Index 
Antagna texter
Onsdagen den 9 september 2015 - StrasbourgSlutlig utgåva
Frågor för skriftligt besvarande (tolkning av artikel 130.3 i arbetsordningen)
 Avbrytande eller avslutande av sammanträde (tolkning av artikel 191 i arbetsordningen)
 Ändring av namnet på delegationen för förbindelserna med det palestinska lagstiftande rådet
 Partnerskapsavtal om fiske med Guinea-Bissau: fiskemöjligheter och ekonomisk ersättning (godkännande) ***
 Partnerskapsavtal om fiske med Guinea-Bissau: fiskemöjligheter och ekonomisk ersättning (resolution)
 Partnerskapsavtal om fiske med Kap Verde: fiskemöjligheter och ekonomisk ersättning (godkännande) ***
 Partnerskapsavtal om fiske med Kap Verde: fiskemöjligheter och ekonomisk ersättning (resolution)
 Partnerskapsavtal om fiske med Madagaskar: fiskemöjligheter och ekonomisk ersättning ***
 Protokoll om ändring av Marrakechavtalet om upprättande av Världshandelsorganisatione (Godkännande) ***
 Protokoll om ändring av Marrakechavtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (resolution)
 Bemyndigande för Österrike, Belgien och Polen att ratificera och för att ansluta sig till Budapestkonventionen om avtal om varutransporter på de inre vattenvägarna ***
 Provisoriska åtgärder på området för internationellt skydd till förmån för Italien och Grekland *
 De urbana aspekterna i EU:s politik
 Investering för tillväxt och sysselsättning: att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i unionen
 Bedömning av Europaåret 2012 för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna
 Genomförandet av vitboken från 2011 om transporter
 Kvinnors karriärer inom forsknings- och universitetsvärlden
 Att stärka flickor genom utbildning i EU
 EES-Schweiz: Hinder för det fullständiga genomförandet av den inre marknaden

Frågor för skriftligt besvarande (tolkning av artikel 130.3 i arbetsordningen)
PDF 144kWORD 286k
Europaparlamentets beslut av den 9 september 2015 om frågor för skriftligt besvarande (tolkning av artikel 130.3 i arbetsordningen) (2015/2152(REG))
P8_TA(2015)0295

Europaparlamentet,

–  med beaktande av skrivelsen av den 4 september 2015 från ordföranden för utskottet för konstitutionella frågor,

–  med beaktande av artikel 226 i arbetsordningen,

1.  Europaparlamentet beslutar att bifoga följande tolkning av artikel 130.3 i arbetsordningen:

”Uttrycket ”i undantagsfall” ska tolkas så, att den ytterligare frågan avser ett brådskande ärende och att inlämningen av frågan inte kan vänta till påföljande månad. Vidare måste det antal frågor som inges i enlighet med punkt 3 andra stycket vara lägre än fem frågor per månad.”

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.


Avbrytande eller avslutande av sammanträde (tolkning av artikel 191 i arbetsordningen)
PDF 145kWORD 288k
Europaparlamentets beslut av den 9 september 2015 om avbrytande eller avslutande av sammanträde (tolkning av artikel 191 i arbetsordningen) (2015/2153(REG))
P8_TA(2015)0296

Europaparlamentet,

–  med beaktande av skrivelsen av den 4 september 2015 från ordföranden för utskottet för konstitutionella frågor,

–  med beaktande av artikel 226 i arbetsordningen,

1.  Europaparlamentet beslutar att bifoga följande tolkning av artikel 191 i arbetsordningen:"”Om en begäran om att avbryta eller avsluta sammanträdet läggs fram, ska förfarandet för omröstning om denna begäran inledas utan oskäligt dröjsmål. Det vanliga sättet att tillkännage plenaromröstningar bör användas, och i enlighet med gällande praxis bör ledamöterna få tillräckligt med tid för att hinna till plenisalen.I analogi med artikel 152.2 andra stycket kan en liknande begäran inte läggas fram på nytt under samma dag om en sådan begäran har förkastats. I överensstämmelse med tolkningen av artikel 22.1 har talmannen rätt att avbryta överdriven användning av begäranden som läggs fram i enlighet med den här artikeln.”"

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.


Ändring av namnet på delegationen för förbindelserna med det palestinska lagstiftande rådet
PDF 143kWORD 289k
Europaparlamentets beslut av den 9 september 2015 om ändring av namnet på delegationen för förbindelserna med det palestinska lagstiftande rådet (2015/2842(RSO))
P8_TA(2015)0297

Europaparlamentet fattar detta beslut,

–  med beaktande av talmanskonferensens beslut,

–  med beaktande av sitt beslut av den 12 mars 2014 om antalet interparlamentariska delegationer, antalet delegationer till de gemensamma parlamentarikerkommittéerna och antalet delegationer till de parlamentariska samarbetskommittéerna och till de multilaterala parlamentariska församlingarna(1),

–  med beaktande av artikel 212 i arbetsordningen,

1.  Europaparlamentet beslutar att ändra namnet på delegationen för förbindelserna med det palestinska lagstiftande rådet till delegationen för förbindelserna med Palestina,

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen för kännedom.

(1) Antagna texter frän sammanträdet, P7_TA(2014)0217.


Partnerskapsavtal om fiske med Guinea-Bissau: fiskemöjligheter och ekonomisk ersättning (godkännande) ***
PDF 242kWORD 292k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 september 2015 om utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Guinea-Bissau (11667/2012 – C8-0278/2014 – 2012/0134(NLE))
P8_TA(2015)0298A8-0233/2015

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (11667/2012),

–  med beaktande av förslaget till protokoll om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Guinea-Bissau (11671/2012),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 43 samt artikel 218.6 andra stycket led a och 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0278/2014),

–  med beaktande av sin resolution som inte avser lagstiftning av den 9 september 2015(1) om utkastet till rådets beslut,

–  med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena samt artiklarna 99.2 och 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från fiskeriutskottet och yttrandena från utskottet för utveckling och budgetutskottet (A8-0233/2015).

1.  Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Guinea-Bissau.

(1) Antagna texter från detta sammanträde, P8_TA(2015)0299.


Partnerskapsavtal om fiske med Guinea-Bissau: fiskemöjligheter och ekonomisk ersättning (resolution)
PDF 259kWORD 303k
Europaparlamentets resolution som inte avser lagstiftning av den 9 september 2015 om utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Guinea-Bissau (11667/2012 – C8-0278/2014 – 2012/0134(NLE)2015/2119(INI))
P8_TA(2015)0299A8-0236/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (11667/2012),

–  med beaktande av förslaget till protokoll om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska Unionen och Republiken Guinea-Bissau (11671/2012),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 43 samt artikel 218.6 andra stycket a och artikel 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0278/2014),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2012 om EU:s rapport om en konsekvent politik för utveckling 2011(1),

–  med beaktande av rapporten om en efterhandsbedömning av protokollet för tillämpning av partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska Unionen och Republiken Guinea-Bissau (ramavtal FISH/2006/20, särskild konvention nr 27, september 2010),

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den .9 september 2015(2) om utkastet till rådets beslut,

–  med beaktande av artikel 99.1 andra stycket i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0236/2015), och av följande skäl:

A.  Protokollets allmänna mål är att stärka samarbetet mellan Europeiska unionen och Republiken Guinea-Bissau på fiskeriområdet till fördel för båda parter, genom att skapa ett partnerskap som gör det möjligt dels att utveckla en hållbar fiskeripolitik och ett hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i landets exklusiva ekonomiska zon, dels att erhålla en lämplig del av det tillgängliga överskottet av fiskeresurserna, som motsvarar EU-flottans intressen.

B.  Europeiska unionen bör göra allt den kan för att se till att de avtal om hållbart fiske som ingås med tredjeländer gagnar både EU och berörda tredjeländer, även deras lokalbefolkning och fiskerinäring.

C.  Det första fiskeavtalet mellan EEG och Guinea-Bissau slöts 1980. Från detta datum och fram till den 15 juni 2012 hade flottorna i EEG:s/EU:s medlemsstater tillträde till fiskemöjligheterna i detta lands vatten, genom de på varandra följande protokoll för tillämpning av avtalet som var i kraft.

D.  De fiskemöjligheter som beviljas EU:s flotta enligt protokollet är följande: 3 700 BRT (bruttoregisterton) för frystrålare (räkor) och 3 500 BRT för frystrålare (fisk och bläckfisk), 28 notfartyg och långrevsfartyg för tonfiskfiske med frysanläggning samt 12 spöfiskefartyg för tonfiskfiske. Fiskeavtalet mellan EU och Guinea-Bissau är mycket viktigt eftersom det är ett av EU:s få fiskeavtal som medger tillträde till blandfiske.

E.  De belopp som enligt avtalet överförs till Guinea-Bissau, särskilt i form av ersättning för tillträdet till resurser, utgör en viktig del av landets budget. Tidigare har å andra sidan de överföringar som gjorts inom ramen för det sektoriella samarbetet ställts in på grund av att landet haft vissa problem att utnyttja stödet.

F.  Bristerna i Guinea-Bissau i fråga om socioekonomisk utveckling i allmänhet och inom fiskerinäringen i synnerhet är många, bland annat på så viktiga områden som yrkesutbildningen, sektorns struktur eller erkännandet av kvinnornas roll i näringen.

G.  Hittills har det sektoriella samarbetet inte gett tillfredsställande resultat allmänt sett. Det har emellertid märkts förbättringar när det gäller uppföljning, kontroll och övervakning av fiskeverksamheten, kapaciteten att genomföra hygieninspektioner samt Guinea-Bissaus deltagande i regionala fiskeriorganisationer. Det finns fortfarande utrymme för förbättringar i fråga om att se till att avtalet i större utsträckning bidrar till öppenhet och ansvarsskyldighet inom det sektoriella samarbetet och främjar en hållbar utveckling av landets fiskerisektor och andra närliggande näringar och verksamheter, så att en större andel av det mervärde som utnyttjandet av landets naturresurser skapar stannar i landet.

H.  De industriella fartygsägarna omlastar eller landar sin fångst utanför landet (t.ex. i Dakar eller på Kanarieöarna), vilket bidrar till att den ekonomiska vinst som genereras av det industriella fisket är mycket liten och begränsad till skapandet av ett fåtal arbetstillfällen (148 lokala besättningsmän enligt det föregående protokollet). 2010 var endast en anläggning för fiskberedning i drift i landet.

I.  Trots att det har skett vissa framsteg den senaste tiden har handeln med fiskeriprodukter med EU hindrats till följd av att landet inte har klarat av att följa EU:s hygienkrav.

J.  IUU-fisket (olagligt, orapporterat och oreglerat fiske) i Guinea-Bissaus vatten är ett gammalt problem. 2008 och 2009 upptäckte de nationella myndigheterna 58 fartyg som bröt mot reglerna. Av dessa fiskade elva utan tillstånd och sju i förbjudna områden. Trots att vissa framsteg gjorts och att Guinea-Bissau uppenbarligen har vissa möjligheter att kontrollera fisket – bland annat observatörer och snabbgående patrullbåtar – kvarstår det brister i systemet för övervakning och kontroll av fisket i Guinea-Bissaus territorialvatten.

K.  Bristerna vad gäller kunskapen om avtalets påverkan på det marina ekosystemet och vad gäller säkerställandet av att tillträdet är begränsat till de överskottsbestånd som inte kan fiskas av de lokala flottorna, liksom problemen till följd av avsaknaden av aktuella biologiska uppgifter (särskilt efter det att EU:s flottor lämnat landet 2012), ger upphov till oro och bör åtgärdas snarast möjligt.

L.  Parlamentet bör omedelbart få ta del av all information, i alla skeden, om de förfaranden som avser det nya protokollet eller dess förnyelse.

1.  Europaparlamentet anser att avtalet är mycket viktigt för såväl Guinea-Bissau som för de EU-flottor som fiskar i detta lands vatten. Parlamentet anser emellertid att de resultat som hittills uppnåtts inom det sektoriella samarbetet är otillfredsställande, och uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder, bland annat införande av mekanismer för ökad öppenhet, ansvarsskyldighet och förmånstagares delaktighet, särskilt fiskesamhällen som bedriver småskaligt, icke-industriellt fiske, och, vid behov, en eventuell översyn och en förstärkning av den del av avtalet som avser sektorsstöd, liksom skapandet av nya och bättre förutsättningar för att förbättra utnyttjandet av detta stöd, för att garantera att man inte fortsätter i samma hjulspår som under de senaste årtiondena.

2.  Europaparlamentet betonar att avtalet måste främja en mer genuint hållbar utveckling av Guinea-Bissaus fiskerisektor och andra närliggande näringar och verksamheter, särskilt det småskaliga fisket, som bidrar stort till livsmedelstryggheten och de lokala försörjningsmöjligheterna, och att det mervärde som stannar i landet som ett resultat av utnyttjandet av landets naturresurser måste öka. Parlamentet konstaterar att det har skett en positiv utveckling de senaste åren, men anser att det behövs kraftfulla och ihållande insatser för att man ska uppnå märkbara resultat. Följande områden bör stödjas, inte minst med tekniskt bistånd: stärkande av den institutionella kapaciteten, utbildning av yrkesverksamma inom fisket, partnerskap med det icke-industriella, småskaliga fisket samt större inriktning på jämställdhet genom ett erkännande och stärkande av kvinnornas roll (distribution och försäljning av fisk, konservering, första beredning osv.).

3.  Europaparlamentet anser att de möjligheter för lokala sjömän att få anställning ombord på EU-fartyg som föreskrivs i protokollet bör utnyttjas till fullo.

4.  Europaparlamentet anser att åtgärderna för att förhindra olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-fisket) i Guinea-Bissaus exklusiva ekonomiska zon bör stärkas, bland annat genom förbättrade övervaknings-, kontroll- och inspektionsinsatser med hjälp av utbredd användning av satellitbaserade kontrollsystem för fartyg, loggböcker, inspektörer och genomförandet av regionala fiskeriorganisationers beslut.

5.  Europaparlamentet insisterar på att det behövs en bättre koppling mellan det sektoriella stöd som ges inom ramen för fiskeavtalet och de instrument som är tillgängliga inom utvecklingssamarbetet, särskilt Europeiska utvecklingsfonden (EUF).

6.  Trots de insatser som har gjorts uppmanar Europaparlamentet kommissionen att fortsätta att hjälpa Guinea-Bissaus myndigheter att förbättra systemet för övervakning och kontroll av fisket i landets territorialvatten, för att på detta sätt stärka bekämpningsåtgärderna mot IUU-fisket.

7.  Europaparlamentet betonar att avtalet innehåller en icke-diskrimineringsklausul. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att innehållet i de fiskeavtal som Guinea-Bissau ingått med tredjeländer har offentliggjorts inom ramen för förhandlingarna och kan konsulteras. Parlamentet uppmanar kommissionen att på nära håll följa utvecklingen av dessa avtal och fiskeverksamheten i Guinea-Bissaus vatten.

8.  Europaparlamentet anser att det krävs fler och mer tillförlitliga uppgifter om alla fångster (målarter och bifångster) och mer allmänt om fiskeresursernas tillstånd och bevarande för att man bättre ska kunna mäta avtalets påverkan på det marina ekosystemet och på fiskesamhällena. Guinea-Bissau måste också få hjälp med att utveckla sin kapacitet att inhämta sådana uppgifter. Parlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för att få till stånd en mer regelbunden och insynsvänlig verksamhet i de organ som övervakar tillämpningen av avtalet, särskilt den gemensamma vetenskapliga kommittén.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förelägga parlamentet protokollen och slutsatserna från de möten som hållits i den gemensamma kommitté som avses i artikel 9 i avtalet, det fleråriga sektorsprogram som avses i artikel 3 i det nya protokollet och de tillhörande årliga utvärderingarna samt protokollen och slutsatserna från de möten som avses i artikel 4 i det nya protokollet. Kommissionen uppmanas också att göra det lättare för parlamentets företrädare att delta som observatörer i den gemensamma kommitténs möten och att främja deltagandet av Guinea-Bissaus fiskesamhällen. Parlamentet begär att kommissionen under det nya protokollets sista giltighetsår och innan förhandlingar om att förnya det inleds förelägger parlamentet och rådet en fullständig rapport om dess tillämpning, utan onödiga begränsningar när det gäller åtkomsten till detta dokument.

10.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör se till att det i det fleråriga sektorsprogram som avses i artikel 3 i protokollet fastställs mål som leder till en faktisk utveckling av det lokala fisket, särskilt av det småskaliga fisket och av den lokala fiskberedningsindustrin, bland annat genom fler landningar i Guinea-Bissau, liksom av annan ekonomisk verksamhet och andra partnerskap inom fiskerisektorn.

11.  Europaparlamentet anser att den gemensamma kommitté som avses i partnerskapsavtalet bör se till att integriteten i alla de mekanismer som föreskrivs i protokollet är höjd över allt tvivel, med tanke på korruptionsproblemet.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inom ramen för sina respektive befogenheter omedelbart och fullständigt informera parlamentet i alla skeden av de förfaranden som avser det nya protokollet och dess förnyelse, i enlighet med artikel 13.2 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 218.10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Guinea-Bissau.

(1) EUT C 72 E, 11.3.2014, s. 21.
(2) Antagna texter, P8_TA(2015)0298.


Partnerskapsavtal om fiske med Kap Verde: fiskemöjligheter och ekonomisk ersättning (godkännande) ***
PDF 243kWORD 293k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 september 2015 om utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet mellan Europeiska unionen och Republiken Kap Verde om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Kap Verde (15848/2014 – C8-0003/2015 – 2014/0329(NLE))
P8_TA(2015)0300A8-0201/2015

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (15848/2014),

–  med beaktande av utkastet till protokollet mellan Europeiska unionen och Republiken Kap Verde om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Kap Verde (15849/2014),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 43 samt artikel 218.6 andra stycket a och 218.7, i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0003/2015),

–  med beaktande av sin resolution som inte avser lagstiftning av den 9 september 2015(1) om utkastet till rådets beslut,

–  med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och 99.2 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från fiskeriutskottet och yttrandena från utskottet för utveckling och budgetutskottet (A8-0201/2015),

1.  Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Kap Verde.

(1) Antagna texter från detta sammanträde, P8_TA(2015)0301.


Partnerskapsavtal om fiske med Kap Verde: fiskemöjligheter och ekonomisk ersättning (resolution)
PDF 251kWORD 298k
Europaparlamentets resolution som inte avser lagstiftning av den 9 september 2015 om utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet mellan Europeiska unionen och Republiken Kap Verde om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Kap Verde (15848/2014 – C8-0003/2015 – 2014/0329(NLE)2015/2100(INI))
P8_TA(2015)0301A8-0200/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (15848/2014),

–  med beaktande av utkastet till protokoll mellan Europeiska unionen och Republiken Kap Verde om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Kap Verde (15849/2014),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 43 samt artikel 218.6 andra stycket a och 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0003/2015),

–  med beaktande av rådets beslut 2014/948/EU av den 15 december 2014 om undertecknande på Europeiska unionens vägnar och provisorisk tillämpning av protokollet mellan Europeiska unionen och Republiken Kap Verde om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Kap Verde(1),

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 9 september 2015(2) om utkastet till beslut,

–  med beaktande av utvärderingen och analysen av det tidigare protokollet,

–  med beaktande av artikel 99.1 andra stycket i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A8-0200/2015), och av följande skäl:

A.  Det övergripande syftet med protokollet är att stärka samarbetet mellan Europeiska unionen och Republiken Kap Verde, och att på så sätt skapa en ram för partnerskap för utveckling av en politik för hållbart fiske och ansvarsfullt utnyttjande av fiskeresurserna i Republiken Kap Verdes fiskezon, i båda parters intresse.

B.  I protokollet enas parterna om att tillämpa en strikt övervakningsmekanism för att säkerställa ett hållbart utnyttjande av resurserna. Denna mekanism ska framförallt bygga på ett kvartalsmässigt utbyte av uppgifter om hajfångster.

C.  Båda parter förbinder sig att fullt ut respektera alla rekommendationer från Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (Iccat),

D.  Både Iccat och den vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) definierar hajarter som ett friskt bestånd, vilket också bekräftades vid det vetenskapliga mötet mellan de båda parterna till detta protokoll,

E.  I synnerhet den nya övervakningsmekanismen, där gränsvärden på 30 procent respektive 40 procent hajfångster leder till ytterligare åtgärder, är ett steg i rätt riktning.

F.  Genomförandet av sektorsstödet är försenat. Man har nått en tillfredsställande nivå, även om det också är svårt att fastställa effekterna av det europeiska sektorsstödet jämfört med andra åtgärder som genomförs i samband med stödprogram som tas fram av andra utvecklingspartner.

G.  Det finns ett behov av att upprätta en logisk ram för ingripande för att bättre leda och standardisera utvärderingar av protokoll. Detta bör ske särskilt med avseende på sektorsstöd.

1.  Europaparlamentet välkomnar detta nya fiskeprotokoll mellan Europeiska unionen och Republiken Kap Verde, antaget i enlighet med hållbarhetsåtgärderna i den nya gemensamma fiskeripolitiken, både ur en miljömässig och samhällsekonomisk synvinkel.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förelägga parlamentet protokollen och slutsatserna från mötena i den gemensamma kommitté som avses i artikel 9 i partnerskapsavtalet om fiske, samt det fleråriga sektorsprogram som avses i artikel 3 i det nya protokollet.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under protokollets sista giltighetsår och innan förhandlingar om att förnya avtalet inleds, förelägga parlamentet och rådet en fullständig rapport om avtalets tillämpning.

4.  Europaparlamentet framhåller sin oro över att fångsterna av hajarter ökade kraftigt under de sista åren av det tidigare protokollets tillämpningsperiod. Parlamentet uppmanar kommissionen att rapportera till parlamentet om de åtgärder som den gemensamma kommittén vidtar till följd av den vetenskapliga undersökning som ska genomföras i enlighet med artikel 4.6 i bilagan till protokollet, för att ha garantier för att dessa fiskarter utnyttjas på ett hållbart och ansvarsfullt sätt. Parlamentet understryker att det dessutom bör få ta del av de uppgifter som inhämtas om hajbestånd.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inom ramen för sina respektive befogenheter omedelbart och fullständigt informera parlamentet i alla skeden av de förfaranden som avser protokollet och dess förnyelse, i enlighet med artikel 13.2 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 218.10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera huruvida de fartyg som fiskar enligt bestämmelserna i detta protokoll har iakttagit de relevanta rapporteringskraven.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att årligen informera parlamentet om Kap Verdes andra internationella avtal, så att parlamentet kan övervaka allt fiske i regionen, inklusive sådant som kan gå emot den europeiska fiskeripolitiken, såsom till exempel hajfensfiske.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Kap Verde.

(1) EUT L 369, 24.12.2014, s. 1.
(2) Antagna texter, P8_TA(2015)0300.


Partnerskapsavtal om fiske med Madagaskar: fiskemöjligheter och ekonomisk ersättning ***
PDF 237kWORD 289k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 september 2015 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av protokollet om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Republiken Madagaskar och Europeiska gemenskapen (15225/2014 – C8-0002/2015 – 2014/0319(NLE))
P8_TA(2015)0302A8-0196/2015

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (15225/2014),

–  med beaktande av utkastet till protokoll om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Republiken Madagaskar och Europeiska gemenskapen (15226/2014),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 43, artikel 218.6 andra stycket led a och 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0002/2015),

–  med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och 99.2 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från fiskeriutskottet och yttrandena från utskottet för utveckling och budgetutskottet (A8-0196/2015).

1.  Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Madagaskar.


Protokoll om ändring av Marrakechavtalet om upprättande av Världshandelsorganisatione (Godkännande) ***
PDF 239kWORD 291k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 september 2015 om utkastet till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet om ändring av Marrakechavtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (06040/2015 – C8-0077/2015 – 2015/0029(NLE))
P8_TA(2015)0303A8-0237/2015

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (06040/2015),

–  med beaktande av förslaget till protokollet om ändring av Marrakechavtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (06041/2015),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 207.4 samt artikel 218.6 andra stycket a led v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0077/2015),

–  med beaktande av sin resolution som inte avser lagstiftning av den 9 september 2015(1) om utkastet till beslut,

–  med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och artiklarna 99.2 och 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0237/2015).

1.  Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och till Världshandelsorganisationen.

(1) Antagna texter från detta sammanträde, P8_TA(2015)0304.


Protokoll om ändring av Marrakechavtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (resolution)
PDF 344kWORD 74k
Europaparlamentets resolution som inte avser lagstiftning av den 9 september 2015 om utkastet till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet om ändring av Marrakechavtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (06040/2015 – C8-0077/2015 – 2015/0029(NLE)2015/2067(INI))
P8_TA(2015)0304A8-0238/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (06040/2015),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 207.4 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0077/2015),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 november 2013 om det aktuella läget för utvecklingsagendan från Doha och förberedelserna inför den nionde ministerkonferensen(1),

–  med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolution om den regionala integrationen och moderniseringen av tullsystemet för en hållbar utveckling i AVS-länderna, i samarbete med EU(2).

–  med beaktande av kommissionens meddelande Ett globalt partnerskap för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling efter 2015(3),

–  med beaktande av resultatet från den nionde ministerkonferensen, som hölls i Indonesien i december 2013, och det avtal som ingicks där om förenklade handelsprocedurer(4),

–  med beaktande av uttalandet av den 27 november 2014 från Världshandelsorganisationens (WTO) allmänna råd(5),

–  med beaktande av OECD:s rapport från februari 2014 The WTO Trade Facilitation Agreement – Potential Impact on Trade Costs,

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 9 september 2015(6) om utkastet till rådets beslut,

–  med beaktande av artikel 99.1 andra stycket i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0238/2015), och av följande skäl:

A.  Att underlätta handeln är främst en fråga för de nationella myndigheterna, men det råder inga tvivel om att multilateralt samarbete på många områden kan öka vinsterna och minska kostnaderna.

B.  Två tredjedelar av WTO:s medlemmar måste ratificera avtalet om förenklade handelsprocedurer innan det kan träda i kraft. Alla WTO-medlemmar bör därför se till att avtalet kan träda i kraft så snart som möjligt, i synnerhet före WTO:s tionde ministerkonferens, som hålls i Nairobi i december 2015.

C.  Vissa av de stora tillväxtekonomierna såsom Kina, Brasilien och Indien, kommer inte att be om tekniskt bistånd. Detta är att välkomna, eftersom det visar att det tillgängliga biståndet kommer att gå till de som behöver det mest.

D.  EU arbetar aktivt för att säkerställa konsekvens mellan sina olika politikområden (handel, samarbete, humanitärt bistånd osv.). Denna politik bör också vara sektorsövergripande och bedömas på grundval av konsekvensanalyser.

E.  EU har åtagit sig att främja en fri, rättvis, öppen och balanserad handel till ömsesidig nytta för alla. WTO är den naturliga ramen för att fortsätta med och på nytt bekräfta dessa principer.

F.  EU och dess medlemsstater är de största biståndsgivarna i världen. Ekonomiskt bistånd för genomförande av avtalet om förenklade handelsprocedurer är en åtgärd inom ramen för initiativet ”Aid for Trade” och bör inte påverka den fleråriga budgetramens andel till offentligt utvecklingsbistånd.

1.  Europaparlamentet välkomnar resultatet från den nionde ministerkonferensen i december 2013, där de 160 WTO-medlemmarna slutförde förhandlingarna om avtalet om förenklade handelsprocedurer. Parlamentet anser att avtalet om förenklade handelsprocedurer är en viktig milstolpe, eftersom det är det första multilaterala avtalet sedan WTO:s grundande 1995 och kommer att tjäna som förebild för moderniseringen av tullar bland de 161 WTO-medlemmarna.

2.  Europaparlamentet betonar att EU fortfarande anser att besluten i Balipaketet fullt ut och troget ska genomföras av alla WTO-medlemmar, vilket skulle göra det möjligt att fokusera på att framgångsrikt fullborda förhandlingarna inom ramen för utvecklingsagendan från Doha.

3.  Europaparlamentet framhåller att genomförandet av detta avtal kommer att leda till fördelar för utvecklingsländerna eftersom det kommer att bidra till ett mer företagsvänligt klimat, i synnerhet för små och medelstora företag. Parlamentet betonar i synnerhet att avtalet bör minska osäkerheten när det gäller villkoren för marknadstillträde och kostnaderna för handel med mellan 12,5 och 17,5 procent (enligt bland annat OECD:s uppskattningar), om det genomförs fullt ut. Konsumenterna skulle därmed få tillgång till ett större och billigare utbud av varor, och företagen skulle få tillträde till nya marknader och förbättra sin konkurrenskraft genom ökad effektivitet och mindre onödig byråkrati och utgifter i samband därmed.

4.  Europaparlamentet betonar att genomförandet av avtalet, särskilt i utvecklingsländerna, kommer att leda till en standardisering och förenkling av handelsrelaterade förfaranden. Parlamentet påpekar att avtalet kan ge nya möjligheter att utöka användningen av innovativ teknik och elektroniska system, bland annat elektroniska betalningssystem, nationella handelsportaler och gemensamma kontaktpunkter.

5.  Europaparlamentet uppmanar kraftfullt alla WTO-medlemmar att utan dröjsmål försöka finna en lösning för att genomföra alla aspekter av Balipaketet, inbegripet minskningen av handelssnedvridande subventioner, så att utvecklingsagendan från Doha kan slutföras inför WTO:s tionde ministerkonferens.

6.  Europaparlamentet betonar vikten av detta avtal ur ett utvecklingsperspektiv, med hänsyn till att särskild och differentierad behandling ska tillämpas, vilket innebär att utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna kan besluta när de olika bestämmelserna kommer att genomföras och för vilka bestämmelser man ska begära tekniskt bistånd.

7.  Europaparlamentet understryker att omfattningen av och tidpunkten för genomförandet av avtalet kommer att avgöra vilka fördelar det kommer att medföra. Parlamentet anser att ett fullständigt och troget genomförande som återspeglar utvecklingsländernas prioriteringar och farhågor inom ramen för utvecklingsagendan från Doha kommer att vara till störst nytta för alla signatärer.

8.  Europaparlamentet uppmärksammar att avtalet innehåller bindande bestämmelser och icke-bindande riktlinjer. Parlamentet uppmanar kraftfullt alla WTO-medlemmar att göra sitt yttersta för att genomföra både de bindande bestämmelserna och riktlinjerna, i syfte att sänka kostnaderna för handel så mycket som möjligt.

9.  Europaparlamentet betonar att ett antal krav i avtalet, särskilt kraven på transparens och automatiserad bokföring och betalning av tullar, kan bli viktiga verktyg i kampen mot gränskorruption. Parlamentet efterlyser bättre samarbete mellan tullmyndigheter och framhåller att större transparens kommer att leda till en högre säkerhetsnivå och bli ett starkt incitament till ökad handel, förutom att det garanterar effektivare tullkontroller.

10.  Europaparlamentet stöder fullt ut EU:s initiativ att rikta 400 miljoner EUR i anslag under fem års tid för att stödja reformer för förenklad handel och projekt såsom att förbättra utvecklingsländernas och de minst utvecklade ländernas tullsystem. Parlamentet påminner om att dessa medel, som främst kommer att ges genom de regionala vägledande programmens anslag för regional ekonomisk integration, är en del av det mycket bredare EU-initiativet ”Aid for Trade” (3,5 miljarder EUR i EU-bidrag under 2013), och begär att regelbunden information lämnas till Europaparlamentet och medlemsstaterna i detta avseende.

11.  Europaparlamentet framhåller dock att dessa medel bör samordnas mycket noggrant med medel från andra internationella bidragsgivare såsom Unctad, WTO och Världsbanken. Parlamentet betonar att överlappning bör undvikas, liksom överdriven byråkrati för ansökarländerna, eftersom detta skulle kunna avskräcka dem som söker stöd.

12.  Europaparlamentet efterlyser också nära samarbete med specialiserade organisationer såsom Världstullorganisationen (WCO), som kan tillhandahålla värdefull praktisk och teknisk expertis från fall till fall och underlätta utveckling och kapacitetsuppbyggnad inom detta område. Parlamentet betonar att särskilt de minst utvecklade länderna fullt ut kan utnyttja de handelsmöjligheter som avtalet innebär.

13.  Europaparlamentet betonar den nyckelroll som EU:s delegationer kan spela i hela världen eftersom de kan arbeta med utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna på plats, och begär att dessa delegationer involveras i så hög grad som möjligt i tillhandahållandet av tekniskt bistånd.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra allt den kan för att stödja utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna i samband med genomförandet av deras åtaganden, med hänsyn till deras behov av flexibilitet för genomförandet av skyldigheter enligt avtalet. Parlamentet betonar att finansiering till kapacitetsuppbyggnad bör vara mottagarorienterad och bygga på ordentliga behovsprövningar.

15.  Europaparlamentet rekommenderar internationella organisationer och utvecklingsländernas och de minst utvecklade ländernas partner att bedriva ett nära samarbete för genomförandet av bestämmelserna i kategori C, så att de genomförs så snabbt som möjligt.

16.  Europaparlamentet erkänner de stora skillnader som fortfarande finns mellan utvecklade länders och utvecklingsländers gränsförfaranden, och att dålig infrastruktur, ineffektiv tullförvaltning, korruptionsfall och onödig byråkrati bromsar handeln. Avtalet om förenklade handelsprocedurer och liberaliseringen av handeln delar samma mål om minskade handelskostnader för att stimulera ekonomisk verksamhet.

17.  Europaparlamentet påminner om att förenklade handelsprocedurer för många utvecklingsländer kommer att bli den viktigaste källan till vinster i utvecklingsagendan från Doha. Parlamentet välkomnar de omfattande bestämmelserna om särskild och differentierad behandling för utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna, och föreslår att det nya tillvägagångssättet att låta åtagandena och deras programläggning anpassas till ländernas kapacitet blir normerande för framtida avtal.

18.  Europaparlamentet erkänner att den privata sektorn kan vara central för att främja förenklade handelsprocedurer och ge hjälp och stöd till genomförandet av avtalet i utvecklingsländer. Parlamentet noterar planerna på ett USAID-initiativ till en offentlig-privat allians för detta syfte. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra den privata sektorns deltagande och att utforska möjligheterna till partnerskap med europeiska industrier till stöd för genomförandet av avtalet.

19.  Europaparlamentet erkänner att genomförandet av reformer för förenklad handel har vidare utvecklingsfördelar. Parlamentet noterar i detta hänseende tullens nyckelroll för att underlätta en snabb transport av sändningar med katastrofhjälp. Parlamentet understryker att humanitärt katastrofbistånd bör omfattas av förenklade tullförfaranden för att man ska kunna skynda på leveranserna av bistånd och dessutom bör undantas från tullar och skatter.

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och till Världshandelsorganisationen.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0511.
(2) EUT C 345, 2.10.2014, s. 28.
(3) Kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 5 februari 2015 (COM(2015)0044).
(4) Ministerförklaringen från Bali (WT/MIN(13)/DEC); ministerbeslutet från Bali om avtalet om förenklade handelsprocedurer (WT/MIN(13)/36 eller WT/L/911 av den 11 december 2013). https://www.wto.org/english/thewto_e/minist_e/mc9_e/balipackage_e.htm
(5) Protokoll om ändring av Marrakechavtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen, WT/L/940 av den 28 november 2014.
(6) P8_TA(2015)0303.


Bemyndigande för Österrike, Belgien och Polen att ratificera och för att ansluta sig till Budapestkonventionen om avtal om varutransporter på de inre vattenvägarna ***
PDF 240kWORD 289k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 september 2015 om förslaget till rådets beslut om bemyndigande för Konungariket Belgien och Republiken Polen att ratificera och för Republiken Österrike att ansluta sig till Budapestkonventionen om avtal om varutransporter på de inre vattenvägarna (08223/2015 – C8-0173/2015 – 2014/0345(NLE))
P8_TA(2015)0305A8-0231/2015

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (08223/2015),

–  med beaktande av Budapestkonventionen om avtal om varutransporter på de inre vattenvägarna (08223/15/ADD1),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 81.2 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0173/2015),

–  med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och 99.2 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för rättsliga frågor (A8-0231/2015).

1.  Europaparlamentet godkänner förslaget till rådets beslut om bemyndigande för Konungariket Belgien och Republiken Polen att ratificera och för Republiken Österrike att ansluta sig till Budapestkonventionen om avtal om varutransporter på de inre vattenvägarna.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna.


