välkomnar initiativets stöd till alla aktivister som arbetar för demokrati i EU:s grannskap och på det sättet söker stödja utvecklingen av ett konsoliderat demokratiskt styre.

26.  Europaparlamentet välkomnar de bidrag som initiativet erbjuder aktivister i vissa av de södra grannländerna, eftersom de visar på mervärdet av initiativets arbete för att främja demokratin i särskilt fientliga miljöer.

27.  Europaparlamentet uppmanar det europeiska initiativet till demokrati att lägga större tonvikt på grupper som drabbats av social utestängning eller politisk marginalisering genom att bland annat stödja kvinnorörelser som har som mål att verka för kvinnors rättigheter och öka kvinnors deltagande i det offentliga livet, etniska och språkliga minoriteter, hbti-människorättsaktivister, förföljda religiösa minoriteter och medborgarrättsaktivister kopplade till religiösa grupper samt gräsrotsrörelser, utsatta eller framväxande politiska rörelser, fackföreningar, bloggare och aktivister i de nya medierna.

28.  Europaparlamentet uppmanar det europeiska initiativet för demokrati att, om och när det är relevant, utveckla ett samarbete med grupper i det civila samhället som är förbundna med religiösa samfund, inklusive förföljda religiösa minoriteter. Parlamentet påminner om att kyrkan har spelat en avgörande roll när det gäller att motarbeta kommunistregimer och främja demokratiseringsprocesserna i Central- och Östeuropa.

29.   Europaparlamentet uppmanar initiativet att öka stödet till framväxande unga ledare och till nyvalda kvinnor och nyvalda representanter för ungdomar eller minoriteter i de länder som befinner sig i politisk övergång.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta att ge ekonomiskt stöd till civilsamhället och medierna i Ryssland via det europeiska initiativet för demokrati. Parlamentet påpekar att utvecklingen på senare tid, t.ex. restriktioner som införts för civilsamhällesorganisationer, förtrycket mot den politiska oppositionen och aggressiva, riktade vilseledande kampanjer i statligt kontrollerade medier, förefaller att tjäna ett syfte: att avsiktligt skapa en grogrund för ett extremnationalistiskt politiskt klimat som kännetecknas av antidemokratisk retorik, förtryck och hatpropaganda.

Samarbete mellan parlamentet och det europeiska initiativet för demokrati

31.  Europaparlamentet välkomnar presentationen av initiativets första årsrapport till utskottet för utrikesfrågor, i enlighet med artikel 8.4 i initiativets stadga, och betonar vikten av att detta sker på årsbasis eftersom det är ett bra tillfälle att få insikt i verksamheten och utveckla nya synergier.

32.  Europaparlamentet efterlyser en effektiv koppling mellan det europeiska initiativet för demokrati och gruppen för demokratistöd och valsamordning samt de berörda parlamentsutskotten och ständiga delegationerna. Parlamentet uppmuntrar sina ledamöter att stödja det europeiska initiativet för demokrati och att belysa initiativets arbete i relevanta interventioner och under parlamentets delegationers besök till tredjeländer, däribland möten med mottagarna.

33.  Europaparlamentet efterlyser ett större samarbete mellan det europeiska initiativet för demokrati, dess mottagare och nätverket för Sacharovpriset.

34.  Europaparlamentet uppmanar det europeiska initiativet för demokrati att vidareutveckla sitt samarbete med parlamentets forum för unga ledare.

Konsekvent politik och samordning

35.  Europaparlamentet uppmuntrar såväl medlemsstaterna som EU-institutionerna att säkerställa en genuin inre och yttre samstämdhet när det gäller främjande av demokrati och att erkänna den roll som initiativet har i detta hänseende.

36.  Europaparlamentet uppmuntrar EU-delegationerna och medlemsstaternas diplomatiska beskickningar i de länder där initiativet är aktivt att uppmärksamma initiativet på potentiella stödmottagare och informera dem om initiativet. Parlamentet uppmuntrar också initiativets personal till nära kontakter med relevant diplomatisk personal från EU och medlemsstaterna i frågor som berör potentiella stödmottagare som inte kan stödjas via initiativet, och samtidigt respektera informationens känsliga karaktär och alla parters säkerhet.

37.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU-delegationerna och medlemsstaternas diplomatiska representationer att samarbeta på ett strukturerat sätt för att underlätta ansökningsförfarandet för viseringar till initiativets stödmottagare som bjuds in till Europeiska unionen.

38.  Europaparlamentet välkomnar utrikestjänstens och kommissionens ansträngningar att sprida information om det europeiska initiativet för demokrati bland sin personal, framför allt inom EU:s delegationer.

39.  Europaparlamentet vill att initiativets styrelse ska mötas på ministernivå med tre års mellanrum för att dryfta EU:s politik för demokratistöd samt initiativets strategiska prioriteringar i framtiden.

Samarbete med andra demokratistödjande aktörer

40.  Europaparlamentet uppmanar det europeiska initiativet för demokrati att fortsätta att samarbeta med Europabaserade organisationer såsom Europarådet, IDEA (Internationella institutet för demokrati och fria val) och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, i enlighet med initiativets stadgar.

41.  Europaparlamentet uppmanar initiativet att främja samarbete med viktiga aktörer samt internationella, regionala och nationella organisationer som är verksamma inom området för demokratistöd, vare sig dessa är baserade i EU eller arbetar i de länder där initiativet är verksamt.

42.  Europaparlamentet uppmuntrar initiativet att hitta möjliga vägar till samarbete med internationella civilsamhällsorganisationer, bland annat det östliga partnerskapets forum för det civila samhället och Anna Lindhs minnesfond.

Ytterligare rekommendationer

43.  Europaparlamentet uppmanar initiativet att fortsätta utveckla nya innovativa metoder och instrument för demokratistöd, bland annat för politiska aktörer eller aktivister, och att dela med sig av bästa praxis för att anpassa sig till det ökande antalet restriktioner i ett antal länder med auktoritära regimer, med särskild uppmärksamhet inriktad på nya medier och gräsrotsinitiativ i dessa länder. Parlamentet understryker här vikten av att det utvecklas landsspecifika strategier.

44.  Europaparlamentet begär, inom ramen för sin demokratiska anda, att det ska finnas garantier för att sammansättningen av initiativets styrelse företräder politiska grupper inom Europaparlamentet, utgående från d'Hondts system.

45.  Europaparlamentet välkomnar informationen till allmänheten om initiativets hittillsvarande resultat och anser att initiativets möjligheter att få finansiering skulle öka om man ytterligare framhävde initiativets unika egenskaper och mervärde och regelbundet gick ut på bred bas med information om det.

o
o   o

46.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, medlemsstaternas regeringar och parlament samt det europeiska initiativet för demokrati.

(1) EUT C 257 E, 6.9.2013, s. 13.
(2) EUT C 33 E, 5.2.2013, s. 165.
(3) Antagna texter, P7_TA(2012)0470.
(4) Antagna texter, P8_TA(2015)0076.
(5) EUT L 77, 15.3.2014, s. 95.
(6) EUT L 77, 15.3.2014, s. 85.
(7) http://register.consilium.europa.eu/doc/srv?l=SV&f=ST%209908%202009%20INIT
(8) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/gena/111250.pdf
(9) https://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/118433.pdf
(10) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_Data/docs/pressdata/EN/foraff/122917.pdf
(11) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/126505.pdf
(12) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/131171.pdf
(13) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/131181.pdf
(14) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/SV/foraff/135130.pdf
(15) http://eeas.europa.eu/library/publications/2013/3/2013_eeas_review_sv.pdf
(16) Artikel 2 i stadgan för det europeiska initiativet för demokrati – finns på: https://www.democracyendowment.eu/about-eed/


Situationen i Burundi
PDF 181kWORD 306k
Europaparlamentets resolution av den 9 juli 2015 om situationen i Burundi (2015/2723(RSP))
P8_TA(2015)0275RC-B8-0657/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Burundi,

–  med beaktande av Cotonouavtalet,

–  med beaktande av uttalandet från FN:s säkerhetsråd av den 10 april 2014 om situationen i Burundi,

–  med beaktande av Arushaavtalet för fred och försoning för Burundi,

–  med beaktande av Burundis författning,

–  med beaktande av det uttalande som statscheferna i Östafrikanska gemenskapen gjorde den 31 maj 2015 i Dar es Salaam (Tanzania),

–  med beaktande av den brådskande uppmaningen från tidigare burundiska statsöverhuvud, politiska partier och organisationer i det civila samhället som gjordes den 28 maj 2015 i Bujumbura,

–  med beaktande av de beslut som antogs om situationen i Burundi vid Afrikanska unionens toppmöte den 13 juni 2015,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 22 juni 2015 om Burundi,

–  med beaktande av uttalandet av den 28 maj 2015 från vice ordföranden/den höga representanten, Federica Mogherini, om att ställa in EU:s valobservatörsuppdrag i Burundi, och av uttalandet av den 29 juni 2015 från talespersonen för vice ordföranden/den höga representanten om situationen i Burundi,

–  med beaktande av beslutet av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens presidium den 14 juni 2015 om att ställa in församlingens valobservatörsuppdrag i Burundi på grund av situationen i landet,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare och EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter vad gäller yttrandefrihet, och av rådets slutsatser från juni 2014 där man lovade att intensifiera sitt arbete rörande människorättsförsvarare,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av den afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 96 i Burundis författning och artikel 7.3 i Arushaavtalet för fred och försoning får en president endast sitta två mandatperioder. President Pierre Nkurunziza har innehaft presidentposten sedan 2005 eftersom han 2010 återvaldes i ett val som bojkottades av oppositionen efter att den hade anklagat regeringen för skrämseltaktik.

