Index 
Antagna texter
Tisdagen den 8 september 2015 - StrasbourgSlutlig utgåva
ILO:s konvention om tvångsarbete: socialpolitik ***
 Begäran om upphävande av Janusz Korwin-Mikkes immunitet
 Korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen ***II
 Handel med sälprodukter ***I
 Kloning av djur som hålls och reproduceras för animalieproduktion ***I
 Situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2013–2014)
 Förfaranden och praxis för utfrågningarna av kommissionsledamöterna, lärdomar som kan dras av 2014 års omgång
 Mänskliga rättigheter och teknik i tredjeländer
 Skydd av EU:s ekonomiska intressen: På väg mot resultatbaserade kontroller av den gemensamma jordbrukspolitiken
 Familjeföretag i Europa
 Tillvaratagande av potentialen för forskning och innovation inom den blå ekonomin för att skapa sysselsättning och tillväxt
 Främjande av ungt företagande genom utbildning och yrkesutbildning
 En integrerad kulturarvsstrategi för Europa
 Uppföljning av det europeiska medborgarinitiativet Right2Water

ILO:s konvention om tvångsarbete: socialpolitik ***
PDF 236kWORD 60k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 september 2015 om utkastet till rådets beslut om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska unionens intresse ratificera 2014 års protokoll till Internationella arbetsorganisationens konvention om tvångsarbete från 1930, vad gäller frågor som rör socialpolitiken (06732/2015 – C8-0079/2015 – 2014/0259(NLE))
P8_TA(2015)0281A8-0243/2015

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (06732/2015),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet lagt fram i enlighet med artiklarna 153.2 jämförd med artikel 153.1 a och b, artikel 218.6 andra stycket a v och artikel 218.8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0079/2015),

–  med beaktande av 2014 års protokoll till Internationella arbetsorganisationens konvention om tvångsarbete från 1930,

–  med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och artikel 99.2 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0243/2015).

1.  Europaparlamentet godkänner utkastet till rådets beslut.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna.


Begäran om upphävande av Janusz Korwin-Mikkes immunitet
PDF 159kWORD 62k
Europaparlamentets beslut av den 8 september 2015 om begäran om upphävande av Janusz Korwin-Mikkes immunitet (2015/2102(IMM))
P8_TA(2015)0282A8-0229/2015

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den begäran om upphävande av Janusz Korwin-Mikkes immunitet som översändes den 13 mars 2015 av den allmänne åklagaren i Republiken Polen i samband med ett rättsligt förfarande som inletts av den kommunala polischefen i Piotrków Trybunalski, daterat den 9 mars 2015 (med ärendenummer SM.O.4151‑F.2454/16769/2014) och som tillkännagavs i kammaren den 15 april 2015,

–  efter att ha hört Janusz Korwin-Mikke i enlighet med artikel 9.5 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013(1),

–  med beaktande av artikel 105.2 i Republiken Polens författning och artiklarna 7b.1 och 7c.1 jämförda med artikel 10b i Polens lag av den 9 maj 1996 om utövande av mandatet som ledamot av sejmen och senaten,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0229/2015), och av följande skäl:

A.  Republiken Polens allmänne åklagare har översänt en begäran från den kommunala polischefen i Piotrków Trybunalski om tillstånd att ställa ledamoten i Europaparlamentet Janusz Korwin-Mikke inför rätta beträffande en förseelse enligt artikel 92a i lagen av den 20 maj 1971 om förseelser jämförd med artikel 20.1 i lagen av den 20 juni 1997 (vägtrafiklagstiftningen). Den påstådda förseelsen gäller överskridande av hastighetsbegränsningen i ett tätbebyggt område.

B.  Enligt artikel 8 i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier får Europaparlamentets ledamöter inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.

C.  Enligt artikel 9 i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier ska Europaparlamentets ledamöter vad avser deras egen stats territorium åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land.

D.  Enligt artikel 105.2 i Republiken Polens författning får en ledamot av senaten eller sejmen inte bli föremål för straffrättsligt ansvar utan sejmens medgivande.

E.  Det är parlamentet som ensamt ska besluta om huruvida immuniteten ska upphävas eller inte i ett enskilt fall. Parlamentet kan rimligen beakta ledamotens ståndpunkt när det beslutar om huruvida ledamotens immunitet ska upphävas eller inte(2).

F.  Den påstådda förseelsen har inget direkt eller uppenbart samband med Janusz Korwin‑Mikkes utövande av sitt ämbete som ledamot av Europaparlamentet och utgör inte heller ett yttrande som gjorts eller en röst som avlagts under utövandet av ämbetet som ledamot av Europaparlamentet i den mening som avses i artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

G.  Parlamentet har inte i detta fall funnit bevis för fumus persecutionis, det vill säga en tillräckligt allvarlig och konkret misstanke om att förfarandet har inletts i avsikt att orsaka den berörda ledamoten politisk skada.

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Janusz Korwin-Mikkes immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till den behöriga myndigheten i Republiken Polen och till Janusz Korwin-Mikke.

(1) Domstolens dom av den 12 maj 1964 i mål 101/63, Wagner mot Fohrmann och Krier, ECLI:EU:C:1964:28. Domstolens dom av den 10 juli 1986 i mål 149/85, Wybot mot Faure m.fl., ECLI:EU:C:1986:310. Förstainstansrättens dom av den 15 oktober 2008 i mål T-345/05, Mote mot parlamentet, ECLI:EU:T:2008:440. Domstolens dom av den 21 oktober 2008 i målen C-200/07 och C-201/07, Marra mot De Gregorio och Clemente, ECLI:EU:C:2008:579. Förstainstansrättens dom av den 19 mars 2010 i mål T-42/06, Gollnisch mot parlamentet, ECLI:EU:T:2010:102. Domstolens dom av den 6 september 2011 i mål C-163/10, Patriciello, ECLI: EU:C:2011:543. Förstainstansrättens dom av den 17 januari 2013 i målen T-346/11 och T-347/11, Gollnisch motparlamentet, ECLI:EU:T:2013:23.
(2) Dom i mål T-345/05, Mote mot parlamentet (citerad ovan), punkt 28.


Korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen ***II
PDF 241kWORD 60k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 september 2015 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 515/97 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen (08257/3/2015 – C8-0159/2015 – 2013/0410(COD))
P8_TA(2015)0283A8-0234/2015

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (08257/3/2015 – C8‑0159/2015),

–  med beaktande av revisionsrättens yttrande av den 25 februari 2014(1),

–  med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(2), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0796),

–  med beaktande av artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 76 i arbetsordningen,

–  med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0234/2015).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med rådets ståndpunkt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna akten i enlighet med artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att, när det har kontrollerats att alla förfaranden vederbörligen avslutats, underteckna akten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 94, 31.3.2014, s. 1.
(2) Antagna texter från sammanträdet 15.4.2014, P7_TA(2014)0344.


Handel med sälprodukter ***I
PDF 242kWORD 64k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 september 2015 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1007/2009 om handel med sälprodukter (COM(2015)0045 – C8-0037/2015 – 2015/0028(COD))
P8_TA(2015)0284A8-0186/2015

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0045),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8‑0037/2015),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 27 maj 2015(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 30 juni 2015 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för internationell handel och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0186/2015).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 8 september 2015 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/… om ändring av förordning (EG) nr 1007/2009 om handel med sälprodukter och om upphävande av kommissionens förordning (EU) nr 737/2010

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2015/1775.)

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Kloning av djur som hålls och reproduceras för animalieproduktion ***I
PDF 429kWORD 116k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 september 2015 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om kloning av nötkreatur, svin, får, getter och hästdjur som hålls och reproduceras för animalieproduktion (COM(2013)0892 – C7-0002/2014 – 2013/0433(COD))
P8_TA(2015)0285A8-0216/2015

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0892),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0002/2014),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 7 juli 2010 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om nya livsmedel, om ändring av förordning (EG) nr 1331/2008 och om upphävande av förordning (EG) nr 258/97 och kommissionens förordning (EG) nr 1852/2001(1),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 30 april 2014(2),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandet från utskottet för internationell handel (A8-0216/2015),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 8 september 2015 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv förordning (EU) 2015/… om kloning av nötkreatur, svin, får, getter och hästdjur som hålls och reproduceras för animalieproduktion [Ändr. 1. Den första delen av detta ändringsförslag, dvs. ändringen från direktiv till förordning, berör hela texten.]

P8_TC1-COD(2013)0433


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 43.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av förslaget till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(4), och

av följande skäl:

(-1) Vid genomförandet av unionspolitiken, och med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, bör en hög folkhälso- och konsumentskyddsnivå, liksom en hög nivå av djurhälsa och miljöskydd, garanteras. Försiktighetsprincipen, såsom den fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002(5), bör genomgående tillämpas. [Ändr. 2]

(1)  IKloning av djur strider mot rådets direktiv 98/58/EG(6), där det fastställs allmänna miniminormer för välbefinnandet hos de djur som föds upp eller hålls för animalieproduktion. I direktivet direktiv 98/58/EG uppmanas medlemsstaterna att se till att husdjur inte utsätts för onödig smärta, onödigt lidande eller onödig skada och närmare bestämt står det i punkt 20 i bilagan till det direktivet att ”naturliga eller konstgjorda avelsförfaranden som . Om kloning orsakar onödig smärta, onödigt eller kan orsaka lidande eller onödig skada för något av de berörda djuren inte får tillämpas” måste medlemsstaterna agera på nationell nivå för att förhindra detta. Olika nationella strategier när det gäller kloning av djur eller användningen av produkter från kloning skulle kunna leda till snedvridning av marknaden. Det är därför nödvändigt att säkerställa att lika villkor gäller för alla som är verksamma inom produktion och distribution av levande djur och produkter som härrör från djur i hela unionen. [Ändr. 3]

(2)  Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) drog i sitt yttrande från 2008 över kloning av djur(7) den slutsatsen, att man kunnat konstatera en negativ påverkan på hälsan och välbefinnandet hos en avsevärd andel av klonerna och att denna påverkan ofta varit allvarlig och lett till döden. Närmare bestämt har Efsa bekräftat att de surrogatmoderdjur som används vid kloning framför allt drabbas av placentadysfunktion som bidrar till ett ökat antal missfall(8) med en potentiell negativ påverkan på deras hälsa som följd. Detta är en av orsakerna till teknikens låga effektivitet, 6–15 % för nötkreatur och 6 % för svin, och till att embryokloner måste implanteras i flera moderdjur för att man ska få fram en klon. Dessutom resulterar avvikelser hos klonen och ovanligt stora avkommor i svåra födslar och neonatala dödsfall. En hög dödlighet på alla utvecklingsstadier är utmärkande för kloningstekniken(9). [Ändr. 4]

(2a)  I fråga om livsmedelssäkerhet betonar Efsa vikten av att man inser att databasen är begränsad, och i sitt yttrande från 2008 över kloning av djur drog Efsa följande slutsats: ”Riskbedömningen är förenad med osäkerhetsmoment på grund av att antalet studier är begränsat och de undersökta stickproven små samt, generellt, på grund av att det saknas ett enhetligt tillvägagångssätt som skulle möjliggöra en mera tillfredsställande behandling av alla de frågor som är av relevans för detta yttrande.” Efsa har exempelvis konstaterat att man endast i begränsad utsträckning känner till vilken immunkompetens som finns hos kloner och rekommenderade i yttrandet att man, ifall man får belägg för nedsatt immunkompetens hos kloner, bör undersöka ”huruvida och i så fall i vilken utsträckning, förtäring av kött och mjölk från kloner eller deras avkomma kan leda till att människor blir mer utsatta för smittämnen”. [Ändr. 5]

(2b)  I fråga om eventuell miljöpåverkan har Efsa konstaterat att de tillgängliga uppgifterna är begränsade och när det gäller eventuell påverkan av den genetiska mångfalden har Efsa uppmärksammat att en indirekt påverkan kan tänkas uppstå eftersom ett begränsat antal djur överanvänds i avelsprogrammen och att ett alltmer ensartat genetiskt material inom en djurpopulation kan öka infektionsmottagligheten inom populationen samt leda till andra risker. [Ändr. 6]

(2c)  I den särskilda rapporten om kloning från Europeiska gruppen för etik inom vetenskap och ny teknik från 2008(10) uttrycktes tvivel om huruvida det är möjligt att motivera kloning av djur för livsmedelsproduktion, mot bakgrund av det lidande och de hälsoproblem som surrogatmoderdjur och djurkloner utsätts för i dagsläget. [Ändr. 7]

(2d)  Ett av målen för unionens gemensamma jordbrukspolitik enligt artikel 39 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är att ”höja produktiviteten inom jordbruket genom att främja tekniska framsteg och genom att trygga en rationell utveckling av jordbruksproduktionen”. Det handlar alltså bland annat om att förbättra produktionen och, när det gäller en rationell utveckling av jordbruksproduktionen, om att ett optimalt utnyttjande av produktionsfaktorerna utgör en förutsättning för att produktionen ska lämpa sig för en sådan saluföring där det också tas hänsyn till konsumenternas intressen. [Ändr. 8]

(2e)  Enligt Europeiska unionens domstols rättspraxis(11) lämpar sig artikel 43 i EUF-fördraget som rättslig grund för all lagstiftning som gäller produktion och saluföring av jordbruksprodukter förtecknade i bilaga I till EUF-fördraget och som bidrar till uppnåendet av ett eller flera av de mål för den gemensamma jordbrukspolitiken vilka fastställs i artikel 39 i EUF-fördraget. Lagstiftningen kan visserligen ha andra mål än målen för den gemensamma jordbrukspolitiken och, om inte annat föreskrivs, eftersträvas i så fall dess mål på grundval av artikel 114 i EUF-fördraget, men den kan innefatta en harmonisering av nationella rättsföreskrifter inom detta område utan att artikel 114 behöver åberopas. Åtgärder som vidtas inom den gemensamma jordbrukspolitiken kan dessutom påverka importen av de produkter som de berör. [Ändr. 9]

(2f)  Såsom det klart och konsekvent framgått av konsumentforskningen motsätter sig majoriteten av unionens invånare kloning för animalieproduktion, bl. a. av omsorg om djurens välbefinnande och av allmänna etiska skäl(12). Kloning för animalieproduktion kan leda till att djurkloner eller avkomma av djurkloner kommer in i livsmedelskedjan. Konsumenterna motsätter sig starkt förtäring av livsmedel från djurkloner eller deras avkomma. [Ändr. 10]

(2g)  Kloning av djur i livsmedelssyfte äventyrar själva kärnan i den europeiska jordbruksmodellen, som grundar sig på produktkvalitet, livsmedelssäkerhet, konsumenthälsa, strikta regler för djurens välbefinnande och användning av miljöriktiga metoder. [Ändr. 11]

(3)  Med beaktande av målen för unionens gemensamma jordbrukspolitik, resultaten av Efsas senaste vetenskapliga bedömningar, grundade på tillgängliga vetenskapliga studier, och kravet avseende djurs välbefinnande i artikel 13 i fördraget, bör användningen av EUF-fördraget samt oron från medborgarhåll, är det lämpligt att förbjuda kloning för produktion av vissa arter av djur för animalieproduktion tillfälligt förbjudas samt utsläppande på marknaden av djur och produkter som härrör från kloningsteknik. [Ändr. 12]

(3a)  Djurkloner framställs inte för att användas vid kött- eller mjölkproduktion, utan för att deras avelsmaterial ska användas för avelsändamål. Det är djurklonernas avkomma, som tillkommit genom sexuell reproduktion, som blir livsmedelsproducerande djur. Avkomma av klonade djur föranleder kanske inte uppenbara farhågor för djurens välbefinnande, eftersom de tillkommer genom sedvanlig sexuell reproduktion, men sådan avkomma förutsätter ju ett klonat djur såsom förälder, vilket i sin tur skapar avsevärda farhågor ur synvinkel av djurens välbefinnande och ur etisk synvinkel. Åtgärder mot farhågor om djurens välbefinnande och konsumenternas uppfattningar om kloningsteknik bör därför också utsträcka sig till att omfatta avelsmaterial från djurkloner, djurkloners avkomma och produkter från djurkloners avkomma. [Ändr. 13]

(4)  För närvarande är det nötkreatur, svin, får, getter och hästdjur som kan komma i fråga för kloning för animalieproduktion. Tillämpningsområdet för detta direktiv bör därför begränsas till användningen av kloning av dessa fem arter för animalieproduktion. [Ändr. 14]

(4a)  Med hänsyn till saluföringen av jordbruksprodukter mot bakgrund av kloningsförbudet och för att beakta konsumenternas åsikter om kloning, vilka berör bl.a. djurens välbefinnande, bristen på tillräcklig vetenskaplig forskning och allmänna etiska skäl, måste det ses till att livsmedel från djurkloner och deras avkomma inte kommer in i livsmedelskedjan. Mindre restriktiva åtgärder, t.ex. märkning av livsmedel, skulle inte helt och hållet bemöta medborgarnas farhågor eftersom det fortfarande skulle vara tillåtet att saluföra livsmedel som framställts med en teknik som medför att djur utsätts för lidande. [Ändr. 15]

(4b)  Kloning av djur för animalieproduktion förekommer redan i vissa tredjeländer. Enligt förordning (EG) nr 178/2002 förutsätts livsmedel som importeras till unionen från tredjeländer för att släppas ut på marknaden i unionen uppfylla relevanta krav i unionens livsmedelslagstiftning eller villkor som unionen anser vara minst likvärdiga med dessa krav. Därför bör åtgärder vidtas för att förhindra import från tredjeländer till unionen av djurkloner och deras avkomma samt av produkter från djurkloner och deras avkomma. Kommissionen bör komplettera eller föreslå de ändringar i avelsteknisk lagstiftning och veterinärlagstiftning som behövs för att tillförsäkra att det anges på de importcertifikat som åtföljer djur och avelsmaterial samt livsmedel och foder av animaliskt ursprung huruvida de består av eller härrör från djurkloner eller deras avkomma. [Ändr. 16]

(4c)  Djurkloner, embryokloner, avkomma av djurkloner, avelsmaterial från djurkloner och deras avkomma samt livsmedel och foder från djurkloner och deras avkomma kan inte likställas med djur, embryon, avelsmaterial samt livsmedel och foder som inte härrör från användning av kloningsteknik, i den mening som avses i artikel III.4 i allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt). Ett förbud mot kloning av djur, mot utsläppande på marknaden av djurkloner, embryokloner, djurkloners avkomma, avelsmaterial från djurkloner och deras avkomma samt mot utsläppande på marknaden och import av livsmedel och foder från djurkloner och deras avkomma är dessutom en nödvändig åtgärd för att skydda allmän moral och djurs hälsa i den mening som avses i artikel XX i Gatt. [Ändr. 17]

(4d)  Åtgärder bör vidtas för att de handelsavtal som det för närvarande förhandlas om inte ska uppmuntra till godkännande av sådan praxis som kan bli till skada för konsumenthälsan, jordbrukarnas hälsa, miljön eller djurens välbefinnande. [Ändr. 18]

(4e)  Tillämpningen av denna förordning kan äventyras om det inte går att spåra livsmedel från djurkloner och deras avkomma. Enligt försiktighetsprincipen och för att genomdriva de förbud som fastställs i denna förordning måste därför spårbarhetssystem införas på unionsnivå, i samråd med relevanta berörda parter. Med hjälp av dessa system skulle berörda myndigheter och ekonomiska aktörer kunna samla in uppgifter om djurkloner, djurkloners avkomma och avelsmaterial från djurkloner och deras avkomma samt om livsmedel från djurkloner och deras avkomma. Kommissionen bör sträva efter att utverka åtaganden i detta hänseende från de av unionens handelspartner som klonar djur för animalieproduktion, inom ramen för pågående och framtida handelsförhandlingar, på både bilateral och multilateral nivå. [Ändr. 19]

(4f)  I sin rapport 2010 till Europaparlamentet och rådet konstaterade kommissionen att det var lämpligt med upprättande av ett spårbarhetssystem för sperma och embryon som importeras så att det kan upprättas databanker för avkommor i EU. Kommissionen bör därför agera i enlighet med detta. [Ändr. 20]

(4g)  I överensstämmelse med kloningsförbudet i denna förordning bör också målinriktade säljfrämjande åtgärder från kommissionens sida genomföras, till stöd för köttproduktion och djurhållning av god kvalitet inom unionen. [Ändr. 21]

(5)  Kunskapen om effekterna av kloningstekniken på välbefinnandet hos de djur som används förväntas öka. Kloningstekniken kommer troligen att förbättras med tiden. Förbuden bör därför endast vara tillfälliga. Detta direktiv Denna förordning bör därför ses över inom en rimlig tid, med beaktande av medlemsstaternas erfarenheter av direktivets förordningens genomförande, de vetenskapliga och tekniska framstegen och förändringar avseende konsumenternas uppfattningar och den internationella utvecklingen, särskilt handelsflöden och unionens handelsförbindelser. [Ändr. 22]

(5a)  Enligt den senaste Eurobarometerundersökningen anser flertalet européer att kloning för livsmedelsändamål inte är en trygg metod med tanke på deras och deras familjers hälsa. När det gäller kloning av djur anser dessutom flera länder i Europa klart och tydligt att besluten primärt bör fattas utgående från moraliska och etiska ståndpunkter, snarare än på basis av vetenskapliga rön. Innan denna lagstiftning ses över bör kommissionen därför göra en officiell EU-undersökning för att bedöma konsumenternas uppfattningar på nytt. [Ändr. 23]

(5b)  Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget bör delegeras till kommissionen med avseende på fastställandet av bestämmelser för spårbarhetssystem för djurkloner, djurkloners avkomma och avelsmaterial från djurkloner och deras avkomma. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet samt att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. [Ändr. 24]

(6)  Detta direktiv Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna och de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i synnerhet näringsfriheten och friheten för vetenskapen. Detta direktiv Förordningen måste genomföras tillämpas i enlighet med dessa rättigheter och principer. [Ändr. 25]

(6a)  Eftersom målet för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av sin omfattning och sina verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. [Ändr. 26]

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

I detta direktiv denna förordning fastställs bestämmelser om

a)  kloning av djur i unionen,

b)  utsläppande på marknaden och import av djurkloner, embryokloner, djurkloners avkomma, avelsmaterial från djurkloner och deras avkomma och livsmedel och foder från djurkloner och deras avkomma och djurkloner på marknaden. [Ändr. 27]

Direktivet Förordningen ska tillämpas på nötkreatur, svin, får, getter och hästdjur (nedan kallade djuren) alla djurarter som hålls och reproduceras för animalieproduktion. [Ändr. 28

Artikel 1a

Syfte

Syftet med denna förordning är att åtgärda farhågor som gäller djurens hälsa och välbefinnande och konsumenternas uppfattningar och etiska överväganden när det gäller kloningsteknik. [Ändr. 29]

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv denna förordning gäller följande definitioner:

a)  djur som hålls och reproduceras för animalieproduktion (nedan kallade djur): djur som som hålls och reproduceras för produktion av livsmedel, foder, ull, skinn eller pälsar eller för annan typ av animalieproduktion; definitionen ska inte omfatta djur som hålls och reproduceras uteslutande för andra ändamål, såsom forskning, framställning av läkemedel och medicintekniska produkter, samt, om inga alternativa metoder finns att tillgå, för bevarande av sällsynta raser eller utrotningshotade arter, sportevenemang och kulturella evenemang och av raser som av medlemsstaternas behöriga myndigheter identifierats som sällsynta. [Ändr. 30]

b)  kloning: asexuell reproduktion av djur med hjälp av bland annat en teknik som innebär att en cellkärna från ett enskilt djur överförs till en oocyt, ur vilken kärnan tagits bort, för att skapa genetiskt identiska enskilda embryon (nedan kallade embryokloner) som sedan kan implanteras i surrogatmoderdjur för att producera populationer av genetiskt identiska djur (nedan kallade djurkloner). [Ändr. 31]

ba)  djurkloners avkomma: andra djur än djurkloner, om minst en av progenitorerna är en djurklon. [Ändr. 32]

bb)  avelsmaterial: sperma, oocyter och embryon som samlas in från eller produceras av avelsdjur för reproduktionsändamål. [Ändr. 33]

bc)  spårbarhet: möjlighet att genom alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan spåra och följa livsmedel, foder, livsmedelsproducerande djur eller ämnen som är avsedda att eller kan förväntas ingå i ett livsmedel eller ett foder. [Ändr. 34]

c)  utsläppande på marknaden: första gången ett djur eller en produkt tillhandahålls på den inre marknaden.

ca)  livsmedel: livsmedel enligt definitionen i artikel 2 i förordning (EG) nr 178/2002. [Ändr. 35]

Artikel 3

Tillfälligt fFörbud [Ändr. 36]

Medlemsstaterna ska tillfälligt förbjudaFörbud ska råda mot [Ändr. 37]

a)  kloning av djur,

b)  utsläppande på marknaden och import av djurkloner, embryokloner, djurkloners avkomma, avelsmaterial från djurkloner och deras avkomma och livsmedel och foder från djurkloner och deras avkommaoch djurkloner på marknaden. [Ändr. 38]

Artikel 3a

Importvilllkor

Djur får inte importeras från tredjeländer om det inte framgår av de importcertifikat som åtföljer djuren att de inte är djurkloner eller djurkloners avkomma.

Avelsmaterial och livsmedel och foder av animaliskt ursprung får inte importeras från tredjeländer om inte det framgår av de åtföljande importcertifikaten att de inte härstammar från djurkloner eller djurkloners avkomma.

För att det säkert ska framgå av de importcertifikat som åtföljer djur, avelsmaterial och livsmedel och foder av animaliskt ursprung huruvida de är eller härstammar från djurkloner eller djurkloners avkomma ska kommissionen senast den ...(13) anta särskilda importvillkor enligt artikel 48 eller 49 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004(14) och, vid behov, lägga fram ett förslag om ändring av annan lagstiftning om djurhälsa eller om avelstekniska och genealogiska importvillkor. [Ändr. 39]

Artikel 3b

Spårbarhet

För att behöriga myndigheter och ekonomiska aktörer ska få den information de behöver för att kunna tillämpa artikel 3 b ska ett spårbarhetssystem inrättas för

a)  djurkloner,

b)  djurkloners avkomma,

c)  avelsmaterial från djurkloner och deras avkomma.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 4a för att fastställa närmare bestämmelser för hur de uppgifter som avses i första stycket a–c ska tas med i de certifikat som föreskrivs i djurhälsolagstiftningen och den avelstekniska lagstiftningen eller i de certifikat som kommissionen utarbetar för dessa ändamål. Dessa delegerade akter ska antas senast den …(15). [Ändr. 40]

Artikel 4

Påföljder

Medlemsstaterna ska föreskriva påföljder för överträdelser av nationella bestämmelser som har utfärdats med tillämpning av detta direktiv denna förordning och ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att dessa påföljder tillämpas. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande och garantera lika villkor. Medlemsstaterna ska anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast den [date for transposition of the Directive] (16), och alla senare ändringar som gäller av dem så snart som möjligt. [Ändr. 41]

Artikel 4a

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 3a ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den …(17). Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 3a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.  En delegerad akt som antas enligt artikel 3a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 42]

Artikel 5

Rapportering och översyn

1.  Senast den [date = 5 years after the date of transposition of this Directive] (18) ska medlemsstaterna rapportera till kommissionen om de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av detta direktiv denna förordning. [Ändr. 43]

2.  Kommissionen ska lägga fram en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv denna förordning med hänsyn till

a)  de rapporter som medlemsstaterna har lämnat in i enlighet med punkt 1,

b)  de alla tillgängliga belägg för vetenskapliga och tekniska framstegen framsteg, särskilt när det gäller de aspekter på kloning som rör djurs välbefinnande och livsmedelssäkerhet, samt de framsteg som gjorts med att skapa tillförlitliga system för spårning av djurkloner och deras avkomma, [Ändr. 44]

ba)  utvecklingen av konsumenternas uppfattningar om kloning, [Ändr. 45]

c)  den internationella utvecklingen.

ca)  konsumenternas farhågor för folkhälsan och djurens välbefinnande, [Ändr. 46]

cb)  de etiska frågeställningar som kloning av djur aktualiserar. [Ändr. 47]

2a.  Kommissionen ska göra den rapport som avses i punkt 2 tillgänglig för allmänheten. [Ändr. 48]

2b.  Kommissionen ska, med hjälp av en officiell EU-undersökning, inleda ett offentligt samråd för att bedöma eventuella nya trender i fråga om konsumenternas uppfattningar om livsmedel från klonade djur. [Ändr. 49]

Artikel 6

Införlivande

1.  Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den [date = 12 month after the date of transposition of this Directive]. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. [Ändr. 50]

Artikel 7

Ikraftträdande

Detta direktiv Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den ...(19). [Ändr. 52]

Artikel 8

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. [Ändr. 53]

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. [Ändr. 54]

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Antagna texter från detta sammanträde, P7_TA(2010)0266.
(2) EUT C 311, 12.9.2014, s. 73.
(3) EUT C 311, 12.9.2014, s. 73.
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 8 september 2015.
(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).
(6)Rådets direktiv 98/58/EG av den 20 juli 1998 om skydd av animalieproduktionens djur (EGT L 221, 8.8.1998, s. 23).
(7) http://www.efsa.europa.eu/sites/default/files/scientific_output/files/main_documents/sc_op_ej767_animal_cloning_en.pdf
(8)Scientific Opinion of the Scientific Committee, ”Food Safety, Animal Health and Welfare and Environmental Impact of Animals derived from Cloning by Somatic Cell Nucleus Transfer (SCNT) and their Offspring and Products Obtained from those Animals”, sehttp://www.efsa.europa.eu/en/topics/topic/cloning.htm?wtrl=01
(9) http://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/doc/2794.pdf
(10) Ethhical aspects of animal cloning for food supply, 16 januari 2008, se http://ec.europa.eu/bepa/european-group-ethics/docs/publications/opinion23_en.pdf
(11) Domstolens dom av den 23 februari 1988, Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland/Europeiska gemenskapernas råd, C-68/86, EU:C:1988:85, domstolens dom av den 16 november 1989. Europeiska gemenskapernas kommission/Europeiska unionens råd, C-131/87, EU:C:1989:581, domstolens dom av den 16 november 1989, Europeiska gemenskapernas kommission/Europeiska unionens råd, C-11/88, EU:C:1989:583.
(12) Se t.ex. Eurobarometers rapporter från 2008 och 2010 på adresserna http://ec.europa.eu/public_opinion/flash/fl_238_en.pdf och http://ec.europa.eu/public_opinion/archives/ebs/ebs_341_en.pdf
(13) EUT: var vänlig inför datum: sex månader efter det att denna förordning har trätt i kraft.
(14)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (EUT L 165, 30.4.2004, s. 1).
(15) EUT: var vänlig inför datum: sex månader efter det att denna förordning har trätt i kraft.
(16) EUT: var vänlig inför datum: ett år efter det att denna förordning har trätt i kraft.
(17) EUT: var vänlig inför dagen för denna förordnings ikraftträdande.
(18) EUT: var vänlig inför datum: sex år efter det att denna förordning har trätt i kraft.
(19) EUT: var vänlig inför datum: ett år efter det att denna förordning har trätt i kraft.


Situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2013–2014)
PDF 589kWORD 220k
Europaparlamentets resolution av den 8 september 2015 över situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2013–2014) (2014/2254(INI))
P8_TA(2015)0286A8-0230/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av ingressen till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt andra strecksatsen och fjärde till sjunde strecksatserna,

–  med beaktande av bland annat artikel 2, artikel 3.3 andra stycket och artiklarna 6 och 9 i EU-fördraget,

–  med beaktande av artikel 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt punkt 7,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna av den 7 december 2000 (nedan kallad stadgan), vilken proklamerades den 12 december 2007 i Strasbourg och trädde i kraft genom Lissabonfördraget i december 2009,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som antogs av FN:s generalförsamling 1948,

–  med beaktande av FN:s fördrag om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och FN:s konventionsorgans rättspraxis,

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som antogs i New York den 13 december 2006 och ratificerades av EU den 23 december 2010,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter, antagen i New York den 20 november 1989,

–  med beaktande av följande allmänna kommentarer från FN:s barnrättskommitté: nr 7 (2005) om genomförandet av barnets rättigheter under tidig barndom, nr 9 (2006) om rättigheter för barn med funktionsnedsättning, nr 10 (2007) om barnets rättigheter inom rättskipning för unga lagöverträdare, nr 12 (2009) om barnets rätt att bli hörd, nr 13 (2011) om barnets rätt till frihet från alla former av våld och nr 14 (2013) om barnets rätt att få sitt bästa satt i främsta rummet,

–  med beaktande av FN:s konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och Pekingplattformen, av sina resolutioner av den 25 februari 2014 med rekommendationer till kommissionen om att bekämpa våld mot kvinnor(1) och av den 6 februari 2014 om kommissionens meddelande om utrotande av kvinnlig könsstympning (2)och av rådets slutsatser av den 5 juni 2014 om förebyggande och bekämpning av alla former av våld mot kvinnor och flickor, inbegripet kvinnlig könsstympning,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, av rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och av konventionerna, rekommendationerna, resolutionerna och rapporterna från Europarådets parlamentariska församling, ministerkommitté, kommissarie för mänskliga rättigheter samt dess Venedigkommission,

–  med beaktande av rapporten från FN:s råd för mänskliga rättigheter av den oberoende experten Cephas Lumina om vilka följder staternas utlandsskulder och andra relaterade internationella finansiella åtaganden får för det fullständiga utövandet av alla mänskliga rättigheter, i synnerhet ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (Addendum, Mission to Greece, FN A/HRC/25/50/Add.1),

–  med beaktande av rapporten, som offentliggjordes i april 2013, från FN:s särskilda rapportör, om migranters mänskliga rättigheter och om förvaltningen av EU:s yttre gränser och dess inverkan på migranters mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av resolutionen av den 26 juni 2014 från FN:s råd för mänskliga rättigheter om inrättande av en öppen mellanstatlig arbetsgrupp som ska utveckla ett internationellt, rättsligt bindande instrument för reglering av transnationella och andra företags verksamhet inom ramen för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av de strategiska riktlinjerna för området med frihet, säkerhet och rättvisa, som antogs av Europeiska rådet den 27 juni 2014,

–  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen),

–  med beaktande av den europeiska sociala stadgan, reviderad 1996, och rättspraxis från Europeiska kommittén för sociala rättigheter,

–  med beaktande av Europarådets ramkonvention om skydd av nationella minoriteter samt den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk,

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(3),

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 9 december 2013 om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna(4),

–  med beaktande av direktivpaketet om främjandet av processuella rättigheter i EU(5),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2008/913/RIF av den 28 november 2008 om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen(6),

–  med beaktande av den strategiska ramen om mänskliga rättigheter och demokratin och den åtföljande handlingsplanen, som rådet antog den 25 juni 2012,

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling(7),

–  med beaktande av slutsatserna från Europeiska unionens råd och från medlemsstaternas möte inom rådet om säkrande av respekten för rättsstatliga principer, som antogs den 16 december 2014,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet(8),

–  med beaktande av rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster(9),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF(10),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(11),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF(12),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(13),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (KOM(2008)0229),

–  med beaktande av EU-domstolens beslut och rättspraxis och de nationella författningsdomstolarnas rättspraxis, där det hänvisas till stadgan också vid tolkning av nationell lag,

–  med beaktande av de politiska riktlinjerna för den nya Europeiska kommissionen, som framlades av ordförande Juncker för Europaparlamentet den 15 juli 2014,

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (allmän uppgiftsskyddsförordning) (COM(2012)0011),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om skydd för enskilda personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter (COM(2012)0010),

–  med beaktande av EU:s strategi för utrotande av människohandel 2012–2016 (COM(2012)0286), i synnerhet bestämmelserna om finansiering av utarbetandet av riktlinjer för system för skydd av barn och utbyte av bästa praxis,

–  med beaktande av kommissionens rekommendation 2013/112/EU av den 20 februari 2013, Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid,(14)

–  med beaktande av riktlinjerna för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer), som rådet (utrikes frågor) antog den 24 juni 2013,

–  med beaktande av kommissionens meddelande En EU-ram för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020 (COM(2011)0173) och Europeiska rådets slutsatser av den 24 juni 2011,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Framsteg i genomförandet av nationella strategier för integrering av romer (COM(2013)0454),

–  med beaktande av kommissionens rapport om insatserna mot korruption (COM(2014)0038),

–  med beaktande av förslaget till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (COM(2008)0426),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 december 2013 om framsteg i genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2014 om EU:s färdplan mot homofobi och diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet(16),

–  med beaktande om sina resolutioner om jämställdhet,

–  med beaktande av sin resolution av den 14 september 2011 om en EU-strategi mot hemlöshet(17),

–  med beaktande av amerikanska senatens betänkande om CIA:s internerings- och förhörsprogram,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2013 om situationen för ensamkommande barn i EU(18),

–  med beaktande av sina resolutioner om de grundläggande rättigheterna och de mänskliga rättigheterna, särskilt den senaste av den 27 februari 2014 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2012)(19),

–  med beaktande av sina resolutioner om migration, särskilt den senaste av den 17 december 2014 om situationen i Medelhavet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU(20),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2005 om minoritetsskydd och antidiskrimineringspolitik i ett utvidgat EU(21),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 november 2014 om 25:e årsdagen av FN:s konvention om barnets rättigheter(22),

–   med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2013 om den amerikanska säkerhetsmyndigheten NSA:s övervakningsprogram och övervakningsorgan i olika medlemsstater och konsekvenserna för EU-medborgarnas integritet(23), i vilken parlamentet gav i uppdrag åt utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att göra en ingående utredning av frågan, samt sin resolution av den 12 mars 2014 om NSA:s övervakningsprogram, övervakningsorgan i olika medlemsstater samt inverkan på EU-medborgarnas grundläggande rättigheter och på det transatlantiska samarbetet om rättsliga och inrikes frågor(24),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 februari 2015 om den amerikanska senatens rapport om CIA:s användning av tortyr(25),

–   med beaktande av sin resolution av den 11 september 2013 om utrotningshotade europeiska språk och den språkliga mångfalden inom EU(26),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2014 Yttrande från domstolen över huruvida avtalet mellan Europeiska unionen och Kanada om lufttrafikföretags överföring och behandling av passageraruppgifter (PNR-uppgifter) till den kanadensiska gränskontrollmyndigheten är förenligt med fördragen (27),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 11 september 2012 (28)och den 10 oktober 2013 (29)om CIA:s påstådda transport och illegala internering av fångar i europeiska länder,

–  med beaktande av sina resolutioner om interneringslägret Guantánamo Bay,

–   med beaktande av sin resolution av den 21 maj 2013 om EU-stadgan: standarder för mediefrihet i EU(30),

–  med beaktande av EU-domstolens yttrande nr 2/2013 om utkastet till avtal om Europeiska unionens anslutning till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen),

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols dom av den 8 april 2014 i de förenade målen C-293/12 och C-594/594 Digital Rights Ireland och Seitlinger m.fl. som ogiltigförklarar Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG av den 15 mars 2006 om lagring av uppgifter som genererats eller behandlats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät och om ändring av direktiv 2002/58/EG,

–  med beaktande av utfrågningen av Frans Timmermans i Europaparlamentet den 7 oktober 2014 och hans framträdande inför parlamentet vid sammanträdet den 11 februari 2015,

–   med beaktande av utfrågningen av Dimitris Avramopoulos i Europaparlamentet den 30 september 2014,

–  med beaktande av den årliga konferensen för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) av den 10 november 2014 på temat ”de grundläggande rättigheterna och invandringen i EU”, och särskilt byråns arbetsdokument om lagliga vägar in i EU för personer i behov av internationellt skydd – en verktygslåda,

–  med beaktande av FRA:s och Europeiska jämställdhetsinstitutets (EIGE) verksamhet, årsrapporter och studier, och av FRA:s stora undersökningar om diskriminering och hatbrott mot judar i EU:s medlemsstater, om våld mot kvinnor i EU och hbt-personers erfarenheter av diskriminering, våld och trakasserier,

–   med beaktande av bidragen från de icke-statliga organisationer som medverkar i FRA:s civilsamhällesplattform för grundläggande rättigheter (FRA Fundamental Rights Platform),

–  med beaktande av icke-statliga organisationers rapporter och studier om de mänskliga rättigheterna och av de studier på detta område som beställts av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, särskilt studien från utredningsavdelning C om krisens inverkan på de grundläggande rättigheterna i EU:s medlemsstater,

–  med beaktande av sina studier om hur krisen inverkar på de grundläggande rättigheterna i EU:s medlemsstater,

–  med beaktande av principerna om nationella institutioners status och funktion när det gäller att skydda och främja mänskliga rättigheter (”Parisprinciperna”), som bifogats till FN:s generalförsamlings resolution 48/134,

–  med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2013 om situationen vad gäller grundläggande rättigheter: standarder och praxis i Ungern (i enlighet med Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2012)(31),

–  med beaktande av kommissionens strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna (COM(2010)0573) och operativa riktlinjer med hänsyn till grundläggande rättigheter i kommissionens konsekvensbedömningar (SEC(2011)0567),

–  med beaktande av kommissionens meddelande En ny EU-ram för att stärka rättsstatsprincipen (COM(2014)0158) och rådets slutsatser av den 16 december 2014 om att garantera rättsstatsprincipen,

–  med beaktande av kommissionens rapport om tillämpningen 2013 av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (COM(2014)0224) och de tillhörande arbetsdokumenten,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 maj 2013 Rapport om EU-medborgarskapet 2013 – EU-medborgare: dina rättigheter, din framtid, COM(2013)0269,

–  med beaktande av kommissionens rapport om genomförandet av EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer (COM(2014)0209) och rådets rekommendation av den 9 december 2013 om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för kultur och utbildning, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utskottet för framställningar (A8-0230/2015), och av följande skäl:

A.  Den europeiska integrationen uppstod delvis för att undvika en upprepning av andra världskrigets tragiska konsekvenser och nazistregimens förföljelser och förtryck, och även för att genom främjande, iakttagande och skydd av de mänskliga rättigheterna undvika tillbakagång och bakslag för demokratin och rättsstaten.

B.  Respekt för och främjande av mänskliga rättigheter, grundläggande friheter, demokrati samt de värden och principer som anges i EU:s fördrag och internationella människorättsinstrument (FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter osv.) är skyldigheter för EU och dess medlemsstater och måste stå i centrum för den europeiska integrationen.

C.  Dessa rättigheter måste garanteras för alla som bor på EU:s territorium, även när det gäller övergrepp och våld från myndigheternas sida, oavsett på vilken nivå de förekommer.

D.  Enligt artikel 2 i EU-fördraget bygger EU på respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och de mänskliga rättigheterna, inbegripet rättigheter för personer som tillhör minoriteter – värden som är gemensamma för medlemsstaterna och som såväl EU som varje enskild medlemsstat måste respektera i all sin politik, både på det interna och externa planet. Enligt artikel 17 i EU-fördraget måste kommissionen säkerställa tillämpningen av fördragen.

E.  Enligt artikel 6 i EU-fördraget är EU skyldigt att stödja de grundläggande rättigheterna och säkra respekten för dem i sin egen verksamhet, oberoende av befogenheter. Medlemsstaterna uppmuntras också att göra sammaledes.

F.  Det behövs en översyn av EU-fördragen för att stärka skyddet av demokratin, rättsstatsprincipen och grundläggande friheter.

G.  I enlighet med ingressen till fördraget om Europeiska unionen har medlemsstaterna bekräftat den vikt som de fäster vid sociala rättigheter såsom dessa fastställs i den europeiska sociala stadgan. Även artikel 151 i EUF-fördraget innehåller en uttrycklig hänvisning till sådana grundläggande sociala rättigheter som anges i den europeiska sociala stadgan.

H.   I och med Lissabonfördragets ikraftträdande integrerades Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i fördragen och den är därmed rättsligt bindande för EU:s institutioner, organ och byråer, liksom för medlemsstaterna i samband med tillämpning av EU-lagstiftningen. En verklig kultur av grundläggande rättigheter måste utvecklas, främjas och stärkas inom EU-institutionerna, men också inom medlemsstaterna, framför allt då de tillämpar och genomför unionslagstiftningen, både internt och i förbindelser med tredjeländer.

I.  I artiklarna 2 och 3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna erkänns personers rätt till liv och rätt till integritet.

J.  Artikel 4 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna förbjuder alla former av omänsklig och förnedrande behandling.

K.  I artiklarna 8, 9, 10, 19 och 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna liksom i Europeiska unionens domstols rättspraxis erkänns vikten av de grundläggande sociala rättigheterna, så att det framgår att dessa rättigheter och särskilt fackföreningarnas rättigheter, strejkrätten, samt förenings- och mötesfriheten bör skyddas på samma sätt som övriga grundläggande rättigheter som erkänns i stadgan.

L.  Enligt artikel 22 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska unionen respektera den kulturella, religiösa och språkliga mångfalden och enligt artikel 21 ska all diskriminering på grund av språk och/eller tillhörighet till nationell minoritet vara förbjuden.

M.  I artikel 33 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna garanteras skyddet av familjen på det rättsliga, ekonomiska och sociala planet.

N.  Enligt artiklarna 37 och 38 i stadgan ska rätten till en hög nivå i fråga om miljöskydd integreras i unionens politik.

O.  Medlemsstaterna får inte sänka garantinivån för vissa rättigheter i sina egna konstitutioner under förevändning att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna eller andra instrument i EU:s lagstiftning erbjuder en lägre skyddsnivå på området.

P.  Det har konstaterats att nationella myndigheter, som rättsväsendet och brottsbekämpande myndigheter och förvaltningar, är mycket viktiga för att ge konkret verkan åt de rättigheter och friheter som fastställs i stadgan.

Q.  Förverkligandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i enlighet med avdelning V i EUF-fördraget förutsätter att de grundläggande rättigheterna respekteras till fullo både av EU och av varje enskild medlemsstat.

R.  Människan, som medborgare eller som invånare, bör placeras i centrum för EU; de individuella, medborgerliga, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter som stadgan tillerkänner har inte bara som mål att skydda europeiska medborgare och invånare från eventuella fall av inblandning, övergrepp eller våld, utan är även förutsättningar för deras fullständiga och ostörda personlighetsutveckling.

S.  Rättsstatsprincipen är grunden för den europeiska liberala demokratin, och är en av EU:s grundprinciper med rötter i gemensamma konstitutionella traditioner i samtliga EU:s medlemsstater.

T.  Hur rättsstatsprincipen tillämpas på nationell nivå spelar en viktig roll för att säkerställa ett ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna och för deras rättssystem, och därför är det av yttersta vikt att förverkliga ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i enlighet med avdelning V i EUF-fördraget.

U.  Respekten för rättsstatsprincipen är en förutsättning för skyddet av de grundläggande rättigheterna och är av särskild betydelse inom EU, eftersom den också är en förutsättning för vidmakthållandet av alla rättigheter och skyldigheter som följer av fördragen och av internationell rätt.

V.  EU och dess medlemsstater deltar i en allomfattande process för att uppnå nya mål för hållbar utveckling som påminner om att de mänskliga rättigheterna är universella, oförytterliga och odelbara.

W.  Genomförandet av dessa värden och principer måste också bygga på en effektiv kontroll av respekten för de grundläggande rättigheter som garanteras i stadgan, till exempel vid utarbetandet av lagstiftningsförslag.

X.  EU genomlever en allvarlig ekonomisk och finansiell kris, med konsekvenser som, i förening med andra åtgärder såsom de drastiska budgetnedskärningar som i vissa medlemsstater har vidtagits mot krisen, blir till skada för unionsmedborgarnas levnadsförhållanden, i form av att arbetslösheten och fattigdomen ökar, liksom också ojämlikhet och osäkra arbetsförhållanden, vilket gör att tjänster blir mindre åtkomliga och får sämre kvalitet, något som även drabbar medborgarnas välbefinnande.

Y.  Nästan en tredjedel av de framställningar som parlamentet tar emot rör påstådda kränkningar av de grundläggande rättigheter som avses i stadgan, gällande t.ex. medborgarskap, de fyra friheterna, sysselsättning, ekonomiska omständigheter, miljö- och konsumentskyddsfrågor, rättssystem, rösträtt och demokratiskt deltagande, insyn i beslutsfattande, funktionsnedsättningar, barns rättigheter, tillgång till utbildning eller språkrättigheter. I en del av dessa framställningar tas frågor upp som rör hälso- och sjukvård och tillgång till motsvarande tjänster samt rätten till arbete, som en direkt följd av den ekonomiska krisen. Framställningarna brukar ge de första fingervisningarna om hur situationen för de grundläggande rättigheterna ser ut i medlemsstaterna.

Z.  EU:s verksamhet bygger på att man förutsätter och hyser ömsesidigt förtroende för att EU:s medlemsstater respekterar demokrati, rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter, som slås fast i Europakonventionen och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt i samband med utvecklingen av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa och principen om ömsesidigt erkännande.

AA.  Arbetslöshet, fattigdom eller social marginalisering har betydande effekter för tillgången till och utövandet av grundläggande rättigheter. Tillgången till grundläggande tjänster, framför allt sociala och finansiella tjänster, måste fortsatt upprätthållas för personer som befinner sig i en utsatt situation.

AB.  Efter den senaste tidens terroristattentat på EU:s territorium riskerar de grundläggande rättigheterna att urholkas av viss politik och vissa åtgärder mot terrorism. Det är mycket viktigt att upprätthålla balansen mellan att dels skydda unionsmedborgarnas friheter och grundläggande rättigheter och dels ge dem ökad säkerhet. EU och dess medlemsstater är skyldiga att skydda unionsmedborgarna och samtidigt säkerställa respekten för deras grundläggande rättigheter och friheter vid utformningen och genomförandet av säkerhetsåtgärderna. Principerna om nödvändighet och proportionalitet måste vara övergripande principer på detta område så att de åtgärder som genomförs inte påverkar de medborgerliga friheterna.

AC.  Tusentals människor dör i Medelhavet på ett sätt som saknar motstycke, vilket leder till ett stort ansvar för EU att göra livräddande insatser, stoppa människohandlare, tillhandahålla lagliga vägar för migranter och bistå och skydda asylsökande och flyktingar.

AD.  Omkring 3 500 migranter dog eller anmäldes försvunna 2014 när de försökte ta sig till europeiskt territorium, vilket gör att antalet döda och försvunna uppgår till nära 30 000 de senaste tjugo åren. Migrationsvägen till Europa har enligt Internationella organisationen för migration blivit världens farligaste väg för migranter.

AE.  Omkring 1 000 asylansökningar per år är direkt kopplade till könsstympning.

AF.  Asylrätten garanteras i Genèvekonventionen angående flyktingars rättsliga ställning från 1951 samt i protokollet av den 31 januari 1967.

AG.  Yttringar av extremnationalism, rasism, främlingsfientlighet och intolerans har ännu inte försvunnit från våra samhällen. Tvärtom, och särskilt efter den senaste tidens terroristattacker, verkar de öka i många medlemsstater vilket drabbar traditionella minoriteter och även nya nationella minoriteter.