Provisoriska åtgärder på området för internationellt skydd till förmån för Italien och Grekland *
PDF 439kWORD 195k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 september 2015 om förslaget till rådets beslut om fastställande av provisoriska åtgärder på området internationellt skydd till förmån för Italien och Grekland (COM(2015)0286 – C8-0156/2015 – 2015/0125(NLE))
P8_TA(2015)0306A8-0245/2015

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2015)0286),

–  med beaktande av artikel 78.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0156/2015),

–  med beaktande av skrivelsen från rådet av den 30 juli 2015 genom vilken Europaparlamentet informerades om rådets allmänna riktlinje,

–  med beaktande av skrivelsen från budgetutskottet,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0245/2015).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet godkänner sitt uttalande som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

4.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

5.  Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till beslut
Beaktandeled 3a (nytt)
med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt kapitel I och artiklarna 18 och 19,
Ändring 2
Förslag till beslut
Skäl 2a (nytt)
(2a)  Enligt artiklarna 78.3 och 80 i fördraget ska de solidaritetsåtgärder som planeras i detta beslut vara bindande.
Ändring 3
Förslag till beslut
Skäl 4a (nytt)
(4a)  De tillfälliga åtgärderna för nödomplacering är endast en del av det helhetsgrepp på migration som beskrivs i kommissionens meddelande av den 13 maj 2015 ”En europeisk migrationsagenda” och det kommande initiativbetänkandet från Europaparlamentet. Alla dimensioner av detta helhetsgrepp är viktiga och bör främjas parallellt. Vid sitt möte den 25–26 juni 2015 enades Europeiska rådet framför allt om att, mot bakgrund av den rådande nödsituationen och åtagandet att stärka solidaritet och ansvar, tillfälligt och extraordinärt under en period på två år omplacera 40 000 personer med ett klart behov av internationellt skydd från Italien och Grekland till andra medlemsstater. Medlemsstaterna bör enas om en bindande kvot för fördelningen av dessa personer.
Ändring 4
Förslag till beslut
Skäl 5
(5)  I sin resolution av den 29 april 2015 upprepade Europaparlamentet att unionen måste grunda sina reaktioner på de senaste tragedierna i Medelhavet på solidaritet och rättvis ansvarsfördelning samt intensifiera sina ansträngningar på detta område för de medlemsstater som tar emot flest flyktingar och personer som ansöker om internationellt skydd, i absoluta eller proportionella tal.
(5)  I sin resolution av den 29 april 2015 upprepade Europaparlamentet att unionen måste grunda sina reaktioner på de senaste tragedierna i Medelhavet på solidaritet och rättvis ansvarsfördelning samt intensifiera sina ansträngningar på detta område för de medlemsstater som tar emot flest flyktingar och personer som ansöker om internationellt skydd, i absoluta eller proportionella tal, på grundval av kriterierna för att fastställa vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/20131a. Parlamentet efterlyste en bindande kvot för fördelning av asylsökande mellan samtliga medlemsstater.
______________
1a Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 29.6.2013, s. 31).
Ändring 5
Förslag till beslut
Skäl 7
(7)  Bland de medlemsstater som befinner sig i situationer med särskilt stora påfrestningar, och mot bakgrund av den senaste tidens tragiska händelser i Medelhavsområdet, har Italien och Grekland ställts inför oöverträffade migrantströmmar, bland annat av personer som söker internationellt skydd som är i tydligt behov av internationellt skydd och som anländer till deras territorier, vilket utsätter deras migrations- och asylsystem för stora påfrestningar.
(7)  Bland de medlemsstater som befinner sig i situationer med särskilt stora påfrestningar, och mot bakgrund av den senaste tidens tragiska händelser i Medelhavsområdet, har Italien och Grekland ställts inför oöverträffade migrantströmmar, bland annat av personer som söker internationellt skydd som är i tydligt behov av internationellt skydd och som anländer till deras territorier, vilket utsätter deras migrations- och asylsystem för stora påfrestningar. Detta visar på de negativa konsekvenserna av förordning (EU) nr 604/2013 för det första landet för inresa i unionen, vilka tyvärr ännu inte har lett till att den förordningen upphävts eller att åtminstone hänvisningen till det första inreselandet tagits bort. Andra medlemsstater i unionen upplever dock också stora ökningar av antalet mottagna asylsökande.
Ändring 6
Förslag till beslut
Skäl 7a (nytt)
(7a)  Expertprognosen visar ett ökat migrationstryck på kort och medellång sikt på unionens yttre sjö- och landgränser.
Ändring 7
Förslag till beslut
Skäl 8
(8)  Enligt uppgifter från Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (nedan kallad Frontex), var rutterna genom centrala och östra Medelhavet under 2014 de viktigaste för olaglig gränspassage till unionen. Under 2014 nådde över 170 000 migranter Italien på irreguljär väg, vilket är en ökning med 277 % jämfört med 2013. En stadig ökning har också bevittnats av Grekland med över 50 000 irreguljära migranter som nådde landet, vilket är en ökning med 153 % jämfört med 2013. Statistiken för de första månaderna 2015 bekräftar denna tydliga utvecklingstendens med avseende på Italien. Dessutom drabbades Grekland under de fyra första månaderna 2015 av en kraftig ökning av antalet irreguljära gränspassager, vilken motsvarar över 50 % av det totala antalet irreguljära gränspassager under 2014 (nästan 28 000 under de första fyra månaderna 2015, jämfört med totalt nästan 55 000 år 2014). En betydande andel av det totala antalet irreguljära migranter som upptäckts i dessa två regioner var migranter av nationaliteter som, grundat på Eurostats uppgifter, uppnår en hög nivå för erkännande inom unionen (under 2014 utgjorde syrier och eritreaner, som har en nivå för godkännande inom unionen som överstiger 75 %, drygt 40 % av de irreguljära migranterna i Italien och drygt 50 % i Grekland). Enligt Eurostat konstaterades 30 505 syrier uppehålla sig irreguljärt i Grekland under 2014 jämfört med 8 220 under 2013.
(8)  Enligt uppgifter från Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (nedan kallad Frontex), var rutterna genom centrala och östra Medelhavet under 2014 de viktigaste för irreguljär gränspassage till unionen. Under 2014 nådde över 170 000 migranter Italien på irreguljär väg, vilket är en ökning med 277 % jämfört med 2013, av vilka över 26 100 var barn, varav 13 000 ensamkommande, vilket motsvarade 7,6 % av det totala antalet migranter. En stadig ökning har också bevittnats av Grekland med över 50 000 irreguljära migranter som nådde landet, vilket är en ökning med 153 % jämfört med 2013. Statistiken för de första månaderna 2015 bekräftar denna tydliga utvecklingstendens med avseende på Italien. I Italien ökade de irreguljära gränspassagerna från januari till juni 2015 med 5 % jämfört med samma period under det föregående året. Dessutom drabbades Grekland under de fyra första månaderna 2015 av en kraftig ökning av antalet irreguljära gränspassager, vilken motsvarar mer än en sexfaldig ökning jämfört med samma period under det föregående året och en ökning med nästan 140 % jämfört med det föregående året som helhet (76 293 från januari till juni 2015 enligt uppgifter från Frontex, jämfört med totalt nästan 55 000 år 2014). En betydande andel av det totala antalet irreguljära migranter som upptäckts i dessa två regioner var migranter av nationaliteter som, grundat på Eurostats uppgifter, uppnår en hög nivå för erkännande inom unionen (under 2014 utgjorde syrier och eritreaner, som har en nivå för godkännande inom unionen som överstiger 75 %, drygt 40 % av de irreguljära migranterna i Italien och drygt 50 % i Grekland). Från januari till juni 2015 utgjorde syrier och eritreaner 30 % av de nyanlända i Italien och nästan 60 % av de nyanlända i Grekland. Enligt Eurostat konstaterades 30 505 syrier uppehålla sig irreguljärt i Grekland under 2014 jämfört med 8 220 under 2013.
Ändring 8
Förslag till beslut
Skäl 10
(10)  Enligt uppgift från Frontex var rutten över västra Balkan också viktig för migrationsströmmarna till EU under 2014 med 43 357 olagliga gränspassager. Men de flesta migranter som använder sig av rutten över Balkan är inte vid första påseendet i behov av internationellt skydd, eftersom 51 % av de nyanlända är kosovarer.
(10)  Enligt uppgift från Frontex var rutten över västra Balkan också viktig för migrationsströmmarna till EU under 2014 med 43 357 olagliga gränspassager. Antalet irreguljära gränspassager har ökat dramatiskt under 2015. Från januari till juni 2015 tog 67 444 migranter och flyktingar vägen över gränsen mellan Turkiet och Grekland respektive Bulgarien och de ungerska landgränserna. Detta motsvarar en ökning på 962 % jämfört med samma period föregående år. Denna rutt används nu i allt större utsträckning även av personer som flyr från krig och förföljelse. Från januari till juni 2015 tog sig 17 955 flyktingar från Afghanistan, 13 225 flyktingar från Syrien, 3 021 flyktingar från Irak och 196 flyktingar från Eritrea in i unionen via denna rutt.
Ändring 9
Förslag till beslut
Skäl 13a (nytt)
(13a)  Det bör ske ett snabbt och fullständigt införlivande och faktiskt genomförande av det gemensamma europeiska asylsystemet från samtliga deltagande medlemsstaters sida, för att därmed säkerställa gemensamma europeiska normer, inbegripet mottagningsförhållanden för asylsökande och respekt för grundläggande rättigheter, i enlighet med befintlig unionslagstiftning.
Ändring 10
Förslag till beslut
Skäl 15
(15)  Om en annan medlemsstat än Italien eller Grekland skulle försättas i en liknande nödsituation med en plötslig tillströmning av medborgare från tredjeländer, får rådet, på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, besluta om provisoriska åtgärder till förmån för den berörda medlemsstaten i enlighet med artikel 78.3 i fördraget. Sådana åtgärder får, om så är lämpligt, inbegripa ett tillfälligt upphävande av de förpliktelser för den medlemsstaten som föreskrivs i detta beslut.
(15)  Med tanke på den rådande instabiliteten och de pågående konflikterna i unionens omedelbara grannskap och de föränderliga migrationsflödena, och om en annan medlemsstat än Italien eller Grekland skulle försättas i en liknande nödsituation med en plötslig tillströmning av medborgare från tredjeländer, får rådet, på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, besluta om provisoriska åtgärder till förmån för den berörda medlemsstaten i enlighet med artikel 78.3 i fördraget. Sådana åtgärder får, om så är lämpligt, inbegripa ett tillfälligt upphävande av de förpliktelser för den medlemsstaten som föreskrivs i detta beslut.
Ändring 11
Förslag till beslut
Skäl 17
(17)  De åtgärder som föreskrivs i detta beslut innebär ett tillfälligt undantag från det kriterium som anges i artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/20137 och från de förfaranden och tidsfrister som anges i artiklarna 21, 22 och 29 i den förordningen.
(17)  De åtgärder som föreskrivs i detta beslut innebär ett tillfälligt undantag från det kriterium som fastställs i artikel 13.1 i förordning (EU) nr 604/2013 och från de förfaranden och tidsfrister som anges i artiklarna 21, 22 och 29 i den förordningen. Omplaceringsåtgärder bör inte hindra medlemsstaterna från att utnyttja förordning (EU) nr 604/2013 fullt ut, inbegripet ett proaktivt och effektivt utnyttjande av samtliga kriterier såsom familjeåterförening, särskilt skydd för ensamkommande barn samt klausulen om diskretionär bedömning på humanitära grunder.
____________________
____________________
7 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 29.6.2013, s. 31).
Ändring 12
Förslag till beslut
Skäl 18
(18)  Ett val måste träffas i fråga om vilka kriterier som ska tillämpas när man avgör vilka och hur många sökande som ska omfördelas från Italien och Grekland. Ett tydligt och fungerande system planeras utifrån en tröskel bestående av den genomsnittliga andelen beslut på unionsnivå om beviljande av internationellt skydd i förfaranden i första instans, enligt Eurostats definition, i förhållande till det totala antalet asylbeslut på unionsnivå om asylansökningar för internationellt skydd i första instans, på grundval av den senast tillgängliga statistiken. Å ena sidan måste denna tröskel, så långt möjligt, säkerställa att alla de sökande som mest sannolikt är i behov av internationellt skydd snabbt och till fullo kommer i åtnjutande av sin rätt till skydd i omfördelningsmedlemsstaten. Å andra sidan bör den, så långt möjligt, hindra sökande som sannolikt kommer att få avslag på sin ansökan från att omfördelas till en annan medlemsstat, och därigenom i onödan förlänga deras vistelse i unionen. På grundval av uppgifter från Eurostat om beslut i första instans 2014 bör en tröskel på 75 %, som motsvarar det årets beslut om ansökningar från syrier och eritreaner, användas i detta beslut.
(18)  Ett val måste träffas i fråga om vilka kriterier som ska tillämpas när man avgör vilka och hur många sökande som ska omplaceras från Italien och Grekland. Ett tydligt och fungerande system planeras utifrån en tröskel bestående av den genomsnittliga andelen beslut på unionsnivå om beviljande av internationellt skydd i förfaranden i första instans, enligt Eurostats definition, i förhållande till det totala antalet asylbeslut på unionsnivå om asylansökningar för internationellt skydd i första instans, på grundval av den senast tillgängliga statistiken. Å ena sidan måste denna tröskel, så långt möjligt, säkerställa att alla de sökande som mest sannolikt är i behov av internationellt skydd snabbt och till fullo kommer i åtnjutande av sin rätt till skydd i omplaceringsmedlemsstaten. Å andra sidan bör den, så långt möjligt, hindra sökande som sannolikt kommer att få avslag på sin ansökan från att omplaceras till en annan medlemsstat, och därigenom i onödan förlänga deras vistelse i unionen. På grundval av uppgifter från Eurostat om beslut i första instans 2014 bör en tröskel på 75 %, som motsvarar det årets beslut om ansökningar från syrier och eritreaner, användas i detta beslut. För att ta hänsyn till de föränderliga migrationsflödena bör målgruppen för omplacering bedömas på kvartalsbasis.
Ändring 13
Förslag till beslut
Skäl 19
(19)  De provisoriska åtgärderna är avsedda att lindra det höga asyltrycket på Italien och Grekland, särskilt genom omfördelning av ett stort antal sökande i tydligt behov av internationellt skydd som tagit sig till Italiens och Greklands territorium efter den dag då detta beslut börjar tillämpas. Grundat på det totala antalet tredjelandsmedborgare som på irreguljär väg tagit sig till Italien och Grekland under 2014 och de personer bland dessa som är i tydligt behov av internationellt skydd, bör totalt 40 000 sökande med ett tydligt behov av internationellt skydd omfördelas från Italien och Grekland. Detta antal motsvarar omkring 40 % av det totala antalet tredjelandsmedborgare i tydligt behov av internationellt skydd som under 2014 tagit sig till Italien och Grekland på irreguljär väg. Den omfördelningsåtgärd som föreslås i detta beslut leder således till en rättvis fördelning av bördan mellan Italien och Grekland å ena sidan, och de övriga medlemsstaterna å den andra. Med utgångspunkt i samma totala uppgifter som finns tillgängliga för 2014 och de första fyra månaderna 2015 i Italien jämfört med Grekland, bör 60 % av dessa sökande omfördelas från Italien och 40 % i Grekland.
(19)  De provisoriska nödåtgärderna är avsedda att utgöra en rättvis och opartisk omplaceringsmekanism, lindra det höga asyltrycket på Italien och Grekland, särskilt genom omplacering av ett stort antal sökande i tydligt behov av internationellt skydd som tagit sig till Italiens och Greklands territorium efter den dag då detta beslut börjar tillämpas. Grundat på det totala antalet tredjelandsmedborgare som på irreguljär väg tagit sig till Italien och Grekland under 2014 och de personer bland dessa som är i tydligt behov av internationellt skydd, bör totalt 40 000 sökande med ett tydligt behov av internationellt skydd omplaceras från Italien och Grekland. Detta antal motsvarar omkring 40 % av det totala antalet tredjelandsmedborgare i tydligt behov av internationellt skydd som under 2014 tagit sig till Italien och Grekland på irreguljär väg. Den omplaceringsåtgärd som föreslås i detta beslut leder således till en rättvis ansvarsfördelning mellan Italien och Grekland å ena sidan, och de övriga medlemsstaterna å den andra. Med utgångspunkt i samma totala uppgifter som finns tillgängliga för 2014 och de första fyra månaderna 2015 i Italien jämfört med Grekland, bör 60 % av dessa sökande omplaceras från Italien och 40 % från Grekland. Inom sex månader efter dagen för ikraftträdandet av detta beslut bör kommissionen utvärdera det antal personer som omplaceras från Italien och Grekland, baserat på de senast tillgängliga uppgifterna, i syfte att anpassa det till förändrade flyktingströmmar. Omplaceringsmekanismen för nödsituationer är inte en lösning på den långsiktiga utmaningen med asyltrycket vid unionens yttre gränser, utan snarare ett test inför det kommande lagstiftningsförslaget om ett permanent system för omplacering i nödsituationer på grundval av artikel 78.2 i fördraget, och begränsas därför inledningsvis till totalt 40 000 sökande. En utökning av antalet omplaceringsplatser bör dock övervägas om det visar sig nödvändigt, i syfte att säkerställa en anpassning till snabbt föränderliga flyktingströmmar och tendenser i samband med tillämpningen av detta beslut. Varje förslag till en permanent mekanism för omplacering i nödsituationer måste grundas på ett mer omfattande bidrag till solidaritet och ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna, bland annat en betydande ökning av antalet tillgängliga omplaceringsplatser, i syfte att säkerställa en anpassning till snabbt föränderliga migrationsflöden och tendenser. Alla förslag bör bygga på tydligt definierade kriterier, bland annat plötslig tillströmning av medborgare från tredjeländer och exceptionellt asyltryck, så att mekanismen kan aktiveras på grundval av tydliga och objektiva indikatorer.
Ändring 14
Förslag till beslut
Skäl 20a (nytt)
(20a)  Vid utarbetandet av den permanenta mekanismen för omplacering enligt artikel 78.2 i fördraget bör kommissionen införa en medlemsstats territorium som ett kriterium för att fastställa fördelningsnyckeln för migranter.
Ändring 15
Förslag till beslut
Skäl 21
(21)  Asyl-, migrations- och integrationsfonden (AMIF) som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 516/20149 tillhandahåller stöd till insatser för att dela på bördorna enligt överenskommelser mellan medlemsstater, och den beredd på den vidare politiska utvecklingen på detta område. I artikel 7.2 i förordning (EU) nr 516/2014 föreskrivs en möjlighet för medlemsstaterna att genomföra åtgärder rörande överföring av personer som ansöker om internationellt skydd som en del av medlemsstaternas nationella program. I artikel 18 i förordning (EU) nr 516/2014 föreskrivs samtidigt möjligheten att utbetala ett schablonbelopp om 6 000 EUR för överföring av personer som beviljats internationellt skydd från en annan medlemsstat.
(21)  Asyl-, migrations- och integrationsfonden, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 516/20149, tillhandahåller stöd till insatser för att rättvist dela på ansvaret enligt överenskommelser mellan medlemsstater, och den beredd på den vidare politiska utvecklingen på detta område. I artikel 7.2 i förordning (EU) nr 516/2014 föreskrivs en möjlighet för medlemsstaterna att genomföra åtgärder rörande överföring av personer som ansöker om internationellt skydd som en del av medlemsstaternas nationella program. I artikel 18 i förordning (EU) nr 516/2014 föreskrivs samtidigt möjligheten att utbetala ett schablonbelopp om 6 000 EUR för överföring av personer som beviljats internationellt skydd från en annan medlemsstat.
______________
___________________
9 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 516/2014 av den 16 april 2014 om inrättande av asyl-, migrations- och integrationsfonden, om ändring av rådets beslut 2008/381/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 573/2007/EG och nr 575/2007/EG och rådets beslut 2007/435/EG (EUT L 150, 20.5.2014, s. 168).
9 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 516/2014 av den 16 april 2014 om inrättande av asyl-, migrations- och integrationsfonden, om ändring av rådets beslut 2008/381/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 573/2007/EG och nr 575/2007/EG och rådets beslut 2007/435/EG (EUT L 150, 20.5.2014, s. 168).
Ändring 16
Förslag till beslut
Skäl 21a (nytt)
(21a)  Kommissionen bör kontrollera hur beloppet på 6 000 EUR för omplacering av varje sökande används.
Ändring 17
Förslag till beslut
Skäl 25
(25)  När beslutet fattas om vilka sökanden med ett tydligt behov av internationellt skydd som ska flyttas från Italien och Grekland, bör företräde ges utsatta sökande i den mening som avses i artikel 22 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU10. I detta sammanhang bör de sökandes särskilda behov, t.ex. hälsan, vara den primära angelägenheten. Barnets bästa bör alltid sättas i främsta rummet.
(25)  När beslutet fattas om vilka sökande med ett tydligt behov av internationellt skydd som ska flyttas från Italien och Grekland, bör företräde ges utsatta sökande – bland vilka särskild uppmärksamhet bör ägnas åt ensamkommande barn – i den mening som avses i artiklarna 21 och 22 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU10. För att ta hänsyn till den särskilda situationen för utsatta personer är medlemsstaterna enligt direktiv 2013/33/EU och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU1a skyldiga att göra en enskild utvärdering av utsattheten för enskilda personer med avseende på deras särskilda mottagnings- och förfarandebehov. Därför måste medlemsstaterna vidta aktiva åtgärder för att bedöma de asylsökandes individuella behov och kan inte enbart förlita sig på deras självidentifikation för att garantera deras rättigheter enligt unionsrätten. I detta sammanhang bör de sökandes särskilda behov, t.ex. hälsan, vara den primära angelägenheten. Barnets bästa bör alltid sättas i främsta rummet i alla förfaranden som genomförs enligt detta beslut, och de huvudprinciper som slagits fast i domstolens dom av den 6 juni 2013 i mål C-648/111b får aldrig äventyras.
______________
___________________
10 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (EUT L 180, 29.6.2013, s. 96).
10 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (EUT L 180, 29.6.2013, s. 96).
1a Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 29.6.2013, s. 60).
1b Domstolens dom av den 6 juni 2013, MA m.fl., C-648/11, ECLI:EU:C:2013:367.
Ändring 18
Förslag till beslut
Skäl 26
(26)  För att besluta vilken specifik medlemsstat som bör bli omfördelningsmedlemsstaten, bör dessutom särskild hänsyn tas till de av de sökandes särskilda kvalifikationer som kan underlätta deras integration i omfördelningsmedlemsstaten, t.ex. deras språkkunskaper. Vad gäller utsatta sökande, bör hänsyn tas till om omfördelningsmedlemsstaten har kapacitetet att erbjuda dessa sökande lämpligt stöd.
(26)  För att besluta vilken specifik medlemsstat som bör bli omplaceringsmedlemsstaten, bör dessutom särskild hänsyn tas till de av de sökandes önskemål och särskilda kvalifikationer som kan underlätta deras integration i omplaceringsmedlemsstaten, t.ex. deras språkkunskaper, familjeband utanför definitionen av familjemedlemmar i förordning (EU) nr 604/2013, sociala relationer, kulturella band, tidigare vistelse i en medlemsstat, tidigare studier och arbetslivserfarenhet på ett företag eller i en organisation i en viss medlemsstat samt särskilda kvalifikationer som kan vara relevanta för de sökandes integration på arbetsmarknaden i den medlemsstat dit omplaceringen sker. Medlemsstaterna bör därför underlätta ett effektivt erkännande av de sökandes examensbevis, kvalifikationer och färdigheter. Dessutom kan medlemsstaterna informera de sökande om deras möjligheter på arbetsmarknaden. Vad gäller utsatta sökande, bör hänsyn tas till om omplaceringsmedlemsstaten har kapacitet att erbjuda dessa sökande lämpligt stöd. Även om sökande inte har rätt att välja omplaceringsmedlemsstat bör deras behov, önskemål och särskilda kvalifikationer beaktas i möjligaste mån.
Ändring 19
Förslag till beslut
Skäl 26a (nytt)
(26a)  Utifrån lärdomarna från EU:s pilotprojekt med omplacering från Malta (Eurema) bör förväntningar och önskemål beaktas i möjligaste mån. Som ett första steg bör de sökande ges möjlighet att uttrycka sina önskemål. De bör rangordna medlemsstaterna i preferensordning och basera sina önskemål på faktorer såsom familjeband, sociala band och kulturella band såsom språkkunskaper, tidigare vistelse, tidigare studier och tidigare arbetslivserfarenhet. Detta bör ske inom ramen för den första behandlingen. Som ett andra steg bör respektive medlemsstat informeras om de sökandes önskemål. Medlemsstaten bör sedan ges möjlighet att uttrycka sina önskemål om sökande bland de sökande som har uttryckt önskemål om den berörda medlemsstaten. Medlemsstaterna bör basera sina önskemål på aspekter såsom familjeband, sociala band och kulturella band. Sambandsmän som utses av medlemsstaterna kan underlätta förfarandet genom intervjuer med de sökande. De sökande bör också ha möjlighet att samråda med andra aktörer såsom icke-statliga organisationer, FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och Internationella organisationen för migration (IOM). Slutligen bör Italien och Grekland, med bistånd av Easo, fatta beslut om att omplacera var och en av de sökande till en viss medlemsstat och därvid i möjligaste mån beakta önskemålen. UNHCR bör rådfrågas om bästa praxis i fråga om vidarebosättning, bland annat när det gäller hantering av önskemål och särskilda kvalifikationer.
Ändring 20
Förslag till beslut
Skäl 26b (nytt)
(26b)  Principen om icke-diskriminering i artikel 10 i fördraget bör respekteras fullt ut under hela omplaceringsförfarandet. Diskriminering på grund av kön, ålder, etnicitet, funktionsnedsättning och religion är en klar överträdelse av fördraget.
Ändring 21
Förslag till beslut
Skäl 28
(28)   De rättsliga garantier och rättssäkerhetsgarantier som fastställs i förordning (EU) nr 604/2013 förblir tillämpliga på sökande som omfattas av detta beslut. Dessutom bör sökande underrättas om det omfördelningsförfarande som fastställs i detta beslut och meddelas omfördelningsbeslutet. Det faktum att EU-lagstiftningen inte ger en sökande rätt att välja den medlemsstat som ska ansvara för vederbörandes ansökan, bör leda till att sökandens rätt till ett effektivt rättsmedel mot omfördelningsbeslutet i enlighet med förordning (EU) nr 604/2013 inskränks till att säkra respekten för vederbörandes grundläggande rättigheter.
(28)   De rättsliga garantier och rättssäkerhetsgarantier som fastställs i förordning (EU) nr 604/2013 förblir tillämpliga på sökande som omfattas av detta beslut. Dessutom bör sökande underrättas om det omplaceringsförfarande som fastställs i detta beslut och meddelas omplaceringsbeslutet. Sökande bör ha rätt till ett effektivt rättsmedel mot omplaceringsbeslutet i enlighet med förordning (EU) nr 604/2013 och artikel 47 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna.
Ändring 22
Förslag till beslut
Skäl 30
(30)   Åtgärder bör vidtas för att undvika sekundära förflyttningar av omfördelade personer från medlemsstaten för förflyttning till andra medlemsstater. I synnerhet bör de sökande underrättas om konsekvenserna av vidareflyttning bland medlemsstaterna. Detta innebär att om det är omfördelningsmedlemsstaten som beviljar dem internationellt skydd, är de i princip endast berättigade till de rättigheter som är knutna till internationellt skydd i den medlemsstaten.
(30)   Åtgärder bör vidtas för att undvika sekundära förflyttningar av omplacerade personer från omplaceringsmedlemsstaten till andra medlemsstater. Att i största möjliga mån beakta de sökandes önskemål, bland annat familjeband utanför bestämmelserna om familj i förordning (EU) nr 604/2013 och sociala och kulturella band, är en enkel åtgärd för att de sökande ska utveckla en känsla av tillhörighet till omplaceringsmedlemsstaten. De sökande bör tillhandahållas all nödvändig information, på ett språk som de förstår eller rimligen kan förväntas förstå, om sin destination och, om deras önskemål inte kan beaktas fullt ut, om skälen till detta. För att ytterligare förhindra sekundära förflyttningar bör de sökande underrättas om konsekvenserna av vidareflyttning inom medlemsstaterna i enlighet med vad som anges i artikel 4 i förordning (EU) nr 604/2013. Om det är omplaceringsmedlemsstaten som beviljar dem internationellt skydd, är de i princip endast berättigade till de rättigheter som är knutna till internationellt skydd i den medlemsstaten.
Ändring 23
Förslag till beslut
Skäl 30a (nytt)
(30a)  Att sökande eller personer som beviljats internationellt skydd samtycker till omplacering är en etablerad princip i unionens sekundärrätt och slås fast i artikel 7.2 i förordning (EU) nr 516/2014 och, i analogi med detta, i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 439/20101a samt i artikel 17.2 i förordning (EU) nr 604/2013. På grundval av artikel 78.3 i fördraget är undantag från unionsrätten möjliga på mycket begränsade villkor. Ett verkningsfullt genomförande av mekanismen för omplacering i nödsituationer måste säkerställas, samtidigt som samtycke är särskilt viktigt för att förhindra sekundära förflyttningar och därför i princip bör krävas före omplaceringen. En person som inte samtycker bör i princip inte omplaceras, utan en annan person bör erbjudas denna möjlighet.
_________
1a Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 439/2010 av den 19 maj 2010 om inrättande av ett europeiskt stödkontor för asylfrågor (EUT L 132, 29.5.2010, s. 11).
Ändring 24
Förslag till beslut
Artikel 1
Genom detta beslut vidtas provisoriska åtgärder på området internationellt skydd till förmån för Italien och Grekland för att möjliggöra för dem att hantera en nödsituation med en plötslig tillströmning av medborgare från tredjeländer till dessa medlemsstater.
Genom detta beslut vidtas bindande provisoriska nödåtgärder på området internationellt skydd till förmån för Italien och Grekland för att möjliggöra för dem att hantera en nödsituation med en plötslig tillströmning av medborgare från tredjeländer eller statslösa personer till dessa medlemsstater.
Ändring 25
Förslag till beslut
Artikel 2 – led b
b)  sökande: en tredjelandsmedborgare eller en statslös person som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd som ännu inte blivit föremål för något slutgiltigt avgörande.
b)  sökande: en tredjelandsmedborgare eller en statslös person som har lämnat en ansökan om internationellt skydd som ännu inte blivit föremål för något slutgiltigt avgörande i enlighet med vad som avses i artikel 2 i) i direktiv 2011/95/EU.
Ändring 26
Förslag till beslut
Artikel 2 – led d
d)   familjemedlemmar: familjemedlemmar enligt definitionen i artikel 2 g i förordning (EU) nr 604/2013 av Europaparlamentet och rådet.
d)   nära anhöriga: make, barn, föräldrar, andra vårdnadshavare, far- och morföräldrar samt barnbarn.
(Övergripande ändring: Gäller hela texten i kommissionens förslag.)
Ändring 27
Förslag till beslut
Artikel 2 – led fa (nytt)
fa)  önskemål: det önskemål som uttrycks av en sökande om en viss medlemsstat eller det önskemål som uttrycks av en medlemsstat om en viss sökande med stöd av faktorer såsom familjeband utanför definitionen av familjemedlemmar enligt definitionen i artikel 2 g i förordning (EU) nr 604/2013, sociala band såsom band till etniska och kulturella gemenskaper samt kulturella band till den önskade medlemsstaten såsom språkkunskaper, tidigare vistelse i en medlemsstat alternativt tidigare studier eller arbetsrelationer med företag eller organisationer i den medlemsstaten.
Ändring 28
Förslag till beslut
Artikel 3 – punkt 2a (ny)
2a.  Med tanke på de föränderliga migrationsflödena bör målgruppen för omplacering bedömas på kvartalsbasis.
Ändring 47
Förslag till beslut
Artikel 4
-1. I syfte att lindra det höga asyltrycket på Italien och Grekland, men också som ett viktigt test inför det kommande lagstiftningsförslaget om ett permanent system för omplacering i nödsituationer på grundval av artikel 78.2 i fördraget, ska inledningsvis totalt 110 000 sökande omplaceras från Italien och Grekland. En ytterligare utökning ska övervägas om det visar sig nödvändigt, i syfte att säkerställa en anpassning till snabbt föränderliga flyktingströmmar och tendenser i samband med tillämpningen av detta beslut.
1.  24 000 sökande ska omfördelas från Italien till övriga medlemsstaters territorium enligt vad som fastställs i bilaga I.
1.  Inledningsvis ska 40 000 sökande omplaceras från Italien till övriga medlemsstaters territorium.
2.   16 000 ökande ska omfördelas från Grekland till övriga medlemsstaters territorium enligt vad som fastställs i bilaga II.
2.  Inledningsvis ska 70 000 sökande omplaceras från Grekland till övriga medlemsstaters territorium.
2a.  Senast [sex månader efter dagen för ikraftträdandet av detta beslut] ska kommissionen utvärdera andelen personer som omplaceras från Italien respektive Grekland i syfte att anpassa den till förändrade flyktingströmmar, baserat på de senast tillgängliga uppgifterna från Frontex.
Ändring 30
Förslag till beslut
Artikel 4a (ny)
Artikel 4a
Samtycke
Den sökandes samtycke till omplaceringen bör i princip krävas.
Ändring 31
Förslag till beslut
Artikel 5 – punkt 2
2.   Italien och Grekland ska med jämna mellanrum under beslutets tillämpningsperiod, med bistånd av Easo, och i tillämpliga fall av de sambandsmän från medlemsstaterna som avses i punkt 8, identifiera de enskilda sökande som kommer att omfördelas till övriga medlemsstater samt underrätta både kontaktpunkterna i dessa medlemsstater och Easo om hur många sökande som kommer att omfördelas. Företräde ska ges utsatta sökande i den mening som avses i artikel 22 i direktiv 2013/33/EU.
2.   Italien och Grekland ska med jämna mellanrum under beslutets tillämpningsperiod, med bistånd av Easo och andra relevanta organ, identifiera de enskilda sökande som kommer att omplaceras till övriga medlemsstater samt underrätta både kontaktpunkterna i dessa medlemsstater och Easo om hur många sökande som kommer att omplaceras. Företräde ska ges utsatta sökande i den mening som avses i artiklarna 21 och 22 i direktiv 2013/33/EU, och särskild uppmärksamhet bör ägnas åt ensamkommande barn.
Ändring 32
Förslag till beslut
Artikel 5 – punkt 3
3.  Så snart som möjligt efter mottagandet av de uppgifter som avses i punkt 2 ska medlemsstaterna ange hur många sökande som omgående kan omfördelas till deras territorium och tillhandahålla övriga relevanta uppgifter, inom de antal som anges i bilaga I respektive bilaga II.
3.  Så snart som möjligt efter mottagandet av de uppgifter som avses i punkt 2 ska medlemsstaterna tillhandahålla uppgifter om hur stor kapacitet som finns tillgänglig för att ta emot migranter, ange hur många sökande som omgående kan omplaceras till deras territorium samt tillhandahålla övriga relevanta uppgifter, inom de antal som anges i bilaga I respektive bilaga II.
Ändring 33
Förslag till beslut
Artikel 5 – punkt 3a (ny)
3a.  Italien och Grekland ska med bistånd av Easo förse de sökande med information på ett språk som de förstår eller som de rimligen kan förväntas förstå om de medlemsstater som medverkar i nödomplaceringen. De sökande ska också ha tillgång till information som tillhandahålls av andra aktörer såsom icke-statliga organisationer, UNHCR och IOM. Under den inledande behandlingen ska de sökande uppmanas att rangordna medlemsstaterna i preferensordning och motivera sina önskemål.
Ändring 34 och 48
Förslag till beslut
Artikel 5 – punkt 5
5.   Sökande som avkrävs fingeravtryck i enlighet med de skyldigheter som fastställs i artikel 9 i förordning (EU) nr 603/2013 får omfördelas endast om fingeravtryck tagits.
5.   Sökande vars fingeravtryck ska tas och översändas i enlighet med de skyldigheter som fastställs i artikel 9 i förordning (EU) nr 603/2013 får omplaceras endast om fingeravtryck tagits, med full respekt för deras grundläggande rättigheter och utan tillämpning av tvångsåtgärder eller frihetsberövande åtgärder.
Ändring 35
Förslag till beslut
Artikel 5 – punkt 8
8.  För genomförandet av samtliga aspekter av det omfördelningsförfarande som beskrivs i denna artikel, får medlemsstaterna fatta beslut om att sända sambandsmän till Italien och Grekland.
utgår
Ändring 36
Förslag till beslut
Artikel 6 – punkt 4
4.   Efter beslutet om omfördelning av en sökande, och före den egentliga omfördelningen, ska Italien och Grekland skriftligen meddela vederbörande om omfördelningsbeslutet. I beslutet ska omfördelningsmedlemsstaten anges.
4.   Efter beslutet om omplacering av en sökande, och före den egentliga omplaceringen, ska Italien och Grekland, med bistånd av Easo och andra aktörer såsom sambandsmän, om sådana finns, ge vederbörande omfattade information om omplaceringsmedlemsstaten på ett språk som den sökande förstår eller rimligen kan förväntas förstå eller, om den sökandes önskemål inte har beaktats, om skälen till detta. Italien och Grekland ska även skriftligen meddela vederbörande om omplaceringsbeslutet. I beslutet ska omplaceringsmedlemsstaten anges.
Ändring 37
Förslag till beslut
Artikel 7 – led b
b)  Inledande handläggning av ansökningarna.
b)  Inledande handläggning av ansökningarna, inbegripet identifiering av utsatthet och önskemål, i syfte att identifiera potentiella sökande för omplacering och kontrollera de sökande, bland annat ett otvetydigt fastställande av deras identitet, upptagande av fingeravtryck och registrering av ansökningar om internationellt skydd.
Ändring 38
Förslag till beslut
Artikel 7 – led d
d)  Genomförandet av överföringen av de sökande till omfördelningsmedlemsstaten.
d)  Genomförandet av överföringen av de sökande till omplaceringsmedlemsstaten. Kostnaderna för överföring till omplaceringsmedlemsstaten bör inte bli ytterligare en börda för Grekland och Italien.
Ändring 39
Förslag till beslut
Artikel 8 – punkt 2
2.  Om Italien eller Grekland inte fullgör den skyldighet som avses i punkt 1, får kommissionen besluta att tillfälligt upphäva detta beslut med avseende på den medlemsstaten under en period av högst tre månader. Kommissionen får en gång fatta beslut om att förlänga upphävandet med ytterligare högst tre månader.
2.  Om Italien eller Grekland inte fullgör den skyldighet som avses i punkt 1, får kommissionen, efter att ha gett den berörda medlemsstaten möjlighet att redovisa sin uppfattning, besluta att tillfälligt upphäva detta beslut med avseende på den medlemsstaten under en period av högst tre månader. Kommissionen får en gång fatta beslut om att förlänga upphävandet med ytterligare högst tre månader.
Ändring 40
Förslag till beslut
Artikel 9
I händelse av en nödsituation med en plötslig tillströmning av tredjelandsmedborgare till en omfördelningsmedlemsstat får rådet, på förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, besluta om provisoriska åtgärder till förmån för den berörda medlemsstaten i enlighet med artikel 78.3 i fördraget. Sådana åtgärder får, om så är lämpligt, inbegripa ett tillfälligt upphävande av de förpliktelser för den medlemsstaten som föreskrivs i detta beslut.
I händelse av en nödsituation med en plötslig tillströmning av tredjelandsmedborgare till en omplaceringsmedlemsstat får rådet, på förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, besluta om provisoriska åtgärder till förmån för den berörda medlemsstaten i enlighet med artikel 78.3 i fördraget. Sådana åtgärder får dessutom, om så är lämpligt, inbegripa ett tillfälligt upphävande av de förpliktelser för den medlemsstaten som föreskrivs i detta beslut.
Ändring 41
Förslag till beslut
Artikel 11
Var tredje månad ska Italien och Grekland rapportera till rådet och kommissionen om genomförandet av detta beslut och av de färdplaner som avses i artikel 8.
Var tredje månad ska Italien och Grekland rapportera till rådet och kommissionen om genomförandet av och den korrekta användningen av de medel som tas emot inom ramen för detta beslut och om de färdplaner som avses i artikel 8.
Ändring 42
Förslag till beslut
Artikel 11a (ny)
Artikel 11a
Utvärdering
Senast i juli 2016 ska kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram en halvtidsutvärdering av tillämpningen av detta beslut och om så är lämpligt föreslå de nödvändiga rekommendationerna för en permanent mekanism för omplacering, bland annat mot bakgrund av den aviserade kontrollen av Dublinsystemets ändamålsenlighet.
Senast …* ska kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram en slutlig utvärderingsrapport om tillämpningen av detta beslut.
Medlemsstaterna ska i god tid lämna in all information till kommissionen som behövs för utarbetandet av den rapporten.
____________
* EUT: för in datum: 30 månader efter dagen för detta besluts ikraftträdande.
Ändring 43
Förslag till beslut
Bilaga IIa (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

Bilaga IIa

Omplaceringsförfarandet

Förfarande enligt kommissionens förslag: ytterligare etapper i förfarandet som införs av Europaparlamentet är understrukna

1 – Inledande handläggning av personer som söker internationellt skydd

–  Identifiering av personer för vilka en annan medlemsstat är (eller borde vara) ansvarig enligt Dublinförordningen.

→ Dublinöverföringar

–  Identifiering av utsatta sökande.

–  Identifiering av nära anhöriga för gemensam omplacering.

–  Identifiering av sökandes önskemål om vissa medlemsstater.

2 – Val av sökande för omplacering

–  Italien/Grekland bestämmer vilka sökande som ska omplaceras.

–  De informerar medlemsstaterna om hur många platser som behövs samt om de sökandes önskemål.

3 – Medlemsstaternas medverkan

–  Medlemsstaterna informerar Italien/Grekland om antalet tillgängliga omplaceringsplatser.

–  Sambandsmännen kan genomföra intervjuer med sökande som uttryckt önskemål om deras medlemsstat.

–  Medlemsstaterna anger sina önskemål om sökande.

4 – Omplaceringsbeslut

–  Italien/Grekland beslutar vilka sökande som ska omplaceras till vilken medlemsstat och beaktar därvid de sökandes och medlemsstaternas önskemål.

5 – Information och samtycke

–  Sökande får omfattade information om sin omplaceringsmedlemsstat.

–  Sökande ger i princip sitt samtycke till att omplaceras till den medlemsstaten.

6 – Överföring

Överföring av de sökande till omplaceringsmedlemsstaten inom en månad.

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

UTTALANDE FRÅN EUROPAPARLAMENTET

Mot bakgrund av behovet att anta omedelbara åtgärder till stöd för medlemsstater som försätts i en nödsituation med en plötslig tillströmning av medborgare från tredjeländer har Europaparlamentet gått med på kommissionens förslag att använda artikel 78.3 i EUF-fördraget som rättslig grund för rådets beslut om fastställande av provisoriska åtgärder på området internationellt skydd till förmån för Italien och Grekland. Trots detta kan Europaparlamentet godta artikel 78.3 i EUF-fördraget som rättslig grund endast som en nödåtgärd, som ska följas av ett regelrätt lagförslag för att på ett strukturerat sätt hantera eventuella framtida nödsituationer. Parlamentet framhåller att den korrekta rättsliga grunden är artikel 78.2 i EUF-fördraget, som kräver det ordinarie lagstiftningsförfarandet för åtgärder för att fastställa vilken medlemsstat som ansvarar för prövningen av en ansökan om internationellt skydd, jämförd med artikel 80 andra meningen i EUF-fördraget i vars bestämmelser den solidaritetsprincip som uttrycks i artikel 80 första meningen förverkligas. Parlamentet understryker vidare att antagandet av beslutet inte på något som helst sätt påverkar de olika rättsliga grunder som är tillgängliga för medlagstiftaren i framtiden, särskilt med avseende på artikel 78 jämförd med artikel 80 i EUF-fördraget. Europaparlamentet uppmanar kommissionen med kraft att lägga fram ett lagförslag om ett permanent omplaceringssystem som grundas på artikel 78.2 och artikel 80 senast vid utgången av 2015, så som kommissionen tillkännagett i sin europeiska migrationsagenda. Europaparlamentet förbehåller sig rätten att utarbeta ett betänkande som avser lagstiftningsinitiativ om kommissionen inte lägger fram ett lagförslag inom angiven tid.