B.  President Nkurunziza meddelade den 26 april 2015 att han skulle ställa upp för en tredje mandatperiod – han hävdade att det var hans rätt eftersom han utsetts av lagstiftare för sin första mandatperiod – vilket störtade landet i kaos och ledde till omfattande protester och en misslyckad militärkupp i maj 2015.

C.  Efter detta meddelande greps 17 officerare den 14 maj 2015 i samband med en misslyckad statskupp ledd av tidigare generalmajor Godefroid Niyombare, som flydde landet efter det att över 70 personer hade dödats till följd av våld och flera granatattacker.

D.  Två högt uppsatta medlemmar av den oberoende nationella valkommissionen (CENI) har flytt landet liksom en högre domare vid författningsdomstolen, som anklagats för att ha prövat lagenligheten av presidentens tredje mandatperiod samt nationalförsamlingens talman. De säger sig alla frukta för sin egen säkerhet, och den 25 juni 2015 flydde också vice president Gervais Rufyikiri landet efter att ha uttryckt tvivel om presidentens rätt till en tredje mandatperiod.

E.  Polisen har använt överdrivet våld i tillslagen mot demonstranter med förluster av människoliv som följd. Enligt polisens uppgifter greps 892 personer i samband med protesterna mellan den 26 april och den 12 maj 2015. Därefter släpptes 568 av dem, medan 280 gripna personer överfördes till den allmänna åklagarmyndigheten.

F.  Våldet har förvärrats av de aktioner som utförts av den milis som har kopplingar till statliga myndigheter. Icke statliga organisationer och människorättsförsvarare har fördömt det faktum att polisen och de väpnade styrkorna har infiltrerats av CNDD-FDD:s (National Council for the Defence of Democracy–Forces for the Defence of Democracy) milis.

G.  Oppositionspartier och det civila samhället har bojkottat valen med hänvisning till partisk tillämpning av statliga institutioner, våld och trakasserier från CNDD-FDD:s ungdomsmilis (Imbonerakur), brist på förtroende för CENI (Burundis oberoende nationella valkommission) och regeringsstrategier för att minska valdeltagandet, bl.a. genom att försvåra väljarregistreringen och rita om valkretsgränser på ett sätt som gynnar det styrande partiet. Situationen har också inneburit att den katolska kyrkan i Burundi har återkallat de präster som man utsett för att hjälpa till att organisera valen, eftersom kyrkan säger sig inte kunna stödja val som är fulla av brister.

H.  Burundis styrande parti har bojkottat återupptagandet av medlingsamtalen under överinseende av FN:s medlare, Abdoulaye Bathily, vars avgång partiet har krävt, och samordningsgruppen bestående av företrädare för FN, Afrikanska unionen (AU), Östafrikanska gemenskapen (EAC och den internationella konferensen om området kring de afrikanska stora sjöarna (ICGLR).

I.  Det internationella samfundet spelar en viktig roll i regionen som väktare av Arushaavtalen, och institutioner såsom Internationella brottmålsdomstolen har stor betydelse när det gäller att genomföra oberoende utredningar om det våld och de brott som sker i Burundi.

J.  Trots uppmaningar från det internationella samfundet om att skjuta upp valen och trots att det civila samhället och oppositionen bojkottade valen hölls parlamentsvalet den 29 juni 2015, och presidentvalet är planerat till den 15 juli 2015.

K.  Den 29 juni 2015 ställde EU in sitt valobservatörsuppdrag i Burundi eftersom unionen ansåg att krisen bara skulle förvärras om man anordnade parlamentsval utan att minimivillkoren för ett trovärdigt, transparent och inkluderande val är uppfyllda.

L.  FN-observatörer har rapporterat att valet den 29 juni 2015 hölls i ett spänt politiskt läge präglat av kris och en utbredd rädsla och av trakasserier i delar av landet och ansåg att det inte var något gynnsamt klimat för fria, trovärdiga och inkluderande val.

M.  Valprocessen kännetecknas fortfarande i hög grad av begränsningar för oberoende medier, överdrivet våld mot demonstranter, skrämselpropaganda mot oppositionspartier och det civila samhället samt bristande förtroende för valmyndigheterna, vilket lett till att EU beslutat att ställa in sitt valobservatörsuppdrag.

N.  EAC och AU har förklarat att de förutsättningar som krävs för att hålla val för närvarande inte finns och att det inte är möjligt att skapa sådana förutsättningar inom den tidsram som Burundis författning föreskriver.

O.  FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) säger att omkring 127 000 människor har flytt Burundi till angränsande länder, vilket har skapat en humanitär nödsituation i Demokratiska republiken Kongo, Rwanda och Tanzania, där det rapporteras om ett utbrott av kolera.

P.  Det politiska dödläget i Burundi liksom landets försämrade säkerhetsläge och ekonomi har allvarliga konsekvenser för befolkningen och innebär risker för hela regionen. Burundi står inför den värsta krisen sedan det 12 år långa etniskt laddade inbördeskriget som 2005 hade krävt omkring 300 000 dödsoffer.

Q.  Som svar på tidigare resolutioner från parlamentet och i synnerhet hänvisningarna till artikel 96 i Cotonouavtalet har EU-representanter insisterat på att alla politiska krafter i landet måste få lov att delta i valprocessen i enlighet med färdplanen och uppförandekoden för val (Code de bonne conduite en matière électorale).

R.  EU har avbrutit utbetalningen av det utestående beloppet på 1,7 miljoner euro i valstöd till Burundi, eftersom de förutsättningar, som krävs för ett smidigt genomförande av valprocessen på ett fredligt, inkluderande och transparent sätt och i full respekt för politiska friheter, inbegripet yttrandefriheten, för närvarande saknas.

S.  Belgien har också meddelat att man dragit in valstödet och håller inne med hälften av de 4 miljoner euro som avsatts för parlamentsvalet, och att man dragit sig ur det avtal om polissamarbete som omfattar 5 miljoner euro och finansieras gemensamt med Nederländerna. Frankrike har också avbrutit säkerhetssamarbetet med Burundi och Tyskland har aviserat att allt bilateralt samarbete med Burundis regering har avbrutits.

T.  Den yttrandefrihet som garanteras i Burundis författning och i internationella och regionala avtal vilka ratificerats av Burundi omfattas av den nationella strategin för ett gott samhällsstyre och korruptionsbekämpning och är en nödvändig förutsättning för fria, rättvisa, öppna och fredliga val. Medierna är dock totalt kontrollerade efter nedläggningen av privatägda radio- och tv-bolag i mitten av maj, massflykten av journalister och de konstanta hoten mot dem som stannat kvar i Burundi.

U.  EU ger betydande bidrag till Burundis årliga budget, och runt hälften av detta kommer från internationellt bistånd, och har nyligen avsatt 432 miljoner euro till Burundi – ett av världens fattigaste länder – från Europeiska utvecklingsfonden 2014–2020, för att bland annat bidra till ett bättre samhällsstyre och civilt samhälle.

V.  Den rådande situationen påverkar alla burundiers ekonomiska och sociala liv. De flesta skolor och universitetscampus håller stängt på grund av de våldsamma demonstrationerna i huvudstaden Bujumbura, den lokala valutans värde har sjunkit, arbetslösheten har ökat och skatteintäkterna har minskat på grund av att köpcentrum har stängts och handeln med grannländerna minskat.

1.  Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro för det försämrade politiska och människorättsliga läget i Burundi och i regionen som helhet. Parlamentet kräver att våldet och de politiska trakasserierna omgående ska upphöra och att ungdomsgrupper som är allierade med politiska partier ska avväpnas. Parlamentet uttrycker sitt deltagande med offren för våldet och beklagar förlusten av människoliv samt efterlyser akut humanitärt bistånd till dem som har tvingats fly sina hem.

2.  Europaparlamentet fördömer den burundiska regeringens beslut att hålla valen trots den politiskt och säkerhetsmässigt kritiska situationen och med tanke på att valprocessen allvarligt påverkats av begränsningar av de oberoende medierna, överdrivet våld mot demonstranter, skrämseltaktik mot oppositionspartier och det civila samhället samt bristande förtroende för valmyndigheterna. Parlamentet uppmanar med kraft de burundiska myndigheterna att skjuta upp presidentvalet den 15 juli 2015 i linje med Afrikanska unionens krav och att involvera alla aktörer i ansträngningarna för att skapa ett gynnsamt klimat för en fredlig, trovärdig, fri och rättvis valprocess.

3.  Europaparlamentet uppmanar alla inblandade i valprocessen, däribland de organ som ansvarar för att anordna val samt säkerhetstjänsterna, att respektera de åtaganden som gjordes i Arushaavtalet, och erinrar om att detta avtal ledde till ett slut på inbördeskriget och utgör den grund som Burundis författning vilar på. Parlamentet understryker vikten av en ömsesidig överenskommelse om tidsplanen för valen som bygger på en teknisk bedömning från FN.

4.  Europaparlamentet understryker än en gång att det endast är genom dialog och konsensus, med deltagande av Burundis regering, oppositionen och det civila samhället och i enlighet med Arushaavtalet och Burundis författning, som man kan nå en varaktig politisk lösning som skapar säkerhet och demokrati för alla burundier. Parlamentet uppmanar samtliga burundiska aktörer att återuppta dialogen på alla områden där det råder oenighet. Parlamentet stöder därför AU:s, EAC:s och FN:s medlingsinsatser och är redo att stödja genomförandet av de särskilda åtgärder som nyligen presenterats av AU.