AH.  Enligt artikel 49 i EU-fördraget får varje europeisk stat som respekterar de värden som avses i artikel 2 och som förbinder sig att främja dem ansöka om att bli medlem av unionen. Uppfyllande av Köpenhamnskriterierna är en väsentlig förutsättning för EU-anslutning. De förpliktelser som enligt Köpenhamnskriterierna gäller för kandidatländerna är inte bara grundläggande villkor för anslutningen, utan måste fortsätta att gälla efter det att ett land har anslutits till EU, enligt artikel 2 i EU-fördraget. Mot denna bakgrund bör alla medlemsstater utvärderas kontinuerligt för att kontrollera att de fortsätter att iaktta sådana grundläggande värden för EU som respekt för grundläggande rättigheter, demokratiska institutioner och rättsstatsprincipen. Det behöver dessutom införas en stegvis upplagd korrigeringsmekanism för att vi ska få ett mellanting mellan den politiska dialogen och det radikala alternativ som möjliggörs genom artikel 7 i EU-fördraget och en lösning på det s.k. Köpenhamnsdilemmat i de nuvarande fördragen.

AI.  Eftersom det inte finns några tydliga och gemensamma riktmärken ifrågasätts det hela tiden av politiska och institutionella skäl om man får betvivla att situationen i en medlemsstat är som den ska vara, när det gäller rättsstat, demokrati och grundläggande rättigheter. Eftersom det inte finns några bindande förfaranden råder det, med EU-institutionernas goda minne, en ständig tröghet och varken fördragen eller de europeiska värdena iakttas.

AJ.  Rätten att göra framställningar har gett unionsmedborgarna och parlamentet en stark koppling till varandra. Det europeiska medborgarinitiativet har skapat en ny direktlänk mellan unionsmedborgarna och EU-institutionerna och kan förbättra främjandet av grundläggande och medborgerliga rättigheter. De medborgerliga rättigheterna inbegriper enligt artikel 44 i stadgan och artikel 227 i EUF-fördraget rätten att göra framställningar, som ett sätt för medborgarna att hävda sina grundläggande rättigheter.

AK.  Kvinnor utsätts ännu för många slags diskriminering i EU och faller ofta offer för övergrepp och våld, framför allt sexuellt våld.

AL.  Våld mot kvinnor är den vanligaste kränkningen av de grundläggande rättigheterna i EU och resten av världen och förekommer i alla samhällsskikt, oberoende av ålder, utbildningsnivå, inkomst, social ställning eller ursprungs- eller bosättningsland och utgör ett av de främsta hindren mot jämställdhet.

AM.  En studie som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter genomförde 2014 visar att de flesta kvinnor som utsätts för våld inte polisanmäler händelsen.

AN.  Sexuell och reproduktiv hälsa och därtill hörande rättigheter har sin grund i grundläggande mänskliga rättigheter och är viktiga beståndsdelar av den mänskliga värdigheten(32). Att vägra att utföra abort ens för att rädda en kvinnas liv utgör en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna.

AO.  Handel med och sexuellt utnyttjande av kvinnor och flickor utgör en tydlig kränkning av de mänskliga rättigheterna och den mänskliga värdigheten samt av grundläggande rättsprinciper och demokratiska principer. I dag är kvinnor mer utsatta för dessa hot på grund av den ökade ekonomiska otryggheten och den förhöjda risken för arbetslöshet och fattigdom.

AP.  Det finns inte något uttryckligt omnämnande i unionslagstiftningen om våld mot kvinnor som en form av könsdiskriminering, och detta begrepp förekommer bara i tre nationella rättssystem (Spanien, Sverige och Tyskland), varför våld mot kvinnor inte betraktas som någon väsentlig jämställdhetsfråga. Medlemsstaterna definierar våld mot kvinnor och könsrelaterat våld på ad hoc-basis, och definitionerna i de nationella lagstiftningarna är högst olika, vilket gör det omöjligt att jämföra uppgifter.

AQ.  Medlemsstaterna är inte förskonade från den grymma oseden könsstympning, vars offer lär uppgå till 500 000 personer inom EU, med ytterligare 180 000 i farozonen.

AR.  Det förekommer fortfarande många kränkningar av de grundläggande rättigheterna i EU och i medlemsstaterna, något som framgår till exempel av domar från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och påtalats i rapporter från kommissionen, FRA, icke-statliga organisationer, Europarådet och FN, såsom kränkning av civila samhällsorganisationers förenings- och yttrandefrihet, institutionell diskriminering av hbti-personer genom äktenskapsförbud och lagar mot propaganda, och kvardröjande omfattande diskriminering och hatbrott som motiveras av rasism, främlingsfientlighet, religiös intolerans eller fördomar på grund av en persons funktionsnedsättning, sexuella läggning eller könsidentitet. Kommissionens, rådets och medlemsstaternas reaktioner är inte tillräckliga med tanke på hur allvarliga dessa ständigt återkommande kränkningar är.

AS.  Samhällen där de grundläggande rättigheterna tillämpas och skyddas fullt ut har större chans att utveckla en dynamisk och konkurrenskraftig ekonomi.

AT.   Romerna, som utgör den största etniska minoriteten i Europa, är fortfarande utsatta för allvarlig diskriminering, rasistattacker, hatpropaganda, fattigdom och utestängning.

AU.  Europeiska utrikestjänsten bygger på samma principer som ligger till grund för EU:s inrättande och utveckling, det vill säga demokrati, solidaritet, mänsklig värdighet och samtliga grundläggande rättigheter. Särskilda riktlinjer för mänskliga rättigheter har tagits fram för EU:s utrikespolitik, men inte i den inre politiken, vilket kan leda till anklagelser om dubbla måttstockar. När EU verkar för de grundläggande rättigheterna i sina yttre åtgärder måste det absolut åtföljas av en fast och systematisk inre politik för övervakning av att rättigheterna iakttas också inom EU.

AV.   Bestämmelserna om skydd av personuppgifter måste följa ändamåls-, behovs- och proportionalitetsprinciperna även i samband med förhandlingar och när internationella avtal ingås, vilket framgår såväl av EU-domstolens dom av den 6 april 2014 med ogiltigförklaring av direktiv 2006/24/EG som av Europeiska datatillsynsmannens yttranden.

AW.  Rätten till respekt för privatlivet och familjelivet och skyddet av personuppgifter fastställs i stadgan och ingår därmed i EU:s primärrätt.

AX.  Den nya tekniken kan negativt påverka de grundläggande rättigheterna och särskilt rätten till respekt för privatlivet och skyddet av personuppgifter som fastställs i artiklarna 7 och 8 i stadgan.

AY.  Masstillgången till internet har medfört ännu fler sätt att kränka kvinnors fysiska och psykiska integritet, till exempel genom nätgromning.

AZ.  Den digitala världens snabba utveckling (bland annat ökad användning av internet, applikationer och sociala nätverk) kräver ökat skydd av personuppgifter och privatliv för att dessa ska behandlas konfidentiellt och skyddas.

BA.  Grundläggande friheter, mänskliga rättigheter och lika möjligheter måste tillförsäkras alla unionsmedborgare, inbegripet personer som tillhör nationella och språkliga minoriteter.

BB.  Enligt WHO dödsmisshandlas minst 850 barn som är yngre än 15 år i Europa varje år.

BC.  Enligt en undersökning från FRA om diskriminering av och hatbrott mot hbti-personer anser nära hälften av de intervjuade hbti-personerna att, förutom den diskriminering och det våld de utsätts för, är ett kränkande språkbruk gentemot hbti-personer utbrett i politiken i det land de bor i.

BD.  Hbti-personer utsätts för institutionell diskriminering antingen genom förbud mot registrerade partnerskap eller genom lagar som förbjuder dem att hävda sin sexuella läggning.

BE.  Personer med funktionsnedsättning utsätts för flerfaldig diskriminering, vilket utgör ett hinder för dem att fullt utöva sina grundläggande rättigheter.

BF.  Bland funktionshindrade är fattigdomsnivån 70 procent högre än genomsnittet, vilket delvis beror på begränsat tillträde till arbetsmarknaden.

BG.  Statens konfessionslöshet och neutralitet är den bästa garanten för icke-diskriminering av olika religiösa grupper inom staten.

BH.  Pressfrihet och frihet för samhällsaktörer såsom icke-statliga organisationer är en viktig del av principen om demokrati, rättsstaten och grundläggande rättigheter. Denna frihet har satts på spel i flera medlemsstater genom antagandet av nationella lagar eller direkta åtgärder från myndigheternas sida.

BI.  I stadgan erkänns äldres rätt att ”leva ett värdigt och oberoende liv och att delta i det sociala och kulturella livet”.

BJ.  Straff som står i proportion till de begångna brotten avskräcker visserligen från kränkningar av grundläggande rättigheter, men brottsförebyggande måste förbli det främsta målet (genom insatser på utbildnings- och kulturområdet), i stället för efterhandsåtgärder.

BK.  Specialiserade institutioner, såsom nationella människorättsinstitutioner och organ för främjande av likabehandling, måste fungera effektivt för att medborgarna bättre ska kunna hävda sina grundläggande rättigheter på ett sätt som får medlemsstaterna att tillämpa EU-lagstiftningen.

BL.  Enligt artiklarna 39 och 40 i stadgan ska varje unionsmedborgare i den medlemsstat där han eller hon är bosatt ha rösträtt och vara valbar i kommunala val och i val till Europaparlamentet. Rätten till rörlighet bör inte begränsa denna rättighet.

BM.  Kommissionen och medlemsstaterna har reagerat endast svagt på det omfattande internet- och telekommunikationsspionage som avslöjats av Edward Snowden, bedrivits inom ramen för NSA:s Prismprogram och inriktats även på EU-länder, och de har inte heller kunnat genomdriva åtgärder för att skydda unionsmedborgare eller tredjelandsmedborgare bosatta i Europa.

1.  Europaparlamentet erinrar om vikten av att garantera att de europeiska värden som anges i artikel 2 i EU-fördraget respekteras fullt ut, både i unionslagstiftningen och i den nationella lagstiftningen samt i den offentliga politiken och genomförandet av den, varvid full hänsyn samtidigt ska tas till subsidiaritetsprincipen.

2.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att all unionslagstiftning, bland annat programmen för ekonomisk och finansiell anpassning, genomförs i enlighet med stadgan om de grundläggande rättigheterna och den europeiska sociala stadgan (artikel 151 i EUF-fördraget).

3.  Europaparlamentet erinrar om att unionen enligt artikel 6 i EU-fördraget är skyldig att ansluta sig till Europakonventionen och noterar EU-domstolens yttrande nr 2/2013. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inrätta nödvändiga instrument för att denna fördragsenliga skyldighet utan dröjsmål ska fullgöras. Parlamentet anser att detta måste ske med full insyn, eftersom man härigenom kommer att få en ytterligare mekanism för att öka den faktiska respekten och förbättra enskilda personers skydd mot brott mot deras grundläggande rättigheter, bland dem också rätten till ett effektivt rättsmedel, och för att EU-institutionerna ska bli mer ansvarsskyldiga för vad de gjort eller underlåtit att göra när det gäller grundläggande rättigheter.

4.   Europaparlamentet välkomnar att det utnämnts en första vice ordförande för kommissionen med behörighet i frågor med anknytning till respekten för rättsstaten och stadgan, och konstaterar hans åtagande om att den nuvarande ramen ska genomföras i vederbörlig ordning. Parlamentet förväntar sig att det inom kort antas en intern strategi för de grundläggande rättigheterna, i nära samarbete med övriga institutioner och efter samråd med en brett upplagd representation för det civila samhället och andra berörda parter. Denna strategi bör baseras på artiklarna 2, 6 och 7 i EU-fördraget och stå i konsekvens med de principer och mål som anges i artiklarna 8 och 10 i EUF-fördraget. Parlamentet beklagar djupt bristen på politisk vilja att använda artikel 7 i EU-fördraget som avskräckande straffåtgärd mot medlemsstater som gör sig skyldiga till kränkningar av grundläggande rättigheter.

5.   Europaparlamentet understryker behovet av att fullt ut utnyttja befintliga mekanismer, för att unionens grundläggande rättigheter och värden – som anges i artikel 2 i EU-fördraget och i stadgan om de grundläggande rättigheterna – ska respekteras, skyddas och främjas. Parlamentet framhåller att alla de instrument som fördragen för närvarande föreskriver i detta sammanhang snarast måste tillämpas och genomföras.

6.  Europaparlamentet betonar att de befintliga mekanismerna måste utnyttjas till fullo, så att objektiva utredningar och granskningar sätts i gång och överträdelseförfaranden inleds, om det finns goda skäl för detta,

7.  Europaparlamentet understryker att man kan behöva göra fördragsändringar för att ytterligare stärka skyddet av de grundläggande rättigheterna i EU-fördragen.

8.  Europaparlamentet noterar kommissionens meddelande om en ny EU-ram för att stärka rättsstatsprincipen, som är ett första försök att avhjälpa de nuvarande bristerna i arbetet med att förebygga och åtgärda fall av kränkningar av de grundläggande rättigheterna och rättsstatsprinciperna i medlemsstaterna. Parlamentet noterar kommissionens avsikt att fortlöpande informera Europaparlamentet och rådet om de framsteg som gjorts i varje skede. Parlamentet anser dock att den föreslagna ramen kanske inte blir ett tillräckligt eller effektivt avskräckningsmedel för att förebygga eller lösa kränkningar av de grundläggande rättigheterna i medlemsstaterna, eftersom kommissionen lagt fram den i form av ett icke-bindande meddelande, där det inte anges när ramen måste aktiveras.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa och i ett senare skede förbättra denna ram för att

   a) ta med den i den interna strategin för de grundläggande rättigheterna, eftersom rättsstatsprincipen är en förutsättning för skyddet av de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen och dess medlemsstater,
   b) bättre anlita Europarådets expertis och inrätta en formell kanal för samarbete i frågor som rör rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna,
   c) tydligt fastställa kriterierna för dess tillämpning och se till att den genomförs proaktivt och med insyn, så att den med framgång kan hindra kränkningar av de grundläggande rättigheterna, framför allt definiera kriterierna för ”en klar risk för åsidosättande” och ”ett allvarligt och ihållande åsidosättande”, med stöd från bland annat rättspraxis från EU-domstolen och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, samt för att överväga att fastställa dessa kriterier på ett sätt som gör att varje kränkning automatiskt kan utlösa mekanismen,
   d) inleda överträdelseförfaranden, vilka även kan leda till finansiella sanktioner i enlighet med artikel 260 i EUF-fördraget, om FRA skulle påtala systemsatta eller avsevärda kränkningar av artikel 2 i EU-fördraget,
   e) se till att det förfarande som avses i artikel 7 i EU-fördraget automatiskt inleds om en fråga inte går att lösa med hjälp av den trestegsprocess som föreskrivs i ramen, och samtidigt klargöra vilka andra av de rättigheter som en medlemsstat har till följd av tillämpningen av fördragen, förutom rösträtten i rådet, som kan komma att tillfälligt upphävas, för att överväga om det skulle kunna bli aktuellt med ytterligare sanktioner, som skulle garantera att ramen fungerade effektivt, i enlighet med unionens lagstiftning och grundläggande rättigheter,
   f) föreskriva att alla förslag till unionslagstiftning, all EU-politik och alla EU-insatser, även av ekonomiskt slag och på området yttre förbindelser, och alla EU-finansierade insatser, ska följa stadgan och bli föremål för en noggrann förhands- och efterhandsanalys av konsekvenserna för de grundläggande rättigheterna, samt innefatta en proaktiv handlingsplan som säkerställer att nuvarande normer tillämpas effektivt och kartlägger var någonstans det behövs reformer; i samband med detta anser parlamentet att kommissionen, rådet och parlamentet bör dra full nytta av FRA:s externa och oberoende expertis i samband med lagstiftningsarbetet och utvecklingen av politiken,
   g) i samarbete med FRA och nationella organ för de mänskliga rättigheterna och med bidrag från bredast möjliga representation för det civila samhället utveckla en databas för att samla in och offentliggöra alla tillgängliga uppgifter och rapporter om situationen för de grundläggande rättigheterna i EU och i enskilda medlemsstater,

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att denna interna strategi åtföljs av en tydlig och detaljerad ny mekanism, som har en sund förankring i internationell rätt och i unionslagstiftningen och omfattar alla de värden som skyddas av artikel 2 i EU-fördraget, för att det ska råda konsekvens med den strategiska ram om mänskliga rättigheter och demokrati som redan tillämpas inom EU:s yttre förbindelser och för att EU-institutionerna och medlemsstaterna ska kunna ställas till svars för vad de gjort och underlåtit att göra på de grundläggande rättigheternas område. Parlamentet anser att denna mekanism bör möjliggöra övervakning av alla EU-medlemsstater i fråga om hur de följt de grundläggande rättigheterna, samt föreskriva en systematisk och institutionaliserad dialog, ifall någon eller några medlemsstater bryter mot de grundläggande rättigheterna. I syfte att fullt ut utnyttja bestämmelserna i fördragen bör kommissionen

   a) upprätta en resultattavla, byggd på gemensamma och objektiva indikatorer, för mätning av demokrati, rättsstat och grundläggande rättigheter, varvid indikatorerna bör återspegla de politiska Köpenhamnskriterierna som gäller för anslutning samt de värden och rättigheter som anges i artikel 2 i fördragen och stadgan om de grundläggande rättigheterna, samt utarbetas utgående från nuvarande normer; härvid bör kommissionen överväga att bredda resultattavlan för rättskipningen i EU så att den också omfattar att varje medlemsstat med jämna mellanrum ska bedömas när det gäller respekten för de grundläggande rättigheterna och rättsstatsprincipen,
   b) tillförsäkra en fortlöpande övervakning, baseras på den resultattavla som införts och på ett system, framtaget av kommissionen och rådet, av årliga landsspecifika bedömningar av överenstämmelsen med rättsstatsprincipen och av situationen för de grundläggande rättigheterna i samtliga EU:s medlemsstater, på grundval av uppgifter från FRA, Europarådet och dess Venedigkommission samt icke-statliga organisationer,
   c) i detta sammanhang föreslå en översyn av förordningen om FRA, för att FRA ska få utökade befogenheter och större personella och ekonomiska resurser, för att kunna övervaka situationen i medlemsstaterna och offentliggöra en årlig övervakningsrapport med en ingående utvärdering av resultaten i var och en medlemsstat,
   d) utfärda en formell varning om indikatorerna utgående från resultattavlan och den årligen övervakningsrapporten ger vid handen att det finns medlemsstater som bryter mot rättsstatsprincipen eller de grundläggande rättigheterna, varvid den formella varningen systematiskt bör åtföljas av en institutionaliserad dialog där, förutom kommissionen och den berörda medlemsstaten, även rådet, Europaparlamentet och den berörda medlemsstatens parlament ska delta.
   e) bidra till bättra samordning mellan EU-institutionerna och EU:s byråer, Europarådet, FN och det civila samhällets organisationer och intensifiera samarbetet mellan EU-institutionerna och medlemsstaterna, bland annat mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten.

11.  Europaparlamentet välkomnar att rådet avser att anordna debatter om rättsstatsprincipen. Parlamentet menar emellertid att sådana debatter inte är det effektivaste sättet att lösa problemet med bristande efterlevnad av Europeiska unionens grundläggande värderingar. Parlamentet beklagar att det varken informerats eller involverats i organisationen av dessa debatter. Parlamentet uppmanar rådet att basera sina debatter på resultaten av de årliga och särskilda rapporterna från kommissionen, Europaparlamentet, det civila samhället, Europarådet och dess Venedigkommission samt andra berörda aktörer, både institutionella och andra.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utreda alla påståenden om överträdelser av de grundläggande rättigheter som ingår i stadgan och att följa upp dessa påståenden om de kan bevisas. Framför allt uppmanas kommissionen eftertryckligen att inleda överträdelseförfaranden om en medlemsstat misstänks för att ha åsidosatt dessa rättigheter.

13.  Kommissionen uppmanas att ge högre prioritet till förberedelserna inför unionens anslutning till den europeiska sociala stadgan, som undertecknades i Turin den 18 oktober 1961 och reviderades i Strasbourg den 3 maj 1996.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta och stärka nationella människorättsinstitutioner i linje med Parisprinciperna i syfte att säkra ett oberoende främjande och skydd av de mänskliga rättigheterna på nationell nivå.

15.  Europaparlamentet efterlyser garantier för bättre samordning och konsekvens mellan Europaparlamentets, Europarådets, FRA:s och EIGE:s aktiviteter.

16.  Europaparlamentet uttrycker oro över allt fler kränkningar av de grundläggande rättigheterna inom EU, särskilt inom området immigration och asyl, diskriminering och intolerans särskilt mot vissa befolkningsgrupper, liksom attacker mot eller påtryckningar på icke-statliga organisationer som försvarar dessa befolkningsgruppers rättigheter. Parlamentet konstaterar att medlemsstaterna är ovilliga se till att grundläggande friheter och rättigheter iakttas, särskilt gentemot romer, kvinnor, hbti-personer, asylsökande, migranter och andra utsatta grupper.

17.  Europaparlamentet uppmanar rådet att enas om vad som exakt ska ingå i de principer och standarder som följer av rättsstatsprincipen och som varierar nationellt, samt att överväga EU-domstolens redan befintliga definition av rättsstatsprincipen som utgångspunkt för debatten, nämligen bland annat legalitetsprincipen – inbegripet en öppen, ansvarsfull och demokratisk lagstiftningsprocess –, rättssäkerhet, nämligen att den verkställande makten inte får förfara godtyckligt, oberoende och opartiska domstolar, effektiv rättslig prövning med respekt för grundläggande rättigheter och likhet inför lagen.

18.  Europaparlamentet påminner om att rättsstatsprincipen är nödvändig för att skydda de grundläggande rättigheterna och att säkerhetsåtgärder inte bör inkräkta på dem, såsom det förutsätts i artikel 52 i stadgan. Parlamentet påminner också om att var och en har rätt till frihet och personlig säkerhet enligt artikel 6 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att se till att de grundläggande rättigheterna och principerna, såsom de inskrivits framför allt i fördragen, stadgan och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna införlivas i interna säkerhetsstrategier och -åtgärder redan från början, såsom föreslagits i FRA Focus-dokumentet Embedding fundamental rights in the security agenda. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och medlemsstaterna att införliva åtgärder för social inkludering och icke-diskriminering i framtida interna säkerhetsstrategier.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med stöd av FRA förstärka insatserna och programmen för medvetandegörande och utbildning om de grundläggande rättigheterna. Dessa program bör syfta till att skapa sammanhållning och tillit bland alla arbetsmarknadsparter och involvera civilsamhällesorganisationer, nationella människorättsinstitutioner och nationella jämlikhets- och antidiskrimineringsorgan.

21.  Europaparlamentet betonar att kommissionens roll som fördragens väktare inte är begränsad till övervakning av medlemsstaternas införlivande av lagstiftning utan också omfattar säkerställande av fullständig och korrekt tillämpning av lagar, särskilt i syfte att skydda medborgarnas grundläggande rättigheter. Parlamentet beklagar den faktiska begränsningen av stadgans tillämpningsområde till följd av en alltför strikt tolkning av artikel 51, eftersom denna tolkas på ett sätt som gör att den inte omfattar frågan om verkställande av unionslagstiftningen. Denna strategi bör ses över för att EU-medborgarnas förväntningar i fråga om de grundläggande rättigheterna ska kunna infrias. Parlamentet påminner om att medborgarnas förväntningar går utöver en strikt tolkning av stadgan och att målet bör vara att göra rättigheterna i fråga så verkningsfulla som möjligt. Det är därför beklagligt att kommissionen åberopar bristande behörighet i flera svar på de framställningar i vilka man klagar över eventuella kränkningar av de grundläggande rättigheterna. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en mekanism för övervakning, systematisk utvärdering och utfärdande av rekommendationer för att främja övergripande överensstämmelse med grundläggande värderingar i medlemsstaterna.

22.  Europaparlamentet påminner om att det är helt avgörande att unionslagstiftningen införlivas och genomförs i rätt tid och på rätt sätt, särskilt när den påverkar och utvecklar de grundläggande rättigheterna.

Frihet och säkerhet

Yttrandefrihet och medier

23.  Europaparlamentet påminner om att yttrandefrihet, informationsfrihet och mediefrihet är av central betydelse för att säkerställa demokratin och rättsstaten. Parlamentet fördömer i skarpa ordalag våld, påtryckningar och hot mot journalister och medier, bland annat i samband med avslöjande av deras källor och av information om regeringars och staters överträdelser av de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inte genomföra sådana åtgärder som hindrar dessa friheter och upprepar att kommissionen bör se över och ändra direktivet om audiovisuella tjänster enligt mönster av vad parlamentet föreslagit i sin resolution av den 22 maj 2013,

24.  Europaparlamentet betonar att allmänna, oberoende och fria medier som kännetecknas av variation och åsiktsmångfald är en grundläggande byggsten för demokratin. Parlamentet anser att ägandet och förvaltningen av medierna inte bör koncentreras. Parlamentet betonar här att insyn i medieägandet spelar en nyckelroll för att man ska kunna övervaka investeringar som skulle kunna påverka den information som ges. Parlamentet efterlyser tillräckliga och rättvisa ekonomiska regler, också för att garantera mediepluralism på internet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en handlingsplan för att garantera att alla medier iakttar miniminormer för oberoende och kvalitet.

25.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att tvångsmedel alltmer sätts in i vissa medlemsstater mot sociala rörelser och demonstrationer, samt mot mötesfriheten och yttrandefriheten. Oron gäller främst de oskäliga insatserna av maktmedel mot fredliga demonstranter och det ringa antalet polisundersökningar och förundersökningar inom detta område. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skydda mötesfriheten och inte anta åtgärder som innebär ett ifrågasättande eller rentav en kriminalisering av utövandet av grundläggande rättigheter och friheter, såsom demonstrations- och strejkrätten eller mötes-, förenings- och yttrandefriheten. Parlamentet uttrycker sin stora oro för att nationell lagstiftning i flera medlemsstater inverkar på de grundläggande rättigheterna på allmänna platser och begränsar mötesfriheten. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka och åtgärda allvarliga överträdelser mot de grundläggande rättigheterna som uppkommer genom nationell lagstiftning då begränsningar införs av säkerhetsskäl på allmänna platser.

26.  Europaparlamentet noterar att terrorhandlingar har skapat ett akut behov för EU och dess medlemsstater att förstärka åtgärder mot terrorism och radikalisering. Parlamentet uppmanar med kraft EU och de nationella myndigheterna att anta dessa åtgärder under full respekt för demokratin, rättsstaten och de grundläggande rättigheterna, däribland rätten till försvar, principen om oskuldspresumtion, rätten till en rättvis rättegång, rätten till personlig integritet och skyddet av personuppgifter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att med full insyn utvärdera varje projekt eller förslag till nationell rätts- och lagstiftningsakt som handlar om terrorismbekämpning för att kontrollera dess förenlighet med artikel 2 i EU-fördraget och med stadgan om de grundläggande rättigheterna.

27.  Europaparlamentet inser att den stora spridningen av gränsöverskridande it-brott och it-terrorism skapar allvarliga utmaningar och problem för skyddet av grundläggande rättigheter i den digitala miljön, Parlamentet anser det nödvändigt att unionen utvecklar spetskompetens inom it-säkerhet för att stärka efterlevnaden av artiklarna 7 och 8 i stadgan på it-området.

28.  Europaparlamentet lovordar Förenta staternas senat för dess rapport om CIA:s internerings- och förhörsprogram. Parlamentet uppfordrar medlemsstaterna att inte tolerera någon tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling på sitt territorium. Parlamentet uppmanar än en gång medlemsstaterna att se till att de som kränkt de grundläggande rättigheterna i samband med transport och olovligt förvarstagande av fångar i Europeiska unionen ställs till svars. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att öppet och med insyn utreda sanningen om hur deras territorium och luftrum använts och erbjuda sig att fullständigt stödja Europaparlamentets utredning av frågan, som nyligen igångsatts på nytt, och uppföljningen av den. Parlamentet efterlyser skydd för personer som avslöjar sådana kränkningar, t.ex. journalister och visselblåsare.

29.  Europaparlamentet uttrycker sin oro för de återkommande rapporteringarna om påstådda överträdelser av EU:s grundläggande rättigheter, i synnerhet EU:s uppgiftsskyddslagstiftning, på grund av medlemsstaters och tredjeländers underrättelseverksamhet, samt uttrycker sin oro för de svaga mekanismer för demokratisk tillsyn som gör att sådan verksamhet tillåts. Europaparlamentet fördömer skarpt den massövervakning som avslöjats sedan 2013 och beklagar djupt att den fortsätter. Parlamentet vill att det bringas klarhet i övervakningen, särskilt i vad mån vissa medlemsstaters underrättelsetjänster i dagens läge är inblandade. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att oinskränkt beakta parlamentets krav och rekommendationer från dess resolution av den 12 mars 2014 om amerikanska NSA:s övervakningsprogram, övervakningsorgan i olika medlemsstater samt inverkan på EU-medborgarnas grundläggande rättigheter och på det transatlantiska samarbetet i rättsliga och inrikes frågor. Parlamentet uppmanar sin vädjan till medlemsstaterna att se till att deras underrättelsetjänsters verksamhet är förenlig med grundläggande rättigheter och underställs parlamentarisk och juridisk tillsyn.

30.  Europaparlamentet uttrycker sin oro för att medlemsstaterna antar nationella lagar som tillåter urskillningslös övervakning, och framhåller återigen behovet av säkerhetsverktyg som är målinriktade, absolut nödvändiga och proportionerliga till ett demokratiskt samhälle. Parlamentet upprepar sin uppmaning till EU och dess medlemsstater att anta ett skyddssystem för visselblåsare.

31.  Europaparlamentet beklagar att medborgarna inte känner till sina rättigheter i fråga om uppgiftsskydd och integritet samt rättsliga prövningsmekanismer. Här framhåller parlamentet de nationella uppgiftsskyddsmyndigheternas roll för att främja och ge publicitet åt dessa rättigheter. Parlamentet anser att människor, särskilt barn, måste göras medvetna om skyddet av sina personuppgifter, också på it-området, och om de faror de kan utsättas för. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inleda informationskampanjer, i skolorna. Parlamentet betonar att med tanke på den snabba tekniska utvecklingen och det ökande antalet it-angrepp måste man i synnerhet uppmärksamma skyddet av personuppgifter på internet, med tyngdpunkten starkt förlagd till säkerheten vid behandling och lagring. Parlamentet understryker att rätten att bli bortglömd inte är absolut och behöver vägas mot andra grundläggande rättigheter, men att enskilda personer dock måste ges rätten att få sina personuppgifter på internet korrigerade. Parlamentet uttrycker stor oro över att flertalet internetanvändare har svårt att hävda sina rättigheter i den digitala världen. Parlamentet uppmanar rådet att göra snabba framsteg med uppgiftsskyddspaketet för att säkerställa en hög uppgiftsskyddsnivå över hela unionen.

32.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att de måste se till att deras underrättelsetjänster arbetar på ett lagligt sätt och helt i enlighet med fördragen och stadgan Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att se till att nationell lagstiftning tillåter insamling och analys av personuppgifter (häribland så kallade metadata) endast med den berörda personens samtycke eller med stöd av ett domstolsbeslut på grund av skälig misstanke om att den berörda personen är involverad i någon brottslig verksamhet.

33.  Europaparlamentet betonar att olaglig insamling och behandling av uppgifter bör bestraffas på samma sätt som brott mot den traditionella sekretessen kring korrespondens. Parlamentet framhåller att det bör vara strängt förbjudet att skapa ”bakdörrar” eller andra tekniker för att försvaga eller kringgå säkerhetsåtgärder eller utnyttja deras befintliga svagheter.

34.   Europaparlamentet fördömer de påtryckningar som både offentliga och privata aktörer utövar på privata företag för att komma åt internetanvändares uppgifter, kontrollera innehållet på nätet och äventyra principen om nätneutralitet.

35.  Europaparlamentet understryker att en mycket viktig fråga för EU är att garantera de grundläggande rättigheterna i dagens informationssamhälle, eftersom den ökande användningen av informations- och kommunikationsteknik (IKT) skapar nya hot mot grundläggande rättigheter på internet, och skyddet av dem bör förstärkas genom att säkerställa att de främjas och skyddas på internet på samma sätt och i samma utsträckning som utanför internet.

36.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att intensivt övervaka genomförandet av den befintliga unionslagstiftningen på området och anser att medlemsstaterna bör tillämpa de straffrättsliga bestämmelserna vid brott i praktiken genom effektiv undersökning och lagföring för att garantera att offrens grundläggande rättigheter respekteras.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att visa prov på största möjliga vaksamhet mot de konsekvenser som viss ny teknik, som drönare, kan få för medborgarnas grundläggande rättigheter, särskilt rätten till personlig integritet och skyddet av personuppgifter.

38.  Europaparlamentet understryker utbildningens framträdande roll för att förebygga radikalisering och framväxt av intolerans och extremism bland unga.

39.  Europaparlamentet beklagar den diskriminering, för att inte säga den brutalitet, som polisen i vissa medlemsstater utsätter minoritetsgrupper för, exempelvis migranter, romer, hbti-personer och personer med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utreda och beivra dessa handlingar. Parlamentet anser att polisen bör göras mer uppmärksam på och få mer utbildning om diskrimineringen och våldet mot dessa minoriteter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att återupprätta minoriteternas förtroende för polisen och uppmuntra dem att anmäla övergrepp. Parlamentet uppmanar även medlemsstaternas myndigheter att bekämpa den diskriminerande etniska profilering som vissa polisväsen ägnar sig åt.

Religions- och samvetsfrihet

40.  Europaparlamentet erinrar om artikel 10 i stadgan, som skyddar tanke-, samvets- och religionsfriheten, bland annat friheten att utöva religion efter eget val och friheten att byta religion eller övertygelse. Parlamentet anser att detta också omfattar frihet för icke-troende och fördömer alla former av diskriminering eller intolerans och efterlyser ett förbud mot all diskriminering på sådana grunder. Parlamentet beklagar djupt den senaste tidens fall av diskriminering och våld av antisemitisk och islamofobisk karaktär och uppmanar medlemsstaterna, inklusive de regionala myndigheterna, att med alla tillbudsstående medel skydda religions- och trosfriheten, och att arbeta för tolerans och interkulturell dialog med hjälp av ett effektivt politiskt beslutsfattande, där politiken mot diskriminering vid behov förstärks. Europaparlamentet erinrar om vikten av en neutral och konfessionslös stat för att motverka all slags diskriminering av religiösa, ateistiska eller agnostiska befolkningsgrupper och garantera likabehandling för alla religioner och trosuppfattningar. Parlamentet uttrycker sin oro över man inom Europeiska unionen tillämpar lagar mot hädelse och smädelse av religion, som allvarligt kan påverka på yttrandefriheten, och uppmanar med kraft medlemsstaterna att avskaffa dem. Europaparlamentet fördömer skarpt attackerna mot gudstjänstlokaler och uppmanar medlemsstaterna att inte låta dessa brott förbli ostraffade.

41.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen till att religions- och trosfriheten respekteras i den ockuperade delen av Cypern, där mer än 500 religiösa och kulturella minnesmärken snart kommer att störta samman.

42.  Europaparlamentet oroas över den uppblossande antisemitismen i Europa och över de allt vanligare uttalanden som förnekar förintelsen eller förringar värdet av den. Parlamentet är mycket bekymrat över att många medlemmar av det judiska samfundet funderar på att lämna Europa på grund av det tilltagande antisemitiska klimatet och den diskriminering och det våld som det judiska samfundet utsätts för.

43.  Europaparlamentet är mycket bekymrat över de allt fler islamofobiska demonstrationerna, attackerna mot moskéer och de många exemplen på hur islam blandas samman med den religiösa fanatismen hos en ytterst liten minoritet. Parlamentet beklagar diskrimineringen och våldet mot muslimerna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att systematiskt fördöma sådana handlingar och att tillämpa nolltolerans mot dem.

Jämlikhet och icke-diskriminering

44.  Europaparlamentet beklagar djupt att rådet fortfarande inte har antagit 2008 års förslag till direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Parlamentet välkomnar kommissionens prioritering av det direktivet. Parlamentet upprepar sin vädjan till rådet att anta förslaget så snart som möjligt.

45.  Europaparlamentet erinrar om att mångfald, icke-diskriminering och tolerans tillhör unionens grundläggande värderingar enligt artikel 2 i EU-fördraget. Parlamentet anser att endast en politik som syftar till att främja både formell och reell jämlikhet och till att bekämpa alla former av fördomar och diskriminering kan främja ett sammanhållet samhälle genom att övervinna alla slags fördomar som inverkar menligt på den sociala integrationen. Parlamentet beklagar djupt att det ännu i dag inom EU förekommer diskriminering, marginalisering och rentav våld och övergrepp, framför allt på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

46.  Europaparlamentet anser att unionen och medlemsstaterna måste förstärka sina åtgärder för att bekämpa diskriminering och skydda kulturell, religiös och språklig mångfald, samt arbeta för jämställdhet mellan könen, barnets rättigheter, äldres rättigheter, rättigheter för personer med funktionsnedsättning, hbti-rättigheter och nationella minoriteters rättigheter. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att låta strategier för jämlikhet även omfatta flerfaldig diskriminering.

47.  Europaparlamentet fördömer alla former form av våld och diskriminering på EU:s territorium och bekymrar sig över att antalet fall ökar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra särskilda politiska åtaganden om att bekämpa alla former av rasism, däribland antisemitism, islamofobi, afrofobi och antiziganism.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att erkänna behovet av tillförlitliga och jämförbara uppgifter om jämlikhet för att mäta diskriminering, uppdelade efter diskrimineringsgrunder, i syfte att tillhandahålla beslutsunderlag, utvärdera genomförandet av EU:s lagstiftning mot diskriminering och bättre verkställa den. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram enhetliga normer för insamling av uppgifter om jämlikhet på grundval av självidentifikation, EU:s normer för uppgiftsskydd och samråd med de relevanta grupperna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samla in uppgifter om alla diskrimineringsgrunder.

49.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att anta ett direktiv som fördömer könsdiskriminering och söker motverka fördomar och könsstereotyper inom utbildning och medier.

Skydd för minoriteter

50.  Europaparlamentet efterlyser ett mer konsekvent agerande från EU:s sida i fråga om skyddet av minoriteter. Parlamentet är fast övertygat om att alla medlemsstater och kandidatländer bör följa samma principer och kriterier för att ingen dubbelmoral ska gälla. Parlamentet efterlyser därför en effektiv mekanism för övervakning och säkerställande av grundläggande rättigheter för alla slags minoriteter i både kandidatländerna och EU:s medlemsstater.

51.  Europaparlamentet understryker att Europeiska unionen måste vara ett område där respekt för etnisk, kulturell och språklig mångfald råder. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att utarbeta ett omfattande EU-skyddssystem för nationella, etniska och språkliga minoriteter för att säkerställa deras likabehandling, med beaktande av tillämpliga internationella rättsliga standarder och befintlig bästa praxis, samt uppmanar medlemsstaterna att tillförsäkra dessa minoriteter reell jämlikhet, framför allt i frågor som berör språk, utbildning och kultur. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte gjort det att underteckna och effektivt genomföra ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter. Parlamentet erinrar också om att de principer som utvecklats inom ramen för OSSE måste genomföras.

52.  Europaparlamentet fördömer alla former av diskriminering på grund av språkanvändning och uppmanar de medlemsstater som ännu inte gjort det att underteckna och effektivt genomföra den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna och kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att bekämpa oproportionerliga administrativa eller lagstiftningsmässiga hinder som kan hämma den språkliga mångfalden på europeisk eller nationell nivå.

53.  Europaparlamentet betonar att principerna om människans värdighet, likhet inför lagen och förbud mot alla typer av diskriminering utgör grunden för rättsstaten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta en nationell lagstiftningsram mot alla former av diskriminering och garantera ett faktiskt genomförande av EU:s befintliga regelverk.

Situationen för romerna

54.  Europaparlamentet beklagar djupt att det i Europeiska unionen blir allt vanligare med attityder som är fientliga mot romerna och uttrycker sin oro över situationen för romerna i EU och över de många fallen av förföljelse, våld, stigmatisering, diskriminering och lagstridiga utvisningar, som strider mot de grundläggande rättigheterna och unionslagstiftningen. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att vidta åtgärder mot de medlemsstater som främjar eller tillåter institutionaliserad diskriminering och segregering, särskilt när det gäller utbildning och bostäder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna än en gång att effektivt genomföra strategier till förmån för reell integration, att vidta kraftfullare och ändamålsenliga integrationsfrämjande åtgärder, framför allt inom områdena skydd av grundläggande rättigheter, utbildning, sysselsättning, bostäder samt hälso- och sjukvård samt att bekämpa våld och hatpropaganda mot och diskriminering av romer, såsom det förutsätts i rådets rekommendation av den 9 december 2013 om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna.

55.  Europaparlamentet understryker vikten av att de nationella strategierna för integrering av romer genomförs på lämpligt sätt genom att det utarbetas integrerade strategier som i en fortlöpande dialog engagerar lokala myndigheter, icke-statliga organisationer och den romska folkgruppen. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa uppföljning och bättre samordning av genomförandet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med företrädare för romerna för att hantera, övervaka och utvärdera projekt som påverkar deras befolkningsgrupper, och att då använda tillgängliga medel och samtidigt strikt övervaka respekten för romernas grundläggande rättigheter, även den fria rörligheten, i enlighet med direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier.

56.  Europaparlamentet beklagar den rådande diskrimineringen av romer i de nationella utbildningssystemen och på arbetsmarknaden. Parlamentet understryker att i synnerhet romska kvinnor och barn i allt större omfattning utsätts för flerfaldiga och samtidiga kränkningar av sina grundläggande rättigheter. Parlamentet upprepar hur viktigt det är att skydda och främja romska barns lika tillgång till alla rättigheter.

57.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att enligt Europadomstolens rättspraxis anta nödvändiga lagstiftningsändringar när det gäller sterilisering och att betala ersättning till offer för tvångssterilisering som utförts på romska kvinnor och kvinnor med psykiska funktionsnedsättningar.

Våld mot kvinnor och jämställdhet mellan kvinnor och män

58.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och medlemsstaterna att bekämpa och lagföra alla former av våld mot och diskriminering av kvinnor. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att framför allt effektivt bekämpa konsekvenserna av våld i hemmet och sexuellt utnyttjande i alla dess former, däribland sådant som drabbar flykting- och invandrarbarn, liksom också tidiga eller tvångsäktenskap.

59.  Europaparlamentet uttrycker oro över omfattningen och formerna av våld mot kvinnor i EU, något som FRA dokumenterat i sin EU-omfattande studie, av vilken det framgår att en av tre kvinnor har upplevt fysiskt och/eller sexuellt våld sedan 15 års ålder och att uppskattningsvis 3,7 miljoner kvinnor i EU upplever sexuellt våld under loppet av ett år. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att se över den nuvarande lagstiftningen och fortsätta högprioritera våld mot kvinnor, eftersom könsrelaterat våld inte bör tolereras. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra till nationella ratificeringar och att inleda förfarandet för EU:s anslutning till Istanbulkonventionen så snart som möjligt. Parlamentet understryker att samtliga medlemsstaters omedelbara anslutning till Istanbulkonventionen skulle leda till utveckling av en integrerad politik och till att främja internationellt samarbete mot allt slags våld mot kvinnor, bland annat sexuella trakasserier på och utanför internet.

60.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta nätverk av centrum som tillhandahåller stöd och skyddat boende för kvinnor som utsatts för människohandel och prostitution och att säkerställa att de får psykologiskt, medicinskt, socialt och juridiskt stöd samt att vidta åtgärder för att dessa personer ska få stadigvarande arbete med därtill hörande rättigheter.

61.  Europaparlamentet finner det mycket oroande att det fortfarande förekommer kvinnlig könsstympning, då det är en form av grovt våld mot kvinnor och flickor och en oacceptabel kränkning av deras rätt till fysisk integritet. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU och medlemsstaterna att vara ytterst vaksamma och att bekämpa dessa gärningar inom sina gränser i syfte att få bukt med dem snarast möjligt. Parlamentet uppmanar i synnerhet medlemsstaterna att inta ett bestämt och avskräckande förhållningssätt genom att utbilda människor som arbetar med migranter och att systematiskt och effektivt väcka åtal mot och bestraffa dem som utför könsstympningar. Här måste det råda nolltolerans. Parlamentet insisterar på att detta måste gå hand i hand med informations- och upplysningskampanjer riktade till de berörda grupperna. Parlamentet ser positivt på att personer som utsatts för könsstympning betraktas som utsatta personer i EU:s asyllagstiftning och att könsstympning enligt denna lagstiftning är ett av de kriterier som ska beaktas vid beviljande av asyl.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa en kontinuerlig insamling av uppgifter om förekomsten av och karaktären på det våld som utövas mot kvinnor, som en grund för en kraftfull politik för att förebygga våld och tillgodose offrens behov, bland annat genom att utvärdera genomförandet av EU:s brottsofferdirektiv (2012/29/EU) och ordna informationskampanjer mot sexuella trakasserier. Insamlingsarbetet bör bygga vidare på den första EU-omfattande undersökningen från FRA och baseras på samarbete mellan kommissionen (inklusive Eurostat), FRA och Europeiska jämställdhetsinstitutet. Parlamentet upprepar begäran i sin resolution av den 25 februari 2014 om bekämpning av våld mot kvinnor att kommissionen ska lägga fram ett förslag till akt som fastställer åtgärder för att främja och stödja medlemsstaternas insatser i arbetet med att förebygga våld mot kvinnor och flickor. Kommissionen uppmanas även att utse 2016 till året för bekämpande av våld mot kvinnor och flickor.

63.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att bekämpa och lagföra alla former av våld mot kvinnor. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag för att förbjuda våld mot kvinnor i EU.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka medvetenheten bland allmänheten om behovet av en kultur präglad av respekt och tolerans i syfte att undanröja alla former av diskriminering av kvinnor. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att säkerställa genomförandet av nationella strategier om respekt för och skydd av kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter. Parlamentet insisterar på att unionen har i uppgift att medvetandegöra människor om denna fråga och att främja bästa praxis på området, eftersom hälsa är en grundläggande rättighet och är en förutsättning för åtnjutandet av andra mänskliga rättigheter.

65.  Europaparlamentet är mycket oroat över kvinnornas underrepresentation i beslutsfattandet, i företagen och deras styrelser och i de vetenskapliga och politiska sfärerna, på både nationell och internationell nivå (storföretag, nationella val och EU-val) men i synnerhet på lokal nivå. Parlamentet efterlyser stöd åt kvinnor i deras karriärutveckling och strävan att nå ledande befattningar, och uppmanar EU:s institutioner att ägna större uppmärksamhet åt att endast 17,8 procent av styrelseledamöterna i de största börsnoterade företagen i EU är kvinnor.

66.  Europaparlamentet uppmanar rådet att häva blockeringen av direktivet om mammaledighet eftersom denna lagstiftning kommer att göra att verklig och påtaglig jämställdhet kan uppnås och att en harmonisering kan ske på unionsnivå.

67.  Europaparlamentet påminner om att mer än hälften av alla med högre universitetsexamen är kvinnor, men att detta inte kommer till synes på arbetsmarknaden, framför allt inte på högre beslutsfattarposter. Parlamentet uppmanar därför alla medlemsstater att göra allt som behövs för att lika många kvinnor som män ska finnas ute på arbetsmarknaden, och för att hjälpa kvinnor komma åt högre uppsatta tjänster, och, framför allt, att nå fram till en överenskommelse om förslaget till direktiv om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag och därmed sammanhängande åtgärder. Parlamentet beklagar att kvinnor i EU fortfarande tjänar i genomsnitt 16 % mindre än män för lika arbete och uppmanar därför EU att fortsätta med sitt arbete med att i enlighet med artikel 157 i EUF-fördraget säkerställa jämställdhet mellan kvinnor och män i fråga om lön, pension och deltagande på arbetsmarknaden, även i högsta ledande ställning och anser att detta arbete bör bidra till fattigdomsbekämpning och till att få Europa att dra full nytta av all talang som finns. Parlamentet beklagar djupt att arbetslösheten fortfarande är avsevärt mer utbredd bland kvinnor än bland män, och betonar att ekonomiskt oberoende för kvinnor måste finnas med som ett inslag i kampen mot fattigdomen.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skärpa övervakningen av att jämställdhetsprincipen respekteras i unionslagstiftningen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra en liknande analys av sin nationella lagstiftning.

69.  Europaparlamentet konstaterar att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) är en grundläggande rättighet och en väsentlig beståndsdel i mänsklig värdighet, jämställdhet och självbestämmande. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att i EU:s nästa hälsostrategi inbegripa sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter som en grundläggande mänsklig rättighet, i syfte att säkerställa konsekvens mellan EU:s interna och externa politik i fråga om grundläggande rättigheter, i enlighet med parlamentets uppmaning av den 10 mars 2015.

70.  Europaparlamentet konstaterar att vägran att utföra abort ens för att rädda en kvinnas liv utgör en allvarlig kränkning av de grundläggande rättigheterna.

71.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samverkan med kommissionen erkänna rätten till säkra och moderna preventivmedel och till sexualundervisning i skolorna. Parlamentet uppmanar kommissionen att komplettera den nationella politiken för att förbättra folkhälsan och att samtidigt hålla parlamentet fullt underrättat.

Barns rättigheter

72.  Europaparlamentet fördömer skarpt allt våld mot och all misshandel av barn och uppmanar medlemsstaterna att, som parter i FN:s konvention om barnets rättigheter, vidta lämpliga åtgärder för att skydda barn mot alla former av fysiskt och psykiskt våld, däribland även fysisk misshandel och sexuella övergrepp, tvångsäktenskap, barnarbete och sexuellt utnyttjande.

73.  Europaparlamentet fördömer skarpt det sexuella utnyttjandet av barn, framför allt den växande barnpornografin på internet. Parlamentet uppmanar med kraft unionen och medlemsstaterna att med gemensamma krafter bekämpa dessa allvarliga kränkningar av barnets rättigheter och att ta vederbörlig hänsyn till de krav som parlamentet formulerade i sin resolution av den 11 mars 2015 om sexuella övergrepp mot barn på internet(33). Parlamentet upprepar sin uppmaning till de medlemsstater som ännu inte gjort det att införliva direktivet om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi. Parlamentet uppmanar även unionen och de medlemsstater som ännu inte gjort det att ratificera Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp.

74.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra direktiv 2011/93/EU om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi, och att stärka de brottsbekämpande myndigheternas rättsliga möjligheter, tekniska kapacitet och finansiella resurser för att öka samarbetet, bland annat med Europol, i syfte att kartlägga och upplösa nätverk av barnsexförbrytare effektivare, samtidigt som de inblandade barnens rättigheter och säkerhet måste prioriteras.