De urbana aspekterna i EU:s politik
PDF 364kWORD 327k
Europaparlamentets resolution av den 9 september 2015 om de urbana aspekterna i EU:s politik (2014/2213(INI))
P8_TA(2015)0307A8-0218/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt avdelning XVIII,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om särskilda bestämmelser för målet Investering för tillväxt och sysselsättning samt om upphävande av förordning (EG) nr 1080/2006(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 av den 17 december 2013 om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet Europeiskt territoriellt samarbete(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 juni 2011 om programmet för städer i Europa och dess framtid i sammanhållningspolitiken(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 februari 2008 En uppföljning av EU:s territoriella agenda och Leipzigstadgan: ett europeiskt handlingsprogram för fysisk planering och territoriell sammanhållning(5),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 juli 2014 De urbana aspekterna i EU:s politik – Huvudpunkterna i en EU-agenda för städer (COM(2014)0490),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 juni 2014 Programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit): lägesrapport och framtidsutsikter (COM(2014)0368),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 juli 2012 Smarta städer och samhällen – europeiskt innovationspartnerskap (C(2012)4701,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 oktober 1998 Hållbar stadsutveckling inom Europeiska unionen: ett handlingsprogram (COM(1998)0605),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 maj 1997 Mot ett program för städer inom Europeiska unionen (COM(1997)0197),

–  med beaktande av kommissionens sjätte rapport om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning: Investering för tillväxt och sysselsättning – Främjande av utveckling och god förvaltning i regioner och städer inom EU, juli 2014,

–  med beaktande av kommissionens rapport Morgondagens städer: investera i Europa, Bryssel, den 17–18 februari 2014,

–  med beaktande av kommissionens rapport Digital Futures – a journey into 2050 visions and policy challenges, cities, villages and communities, 2014,

–  med beaktande av kommissionens rapport Morgondagens städer: Utmaningar, visioner, vägar framåt, Bryssel oktober 2011,

–  med beaktande av ministrarnas förklaring om EU-agendan för städer, som antogs vid det informella mötet mellan EU:s ministrar med ansvar för territoriell sammanhållning och stadsutveckling den 10 juni 2015 i Riga,

–  med beaktande av rådets slutsatser som antogs i Bryssel den 19 november 2014 om den sjätte rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning: Investering för tillväxt och sysselsättning,

–  med beaktande av ordförandeskapets slutsatser som antogs vid det informella mötet mellan ministrarna med ansvar för sammanhållningspolitik den 24–25 april 2014 i Aten,

–  med beaktande av det polska ordförandeskapets slutsatser om den territoriella aspekten i EU:s politik och framtida sammanhållningspolitik, som antogs vid det informella mötet mellan ministrarna med ansvar för EU:s sammanhållningspolitik, territoriell utveckling och stadsutveckling den 24–25 november 2011 i Poznan,

–  med beaktande av EU:s territoriella agenda 2020, som antogs vid det informella ministermötet mellan ministrarna med ansvar för fysisk planering och territoriell utveckling den 19 maj 2011 i Gödöllő,

–  med beaktande av Toledoförklaringen, som antogs vid det informella ministerrådsmötet om stadsutveckling den 22 juni 2010 i Toledo,

–  med beaktande av Leipzigstadgan om hållbara europeiska städer, som antogs vid det informella ministerrådsmötet mellan ministrarna med ansvar för stadsutveckling den 24–25 maj 2007 i Leipzig,

–  med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 25 juni 2014 För en heltäckande strategi för EU:s städer,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 april 2015 De urbana aspekterna i EU:s politik – Huvudpunkterna i en EU-agenda för städer (COM(2014)0490),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0218/2015), och av följande skäl:

A.  År 2014 bodde hälften av världens befolkning(6) och 72 procent av Europas befolkning i stadsområden(7), och år 2050 kommer närmare 80 procent av jordens befolkning att vara bosatt i stadsområden(8).

B.  Funktionella stadsområden inom EU är en unik polycentrisk struktur kring stora, medelstora och små städer och stadsnära områden, vilket innebär att de sträcker sig längre än de traditionella administrativa gränserna och omfattar olika territorier som förenas genom sina ekonomiska, sociala, miljömässiga och demografiska utmaningar.

C.  Städer och större funktionella stadsområden, till exempel storstadsområden, har inte bara en viktig funktion i en deltagardemokrati, utan utgör även de ekonomiska grundpelarna och motorerna för sysselsättningen inom EU eftersom innovation och nya ekonomiska verksamheter ofta har sitt ursprung där. De är därför en betydande tillgång för EU i förbindelserna med andra delar av världen, men det är även främst i dessa områden som det är viktigt att ta itu med hindren för tillväxt och sysselsättning och problemen med social utestängning (till exempel lågutbildade ungdomar på arbetsmarknaden), bristande tillgänglighet och miljöförstöring.

D.  Städer, funktionella stadsområden och regioner står för större delen av EU:s energiförbrukning och växthusgasutsläpp. Å andra sidan spelar de en nyckelroll för att uppnå större effektivitet och självförsörjning av energi och för att utveckla nya initiativ (till exempel nya typer av ekonomisk verksamhet) som främjar rörlighet i städerna, konkurrenskraftiga miljövänliga transportsystem samt tillväxt, sysselsättning, social och territoriell sammanhållning, hälsa och säkerhet.

E.  Vissa städer där befolkningen åldras och minskar står inför problem på grund av omfattningen av de resurser och offentliga tjänster som de erbjuder, medan andra har en växande befolkning som ökar trycket på befintliga resurser och offentliga tjänster (till exempel utbildning) och förvärrar andra problem såsom arbetslöshet (bland ungdomar), social utestängning, trafikstockning, oplanerad stadsutbredning och föroreningar, vilket avsevärt ökar restiden och minskar livskvaliteten för många européer.

F.  Vissa av de största utmaningarna som städerna står inför i samband med ekonomisk och social utveckling, klimatförändringar, transporter och demografiska förändringar kan bara hanteras genom partnerskap mellan städerna och deras omgivande områden. De senaste årens utvidgning av sammanlänkande områden till följd av utveckling på framför allt transport- och kommunikationsområdet ökar behovet av utveckling av verktyg för att främja förbindelser.

G.  EU:s politiska initiativ har direkt eller indirekt inverkan på den hållbara utvecklingen i städer och stadspolitiken.

H.  Cirka 70 procent av EU:s politik och lagstiftning genomförs på lokal och regional nivå.

I.  Olika politiska initiativ och stödprogram på EU-nivå bör göras mer samstämmiga genom att den gemensamma strategiska ramen utnyttjas fullt ut (avdelning II kapitel I artikel 10 i förordning (EU) nr 1303/2013 – förordningen om gemensamma bestämmelser) och genom bättre politisk samordning bland och med berörda parter och förvaltningsnivåer, då en sektorsbaserad EU-politik kan leda till beslut och lagstiftning som inte nödvändigtvis gynnar funktionella stadsområden.

J.  År 1997 offentliggjorde kommissionen ett meddelande om en agenda för städer inom EU(9), men debatten om de europeiska städernas roll i EU:s politiska beslutsfattande pågår fortfarande.

K.  Tidigare stödde Europaparlamentet kommissionens förslag om att lägga fram en ”agenda för städer” som en ram för framtida stadspolitik på EU-nivå.

L.  Subsidiaritet, enligt definitionen i EUF-fördraget, samt flernivåstyre, grundat på samordnade åtgärder från EU, medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter, och partnerskapsprincipen är viktiga inslag för ett korrekt genomförande av all EU-politik, och de lokala och regionala myndigheternas resurser och befogenheter bör förstärkas på motsvarande sätt.

M.  Förordning (EU) nr 1301/2013 om Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) förstärker den urbana aspekten av de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESIF) genom att minst 5 procent av det finansiella stödet avsätts till integrerade åtgärder för hållbar stadsutveckling genom delegering av förvaltningsuppgifter till stadsmyndigheterna, särskilt genom att dessa åtminstone får större ansvar för uppgifter som handlar om att välja ut verksamhet, genom skapandet av verktyg såsom integrerade territoriella investeringar och lokalt ledd utveckling, genom inrättandet av en särskild budget för innovativa åtgärder i syfte att pröva nya lösningar för hållbar stadsutveckling, och genom inrättandet av ett nätverk för stadsutveckling.

N.  Enligt den partnerskapsprincip som fastställts i förordningen om gemensamma bestämmelser (förordning (EU) nr 1303/2013) och den europeiska uppförandekoden är medlemsstaterna skyldiga att se till att stadsmyndigheterna involveras på ett tidigt stadium i EU:s beslutsprocess.

De urbana aspekterna i EU:s politik

1.  Europaparlamentet anser att EU:s politik bör stödja och göra det möjligt för städer och funktionella stadsområden att uppnå sin fulla potential som motorer för ekonomisk tillväxt, sysselsättning, social delaktighet och hållbar utveckling. Parlamentet anser därför att städer och funktionella stadsområden bör få större plats i all politik på EU-nivå.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och, där så är lämpligt, medlemsstaterna att föreslå hur ett system för tidig varning kan införas, genom anpassning av befintliga verktyg och i enlighet med artikel 6 i protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, där regionala och lokala myndigheter ges möjlighet att ge akt på om subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna har beaktats, vilket medför involvering av regionala och lokala myndigheter på ett tidigt stadium i det politiska beslutsfattandet och möjliggör välgrundade strategier för territoriell utveckling och effektivare genomförande av framtida lagstiftning.

Mot en integrerad EU-agenda för städer

3.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att arbeta för en EU-agenda för städer. Parlamentet stöder inrättandet av en agenda som ska utgöra en enhetlig ram för EU-politik med en urban dimension och ska syfta till att förbättra hur lokala lösningar för städer kopplas till EU-utmaningar och tvärtom, hur sektorspolitik kopplas till olika förvaltningsnivåer, hur EU-finansiering riktas mot relevanta lokala utmaningar för städer och hur den territoriella inverkan av sektorspolitiken bedöms. Detta ramverk bör i synnerhet gynna utvecklingen av stadsbyggnads- och förvaltningslösningar som kan svara upp bättre mot utmaningarna och målsättningarna för en hållbar, ekonomisk och socialt inkluderande utveckling i städer och funktionella stadsområden i Europa.

4.  Europaparlamentet är medvetet om att även om EU saknar särskild behörighet när det gäller stadsutveckling påverkar många olika EU-initiativ städer och funktionella stadsområden direkt eller indirekt. Parlamentet anser därför att en välutvecklad och etablerad nationell och regional stadspolitik är en förutsättning för en EU-agenda för städer. Parlamentet anser att EU-agendan för städer bör utgöra en strategi för städer och funktionella stadsområden i EU som på lång sikt ska utvecklas till en stadspolitik på EU-nivå. Parlamentet betonar i detta hänseende att europeisk territoriell utveckling av städer bör bygga på väl avvägd territoriell organisation med en polycentrisk stadsstruktur i enlighet med EU:s territoriella agenda 2020.

5.  Europaparlamentet är övertygat om att EU-agendan för städer bör vara en gemensam satsning där kommissionen, medlemsstaterna, de lokala myndigheterna och andra berörda parter rationaliserar, samordnar och genomför EU:s stadspolitik genom en praktisk, integrerad och samordnad men samtidigt flexibel strategi, ”i och tillsammans med” städerna och de funktionella stadsområdena, med hänsyn till lokala territoriella särdrag och med respekt för varje medlemsstats institutionella struktur.

6.  Europaparlamentet anser att EU:s agenda för städer måste vara helt i linje med EU:s övergripande mål och strategi, särskilt Europa 2020-strategin och målen för den territoriella sammanhållningen. Administrativa gränser blir allt mindre relevanta när man ska ta sig an utmaningar som gäller decentraliserad utveckling. EU-agendan för städer bör därför vara inkluderande och ta full hänsyn till mångfalden av territoriella enheter inom EU och de gränsöverskridande förbindelserna och förbindelserna mellan land och stad, inbegripet de tjänster som funktionella stadsområden erbjuder för den omgivande landsbygden.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett meddelande där innehållet i den framtida EU-agendan för städer preciseras, baserat på regelverket för städer (”urban acquis”) och det omfattande samrådet med olika intressenter, däribland näringslivets och arbetsmarknadens organisationer samt det civila samhällets organisationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera EU-agendan för städer i sitt årliga arbetsprogram.

Införlivande av en integrerad, territoriell utvecklingsstrategi i EU:s beslutsfattande och lagstiftning

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa en mer platsbaserad integrerad territoriell strategi vid utformningen av nya politiska initiativ för stadsområden, för att säkerställa samstämmighet och för att städer och funktionella stadsområden ska kunna uppnå Europa 2020-målen om en smart och hållbar tillväxt för alla, bland annat genom att tillämpa en integrerad EU-strategi till stöd för smarta och hållbara projekt i europeiska städer och hjälpa till att främja social och ekonomisk utveckling.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt införa en territoriell konsekvensbedömning av den urbana aspekten för att säkerställa att alla relevanta EU-initiativ på regional och lokal nivå är praktiskt genomförbara och att vara lyhörd för synpunkter från decentraliserade förvaltningsnivåer när konsekvensbedömningar och ny politik utarbetas (”nedifrån-och-upp”-strategi), samt att se till att all relevant sektorsspecifik EU-politik på ett tillfredsställande sätt tar itu med de utmaningar som städer och funktionella stadsområden står inför. Parlamentet uppmanar kommissionen att koncentrera sådana territoriella konsekvensbedömningar till följande områden: balanserad territoriell utveckling, territoriell integration, förvaltningsaspekter, regleringsaspekter, lokala genomförandeaspekter och samstämmighet med andra politiska mål.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematisera och analysera alla tillgängliga data och gemensamma begreppsramar (regelverket för städer: ”urban acquis”) för att undvika dubbelinmatning och inkonsekvens och för en tydlig definition av integrerad hållbar stadsutveckling och därmed identifiering av EU:s gemensamma, enhetliga och öppna målsättningar på detta område.

11.  Europaparlamentet är övertygat om att tillräckliga uppgifter måste göras tillgängliga för att stadsområden ska kunna bedömas mer korrekt än enbart på grundval av BNP-indikatorn. Parlamentet anser därför att Eurostat bör tillhandahålla och sammanställa mer detaljerade lokala uppgifter och att arbetet med Urban Audit (kartläggningen av läget i städerna) och liknande undersökningar bör fortsätta. Parlamentet uppmanar även kommissionen att arbeta för att få fram instrument som kan mäta framgången för och inverkan av en integrerad agenda för städer på EU-nivå.

12.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att minska byråkratin i samband med genomförandet av nuvarande EU-lagstiftning på lokal nivå, och att se till att det i all framtida lagstiftning noga analyseras vilka konsekvenser genomförandet av den kan få på lokal nivå.

De urbana aspekterna i EU:s politiska instrument och finansiering

13.  Europaparlamentet påminner om att EU:s sammanhållningspolitik och dess finansiella instrument är bättre rustade att stödja komplexa integrerade territoriella strategier för funktionella stadsområden genom gemensam strategisk planering och gemensamma bestämmelser. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att fullt ut utnyttja de tillgängliga nya instrumenten såsom integrerade territoriella investeringar och lokalt ledd utveckling och nya flexibla operativa program (OP), för att framgångsrikt stödja genomförandet av integrerade stadsutvecklingsplaner. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och kommissionen att utarbeta en enhetlig uppsättning lämpliga indikatorer för att bättre bedöma den urbana dimensionen av de operationer och initiativ som genomförs med finansiering från de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

14.  Europaparlamentet betonar behovet av att i största möjliga utsträckning utnyttja de makroregionala strategiernas potential för att framgångsrikt genomföra en integrerad strategi för städer. Parlamentet uppmanar kommissionen att i tillräcklig utsträckning inkludera och integrera aspekter av EU-agendan för städer och att betona den urbana dimensionen inom EU:s makroregionala strategier som utgör en modell för planering och flernivåstyre.

15.  Europaparlamentet beklagar att företrädare för städer och stadsområden inte deltar mer i politikens utformning, trots de rättsligt bindande stadsrelaterade aspekterna i den nya sammanhållningspolitiken, särskilt avseende städernas involvering i programplaneringsfasen, och anser att detta kan förbättras genom att städer involveras på ett tidigt stadium i det politiska beslutsfattandet, till exempel genom samråd, utvärdering och utbyte av bästa praxis och erfarenheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att partnerskapsprincipen tillämpas (och även beakta den europeiska uppförandekoden för partnerskap (artikel 5.3 i förordningen om gemensamma bestämmelser (förordning (EU) nr 1303/2013)) vid genomförandet av EU-finansierade program och projekt, och anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt städernas och de funktionella stadsområdenas deltagande i programmens förberedelse, förvaltning och styrning, även på gränsöverskridande nivå.

16.  Europaparlamentet efterlyser större deltagande från städerna i programmen inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Parlamentet anser att lärdomarna från detta skulle kunna användas i en viktig politisk rekommendation om utvecklingen av sammanhållningspolitiken efter 2020. Parlamentet uppmanar i detta hänseende kommissionen att testa genomförandet av EU-agendan för städer inom utvalda tematiska områden som speglar utmaningarna för stadsområden (”pilotprojekt för städer”), särskilt genom att se till att EU:s olika politiska åtgärder samordnas på ett sektorsövergripande sätt och att befintliga överlappningar avskaffas samt genom att tillämpa modellen med flernivåstyre och utföra territoriella konsekvensbedömningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera till Europaparlamentet om framstegen och resultatet med detta arbete.

17.  Europaparlamentet efterlyser bättre samordning och integrering av EU:s investeringspolitiska åtgärder med potential att säkerställa hållbar, integrerad och socialt inkluderande stadsutveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut utnyttja regelverket för att skapa synergieffekter mellan Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), de EU-subventionerade programmen (såsom Life, Horisont 2020, Intelligent energi – Europa etc.) och sammanhållningsfonder samt offentliga (dvs. nationella) investeringar, privat kapital och privata finansiella instrument för att få största möjliga hävstångseffekt av investerade medel. Parlamentet understryker behovet av att garantera komplementaritet mellan alla investeringspolitiska åtgärder och förbättrade synergieffekter och att undvika dubbelfinansiering och överlappningar.

En ny modell för flernivåstyrning

18.  Europaparlamentet påminner om att dagens viktigaste ekonomiska, sociala och miljömässiga utmaningar överskrider traditionella administrativa gränser och om att den allt sämre överensstämmelsen mellan administrativa strukturer och territoriella strukturer (samarbete mellan städer och stadsnära områden, mellan stad och landsbygd etc.) kräver nya former av flexibel styrning för att den integrerade territoriella utvecklingen av funktionella områden ska gå framåt.

19.  Europaparlamentet anser att EU-agendan för städer bör bygga på en ny metod för flernivåstyre där den lokala nivån blir mer involverad i samtliga faser av beslutsprocessen, så att politiken kommer närmare verkligheten och bättre överensstämmer med och motsvarar de ständiga omvandlingarna i funktionella stadsområden. I denna process bör även Regionkommittén som företrädare för de regionala och lokala territoriella enheterna vara delaktig.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en ny modell av flernivåstyre som bygger på partnerskap och genuint samarbete bortom bara enkla samråd med intressenter genom att kombinera formella förvaltningsstrukturer med informella flexibla förvaltningsstrukturer som motsvarar det digitaliserade ”nätsamhällets” nya verkligheter och som är anpassad till de befintliga utmaningarnas omfattning. Modellen ska förbättra samarbetet på flera nivåer, både vertikalt och horisontellt, med statliga och icke-statliga aktörer på lokal, regional, nationell och europeisk nivå, och därmed föra förvaltningen närmare medborgarna och öka den demokratiska legitimiteten för det europeiska projektet. Parlamentet rekommenderar att en denna unika skräddarsydda modell efter att ha godkänts av parterna och efter samråd med alla berörda intressenter görs till arbetsmetod för den framtida EU-agendan för städer.

Kunskapshantering och informationsdelning

21.  Europaparlamentet anser att urbana plattformar och nätverk (som Urbact-programmet för stadsutveckling) och andra program för kunskapsutbyte mellan städer (såsom Civitas, borgmästaravtalet, Mayors Adapt, initiativet smarta städer och samhällen, referensramen för hållbara städer och ManagEnergy) ger en utmärkt möjlighet till lokala, regionala och gränsöverskridande aktörers delaktighet i stadsutveckling och kunskapsutbyte mellan aktörer. Parlamentet uppmanar kommissionen att konsolidera och säkerställa en bättre samordning mellan dessa plattformar för att lokala aktörer ska förstå dem bättre och använda sig av dem mera effektivt.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i största möjliga mån utnyttja det kunskapsutbyte och den kapacitetsuppbyggnad som EU-finansierade projekt och annan nätverksverksamhet mellan städer erbjuder. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att utveckla mekanismer för ett effektivare utbyte mellan kommissionens avdelningar av projektresultat och se till att resultaten används inom utvecklingen av både nationell politik och EU-politik.

23.  Europaparlamentet anser att databasen Urban Audit måste uppdateras och förbättras för att man ska kunna utarbeta en mer anpassad politik. Parlamentet uppmuntrar Eurostat och kommissionen att tillhandahålla och sammanställa mer detaljerade data som insamlas där politik genomförs – i många fall på lokal nivå. Parlamentet betonar att insamlandet av flödesdata – som mäter förhållanden mellan städer och deras omgivande områden samt inom funktionella stadsområden – också blir allt viktigare för att förbättra förståelsen av dessa komplexa funktionella områden, och uppmanar därför kommissionen att samla in och analysera sådana data att använda som evidens för utformningen av politiken.

Genomförandet av den framtida EU-agendan för städer

24.  Europaparlamentet anser att EU-agendan för städer för att kunna bli ett effektivt redskap måste ha en gemensam begreppsram som uppdateras fortlöpande med tematisk inriktning på ett begränsat antal utmaningar inom det större sammanhang som utgörs av Europa 2020-strategins mål om smart och hållbar tillväxt för alla.

25.  Europaparlamentet är övertygat om att dessa utmaningar måste uppfylla följande kriterier: 1) Vara förenliga med den gemensamma begreppsramen. 2) Vara större urbana utmaningar med betydande inverkan på städer och funktionella stadsområden i medlemsstater. 3) Inte kunna lösas av medlemsstater ensidigt. 4) En EU-strategi ska ha ett tydligt mervärde. Parlamentet uppmanar kommissionen att börja kartlägga sådana utmaningar, men också att identifiera kvarstående flaskhalsar, politiska inkonsekvenser och kapacitets- och kunskapsluckor, i nära samarbete med alla relevanta intressenter, särskilt på lokal nivå.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att en sektorsöverskridande samordning av stadspolitiken i större omfattning säkerställs på alla förvaltningsnivåer för ett bättre införlivande av integrerad stadsutveckling. Parlamentet uppmanar GD Regional- och stadspolitik som ansvarar för EU:s stadspolitik att i nära samarbete med kommissionens avdelningsöverskridande grupp för stadsutveckling driva denna process och se till att den urbana aspekten beaktas i alla relevanta nya initiativ. Parlamentet uppmanar kommissionens ordförande att utnämna ett politiskt ledarskap inom kommissionskollegiet som ska ge strategisk vägledning för agendan för städer och årligen rapportera till parlamentet om agendan för städer.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utse en särskild EU-samordnare för urbana frågor, baserad på befintliga tjänsteavdelningar eller organ inom kommissionen, som ska övervaka och utvärdera det praktiska genomförandet av sådan samordning såväl horisontellt (involvering av alla relevanta politiska sektorer) som vertikalt (involvering av alla förvaltningsnivåer). Parlamentet anser att den särskilda EU-samordnaren för urbana frågor, med hjälp av kommissionens avdelningsöverskridande grupp för stadsutveckling, ska inrätta en gemensam kontaktpunkt för stadspolitik inom kommissionen och se till att uppgifter om stadspolitik samlas in, hanteras och sprids på ett korrekt sätt inom och mellan kommissionens avdelningar och tillsammans med olika intressenter för att upprätta ett system för ökad medvetenhet och tidig varning samt involvering på ett tidigt stadium av lokala och regionala myndigheter i politiska processer som inverkar på städer och funktionella stadsområden.

28.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att med hjälp av befintliga strukturer, exempelvis som en del av ”pilotprojektet för städer”, utveckla gemensamma kontaktpunkter i medlemsstaterna för information om den urbana dimensionen av EU:s politik, i syfte att ge ingående information särskilt om olika EU-initiativ, riktlinjer och finansieringsmöjligheter i samband med stadsutveckling.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet hålla urbana toppmöten med utgångspunkt i forumet ”Morgondagens städer” genom att samla intressenter från alla förvaltningsnivåer och från olika sektorer. Parlamentet anser att sådana toppmöten kan erbjuda städer en verklighet möjlighet att medverka i en konstruktiv dialog med beslutsfattare inom de relevanta politikområdena och bidra till att utvärdera konsekvenserna av EU:s politik för städer och funktionella stadsområden och förorter och hur den kan införlivas i kommande initiativ på bästa sätt.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med bindande verkan göra städerna och funktionella stadsområden fullt delaktiga i strategisk politikutveckling och programplanering (som nationella reformprogram, partnerskapsavtal och operativa program). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka erfarenhetsutbytet om nationella program för stadsutveckling som gör att städer kan uppnå Europa 2020-målen, genom att anordna regelbundna informella ministerrådsmöten mellan ministrarna med ansvar för stadsutveckling.

Den yttre dimensionen av EU-agendan för städer

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att till fullo beakta de pågående förberedelserna för Habitat III-agendan och att säkerställa att den framtida EU-agendan för städer är fullt förenlig och samordnad med målen för denna globala agenda för städer. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortlöpande hålla parlamentet underrättat om den yttre dimensionen av EU-agendan för städer och anser att den kan bli EU:s bidrag till den internationella debatten om Förenta nationernas nya agenda för städer och Habitat III-konferensen om bostäder och hållbar stadsutveckling år 2016.

32.  Europaparlamentet anser att EU och medlemsstaterna bör engagera sig på ett tydligt, samstämmigt och öppet sätt, i samråd med och med medverkan av lokala och regionala myndigheter, i Internationella standardiseringsorganisationens (ISO) utarbetande av nya standarder för hållbar stadsutveckling, med hänsyn till arbetet med FN:s universella riktlinjer för stadsplanering och territoriell planering. Parlamentet betonar att de nya ISO-standarderna bör ses som ett stöd och inte som ett normativt verktyg.

o
o   o

33.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 289.
(3) EUT L 347, 20.12.2013, s. 259.
(4) EUT C 390 E, 18.12.2012, s. 10.
(5) EUT C 184 E, 6.8.2009, s. 95.
(6) Parag Khanna, Beyond City Limits, Foreign Policy, den 6 augusti 2010.
(7) Eurostat - City Statistics, 2014.
(8) The Vertical Farm, www.verticalfarm.com.
(9) Kommissionens meddelande av den 6 maj 1997 om ett program för städer inom Europeiska unionen (COM(1997)0197).


Investering för tillväxt och sysselsättning: att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i unionen
PDF 388kWORD 352k
Europaparlamentets resolution av den 9 september 2015 om investering för tillväxt och sysselsättning: att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i unionen (2014/2245(INI))
P8_TA(2015)0308A8-0173/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens sjätte lägesrapport om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning Investering för tillväxt och sysselsättning: främjande av utveckling och god förvaltning i regioner och städer inom EU av den 23 juli 2014 (nedan kallad den sjätte sammanhållningsrapporten),

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 4, 162, 174–178 och 349,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (nedan kallad förordningen om gemensamma bestämmelser)(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om särskilda bestämmelser för målet Investering för tillväxt och sysselsättning samt om upphävande av förordning (EG) nr 1080/2006(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska socialfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1081/2006(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 av den 17 december 2013 om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet Europeiskt territoriellt samarbete(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1302/2013 av den 17 december 2013 om ändring av förordning (EG) nr 1082/2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) för att förtydliga, förenkla och förbättra bildandet av sådana grupperingar och deras funktion(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1300/2013 av den 17 december 2013 om Sammanhållningsfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1084/2006(6),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(8),

–  med beaktande av EU:s territoriella agenda för 2020: På väg mot ett inkluderande, smart och hållbart Europa med olika regioner, som antogs under det informella ministermötet för ministrar med ansvar för markanvändningsplanering och regional utveckling den 19 maj 2011 i Gödöllő, Ungern,

–  med beaktande av kommissionens åttonde lägesrapport om den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen Krisens regionala och urbana dimensioner av den 26 juni 2013,

–  med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2014 om smart specialisering: Expertnätverk för en sund sammanhållningspolitik(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2014 om EU-ländernas beredskap för att snabbt och effektivt inleda den nya programplaneringsperioden för sammanhållningspolitiken(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 februari 2014 om kommissionens sjunde och åttonde framstegsrapporter om EU:s sammanhållningspolitik och strategirapporten 2013 om genomförandet av programmen 2007–2013(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 februari 2014 om att optimera de yttersta randområdenas potential genom att skapa synergieffekter mellan EU:s strukturfonder och andra EU-program(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 november 2014 om förseningar i starten för sammanhållningspolitiken 2014–2020(13),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 19 oktober 2011 En ram för nästa generations innovativa finansiella instrument – EU:s plattformar för eget kapital och lån (COM(2011)0662),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 26 november 2014 En investeringsplan för Europa (COM(2014)0903),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 13 januari 2015 Att på bästa sätt utnyttja flexibiliteten inom stabilitets- och tillväxtpaktens befintliga regler (COM(2015)0012),

–  med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport Finansieringsinstrument för små och medelstora företag som medfinansieras av Europeiska regionala utvecklingsfonden (Särskild rapport nr 2/2012),

–  med beaktande av rådets slutsatser om den sjätte lägesrapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning Investering för tillväxt och sysselsättning, som antogs av rådet (allmänna frågor – sammanhållningspolitik) den 19 november 2014,

–  med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 3 december 2014 över den sjätte lägesrapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning(14),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 21 januari 2015 över meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén Sjätte lägesrapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning Investering för tillväxt och sysselsättning(15),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 mars 2015 om resultattavlan för rättskipningen i EU (COM(2015)0116),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 januari 2015 om förslag till ändringsbudget nr 2 till 2015 års allmänna budget (COM(2015)0016),

–  med beaktande av årsrapporten för 2013 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen – kampen mot bedrägerier,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandena från budgetutskottet, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för kultur och utbildning och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0173/2015), och av följande skäl:

A.  Att EU:s sammanhållningspolitik spelar en avgörande roll för att minska regionala skillnader, främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning mellan medlemsstaternas regioner och öka sysselsättningen är ett obestridligt faktum. Sammanhållningspolitiken är den främsta EU-omfattande politiken för investeringar i den reala ekonomin och ett beprövat instrument för tillväxt och sysselsättning i EU med en budget på över 350 miljarder euro fram till 2020. Under den ekonomiska krisen har sammanhållningspolitiken varit det huvudsakliga verktyget för att bibehålla investeringsnivån i flera medlemsstater och i vissa medlemsstater är sammanhållningspolitiken den främsta källan till offentliga investeringar. Sammanhållningspolitikens konkreta och synliga resultat har bekräftats av flera olika utvärderingsmetoder.

B.  Enligt de senaste siffrorna för 2013 är 5,1 % av arbetskraften i unionen långtidsarbetslös, vilket är mer än någonsin tidigare. Långtidsarbetslösheten har avgörande konsekvenser för enskilda personer under hela livet och kan bli strukturell, i synnerhet i avlägsna regioner.

C.  Den senaste tiden har de offentliga investeringarna i unionen sjunkit med 15 % i reala tal, och många regioner, i synnerhet de som ställs inför demografiska utmaningar, har inte kunna bidra tillräckligt till Europa 2020-målen, i synnerhet inte målet om en sysselsättning på 75 % till 2020, målet om att minska fattigdomen med 20 miljoner människor samt målet om att minska antalet elever som lämnar skolan i förtid.

D.  Det är en rimlig utveckling att målen för sammanhållningspolitiken har förändrats med tiden för att möta unionens nya problem och utmaningar och att politiken i sig alltmer har närmat sig EU:s övergripande politiska agenda. Dock bör sammanhållningspolitikens ursprungliga funktion, att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen, i synnerhet i mindre utvecklade och minst gynnade regioner, förstärkas. Sammanhållningspolitiken bör inte ses enbart som ett instrument för att uppnå målen för Europa 2020-strategin och andra strategier för EU:s utveckling, utan även som en investeringspolitik i territorierna.

E.  Enligt den sjätte sammanhållningsrapporten har den ekonomiska krisen haft en negativ inverkan på den långsiktiga utvecklingen mot minskade regionala skillnader, och även om det finns vissa positiva tendenser är skillnader av olika slag mellan regionerna fortfarande mycket stora i början av den nya programperioden.

F.  Genom tematisk koncentration inriktas resurserna på ett begränsat antal strategiska mål som har potential att öka tillväxten, sysselsättningen och den sociala integrationen, samt bidra till förbättringar av miljön och klimatförändringarna.

G.  Det går inte att uppnå tillväxt och regional ekonomisk konvergens utan god förvaltning. Det krävs ett större engagemang från alla parter på nationell, regional och lokal nivå i överensstämmelse med principerna om förvaltning på flera nivåer samt med deltagande av arbetsmarknadens parter och civilsamhällets organisationer.

H.  Partnerskapsavtalen och de operativa programmen är strategiska redskap för att vägleda investeringarna i medlemsstater och regioner och föreskrivs i artiklarna 14, 16 och 29 i förordningen om gemensamma bestämmelser, tillsammans med en tidsplan för inlämnandet och antagandet av dem. Enligt denna tidsplan skulle partnerskapsavtalen ha antagits senast före utgången av augusti 2014 och de operativa programmen senast före utgången av januari 2015.

I.  Under det informella rådssammanträdet i Gödöllő i Ungern 2011 uppmanades de successiva rådsordförandeskapen för 2015 och 2016 att utvärdera och besluta om huruvida EU:s territoriella agenda 2020 bör ses över, med beaktande av hur den fungerar i praktiken, och sedan förestå en sådan eventuell översyn.

J.  Enligt artikel 175 i EUF-fördraget ska medlemsstaterna bedriva och samordna sin ekonomiska politik i syfte att uppnå målen om en harmonisk utveckling och en starkare ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, och den nya inversteringsplanen för Europa ska därför även bidra till uppnåendet av dessa mål.

Resultat och utmaningar för sammanhållningspolitiken mot bakgrund av den ekonomiska krisen (programperioden 2007–2013)

1.  Europaparlamentet betonar att sammanhållningspolitiken är Europeiska unionens viktigaste instrument för att minska de ekonomiska, sociala och territoriella skillnaderna mellan de europeiska regionerna, stärka deras konkurrenskraft, motverka klimatförändringarna och energiberoendet och samtidigt bidra till uppnåendet av Europa 2020-strategins mål. Parlamentet betonar att de sammanhållningspolitiska investeringarna, trots svårigheter i några medlemsstater och regioner att samfinansiera dem, har dämpat den ekonomiska krisens negativa effekter på ett betydande sätt och skapat stabilitet i regionerna genom att säkerställa ett stabilt finansiellt flöde när de nationella och regionala offentliga och privata investeringarna har minskat kraftigt. Det sammanhållningspolitiska stödet motsvarade 21 procent av de offentliga investeringarna inom EU som helhet och 57 procent i sammanhållningsländerna sammantaget.

2.  Europaparlamentet betonar att sammanhållningspolitiken har bevisat att den snabbt kan åstadkomma flexibla lösningar för att ta itu med medlemsstaternas och regionernas brist på investeringar, till exempel genom att minska den nationella medfinansieringen och erbjuda ytterligare förskottsbetalningar samt fördela om 13 procent av det totala anslaget (45 miljarder euro) till stöd för den ekonomiska verksamheten och sysselsättningen, med direkta effekter. Det är därför mycket viktigt att genomföra en genomgripande och djupgående halvtidsöversyn som gör det möjligt att ändra målen och medfinansieringssatserna om de socioekonomiska förhållandena i medlemsstaterna eller i vissa av deras regioner förändras.

3.  Europaparlamentet betonar att fördraget om Europeiska unionen innehåller målet att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt solidaritet mellan medlemsstaterna (artikel 3 i EU-fördraget).

4.  Europaparlamentet välkomnar den nyligen genomförda reformen av sammanhållningspolitiken som syftar till att lösa dessa problem och som bygger på en enhetlig strategisk ram för 2014–2020, med tydliga mål och incitament för alla de operativa programmen. Parlamentet uppmanar samtliga aktörer, särskilt de viktigaste myndigheterna, att säkerställa ett effektivt genomförande av den nya rättsliga ramen för sammanhållningspolitiken genom ett starkt fokus på bättre resultat. Parlamentet uppmanar samtliga berörda aktörer att fastställa ett väl fungerande flernivåstyre och samordningsmekanismer för att säkerställa enhetlighet mellan programmen och stöd till Europa 2020-strategin och de landspecifika rekommendationerna.

5.  Europaparlamentet betonar att en miljö som är både finanspolitiskt och ekonomiskt stabil och administrativt och institutionellt effektiv är en förutsättning för en effektiv sammanhållningspolitik, men inte får inverka på möjligheten att uppnå dess mål och syften. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om att det innehållande av betalningar som föreskrivs i artikel 23 i förordningen om gemensamma bestämmelser kan undergräva nationella, regionala och lokala myndigheters möjligheter att effektivt planera för och genomföra de europeiska struktur- och investeringsfonderna under perioden 2014–2020. Parlamentet understryker att uppfyllandet av målen för både sammanhållningspolitiken och Europa 2020-strategin förutsätter att politiken i hög grad anpassas till sektorspolitiken och att synergieffekter uppnås tillsammans med andra europeiska investeringsprogram. Parlamentet erinrar emellertid om att all ekonomisk politik enligt artikel 175 i EUF-fördraget ska eftersträva målen om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

6.  Europaparlamentet understryker att det är mycket viktigt att förbättra medlemsstaternas administrativa kapacitet för programplanering, genomförande och utvärdering för att sammanhållningspolitiken ska få snabba och positiva resultat.

7.  Europaparlamentet påpekar att trots att sammanhållningspolitiken har dämpat effekterna av krisen är de regionala skillnaderna fortfarande stora och det sammanhållningspolitiska målet att minska ekonomiska, sociala och territoriella skillnader samt att ge särskilt stöd till mindre utvecklade regioner har ännu inte uppnåtts överallt.

8.  Europaparlamentet påpekar att trots krisen och trots den hårda pressen på lokala finanser har lokala och regionala myndigheter fortsatt att tillgodose medborgarnas efterfrågan på mer tillgängliga offentliga tjänster av högre kvalitet.

9.  Europaparlamentet understryker vikten av att Europa återindustrialiseras för att säkerställa att industriproduktionen senast 2020 utgör minst 20 % av medlemsstaternas BNP. Parlamentet erinrar därför om att det är mycket viktigt att man proaktivt stöder och stärker principerna för konkurrenskraft, hållbarhet och rättssäkerhet i syfte att främja sysselsättning och tillväxt inom EU.