5.  Europaparlamentet uttrycker än en gång sitt stöd för EAC:s ihärdiga ansträngningar och betonar vikten av de åtgärder som man kom överens om vid toppmötena i Dar es Salaam den 13 och 31 maj 2015, inbegripet uppmaningen att skjuta upp valen och få ett omedelbart slut på våldet, avväpna alla ungdomsgrupper med anknytning till politiska partier, inleda en dialog mellan burundiska parter samt få regionen att lova att man inte förblir passiv om situationen skulle förvärras. Dessa åtgärder utgör ramen för en politisk samförståndslösning på krisen.

6.  Europaparlamentet påminner om att EU:s partnerskap med Burundi regleras av Cotonouavtalet, och att samtliga parter måste respektera och uppfylla villkoren i det avtalet, särskilt respekten för mänskliga rättigheter. Parlamentet noterar att Burundi också har undertecknat och ratificerat den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter, och därför är skyldigt att respektera de universella mänskliga rättigheterna, däribland yttrandefriheten. Parlamentet uppmanar således Burundis regering att tillåta att en genuin och öppen politisk debatt förs utan rädsla för trakasserier, och att avstå från att utnyttja rättsväsendet för att utesluta politiska rivaler.

7.  Europaparlamentet noterar den dialog som förts mellan EU och burundiska myndigheter i enlighet med artikel 8 i Cotonouavtalet. Parlamentet anser dock att det förekommit ständiga överträdelser av de avgörande och grundläggande delarna av Cotonouavtalet, särskilt respekten för fundamentala mänskliga och demokratiska principer, och uppmanar därför kommissionen att inleda förfaranden enligt artikel 96 för att vidta lämpliga åtgärder.

8.  Europaparlamentet uppmanar också kommissionen att i detta syfte omgående se över EU:s bistånd med målet att omdirigera det för ett ökat ekonomiskt stöd till det civila samhället, och att fokusera på humanitärt stöd till skillnad från centralt budgetstöd och att samtidigt tänka på den burundiska arméns mycket lovvärda insatser i det fredsbevarande uppdraget i Somalia.

9.  Europaparlamentet ställer sig bakom rådet (utrikes frågor) som den 22 juni 2015 uppmanade vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att utarbeta en förteckning över riktade restriktiva åtgärder samt viserings- eller reseförbud mot dem som bär ansvaret för våldsdåden, förtrycket och de allvarliga brotten mot de mänskliga rättigheterna, och även mot dem som aktivt förhindrar en politisk lösning inom den ram som föreslagits av AU och EAC. Parlamentet uppmanar vidare vice ordföranden/den höga representanten att vidta de åtgärder som krävs för att frysa dessa personers tillgångar i EU-medlemsstaterna.

10.  Europaparlamentet uttrycker stor oro över antalet offer och de många allvarliga brotten mot mänskliga rättigheter som rapporterats sedan krisens början, särskilt de kränkningar som medlemmar av Imbonerakure har gjort sig skyldiga till. Parlamentet noterar de trakasserier och risker som människorättsförsvarare, politiska aktivister och journalister utsätts för, och de godtyckliga gripandena av medlemmar av oppositionspartierna. Parlamentet kräver att alla personer som gripits för att de utövat sin rätt till fredliga sammankomster och yttrandefrihet omgående och villkorslöst försätts på fri fot.

11.  Europaparlamentet kräver att det våld och de trakasserier som Imbonerakure ligger bakom får ett snabbt slut. Parlamentet uppmanar CNDD-FDD att vidta omedelbara åtgärder för att avväpna ungdomsmilisen och få dess medlemmar att sluta trakassera och angripa oppositionella, och att se till att de som gjort sig skyldiga till kränkningar ställs inför rätta. Parlamentet kräver en oberoende internationell utredning av anklagelserna om att CNDD-FDD beväpnar och utbildar sin ungdomssektion. Parlamentet uppmanar också med kraft ledarna av oppositionspartierna att förhindra att deras motståndare utsätts för våldshandlingar.

12.  Europaparlamentet upprepar att det inte får råda någon straffrihet för de personer som är ansvariga för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna och att dessa personer måste hållas individuellt ansvariga och ställas inför rätta. Parlamentet anser att det är särskilt viktigt att man omedelbart placerar ut människorättsobservatörer och militära experter som AU aviserat.

13.  Europaparlamentet konstaterar att vissa krafter försöker att få kravallerna att utvecklas till en etnisk konflikt, men att detta håller på att misslyckas, och att den politiska splittringen i Burundi inte självklart är etnisk. Parlamentet anser att det är ett tecken på att Arushaavtalen har lyckats etablera en etniskt balanserad armé och polisstyrka. Parlamentet uppmanar därför Internationella brottmålsdomstolen att noggrant övervaka dessa medier när det gäller uppvigling till etniskt hat, och även de politiska ledarnas tal.

14.  Europaparlamentet upprepar i detta sammanhang betydelsen av att följa uppförandekoden för val och den färdplan för val som FN lyckats förhandla fram och som undertecknades av de politiska aktörerna 2013. Parlamentet stöder fullt ut FN:s insatser och regionala åtgärder för att förhindra en upptrappning av det politiska våldet.

15.  Europaparlamentet kräver att de begränsningar som gäller för medierna och för tillgången till internet omedelbart hävs, och fördömer återigen att Radio Publique Africaine, som är en av landets största nyhetsstationer, ständigt görs till måltavla. Parlamentet anser att legitima val inte kan äga rum om inte medier kan arbeta utan att begränsas och om inte journalister kan rapportera utan att trakasseras.

16.  Europaparlamentet lovordar den roll som humanitära organisationer och myndigheterna i grannländerna har spelat för att tillgodose behoven hos dem som flyr krisen och erbjuda skydd åt flyktingarna. Parlamentet välkomnar kommissionens meddelande om ytterligare 1,5 miljoner euro för att underlätta den humanitära situationen. Parlamentet varnar dock för att åtagandena snarast måste fördubblas av både EU och medlemsstaterna med tanke på den stora ström flyktingar som kommer till en redan sårbar region och på de rapporterade utbrotten av kolera samt de oroväckande rapporterna om sexuellt våld. Parlamentet understryker vikten av en långsiktig strategi för medicinskt bistånd och livsmedelsbistånd, men också för återintegreringsstöd och psykologiskt stöd för dem som tvingats fly.

17.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att uppfylla sina löften vad gäller FN:s regionala åtgärdsplan för flyktingar från Burundi, där 207 miljoner US-dollar behövs fram till september 2015 för att bistå de 200 000 burundiska flyktingarna, bland annat genom att fylla på det existerande biståndet till regionen.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, Burundis regering och regeringarna i länderna i området kring de afrikanska stora sjöarna, regeringarna i Östafrikanska gemenskapen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, Afrikanska unionen, FN:s generalsekreterare, medordförandena i den gemensamma parlamentariska församlingen AVS–EU samt det panafrikanska parlamentet.


Hågkomsten av Srebrenica
PDF 243kWORD 302k
Europaparlamentets resolution av den 9 juli 2015 om hågkomsten av Srebrenica (2015/2747(RSP))
P8_TA(2015)0276RC-B8-0716/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina resolutioner av den 7 juli 2005(1) och den 15 januari 2009(2) om Srebrenica,

–  med beaktande av bestämmelserna i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som erkänner alla människors rätt till liv, frihet och personlig säkerhet samt tanke-, samvets- och religionsfrihet,

–  med beaktande av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Bosnien och Hercegovina, å andra sidan, som undertecknades i Luxemburg den 16 juni 2008 och trädde i kraft den 1 juni 2015,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 827 av den 25 maj 1993, 1551 av den 9 juli 2004 och 1575 av den 22 november 2004,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 11 juli 2015 är det tjugo år sedan folkmordet och den etniska rensningen ägde rum i och omkring Srebrenica under Bosnienkriget, något som bör utgöra en färsk påminnelse om farorna med extrema former av nationalism och intolerans i samhället, som förvärras ytterligare inom ramen för krig.

B.  Den 11 juli 1995 intogs den bosniska staden Srebrenica, som hade förklarats som ett säkert område genom FN:s säkerhetsråds resolution 819 av den 16 april 1993, av bosniskserbiska styrkor ledda av general Ratko Mladić, som agerade på order av Radovan Karadžić, Republika Srpskas dåvarande president.

C.  Under ett flera dagar långt blodbad efter Srebrenicas fall blev mer än 8 000 muslimska män och pojkar, som hade sökt skydd i området under FN:s skyddsstyrkas (UNPROFOR) beskydd, summariskt avrättade av bosnienserbiska styrkor under ledning av general Mladić och av paramilitära styrkor, bland annat icke officiella polisenheter. Nästan 30 000 kvinnor, barn och äldre tvångsdeporterades i en massiv kampanj för etnisk rensning, vilket gör detta till den värsta krigsförbrytelse som har ägt rum i Europa sedan andra världskrigets slut.

D.  De tragiska händelserna i Srebrenica lämnade djupa känslomässiga ärr hos överlevarna och skapade långvariga hinder för politisk försoning mellan de etniska grupperna i Bosnien och Hercegovina.

E.  Massakern i Srebrenica erkändes som folkmord av både Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (Icty) i överklagan av domen i mål IT-99-33 av den 19 april 2004, åklagaren mot Radislav Krstić, och Internationella domstolen i målet angående tillämpningen av konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord (Bosnien och Hercegovina mot Serbien och Montenegro) av den 27 februari 2007, s. 127, § 297 (Internationella domstolen).