75.  Europaparlamentet framhåller den viktiga roll som yrkesverksamma som arbetar med barn – exempelvis lärare, ungdomsarbetare och barnläkare – har för att identifiera tecken på fysiskt och psykiskt våld mot barn, även i form av mobbning på internet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att dessa yrkesverksamma medvetandegörs och utbildas i detta avseende. Parlamentet uppmanar även medlemsstaterna att inrätta telefonjourer där barn kan anmäla alla fall av misshandel, sexuellt våld, hot eller trakasserier som de utsätts för.

76.  Europaparlamentet anser att barns personuppgifter på internet måste skyddas i vederbörlig ordning och att barn måste informeras på ett barnanpassat sätt om riskerna med och följderna av att de använder sina personuppgifter på internet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inleda informationskampanjer, i skolorna. Parlamentet betonar att det bör vara förbjudet att upprätta internetprofiler av barn.

77.  Europaparlamentet fördömer alla former av diskriminering mot barn, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra en samlad insats för att utrota diskriminering mot barn. Parlamentet uppmanar i synnerhet medlemsstaterna och kommissionen att uttryckligen behandla barn som en prioritet vid programplaneringen och genomförandet av regional- och sammanhållningspolitiken.

78.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera alla barn en effektiv tillgång till rättssystemet, oavsett om barnen uppträder som misstänkta, förövare, offer eller parter i ett förfarande. Parlamentet bekräftar vikten av att stärka rättssäkerhetsgarantierna för barn i straffrättsliga förfaranden, särskilt i samband med de pågående diskussionerna om ett direktiv om särskilda rättssäkerhetsgarantier för barn som är misstänkta eller tilltalade i brottmålsförfaranden.

79.  Europaparlamentet oroas över föräldrars internationella bortföranden av barn. Parlamentet betonar härvidlag den viktiga roll som innehas av dess ombudsman för barn som förs bort vid internationella vårdnadstvister. Parlamentet understryker vikten av en gemensam EU-strategi för att hitta försvunna barn i EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka polissamarbetet och det rättsliga samarbetet i gränsöverskridande fall som inbegriper försvunna barn, och att inrätta telefonjourer för att leta efter försvunna barn.

80.  Europaparlamentet erinrar om att barnets bästa enligt artikel 24 i stadgan alltid ska komma i främsta rummet i all politik och alla åtgärder som rör barn. Parlamentet erinrar om att rätten till utbildning står inskriven i stadgan och att utbildning är av yttersta vikt, inte bara för barnets välbefinnande och personliga utveckling, utan också för hela samhällets framtid. Parlamentet anser att utbildning för barn från låginkomstfamiljer är en viktig förutsättning för att lyfta dessa barn ur fattigdom. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att främja en högkvalitativ utbildning för alla.

81.  Europaparlamentet betonar att unionsmedborgarnas barns intressen och rättigheter bör ges ett ordentligt skydd, inte bara inom EU utan också utanför gränserna, och efterlyser därför ett ökat samarbete med de institutioner som är ansvariga för barns välfärd i de nordiska länder som inte är med i EU. Parlamentet anser att alla EU:s partner, inklusive EES-länderna, bör ratificera Haagkonventionen från 1996 om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn.

82.  Europaparlamentet inser att den finansiella och ekonomiska krisen har haft allvarlig negativ inverkan på förverkligandet av barns rättigheter och välbefinnande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra mer för att bekämpa barnfattigdom och social utestängning genom att verkligen genomföra kommissionens rekommendation Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid med hjälp av integrerade strategier som stöder tillgången till tillräckliga resurser, gör det möjligt att ta del av kvalitetstjänster till överkomliga priser och främjar barns deltagande i beslutsfattande som angår dem. Kommissionen uppmanas att vidta ytterligare åtgärder för övervakning av rekommendationens genomförande.

83.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en ambitiös och omfattande efterföljare till EU:s agenda för barnets rättigheter under 2015. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att barns rättigheter effektivt integreras i all unionslagstiftning och i EU:s alla politiska och ekonomiska beslut. Kommissionen uppmanas att årligen rapportera om vilka framsteg som gjorts med respekten för barns rättigheter och med ett fullständigt genomförande av EU:s regelverk om barns rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att mandatet för samordnaren för barns rättigheter och dennes resurser på ett adekvat sätt speglar EU:s åtagande att systematiskt och effektivt integrera barns rättigheter i all verksamhet och att anta de utlovade EU-riktlinjerna för integrerade system för skydd av barn.

84.  Europaparlamentet välkomnar trenden att kriminalisera tvångsäktenskap i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vara på sin vakt och att utbilda och medvetandegöra personal som kommer i kontakt med barn, såsom lärare och pedagoger, för att de ska kunna identifiera barn som riskerar att föras till sitt ursprungsland för att ingå tvångsäktenskap.

Hbti-personers rättigheter

85.  Europaparlamentet fördömer på det skarpaste diskrimineringen av och våldet mot hbti-personer på EU:s territorium, som underblåses av en lagstiftning och politik som inskränker de grundläggande rättigheterna för dessa personer. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lagstifta och föra politik mot homo- och transfobi. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att utfärda en handlingsplan eller strategi för jämlikhet på EU-nivå med avseende på sexuell läggning och könsidentitet, vilket parlamentet krävt vid upprepade tillfällen och vilket även utlovats av kommissionär Jourová under kommissionsutfrågningarna. Parlamentet erinrar sig i detta sammanhang sin resolution av den 4 februari 2014 om EU:s färdplan mot homofobi och diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet, men framhåller dock att denna övergripande politik måste respektera befogenheterna hos Europeiska unionen samt hos dess byråer och medlemsstater.

86.  Europaparlamentet anser att hbti-personers grundläggande rättigheter torde bli mer skyddade om dessa personer har rätt att ingå juridiskt erkända relationer, såsom samboförhållanden, registrerade partnerskap eller äktenskap. Parlamentet gläds åt att 19 medlemsstater för närvarande erbjuder dessa alternativ, och uppmanar andra medlemsstater att också överväga detta. Parlamentet upprepar dessutom sin uppmaning till kommissionen att lägga fram ett förslag till en ambitiös förordning om fullständigt ömsesidigt erkännande av verkningarna av alla civilståndshandlingar inom EU, inklusive rättsligt erkännande av könstillhörighet, äktenskap och registrerade partnerskap, för att minska diskriminerande rättsliga och administrativa hinder för medborgare som utövar sin rätt till fri rörlighet.

87.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vara vaksamma och bestämda och att bestraffa förolämpningar och stigmatiseringar av hbti-personer som offentliga företrädare gör sig skyldiga till i det offentliga rummet.

88.  Europaparlamentet uppmuntrar EU:s medlemsstater att stödja fackföreningar och arbetsgivarorganisationer i deras arbete med att anta strategier för mångfald och icke-diskriminering med fokus på hbti-personer.

89.  Europaparlamentet anser att medlemsstaternas myndigheter bör göra det lättare för personer som genomgått könsbyte att få sin nya könstillhörighet erkänd i officiella handlingar. Parlamentet upprepar sitt fördömande av alla förfaranden för juridiskt erkännande som ålägger sterilisering av transpersoner.

90.  Europaparlamentet beklagar djupt att transpersoner fortfarande betraktas som psykiskt sjuka i de flesta medlemsstater, och uppmanar dessa stater att se över sina kataloger över psykisk hälsa och att samtidigt se till att medicinskt nödvändig behandling förblir tillgänglig för alla transpersoner.

91.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att verka för en avpatologisering av transidentiteter i översynen av WHO:s internationella sjukdomsklassifikation (ICD). Parlamentet uppmanar kommissionen att öka ansträngningarna för att förhindra att könsvariation i barndomen blir en ny ICD-diagnos.

92.  Europaparlamentet beklagar djupt att ”normaliserande” könsoperationer av intersexuella spädbarn är vanligt förekommande, trots att det inte är medicinskt nödvändigt. I detta sammanhang välkomnar parlamentet Maltas lag om könsidentitet, könsuttryck och könsegenskaper från april 2015, som förbjuder sådana ingrepp på intersexuella spädbarn och stärker principen om självbestämmande för intersexuella. Parlamentet uppmanar andra länder att följa Maltas exempel.

Rättigheter för personer med funktionsnedsättning

93.  Europaparlamentet beklagar den diskriminering och utestängning som personer med funktionsnedsättning utsätts för än i dag. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter att genomföra EU:s handikappstrategi och att övervaka och tillämpa den relevanta EU-lagstiftningen. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att återuppta lagstiftningsinitiativet till en europeisk rättsakt om tillgänglighet i form av ett övergripande instrument för att bättre skydda personer med funktionsnedsättning och garantera att all EU-politik arbetar mot detta mål. Parlamentet uppmanar också kommissionen att maximera synergierna mellan dels EU:s handikappstrategi och dels föreskrifterna i konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och i FN:s konvention om barnets rättigheter, för att de erkända rättigheterna faktiskt ska kunna åtnjutas och utövas i praktiken, bland annat genom harmoniserings- och genomförandeåtgärder för regelverket och kulturella och politiska insatser.

94.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen med kraft att vägleda medlemsstaterna att på bästa sätt använda EU-medel i enlighet med EU:s åligganden enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och att stödja och nära samarbeta med icke-statliga organisationer för att konventionen ska genomföras som sig bör. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att förbättra tillträdet till sysselsättning och utbildning för personer med funktionsnedsättning, inklusive personer med psykosociala funktionsnedsättningar, och att, i enlighet med artikel 26 i stadgan, ge stöd till självständigt boende och till öppenvårdsprogram.

95.  Europaparlamentet betonar att det politiska deltagandet i val för personer med funktionsnedsättning måste respekteras. Parlamentet uppmanar med tanke på detta kommissionen att även ta med en bedömning av förenligheten med konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i sin rapportering om genomförandet av rådets direktiv 93/109/EG och 94/80/EG, som fastställer rätten att rösta och stå på valbar plats i val till Europaparlamentet och i kommunalval. Parlamentet beklagar att många personer med funktionsnedsättning som blivit av med sin rättskapacitet även förlorar sin rösträtt. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att ändra sin nationella lagstiftning, så att personer med funktionsnedsättning som förlorat sin rättskapacitet inte systematiskt också förlorar sin rösträtt, utan att i stället analysera varje enskilt fall och se till att funktionshindrade får assistans under röstförfarandet.

96.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera den europeiska lagstiftningens förenlighet med kraven i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och att via sina konsekvensanalyser utvärdera alla framtida förslag mot bakgrund av denna konvention.

97.  Europaparlamentet fördömer bruket av fysiskt och farmakologiskt tvång i samband med psykiska funktionsnedsättningar och uppmanar EU och medlemsstaterna att anta politiska åtgärder för social integration.

98.  Europaparlamentet beklagar att personer med funktionsnedsättning fortfarande stöter på hinder för sin tillgång till varu- och tjänstemarknaderna i unionen. Parlamentet anser att sådana hinder begränsar deras samhällsdeltagande och kränker de rättigheter som bland annat följer av deras unionsmedborgarskap. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra snabba framsteg i arbetet med tillgängligheten i Europeiska unionen, så att en lagstiftningsakt kan antas så snart som möjligt.

99.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att göra personer med funktionsnedsättning – även via organisationer som företräder dem – tätt involverade i beslutsprocesser inom sina respektive kompetensområden, i linje med artikel 4.3 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

100.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater och institutioner att se till att möjligheterna att delta i samrådsprocesser offentliggörs på ett tydligt och omfattande vis med hjälp av tillgängliga kommunikationssätt, att synpunkter kan lämnas i andra format, såsom brailleskrift och lättlästa format, och att offentliga utfrågningar och möten där föreslagen lagstiftning och politik diskuteras bör tillgängliggöras.

101.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att harmonisera insamlingen av uppgifter om jämlikhet genom EU:s sociala undersökningar i linje med kraven i artikel 31 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet framhåller att sådan uppgiftsinsamling bör ske under användning av metoder som inkluderar alla personer med funktionsnedsättning, även dem med allvarligare funktionsnedsättningar och dem som bor på institution.

Åldersdiskriminering

102.  Europaparlamentet beklagar djupt att många äldre diskrimineras och får sina grundläggande rättigheter kränkta varje dag, särskilt när det gäller tillgång till adekvat inkomst, sysselsättning, hälso- och sjukvård och nödvändiga varor och tjänster. Parlamentet påminner om att rätten för äldre att leva ett värdigt och oberoende liv och att delta i det sociala och kulturella livet fastställs i artikel 25 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en strategi för demografisk förändring i syfte att genomföra artikel 25 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

103.  Europaparlamentet är oroat över att vanvård, försumlighet och övergrepp gentemot äldre är allmänt utbredda i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta åtgärder för att bekämpa övergrepp och alla former av våld mot äldre och främja äldres oberoende genom att stödja renovering och tillgängliggörande av bostäder. Parlamentet påminner om att äldre kvinnor oftare lever under fattigdomsgränsen på grund av lönegapet och därefter pensionsklyftan mellan kvinnor och män.

104.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att unga arbetstagare, särskilt de som drabbats av den ekonomiska krisen, integreras på arbetsmarknaden, även genom att anordna och ge tillgång till utbildning för att främja ungdomars sociala ställning.

105.  Europaparlamentet kräver respekt för människors värdighet i slutet av livet, särskilt genom garantier för att önskningar som uttrycks i livstestamenten erkänns och respekteras.

106.  Europaparlamentet är oroat över att medlemsstaternas nedskärningar i offentliga utgifter och pensioner i hög grad bidrar till fattigdom bland äldre genom att deras disponibla inkomster minskar, så att deras levnadsvillkor försämras, så att de i olika hög grad kommer att ha råd att anlita olika tjänster, och så att allt fler äldre får inkomster som nätt och jämnt når över fattigdomströskeln.

Hatbrott och hatpropaganda

107.  Europaparlamentet beklagar incidenter i form av hatpropaganda eller hatbrott som grundas på rasism, främlingsfientlighet, religiös intolerans eller fördomar mot en persons funktionsnedsättning, sexuella läggning eller könsidentitet, något som förekommer dagligen i EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skydda grundläggande rättigheter och att främja förståelse, acceptans och tolerans mellan olika befolkningsgrupper på deras territorium. Parlamentet uppmanar EU att prioritera kampen mot hatbrott vid utformningen av en EU-politik mot diskriminering och på det rättsliga området. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att trappa upp kampen mot hatbrott och diskriminerande attityder och beteenden genom att utveckla en heltäckande strategi för att bekämpa hatbrott, våld som bygger på fördomar och diskriminering.

108.  Europaparlamentet oroar sig över att det blir allt vanligare med hatpropaganda på internet och uppmanar medlemsstaterna att ordna så, att allmänheten lätt kan anmäla fall av näthat.

109.  Europaparlamentet uttrycker oro när det gäller utredningar och domar i samband med hatbrott i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta alla lämpliga åtgärder för att uppmuntra till anmälan av sådana brott, också genom att tillförsäkra anmälarna ett adekvat skydd, i och med att FRA i sina storskaliga undersökningar genomgående kommit fram till att brottsoffer ogärna träder fram och gör polisanmälan.

110.  Europaparlamentet uttrycker oro över att flera medlemsstater inte korrekt har införlivat bestämmelserna i rambeslut 2008/913/RIF och uppmanar medlemsstaterna att till fullo införliva och genomföra EU:s normer och att slå vakt om att nationell lagstiftning, som straffbelägger alla former av hatbrott, uppvigling till hat och trakasserier och som systematiskt föreskriver lagföring av dessa straffbara gärningar, verkligen genomförs Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka ett korrekt införlivande av rambeslutet och att inleda överträdelseförfaranden mot de medlemsstater som underlåter att införliva det. Parlamentet efterlyser dessutom en översyn av rambeslutet, för att det ska täcka alla former av hatbrott och brott som begåtts med fördomar eller diskriminering som motiv, och att tydligt definiera en konsekvent standard för utredning och åtal.

111.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja utbildningsprogram för brottsbekämpande och rättsliga myndigheter, liksom för de EU-byråer som det berör, om hur man kan förebygga och bekämpa diskriminerande förehavanden och hatbrott. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förse de myndigheter som ansvarar för utredning och åtal med praktiska verktyg och färdigheter för att de ska kunna identifiera och hantera de brott som omfattas av rambeslutet och interagera och kommunicera med offren.

112.  Europaparlamentet ser med oro på framväxten av politiska partier som bygger sina politiska program på etniskt, sexuellt eller religiöst betingad utestängning.

113.  Europaparlamentet är mycket bekymrat över att rasistiska och främlingsfientliga handlingar och uttalanden kommit att framstå som allt banalare, på grund av att främlingsfientliga grupper, som i vissa fall har fått eller sökt status som politiska partier, har blivit allt synligare i det offentliga rummet.

114.  Europaparlamentet är mycket oroat över framväxten av politiska partier som använder den nuvarande ekonomiska och sociala krisen för att berättiga sitt rasistiska, främlingsfientliga och anti-islamiska budskap.

115.  Europaparlamentet fördömer skarpt att paramilitära grupper, i vissa fall direkt knutna till ett politiskt parti, hotar och trakasserar minoriteter, särskilt romer och migranter. Medlemsstaterna uppmanas eftertryckligen att förbjuda och bestraffa sådana förehavanden.

Hemlösa

116.  Europaparlamentet är oroat över hur många som blivit hemlösa som en följd av den ekonomiska krisen. De hemlösa måste förbli integrerade i samhället, och deras isolering och marginalisering måste bekämpas. I detta avseende uppmanas medlemsstaterna att anta en ambitiös politik för att hjälpa dessa människor. Parlamentet betonar att hemlösa är utsatta människor och uppmanar återigen medlemsstaterna att inte stämpla dem som kriminella. Medlemsstaterna uppmanas att avskaffa alla lagar och all politik som utmålar dem som sådana. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta nationella strategier för att bekämpa hemlösheten på sitt territorium, och uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaterna i deras arbete mot hemlösheten genom att underlätta utbyte av bästa praxis och insamling av exakta uppgifter. Parlamentet uppmanar kommissionen att i medlemsstaterna övervaka människorättskränkningar som följer av hemlösheten. Parlamentet betonar att rätten till bostadsbidrag för de fattigaste i samhället anges i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

Rättigheter för migranter och sökande av internationellt skydd

117.  Europaparlamentet fördömer det faktum att många asylsökande och migranter som försöker nå EU alltjämt dör på Medelhavet samt den roll som spelas av smugglare och människohandlare, som förvägrar migranterna deras grundläggande rättigheter. Parlamentet påpekar att EU och medlemsstaterna bör vidta kraftfulla och obligatoriska åtgärder för att förhindra nya tragedier till havs. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att ställa solidariteten och respekten för migranters och asylsökandes grundläggande rättigheter i centrum för EU:s migrationspolitik. Framför allt vill parlamentet:

   betona att man måste integrera grundläggande rättigheter i allt som har med EU:s migrationspolitik att göra och genomföra en utförlig bedömning av vilka konsekvenser alla åtgärder och mekanismer som berör migration, asyl och gränsövervakning får för migranters och asylsökandes grundläggande rättigheter, varvid medlemsstaterna särskilt uppmanas respektera utsatta migranters rättigheter,
   understryka att det behövs en helhetssyn från EU:s sida till förmån för ökad konsekvens mellan EU:s inre politik och utrikespolitik, varvid EU och medlemsstaterna uppmuntras att sätta respekten för migranternas rättigheter i centrum av alla bilaterala eller multilaterala samarbetsavtal med tredjeländer, inklusive återtagandeavtal, partnerskap för rörlighet och tekniska samarbetsavtal.
   påminna medlemsstaterna om deras internationella skyldighet att hjälpa människor i sjönöd,
   uppmana EU och medlemsstaterna att ändra eller se över eventuell lagstiftning som gör det straffbart att hjälpa migranter i sjönöd,
   understryka att rätten att söka asyl är en grundläggande rättighet, varvid EU och medlemsstaterna uppmuntras att öppna, och ägna tillräckligt med resurser för att skapa, nya, säkra och lagliga inresemöjligheter och inresevägar så att asylsökande kan komma in i Europeiska unionen och så att riskerna med att ta sig in olagligt minskar, samt att bekämpa nätverk av smugglare och människohandlare som tjänar pengar på att utsätta migranter för livsfara och på att utnyttja dem sexuellt eller som arbetskraft,
   uppmana alla EU-medlemsstater att delta i EU:s program för återbosättning och uppmuntra till användning av viseringar av humanitära skäl,
   med kraft uppmana medlemsstaterna att garantera skäliga mottagningsvillkor som stämmer överens med både de befintliga grundläggande rättigheterna och med asyllagstiftningen, varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas sårbara människor, samt att minska risken för att asylsökande blir socialt utestängda, varvid kommissionen uppmanas övervaka genomförandet av det gemensamma europeiska asylsystemet (Ceas) och, framför allt, av direktiv 2013/32/EU, med särskild uppmärksamhet inriktad på asylsökande som behöver särskilda rättssäkerhetsgarantier,
   efterlysa att det införs ett effektivt och harmoniserat asylsystem för EU, för att asylsökande ska fördelas rättvist mellan medlemsstaterna,
   djupt beklaga de fall av våldsam avvisning som rapporterats vid EU:s gränser och påminna medlemsstaterna att de är skyldiga att respektera principen om non-refoulement, i den form den erkänts i Genèvekonventionen och av Europadomstolen, liksom de också måste rätta sig efter förbudet mot kollektiva utvisningar enligt artikel 19 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, varvid kommissionen, dess byråer och medlemsstaterna uppmanas att se till att dessa och andra internationella och EU-relaterade skyldigheter faktiskt följs.

118.  Europaparlamentet uppmanar unionen och medlemsstaterna att anta nödvändig lagstiftning för att tillämpa solidaritetsprincipen enligt artikel 80 i EUF-fördraget.

119.  Europaparlamentet fördömer i skarpa ordalag säkerhetsskyddet vid EU:s gränser, vilket nu ibland rentav kan utgöras av murar och taggtråd. Parlamentet är också mycket kritiskt till att det saknas lagliga inresevägar till Europeiska unionen, vilket innebär att många asylsökande och migranter tvingas ta till allt farligare metoder och är utlämnade till människosmugglare och människohandlare.

120.  Europaparlamentet efterlyser gränskontroller som tar hänsyn till de grundläggande rättigheterna, och betonar att parlamentet behöver utöva en demokratisk tillsyn av Frontex operationer.

121.  Europaparlamentet vill att all verksamhet som bedöms strida mot de grundläggande rättigheterna enligt EU-lagstiftningen eller Frontex mandat ska inställas.

122.  Europaparlamentet framhåller den negativa inverkan som Dublinförordningen har på det faktiska tillträdet till internationellt skydd, i avsaknad av ett riktigt gemensamt europeiskt asylsystem, särskilt mot bakgrund av rättspraxis vid EU-domstolen och Europadomstolen. Parlamentet fördömer att översynen av förordningen inte ledde till att den upphävdes eller till att man åtminstone slopade bestämmelsen om återsändande till det första inreselandet i EU. Likaså fördömer parlamentet att kommissionen och medlemsstaterna inte har vidtagit åtgärder om ett möjligt alternativ som bygger på solidaritet mellan medlemsstaterna.

123.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar.

124.  Europaparlamentet fördömer att irreguljära migranter, däribland asylsökande, ensamkommande minderåriga och statslösa personer, urskillningslöst och lagstridigt tas i förvar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att efterleva bestämmelserna i återvändandedirektivet, inklusive respekten för rätten till värdighet och för principen om att barnets bästa alltid ska komma i främsta rummet, samt att internationell rätt och unionslagstiftning ska följas. Parlamentet påpekar att förvarstagande av migranter måste vara en sista utväg och uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att genomföra alternativ till detta. Parlamentet fördömer de ohyggliga förhållandena i förvarsanläggningarna i vissa medlemsstater och uppmanar med kraft kommissionen att omedelbart åtgärda dem. Parlamentet upprepar att irreguljära migranter måste ges rätt att anlita ett effektivt rättsmedel om deras rättigheter kränks.

125.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att tillhandahålla information om och säkerställa insyn i förvarstagandet av migranter och asylsökande i många medlemsstater. Kommissionen uppmanas eftertryckligen att föreslå en översyn av förordning (EG) nr 862/2007, så att statistiska uppgifter om driften av förvarssystemen och förvarsanläggningarna kommer att ingå i den.

126.  Europaparlamentet understryker vikten av demokratisk tillsyn över alla former av frihetsberövanden i enlighet med asyl- och invandringslagarna. Europaparlamentets ledamöter och ledamöterna i de nationella parlamenten uppmanas att regelbundet besöka mottagnings- och förvarsenheter för migranter och asylsökande. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att underlätta tillträdet till dessa enheter för icke-statliga organisationer och reportrar.

127.  Europaparlamentet efterlyser en närmare övervakning av migranternas mottagnings- och förvarsenheter och av behandlingen av migranterna och asylförfarandena i medlemsstaterna. Parlamentet är bekymrat över snabbavvisningarna och över de våldsamma incidenter som inträffat i flera olika oroshärdar i Sydeuropa. Därför är det nödvändigt att kommissionen inom denna ram omedelbart inleder en politisk dialog med de länder som tillämpar dessa förfaranden, i syfte att värna om rättsstatsprincipen.

128.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen och dess medlemsstater att fastställa konkreta åtgärder och bästa praxis för att främja likabehandling och social delaktighet för att förbättra integrationen av migranter i samhället. Parlamentet erinrar här om att det är viktigt att bekämpa negativa stereotyper och vanföreställningar om migranter genom att ta fram motbilder, främst i skolan och riktat till ungdomar, i syfte att stärka de positiva effekterna av invandring.

129.  Europaparlamentet anser att migrantbarn är särskilt utsatta, i synnerhet när de kommer ensamma. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra parlamentets resolution av den 12 september 2013 om situationen för ensamkommande minderåriga i Europeiska unionen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo genomföra Ceas-paketet i syfte att förbättra villkoren för ensamkommande minderåriga i EU. Parlamentet välkomnar domstolens dom i mål C-648/11, där det anges att en asylansökan som inlämnats i fler än en medlemsstat av en ensamkommande minderårig ska prövas av den medlemsstat där den minderårige befinner sig efter att ha inlämnat en ansökan där. Parlamentet påminner om att de ensamkommande minderåriga först och främst är barn och att skydd av barn, och inte invandringspolitik, måste vara ledstjärnan för EU och medlemsstaterna när de behandlar dem.

130.  Europaparlamentet efterlyser en analys av hur medlen för inrikes frågor används, framför allt medel som är avsedda för mottagning av asylsökande. EU uppmanas att vidta åtgärder om det skulle visa sig att medel har använts till verksamheter som är oförenliga med de grundläggande rättigheterna.

131.  Europaparlamentet efterlyser stöd till de medlemsstater som ligger utmed unionens yttre gränser, så att de får hjälp med att ta itu med de systemrelaterade bristerna i mottagningsvillkoren och asylförfarandena, som förvärras av det ökade antalet asylsökande.

132.  Europaparlamentet uppmanar EU att hålla sina tjänstemän ansvariga om de skulle begå överträdelser av de grundläggande rättigheterna. Framför allt efterlyser parlamentet försäkringar om att en utredning ska inledas om det påstås ha begåtts överträdelser under insatser anordnade av Frontex, och att lämpliga åtgärder, av disciplinär eller annan natur, ska vidtas mot dem som visar sig ha begått sådana överträdelser. I detta syfte efterlyser parlamentet en intern överklagandemekanism inom Frontex, vilket Europeiska ombudsmannen krävde i sin utredning av fallet OI/5/2012/BEH-MHZ, samt ett offentliggörande av slutsatserna från utredningarna om anklagelser om överträdelser av de mänskliga rättigheterna. Dessutom begär parlamentet att Frontex-insatserna ska inställas i de fall då det begåtts överträdelser av de mänskliga rättigheterna i samband med sådana insatser, i enlighet med artikel 3.1a i förordning (EU) nr 1168/2011.

133.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utan ytterligare dröjsmål ratificera Europarådets konvention om bekämpande av människohandel.

134.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera effektiv tillgång till internationellt skydd för kvinnliga offer för könsrelaterad förföljelse. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa kommissionens riktlinjer för tillämpningen av direktiv 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening, bland annat när det handlar om att familjemedlemmar som kommit inom ramen för familjeåterförening omedelbart ska beviljas eget uppehållstillstånd i särskilt svåra situationer, såsom våld i hemmet.

135.  Europaparlamentet ser positivt på att personer som utsatts för könsstympning betraktas som utsatta personer i EU:s asyllagstiftning och att könsstympning enligt denna lagstiftning är ett av de kriterier som ska beaktas vid asylansökningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbilda de yrkesverksamma som kommer i kontakt med migranter i att identifiera kvinnor och flickor som riskerar att utsättas för könsstympning i sitt ursprungsland.

136.  Europaparlamentet betonar att den rätt till fri rörlighet och vistelse för unionsmedborgare och deras familjer som fastställs i fördragen och garanteras av direktiv 2004/38/EG om fri rörlighet är en av unionsmedborgarnas mest konkreta grundläggande rättigheter. Parlamentet fördömer alla försök att tumma på detta regelverk, framför allt i form av att kontroller vid gränserna inom Schengenområdet införs på nytt, trots vad som står i kodexen om Schengengränserna, och begär att alla överträdelser av dessa regler ska leda till talan vid domstolen Parlamentet uttrycker sin oro över att det blir allt vanligare med snabbutvisningar av unionsmedborgare från bosättningsmedlemsstaten till följd av att de förlorat sitt jobb och sin inkomst, något som strider mot den nuvarande rättsramen. Parlamentet anser att detta är oförenligt med den anda som ligger bakom rätten till rörlighet.

Solidaritet i den ekonomiska krisen

137.  Europaparlamentet beklagar djupt vilken negativ inverkan den finansiella och ekonomiska krisen, statsskuldkrisen och de budgetrestriktioner som påförts haft på medborgerliga, sociala och kulturella rättigheter, i och med att följderna ofta blivit ökad arbetslöshet, fattigdom och osäkra arbets- och levnadsvillkor, samt utestängning och isolering, framför allt i de medlemsstater som antagit ekonomiska anpassningsprogram. Parlamentet understryker att det framgår av ett aktuellt meddelande från Eurostat att en europé av fyra numera löper risk att drabbas av fattigdom och utestängning.

138.  Europaparlamentet konstaterar att den ekonomiska krisen och motåtgärderna mot den har påverkat rätten till grundläggande förnödenheter såsom utbildning, bostad, hälso- och sjukvård samt social trygghet, och i vissa medlemsstater dessutom blivit till skada för folkhälsan överlag. Parlamentet understryker att rätten till skydd mot fattigdom och social utslagning, i enlighet med artikel 30 i den europeiska sociala stadgan ska respekteras och uppmanar alla medlemsstater att, i enlighet med nationell praxis, införa stödåtgärder för att deras medborgare ska få drägliga levnadsvillkor och den sociala utslagningen bekämpas.

139.  Europaparlamentet framhåller att såväl de EU-institutioner som de medlemsstater som genomför strukturreformer i sina sociala och ekonomiska system alltid är skyldiga att respektera stadgan och sina internationella skyldigheter och således är ansvariga för de beslut som tagits. Parlamentet kräver på nytt att ekonomiska anpassningsprogram ska avstämmas efter EU:s mål i artikel 151 i EUF-fördraget, bland annat målen om att främja sysselsättningen och förbättra levnads- och arbetsvillkoren. Parlamentet upprepar att oinskränkt demokratisk tillsyn måste tillförsäkras, genom att parlamenten effektivt får medverka när det gäller de åtgärder som EU-institutionerna och medlemsstaterna vidtagit mot krisen.

140.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att på ett jämställdhetsintegrerat sätt undersöka de föreslagna eller genomförda åtstramningspolitiska åtgärdernas inverkan på de grundläggande rättigheterna, med beaktande av dessa åtgärders oproportionerligt allvarliga konsekvenser för kvinnor. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att omedelbart vidta korrigerande åtgärder i fall där åtstramningsåtgärder har påverkat kvinnornas ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter negativt.

141.   Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att undersöka vilka konsekvenser som föreslagna eller redan vidtagna motåtgärder mot krisen får för de grundläggande rättigheterna och friheterna, bland dem också de sociala rättigheterna och arbetstagarnas rättigheter, och att vid behov vidta korrigerande åtgärder om det skulle visa sig att rättighetsskyddet försämras eller att internationell rätt, däribland ILO:s konventioner och rekommendationer, åsidosätts.

142.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att, när de antar och genomför korrigerande åtgärder och budgetnedskärningar, göra en konsekvensbedömning ur synvinkel av de grundläggande rättigheterna och att garantera att det fortfarande finns tillräckliga resurser för att slå vakt om respekten för grundläggande rättigheter och för att säkerställa de nödvändiga miniminivåerna i fråga om medborgerliga, ekonomiska, kulturella och sociala rättigheter, med särskilt fokus på de mest utsatta och socialt mest missgynnade befolkningsgrupperna.

143.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att erkänna att långsiktiga investeringar i social delaktighet är av godo eftersom sådana investeringar motverkar de höga kostnader som diskriminering och ojämlikhet medför. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra lämpliga offentliga investeringar för att upprätthålla utbildningsväsendet samt hälso- och sjukvården, och att förvissa sig om att möjligheterna att få rättvisa och domstolsprövning i händelse av diskriminering inte äventyras av radikala budgetnedskärningar för organ som verkar för jämlikhet. EU och nationella institutioner uppmanas att inte undergräva social delaktighet genom budgetåtgärder som påverkar möjligheterna att fungera för lokalt förankrade organisationer som verkar för jämlikhet.

144.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att föreslå en anslutning till den europeiska sociala stadgan för att man verkningsfullt ska kunna garantera unionsmedborgarnas sociala rättigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att arbeta för att de sociala rättigheterna i EU:s stadga utvidgas till att omfatta andra sociala rättigheter som omnämns i Europarådets reviderade sociala stadga, t.ex. rätten till arbete, rätten till skälig lön och rätten till skydd mot fattigdom och social utslagning.

Brottslighet och kampen mot korruption

145.  Europaparlamentet upprepar att korruptionsbrott, framför allt i form av organiserad brottslighet, är en grov kränkning av de grundläggande rättigheterna och ett hot mot demokratin och rättsstatsprincipen. Parlamentet understryker att korruption innebär att allmänna medel inte används för de allmännyttiga ändamål de är avsedda för, så att de offentliga tjänsterna inskränks till både omfång och kvalitet, vilket i sin tur blir till stor skada för möjligheterna att behandla alla medborgare rättvist. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna och de europeiska institutionerna att utveckla effektiva instrument för att förebygga, bekämpa och tillämpa påföljder för korruption och brott och att fortsätta med att regelbundet övervaka hur allmänna medel används, antingen de är europeiska eller nationella. I detta syfte uppmanas medlemsstaterna och institutionerna att underlätta ett snabbt inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten och att således ge lämpliga garantier för dess oberoende och effektivitet.

146.  Europaparlamentet understryker att korruptionen är en grov kränkning av de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och institutionerna att utveckla effektiva instrument för korruptionsbekämpning och att regelbundet övervaka hur allmänna medel används, antingen de är europeiska eller nationella. Parlamentet understryker att ökad öppenhet och tillgång till offentliga handlingar för medborgare och journalister är ett effektivt sätt att avslöja och bekämpa korruption.

147.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att anta en strategi mot korruption, med effektiva instrument som komplettering. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater och EU att ansluta sig till det internationella partnerskapsprogrammet för öppen förvaltning (Open Government Partnership) och utveckla konkreta strategier för att främja öppenhet, stärka medborgarnas ställning och bekämpa korruption. Medlemsstaterna uppmanas att följa upp rekommendationerna i kommissionens rapport om insatserna mot korruption och Europaparlamentets resolution av den 23 oktober 2013 om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt: rekommendationer med avseende på de åtgärder och initiativ som ska vidtas(34), och stärka polissamarbetet och det rättsliga samarbetet inom korruptionsbekämpningen.

148.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att öka sina insatser i kampen mot alla typer av grov organiserad brottslighet, inklusive människohandel, sexuella övergrepp och sexuellt utnyttjande, tortyr samt tvångsarbete, i synnerhet där kvinnor och barn är inblandade.

149.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa nya brottsrubriceringar för att motverka miljöbrott som begås av enskilda eller organiserade kriminella grupper och som har en inverkan på människors rättigheter, alltså rätten till hälsa, liv och åtnjutande av en hälsosam miljö, samt på ekonomin och användningen av allmänna medel. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att undersöka det faktiska genomförandet i EU av rätten till rättslig prövning med tanke på att var och en i nuvarande och framtida generationer har rätt att leva i en miljö som främjar hälsa och välbefinnande.

150.  Europaparlamentet föreslår att det ska lanseras en kodex för korruptionsbekämpning och ett transparent system med indikatorer på korruptionsgraden i medlemsstaterna och på vilka framsteg som gjorts med att utrota korruptionen, samt en årlig jämförande rapport om i vilken utsträckning detta stora problem har fått fotfäste på europeisk nivå.

151.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sätta stopp för skattekonkurrensen och verkningsfullt bekämpa skadlig skattepraxis, skatteundandragande och skatteflykt i EU, eftersom sådant hämmar medlemsstaternas förmåga att maximalt utnyttja sina befintliga resurser för att till fullo förverkliga ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

152.  Europaparlamentet fördömer den växande människohandeln, särskilt för sexuella utnyttjandeändamål, och uppmanar EU och dess medlemsstater att vidta åtgärder i enlighet med EU-direktivet för att bekämpa efterfrågan för utnyttjandeändamål, som främjar alla former av denna handel.

Förhållandena i fängelser och andra anstalter

153.  Europaparlamentet påpekar att de intagnas grundläggande rättigheter måste garanteras av de nationella myndigheterna. Parlamentet beklagar djupt de dåliga förhållandena i fängelser och andra anstalter i flera medlemsstater, inklusive de överbelagda fängelserna och den dåliga behandlingen av de intagna. Parlamentet anser att EU måste anta ett instrument för att försäkra sig om att rekommendationerna från Europeiska kommittén till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (CPT) och domarna från Europadomstolen verkställs.

154.  Europaparlamentet påminner om att missbruk av frihetsberövande åtgärder resulterar i överbelagda fängelser överallt i Europa, vilket utgör en kränkning av människors grundläggande rättigheter och äventyrar det ömsesidiga förtroende som krävs för ett rättsligt samarbete i Europa. Parlamentet framhåller på nytt att medlemsstaterna måste fullgöra sina åtaganden – från internationella och europeiska forum – att oftare använda sig av övervakningsåtgärder och andra påföljder som utgör ett alternativ till fängelse och att göra social återanpassning till det yttersta målet efter en interneringstid. Medlemsstaterna uppmanas därför att anta strategier för att främja utbildning och sysselsättning av personer som avtjänar fängelsestraff.

155.  Europaparlamentet upprepar sina rekommendationer till kommissionen från resolutionen av den 27 februari 2014 om översynen av den europeiska arresteringsordern(35), framför allt när det gäller införande av ett proportionalitetstest och tillämpning av de grundläggande rättigheterna som vägransgrund på den europeiska arresteringsordern eller åtgärder för ömsesidigt erkännande i allmänhet.

156.  Europaparlamentet beklagar att de tre rambeslut som omfattar överföring av fångar, övervakning och alternativa påföljder samt den europeiska övervakningsordern, och som har goda utsikter att minska fängelsernas överbeläggning, har genomförts enbart av vissa medlemsstater.

157.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera hur såväl förfaranden för frihetsberövande som straffrättsliga system påverkar barn. Parlamentet påpekar att barns rättigheter runtom i EU påverkas direkt när det handlar om barn som bor med sina föräldrar på förvarsanläggningar. Parlamentet understryker att uppskattningsvis 800 000 barn i EU lever åtskilda från en fängslad förälder varje år, vilket påverkar barnens rättigheter på många sätt.

Rättvisa

158.  Europaparlamentet framhåller att utvecklingen av ett europeiskt område med rättvisa baserat på ömsesidigt erkännande och rättsskydd, med en därav åtföljande harmonisering av de olika rättssystemen i medlemsstaterna, särskilt med avseende på straffrättsliga frågor, bör kvarstå som en av EU-institutionernas högst prioriterade frågor inom ramen för EU:s agenda för rättsliga frågor till 2020. Parlamentet anser att en verkningsfull tillämpning av stadgan och EU:s sekundärrätt om grundläggande rättigheter är av avgörande betydelse för medborgarnas förtroende för ett väl fungerande europeiskt område med rättvisa.

159.  Europaparlamentet påpekar att tillgången till domstolsprövning och till en oberoende och opartisk domstol är väsentlig för skyddet av grundläggande rättigheter, som kan förverkligas endast om de kan hävdas inför domstol, samt för demokratin och rättsstatsprincipen. Parlamentet upprepar att det måste ses till att både de civilrättsliga och straffrättsliga rättssystemen är effektiva och att ett oberoende domstolsväsen måste garanteras.

160.  Europaparlamentet välkomnar den europeiska e-juridikportalen, som sköts av kommissionen, förser yrkesverksamma och allmänheten med information om rättssystem och är ett praktiskt verktyg för att förbättra tillgången till rättslig prövning, med en särskild del för grundläggande rättigheter vilken syftar till att informera medborgare om vart de kan vända sig om deras grundläggande rättigheter kränks.

161.  Europaparlamentet välkomnar de steg som redan tagits på europeisk nivå för att harmonisera medlemsstaternas rättssäkerhetsgarantier i straffrättsliga förfaranden och deras fördelar för medborgarna. Parlamentet framhåller på nytt vikten av att anta unionslagstiftning om processuella rättigheter som är förenliga med den högsta skyddsstandard som anges i stadgan, internationella människorättsfördrag och medlemsstaternas författningar.

162.  Europaparlamentet beklagar den bristfälliga tillgången till rättshjälp i många medlemsstater och det faktum att detta begränsar rätten till advokat så att den enbart omfattar personer med tillräckliga ekonomiska resurser. Det är mycket viktigt att EU antar ett starkt och heltäckande direktiv om rättshjälp.

163.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att införa åtgärder för att stödja och skydda personer som slår larm om missförhållanden (visselblåsare).

Medborgarskap

164.  Europaparlamentet anser att ett aktivt och deltagande europeiskt medborgarskap bör uppmuntras genom tillgång till handlingar och information, öppenhet, goda styrelseformer och god förvaltning, demokratiskt deltagande och demokratisk representation, där besluten fattas så nära unionsmedborgarna som möjligt. Parlamentet påpekar att det civila samhället måste ges möjlighet att delta fullt ut i beslutsfattandet på europeisk nivå, vilket är en rättighet som garanteras enligt artikel 11 i EU-fördraget, och framhåller vikten av principerna om öppenhet och dialog. Parlamentet konstaterar att medborgarnas rätt att ta del av offentliga institutioners handlingar stärker medborgarnas ställning och gör det möjligt för dem att granska och utvärdera offentliga myndigheter och ställa dessa till svars. Parlamentet beklagar djupt dödläget i översynen av förordning (EG) nr 1049/2001 och uppmanar återigen kommissionen och rådet att återuppta arbetet med parlamentets förslag som utgångspunkt.

165.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att det genomförs informationskampanjer om det europeiska medborgarskapet och om vilka rättigheter som detta medför, alltså rätten till diplomatiskt och konsulärt skydd, rätten att inge framställningar, rätten att lämna in klagomål till Europeiska ombudsmannen, rätten att rösta och kandidera i val till Europaparlamentet och rätten att ingå med medborgarinitiativ.

166.  Europaparlamentet berömmer Europeiska ombudsmannen för hennes beslutsamhet att säkerställa en god förvaltning och öppenhet inom EU:s institutioner och organ.

167.  Europaparlamentet fördömer att mer än 15 miljoner personer från icke-EU-länder och 500 000 statlösa personer diskrimineras på grund av att deras medborgarskap inte erkänns. EU och dess medlemsstater uppmanas att respektera den grundläggande rättigheten till medborgarskap, och medlemsstaterna uppmanas framför allt att ratificera och ge full verkan åt 1961 års konvention om begränsning av statslöshet och 1997 års europeiska konvention om medborgarskap.

168.  Europaparlamentet påpekar att insatserna för att informera medborgarna om deras grundläggande rättigheter är ett väsentligt inslag i den rätt till god förvaltning som fastställs i stadgan. Medlemsstaterna uppmanas att särskilt uppmärksamma de mest behövande, så att deras rättigheter förklaras för dem. Vidare uppmanas medlemsstaterna att ge sitt stöd till rättigheterna, så att de respekteras.

169.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att vidta åtgärder för att befästa rätten till god förvaltning genom att göra EU:s regler för god förvaltningssed till en rättsligt bindande förordning.

170.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genom sin politik se till att de grundläggande rättigheterna respekteras, garanteras, skyddas och vidareutvecklas i vederbörlig ordning inom EU. Medlemsstaterna uppmanas att med förnyade ansträngningar erkänna rätten att inge framställningar och rätten att vända sig till ombudsmannen som verktyg för att upprätthålla medborgarnas rättigheter.

171.  Europaparlamentet uttrycker, mot bakgrund av de hundratals framställningar som kommer in årligen, sin oro över medlemsstaternas bristfälliga faktiska genomförande av bestämmelserna – både vad gäller deras bokstav och deras anda – i EU:s miljölagstiftning, såsom direktivet om miljökonsekvensbedömning och direktivet om strategisk miljöbedömning. Kommissionen uppmanas att närmare se efter vad det handlar om vid sådana tillfällen, särskilt när enskilda, konkreta fall tas upp i dessa framställningar.

172.  Europaparlamentet upprepar vikten av det europeiska medborgarinitiativet, såsom en ny medborgerlig rättighet som infördes genom Lissabonfördraget och vars syfte är att öka deltagandedemokratin i EU. Parlamentet konstaterar att medborgarinitiativet är ett viktigt verktyg för att ge unionsmedborgarna en direktdemokratisk rättighet att bidra till EU:s beslutsprocess, utöver deras rätt att inge framställningar till Europaparlamentet och att lämna in klagomål till Europeiska ombudsmannen.

173.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka medborgarinitiativets roll genom att anta en medborgarvänlig metod för att hantera alla brister i detta instrument inom ramen för den kommande översynen av förordning (EU) nr 211/2011 och samtidigt verka för bättre informationskampanjer riktade till medborgarna om hur medborgarinitiativet ska användas och hur det kan påverka beslutsprocessen inom EU-politiken.

Brottsoffer

174.  Europaparlamentet anser skyddet av brottsoffer som en prioritering. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utan dröjsmål korrekt genomföra EU:s direktiv om brottsoffer (2012/29/EU) för att tidsfristen för införlivandet, nämligen den 16 november 2015, ska hålla, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, i enlighet med artikel 28 i det direktivet, se till att det samlas in jämförbara uppgifter om hur direktivet införlivats och framför allt om hur offer, även offer för brott som förövats med diskriminering som motiv, har kunnat utverka sina rättigheter. Parlamentet anser att mycket återstår att göra till stöd för brottsoffer, så att de får veta om vilka rättigheter de har, och att det måste finnas effektiva omhändertagandesystem för dem, liksom det också måste ses till att poliser och rättstillämpare får utbildning så att de kan knyta tillits- och förtroendefulla relationer till offren, något som framgått av FRA:s forskning kring stöd till offer. Parlamentet välkomnar antagandet 2013 av förordningen om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor.

175.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EU-medlemsstaterna att säkerställa högsta möjliga kvalitet när det gäller att samla in jämförbara uppgifter om införlivandet av direktivet om brottsoffer (Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU) och om hur brottsoffer, även de som utsatts för ett brott som begåtts med diskriminerande motiv, har använt sina rättigheter i enlighet med artikel 28 i det direktivet.

176.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beakta den demografiska utvecklingen och hushållens förändrade storlek och sammansättning när de utformar sin politik. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att se till att deras social- och sysselsättningspolitik inte innebär diskriminering på grund av hushållens storlek och sammansättning.

177.  Europaparlamentet framhåller det rättsliga vakuum som råder kring medborgares möjlighet till rättslig prövning när medlemsstater inte har införlivat, eller för sent har införlivat, EU-lagstiftning som direkt berör dem. Det behövs på alla nivåer en samordning av insatser för att skydda och främja de grundläggande rättigheterna som omfattar både EU-institutioner, medlemsstater, regionala och lokala myndigheter, icke-statliga organisationer och civilsamhället.

178.  Europaparlamentet betonar behovet av att inom EU stärka insynen i institutionernas arbete samt det demokratiska ansvarstagandet och öppenheten, och uppmanar eftertryckligen de behöriga EU-institutionerna och alla medlemsstater att

   göra mer för att snabbt se över förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, för att största möjliga öppenhet ska råda och för att allmänheten lättare ska få tillgång till information och handlingar, varvid kommissionen uppmanas att på nytt aktualisera lagstiftningsinitiativet till en europeisk rättsakt om tillgänglighet och utforma det som ett övergripande instrument för att ge bättre skydd åt funktionshindrade och garantera konsekvens mellan all EU-politik i detta hänseende,
   lägga fram en översyn av förordningen om det europeiska medborgarinitiativet (förordning (EU) nr 211/2011) under innevarande valperiod i syfte att förbättra funktionen och införliva ändringsförslag för att avlägsna eventuella administrativa, organisatoriska och ekonomiska hinder som leder till att alla EU-medborgare inte ordentligt kan utöva sitt demokratiska inflytande genom medborgarinitiativ i enlighet med fördragen, varvid kommissionen eftertryckligen uppmanas att i sitt förslag ta med sådana bestämmelser som krävs för att vissa grupper av medborgare, till exempel blinda eller utlandsbosatta, inte ska hindras att utöva sin rätt att stödja medborgarinitiativ, eftersom en sådan utestängning inskränker jämlikheten och engagemanget bland medborgarna,
   lägga fram en översyn av direktiv 93/109/EG om fastställande av närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare, i syfte att hjälpa unionsmedborgare som är bosatta i en annan medlemsstat än sin egen att delta i valet till Europaparlamentet i det land där de är bosatta, varvid medlemsstaterna uppmanas att se till att alla medborgare, även de som bor utanför EU, kan rösta i EU-valet, i första hand genom att genomföra en informationskampanj i god tid före valet,
   vederbörligen beakta den ökande andel av befolkningen som helt saknar rösträtt i nationella val, eftersom de inte kan rösta vare sig i hemlandet eller i bosättningslandet.

o
o   o

179.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0126.
(2) Antagna texter, P7_TA(2014)0105.
(3) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.
(4) EUT C 378, 24.12.2013, s. 1.
(5) Direktiv 2010/64/EU av den 20 oktober 2010, direktiv 2012/13/EU av den 22 maj 2012, direktiv 2013/48/EU av den 22 oktober 2013.
(6) EUT L 328, 6.12.2008, s. 55.
(7) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.
(8) EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.
(9) EUT L 373, 21.12.2004, s. 37.
(10) EUT L 101, 15.4.2011, s. 1.
(11) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.
(12) EUT L 335, 17.12.2011, s. 1.
(13) EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.
(14) EUT L 59, 2.3.2013, s. 5.
(15) Antagna texter, P7_TA(2013)0594.
(16) Antagna texter, P7_TA(2014)0062.
(17) EUT C 51 E, 22.2.2013, s. 101.
(18) Antagna texter, P7_TA(2013)0387.
(19) Antagna texter, P7_TA(2014)0173.
(20) Antagna texter, P8_TA(2014)0105.
(21) EUT C 124 E, 25.5.2006, s. 405.
(22) Antagna texter, P8_TA(2014)0070.
(23) Antagna texter, P7_TA(2013)0322.
(24) Antagna texter, P7_TA(2014)0230.
(25) Antagna texter, P8_TA(2015)0031.
(26) Antagna texter, P7_TA(2013)0350.
(27) Antagna texter, P8_TA(2014)0058.
(28) EUT C 353 E, 3.12.2013, s. 1.
(29) Antagna texter, P7_TA(2013)0418.
(30) Antagna texter, P7_TA(2013)0203.
(31) Antagna texter, P7_TA(2013)0315.
(32) ICPD:s handlingsprogram, punkt 7.2 och 7.3.
(33) Antagna texter, P8_TA(2015)0070.
(34) Antagna texter, P7_TA(2013)0444.
(35) Antagna texter, P7_TA(2014)0174.