Svårigheter kopplade till genomförandet och betalningarna

10.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över de avsevärda strukturella förseningarna i starten av sammanhållningspolitikens programperioder, som är ett resultat av det sena antagandet av de operativa programmen, inbegripet genom förfarandet för överföring av anslag. Parlamentet noterar att denna försening skulle kunna öka pressen på betalningsbemyndigandena, särskilt under 2017 och 2018, och därmed förstärka oron över den beklagliga eftersläpningen i betalningarna för perioden 2007–2013, som uppgår till cirka 25 miljarder euro. Parlamentet noterar att även om situationen för sammanhållningspolitiken, sett ur ett större perspektiv, är bättre än för landsbygdsutvecklingen eller för fisket, är det ändå oroande att så många program ännu inte har antagits i flera medlemsstater. Parlamentet understryker att dessa förseningar skulle kunna undergräva EU-budgetens och sammanhållningspolitikens trovärdighet, effektivitet och hållbarhet och gör det svårt för de nationella, regionala och lokala myndigheterna att avsluta genomförandet för perioden 2007–2013 och att effektivt planera för och genomföra de europeiska struktur- och investeringsfonderna för perioden 2014–2020. Parlamentet välkomnar medlemsstaternas och kommissionens ansträngningar på detta område, men uppmanar dock kommissionen att göra sitt yttersta för att se till att alla återstående operativa program antas utan vidare dröjsmål, eftersom den revidering av den fleråriga budgetramen som krävs för att använda outnyttjade medel från 2014 redan har godkänts av parlamentet, tillsammans med det åtföljande förslaget till ändringsbudget.

11.  Europaparlamentet påminner om att problemet med ihållande betalningseftersläpningar drabbar sammanhållningspolitiken i högre grad än alla andra EU-politikområden, med utestående fordringar till ett värde av 24,8 miljarder euro i slutet av 2014 för Europeiska socialfondens, Europeiska regionala utvecklingsfondens och Sammanhållningsfondens program för 2007–2013, dvs. en ökning med 5,6 % jämfört med 2013. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att använda alla tillgängliga medel för att täcka dessa utestående fordringar. Parlamentet understryker att denna situation först och främst drabbar sammanhållningspolitikens minsta och mest sårbara stödmottagare, såsom små och medelstora företag, icke-statliga organisationer och sammanslutningar, eftersom de har begränsad kapacitet att förfinansiera utgifter.

12.  Europaparlamentet ser positivt på att rådet, kommissionen och parlamentet har nått en överenskommelse om att till årets slut sänka nivån av utestående fordringar, särskilt inom sammanhållningspolitiken, till dess strukturella nivå under den nuvarande fleråriga budgetramen, enligt vad som fastställdes i det gemensamma uttalandet som åtföljde 2015 års budgetöverenskommelse, och tar del av kommissionens rapport Elements of a payment plan to bring the EU budget back onto a sustainable track, som parlamentet tog emot den 23 mars 2015. Parlamentet påminner kommissionen om dess åtagande att lägga fram en betalningsplan så fort som möjligt, och åtminstone före framläggandet av förslaget till budget för 2016. Parlamentet påminner dessutom alla institutioner om deras åtagande att komma överens om och genomföra en sådan plan under 2015 och senast vid halvtidsöversynen av den nuvarande fleråriga budgetramen.

13.  Europaparlamentet understryker att den föreslagna revideringen av taken(16) i den fleråriga budgetramen, som innebär att 11,2 miljarder euro i åtaganden under rubrik 1b överförs i enlighet med artikel 19.2 i förordningen om den fleråriga budgetramen, och att 8,5 miljarder euro i åtaganden överförs(17) från 2014 till 2015 i enlighet med artikel 13.2 a i budgetförordningen, innebär att betalningsbemyndigandena under rubrik 1b inte behöver ställas in. Ingen av dessa åtgärder kommer emellertid riktigt till rätta med det underliggande problemet med förseningarna i programplaneringen eller ändrar på det faktum att ständiga förseningar av genomförandet och systematiskt försenade utbetalningar kan innebära allvarliga problem för de slutliga stödmottagarna.

14.  Europaparlamentet understryker att ovannämnda eftersläpning under rubrik1b i EU:s budget i själva verket är det mest akuta hotet mot genomförandet av sammanhållningspolitiken, både under den förra perioden och eventuellt också under den nuvarande programperioden för 2014–2020. Parlamentet påminner om att denna eftersläpning får kännbara, och ibland till och med extrema, konsekvenser för sammanhållningspolitikens aktörer på plats. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ta fram en färdplan med en tydlig tidsplan för konkreta och metodiska politiska åtgärder, med stöd av särskilda budgetmedel, för att minska och på sikt eliminera eftersläpningarna. Parlamentet hoppas att rådet äntligen ska inse att situationen är ohållbar och vara berett att aktivt medverka till en varaktig lösning av problemet. Parlamentet är tydligt i sin uppfattning att målet med dessa åtgärder främst bör vara att göra minskningarna i eftersläpningarna kännbara år 2015.

15.  Europaparlamentet betonar att det är av yttersta vikt att börja genomföra de operativa programmen så snart de antagits för att optimera resultaten från investeringarna, främja sysselsättningen, öka produktionstillväxten och bidra till unionens klimat- och energimål, och att kommissionen och medlemsstaterna bör göra sitt yttersta för att skynda på antagandet, utan att det påverkar kvaliteten. Parlamentet kräver att kommissionen samtidigt som den fortsätter att fokusera på behovet att bekämpa bedrägerier, även undersöker vilka möjligheter som finns att förenkla sina interna förfaranden för att påskynda arbetet på grundval av de två tänkbara scenarierna för antagande av operativa program – detta för att undvika ytterligare förseningar i starten av genomförandet.

16.  Mot bakgrund av ovanstående uppmanar Europaparlamentet kommissionen att presentera de åtgärder den tänker vidta för parlamentet, i syfte att snarast möjligt underlätta genomförandet av de operativa programmen, i synnerhet för att undvika återtagande av medel 2017, tillsammans med den tidsplanen, att redogöra för vilka konsekvenser de försenade betalningarna får för starten av genomförandet av de nya operativa programmen och att föreslå lösningar så att skadorna kan minimeras. Parlamentet begär vidare att kommissionen i sin rapport om resultatet av de förhandlingar som anges i artikel 16.3 i förordningen om gemensamma bestämmelser analyserar vilka konsekvenser den försenade starten för sammanhållningspolitiken 2014–2020 kan få för tillväxten och sysselsättningen och att den lämnar rekommendationer på grundval av de lärdomar som dragits.

17.  Europaparlamentet anser att den fleråriga budgetramen för 2014–2020, som den ser ut enligt kommissionens förslag till ändring av förordningen om den fleråriga budgetramen där icke anslagna medel från 2014 överförs till 2015, kraftigt ökar risken för att anslag dras tillbaka 2018 för program som inte godkänts 2014 och därmed inte främjar fullständigt utnyttjande av resurserna och effektivt stöd till EU:s investeringar till förmån för tillväxt och sysselsättning. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samband med utarbetandet av den strategiska rapport som ska sammanställas 2017 enligt artikel 53 i förordningen om gemensamma bestämmelser, i god tid föreslå lämpliga åtgärder, inbegripet lagstiftningsåtgärder, för att undvika risken för tillbakadragande av medel.

18.  Europaparlamentet är oroat över den låga absorptionen av medel under programperioden 2007–2013 i vissa medlemsstater och uppmanar dem att ta itu med de bakomliggande orsakerna för att undvika att samma problem uppstår igen under nästa period. Parlamentet understryker att administrativ kapacitet är avgörande för ett effektivt och ändamålsenligt genomförande av sammanhållningspolitiken. Parlamentet betonar att en instabil statsförvaltning i kombination med dålig politisk samordning kan undergräva ett framgångsrikt genomförande av struktur- och investeringsfonderna och äventyra en effektiv förvaltning i stort.

19.  Europaparlamentet föreslår att föreskrifter rörande programplaneringen införs separat och före budgetförslag inför nästa programperiod, för att på så sätt skilja debatten om innehållet från debatten om pengarna, och för att det ska finnas tillräckligt med tid för en noggrann utformning av programmen. Parlamentet framhåller att trots att föreskrifterna är mycket utförliga är detta ingen fullständig garanti för medlemsstaterna och regionerna, och de kan tolkas på olika sätt. Det finns fortfarande utrymme för förenklingar av föreskrifterna.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant utvärdera de fall där finansiella korrigeringar eller innehållande av betalningar ska tillämpas, med hänsyn till eventuella följder för sysselsättning och tillväxt.

Sammanhållningspolitiken – kärnan för smarta och hållbara investeringar för alla 2014–2020

21.  Europaparlamentet påminner om sammanhållningspolitikens ursprungliga syfte, att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och att minska regionala skillnader, samt att ge särskilt stöd till mindre utvecklade regioner. Parlamentet understryker att politiken till sin natur och i sin ursprungliga utformning, i enlighet med fördraget, på ett naturligt sätt bidrar till uppnåendet av EU:s mål, särskilt målen för smart och hållbar tillväxt för alla inom Europa 2020-strategin samt av det grundläggande målet i fördraget att stärka den territoriella sammanhållningen.

22.  Europaparlamentet välkomnar den nya europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) och dess hävstångspotential. Parlamentet understryker att Efsis huvudmål bör vara ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och att fonden därför bör gynna alla EU:s regioner. Parlamentet framhåller behovet av att säkerställa additionalitet från Efsi-medeln och komplementaritet och synergier mellan Efsi och de europeiska struktur- och investeringsfonderna, samtidigt som de två hålls ekonomiskt åtskilda från varandra, och uppmanar samtidigt de berörda parterna att bygga vidare på erfarenheterna från genomförandet av den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa 2008, särskilt när det gäller smarta investeringar.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa ökad samordning och konsekvens inom EU:s investerings- och utvecklingspolitik, och i synnerhet vad beträffar sammanhållningspolitiken, samt inom de europeiska struktur- och investeringsfonderna och andra EU-fonder och de nationella och regionala finansieringsinstrumenten, för att säkerställa komplementaritet och ökade synergier, undvika överlappningar och dubbelt stöd och garantera ett högt europeiskt mervärde för EU:s fonder. Parlamentet uppmanar kommissionen att rapportera om synergieffekterna i de kommande sammanhållningsrapporterna. Parlamentet anser att man vid genomförandet av detta nya EU-instrument bör dra lärdom av erfarenheterna från de tre gemensamma initiativen Jeremie, Jessica och Jasmine, som möjliggjorde en ökning av tilldelningen av strukturfonder från 1,2 miljarder euro 2000–2006 till 8,4 miljarder euro 2007–2012. Parlamentet efterfrågar en utförlig analys genomförd i samråd med Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska investeringsfonden.

24.  Europaparlamentet understryker att lagstiftningen för sammanhållningspolitiken föreskriver utökad användning av finansieringsinstrument i syfte att fördubbla deras bidrag till omkring 25–30 miljarder euro 2014–2020, genom att deras tematiska område utvidgas och medlemsstaterna och regionerna ges större flexibilitet. Parlamentet framhåller finansieringsinstrumentens roll när det gäller att locka till ytterligare offentliga och privata saminvesteringar för att åtgärda marknadsmisslyckanden i enlighet med Europa 2020-strategin och sammanhållningspolitiska prioriteringar. Parlamentet stöder särskilt initiativet för små och medelstora företag, som är ett riskdelningsinstrument, och uppmanar kommissionen att göra sitt yttersta för att underlätta tillgången till finansieringsinstrumenten och göra dem attraktiva för medlemsstaterna och regionerna och därigenom säkerställa att fördubblingen av bidragen till finansieringsinstrumenten uppnås av egen kraft och att de berörda aktörerna gör detta mål till sitt eget. Parlamentet understryker vikten av insyn, redovisningsskyldighet och granskning när det gäller finansieringsinstrument som involverar EU-medel.

25.  Europaparlamentet understryker dock att Europeiska fonden för strategiska investeringar inte får undergräva sammanhållningspolitikens strategiska enhetlighet och långsiktiga programplanering. En omfördelning av strukturfonderna skulle vara kontraproduktiv och kan därför inte godtas eftersom det skulle äventyra både fondernas effektivitet och regionernas utveckling. Parlamentet påpekar att fördelningen av anslagen till medlemsstaterna under rubrik 1b i den fleråriga budgetramen för 2014–2020 inte kan ändras av hänsyn till Europeiska fonden för strategiska investeringar. Ersättandet av bidrag med lån, eget kapital eller garantier bör ske med viss försiktighet och med hänsyn tagen till regionala skillnader, samt till skillnader i praxis och erfarenheter när det gäller utnyttjandet av finansieringsinstrument mellan regionerna. Parlamentet påpekar att de regioner som är i störst behov av åtgärder som stimulerar investeringar ofta har låg förvaltnings- och absorptionsförmåga.

26.  Europaparlamentet varnar för att den flexibilitet som tillåts i valet av projekt inom Efsi riskerar att undergräva den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen genom att kanalisera investeringarna till mer utvecklade medlemsstater. Parlamentet ber kommissionen noggrant övervaka förhållandet mellan Efsi och de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

Sammanhållningspolitikens ändamålsenlighet, effektivitet och resultatinriktning för 2014–2020

27.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av åtgärder som syftar till att göra sammanhållningspolitiken mer ändamålsenlig, okomplicerad, effektiv och resultatinriktad och som flyttar tonvikten från kriterierna för absorption av medel till utgifternas kvalitet och till de medfinansierade insatsernas betydande mervärde. Parlamentet föreslår att förslag till tekniska justeringar av de berörda föreskrifterna om de europeiska struktur- och investeringsfonderna ska läggas fram i detta syfte.

28.  Europaparlamentet välkomnar att man har koncentrerat resurserna tematiskt till stöd för investeringar i smart och hållbar tillväxt för alla i syfte att skapa tillväxt och sysselsättning, ta itu med klimatförändringarna och energiberoendet samt minska fattigdom och social utestängning, och att det finns en mer utpräglad fokus på resultat och mätbarhet i programmen för 2014–2020, vilket bör bidra till en mer effektiv och ändamålsenlig sammanhållningspolitik. Parlamentet vidhåller samtidigt sitt krav på ökad flexibilitet för regionerna med hänsyn till lokala och regionala särdrag, i synnerhet med tanke på den allvarliga krisen, för att minska utvecklingsskillnaderna mellan de olika regionerna i EU. Parlamentet efterlyser ett verkligt integrerat och territoriellt tillvägagångssätt och vill att man riktar in sig på de program och projekt som tar itu med behoven på plats.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se till att nationella reformprogram och operativa program medverkar till målet att på ett adekvat sätt genomföra de landspecifika rekommendationerna och följa förfarandena för ekonomisk styrning, för att på så sätt begränsa risken för tidig omprogrammering.

30.  Europaparlamentet lyfter i detta sammanhang fram sitt ansvar att vara helt involverat och att kontrollera och granska, och kräver att kommissionen och rådet tillhandahåller fullständig och öppen information i god tid om kriterierna för, och hela det förfarande som skulle kunna leda till, en omplanering och ett innehållande av åtaganden eller betalningar inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna i enlighet med artikel 23.15 i förordningen om gemensamma bestämmelser. Parlamentet påpekar att beslutet om innehållande av åtaganden eller betalningar bör fattas som en sista utväg när alla andra möjligheter är uttömda och efter en bedömning av potentiella återverkningar på tillväxt och sysselsättning, eftersom innehållande av åtaganden eller betalningar kan få allvarliga konsekvenser för nationella, regionala och lokala myndigheter, samt för uppnåendet av de sammanhållningspolitiska målen i stort. Parlamentet anser att målet för makroekonomisk villkorlighet bör vara att sträva efter en hållbarare och effektivare sammanhållningspolitik och protesterar mot att regioner, orter eller medborgare straffas av makroekonomiska beslut som fattats av nationella regeringar. Parlamentet noterar den potentiellt stora administrativa arbetsbörda som omfördelningen av medlen medför. Parlamentet erinrar om att ett förslag om omprogrammering som läggs fram i enlighet med artikel 23.4 i denna förordning kräver föregående samråd med den berörda övervakningskommitté som avses i artikel 49.3 i samma förordning.

31.  Europaparlamentet betonar att oegentligheterna i stor utsträckning beror på komplexa krav och bestämmelser. Parlamentet understryker att antalet oegentligheter vid genomförande av sammanhållningsprogram skulle kunna minskas genom en förenkling av förvaltningen och av förfarandena samt genom ett snabbt genomförande av de nyligen antagna relevanta direktiven och en förstärkning av den administrativa kapaciteten, särskilt i mindre utvecklade regioner. Parlamentet betonar därför behovet av att minska den administrativa bördan för stödmottagarna vid genomförandet av de kontroller som är nödvändiga för att säkerställa en korrekt användning av anslagen från de europeiska struktur- och investeringsfonderna, samt behovet av att skapa mer flexibilitet i förvaltnings- och kontrollssystem och stärka fokuseringen på riskbedömning och en korrekt ansvarsfördelning mellan alla myndigheter, utan att undergräva inrättandet av starkare kontrollförfaranden för att göra det möjligt att förhindra oegentligheter på effektivare sätt och därmed undvika finansiella korrigeringar, samt avbrott och innehållande av betalningar. Parlamentet är bekymrat över den låga utbetalningsgraden för finansieringsinstrument till stödmottagarna, särskilt med tanke på målet att öka användningen av dessa instrument. Parlamentet ber i detta sammanhang medlemsstaterna, förvaltningsmyndigheterna och relevanta berörda parter som arbetar med dessa finansieringsinstrument att dra full nytta av det tekniska stöd som ges via FI-TAP (plattformen för teknisk rådgivning om finansieringsinstrument) och fi-compass.

Sysselsättning, små och medelstora företag, ungdom och utbildning

32.  Europaparlamentet framhåller att de europeiska struktur- och investeringsfonderna skulle kunna bidra stort till att vända de negativa sociala konsekvenserna av krisen, och att man bör underlätta och förenkla ett integrerat tillvägagångssätt med flerfondsprogram för att detta ska kunna bli verklighet, med effektivare samordning av och större flexibilitet bland fonderna, så att synergierna mellan i synnerhet Europeiska socialfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden kan utnyttjas bättre. Parlamentet framhåller att de investeringar som finansieras av Europeiska socialfonden inte kan leda till optimala resultat utan relevant infrastruktur och lämpliga institutioner. Parlamentet uppmärksammar det faktum att de europeiska struktur- och investeringsfonderna på ett effektivt sätt kan bidra till social inkludering och därför bör utnyttjas för att öka integrationen av missgynnade och utsatta grupper såsom romer och personer med funktionsnedsättningar, samt för att stödja övergången från institutionsbaserade till lokalt baserade tjänster för barn och vuxna.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta särskild hänsyn till minoritetsgrupper i hela unionen, eftersom dessa utsätts för alla former av social utestängning och därmed löper större risk att drabbas av strukturell arbetslöshet. Parlamentet anser att man vid all politisk planering som syftar till social sammanhållning i unionen måste ta hänsyn till integreringen av minoriteter.

34.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av små och medelstora företag för jobbskapande, och framhåller deras möjlighet att främja smart tillväxt, digitala ekonomier och ekonomier med låga koldioxidutsläpp. Parlamentet efterlyser ett gynnsamt regelsystem som kan stimulera till att starta och driva dessa företag, särskilt sådana som lanseras av unga människor och landsbygdsbor. Det är av största vikt att undanröja de byråkratiska hinder som belastar de små och medelstora företagen samt att underlätta företagens tillgång till finansiering såväl som att stödja program och utbildningar som främjar kunskaper inom entreprenörskap.

35.  Europaparlamentet betonar att små och medelstora företag utgör 99 % av EU:s alla företag och står för 80 % av alla arbetstillfällen inom unionen.

36.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att kommissionen har fastställt en alltför låg gräns (5 miljoner euro) för stöd från Eruf till småskalig infrastruktur för kulturella ändamål och hållbar turism och att detta gäller de totala kostnaderna i stället för de stödberättigande kostnaderna. Parlamentet betonar den starka positiva inverkan som sådana projekt kan ha på regional utveckling i fråga om socioekonomiska effekter, social integrering och attraktionskraft.

37.  Europaparlamentet instämmer i kommissionens analys att ekonomiska och sociala prioriteringar, i synnerhet när det gäller ekonomisk tillväxt, å ena sidan, och social inkludering, utbildning och hållbar utveckling, å andra sidan, kan balanseras på ett bättre sätt i vissa medlemsstater och underbyggas av en meningsfull dialog med partner och berörda aktörer. Parlamentet betonar att en tydlig strategi för att förbättra medlemsstaternas institutionella ram med avseende på administrativ kapacitet och rättsväsendets kvalitet är en avgörande faktor för att man ska lyckas med dessa prioriteringar.

38.  Europaparlamentet understryker vikten av Europeiska socialfonden med ungdomsgarantin och sysselsättningsinitiativet för ungdomar, som ska stödja så många projekt som möjligt som syftar till att skapa nya arbetstillfällen, till exempel i form av entreprenörsaktiviteter.

39.  Europaparlamentet varnar för att den alarmerande höga ungdomsarbetslösheten kan leda till att en hel generation går förlorad, särskilt i mindre utvecklade regioner och de regioner som drabbats hårdast av krisen och arbetslösheten. Parlamentet slår fast att en av de viktigaste prioriteringarna måste förbli att få ut ungdomar på arbetsmarknaden, vilket kräver ett aktivt bidrag från EU och vilket en integrerad användning av Europeiska strukturfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden, sammanhållningsfonden och sysselsättningsinitiativet för ungdomar kan bidra stort till. Parlamentet anser att man bör överväga en mer resultatinriktad strategi så att de tillgängliga medlen verkligen används på effektivast möjliga sätt för att öka sysselsättningen och konkurrenskraften och därmed generera en ökning av inkomster, vilket får fördelaktiga effekter för hela EU:s ekonomi. Parlamentet understryker i detta sammanhang ungdomsgarantins avgörande betydelse för att hjälpa unga människor under 25 år att antingen hitta ett arbete av god kvalitet eller skaffa sig den utbildning, de färdigheter och den erfarenhet som krävs för att hitta ett arbete. Parlamentet betonar att alla resurser som behövs för att förverkliga ungdomsgarantin och övriga åtgärder i sysselsättningsinitiativet för ungdomar måste göras tillgängliga så snart som möjligt. Parlamentet anser att tydliga och lättbegripliga konsekvensindikatorer bör användas så att EU-medlens bidrag till tillväxt och sysselsättning går att mäta korrekt.

40.  Europaparlamentet vidhåller att man måste fortsätta ansträngningarna för att försöka hitta andra lösningar för att förbättra resultaten när det gäller ungdomars sysselsättning, eftersom de inte har varit goda trots antagandet av ESF-förordningen och sysselsättningsinitiativet för ungdomar. Parlamentet påminner om Europeiska unionens politiska löfte att omgående stödja ungdomars integrering på arbetsmarknaden.

41.  Europaparlamentet betonar att till följd av ändrade produktionsmönster och en åldrande befolkning har betydelsen av Europeiska socialfonden och investeringar för att anpassa arbetarnas kunskaper ökat kraftigt. Parlamentet är av den bestämda åsikten att fonden bör användas för att komplettera nationella strategier i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se till att tillgängliga resurser används så effektivt som möjligt för att säkerställa arbetarnas anställbarhet, social inkludering samt jämställdhet. Parlamentet understryker samtidigt att utbildningsprogram som finansieras av Europeiska socialfonden även bör skräddarsys till företagare och personal på ledningsnivå för att säkerställa en hållbar utveckling i företagen – och då i synnerhet i de små och medelstora företagen eftersom dessa genererar majoriteten av arbetsplatserna i unionen.

42.  Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att i synnerhet fortsätta att förbättra EURES-plattformen som ett effektivt verktyg för att främja rörligheten bland arbetare i Europa, och då framför allt rörligheten över gränserna, eftersom den ger arbetarna ökade kunskaper om arbetsmarknaden i EU, informerar dem om jobbmöjligheter och hjälper dem med förfarandena. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla och underhålla EURES-nätverken, inte minst som ett erkännande av att gränsöverskridande arbetare är de första som drabbas av anpassningsproblem och svårigheter att få sina yrkeskunskaper erkända. Parlamentet konstaterar att genom att förena offentliga arbetsförmedlingar, arbetsmarknadens parter, lokala och regionala myndigheter och andra privata intressenter främjar och stöder dessa nätverk gränsöverskridande rörlighet.

43.  Europaparlamentet understryker behovet av att stärka skapandet av högkvalitativa arbetstillfällen med hjälp av ny teknik. Parlamentet anser att kommissionen bör koppla minskad sysselsättning till den digitala agendan och verktygen inom Horisont 2020.

44.  Europaparlamentet påpekar att i unionen är antalet elever som lämnar skolan i förtid fortfarande mycket högt och att detta påverkar ungdomsarbetslösheten, samt att det är mycket viktigt att utnyttja Europeiska socialfonden för att modernisera utbildningssystemen och läroplanerna.

45.  Europaparlamentet påpekar att det utan ett effektivt samarbete mellan utbildningsinstitutionerna och arbetsmarknadens aktörer inte kommer att vara möjligt att råda bot på den höga arbetslösheten bland unga akademiker i EU. Parlamentet betonar särskilt att andelen unga i arbete har ökat och de sociala skillnaderna minskat genom undervisning om vilka kunskaper och färdigheter som behövs på arbetsmarknaden.

46.  Europaparlamentet understryker betydelsen av jämställdhetsaspekten vid sysselsättningsskapande åtgärder och uppmanar kommissionen att avsätta tillräckligt med medel för att bekämpa arbetslöshet bland kvinnor. Parlamentet anser att kvinnor skulle kunna gynnas av tekniska framsteg som gör det möjligt att ha en mer flexibel arbetstid och uppmanar kommissionen att investera i detta.

47.  Europaparlamentet bekräftar behovet av att upprätta barnomsorgsinrättningar för små barn för att främja kvinnors närvaro på arbetsmarknaden, och uppmanar därför kommissionen att stödja innovativa projekt med denna inriktning. Parlamentet påpekar att investeringar i offentlig infrastruktur, såsom barnomsorgsinrättningar, ökar kvinnors möjligheter att aktivt delta i ekonomin och på arbetsmarknaden.

48.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och medlemsstater att, för att nå målen rörande arbetslöshet och social inkludering, ta hänsyn till de behov som kvinnor som återkommer från mammaledighet har, samt motivera arbetsgivare att anställa kvinnor som har varit på mammaledighet, underlätta flexibla arbetsupplägg och främja ytterligare (livslångt) lärande som gör det möjligt för dem att på ett smidigt sätt återgå till yrkeslivet.

Styrningen av politiken

49.  Europaparlamentet betonar att ett välfungerande flernivåstyre, med en struktur som är effektiv när det gäller att uppfylla kraven från medborgare och företag och ett system för öppen och innovativ offentlig upphandling, är avgörande för att förbättra sammanhållningspolitikens resultat. Parlamentet framhåller i detta hänseende att de regionala och lokala myndigheterna oavsett betydelsen av de beslut som fattas på EU- och medlemsstatsnivå, i många fall är administrativt huvudansvariga för offentliga investeringar, och att sammanhållningspolitiken är ett viktigt instrument för att dessa myndigheter ska kunna spela en aktiv roll i EU-sammanhang. Parlamentet upprepar att det är viktigt att partnerskapsprincipen ges allmän tillämpning, såsom den beskrivs närmare i förordningen om gemensamma bestämmelser och uppförandekoden för partnerskap.

50.  Europaparlamentet rekommenderar att man drar nytta av de resurser och den expertis som sammanhållningspolitiken ställer till förfogande för att stärka de offentliga myndigheternas kapacitet på ett markant sätt, särskilt på lokal och regional nivå, så att deras förmåga att erbjuda tjänster av hög kvalitet till allmänheten förbättras, bland annat genom största möjliga användning av ny teknik och genom att eftersträva minskad byråkrati. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa former för administrativt stöd när det gäller viktiga faktorer såsom fastställande av insatsernas mål, utvärdering av resultaten med användning av lämpliga indikatorer och beslut om uppföljningsåtgärder som kan bidra till att det på EU-nivå skapas en förvaltningskultur som bygger på övervakning och utvärdering. Parlamentet anser att det är viktigt att säkerställa stöd till de lokala och regionala myndigheterna vad avser dels innovativa finansieringsinstrument, som är avgörande för att öka resurserna och investeringarna, dels offentlig upphandling, som i allt högre grad bör utvecklas till att bli ett instrument som den offentliga förvaltningen använder för att stimulera innovation och kreativitet.

51.  Europaparlamentet beklagar att den sjätte sammanhållningsrapporten inte innehåller en fördjupad bedömning av resultaten av mekanismen för tekniskt bistånd, Jaspers, som under perioden 2007–2013 gav medlemsstaterna den tekniska expertis som krävdes för att utforma stora projekt av hög kvalitet som skulle medfinansieras av EU. Parlamentet välkomnar Jaspers nätverksplattform för kapacitetsuppbyggnad, som lanserades 2013, och det nätverks- och kompetenscentrum som inrättades 2014 för att erbjuda experthjälp vid utformning av projekt inför programperioden 2014–2020. Parlamentet välkomnar att ett kompetenscentrum för kapacitetsuppbyggnad avseende de europeiska struktur- och investeringsfonderna har inrättats som bör stärka kapaciteten hos alla myndigheter i medlemsstaterna som är involverade i förvaltningen och genomförandet av de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

52.  Europaparlamentet välkomnar den ökade vikt som kommissionen fäster vid styrningens betydelse och instämmer i att en god styrning och offentliga tjänster av hög kvalitet, samt avsaknad av korruption, är grundläggande för ett stabilt investeringsklimat. Parlamentet vill att ambitionen ska vara hög när det gäller att minska risken att sammanhållningspolitikens medel används på bedrägliga sätt och efterlyser en strikt bedrägeribekämpning.

53.  Europaparlamentet är övertygat om att uppförandekoden för partnerskap kommer att stärka deltagandet i regionerna under alla skeden, vad gäller både metod och innehåll, och att den måste tillämpas fullt ut eftersom den har en avgörande roll för att öka sammanhållningspolitikens effekter och befästa dess inverkan på plats. Parlamentet gratulerar de medlemsstater och regioner som har lyckats involvera sina partner i utformningen av partnerskapsavtal och operativa program i enlighet med uppförandekoden för partnerskap. Parlamentet är emellertid mycket oroat över de många fallen av bristfällig tillämpning av partnerskapsprincipen och uppmanar kommissionen att inte godkänna program där partnerdeltagandet är otillräckligt. Parlamentet betonar vikten av spridning av bästa praxis när det gäller bildandet av partnerskap, såsom detta beskrivs närmare i uppförandekoden för partnerskap. Parlamentet ber vidare kommissionen att regelbundet överlämna en rapport till parlamentet om den aktuella tillämpningen av partnerskapsprincipen.

Territoriell dimension

54.  Europaparlamentet noterar med oro de relativt få inslag i den sjätte sammanhållningsrapporten som berör den territoriella dimensionen, i synnerhet hänvisningar till gränsöverskridande samarbete, som är ett grundläggande verktyg för att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen. Det skulle även ha varit givande att ha med gränsöverskridande aspekter, till exempel när det gäller infrastruktur, rörlighet på arbetsmarknaden, miljö – inbegripet en gemensam beredskapsplan – vattenförbrukning och bortskaffande av avloppsvatten, avfallshantering, hälso- och sjukvård, forskning och utveckling, turism, offentliga tjänster och förvaltning, eftersom alla dessa områden har betydande gränsöverskridande inslag och potential. Parlamentet anser att EU:s gränsområden och gränsöverskridande regioner kommer att förbättra sin förmåga att hantera krisen betydligt under programperioden 2014–2020 genom smartare, och hållbarare tillväxt för alla.

55.  Europaparlamentet betonar att ett integrerat och territoriellt tillvägagångssätt är särskilt viktigt när det gäller miljö- och energifrågor.

56.  Europaparlamentet välkomnar införandet av nya verktyg för samordning mellan berörda parter och integrering av EU:s politik och för att inrikta investeringarna på verkliga behov på plats, t.ex. instrumentet för integrerade territoriella investeringar, i syfte att uppnå en balanserad territoriell utveckling. Parlamentet påminner om vikten av att anta instrument för bedömning av politikens territoriella konsekvenser, som har till huvudsyfte att utvärdera vilka territoriella konsekvenser EU-politiken har för de lokala och regionala myndigheterna och att uppmärksamma dessa konsekvenser i lagstiftningsprocessen, men noterar samtidigt att det i dag är svårt att genomföra integrerade territoriella strategier på grund av de kvarvarande regelskillnaderna mellan EU-fonderna och de mycket varierande befogenheterna på regional och lokal nivå i medlemsstaterna och hos förvaltningsmyndigheter. Parlamentet efterlyser en investeringsstrategi som är integrerad i hela EU och en förstärkning av EU:s territoriella agenda 2020, som antogs under det ungerska ordförandeskapet 2011 och som ska utvärderas av 2015 års ordförandeskap, vilken inkluderar EU:s agenda för städer. Parlamentet anser att man bör fästa särskild vikt vid att stärka de små och medelstora stadsområdenas roll.

57.  Europaparlamentet noterar med oro att det inte sägs något om hur principerna och prioriteringarna i EU:s territoriella agenda 2020 har beaktats under genomförandet av de sammanhållningspolitiska programmen 2007–2013. Parlamentet efterlyser lämpliga utvärderingsmekanismer under perioden 2014–2020 för att bedöma sammanhållningspolitikens territoriella dimension.

58.  Europaparlamentet ställer sig dock positivt till att stadsfrågorna har en framträdande roll i rapporten, med tanke på städernas betydelse i den globaliserade ekonomin och deras möjliga inverkan i fråga om hållbarhet, och noterar de europeiska regionernas och städernas åtaganden för en övergång till grönare tillväxt, i linje med borgmästarförsamlingens förslag. Parlamentet anser även att problemet med de mycket stora skillnaderna i utvecklingsnivå mellan stad och landsbygd behandlas vederbörligen, samt problemen i storstadsregionerna som både är motståndskraftiga och sårbara.

59.  Europaparlamentet beklagar att det inte sägs något i den sjätte sammanhållningsrapporten om polycentrisk territoriell utveckling som ett avgörande inslag för att uppnå territoriell sammanhållning och territoriell konkurrenskraft i enlighet med EU:s territoriella agenda 2020 och Espon-rapporten Making Europe Open and Polycentric (2013). Parlamentet framhåller små och medelstora städers roll och vikten av att förbättra funktionsförbindelserna mellan stadskärnor och omgivande områden för att uppnå en balanserad territoriell utveckling.

60.  Europaparlamentet efterlyser större respekt för artikel 174 om territoriell sammanhållning i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, framför allt i landsbygdsområden, med särskild hänsyn till det nära förhållandet mellan sammanhållningspolitiken och landsbygdsutvecklingen, särskilt när det gäller de områden som genomgår strukturomvandlingar och regioner med allvarliga och permanenta, naturbetingade eller demografiska nackdelar, till exempel yttersta randområden, mycket nordliga regioner med mycket låg befolkningstäthet, öar samt gräns- och bergsområden. Dessutom bör man ta hänsyn till andra demografiska utmaningar som har stor inverkan på regionerna, såsom avfolkning, åldrande befolkning och stor befolkningsspridning. Parlamentet uppmanar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt de geografiskt och demografiskt mest missgynnade områdena i genomförandet av sammanhållningspolitiken.

61.  Med tanke på att det europeiska territoriella samarbetet sedan programperioden 2007–2013 har varit ett fullvärdigt mål för sammanhållningspolitiken, anser Europaparlamentet att det inte behandlas i tillräcklig utsträckning i den sjätte sammanhållningsrapporten. Parlamentet påminner om potentialen hos den europeiska grupperingen för territoriellt samarbete (EGTS), inte bara som ett instrument för att hantera den gränsöverskridande styrningen utan även som ett sätt att bidra till en omfattande integrerad territoriell utveckling.

62.  Europaparlamentet efterlyser en närmare samordning mellan sammanhållningspolitiken, föranslutningsinstrumentet och EU:s grannskapspolitik och en bättre utvärdering och spridning av projektresultaten.

Sammanhållningspolitiken i ett längre perspektiv

63.  Mot bakgrund av det ovan anförda påminner Europaparlamentet om att EU:s sammanhållningspolitiska debatt är i stort behov av en ny dynamik. Valåret 2019 kommer att bli betydelsefullt, eftersom det nyvalda parlamentet och den nya kommissionen kommer att behöva handskas både med Europa 2020-strategins upphörande och en ny flerårig budgetram samt säkra sammanhållningspolitikens framtid efter 2020 med en tillräcklig budget och ta fram ny lagstiftning för sammanhållningspolitiken. Parlamentet konstaterar att debatten om sammanhållningspolitiken måste ta hänsyn till den stora tidsbristen och de förseningar som inträffade i början av den nuvarande programperioden.

64.  Europaparlamentet framhåller den avgörande betydelsen av administrativ kapacitet. Parlamentet uppmanar politiska beslutsfattare på alla förvaltningsnivåer att främja riktat tekniskt stöd för genomförandet av sammanhållningspolitiken i allmänhet och en utökad användning av finansieringsinstrument i kombination särskilt med de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

65.  Europaparlamentet anser att åtgärder inom ramen för sammanhållningspolitiken kan spela en viktig roll för att minska skillnader i konkurrenskraft och strukturella obalanser i de regioner som bäst behöver det. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga förfinansiering för att göra det enklare för berörda medlemsstater att utnyttja alla medel under perioden 2014–2020, samtidigt som man ser till att principen om budgetansvar respekteras.

66.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i nationella parlament regelbundet föra politiska diskussioner på hög nivå om ett ändamålsenligt och effektivt genomförande av de europeiska struktur- och investeringsfonderna enligt tidsplan och om sammanhållningspolitikens bidrag till uppnåendet av makroekonomiska mål.

67.  Europaparlamentet efterlyser regelbundna rådsmöten för ministrarna med ansvar för sammanhållningspolitiken för att hantera behovet att bevaka och klara av de ständiga utmaningar som EU:s ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning står inför.

o
o   o

68.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 289.
(3) EUT L 347, 20.12.2013, s. 470.
(4) EUT L 347, 20.12.2013, s. 259.
(5) EUT L 347, 20.12.2013, s. 303.
(6) EUT L 347, 20.12.2013, s. 281.
(7) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(8) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(9) Antagna texter, P7_TA(2014)0002.
(10) Antagna texter, P7_TA(2014)0015.
(11) Antagna texter, P7_TA(2014)0132.
(12) Antagna texter, P7_TA(2014)0133.
(13) Antagna texter, P8_TA(2014)0068.
(14) EUT C 19, 21.1.2015, s. 9.
(15) EUT C 242, 23.7.2015, s.43.
(16) Förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020, COM(2015)0015, 20.1.2015.
(17) Kommissionens beslut om icke-automatisk överföring från 2014 till 2015 och om åtagandebemyndiganden som görs disponibla på nytt under 2015, C(2015)0827, 11.2.2015.