F.  De bosnienserbiska trupperna begick en mängd brott enligt Genèvekonventionen mot civilbefolkningen i Srebrenica. Bland annat deporterades tusentals kvinnor, barn och äldre, och ett stort antal kvinnor våldtogs.

G.  Trots de ansträngningar som gjorts för att hitta och gräva upp massgravar och enskilda gravar, har kropparna tillhörande närmare 1 200 män och pojkar från Srebrenica ännu inte påträffats och identifierats.

H.  År 1999 förklarade FN:s generalsekreterare i sin rapport om Srebrenicas fall att FN hade misslyckats med att utföra sitt mandat, särskilt med avseende på skyddet av de så kallade säkra områdena, och är således medansvarigt.

I.  EU bygger på fredlig samexistens och nära samarbete mellan sina medlemmar. En av de främsta drivkrafterna för Europas integrationsprocess är viljan att förhindra nya krig och brott mot mänskligheten i Europa.

J.  Den 30 januari 2015 bekräftade Icty domsluten för fem höga bosnienserbiska arméofficerare som dömts för sin inblandning i folkmordet i Srebrenica 1995. Några av de dömda officerarna rapporterade direkt till den dåvarande ledaren för den bosnienserbiska armén, Ratko Mladić, som nu står inför rätta vid Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien, anklagad för brott, inklusive folkmord.

1.  Europaparlamentet uppmärksammar och hedrar minnet av samtliga offer för folkmordet i Srebrenica och för alla de ohyggligheter som utspelade sig där under kriget i f.d. Jugoslavien. Parlamentet uttrycker sitt deltagande i sorgen och sin solidaritet med offrens familjer, varav många inte har fått någon slutlig bekräftelse på vilket öde deras anhöriga gått till mötes.

2.  Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag folkmordet i Srebrenica. Parlamentet fastslår härmed att sådana fruktansvärda brott aldrig mer får begås och att det kommer att göra allt som står i dess makt för att förhindra att detta upprepar sig. Parlamentet tar avstånd från allt förnekande och all relativisering av folkmordet.

3.  Europaparlamentet framhåller att politiska företrädare för Bosnien och Hercegovina måste erkänna det som varit för att på ett framgångsrikt sätt kunna arbeta för en bättre framtid för samtliga medborgare i landet. Parlamentet understryker den viktiga roll som grannländerna, religiösa auktoriteter, det civila samhället, konsten, kulturen, medierna och utbildningssystemet har i denna svåra process.

4.  Europaparlamentet understryker betydelsen av Ictys arbete och behovet av att vidta alla de åtgärder som är nödvändiga för att påskynda rättegångar och överklaganden och att avsluta dem utan onödigt dröjsmål. Parlamentet upprepar att det borde ges större uppmärksamhet åt krigsförbrytarrättegångar som lagförs på hemmaplan.

5.  Europaparlamentet bekräftar EU:s engagemang för det europeiska perspektivet och den vidare anslutningsprocessen i Bosnien och Hercegovina och alla länder på västra Balkan. Parlamentet anser att regionalt samarbete och den europeiska integrationsprocessen är det bästa sättet att främja försoning och övervinna hat och splittring.

6.  Europaparlamentet efterlyser utarbetandet av utbildnings- och kulturprogram som gör det lättare att förstå orsakerna till sådana grymheter och ökar medvetenheten om behovet av att främja fred och mänskliga rättigheter och tolerans mellan religioner. Parlamentet uttrycker sitt stöd för organisationer i civilsamhället, till exempel organisationen Srebrenica- och Žepa-enklavernas mödrar, för deras centrala roll i att öka medvetenheten och bygga en bredare grund för försoning mellan alla medborgare i landet.

7.  Europaparlamentet beklagar att FN:s säkerhetsråd, som har huvudansvaret för upprätthållande av internationell fred och säkerhet, inte antog någon resolution om folkmordet i Srebrenica. Det är särskilt beklagligt eftersom Internationella domstolen, FN:s främsta rättsliga organ, har fastställt att de brott som begicks i Srebrenica utgjorde folkmord.

8.  Europaparlamentet välkomnar varmt det enhälligt fattade beslutet av Bosnien och Hercegovinas presidentråd att förklara den 11 juli som sorgedag i Bosnien och Hercegovina.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, regeringarna i medlemsstaterna, regeringen och parlamentet i Bosnien och Hercegovina och dess enheter samt till regeringarna och parlamenten i länderna på västra Balkan.

(1) EUT C 157 E, 6.7.2006, s. 468.
(2) EUT C 46 E, 24.2.2010, s. 111.


Kambodjas förslag till lagstiftning om icke-statliga organisationer och fackföreningar
PDF 166kWORD 298k
Europaparlamentets resolution av den 9 juli 2015 om Kambodjas förslag till lagstiftning om icke-statliga organisationer och fackföreningar (2015/2756(RSP))
P8_TA(2015)0277RC-B8-0689/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Kambodja,

–  med beaktande av uttalandet av den 22 juni 2015 från FN:s särskilda rapportör om rätten till frihet att delta i fredliga sammankomster och till föreningsfrihet,

–  med beaktande av de avslutande iakttagelserna av den 27 april 2015 från FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna om den andra återkommande rapporten om Kambodja,

–  med beaktande av FN:s särskilda rapportörs rapport av den 15 augusti 2014 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Kambodja,

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) olika konventioner, i synnerhet nr 87 om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten och nr 98 om organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna av den 10 december 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av samarbetsavtalet från 1997 mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Kambodja,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det dynamiska civila samhället i Kambodja – i synnerhet aktivister som arbetar med markrättighetsfrågor, fackföreningsmedlemmar, journalister och medlemmar av oppositionspartierna – har haft en viktig korrigerande roll.

B.  Den 5 juni 2015 antog Kambodjas regering förslaget till lagen om föreningar och icke-statliga organisationer. Lagförslaget översändes till Kambodjas nationalförsamling för översyn den 16 juni 2015.

C.  EU är Kambodjas största partner i fråga om utvecklingsbistånd med ett nytt anslag på 410 miljoner euro för perioden 2014–2020. EU stöder en rad initiativ på människorättsområdet som utförs av kambodjanska icke-statliga organisationer och andra organisationer i det civila samhället, och unionen har även övervakat val på nationell och kommunal nivå och stöttat valprocessen. Kambodja är mycket beroende av utvecklingsbistånd.

D.  FN:s särskilda rapportör för rätten till frihet att delta i fredliga sammankomster och till föreningsfrihet har konstaterat att det civila samhället i Kambodja har uteslutits från lagstiftningsprocessen i samband med utarbetandet av lagen om föreningar och icke-statliga organisationer.

E.  Åtskilliga erkända icke-statliga organisationer har påpekat att lagen om föreningar och icke-statliga organisationer är resultatet av tidigare försök att anta en lag som skulle innebära obefogade restriktioner för förenings- och yttrandefriheten och skapa rättsliga grunder för att godtyckligt kunna stänga ner eller förhindra att icke-statliga organisationer som inte är politiskt önskvärda, bland annat de som anlitar människorättsförsvarare, registrerar sig, men dessa försök har senare dragits tillbaka efter påtryckningar från den inhemska och internationella oppositionen.

F.  I Kambodjas konstitution garanteras yttrandefriheten i artikel 41 och rätten till politiskt deltagande i artikel 35.

G.  Rätten att delta i fredliga sammankomster garanteras i Kambodjas konstitution, i artikel 20 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och i artikel 21 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

H.  I den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter garanteras rätten att delta i utövandet av offentliga uppdrag i artikel 25 och rätten till föreningsfrihet, som garanteras av artikel 22 i denna konvention, utgör ett oumbärligt komplement och är ofta en inkörsport till sådant deltagande. Transparens och ansvar utgör centrala delar i en fungerande demokrati.

I.  Landet förväntas förlora 600–700 miljoner US-dollar per år i utvecklingsprojekt när lagen väl har antagits. Lagen om föreningar och icke-statliga organisationer skulle innebära budgetbegränsningar som skulle utgöra ett hot mot internationella icke-statliga organisationers möjlighet att genomföra kostnadseffektiva projekt.

J.  Förslaget till lagen om fackföreningar skulle kränka organisationsrätten och allvarligt begränsa rättigheterna för oberoende fackföreningar, inklusive de fackföreningar som redan finns. Lagförslaget innehåller ett oskäligt högt tröskelvärde för hur stor andel av arbetstagarna som måste gå med i fackföreningen innan en fackförening kan grundas (20 %). I lagförslaget ges tjänstemän från arbetsmarknadsdepartementet omfattande befogenheter i fråga om att godkänna strejker och återkalla fackföreningsregistreringar på ohållbara grunder och utan någon rättsligt korrekt process. Lagförslaget utesluter hushållsanställda från rätten att ansluta sig till fackföreningar och ställer krav på läskunnighet för fackföreningsledare, vilket diskriminerar kvinnor och utlänningar, det förbjuder kontakter med icke-statliga organisationer och fastställer ineffektiva låga böter för arbetsgivare som bryter mot arbetslagstiftningen.

K.  Sedan samrådet i maj 2014, då lokala grupper för arbetstagares rättigheter bjöds in att delta, har de kambodjanska myndigheterna inte hållit något offentligt samråd om efterföljande utkast till detta lagförslag. I regeringstjänstemäns återkommande uttalanden i medierna har det meddelats att fackföreningslagen kommer att antas 2015.

L.  Ungefär 5 000 icke-statliga organisationer finns registrerade i Kambodja och de tillhandahåller stöd på områden som t.ex. mänskliga rättigheter, hälso- och sjukvård, det civila samhället och jordbruk.