Förfaranden och praxis för utfrågningarna av kommissionsledamöterna, lärdomar som kan dras av 2014 års omgång
PDF 324kWORD 69k
Europaparlamentets resolution av den 8 september 2015 om förfaranden och praxis för utfrågningarna av kommissionsledamöter – lärdomar från förfarandet 2014 (2015/2040(INI))
P8_TA(2015)0287A8-0197/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 17.7 i fördraget om Europeiska unionen,

–   med beaktande av artikel 246 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av sin resolution av den 1 december 2005 om riktlinjer för godkännande av Europeiska kommissionen(1),

–   med beaktande av sitt beslut av den 20 oktober 2010 om översynen av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen(2),

–  med beaktande av sitt beslut av den 14 september 2011 om att ändra artiklarna 106 och 192 samt bilaga XVII till Europaparlamentets arbetsordning(3),

–  med beaktande av uppförandekoden för kommissionens ledamöter, särskilt artikel 1.3–1.6,

–   med beaktande av artiklarna 52 och 118 samt bilaga XVI till arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för transport och turism och utskottet för rättsliga frågor (A8-0197/2015),

och av följande skäl:

A.  Utfrågningar av nominerade kommissionsledamöter, som hölls första gången 1994, utgör nu en väletablerad praxis som ökar EU-institutionernas demokratiska legitimitet och för dessa institutioner närmare de europeiska medborgarna.

B.  Utfrågningarna är oumbärliga för att parlamentet ska kunna fatta ett väl underbyggt beslut om kommissionen vid förtroendeomröstningen, så att kommissionen kan tillträda sin post.

C.  Utfrågningarna ger parlamentet och EU-medborgarna möjlighet att få veta mer om och utvärdera kandidaternas personligheter, kvalifikationer, beredskap och prioriteringar, liksom deras kunskaper om sitt utsedda ansvarsområde.

D.  Utfrågningarna förbättrar insynen och ger hela kommissionen en större demokratisk legitimitet.

E.  Jämställdhet mellan kvinnor och män måste säkerställas på alla områden, inbegripet i fråga om anställning. Detta krav måste återspeglas i Europeiska kommissionens sammansättning. Trots upprepade uppmaningar från Jean-Claude Juncker under 2014 föreslog regeringarna avsevärt fler manliga än kvinnliga sökande. De kvinnor som föreslogs kom i första hand från medlemsstater med liten befolkning, och de större medlemsstaterna struntade i stor utsträckning i detta krav. Den enda rättvisa lösningen vore att uppmana varje medlemsstat att nominera två kandidater, en man och en kvinna, så att den nominerade ordföranden får möjlighet att föreslå ett högkvalitativt kollegium med lika många män som kvinnor.

F.  Utfrågningarna har redan visat sig vara ändamålsenliga, men det finns alltid utrymme för förbättringar, särskilt mer flexibla och dynamiska diskussioner mellan kommissionsledamoten och ledamöterna i det utskott som ansvarar för utfrågningen.

G.  Utfrågningen av den nominerade vice ordföranden för kommissionen, Frans Timmermans, visade att parlamentets förfaranden behöver anpassas om en eller flera vice ordföranden i framtida kommissioner ges en särskild status.

H.  Artikel 3 i EU-fördraget säger att unionen ska ”främja jämställdhet mellan kvinnor och män”, och artikel 23 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna säger att ”jämställdhet mellan kvinnor och män ska säkerställas på alla områden, inbegripet i fråga om anställning, arbete och lön”.

1.  Europaparlamentet anser att de offentliga utfrågningarna av de nominerade kommissionsledamöterna utgör ett viktigt tillfälle för Europaparlamentet och EU-medborgarna att få grepp om kandidaternas prioriteringar och bedöma deras yrkesmässiga lämplighet för rollen.

2.  Europaparlamentet anser att en tidsfrist bör fastställas för när alla medlemsstater ska ha nominerat sina kandidater, så att kommissionens valda ordförande ges tillräckligt med tid för att fördela ansvarsområdena med hänsyn till kandidaternas arbetslivserfarenhet och bakgrund, och så att parlamentet kan hålla sina utfrågningar och göra sina bedömningar, och uppmanar talmannen att inleda en diskussion med de andra institutionerna för att uppnå detta.

3.  Europaparlamentet anser dessutom att varje medlemsstat hädanefter bör nominera minst två kandidater – en manlig och en kvinnlig kandidat som är jämställda – som den valda kommissionsordföranden kan ta ställning till. Parlamentet anser att det är viktigt att unionen också inom sina egna institutioner bör uppnå de jämställdhetsmål den själv har satt upp.

4.  Europaparlamentet anser att de kontroller av de nominerade kommissionsledamöternas förklaringar om ekonomiska intressen som utförs av utskottet för rättsliga frågor bör förbättras. Parlamentet anser därför att förklaringarna om ekonomiska intressen bör omfatta familjeintressen i enlighet med artikel 1.6 i uppförandekoden för kommissionens ledamöter. Parlamentet anser att en bekräftelse från utskottet för rättsliga frågor på att det inte föreligger någon intressekonflikt, utifrån en omfattande analys av förklaringarna om ekonomiska intressen, utgör en väsentlig förutsättning för att det ansvariga utskottet ska kunna anordna utfrågningen.

5.  Europaparlamentet påminner om att det är utskotten som ansvarar för utfrågningarna. Parlamentet anser emellertid att en utfrågning av en vice ordförande för kommissionen som till största delen har övergripande ansvarsområden undantagsvis kan hållas i ett annat format, till exempel under ett sammanträde i talmanskonferensen eller utskottsordförandekonferensen, under förutsättning att sammanträdet möjliggör dialog och att respektive ansvarigt utskott deltar för att fråga ut sin nominerade kommissionsledamot.

6.  Europaparlamentet anser att det skriftliga frågeformulär som skickas ut inför varje utfrågning borde omfatta sju frågor i stället för fem, men att det inte bör finnas flera delfrågor under varje fråga.

7.  Europaparlamentet anser att det vore bättre att ha cirka 25 frågor, men att varje frågeställare omedelbart kan följa upp sin fråga, för att göra utfrågningarna mer ändamålsenliga och inkvisitoriska.

8.  Parlamentet anser att förfaranden för uppföljning av de nominerade kommissionsledamöternas svar under utfrågningarna skulle kunna bidra till att förbättra kontrollen och öka hela kommissionens ansvar. Parlamentet efterlyser därför en regelbunden översyn av de prioriteringar som de nominerade kommissionsledamöterna anfört efter inledningen av mandatet.

9.  Europaparlamentet anser att följande riktlinjer bör tillämpas på samordnarnas utvärderingssammanträde efter utfrågningarna:

   Om samordnarna enhälligt godkänner kandidaten – skrivelse om godkännande.
   Om samordnarna enhälligt underkänner kandidaten – skrivelse om underkännande.
   Om en stor majoritet av samordnarna godkänner kandidaten – skrivelse om godkännande med stor majoritet (minoriteter kan begära att det framgår att deras grupp inte delar majoritetens uppfattning).
   Om kandidaten inte godkänns av en tydlig majoritet, eller om en majoritet underkänner kandidaten (dock inte enhälligt), och om samordnarna anser att det är nödvändigt:
   Först begärs mer information med hjälp av fler skriftliga frågor.
   Om detta inte är tillräckligt begärs ytterligare en utfrågning på 1,5 timmar, med godkännande av talmanskonferensen.
   Om det fortfarande saknas enighet eller överväldigande majoritet bland samordnarna – omröstning i utskottet.
   En klar majoritet i detta sammanhang bör vara samordnare som tillsammans företräder minst två tredjedelar av utskottets ledamöter.

10.  Europaparlamentet konstaterar att 2014 års utfrågningar blev föremål för större medieintresse och intresse från allmänheten än tidigare utfrågningar, delvis tack vare framväxten av sociala medier. Parlamentet anser att de sociala mediernas inverkan och inflytande sannolikt kommer att öka i framtiden. Parlamentet anser att sociala medier och nätverk bör utnyttjas för att göra EU-medborgarna delaktiga i utfrågningarna på ett mer ändamålsenligt sätt.

11.  Europaparlamentet anser att

   en särskild del av parlamentets webbplats bör avsättas för offentliggörande av de nominerade kommissionsledamöternas meritförteckningar och svar på skriftliga frågor före de offentliga utfrågningarna, på alla officiella språk,
   bedömningarna bör läggas ut på parlamentets webbplats inom 24 timmar, på en särskild och väl synlig plats,
   regeln bör ändras till 24 timmar efter bedömningen, eftersom vissa bedömningar slutförs först efter ytterligare förfaranden.

12.  Europaparlamentet anser att övergripande frågor som berör sammansättningen och strukturen av och arbetsmetoderna för kommissionen som helhet, och som inte kan besvaras på ett tillfredsställande sätt av en enskild nominerad kommissionsledamot, ska ställas till kommissionens valda ordförande. Parlamentet anser att sådana frågor bör tas upp vid möten mellan den valda ordföranden och talmanskonferensen (ett möte innan utfrågningarna har påbörjats och ett efter att de har avslutats).

13.  Europaparlamentet anser att granskningen av kommissionsledamöternas intresseförklaringar även i fortsättningen bör göras av utskottet för rättsliga frågor. Parlamentet anser dock att kommissionsledamöternas intresseförklaringar är alltför begränsade till innehållet, och uppmanar kommissionen att snarast ändra sina regler för detta. Parlamentet anser därför att det är viktigt att utskottet för rättsliga frågor under de närmaste månaderna utfärdar riktlinjer i form av en rekommendation eller ett initiativbetänkande, i syfte att underlätta en reform av förfarandena för kommissionsledamöternas intresseförklaringar. Parlamentet anser att kommissionsledamöternas intresseförklaringar och förklaringar om ekonomiska intressen bör omfatta även familjemedlemmar som tillhör deras hushåll.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 285 E, 22.11.2006, s. 137.
(2) EUT C 70 E, 8.3.2012, s. 98.
(3) EUT C 51 E, 22.2.2013, s. 152.


Mänskliga rättigheter och teknik i tredjeländer
PDF 309kWORD 109k
Europaparlamentets resolution av den 8 september 2015 om mänskliga rättigheter och teknik: effekterna för de mänskliga rättigheterna i tredjeländer av system för intrång och övervakning (2014/2232(INI))
P8_TA(2015)0288A8-0178/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, särskilt artikel 19,

–  med beaktande av Europeiska unionens strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati, som antogs av rådet den 25 juni 2012(1),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter vad gäller yttrandefrihet online och offline, vilka antogs av rådet (utrikes frågor) den 12 maj 2014(2),

–  med beaktande av den informations- och kommunikationstekniska sektorsvägledning, Implementing the UN Guiding Principles on Business and Human Rights, som kommissionen offentliggjorde i juni 2013,

–  med beaktande av rapporten av den 15 december 2011 från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) Freedom of Expression on the Internet(3) och rapporten av den 27 november 2014 – inom ramen för den fortlöpande redovisningen av verksamheten – från OSSE:s särskilda representant för mediefrihet till OSSE:s ständiga råd(4),

–  med beaktande av rapporten av den 23 september 2014 från FN:s särskilda rapportör för främjande av och skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i kampen mot terrorismen (A/69/397)(5),

–  med beaktande av rapporten av den 30 juni 2014 från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter The right to privacy in the digital age(6),

–  med beaktande av rapporten av den 17 april 2013 från FN:s särskilda rapportör om yttrandefrihet och åsiktsfrihet (A/HRC/23/40) beträffande konsekvenserna av staters kommunikationsövervakning för utövandet av den mänskliga rätten till integritet samt åsiktsfrihet och yttrandefrihet,

–  med beaktande av rapporten av den 26 januari 2015 från Europarådets parlamentariska församlings utskott för rättsliga frågor och mänskliga rättigheter om massövervakning(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2014 om amerikanska NSA:s övervakningsprogram, övervakningsorgan i olika medlemsstater samt inverkan på EU-medborgarnas grundläggande rättigheter och på det transatlantiska samarbetet i rättsliga och inrikes frågor(8),

–  med beaktande av rapporten av den 21 mars 2011 från FN:s generalsekreterares särskilda representant för frågor som rör mänskliga rättigheter och transnationella företag Guiding Principles on Business and Human Rights: Implementing the United Nations “Protect, Respect and Remedy” Framework(9),

–  med beaktande av OECD:s riktlinjer för multinationella företag(10) och årsrapporten för 2014 om OECD:s riktlinjer för multinationella företag(11),

–  med beaktande av årsrapporten för 2013 från Internet Corporation for Assigned Names and Numbers (ICANN)(12),

–  med beaktande av meddelandet av den 12 februari 2014 från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Internetpolitik och förvaltning av internet: Europas roll i utformningen av framtidens internetförvaltning(13),

–  med beaktande av uttalandet av den 24 april 2014 från flerpartsmötet Netmundial (Netmundial Multistakeholder Statement)(14),

–  med beaktande av sammanfattningen från ordföranden för det nionde Forumet för förvaltning av internet i Istanbul den 2–5 september 2014,

–  med beaktande av Europeiska unionens restriktiva åtgärder, varav en del inbegriper embargon mot telekommunikationsutrustning, informations- och kommunikationsteknik (IKT) och övervakningsverktyg,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 599/2014 av den 16 april 2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 428/2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden(15),

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 16 april 2014 från Europaparlamentet, rådet och kommissionen om översynen av systemet för exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden(16),

–  med beaktande av besluten från det nittonde plenarsammanträdet inom Wassenaar-arrangemanget om kontroll av export av konventionella vapen och varor och teknik med dubbla användningsområden, som hölls i Wien den 3–4 december 2013,

–  med beaktande av meddelandet av den 24 april 2014 från kommissionen till rådet och Europaparlamentet Översyn av systemet för exportkontroll: att trygga säkerhet och konkurrenskraft i en föränderlig värld(17),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 21 november 2014 om översynen av systemet för exportkontroll,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 december 2012 om en strategi för digital frihet i EU:s utrikespolitik(18),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2013 om press- och mediefrihet i världen(19),

–  med beaktande av sina resolutioner om brådskande fall avseende kränkningar av de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen, i den mån digitala friheter tas upp i resolutionstexterna,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2015 om EU:s prioriteringar inför FN:s råd för mänskliga rättigheter under 2015(20),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 februari 2015 om förlängningen av mandatet för Forumet för förvaltning av internet(21),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2015 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013 och Europeiska unionens politik på området(22),

–  med beaktande av det skriftliga uttalande som Edward Snowden översände till LIBE-utskottet i mars 2014(23),

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och de pågående förhandlingarna om EU:s anslutning till konventionen,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0178/2015), och av följande skäl:

A.  Den tekniska utvecklingen och tillgången till dagens öppna internet spelar en allt viktigare roll när det gäller att möjliggöra och säkerställa ett förverkligande av och full respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna genom att på ett positivt sätt utvidga räckvidden för yttrandefriheten, tillgången till information, rätten till integritet och mötes- och föreningsfriheten runtom i världen.

B.  Tekniska system kan användas för att kränka de mänskliga rättigheterna genom censur, övervakning, obehörigt tillträde till enheter, störning, olovlig avlyssning och spårning av uppgifter och enskilda individer.

C.  Detta görs av offentliga och privata aktörer, däribland regeringar och brottsbekämpande organ, och av kriminella organisationer och terroristnätverk i syfte att kränka de mänskliga rättigheterna.

D.  De sammanhang som informations- och kommunikationsteknikerna utformas och används i avgör i hög grad den inverkan de kan få som verktyg för att främja – eller kränka – de mänskliga rättigheterna. Informationsteknik, särskilt programvara, har sällan enbart ett användningsområde utan vanligen två med tanke på möjligheterna att kränka mänskliga rättigheter, samtidigt som programvaran också är en form av yttrande.

E.  IKT har varit ett centralt styrmedel för att hjälpa människor att organisera sociala rörelser och protester i olika länder, särskilt länder med auktoritära regimer.

F.  Bedömningen av konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna i tekniska sammanhang avgörs av hur starka de nationella och regionala rättsliga ramarna är när det gäller att reglera utnyttjandet av teknik och de politiska och rättsliga institutionernas förmåga att kontrollera detta.

G.  I den digitala domänen spelar privata aktörer en allt större roll inom alla former av social verksamhet, men det finns ännu inte några skyddsåtgärder för att hindra dem från att införa alltför omfattande begränsningar av de grundläggande fri- och rättigheterna. Till följd av detta spelar privata aktörer en aktivare roll i att bedöma huruvida innehållet är lagligt och utveckla system för it-säkerhet och övervakning, vilket kan inverka negativt på mänskliga rättigheter överallt i världen.

H.  Internet är att betrakta som en revolution i termer av möjligheterna till utbyte av uppgifter, information och kunskaper av alla de slag.

I.  Kryptering är en viktig metod som bidrar till säkerheten för kommunikationsmetoderna och de människor som använder dem.

J.  Förvaltningen av internet har dragit nytta av en beslutsmodell med många berörda parter, och detta är en process som garanterar meningsfullt, inkluderande och ansvarigt deltagande för alla berörda parter, däribland regeringar, det civila samhället, tekniska och akademiska samfund, den privata sektorn samt användarna.

K.  Underrättelsetjänster har systematiskt undergrävt kryptografiska protokoll och produkter för att kunna uppsnappa kommunikation och information. Amerikanska National Security Agency (NSA) har insamlat ett ofantligt antal ”zero-day exploits”, dvs. brister i it-säkerheten som varken allmänheten eller produktens säljare ännu känner till. Sådan verksamhet undergräver de globala insatserna för att förbättra it-säkerheten.

L.  EU-baserade underrättelsetjänster har bedrivit verksamhet som skadar de mänskliga rättigheterna.

M.  Med tanke på den mycket snabba tekniska utvecklingen är de rättsliga och demokratiska kontroll- och säkerhetsåtgärderna i hög grad underutvecklade.

N.  It-säkerhet och IKT-baserade åtgärder mot terrorism samt övervakning av internet kan få betydande negativa konsekvenser för medborgarnas mänskliga rättigheter och individuella friheter runtom i världen, även när EU-medborgare vistas eller reser utomlands, särskilt i fall där det saknas rättsliga grunder som bygger på principerna om nödvändighet, proportionalitet och demokratisk och rättslig kontroll.

O.  Internetfilter och kommunikationsövervakning undergräver människorättsförsvarares möjligheter att dra nytta av internet och överföra känslig information. De bryter också mot flera artiklar i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som garanterar varje människas rätt till integritet och yttrandefrihet.

P.  Den digitala säkerheten och den digitala friheten är båda nödvändiga, och de kan inte ersätta varandra utan bör i stället stärka varandra.

Q.  När det gäller digitala friheter kan Europeiska unionen föregå med gott exempel endast om dessa friheter garanteras i och av unionen själv. Därför är det mycket viktigt att EU:s uppgiftsskyddspaket antas.

R.  Vittomfattande samhällsintressen står på spel, t.ex. skyddet av grundläggande rättigheter, och dessa bör inte utlämnas enbart åt den inre marknaden utan måste bli föremål för reglering.

S.  Respekt för grundläggande rättigheter och rättsstatsprincipen samt effektiv parlamentarisk kontroll över underrättelsetjänster som använder digital övervakningsteknik är viktiga delar av det internationella samarbetet.

T.  EU-baserade företag har en viktig andel på den globala IKT-marknaden, särskilt när det är fråga om export av teknik för övervakning, spårning, intrång och kontroll.

U.  Införandet av exportkontroller bör inte vara till förfång för laglig forskning om it-säkerhet och utveckling av verktyg för it-säkerhet utan brottsligt uppsåt.

1.  Europaparlamentet framhåller att de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna är universella och måste försvaras överallt i världen, i alla sina uttrycksformer. Parlamentet betonar att övervakning av kommunikation i sig inkräktar på rätten till integritet och yttrandefrihet, om övervakningen inte sker inom en adekvat rättslig ram.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att EU:s yttre åtgärder är förenliga med den EU-interna politiken på IKT-området.

3.  Europaparlamentet anser att vissa EU-medlemsstaters aktiva medverkan i NSA:s massövervakning av människor och spionage mot politiska ledare, så som den beskrivits i Edward Snowdens avslöjanden, allvarligt har skadat trovärdigheten för EU:s människorättspolitik och undergrävt den globala tron på informations- och kommunikationsteknikens fördelar.

4.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna och EU:s berörda byråer, medräknat Europol och Eurojust, om deras skyldigheter enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, internationell människorättslagstiftning och målen för EU:s utrikespolitik, vilka förbjuder dem att sprida underrättelseuppgifter som kan medföra människorättskränkningar i tredjeland och utnyttja uppgifter som erhållits till följd av en människorättskränkning utanför EU, t.ex. olaglig övervakning.

5.  Europaparlamentet betonar att konsekvenserna av olika tekniker för möjligheterna att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna i tillämpliga fall bör integreras i alla EU:s politiska strategier och program för att stärka skyddet för de mänskliga rättigheterna och främja demokratin, rättsstatsprincipen och goda styrelseformer samt fredlig konfliktlösning.

6.  Europaparlamentet efterlyser en aktiv utveckling och spridning av tekniker som bidrar till skyddet för de mänskliga rättigheterna och främjar människors digitala fri- och rättigheter samt säkerhet, och som samtidigt gynnar beprövade metoder och lämpliga rättsliga ramar och garanterar säkerheten och integriteten med avseende på personuppgifter. Parlamentet uppmanar framför allt EU och medlemsstaterna att främja global användning och utveckling av öppna standarder samt kostnadsfria programvaror och tekniska krypteringslösningar som bygger på öppen källkod.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU att utöka sitt stöd till aktörer som arbetar för att stärka säkerhets- och integritetsskyddsstandarderna inom IKT-området på alla nivåer, inbegripet hårdvaru-, mjukvaru- och kommunikationsstandarder, och för en utveckling av hård- och mjukvara med inbyggda integritetsskydd.

8.  Europaparlamentet efterlyser inrättande av en fond för mänskliga rättigheter och teknik inom ramen för det europeiska instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter.

9.  Europaparlamentet uppmanar bestämt EU, och framför allt Europeiska utrikestjänsten, att använda kryptering i sin kommunikation med människorättsförsvarare för att undvika att utsätta dem för fara och skydda sin egen kommunikation med utomstående mot övervakning.

10.  Europarlamentet uppmanar EU att gå in för kostnadsfri programvara med öppen källkod och uppmuntra andra aktörer att göra samma sak, eftersom den typen av programvara medför bättre säkerhet och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna.

11.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av att utveckla IKT i konfliktområden för att främja fredsskapande verksamhet med syftet att möjliggöra säker kommunikation mellan parter som deltar i fredlig konfliktlösning.

12.  Europaparlamentet vill att det införs villkor, måttstockar och rapporteringsförfaranden för att säkerställa att EU:s finansiella och tekniska stöd till utvecklingen av ny teknik i tredjeländer inte utnyttjas på ett sätt som inkräktar på mänskliga rättigheter.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att aktivt samarbeta med regeringar i tredjeländer och, genom att tillämpa EU:s befintliga stödmekanismer och politiska instrument, i ytterligare utsträckning stödja, utbilda och ge inflytande åt människorättsförsvarare, aktivister inom det civila samhället och oberoende journalister som på ett säkert sätt använder IKT i sitt arbete samt att främja de tillhörande grundläggande – integritetsrelaterade – rättigheterna, såsom obegränsad tillgång till information på internet, rätten till integritet och uppgiftsskydd, yttrandefrihet, mötesfrihet, föreningsfrihet, pressfrihet och friheten att offentliggöra innehåll online.

14.  Europaparlamentet uppmärksammar den svåra situationen för visselblåsare och deras sympatisörer, bland annat journalister, efter det att de avslöjat missbruk av övervakningsmetoder i tredjeländer. Parlamentet anser att sådana personer bör betraktas som människorättsförsvarare och att de som sådana förtjänar unionens skydd i enlighet med EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen och medlemsstaterna om att de ingående bör utreda möjligheten att bevilja visselblåsare internationellt skydd mot åtal.

15.  Europarparlamentet beklagar att säkerhetsåtgärder, däribland åtgärder mot terrorism, allt oftare utnyttjas som en förevändning för att kränka rätten till integritet och slå ner på människorättsförsvarares, journalisters och politiska aktivisters lagliga verksamhet. Parlamentet ger på nytt uttryck för sin starka övertygelse att nationell säkerhet aldrig kan motivera urskillningslösa och hemliga övervakningsprogram eller massövervakningsprogram, och insisterar på att sådana åtgärder genomförs i strikt överensstämmelse med rättsstatsprincipen och människorättsnormer, inbegripet rätten till integritet och uppgiftsskydd.

16.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att främja demokratisk kontroll av säkerhets- och underrättelsetjänsterna i sin politiska dialog med tredjeländer och i sina program för utvecklingssamarbete. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att stödja det civila samhällets organisationer och lagstiftande organ i tredjeländer med syftet att stärka granskningen av de nationella säkerhetstjänsterna samt deras öppenhet och ansvarsskyldighet. För detta efterlyser parlamentet särskilda åtaganden som inlemmas i EU:s framtida handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokratisering.

17.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen rådet och kommissionen att främja de digitala friheterna och den obegränsade tillgången till internet i alla typer av kontakter med tredjeländer, t.ex. inom ramen för anslutningsförhandlingar, förhandlingar om handel, människorättsdialoger och diplomatiska förbindelser.

18.  Europaparlamentet framhåller att internet har blivit ett offentligt rum och ett öppet forum, för vilket ett fritt informationsflöde och tillgång till informations- och kommunikationsteknik är något helt oundgängligt. Därför betonar parlamentet att de digitala friheterna och frihandeln måste främjas och samtidigt skyddas.

19.  Europaparlamentet anser att en klausul bör införas i alla avtal med tredjeländer med en uttrycklig hänvisning till kravet att främja, garantera och respektera de digitala friheterna, nätneutraliteten, den ocensurerade och obegränsade tillgången till internet, rätten till integritet och rätten till uppgiftsskydd.

20.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU att motarbeta kriminaliseringen av människorättsförsvarares utnyttjande av verktyg för kryptering, kringgående av censur och integritet, genom att vägra begränsa krypteringen inom EU och genom att invända mot tredjelandsregeringar som tillämpar sådana åtalsgrunder mot människorättsförsvarare.

21.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU att motarbeta kriminaliseringen av verktyg för kryptering, censurbekämpning och integritet genom att vägra begränsa krypteringen inom EU och genom att invända mot tredjelandsregeringar som kriminaliserar sådana verktyg.

22.  Europaparlamentet betonar att det, för att EU:s utvecklings- och människorättspolitik ska bli effektiv, krävs att IKT integreras och att de digitala klyftorna minskar, genom att man tillhandahåller grundläggande teknisk infrastruktur och underlättar tillgången till kunskap och information för att främja digital kompetens, och genom att man främjar användning av öppna standarder i dokument och i lämpliga fall tillämpning av kostnadsfria programvaror med öppen källkod, för att säkerställa öppenhet och insyn (särskilt för offentliga institutioner) – dock inbegripet skyddsgarantier för uppgiftsskyddet på det digitala området överallt i världen – samt en bättre förståelse av de potentiella riskerna och fördelarna med IKT.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja undanröjandet av digitala hinder för människor med funktionsnedsättning. Det är extremt viktigt att EU:s politik för utveckling och främjande av de mänskliga rättigheterna i världen bidrar till att minska den digitala klyftan för människor med funktionsnedsättning, samt att tillhandahålla en bredare ram i fråga om rättigheter, särskilt när det gäller tillgång till kunskap, digital delaktighet och integrering i nya ekonomiska och sociala möjligheter som internet ger upphov till.

24.  Europaparlamentet understryker att laglig digital insamling och spridning av bevis på människorättskränkningar kan bidra till att straffrihet och terrorism bekämpas globalt. Sådant material bör i vederbörligen motiverade fall vara tillåtligt enligt internationell (straffrättslig) lagstiftning som bevis i rättegångar i enlighet med internationella, regionala och konstitutionella skyddsmekanismer. Parlamentet rekommenderar att man inför internationella straffrättsliga mekanismer som möjliggör förfaranden för att äkthetskontrollera och samla in sådana uppgifter för användning av dem som bevis i rättegångar.

25.  Europaparlamentet beklagar att vissa IKT-baserade tekniker och tjänster som härrör från EU säljs och kan användas av enskilda individer, företag och myndigheter i tredjeländer specifikt för att kränka mänskliga rättigheter genom censur, massövervakning, störning, olovlig avlyssning, kontroll samt spårning av medborgare och deras verksamhet på (mobil)telefonnät och internet. Det är oroande att vissa EU-baserade företag kan tänkas tillhandahålla tekniker och tjänster som möjliggör sådana människorättskränkningar.

26.  Europaparlamentet konstaterar att hot mot säkerheten i Europeiska unionen och dess medlemsstater och mot tredjeländer ofta kommer från enskilda personer eller små grupper som använder digitala kommunikationsnät för att planera och genomföra attacker, och att de verktyg och den taktik som krävs för att eliminera sådana hot ständigt måste ses över och uppdateras.

27.  Europaparlamentet anser att massövervakning som inte är motiverad på grund av förhöjda risker för terrorism är en åtgärd som strider mot nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna och därmed utgör en kränkning av de mänskliga rättigheterna.

28.  Europarparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att främja fullständig demokratisk kontroll av underrättelsetjänsternas verksamhet i tredjeländer, säkerställa att tjänsterna agerar i fullständig överensstämmelse med rättsstatsprincipen och utkräva ansvar av de tjänster och individer som gör sig skyldiga till olaglig verksamhet.

29.  Mot bakgrund av det ökade samarbetet och informationsutbytet mellan medlemsstater och tredjeländer, bland annat genom utnyttjande av digital övervakning, uppmuntrar Europaparlamentet medlemsstaterna att säkerställa demokratisk kontroll av de berörda tjänsterna och deras verksamhet genom lämplig intern, verkställande, rättslig och oberoende parlamentarisk tillsyn.

30.  Europaparlamentet betonar att principerna om företagens sociala ansvar och inbyggda människorättsskydd, som utgör tekniska lösningar och uppfinningar för att skydda de mänskliga rättigheterna, bör integreras i EU:s lagstiftning så att man ser till att internetleverantörer, mjukvaruutvecklare, hårdvarutillverkare, sociala nätverk och motsvarande medier samt mobiltelefonileverantörer och andra aktörer respekterar slutanvändarnas mänskliga rättigheter globalt.

31.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU att säkerställa större öppenhet i förbindelserna mellan mobiltelefoni- eller internetleverantörer och regeringar, och att efterlysa större öppenhet i sina förbindelser med tredjeländer genom att kräva att leverantörerna varje år offentliggör detaljerade öppenhetsrapporter, inklusive rapporter om åtgärder som myndigheterna begärt samt finansiella kopplingar mellan offentliga myndigheter och leverantörer.

32.  Europaparlamentet påminner näringslivsaktörerna om deras ansvar för att de mänskliga rättigheterna respekteras i hela deras globala verksamhet, oavsett var deras användare befinner sig och oberoende av om värdstaten fullgör sina egna skyldigheter på människorättsområdet eller inte. Parlamentet uppmanar IKT-företag, särskilt dem som är baserade i EU, att genomföra FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, bland annat genom att införa politiska strategier för tillbörlig aktsamhet och riskhanteringsgarantier samt vidta effektiva motåtgärder när deras verksamhet har förorsakat eller varit en bidragande orsak till negativa människorättskonsekvenser.

33.  Europaparlamentet framhåller behovet att på ett effektivare sätt genomföra och övervaka EU:s förordningar och restriktiva åtgärder med anknytning till IKT, däribland användningen av s.k. catch-all-mekanismer (dvs. övergripande mekanismer), så att man ser till att samtliga parter, inbegripet medlemsstaterna, handlar i enlighet med gällande lagstiftning och omfattas av enhetliga villkor.

34.  Europarparlamentet betonar att respekten för de grundläggande rättigheterna är en avgörande del av en framgångsrik terrorismbekämpningspolitik, inbegripet användningen av digital övervakningsteknik.

35.  Europaparlamentet välkomnar Wassenaar-arrangemangets beslut från december 2013 om exportkontroller när det gäller verktyg för övervakning, brottsbekämpning och informationsinsamling samt system för nätverksövervakning. Parlamentet påminner om att EU:s system för – dvs. dess förordning om – dubbla användningsområden fortfarande är mycket ofullständigt när det gäller effektiv och systematisk kontroll av exporten av skadlig IKT till icke-demokratiska länder.

36.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att i samband med den kommande översynen och uppdateringen av det politiska systemet för dubbla användningsområden skyndsamt lägga fram ett förslag om en smart och ändamålsenlig strategi för att begränsa och reglera kommersiell export av tjänster som gäller införande och användning av s.k. tekniker med dubbla användningsområden och ta itu med potentiellt skadlig export av IKT-produkter och motsvarande tjänster till tredjeländer, i enlighet med det gemensamma uttalandet från april 2014 från Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa effektiva skyddsåtgärder för att förhindra alla eventuella negativa effekter av dessa exportkontroller på forskningen, inbegripet vetenskaplig forskning och it-säkerhetsrelaterad forskning.

37.  Europaparlamentet betonar att kommissionen utan dröjsmål bör kunna ge företag som tvekar om huruvida de ska ansöka om exportlicens korrekt och aktuell information om lagligheten i eller eventuellt skadliga effekter av eventuella handelsuppgörelser.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om en granskning av hur EU:s standarder på IKT-området skulle kunna användas för att förhindra en eventuell skadlig inverkan av export av sådana tekniker eller andra tjänster till tredjeländer där begrepp som ”laglig avlyssning” inte kan anses motsvara begreppen i Europeiska unionen, eller t.ex. där situationen för de mänskliga rättigheterna är bristfällig eller rättsstatsprincipen inte upprätthålls.

39.  Europaparlamentet bekräftar att EU:s normer, särskilt EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, bör ha företräde när man bedömer incidenter där teknik med dubbla användningsområden utnyttjas på ett sätt som kan kringskära de mänskliga rättigheterna.

40.  Europaparlamentet efterlyser en utveckling av strategier för reglering av kommersiellt utnyttjande av oupptäckta sårbarheter i it-säkerheten (”zero-day exploits”) för att förhindra att de i strid med de mänskliga rättigheterna används vid it-angrepp eller för att uppnå obehörigt tillträde till olika enheter, utan att sådan reglering får en betydande inverkan på akademisk och annan forskning om säkerhetsaspekter i ärligt uppsåt.

41.  Europaparlamentet beklagar att vissa europeiska företag, och även internationella företag med verksamhet i EU vilka bedriver handel med tekniker med dubbla användningsområden som kan få negativa konsekvenser för de mänskliga rättigheterna, aktivt samarbetar med regimer som kränker de mänskliga rättigheterna.

42.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att offentligt utesluta företag som bedriver sådan verksamhet från unionens upphandlingar och från att ta del av forsknings- och utvecklingsfinansiering och alla andra former av finansiellt stöd.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt uppmärksamma människorättsaspekter i förfarandena för offentlig upphandling av teknisk utrustning, särskilt i länder med opålitlig praxis på detta område.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att aktivt försvara dagens öppna internet, förfaranden för flerpartsbeslut, nätneutraliteten, de digitala friheterna och dataskyddsgarantier i tredjeländer via relevanta internetförvaltningsforum.

45.  Europaparlamentet fördömer att krypteringsprotokoll och motsvarande produkter försvagas och undergrävs, särskilt av underrättelsetjänster som vill uppsnappa krypterad kommunikation.

46.  Europaparlamentet varnar för en privatisering av brottsbekämpningen via internetföretag och internetleverantörer.

47.  Europaparlamentet efterlyser ett klargörande av de normer och standarder som privata aktörer tillämpar för att utveckla sina system.

48.  Europaparlamentet påminner om betydelsen av att göra en bedömning av det sammanhang inom vilket teknikerna används för att man till fullo ska kunna förstå deras konsekvenser för de mänskliga rättigheterna.

49.  Europaparlamentet vill uttryckligen att man främjar verktyg som gör det möjligt att använda internet anonymt och/eller under pseudonym, och bestrider den ensidiga uppfattningen att sådana verktyg enbart underlättar brottslig verksamhet i stället för att ge människorättsaktivisterna ökat inflytande både utanför och inom EU.

50.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att utveckla smarta och ändamålsenliga strategier för att reglera export av tekniker med dubbla användningsområden och ta itu med potentiellt skadlig export av IKT-produkter och motsvarande tjänster på internationell nivå samt inom multilaterala exportkontrollsystem och andra internationella organ.

51.  Europaparlamentet understryker att eventuella ändringar av regelverket som syftar till att öka exportkontrollernas effektivitet gentemot immateriell tekniköverföring inte får hämma den lagliga forskningen eller tillgången till och utbytet av information, samt att potentiella åtgärder, t.ex. utnyttjande av unionens generella exporttillstånd för forskning om dubbla användningsområden, inte bör ha en dämpande effekt på vare sig enskilda personer eller små och medelstora företag.

52.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att nuvarande och framtida strategier för exportkontroll inte begränsar verksamheten för forskare som bedriver laglig forskning om säkerhetsaspekter, och att exportkontrollerna tillämpas i ärligt uppsåt enbart på tydligt definierad teknik som är avsedd för massövervakning, censur, störning, olovlig avlyssning, övervakning och spårning av medborgare och deras verksamhet på (mobil)telefonnät.

53.  Europaparlamentet påminner om att trådlös meshbaserad ad hoc-teknik erbjuder omfattande möjligheter att tillhandahålla reservnät i områden där internet inte är tillgängligt eller är blockerat, och kan bidra till att främja de mänskliga rättigheterna.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utse en oberoende expertgrupp som kan bedöma människorättskonsekvenserna av EU:s nuvarande IKT-standarder, med syftet att rekommendera justeringar som utökar skyddet av de mänskliga rättigheterna, särskilt i samband med export av system.

55.  Europaparlamentet framhåller att den tekniska utvecklingen utgör en utmaning för rättssystem vilken innebär att dessa måste anpassa sig till nya omständigheter. Parlamentet betonar betydelsen av att lagstiftarna i högre grad uppmärksammar aspekter som hänför sig till den digitala ekonomin.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att involvera det civila samhället och oberoende experter – medräknat forskare som bedriver forskning kring säkerhetsaspekter – på IKT-området i tredjeländer för att trygga den uppdaterade expertis som krävs för att framtidssäkra politiken.

57.  Europaparlamentet understryker vikten av att undvika oavsiktliga konsekvenser, såsom inskränkningar i eller dämpande effekter på vetenskaplig och annan forskning och utveckling i ärligt uppsåt, utbytet av och tillgången till information och utvecklingen av kunskap om säkerhetsaspekter eller exporten av relevanta tekniker för att förvärva erforderliga digitala färdigheter och främja de mänskliga rättigheterna.

58.  Europaparlamentet anser att samarbetet mellan regeringar och privata aktörer runtom i världen i den digitala domänen – även inom ramen för Forumet för förvaltning av internet – kräver tydliga kontroller och motvikter och att det inte får leda till att den demokratiska och rättsliga kontrollen undergrävs.

59.  Europaparlamentet konstaterar att en frivillig modell inte är tillräcklig och att det krävs bindande bestämmelser för att förmå företag att beakta situationen för de mänskliga rättigheterna i länderna i fråga innan de säljer sina produkter till dem samt göra en bedömning av konsekvenserna av sin teknik för människorättsförsvarare och regimkritiker.

60.  Europaparlamentet anser att export av mycket känsliga produkter måste kontrolleras innan produkterna i fråga lämnar EU och att det krävs påföljder i fall av överträdelser.

61.  Europaparlamentet anser att var och en måste ha en rätt till kryptering och att man måste säkerställa de förutsättningar som krävs för att kryptering ska kunna åstadkommas. Kontrollerna bör vara en fråga för slutanvändarna, som behöver besitta de färdigheter som krävs för att sådana kontroller ska kunna utföras på ett ändamålsenligt sätt.

62.  Europaparlamentet efterlyser ett införande av ”end to end”-krypteringsstandarder som en självklarhet för alla kommunikationstjänster, så att man gör det svårare för regeringar, underrättelsetjänster och övervakningsorgan att läsa innehåll.

63.  Europaparlamentet betonar det särskilda ansvar som staters underrättelsetjänster har när det gäller att skapa förtroende, och anser att man bör sätta stopp för all massövervakning. Man måste ta itu med och sätta stopp för inhemska och främmande underrättelsetjänsters övervakning av europeiska medborgare.

64.  Europaparlamentet motsätter sig försäljning och distribution av europeiska övervakningstekniker och censurverktyg till auktoritära regimer där rättsstatsprincipen inte tillämpas.

65.  Europaparlamentet efterlyser en utvidgning av räckvidden för det internationella skyddet för visselblåsare samt uppmuntrar medlemsstaterna att lägga fram lagar för att skydda visselblåsare.

66.  Europaparlamentet begär att ett FN-sändebud för digitala friheter och dataskydd utses, och efterlyser en utvidgning av ansvarsområdet för Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter så att det också kommer att omfatta teknik ur ett människorättsperspektiv.

67.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder som garanterar att aktivisters, journalisters och medborgares integritet skyddas överallt i världen och att dessa har möjlighet att nätverka via internet.

68.  Europaparlamentet framhåller rätten till tillgång till internet som en mänsklig rättighet och efterlyser åtgärder för undanröjande av de digitala klyftorna.

69.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och Europeiska utrikestjänsten.

(1) http://eeas.europa.eu/delegations/un_geneva/press_corner/focus/events/2012/20120625_en.html
(2) http://eeas.europa.eu/delegations/documents/eu_human_rights_guidelines_on_freedom_of_expression_online_and_offline_en.pdf
(3) http://www.osce.org/fom/80723?download=true
(4) http://www.osce.org/fom/127656?download=true
(5) http://daccess-dds-ny.un.org/doc/UNDOC/GEN/N14/545/19/PDF/N1454519.pdf?OpenElement
(6) http://www.ohchr.org/EN/HRBodies/HRC/RegularSessions/Session27/Documents/A-HRC-27-37_en.doc
(7) http://website-pace.net/documents/19838/1085720/20150126-MassSurveillance-EN.pdf/df5aae25-6cfe-450a-92a6-e903af10b7a2
(8) Antagna texter, P7_TA(2014)0230
(9) http://www.ohchr.org/Documents/Publications/GuidingPrinciplesBusinessHR_EN.pdf?v=1392752313000/_/jcr:system/jcr:versionstorage/12/52/13/125213a0-e4bc-4a15-bb96-9930bb8fb6a1/1.3/jcr:frozennode
(10) http://www.oecd.org/daf/inv/mne/48004323.pdf
(11) http://www.oecd-ilibrary.org/docserver/download/2014091e.pdf?expires=1423160236&id=id&accname=ocid194994&checksum=D1FC664FBCEA28FC856AE63932715B3C
(12) https://www.icann.org/en/system/files/files/annual-report-2013-en.pdf
(13) COM(2014)0072.
(14) http://netmundial.br/wp-content/uploads/2014/04/NETmundial-Multistakeholder-Document.pdf
(15) EUT L 173, 12.6.2014, s. 79.
(16) EUT L 173, 12.6.2014, s. 82.
(17) COM(2014)0244.
(18) Antagna texter, P7_TA(2012)0470.
(19) Antagna texter, P7_TA(2013)0274.
(20) Antagna texter, P8_TA(2015)0079.
(21) Antagna texter, P8_TA(2015)0033.
(22) Antagna texter, P8_TA(2015)0076.
(23) http://www.europarl.europa.eu/document/activities/cont/201403/20140307ATT80674/20140307ATT80674EN.pdf


Skydd av EU:s ekonomiska intressen: På väg mot resultatbaserade kontroller av den gemensamma jordbrukspolitiken
PDF 256kWORD 82k
Europaparlamentets resolution av den 8 september 2015 om skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen: På väg mot resultatbaserade kontroller av den gemensamma jordbrukspolitiken (2014/2234(INI))
P8_TA(2015)0289A8-0240/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av revisionsrättens yttrande nr 1/2012 över vissa förslag till förordningar om den gemensamma jordbrukspolitiken för perioden 2014–2020,

–  med beaktande av revisionsrättens yttrande nr 2/2004 över en modell för samordnad granskning (single audit),

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 16/2013 Lägesbedömning av modellen för samordnad granskning (”single audit”) och kommissionens användning av de nationella revisionsmyndigheternas arbete inom sammanhållningsområdet,

–  med beaktande av den årliga verksamhetsrapporten för 2013 från kommissionens generaldirektorat för jordbruk och landsbygdsutveckling,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0240/2015), och av följande skäl:

A.  Under den gemensamma jordbrukspolitikens två reformomgångar har bestämmelserna blivit alltmer olikartade och komplexa.

B.  Mer komplexa regler leder till fler fel på fältet.

C.  Den gemensamma jordbrukspolitikens mål måste uppfyllas samtidigt som ömsesidig förståelse och förtroende mellan alla EU-institutioner och nationella och regionala myndigheter måste tryggas för att den gemensamma jordbrukspolitiken ska kunna genomföras effektivt.

D.  En mer effektiv och ändamålsenlig reform av den gemensamma jordbrukspolitiken kräver förenkling och mindre byråkrati för att målen för denna politik ska kunna uppnås.

E.  Kostnaderna för kontroller och rådgivning till aktörer och jordbrukare uppskattas för närvarande till 4 miljarder euro per år på medlemsstatsnivå, och kommer sannolikt att stiga, vilket också kan komma att gälla felprocenterna, i samband med genomförandet av den senaste reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, särskilt med tanke på miljöanpassningsåtgärderna (”greening”).

F.  Reformen 2013 har orsakat stora ändringar i de uppgifter som jordbrukarna åläggs att lämna in tillsammans med sina ansökningar och för att motivera anspråk, med nya krav som riskerar att ge upphov till en högre felprocent under den inledande inlärnings- och anpassningsfasen.

G.  Det är viktigt att aktörerna inte belastas med ett oproportionerligt antal inspektioner.

H.  Den gemensamma jordbrukspolitikens mål måste uppfyllas samtidigt som ömsesidig förståelse och förtroende mellan alla EU-institutioner, nationella och regionala myndigheter måste tryggas för att den gemensamma jordbrukspolitiken ska kunna genomföras effektivt.

I.  Jordbrukarna uppmuntras att tillhandahålla tjänster bland annat med anknytning till landskap, biologisk mångfald i jordbrukslandskapet och klimatstabilitet, trots att dessa inte har något marknadsvärde.

J.  Kostnaderna för kontroller och rådgivning till aktörer och jordbrukare kan för närvarande uppskattas till 4 miljarder euro på medlemsstatsnivå. Det är nödvändigt att minimera kostnaderna för kontroller och den byråkratiska börda som de orsakar.

K.  Resultatbaserade kontroller kan bli en värdefull metod, och de administrativa myndigheterna måste samtidigt säkra stabilitet och anta en möjliggörande strategi så att ett förtroende kan byggas upp med de slutliga stödmottagarna. Man får emellertid inte glömma att ett universalsystem inte kan införas för de många olika typerna av jordbruksföretag av varierande storlek inom EU.

L.  Syftet med de miljöanpassningsåtgärder som infördes genom den senaste reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken är att förbättra hållbarheten inom jordbruket med hjälp av olika instrument såsom

   förenklade och mer målinriktade tvärvillkor,
   miljöanpassat direktstöd och frivilliga åtgärder som gagnar miljön och kampen mot klimatförändringar inom ramen för landsbygdsutvecklingen.

M.  Kommissionens generaldirektorat för jordbruk och landsbygdsutveckling,(1) ansåg det nödvändigt att utfärda 51 reservationer för vissa utbetalande organ.

1.  Europaparlamentet ställer sig bakom revisionsrättens åsikt att ”bestämmelserna för utgifter inom den gemensamma jordbrukspolitiken [för perioden 2014–2020] fortfarande [är] komplexa”(2). Parlamentet påminner emellertid om att den gemensamma jordbrukspolitikens komplexitet är en följd av mångfalden inom det europeiska jordbruket, och att förenklingen inte får leda till en avveckling av de instrument som antagits.

2.  Europaparlamentet kräver mindre byråkrati inom den gemensamma jordbrukspolitiken så att felprocenten kan minska, och begär att instrument inrättas som gör det möjligt att göra åtskillnad mellan fel och bedrägeri.

3.  Europaparlamentet begär att man i samband med bedömning av kontrollresultaten och eventuella beslut om påföljder gör en åtskillnad mellan oavsiktliga försummelser och fall av bedrägeri, eftersom försummelser i regel inte åsamkar skattebetalarna ekonomisk skada.

4.  Europaparlamentet kräver en mindre byråkratisk gemensam jordbrukspolitik som klart och tydligt kan genomföras och förstås, så att felprocenten kan minska, och begär att instrument inrättas som gör det möjligt att göra åtskillnad mellan fel och bedrägeri, samtidigt som man ser till att jordbrukarna fortfarande har möjlighet att tillhandahålla den nödvändiga livsmedelsproduktion som utgör kärnan i politiken. Parlamentet anser att fortsatta åtgärder för att hantera komplexiteten i och strömlinjeforma den gemensamma jordbrukspolitiken är en avgörande faktor för att locka nya aktörer till jordbruket och för att hålla dem kvar och bevara deras kompetens och därmed trygga en livskraftig jordbrukssektor i framtiden. Parlamentet förväntar sig i detta sammanhang robusta åtgärder från programmet för bättre lagstiftning. Parlamentet välkomnar kommissionens beslut att förlänga tidsfristen för ansökningar om direktstöd med en månad och anser att detta är ett steg framåt mot en minskning av felprocenten inom den gemenamma jordbrukspolitiken.

5.  Europaparlamentet begär att tydligare vägledning ska ges till både nationella myndigheter och jordbrukare så att felprocenten kan minskas.

6.  Europaparlamentet stöder kommissionens initiativ att förenkla den gemensamma jordbrukspolitiken genom en omedelbar genomgång av åtgärder som kan genomföras snabbt, då detta skulle gynna jordbrukarna, de utbetalande organen, EU-institutionerna och skattebetalarna. Parlamentet begär också att man i samband med halvtidsöversynen lägger fram förslag till ändringar av de grundläggande rättsakterna så att dessa kan beaktas i reformen inför nästa finansieringsperiod.