Bedömning av Europaåret 2012 för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna
PDF 299kWORD 99k
Europaparlamentets resolution av den 9 september 2015 om rapporten om genomförandet, resultaten och en samlad bedömning av Europaåret 2012 för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna (2014/2255(INI))
P8_TA(2015)0309A8-0241/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 940/2011/EU av den 14 september 2011 om Europaåret för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna(1),

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling(2),

–  med beaktande av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 25 om äldres rättigheter,

–  med beaktande av kommissionens slutrapport om det europeiska toppmötet den 9 –10 mars 2015 om innovation för aktivt och hälsosamt åldrande,

–  med beaktande av kommissionens bakgrundsdokument av den 23 februari 2015 Growing the Silver Economy in Europe,

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 15 september 2014 om genomförandet, resultaten och en samlad bedömning av Europaåret 2012 för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna (COM(2014)0562),

–  med beaktande av kommissionens rapport The 2015 Ageing Report. Economic and budgetary projections for the 28 EU Member States (2013–2060), European Economy 3/2015,

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 17 januari 2014 Gemensam rapport om tillämpningen av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (”direktivet om likabehandling oavsett ras eller etniskt ursprung”) och av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (”direktivet om likabehandling i arbetslivet”) (COM(2014)0002),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 februari 2013 Sociala investeringar till stöd för tillväxt och sammanhållning – inklusive genomförandet av Europeiska socialfonden 2014–2020 (COM(2013)0083),

–  med beaktande av kommissionens politiska färdplan för genomförandet av paketet om sociala investeringar under 2014,

–  med beaktande av kommissionens vitbok av den 16 februari 2012 En agenda för tillräckliga, trygga och långsiktigt bärbara pensioner (COM(2012)0055),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 februari 2012 Stöd till den strategiska genomförandeplanen inom det europeiska innovationspartnerskapet för aktivt och hälsosamt åldrande (COM(2012)0083),

–  med beaktande av rådets förklaring av den 7 december 2012 om Europaåret för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna (2012): Vägen framåt,

–  med beaktande av rapporten av den 10 oktober 2014 som gemensamt utarbetats av kommittén för socialt skydd och av kommissionen Fullgott socialt skydd för behov av långtidsvård i ett åldrande samhälle,

–  med beaktande av rapporten från Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) av den 31 oktober 2014 om tillgången till hälso- och sjukvård i kristider,

–  med beaktande av det arbete som för närvarande utförs av FN:s arbetsgrupp om åldrande för att utforma en konvention om skydd för de äldres rättigheter,

–  med beaktande av de rön som presenteras i Eurofound Findings rapport Work preferences after 50 (2014),

–  med beaktande av dokumentet i serien Eurofound Focus Sustainable work: Toward better and longer working lives (december 2014),

–  med beaktande av djupanalysen från Europaparlamentets utredningstjänst från mars 2015 Europaåret för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna (2012),

–  med beaktande av Ecorys slutliga rapport av den 15 april 2014 Evaluation of the European Year for Active Ageing and Solidarity between Generations,

–  med beaktande av färdplanen av den 10 december 2012 från koalitionen av intressenter för Europaåret 2012 Roadmap towards and beyond the European Year for Active Ageing and Solidarity between Generations 2012 (EY2012),

–  med beaktande av den särskilda Eurobarometerundersökningen 378 från januari 2012 om aktivt åldrande,

–  med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2013 om krisens konsekvenser för utsatta gruppers tillgång till vård(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 maj 2013 om en agenda för tillräckliga, trygga och långsiktigt bärkraftiga pensioner(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 november 2010 om den demografiska utmaningen och solidariteten mellan generationerna(5),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0241/2015), och av följande skäl:

A.  Europaåret 2012 för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna hade som mål att öka medvetenheten om värdet av ett aktivt åldrande, stimulera utbyte av information, främja åtgärder för ett aktivt åldrande och skapa en ram för de konkreta åtgärder som vidtas av EU, av medlemsstaterna och av samtliga aktörer inom den offentliga och privata sektorn.

B.  Enligt uppskattningar kommer EU-befolkningens genomsnittsålder år 2050 att överstiga 50 år.

C.  EU står inför demografiska, sociala och strukturella förändringar av aldrig tidigare skådat slag, vilket kräver omedelbara åtgärder. En åldrande befolkning medför ökade behov av social trygghet samt hälso- och sjukvård och annan vård för äldre människor och deras familjer och den långsiktiga kvaliteten och hållbarheten hos EU:s offentliga tjänster kommer till stor del att bero av vilka åtgärder som vidtas de närmaste åren.

D.  Den ökade livslängden bör ses som en landvinning i ett civiliserat samhälle och som ett socialt framsteg.

E.  År 2006 skapades ett nätverk av regioner som påverkas av de demografiska förändringarna där omkring 40 EU-regioner ingår, för att skapa medvetenhet om vilka stora utmaningar som en åldrande befolkning och befolkningsminskning utgör för EU och dess ekonomiska och sociala sammanhållning.

F.  Det genomsnittliga antalet barn per kvinna i EU är lägre än tröskelvärdet för generationsförnyelse. Den ekonomiska krisen har bidragit till att minska födelsetalen och den förväntade livslängden kan komma att öka med ytterligare fem år fram till 2050.

G.  Det aktiva åldrandet är en av 2000-talets stora utmaningar.

H.  Samtidigt som befolkningen blir allt äldre upplever allt fler EU-regioner en befolkningsminskning till följd av minskade födelsetal, till vilket ska läggas avfolkning, en hög äldre- och försörjningskvot, samt en minskad andel för den yrkesaktiva befolkningen. Alla dessa fenomen förvärras på landsbygden i de berörda regionerna, eftersom man från landsbygden ofta brukar flytta till stora eller medelstora städer.

I.  Aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna är väsentliga för att målen för Europa 2020-strategin ska kunna uppnås och för att vi ska få ett konkurrenskraftigt Europa med välstånd och plats för alla.

J.  Om åtgärderna för ett aktivt åldrande ska lyckas beror i hög grad på hur effektiv en uppsättning åtgärder för icke-diskriminering, socialt skydd, social inkludering och folkhälsa blir, som utvecklats under unionsmedborgarnas och unionens arbetstagares hela aktiva liv.

K.  Enligt WHO handlar begreppet ”aktiv” om fortsatt deltagande i det sociala, ekonomiska, kulturella, andliga och medborgerliga livet, och inte bara om att kunna vara fysiskt aktiv eller delta i arbetslivet. Äldre som går i pension och personer som går i förtidspension på grund av invaliditet eller sjukdom kan följaktligen fortsätta ge aktiva bidrag till sina familjer och jämnåriga, samt till sina lokalsamhällen och nationer.

L.  Det krävs en helhetsstrategi som beaktar de olika faktorer som bidrar till att göra arbetet hållbart under hela livet för alla individer och för samhället som helhet.

M.  Olika grupper av arbetstagare får uppleva olika arbetsförhållanden, vilket skapar en ojämlik arbetsmiljö.

N.  Åtgärderna för ett aktivt åldrande och för socialförsäkringsskyddet för äldre personer skiljer sig högst markant, såväl mellan olika medlemsstater som mellan olika regionala och lokala myndigheter, och detta gäller också den stödjande infrastrukturen och budgetresurserna.

O.  Ett aktivt och hälsosamt åldrande skapar nya sociala behov som kräver investeringar i olika offentliga tjänster, både sådana som redan finns och sådana som återstår att inrätta, och självfallet också i hälso- och sjukvård för äldre personer, och det öppnar upp nya möjligheter att utnyttja och utöka fritid och viloperioder.

P.  Den finansiella och ekonomiska krisen bidrog till att antalet fattiga bland äldre ökade. Fattigdom eller risken att drabbas av fattigdom och social utestängning medför inte bara hälsorisker utan försvårar också ett aktivt åldrande.

Q.  Det finns cirka 125 000 tjänstepensionsfonder i EU. Deras tillgångar är värda 2 500 miljarder EUR för cirka 75 miljoner européers räkning, vilket utgör cirka 20 % av EU:s befolkning i arbetsför ålder.

R.  En av de grundläggande principerna för ett mänskligt samhälle heter solidaritet mellan generationerna. Medellivslängden ökar alltmer, vilket gör att relationerna mellan generationer får större betydelse. Näringsliv och samhälle behöver alla generationers livserfarenhet, engagemang och idérikedom för att nå sina mål.

S.  Ett aktivt deltagande i program för livslångt lärande och för idrott bidrar i hög grad till att vi får en verklig kultur av aktivt åldrande. Tack vare ett sådant deltagande kan befolkningen under hela sitt yrkesverksamma liv inte bara anpassa sina kunskaper till de föränderliga kraven på arbetsmarknaden, utan dessutom hålla sig friska och aktiva och delta i samhällslivet överlag.

T.  Äldre kvinnor utgör 20 % av EU:s befolkning och denna andel kommer att fortsätta öka enligt de nuvarande demografiska trenderna. I de flesta EU-länder löper äldre kvinnor större risk att drabbas av fattigdom än äldre män. Siffran är i medeltal 21 % för kvinnor och 16 % för män. Pensionsgapet mellan kvinnor och män i EU är 39 %.

U.  Lättillgänglig teknik kan möjliggöra och underlätta tillträde till arbetsmarknaden, ett oberoende liv och deltagande i alla aspekter av samhället. I dag är emellertid över 69 % av de personer som saknar grundläggande datorkunskaper över 55 år. På grund av bristande tillgänglighet, den snabba IKT-utvecklingen och ofullständiga datorkunskaper löper många äldre personer och personer med funktionsnedsättningar stor risk att inte kunna dra full nytta av den framtida digitala inre marknaden.

1.  Europaparlamentet erkänner att Europaåret 2012 haft en märkbar politiskt pådrivande effekt som bidragit till att få i gång en diskussion om utmaningarna i samband med aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna i Europa.

2.  Europaparlamentet definierar rättvisa mellan generationerna som en jämn fördelning av fördelar och bördor mellan generationerna. Parlamentet anser att om samarbetet mellan generationerna ska fungera måste detta grunda sig på solidaritet och en anda av ömsesidig respekt, ansvar och vilja att hjälpa varandra.

3.  Europaparlamentet konstaterar att de särskilda målen för Europaåret 2012 delvis uppnåddes och att resultaten var bäst när det gäller initiativ och evenemang till förmån för ökat medvetande.

4.  Europaparlamentet noterar och välkomnar att de evenemang och initiativ som genomförts inom ramen för Europaåret 2012 tydligt har visat att äldre människor inte utgör en belastning utan en vinst för näringsliv och samhälle, genom vad de erfarit och åstadkommit och genom sina kunskaper.

5.  Europaparlamentet påpekar att Europaåret 2012 lyckades med sitt mål att mobilisera relevanta aktörer kring aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna. Parlamentet anser det dock beklagligt att målet om att etablera nya nätverk för att dela på resurser, förslag och idéer mellan den offentliga och den privata sektor och det civila samhället däremot sällan uppnåddes. Likaså beklagar parlamentet att deltagandet från arbetsmarknadens parter varierade och att man inte lyckades nå ut till privata företag i någon större utsträckning. Parlamentet understryker behovet av att förbättra kapacitetsuppbyggnaden för att främja pensionärernas möjligheter att aktivt delta i samhället.

6.  Europaparlamentet välkomnar att Europaåret 2012 bidrog till att man kunde finslipa de olika nationernas åtgärder för ett aktivt åldrande, tillsammans med att det stimulerade utbytet av bästa praxis mellan medlemsstaterna, ökade antalet initiativ för främjande av ett aktivt åldrande och förbättrade intressenternas kunskaper och färdigheter.

7.  Europaparlamentet understryker att det behövs tillförlitlig statistik om de äldres situation och de demografiska förändringarna för att utveckla mer riktade och effektiva åldrandestrategier. Parlamentet uppmanar kommissionen att ombesörja insamling av heltäckande data av god kvalitet om de äldres ställning i samhället, deras hälsa, rättigheter och levnadsstandard.

8.  Europaparlamentet anser att de initiativ som iscensattes som ett led i Europaåret 2012 måste följas upp och omsättas i form av ett starkt politiskt engagemang, åtföljt av konkreta åtgärder för att tillförsäkra social inkludering, aktivt deltagande och välbefinnande för alla generationer samtidigt som subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen respekteras. Parlamentet erinrar om att unionslagstiftningen om politiken för aktivt åldrande måste genomföras effektivt för att diskriminering ska motverkas och förhindras inom livets alla områden, antingen den riktar sig mot yngre eller äldre människor

9.  Europaparlamentet framhåller att den triangel av samarbete som utgörs av beslutsfattarnivån (inklusive EU-nivån, samt de nationella, regionala och lokala nivåerna), det civila samhället och den privata sektorn – inklusive branscher som erbjuder innovativa produkter och tjänster som underlättar ett självständigt liv – måste intensifieras.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en studie om den befolkningsminskning som berör allt fler regioner i flera av EU-medlemsstaterna och att utarbeta ett meddelande om problemet och om de åtgärder som bör vidtas på EU-nivå, i medlemsstaterna och i de berörda regionerna för att hantera befolkningsminskningen.

11.  Europaparlamentet betonar att regioner med allvarliga och permanenta naturliga eller demografiska handikapp, exempelvis glesbygder, öar och bergsområden, är särskilt drabbade av problemen med en åldrande befolkning och har färre resurser och infrastrukturer för att främja ett aktivt åldrande. Parlamentet vill att det ska övervägas om stimulansplaner vore till nytta mot problemet med åldrande, vilket i allmänhet förvärras genom att många av dessa regioner samtidigt avfolkas, något som kan äventyra områdenas överlevnadsmöjligheter.

12.  Europaparlamentet anser det beklagligt att det relativt sena godkännandet av Europaåret 2012 ledde till dröjsmål med avtalsingående och genomförande, något som fick som följd att vissa evenemang, såsom initiativet Seniorforce Day, inte kunde komma till sin fulla rätt. Parlamentet noterar att budgeten för Europaåret 2012 var mindre än för tidigare Europaår och att resurserna för att uppnå målen för Europaåret 2012 därför var mer begränsade.

13.  Europaparlamentet erinrar om att aktivt åldrande också avser en process där möjligheterna till hälsa och deltagande i samhällslivet görs så goda som möjligt så att människor kan behålla en god levnadsstandard och livskvalitet när de åldras. Parlamentet anser att åtgärder för ett aktivt åldrande bör öka människors möjligheter till fysiskt, socialt och psykiskt välbefinnande under hela livet, så att deras sociala inkludering förbättras och deras deltagande i samhällslivet ökar. Parlamentet framhäver att ett aktivt åldrande också innebär bättre tillgång till hälso- och sjukvård, långtidsvård samt sociala tjänster, vilka ibland blivit utsatta för ett hårt tryck under krisen, samt till livslångt lärande, deltagande i samhällslivet och i kulturell verksamhet, utbyggnad av befintliga sociala infrastrukturer som hem och dagcentraler, avskaffande av åldersdiskriminering och stereotypa föreställningar, åtgärder för bekämpning av fattigdom och social utestängning och bättre medvetenhet om värdet av aktivt och hälsosamt åldrande.

14.  Europaparlamentet rekommenderar alla medlemsstater att genom sina socialförsäkringssystem främja och stärka bra offentliga infrastrukturer för äldre (hem, dagcentraler och hemtjänst), där de äldre ses som aktiva och inte passiva aktörer i de aktiviteter i vilka de deltar.

15.  Europaparlamentet anser att en europeisk strategi för demens måste utvecklas med åtgärder till stöd för patienternas familjer, informationskampanjer, upplysning och utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka det oroväckande problemet med arbetslösheten bland personer äldre än 50 år och den ständigt växande långtidsarbetslösheten, och, tillsammans med medlemsstaterna, regionala och lokala myndigheter och arbetsmarknadens parter, undersöka arbetslösa äldre personers omständigheter och livssituation och ta fram effektiva redskap för att sådana utsatta arbetstagare ska kunna stanna kvar i arbetslivet genom att de erbjuds möjligheter till livslångt lärande, kompetenshöjning, utbildning på arbetsplatsen samt åtkomliga och överkomligt prissatta kurser, och genom stimulans till att alla ska kunna ta del av utbildning och överföring av kunskaper mellan generationer på arbetsplatsen.

17.  Europaparlamentet betonar här att man framför allt bör överväga program av typ ”mentorskap mellan generationerna”, eftersom de uppmuntrar till ett utbyte mellan äldre experter och den yngre generationen inom arbetsliv och utbildning. Parlamentet påpekar att man inom arbetslivet bör stödja arbetslag med blandad ålderssammansättning och belöna förebildliga projekt. Parlamentet anser att medlemsstaterna skulle kunna ge företagen incitament till att anställda flera äldre arbetstagare och att äldre arbetstagare av princip inte bör behandlas sämre än yngre när det gäller yrkesutbildning och fortbildning. Parlamentet betonar framför allt att arbetsplatserna måste anpassas efter äldre arbetstagares behov och att dessa arbetstagare måste få utökade möjligheter att deltidsarbeta, om de så önskar, samt att man måste göra det lättare för dem som vill och kan arbeta längre att stanna längre kvar i arbetslivet. Parlamentet anser att det bör inrättas särskilda pensionsplaner för äldre långtidsarbetslösa, så att man uppnår en balans mellan dels dessa människors behov av social stabilitet och dels de sociala trygghetssystemens behov.

18.  Europaparlamentet anser det beklagligt att äldre personer fortfarande ofta råkar ut för åldersdiskriminering, stereotypa föreställningar och hinder. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att genomföra rådets direktiv 2000/78/EG om likabehandling i arbetslivet korrekt och utan dröjsmål. Parlamentet konstaterar att förslaget till ett övergripande direktiv om likabehandling(6) varit blockerat i rådet sedan 2008, och uppmanar medlemsstaterna att så snabbt som möjligt nå fram till en lösning.

19.  Europaparlamentet tar emellertid starkt avstånd från tanken på att åtgärder för ett aktivt åldrande bara vore ett sätt att få äldre arbetstagare att förbli anställbara och uppmanar med kraft medlemsstaterna att göra alla nödvändiga bedömningar och insatser för att gå över till ett livscykeltänkande och att, vid behov, reformera pensionssystemet och därvid göra allt för att stabilisera bestämmelserna om pensionering, samt att beakta den faktiska andelen arbetslösa bland befolkningen över 50 år innan de höjer den obligatoriska pensionsåldern. Parlamentet anser att en koppling av pensionsåldern enbart till den förväntade livslängden innebär att ingen hänsyn till arbetsmarknadsutvecklingens betydelse och att en sådan koppling därför inte bör vara det enda sättet att hantera utmaningen med en åldrande befolkning. Parlamentet anser i stället att medlemsstaterna, genom sin lagstiftning om anställningstrygghet och sina lönesättningssystem, bör stödja anställningar av äldre arbetstagare, särskilt strax innan de uppnått lagstadgad pensionsålder, eftersom arbetslösheten skulle bli till ytterligare skada för deras pensionsinkomster, samt att medlemsstaterna bör trygga bärkraften i sina socialskyddssystem.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att trygga bärkraften i sina offentliga pensionssystem och garantera individuella och tillräckliga pensionsinkomster och pensionsrättigheter för alla för att säkra en värdig ålderdom – även för dem som gjort välmotiverade avbrott i yrkeslivet, främst kvinnor. Parlamentet understryker vikten av tillfredsställande övervakning och oberoende revisioner av tjänstepensionsfonderna för att garantera säkra och hållbara pensioner.

21.  Europaparlamentet understryker att de äldre måste få möjlighet att fylla en frivillig och mycket viktig hjälpande funktion i sina familjer. Parlamentet påpekar att äldre spelar en viktig roll som volontärer.

22.  Europaparlamentet understryker tillgänglighetsteknikens betydelse för de åldrande europeiska samhällena och uppmanar kommissionen att utforma en strategi för en digital inre marknad för alla genom att se till att tillgänglighet integreras i hela strategin och kopplas till främjandet av ”silverekonomin” i Europa.

23.  Europaparlamentet välkomnar att aktivt och sunt åldrande finns med bland Europeiska socialfondens investeringsprioriteringar för programperioden 2014–2020, såsom det står i förordning (EU) nr 1304/2013. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att effektivt använda de resurser som fördelas och erinrar om att anslag till projekt för främjande av aktivt åldrande också finns att tillgå i program såsom de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna), Horisont 2020, Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation (EaSI) och EU:s folkhälsoprogram. Parlamentet efterlyser en bättre samordning mellan de program och olika instrument som EU ställer till förfogande för främjande av aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna och vill att det i enlighet med prioriteringarna för Horisont 2020 ska inrättas en europeisk forskningsprioritering vid namn Tillämpad vetenskap för hälsa och aktivt åldrande.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda tillgänglig finansiering från Europeiska socialfonden (ESF), ESI-fonderna samt EaSI för att ge ekonomiskt stöd till program för självhjälp inom organisationer för äldre som delar sin energi, sina kunskaper och erfarenheter och sin visdom med varandra och som hjälper behövande, för att därigenom bidra till ett aktivt och sunt åldrande och till möjligheten att leva oberoende under längre tid.

25.  Europaparlamentet påminner om kommissionens budgetöversyn 2010, där EU-mervärde nämndes som en av budgetens grundprinciper. Parlamentet insisterar på att denna princip måste vara hörnstenen för alla utgifter och att EU-stöd, framför allt stöd från ESF, inte bör användas för att subventionera nationella strategier, utan utgöra ett kompletterande stöd till medlemsstaternas program för aktivt åldrande.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra anslagen för aktivt åldrande bättre målinriktade och att få dem att utnyttjas effektivare. Parlamentet uppmanar dessutom med kraft kommissionen att undersöka om ett nytt europeiskt finansieringsinstrument skulle kunna genomföras och tillföra mervärde såsom ett sätt att hantera problemet med återintegrering av uppsagda medelålders arbetstagare.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samla in fullständiga och tillförlitliga uppgifter som gör det möjligt att bedöma effekterna av ESF:s utgifter till förmån för äldre arbetstagare.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma genomförbarheten och mervärdet hos ett nytt europeiskt finansieringsinstrument som ska garantera alla EU-medborgare under fattigdomsgränsen en minimiinkomst.

29.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att utforma och genomföra en offentlig politik och offentliga program som inte endast förbättrar den fysiska hälsan, utan även främjar den psykiska hälsan och de sociala banden.

30.  Europaparlamentet anser att äldre människor, såsom det fastställs i artikel 25 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, måste få stöd till att kunna leva ett oberoende och aktivt liv så länge som möjligt, genom att människoinriktade och efterfrågestyrda offentliga stöd-, hjälp- och vårdtjänster utvecklas och får finnas kvar och får en bättre koppling till varandra. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att se till att hälso- och sjukvården är överkomligt prissatt, icke-diskriminerande och tillgänglig, och att prioritera den förebyggande verksamheten i sin hälso- och sjukvårdspolitik. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att genomföra paketet om sociala investeringar, samt att i sin politik prioritera både sunt åldrande och en tillräcklig långtidsvård av god kvalitet, tillsammans med att undersöka om hälso- och sjukvården för äldre människor är överkomligt prissatt, att samla in uppgifter om väntetiderna inom hälso- och sjukvården över hela EU och att föreslå riktlinjer för maximala väntetider Parlamentet anser det väsentligt att främja den enskildes egenansvar för sin hälsa, med avsevärt utökad information om hälso- och sjukvård och med nationella kampanjer för ökad motivering, samt att uppmuntra till samarbete om hälsokompetens, så att äldre människor kan ta hand om sin hälsa. Parlamentet erinrar om att vi bör ägna mer uppmärksamhet åt innovativa tekniska lösningar och verktyg och inser slutligen betydelsen av en effektiv spridning av information om lokala tjänster och rättigheter för att uppnå detta mål.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa upp slutsatserna från den gemensamma rapporten om fullgott socialt skydd för behov av långtidsvård i ett åldrande samhälle och att utan dröjsmål lägga fram konkreta förslag.

32.  Europaparlamentet anser att integrering av äldre människor i deras familjer bör prioriteras. Parlamentet föreslår att kommissionen ska undersöka vilka möjligheter familjeföretagen och det arbete de utför inom äldrevården erbjuder.

33.  Europaparlamentet framhåller att en effektivare kollektivtrafik är en av de viktigaste prioriteringarna för äldre för att skapa åldersvänliga miljöer(7), stödja ett oberoende liv och ge tillgång till grundläggande tjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra transportsystemens tillgänglighet och interoperabilitet.

34.  Europaparlamentet välkomnar kommissionen bakgrundsdokument Growing the Silver Economy in Europe och upprepar att det behövs en vidareutveckling av ”silverekonomin”, som tillgodoser önskemålen och behoven hos den åldrande befolkningen utgående från de ekonomiska möjligheter som uppkommer, dels till följd av offentliga och privata utgifter med anknytning till att befolkningen åldras och dels från specifika produkter, tjänster, innovativa lösningar och behov, något som ger upphov till nya arbetstillfällen och tillväxt och tar hänsyn till de mest utsatta socioekonomiska gruppernas behov.

35.  Europaparlamentet konstaterar att en ensidig föryngring av arbetskraften inte leder till fler innovationer, utan är ett slöseri med erfarenhet, kunskaper och kompetens.

36.  Europaparlamentet anser att äldre människor bör vara en fullvärdig del av samhället och att deras deltagande i vardagslivet och i det offentliga livet bör stödjas. Parlamentet anser dessutom att det behövs uppmuntran till en aktiv dialog och ett aktivt utbyte av erfarenheter mellan unga och äldre. Parlamentet framhåller de generationsövergripande projektens roll i detta sammanhang. Parlamentet stöder dessutom de äldres rätt att leva ett värdigt och oberoende liv i enlighet med artikel 25 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet anser att det också bör säkerställas ett aktivt politiskt deltagande för företrädare för yngre och äldre generationer på alla EU-nivåer inom samtliga områden där generationsintressen kan komma att beröras.

37.  Europaparlamentet understryker att det även är en viktig samhällelig uppgift att äldre förmedlar värderingar och erfarenheter samt visar på referenspunkter för hur man navigerar i samhället.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att inta en positiv ståndpunkt i FN:s öppna arbetsgrupp om åldrande för att säkerställa att äldre medborgare kan åtnjuta sina mänskliga rättigheter fullt ut. Parlamentet uppmanar kommissionen att ha ett nära samarbete med FN:s oberoende expert på äldres rättigheter och med organisationer som företräder de äldre i EU.

39.  Europaparlamentet beklagar att yrkeslivet blir allt mer ombytligt och otryggt på grund av tillfälliga anställningar och ökningen av korttidsanställningar, marginellt arbete och arbetslöshet.

40.  Europaparlamentet välkomnar EU:s kommande borgmästaravtal om befolkningsutvecklingen såsom ett av de viktigaste resultaten av Europaåret 2012 och Europeiskt innovationspartnerskap för aktivt och hälsosamt åldrande. Parlamentet uppmanar kommissionen att identifiera områden inom EU:s budget där besparingar och rationaliseringar kan göras för att ställa anslag till förfogande för borgmästaravtalet, som är ett öppet, vidsträckt och oberoende nätverk som sammanför lokala och regionala intressenter som fast föresatt sig att ta sig an den demografiska förändringen i Europa genom att arbeta för äldrevänliga miljöer, i nära samarbete med Världshälsoorganisationen (WHO).

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta en EU-strategi för de demografiska förändringarna som samordnar EU:s åtgärder inom olika områden för att säkerställa synergier och maximera deras positiva effekt på Europas medborgare, ekonomi och sysselsättningsskapande, samt för att skydda de mänskliga rättigheterna för äldre personer inom alla EU:s politikområden.

42.  Europaparlamentet anser att de demografiska utmaningarna inte har hanterats på ett tillfredsställande sätt på EU-nivå. Parlamentet uppmanar därför EU:s kommande ordförandeskap att åter föra upp denna fråga på EU:s dagordning och arbeta fram kraftfulla politiska åtgärder.

43.  Europaparlamentet betonar att de demografiska förändringarna inte bör användas som förevändning för att sociala förmåner och tjänster tas bort.

44.  Europaparlamentet välkomnar de vägledande principerna om aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna, som gemensamt tagits fram av kommittén för socialt skydd och av sysselsättningskommittén. Parlamentet välkomnar framför allt att kommittén för socialt skydd möjliggjort ett direkt utbyte av erfarenheter mellan medlemsstaterna, också i frågor om långtidsvård och pensioner.

45.  Europaparlamentet välkomnar indexet om aktivt åldrande som har till syfte att ta till vara äldre människors outnyttjade möjligheter till ett aktivare deltagande i arbetslivet och i samhällslivet, samt till självständigt boende, tillsammans med det pågående uppföljningsprojektet som genomförs av kommissionen tillsammans med FN:s ekonomiska kommission för Europa. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utgående från indexet för aktivt åldrande fastställa mål som ska uppnås genom heltäckande strategier för aktivt åldrande, samt att övervaka framstegen med uppnåendet av dessa mål.

46.  Europaparlamentet påpekar att främjandet av äldrevänliga miljöer är ett mycket viktigt redskap för att stödja äldre arbetstagare och arbetssökande samt för att främja inkluderande samhällen som erbjuder lika möjligheter för alla. Parlamentet välkomnar här det gemensamma projektet mellan kommissionen och WHO, som syftar till att anpassa WHO:s globala vägledning om äldrevänliga städer (Global Age-friendly Cities Guide) till europeiska förutsättningar.

47.  Europaparlamentet anser att en FN-konvention om skydd av äldres rättigheter skulle förbättra de äldres liv genom att garantera dem lika tillgång till politiska, ekonomiska och kulturella rättigheter samt rättigheter på hälso- och sjukvårdområdet och att den skulle bli en viktig bas för en världsomfattande attitydförändring gentemot de äldre.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta en handlingsplan mot kränkning av äldre, att granska de europeiska kvalitetsramarna för långtidsvård som utvecklats av WeDO-partnerskapet och att ta itu med frågan om rättigheterna för äldre personer i behov av vård och hjälp.

49.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen, vid genomförandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och strategin för funktionsnedsättningar, ännu inte har tagit itu med frågan om ojämlikhet på grund av ålder. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att öka medvetenheten och ta itu med åldersdiskrimineringen när det gäller rättigheterna för äldre personer med funktionsnedsättning och att se till att de äldre inte glöms bort när FN-konventionen tillämpas.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram den länge väntade europeiska rättsakten om tillgänglighet för att garantera att transporter, bostäder och IKT-baserade produkter och tjänster, inklusive de som erbjuds i ”silverekonomin”, är tillgängliga för äldre personer.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utfärda landsspecifika rekommendationer om de ekonomiska reformernas tillräcklighet, hållbarhet och rättvisa när det gäller sysselsättning, pensioner, social inkludering och långtidsvård inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Parlamentet uppmanar kommissionen att bättre bedöma de ekonomiska reformernas sociala konsekvenser, framför allt mot bakgrund av den åldrande befolkningen.

52.  Europaparlamentet betonar vikten av frivilligarbete, som inte kan tas för givet och där det mervärde för samhället som frivilligarbetarna skapar borde få mer uppskattning. Frivilligarbete främjar dessutom interkulturellt lärande och solidaritet mellan generationerna, fostrar till aktivt åldrande och livslångt medborgardeltagande och låter äldre människor engagera sig för samhället, så att deras livskvalitet, välbefinnande och allmänna hälsotillstånd förbättras. Parlamentet uppmuntrar till utveckling av mer flexibla och inkluderande strategier för deltagande i volontärprogram. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att Grundtvig-programmet som stödde äldre frivilliga har avbrutits. Parlamentet understryker betydelsen av de europeiska och gränsöverskridande nätverken av organisationer samt offentliga och privata organ som arbetar med integrering av de äldre, vilka bör få särskilt stöd. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att erkänna värdet av framgångsrika EU-program som förenat medborgardeltagande med EU-omfattande grupputbyten där äldre personer medverkat.

53.  Europaparlamentet understryker att målet för en politik för rättvisa mellan generationerna måste vara att skapa de instrument som behövs för en öppen och uppriktig dialog mellan generationerna, vilket leder till situationer som alla parter vinner på. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att arbeta intensivt med sådana instrument för att upprätta solidaritet.

54.  Europaparlamentet understryker betydelsen av de sociala företagen, som bidrar till att erbjuda tjänster åt de äldre, vårda deras hälsa och främja deras deltagande i samhället.

55.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaterna.

(1) EUT L 246, 23.9.2011, s. 5.
(2) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.
(3) Antagna texter, P7_TA(2013)0328.
(4) Antagna texter, P7_TA(2013)0204.
(5) EUT C 74 E, 13.3.2012, s. 19.
(6) Förslag till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (KOM(2008)0426).
(7) Europeiska kommissionen (2012): Särskild Eurobarometer 378 om aktivt åldrande.


Genomförandet av vitboken från 2011 om transporter
PDF 335kWORD 137k
Europaparlamentets resolution av den 9 september 2015 om genomförandet av vitboken från 2011 om transporter: översyn och vägen mot hållbara transporter (2015/2005(INI))
P8_TA(2015)0310A8-0246/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens vitbok Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem (COM(2011)0144),

–  med beaktande av den offentliga utfrågningen Vitbok om transporter: översyn och vägen mot hållbara transporter, som hölls i utskottet för transport och turism den 17 mars 2015,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 22 april 2015 Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – framsteg och utmaningar,

–  med beaktande av sin resolution av den 15 december 2011 om färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2010 om hållbara framtida transporter(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 juli 2007 om hållbara transporter för ett rörligt Europa(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 februari 2003 om kommissionens vitbok Den gemensamma transportpolitiken fram till 2010: Vägval inför framtiden(4),

–  med beaktande av kommissionens vitbok Den gemensamma transportpolitiken fram till 2010: Vägval inför framtiden (COM(2001)0370),

–  med beaktande av den kommande 21:a partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP21) i december 2015 i Paris,

–  med beaktande av åtgärdspaketet för en energiunion En ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik (COM(2015)0080),

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 23–24 oktober 2014 om ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 maj 2015 En strategi för en inre digital marknad i Europa (COM(2015)0192),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 december 2014 Tillsammans för en konkurrenskraftig och resurseffektiv rörlighet i städer (COM(2013)0913),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 september 2011 om europeisk trafiksäkerhet 2011–2020(5),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A8-0246/2015), och av följande skäl:

A.  I vitboken om transport fastställs en långtgående dagordning för omställningen av det europeiska transportsystemet och skapandet av ett verkligt gemensamt europeiskt transportområde.

B.  Transportsektorn är en drivande kraft i EU:s ekonomi. Den sysselsätter ca 10 miljoner människor och står för omkring 5 procent av BNP, och den bör fortsätta att vara ledande när det gäller skapandet av ytterligare ekonomisk tillväxt och sysselsättning och främjandet av konkurrenskraft, hållbar utveckling och territoriell sammanhållning.

C.  Europa är världsledande inom transportsektorn, både när det gäller tillverkning och transportverksamhet. Det är viktigt att den europeiska transportsektorn fortsätter att utvecklas, investera och förnya sig på ett hållbart sätt, så att den kan behålla sitt tekniska ledarskap på global nivå, fortsätta att exportera sina standarder till hela världen och behålla sin konkurrensställning inom alla transportsätt i en global ekonomi som i allt högre utsträckning kännetecknas av framväxten av nya kraftfulla aktörer och nya företagsmodeller.

D.  Förutsättningarna i vårt samhälle förändras som ett resultat av digitalisering, urbanisering, globalisering och demografisk förändring, och vi behöver övergå till en transportpolitisk modell som klarar av framtidens utmaningar.

E.  Transporter är en grundförutsättning för den fria rörligheten för personer, varor och tjänster, som den inre marknaden bygger på, och fri rörlighet är både en kraftfull drivkraft för integrationen i EU och en nyckelfaktor för den europeiska industrins och handelns framgång.

F.  Transportsektorn fortsätter att vara nästintill helt beroende av fossila bränslen och är den enda sektor där utsläppen av växthusgaser har ökat under de senaste 25 åren. Utan den senaste tidens konjunkturnedgång hade utsläppsökningarna till och med kunnat vara ännu större.

G.  Det finns ett akut behov av att på ett kostnadseffektivt sätt förbättra transportsystemets energieffektivitet och hållbarhet och minska dess beroende av olja och fossila energikällor utan att göra avkall på dess konkurrenskraft och begränsa rörligheten, i enlighet med de mål som fastställts i vitboken.

H.  Avancerade hållbara biobränslen, särskilt de som framställs ur hanteringen av avfall och restprodukter i enlighet med avfallshanteringshierarkin(6), har en outnyttjad potential att minska det europeiska transportsystemets oljeberoende och begränsa de utsläpp av växthusgaser som orsakas av transportsektorn.

I.  Det är viktigt att säkra en framgångsrik utveckling av det transeuropeiska transportnätet (TEN-T) inom överenskomna tidsramar, effektivt koppla samman transportnäten i EU:s samtliga regioner, sammanlänka de geografiskt avlägsna regionerna med EU:s centrum och undanröja skillnaderna i infrastrukturutveckling och infrastrukturunderhåll, i synnerhet mellan EU:s östra och västra delar.

J.  Investeringar i transportinfrastruktur ger positiva effekter för den ekonomiska tillväxten, sysselsättningen och handeln, och det är därför nödvändigt att avlägsna hinder som hämmar privata investeringar i transportinfrastruktur.

K.  Transportinfrastruktur kräver vanligtvis långsiktig finansiering, och finansieringsnivån har under den senaste tiden sjunkit på grund av bristen på förtroende mellan lagstiftarna, de projektansvariga och finanssektorn.

L.  Under många års tid har det gjorts alltför få investeringar i transportinfrastruktur i EU. Att förbättra möjligheterna för fotgängare, äldre och personer med begränsad rörlighet ingår i unionens mål, och till detta krävs ytterligare resurser.

M.  Ett av vitbokens viktigaste mål bör vara att göra människorna och deras rättigheter som passagerare till det centrala målet för transportpolitiken.

N.  Innovation och intelligenta transportsystem bör ha en central roll i utvecklingen av ett modernt, effektivt, hållbart och driftskompatibelt europeiskt transportsystem som är tillgängligt för alla.

O.  Multimodala nät och integration av olika transportsätt och tjänster kan bidra till att förbättra förbindelserna och effektiviteten inom person- och godstransporterna och på så vis även bidra till att minska utsläppen av koldioxid och andra skadliga ämnen.

P.  Ett i verklig mening gemensamt europeiskt transportområde kommer inte att kunna skapas om inte EU:s lagstiftning genomförs effektivt av samtliga medlemsstater och det befintliga regelverket vid behov förenklas, i syfte att säkerställa ett tydligt rättsläge och förbättrad tillämpning av lagstiftningen.

Q.  Det är nödvändigt att åtgärda alla återstående hinder, den tekniska inkompatibilitet och de tungrodda administrativa förfaranden som gör att ett helt integrerat transportsystem inte kan uppnås. Det är också nödvändigt att motverka nya åtgärder i medlemsstaterna som hindrar den fria rörligheten för varor och tjänster.

R.  Ytterligare marknadsöppning måste gå hand i hand med arbetstillfällen av hög kvalitet, anständiga arbetsförhållanden, hög standard på tjänsterna och rättvis konkurrens i samtliga medlemsstater.

S.  Kommissionens senaste rapport om trafiksäkerheten inom EU(7) visar att antalet döda i trafiken minskade med 1 procent 2014, vilket är en mycket blygsam minskning jämfört med den minskningstakt på 8 procent som noterades 2012 och 2013.

Genomförande och halvtidsöversyn av vitboken

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionen avsikt att göra en halvtidsöversyn av vitboken för att bedöma de framsteg som gjorts och föreslå ytterligare åtgärder för att målen ska kunna uppnås. Eftersom det är för tidigt att fullt ut bedöma effekten av vissa av de politiska åtgärder som har vidtagits sedan vitboken antogs, anser parlamentet att det behövs en kartläggning för att man ska få en bild av det aktuella läget i fråga om de 40 initiativ och 131 åtgärder som anges i vitbokens bilaga.

2.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för de mål som fastställts i vitboken och de tio målsättningarna för ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem (riktmärken för att uppnå målet att minska växthusgasutsläppen med 60 procent). Parlamentet understryker att man vid halvtidsöversynen bör bibehålla åtminstone ambitionsnivån för de mål som fastställdes 2011 och föreslå konkreta, realistiska och evidensbaserade åtgärder och initiativ för att öka, påskynda och effektivisera insatserna för att nå målen. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma i vilken utsträckning den förteckning över åtgärder som ingår i vitboken är tillräcklig för att de övergripande målen ska kunna uppnås, och att föreslå kompletterande lagstiftningsåtgärder.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera utsläppsmålen i vitboken i enlighet med parlamentets resolution av den 5 februari 2014 om en ram för klimat- och energipolitiken(8) fram till 2030 och Europeiska rådets slutsatser av den 23–24 oktober 2014 om ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030, och att föreslå åtgärder för att ytterligare minska utsläppen från transportsektorn, i syfte att hjälpa medlemsstaterna att uppnå det övergripande bindande EU-målet att senast 2030 uppnå en minskning på minst 40 procent av de inhemska växthusgasutsläppen jämfört med 1990 (med minskningar i sektorer som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem och sektorer som inte gör det på 43 procent respektive 30 procent fram till 2030 jämfört med 2005).