M.  Den 16 juni 2015 meddelade premiärminister Hun Sen vid ett möte med EU:s ambassadör i Kambodja, Jean-François Cautain, att nationalförsamlingen avsåg att hålla ett samråd om förslaget till lagen om icke-statliga organisationer, och uttalade sin önskan om att involvera det civila samhället och utvecklingspartner i detta samråd.

1.  Europaparlamentet vädjar till Kambodjas regering att dra tillbaka förslaget till lagen om föreningar och icke-statliga organisationer.

2.  Europaparlamentet vädjar till den kambodjanska regeringen att erkänna den legitima och nyttiga roll som spelas av det civila samhället, fackföreningarna och den politiska oppositionen för att bidra till Kambodjas allmänna ekonomiska och politiska utveckling. Parlamentet påminner om att det civila samhället är en av huvudpelarna i ett lands utveckling. Parlamentet betonar att lagen om föreningar och icke-statliga organisationer bör garantera en positiv miljö för det civila samhället som bidrar till Kambodjas utveckling.

3.  Europaparlamentet uppmanar Kambodjas regering att dra tillbaka förslaget till lagen om fackföreningar, att offentligt redogöra för det nuvarande förslaget och att rådfråga sakkunniga och fackföreningsmedlemmar för att se över det, i enlighet med internationell rätt och ILO:s konventioner, i synnerhet nr 87 om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten och nr 98 om organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten, innan förslaget läggs fram på nytt.

4.  Europaparlamentet stöder FN:s särskilda rapportörs uttalande om att sådan lagstiftning endast får antas genom ett heltäckande, deltagande förfarande som är tillräckligt inkluderande för att garantera att alla aktörer är engagerade i dess innehåll.

5.  Europaparlamentet begär att det civila samhället och den kambodjanska befolkningen ska ges tillräckligt med tid för en översyn och ett samråd om all lagstiftning så att de kan lägga fram synpunkter för sina folkvalda representanter innan man röstar om lagstiftningen.

6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft att alla lagstiftningsförslag bör respektera de internationellt erkända rättigheterna till yttrande-, förenings- och mötesfrihet, vilka Kambodja har åtagit sig att respektera genom att ratificera den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, och att de inte bör införa onödiga begränsningar för det civila samhällets förmåga att arbeta på ett effektivt och fritt sätt.

7.  Europaparlamentet uppmanar Kambodjas regering att fortsatt stärka demokratin, rättsstaten och respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, i synnerhet yttrande- och mötesfriheten.

8.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att stödja uppmaningen att dra tillbaka förslaget till lagstiftning om föreningar och icke-statliga organisationer och förslaget till lagstiftning om fackföreningar samt att utan dröjsmål ta upp denna fråga med Kambodjas regering.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, sekretariatet för Sydostasiatiska nationers förbund (Asean), FN:s råd för mänskliga rättigheter samt regeringen och nationalförsamlingen i Konungariket Kambodja.


Demokratiska republiken Kongo, särskilt fallet med två fängslade människorättsaktivister, Yves Makwambala och Fred Bauma
PDF 175kWORD 305k
Europaparlamentets resolution av den 9 juli 2015 Demokratiska republiken Kongo, särskilt fallet med två fängslade människorättsaktivister, Yves Makwambala och Fred Bauma (2015/2757(RSP))
P8_TA(2015)0278RC-B8-0690/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Demokratiska republiken Kongo, särskilt den av den 12 september 2013(1), och av resolutionen till denna från den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen,

–  med beaktande av uttalandena från Europeiska utrikestjänstens talesperson av den 21 januari 2015 om situationen i Demokratiska republiken Kongo,

–  med beaktande av uttalandena från EU:s delegation till Demokratiska republiken Kongo om människorättssituationen i landet, särskilt det av den 11 februari 2015,

–  med beaktande av EU:s årliga rapport om mänskliga rättigheter och demokrati som antogs av rådet den 22 juni 2015,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 19 januari 2015 om Demokratiska republiken Kongo,

–  med beaktande av uttalandet av den 22 januari 2015 från de internationella sändebuden till området kring de stora sjöarna om situationen i Demokratiska republiken Kongo,

–  med beaktande av den gemensamma presskommunikén av den 12 februari 2015 från Afrikanska unionens särskilda rapportör om människorättsförsvarare och Afrikanska unionens särskilda rapportör om fängelser och interneringsförhållanden i Afrika om människorättssituationen efter händelserna i samband med ändringen av vallagen i Demokratiska republiken Kongo,

–  med beaktande av Cotonouavtalet, som undertecknades i juni 2000,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare och EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter vad gäller yttrandefrihet på och utanför internet,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948 och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter, som Demokratiska republiken Kongo ratificerade 1982,

–  med beaktande av Demokratiska republiken Kongos konstitution, särskilt artiklarna 22, 23, 24 och 25,

–  med beaktande av uppropet ”Free Filimbi-aktivister” som lanserades av fler än 200 människorättsgrupper den 15 juni 2015,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Mellan den 19 och 21 januari 2015 utbröt rikstäckande protester mot ett förslag till vallag som skulle ha gjort det möjligt att förlänga presidentens mandat, vilket går emot bestämmelserna i konstitutionen, och krävt en folkräkning innan nationella val hålls, vilket skulle kunna bli en mycket långdragen process.

B.  Enligt myndigheterna dog 27 människor i samband med protesterna, även om andra källor rapporter 42 döda, samtidigt som 350 människor greps, varav några fortfarande sitter i fängelse utan rättegång, eller utsattes för påtvingade försvinnanden.

C.  Under protesterna i januari 2015 stängde regeringen ner de internetbaserade och mobila textmeddelandetjänsterna.

D.  I slutändan omfattade inte den vallag som antogs av parlamentet den kontroversiella bestämmelsen.

E.  Så snart protesterna inleddes började myndigheterna slå ner på människorättsaktivister och oppositionspolitiker som fredligt hade protesterat mot bestämmelsen, bl.a. Christopher Ngoyi, Jean-Claude Muyambo, Vano Kiboko and Cyrille Dowe, som fortfarande är anhållna på vad som förefaller vara politiskt motiverade grunder.

F.  Den 15 mars 2015 grep och anhöll Demokratiska republiken Kongos nationella säkerhetstjänst (ANR), utan grund, över 30 människor under lanseringen av den prodemokratiska ungdomsrörelsen Filimbi, däribland internationella deltagare och kongolesiska aktivister, musiker, affärsfolk och journalister.

G.  De flesta av aktivisterna och anhängarna släpptes och utlänningarna utvisades ur landet, men Yves Makwambala och Fred Bauma hålls fortfarande i Makala-fängelset i Kinshasa. De anklagas för att tillhöra en sammanslutning som skapats för att attackera människor och egendom, konspirera mot statschefen och försöka att antingen förstöra eller ändra den ”konstitutionella ordningen” samt att uppvigla människor till att ta till vapen mot statsmakten. Myndigheterna har också anklagat Fred Bauma för att ha stört freden, och Yves Makwambala för att offentligt ha förorättat statschefen i samband med att de utövade sin yttrandefrihet, sin rätt att delta i fredliga sammankomster och sin föreningsfrihet.

H.  Filimbi skapades som en plattform för att uppmuntra unga kongoleser att på ett fredligt och ansvarsfullt sätt utöva medborgerliga skyldigheter.

I.  I Goma (i östra Demokratiska republiken Kongo) grep myndigheterna i mars och april 2015 minst 15 aktivister från Lucha-ungdomsrörelsen som fredligt demonstrerade för att begära frigivningen av deras kolleger som är frihetsberövade i Kinshasa. Aktivisterna släpptes sedan. Fyra av dessa aktivister är anklagade för att ha uppviglat till olydnad mot myndigheterna.

J.  Den 27 mars 2015 inrättade Demokratiska republiken Kongos nationalförsamling ett parlamentariskt informationsuppdrag för att samla in uppgifter och rapportera om gripandena. Uppdraget kom i sin rapport fram till att det inte fanns några bevis för att Filimbi-ledarna och deltagarna har varit inblandade i, eller hade planerat, några terroristhandlingar eller våldsamma brott, och efterlyste en politisk lösning för att de omedelbart skulle släppas.

K.  Den 15 juni 2015 begärde fjorton internationella organisationer och 220 kongolesiska människorättsorganisationer att två av aktivisterna omedelbart och villkorslöst skulle släppas.

L.  I detta sammanhang upptäcktes en massgrav med uppskattningsvis 421 kroppar i Maluku, ca 8 mil från centrala Kinshasa.

M.  Justitieministern medgav nyligen att Demokratiska republiken Kongos rättsväsende är behäftat med många problem, inklusive klientelism, handel med inflytande, korruption, straffrihet och obalans i rättsliga beslut.

N.  Pressfriheten begränsas av hot och attacker mot journalister, och många medier har stängts eller censurerats illegalt.

O.  Nästa val i landet är planerat att hållas i november 2016, och svårigheterna är stora vad gäller organisation och finansiering.

P.  Det civila samhället spelade en viktig roll i Demokratiska republiken Kongo i samband med den politiska övergången 2003, valen 2006 och 2011, översynen av gruvavtalen, uteslutandet av landet från utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet 2013 och utarbetandet av 2013 års vallag och av lagstiftning mot sexuellt våld.

Q.  Regeringens reaktion på civilsamhällets engagemang är ett försök att behandla aktivister och opinionsbildande organisationer på samma sätt som politiska motståndare för att försvåra för det.