7.  Europaparlamentet befarar att den mest sannolika felprocent som revisionsrätten har fastställt kommer att öka på området för den gemensamma jordbrukspolitikens direktstöd under perioden 2014–2020, i synnerhet på grund av att nästa ram för tvärvillkoren ännu inte motsvaras av en minskning av denna politiks onödiga komplexitet, varken för förvaltningsmyndigheterna eller för stödmottagarna.

8.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet och revisionsrätten ofta har betonat att det är nödvändigt att hitta rätt balans mellan minskad administrativ börda och en effektiv ekonomisk kontroll.

9.  Europaparlamentet noterar att kostnaderna för kontrollerna av den gemensamma jordbrukspolitiken redan uppgår till 4 miljarder euro per år och att de avser 50 miljoner transaktioner med en budget för jordbrukspolitiken på ungefär 58 miljarder euro.

10.  Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen prioriterar nya insatser för att förenkla den gemensamma jordbrukspolitiken, och att den i första hand föreslår att förenkla ett antal delegerade akter och genomförandeakter.

11.  Europaparlamentet förespråkar bättre kvalitet och ökad konsekvens snarare än en ökning av det antal kontroller inom jordbruket som utförs av medlemsstaterna, kommissionen och revisionsrätten.

12.  Europaparlamentet betonar dessutom att kontrollerna garanterar att anslagen från EU:s budget som öronmärkts för finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken används på ett korrekt sätt.

13.  Europaparlamentet påminner om att syftet med den samordnade revisionen är att införa en enda granskningskedja från den slutliga stödmottagaren till EU-institutionerna.

14.  Europaparlamentet beklagar att den samordnade revisionen ännu inte är effektiv och att de kontrollsystem som medlemsstaterna inrättat inte fungerar fullt ut. Parlamentet påminner medlemsstaterna om deras ansvar för att genomföra den första kontrollnivån och samtidigt minimera bördan för jordbrukarna, och om de möjligheterna som finns att bevilja en viss flexibilitet i samband med utförandet av kontrollerna.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att finna möjligheter att optimera och kombinera kontrollerna i förbindelse med den gemensamma jordbrukspolitiken, så att de utvalda stödmottagarna när detta är möjligt endast skulle underställs en kontrollomgång om året.

16.  Europaparlamentet betonar att i enlighet med revisionsrättens årsrapport för budgetåret 2013 skulle

   a) det mest sannolika felet för direktstöd ha varit 1,1 % lägre och därmed relativt nära väsentlighetströskeln på 2 %, om de nationella myndigheterna hade använt den information de hade tillgång till för att förebygga, upptäcka och korrigera dessa fel åtminstone delvis(3),
   b) den mest sannolika felprocenten ha minskats till 2 % inom landsbygdsutvecklingen om de nationella myndigheterna hade använt all tillgänglig information för att förebygga, upptäcka och korrigera fel(4).

17.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen var tvungen att uppjustera den felprocent som meddelats av 42 av 68 utbetalande organ, med en procentsats för kvarstående felprocent på över 2 %, trots att så gott som alla utbetalande organ för direktstöd var ackrediterade och certifierade av certifieringsmyndigheterna, och trots att 79 av de 82 revisionsförklaringarna från de utbetalande organen under 2013 fick ett uttalande utan reservation från certifieringsorganen.

18.  Europaparlamentet förväntar sig att det nya uppdrag som de attesterande organen fått genom förordningarna (EU, Euratom) nr 966/2012 och (EU) nr 1306/2013 kommer att förbättra tillförlitligheten hos de uppgifter som medlemsstaterna lämnar om sin förvaltning av EU:s jordbruksmedel.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissonen att ändra riktlinjerna för attesterande organ i syfte att mer noggrant kontrollera sammanställningen av statistiska rapporter.

20.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att utarbeta förslag i syfte att införa påföljder för falsk eller felaktig rapportering från utbetalande organ, inbegripet de tre områdena inspektionsstatistik, uttalanden från de utbetalande organen och arbetet som utförs av certifieringsorganen. Parlamentet ber att kommissionen ska få befogenhet att dra tillbaka de utbetalande organens ackrediteringar när gravt oriktiga uppgifter lämnas.

21.  Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen omedelbart till fullo utnyttjar processen att förenkla den gemensamma jordbrukspolitiken, särskilt med avseende på de tungrodda och komplicerade bestämmelserna om tvärvillkor och miljöanpassning, som i slutändan påverkar jordbrukarna i hela Europa..

22.  Europaparlamentet stöder kommissionens initiativ att förenkla den gemensamma jordbrukspolitiken genom en omedelbar genomgång av åtgärder som kan genomföras snabbt, då detta skulle gynna jordbrukarna, de utbetalande organen, EU-institutionerna och skattebetalarna. Parlamentet kräver också att förslag till ändringar av de grundläggande rättakterna ska läggas fram. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram konkreta förslag till en förenkling av den gemensamma jordbrukspolitiken, och då ta hänsyn till feedback från jordbrukssektorns aktörer.

23.  Europaparlamentet förespråkar en förbättring och ett mer strikt genomförande av den årliga revisionen genom samordning av den kontrollverksamhet som utförs av de olika institutionerna, och begär att den administrativa bördan som revisionerna orsakar ska minskas, så att jordbrukarna inte enligt någon förordning behöver besökas flera gånger vid olika tidpunkter av de ansvariga myndigheterna eller utsättas för överdrivna eller flerfaldiga kontroller av kommissionen och revisionsrätten under samma år, vilket skulle lindra bördan för jordbrukarna genom att antalet kontroller skulle minska. Parlamentet begär en sammanslagning av de revisionsuppgifter och kontroller som de attesterande organen och andra medlemsstatsorgan utför. Parlamentet konstaterar att de råd som både nationella myndigheter och kommissionen ger via riktlinjer till jordbrukarna för genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken ofta motsägs av de bedömningskriterier som revisionsrätten använder, vilket ger upphov till böter som är både oproportionerliga och oväntade.

24.  Europaparlamentet förespråkar ett integrerat tillvägagångssätt för kontrollerna, genom att alla kontrollförpliktelser för ett jordbruk när detta är möjligt utförs vid samma tidpunkt, så att antalet besök på plats hålls på en låg nivå och de finansiella och tidsmässiga resurser som krävs för detta hos förvaltningarna och jordbrukarna därmed kan minskas och kontrollprocessen rationaliseras.

25.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att risken för oavsiktliga fel på grund av komplicerade bestämmelser i slutändan drabbar stödmottagaren. Parlamentet begär en rimlig, proportionerlig och effektiv sanktionspolitik för att ge stöd till detta tillvägagångssätt, som till exempel skulle undvika dubbla sanktioner för samma fel enligt både betalningssystemet och tvärvillkoren.

26.  Europaparlamentet anser att man i syfte att trygga ett smidigt projektgenomförande inte bör avbryta stödutbetalningar när mindre fel och/eller räknefel konstaterats.

27.  Europaparlamentet begär att kommissionen, medlemsstaterna och revisionsrätten vidareutvecklar riskbaserade revisionsstrategier som tar hänsyn till alla relevanta uppgifter, bland annat ett fastställande i förväg av de medlemsstater som står för de bästa/värsta prestationerna inom varje politikområde.

28.  Europaparlamentet betonar att kriterier bör utvecklas för att fastställa vilka medlemsstater som står för de bästa/värsta prestationerna.

29.  Europaparlamentet påminner om att ett stort antal medlemsstater kan anses tillhöra de ”sämst presterande” när det gäller förvaltningen av EU-medel, beroende på vilket politikområde det handlar om.

30.  Europaparlamentet insisterar på att definitionen av prestation i förbindelse med kontroller bör baseras på en checklista och främst avse kvaliteten på medlemsstaternas kontroller och administrativa system, det vill säga de förvaltande och attesterande myndigheternas effektivitet, konsekvens och tillförlitlighet.

31.  Europaparlamentet anser att de medlemsstater som har klarat sig bäst inom varje politikområde bör belönas med färre EU-kontroller.

32.  Europaparlamentet anser att utveckling och förvaltning av resultatbaserade kontroller under inga omständigheter bör bli en källa till ökad osäkerhet när det gäller en tryggad livsmedelsförsörjning för EU.

33.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som klarat sig bäst att dela sina erfarenheter med de medlemsstater som klarat sig sämst.

34.  Europaparlamentet kräver att kommissionen uppmuntrar till utbyte av bästa praxis för att säkra så smidiga kontroller som möjligt och minsta möjliga olägenheter för jordbrukarna.

35.  Europaparlamentet noterar att i enlighet med artikel 59.5 i förordning (EU) nr 1306/2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken ska ”medlemsstaterna säkerställa ett minsta antal kontroller på plats som krävs för effektiv riskhantering” och ”öka det minsta antalet när det är nödvändigt”, samt att ”medlemsstaterna får minska det lägsta antalet om förvaltnings- och kontrollsystem fungerar väl och när felfrekvenserna är godtagbara”.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare precisera vad som avses med godtagbar felfrekvens i artikel 59.5 i förordning (EU) nr 1306/2013, och inleda en dialog med parlamentet och revisionsrätten i detta avseende.

37.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utveckla ytterligare e-förvaltningsinitiativ i syfte att på medellång till lång sikt minska felprocenten genom att förhindra att misstag begås i ansökningsfasen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att respektera det måldatum som fastställs i artikel 122.3 i förordningen om gemensamma bestämmelser och att övergå till e-sammanhållning i förbindelse med projektansökningar, projektförvaltning och kontroll av projekt. Parlamentet anser att full transparens för uppgifter och deras tillgänglighet är av avgörande betydelse för att förhindra och bekämpa allt missbruk. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att göra det obligatoriskt att offentligöra den dokumentation som lämnas av stödmottagarna.

38.  Europaparlamentet anser att en fullständig bredbandstäckning i landsbygdsområdena, tillsammans med information och utbildning om användningen, skulle vara ett grundläggande verktyg för att ge alla jordbrukare möjlighet att dra nytta av de nyaste systemen för ansökningar och presentation av anspråk inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

39.  Europaparlamentet kräver ytterligare insatser för att göra jordbrukarnas ansökningssystem och formulär mindre invecklade, och förespråkar att medlemsstaterna i högre grad utnyttjar e-förvaltningsteknik för att på förhand kunna undvika fel i förbindelse med ansökningarna, vilket kommer att kräva att stödmottagarna har tillgång till internet via bredband. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett program för att bidra till att utbilda äldre jordbrukare. Parlamentet understryker vikten av solida investeringar i bredbandsnät i landsbygdsområdena, och uppmanar medlemsstaterna att verka för en digitalisering av ansökningsprocessen. Parlamentet påminner om att ett tillförlitligt genomförande av e-förvaltningsteknik kräver att medlemsstaterna utvecklar, finansierar eller samfinansierar sådan teknik.

40.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra digitaliseringsprogram för förbindelserna mellan de statliga myndigheterna och jordbruksföretagen, i syfte att upprätta en enda företagsdossier med en integrerad och synkroniserad förvaltning av odlingsuppgifterna. Parlamentet anser att en sådan förenkling skulle sammanföra delar som för närvarande förvaltas separat (odlingsplaner, individuella försäkringsplaner och loggböcker), eftersom jordbruken skulle göra en enda deklaration som myndigheterna därefter skulle ta del av, vilket skulle bidra till ökad effektivitet i myndigheternas kontroller och sålunda till en minskad risk för betalningsfel och till en rationalisering av kontrollerna.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de statliga och regionala myndigheter som ansvarar för genomförandet av den nya gemensamma jordbrukspolitiken kommunicerar och samarbetar effektivt till förmån för de jordbrukare som genomför politiken på fältet.

42.  Europaparlamentet anser att det finns många potentiella fördelar på lång sikt med att utveckla och anta industriella internetbaserade lösningar både inom jordbruket och för kontroller, i synnerhet i fråga om integrerade lösningar för stödmottagare och utbetalande organ. Parlamentet förväntar sig att detta kommer att inverka positivt på kontrollernas enhetlighet, tillförlitlighet och kostnadseffektivitet. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen att anta och genomföra pilotprojekt på detta område. Parlamentet påminner om att denna strategi kräver att medlemsstaterna åtar sig att tillhandahålla bredbandsuppkopplingar i landsbygdsområdena i hela EU.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med alla relevanta intressenter, inbegripet men inte begränsat till revisionsrätten, medlemsstaterna och stödmottagarnas organisationer, för att utarbeta en långsiktig strategi, som med hjälp av icke-politiska åtgärder ska förhindra att bördan för stödmottagare och inspektörer ökar ytterligare till följd av framtida reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken och ändringar av de grundläggande rättsakterna.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att iaktta den princip om kontrollerbarhet som redan finns inom landsbygdsutvecklingen när kommissionen i enlighet med artikel 46 i förordning (EU) nr 1307/2013 utarbetar ett förslag till rättsakt med avseende på områden med ekologiskt fokus.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att behandla frågan om en minskning av det lägsta antalet kontroller i enlighet med artikel 59 i förordning (EU) nr 1306/2013 i den utvärderingsrapport som ska läggas fram i enlighet med artikel 110 i förordningen om övervakning och utvärdering av den gemensamma jordbrukspolitiken.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta ett meddelande om möjligheten att införa resultatbaserade förvaltningssystem inom alla områden av den gemensamma jordbrukspolitiken, särskilt i investeringsdelen av landsbygdspolitiken, för att inleda en debatt med alla intressenter i syfte att införa denna princip i EU-lagstiftningen.

47.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet och Europeiska rådet samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) 2013 års årliga verksamhetsrapport från kommissionens generaldirektorat för jordbruk och landsbygdsutveckling.
(2) Revisionsrättens yttrande nr 1/2012 över vissa förslag till förordningar om den gemensamma jordbrukspolitiken för perioden 2014–2020.
(3) Se revisionsrättens årsrapport för budgetåret 2013, punkt 3.8.
(4) Se revisionsrättens årsrapport för budgetåret 2013, punkt 4.8.


Familjeföretag i Europa
PDF 276kWORD 86k
Europaparlamentets resolution av den 8 september 2015 om familjeföretag i Europa (2014/2210(INI))
P8_TA(2015)0290A8-0223/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av de kriterier som kommissionen fastställde 2003 för att definiera små och medelstora företag,

–  med beaktande av kommissionens handlingsplan för företagande 2020 (COM(2012)0795),

–  med beaktande av rapporten 2009 från Europeiska kommissionens expertgrupp med titeln Overview of family-business-relevant issues: research, policy measures and existing studies,

–  med beaktande av sin resolution av den 5 februari 2013 om att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2014 om en återindustrialisering av Europa för att främja konkurrenskraft och hållbarhet(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 juni 2008 med titeln Tänk småskaligt först. En ”Small Business Act” för Europa (COM(2008)0394),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0223/2015), och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna är egendom skyddad.

B.  Familjeföretagen generellt sett bidragit kraftigt till ett uppsving i den europeiska ekonomin och spelar en betydelsefull roll i den ekonomiska tillväxten och sociala utvecklingen genom att de minskar arbetslösheten, särskilt bland ungdomar, och investerar i humankapital. Deras generationsöverskridande karaktär stärker ekonomins stabilitet. Familjeföretag fyller vanligtvis en mycket viktig funktion i den regionala utvecklingen sett till sysselsättning, kunskapsöverföring och regional organisation. Politiska strategier inriktade på familjeföretag skulle kunna uppmuntra till företagande och motivera europeiska familjer till att starta egna familjeföretag.

C.  Enligt Ernst and Youngs Family Business Yearbook 2014 utgörs 85 procent av alla europeiska företag av familjeföretag, och dessa står för 60 procent av arbetstillfällena inom den privata sektorn.

D.  Familjeföretagen varierar i storlek, vilket medför skilda svårigheter och problem.

E.  De flesta familjeföretag är små eller medelstora, men de kan vara små, medelstora eller stora och börsnoterade eller inte. Familjeföretag har i stor utsträckning likställts med små och medelstora företag, varvid man har bortsett från att det även finns mycket stora multinationella företag som är familjeföretag. I vissa EU-medlemsstater står några få familjeföretag för en stor del av den totala omsättningen för alla företag, och bidrar därför på ett betydande sätt till att, även i kristider, bevara och skapa arbetstillfällen och tillväxt och till det berörda landets ekonomiska framgångar. Många familjeföretag som inte längre omfattas av definitionen på små och medelstora företag, men samtidigt är långt ifrån några stora koncerner är inte berättigade till vissa specifika finansieringsmöjligheter och administrativa undantag. Detta leder ovillkorligen till onödig byråkrati, som också utgör en stor belastning, särskilt för dessa medelstora familjeföretag.

F.  Ett betydande antal familjeföretag är verksamma i mer än ett land, vilket innebär att familjeföretagsmodellen har en transnationell dimension.

G.  Lagstiftning om direktbeskattning och arvsrätt tillhör medlemsstaternas ansvarsområde, och vissa medlemsstater har vidtagit åtgärder till stöd för familjeföretag och deras specifika situation.

H.  Familjeföretag upplevs ha hög integritet och höga värderingar som grund för sin verksamhet och följer höga standarder för företagens sociala ansvar gentemot sin personal och miljön, vilket också skapar goda möjligheter till balans mellan arbete och privatliv. Familjeföretag ser vanligtvis till att kunskaper och kompetens förs vidare och spelar i vissa fall en viktig roll i de sociala förbindelserna.

I.  Inom jordbruket är familjeföretag den vanligaste företagsmodellen och bidrar i hög grad till att förhindra landsbygdens avfolkning. I många fall är de den enda sysselsättningskällan i de europeiska regioner där utvecklingen släpar efter, särskilt mindre industrialiserade regioner. Familjejordbruk utgör en framgångsmodell, eftersom de generellt sett förvekligar principen om en miljömässigt och samhälleligt hållbar kretsloppsekonomi och eftersom kvinnor som företagsledare i dem bidrar inte bara med företagstänkande, utan också med speciella kommunikativa och sociala färdigheter.

J.  Kommissionens expertgrupp för familjeföretag avslutade sitt arbete redan för över fem år sedan, men sedan dess har inga nya initiativ tagits på EU-nivå. Det råder fortfarande brist på forskning och uppgifter på nationell och europeisk nivå som gör det möjligt att förstå familjeföretagens särskilda behov och strukturer.

K.  Det finns ingen rättsligt bindande, konkret, enkel och harmoniserad definition av familjeföretag som gäller i hela EU.

L.  Eftersom det saknas en definition är det omöjligt att samla in jämförbara uppgifter i EU-medlemsstaterna i syfte att uppmärksamma familjeföretagens speciella situation, behov och ekonomiska bidrag. Denna brist på tillförlitliga och jämförbara uppgifter kan hindra det politiska beslutsfattandet och innebära att familjeföretagens behov inte tillgodoses.

M.  Utöver sin ekonomiska betydelse spelar familjeföretagen också en viktig social roll.

N.  Intresseorganisationer eller andra strukturer som arbetar specifikt med familjeföretagens behov finns inte i samtliga 28 EU-medlemsstater.

O.  Insatserna på EU-nivå för att stimulera företagande och nystartade företag bör ökas och kompletteras, särskilt för att i större utsträckning underlätta och stimulera familjeföretagens långsiktiga överlevnad.

P.  Familjeföretagsmodellen är ojämnt spridd mellan EU-medlemsstaterna. En avsevärd andel av Europas familjeföretag har en gränsöverskridande dimension och bedriver verksamhet i olika medlemsstater.

Q.  I EU är kvinnornas timlön i genomsnitt 16 procent lägre männens, samtidigt som kvinnorna är underrepresenterade på höga positioner och i ledande ställning, och kvinnor och män omfattas inte av samma arbetsvillkor och lönesystem, vilket försvårar kvinnornas ekonomiska oberoende samt försämrar deras möjligheter att delta fullt ut på arbetsmarknaden och att förena arbets- och privatliv på ett bra sätt.

R.  Kvinnorna har ofta en osynlig ställning eller fungerar enbart som företagets ansikte utåt och får inte ett adekvat erkännande av sina arbetsinsatser eller sin löneställning, med allvarliga konsekvenser för sociala avgifter, pensioner och sociala förmåner samt för erkännandet av deras kvalifikationer, vilket framgår av uppgifterna om löne- och pensionsskillnaderna mellan könen(3).

Betydelse för ekonomin

1.  Europaparlamentet framhåller att familjeföretagen vanligtvis tar ett stort socialt ansvar för sin personal samt förvaltar sina resurser på ett aktivt och ansvarsfullt sätt samt att de generellt sett har en hållbar och långsiktig syn på sitt företags ekonomiska framtid (”hederlig köpman”, ansvarsfull ägare eller förvaltare) och därför bidrar på ett viktigt sätt både till sina lokalsamhällen och till Europas konkurrenskraft samt skapar och upprätthåller högkvalitativa arbetstillfällen.

2.  Europaparlamentet understryker att familjeföretag på grund av sin historia har starka kopplingar till en viss plats och därför också skapar och bevarar arbetstillfällen på landsbygden och missgynnade områden, varvid de bidrar till att motverka den situation med en åldrande befolkning och avfolkning som berör många områden i EU. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför att sörja för den kostnadseffektiva infrastruktur som behövs för att garantera sådana företags konkurrenskraft, förnyelse, tillväxt och hållbarhet, särskilt mikroföretag och startup-företag, samt att underlätta sektorsövergripande och gränsöverskridande samarbeten, så att företagen kan växa och verka internationellt.

3.  Europaparlamentet konstaterar att familjeföretagen är den enskilt största sysselsättningskällan inom den privata sektorn och att allt som främjar familjeföretagens kontinuitet, förnyelse och tillväxt därför också gynnar den europeiska ekonomins kontinuitet, förnyelse och tillväxt.

4.  Europaparlamentet konstaterar att framför allt mycket specialiserade familjeföretag spelar en viktig roll som leverantörer till och innovatörer för större företag och att de på grund av sitt långsiktiga och generationsöverskridande förhållningssätt till företagande ger de företag som de levererar till materiell säkerhet, varför de också bidrar på ett viktigt sätt till den ekonomiska tillväxten.

5.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att de flesta familjeföretag är små och medelstora företag(4) och att det därför är mycket viktigt att tillämpa principen om att tänka småskaligt först, i syfte att bättre anpassa EU-lagstiftningen till dessa företags verklighet och behov och ge dem tillgång till stödprogram och minskad byråkrati.

6.  Europaparlamentet konstaterar att familjeföretag kan spela en viktig roll när det gäller att uppmuntra minoriteter och underrepresenterade grupper att delta i sina lokala ekonomier.

7.  Europaparlamentet påpekar att den högre graden av tillit mellan familjemedlemmar ger familjeföretagen stor flexibilitet och förmåga att snabbt anpassa sig till förändringar i den ekosociala miljön. Genom att verka inom nischmarknader under långa perioder kan familjeföretagen dessutom utmärka sig när det gäller att identifiera nya möjligheter och göra innovationer.

Finansiering

8.  Europaparlamentet konstaterar att familjeföretag ofta har en avsevärt högre kapitaltäckningskvot än icke-familjeföretag och att detta leder till ekonomisk stabilitet för de berörda företagen och hela ekonomin, samtidigt som den höga kapitaltäckningskvoten ger handlingsutrymme för fortsatta investeringar i företaget och därför inte bör begränsas mera.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna mot denna bakgrund att se till att de nationella bestämmelserna om arvs- och gåvoskatt samt om lån och eget kapital och om företagsskatt stöder, i stället för diskriminerar, den för familjeföretagen så viktiga finansieringen med eget kapital. Parlamentet påminner om att lagstiftningen om direktbeskattning och arvsrätt tillhör medlemsstaternas behörighet. Parlamentet uppmanar med detta i åtanke medlemsstaterna att undersöka hur lånefinansiering gynnas inom deras skattesystem genom att bedöma hur detta inverkar på företagens finansieringsstruktur och grad av investeringar samt att se till att finansiering med eget kapital och lånefinansiering likabehandlas, i syfte att undvika att hämma överlåtelser av familjeföretag och dessa företags långsiktiga framtidsutsikter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka eventuell skattedriven diskriminering av finansiering med eget kapital mot bakgrund av principen om rättvis konkurrens.

10.  Europaparlamentet betonar att ett långsiktigt säkerställande av företagsfinansiering har blivit en central konkurrensfaktor. Parlamentet betonar i detta sammanhang betydelsen av internationellt stabila finansmarknadsstrukturer. Kommissionen uppmanas att undvika att skapa onödiga bördor för företagen i samband med regleringen av finansmarknaden.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att utvidga förmånstagarkriterierna inom alla befintliga instrument för små och medelstora företag och/eller entreprenörer, i synnerhet Cosmeprogrammet, till att inbegripa medelstora familjeföretag.

12.  Europaparlamentet understryker att många av familjeföretagens funktioner på grund av finanskrisen och den ogynnsamma konjunkturcykeln är underfinansierade och att det är viktigt att familjeföretagen har öppen och enkel tillgång till alternativa finansieringskällor.

13.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att främja alternativa låneformer, till exempel kreditunioner, för familjeföretag.

Utmaningar

14.  Europaparlamentet konstaterar att 35 procent av de företag som inte investerar i utlandsmarknader låter bli att göra det på grund av att de inte har kunskaper om de utländska marknaderna och saknar erfarenhet av internationalisering. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför att tillhandahålla information om internationaliseringsmöjligheter via portalen för småföretagens internationalisering och det europeiska klimatförändringsprogrammet och att sörja för ett bättre utbyte av erfarenheter och bästa praxis, särskilt för de små familjeföretagen, inbegripet möjligheter till internationalisering via internet. Medlemsstaterna uppmanas dessutom att tillhandahålla stödtjänster för företag som avser att göra internationella investeringar, exempelvis genom att ge dem information eller exportkreditgarantier, avlägsna handelshinder och främja specifik utbildning för en entreprenörskaps- och familjeföretagskultur.

15.  Europaparlamentet konstaterar att en ökad internationalisering av familjeföretag medför fler möjligheter för ekonomisk tillväxt och ökat sysselsättningsskapande. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför att ge stöd till mindre familjeföretag för att göra det möjligt för dem att bättre utnyttja den digitala infrastrukturen.

16.  Europaparlamentet noterar att den skattemässiga, rättsliga och administrativa miljö där familjeföretag (och ägarledda företag) verkar bestäms av den kombinerade effekten av bolagsrätt och privaträtt.

17.  Europaparlamentet konstaterar att 87 procent av egenföretagarna är övertygade om att fortsatt kontroll över företaget är en av nyckelfaktorerna för framgång(5). Enligt kommissionens handlingsplan för företagande 2020(6) är överlåtelse av företag, i kombination med överlåtelse av förvaltningen av dem, från en generation till nästa familjeföretags allra största utmaning.

18.  Europaparlamentet konstaterar små och medelstora familjeföretag ständigt står inför utmaningen att skapa innovation och att locka till sig rätt kompetens och förmågor. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att ge mindre familjeföretag incitament att ta risker i tillväxtsyfte, att låta personalen fortbilda sig och att ta in sakkunskaper utifrån.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förenkla de administrativa förfarandena och skattesystemen, och då ta särskild hänsyn till de små och medelstora företagens och familjeföretags specifika utmaningar.

20.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att utveckla digitalt företagande och digital kompetens, så att familjeföretagen ta dra full nytta av den digitala tekniken.

21.  Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att förbättra den rättsliga ramen för överlåtelse av familjeföretag samt att skapa särskilda finansieringsinstrument för överlåtelse och på detta sätt förebygga likviditetsproblem, så att familjeföretagens överlevnad kan säkras och utmätningar förhindras. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja utbildning som riktar sig specifikt till familjeföretag om företagsöverlåtelse, ledningsstrukturer, ägarstrategier och innovationsstrategi, särskilt i länder där begreppet familjeföretag av historiska skäl inte är så väletablerat, något som skulle bidra till att göra dessa företag framgångsrika, särskilt sett till företagsöverlåtelse.

22.  Europaparlamentet understryker att familjeföretagen behöver ha en direkt koppling till utbildningsverksamhet som håller dem ständigt uppdaterade om de senaste metoderna för god företagsstyrning. Parlamentet betonar i detta sammanhang att familjeföretag avsevärt bidrar till lyckade reformer inom yrkesutbildningen och till ett ökat antal lärlingsplatser. På längre sikt kan välfungerande system för yrkesutbildning bidra till att bekämpa bristen på kvalificerad arbetskraft och ungdomsarbetslösheten. Parlamentet påpekar att kommissionen och medlemsstaterna bör främja utbyte av bästa praxis i fråga om hur yrkesutbildningssystemen skulle kunna ge familjeföretagen bästa möjliga förutsättningar att investera i lärlingsplatser.

23.  Europaparlamentet noterar dessutom behovet av att ta itu med andra problem som familjeföretagen ställs inför, till exempel svårigheter att hitta och behålla kompetent personal, och betydelsen av att stärka utbildningen i företagande och särskild utbildning i företagsledning för familjeföretag.

24.  Europaparlamentet betonar betydelsen av EU-finansierade utbildningssystem för småföretagare, som ger familjeföretagsägare möjlighet att anpassa sina företag till en miljö som förändras i snabb takt till följd av den ökande globala ekonomiska integrationen, uppkomsten av ny teknik och inriktningen på en koldioxidsnål och grönare ekonomi.

25.  Europaparlamentet konstaterar att främjande av entreprenörskap i skolor och i andra utbildningssammanhang är av central betydelse för att man ska kunna öka företagarandan. Utbildningen bör inbegripa specifika familjeföretagsfrågor såsom ägande, överlåtelse och familjestyrning, tillsammans med mer allmän information såsom vikten av innovation som ett verktyg för att förnya företaget.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att beakta det formella och informella tillfälliga och osynliga arbete som familjemedlemmar utför, även i familjeföretag, och uppmuntrar medlemsstaterna att ta fram en tydligt rättslig ram.

27.  Europaparlamentet betonar att familjeföretagens bidrag till innovation skulle kunna stärkas genom att man uppmuntrar dem att delta i offentlig-privata partnerskap och kluster samt främjar deras samarbete med forskningsinstitutioner.

Framtidsutsikter

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för bättre lagstiftning genomföra en analys av den befintliga lagstiftning som påverkar familjeföretagen, i syfte att identifiera problem och hinder för tillväxt.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beställa regelbundna och tillräckligt finansierade studier som analyserar ägarskapets betydelse för ett företags framgång och överlevnad och som belyser familjeföretagens specifika utmaningar samt att för Europaparlamentet och medlemsstaterna föreslå en för statistikändamål fungerande definition av familjeföretag – framtagen tillsammans med Eurostat – som tar hänsyn till de skiftande situationerna i medlemsstaterna. Kommissionen uppmanas dessutom att använda sig av den befintliga arbetsgruppen för uppgifter om små och medelstora företag för att samla in tillräckliga uppgifter, bland annat om familjeföretag i samtliga medlemsstater, med målet att möjliggöra en jämförelse av situation och behov för familjeföretag av olika storlek och en jämförelse mellan familjeföretag och icke-familjeföretag, främja information och utbyte av exempel på know-how och god praxis runt om i EU – till exempel genom att inom kommissionen inrätta en kontaktpunkt för familjeföretag och utnyttja program som Erasmus för unga företagare på bästa sätt – och möjliggöra mer riktat stöd.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en konsekvensbedömning av huruvida det skulle vara möjligt att utvidga den europeiska definitionen av små och medelstora företag från 2003 så att den utöver renodlat kvantitativa kriterier också inbegrep kvalitativa kriterier som även tar hänsyn till företagets ägarskap, med beaktande av kopplingarna mellan ägandeskap, kontroll och ledning och av det faktum att riskerna och ansvaret kommer an enbart på själva familjen, företagets sociala ansvar och rent generellt de personliga aspekterna av att driva ett företag, bland annat sett till personalens deltagande i företagsledningen och hur detta skulle kunna påverka familjeföretagen, till exempel i samband med statligt stöd eller dessa företags stödberättigade.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för sin konsekvensbedömning av lagstiftning göra en genomförbarhetsstudie av ett ”test för familjeföretag” (för politik som avser till exempel ägande, ledningsstruktur eller sekretess), liknande testet för små och medelstora företag, samt att införa ett sådant test så snart som möjligt om studien visar att det är genomförbart, så att man redan i förväg kan beräkna effekterna av vissa rättsakter på familjeföretag och därmed undvika onödig byråkrati och besvärliga hinder för familjeföretagen, varvid kombinationseffekter av bolagsrätten och privaträtten bör ägnas särskild uppmärksamhet.

32.  Europaparlamentet konstaterar att skillnader mellan grannländer i exempelvis skattelagstiftning, bidragssystem eller genomförande av EU-lagstiftning kan skapa problem för företag i gränsområden, till exempel familjeföretag. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att pröva hur planerad nationell lagstiftning och den planerade metoden för att genomföra EU-lagstiftning påverkar företagare, till exempel de som bedriver familjeföretag, i gränsområden.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta, och fastställa uppgifterna för, en intern ständig arbetsgrupp som särskilt ska ägna sig åt familjeföretagens behov och särdrag, regelbundet rapportera till parlamentet och medlemsstaterna, uppmuntra till utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaternas familjeföretagsorganisationer och utfärda riktlinjer och texter samt föreslå lösningar på hur familjeföretag kan övervinna sina specifika problem. Parlamentet uppmanar även kommissionen att skapa en enda kontaktpunkt för företag vilken även kan fungera som kontaktpunkt på europeisk nivå för familjeföretag och intressegrupper för familjeföretag samt hjälpa till med specifika frågor med kopplingar till framför allt EU-lagstiftningen och tillgång till EU-finansiering.

34.  Europaparlamentet framhåller kvinnornas företagarroll inom familjeföretagen. Medlemsstaterna uppmanas att inleda en studie av förekomsten av kvinnor i Europas familjeföretag samt att utvärdera de möjligheter som familjeföretagen skapar när det gäller ökad egenmakt för kvinnor, lika möjligheter och balans mellan arbete och privatliv. Parlamentet framhåller att kvinnors rätt att på samma villkor som män ta över familjeföretag måste skyddas genom att man främjar en jämställdhetskultur som värdesätter kvinnligt företagande i familjeföretagen, bland annat i ledande ställningar. Parlamentet betonar även att familjeföretag måste följa rättsliga bestämmelser om socialförsäkring, pensionsavgifter och normer för säkra arbetsförhållanden.

35.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna om vikten av ett tillräckligt tillhandahållande av tjänster av hög kvalitet och till ett överkomligt pris för omsorg om barn, äldre och andra omsorgsbehövande personer, skatteincitament för företag och annat stöd för att hjälpa kvinnor och män som är anställda eller egenföretagare eller som driver familjeföretag att förena familje- och arbetsliv.

36.  Europaparlamentet understryker behovet av separat vederbörligen betald mamma-, pappa- och föräldraledighet som tillgodoser arbetstagarnas, egenföretagarnas och arbetsgivarnas behov.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja det europeiska nätverket av ambassadörer för kvinnors företagande och det europeiska nätverket av mentorer för att öka dessa nätverks synlighet.

38.  Europaparlamentet konstaterar att familjeföretag inom jordbruket är rotade på en viss plats på grund av sin jordegendom. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att se till att familjejordbrukens överlevnad inte äventyras genom i synnerhet överdriven byråkrati. Parlamentet vill uppmärksamma den viktiga funktion som kvinnor fyller familjejordbruken och uppmanar medlemsstaterna att främja företagsutbildningar särskilt inriktade på kvinnliga jordbrukare i syfte att ytterligare stärka kvinnornas direkta deltagande i familjejordbruken.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka företagarandan i hela EU, med beaktande av familjeföretagens betydelse för EU:s ekonomi, samt att skapa ett klimat för konkurrenskraftiga företag.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snaraste utarbeta ett meddelande med en analys av familjeföretagens roll i syfte att stärka den europeiska ekonomins konkurrenskraft och tillväxt till 2020 samt att ta fram en färdplan över åtgärder som kan förbättra EU:s familjeföretags ekonomiska miljö och utveckling och öka medvetenheten om de familjeföretagsspecifika utmaningar som man måste ta itu med, liksom att förbättra familjeföretagens konkurrenskraft, internationella framtidsutsikter och sysselsättningsskapande potential.

o
o   o

41.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0036.
(2) Antagna texter, P7_TA(2014)0032.
(3) http://ec.europa.eu/justice/gender-equality/files/gender_pay_gap/140319_gpg_en.pdf
(4) Slutrapport från kommissionens expertgrupp, Overview of family-business-relevant issues, november 2009.
(5) European Family Business Barometer, juni 2014.
(6) COM(2012)0795.


Tillvaratagande av potentialen för forskning och innovation inom den blå ekonomin för att skapa sysselsättning och tillväxt
PDF 301kWORD 107k
Europaparlamentets resolution av den 8 september 2015 över att tillvarata potentialen för forskning och innovation inom den blå ekonomin för att skapa sysselsättning och tillväxt (2014/2240(INI))
P8_TA(2015)0291A8-0214/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 maj 2014 Innovation i den blå ekonomin: Utnyttjande av havens potential för sysselsättning och tillväxt (COM(2014)0254),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/89/EU av den 23 juli 2014 om upprättandet av en ram för havsplanering(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (ramdirektivet om en marin strategi)(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 oktober 2010 Flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin – Innovationsunionen (COM(2010)0546),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 oktober 2007 En integrerad havspolitik för Europeiska unionen (COM(2007)0575),

–  med beaktande av deklarationen från Limassol av den 8 oktober 2012 om en agenda för tillväxt och sysselsättning inom havs- och sjöfartssektorerna,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 september 2012 Blå tillväxt: möjligheter till hållbar tillväxt inom havs- och sjöfartssektorn (COM(2012)0494),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 maj 2013 Handlingsplan för en marin strategi för AtlantområdetUppnå smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2013)0279),

–  med beaktande av kommissionens grönbok av den 29 augusti 2012 Kunskap i havsfrågor 2020: från kartläggning av havsbotten till havsprognoser (COM(2012)0473),

–  med beaktande av sin resolution av den 2 juli 2013 Blå tillväxt – Att stärka en hållbar tillväxt i den marina sektorn, sektorn för sjötransporter och turismsektorn i EU(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 Kunskap i havsfrågor 2020: Kartläggning av havsbottnarna för att främja ett hållbart fiske(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 februari 2014 om särskilda åtgärder inom den gemensamma fiskeripolitiken för att utveckla kvinnans roll(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1982/2006/EG(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1292/2013 av den 11 december 2013 om ändring av förordning (EG) nr 294/2008 om inrättande av Europeiska institutet för innovation och teknik(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1312/2013/EU av den 11 december 2013 om det strategiska innovationsprogrammet för Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT): institutets bidrag till ett mer innovativt Europa(8),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 15 oktober 2014 Innovation i den blå ekonomin: Utnyttjande av havens potential för sysselsättning och tillväxt(9),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 3 december 2014 Innovation i den blå ekonomin: Utnyttjande av havens potential för sysselsättning och tillväxt(10),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 februari 2014 En europeisk strategi för ökad tillväxt och sysselsättning inom kust- och havsturism” (COM(2014)0086),

–  med beaktande av Rådets (konkurrenskraft) slutsatser av den 4 december 2014 Stärka turismen genom att dra nytta av Europas kulturarv, naturarv och maritima arv,

–  med beaktande av slutförklaringen från FN:s konferens om hållbar utveckling (Rio+20) som hölls i Rio de Janeiro, Brasilien, den 20–22 juni 2012,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och fiskeriutskottet (A8-0214/2015), och av följande skäl:

A.  Begreppet den blå ekonomin omfattar många olika ekonomiska sektorer som rör haven och oceanerna, från traditionella och etablerade sektorer till framväxande sektorer, bland annat fiskerier, vattenbruk, transporter på floder och till havs, hamnar och logistik, turism, fritidssegling och kryssningsfartyg, byggande och reparation av fartyg, havsanläggningar, skydd av kustlinjen, prospektering och utvinning av mineraltillgångar till havs, utvinning av vindenergi och havsbaserad energi samt bioteknik.

B.  Utvecklingen av den blå ekonomin bör inriktas på hållbara ekonomiska verksamheter som tillgodoser dagens och framtida generationers behov och skapar välstånd för samhället.

C.  En utveckling av den blå ekonomin kräver att vetenskapliga kunskaper integreras fullt ut eftersom detta är utgångspunkten för forskning och innovation, och forsknings- och teknikområden med relevans för den blå ekonomin är mycket diversifierade.

D.  Skyddet och bevarandet av havens naturresurser är en grundförutsättning för att upprätthålla, stödja och utveckla den blå ekonomin, och livskraftiga marina ekosystem är dessutom en förutsättning för att utvinna resurserna i haven och oceanerna. Innovation och hållbarhet bör vara centrala inslag i den blå ekonomin för att skapa tillväxt och sysselsättning.

E.  Det råder stor brist på data, information och kunskap om haven och oceanerna, deras resurser och biologiska mångfald samt deras samverkan med mänsklig verksamhet och denna verksamhets – befintlig eller under utveckling – miljöpåverkan och sammantagna effekter. Bristande kunskap på dessa områden betyder att ett hållbart utnyttjande av dessa resurser kraftigt inskränks och möjligheten till innovation och ett utnyttjande av havens och oceanernas fulla potential begränsas, i ett skede då jordens befolkning ökar och våra hav och oceaner i allt större utsträckning kommer att användas för mat, utrymme, energi och mineraler och därför måste hanteras på ett mer systematiskt sätt för en hållbar användning.

F.  Marina ekosystem är ömtåliga hetfläckar för biologisk mångfald som är känsliga för mänsklig verksamhet och det blir allt viktigare att samla in och dela korrekt information om var olika habitattyper finns och i vilken omfattning för att underlätta ansvarsfull förvaltning, utveckling och skydd av känsliga områden.

G.  Hinder för framgångsrik innovation i den blå ekonomin orsakas inte bara av vetenskapliga kunskapsluckor, som universitet, företag och forskningsinstitut försöker åtgärda genom spetsforskning, utan beror också i stor utsträckning på att det är svårt att få offentlig såväl som privat finansiering.

H.  Möjligheter till utvinning av marina resurser för att utveckla hållbara förnybara energikällor kan väsentligt bidra till den europeiska strategin för energitrygghet genom att medlemsstaterna görs mindre beroende av energikällor från länder utanför EU.

I.  En hållbar utveckling av den blå ekonomin kan i hög grad bidra till tillväxt och ekonomisk utveckling såväl som till sysselsättning, särskilt för kustregioner, regioner i de yttersta randområdena och öregioner, med hänsyn tagen till de specifika och olika behoven och skillnaderna mellan de olika geografiska områdena.

J.  Mer investering i forskning och innovation vad gäller hav och oceaner kan vara ett bra verktyg för att stödja målen för ekonomisk, social och geografisk sammanhållning, bekämpa de växande obalanserna och skillnaderna mellan medlemsstaterna och stärka EU:s globala position inom havspolitiken och den blå ekonomin (till exempel genom export av miljöteknik), med beaktande av att små och medelstora företag samt familjeföretag är avgörande för innovation och sysselsättning.

K.  Hänsyn måste tas till att en lämplig kompetensnivå varierar inom verksamheterna i den blå ekonomin, dvs. på internationell, europeisk och medlemsstatlig nivå. De sektorer som ska prioriteras för en utveckling av den blå ekonomin kan skilja sig åt från medlemsstat till medlemsstat, dels beroende på respektive tidigare utveckling av traditionella eller etablerade sektorer, dels på befintliga resurser och utvecklingspotentialen för framväxande sektorer i varje medlemsstat.

L.  Det krävs en kompetent, välutbildad arbetsstyrka med lämplig utbildning för att utnyttja innovationsmöjligheter inom den blå ekonomin. I nuläget finns ett kompetensunderskott som måste åtgärdas.

M.  Utnyttjandet av den blå ekonomins potential får inte användas som ett argument för ett icke hållbart resursutnyttjande av hav och oceaner samt en tillämpning av tillväxtmodeller som redan har visat sig icke hållbara. Havens och oceanernas resurser bör utnyttjas med strikt hänsyn till god förvaltning och bevarande av dessa resurser, utan att balansen i havens ekosystem förändras och genom att återställa en skadad balans, exempelvis med hjälp av innovativa metoder som motverkar havsföroreningar, särskilt den ökade mängden av plastavfall, agglutinerad plast och sten (plastiglomerate) och mikroplast av nedbruten plast, och genom att återvinna avfallet utan att uttömma resurserna.

N.  Många verktyg för miljövänlig förvaltning av kust- och havsområden stöds av kartläggning av havsbotten, inklusive planering av topografiska undersökningar genom att identifiera områden som sannolikt innehåller ett visst habitat av intresse, eller genom att tillhandahålla information som stöd vid lokalisering och planering av offshore-projekt såsom utveckling av kajer och småbåtshamnar, kustskyddsarbeten, vindkraftparker till havs samt landåtervinning på ett miljömässigt hållbart sätt.

O.  I enlighet med artikel 190 i Lissabonfördraget och förklaringen från Rio+20 ska förvaltningen av alla verksamheter som påverkar havsmiljön styras av försiktighetsprincipen och ett ekosystembaserat tillvägagångssätt.

P.  EU har utarbetat en rad program och riktlinjer som ger en ram för verksamheter som är kopplade till den blå ekonomin och innovation i den blå sektorn. Denna ram bör granskas utifrån dess praktiska användbarhet när det gäller stödet till medlemsstaternas och de regionala och lokala myndigheternas insatser för en utveckling av den blå ekonomin.

Q.  Stöd till och utveckling av en ny, hållbar blå ekonomi måste också ingå i EU:s utvecklingspolitik, externa politik och i unionens politik för Medelhavsländerna, och de afrikanska länder som gränsar till Medelhavet, de östafrikanska östaterna i Indiska oceanen och de östater som är parter i avtalet om ekonomiskt partnerskap (EPA) måste betraktas som partner i ansträngningarna för att skapa en hållbar blå ekonomi.

R.  Kust- och ösamhällens lokala och regionala myndigheter är oumbärliga parter i diskussionerna om den blå ekonomins potential och dess förverkligande.

S.  Kustområdena har särdrag som gör dem unika och som påverkar deras utvecklingsmöjligheter på medellång och lång sikt.

T.  Europeiska hav och oceaner varierar mycket – Atlanten utanför Irland är mycket djup medan Svarta havets vatten utanför Rumänien är grunt, och vattnet i Arktis är kallt medan Medelhavets vatten är varmt.

U.  Turismen står för 5 % av EU:s BNP, 12 miljoner arbetstillfällen och 2,2 miljoner företag. Kulturturismen står för nästan 40 % av den paneuropeiska turismen, och kust- och havsturismen utgör en tredjedel av all turism i Europa och sysselsätter 3,2 miljoner arbetstagare.

V.  För närvarande kommer uppskattningsvis 3–5 % av EU:s BNP från havssektorn som helhet, vilken sysselsätter omkring 5,6 miljoner människor och bidrar med 495 miljarder euro till den europeiska ekonomin.

W.  Man tror för närvarande att det finns betydligt fler molekyler i havet än på land och att de erbjuder en otrolig potential för forskning inom områdena hälso- och sjukvård, kosmetika och bioteknik.

X.  En integrerad havspolitik har betydelse som hävstång för verksamheter i den blå ekonomin, framför allt för att man på ett integrerat sätt ska kunna möta alla de utmaningar som de europeiska haven konfronteras med i dag.

Y.  Inom den förra gemensamma fiskeripolitiken visade sig grupperna för fiskeriutveckling vara ett mycket användbara instrument för skapande av sysselsättning och välfärd samt social och territoriell sammanhållning, som beslutsfattare och aktörer för sin egen utveckling.

1.  Europaparlamentet har tagit del av kommissionens meddelande Innovation i den blå ekonomin: Utnyttjande av havens potential för sysselsättning och tillväxt. Parlamentet anser att meddelandet har ett begränsat tillämpningsområde och inte omfattar alla sektorer i den blå ekonomin. Parlamentet uppmanar kommissionen att anta en integrerad och mer omfattande strategi för att möta de utmaningar som är kopplade till innovation och sysselsättningsskapande åtgärder i alla olika samverkande sektorer.

2.  Europaparlamentet vidhåller att den blå ekonomin bör definieras i specifika och övergripande termer som omfattar samtliga ekonomiska verksamheter, sektorsvisa och sektorsövergripande, med anknytning till oceanerna, haven, kustekosystemen, tillhörande inland och kustområden, och former av direkt eller indirekt stöd bör ingå. Parlamentet uppmärksammar den övergripande betydelsen av innovation för samtliga verksamheter, oavsett om de är traditionella eller framväxande.

3.  Europaparlamentet förespråkar behovet av en strategisk planering av den blå ekonomins verksamheter, direkta finansieringsmetoder med inriktning på prioriteringar och en handlingsplan för att få fart på denna sektor före 2020, bland annat särskilda idéer om samarbetsmekanismer och investeringar i infrastruktur.

4.  Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att analysera och kvantifiera omfattningen av de befintliga verksamheterna i den blå ekonomin, och efterlyser en strategi som sammanför initiativ för samtliga havsrelaterade sektorer. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att sammanställa de otaliga projekt som tidigare har finansierats och som var relevanta för den blå ekonomin och att inleda en omfattande studie om betydelsen och vikten av den blå ekonomin.

5.  Europaparlamentet understryker att omfattande mänsklig verksamhet redan nu sätter stort tryck på haven och oceanerna med konsekvenser som följd (t.ex. föroreningar, miljö- och klimatförändringar, överutnyttjande av resurser, överfiske), även om hav och oceaner fortfarande innehåller viktiga ekosystem som är oåtkomliga och därmed fortfarande intakta. Parlamentet anser att den blå ekonomin därför bör vara inriktad på att skydda, återskapa och bevara havens och oceanernas ekosystem, biologiska mångfald, återhämtningsförmåga och produktivitet, inklusive tjänster som rör marin biologisk mångfald och fungerande ekosystem. Parlamentet anser att försiktighetsprincipen och ett ekosystembaserat tillvägagångssätt ska styra den blå ekonomin.

6.  Europaparlamentet betonar vikten av ny teknik för att stoppa förstöringen av marina ekosystem och betonar kopplingen mellan den blå ekonomin och den gröna ekonomin, särskilt vad gäller innovativa metoder för att sanera haven, inklusive återvinning av miljöskadlig plast på ett lönsamt sätt.

7.   Europaparlamentet framhåller att bättre kunskaper om haven och oceanerna, exempelvis havsbottnar och livet i havet, i kombination med miljökonsekvensbedömningar, kommer att möjliggöra ett hållbart utnyttjande av marina resurser och förbättra de vetenskapliga grunder som EU:s olika havspolitiska strategier bygger på.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med medlemsstaterna (efter ovan nämnda vetenskapliga analys och sammanställning) bedöma de finansiella behoven i den blå ekonomin (sektoriella, nationella och europeiska) för att utnyttja potentialen för hållbar tillväxt, utveckling och skapande av sysselsättning, med särskild tonvikt vid de regioner som är särskilt beroende av fisket, och med särskild hänsyn till nystartade företag, små och medelstora företag och familjeföretag.