4.  Europaparlamentet betonar att 2030-målet för minskning av utsläppen av växthusgaser från transportsektorn bör fastställas på en nivå som gör det möjligt att uppnå det långsiktiga mål som fastställs i vitboken om en minskning på minst 60 procent av utsläppen av växthusgaser från transportsektorn fram till 2050. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att föreslå en övergripande strategi för en minskning av koldioxidutsläppen i transportsektorn.

Allmänna principer: trafikomställning och sammodalitet

5.  Europaparlamentet betonar att en hållbar europeisk transportpolitik måste bygga på ett brett spektrum av politiska verktyg för en kostnadseffektiv övergång till de minst förorenande och mest energieffektiva transportsätten. Parlamentet påpekar att det inte är ett mål i sig att ändra balansen mellan olika transportsätt, utan att man måste bryta kopplingen mellan rörlighet och de negativa effekterna av det nuvarande transportsystemet, såsom trafikstockningar, luftföroreningar, buller, olyckor och klimatförändringar. Parlamentet medger att trafikomställningspolitiken hittills inte har gett tillfredsställande resultat. Parlamentet betonar därför att samtliga transportsätt måste optimeras för att bli mer miljövänliga, säkrare och energieffektivare så att man får till stånd en hög nivå både när det gäller rörlighet och miljöskydd.

6.  Europaparlamentet anser att utvecklingen av person- och godstransporterna till stor del är beroende av ett effektivt utnyttjande av de olika transportsätten, och att den europeiska transportpolitiken därför bör grundas på en effektiv sammodalitet, som innebär att de mest energieffektiva och hållbara transportsätten ska prioriteras när så är möjligt. Parlamentet anser att detta kommer att leda till en optimal utjämning mellan de olika transportsätten. Dessutom kommer det att skapa driftskompatibilitet inom och mellan transportsätten, främja hållbarare transport- och logistikkedjor och göra att trafikflödena flyter bättre inom alla transportsätt och vid alla knutpunkter.

Modern infrastruktur och smart finansiering

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om internalisering av de externa kostnaderna för samtliga transportsätt inom person- och godstransport genom att tillämpa en gemensam, sammanhängande och transparent metod i EU och beakta respektive transportsätts specifika egenskaper, inbegripet en följdriktig analys av externa kostnader som redan har internaliserats för att undvika dubbelbeskattning. Parlamentet efterlyser konkreta åtgärder för att se till att principerna ”användaren betalar” och ”förorenaren betalar”, inklusive riktlinjer och bästa praxis, tillämpas i större utsträckning och att lika villkor säkerställs mellan transportsätten genom avskaffande av skadliga skattesubventioner där så är lämpligt, samtidigt som man upprätthåller konkurrenskraften i alla regioner i EU.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en allmän ram för nationella vägavgiftssystem för personbilar och lätta nyttofordon, som inte får vara diskriminerande för personer bosatta i ett annat land och som ska prioritera avståndsbaserade avgifter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öronmärka intäkterna från infrastrukturavgifter för uppförande och underhåll av säker transportinfrastruktur och minskning av transportrelaterade miljöproblem.

9.  Europaparlamentet betonar att fullbordandet av det transeuropeiska transportnätet är en av förutsättningarna för ett mer hållbart, effektivt och smidigt multimodalt transportsystem och en mer balanserad fördelning av gods- och persontransporterna mellan de olika transportsätten. Parlamentet betonar att urvalet av projekt som är berättigade till EU-finansiering måste inriktas på de nio centrala korridorerna, slutförande av ofullständiga förbindelser, särskilt gränsöverskridande sträckor, avskaffande av flaskhalsar, förbättring av befintlig infrastruktur, innovativa transportlösningar, driftskompatibilitet samt anläggande av multimodala terminaler och urbana knutpunkter. Det bör också fästa större vikt vid europeiskt mervärde, utveckling av infrastruktur för sammanlänkning av randområden, öar, bergsområden och yttersta randområden samt stöd till projekt som sammanbinder det transeuropeiska transportnätet med infrastrukturnät i grannländer och kandidatländer.

10.  Europaparlamentet anser att EU:s finansiering måste spegla verkliga investeringsbehov för slutförandet av det transeuropeiska transportnätets stomnät fram till 2030, och att Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) bör stimulera investeringar i transportinfrastruktur enligt kriterierna i riktlinjerna för TEN-T och FSE, med företräde för hållbara transportsätt såsom järnvägar, inre vattenvägar och närsjöfart. Parlamentet betonar att samfinansierade projekt bör återspegla behovet av infrastruktur som gynnar unionen i fråga om konkurrenskraft och ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, som minskar miljöpåverkan, står emot de eventuella effekterna av klimatförändringarna och garanterar användarnas hälsa och säkerhet.

11.  Europaparlamentet kräver en drastisk höjning av budgetmedlen för Fonden för ett sammanlänkat Europa och ökade europeiska befogenheter beträffande förberedelse, genomförande och finansiering av transnationell transportplanering och infrastrukturfinansiering.

12.  Europaparlamentet betonar att det finns betydande skillnader när det gäller väginfrastrukturens kvalitet i EU, vilket har direkt inverkan på trafiksäkerheten, och att mer än 70 procent av dödsfallen i trafikolyckor i medlemsstaterna inträffar på stadsgator och landsvägar. Parlamentet understryker att tillräcklig finansiering till denna typ av infrastruktur måste främjas ytterligare genom olika EU-strategier och instrument, särskilt i sammanhållningsländerna. Parlamentet understryker även behovet av korrekt underhåll av den befintliga infrastrukturen, inklusive av det sekundära vägnätet.

13.  Europaparlamentet betonar att Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), som föreslås av kommissionen som en del i Junckers investeringsplan för Europa, bör prioritera hållbara transporter och viktiga transportinfrastrukturprojekt med stort värde för samhället, ekonomin och miljön, och inrikta sig på projekt som främjar skapandet av nya arbetstillfällen av god kvalitet, långsiktig tillväxt, konkurrenskraft, innovation och territoriell sammanhållning, inbegripet hållbara stadsprojekt och järnvägsprojekt, i enlighet med EU:s transportpolitiska mål och transportlagstiftning (riktlinjerna för TEN-T, FSE). I detta avseende är det lämpligt att i högre grad uppmärksamma och tillämpa nya finansieringsmetoder, såsom offentlig-privata partnerskap och koncessioner. Parlamentet understryker att urvalsförfarandet för de projekt som ska finansieras genom Efsi bör vara insynsvänligt och att relevanta aktörer från den offentliga och privata sektorn bör delta i detta förfarande.

14.  Europaparlamentet anser att Efsi i första hand bör finansieras via outnyttjade anslag i EU:s budget och endast i sista hand via outnyttjade anslag från programmen i rubrik 1a i den fleråriga budgetramen 2014–2020. Parlamentet betonar att finansieringen av garantifonden bör ses över inom ramen för 2016 års halvtidsöversyn av den fleråriga budgetramen och att alternativa finansieringskällor, på grundval av en analys av de olika programmens resultat och anslagsutnyttjande, bör identifieras så att man i största möjliga utsträckning kan undvika en omfördelning av anslag från rubrik 1a för perioden 2016–2020. Parlamentet betonar att Europaparlamentet och rådet även bör undersöka hur man i största möjliga utsträckning ska kunna kompensera för omfördelningar från sådana EU-program som man inom ramen för det årliga budgetförfarandet beslutade skulle utgöra en finansieringskälla för Efsi under åren fram till halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen.

15.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd till innovativa finansiella instrument som möjliggör en optimering av de offentliga utgifterna genom att underlätta mobiliseringen av privata medel, men erinrar om att många projekt på transportområdet inte genererar tillräckliga intäkter för att man enbart ska kunna använda denna sorts instrument och därför behöver stöd i form av subventioner.

16.  Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att snabbt införa och använda intelligenta transportsystem för att man på ett mer effektivt, hållbart och säkert sätt ska kunna utnyttja fordon och befintlig infrastruktur och skapa ytterligare kapacitet utan den tid, de ekonomiska resurser och den mark som uppförandet av ny infrastruktur tar i anspråk. Parlamentet betonar betydelsen av en effektiv användning av frekvenser och driftskompatibilitet mellan intelligenta transportsystem för att möjliggöra smidiga trafikflöden för alla transportsätt och vid alla knutpunkter. Parlamentet efterlyser ett snabbt genomförande av installations- och driftsfaserna av de nya europeiska satellitnavigeringsprogrammen, och effektiv utveckling av transporttillämpningarna inom Galileo- och Egnossystemen.

Hållbara transporter och rörligheten i städer

17.  Europaparlamentet betonar att ökad energieffektivitet bör vara en av huvudprioriteringarna inom EU:s transportpolitik. Parlamentet konstaterar att det finns ett akut behov av att öka resurseffektiviteten i transportsystemet som helhet, i syfte att på ett effektivare sätt utnyttja den befintliga kapaciteten, öka fordonens utnyttjandegrad och se till att den offentliga finansieringen på nationell och europeisk nivå anslås till de åtgärder som har störst verkan.

18.  Europaparlamentet framhäver vikten av att främja eldrivna transporter och eldrivna kollektivtrafiksystem, samtidigt som man inför förnybara energikällor i elsektorn, med företräde för en fortsatt elektrifiering av järnvägsnätet och främjandet av spårvagnar, elbussar (trådbussar), elbilar, eldrivna två-, tre- och fyrhjulingar, elcyklar och små elbåtar. Parlamentet betonar möjligheterna med moderna pendellinbanor (linbanor) som ett billigt och lättkonstruerat transportmedel för att utöka kapaciteten i städernas kollektivtrafiksystem.

19.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att främja införandet av alternativa bränslen och framdrivningssystem, särskilt sådana där EU har ett stort tekniskt försprång, i syfte att minska transporternas beroende av fossila bränslen, förbättra luftkvaliteten och minska utsläppen av växthusgaser. Parlamentet beklagar att dessa tekniker ännu inte har byggts ut tillräckligt, särskilt när det gäller kollektivtrafiken.

20.  Europaparlamentet noterar att utnyttjandet av kollektivtrafik i stadsområden inte tydligt framhävs bland vitbokens tio mål. Parlamentet anser att det bör fastställas ett nytt mål som går ut på att fördubbla kollektivtrafikanvändningen i stadsområden fram till 2030. Parlamentet betonar i detta avseende att det bör vidtas åtgärder för att skapa möjligheter och infrastruktur för att göra det lättare att ta sig från dörr till dörr med kollektiva färdmedel, inbegripet för äldre människor och personer med funktionsnedsättning liksom för cyklister som utnyttjar kollektivtrafiken för en del av sin resa. Parlamentet understryker att det krävs lämpliga investeringar för att uppnå detta mål, särskilt för att garantera konsekvent underhåll och utvidgning av infrastrukturen för kollektivtrafik. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att skapa lämpliga, långsiktiga och tillförlitliga finansieringsmöjligheter för infrastrukturprojekt för kollektivtrafik i städerna.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa lokala, regionala och nationella myndigheter och aktörer att undersöka befintliga och nya möjligheter att erhålla EU-finansiering för kollektivtrafik och utveckla innovativa system för offentlig-privata partnerskap. Parlamentet uppmärksammar de lärdomar man bör dra av revisionsrättens särskilda rapport nr 1/2014 om ändamålsenligheten i kollektivtrafikprojekt i städer som får EU-stöd, i vilken man granskade genomförandet och effektiviteten i kollektivtrafikprojekt i städer som samfinansierades via EU:s strukturfonder samt i vilken utsträckning dessa projekt tillgodoser användarnas behov och uppnår de uppställda målen i fråga om utnyttjande.

22.  Europaparlamentet betonar vikten av planer för hållbar rörlighet i städer, som ett sätt att hjälpa städer att effektivare använda transportinfrastruktur och tjänster och på ett hållbart sätt förbättra integrationen i städerna mellan de olika transportsätten, för att på så sätt bidra till en minskning av koldioxidutsläpp, buller, luftföroreningar och trafikolyckor. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att stödja utvecklingen och främjandet av planer för hållbar rörlighet i städer. Parlamentet betonar att de europeiska struktur- och investeringsfonderna bör användas mer systematiskt för städer som har tagit fram en integrerad lokal transportplan, såsom en plan för hållbar rörlighet i städer, och som har kartlagt lämpliga åtgärder i enlighet med de kriterier som fastställs i relevant lagstiftning.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta med kollektivtrafikföretag och myndigheter i syfte att tillhandahålla reseinformation till användarna genom olika medier, inbegripet information som är speciellt utformad för personer med funktionsnedsättning, och att ta aktivare del i identifieringen av EU-täckande bästa praxis och förutsättningar för att förbättra kollektivtrafiksystemen i städerna. Parlamentet uppmanar även kommissionen och medlemsstaterna att garantera skyldigheten för transportsystemen i städerna att förbinda stadskärnorna med städernas ytterområden.

24.  Europaparlamentet betonar att städerna behöver viss flexibilitet för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt EU-lagstiftningen med fullständigt beaktande av subsidiaritetsprincipen och för att se till att transportlösningarna anpassas till de särskilda förhållanden som råder.

25.  Europaparlamentet understryker att transportanvändarnas beteende är av avgörande betydelse för utvecklingen av ett mer hållbart transportsystem. Parlamentet efterlyser initiativ som ska motivera och göra det möjligt för användarna, särskilt unga människor, att välja säkrare och mer hållbara transportsätt (som att gå, cykla, bl.a. med lånecyklar och hyrcyklar, utnyttja kollektivtrafik, samåka eller utnyttja bilpooler), som ska erbjudas i en säker miljö, och förespråkar att reseplaneringstjänster och realtidsinformation ska tillgängliggöras för att underlätta den intermodala användningen av olika transportsätt genom intelligenta transportsystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa exempel på bästa praxis för kombination av flera transportsätt som skulle kunna genomföras i andra tätorter.

26.  Europaparlamentet betonar behovet av bättre uppgifter om transportanvändarnas beteende på medlemsstats- och EU-nivå, särskilt vad gäller promenerande, cykling och könsdifferentierade resmönster, som de lokala myndigheterna kan använda när de fastställer sin kollektivtrafikpolitik.

27.  Europaparlamentet betonar vikten av att vidta åtgärder för att främja regionala planer för uppförande och utvidgning av cykelleder i de stora europeiska regionerna, för att göra medborgarna mer miljömedvetna, demokratisera cykelanvändningen samt minska buller, trafikstockningar och föroreningar i städerna.

28.  Europaparlamentet framhåller vikten av att analysera de positiva samhällseffekterna av nya transportsätt som har stöd i modellen för samverkanskonsumtion, bl.a. när det gäller samåkning. Parlamentet anser att det är viktigt med utbyte av bästa metoder mellan medlemsstaterna för att få till stånd en regelanpassning som tar hänsyn till dessa innovationsplattformar för transporter från dörr till dörr.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka situationen i de olika medlemsstaterna när det gäller verksamheten i transportföretag som för samman förare och passagerare (det mest kända exemplet är Uber), och att göra en bedömning av de rättsliga, sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av verksamheten i sådana företag, eventuellt åtföljd av relevanta åtgärder eller rekommendationer för att utveckla innovativa nya tjänster i EU, med beaktande av de befintliga taxitjänsterna.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ställa krav på medlemsstaterna att införa rättvisa konkurrensvillkor mellan samåkningsföretag och traditionella taxi- och fjärrtransportföretag när det gäller respekten för bestämmelser om skatter, säkerhet, allmän trafikplikt och anställningsvillkor.

31.  Europaparlamentet betonar att motordrivna tvåhjulingar (motorcyklar, skotrar och mopeder) och i allt större utsträckning eldrivna två- och trehjulingar spelar en viktig roll för ett hållbart transportsystem, särskilt i stadsområden där de bidrar till att minska trafikstocknings- och parkeringsproblemen och även är en lösning för kortare transportsträckor. Parlamentet anser därför att man måste ta lämplig hänsyn till dessa fordons specifika utformning och de fördelar som följer därav, och att detta bör återspeglas i EU:s lagstiftning och riktlinjer på transportområdet.

32.  Europaparlamentet efterlyser bättre optimering av distributionskedjan i stadsområden. Lastbilar i städerna bidrar i oproportionerligt stor utsträckning till luftföroreningar och buller och förvärrar trafikstockningarna. Stadslogistiken bör främja en optimering av transporterna och ett kostnadseffektivt införande av nya typer av verksamheter, tekniker och affärsmodeller. Med ett bättre val av transportsätt och fordon blir transportlösningen optimalt anpassad till transportens och den berörda stadens specifika krav.

33.  Europaparlamentet betonar betydelsen av logistikdepåer i utkanten av stadsområden, vilka gör det möjligt att transportera gods till destinationen på ett samordnat sätt med hjälp av de mest energieffektiva transportsätten.

Att sätta människorna i centrum för transportpolitiken

34.  När det gäller trafiksäkerheten efterlyser Europaparlamentet följande:

   Ett snabbt antagande av ett mål om att minska antalet allvarligt skadade med 40 procent fram till 2020, tillsammans med en fullständig EU-strategi; medlemsstaterna uppmanas att utan dröjsmål tillhandahålla alla relevanta statistiska uppgifter så att kommissionen ska kunna fastställa ett sådant mål och en sådan strategi.
   Förstärkande av de åtgärder som syftar till att minska antalet döda och skadade i trafiken, och särskilt uppmärksammande av huvudorsakerna, däribland körning under alkohol- eller narkotikapåverkan, fortkörning och körning utan bilbälte.
   Vidtagande av åtgärder för att uppnå trafiksäkerhetsmålet för 2020 om mindre än 15 000 trafikolyckor med dödlig utgång, genom införande och genomförande av kostnadseffektiva trafiksäkerhetsåtgärder på EU-nivå och nationell nivå.
   Vidtagande av åtgärder för att minska olyckorna bland oskyddade trafikanter, särskilt trafikanter på tvåhjuliga fordon, fotgängare i stadsmiljö och äldre förare.
   Vidtagande av åtgärder inom ramen för det förestående vägpaketet och genomförande av en halvtidsöversyn av kommissionens trafiksäkerhetsprogram 2011–2020.
   En översyn av direktiv (EU) 2015/413 om underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott samt insatser för att utvidga direktivets tillämpningsområde till EU:s grannländer.
   En utökning, inom ramen för översynen av direktiv 2008/96/EG om förvaltning av vägars säkerhet, av direktivets fyra huvudåtgärder till att omfatta andra delar av vägnätet, inklusive alla delar av motorvägarna samt landsvägar och stadsgator.
   En prioritering av åtgärder för oskyddade trafikanter i enlighet med handlingsplanen och direktivet om intelligenta transportsystem (2010/40/EU).
   En översyn av direktivet om yrkesförares utbildning och kvalifikationer i syfte att klargöra dess bestämmelser samt främjande och utveckling av system för utbildning av alla fordonsanvändare efter att de har tagit körkort.
   Ett förslag om att senast 2016 se över förordningen om allmän säkerhet ((EG) nr 661/2009) och förordningen om skydd av fotgängare ((EG) nr 78/2009), för att fastställa obligatoriska regler för tunga lastbilar vad gäller förarhyttens konstruktion och säkerhet, direkt sikt, krockprestanda och skydd av fotgängare, med prioritering av oskyddade trafikanter.
   Ökad användning i nya personbilar och nyttofordon av säkerhetssystem för förarstöd, såsom automatiskt nödbromssystem (AEA), avståndsvarnare, streckvarnare (LDW), däckslitageindikatorer, hastighetsanpassning (ISA) och nödsamtal från fordonet (eCall), tillsammans med intelligenta transportsystem som kan kommunicera med varandra.
   En översyn av det tredje körkortsdirektivet i syfte att införa
   obligatorisk trafikundervisning som lyfter fram nya fordonsfunktioner (förarstödsystem),
   ytterligare en fas för utfärdande av körkort,
   livslång fortbildning för förare,
   ett lämplighetstest för framförande av fordon och
   en medicinsk-psykologisk undersökning vid trafikförseelser vad gäller bl.a. alkohol, narkotika eller aggression.
   Införande av en EU-övergripande, harmoniserad alkoholgräns på 0,0 promille under de två första åren för nya förare och alltid för yrkesförare.

35.  Europaparlamentet betonar att även om det har skett betydande förbättringar av trafiksäkerheten under de senaste åren kvarstår det fortfarande skillnader mellan medlemsstaterna och det behövs ytterligare åtgärder för att uppnå det långsiktiga nollvisionsmålet. Parlamentet noterar att trafiksäkerhet går hand i hand med ett respektfullt beteende hos alla trafikanter, och att utbildning i hemmen och i skolorna bör spela en större roll för uppnåendet av detta mål.

36.  Europaparlamentet betonar behovet av att komplettera det fastställda regelverket om passagerares rättigheter med åtgärder för att undanröja alla möjliga kryphål i lagstiftningen så att alla passagerare på multimodala resor täcks in och så att rättvis konkurrens mellan transportsätten säkerställs, varvid hänsyn ska tas till de specifika skillnaderna mellan transportsätten, det rättsliga ansvaret för resans separata delar och interaktionen mellan de olika transportsätten. Parlamentet upprepar sin efterlysning av en stadga för passagerares rättigheter som fastställer de grundläggande passagerarrättigheter som är tillämpliga på alla transportsätt, med beaktande av varje transportsätts särskilda kännetecken, och som innehåller ett separat avsnitt om multimodala resor, så att EU-bestämmelserna blir mer synliga och efterlevnaden förbättras. Parlamentet anser att det behövs initiativ som ska främja och tillgängliggöra informations-, planerings- och biljettförsäljningstjänster för multimodala resor för resenärerna. Parlamentet efterlyser också åtgärder som förbättrar transportkvaliteten och ser till att äldre, resenärer med nedsatt rörlighet och resenärer med funktionsnedsättning får obehindrad tillgång, och begär att större hänsyn ska tas till resenärers särskilda behov, t.ex. cyklister som medför sina cyklar på tåg.

37.  Europaparlamentet kräver med avseende på alla människors rätt till individuell rörlighet – i synnerhet personer med funktionsnedsättning och äldre personer – större investeringar i forskning om och utveckling av lämpliga förarstödsystem.

38.  Europaparlamentet påpekar att ökad tillgång, gratis eller till låg kostnad, till bredband, mobilnät, trådlösa nätverk och andra digitala tjänster på kollektiva färdmedel och på stationer skulle förbättra den personliga rörligheten.

39.  Europaparlamentet begär att det ska tas fram en EU-färdplan för att fastställa ramen för ett europeiskt system för oproblematiska multimodala passagerartransporter. Genom denna färdplan bör viktiga europeiska korridorer för multimodala passagerartransporter inom det befintliga TEN-T-nätet identifieras, offentliga och privata resurser slås ihop, befintliga initiativ anpassas och EU:s finansieringsstöd koncentreras.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förbättra kvaliteten i arbetet inom alla transportsätt, särskilt i fråga om utbildning, certifiering, arbetsvillkor och karriärutveckling, för att på så sätt skapa högkvalitativa arbetstillfällen, utveckla de kvalifikationer som krävs och stärka konkurrenskraften och rörligheten för EU:s transportföretag. Parlamentet betonar vikten av att lösa frågan om personalomsättning och en åldrande arbetsstyrka inom transportsektorn, och det brådskande behovet av att göra det attraktivt för de yngre generationerna att arbeta i transportsektorn.

41.  Europaparlamentet framhåller vikten av att säkerställa att transportarbetarna behandlas lika och rättvist samt att de har goda arbetsförhållanden och en säker arbetsmiljö. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram konkreta och omedelbara åtgärder/initiativ för att hantera de sociala aspekterna inom de olika transportsätten, i syfte att främja anställningar och anställningsförhållanden av hög kvalitet för transportarbetarna och säkerställa rättvis och icke snedvriden konkurrens mellan transportföretagen. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att noggrant övervaka tillämpningen och efterlevnaden av EU:s sociallagstiftning i medlemsstaterna inom alla transportsätt.

42.  Europaparlamentet betonar att det också behövs åtgärder för att främja kvinnors deltagande på arbetsmarknaden i transportsektorn, avskaffa eventuella hinder och säkerställa likabehandling av män och kvinnor genom att motverka befintliga löneskillnader och skillnader vad gäller befordringsmöjligheter.

43.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att se till att förslag om en öppning av tjänstesektorn på samtliga transportmarknader går hand i hand med ett korrekt genomförande av EU:s sociallagstiftning och, vid behov, med stödåtgärder för att förhindra att de sociala förhållandena skiljer sig åt mellan medlemsstaterna. Parlamentet betonar att öppnandet av transportmarknaderna inte får leda till social dumpning, tjänster av sämre kvalitet, färre offentliga tjänster, onödiga administrativa bördor, otillbörliga affärsmetoder eller snedvridning av den rättvisa konkurrensen. Ett sådant öppnande bör också göra slut på fragmenteringen av den inre marknaden och hindra att det uppstår monopol eller en kapplöpning mot botten när det gäller transportarbetares sociala skydd.

Ett konkurrenskraftigt, effektivt, säkert, integrerat och driftskompatibelt transportsystem

44.  Europaparlamentet betonar att digitaliseringen är viktig för att förbättra effektiviteten och produktiviteten i transportsektorn. Parlamentet betonar att man bättre måste utnyttja de möjligheter som den digitala tekniken innebär och främja nya transporttjänster liksom nya affärs- och distributionsmodeller i syfte att främja tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning. Parlamentet framhåller också vikten av ett regelverk som möjliggör pilotprojekt och utveckling av intelligenta, automatiserade transporter i Europa. Parlamentet noterar i detta sammanhang den viktiga roll som små och medelstora företag och nyetablerade företag spelar för att främja innovation i transportsektorn.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sätta integrationsstrategin (driftskompatibilitet, sammankopplingsmöjligheter och intermodalitet), inbegripet IKT-system, i centrum för översynen av vitboken. Parlamentet påminner vidare kommissionen om att kombinera tekniska framsteg med beteendeförändringar för att uppnå en ambitiös trafikomställning och göra det möjligt att undvika transporter genom grön logistik, lämpliga verktyg för mobilitetsstyrning och digitalisering.

46.  Europaparlamentet betonar att en europeisk hållbar transportpolitik måste eftersträva samverkan mellan alla transportsätt, transportkorridorer och transportnät och fokusera på behoven hos viktiga knutpunkter, stadsområden, sammankopplingspunkter, omlastningsplattformar och hamnar. Transport bör ses som ett system snarare än som en samling enskilda transportsätt.

47.  Europaparlamentet efterlyser en standardisering av de intermodala lastenheterna, med beaktande av de lastenheter som används inom internationell transport och storleken på transportfordonen, samt enhetliga regler för lastsäkring, för att optimera multimodala transporter och öka säkerheten.

48.  Europaparlamentet anser att de byråkratiska hindren bör avvecklas för alla transportsätt. Parlamentet efterlyser större förenkling och harmonisering av handlingar liksom av administrativa förfaranden och tullförfaranden, som bör vara praktiska, effektiva och lätthanterliga för alla parter i hela logistikkedjan. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om inrättande av ett elektroniskt regelverk för multimodala godstransporter (e-godstransport) för att skapa papperslösa, sammanhängande informationsflöden inom hela transportlogistikkedjan, med beaktande av befintliga välfungerande verktyg och synergier, den globala utvecklingen och bästa praxis.

49.  Europaparlamentet begär att det ska införas ett nytt mål, åtföljt av de nödvändiga åtgärderna, om att 50 procent av de nuvarande transporterna av farligt gods inom EU senast 2030 ska ställas om till mer hållbara transportsätt, t.ex. järnväg och inre vattenvägar, med full respekt för direktiv 2008/68/EG om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa enhetliga regler för intermodal transport av farligt gods för att säkerställa kompatibilitet mellan de olika transportsätten.

51.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att undersöka möjligheterna för och stödja utvecklingen av rörbaserade system för godstransporter och cykellogistik som ett lovande koncept för ett hållbart transportsystem.

52.  Europaparlamentet framhåller transportsektorns avgörande roll för utveckling av turismen, framför allt i de randområden i EU som för närvarande är mycket svåra att nå.

53.  Europaparlamentet understryker att europeiska knutpunkter kopplar samman Europa med övriga världen och att Europa måste ha kvar sina direktrutter till alla delar av världen, så att europeiska lufttrafikföretag flyger direkt från sina knutpunkter till utländska destinationer, vilket bevarar arbetstillfällen och upprätthåller tillväxten i den europeiska luftfartssektorn. Parlamentet betonar att flygningar inom EU inte bara möjliggör rörlighet på den inre marknaden utan även har stor betydelse som matarflyg för att upprätthålla möjligheten att byta flyg vid knutpunkterna i EU. EU:s politik måste garantera ett effektivt och konkurrenskraftigt anslutningsnät för att stärka de europeiska knutpunkterna, så att man sänker kostnaderna till globalt sett konkurrenskraftiga nivåer och säkrar rättvis konkurrens med lufttrafikföretag från tredjeländer. EU-medlemsstaterna behöver en sammanhängande och gemensam politik för att inte förlora ytterligare direktförbindelser mellan Europa, Asien och Afrika till knutpunkter i området vid Persiska viken och Turkiet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att införa dessa mål i all europeisk luftfartslagstiftning och tillämpa dem i sina förhandlingar med tredjeländer.

54.  Europaparlamentet efterlyser en utökad forsknings- och utvecklingsstrategi i syfte att främja innovation i transportsektorn, och anser att denna politik, för vilken det måste avsättas tillräcklig finansiering, bör utarbetas i samarbete med alla berörda intressenter, inklusive allmänhet och användarrepresentanter, så att man får kännedom om sektorns behov och utifrån detta bättre kan fördela EU:s finansiering, framför allt genom programmet Horisont 2020. Parlamentet anser att man bör prioritera projekt med ett tydligt europeiskt mervärde som syftar till att minska koldioxidutsläppen inom transportsektorn och främja energieffektiva transportsätt (bl.a. att gå och cykla), öka insynen i distributionskedjan och dess effektivitet, göra transporterna mer tillgängliga, tryggare och säkrare, förbättra trafikstyrningen och minska byråkratin. Parlamentet anser att man också särskilt bör uppmärksamma banbrytande transportteknik, såsom automatiska eller fjärrstyrda fordon, till exempel drönare eller förarlösa fordon.

55.  Europaparlamentet efterlyser samma ansträngningar på utbildningsområdet för att uppmuntra nya studier och utbildningsprocesser, särskilt inom yrkesutbildning och högre utbildning, som ägnas nya kunskaper och yrken som kommer att uppstå genom de intelligenta transporterna.

56.  Europaparlamentet framhåller vikten av att stödja EU:s ramprogram för forskning, utveckling och innovation för att uppnå renare bränslen och en hög teknisk utvecklingsnivå, till exempel när det gäller förbättrade biodrivmedel.

57.  Inom ramen för Refit-programmet och i samband med konsekvensbedömningar av europeisk lagstiftning efterlyser Europaparlamentet en allmän översyn av de europeiska körkorts- och säkerhetskraven och av rapporteringsskyldigheterna inom transportsektorn, för att avsevärt minska den administrativa bördan.

58.  Europaparlamentet konstaterar att störningsfria radiofrekvenser är viktiga, särskilt när det gäller genomförandet av vägtransportarbetares körtider och viloperioder och införandet av intelligenta transportsystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att om nödvändigt inrätta ett regelverk på detta område.

Transportsektorns globala dimension

59.  Europaparlamentet betonar att skapandet av ett europeiskt transportområde utgör en viktig prioritering som i stor utsträckning är beroende av internationell acceptans enligt avtal som har förhandlats fram internationellt med handelspartner för alla transportsätt, särskilt för luft- och sjöfart. EU bör spela en alltmer framträdande roll i de relevanta internationella organen.

60.  Europaparlamentet anser att EU måste behålla sin ledande roll i de globala insatser som görs för att minska transportutsläppen inom ramen för klimatkonferensen i Paris 2015 (COP21), genom att på internationell nivå främja minskade koldioxidutsläpp inom transportsektorn och utvecklingen av hållbara transportsätt, för att därmed bidra till att det internationella målet om att medeltemperaturen inte ska stiga med mer än 2°C uppnås.

61.  Europaparlamentet efterlyser en mer integrerad strategi mellan medlemsstaterna i fråga om möjligheten att tillämpa en ömsesidighetsprincip i handelsförbindelserna med tredjeländer och förespråkar att det inom EU:s finansieringspolitik för transporter ska undersökas om det är lämpligt med ytterligare finansiering från tredjeländer.

62.  Europaparlamentet betonar att exploateringen av internationella tillgångar (olja, litium, ädelmetaller, biodrivmedel) för att utveckla vårt transportsystem måste ske med respekt för invånarnas rättmätiga intressen i de områden som dessa resurser köps och importeras från.

Integration av samtliga transportsätt för att skapa ett mer effektivt, hållbart, konkurrenskraftigt, tillgängligt och användar- och medborgarvänligt transportsystem

63.  När det gäller luftfarten efterlyser Europaparlamentet följande:

   Att det ska göras en utredning av de stora tekniska utmaningar som påverkar den europeiska luftfartssektorns konkurrenskraft som en följd av de minskade direktanslutningarna mellan Europa och resten av världen, begränsad flygplatskapacitet inför kommande ökningar av luftfarten och en ökning av utbudet av lufttrafik som erbjuds av flygbolag från tredjeländer.
   Att det ska göras en översyn av förordning (EG) nr 868/2004 för att garantera rättvis konkurrens i EU:s yttre förbindelser på luftfartsområdet och stärka konkurrensställningen för EU:s luftfartsindustri, säkerställa ömsesidighet och förhindra illojal konkurrens, inklusive subventioner som snedvrider marknaden.
   Att det ska inrättas en dialog på luftfartsområdet med Gulfstaterna och Turkiet i syfte att öka den finansiella insynen och garantera rättvis konkurrens, införas bestämmelser om ”sund konkurrens” i luftfartsavtal och detaljerade bestämmelser om subventioner, otillbörliga affärsmetoder och illojal konkurrens, samt vidtas effektiva åtgärder om dessa bestämmelser inte följs.
   Att man ska snabba upp processen för att där så behövs ingå nya luftfartsavtal med EU:s största handelspartner, såsom grannländer, Briks-länderna, Asean-länder och Mexiko, inklusive bestämmelser om bättre marknadstillträde för flygfrakttjänster.
   Att det ska göras en översyn av EU:s och medlemsstaternas reglerings- och skattepolitik för att stärka den europeiska luftfartsindustrins konkurrenskraft och få till stånd en rättvis konkurrens med tredjeländers lufttrafikföretag; kommissionen uppmanas därför att se över eller avskaffa ensidiga EU-bestämmelser som snedvrider konkurrensen och att med kraft uppmana medlemsstaterna att göra detsamma med liknande nationella bestämmelser.
   Att den inre marknaden för luftfart ska fullbordas genom avlägsnandet av hinder som införts av medlemsstaterna för EU-lufttrafikföretag som vill bedriva verksamhet från den medlemsstat de är registrerade i till ett tredjeland via en annan EU-medlemsstat.
   Att det ska ske en enhetlig och effektiv utveckling av ett flygplatsnät i EU, som dels ska omfatta storflygplatserna (nav), dels ett nät av lokala och regionala flygplatser som är väl trafikerade, lönsamma och väl underhållna, vilka är viktiga för de berörda territoriernas tillväxt och utveckling, särskilt randområden och de yttersta randområdena som många gånger enbart kan nås med flyg; att det ska utarbetas en rättslig ram för utveckling och maximalt användande av regionala flygplatsers outnyttjade potential och av ny infrastruktur på hårt belastade flygplatser.
   Att EU-finansierade projekt som ingår i TEN-T:s stomnät ska prioriteras.
   Att det noggrant ska förberedas och snabbt antas ett omfattande luftfartspaket som bl.a. innehåller nya regler för civila obemannade luftfartyg (drönare) som garanterar säkerheten och de grundläggande rättigheterna, men även främjar den ekonomiska potential som civila drönare erbjuder europeiska företag, särskilt små och medelstora företag och nystartade företag; att det ska göras en översyn av Easaförordningen för att klargöra Easas roll i förhållande till nationella luftfartsmyndigheter och stärka dess möjligheter att övervaka flygsäkerheten i alla medlemsstater, inbegripet i avlägset belägna regioner, och främja EU-bestämmelser och standarder runt om i världen.
   Att medlemsstaterna ska vidta alla åtgärder som krävs för att påskynda genomförandet av det gemensamma europeiska luftrummet genom att anta SES2+-paketet, fullständigt genomföra och driva funktionella luftrumsblock och införa det framtida systemet för flygledningstjänst (Sesar), för att göra EU:s luftrum mindre splittrat så att man kan minska flygförseningarna, förbättra säkerheten och minska luftfartens miljöpåverkan.
   Att rådet snabbt ska anta sin ståndpunkt om översynen av förordning (EG) nr 261/2004 och förordning (EG) nr 2027/97 om flygpassagerares rättigheter samt förordning (EEG) nr 95/93 om tilldelning av ankomst- och avgångstider.
   Att man ska stärka förhandlingarna inom Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao) om utvecklingen av en global marknadsbaserad åtgärd för utsläpp från internationell luftfart.
   Att det ska införas internationella hållbarhetskriterier för förnybart flygbränsle.
   Att stöd ska ges till forskning och utveckling inom luftfartssektorn genom programmen Horisont 2020 och Clean Sky i syfte att utveckla ny och renare teknik som resulterar i tystare och bränslesnålare flygplan, för att främja nya typer av luftfartyg, såsom drönare, och skapa tillväxt och sysselsättning i den europeiska luftfartsindustrin.
   Att kommissionen och medlemsstaterna ska göra en grundlig översyn av sin strategi och politik för flygsäkerhet, i syfte att successivt övergå till en riskbaserad metod som skulle gynna passagerarna.
   Att det ska en förbättring av EU:s flygsäkerhet på områdena flygplanstillverkning, utbildning och licensiering av besättningar, flygverksamhet, flyglednings- och flygtrafiktjänster.
   Att det ska göras en bedömning av tänkbara säkerhetsåtgärder för att undvika flygolyckor som den som inträffade i Alperna i mars 2015 med Germanwings flight 9525.
   Att kommissionen ska lägga fram ett förslag om åtgärder för att förstärka säkerhetsregler och sociala bestämmelser, särskilt om flyg- och vilotider, för att undvika utmattning och förbättra luftkvaliteten i kabinen.
   Att det ska utarbetas en samordnad uppsättning regler för flygskolor och för registrering av flygtimmar för piloter som är verksamma i EU för att säkerställa en effektivare kontroll och utvärdering av anställningsvillkoren i luftfartsindustrin.
   Att medlemsstaterna ska lämna uppgifter om den allmänna luftfarten till Eurostat, särskilt om antalet luftfartyg, piloter och flygtimmar, för att förbättra regleringen på detta område, särskilt när det gäller flygsäkerheten.
   Att det ska föras en konstruktiv social dialog mellan luftfartens intressenter för att hantera nya utmaningar till följd av införandet av ny teknik som kräver en motsvarande anpassning av arbetstillfällena inom luftfartssektorn.
   Att det ska vidtas åtgärder mot ökningen av socialt tveksamma affärsmetoder såsom ”bekvämlighetsflagg” och olika varianter av atypiska anställningsformer och utläggning på entreprenad; att det ska göras en översyn av förordning (EG) nr 1008/2008 för att säkerställa korrekt genomförande och tillämpning av nationell sociallagstiftning och kollektivavtal för flygbolag som har sin verksamhetsbas i EU; att det ska fastställas en omarbetad definition av ett företags ”huvudsakliga verksamhetsställe”, som innebär att flygbolag måste styrka att de har betydande flygverksamhet i ett visst land; enligt Easas rekommendationer måste minst 50 procent av underhållsteknikerna vara direktanställda, vilket även ska gälla all markpersonal, alla piloter och all kabinpersonal.