R.  I juni 2104 sände EU ett uppföljande valobservatörsuppdrag som påpekade behovet av att uppdatera röstlängden, skapa förutsättningar för rättvis konkurrens mellan kandidater och stärka skyddet för de allmänna friheterna, valtvistsystemet och kampen mot straffrihet.

S.  Det nationella vägledande programmet 2014–2020 för Demokratiska republiken Kongo, som finansierats med 620 miljoner euro ur den elfte Europeiska regionala utvecklingsfonden, prioriterar förstärkta styrelseformer och rättsstaten, inbegripet reformer av rättsväsendet, polisen och armén.

1.  Europaparlamentet beklagar förlusten av liv och det godtyckliga våldet mot och gripandena av demonstranter under protesterna i januari 2015, tillsammans med nedslaget mot aktivister och politiska motståndare, särskilt de händelser som inträffade i samband med lanseringen av Filimbi-rörelsen i mars 2015.

2.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Demokratiska republiken Kongo att omedelbart och villkorslöst släppa Yves Makwambala och Fred Bauma, och att dra tillbaka alla anklagelser mot dem och mot alla andra aktivister, samvetsfångar och politiska motståndare som godtyckligen har gripits och som är frihetsberövade endast på grund av sina politiska åsikter eller för att de har deltagit i fredlig verksamhet.

3.  Europaparlamentet stöder Demokratiska republiken Kongos nationalförsamlings uppmaning till en snabb politisk lösning som gör att medlemmar av Filimbi och andra fredliga civilsamhällesorganisationer kan utöva sin yttrandefrihet och föreningsfrihet utan att behöva frukta förföljelse.

4.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck myndigheterna att se till att de gripna, varken nu eller tidigare, har utsatts för tortyr eller misshandel och att garantera deras fulla skydd och deras möjlighet att träffa anhöriga och advokater.

5.  Europaparlamentet anser att det faktum att ANR har hållit de gripna i förvar utan åtal i över 48 timmar och förvägrat dem tillgång till juridiskt bistånd och inte har ställt dem inför en behörig rättslig myndighet är en grov kränkning av rättigheter som är inskrivna i landets konstitution.

6.  Europaparlamentet uppmanar Demokratiska republiken Kongos regering att tillsammans med internationella partner inleda en grundlig och transparent utredning av händelserna i januari och mars 2105, och begär att alla olagliga handlingar och förvägranden av rättigheter eller friheter ska identifieras. Parlamentet framhåller att tjänstemän som misstänks för att ha kränkt rättigheter eller friheter som är inskrivna i nationella och internationella texter måste ställas inför rätta.

7.  Europaparlamentet är djupt oroat över de fortgående försöken att begränsa yttrandefriheten, rätten att delta i fredliga sammankomster och föreningsfriheten och myndigheternas alltfler kränkningar av dessa friheter. Det krävs nämligen ett lämpligt politiskt klimat om man ska lyckas genomföra ett framgångsrikt val i Demokratiska republiken Kongo nästa år.

8.  Europaparlamentet anser det vara synnerligen beklagligt att dessa kränkningar specifikt riktar sig mot oppositionsledare och ungdomsrörelser.

9.  Europaparlamentet uppmanar Demokratiska republiken Kongos myndigheter att se till att ovan nämnda friheter omedelbart och villkorslöst respekteras, särskilt under valperioden, vilket garanteras i landets konstitution och i internationell människorättslagstiftning.

10.  Europaparlamentet påminner om att respekt för politisk mångfald och opposition, och fullt utövande av yttrandefriheten, rätten att delta i fredliga sammankomster, föreningsfriheten och informationsfriheten, som är inskrivna i konstitutionen, är en förutsättning för trovärdiga och demokratiska val som alla får delta i och som hålls i utsatt tid. Parlamentet framhåller att sådana garantier är av största vikt i en del av området kring de stora sjöarna som är särskilt eldfängd, och också är beroende av ett framgångsrikt genomförande av freds-, säkerhets- och samarbetsavtalet från Addis Abeba. Parlamentet stöder i detta sammanhang de insatser som görs av de särskilda sändebuden till området kring de stora sjöarna.

11.  Europaparlamentet uppmuntrar Demokratiska republiken Kongos parlament och senat, och dess president, Joseph Kabila, att genomföra alla nödvändiga åtgärder för att befästa demokratin och se till att alla politiska krafter, rörelser i det civila samhället och prodemokratiska rörelser som uttrycker den kongolesiska nationens vilja verkligen deltar i landets styrning på grundval av konstitutionella och lagliga bestämmelser samt fria och rättvisa val.

12.  Europaparlamentet uppmuntrar utvecklingen av sådana plattformar som Filimbi som ger prodemokratiska grupper en röst och gynnar unga människors deltagande i ett valförfarande från vilket de orättvist har varit uteslutna.

13.  Europaparlamentet erinrar om de åtaganden som Demokratiska republiken Kongo gjort inom ramen för Cotonouavtalet om att respektera demokratin, rättsstaten och människorättsprinciperna, vilket omfattar yttrandefrihet och mediefrihet, goda styrelseformer och insyn i det politiska ämbetet. Parlamentet uppmanar med eftertryck Demokratiska republiken Kongo att respektera dessa bestämmelser i enlighet med artiklarna 11 b, 96 och 97 i Cotonouavtalet, och uppmanar kommissionen att i annat fall inleda relevant förfarande i enlighet med artiklarna 8, 9 och 96 i Cotonouavtalet.

14.  Europaparlamentet framhåller att formen och storleken på ytterligare EU-stöd till valförfarandet i Demokratiska republiken Kongo måste vara underställda de framsteg som görs i genomförandet av rekommendationerna från EU:s valobservatörsuppdrag 2011 och det uppföljande uppdraget 2014, respekten för tidsplanen för valet och framläggandet av en trovärdig budget.

15.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck EU:s delegation att övervaka utvecklingen och att använda sig av alla lämpliga verktyg och instrument, inklusive det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, för att stödja människorättsförsvarare och prodemokratiska rörelser.

16.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck de rättsliga myndigheterna i Demokratiska republiken Kongo att bevisa att de står fria från allt politiskt inflytande och att säkerställa skyddet för rättigheter som erkänns av rättsliga instrument, såsom tillgång till rättslig prövning och rätten till en rättvis rättegång.

17.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck myndigheterna i Demokratiska republiken Kongo att sluta att underskatta betydelsen av massgraven i närheten av Kinshasa, och upprepar EU:s och FN:s uppmaning att det ska genomföras en snar, transparent och trovärdig utredning för att lugna de anhöriga till saknade personer och få slut på de många påståendena.

18.  Europaparlamentet fördömer det olagliga stängandet och den oriktiga censureringen av medierna liksom den tillfälliga stängningen av telekommunikationerna.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Afrikanska unionen, regeringarna i länderna i området kring de stora sjöarna, Demokratiska republiken Kongos president, premiärminister och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s människorättsråd och den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0388.


Bahrain, särskilt fallet med Nabeel Rajab
PDF 175kWORD 305k
Europaparlamentets resolution av den 9 juli 2015 om Bahrain, framför allt fallet med Nabeel Rajab (2015/2758(RSP))
P8_TA(2015)0279RC-B8-0703/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Bahrain, framför allt av den 6 februari 2014, särskilt fallen med Nabeel Rajab, Abdulhadi al-Khawaja och Ibrahim Sharif(1),

–  med beaktande av uttalandet av den 17 juni 2015 från talespersonen för kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om domen mot al-Wefags generalsekreterare Ali Salman i Bahrain,

–  med beaktande av det 24:e gemensamma råds- och ministermötet mellan Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) och EU i Doha i Qatar den 24 maj 2015,

–  med beaktande av beslutet från Arabförbundets ministerråd som sammanträdde den 1 september 2013 i Kairo om att inrätta en panarabisk domstol för mänskliga rättigheter i Bahrains huvudstad Manama,

–  med beaktande av den detaljerade rapporten om hur Bahrains regering genomfört rekommendationerna från Bahrains oberoende undersökningskommission från februari 2014 och av den uppdatering av den allmänna återkommande utvärderingen som Bahrains regering framlagt i september 2014,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, konventionen om barnets rättigheter samt Arabiska stadgan om mänskliga rättigheter, i vilka alla Bahrain är part,

–  med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer om försvarare av de mänskliga rättigheterna, vilka godkändes av rådet och reviderades 2008,

–  med beaktande av FN:s konvention om begränsning av statslöshet,

–  med beaktande av EU:s nya strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter, som strävar efter att ställa skyddet och övervakningen av mänskliga rättigheter i centrum för all EU-politik och där det ingår ett särskilt avsnitt om skyddet av försvarare av de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av det besök som EU:s särskilde representant för mänskliga rättigheter, Stavros Lambrinidis, avlade i Bahrain i slutet av maj 2015,

–  med beaktande av artiklarna 5 och 19 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Bahrain har utlovat att göra framsteg med sina reformer av situationen för de mänskliga rättigheterna, efter det att Bahrains oberoende undersökningskommission offentliggjort sin rapport den 23 november 2011 och sin uppföljningsrapport den 21 november 2012.

B.  Det är uppmuntrande att Bahrain inrättat ett ombudsmannaämbete vid inrikesministeriet, en kommission för fångars och frihetsberövades rättigheter och en enhet för särskilda undersökningar. Dessa institutioner bör bli mer opartiska, transparenta och oberoende av regeringens institutioner.