9.  Europaparlamentet understryker att hållbar utveckling av den blå ekonomin kräver ytterligare investeringar i kunskap och forskning. Parlamentet beklagar de kort- och långsiktiga effekter som de minskade offentliga investeringarna i forskning, utveckling och innovation har medfört för de nationella forskningsprogrammen. Parlamentet anser att unionen och medlemsstaterna måste tillhandahålla solid finansiering under förutsättningar som garanterar långsiktig kontinuitet och förutsägbarhet i syfte att förbättra kunskaperna om den marina miljön och dess ekonomiska potential, utan att för den skull äventyra finansieringen av redan befintliga och pågående program.

10.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att främja en regelbunden insamling av vetenskapliga aktuella data om statusen för havsbestånden i och utanför EU:s vatten, i samarbete med andra internationella organisationer. Parlamentet påminner om havs- och sjöfartsforskningens tvärvetenskapliga karaktär och betonar att det är viktigt att stödja en tvärvetenskaplig insats som omfattar olika sektorer och inriktningar inom havs- och sjöfartsforskningen.

11.  Europaparlamentet efterlyser konkreta mål och tidsfrister för att göra data om havsbotten såväl som vattenpelare och levande resurser öppna, mer tillgängliga och helt kompatibla och harmoniserade. Parlamentet vill att information om haven och oceanerna ska göras tillgänglig för allmänheten för att främja innovation samtidigt som resursslöseri och identiska projekt ska undvikas. Parlamentet anser att investeringar i datainsamlingsprojekt också kommer att bidra till produktivitet och ökad innovation.

12.  Europaparlamentet menar att resultat av offentligfinansierad forskning ska vara offentliga för icke kommersiellt bruk (med skydd för uppgifter som är strategiskt viktiga för medlemsstaterna), och att denna princip måste vara bindande för deltagare i unionens forskningsprogram. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att göra de data som ligger till grund för resultaten av sådan forskning allmänt tillgängliga. Parlamentet efterlyser ett EU-initiativ som ska uppmuntra privata företag inom sjöfartssektorn att utbyta uppgifter som inte är ekonomiskt känsliga för forskningsändamål och uppmuntrar kommissionen att snarast möjligt inrätta plattformen för forskningsinformation inom ramen för programmet Horisont 2020.

13.  Europaparlamentet kräver att projektet för det europeiska nätverket för marina observationer och data (EMODnet) uttryckligen ska omfatta undersökningen om kumulativ inverkan, marint avfall, havsbuller och hormonstörande ämnen i avsnittet om den mänskliga inverkan.

14.  Europaparlamentet avvisar de av kommissionen föreslagna budgetnedskärningarna i ramprogrammet för forskning Horisont 2020.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med regelbundna bedömningar av genomförandet av programmet Horisont 2020 i de sektorer som är kopplade till den blå ekonomin, och att offentliggöra resultaten. Parlamentet stöder inrättandet av ett särskilt partnerskap för sjöfartssektorn inom ramen för Horisont 2020 och kräver att det ska ingå i arbetsprogrammet för Horisont 2020 för 2016–2017. Parlamentet anser att mer bör göras för att stärka kopplingen mellan forskning och industri i utvecklingen av nya produkter och processer, tillväxt och sysselsättning.

16.  Europaparlamentet framhåller att medlemsstaterna och de regionala myndigheterna har ett stort ansvar för utvecklingen av den blå ekonomin och uppmanar kommissionen att stödja och främja alla samarbetsformer mellan medlemsstaterna och de regionala myndigheterna (åtgärda nuvarande brister på detta område), såsom initiativen för gemensam programplanering, och involvera sjöfartskluster, fiskesektorn och lokalsamhällen. Parlamentet betonar de makroregionala strategiernas roll som ett sätt att ta itu med gemensamma utmaningar och utnyttja gemensamma möjligheter (t.ex. strategin för den adriatisk-joniska regionen) och uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att bygga på framgångsrika regionala forskningsprojekt (t.ex. Bonus).

17.  Europaparlamentet efterlyser samarbete och partnerskap mellan medlemsstaterna för att på ett effektivare sätt rikta det stöd som är tillgängligt via EU:s och medlemsstaternas instrument. Parlamentet betonar att finansieringens direkta inverkan och den direkta påverkan på den blå ekonomin bör beaktas då prioriteringar fastställs.

18.  Europaparlamentet framhåller medlemsstaternas intresse av att utöka samarbetet med staterna längs Medelhavets södra kust och uppmanar medlemsstaterna att betrakta den blå ekonomin som ytterligare ett samarbetsområde. Parlamentet uppmuntrar samarbetsformer med tredjeländer (unionen för Medelhavsområdet, organisationen för ekonomiskt samarbete i Svartahavsområdet), och uppmanar kommissionen att inkludera stöd till utvecklingen av en hållbar blå ekonomi som ett mål i EU:s utvecklingspolitik.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa gynnsamma rättsliga villkor för investeringar i förnybar energi i den blå ekonomin och att presentera en tydlig och stabil ram för stöd till forskning, företag och statliga myndigheter som möjliggör ökade investeringar i innovativa projekt för utveckling av förnybar energi.

20.  Europaparlamentet betonar att europeiska hav och oceaner är väldigt varierande och att det därför är viktigt att kommissionen inte tillämpar någon universallösning. Parlamentet påpekar att en metod som integrerar den blå ekonomins olika sektorer måste främjas. En sådan metod måste baseras på gemensamma principer såsom hållbarhet och erkänna och respektera olika regioners särdrag och behov och medlemsstaternas prioriteringar samt stödja dem i deras utveckling av dessa prioriteringar.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och kommissionens organ att stödja medlemsstaterna i utformningen och tillämpningen av nationella och regionala strategier för att utveckla den maritima ekonomin.

22.  Europaparlamentet uppmärksammar den negativa utvecklingen och den tydliga försämringen i vissa av den blå ekonomins mer traditionella sektorer (bland annat fiske- och varvsindustrin), särskilt i regioner där de har utgjort verkliga kärnverksamheter som lett till näringsverksamhet både i tidigare och senare produktionsled, och som skapat sysselsättning och främjat utveckling. Parlamentet anser att EU:s strategier för den blå ekonomin inte får bortse från dessa verksamheter och regioner, och bör framhålla möjligheten till innovation samt utnyttja Europas kunnande (t.ex. inom modernisering av fartyg) för att vända den nedåtgående trenden.

23.  Europaparlamentet betonar betydelsen av havs- och sjöfartsforskning och av mer samarbete kring dessa sektorer bland forskare, medlemsstater och regioner för att överbrygga den klyfta som finns mellan medlemsstaterna och den geografiska koncentrationen i vissa områden, och för att öka kustområdenas konkurrenskraft och skapa varaktiga lokala arbetstillfällen av god kvalitet.

24.  Europaparlamentet anser att bristen på utbildade personer inom olika ämnesområden och verksamheter – däribland, forskare, ingenjörer, tekniker och arbetstagare – utgör ett allvarligt hinder för ett fullt utnyttjande av den blå ekonomins potential. Parlamentet understryker att denna brist är nära förknippad med det minskade engagemanget och de minskade investeringarna från medlemsstaternas sida inom forsknings- och utbildningsområdena, och med att personer med utbildning inom dessa områden inte tillvaratas, särskilt i de medlemsstater som drabbats värst av den ekonomiska krisen. Parlamentet vill därför att denna trend snabbt ska vändas. Parlamentet uppmanar medlemsstater och regionala myndigheter att satsa på en ambitiös social dimension av blå tillväxt och sjöfartskunskap för att främja unga människors utbildning och tillträde till yrken inom sjöfarten. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja program inom högre utbildning såväl som yrkesutbildning och fortbildning, och sträva efter att integrera begreppet den blå ekonomin i dessa program.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstater, regionala myndigheter, utbildningsinstitutioner och sektorn att samordna, skapa synergieffekter och identifiera tvärvetenskapliga forskningsfrågor inom den blå ekonomin för att främja unga människors utbildning och tillträde till yrken med anknytning till blå tillväxt.

26.  Europaparlamentet anser att en genuin utveckling av den blå ekonomin ska medföra uppskattning för den blå ekonomins yrken liksom skapande av arbetstillfällen av god kvalitet med tillhörande rättigheter, inklusive arbetsmiljörättigheter för sjöfartsanställda, och en medvetenhet om dessa rättigheter för att sektorn ska förbli attraktiv. Med tanke på att den blå ekonomin traditionellt har varit och fortfarande i mycket hög grad är mansdominerad är det nu läge för EU att erkänna att detta är ett perfekt tillfälle att locka kvinnor till denna yrkesbransch. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att införliva jämställdhetsperspektivet i samtliga utvecklingsfaser inom den blå ekonomin och att främja och stärka kvinnors faktiska deltagande i denna.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att värna arbetstagares rättigheter och garantera säkra arbetsvillkor i alla sektorer av den blå ekonomin, vare sig de redan finns eller nyligen har uppstått.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in och analysera uppgifter om sjöfartsrelaterade yrken på alla nivåer (från lagstiftning till teknik och miljöförvaltning, från dykinstruktörer till sjömän och sjöfartstekniker) och att använda sådana uppgifter för att undersöka möjligheter till sysselsättning på olika nivåer – traditionella, framväxande och helt nya arbetstillfällen som kan uppstå.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ange samtliga EU-medel som finns tillgängliga för att finansiera verksamheter i den blå ekonomin och att sammanföra dem i en enda plattform som är tillgänglig för medborgarna. Parlamentet uppmanar också kommissionen att öronmärka medel för innovation och blå tillväxt för att finansiera grundforskning, forskning och utveckling, yrkesutbildning, sysselsättningsskapande, nya företag, små och medelstora företag, sociala företag, kooperativ, utbildning och lärlingsutbildning, fattigdomsminskning i kustområden, bioteknisk utveckling, transportförbindelser, energisammanlänkningar, fartygsbyggnad och fartygsreparation, tillgång till bredband i kustområden, miljöskydd och utsläppande på marknaden av innovativa produkter, tjänster och processer.

30.  Europaparlamentet bedömer att investeringarna i den blå sektorn bl.a. bör inriktas på miljöinnovationer som inte är beroende av ändliga resurser, på resurseffektivitet, kretsloppsekonomin, naturskydd, havs- och kustskydd, lindring av och anpassning till klimatförändringarna samt ett hållbart resursutnyttjande (med en utnyttjandegrad som på lång sikt inte överstiger den naturliga återväxten). Parlamentet uppmanar kommissionen att införliva dessa principer i de aktuella och framtida stödprogrammen.

31.  Europaparlamentet efterlyser en lämplig finansiell ram som stimulerar innovation, hållbar utveckling av den blå ekonomin och sysselsättningsskapande och som kan kombinera, samordna och underlätta tillgången till de olika finansieringsinstrument som finns – de europeiska struktur- och investeringsfonderna (Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF), Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF), Sammanhållningsfonden), ramprogrammet för forskning, en eventuell framtida kunskaps- och innovationsgrupp (KI-grupp) inriktad på den blå ekonomin, Europeiska fonden för strategiska investeringar och andra instrument. Parlamentet framhåller behovet av att instrumenten är mer fokuserade på de olika aktörernas behov – offentliga institutioner, lokala myndigheter, företag (särskilt små och medelstora företag), icke statliga organisationer osv. – och att de möjligheter som finns offentliggörs på bred front.

32.  Europaparlamentet beklagar djupt förseningarna med programplaneringen av Europeiska havs- och fiskerifonden i vissa medlemsstater.

33.  Europaparlamentet anser att offentliga investeringar, särskilt i vissa medlemsstater, spelar en avgörande roll för att främja utvecklingen och det fulla utnyttjandet av den blå ekonomins möjligheter, samtidigt som den roll som privata investeringar spelar inte får glömmas bort. Parlamentet framhåller att investeringar i den blå ekonomin förutsätter en projektmix med alltifrån infrastrukturprojekt till olika småskaliga investeringar i små och medelstora företag som behöver extra hjälp för att få tillgång till stöd.

34.  Europaparlamentet framhåller att landbaserade industrier som stöder den havsbaserade blå ekonomin spelar en avgörande roll för marin innovation och uppmanar kommissionen att öka stödet till dessa landbaserade industrier.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaternas ansträngningar att främja smarta strategier för specialisering för att skapa och utnyttja de värdekedjor som är kopplade till de många olika verksamheterna i den blå ekonomin. Parlamentet anser att utvecklingen av kluster, eller ”megakluster” innebär att medlemsstaterna aktivt måste främja synergier inom och mellan sektorer. Parlamentet anser att strategier för forskning och teknisk utveckling inom sjöfarten först kan testas och därefter tjäna som exempel på bästa praxis för den blå ekonomin i stort.

36.  Europaparlamentet anser att genomförandet av strategier, planer och program samt av en specifik nationell lagstiftning, kan gynna en politisk och institutionell ram som främjar utvecklingen av en blå ekonomi i de olika medlemsstaterna. Parlamentet betonar att dessa strategier, planer och program, liksom den specifika nationella lagstiftningen, bör bidra till en harmonisk och hållbar interaktion mellan mänsklig verksamhet och havs- och kustmiljön. Parlamentet betonar vikten av fysisk planering i kust- och havsområden för en hållbar och samordnad utveckling av sjöfartsverksamhet, där alla berörda sektorers intressen tas i beaktande på ett rättvist sätt, samt interaktioner mellan land och hav och en integrerad förvaltning av kustområden. Parlamentet erinrar om direktivet om fysisk planering i kust- och havsområden, ramdirektivet om en marin strategi och den integrerade havspolitiken på EU-nivå och i havsområdena.

37.  Europaparlamentet uppmärksammar betydelsen av offentliga företag eller majoritetsägda statliga bolag på områden som kommersiell sjöfart, hamndrift och inom varvsindustrin och vad gäller marina försvarsanläggningar och kustförsvarsanläggningar. Parlamentet tar avstånd från ett synsätt som tenderar att bara fokusera på den privata sektorn och anser att stärkandet och moderniseringen av den offentliga sektorn kan utgöra en stimulerande faktor för att främja den blå ekonomin.

38.  Europaparlamentet anser att för att säkra en hållbar utveckling av den blå ekonomin bör en bättre integration och samordning av insatser och kompetens ske på EU-nivå, med sammanhängande och samstämda åtgärder. Parlamentet menar att relevanta organ och spridda kompetenser som redan finns bör sammanföras under ett befintligt organ med sjöfartskompetens som ett sätt att stärka samordningen, samarbetet, och stödet till medlemsstaterna för att utveckla och fullt ut utnyttja den blå ekonomins möjligheter,

39.  Europaparlamentet anser att kust- och ösamhällen bör vara fullt delaktiga i alla utvecklingsfaser av den blå ekonomin, och att det är en nödvändig förutsättning för att denna ekonomiska sektors potential ska kunna utnyttjas i fråga om innovation, sysselsättning, välstånd och hållbar utveckling. Parlamentet medger potentialen och behovet av innovativa lösningar när det gäller flytande stadsutbyggnad.

40.  Europaparlamentet erkänner kust- och ösamhällenas mångfald och särdrag och kräver att exceptionella åtgärder vidtas för att effektivt främja den blå ekonomins utveckling i dessa områden genom att minska hinder för investeringar och skapa gynnsamma förutsättningar för tillväxt.

Sektorbaserade strategier

41.  Europaparlamentet efterlyser ett ökat stöd för modernisering och hållbar utveckling av fiskerisektorn samt av industrin för förädling av fiskeriprodukter, som syftar till ett ökat mervärde, med fokus på ett småskaligt fiske, och som ökar fiskeredskapens selektivitet samt minskar energianvändningen och miljöpåverkan och effektiviserar kampen mot illegalt, oreglerat och orapporterat fiske. Parlamentet erinrar om att kartläggning och klassificering av livsmiljöer är nödvändiga för en bärkraftig, hållbar och välfungerande fiskerisektor. Parlamentet vidhåller att vetenskapliga fiskerirelaterade data som ligger till grund för politiska beslut bör offentliggöras fullt ut.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta de åtgärder som krävs för att stärka den roll som grupperna för fiskeriutveckling inom ramen för den nya gemensamma fiskeripolitiken spelar, och ge dem mer resurser så att de kan fortsätta att stärka sin roll och främja detta interterritoriella samarbete.

43.  Europaparlamentet menar att kultur- och naturattraktioner måste identifieras och främjas. Parlamentet betonar vikten av ”no-go”- områden för att hjälpa oförstörda områden att överleva och överexploaterade havsbottenområden att återhämta sig och därmed bidra till våra havs framtida hållbarhet.

44.  Europaparlamentet menar att en hållbar utveckling för vattenbruket i EU kräver ett starkare stöd för den vetenskapliga forskningen och den tekniska utvecklingen när det gäller odling av nya arter, särskilt inhemska arter, och att hållbar foderförsörjning säkerställs, att kryphål förhindras, att påverkan på den biologiska mångfalden minimeras och att effekterna av kemikalie- och läkemedelsanvändningen minskas, även på området för utveckling av nya eller signifikant förbättrade produkter, för att möjliggöra en diversifiering av produktionen och utbudet av livsmedel samt en förbättrad kvalitet, samtidigt som det bidrar till större miljösäkerhet. Parlamentet påpekar att korrekta kunskaper om batymetri och havsbottensammansättning är nödvändiga för att kunna välja de lämpligaste platserna för en utbyggnad av den lokala vattenbrukssektorn, beräkna kapacitet och modellera föroreningar från vattenbruksrelaterad verksamhet.

45.  Europaparlamentet förordar att kriterier för miljömässig hållbarhet – och hållbarhet i stort – ska integreras i produktionsstandarder och märkning för att belöna ansvarsfulla producenter och för att konsumenter i högre grad ska kunna fatta mer välgrundade beslut i takt med att denna sektor växer. Parlamentet efterlyser lämpliga föreskrifter om vattenbruk och åtgärder för att minska förändringar av vattenkvaliteten. Parlamentet uppmanar till en övergång från traditionellt till ekologiskt vattenbruk.

46.  Europaparlamentet anser att den kommersiella och flodbundna sjöfarten, av olika skäl som rör energiförbrukningen och den tekniska möjligheten att ställa om till gasol, blir allt viktigare jämfört med andra typer av varutransporter. Parlamentet efterlyser en omfördelning av resurser för att stödja innovationen i sektorn med målet att öka energieffektiviteten, diversifiera primära energikällor och minska skadliga utsläpp.

47.  Europaparlamentet upprepar vikten av omedelbara åtgärder vad gäller sjöfarten för att effektivisera och påskynda utfasningen av fossila bränslen inom sektorn, och att utvecklingen och användningen av flytande naturgas som ett renare övergångsbränsle bör uppmuntras för denna sektor.

48.  Europaparlamentet betonar den strategiska betydelsen av byggande och reparation av fartyg och denna verksamhets kopplingar till andra sektorer, t.ex. järn- och stålindustrin, den kommersiella sjöfarten, fisket och kryssningsturismen. Parlamentet anser att satsningen på teknisk innovation och mycket specialiserade processer, som kan medföra ett mervärde, skulle kunna göra sektorn mindre konkurrensutsatt internationellt sett genom att sträva efter att bryta den negativa trend som den befinner sig i. Särskilt stöd bör tillhandahållas för återhämtning och modernisering av den europeiska varvsindustrin och specialstålsindustrin i deras olika former.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att grundligt se över sin politik för den europeiska varvsindustrin och förordar med eftertryck ett speciellt stöd avsett för nystart och modernisering av varvsindustrin i Europa.

50.  Europaparlamentet anser att det bör finnas en starkare inriktning på havets roll för turismen och dess hållbarhet. Havs- och kustturismen i Europa möter konkurrens från tredjeländer. EU bör dra nytta av sin kulturella rikedom för att erbjuda hållbara havs- och kustturismtjänster av hög kvalitet. Kulturarvet och havs- och kustturism kan spela en viktig roll för att locka fler konsumenter och företag genom att diversifiera utbudet för turister. Kulturarvet, havs- och kustturism kan bidra positivt till Europas mål om en hållbar ekonomisk tillväxt och skapande av sysselsättning. Små och medelstora företag, som är vanligast inom vattenturismsektorn, bör få mer stöd, för att se till att befintliga och nya arbetstillfällen är hållbara, håller hög kvalitet och är tillgängliga året om.

51.  Europaparlamentet betonar vikten av att främja socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbara former av turism som kan utgöra en viktig källa till mervärde för havsområden.

52.  Europaparlamentet anser att det är absolut nödvändigt att ge kulturarvet under vatten den uppmärksamhet den förtjänar i den blå ekonomin, i synnerhet eftersom dagens samhällen kan lära sig av kulturarvet under vatten, t.ex. om tidigare exploatering av havet och människans reaktioner på klimatförändringar och havsnivåhöjningar, och eftersom kulturarvet under vatten är en resurs för turismen.

53.  Europaparlamentet betonar att EU fortfarande är världsledande inom den blå ekonomin, men att den internationella konkurrensen i sektorn är stenhård och att det endast är med lika villkor på global nivå som man kan fortsätta säkerställa hållbar tillväxt och europeiskt jobbskapande i denna komplexa sektor.

54.  Europaparlamentet anser att studier om försämringen av kustmiljöerna (föroreningar och förlust av biologisk mångfald), ekosystemens motståndskraft och förmåga till återhämtning, kusterosion och begränsning av dess orsaker samt havsanläggningar till skydd av kustlinjen (inbegripet naturbaserade lösningar som grön infrastruktur) är centrala delar av den blå ekonomin, som blir allt viktigare med tanke på klimatförändringarna. Parlamentet efterlyser ökat stöd från unionen för dessa områden och flexibilitet för områden med en särskild kustlinjeprofil som drabbas av upprepade katastrofer på grund av kusterosion.

55.  Europaparlamentet påpekar att havsenergi har stor potential när det gäller att utnyttja inhemska resurser, diversifiera energikällor och bidra till klimat- och energimålen. Parlamentet betonar att förnybar havsenergi är en framtidsbransch och hänvisar i detta avseende till vikten av att utveckla innovativa, rena energikällor och blå energi, såsom tidvattenenergi, vågenergi och osmotisk energi, som kommissionen också nämner i sitt meddelande av den 20 januari 2014 om blå energi. De havsbaserade kraftnäten mellan medlemsstaterna är av stor betydelse. Potentialen för avskiljning och lagring av koldioxid måste beaktas och undersökas ytterligare.

56.  Europaparlamentet betonar att man vid prospektering och utvinning av havsenergiresurser bör beakta behovet av tekniköverföring, särskilt i fråga om fortbildning för kvalificerade och högkvalificerade arbetstagare, och uppfylla de stränga kriterierna för miljömässig hållbarhet. Parlamentet framhåller den multiplikatorpotential som dessa verksamheter har för sysselsättningen och för relaterad verksamhet, både i tidigare och senare led.

57.  Europaparlamentet betonar vikten av ny teknik, t.ex. för att stoppa försämringen av marina ekosystem, eller för avskiljning och lagring av koldioxidutsläpp. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare analysera hur tekniken och åtföljande infrastruktur för säker och kostnadseffektiv transport av koldioxid kan tillämpas på ett ekonomiskt hållbart sätt.

58.  Europaparlamentet påpekar att den optimala placeringen av kraftgeneratorer för att producera blå energi, t.ex. vind-, våg- och solkraft, havsströmmar, osmotisk kraft och temperaturgradent energi, kan beror på en rad faktorer såsom vattendjup, havsbottenförhållanden, oceanografiska kännetecken och avstånd från land. Parlamentet anser därför att en harmonisering av de uppgifter som samlas in inom ramen för olika nationella program om batymetri, havsbottenförhållanden eller vertikala havsprofiler kan underlätta valet av platser och tillståndsreglerna för utveckling av förnybar energi. Parlamentet understryker även att ytterligare forskning om marinenergilösningar är nödvändig för att utveckla kostnads- och resurseffektiva energitekniklösningar till rimliga priser.

59.  Europaparlamentet anser att prospektering och utvinning på kontinentalsockeln kräver ett ständigt deltagande av medlemsstaterna, särskilt när det gäller information, identifiering av områden där utvinning är förbjuden, miljökonsekvensbedömning, analys och riskminimering samt utövande av suveränitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram och uppdatera en icke uttömmande förteckning över verksamhet till havs (t.ex. havsbaserad energiproduktion, djuphavsutvinning, marin sand- och grusutvinning osv.) som måste föregås av en miljökonsekvensbedömning och socioekonomisk konsekvensbedömning. Parlamentet framhåller återanvändning och återvinning av mineraler som ett alternativ till djuphavsutvinning, och de möjligheter som sådan verksamhet skapar när det gäller att integrera vetenskapliga kunskaper, utveckling och tekniköverföring.

60.  Europaparlamentet förespråkar ett samordnat och starkt EU-deltagande i Internationella havsbottenmyndigheten för att få till stånd effektiva miljöregler baserade på försiktighetsprincipen som förhindrar de negativa effekterna av djuphavsutvinning och exploatering, däribland områden av särskilt miljöintresse (APEI), och effekterna av djuphavsutvinning och bioprospektering på lokala samhällen, och för att garantera fullständig öppenhet av data.

61.  Europaparlamentet anser att den bioteknik som används i hav och oceaner är en mycket diversifierad verksamhet med enorm global potential när det gäller att upptäcka och tillämpa nya kunskaper och skapa nya tekniker och produkter med högt mervärde (nya material, livsmedel, farmaceutiska substanser osv.). Parlamentet lyfter fram sektorns behov av utbildning och yrkesutbildning och menar att medlemsstaterna, tillsammans med den privata sektorn, måste ta ett stort ansvar och att internationellt samarbete på detta område är nödvändigt.

62.  Europaparlamentet framhåller den sociala dialogens betydelse och anser att alla arbetsmarknadsparter som är involverade i den blå ekonomin bör vara representerade. Parlamentet lyfter fram betydelsen av samråd med berörda parter om den blå ekonomins utveckling i allmänhet, däribland samråd med det civila samhället och med regionala och lokala myndigheter.

63.  Europaparlamentet ställer sig helt och fullt bakom kommissionens initiativ i meddelandet om att främja en kompetensallians och ett kunskaps- och innovationscentrum för den blå ekonomin.

64.  Europaparlamentet anser att ett Erika IV-paketet om sjöfartssäkerhet bör inledas för att förhindra fler stora sjöfartskatastrofer. Parlamentet menar att skadorna på havsmiljön bör medges i EU:s lagstiftning genom detta paket.

65.  Europaparlamentet lyfter fram behovet av att öka det civila samhällets medvetenhet om havets betydelse som ekonomisk, kulturell och social resurs samt betydelsen av forskning och dialog för att uppnå integrerad hållbarhet mellan aktörer och medborgare.

66.  Europaparlamentet menar att haven och kusterna är värdefulla resurser som bör utgöra en av pelarna i EU:s politik för en industriell renässans. Parlamentet understryker att man bör vidta åtgärder för att återvitalisera den blå ekonomin och samtidigt stödja en sammanhållen europeisk ekonomi och hållbar utveckling, särskilt i de regioner där denna potential har begränsats på grund av globaliseringen.

67.  Europaparlamentet anser att utbyte av information och bästa praxis skulle kunna bidra till en snabb och hållbar utveckling av sektorn.

o
o   o

68.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaterna.

(1) EUT L 257, 28.8.2014, s. 135.
(2) EUT L 164, 25.6.2008, s. 19.
(3) Antagna texter, P7_TA(2013)0300.
(4) Antagna texter, P7_TA(2013)0438.
(5) Antagna texter, P7_TA(2014)0178.
(6) EUT L 347, 20.12.2013, s. 104.
(7) EUT L 347, 20.12.2013, s. 174.
(8) EUT L 347, 20.12.2013, s. 892.
(9) EUT C 12, 15.1.2015, s. 93.
(10) EUT C 19, 21.1.2015, s. 24.


Främjande av ungt företagande genom utbildning och yrkesutbildning
PDF 371kWORD 107k
Europaparlamentets resolution av den 8 september 2015 om främjande av ungt företagande genom utbildning och yrkesutbildning (2015/2006(INI))
P8_TA(2015)0292A8-0239/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 165 och 166 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 14,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 12 december 2014 om entreprenörskap i utbildningen(1),

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20 maj 2014 om främjande av ungt företagande för ungdomars sociala delaktighet(2),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020)(3),

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 22 april 2013 om att inrätta en ungdomsgaranti(4) ,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande(5),

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 28 juni 2011 Unga på väg – att främja ungdomars rörlighet i utbildningssyfte(6),

–  med beaktande av rådets resolution av den 27 november 2009 om förnyade ramar för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (2010–2018)(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/962/EG av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande(8),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 juni 2013 Att arbeta tillsammans för tillväxt och sysselsättning: en uppmaning till insatser mot ungdomsarbetslösheten (COM(2013)0447),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 januari 2013 Handlingsplan för företagande 2020 – Stärka företagarandan i EU (COM(2012)0795),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 november 2012 En ny syn på utbildning: att investera i färdigheter för att uppnå bättre socioekonomiska resultat (COM(2012)0669),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 december 2011 Allmän och yrkesinriktad utbildning för ett smart och hållbart Europa för alla (COM(2011)0902),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 28 januari 2015 Entrepreneurship Education: A road to success,

–  med beaktande av kommissionens riktlinjer om det sociala Europa från mars 2013 Social Economy and Social Enterprises (ISBN: 978-92-79-26866-3),

–  med beaktande av sin resolution av den 28 april 2015 om uppföljning av genomförandet av Bolognaprocessen(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 september 2012 om allmän och yrkesinriktad utbildning samt Europa 2020(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 1 december 2011 om insatser till förmån för elever som lämnar skolan i förtid(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2011 om inlärning i tidig ålder i Europeiska unionen(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2010 om kärnkompetenser för en värld i förändring: genomförandet av arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 december 2008 om livslångt lärande som grundval för kunskap, kreativitet och innovation – genomförandet av arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”(14),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0239/2015), och av följande skäl:

A.  Ungt företagande måste vara en central integrerad del av den politiska strategin till stöd för dagens unga generation i fråga om EU:s mål för tillväxt, sysselsättning, utbildning och social delaktighet samt för att minska ungdomsarbetslösheten i EU.

B.  Entreprenörskap bör förstås i ordets vidare betydelse som förmågan att omsätta idéer i handling.

C.  I februari 2015 var 4,85 miljoner unga människor arbetslösa i EU-28, vilket är oacceptabelt högt, och även om ungdomsarbetslösheten minskar – den har minskat med 494 000 jämfört med februari 2014 – sker detta alltför långsamt.

D.  Med tanke på de höga ungdomsarbetslöshetssiffrorna bör inte konsolideringen av de offentliga finanserna i de medlemsstater som främst drabbats av krisen genomföras på bekostnad av arbetstillfällen som innehas av unga. Denna höga ungdomsarbetslöshet förorsakar ökad fattigdom och social utestängning bland unga människor, särskilt från missgynnade och sårbara grupper. Parlamentet erkänner och välkomnar däremot de åtaganden som gjorts för att påskynda utbetalningen av medel från ungdomssysselsättningsinitiativet till medlemsstaterna, men uppmanar kommissionen till kraftfullare åtaganden för att hantera detta allvarliga problem.

E.  Gapet mellan utbildning och arbetsmarknad är en av orsakerna till ungdomsarbetslösheten och till det stora antalet lediga platser i EU. Detta bör åtgärdas bland annat genom att förse unga med nödvändiga nyckelkompetenser, däribland initiativförmåga och företagaranda, så att de tryggt ska kunna delta i dagens kunskapsbaserade ekonomi och samhälle.

F.  Europeiska unionen via Europa 2020-strategin och dess flaggskeppsinitiativ ”Ny kompetens och nya arbetstillfällen”, ”En digital agenda för Europa”, ”Innovationsunionen” och ”Unga på väg”, samt dess riktade stöd till kvinnliga entreprenörer, missgynnade och personer med funktionsnedsättning, främjar initiativförmåga och företagaranda genom att verka för ett entreprenörstänkande och kunskaper, färdigheter och kompetens på därtill knutna områden som kan öka konkurrenskraften och en smart och hållbar tillväxt för alla.

G.  Entreprenörskap är en viktig drivkraft för ekonomisk tillväxt och jobbskapande eftersom det ger upphov till nya företag och arbeten, öppnar nya marknader, stärker konkurrenskraften, förbättrar produktivitet och innovation, stärker den europeiska konkurrenskraften och skapar välfärd, och bör därför vara tillgängligt för alla på samma villkor.

H.  Entreprenörskap, särskilt socialt företagande, är en viktig drivkraft för social sammanhållning och hållbarhet, som kan stimulera ekonomin och samtidigt lindra utsatthet, social utestängning och andra samhällsproblem.

I.  Entreprenörskap, och i synnerhet små och medelstora företag, är ryggraden i EU:s ekonomi och utgör den viktigaste och främsta källan till nya jobb. Kvinnors entreprenörspotential är en underutnyttjad källa till ekonomisk tillväxt och sysselsättning.

J.  Kulturer som värdesätter och belönar entreprenörskapskompetens och entreprenörbeteende, såsom kreativitet, innovation, initiativförmåga, kalkylerat risktagande, självständigt tänkande och förmågan att identifiera möjligheter, men även ledaregenskaper, brukar utveckla nya lösningar på ekonomiska, sociala och miljömässiga utmaningar genom att i sina utbildningssystem integrera kunskapskomponenter som sammanför teori och praktik och därigenom minskar barriärerna mellan näringslivserfarenhet och utbildning. Därför är det av avgörande betydelse att dessa personliga kompetenser byggs in i utbildningssystemen och blir en del av vardagen på alla nivåer.

K.  I många medlemsstater ges det inte tillräckligt med erkänsla åt nystartade företag (av alla typer, däribland socialt företagande eller företagande för personlig vinning), de ingår inte i karriärmöjligheterna, och i utbildningssystemet erbjuds inte något större stöd för blivande entreprenörer.

L.  Unga entreprenörer står inför ett stort antal utmaningar och svårigheter, däribland bristande erfarenheter, brist på rätt kompetens och bristande tillgång till finansiering och infrastruktur.

M.  Studier från senare tid antyder att man kan tillägna sig entreprenörskapskompetenser och att entreprenörutbildningen, om den utformas och genomförs korrekt och görs tillgänglig för alla, kan ha en mycket positiv inverkan på människors liv och anställbarhet, men även på antalet nystartade företag och företagens överlevnadsgrad.

N.  För att effekterna av entreprenörutbildningen ska leda till handfasta slutsatser, måste den genomföras med ett kritiskt tillvägagångssätt, samt baseras på välgrundade fakta och erkända statistiska verktyg och tekniker.

O.  Entreprenörutbildningen bör omfatta en social dimension som tillhandahåller undervisning om rättvis handel, sociala företag och alternativa affärsmodeller, såsom kooperativ, i syfte att åstadkomma en social och hållbar ekonomi för alla.

P.  Entreprenörstänkandet stärker ungas anställbarhet, sår fröet till egenskaper som är oundgängliga för att bemästra utmaningar både i arbetslivet och privat, och bidrar till att förhindra ökad fattigdom och social utestängning. Förbättrad tillgång till mikrofinansiering kan bidra till att dessa mål uppnås.

Q.  Utbildning och yrkesutbildning är som helhet av avgörande betydelse med hänsyn till varje individs personliga utveckling, och måste därför både vara tillräckligt bred för att lägga grunden till livslång utveckling och kunskapsfördjupning samt för tillägnandet av övergripande färdigheter och samtidigt tillräckligt praktisk så att individer ska kunna ha riktiga karriärer och ett meningsfullt yrkesliv och privatliv. Det finns ett direkt samband mellan en framgångsrik kombination av dessa två utbildningsaspekter och en minskad risk för ungdomsarbetslöshet.

R.  Varje individ kan tillägna sig, lära sig och utveckla entreprenörskapets tänkande och färdigheter. Varje utbildningstyp och utbildningsnivå motsvarar en specifik möjlighet att skaffa sig en viss färdighet för och förmåga till entreprenörskap som en del av det allmänna tillägnandet av nyckelkompetenser.

S.  Entreprenörskapskompetensen är kopplad till andra förmågor, såsom IKT-kompetens, problemlösningsförmågor och finansiella kunskaper, vilka bör främjas.

T.  Utbildning och yrkesutbildning är av stor vikt för att unga människor ska få motivation och möjligheter att starta egna företagsprojekt.

U.  Utbildningen, såsom kollektiv nyttighet, måste vara fullständigt inkluderande och integrerad, vilket bör åstadkommas genom att särskild vikt läggs vid att studenter med olika socioekonomisk bakgrund ges lika tillgång till den.

V.  Ungdomar kommer att vara bättre utrustade för att bedriva affärsverksamhet över nationsgränserna om de behärskar främmande språk.

W.  Underrepresenterade och missgynnade grupper behöver särskild uppmärksamhet och stöd under hela sin utbildning, också genom att föräldrarna och samhället involveras under själva utbildningen, och de måste också få hjälp med att starta, driva och få ett företag att växa.

X.  Unga människor gynnas av företagsutbildning, men även av praktisk företagserfarenhet, vilket bidrar till utveckling av deras kompetens och talanger, stärker deras självförtroende och bidrar till nyföretagande, anställbarhet och innovation. Entreprenörskap är ett gigantiskt outnyttjat alternativ för många ungdomar med funktionsnedsättning.

Y.  Sociala och inkluderande företag deltar aktivt i innovativ hållbar tillväxt och främjar större sammanhållning i samhället och i lokalsamhällen, samt kan skapa sysselsättningsmöjligheter för unga människor, inte minst för dem som är socialt utsatta och dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden.

Z.  Ett otillräckligt antal människor genomför sina företagsidéer och det finns oproportionerligt många färre kvinnliga än manliga entreprenörer (ännu färre när det gäller kvinnor från sårbara samhällsgrupper som utsätts för dubbel diskriminering). Medan kvinnliga entreprenörer i genomsnitt har högre utbildning än de manliga entreprenörerna är de ofta sysselsatta i mindre snabbväxande sektorer med mindre innovation, och företagen är mindre än de manliga entreprenörernas. De metoder som finns för att övervinna de faktorer som särskilt avskräcker kvinnor från att överväga möjligheten till, och få mer ut av, entreprenörskap måste aktivt främjas(15).

AA.  Hantverks-, industri- och handelskammare erbjuder riktade program i vissa medlemsstater till stöd för nystartade företag.

AB.  Utbildning och yrkesutbildning är huvudsakligen en nationell kompetens och vissa medlemsstater har ännu inte tagit fram en övergripande politik eller strategi för entreprenörutbildning eller kursplaner och pedagogiska metoder för företagande. Lärare och utbildningsansvariga i Europa är inte tillräckligt hemmastadda när det gäller entreprenörutbildning, varken i sin löpande yrkesutbildning eller från sin grundutbildning, vilket kan ha en inverkan på möjligheten att entreprenörskap i tillräcklig grad ska bli en del av utbildningssystemen(16).

AC.  Lärare bör kunna ta kontakt med entreprenörer och fastställa utbildningsmål i samarbete med dem, samt få rätt stöd och resurser så de kan arbeta med elevcentrerade strategier och anpassa sina undervisningsmetoder till sina sårbara elevers behov.

AD.  Icke-formellt och informellt lärande komplementerar och berikar det formella lärandet genom att erbjuda olika lärandeformer som stärker egenmakten, och bör därför erkännas som privilegierade källor till tillägnande och utvecklande av entreprenörskompetens.

AE.  Formellt och informellt lärande kan spela en avgörande roll när entreprenörens färdigheter ska utvecklas och upprätthållas, särskilt bland marginaliserade grupper.

AF.  Icke-formellt och informellt lärande är särskilt relevant för unga människor med färre möjligheter, eftersom det ger dem ytterligare en källa till lärande och en möjlig väg mot formellt lärande.

AG.  Undervisning som ges av erfarna entreprenörer skapar en positiv bild av entreprenörskap och förenklar steget mot entreprenörskap.

AH.  Entreprenörskap, däribland socialt företagande, bör integreras i utbildningen för lärare och yrkesvägledare.

AI.  De nationella utbildningssystemen har utvecklats i olika takt till följd av förändringar på arbetsmarknaden.

AJ.  Programmet Erasmus+, som löper mellan 2014 och 2020, syftar till att modernisera utbildning, yrkesutbildning och ungdomsarbete över hela Europa och är öppet för organisationer inom utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott i alla branscher inom livslångt lärande. Det kommer att erbjuda över fyra miljoner européer möjligheter till studier, fortbildning, yrkeserfarenheter och volontärarbete utomlands.

AK.  Entreprenörskap spelar redan en roll i programmet Erasmus+, och är ett av de förväntade resultaten av åtgärderna för rörlighet.

AL.  Det är viktigt att främja och uppmuntra unga entreprenörers rörlighet genom program som Erasmus för unga företagare (2009–2015), som gör det möjligt för unga entreprenörer att delta i gränsöverskridande utbyten och lära sig från erfarna entreprenörer som driver små företag, samt skapa möjligheter för att ta itu med könsskillnader inom entreprenörskap. Det behövs ökade anslag till sådana program i syfte att höja ungas deltagande.

AM.  Unga människor tenderar att uttala sig för egenföretagande, och så många som 45 % av unga i åldern 15–24 år säger sig föredra att vara egenföretagare(17).

AN.  Avsevärda bidrag skulle kunna göras av näringslivet på lokal, nationell och europeisk nivå i form av färdighetsbaserat volontärarbete, partnerskap med utbildningsinstitutioner och samarbeten med beslutsfattare.

AO.  Avsevärda bidrag görs av organisationer i det civila samhället (frivilligorganisationer såsom fackföreningar, arbetsgivarorganisationer och andra sociala grupper), däribland initiativet Junior Achievement – Young Enterprise Europe, som tillhandahåller informell och livslång entreprenörutbildning. Det behövs ökad erkänsla för dessa bidrag, fastän de inte nödvändigtvis leder till ett certifierat formellt examensbevis. Sådana bidrag görs också av företag som tillhandahåller utbildning för anställda.

Betoning på entreprenörskompetens

1.  Europaparlamentet erkänner livslångt lärande och internationell rörlighet som en nyckelåtgärd i Europas svar på globaliseringen och övergången till kunskapsbaserade ekonomier. Parlamentet noterar särskilt betydelsen av ”initiativförmåga och företagaranda”, som återfinns bland de åtta ”nyckelkompetenserna för livslångt lärande – en europeisk referensram”, som alla anses behöva för att förverkliga och utveckla sig själva samt för ett aktivt europeiskt medborgarskap och deltagande, social delaktighet och sysselsättning.

2.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja entreprenörskompetens för unga genom att med lagstiftning garantera högkvalitativa praktikprogram med fokus på hög utbildningskvalitet under lämpliga arbetsförhållanden som verktyg för att främja anställbarhet, såsom förts fram i rådets rekommendation om kvalitetskriterier för praktikprogram.

3.  Europaparlamentet framhåller att det behövs en bred och tydlig definition av nyckelkompetensen ”initiativförmåga och företagaranda”, som omfattar främjandet av ett entreprenörstänkande som kännetecknas av proaktivitet, kreativitet, innovation och risktagande, men även av förmågan att planera och handha projekt i syfte att uppnå mål samt rentav att man vet vilket sammanhang ens arbete ingår i och kan ta tag i de möjligheter som erbjuder sig både för entreprenörskap och för arbetsuppgifter (det senare kallas ”intraprenörskap”). Parlamentet har förtroende för de kreativa sektorerna och företag som verkar på kulturområdet, som kan lyfta fram affärsmöjligheter, särskilt för unga.

4.  Europaparlamentet påminner om att de kreativa sektorerna är bland de mest företagsamma sektorerna där överförbara färdigheter utvecklas, såsom kreativt tänkande, problemlösning, lagarbete och uppfinningsrikedom.

5.  Europaparlamentet understryker behovet av en bred strategi för entreprenörskap i form av en uppsättning övergripande nyckelkompetenser för personliga och yrkesmässiga syften.

6.  Europaparlamentet betonar vikten av kompetens inom organisationsövervakning och revision. Parlamentet uppmuntrar särskilt till utvecklingen av sociala och miljömässiga revisionssystem, som ett innovativt övervakningsverktyg.

7.  Europaparlamentet är övertygat om att färdigheter och kompetenser på entreprenörskapsområdet, men även övergripande, tvärsektoriella, yrkesspecifika och jobbspecifika färdigheter och kompetenser, bör främjas i syfte att öka egenföretagandet bland unga och ge den unga generationen en reell möjlighet att starta nya företag och hjälpa både dem själva och samhället i stort.

8.  Europaparlamentet är övertygat om att nästa nödvändiga steg måste vara att specificera i detalj hur ramen för nyckelkompetenser lämpligast kan genomföras vidare på varje nivå i entreprenörutbildningen, genom att erbjuda den kunskap, de färdigheter och de attityder som entreprenörer behöver och som varje specifikt utbildnings- och lärlingsprogram bör resultera i.

9.  Europaparlamentet betonar att alla utbildningsnivåer bör tillhandahålla undervisning i praktisk entreprenörskapskompetens och främja arbetsmotivation, initiativförmåga och arbetsvilja, samt en känsla av socialt ansvarstagande. Parlamentet menar att finans-, ekonomi- och affärsmiljömoduler bör integreras i läroplanerna och bör åtföljas av mentorskap, handledning och yrkesvägledning för studenter, däribland mindre gynnande elever, i syfte att lägga grunden för och underlätta deras förståelse för entreprenörsprocessen och utveckla ett entreprenörstänkande hos dem. Parlamentet lyfter fram den roll som informellt och självständigt lärande, däribland frivilligarbete, har när det gäller att förse unga människor med entreprenörsanda och entreprenörskompetens.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att understryka den betydelse och den roll som olika former av socialt företagande spelar, och som ofta är ett bra sätt för unga européer att skaffa sig en första affärserfarenhet.

11.  Europaparlamentet understryker behovet av att utveckla innovativa undervisningsmetoder som är mer deltagande och elevcentrerade i syfte att uppmuntra inlärning av en rad övergripande kompetenser som behövs för att utveckla entreprenörstänkandet.

12.  Europaparlamentet rekommenderar att man uppmuntrar till att entreprenörskap blir en del av den högre utbildningen och alumniprojekt, och att även modeller för socialt företagande ingår.

13.  Europaparlamentet påpekar att främjandet av entreprenörskap i utbildningen bara kan lyckas på ett meningsfullt sätt om ekonomiska och sociala aspekter lyfts fram i utbildningsstrategierna på ett balanserat sätt.

14.  Europaparlamentet understryker att i synnerhet socialt företagande kan leda till att man lyckas öka den sociala delaktigheten och bekämpa fattigdomen. Socialt företagande kan stimulera sysselsättningen, och entreprenörstänkandet kommer att få en mycket positiv inverkan på missgynnade personer.

15.  Europaparlamentet understryker att varvad utbildning och företagssponsrade studieprogram har visat sig vara avgörande för att förmedla kärnkompetenser i företag i de medlemsstater där sådana program finns.

16.  Europaparlamentet uppmuntrar alla aktörer att uppvisa fullt engagemang och partnerskap, särskilt lokala entreprenörsorganisationer, företag och utbildningsinstitutioner, i syfte att utbyta bästa praxis och erfarenheter samt förbättra unga människors entreprenörsfärdigheter och entreprenörutbildning i medlemsstaterna.

17.  Europaparlamentet understryker att en stark koppling mellan internutbildning på företag och den ordinarie utbildningen är en framgångsrik modell som bör stärkas och främjas över Europa och i världen.

18.  Europaparlamentet efterlyser ett närmare samarbete med den privata sektorn och arbetsmarknadens parter för att uppmuntra till en risktagande och innovativ entreprenörskultur (exempelvis genom strukturella åtaganden som inrättningar för innovation och utbyte av idéer).

19.  Europaparlamentet är övertygat om att ett framgångsrikt spridande av entreprenörskompetens i allt högre grad är avhängigt av tillhörande mediekompetens och digital kompetens, och att denna samverkan bör få större uppmärksamhet i utbildningen. Parlamentet understryker vikten av att alla unga människor får IKT-kompetens och övergripande färdigheter och kunskaper i entreprenörskap, så att de fullt ut kan tillvarata potentialen i den digitala världen i syfte att hjälpa dem att skapa nya former för att utveckla, förmedla och främja entreprenörskap, och därvid bli bättre på att tävla om arbetstillfällen, bli egenföretagare, lära sig att bättre förstå sina framtida arbetsgivares beteenden och behov, samt bidra till arbetsgivarens innovativa förmåga och konkurrenskraft.

20.  Europaparlamentet betonar att entreprenörskapskompetensen bör utvecklas och förbättras genom ett livstidsperspektiv, bland annat via arbetslivserfarenhet och icke-formellt och informellt lärande, och att dess validering bör stärkas och stödjas eftersom den bidrar till karriärutveckling.

21.  Europaparlamentet menar att rätt slags förberedelse för lärare är ett viktigt inslag i entreprenörskapsundervisningen, särskilt det akuta behovet av högkvalitativ utbildning för att deras undervisning ska bli verklighetsanknuten.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bekämpa hinder för unga entreprenörer med funktionsnedsättning genom att tillhandahålla utbildning för tjänsteleverantörer, i vars ansvar ingår stöd till personer med funktionsnedsättning, och genom att göra de lokaler, där stödet tillhandahålls, tillgängliga för dem med rörlighetsrelaterade utmaningar.

23.  Europaparlamentet konstaterar att främjande av samarbete mellan högstadie-, gymnasie- och universitetsutbildningar skulle möjliggöra en bättre dialog mellan ungdomarna och uppmuntra till innovation.

24.  Europaparlamentet betonar behovet av att stärka entreprenörsandan inom universitetsutbildningen genom att stödja och skapa de förutsättningar som krävs för att unga ska starta nya företag baserat på akademisk forskning (avknoppningar), minska den administrativa bördan i samband med sådan företagsbildning samt att få till stånd ett tydligt och stödjande regelverk för företagande bland studenter. Parlamentet menar i detta sammanhang att skolor och universitet bör ge tid, utrymme och erkännande åt ungdomars initiativ så att de får det självförtroende som behövs för att starta nya projekt, som i sinom tid kan visa sig vara till nytta för att starta oberoende företag. Parlamentet välkomnar de initiativ som belönar ungdomar för framgångsrika företagsprojekt (exempelvis The Best Student Company of the Year). Parlamentet betonar vidare vikten av att företag ger ungdomar möjlighet att få sina första arbetslivserfarenheter direkt inom företagen. Parlamentet upprepar än en gång nödvändigheten av att stödja studiebesök och praktikantprogram på företag i detta syfte, så att unga människor får en överblick över näringslivet.

25.  Europaparlamentet framhäver att näringslivet har en nyckelroll att spela i entreprenörutbildningen, där den tillför ett erfarenhetsbaserat lärande som kompletterar de ungas teoretiska utbildning.