64.  När det gäller vägtransporterna efterlyser Europaparlamentet följande:

   Att det ska inrättas effektiva nationella politiska ramar i syfte att bygga ut marknaden för användning av elfordon och alternativa bränslen (el, väte, naturgas, (komprimerad naturgas (CNG) och kondenserad naturgas (LNG)), motorgas (LPG), syntetiska och paraffiniska bränslen och hållbara biobränslen, särskilt sådana som framställs genom bearbetning av avfall och restsubstanser, inklusive melassbaserad etanol) och snabbt införas nödvändig infrastruktur för tankning och laddning; att ett utbyte av bästa praxis ska äga rum mellan projekt i de olika medlemsstaterna beträffande marknaden för alternativa bränslen och distribution i städerna; att det ska tas fram en EU-handlingsplan för genomförandet av den strategi som fastställs i kommissionens meddelande Miljövänlig energi för transport: En europeisk strategi för alternativa bränslen, så att alternativa bränslen används i största möjliga utsträckning för transporter och så att hållbara eltransporter främjas i hela EU.
   Att man till 2020 ska utöka antalet säkra uppställningsplatser för tunga fordon i det transeuropeiska vägnätet med 40 procent jämfört med 2010 och förbättra kvaliteten och hygienstandarden på dessa.
   Att initiativ ska tas för att garantera driftskompatibilitet mellan system för elektroniska vägtullar.
   Att kommissionen ska utvärdera de olika typerna av vägavgiftssystem och deras förenlighet med EU-fördragen, särskilt principen om icke-diskriminering på grundval av bosättningsort.
   Att EU-finansierade infrastrukturprojekt som kompletterar det vägnät som ingår i TEN-T:s stomnät ska prioriteras.
   Att en EU-färdplan för cykling ska ingå i kommissionens arbetsprogram för 2016.
   Att det ska läggas fram ett lagförslag för att säkerställa obligatoriska gränsvärden för genomsnittliga koldioxidutsläpp från och med 2020 för nya personbilar och skåpbilar, med en tydlig långsiktig vision för utsläppsminskningar.
   Att det snabbt ska tas fram ett simuleringsverktyg för att på ett exakt, tillförlitligt och kostnadseffektivt sätt mäta tunga fordons (lastbilar och bussar) bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp, åtföljt, om nödvändigt, av ett lagförslag för att fastställa obligatoriska gränsvärden för koldioxidutsläpp från nyregistrerade tunga fordon, på samma sätt som redan gäller för personbilar och skåpbilar, och att ytterligare åtgärder ska vidtas för att uppmuntra marknadsspridning för de mest effektiva fordonen och främja bästa praxis när det gäller att minska bränsleförbrukningen.
   Att det ska vidtas åtgärder för att öka bränsleeffektiviteten och minska koldioxidutsläppen från tunga fordon, bland annat utökad utbildning i sparsam körning, förbättrad transportlogistik, intelligent infrastruktur och större användning av alternativa bränslen.
   Att det ska tas fram en omarbetad testcykel, med strängare provningskrav för överensstämmelse, för mätning av utsläpp av koldioxid och förorenande ämnen från fordon, som ska ersätta dagens europeiska körcykel, för att säkerställa att fordons utsläpp och bränsleförbrukning mäts med hjälp av ett testförfarande som speglar verkliga körförhållanden.
   Att kommissionen snarast ska inleda arbetet med att se över direktiv (EU) 2015/719 om högsta tillåtna vikter och mått, så att en rapport kan lämnas till Europaparlamentet och rådet senast 2020 där vissa marknadssegments särdrag beaktas, såsom specialfordon för transport av bilar som används inom sektorn för logistik för nytillverkade fordon.
   Att det ska antas en sociallag för mobila arbetstagare inom vägtransportsektorn, som även tar upp problemet med så kallat falskt egenföretagande, så att större hänsyn tas till de särskilda förhållandena för arbetstagare inom internationella vägtransporter och rättvis konkurrens säkerställs.
   Att de gemensamma reglerna för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg (förordning (EG) nr 1072/2009) ska genomföras och utvärderas bättre och, vid behov, förtydligas eller ses över.
   Att det ska vidtas åtgärder för att säkerställa att nationella bestämmelser överensstämmer med EU-lagstiftningen om gränsöverskridande transporter.
   Att det ska inrättas en europeisk vägtrafikmyndighet för att säkerställa ett korrekt genomförande av EU:s lagstiftning och främja standardisering i alla medlemsstater.
   Att det ska läggas fram förslag för att säkerställa den rättsliga förutsebarheten och tillämpningen av bestämmelser om arbetsvillkor, rätt till sociala förmåner, löner och socialt ansvarstagande, för att säkerställa höga sociala standarder inom vägtransporterna i hela EU; kommissionen uppmanas att vidta åtgärder mot de olagliga metoder som leder till illojal konkurrens och främjar social dumpning; vägtransportsektorn bör betraktas som en specifik sektor med tanke på arbetstagarnas stora rörlighet och förarnas behov av att tillbringa veckovilan hemma.
   Att tillämpningen av principerna för den inre marknaden ska omarbetas så att det fria tillhandahållandet av tjänster avgränsas mer effektivt från etableringsfriheten, varvid målet ska vara att verksamhet som bedrivs av ett företag i en EU-medlemsstat där det inte är etablerat ska vara av klart tillfällig karaktär.

65.  När det gäller järnvägstransporterna efterlyser Europaparlamentet följande:

   Att det gemensamma europeiska järnvägsområdet ska fullbordas genom ett snabbt antagande av det fjärde järnvägspaketet, för att säkerställa ett balanserat öppnande av marknaden för den nationella passagerartrafiken på järnväg, infrastrukturförvaltares oberoende, konkurrensutsatt upphandling för avtal om allmän trafik, största möjliga säkerhet och driftskompatibilitet inom järnvägen samt tillräckligt med personal och finansiella resurser för Europeiska järnvägsbyrån för att garantera att den kan driva sin verksamhet och fullgöra sin uppgift som kontaktpunkt för fordonsgodkännande och säkerhetscertifiering; det fjärde järnvägspaketet bör säkerställa järnvägstjänsternas höga kvalitet och effektivitet, garantera den ekonomiska balansen i den allmänna trafikplikten och främja höga standarder vad gäller arbetsförhållanden och territoriell sammanhållning; efter antagandet av det fjärde järnvägspaketet bör medlemsstaterna snabbt införliva och genomföra det.
   Att kommissionen ska anta en järnvägsstrategi med förslag om nya åtgärder för att nå de mål för 2030 och 2050 avseende trafikomställning som fastställs i vitbokens tio målsättningar för ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem.
   Att det ska tillhandahållas stabil, tillräcklig, transparent och förutsägbar långsiktig finansiering, med förenklade regler och förfaranden för åtkomst till EU-finansiering, så att den nationella och gränsöverskridande järnvägsinfrastrukturens kvalitet och kapacitet kan förbättras; underhåll och uppgradering av befintlig infrastruktur ska prioriteras och företag som utför gods- och persontransporter på järnväg ska kunna tillhandahålla tillförlitliga, säkra, tillgängliga och hållbara tjänster.
   Att det ska göras en ingående analys av varför det europeiska järnvägsområdet kännetecknas av att ett stort antal förbindelser saknas över medlemsstaternas gränser; kommissionen uppmanas att vidta åtgärder och erbjuda incitament för att omgående återuppliva lokala, regionala och nationella gränsöverskridande järnvägsförbindelser som avvecklades eller övergavs under andra världskriget och tiden därefter, trots att de var ekonomiskt intressanta eller allmännyttiga, liksom för att utan dröjsmål uppföra de förbindelser som har planerats men ännu inte färdigställts i syfte att undanröja befintliga flaskhalsar och felande länkar i gränstrakter; att sekundära järnvägslinjer som är knutna till nationella stambanor och europeiska korridorer ska återuppliva och underhållas; att det ska tas initiativ för att hitta nya användningsområden för nedlagda nät, t.ex. för godstransporter eller tillhandahållande av nya tjänster för turister.
   Att EU-finansierade infrastrukturprojekt som kompletterar det järnvägsnät som ingår TEN-T:s stomnät och projekt som får stöd från Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) ska prioriteras.
   Att kommissionens roll ska stärkas för att det snabbt och effektivt ska gå att förverkliga de TEN-T-järnvägskorridorer som har planerats men skjutits upp av medlemsstaterna, trots att de är intressanta ur ett allmännyttigt och ekonomiskt perspektiv.
   Att det ska göras en undersökning av de sociala, ekonomiska och miljömässiga fördelarna av ett fortsatt stöd till nationell och internationell nattågstrafik och att denna trafik där så är lämpligt ska återupplivas liksom gränsöverskridande intercitytrafik, t.ex. inom ramen för den allmänna trafikplikten och upphandlingsförfaranden.
   Att medlemsstaterna, kommissionen och järnvägsaktörer ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att genomföra det gemensamma företaget Shift2rail, i syfte att påskynda integrationen av avancerade tekniker i innovativa järnvägsproduktslösningar, göra järnvägstransporter mer attraktiva och främja den europeiska järnvägsindustrins ställning.
   Att det ska vidtas åtgärder för att göra det europeiska järnvägsnätet verkligt driftskompatibelt, minska de tekniska hinder som kvarstår, främja tekniska lösningar som gör det möjligt för tågen att färdas på olika typer av räls och säkerställa att de olika höjdrestriktionerna i EU inte innebär ett extra hinder.
   Att man ska prioritera utbyggnaden av det europeiska trafikstyrningssystemet för tåg (ERTMS) i alla TEN-T:s stomnätskorridorer, inbegripet motsvarande utrustning i loken.
   Att man snabbt ska genomföra förordning (EU) nr 913/2010 om ett europeiskt järnvägsnät för konkurrenskraftig godstrafik och att man ska utveckla eller förbättra de gemensamma kontaktpunkterna för samordning av detta nät.
   Att man ska minska bullret från godståg genom anpassning av godsvagnar i efterhand och förbättring av järnvägsinfrastruktur genom riktade offentliga medel; kommissionen uppmanas att senast 2020 lägga fram ett förslag om ett EU-täckande förbud mot alltför bullriga godståg.
   Att det ska utvecklas och genomföras ett integrerat biljettsystem för nationell och internationell tågtrafik och att de extra avgifterna för tågresenärer som reser över gränserna ska avskaffas.
   Att de hinder som gör att järnvägsindustrin i EU (tillverkare av rullande materiel, järnvägsinfrastruktur och signalsystem) inte kan lämna anbud vid offentliga upphandlingar i länder utanför EU ska avlägsnas.

66.  När det gäller sjöfarten efterlyser Europaparlamentet följande:

   Att det ska föreslås åtgärder för att underlätta administrationen för fartyg som seglar mellan EU-hamnar i syfte att inrätta ett verkligt europeiskt sjötransportområde utan hinder (”Blue Belt”).
   Att samordningen ska förbättras mellan sjöfarts- och tullmyndigheter på alla nivåer för att effektivisera informationsflödena och begränsa onödiga administrativa bördor och tullformaliteter.
   Att det ska tas fram åtgärder för att utveckla potentialen hos höghastighetslederna till sjöss som en del av det transeuropeiska transportnätet.
   Att det ska vidtas ytterligare åtgärder för att bibehålla och vidareutveckla en attraktiv, säker och hållbar sjöfart av hög kvalitet och för att säkerställa öppna marknader för sjöfart samt tillgång till frakt utan begränsningar.
   Att det ska vidtas åtgärder för att stödja och samordna anpassningen av hamninfarter och logistiksystem för större fartyg och främja bättre hamnförbindelser, särskilt via järnväg och inre vattenvägar; att hamninvesteringar ska främjas genom mobiliseringen av olika källor till EU-finansiering så att man kan öka kapaciteten för EU:s hamnar, förbättra befintlig infrastruktur, utveckla multimodala terminaler och främja inrättandet av smarta hamnar med hjälp av intelligenta transportsystem, och smarta hamnstäder; att det ska vidtas åtgärder för att förbättra hamninfrastrukturen, särskilt i Medelhavet och Svarta havet, i syfte att ställa om godstrafiken från väg till vatten i dessa områden.
   Att det ska säkerställas att kusthamnar i stomnätet kommer att vara anslutna till infrastrukturen för järnvägs- och vägtransporter och, om möjligt, transport på inre vattenvägar i det transeuropeiska transportnätet senast 2030, utom då sådan anslutning inte är möjligt på grund av fysiska begränsningar.
   Att större tydlighet och samstämdhet ska råda kring tillämpningen av reglerna för statligt stöd för hamnar för att skapa en pragmatisk, förutsebar och stabil miljö som möjliggör långsiktiga strategier för hamninvesteringar, minskar den administrativa bördan och gör tidsrymden för förfarandena så kort som möjligt.
   Att det ska göras framsteg vad gäller kommissionens förslag om inrättande av en ram för tillträde till marknaden för hamntjänster och för finansiell insyn i hamnar, i syfte att modernisera hamntjänsterna och höja deras kvalitet och effektivitet, stärka konkurrenskraften och skapa ramvillkor för att locka investeringar till hamnarna.
   Att det ska fastställas ett globalt mål i Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) att fram till 2050 uppnå vitbokens mål att minska koldioxidutsläppen från bunkerolja från sjöfart med minst 40 procent, vilket ska understödjas av ett mellanliggande EU-mål för 2030; att man ska stärka förhandlingarna inom IMO om utvecklingen av en global marknadsbaserad mekanism för utsläpp från internationell sjöfart, såsom en mekanism för prissättning av utsläpp; om en internationell överenskommelse om ett globalt system för övervakning, rapportering och verifiering av växthusgasutsläpp eller globala åtgärder för att minska växthusgasutsläppen från sjötransporter ingås, ska kommissionen se över förordning (EU) 2015/757 och om lämpligt föreslå ändringar till denna förordning för att anpassa den till den internationella överenskommelsen.
   Att en utvidgning av de gränsvärden för svavel för marina bränslen som tillämpas i svavelkontrollområdena, liksom av relevanta IMO-bestämmelser, till hela det europeiska sjöfartsområdet ska beaktas.
   Att utsläppsminskningstekniker och energieffektiviseringsåtgärder ska främjas genom ekonomiska incitament och riktade stödåtgärder, med särskild inriktning på användningen av alternativa bränslen; även åtgärder för hastighetsminskning (”slow steaming”), som rapporteras ha mycket stor potential att minska bränsleförbrukningen och utsläppen av växthusgaser, ska främjas.
   Att åtgärder ska genomföras som stöder utbyggnaden av infrastrukturen för alternativa bränslen i kust- och inlandshamnar, däribland tillhandahållande av anordningar för bunkring av flytande naturgas samt användningen av landström.
   Att det ska läggas fram ett lagförslag om att modernisera lagstiftningen om säkerheten på passagerarfartyg; att det tredje sjösäkerhetspaketet ska genomföras bättre och, vid behov, ses över för att förbättra förebyggandet av olyckor till sjöss och hanteringen av dess följder.
   Att det ska läggas fram ett lagförslag för att förtydliga ansvarsordningen och påföljderna för det växande problemet med containrar som försvinner till havs, på grundval av ett system för identifiering av containrarnas ägare.

67.  När det gäller transporterna på inre vattenvägar efterlyser Europaparlamentet följande:

   Att det ska fastställas ett lämpligt regelverk för att optimera den inre marknaden för transport på inre vattenvägar och undanröja hinder som står i vägen för ett ökat utnyttjande.
   Att man fullt ut ska genomföra handlingsprogrammet Naiades II, med särskilt fokus på infrastruktur, utbyggnad av flodinformationstjänsten och innovation; att programmet ska utvärderas senast 2017 och att de föreslagna åtgärderna, vid behov, ska anpassas för att garantera att programmets mål uppfylls.
   Att EU-finansierade projekt för inre vattenvägar som ingår i TEN-T:s stomnät ska prioriteras.
   Att man på lämpligt vis ska förbättra, årentruntunderhålla och undanröja flaskhalsar i inre vattenvägar som ingår i TEN-T:s stomnätskorridorer senast 2025, i enlighet med EU:s miljölagstiftning, för att säkerställa fullgoda tjänstestandarder.
   Att man ska stärka kommissionens och medlemsstaternas innovationsstöd för sjöfart på inre vattenvägar genom Horisont 2020 och Fonden för ett sammanlänkat Europa, för användningen av alternativa bränslen och för en teknisk och miljömässig anpassning av flottan för att minska utsläppen av växthusgaser.
   Att transporterna på inre vattenvägar ska integreras i de multimodala transporterna och logistikflödena samt även i planerna och politiken för hållbar rörlighet i städerna, i sådana europeiska städer som genomkorsas av vattenvägar, och att inlandshamnarnas roll i godsdistributionen i städerna ska stärkas.
   Att det ska göras en snar översyn av direktiv 2005/44/EG om harmoniserade flodinformationstjänster (RIS) för att garantera full användning av RIS senast 2020 och koppling till andra intelligenta transportsystem.
   Att man där så är lämpligt ska slå samman Rhens och Donaus styrningssystem och regelverk för att utveckla effektiva, multimodala och hållbara transporter på Europas viktigaste inre vattenvägar.
   Att kommissionen ska delta i fördelningen av EU-medel liksom i samordningen av genomförandet av de projekt som ingår i EU:s strategi för Donauområdet.
   Att det ska läggas fram ett lagförslag om erkännande och modernisering av yrkeskvalifikationerna för sjöfart på inre vattenvägar och att det ska vidtas åtgärder för att locka fler unga till sektorn.

o
o   o

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta förslagen i denna resolution i samband med haltidsöversynen av vitboken och framtida initiativ på transportområdet.

69.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att övervaka hur arbetet med att nå målen i vitboken framskrider och att rapportera vart femte år om vitbokens genomförande.

70.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 72.
(2) EUT C 351 E, 2.12.2011, s. 13.
(3) EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 556.
(4) EUT C 43 E, 19.2.2004, s. 250.
(5) EUT C 56 E, 26.2.2013, s. 54.
(6) I enlighet med definitionen i artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv.
(7) Rapporten ”Road safety in the European Union”, Europeiska kommissionen, mars 2015.
(8) Antagna texter, P7_TA(2014)0094.


Kvinnors karriärer inom forsknings- och universitetsvärlden
PDF 283kWORD 325k
Europaparlamentets resolution av den 9 september 2015 om kvinnors karriärer inom forsknings- och universitetsvärlden och de glastak som de stöter på (2014/2251(INI))
P8_TA(2015)0311A8-0235/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 8, 10, 19 och 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av FN:s konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 september 2010 Strategi för jämställdhet 2010–2015 (COM(2010)0491),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 mars 2010 Ett förstärkt engagemang för jämställdhet – Kvinnostadga (COM(2010)0078),

–  med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020), som antogs av rådet den 7 mars 2011,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 september 2014 Det europeiska området för forskningsverksamhet – Lägesrapport 2014 (COM(2014)0575),

–  med beaktade av kommissionens meddelande av den 17 februari 1999 Kvinnor och vetenskap – Berika den europeiska forskningen genom ökat deltagande från kvinnor (COM(1999)0076),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 juli 2012 Ett stärkt partnerskap för det europeiska området för forskningsverksamhet syftande till vetenskaplig excellens och tillväxt (COM(2012)0392),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 3 september 2014 Gender Equality Policies in Public Research grundad på en undersökning av Helsingforsgruppens medlemmar (kommissionens rådgivande grupp för jämställdhet inom forskning och innovation).

–  med beaktande av She Figures 2012, Gender in Research and Innovation: Statistics and Indicators, som publicerades av kommissionen 2013.

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 5 december 2014 om det europeiska området för forskningsverksamhet: Lägesrapport 2014,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 29 maj 2015 om färdplanen för det europeiska forskningsområdet 2015–2020,

–  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2015 om jämställdheten mellan kvinnor och män i Europeiska unionen – 2013(2),

–  med beaktande av artikel 40 i Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor,

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 21 november 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020)(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 maj 2008 om kvinnor och vetenskap(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 februari 2000 om kommissionens meddelande Kvinnor och vetenskap – Berika den europeiska forskningen genom ökat deltagande från kvinnor(5),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0235/2015), och av följande skäl:

A.  Jämställdhet är en grundläggande princip i Europeiska unionen som är fastställd i fördraget om Europeiska unionen och hör till unionens mål och uppgifter.

B.  Jämställdhet är en grundläggande förutsättning för att kvinnor och flickor till fullo ska kunna utöva sina mänskliga rättigheter och den är mycket viktig för deras egenmakt och målet om ett hållbart samhälle för alla. När humankapital inte utnyttjas tillräckligt minskar de potentiella fördelarna för forsknings- och innovationsrelaterade företag och för den allmänna ekonomiska utvecklingen, vid sidan av förödande sociala konsekvenser.

C.  Det är oerhört viktigt att se till att kvinnor och män är jämställda partner och har samma rättigheter och skyldigheter och lika möjligheter till arbete samt att deras bidrag till samhället värderas och uppskattas lika högt.

D.  Enligt den statistik och de undersökningar som finns tillgängliga är kvinnor underrepresenterade på de flesta tjänster inom naturvetenskap och teknik och på ledande befattningar på högre nivåer även inom sektorer där de utgör en majoritet, såsom inom utbildningssektorn. Kvinnor är ytterst underrepresenterade inom utbildningsområden och karriärer som rör vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik och utgör endast 24 procent av de yrkesverksamma inom vetenskap och ingenjörsvetenskap. Kvinnors representation varierar inom vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik beroende på inriktning, till exempel har kemiutbildningar problem med avhopp medan utbildningar inom ingenjörsvetenskap och fysik har problem med rekryteringen.

E.  Vetenskap är ur ett ekonomiskt perspektiv av central betydelse för Europa och det behövs forskare som ständigt utvecklas och bl.a. kan bedriva banbrytande forskning som är nödvändig för ökad produktivitet och konkurrenskraft. Att det finns tillräckligt många personer med kompetens inom vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik är en mycket viktig förutsättning för att genomföra den europeiska agendan för tillväxt och sysselsättning och målen i Europa 2020-strategin. Efterfrågan på yrkesverksamma med kompetens inom vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik förväntas öka till och med år 2025 medan den senast tillgängliga statistiken tyder på en åldrande forskningssektor. Den positiva korsbefruktningen mellan ämnen inom vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik samt humaniora och konstnärliga utbildningar har en enorm ekonomisk, social och kulturell potential, och kvinnliga forskare och innovatörer är väl lämpade att sammankoppla vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik med humaniora och konstnärliga utbildningar. Kvinnliga forskare är en tillgång för EU som behöver alla de resurser som finns att tillgå för att slutligen återhämta sig från den ekonomiska och finansiella krisen och kunna hantera samhällsförändringar i stort. Det finns ett behov av att främja och underlätta kvinnors karriärutveckling och öka unga personers närvaro, i synnerhet kvinnliga studenter och akademiker, på områdena vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik.

F.  Utvecklingen vad gäller kvinnliga forskare har till viss del varit positiv och deras andel har ökat snabbare än männens under senare år, men antalet kvinnliga forskare är fortfarande betydligt lägre, och den största klyftan finns inom näringslivet.

G.  Kvinnors akademiska karriärer fortsätter att karaktäriseras av stark vertikal segregation där endast en mycket liten andel kvinnor innehar de högsta akademiska befattningarna. Enligt She Figures 2012 är endast 10 procent av universitetsrektorerna kvinnor.

H.  Få medlemsstater verkar ha infört regler om jämställdhet i sina rättsliga ramar gällande forskning och integreringen av ett jämställdhetsperspektiv i nationella forskningsprogram uppmärksammas nästan inte alls.

I.  Kvinnor stöter fortfarande på hinder när de startar egna företag eftersom fördomar och stereotyper fortfarande lever kvar. Ett ökat företagande bland kvinnor bör främjas och stödjas, och en miljö bör skapas där kvinnliga företagare och familjeföretag kan utvecklas och där företagande belönas genom att nödvändiga åtgärder baseras på ett utbyte av bästa praxis och genom att särskild uppmärksamhet ägnas åt mödrar.

J.  Orsakerna till denna situation är både många och komplexa och omfattar negativa stereotyper och fördomar samt medveten och omedveten diskriminering.

K.  Statistik visar konstant att flickor inte intresserar sig för skolämnen som rör vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik och att det är mindre sannolikt att de läser vidare på en naturvetenskaplig universitetsutbildning. Det finns inte en förklaring till varför andelen kvinnor inom vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik är så låg, men några av orsakerna är följande: bristande kunskap hos lärarna i skolorna om karriärer inom vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, få kvinnliga förebilder, många osäkra korttidsanställningar, omedveten diskriminering i intervjupaneler, det faktum att det är mindre sannolikt att kvinnor än män söker befattningar på högre nivåer och tendensen att kvinnor styrs in på undervisning och omvårdnad i stället för på forskning och akademiska yrken.

L.  Kvinnor inom forskning, precis som inom alla andra områden, tvingas att ta på sig en större andel av föräldra- eller familjeförpliktelserna än sina manliga kolleger och därför måste man i alla föreslagna åtgärder ta hänsyn till möjligheterna att balansera yrkesliv och familjeliv för kvinnor på ett framgångsrikt sätt så att män även inkluderas på dessa områden.

M.  Trots de pågående insatserna för att främja jämställdhet och lika möjligheter upplever kvinnor fortfarande en ojämlik tillgång till forskartjänster, finansiering, publicering och akademiska utmärkelser, och drabbas även av stelbenta kriterier för befordran och erkännande samt avsaknad av finansiering eller lämpliga åtgärder som stöder dem, vilket gör att utsikterna för unga kvinnliga forskare är särskilt dystra. Tillsammans bidrar dessa faktorer till en möjlig kompetensflykt, en situation som kräver radikala och inte enkla åtgärder. Dessutom är samarbete på kollektiv nivå oerhört viktigt och bör inledas och uppmuntras både på individnivå och inom samhället.

N.  Såväl kvinnors konstaterat låga ställning på det vetenskapliga området i samhället, utan att detta nödvändigtvis kan motiveras objektivt, liksom relationer mellan könen och könsrelaterade stereotyper måste ses över och omvärderas. Genom att erbjuda kvinnor flera olika karriärmöjligheter och förändra utbildningsmodeller skulle löneklyftan mellan könen väsentligt kunna minskas, t.ex. genom att öka antalet kvinnliga forskare och ingenjörer.

O.  Kommissionen har redan åtagit sig att se till att 40 procent av medlemmarna i alla sina expertgrupper, paneler och kommittéer ska vara av det underrepresenterade könet, och den kommer i synnerhet att tillämpa detta i det särskilda programmet Horisont 2020.

P.  De senaste slutsatserna från rådet om förstärkning av mänskliga resurser inom vetenskap och teknik i det europeiska forskningsområdet erkänner vikten av att främja jämställdhet inom forskning och inkludera kvinnor på beslutsfattande poster, vilket har varit fallet sedan 2005, men därefter har rådet inte uttalat sig i frågan.

Q.  I färdplanen för det europeiska forskningsområdet 2015–2020 uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att börja omsätta den nationella jämställdhetslagstiftningen i effektiva åtgärder för att åtgärda den ojämna könsfördelningen vid forskningsinstitutioner och inom beslutande organ samt bättre integrera jämställdhetsperspektivet i politiken, programmen och projekten på forsknings- och utvecklingsområdet.

R.  Istanbulkonventionen innehåller ett åtagande om att ta itu med de bakomliggande orsakerna till våld och att främja ökad jämställdhet mellan kvinnor och män genom att förändra attityder och avskaffa stereotyper – inte bara på individnivå, utan även på institutionsnivå samt högre utbildningsanstalter och universitet och högskolor, som inte är immuna mot könsrelaterat våld – så att kvinnor kan befrias från våld och den rädsla som det för med sig, något som ofta hindrar dem från att delta fullt ut i det akademiska och sociala livet.

S.  Europeiska jämställdhetsinstitutet kan spela en avgörande roll när det gäller att övervaka utvecklingen av löneklyftan mellan könen inom vetenskap och forskning, analysera orsakerna och utvärdera lagstiftningens effekt.

Jämställdheten när det gäller akademiska befattningar

1.  Europaparlamentet noterar att trots positiva förändringar under senare år har fortfarande ingen jämställdhet uppnåtts inom vetenskapen och akademin, och situationen varierar beroende på medlemsstat, forskningsområde och akademisk grad. Det faktum att så anmärkningsvärt få kvinnor innehar de högsta akademiska och beslutsfattande befattningarna vid forskningsinstitutioner och universitet tyder på att det finns ett glastak, dvs. osynliga hinder som bygger på fördomar och hindrar kvinnor från att nå beslutsfattande befattningar.

2.  Europaparlamentet beklagar att det bevisligen förekommer könssegregering inom universitetens och skolornas hierarkier i Europa och i andra utvecklade ekonomier som är både horisontella och vertikala till sin natur, och att 59 procent av personer med en högskoleexamen i EU-28 är kvinnor, men att endast 18 procent av alla universitetsprofessorer är kvinnor.

3.  Europaparlamentet upprepar att jämställdhet är en av de principer som EU bygger på och den måste respekteras även inom forskningen och akademin. Parlamentet understryker att alla former av direkt eller indirekt diskriminering mot kvinnor måste undanröjas.

4.  Europaparlamentet noterar att bristen på kvinnor inom vetenskap och forskning har skapat manliga standarder inom forskning och utveckling och konstaterar i synnerhet att a) det inte finns krockdockor utformade som kvinnor, b) medicinsk forskning vanligtvis utförs på manliga försökspersoner, c) beräkningar av strålningsdoser baseras på absorptionshastigheten hos en medelålders man och att d) de flesta bilderna i böcker om anatomi utgörs av bilder på den manliga kroppen.

5.  Europaparlamentet beklagar att kvinnor fortfarande upplever ett ojämlikt tillträde till forskartjänster och en ojämlik tillgång till finansiering och publicering, något som även inbegriper en ojusterad löneklyfta mellan könen inom vetenskapen och akademin, trots att EU och medlemsstaterna har infört rättsliga bestämmelser om likabehandling och icke-diskriminering på arbetsmarknaden som innefattar bestämmelser om lika lön.

Positiva åtgärder

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka den befintliga lagstiftningen så att den genomförs korrekt, och att vid behov se över den för att säkerställa likabehandling av kvinnor och män. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa respekten för principen om icke-diskriminering, som är ett av Europeiska unionens mål enligt Lissabonfördraget, för alla typer av anställningsavtal eller finansiering liksom för den lagliga rätten till lika lön för lika arbete för alla former av ersättning som beviljas män och kvinnor, häribland bidrag och stipendier, genom att t.ex. garantera insyn i lönesättning.

7.  Europaparlamentet noterar att för att uppnå jämställdhet måste lagstiftningen upprätthållas och kulturella och institutionella hinder måste även tas bort som leder till direkt eller indirekt diskriminering av kvinnor med vetenskapliga karriärer och beslutsfattande positioner. Parlamentet anser att dessa former av diskriminering, negativa fördomar och medvetna eller omedvetna stereotyper bygger på attityder och normer som ständigt reproduceras, och att institutionella förändringar kan hjälpa till att undanröja dem. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra och stödja kampanjer för att öka medvetenheten liksom program och initiativ för att minska dessa hinder, både i universitetsvärlden och i samhället generellt.

8.  Parlamentet är återigen kritiskt till att kvinnor får mindre betalt än vad männen får för samma arbete, även inom forskningen och vetenskapen på grund av deras ojämlika representation.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa stöd för och främja jämlika stödnätverk och utbyte av bästa praxis i och utanför Europa.

10.  Europaparlamentet understryker att kampanjer för att öka medvetenheten bör riktas mot både män och kvinnor som medvetet eller omedvetet reproducerar könsstereotyper, vilket ibland leder till att kvinnor tar med sig kulturella och institutionella hinder i karriärutvecklingen på det vetenskapliga området.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidareutveckla befintliga program och initiativ samt att öka positiva kampanjer som vänder sig till flickor och kvinnor för att uppmuntra dem att göra karriär inom akademin eller forskarvärlden på alla vetenskapliga områden, med särskilt fokus på ingenjörsvetenskap och teknik där kvinnors deltagande fortfarande ligger under genomsnittet trots positiva förändringar under senare tid.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja utbildningsprogram som uppmuntrar till synergieffekter och positiva kopplingar mellan ämnen inom vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik och humaniora och konstnärliga utbildningar, och att främja ett jämställdhetsperspektiv som underlättar kvinnors roll när dessa kopplingar görs.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja positiva kvinnliga förebilder på alla utbildningsnivåer, från grundskolan och vidare till vidare- och högskoleutbildningar, forskarutbildningen och även inom den informella utbildningen och i arbetet med unga. Parlamentet anser att främjandet av positiva kvinnliga förebilder även innebär att man gör satsningar för att betona de framsteg som gjorts av kvinnor genom historien och i modern tid inom vetenskap och teknik, företagande och av kvinnor i beslutsfattande ställningar. Sådana satsningar kan t.ex. innebära att man har ett särskilt fokus på internationella kvinnodagen, vetenskapsveckor, och att man använder sig av bästa befintliga praxis från medlemsstaterna och övriga världen.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och relevanta aktörer att stärka initiativ och program som uppmuntrar kvinnor att fortsätta sina karriärer inom vetenskapen och akademin, t.ex. olika coachnings- och nätverksprogram, och att stödja särskilt unga kvinnliga forskares deltagande i forskningsprogram och vid bidragsansökningar samt att både stödja de kvinnliga forskarnas individuella karriärer och avancemang till de högsta nivåerna. Parlamentet anser att kvinnor även bör uppmuntras att söka beslutsfattande befattningar, samtidigt som alla former av hinder som försvårar eller omöjliggör ansökningar måste motverkas.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vid utarbetandet av jämställdhetsstrategier för högskoleutbildningar ägna särskild uppmärksamhet åt kvinnor som utsätts för diskriminering på flera grunder, såsom hbti-kvinnor, kvinnor med funktionsnedsättning, kvinnor med minoritetsbakgrund eller invandrarbakgrund, flyktingar och kvinnliga anhörigvårdare.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fram effektiva och attraktiva läroplaner för vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik och undervisningsmetoder för att upprätthålla kvinnors intresse för vetenskap, samt att värdesätta och investera i lärare som pådrivande krafter för kulturförändringar, då de har potential att främja flickors fortsatta deltagande i vetenskapliga ämnen i skolan.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att erkänna den potential som god yrkesvägledning och en engagerad undervisning har för att uppmuntra flickor att läsa vidare på universitetet inom ämnen som vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik.

Balans mellan yrkes- och privatliv

18.  Europaparlamentet understryker att behovet att framgångsrikt kunna förena yrkes- och familjeförpliktelserna ofta utgör ett stort hinder, som specifikt drabbar kvinnors avancemang inom vetenskapen och akademin, och att det är en av de främsta anledningarna till att de hoppar av sådana karriärer.

19.  Europaparlamentet efterlyser flexiblare arbetsvillkor för både manliga och kvinnliga forskare så att de kan förena arbetsliv med familjeliv, och vill att löneklyftan mellan könen elimineras så att jämställdhet uppnås.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna, forskningsfinansierande organisationer och andra berörda aktörer att utforma program som aktivt uppmuntrar kvinnor att fortsätta sina karriärer efter att de varit mamma- eller föräldralediga samt att tillhandahålla finansiering för återinträdesprogram, vilka bör skräddarsys efter de behov som varje institution har och inkludera den utbildning som behövs för att hålla sig uppdaterad om den vetenskapliga utvecklingen, samt att tillåta mer flexibilitet i kvinnors vetenskapliga produktion efter att de fött eller adopterat barn samt tillhandahålla lämplig barnomsorg, som även främjar mäns integrering i familjelivet. Dessa åtgärder bör även gälla forskare som innehar individuella stipendier och personal i externt finansierade forskningsprojekt.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionerna att arbeta för att utveckla familjevänliga universitet och forskningsinstitut.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna behovet av en tillräcklig pappaledighet och föräldrapenning så att män har råd att ta ut ledighet för vård av barn och för att motverka normen att kvinnan är den förälder som ska göra ett uppehåll i karriären och undanröja hinder som gör att kvinnor inte fortsätter sina karriärer inom vetenskapen och akademin.

Institutionella förändringar och projekt

23.  Europaparlamentet noterar att, förutom att uppmuntra kvinnor till individuella karriärer, behövs även institutionella förändringar för att undanröja jämställdhetshinder, i synnerhet vad gäller vertikal segregation och kvinnors deltagande i beslutsfattande kommittéer.

24.  Europaparlamentet betonar behovet av institutionellt deltagande för att stödja och uppmuntra dessa förändringar genom att införa nya standarder, ta itu med nya frågor som uppstår och övervaka framsteg så att kvinnliga forskare kan dra nytta av den information som finns tillgänglig, och samtidigt aktivt bidra till det europeiska området för forskningsverksamhet.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en rekommendation till medlemsstaterna med gemensamma riktlinjer för institutionella förändringar för att främja jämställdhet mellan könen inom universitet och forskningsinstitut.

26.  Europaparlamentet anser att den information som finns tillgänglig om könsfördelning och kvinnliga forskares ställning i medlemsstaterna måste systematiseras för att främja jämställdhet i samtliga offentliga och privata forskningsinstitutioner. Parlamentet anser att det behövs samsyn om vidare åtgärder för att uppmuntra projekt som rör kvinnliga forskare.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera sin samordning i fråga om jämställdhetsinitiativ inom det europeiska området för forskningsverksamhet och att öka medvetenheten bland berörda aktörer och erbjuda dem relevant utbildning om betydelsen av jämställdhetsinitiativ inom vetenskapen och akademin. Parlamentet betonar behovet av åtgärder för att uppmuntra verklig jämställdhet vad gäller en akademisk och vetenskaplig karriärutveckling.

28.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen finansierar upprättandet av jämställdhetsplaner genom olika projekt inom det sjunde ramprogrammet och Horisont 2020, och välkomnar också kommissionens och Europeiska jämställdhetsinstitutets gemensamma projekt att skapa ett online-verktyg för jämställdhetsplaner som ett sätt att identifiera och dela bästa praxis med relevanta aktörer. Parlamentet understryker att föreslagen bästa praxis bör beakta universitetens och forskningsinstitutionernas oberoende och deras varierande organisationsstrukturer i medlemsstaterna.

29.  Europaparlamentet ber medlemsstaterna att delta i partnerskap med olika forskningsinstitutioner och universitet för att främja könsrelaterade kulturella och institutionella förändringar.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med akademiska institutioner för att tillhandahålla stöd och fler möjligheter för karriärutveckling vid vissa centrala övergångsskeden som t.ex. mellan doktorand-, postdoktorand- och lektorstjänster.

31.  Europaparlamentet betonar behovet av att fullt ut integrera jämställdhetsperspektivet inom forskningen och en jämn könsfördelning i deltagandet inom Horisont 2020. Detta kommer att kräva förnyade insatser för att integrera jämställdhetsperspektivet i utformningen och genomförandet av nästa arbetsprogram. Parlamentet välkomnar att en rådgivande grupp för jämställdhet inrättats inom Horisont 2020. Parlamentet är av den fasta övertygelsen att målen i Horisont 2020 endast kommer att kunna uppfyllas om de kvinnliga forskarna deltar fullt ut.

32.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med akademiska institutioner för att på ett proaktivt sätt uppmuntra kvinnor att söka tjänster och se till att kvinnor finns representerade i intervjupaneler där så är möjligt.

33.  Europaparlamentet är av den fasta övertygelsen att jämställdhetsperspektivet utgör en källa till mervärde för forskningen och genererar en avkastning på investerat kapital. Parlamentet understryker att jämställdhetsanalyser kan främja innovation och tvärvetenskapligt samarbete inom vetenskap och teknik.

Vidare åtgärder

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa incitament för forskningsinstitutioner och universitet att införa och tillämpa jämställdhetsplaner så att ett könsperspektiv införs i deras nationella forskningsprogram för att undanröja rättsliga och andra hinder som rör rekrytering, kvarhållande och karriärutveckling för kvinnliga forskare och så att övergripande strategier för strukturanpassning genomförs i syfte att rätta till de brister som idag finns inom forskningsinstitutioner och forskningsprogram.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta itu med den ojämna könsfördelningen i beslutsprocesser och inom de organ som ansvarar för rekrytering och befordran av forskare, och att överväga att se upprättandet av jämställdhetsplaner som en förutsättning för att få tillgång till offentlig finansiering inom forskningen, vetenskapen och akademin, särskilt genom att uppmuntra forskningsinstitutioner och vetenskapliga institut att utarbeta rapporter om deras ansträngningar att integrera kvinnliga forskare och genom att säkerställa öppna och transparenta förfaranden vid rekrytering och befordran.