C.  Sedan uppropet 2011 har Bahrains myndigheter alltmer tillgripit repressiva åtgärder mot civilsamhällesaktivister och den fredliga oppositionen. Den 10 juni 2014 undertecknade 47 stater, bland dem EU:s alla 28 medlemsstater, ett gemensamt uttalande vid den 26:e sessionen i FN:s råd för mänskliga rättigheter och gav uttryck för allvarliga farhågor för situationen för de mänskliga rättigheterna i Bahrain. I det gemensamma uttalandet påtalades uttryckligen områden som inger farhågor, bland annat långa straff för dem som utövat rätten att fritt hålla fredliga sammankomster och föreningsrätten, bristen på tillräckliga garantier för en rättvis rättegång, undertryckandet av demonstrationer, de fortsatta trakasserierna av och fängelsestraffen mot personer som utövar sin rätt till åsikts- och yttrandefrihet, misshandel och tortyr i anläggningar för frihetsberövade, godtyckligt fråntagande av medborgarskap utan korrekt rättsliga förfarande och otillräcklig ansvarsskyldighet för dem som gjort sig skyldiga till kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

D.  Den bahrainska försvararen av de mänskliga rättigheterna, Nabeel Rajab, som är ordförande för Bahrains centrum för mänskliga rättigheter, biträdande sekreterare för Internationella federationen för mänskliga rättigheter samt ledamot av den rådgivande kommittén för avdelningen för Mellanöstern inom organisationen Human Rights Watch dömdes till sex månaders fängelse bara för fredligt utövande av yttrandefriheten. Nabeel Rajab greps den 1 oktober 2014 efter att han besökt Europaparlamentets underutskott för mänskliga rättigheter och anklagades för att ha lagt ut twittermeddelanden där en grupp av hans landsmän påstods samarbeta med IS/Daesh. Han åtalades för missfirmelse av offentlig institution och av försvarsmakten. FN:s arbetsgrupp för godtyckligt frihetsberövande betecknade i november 2013 Nabeel Rajabs frihetsberövande som godtyckligt.

E.  Nabeel Rajab har avtjänat ett flertal fängelsestraff efter det att Bahrains centrum för mänskliga rättigheter grundades 2002. Nabeel Rajab är ställd inför ytterligare anklagelser med anknytning till sin yttrandefrihet och löper för närvarande risk att dömas till 10 års fängelse eftersom han påstås ha gjort sig skyldig till ”missfirmelse av lagstiftande organ” och ”ryktesspridning i krigstid”.

F.  Liksom Nabeel Rajab har flera andra försvarare av de mänskliga rättigheterna, såsom Naji Fateel, den danske försvararen av de mänskliga rättigheterna Abdulhadi al-Khawaja, den svenske politiske aktivisten Mohammed Habib al-Muqdad och andra inom den så kallade Bahrain 13, berövats sin frihet, utsatts för trakasserier av rättsväsendet i Bahrain, satts i fängelse och avtjänar långa straff eller livstidsstraff såsom direkta repressalier för sitt arbete med att försvara de mänskliga rättigheterna. Flertalet av dem lär ha utsatts för våld, misshandel och fysisk eller psykisk tortyr.

G.  Enligt Bahrains centrum för mänskliga rättigheter har över 3 000 personer godtyckligt frihetsberövats. Många av dem är försvarare av de mänskliga rättigheterna som satts i fängelse och avtjänar långa straff eller livstidsstraff såsom direkta repressalier för sina verksamheter. Flertalet av dem lär ha utsatts för våld, misshandel och fysisk eller psykisk tortyr.

H.  Den 16 juni 2015 dömdes generalsekreteraren för Bahrains huvudsakliga oppositionsparti al-Wefaq, Sheikh Ali al-Salman, till fyra års fängelse i samband med regeringsfientliga protester som utspelat sig under 2011, vid den tidpunkt då folkresningarna under den ”arabiska våren” i regionen kulminerade. Domstolen sägs ha hindrat hans advokater att lägga fram muntliga argument och de har inte heller fått något rimligt tillfälle att gå igenom bevisen. En grupp oberoende FN-experter, som ingår som en del av de så kallade särskilda förfarandena vid FN:s råd för mänskliga rättigheter, har med kraft uppmanat Bahrains myndigheter att frige Sheikh Ali al-Salman.

I.  Alltsedan 2012 har Bahrain missbrukat lagstiftningen mot terrorism för att godtyckligt frånta aktivister och oppositionsmedlemmar deras medborgarskap såsom repressalier för att de är oliktänkande, och detta har också drabbat minst 9 underåriga. Enligt ett flertal rapporter fråntogs bara under 2015 över 100 aktivister, protestdeltagare och politiker sitt medborgarskap, så att många av dem blev statslösa, vilket strider mot FN:s konvention om begränsning av statslöshet.

J.  Sedan 2011 har dödsstraffet allt oftare kommit att tillämpas i politiskt motiverade fall. Minst sju personer har dömts till döden i politiska fall sedan 2011 och fyra av dem fick sin dödsdom under 2015.

K.  Bahrains oberoende undersökningskommission, som inrättades med stöd av en kunglig förordning för att undersöka och rapportera om vad som hände i Bahrain i februari 2011, har lagt fram en rad rekommendationer om mänskliga rättigheter och politiska reformer. Framsteg har visserligen gjorts med översynen av rättsväsendet och brottsbekämpningen, men regeringen har inte fullständigt genomfört de viktigaste av kommissionens rekommendationer, framför allt att protestledare som dömts för att de utövat sin rätt till yttrandefrihet och till att hålla fredliga sammankomster ska friges. Försoningssamtalen, den så kallade nationella dialogen, har råkat in i ett dödläge. Vissa grupper är fortfarande inte representerade i det politiska systemet och säkerhetsstyrkorna är inte ansvariga inför någon.

1.  Europaparlamentet vill att åtalen ska läggas ned mot alla försvarare av de mänskliga rättigheterna, politiska aktivister och andra personer som frihetsberövats och anklagats för påstådda kränkningar med anknytning till rättigheterna till yttrandefrihet, fredliga sammankomster och föreningsfrihet, och att de omedelbart och villkorlöst ska friges, inklusive Nabeel Rajab, Sheikh Ali Salman och ”Bahrain 13”.

2.  Europaparlamentet erkänner åtagandena från Bahrains myndigheter om att genomföra rekommendationerna från Bahrains oberoende undersökningskommission från 2011 och från FN:s allmänna återkommande utvärdering av Bahrain, liksom rekommendationer som gjorts av andra FN-mekanismer, tillsammans med att landet nyligen frigett ett antal fångar som anklagats för brott med anknytning till sin politiska tillhörighet och åsikter som de uttryckt. Parlamentet uppmanar med kraft Bahrains regering att snabbt genomföra alla rekommendationerna i rapporten från Bahrains oberoende undersökningskommission och den allmänna återkommande utvärderingen, att få slut på alla övergrepp mot de mänskliga rättigheterna samt att, i överensstämmelse med Bahrains internationella skyldigheter på de mänskliga rättigheternas område, respektera mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

3.  Europaparlamentet uttrycker allvarliga farhågor över att Bahrains lagar mot terrorism missbrukats för kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bland annat genom fråntagande av medborgarskap.

4.  Europaparlamentet fördömer den fortgående användningen av tortyr och annan grym, förnedrande behandling eller bestraffning mot fångar, fredliga protestdeltagare och oppositionsmedlemmar och uppmanar med kraft Bahrains regering att fullgöra sina skyldigheter och åtaganden enligt FN-konventionen mot tortyr.

5.  Europaparlamentet uppmanar Bahrains regering att samarbeta med FN:s särskilda rapportörer (framför allt om tortyr, mötesfrihet, domares och advokaters oberoende och om försvarare av de mänskliga rättigheterna) och gå ut med en stående inbjudan till dem.

6.  Europaparlamentet noterar den bahrainska regeringens pågående insatser för att reformera strafflagsförfarandena och de rättsliga förfarandena och uppmuntrar till en fortsättning av processen. Parlamentet uppmanar med kraft Bahrains regering att göra allt för att garantera ett opartiskt och rättvist rättsväsende, se till att rättegångarna är rättvisa och garantera oberoendet för sin ombudsman liksom för enheten för särskilda undersökningar och för den nationella institutionen för mänskliga rättigheter.

7.  Europaparlamentet uppmanar till omedelbar ratificering av det fakultativa protokollet till konventionen mot tortyr, det andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, vilket syftar till dödsstraffets avskaffande, konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden och den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar.

8.  Europaparlamentet uppmanar Bahrains myndigheter att fortsätta dialogen om nationell samstämmighet för att nå fram till en varaktig nationell försoning som omfattar alla och till hållbara politiska lösningar på krisen. Parlamentet konstaterar att legitim och fredlig kritik fritt bör få komma till uttryck i en hållbar politisk process och erinrar Bahrains myndigheter att det bör ingå som ett ofrånkomligt inslag i varje trovärdig strategi för nationell försoning och hållbar reform att den shiitiska majoriteten och dess fredliga politiska företrädare får medverka på grundval av människovärde, respekt och rättvisa.

9.  Europaparlamentet välkomnar att oppositionsledaren Ibrahim Sharif i förtid frigetts från fängelse i juni 2015 efter det att han benådats av kungen. Parlamentet anser att detta är ett välkommet och viktigt steg i arbetet med att främja tillit och förtroende i Bahrain.

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att i alla sina kontakter med Bahrains regering fortsätta påpeka hur viktigt det är med reformer och försoning. Parlamentet stöder starkt att det inrättas en arbetsgrupp mellan EU och Bahrain för mänskliga rättigheter men konstaterar att en dialog om de mänskliga rättigheterna mellan EU och Bahrain inte kan ersätta en omfattande dialog mellan regeringen och oppositionen i Bahrain.