26.  Europaparlamentet betonar den avgörande roll som ett antal föreningar för unga entreprenörer spelar för att utveckla entreprenörskapet bland ungdomar, och som ger dem möjlighet att utveckla innovativa projekt och förvärva företagserfarenhet och som ger dem de verktyg och det självförtroende som behövs för att de ska kunna inleda sin karriär som entreprenörer.

EU-institutionernas roll – metod, kommunikation och ekonomiska verktyg

27.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen, inom ramen för sina respektive behörigheter och helt i enlighet med subsidiaritetsprincipen, att ta fram metodologiskt stödmaterial och verktyg som ska tillhandahållas de nationella utbildningsystemen på området entreprenörutbildning, däribland socialt företagande, samt att på ett samordnat sätt uppmana medlemsstaternas myndigheter att samarbeta närmare med näringslivet i syfte att sprida de huvudsakliga faktorerna som krävs för att förbättra entreprenörskapet. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka stödet till unga entreprenörer inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

28.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att tillämpa ett jämställdhetsperspektiv vad gäller metod, kommunikation och finansiella verktyg, i syfte att uppmuntra flickor och unga kvinnor att i högre grad ägna sig åt entreprenörskap.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta och stärka entreprenörspraktik och utbytesprogram i syfte att ge unga människor möjlighet till praktisk erfarenhet samt underlätta utbytet av kunskap och erfarenheter.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en heltäckande strategi för utvecklingen av övergripande färdigheter såsom kritiskt tänkande, problemlösning, initiativförmåga, samverkan, samarbete, självdrivenhet, planeringsförmåga, ledarskap och teambyggande, på alla nivåer och i alla utbildningstyper, med beaktande av att de är gynnsamma för en bred uppsättning yrken och sektorer.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom Erasmus+-programmet satsa mer på att förbättra utvecklingen och bedömningen av övergripande färdigheter, däribland entreprenörskap och digital kompetens, och samtidigt betona att detta program inte ensidigt bör inriktas på överväganden om anställbarhet samt att tillgången till entreprenörsverksamhet utan onödiga hinder bör upprätthållas, särskilt på området icke-formell och informell utbildning. Parlamentet uppmanar även kommissionen att främja utbildningspolitiska reformer i medlemsstaterna, och därmed skapa en enhetlig politisk ram för medlemsstaterna och EU i detta avseende.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja granskning av IKT-kompetens, problemlösningsförmågor och finansiella kunskaper. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra longitudinella undersökningar på detta område.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja partnerskap mellan utbildningsinstitutioner och företag genom att utnyttja Europeiska fonden för strategiska investeringar, och i synnerhet Europeiska socialfonden, i syfte att uppmuntra arbetsbaserat lärande i företagen och främja entreprenörskapskompetens på nationell och lokal nivå.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja ett europeiskt nätverk för entreprenörutbildning, liknande dem i European Entrepreneurship Education NETwork (EE-HUB), som inrättades i maj 2015 och stöds av europeiska organisationer och andra aktörer på europeisk, nationell och lokal nivå, samt av nationella utbildningsmyndigheter, och som ska samla in och tillgängliggöra god praxis som kan utbytas av utbildningsinstitutioner, utbildningsorganisationer, yrkesutbildningsinstitutioner, företag, myndigheter och arbetsmarknadens parter.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa en mer samstämmig och effektiv samordning på området entreprenörutbildning mot bakgrund av EU:s strategi för livslångt lärande, EU:s globala strategier och Junckerkommissionens plan.

36.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen behåller entreprenörutbildning som ett av målen i ett kommande Erasmus+-program under nästa finansieringsperiod (efter 2020) i alla dess åtgärder, däribland rörlighet, och inkluderar följande beståndsdelar:

   (i) En noggrann bedömning av konsekvenserna av nuvarande åtgärder för främjande av entreprenörskap genom utbildning, och potentiellt även anpassa dem, samtidigt som särskild uppmärksamhet ägnas åt hur de påverkar underrepresenterade och missgynnade grupper.
   (ii) Främjande av bättre definierat utbildningsinnehåll och verktyg för formell och icke-formell utbildning med alla studenter som målgrupp: både teoretiska och praktiska moduler, såsom entreprenörsprojekt för studenter.
   (iii) Stöd till lärarnas, utbildarnas, ungdomsarbetarnas, coachernas och utbildningsledarnas grundläggande kvalifikationer och deras fortsatta yrkesutveckling och egenmakt på området entreprenörutbildning.
   (iv) Främjande av partnerskap mellan utbildningsinstitutioner, företag, ideella organisationer, regionala och lokala myndigheter och leverantörer av icke-formell utbildning i syfte att utforma lämpliga kurser och ge studenter nödvändig praktisk erfarenhet och modeller.
   (v) Utveckling av kompetenser på områdena entreprenörsprocesser, finansiella kunskaper, kunskaper och kompetens inom IKT, kreativt tänkande, kreativitet, kreativt nyttotänkande, problemlösning och innovativt tänkande, självförtroende, tillit till egna idéer, anpassningsförmåga, teambyggande, projektledning, riskbedömning och risktagande, samt specifik affärskompetens och affärskunnande.
   (vi) Avlägsnande av alla fysiska och digitala hinder som personer med funktionsnedsättning måste kämpa med, eftersom deras fulla integrering på arbetsmarknaden kan vara av avgörande betydelse för främjandet av en hållbar och sammanhållen företagskultur.
   (vii) Lyfta fram icke-formellt och informellt lärande som en privilegierad miljö att skaffa sig entreprenörskompetens.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka och ta itu med de faktorer som avskräcker kvinnor från att bli entreprenörer, och i synnerhet främja tillgång till finansiering och stödtjänster för unga kvinnliga företagare.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samordna och främja utbyte av bästa praxis mellan medlemsstater.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra till bättre samarbete och utbyte av god praxis mellan de medlemsstater som redan erbjuder en integrerad entreprenörutbildning i sina kursplaner och har kommit längre med främjandet av ungdomsentreprenörskap och de medlemsstater som fortfarande befinner sig i det inledande skedet av denna process.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att före utgången av 2017 sammanställa en ”bästa praxis” för spridning av entreprenörsfärdigheter och främjande av ungdomsentreprenörskap i medlemsstaterna, lägga fram en rapport om detta för parlamentet samt att beakta slutsatserna av detta arbete vid bedömningen av sina egna finansieringsförfaranden.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja entreprenörutbildningen som en väg mot bättre övergripande färdigheter, så att de studerande bättre ska kunna sköta sina privat- och yrkesliv.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmärksamt övervaka medlemsstaternas konkreta åtgärder för att stödja företagandet bland unga, ägna särskild uppmärksamhet åt att främja och publicera information om resultat och att uppmuntra och stödja institutioner och organisationer att utbyta bästa praxis, dela med sig av idéer, kunskap och erfarenheter, samt att bilda sektorsövergripande strategiska partnerskap. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla riktmärken, modeller, gemensamma instrument och projekt för att främja ungt entreprenörskap.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att inga åtgärder som medlemsstaterna vidtar hindrar den fria rörligheten för arbetstagare, så att ungdomar som valt företagarkarriärer kan genomföra sin verksamhet var de vill i Europeiska unionen.

Medlemsstaternas roll

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, men även regionala och lokala myndigheter, att verka för att främja framtagandet av utbildningar för lansering och drift av nya företag, och därutöver expertmentorskap, företagsinkubatorer och företagsacceleratorer, sociala företagsprojekt i samarbete med lokalsamhällen, samt alla entreprenörvänliga miljöer som underlättar unga människors nystartade företag och möjliggör snabb återhämtning vid skolavhopp eller initiala misslyckanden och därigenom bidrar till att skapa en positiv företagskultur, förhindra att företagsmisslyckanden uppfattas negativt och uppmuntra till nya försök, med extra uppmärksamhet riktad på att nå ut till missgynnade unga människor.

45.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att våra unga entreprenörer kan få den finansiering de behöver och att de får stöd i varje skede.

46.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, samt regionala och lokala myndigheter, att till fullo utnyttja EU:s strukturfonder, särskilt Europeiska socialfonden, i syfte att stödja entreprenörutbildning och utvecklingen av digital kompetens på nationell, regional och lokal nivå.

47.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med regionala och lokala myndigheter använda alla befintliga finansieringsresurser på unionsnivå – såsom Europeiska socialfonden, det europeiska sysselsättningsinitiativet för unga, EU:s program för sysselsättning och social innovation (EaSI), programmet Erasmus för unga företagare och EU:s program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (Cosme) – för att uppmuntra och stödja initiativ som verkar för effektivare och mer välriktade kopplingar mellan företagen och utbildningssektorn.

48.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja utbyte av bästa praxis, uppmuntra både inhemska och gränsöverskridande partnerskap, samt stödja alldeles nystartade företag och verksamheten i relevanta små och medelstora företagsnätverk och utvecklingsorgan.

49.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att tillhandahålla specifika innovativa metoder för utbildning av lärare och mentorer inom entreprenörskap så att de kan främja och uppmuntra entreprenörskompetens, samt att överväga att införa entreprenörskap som en del i läroplanerna.

50.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ytterligare utveckla sina system för erkännande och validering av kunskaper som förvärvats genom icke-formellt och informellt lärande, så att deras åtagande inför 2018 respekteras, i syfte att ge individer omskolning och möjligheter till en andra chans, samt stimulera självinsikt och vidare studier.

51.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra privata partners deltagande i entreprenörutbildningen, genom finansiering eller genom att erbjuda utbildning, som en aspekt av företagens sociala ansvar.

52.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att avlägsna byråkratin vad avser genomförandet av unga människors affärsplaner, samt att överväga skattelättnader och åtgärder för att uppmuntra dem att utforma egna affärsidéer. Parlamentet betonar behovet av säkerhetsventiler för nystartade företag som misslyckas.

53.  Europaparlamentet betonar behovet av att ta itu med de finansiella svårigheter som påverkar unga entreprenörer, förenkla deras tillgång till krediter och särskilda bidrag, minska befintliga administrativa bördor, samt att införa regelverk och skatteincitament för att uppmuntra utvecklingen av ungdomars entreprenörsinitiativ och främja skapande av sysselsättning, i syfte att underlätta start och stabilisering av unga entreprenörers affärsprojekt.

54.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att proaktivt förenkla regelverket och effektivisera de administrativa förfarandena för företag, särskilt små och medelstora företag och sociala företag, och att främja dem och övervaka kvaliteten på anställningsmetoderna i sådana företag. Parlamentet framhåller att sociala och inkluderande företag skapar hållbara arbetstillfällen, bidrar till samhällsutvecklingen och främjar en hållbar miljö, och bidrar till att garantera social motståndskraft i kristider.

55.  Europaparlamentet begär att de offentliga arbetsförmedlingarna ska arbeta mer proaktivt när de ger stöd och råd åt företag, och åt unga entreprenörer i synnerhet.

56.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter att erbjuda innovativa studenter ökad tillgång till stipendier och program för mikrolån, tillsammans med stöd, information, mentorskap, tvärvetenskapligt stöd och plattformar för jämförande utvärdering, för att de ska kunna starta egna företag och projekt, exempelvis genom den del av EaSI som rör mikrokrediter och socialt entreprenörskap. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att underlätta låntagning och låneåterbetalning, att främja användningen av gräsrotsfinansiering, att utveckla partnerskap mellan den lokala ekonomin, företagen och universiteten, att stärka företagens roll när det gäller att integrera ungdomar i arbetsmarknaden, och att konsolidera ESP (entrepreneurial skills pass, bevis på företagarkompetens) i de olika stadierna i skola och på universitet, särskilt i partnerskap med små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra inrättandet av företagsinkubatorer vid universiteten, som är avsedda för hållbar utveckling och framtidsorienterade studier.

57.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förenkla förfarandena för nedläggningar som inte sker i bedrägligt syfte och att skapa en stödjande miljö kring nedläggning i syfte att ge ungdomar ett klart budskap om att en konkurs inte leder till ett bakslag med livslånga konsekvenser.

58.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra ungdomar till entreprenörskap genom att möjliggöra projektbaserade studier inom utbildningssystemet över ämnesgränserna och som tillhandahålls i samarbete med företag.

59.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja entreprenörskap som ett positivt karriärval i samband med yrkesrådgivning i högstadie-, gymnasie- och universitetsutbildningar, och att motarbeta de negativa konnotationer som kringgärdar entreprenörskap som karriärval, vilket är vanligt i vissa medlemsstater.

60.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att höja medvetenheten om egenföretagande och nyföretagande för ungdomar med funktionsnedsättning med åtgärder som exempelvis att främja karriärvägar för personer med funktionsnedsättning som redan är integrerade på arbetsmarknaden och att ge offentligt erkännande åt entreprenörer med funktionsnedsättning.

Uppföljning i senare led

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa upp och ytterligare utveckla sitt arbete med Entrepreneurship360 (skolor och yrkesutbildning) och HEInnovate (högre utbildning).

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera åtgärder knutna till entreprenörutbildning i utvärderingsindikatorerna för den europeiska planeringsterminen, med början 2016.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en utvärderingsrapport för parlamentet i slutet av sin mandatperiod om vilka framsteg som gjorts med främjandet av ungt företagande genom utbildning och yrkesutbildning, samt i hur hög grad man lyckades nå ut till företrädare för sårbara samhällsgrupper.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att samordning och samarbete sker på europeisk nivå vad avser den systematiska utvärderingen av programmen inom entreprenörutbildningen och den verksamhet som bedrivs däri i syfte att göra det möjligt att jämföra resultat, till exempel olika mönster för ungas entreprenörskap i medlemsstaterna och vad som utmärker dem i termer av sociodemografiska variabler, såsom ålder, kön och utbildning.

65.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja det politiska samarbetet över hela EU och uppmana medlemsstaterna att utbyta bästa praxis.

o
o   o

66.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och EES-ländernas regeringar samt Europarådet.

(1) EUT C 17, 20.1.2015, s. 2.
(2) EUT C 183, 14.6.2014, s. 18.
(3) EUT C 119, 28.5.2009, s. 2.
(4) EUT C 120, 26.4.2013, s. 1.
(5) EUT C 398, 22.12.2012, s. 1.
(6) EUT C 199, 7.7.2011, s. 1.
(7) EUT C 311, 19.12.2009, s. 1.
(8) EUT L 394, 30.12.2006, s. 10.
(9) Antagna texter, P8_TA(2015)0107.
(10) EUT C 353 E, 3.12.2013, s. 56.
(11) EUT C 165 E, 11.6.2013, s. 7.
(12) EUT C 377 E, 7.12.2012, s. 89.
(13) EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 8.
(14) EUT C 45 E, 23.2.2010, s. 33.
(15) Kommissionens rapport om framstegen för jämställdheten mellan kvinnor och män 2013 (SWD(2014)0142) och kommissionens publikation Statistical Data on Women Entrepreneurs in Europe, september 2014.
(16) Slutsatser från Europeiska yrkesutbildningsstiftelsens symposium i Budapest och Istanbul.
(17) Kommissionens Eurobarometer FL354, Entrepreneurship in the EU and beyond, 9 januari 2013.


En integrerad kulturarvsstrategi för Europa
PDF 295kWORD 106k
Europaparlamentets resolution av den 8 september 2015 om en integrerad kulturarvsstrategi för Europa (2014/2149(INI))
P8_TA(2015)0293A8-0207/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—  med beaktande av ingressen till fördraget om Europeiska unionen (EUF-fördraget), där det uppges att signatärerna ”har inspirerats av Europas kulturella, religiösa och humanistiska arv”, särskilt artikel 3.3,

—  med beaktande av artikel 167 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF),

—  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 22,

—  med beaktande av konventionen om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar, som antogs av Unesco den 20 oktober 2005,

—  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1295/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av programmet Kreativa Europa (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1718/2006/EG, nr 1855/2006/EG och nr 1041/2009/EG(1),

—  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006(2),

—  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om särskilda bestämmelser för målet Investering för tillväxt och sysselsättning samt om upphävande av förordning (EG) nr 1080/2006(3),

—  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1982/2006/EG(4),

—  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/60/EU av den 15 maj 2014 om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012(5),

—  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/37/EU av den 26 juni 2013 om ändring av direktiv 2003/98/EG om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn(6),

—  med beaktande av Europarådets ramkonvention om kulturarvets betydelse för samhället (Farokonventionen) av den 13 oktober 2005(7),

—  med beaktande av rådets slutsatser av den 21 maj 2014 om kulturarvet som en strategisk resurs för ett hållbart Europa(8),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 25 november 2014 om delaktighetsbaserad styrning av kulturarvet(9) och arbetsplanen för kultur för perioden 2015–2018(10) och om Europaåret för kulturarvet, som nämns i slutsatserna,

—  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 27 oktober 2011 om digitalisering av och tillgång via internet till kulturellt material och digitalt bevarande (2011/711/EU)(11),

—  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 november 2014 En investeringsplan för Europa (COM(2014)0903),

—  med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 juli 2014 En integrerad kulturarvsstrategi för Europa (COM(2014)0477),

—  med beaktande av Regionkommitténs yttrande från november 2014 över kommissionens meddelande En integrerad kulturarvsstrategi för Europa,

—  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandena från utskottet för transport och turism och utskottet för regional utveckling (A8‑0207/2015), och av följande skäl:

A.  Kultur och kulturarv är gemensamma resurser och kollektiva nyttigheter och värden som inte får vara till för exklusiv användning. Deras fulla potential för hållbar mänsklig, social och ekonomisk utveckling har fortfarande inte erkänts eller utnyttjats fullt ut, vare sig inom ramen för EU-strategier eller FN:s utvecklingsmål för perioden efter 2015.

B.  Kulturens olika effekter på samhället måste beaktas inom beslutsprocessen.

C.  Kulturarvet är naturligt heterogent, återspeglar kulturell och språklig mångfald och pluralism och inverkar på regional utveckling, social sammanhållning, jordbruk, sjöfart, miljö, turism, utbildning, den digitala agendan, yttre förbindelser, tullsamarbete samt forskning och innovation.

D.  Främjandet av kultur, kulturell mångfald och interkulturell dialog fungerar som en katalysator för samarbete mellan medlemsstaterna.

E.  Att öka den europeiska kulturella och språkliga mångfalden, främja Europas kulturarv och stärka den europeiska kultursektorns och kreativa sektorns konkurrenskraft syftar till att främja smart och hållbar tillväxt för alla.

F.  Kulturarvstillgångar är långsiktiga tillgångar som skapar värde och bidrar till kompetensutveckling och ekonomisk tillväxt, genom turismfrämjande, samt skapar arbetstillfällen.

G.  Projekt för att lyfta fram kulturarvet är ofta exempel på innovativa och varaktiga ekonomiska verksamheter som utvecklar små och medelstora företags entreprenörs- och forskningskompetens.

H.  Kulturarvet, både det materiella och immateriella, spelar en betydande roll i att skapa, bevara och främja europeisk kultur och europeiska värden samt nationell, regional, lokal och individuell identitet, liksom det europeiska folkets nutidsidentitet.

I.  Strategier för underhåll, restaurering och bevarande av kulturarvet samt tillgång till och utnyttjande av det är främst nationella, regionala eller lokala ansvarsområden, men kulturarvet har också en tydlig europeisk dimension och flera EU-strategier hänvisar direkt till kulturarvet, bland annat dem som rör jordbruk, miljö samt forskning och innovation.

J.  I artikel 167 i EUF-fördraget fastställs att unionen ska bidra till kulturens utveckling i medlemsstaterna med respekt för dessas nationella och regionala mångfald samtidigt som unionen ska framhäva det gemensamma kulturarvet.

K.  I artikel 167 uppges även att unionen ska syfta till att förbättra kunskaperna om och att sprida de europeiska folkens kultur och historia, främja samarbetet mellan medlemsstaterna och vid behov stödja och komplettera deras verksamhet när det gäller att bevara och skydda det kulturarv som har europeisk betydelse.

L.  I arbetsplanen för kultur, som antogs av rådet den 25 november 2014, ingår kulturarv som en av de fyra prioriteringarna för EU:s arbete för kultur under perioden 2015–2018.

M.  Avsaknaden av könsuppdelade kulturuppgifter, bland annat på kulturarvsområdet, är en faktor som döljer de rådande könsklyftorna och utmaningarna för politiker och beslutsfattare.

N.  Information om finansieringsmöjligheter genom EU-program på kulturarvsrelaterade områden – såsom lokal och regional utveckling, kultursamarbete, forskning, utbildning, stöd till små och medelstora företag, det civila samhället och turism – finns men är fragmentarisk.

O.  De kulturella och turistiska värdena i Europarådets ”Europeiska kulturvägar” för att främja ett gemensamt europeiskt kulturarv och utveckla en hållbar kulturturism bör stärkas.

P.  Europeiska unionens kulturarvspris/Europa Nostra Awards främjar spetskompetens, inspirerar genom goda exempel och stimulerar utbytet av bästa praxis på kulturarvsområdet runtom i Europa.

Q.  I Venedigstadgan om bevarande och restaurering av historiska och kulturella minnesmärken, Granadakonventionen om skydd för byggnadskulturarvet i Europa samt Vallettakonventionen om skydd för det arkeologiska kulturarvet definieras tydligt internationellt erkända standarder för restaurering av kulturarvet och arkeologiska verk.(12)

En integrerad strategi

1.  Europaparlamentet anser att det är av avgörande betydelse att använda tillgängliga resurser för att stödja, förbättra och främja kulturarvet på grundval av en integrerad strategi, samtidigt som hänsyn tas till de kulturella, ekonomiska, sociala, historiska, utbildningsmässiga, miljömässiga och vetenskapliga aspekterna.

2.  Europaparlamentet anser att en integrerad kulturarvsstrategi är nödvändig om man vill få till stånd en kulturell dialog och ömsesidig förståelse. Parlamentet är övertygat om att en sådan strategi kan leda till ökad social, ekonomisk och territoriell sammanhållning och samtidigt också bidra till uppnåendet av målen i Europa 2020-strategin.

3.  Europaparlamentet riktar i fråga om framtagandet av den nya integrerade kulturarvsstrategin följande specifika rekommendationer till kommissionen:

   a) att, i linje med sina befintliga arbetsmetoder när det gäller att arbeta på ett sektorsövergripande och flexibelt sätt, införa en gemensam strategi inom kommissionen genom förbättrat samarbete mellan de olika politikområden som rör kulturarvet och rapportera till parlamentet om resultaten av detta närmare samarbete,
   b) att informera potentiella stödmottagare på ett enkelt och lättillgängligt sätt, till exempel genom en central informationsplattform och utbyte av bästa praxis i EU, om vilka EU-medel det finns för finansiering av kulturarvet,
   c) att utnämna företrädesvis 2018 till Europaåret för kulturarvet, med en adekvat budget och med målet att bland annat sprida kunskap och öka medvetenheten och utbildning bland framtida generationer om värdet av det europeiska kulturarvet och dess skydd, och att lägga fram förslaget till program för Europaåret till parlamentet senast 2016,
   d) att, inom sitt politiska och tvärgående perspektiv, erkänna kulturarvet som både lös och fast egendom, materiellt och immateriellt, och som en icke-förnybar resurs vars autenticitet måste bevaras.

4.  Europaparlamentet begär att en politisk ram tas fram för den historiska miljön – kulturarv som utgörs av fast egendom – inom en snar framtid, inbegripet en lagstiftningsram för monument och arkeologiska och historiska landskap i linje med artikel 4 i EUF-fördraget.

5.  Europaparlamentet främjar kreativ modern innovation inom arkitektur och design som bygger på respekt för både dåtid och nutid och där man samtidigt värnar om kvalitet och samstämdhet.

EU-finansiering av kulturarvet

6.  Europaparlamentet noterar EU:s åtagande om att bevara och förbättra Europas kulturarv genom olika program (Kreativa Europa, Horisont 2020, Erasmus+, Ett Europa för medborgarna), fonder (de europeiska struktur- och investeringsfonderna) samt åtgärder såsom de europeiska kulturhuvudstäderna, de europeiska kulturarvsdagarna och det europeiska kulturarvsmärket. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att engagera sig ännu mer för att främja forskning.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att

   a) upprätta en gemensam EU-portal för det materiella och immateriella kulturarvet, som samlar information från alla EU-program som finansierar kulturarvet och är strukturerad i tre huvuddelar: en databas över materiella och immateriella kulturföremål, bland annat exempel på bästa praxis inom bevarande och främjande med alla relevanta hänvisningar; finansieringsmöjligheter för kulturarv, liksom uppgifter om det aktuella läget för det europeiska kulturarvet och viktiga uppgifter när det gäller bevarande, till exempel klimatuppgifter och information om tidigare genomförda restaureringsprojekt samt nyheter och länkar avseende utvecklingen inom kulturarvsrelaterad politik, åtgärder och evenemang,
   b) med särskild finansiering stödja studier, forskning och pilotåtgärder särskilt utformade för att analysera effekterna av kulturarvsfrämjande processer, utarbeta särskilda indikatorer och riktmärken i fråga om kulturarvets direkta och indirekta bidrag till processer som rör ekonomi och social utveckling samt direkt stödja kulturell och social innovation som integrerats i lokala miljöer där kulturarvet kan driva på utvecklingen och hjälpa till att förbättra människors livskvalitet,
   c) stärka den nya principen om multifinansiering, som möjliggör kompletterande användning av olika EU-fonder inom samma storskaliga projekt,
   d) främja offentlig-privata partnerskap,
   e) anpassa tidsåtgången för strukturfondernas projekthantering för att bättre tillgodose de specifika behoven inom projekt för konservering, restaurering och bevarande,
   f) se över riktmärket på 5 miljoner euro för kulturarvsprojekt som lämnats in inom ramen för åtgärden för småskalig infrastruktur(13), och få upp det till minst samma nivå som Unescos projekt, dvs. 10 miljoner euro.

8.  Europaparlamentet framhåller att tanken bakom översynen av förordningen om Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), särskilt principen om integrerad finansiering, i vissa fall också kan genomföras genom att stödja storskaliga projekt. Parlamentet erkänner dock att även småskaliga kulturinitiativ måste främjas och stödjas, vilka är särskilt viktiga för en utveckling inifrån, och att de kan bidra till att bevara kulturarvet och främja den lokala och regionala utvecklingen och den samhällsekonomiska tillväxten generellt.

9.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att i riktlinjerna för nästa generations strukturfonder för kulturarv ha med ett system för obligatorisk kvalitetskontroll, som ska tillämpas genom hela projektets livscykel.

10.  Europaparlamentet betonar medlemsstaternas roll när det gäller att säkerställa både en hög nivå av färdigheter och fackkompetens bland aktörerna och en affärsstruktur som kan se till att bästa praxis tillämpas för att skydda kulturarvet, inbegripet genom att använda lämpliga kvalitetskontrollsystem i enlighet med de internationella stadgorna.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att innovativa kulturarvsbevarande åtgärder och miljövänliga energieffektivitetslösningar för historiska byggnader behandlas som stödberättigade i delegerade akter, inbjudningar att anmäla intresse samt initiativ för att ta fram förordningar för sammanhållningspolitiken för perioden 2014–2020.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka möjliga skatteincitament när det gäller arbete med restaurering, bevarande och konservering, såsom sänkt mervärdesskatt eller andra sänkta skatter, med hänsyn till att det europeiska kulturarvet även förvaltas av privata organ.

13.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att undersöka bästa praxis inom skattepolitiska strategier i Europa och rekommendera lämpliga sådana till medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa dessa rekommendationer och utbyta bästa praxis sinsemellan för att se till att det privata stödet för materiella och immateriella kulturarvsprojekt får maximal uppmuntran och för att maximera den ekonomiska utvecklingen och den sociala sammanhållningens effekter i den relevanta lokala miljön.

Nya styrningsmodeller

14.  Europaparlamentet välkomnar rådets initiativ att ta fram riktlinjer för de nya modellerna för delaktighetsbaserad styrning av kulturarvet genom att främja aspekten ”gemensamma resurser” och stärka kopplingarna mellan lokala, regionala, nationella och europeiska planer.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att rättsliga verktyg tas fram som möjliggör alternativa modeller för finansiering och förvaltning, såsom delaktighet från lokalsamhället, det civila samhället och offentlig-privata partnerskap, i syfte att genomföra åtgärder för kulturarvet (konservering, restaurering, bevarande, utveckling och främjande).

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inleda en Europaomfattande dialog mellan politiska beslutsfattare på alla styresnivåer tillsammans med kultursektorn och den kreativa sektorn, nätverk av turistföretag, offentlig-privata partnerskap samt icke-statliga organisationer.

17.  Europaparlamentet uppmuntrar alla aktörer som deltar i styrningen av kulturarvet att hitta en balans mellan ett hållbart bevarande av kulturarvet och utvecklingen av dess ekonomiska och sociala potential.

18.  Europaparlamentet betonar att kulturarvsprojekt inom ramen för Eruf utgör ett exempel på flernivåstyrning och subsidiaritetsprincipen och att en stor del av Erufs medel går till just kulturarvsprojekt. Det är viktigt med gränsöverskridande kulturprojekt som bidrar till att öka den ekonomiska och sociala sammanhållningen och främjar inkludering. Ytterligare åtgärder bör vidtas för att stärka och utveckla stödet till finansiering genom avtal om offentlig-privata partnerskap.

19.  Europaparlamentet betonar behovet av nya styrningsmodeller för att ett kvalitetskontrollsystem ska inkluderas i alla alternativa former av finansiering och förvaltning av kulturarvet.

20.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att öka kontrollerna över kulturarvsrelaterade utgifter och att främja samarbete inom bekämpning av bedrägeri, korruption och all annan olaglig verksamhet som förekommer på detta område.

21.  Europaparlamentet föreslår att europeiska lagstiftningsförslag bör kompletteras med en konsekvensbedömning när det gäller kulturarv, och att kulturarvet i fall där bedömningen pekar på negativa effekter bör uteslutas från lagstiftningsförslagets tillämpningsområde som ett undantag.

Kulturarvets ekonomiska och strategiska potential

22.  Europaparlamentet noterar att kulturarvet bidrar till innovativa arbetstillfällen, produkter, tjänster och processer och kan vara en källa till kreativa idéer, som ger näring till den nya ekonomin samtidigt som de – genom lämplig förvaltning – har liten miljöpåverkan.

23.  Europaparlamentet bekräftar att kulturarvet spelar en viktig roll i flera av flaggskeppsinitiativen inom Europa 2020, såsom den digitala agendan, innovationsunionen, agendan för ny kompetens och arbetstillfällen samt en industripolitik för en globaliserad tid. Parlamentet efterlyser därför ett större erkännande av det europeiska kulturarvets roll som en strategisk resurs för smart och hållbar tillväxt för alla i halvtidsöversynen av Europa 2020-strategin.

24.  Europaparlamentet konstaterar att kulturarvsområdet har kapaciteten att skapa högkvalificerade arbetstillfällen. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att sprida initiativ om vidareutbildning inom förvaltning och konservering för yrkesverksamma och forskare på kulturarvsområdet. Parlamentet välkomnar i synnerhet långsiktiga finansieringsmöjligheter för nätverk av forskare, i likhet med Marie Skłodowska Curie-stödet.

25.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är för den europeiska turismen med Unesco-utnämnda materiella eller immateriella kulturarv och naturarv.

26.  Europaparlamentet framhåller möjligheten att rikta större fokus på kulturturism vid utarbetandet av makroregionala strategier som i högre grad ska förankra kulturturismen i den strategiska ramen för ett europeiskt samarbete.

27.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och medlemsstaterna att främja och stödja ”mjukt resande” (gång, ridning och cykelturer) som ett sätt att öppna upp nya möjligheter till kultur- och naturbaserad turism.

28.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att arbeta tillsammans med regionala och lokala myndigheter för att maximera kulturarvets värde i våra samhällen och dess bidrag till arbetstillfällen och tillväxt i EU.

29.  Europaparlamentet påpekar att kulturturismen, som svarar för 40 procent av den europeiska turismen, är en viktig ekonomisk sektor i fråga om tillväxt- och sysselsättningspotential och att utvecklingen av den bör stärkas ytterligare genom användning av ny teknik. Parlamentet betonar dock vikten av att bevara kultur- och naturarvet genom att skapa hållbara, mindre inträngande former av turism med ett högre mervärde, där turistnäringen integreras i lokala utvecklingsstrategier.

30.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över läget när det gäller strategierna för konservering, restaurering, bevarande och främjande av kulturarvet, som har en enorm betydelse för den europeiska identiteten. Parlamentet betonar att finansieringen av skyddet av kulturarvet har genomgått drastiska nedskärningar i vissa medlemsstater till följd av den ekonomiska och finansiella krisen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att se till att adekvata medel anslås och initiativ tas för att Europas kulturarv ska komma till sitt fulla värde.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja spetskompetens, innovation och konkurrenskraft i kultursektorn och den kreativa sektorn genom att stödja konstnärers, kreatörers och kulturarbetares arbete.

32.  Europaparlamentet bekräftar att kulturarvet snarast måste få en tydlig plats i kommissionens investeringsplan för Europa.

33.  Europaparlamentet påpekar att metodramen behöver förbättras för att få bättre statistik på kulturarvsområdet. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en rad indikatorer som skulle kunna användas för övervakning och utvärdering av läget när det gäller kulturarvet och som skulle vara lika för alla medlemsstater. Parlamentet understryker behovet att i större utsträckning uppnå forskningsresultat som täcker alla aspekter av kulturarvet och att sammankoppla dem för att undvika fragmentering på detta område. Parlamentet vill i detta sammanhang lyfta fram potentialen av ”stordata” när det gäller att erhålla mer kunskap ur forskningsprojekten. För att bedöma det faktiska och potentiella ekonomiska värdet av kulturarvet är det viktigt att samla statistik mer systematiskt.

34.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör klassificera företag och enheter som arbetar med olika aspekter av bevarande av kulturarvet som en särskild sektor, som använder traditionella metoder med mervärde som underlättar ett miljövänligt och hållbart bevarande.

35.  Europaparlamentet inser det brådskande behovet att ta itu med ungdomsarbetslösheten och betonar att kulturarvet är ett område med potential till fler och bättre arbetstillfällen, där övergången mellan utbildning och arbetsliv kan stärkas, till exempel genom utveckling av högkvalitativ lärlingsutbildning och praktik samt nystartade små och medelstora företag och företag i den sociala ekonomin. Parlamentet uppmuntrar i detta hänseende medlemsstaterna att skapa nya och innovativa finansieringsmöjligheter för att stödja utbildning inom förvaltning och konservering samt rörlighet för arbetstagare och forskare i denna sektor.

36.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att främja gemensamma kulturarvs- och turismprogram på en integrerad och vetenskaplig grund, som ska fungera som ett riktmärke och ett exempel på bästa praxis.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att strategiskt planera kulturarvsrelaterade projekt som kan leda till övergripande regional och lokal utveckling, internationella och interregionala samarbetsprogram, skapandet av nya arbetstillfällen, hållbar förnyelse av landsbygds- och stadsområden samt bevarande och främjande av traditionella färdigheter med anknytning till restaurering av kulturarvet.

38.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att ta fram en ekonomisk och statistisk enkätundersökning av företag, förvaltningsenheter och specialiserade yrkesverksamheter inom sektorn för bevarande och främjande av kulturarvet och deras specifika bidrag när det gäller produktion och nya arbetstillfällen.

39.  Europaparlamentet pekar på behovet att skapa, utveckla och främja möjligheter till rörlighet och utbyten av erfarenheter för personer som arbetar i kulturarvsektorn, genom att man ser till att det finns en genuin yrkesmässig ömsesidighet, i linje med direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer, genom att medlemsstaterna identifierar och har gemensamma minimikvalifikationer (förmåga och kunskap), särskilt när det gäller yrket konservator/kurator. Parlamentet uppmanar i detta hänseende kommissionen att lägga fram förslag om att utöka de lämpliga programmen för att inkludera rörlighet för kulturarvsarbetare, såväl chefer som anställda (till exempel slottsförvaltare), i syfte att utbyta erfarenheter och bästa praxis.

40.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att betona värdet av sina kulturarvstillgångar genom att främja studier för att fastställa det kulturella och ekonomiska värdet av kulturarvet, så att ”kostnaden” för dess bevarande omvandlas till en ”investering” i dess värde.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga möjligheten att Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT), under sin nästa agenda för strategisk innovation, inrättar en KI-grupp (kunskaps- och innovationsgrupp) inom kulturarvssektorn och den kreativa sektorn, och på så vis direkt stödja en helhetssyn på forskning och innovation.

42.  Europaparlamentet upprepar vikten av att verka för att utbildning inom konst, musik, teater och film inkluderas i läroplaner som ett sätt att främja kunskap om kulturarvet, konstnärligt utövande och uttryck, och mjuka färdigheter som inriktar sig på kreativitet och innovation.

43.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att införa tvärvetenskapliga teman med anknytning till kulturarvet på flera olika utbildningsnivåer.

44.  Europaparlamentet betonar turistnäringens stora potential när det gäller utveckling av entreprenörsverksamhet och en delaktighetsbaserad strategi, särskilt för små och medelstora turistföretag, men också för nystartade företag, den icke vinstdrivande sektorn och andra organisationer som bidrar till bevarandet, skyddet och främjandet av Europas kulturarv. Förutom kulturtillgångarna är kvaliteten på tjänsterna och ett stort yrkeskunnande, en välutbildad arbetskraft på området A och O för en framgångsrik och konkurrenskraftig europeisk turistnäring. Parlamentet betonar att forskning, innovation och ny teknik, särskilt på telekommunikationsområdet, är nödvändiga för att föra kulturarvet närmare invånarna. Parlamentet anser också att man bör undanröja onödiga bördor för små och medelstora företag, så att de kan öka sin konkurrenskraft, och att lagstiftning som har negativa effekter på små och medelstora företag inom turistnäringen bör ses över.

Möjligheter och utmaningar

45.  Europaparlamentet belyser den potential som digitaliseringen av kulturarvet har, både som ett verktyg för att bevara vår historia och som en källa till utbildnings- och forskningsmöjligheter, skapande av högkvalitativa arbetstillfällen, bättre social delaktighet, ökad tillgång för personer med funktionsnedsättning eller personer som bor i avlägsna områden samt hållbar ekonomisk utveckling. Parlamentet betonar att digitaliseringen av kulturarvet kräver en konsekvent ekonomisk insats för små och medelstora företag eller isolerade kulturinstitutioner och att adekvat finansiering är en nyckelfaktor för att säkerställa en större mottagarkrets och bredare spridning av detta kulturarv. Parlamentet betonar att de möjligheter som digitaliseringen och ny teknik medför, som aldrig får ersätta tillgången till originalkulturarvet eller de anknytande sociala fördelarna med traditionella former av deltagande i kulturlivet, inte bör leda till att bevarandet av original försummas eller att traditionella former av kulturfrämjande åsidosätts, vare sig under eller efter digitaliseringen.

46.  Europaparlamentet stöder digital innovation inom konst- och kulturarvssektorn och noterar att användningen av e-infrastrukturer kan locka en ny mottagarkrets och säkerställa bättre tillgång till och utnyttjande av det digitala kulturarvet. Parlamentet vill lyfta fram relevanta befintliga verktyg, såsom webbplatsen Europeana, och uppmuntrar till förbättring av webbplatsens sökkriterier så att den blir mer användarvänlig.

47.  Europaparlamentet understryker behovet att öka digitaliseringen och bevarandet av kulturarvet samt tillgången till det via internet, särskilt det europeiska filmarvet.

48.  Europaparlamentet betonar vikten av att utarbeta en verklig demokratisk och delaktighetsbaserad skildring av det europeiska kulturarvet, inbegripet i fråga om religiösa och etniska minoriteter. Parlamentet påpekar att det finns kulturarvsplatser som omfattar olika eller omtvistade versioner av historien, och understryker att försoningsprocesser inte bör leda till ett undertryckande av olika befolkningsgruppers historiska medvetenhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tänka över etik och metoder vid presentation av kulturarvet och att ta hänsyn till att tolkningarna kan gå isär.

49.  Europaparlamentet anser att det religiösa arvet utgör en immateriell del av det europeiska kulturarvet. Parlamentet betonar att det är viktigt att platser, sedvänjor och föremål med koppling till religionsutövande inte förbises när man talar om det europeiska kulturarvet eller utsätts för någon form av diskriminering.

50.  Europaparlamentet anser att det historiska religiösa arvet, inbegripet arkitektur och musik, måste bevaras för sitt kulturella värde, oavsett religiöst ursprung.

51.  Europaparlamentet betonar vikten av interkulturell dialog både inom och utanför Europa, och anser att EU bör främja en sådan dialog som ett lämpligt verktyg mot radikalism oavsett ursprung.

52.  Europaparlamentet påpekar de kulturarvsrelaterade särdragen hos de nationella minoriteterna i medlemsstaterna. Parlamentet kräver i detta hänseende att deras kulturarv bevaras och att den kulturella mångfalden främjas och skyddas.

53.  Europaparlamentet betonar att kulturell diskriminering av religiösa och etniska minoriteter bör undvikas.

54.  Europaparlamentet betonar vikten av att stödja migrantgruppers kulturverksamhet.

55.  Europaparlamentet bekräftar kulturarvets viktiga bidrag till kultursektorn och den kreativa sektorn samt till social delaktighet genom kultur.

56.  Europaparlamentet understryker vikten av att göra kulturarvsplatser mer lättillgängliga för personer med funktionsnedsättning.

57.  Europaparlamentet påpekar hur viktigt det är att bevara kulturlandskap och i synnerhet immateriellt kulturarv, som utgör en levande kultur och understöder traditionella hantverk, och uppmanar kommissionen att i större utsträckning inkludera detta i de respektive programmen.

58.  Europaparlamentet understryker betydelsen av det gastronomiska arvet och att detta måste skyddas och stödjas. Parlamentet anser att de medel som avsatts för detta område kan optimeras genom samverkan med EU:s övriga politikområden, till exempel den gemensamma jordbrukspolitiken eller konsumentskyddspolitiken.

59.  Europaparlamentet noterar att kulturarvet och turismen kan uppnå ömsesidiga fördelar, eftersom kulturarvet ger turistnäringen stora intäkter samtidigt som turismen har en positiv inverkan på kulturen då den uppmuntrar till ett uppvisande och bevarande av kulturtillgångarna och ger intäkter som behövs för deras bevarande.

60.  Europaparlamentet betonar att kulturturismen spelar en viktig roll för att få oss att skydda och värdesätta vårt kulturarv, vilket inte bara inbegriper det fysiska kulturarvet och landskapet, utan även det immateriella kulturarvet såsom språk och religiösa traditioner och mattraditioner.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att fortsätta samarbeta för att på alla respektive nivåer vidta de åtgärder som främjar kulturarvet och kulturturismen och som ingår i kommissionens meddelande av den 30 juni 2010 Europa, världens främsta resmål – en ny politisk ram för europeisk turism (COM(2010)0352).

62.  Europaparlamentet påpekar vikten – mot bakgrund av djupa demografiska och samhälleliga förändringar – av vårt gemensamma europeiska kulturarv och av det planerade Europaåret för att få medborgarna att i större utsträckning identifiera sig med EU och för att stärka känslan av samhörighet inom EU.

63.  Europaparlamentet anser att en uppskattning av Europas gemensamma kulturarv, i synnerhet för kommande generationer, ger riktningen och räckvidden för att utveckla en europeisk identitet och värden såsom att samsas och respektera varandra, utanför medlemstaternas gränser. Parlamentet rekommenderar därför även att särskild hänsyn tas till den yngre generationen, bland annat när Europaåret för kulturarvet utstakas.

64.  Europaparlamentet gläder sig åt den stora succé som de europeiska kulturhuvudstäderna har blivit. Parlamentet vill att dessa städer sammanlänkas och utgör en del av ett nätverk så att fokus på de berörda områdena utökas och utbyte av erfarenheter och god praxis möjliggörs, bland annat för att hjälpa framtida kandidater, och så att specifika evenemang och rundturer lättare kan anordnas.

65.  Europaparlamentet uppmuntrar användningen av kulturarv som ett utbildningsverktyg för att ta itu med samhällsfrågor i syfte att föra Europas befolkning närmare varandra.

66.  Europaparlamentet vill belysa de miljöhot som ett betydande antal kulturarvsplatser inom EU står inför, och kräver att medlemsstaterna beaktar konsekvenserna av klimatförändringarna och människans påverkan i sina långsiktiga finansieringsstrategier när det gäller metoder för bevarande och restaurering av kulturarvet. Parlamentet rekommenderar dessutom att medlemsstaterna och EU i större utsträckning främjar forskning på detta område, bland annat för att mer noggrant utreda klimatförändringarnas olika effekter på kulturarvet och ta fram motåtgärder.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att bygga vidare på initiativet ”De 7 mest hotade”, som lanserades av Europa Nostra tillsammans med Europeiska investeringsbanken, genom att identifiera ytterligare riskutsatta europeiska kulturarv, utforma handlingsplaner och hitta möjliga finansieringskällor. Parlamentet betonar att en vidareutveckling av detta initiativ är ett sätt att locka till sig privata investeringar för att främja kulturarvet.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bättre samordna och stödja medlemsstaternas insatser för att bekämpa stöld och smuggling av samt olaglig handel med kulturarvstillgångar i och utanför EU. Parlamentet begär att kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium återlämnas.

69.  Europaparlamentet påminner om att det är viktigt att skydda och bevara kulturarvet, inte bara från tidens tand, utan också från vandalism och plundring. Parlamentet vill betona att många arkeologiska platser fortfarande riskerar att plundras av organiserade relikjägare, särskilt undervattensplatser som myndigheterna har svårt att nå och kontrollera. Parlamentet efterlyser därför ett effektivare samarbete mellan medlemsstaterna för att identifiera och återta kulturföremål samt bekämpa den olagliga handeln med dessa.

70.  Europaparlamentet betonar den roll som kulturarvet spelar i EU:s yttre förbindelser genom politisk dialog och samarbete med tredjeländer, och uppmanar medlemsstaterna, kommissionen och rådet att blåsa nytt liv i kulturdiplomatin. Parlamentet påpekar dessutom den potential som tvärvetenskapliga forskningsprojekt har för att bevara kulturarv som omfattar både medlemsstater och tredjeländer.

71.  Europaparlamentet efterlyser ett starkt åtagande från medlemsstaternas, EU:s och det internationella samfundets sida för att förhindra, skydda, dokumentera och återställa i fall där EU:s eller tredjeländers kulturarv avsiktligen hotas och skadas som en krigshandling och kränkning av kulturell och religiös identitet, bland annat genom att samarbeta med internationella organisationer såsom ICCROM, ICBS (International Committee of the Blue Shield), civila och militära myndigheter, kulturinstitutioner och yrkesförbund.

72.  Europaparlamentet uppmuntrar antagandet av internationella avtal för att förhindra olaglig handel med kulturarvsföremål. Parlamentet understryker att EU, tillsammans med FN och Unesco, måste försvara kulturarv som är hotat samt bekämpa plundring och förstöring av kulturföremål i konfliktområden.

73.  Europaparlamentet påpekar den potential som fackkompetensen i EU har när det gäller bevarandet av kulturföremål som skadats eller förstörts till följd av terrorism och krig.

74.  Europaparlamentet stöder skapandet av gränsöverskridande kulturella turistprodukter som speglar Europas värden och arv. Parlamentet uppmanar kommissionen att sträva efter ett ökat samarbete med medlemsstaterna och andra organisationer som utarbetar kulturpolitik och turismpolitik, till exempel Världsturismorganisationen (UNWTO) och Unesco, och att fortsätta samfinansieringen och främjandet av nätverk, gränsöverskridande regionala projekt och, i nära samarbete med Europarådet, de europeiska kulturvägarna, som är det bästa exemplet på gränsöverskridande alleuropeiska tematiska turistprojekt.

o
o   o

75.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 221.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.
(3) EUT L 347, 20.12.2013, s. 289.
(4) EUT L 347, 20.12.2013, s. 104.
(5) EUT L 159, 28.5.2014, s. 1.
(6) EUT L 175, 27.6.2013, s. 1.
(7) Ramkonventionen antogs av Europarådets ministerkommitté den 13 oktober 2005. Den öppnades för undertecknande av medlemsstater i Faro (Portugal) den 27 oktober samma år och trädde i kraft den 1 juni 2011.
(8) EUT C 183, 14.6.2014, s. 36.
(9) EUT C 463, 23.12.2014, s. 1.
(10) EUT C 463, 23.12.2014, s. 4.
(11) EUT L 283, 29.10.2011, s. 39.
(12) Venedigstadgan antogs 1965 av Icomos (Unescos institut för bevarande av historiska minnesmärken). Granadakonventionen antogs av Europarådet 1985. Vallettakonventionen antogs av Europarådet 1992.
(13) Se även: Artikel 3.1 e i förordning(EU) nr 1301/2013.


Uppföljning av det europeiska medborgarinitiativet Right2Water
PDF 316kWORD 122k
Europaparlamentets resolution av den 8 september 2015 om uppföljning av det europeiska medborgarinitiativet Right2Water (2014/2239(INI))
P8_TA(2015)0294A8-0228/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten(1) (dricksvattendirektivet),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område(2) (vattendirektivet),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 211/2011 av den 16 februari 2011 om medborgarinitiativet(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner(4),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 november 2012 Strategi för att skydda Europas vattenresurser (COM(2012)0673),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 mars 2014 om det europeiska medborgarinitiativet Vatten och sanitet är en mänsklig rättighet! Vatten är en samhällsnytta, inte en handelsvara! (COM(2014)0177) (nedan kallat ”meddelandet”),

–  med beaktande av kommissionens rapport Sammanfattande rapport om kvaliteten på dricksvattnet i EU med en granskning av medlemsstaternas rapporter för perioden 2008–2010 enligt direktiv 98/83/EG (COM(2014)0363),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om kommissionens ovannämnda meddelande av den 19 mars 2014(5),

–  med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport om Europas miljö – tillstånd och utblick 2015,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 28 juli 2010 om den mänskliga rätten till vatten och sanitet(6) och FN:s generalförsamlings resolution av den 18 december 2013 om den mänskliga rätten till dricksvatten och sanitet(7),

–  med beaktande av alla resolutioner som FN:s människorättsråd har antagit om den mänskliga rätten till dricksvatten och sanitet,

–  med beaktande av sin resolution av den 9 oktober 2008 om problemet med vattenbrist och torka i Europeiska unionen(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2012 om genomförandet av EU:s vattenlagstiftning, i väntan på ett nödvändigt övergripande synsätt på europeiska vattenutmaningar(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2014 om EU och den globala utvecklingsramen efter 2015(10),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen.

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för framställningar (A8-0228/2015), och av följande skäl:

A.  Initiativet Right2Water är det första europeiska medborgarinitiativ som uppfyller kraven i förordning (EU) nr 211/2011 om medborgarinitiativet och som har blivit föremål för en utfrågning i parlamentet, efter att ha fått stöd från nästan 1,9 miljoner medborgare.

B.  I den mänskliga rätten till vatten och sanitet ingår det att dessa nyttigheter ska vara tillgängliga, åtkomliga, acceptabla, överkomligt prissatta och av god kvalitet.