11.  Europaparlamentet konstaterar de rekommendationer som lagts fram av ombudsmannen, kommissionen för fångars och frihetsberövades rättigheter och den nationella institutionen för mänskliga rättigheter, framför allt om frihetsberövades rättigheter och om hur de har det i fängelserna, inklusive påståendena om att de misshandlats. Parlamentet uppmanar dessa organ att fortsätta sitt oberoende, opartiska och insynsvänliga arbete och uppmanar Bahrains myndigheter att fullständig genomföra dessa rekommendationer.

12.  Europaparlamentet efterlyser en snabb kollektiv insats från EU för att utveckla en heltäckande strategi för hur EU och kommissionen aktivt kan arbeta för att de frihetsberövade aktivisterna och samvetsfångarna ska friges. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att se till att EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter, framför allt om människorättsförsvarare och om tortyr, genomförs ordentligt av EU:s delegation i Riyadh och av medlemsstaternas ambassader i Bahrain och rapportera om genomförandet.

13.  Europaparlamentet vill att EU ska förbjuda export av tårgas och utrustning för kravallhantering till dess att den obehöriga användningen av dessa medel undersökts och dem som gjort sig skyldiga till sådan användning ställs till svars.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Konungariket Bahrains regering och parlament och medlemmarna av Gulfstaternas samarbetsråd.

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0109.


Situationen för två kristna pastorer i Sudan
PDF 166kWORD 298k
Europaparlamentets resolution av den 9 juli 2015 om situationen för två kristna pastorer i SudanEuropaparlamentet (2015/2766(RSP))
P8_TA(2015)0280RC-B8-0707/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Sudan,

–  med beaktande av rapporten av den 19 maj 2014 från experterna på mänskliga rättigheter, utfärdad enligt de särskilda förfarandena via FN:s råd för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948 och FN:s förklaring om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering grundad på religion eller övertygelse,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av Cotonouavtalet från 2000,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om religions- och trosfrihet från 2013,

–  med beaktande av Sudans nationella plan för mänskliga rättigheter som antogs 2013 och grundar sig på universalitetsprincipen och principen om alla människors lika värde,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner, särskilt resolutionerna nr 62/149 av den 18 december 2007, 63/168 av den 18 december 2008, 65/206 av den 21 december 2010, 67/176 av den 20 december 2012 och 3/69 av den 18 december 2014, om ett moratorium för tillämpningen av dödsstraffet, där de länder som har kvar dödsstraffet uppmanades införa ett moratorium på avrättningar, för att dödsstraffet skulle avskaffas,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Pastor Michael Yat från South Sudan Presbyterian Evangelical Church togs i förvar av Sudans nationella underrättelsetjänst (NISS) efter att han under ett besök i Sudan den 21 december 2014 predikat i Khartoum North Church, som ingår i Sudan Presbyterian Evangelical Church. Han greps omedelbart efter en predikan där han lär ha fördömt den omstridda försäljningen av mark och annan egendom som tillhör kyrkan, liksom också behandlingen av kristna i Sudan.

B.  Pastor Peter Yen Reith greps den 11 januari 2015 efter att han lämnat in en skrivelse till Sudans ämbetsverk för religiösa frågor och frågat efter pastor Michael och velat få veta mer om gripandet av honom.

C.  Bäggedera hölls utan kontakt med omvärlden till och med den 1 mars 2015 och den 4 maj 2015 åtalades de bägge för ett flertal brott enligt Sudans strafflag från 1991, bland dem samfällt begångna straffbara handlingar (artikel 21), undergrävande av landets författningsordning (artikel 51), krigföring mot staten (artikel 50), spionage (artikel 53), obehörigt utverkande eller röjande av officiella handlingar (artikel 55), uppvigling till hat (artikel 64), fredsstörande (artikel 69) och hädelse (artikel 125).

D.  De åtalspunkter som omfattas av artiklarna 50 och 53 är belagda med dödsstraff om de leder till fällande dom.

E.  Den 1 juli 2015 kom de sudanesiska myndigheterna för att förstöra en del av den fastighet där Bahri Evangelical Church verkar. Kyrkan advokat Mohamed Mustafa som också är de två gripna pastorernas advokat och pastor Hafez från Bahri Evangelical Church klagade på att statstjänstemannen förstörde orätt del av fastigheten. Bäggedera greps för hindrande av offentlig tjänsteman i ämbetsutövningen. Statstjänstemannen fortsatte att förstöra orätt del av fastigheten.

F.  Sedan södra Sudan utträdde ur Sudan 2011 har hotelserna mot kyrkoledare, skrämseltaktiken mot kristna befolkningsgrupper och förstörelsen av kyrkans egendom fortgått i allt snabbare takt i Sudan.

G.  12 unga kristna flickor från Nubabergen greps den 25 juni 2015 när de kom ut från en baptistkyrka och anklagades för att gå oanständigt klädda. Två av flickorna släpptes nästa dag utan att ha åtalats för något och de övriga 10 frigavs mot borgen.

H.  De kristna flickorna kommer att få stå inför rätta, åtalade enligt artikel 152 i Sudans strafflag där det står följande: ”Den som på offentlig plats begår en osedlig handling eller en handling som strider mot allmän moral eller som bär en klädedräkt som är osedlig eller strider mot allmän moral eller väcker allmän förargelse straffas med spöslitning med högst fyrtio rapp eller med böter eller med bäggedera.”

I.  Den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter, som Sudan har ratificerat, inkluderar rätten till liv och förbud mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande bestraffning eller behandling, men dödsstraff, amputering, spöstraff och andra kroppsliga bestraffningar tillämpas fortfarande i Sudan för flera brott.

J.  Det internationella samfundet måste ha kvar som ett av sina huvudsakliga mål att det införs ett universellt moratorium för dödsstraffet för att det helt och hållet ska avskaffas, såsom FN:s generalförsamling upprepade den 18 december 2014.

1.  Europaparlamentet uppmanar Sudans myndigheter att lägga ned alla åtal mot pastor Michael Yat och pastor Peter Yen Reith och yrkar på att de omedelbart och villkorlöst ska friges. Parlamentet uppmanar Sudans regering att under tiden se till att de bägge pastorerna, fram till dess att de friges, inte torteras eller misshandlas på annat sätt och att deras fysiska och psykiska okränkbarhet vederbörligen respekteras.

2.  Europaparlamentet uppmanar EU:s delegation i Sudan att övervaka rättegångsförfarandena och hjälpa pastorerna. Parlamentet uppmanar EU att gå i ledningen för att belysa och fördöma de allvarliga och utbredda kränkningar av mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt som förekommer i landet.

3.  Europaparlamentet påminner Sudans myndigheter om deras nationella och internationella skyldighet att skydda religions- och trosfriheten och bekräftar att religions-, samvets- och trosfrihet är en universell mänsklig rättighet som måste skyddas överallt och för alla. Parlamentet fördömer kraftfullt alla former av våld och trakasserier som hindrar rätten att ha eller inte ha eller anta en religion, som man själv vill, inklusive hot, fysiskt tvång eller straffpåföljder för att tvinga troende eller icke-troende att avsäga sig sin religion eller omvända sig.

4.  Europaparlamentet fördömer att de 12 kristna flickorna gripits och uppmanar Sudans regering att inställa förfarandena mot de tio flickor som ännu inte frikänts från anklagelserna

5.  Europaparlamentet uppmanar Sudans regering att upphäva all lagstiftning som diskriminerar på grundval av kön eller religion och att skydda minoritetsgruppernas religiösa identitet.

6.  Europaparlamentet fördömer trakasserierna mot kristna och inblandningen i kyrkornas angelägenheter och uppmanar med kraft Sudans regering att avhålla sig från allt sådant. Parlamentet uppmanar Sudan att upphäva lagarna mot avfall från religion och sluta stänga kyrkor och andra platser för religionsutövning.

7.  Europaparlamentet uppmanar Sudans regering att reformera landets rättssystem i enlighet med internationella standarder för mänskliga rättigheter för att skydda de grundläggande mänskliga rättigheterna och friheterna och garantera skydd av de mänskliga rättigheterna för varje enskild person, särskilt när det gäller diskriminering av kvinnor, minoritetsgrupper och missgynnade grupper.

8.  Europaparlamentet upprepar sitt fördömande av dödsstraffet under alla omständigheter och behovet av att det införs ett världsomfattande moratorium för att dödsstraffet ska avskaffas. Parlamentet uppmanar följaktligen Sudans regering att avskaffa dödsstraffet, liksom också spöstraffet, som fortfarande tillämpas, och att omvandla de dödsdomar som avkunnats.

9.  Europaparlamentet är djupt oroat över det växande förtrycket av politiska motståndare och fördömer med eftertryck beslutet av domstolen i Oumdourman av den 6 juli 2015 om att med omedelbar verkan utdöma 20 piskrapp mot Mastour Ahmed Mohamed, vice ordförande i kongresspartiet, och två andra av dess ledare, Assem Omar och Ibrahim Mohamed; Europaparlamentet uttalar sitt stöd för de insatser som görs, framför allt av FN, EU, Afrikanska unionen och trojkan (Förenta staterna, Norge och Storbritannien) för att uppnå en förhandlingslösning på situationen i Sudan och stöder det civila samhällets och oppositionspartiernas arbete för en fredsprocess med plats för alla.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Republiken Sudans regering, Afrikanska unionen, FN:s generalsekreterare, medordförandena i den gemensamma parlamentariska församlingen AVS-EU och det panafrikanska parlamentet (PAP).

Rättsligt meddelande