C.  Ett fullständigt förverkligande av den mänskliga rätten till vatten och sanitet – erkänts av FN och vunnit stöd i EU:s medlemsstater – är en livsnödvändighet, och god förvaltning av vattenresurserna spelar en avgörande roll för att man ska kunna garantera hållbar vattenförvaltning och bevara världens naturkapital. De sammanlagda inverkningarna av mänsklig verksamhet och klimatförändringarna innebär att hela EU:s Medelhavsregion och vissa av regionerna i Centraleuropa numera klassificeras som halvökenregioner med vattenbrist.

D.  I dagsläget går 10–40 procent av vattnet i Europa förlorat till följd av rörläckage, vilket också konstateras i EEA:s rapport från 2015.

E.  Tillgången till vatten hör till de viktigaste faktorerna för möjligheten att skapa hållbar utveckling. Ett effektivt sätt att uppnå de grundläggande målen om att utrota fattigdom och främja social jämlikhet, folkhälsa, livsmedelsförsörjning och ekonomisk tillväxt är att låta en förbättrad dricksvattenförsörjning och sanitet stå i centrum för utvecklingsbiståndet.

F.  Minst 748 miljoner människor saknar varaktig tillgång till säkert dricksvatten, och en tredjedel av världens befolkning saknar grundläggande sanitet. Följden blir att rätten till hälsa hotas och sjukdomar som orsakar lidande och död sprids, något som i hög grad hämmar utvecklingen. Omkring 4 000 barn dör varje dag av vattenburna sjukdomar eller på grund av brist på vatten, sanitet och hygien. Fler barn dör av brist på tillgång till dricksvatten än av aids, malaria och smittkoppor tillsammans. Man kan dock se en tydlig minskning i antalet, och detta antal kan och måste minska i snabbare takt.

G.  Tillgången till vatten har också en säkerhetsaspekt som kräver bättre regionalt samarbete.

H.  Bristen på tillgång till dricksvatten och sanitet påverkar möjligheten att utöva andra mänskliga rättigheter. Vattenutmaningar påverkar kvinnor i oproportionerligt hög grad eftersom det i många utvecklingsländer traditionellt sett är kvinnor som ansvarar för hushållens vattenförsörjning. Kvinnor och flickor drabbas hårdast av bristen på tillgång till tillräcklig och anständig sanitet, vilket ofta hämmar deras tillgång till utbildning och gör dem mer utsatta för sjukdomar.

I.  Varje år dör 3,5 miljoner människor av vattenburna sjukdomar.

J.  Genom det fakultativa protokollet till Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som trädde i kraft 2013, inrättades ett klagomålssystem som innebär att enskilda och grupper kan lämna in formella klagomål om kränkningar av bland annat den mänskliga rätten till vatten och sanitet.

K.  I utvecklingsländer och tillväxtekonomier ökar efterfrågan på vatten i alla sektorer, särskilt inom energi och jordbruk. Klimatförändringen, urbaniseringen och den demografiska utvecklingen kan bli ett allvarligt hot mot vattentillgången i många utvecklingsländer, och omkring två tredjedelar av världens befolkning förväntas 2025 bo i vattenstressade länder.

L.  EU är den största givaren i sektorn för vatten, sanitet och hygien – 25 procent av dess årliga totala humanitära bistånd avsätts uteslutande till att stödja utvecklingspartner på detta område. I sin särskilda rapport om Europeiska unionens utvecklingsbistånd till dricksvattenförsörjning och grundläggande sanitetstjänster i länder söder om Sahara uppmärksammade dock Europeiska revisionsrätten behovet av att förbättra biståndets effektivitet och hållbarheten i de projekt som stöds av EU.

M.  Europarådets parlamentariska församling har förklarat att tillgången till vatten måste erkännas som en grundläggande mänsklig rättighet eftersom vatten är en förutsättning för liv på jorden och en resurs som mänskligheten måste dela på.

N.  Privatiseringen av grundläggande nyttigheter i Afrika söder om Sahara under 1990-talet har bland annat hämmat uppnåendet av millennieutvecklingsmålen för både vatten och sanitet eftersom investerarnas fokus på kostnadstäckning bland annat har gjort att ojämlikheterna i tillhandahållandet av dessa tjänster har ökat till nackdel för låginkomsthushållen. Då privatiseringen av vattnet har misslyckats har det blivit allt vanligare inom vattensektorn runt om i världen att de lokala myndigheterna tar över ansvaret för vattentjänsterna från privata företag.

O.  Vattenförsörjningen är ett naturligt monopol och intäkterna från vattenförvaltningscykeln bör täcka kostnaderna för och skyddet av vattentjänsterna samt för förbättringen av vattenförvaltningscykeln, och allmänintresset måste alltid skyddas.

P.  Avsaknaden av adekvat vatten och sanitet har allvarliga konsekvenser för hälsan och den sociala utvecklingen, särskilt bland barn. Vattenföroreningar är en huvudorsak till diarré, som i sin tur är den näst vanligaste dödsorsaken bland barn i utvecklingsländerna, och leder dessutom till svåra sjukdomar såsom kolera, bilharzia och trakom.

Q.  En korrekt och solidarisk vattencykelförvaltning skulle garantera att denna resurs fanns stabilt tillgänglig för sin sociala, ekonomiska och ekologiska funktion, mot bakgrund av de pågående klimatförändringarna.

R.  Europa är särskilt känsligt för klimatförändringarna och vattnet är en av de värst drabbade sektorerna.

S.  Det europeiska medborgarinitiativet inrättades som en mekanism för deltagandedemokrati med målet att uppmuntra dels till debatt på EU-nivå, dels till ett direkt deltagande från allmänhetens sida i EU:s beslutsprocess. Det är ett utmärkt tillfälle för EU:s institutioner att återuppta kommunikationen med medborgarna.

T.  Olika eurobarometerundersökningar har under de senaste åren gång på gång visat att EU-medborgarna har ett mycket lågt förtroende för EU.

Det europeiska medborgarinitiativet som ett instrument för deltagandedemokrati

1.  Europaparlamentet anser att medborgarinitiativet är en unik demokratisk mekanism som har stora möjligheter att bidra till att överbrygga klyftan mellan europeiska och nationella sociala rörelser och civilsamhällesrörelser och att främja deltagandedemokrati på EU-nivå. För att den demokratiska mekanismen ska kunna utvecklas ytterligare behövs det dock ofrånkomligen en utvärdering av de erfarenheter som hittills gjorts och en reform av medborgarinitiativet, samtidigt som kommissionens insatser – som i lämpliga fall kan inbegripa möjligheten att införa olika inslag i samband med översynen av lagstiftning eller nya lagstiftningsförslag – bättre måste återspegla medborgarinitiativets krav, i de fall dessa faller inom dess behörighetsområde och i synnerhet då de är kopplade till mänskliga rättigheter.

2.  Parlamentet betonar att kommissionen därför bör tillförsäkra största möjliga insyn under den två månader långa analysfasen samt att ett framgångsrikt europeiskt medborgarinitiativ bör få lämpligt juridiskt stöd och lämplig juridisk rådgivning från kommissionens sida och bör offentliggöras i vederbörlig ordning samt att de som främjar och stöder det bör hållas fullt informerade och à jour under hela processen.

3.  Europaparlamentet håller fast vid att kommissionen ska säkerställa en faktisk tillämpning av förordningen om det europeiska medborgarinitiativet och arbeta för att få bort alla administrativa bördor som medborgarna stöter på när de lämnar in eller stöder ett sådant initiativ, och uppmanar kommissionen med kraft att överväga införandet av ett för alla medlemsstater gemensamt system för registrering av europeiska medborgarinitiativ.

4.  Europaparlamentet välkomnar att stödet för detta medborgarinitiativ från nästan 1,9 miljoner EU-medborgare från alla medlemsstater har bidragit till kommissionens beslut att undanta tjänster i anslutning till vattenförsörjning och sanitet från koncessionsdirektivet.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hålla fast vid och bekräfta att tjänster inom områdena vatten och sanitet ska undantas från koncessionsdirektivet vid varje eventuell översyn av det.

6.  Europaparlamentet finner det beklagligt att det saknas ambitioner i meddelandet och att man inte beaktar de konkreta begäranden som ställts upp i medborgarinitiativet, utan nöjer sig med att upprepa gamla åtaganden. Parlamentet framhåller att kommissionens svar på det europeiska medborgarinitiativet Right2Water är otillräckligt eftersom det inte bidrar till något nytt, och kommissionen inte heller vidtar alla åtgärder som skulle kunna bidra till målens uppnående. Parlamentet uppmanar kommissionen med anledning av detta specifika medborgarinitiativ att föra en omfattande informationskampanj om de åtgärder som redan vidtagits på vattenområdet och om hur dessa åtgärder skulle kunna bidra till uppnåendet av målen för det europeiska medborgarinitiativet Right2Water.

7.  Europaparlamentet anser att många av framställningarna om vattenkvalitet och vattenförvaltning kommer från medlemsstater som är dåligt företrädda inom det EU-omfattande offentliga samråd som inleddes i juni 2014, och betonar därför att det kan finnas en viss brist på överensstämmelse mellan resultatet av det offentliga samrådet och den situation som påtalas i framställningarna.

8.  Europaparlamentet hoppas att kommissionen och vice ordföranden med ansvar för hållbarhetsfrågor kommer att göra ett klart politiskt åtagande om vidtagande av lämpliga åtgärder som svar på de farhågor som uppmärksammats i det europeiska medborgarinitiativet.

9.  Europaparlamentet framhåller åter dess framställningsutskotts engagemang när det gäller att låta framställare komma till tals i frågor som berör grundläggande rättigheter och erinrar om att de framställare som inlett det europeiska medborgarinitiativet Right2Water har samtyckt till att vatten förklaras vara en mänsklig rättighet som ska garanteras på EU-nivå.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i linje med det primära målet för det europeiska medborgarinitiativet Right2Water, lägga fram lagstiftningsförslag och i lämpliga fall en översyn av vattendirektivet, där man erkänner universell tillgång till vatten och den mänskliga rätten till vatten. Dessutom anser parlamentet att den universella rätten till säkert dricksvatten och sanitet bör skrivas in i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

11.  Europaparlamentet understryker att medborgarna kommer att förlora förtroendet för EU som sådant om kommissionen ignorerar framgångsrika europeiska medborgarinitiativ med brett stöd.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra informations- och utbildningsinsatser på europeisk nivå för att främja synen på vatten som en gemensam resurs samt att satsa på att öka kunskaperna om mer medvetna individuella beteenden (vattenbesparing), vidta åtgärder för en medveten utformning av strategier för naturresursförvaltning och stödja en offentlig, deltagandebaserad och insynsvänlig förvaltning.

13.  Europaparlamentet menar att man måste utarbeta vattenstrategier som uppmuntrar till rationell användning, återvinning och återanvändning av vattenresurserna, vilket är av avgörande betydelse för en integrerad förvaltning. Parlamentet anser att detta skulle göra det möjligt att minska kostnaderna, bidra till att bevara denna naturresurs och säkerställa en god miljöförvaltning.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avskräcka från vattenrofferi (”water grabbing”) och hydraulisk spräckning och att genomföra miljökonsekvensbedömningar av dessa företeelser.

Rätten till vatten och sanitet

15.  Europaparlamentet påminner om att FN fastställer att den mänskliga rätten till vatten och sanitet ger alla rätt till vatten, för personligt bruk och hushållsbruk, som är säkert, av god kvalitet, fysiskt tillgängligt, prismässigt överkomligt, tillräckligt och acceptabelt. Parlamentet understryker att FN dessutom har rekommenderat att 3 procent av ett hushålls inkomster bör betraktas som ett tak för eventuella vattenavgifter.

16.  Europaparlamentet stöder funktionen som FN:s särskilda rapportör för den mänskliga rätten till dricksvatten och sanitet och framhåller vikten av det arbete som denna rapportör och hans företrädare bedriver för erkännandet av denna rättighet.

17.  Europaparlamentet beklagar att det inom EU-28 finns över en miljon människor som fortfarande saknar tillgång till säkert och rent dricksvatten och att nästan 2 procent av befolkningen saknar tillgång till sanitet, enligt FN:s världsprogram för bedömning av vatten (World Water Assessment Programme, WWAP), och uppmanar därför kommissionen med kraft att omedelbart vidta åtgärder.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna betydelsen av den mänskliga rätten till vatten och sanitet och till vatten som en kollektiv nyttighet av grundläggande värde för alla unionsmedborgare, och inte som någon handelsvara. Till följd av den finansiella och ekonomiska krisen och den åtstramningspolitik som har ökat fattigdomen i Europa och antalet låginkomsthushåll har allt fler människor sedan 2008 svårt att betala sina vattenräkningar och att vatten till ett överkomligt pris håller på att bli ett allt större problem, något som parlamentet finner oroande. Parlamentet finner det förkastligt att vattnet i vissa fall stängs av tillfälligt eller permanent. Medlemsstaterna uppmanas att omedelbart sätta stopp för sådana situationer i de fall då de beror på den socioekonomiska situationen i låginkomsthushåll. Parlamentet välkomnar att det i vissa medlemsstater finns ”vattenbanker” eller minsta vattenkvoter som hjälp för de mest utsatta att klara av sina konsumtionskostnader och som en garant för tillgång till vatten som en oskiljaktig del av de grundläggande rättigheterna.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mot bakgrund av konsekvenserna av den senaste tidens ekonomiska kris i samarbete med medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna genomföra en studie om frågor kring vattenfattigdom, bland annat tillgång och överkomliga priser. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare stödja och underlätta samarbeten mellan vattenoperatörer för att hjälpa människor i mindre utvecklade områden och landsbygdsområden genom att främja tillgången till vatten av god kvalitet för alla människor i dessa områden.

20.  Parlamentet uppmanar kommissionen att peka ut områden med rådande eller potentiell vattenbrist och att hjälpa dessa medlemsstater, regioner och områden att korrekt åtgärda denna fråga, framför allt i landsbygdsområden och missgynnade stadsområden.

21.  Europaparlamentet betonar att kommissionens förment neutrala inställning till vattenägande och vattenförvaltning strider mot de privatiseringsprogram som trojkan påfört vissa medlemsstater.

22.  Europaparlamentet erkänner att vatten inte är en handelsvara utan en kollektiv nyttighet som är nödvändig för människans överlevnad och värdighet, vilket också anges i vattendirektivet, och påminner kommissionen om att EU enligt bestämmelserna i fördragen ska förhålla sig neutralt i förhållande till nationella beslut om egendomsordningen för vattenbolag och därför på intet sätt bör främja privatiseringen av vattenbolag inom ramen för ett makroekonomiskt anpassningsprogram eller något annat EU-förfarande för samordning av den ekonomiska politiken. Eftersom det rör sig om tjänster av allmänt intresse och därmed i huvudsak ligger i allmänhetens intresse uppmanas kommissionen att permanent undanta vatten, sanitet och avlopp från inremarknadsreglerna och från alla handelsavtal samt att se till att priserna för dessa tjänster är överkomliga, och både kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att säkerställa att sådana tjänster ur teknisk, ekonomisk och administrativ synvinkel förvaltas på ett effektivt, ändamålsenligt och insynsvänligt sätt.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se över vattenförvaltningspolitiken och säkerställa att den grundas på delaktighet, det vill säga insyn i beslutsprocessen och öppenhet gentemot allmänheten.

24.  Europaparlamentet anser att det när det gäller reglerings- och kontrollfrågor är nödvändigt att skydda statligt ägda vattentjänster genom att främja offentliga, öppna och integrerande förvaltningstjänster där staten endast i undantagsfall får lägga ut förvaltning av tjänsterna på koncession till privata initiativ. Detta får endast ske enligt strängt reglerade villkor, med garantier för rätten till resursen och lämplig sanitet.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att det finns heltäckande vattenförsörjning till överkomliga priser, av god kvalitet och med rättvisa arbetsvillkor och att se till att denna står under demokratisk kontroll.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja främjandet av kampanjer för att utbilda och medvetandegöra allmänheten i syfte att trygga och bevara vattentillgångarna och öka allmänhetens delaktighet.

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att alla, inbegripet marginaliserade grupper, har tillgång till vattentjänster utan diskriminering.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, Europeiska investeringsbanken och medlemsstaterna att bistå kommuner i EU som saknar nödvändigt kapital att få tillgång till tillgängligt tekniskt stöd, tillgänglig EU-finansiering och långsiktiga lån till fördelaktig ränta, särskilt för att de ska kunna bevara och underhålla vatteninfrastruktur och därigenom säkerställa tillhandahållandet av högkvalitativt vatten och utöka vatten- och sanitetstjänsterna till de mest utsatta befolkningsgrupperna, bland annat den fattiga delen av befolkningen och invånarna i de yttersta randområdena och i avlägsna regioner. Parlamentet betonar vikten av öppen, demokratisk och delaktighetsbaserad styrning för kostnadseffektivast möjliga förvaltning av vattentillgångarna, till nytta för hela samhället. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillförsäkra insyn i hur de ekonomiska resurser som tillkommit under vattenförvaltningscykeln.

29.  Europaparlamentet erkänner att vatten och sanitet är tjänster av allmänt intresse och att vatten inte är en handelsvara utan en kollektiv nyttighet, varför det bör tillhandahållas till ett överkomligt pris, så att människor garanteras sin rätt till en minimikvalitet på vattnet och progressiva avgifter tillämpas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera ett korrekt, rättvist, insynsvänligt och adekvat avgiftssystem för att säkerställa tillgången till högkvalitativa tjänster, oberoende av människors tillgångar.

30.  Europaparlamentet konstaterar att vatten måste uppfattas som en ekologisk och social tillgång i stället för bara en produktionsfaktor.

31.  Europaparlamentet påminner om att tillgång till vatten är nödvändigt för att jordbruket ska kunna förverkliga rätten till mat.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kraftfullt stödja medlemsstaternas arbete för att utveckla och kvalitetsförbättra sådan infrastruktur som ger tillgång till tjänster inom områdena konstbevattning, avlopp och dricksvattenförsörjning.

33.  Europaparlamentet anser att dricksvattendirektivet bidragit stort till att det finns dricksvatten av god kvalitet överallt i EU, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta resoluta åtgärder för ett faktiskt förverkligande av nyttan för miljön och hälsan av att man gynnar konsumtionen av kranvatten.

34.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om deras ansvar för genomförandet av unionslagstiftningen och uppmanar dem med kraft att fullständigt genomföra dricksvattendirektivet och all tillhörande lagstiftning. Parlamentet påminner medlemsstaterna om att fastställa vilka utgifter som ska prioriteras och dra full nytta av det ekonomiska stöd som EU ger vattensektorn under den nya programplaneringsperioden (2014–2020), framför allt genom att särskilt prioritera investeringar i vattenförvaltning.

35.  Europaparlamentet erinrar sig slutsatserna i Europeiska revisionsrättens särskilda rapport om integrering av EU:s vattenpolitikmål i den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP), där det står att ”de instrument som man för närvarande använder inom GJP för att komma till rätta med vattenproblemen ... hittills inte [har] klarat att göra tillräckliga framsteg mot de ambitiösa politiska mål som satts för vatten”. Parlamentet anser att en bättre integrering av vattenpolitiken med annan politik, såsom jordbrukspolitiken, är en förutsättning för att vi ska få bättre vattenkvalitet runtom i Europa.

36.  Europaparlamentet framhåller vikten av ett fullständigt och effektivt genomförande av vattendirektivet, grundvattendirektivet, dricksvattendirektivet och direktivet om avloppsvatten från tätbebyggelse och anser att det är oerhört viktigt att bättre samordna genomförandet av dessa direktiv med genomförandet av direktiven om havsmiljö, biologisk mångfald och översvämningsrisker. Parlamentet hyser oro över att unionens sektorspolitiska styrmedel inte bidrar tillräckligt till uppnåendet, vare sig av miljökvalitetsnormerna för prioriterade ämnen eller av målet om att utsläpp och spill av prioriterade farliga ämnen stegvis ska elimineras i enlighet med artiklarna 4.1 a och 16.6 i vattendirektivet. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att ta hänsyn till att vattenförvaltningen måste integreras som en övergripande fråga vid utarbetandet av lagstiftning om andra frågor som har betydelse för denna resurs, till exempel energi, jordbruk, fiskeri och turism, så att man kan förhindra föroreningar från exempelvis olagliga och oreglerade farliga avfallsupplag eller utvinning och prospektering av olja. Parlamentet påminner om att tvärvillkoren i den gemensamma jordbrukspolitiken innefattar föreskrivna verksamhetskrav som grundar sig på befintlig EU-lagstiftning av relevans för jordbrukarna samt på krav på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden, också i fråga om vatten. Vidare påminner parlamentet om att jordbrukarna för att komma i fråga för fullt GJP-stöd måste rätta sig efter dessa bestämmelser.

37.  Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att

   införa krav på att vattenleverantörer anger vattnets fysiokemiska egenskaper på vattenräkningen,
   utarbeta stadsplaner med utgångspunkt i de tillgängliga vattenresurserna,
   öka kontrollerna och övervakningen av föroreningar och planera omedelbara åtgärder för att eliminera och sanera giftiga ämnen,
   vidta åtgärder för att minska det omfattande rörläckaget i Europa och förnya de bristfälliga vattennäten.

38.  Europaparlamentet anser att det måste uppställas en prioritetsordning eller hierarki för hållbar vattenanvändning. Parlamentet uppmanar kommissionen att presentera en analys och ge lämpliga förslag.

39.  Europaparlamentet poängterar att medlemstater har ställt sig bakom den mänskliga rätten till vatten genom sitt stöd till FN-deklarationen och att ett stort antal medborgare och företag i EU ger sitt stöd till detta.

40.  Europaparlamentet betonar att stödet för medborgarinitiativet Right2Water och dess mål ytterligare har bekräftats av det faktum att så många medborgare i länder som Tyskland, Österrike, Belgien, Slovakien, Slovenien, Grekland, Finland, Spanien, Luxemburg, Italien och Irland har uttalat sig i vattenfrågan och om äganderätten till och försörjningen av vatten.

41.  Europaparlamentet konstaterar att dess framställningsutskott sedan 1988 fått ta emot ett betydande antal framställningar från unionsmedborgare i många medlemsstater som uttrycker sin oro över vattenförsörjningen, vattenkvaliteten och avloppsvattenhanteringen. Parlamentet vill uppmärksamma ett antal negativa faktorer som påtalats av framställarna – såsom avfallsdeponier, myndigheternas underlåtenhet att effektivt övervaka vattenkvaliteten samt regelstridiga eller olagliga förfaranden inom jordbruk och industri – och som ligger bakom den dåliga vattenkvaliteten och således får konsekvenser för både miljön och för människors och djurs hälsa. Parlamentet anser att dessa framställningar visar att allmänheten hyser ett seriöst intresse för att hållbar unionslagstiftning i vattenfrågor grundligt ska verkställas och vidareutvecklas.

42.  Europaparlamentet uppmanar med kommissionen eftertryckligen att ta de farhågor och varningar som medborgarna uttrycker i sådana framställningar på allvar och att, så länge man ännu hinner förhindra föroreningar och vanskötsel, agera utgående från dessa farhågor och varningar, framför allt eftersom det behövs brådskande åtgärder mot att vattenresurserna minskar till följd av överexploatering och klimatförändringar. Parlamentet uttrycker oro över det stora antal överträdelseförfaranden som berör vattenkvalitet och vattenförvaltning.

43.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snarast slutföra sina förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt som ett centralt inslag vid genomförandet av vattendirektivet och att genomföra dem ordentligt, med full respekt för de övergripande miljökriterierna. Parlamentet påpekar att vissa medlemsstater i allt högre grad konfronteras med skadevållande översvämningar som får svåra konsekvenser för lokalbefolkningen. Förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt inom ramen för vattendirektivet och planerna för hantering av översvämningsrisker inom ramen för översvämningsdirektivet erbjuder ett ypperligt tillfälle att ta vara på samverkansvinster mellan dessa rättsakter, så att vi kan få rent vatten i tillräckliga mängder och samtidigt minska översvämningsriskerna. Parlamentet påminner dessutom om att varje medlemsstat bör ha en central webbplats för information om genomförandet av vattendirektivet, för att underlätta en översikt av vattenkvaliteten och vattenförvaltningen.

Vattentjänster och den inre marknaden

44.  Europaparlamentet konstaterar att fall då vattentjänsterna eventuellt skulle eller faktiskt har upphört att vara statligt ägda har orsakat stor oro för medborgarna i länder runt om i hela EU, bland annat Spanien, Portugal, Grekland, Irland, Tyskland och Italien. Parlamentet påminner om att valet av vattenförvaltningsmetod grundas på subsidiaritetsprincipen i enlighet med artikel 14 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och protokoll (nr 26) om tjänster i allmänhetens intresse, där de offentliga tjänsternas särskilda betydelse för den sociala och territoriella sammanhållningen i unionen lyfts fram. Parlamentet påminner om att vatten- och avloppsbolag tillhandahåller tjänster av allmänt intresse och har som generellt uppdrag att till socialt sett överkomliga priser tillförsäkra hela befolkningen vatten av god kvalitet och att minimera avloppsvattnets skadeverkningar på miljön.

45.  Kommissionen ska i enlighet med subsidiaritetsprincipen förhålla sig neutral till medlemsstaternas beslut om ägandet av vattentjänster och inte främja privatisering av vattentjänster vare sig via lagstiftning eller på något annat sätt.

46.  Europaparlamentet påminner om att man bör bevara möjligheten utan begränsningar för de behöriga myndigheterna att återkommunalisera vattentjänsterna och att låta dem fortsätta att stå under lokal förvaltning, om de så väljer. Vatten är en grundläggande mänsklig rättighet som alla måste kunna ta del av till ett överkomligt pris. Parlamentet framhåller att medlemsstaterna är skyldiga att se till att alla garanteras vatten oavsett leverantör och att säkerställa att leverantörerna tillhandahåller ofarligt dricksvatten och förbättrad sanitet.

47.  Europaparlamentet understryker att vatten- och sanitetstjänsternas särskilda karaktär sett till exempelvis produktion, distribution och behandling gör att de måste undantas från alla handelsavtal som EU förhandlar om eller avser att ingå. Parlamentet uppmanar kommissionen eftertryckligen att bevilja ett rättsligt bindande undantag för vatten- och santitetstjänster samt tjänster för undanskaffande av avloppsvatten i de pågående förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar samt tjänstehandelsavtalet. Parlamentet framhåller att alla framtida handels- och investeringsavtal måste innehålla bestämmelser om faktisk tillgång till dricksvatten för människorna i det tredjeland som berörs av avtalet, i enlighet med EU:s långvariga åtaganden beträffande hållbar utveckling och mänskliga rättigheter, och att faktisk tillgång till dricksvatten för människorna i det tredjeland som berörs av avtalet måste vara en förutsättning för alla framtida frihandelsavtal.

48.  Parlamentet erinrar om att man i ett avsevärt antal framställningar motsatt sig att viktiga offentliga tjänster, såsom vatten och sanitet, tas med i förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar. Kommissionen uppmanas att öka vattenleverantörernas ansvarsskyldighet.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta samarbete mellan vattenoperatörer genom utbyte av bästa praxis i fråga om bestämmelser och annan praxis och andra initiativ, ömsesidigt lärande och gemensamma erfarenheter samt genom stöd till frivillig riktmärkning. Parlamentet välkomnar att kommissionen i sitt meddelande efterlyser ökad insyn inom vattensektorn. Dessutom noterar parlamentet de ansträngningar som hittills gjort, men konstaterar att all eventuell riktmärkning bör vara frivillig med tanke på de stora variationer som finns i fråga om vattentjänster och regionala och lokala särdrag runt om i Europa. Vidare konstaterar parlamentet att riktmärkningar där man enbart ser till ekonomiska indikatorer inte får betraktas motsvara insynsåtgärder och att andra kriterier som är av avgörande vikt för allmänheten måste inbegripas – såsom vattnets kvalitet, åtgärder för att minska kostnadsproblemen, information om hur stor andel av befolkningen som har tillgång till god vattenförsörjning och graden av offentligt deltagande i vattenförvaltningen – och uttryckas på ett sätt som är begripligt för såväl allmänheten som dem som står för regleringen.

50.  Europaparlamentet betonar vikten av att de nationella tillsynsmyndigheterna säkerställer rättvis och öppen konkurrens mellan tjänsteleverantörer, möjliggör ett snabbare genomförande av innovativa lösningar och tekniska framsteg, främjar effektiva och kvalitativa vattentjänster och skyddar konsumenternas intressen. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja initiativ till tillsynssamarbete i EU för att påskynda riktmärkning, ömsesidigt lärande och utbyte av bästa tillsynspraxis.

51.  Europaparlamentet anser att europeiska projekt och program inom områdena vatten och sanitet bör bedömas ur människorättshänseende för att man ska kunna ta fram lämpliga strategier, riktlinjer och förfaranden. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa ett riktmärkessystem (för vattenkvalitet, överkomligt pris, hållbarhet, täckning etc.) för att allmänheten ska få bättre försörjning med vatten av god kvalitet, bättre sanitetstjänster inom hela EU och ökat inflytande.

52.  Europaparlamentet påminner om att koncessioner för vatten- och sanitetstjänster omfattas av fördragets principer och därför måste tilldelas med respekt för principerna om insyn, likabehandling och icke-diskriminering.

53.  Europaparlamentet betonar att produktion, distribution och behandling av vatten och sanitetstjänster även fortsättningsvis måste vara undantagna från koncessionsdirektivet, även vid eventuella framtida omarbetningar av det.

54.  Europaparlamentet erinrar om att direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden i många hänseenden ådragit sig stark ovilja från det civila samhället, bland annat i frågor om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, såsom vattendistribution, vattenförsörjning och avloppsvattenhantering.

55.  Europaparlamentet framhåller vikten av partnerskapen mellan offentliga aktörer och mellan offentliga och privata aktörer för utbyte av bästa praxis på basis av samarbete utan vinstsyfte mellan vattenoperatörer samt välkomnar att kommissionen i meddelandet för första gången erkänner betydelsen av partnerskap mellan offentliga aktörer.

56.  Europaparlamentet välkomnar vissa kommuners framgångsrika satsningar på att öka allmänhetens deltaktighet i arbetet med att förbättra tillhandahållandet av vattentjänster och skydda vattenresurserna och påminner om att lokala institutioner spelar en viktig roll i beslutsfattandet om vattenförvaltningen.

57.  Europaparlamentet uppmanar Regionkommittén att öka sin medverkan i detta europeiska medborgarinitiativ i syfte att uppmuntra de regionala myndigheterna till ökat engagemang i frågan.

58.  Europaparlamentet erinrar om att det i Århuskonventionen fastställts en skyldighet att garantera tillgång till domstolsprövning och information i miljöfrågor samt att allmänheten ska få delta i beslutsfattandet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen, medlemsstaterna och deras regionala och lokala myndigheter att iaktta de principer och rättigheter som finns inskrivna i Århuskonventionen. Parlamentet erinrar om att medborgarnas medvetenhet om sina rättigheter är en grundläggande förutsättning för att de i så stor utsträckning som möjligt ska fås att delta i beslutsprocessen och uppmanar därför med kraft kommissionen att föregripa utvecklingen genom att ta fram en kampanj för att informera unionsmedborgarna om vad som med hjälp av Århuskonventionen åstadkommits i frågor som rör insyn och vilka effektiva redskap allmänheten redan har till sitt förfogande samt att följa de bestämmelser som hänför sig till EU:s institutioner. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att utveckla kriterier för insyn, ansvarsskyldighet och deltagande som ett sätt att göra vattentjänsterna effektivare, hållbarare och kostnadseffektivare.

59.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna eftertryckligen att försöka uppnå ett verkligt socialt avtal om vatten i syfte att säkerställa tillgång, stabilitet och säker förvaltning av denna resurs, särskilt genom att vidta politiska åtgärder som att inrätta solidaritetsfonder och andra mekanismer för sociala åtgärder till stöd för människor som inte har råd med vatten- och sanitetstjänster, så att man uppfyller kraven på försörjningstrygghet och inte hotar den mänskliga rätten till vatten. Parlamentet uppmuntrar samtliga medlemsstater att införa mekanismer för sociala åtgärder liknande dem som redan finns i vissa EU-medlemsstater för att garantera drickvattenförsörjning för verkligt utsatta människor.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att organisera erfarenhetsutbyte mellan medlemsstaterna om vattenpolitikens sociala aspekter.

61.  Europaparlamentet fördömer vissa medlemsstaters metod att, som ett tvångsmedel, neka missgynnade och utsatta befolkningsgrupper tillgång till vatten och sanitet. Parlamentet upprepar att myndigheterna i vissa medlemsstater genom att stänga offentliga brunnar har gjort det svårt för de mest utsatta grupperna i samhället att få tillgång till vatten.

62.  Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaterna bör ägna särskild uppmärksamhet åt behoven bland utsatta grupper i samhället och se till att behövande människor har tillgång till vatten av god kvalitet till ett överkomligt pris.

63.  Europaparlamentet uppmanar varje medlemsstat att utse en ombudsman för vattentjänster, så att vattenrelaterade frågor, såsom klagomål och förslag som rör kvaliteten på och tillgången till vattentjänster, kan behandlas av ett oberoende organ.

64.  Europaparlamentet uppmuntrar vattenbolagen att återinvestera ekonomiska vinster från vattenförvaltningscykeln i underhåll och förbättring av vattentjänsterna och skyddet av vattenresurser. Parlamentet påminner om att principen om kostnadstäckning för vattentjänster även täcker miljö- och resurskostnader, samtidigt som både principerna om rättvisa och insyn och den mänskliga rätten till vatten ska respekteras, liksom medlemsstaternas skyldighet att fullgöra sina kostnadstäckningsskyldigheter på bästa möjliga sätt, förutsatt att detta inte äventyrar ändamålen och uppnåendet av vattendirektivets mål. Parlamentet rekommenderar att man upphör med åtgärder som innebär att ekonomiska resurser tas från vattensektorn för att finansiera annan politik, bland annat genom att man i vattenräkningarna inbegriper koncessionsavgifter som inte öronmärkts för vatteninfrastruktur. Parlamentet påminner om att infrastrukturerna i vissa medlemsstater befinner sig i ett oroväckande dåligt skick, där vatten förslösas på grund av läckor från olämpliga och omoderna distributionsnät, och uppmanar medlemsstaterna eftertryckligen att öka sina investeringar i förbättrad infrastruktur och andra vattentjänster som en förutsättning för att alla människor ska garanteras sin rätt till vatten i framtiden.

65.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att all information från de behöriga myndigheterna till allmänheten om vattenkvalitet och vattenförvaltning ska vara lättillgänglig och lättbegriplig och om att allmänheten i god tid ska få fullständig information och kunna rådfrågas om alla vattenförvaltningsprojekt. Dessutom påpekar parlamentet att 80 procent av deltagarna i det samråd som kommissionen inledde ansåg att det behövdes bättre insyn i övervakningen av vattenkvaliteten.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka hur EU:s direkta och indirekta finansiering av vattenförvaltningsprojekt används och se till att denna finansiering används uteslutande för de projekt som den var avsedd för, i och med att tillgången till vatten spelar en nyckelroll i arbetet med att minska olikheterna mellan unionsmedborgarna och förbättra den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen inom EU. Här uppmanar parlamentet revisionsrätten att kontrollera att kriterierna om ändamålsenlighet och hållbarhet fullgörs i tillfredsställande grad.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta dagens brist på investeringar i en väl avvägd vattenförvaltning, mot bakgrund av att vattnet är en av unionsmedborgarnas gemensamma tillgångar.

68.  Europaparlamentet uppmanar därför till ökad insyn bland vattenoperatörer, särskilt genom att utveckla en offentlig och privat förvaltningskod för vattenbolag i EU. Koden bör grundas på effektivitetsprincipen och i alla avseenden överensstämma med vattendirektivet när det gäller miljö, ekonomiska frågor, infrastruktur och allmänhetens deltagande. Dessutom anser parlamentet att det bör inrättas nationella tillsynsmyndigheter.

69.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att respektera subsidiaritetsprincipen och befogenheterna på vattenområdet, såväl på olika statliga nivåer som lokala sammanslutningar som förvaltar vattentjänsterna (källor och underhåll).

70.  Europaparlamentet beklagar att direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse fortfarande inte har genomförts fullt ut i medlemsstaterna. Parlamentet anser att EU som en prioriterad åtgärd bör satsa ekonomiska resurser på områden där EU:s miljölagstiftning inte efterlevs, däribland i fråga om rening av avloppsvatten. Efterlevnaden har visat sig vara större inom de områden där man tillämpat kostnadstäckning och principen om att förorenaren betalar. Kommissionen uppmanas att granska om de befintliga instrumenten är tillräckliga för ett fullgott miljöskydd och en förbättring av miljöns kvalitet.

71.  Europaparlamentet påpekar att vattentjänster har en enorm potential för sysselsättningsskapande genom miljöintegration och till innovationsfrämjande genom tekniköverföring mellan sektorer och genom forskning, utveckling och innovation avseende den integrerade vattenförvaltningscykeln. Parlamentet framhåller därför att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt främjande av hållbar användning av vatten som förnybar energikälla.

72.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att utarbeta en rättslig ram för EU i fråga om återanvändning av renat vatten för att skydda känsliga verksamheter och områden. Parlamentet uppmanar också kommissionen att främja erfarenhetsutbyte mellan organ på hälsoområdet i olika medlemsstater.

73.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid en översyn av ramdirektivet för vatten se till att kvantitativa bedömningar av i vilken grad människor har råd med vattentjänster blir ett obligatoriskt krav vid medlemsstaternas rapportering om genomförandet av ramdirektivet för vatten.

74.  Europaparlamentet ber kommissionen att undersöka möjligheterna att låta Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) övervaka och rapportera om i vilken grad människor har råd med vattentjänster i de 28 medlemsstaterna.

75.  Europaparlamentet påpekar att en sund vattenförvaltning är på väg att bli en prioritering för kommande årtionden, både ur ekologins och miljöns synvinkel, eftersom den tillgodoser kraven på energins och jordbrukets område och svarar mot ekonomiska och sociala nödvändigheter.

Internalisering av föroreningskostnaderna

76.  Europaparlamentet påminner om att EU:s invånare genom sina vattenräkningar står för kostnaderna för rening och behandling av vattnet och betonar att det är effektivare och ekonomiskt sett att föredra att bedriva politik som på ett ändamålsenligt sätt kombinerar och förenar målen att skydda vattenresurserna med kostnadsbesparingsåtgärder såsom kontroll vid källan. Enligt EEA:s rapport från 2015 om miljötillståndet förekommer det i mer än 40 procent av floderna och kustvattnen kraftiga föroreningar från jordbruket, medan det i 20–25 procent av dem finns föroreningar från punktkällor, till exempel industrianläggningar, avloppssystem och nätverk för avloppshantering. Parlamentet vill belysa vikten av ett faktiskt genomförande av vattendirektivet och dricksvattendirektivet och av bättre samordning av genomförandet av dem, mer samstämmig lagstiftning och mer proaktiva åtgärder för att rädda vattenresurser och göra vattenförbrukningen väsentligt mer effektiv inom alla sektorer (industrin, hushållen, jordbruket, distributionsnäten). Parlamentet påminner om att säkerställandet av ett hållbart skydd av naturområden såsom ekosystem i sötvatten också är av central betydelse för utvecklingen och dricksvattenförsörjningen samt minskar allmänhetens och operatörernas kostnader.

EU:s utrikes- och utvecklingspolitik inom vattensektorn

77.  Europaparlamentet betonar att allmän tillgång till vatten och sanitet till fullo bör ingå i EU:s utvecklingspolitik genom att man främjar partnerskap mellan offentliga aktörer och mellan offentliga och privata aktörer som baseras på solidaritet mellan vattenoperatörer och arbetstagare inom vattensektorn i olika länder samt använder sig av en rad instrument för att främja bästa praxis genom kunskapsöverföring till utvecklings- och samarbetsprogram inom denna sektor. Parlamentet upprepar att medlemsstaterna i sin utvecklingspolitik bör ta hänsyn till att tillgången till säkert dricksvatten och sanitet är en mänsklig rättighet och att man med en rättighetsbaserad strategi måste stödja rättsliga ramar, säkerställa finansiering och ge det civila samhället en starkare röst för att dessa rättigheter ska kunna förverkligas.

78.  Europaparlamentet konstaterar på nytt att tillgången till dricksvatten i tillräcklig mängd och av lämplig kvalitet är en grundläggande mänsklig rättighet och anser att de nationella förvaltningarna har en plikt att fullgöra denna skyldighet.

79.  Europaparlamentet framhåller i enlighet med gällande EU-lagstiftning och dess krav vikten av en regelbunden utvärdering av vattnets och vattenresursernas kvalitet, renhet och säkerhet, både inom och utanför EU.

80.  Europaparlamentet betonar att stöd till tillhandahållandet av säkert dricksvatten och sanitetstjänster bör ges högsta prioritet vid fördelningen av EU-medel och programplaneringen av stöd. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att det finns tillräckligt med ekonomiskt stöd till kapacitetsutvecklingsåtgärder på vattenområdet som bygger på och vidtas i samarbete med befintliga internationella plattformar och initiativ.

81.  Europaparlamentet insisterar att sektorn för vatten, sanitet och hygien i utvecklingsländerna bör ges högsta prioritet både i det officiella utvecklingsbiståndet och i de nationella budgetarna. Parlamentet påminner om att vattenförvaltningen är ett gemensamt ansvar. Parlamentet vill att man ska vara öppen för olika biståndsformer, men anser att man måste följa principerna för effektivitet i utvecklingsarbetet, föra en konsekvent utvecklingspolitik och ha ett ständigt fokus på att utrota fattigdomen och maximera utvecklingseffekterna. Parlamentet stöder i detta avseende lokalsamhällenas delaktighet i förverkligandet av projekt i utvecklingsländerna samt principen om lokalt inflytande.

82.  Europaparlamentet betonar att det trots framstegen i fråga om uppnåendet av millennieutvecklingsmålet för säkert dricksvatten finns 748 miljoner människor i världen som saknar tillgång till en förbättrad vattenförsörjning och minst 1,8 miljarder människor som dricker fekalt förorenat vatten, och att sanitetsmålet är långt ifrån uppnått.

83.  Europaparlamentet påminner om att en hållbar förvaltning av grundvattnet är absolut nödvändig för minskad fattigdom och delat välstånd eftersom grundvattnet kan erbjuda en bättre dricksvattenkälla för miljontals fattiga i städerna och på landsbygden.

84.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta med vatten i sin förändringsagenda, tillsammans med hållbart jordbruk.

85.  Europaparlamentet anser att vatten bör stå i fokus för det förberedande arbetet inför de två stora internationella evenemangen under 2015, det vill säga toppmötet om agendan för perioden efter 2015 och FN:s klimatkonferens COP 21. Parlamentet stöder i detta sammanhang helhjärtat införandet av ambitiösa och långtgående mål om vatten och sanitet, till exempel mål 6 för hållbar utveckling om att säkerställa tillgång till och hållbar förvaltning av vatten och sanitet för alla senast 2030, vilket ska antas i september 2015. Parlamentet upprepar att det enda sättet att utrota fattigdomen genom agendan för perioden efter 2015 är att se till att alla, överallt, har tillgång till rent vatten, grundläggande sanitet och hygien. Om samtliga mål för hållbar utveckling ska nås krävs det betydligt mer utvecklingsfinansiering än i nuläget, från både utvecklade länder och utvecklingsländer. Parlamentet efterlyser en global övervakningsmekanism för att följa framstegen med att åstadkomma universell tillgång till säkert dricksvatten, hållbar användning och utveckling av vattenresurser och att göra vattenförvaltningen i alla länder mer rättvis, deltagande och ansvarstagande. Parlamentet uppmanar kommissionen eftertryckligen att se till att bistånd används ändamålsenligt och är bättre riktat till sektorn för vatten, sanitet och hygien i enlighet med utvecklingsagendan för perioden efter 2015.

86.  Europaparlamentet betonar att risken för vattenbrist ökar till följd av klimatförändringarna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna med eftertryck att bland diskussionsfrågorna under COP21 inbegripa en strategisk förvaltning av vattenresurser och långsiktiga anpassningsplaner, med målet att en klimattålig vattenstrategi ska införlivas i det framtida globala klimatavtalet. En klimattålig vatteninfrastruktur är av central betydelse för utvecklingen och fattigdomsbekämpningen. Parlamentet upprepar att arbetet med att uppnå fattigdomsbekämpningsmålen, millennieutvecklingsmålen och hållbar utveckling i alla dess ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensioner kan äventyras om man inte gör fortlöpande insatser för att minska klimatförändringens konsekvenser och förbättra förvaltningen av vattenresurser.

87.  Europaparlamentet konstaterar med oro att bristen på tillgång till vatten och sanitet i utvecklingsländerna kan få oproportionerliga konsekvenser för flickor och kvinnor, särskilt i skolåldern, där frånvaro och avhopp har kopplats till bristen på ren, säker och tillgänglig sanitet.

88.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att anslå resurser som speglar rekommendationerna från FN:s särskilda rapportör om den mänskliga rätten till säkert dricksvatten och sanitet, särskilt att prioritera småskalig infrastruktur och anslå mer resurser till drift och underhåll, kapacitetsuppbyggnad och ökad medvetenhet.

89.  Europaparlamentet konstaterar med oro att människor som bor i slumområden enligt FN:s särskilda rapportör för den mänskliga rätten till dricksvatten och sanitet oftast måste betala mer än de som bor i vanliga bostadsområden, och det för oreglerade tjänster av dålig kvalitet. Parlamentet uppmanar utvecklingsländerna att prioritera budgetanslag för tjänster som riktar sig till missgynnade och isolerade människor.

90.  Europaparlamentet påminner om att Världshälsoorganisationen har uppgivit att den optimala mängden vatten per person i den inledande fasen, utan den senaste innovativa vattenrenings- och besparingstekniken, uppgår till 100–200 liter om dagen och att det krävs 50–100 liter vatten för att tillgodose de mest grundläggande behoven och för att endast begränsade hälsorisker ska uppstå. Parlamentet påpekar att det i enlighet med erkända grundläggande mänskliga rättigheter är absolut nödvändigt att fastställa en minimikvot per person för att tillgodose befolkningens grundläggande vattenbehov.

91.  Europaparlamentet betonar att grundkravet på tillgång till vatten bör vara en mänsklig rättighet som det inte finns anledning att diskutera och som bör stödjas uttryckligen i internationell rätt, uttalanden och statspraxis.

92.  Europaparlamentet uppmanar regeringar, internationella biståndsorgan, icke statliga organisationer och lokalsamhällen att arbeta för att grundkravet på vatten ska omfatta alla människor samt att garantera vatten som en mänsklig rättighet.

93.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på grundval av Världshälsoorganisationens riktlinjer införa en prispolitik som respekterar människors rätt till en minimikvantitet av livsviktigt vatten och som motverkar slöseri genom progressiva avgifter som står i proportion till den mängd vatten som används.

94.  Europaparlamentet uppmuntrar till vidtagande av åtgärder för en rationell vattenförbrukning och mot slöseri.

95.  Europaparlamentet vill berömma vissa vattenoperatörer som låter en procentandel av sin årsomsättning gå till partnerskap i utvecklingsländerna, och uppmanar medlemsstaterna och EU att skapa den nödvändiga rättsliga ramen för sådana partnerskap.

96.  Europaparlamentet efterlyser en effektiv övervakning av projekt som genomförs med externt bistånd. Parlamentet betonar behovet av att övervaka finansieringsstrategier och budgetar för att se till att avsatta medel används för att åtgärda skillnader och ojämlikheter i tillgången till vatten med respekt för människorättsprinciperna om icke-diskriminering, tillgång till information och deltagande.

97.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera förnyelse av åldrande dricksvattennät i investeringsplanen för Europa genom att föra upp dessa projekt på förteckningen över unionsprojekt. Parlamentet framhåller den hävstångseffekt som dessa projekt skulle få på sysselsättning som inte går att utlokalisera, varför de skulle bidra till att stimulera den gröna ekonomin i EU.

98.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja kunskapsutbyte som syftar till att medlemsstaterna ska undersöka nätens skick, vilket skulle göra det möjligt att inleda renoveringsarbeten och sätta stopp för slöseriet.

99.  Europaparlamentet efterlyser större öppenhet så att konsumenterna får bättre information om vatten, vilket skulle bidra till en mer sparsam förvaltning av vattenresurserna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att arbeta tillsammans med medlemsstaterna för att utbyta nationella erfarenheter av att införa vatteninformationssystem.

100.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att utvidga bestämmelserna om finansiellt stöd inom sektorn för internationellt samarbete om vatten och sanitet till EU-nivå.

101.  Europaparlamentet understryker att en effektiv och rättvis förvaltning av vattenresurserna hänger samman med de lokala myndigheternas förmåga att tillhandahålla tjänster. Parlamentet uppmanar därför EU att ge ytterligare stöd till bättre vattenförvaltning och vatteninfrastruktur i utvecklingsländerna och att samtidigt tillgodose behoven hos den utsatta befolkningen på landsbygden.

102.  Europaparlamentet stöder plattformen Global Water Solidarity som lanserades av FN:s utvecklingsprogram (UNDP) för att få lokala myndigheter att hitta lösningar på vattenutmaningarna. Parlamentet välkomnar också initiativet 1 % solidarity for water and sanitation och andra initiativ från medborgare och myndigheter i medlemsstaterna för att stödja projekt i utvecklingsländer med intäkter från konsumtionsavgifter. Parlamentet noterar att flera vattenbolag har genomfört sådana initiativ. Kommissionen uppmanas åter att uppmuntra solidaritetsarrangeman på detta och andra områden, exempelvis genom att sprida information, underlätta partnerskap och erfarenhetsutbyte, inbegripet genom potentiella partnerskap mellan kommissionen och medlemsstaterna, med kompletterande EU-finansiering till projekt som genomförs via detta initiativ. Parlamentet uppmuntrar särskilt främjandet av partnerskap mellan offentliga aktörer i vattenbolag i utvecklingsländerna, i linje med Global Water Operators’ Partnerships Alliance, som samordnas av UN-Habitat.

103.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lansera mekanismen för vatteninvesteringar, som har visat sig vara effektiv i främjandet av bättre tillgång till vattentjänster i utvecklingsländerna genom att stödja kapacitetsbyggande åtgärder för lokalsamhällen.

104.  Europaparlamentet välkomnar det starka stöd som finns i hela EU för FN-resolutionen om att erkänna tillgången till rent vatten och sanitet som en mänsklig rättighet.

o
o   o

105.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 330, 5.12.1998, s. 32;
(2) EUT L 327, 22.12.2000, s. 1.
(3) EUT L 65, 11.3.2011, s. 1.
(4) EUT L 94, 28.3.2014, s. 1.
(5) EUT C 12, 15.1.2015, s. 33.
(6) A/RES/64/292.
(7) A/RES/68/157.
(8) EUT C 9 E, 15.1.2010, s. 33.
(9) EUT C 349 E, 29.11.2013, s. 9.
(10) Antagna texter, P8_TA(2014)0059.

Rättsligt meddelande