36.  Europaparlamentet erkänner att jämställdhetsstrategier inom den högre utbildningen även måste ta upp frågan om könsrelaterat våld. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta strategier för att ta itu med könsrelaterat våld vid universitet och högskolor, bland annat för att öka medvetenheten, underlätta tillgången till rättslig prövning för de kvinnor som drabbas samt att engagera manliga studenter, akademiker och personal i kampen mot våldet.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra arbetsgivare att vidta åtgärder för att bekämpa alla former av mobbning på arbetsplatsen som drabbar kvinnor, då de kan leda till att offren ger upp och till sist säger upp sig.

38.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att underlätta den regelbundna kontakten mellan ländernas utbildnings-, forsknings- och jämställdhetsministrar, eller deras motsvarigheter, för att utarbeta nationella politiska insatser som uppmuntrar och stödjer kvinnor inom forskningen och akademin.

39.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att involvera medierna och den privata sektorn i arbetet med att undanröja könsstereotyper och att främja ömsesidig respekt. Parlamentet understryker den roll som medierna har när det gäller att upprätthålla eller motverka könsstereotyper och den potential medierna har för att proaktivt främja förebilder för kvinnor och flickor, något som bör uppmuntras.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska jämställdhetsinstitutet att fortsätta utveckla befintliga metoder för att bibehålla könsuppdelad statistik för all akademisk och vetenskaplig verksamhet för att komplettera personalstatistik och ta fram meningsfulla indikatorer för att mäta institutionella förändringsprocesser, både nationellt och inom det europeiska området för forskningsverksamhet.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, akademin och alla relevanta aktörer att införa specialiserade utbildningsprogram, särskilt inom högre utbildning, för att framhålla betydelsen av jämställdhet.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ständigt tillämpa en jämn könsfördelning i budgetarbetet för alla program och åtgärder som tillhandahåller finansiering inom vetenskapen, akademin och forskningen, och att ta fram riktlinjer och metoder för att övervaka och bedöma hur jämställdhetsperspektivet inkluderas inom dessa områden.

43.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fram statistiska mått för att övervaka vart kvinnor tar vägen när de lämnar den akademiska världen så att akademiska institutioners och regeringars beslutsfattande kan bli bättre inom närliggande områden.

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att ge akademiska institutioner som vidtagit åtgärder för att ta itu med den bristande jämställdheten ett positivt erkännande.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införliva jämställdhetsperspektivet i vetenskapligt och tekniskt innehåll för att få ett slut på subtila former av diskriminering med hjälp av incitament som beaktar kön och genus inom forskning och utveckling.

Delaktighet

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja nätverk för kvinnliga forskare på nationell, regional och europeisk nivå.

47.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att införa system för mentorskap med särskilt fokus på att uppmuntra kvinnor att ansöka om finansieringsbidrag, befordran eller andra möjligheter samt att stödja dem under denna process.

48.  Europaparlamentet upprepar vikten av att garantera att fler kvinnor deltar i beslutsfattandet och att garantera en jämn könsfördelning i utvärderingspaneler, urvalskommittéer och alla övriga relevanta kommittéer samt utsedda paneler och kommittéer som fattar beslut om rekrytering, finansiering, forskningsprogram och publicering. Parlamentet anser att forskningsinstitutioner och universitet bör uppmuntras att införa mål för kvinnors deltagande i sådana organ. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att utgå från kommissionens förslag till direktiv om en jämnare fördelning mellan män och kvinnor bland icke verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag och därmed sammanhängande åtgärder(6) för att föreslå liknande lagstiftningsåtgärder vad gäller beslutsfattande poster för kvinnor i universitets- och forskarvärlden.

49.  Europaparlamentet uppmanar rådet att under det luxemburgska ordförandeskapet anta slutsatser om jämställdhet inom forskning för att garantera att fler kvinnor finns representerade och deltar i beslutsfattandet på forskningsområdet.

50.  Europaparlamentet vill att parlamentet ska införa ett pris för kvinnor och vetenskap i Europa som ska tilldelas arbetsgivare (företag, institutioner eller myndigheter) som är ledande i att främja kvinnor inom akademiska och vetenskapliga kretsar, stödja kvinnliga chefer och garantera lika lön.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med hjälp av informationskampanjer främja de system och program som syftar till att öka kvinnors deltagande inom den vetenskapliga forskningen.

o
o   o

52.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1) EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.
(2) Antagna texter, P8_TA(2015)0050.
(3) Antagna texter, P7_TA(2013)0499.
(4) EUT C 279E, 19.11.2009, s. 40.
(5) EGT C 309, 27.10.2000, s. 57.
(6) COM(2012)0614.


Att stärka flickor genom utbildning i EU
PDF 286kWORD 329k
Europaparlamentets resolution av den 9 september 2015 om att stärka flickor genom utbildning i EU (2014/2250(INI))
P8_TA(2015)0312A8-0206/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,

–  med beaktande av artikel 2 och artikel 3.3 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–  med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor av den 18 december 1979,

–  med beaktande av artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av Pekingdeklarationen och handlingsprogrammet, som antogs vid den fjärde internationella kvinnokonferensen den 15 september 1995, samt de slutdokument som senare antogs vid FN:s extra sessioner Peking +5 (2005), Peking +15 (2010) och Peking +20 (2015),

–  med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020), som antogs av Europeiska unionens råd i mars 2011,

–  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen) från maj 2011,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 september 2010 Strategi för jämställdhet 2010–2015 (COM(2010)0491),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2013 om avskaffande av könsstereotyper i EU(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet och rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/73/EG av den 23 september 2002 om ändring av rådets direktiv 76/207/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor,

–  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2015 om jämställdheten mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2013(2),

–  med beaktande av den oberoende rapporten från 2009, beställd av kommissionens generaldirektorat för utbildning och kultur (GD EAC),

–  med beaktande av Europarådets ministerkommittés rekommendation CM/Rec(2007)13 av den 10 oktober 2007 till medlemsstaterna om integrering av genusfrågor i utbildningen,

–  med beaktande av Europarådets sammanställning av god praxis för att främja en utbildning fri från könsstereotyper och identifiering av sätt att införa åtgärderna i ministerkommitténs rekommendation om integrering av genusfrågor i utbildningen (omarbetad den 12 mars 2015),

–  med beaktande av Europarådets ministerkommittés rekommendation Rec(2003)3 till medlemsstaterna om ett balanserat deltagande av kvinnor och män i politiska och offentliga beslut, godkänd den 12 mars 2003,

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) meddelande om kvinnor och arbetslivet på internationella kvinnodagen 2015,

–  med beaktande av hbt-undersökningen European Union lesbian, gay, bisexual and transgender survey från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), 2013,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för kultur och utbildning (A8‑0206/2015), och av följande skäl:

A.  Utbildning utgör grunden för ansvarskännande medborgarskap, är avgörande för att garantera jämställdhet mellan kvinnor och män och stärka flickor genom utbildning, och det är en grundläggande mänsklig rättighet, samt varje barns rättighet.

B.  Flickors och kvinnors utbildning är ett viktigt europeiskt värde, en grundläggande mänsklig rättighet och en nödvändig faktor för att stärka flickor och kvinnor socialt, kulturellt och yrkesmässigt och för att de fullständigt ska kunna åtnjuta alla andra sociala, ekonomiska, kulturella och politiska rättigheter och för att i förlängningen förebygga våld mot kvinnor och flickor.

C.  Utbildning kan förändra samhället och bidra till social, ekonomisk och politisk jämlikhet samt till jämställdhet mellan kvinnor och män.

D.  Enligt en studie som genomförts av Europaparlamentets generaldirektorat för EU-intern politik är 30 miljoner flickor i världen i låg- och mellanstadieåldern utestängda från utbildningssystemet.

E.  Fattigdom, social utestängning och ett otillräckligt eller svårtillgängligt nät av förskolor, skolor och fritidshem är några av de största hindren för flickors tillgång till utbildning.

F.  Endast stater har kapacitet att erbjuda allmän, obligatorisk och kostnadsfri utbildning, som är ett oeftergivligt villkor för jämställdhet mellan kvinnor och män.

G.  Budgetnedskärningarna på utbildningsområdet på grund av den åtstramningspolitik som EU driver är en fara för en bra och kostnadsfri offentlig utbildning, och bidrar därmed till ökad ojämlikhet.

H.  Alla barn bör ha tillgång till bra och kostnadsfri offentlig utbildning, utan att diskrimineras och oavsett sin bosättningsstatus.

I.  Fattigdom har stor inverkan på alla människors lika tillgång till utbildning, både på grund av de direkta och de indirekta kostnaderna för att låta barn gå i skolan. Det är särskilt svårt för ungdomar från låginkomstfamiljer att få utbildning, särskilt högre utbildning, vilket leder till en förstärkning av det traditionella mönstret att pojkar ges företräde till utbildning.

J.  Könsstereotyper gör att män och kvinnor tilldelas olika, bestämda och begränsade roller. Dessa roller formas genom en mängd olika sociala variabler och sprids eller reproduceras genom föräldrar, skola och medier. Dessa könsroller införlivas av individerna under barndomens och ungdomens socialiseringsfaser och påverkar därför deras liv och kan begränsa kvinnors och mäns personliga utveckling.

K.  Könsstereotypernas inverkan på utbildningen och på de beslut som eleverna fattar under skoltiden kan påverka deras val genom hela livet och får allvarliga följder för arbetsmarknaden där kvinnor fortfarande drabbas av både horisontell och vertikal segregering. Detta leder till att vissa sektorer fortsätter att betraktas som ”manliga” och där är lönenivåerna således högre än i de sektorer som betraktas som ”kvinnliga”.

L.  Den sociala miljön, familjens attityder, kamraterna, rollmodellerna och lärarna, liksom också olika rådgivande instanser inför valet av studieinriktning, har stor betydelse för elevernas val av studieinriktning och för att ändra på könsstereotyper. Genom sina attityder och sin undervisningspraxis åstadkommer lärarna sociala förändringar och spelar en väsentlig roll för främjandet av jämställdhet, mångfald, samt ömsesidig förståelse och respekt. Lärarna i skolorna kan också nå ut till föräldrarna och göra dem mera medvetna, både om jämställdheten och om de inneboende möjligheterna hos deras barn.

M.  Jämställdheten bör tas med på alla nivåer och stadier inom utbildningen, för att de värden som heter rättvisa och demokratiskt medborgarskap ska föras fram bland flickor och pojkar och bland kvinnor och män, så att det uppstår ett genuint partnerskap mellan könen i både det offentliga och det privata rummet.

N.  Det behövs fler kvinnliga rollmodeller inom mansdominerande områden, såsom vetenskap, ingenjörsvetenskap, teknik, matematik och företagarverksamhet. Mentorsnätverk och icke-hierarkiskt lärande är effektiva verktyg för att stärka flickor inom dessa områden.

O.  De uppgifter som finns att tillgå bekräftar att kvinnor får sämre ekonomisk avkastning för sina meriter och erfarenheter än män och att kvinnor fortfarande har huvudansvaret för omsorgen om familjen och andra vårdbehövande, något som begränsar deras tillgång till avlönat heltidsarbete. I jämställdheten bör det ingå erkänsla för allt det arbete som utförs av kvinnor, tillsammans med att pojkar och män får lära sig uppgifter som traditionellt utförs av kvinnor. Framstegen med stöd till barnomsorg samt mamma- och pappaledighet i hela Europa kommer att bidra till att öka kvinnors anställningsmöjligheter, stärka dem ekonomiskt och bekämpa könsstereotyper, och därmed stärka flickor på alla utbildningsnivåer.

P.  Trots att fler kvinnor har avancerad gymnasie- och universitetsutbildning är såväl deras utbildningsvärld som yrkesverksamhet framför allt inriktad på uppgifter som inriktar sig på att vidareföra och bygga ut traditionella sociala strukturer och ekonomier. Därför är det viktigt att få fler kvinnor att delta i såväl yrkesutbildning som vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik.

Q.  En jämnare fördelning av utbildningsresurser skulle ge flickor bättre tillgång till arbetsmarknaden. Ett jämnt fördelat deltagande av både kvinnor och män i arbetsmarknaden skulle kunna bli till nytta för EU:s ekonomiska utsikter.

R.  De europeiska och nationella myndigheterna bör på alla sätt uppmuntra jämställdhet mellan kvinnor och män inom undervisningsväsendet, och kunskap om genusfrågor bör vara en grundläggande del av läroplanerna och kurserna. Europeiska och nationella myndigheter måste se till att läromedlen inte har diskriminerande innehåll.

S.  Den formella läroplanen representerar varje medlemsstats kulturella och sociala perspektiv och påverkar flickors och pojkars identitetsbygge. Den informella läroplanen kompletterar den formella läroplanen, medan den dolda läroplanen finns med i läroplanens alla situationsbetingade definitioner. Alla dessa slag av läroplaner är viktiga för flickors och pojkars identitetsbygge, och de lokala myndigheterna, som står nära skolan, har en viktig uppgift i den informella utbildningen.

T.  Kampen mot bristande jämställdhet mellan kvinnor och män förutsätter en ständig pedagogisk övervakning av läroplanerna, utvecklingsmålen och läranderesultaten, innehållet, strategierna, läromedlen, utvärderingen, studieprogrammen och lektionsplaneringen, liksom en övervakning och utvärdering genom försorg av pedagogiska forskningscentrum och jämställdhetssakkunniga.

U.  Våld mot kvinnor är det största hindret för jämställdheten mellan kvinnor och män, och kan bekämpas genom utbildning. Alla medlemsstater har inte ratificerat Istanbulkonventionen och EU har ett ansvar för att ta initiativet till och finansiera projekt som främjar jämställdheten.

V.  Könsrelaterat våld i skolan omfattar sexuellt, fysiskt och/eller psykiskt våld mot barn på grund av könsstereotyper och sociala normer. Könsrelaterat våld i skolan är ett stort hinder för tillträde, deltagande och måluppfyllelse.

W.  Kvinnor och flickor med funktionsnedsättning och/eller särskilda utbildningsbehov råkar ut för flerfaldig diskriminering. Situationen för flickor kan förbättras endast om utbildning av god kvalitet finns tillgänglig på lika villkor, så att denna diskriminering inte blir en utslagsgivande eller förhindrande faktor i sammanhanget, samt om utbildningen fullständigt följer principerna om att den ska stå öppen för alla.

X.  Särskilda utbildningsbehov identifieras i högst olika grad. Pojkar brukar oftare konstateras ha särskilda behov, särskilt icke-normativa svårigheter som autismspektrumtillstånd eller dyslexi, där den yrkesmässiga bedömningen har större betydelse för fastställandet av diagnosen.

Y.  17 procent av världens vuxna befolkning kan inte läsa eller skriva – två tredjedelar (493 miljoner) av dessa är kvinnor(3).

Allmänna rekommendationer

1.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra och förbättra åtgärder som främjar tillämpningen av jämställdhet på alla nivåer av undervisningsväsendet och att låta medvetenheten om genusfrågor bli en fullständigt integrerad del av lärarutbildningen, men också inom utbildningen av alla andra yrkeskategorier inom skolan, t.ex. skolläkare, skolsköterskor, skolpsykologer, socialarbetare och skolpedagoger, samt att se till att det inom i hela undervisningsväsendet skapas mekanismer som gör det lättare att arbeta för, införa, uppfölja och utvärdera jämställdheten i utbildningsanstalter.

2.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja en demokratisering av utbildningen och övriga förhållanden, så att undervisningen i skolor och andra utbildningsformer bidrar till jämställdhet mellan kvinnor och män, lika möjligheter och avskaffande av ekonomisk, social och kulturell ojämlikhet, och även gynnar den personliga utvecklingen och uppkomsten av en anda av tolerans, solidaritet och ansvar, samt underlättar sociala framsteg och demokratisk delaktighet i samhällslivet.

3.  Europaparlamentet ber medlemsstaterna att bland målen för sina undervisningsväsen inkludera målet om att lära ut respekt för grundläggande rättigheter och friheter samt jämlikhet och jämställdhet mellan kvinnor och män. Parlamentet ber också medlemsstaterna att bland sina kvalitetsprinciper för undervisningen ta med avskaffandet av alla hinder för verklig jämställdhet och främjandet av fullständig jämställdhet mellan kvinnor och män.

4.  Europaparlamentet vill att det ska arbetas för en helhetssyn på den formella och informella utbildningen i skolorna, en syn som tar upp mänskliga rättigheter, mänsklig värdighet, jämställdhet mellan kvinnor och män och ökad självkänsla och självsäkerhet, vilket uppmuntrar flickor och kvinnor att fatta självständiga och välunderbyggda beslut, både på ett personligt och yrkesmässigt plan. Parlamentet inser att utbildning i jämställdhet måste komplettera medborgarutbildning i demokratiska värderingar och införlivas i en rättighetsbaserad, genusmedveten lärandemiljö, där flickor och pojkar får lära sig om sina rättigheter och får erfarenhet av demokratiska processer i skolor och i informella lärandemiljöer, t.ex. genom att delta i det demokratiska styret av sin skola.

5.  Europaparlamentet vädjar till de utbildningspolitiskt ansvariga i kommissionen och medlemsstaterna att se till att åtagandet om att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män inte stannar vid principdeklarationer och politiska avsiktsförklaringar, utan kommer till synes genom att avsevärt mer arbete och resurser investeras i jämställdhetsarbetet, i och med att utbildningen är en primär faktor för kulturell förändring.

6.  Europaparlamentet påpekar att trots att majoriteten av alla personer med examen från högre utbildning i EU är kvinnor (60 %) återspeglar deras sysselsättningsgrad och karriärutveckling inte deras fulla potential. Parlamentet betonar att långsiktig ekonomisk tillväxt för alla förutsätter minskade skillnaderna mellan kvinnors utbildningsresultat och deras ställning på arbetsmarknaden, främst genom att den horisontella och vertikala segregeringen övervinns.

7.  Europaparlamentet understryker att utbildning är ett viktigt verktyg för att kvinnor ska kunna delta fullt ut i den sociala och ekonomiska utvecklingen. Åtgärder för livslångt lärande är av central betydelse för att kvinnor ska få kompetens som gör att de kan återvända till arbetsmarknaden eller få ett bättre arbete, bättre lön och bättre arbetsvillkor.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka den mycket viktiga investeringen i utbildning, för att alla ska kunna få kostnadsfri offentlig utbildning av god kvalitet.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att skolmyndigheterna verkar för lika rätt till utbildning för kvinnor och män genom att aktivt införliva jämställdhetsprincipen i målsättningarna och undervisningen, och undvika ojämlikhet mellan kvinnor och män på grund av sexistiskt beteende och den sociala stereotypering som åtföljer detta.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att denna rekommendation framförs till de nationella institutioner som ansvarar för den centrala, regionala och lokala utbildningspolitiken, skoladministrativa organ och regionala och lokala myndigheter.

11.  Europaparlamentet framhåller att det krävs en jämn könsfördelning bland ledarna och i förvaltningen av de organ som svarar för att övervaka och styra utbildningsanstalterna, framför allt bland administratörer, skolrektorer och i underrepresenterade ämnen såsom vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, eftersom detta kommer att skapa rollmodeller för flickor.

12.  Europaparlamentet betonar att flickor som inte får gå i skolan är mer utsatta för våld i hemmet.

13.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att så snart som möjligt inleda förfarandet för EU:s anslutning till Istanbulkonventionen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera konventionen och uppmanar dessutom EU och medlemsstaterna till gemensamt jämställdhetsarbete inom unionens yttre förbindelser. Parlamentet understryker det nära sambandet mellan könsstereotyper, mobbning, nätmobbning och våld mot kvinnor, och behovet av att bekämpa detta redan från en tidig ålder. Parlamentet betonar att parterna i Istanbulkonventionen uppmanas att vidta nödvändiga åtgärder för att utbildningsmaterial om till exempel icke-stereotypa könsroller, ömsesidig respekt, fredlig lösning av konflikter i mellanmänskliga relationer, könsrelaterat våld och rätten till personlig integritet, ska ingå i formella läroplaner på alla utbildningsnivåer och vara anpassade till elevernas utvecklingsförmåga.

14.  Europaparlamentet uppmanar alla EU-medlemsstater att konsekvent satsa på informations-, medvetenhets- och upplysningskampanjer och att förbättra yrkesvägledningen för flickor och pojkar, så att stereotypa uppfattningar av könsrollerna åtgärdas, liksom också könsstereotyper i samband med yrkesvalet, framför allt inom vetenskap och ny teknik. Parlamentet erinrar om att detta skulle minska könssegregeringen på arbetsmarknaden och stärka kvinnornas ställning, och samtidigt låta dem dra full nytta av det mänskliga kapital som finns hos flickor och kvinnor inom EU och bli till nytta för diskussionen i skolor och klassrum om val av utbildning och yrke.

15.  Europaparlamentet påminner om de pedagogiska arbetslagens roll när det gäller att bistå och vägleda familjerna i barnens skolgång, med målet att leda dem mot val som motsvarar deras förmågor, talanger och intressen. Parlamentet understryker att det är avgörande vid vilken tidpunkt eleverna får studievägledning och att könsstereotyper kan spela in i detta sammanhang, vilket på ett varaktigt sätt kan påverka flickors möjligheter att välja ett yrke som kommer att gynna deras personliga utveckling och frigörelse.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, via medlemsstaterna, ordna särskilda program för medvetandeträning, inriktade på flickors deltagande i högre utbildning och på vilka studieprogram som kan bli aktuella för dem, med motsvarande möjligheter för dem att få arbete utgående från sina färdigheter, för att flickor ska uppmuntras välja traditionellt mansdominerade yrken och för att stärka självförtroendet hos den nya generationen kvinnor. Parlamentet understryker att den informella utbildningen också spelar en viktig roll för att bygga upp flickors och unga kvinnors självförtroende.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att även med hjälp av europeiska struktur- och investeringsfonder stödja program som aktivt inriktar sig på föräldrar till barn från utestängda grupper och stödja meningsfulla och stimulerande aktiviteter på fritiden och under loven.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja utbyggnaden av offentliga daghem, förskolor och fritidsaktiviteter i offentlig regi.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra både den allmänna utbildningen och yrkesutbildningen för personer med funktionsnedsättningar och/eller särskilda utbildningsbehov, att minska den stora frekvensen av skolavhopp bland dem, att följa principerna om utbildning med plats för alla, med tyngdpunkten förlagd till ett aktivt deltagande från dessa elevers sida, och att, alltid när så är möjligt, förbättra integrationen av dem, både i samhället och i den allmänna undervisningen. Parlamentet vill att lärarutbildningen omedelbart ska förbättras med tanke på detta och att ett jämställdhetsperspektiv ska tas med i denna utbildning, liksom också i arbetet med att fastställa inlärningssvårigheter, också i form av att det utvecklas genuskänsliga screeningverktyg och särskilda jämställdhetsintegrerade utbildningsprogram, för att de berörda kvinnorna och flickorna ska få bättre möjligheter vid anställningssök, och bli starka nog för att övervinna flerfaldig diskriminering.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att flickor och pojkar på lika grunder får tillträde till utbildning, oavsett ålder, kön, socioekonomisk ställning, kulturbakgrund eller religion, och framhåller att europeiska, nationella och lokala institutioner bör föra fram specifika program för att marginaliserade befolkningsgrupper överlag, och framför allt flickor från dessa grupper, ska kunna integreras i skolans värld, eftersom de ofta råkar ut för flerfaldig diskriminering, samt att denna integrering bör omfatta alla minoriteter i samhället i Europa. Parlamentet framhåller att man måste se till att flickor slutför sin högstadie- och gymnasieutbildning och betonar behovet av ekonomiska stödprogram för ekonomiskt missgynnade familjer för att elever, främst flickor, inte ska avbryta sin skolgång i förtid.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktivt stödja kvinnors och deras anhörigas utbildning i mottagarlandets språk med hjälp av en offentlig, kostnadsfri och lättillgänglig undervisning.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fram särskilda program som garanterar att romska flickor och unga kvinnor inte avbryter sin skolgång i förtid, varken grundskolan, gymnasiet eller den högre utbildningen, och att även vidta särskilda åtgärder för tonårsmödrar och för flickor som avbrutit sin skolgång i förtid, särskilt för att stödja en skolgång utan avbrott och erbjuda arbetsplatsförlagd utbildning. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna och kommissionen att beakta dessa åtgärder vid samordningen och utvärderingen av de nationella strategierna för integrering av romer.

23.  Europaparlamentet understryker att det är viktigt att inbegripa åtgärder för flickors och kvinnors utbildning i projekt för utvecklingssamarbete.

24.  Europaparlamentet betonar vikten av att principen om jämställdhet mellan kvinnor och män ges särskild uppmärksamhet i läroplanerna och under alla skolstadier.

Läroplaner och fortbildning

25.  Europaparlamentet betonar att jämställdheten i alla sina aspekter måste ägnas särskild uppmärksamhet i läroplanerna, utvecklingsmålen, läranderesultaten, innehållet, programmen och lektionsplaneringen, samt att kvinnans plats i läroplanerna för olika ämnen måste utvärderas, så att kvinnors roll framhävs i lärostoffet. Parlamentet anser att man vid jämställdhetsundervisningen uttryckligen bör ta upp principen om jämställdhet och att man där måste behandla flera olika frågor, såsom läskunnighet, mobbning, våld, hatpropaganda och medborgarfostran.

26.  Europaparlamentet betonar att utbildningen måste hjälpa flickor och pojkar att utvecklas till medvetna och balanserade individer som visar respekt för andra och som kan känna empati och ömsesidig respekt, så att man kan motverka diskriminering, aggression och mobbning.

27.  Europaparlamentet framhåller att skolorna bör bidra till att utveckla ett interkulturellt förhållningssätt till utbildning, i syfte att främja öppenhet, ömsesidig respekt och interkulturell och interreligiös dialog.

28.  Europaparlamentet rekommenderar de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att främja jämställdhet i sina heltäckande program för sexualundervisning och relationsfostran, bland annat i form av att flickor och pojkar får lära sig om relationer som bygger på samtycke, respekt och ömsesidighet, liksom också inom idrott och fritidsverksamhet, där könsbundna stereotyper och förväntningar kan påverka flickors och pojkars självbild, hälsa, färdighetsförvärv, intellektuella utveckling, sociala integration och identitetsbygge.

29.  Europaparlamentet är medvetet om att en lyhörd, åldersanpassad och vetenskapligt korrekt sexualundervisning och relationsfostran är ett nödvändigt verktyg för att stärka flickor och pojkar, hjälpa dem att göra välunderbyggda val och bidra till övergripande folkhälsomål som att få ned antalet oplanerade graviditeter, minska mödra- och spädbarnsdödligheten och förhindra och tidigare behandla sexuellt överförbara sjukdomar och minska ojämlikheten i hälsa. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att överväga om åldersanpassad och heltäckande sexualundervisning och relationsfostran skulle kunna bli obligatorisk i deras läroplaner för alla barn i grundskola och gymnasium, och betonar vikten av att man vid lärarutbildningen lägger särskild vikt vid respekt för flickor och kvinnor samt vid jämställdhet,

30.  Europaparlamentet anser att sexualundervisning och relationsfostran bör införas i läroplanen för att stärka flickor genom ökad medvetenhet och kontroll över sina egna kroppar, och att alla andra ämnen i läroplanen bör vara förenliga med dessa principer.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bekämpa diskriminering inom utbildningen på grund av sexuell läggning och könsidentitet. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att stödja införandet av objektiv information om hbti-frågor i skolans läroplaner. Parlamentet uppmanar också kommissionen att underlätta icke‑hierarkiskt lärande bland EU:s medlemsstater när det gäller att hantera mobbning och trakasserier av homosexuella och transpersoner.

32.  Europaparlamentet uppmuntrar flickor och pojkar att under sin utbildning visa lika stort intresse för alla ämnen, oavsett stereotypa könsmönster, särskilt när det gäller vetenskapliga och tekniska ämnen, inklusive i form av att pojkar lär sig om verksamheter som brukar anses kvinnliga, såsom hushållsarbete och vård, och uppmuntrar dem även att delta på lika grunder, och vara lika företrädda, i kollektivt beslutsfattande och skoladministrativt arbete samt i all fritidsverksamhet. Parlamentet uppmanar alla berörda parter att se till att finansieringen av denna ändamålsenliga verksamhet skyddas.

33.  Europaparlamentet menar att det är viktigt att vidta åtgärder avsedda enkom för kvinnor som arbetar med kultur och med konstnärlig och intellektuell produktion och spridning av denna, för att bekämpa den inbyggda och utbredda diskriminering som kvinnor inom detta område upplever och främja en balanserad närvaro av kvinnor och män i det offentliga konst- och kulturlivet, samt ekonomiskt stöd och positiva åtgärder för att komma till rätta med de ojämlika förhållandena på detta område.

34.  Europaparlamentet anser att det bör arbetas för att flickor och pojkar i lika hög grad har tillgång till informations- och kommunikationsteknik, samt använder den och utbildas om den, med början redan i förskolan och vidare uppåt, varvid särskild hänsyn bör tas till barn och ungdomar på landsbygden, marginaliserade grupper och grupper med särskilda behov, för att förbättra den digitala läskunnigheten, för att sprida effektiva utbildningspolitiska styrmedel samt för att förbättra lärarutbildningen, så att vi får fler kvinnor som studerar och avlagt examen i vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik. Parlamentet välkomnar här alla initiativ och program som syftar till att locka flickor till dessa studieområden och motsvarande forskarbanor.

35.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt med utbildningsåtgärder för att kvinnors roll i historia, vetenskap, politik, litteratur, konst, undervisning osv. ska erkännas och föras ut till kännedom.

36.  Europaparlamentet uppmanar till en kraftansträngning för att arbete inom förskole- och grundskoleundervisning samt inom vårdyrken ska betraktas som värdefullt för både kvinnor och män.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla eller skärpa nationella bestämmelser för att motverka det negativa inflytandet av stereotypa könsroller som uppkommer till följd av de värderingar som förmedlas genom medier och reklam och som alltför ofta undergräver det arbete som bedrivs i skolorna på detta område.

38.  Europaparlamentet efterlyser kompletterande aktiviteter som stärker den formella läroplanen när det gäller jämställdhet och undervisning i företagande, samt informella kursprogram för kunskap om genusfrågor för befolkningen via de lokala myndigheterna.

39.  Europaparlamentet efterfrågar en förnyad satsning på ackreditering av informell utbildning genom ett kompetensintyg samt på intyg av hög standard över lärande på arbetsplatsen i samband med yrkesutbildning, eftersom det skulle hjälpa flickor och kvinnor att få bättre jobb och att komma in på eller återvända till arbetsmarknaden, samtidigt som kvinnorna skulle bli jämställda med männen sett till värdighet och kompetens.

40.  Europaparlamentet uppmanar läromedelsförfattare och läromedelsförlag att bli medvetna om behovet att göra jämställdheten mellan kvinnor och män till ett kriterium vid framställningen av detta material, och rekommenderar att lärare och elever deltar vid framställningen av läromedel om jämställdhet, samt att man inhämtar råd från jämställdhetssakkunniga och genusmedveten studievägledning.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma och sprida riktlinjer för skolor, studieplansansvariga och lärare, för att få med jämställdhetsperspektivet, och få bort sådana stereotyper och sexistiskt förvrängda uppfattningar som kan finnas i läroböckernas och läromedlens innehåll, språk eller illustrationer, samt uppmuntrar dem att också bekämpa sexismen i litteratur, film, musik, spel, medier, reklam och andra områden, som starkt kan bidra till att förändra flickors och pojkars attityder, beteende och identitet.

42.  Europaparlamentet instämmer med att lärarna spelar en viktig roll för utformandet av utbildningsidentiteter och starkt påverkar olika aspekter av könsstereotypa beteenden i skolan. Det återstår mycket att göra för att ge lärarna nödvändiga kunskaper om hur de bäst kan främja jämställdheten. Parlamentet insisterar därför på att man måste garantera att lärare på alla nivåer av formell och informell utbildning får omfattande grundutbildning och fortbildning, inbegripet icke-hierarkiskt lärande och samarbete med externa organisationer och myndigheter, med målet att skapa medvetenhet om hur könsrollerna och könsstereotyperna inverkar på deras elevers självförtroende och ämnesval under studierna. Flickorna behöver positiva kvinnliga och manliga rollmodeller i skolan och på universitetet, så att de kan få reda på vilka inneboende möjligheter de har och utnyttja dem på bästa sätt, utan att vara rädda för diskriminering eller ambiguitet på grund av sitt kön.

43.  Europaparlamentet framhåller behovet att integrera studier och tillämpning av jämställdhet mellan kvinnor och män och införa strategier, både i lärargrundutbildningen och i lärarfortbildningen, så att alla hinder för att eleverna helt ska kunna tillvarata sina möjligheter undanröjs, oavsett deras kön.

44.  Europaparlamentet är starkt övertygat om att utbildningen kan få till stånd förändringar genom insatser för jämställdhet mellan kvinnor och män. Parlamentet inser att man inom formella och informella utbildningsprogram måste ta upp och bekämpa könsrelaterat våld, könsdiskriminering, trakasserier, homofobi och transfobi, i alla dess former, inklusive nätmobbning eller trakasserier på internet. Parlamentet inser att en utbildning som är för jämställdhet och mot könsrelaterat våld förutsätter en trygg och våldsfri skolmiljö.

45.  Europaparlamentet understryker behovet att organisera initiativ för medvetandegörande, utbildning och integrering av genusperspektivet för alla som arbetar med utbildningspolitik och för föräldrar och arbetsgivare.

46.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta ett generationsöverskridande grepp på utbildningen och säkerställa tillträde på likvärdiga grunder till formell och informell utbildning genom att ta med ett utbud av överkomligt prissatt barnomsorg av god kvalitet i sina undervisningsväsen, liksom också vård av äldre och andra vårdbehövande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att gå med i initiativ som minskar de direkta och indirekta kostnaderna för utbildning och att bygga ut kapaciteten hos daghem, förskolor, skolor och nätverk för fritidsaktiviteter efter skolan, med vederbörlig respekt för principen om att det också måste finnas plats för barn som lever i fattigdom eller riskerar att drabbas av fattigdom. Parlamentet betonar att detta är viktigt för att alla kvinnor och män, bland dem också ensamstående föräldrar, ska få hjälp med att hitta en balans mellan familjeliv och yrkesliv och för att kvinnors deltagande i livslångt lärande och yrkesutbildning ska garanteras samt för att flickor ska få rollmodeller såsom stärkande faktor.

47.  Europaparlamentet betonar att alla strategier för att främja jämställdhet och stärka flickor och kvinnor aktivt måste involvera och engagera pojkar och män.

48.  Europaparlamentet betonar vikten av att myndigheterna på högskolenivå främjar undervisning och forskning om vikten av jämställdhet mellan kvinnor och män och om vad allt som ingår i jämställdheten, särskilt genom att inkludera undervisning i jämställdhet i lämpliga studieplaner, anordna särskilda fristående kurser efter examen och stödja studier och forskning i ämnet.

49.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att gå vidare med det ömsesidiga erkännandet av examina, intyg och andra utbildningsunderlag som styrker yrkeskvalifikationer som utfärdats i olika medlemsstater, liksom också med samordningen och harmoniseringen av nationella bestämmelser som reglerar rätten att utöva olika yrken, för att invandrarkvinnor, både från EU och från tredjeländer, ska kunna få arbeten som motsvarar deras utbildning och kvalifikationer.

Investering, övervakning och utvärdering

50.  Europaparlamentet betonar att oberoende organ bör följa upp och utvärdera vilka framsteg som gjorts till följd av att man antagit jämställdhetsstrategier inom utbildningen. Lokala, regionala, nationella och europeiska beslutsfattare bör fortlöpande informeras om alla åtgärder som vidtagits och alla framsteg som gjorts på området. Det är viktigt att genusperspektivet blir ett internt och externt utvärderingsinslag för utbildningsanstalter.

51.  Europaparlamentet påpekar att det är viktigt med samarbete mellan olika utbildningsförvaltningar och utbyte av bästa praxis för att utforma projekt och program för att främja kunskap och spridning av principerna om samundervisning och faktisk jämställdhet mellan kvinnor och män, bland utbildningsvärldens aktörer.

52.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska jämställdhetsinstitutet att fortsätta sitt arbete med att inom alla politikområden, också inom utbildningspolitiken sammanställa uppgifter och resultattavlor, som är jämförbara och könsuppdelade. Parlamentet påminner om att för det första måste man utföra konsekvensbedömningar av utbildningspolitiken för att åtgärda fall av bristande jämställdhet, för det andra måste man tillhandahålla kvalitativa och kvantitativa instrument för att mäta konsekvenserna, och för det tredje måste man följa en budgetstrategi som stöder sig på genusperspektivet för att främja både tillgången och rätten till utbildningsresurser.

53.  Europaparlamentet inser den grundläggande betydelsen av konsekvensbedömning ur jämställdhetssynvinkel av kommande utbildningslagar, och att befintliga lagar vid behov måste ses över enligt samma princip.

54.  Europaparlamentet påpekar att övervakningen av arbetet med att införa jämställdhetsprogrammen och bedömningen av dem ska utföras av pedagogiska forskningscentrum i nära samarbete med jämställdhetssakkunniga samt med EU:s organ och lokala myndigheter. Parlamentet anser att medlemsstaterna och kommissionen bör samla in kvantitativa och kvalitativa könsuppdelade uppgifter.

55.  Europaparlamentet föreslår att ett årligt europeiskt pris för jämställdhet mellan kvinnor och män införs för utbildningsinstitutioner som lyckats utmärkt med att uppnå detta mål och uppmanar medlemsstaterna att göra detsamma på nationell nivå.

56.  Europaparlamentet betonar behovet att utforma handlingsplaner och tilldela resurser för förverkligandet av genusspecifika utbildningsprojekt och av strukturer inom utbildningen där det tas hänsyn till jämställdhetsperspektivet, och förespråkar användningen av tillgängliga EU-verktyg för detta ändamål, framför allt Investeringsplanen, Horisont 2020-programmet, Europeiska socialfonden och strukturfonderna.

o
o   o

57.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0074.
(2) Antagna texter, P8_TA(2015)0050.
(3) https://europa.eu/eyd2015/en/eu-european-parliament/posts/every-girl-and-woman-has-right-education


EES-Schweiz: Hinder för det fullständiga genomförandet av den inre marknaden
PDF 185kWORD 311k
Europaparlamentets resolution av den 9 september 2015 om EES-Schweiz: Hinder för det fullständiga genomförandet av den inre marknaden (2015/2061(INI))
P8_TA(2015)0313A8-0244/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av frihandelsavtalet av den 22 juli 1972 mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet,

–  med beaktande av avtalet av den 21 juni 1999 mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer, särskilt bilaga I om fri rörlighet för personer och bilaga III om erkännande av yrkeskvalifikationer,

–  med beaktande av avtalet av den 25 juni 2009 mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om underlättande av kontroller och formaliteter vid godstransporter samt säkerhetsrelaterade tullåtgärder,

–  med beaktande av avtalet av den 21 juni 1999 mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om ömsesidigt erkännande i samband med bedömning om överensstämmelse,

–  med beaktande av avtalet av den 21 juni 1999 mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om vissa aspekter rörande offentlig upphandling,

–  med beaktande av protokollet av den 27 maj 2008 till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer angående Republiken Bulgariens och Rumäniens deltagande som avtalsslutande parter till följd av deras anslutning till Europeiska unionen,

–  med beaktande av protokollet av den 26 oktober 2004 till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer angående Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens deltagande som avtalsslutande parter, till följd av deras anslutning till Europeiska unionen,

–  med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU av den 20 november 2013 om erkännande av yrkeskvalifikationer(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 september 2010 om EES-Schweiz: hinder för det fullständiga genomförandet av den inre marknaden(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2014 om 2012 års framstegsrapport om Island och utsikterna efter valet(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2015 om styrning av den inre marknaden inom den europeiska planeringsterminen 2015(5),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 21 mars 2014,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 16 december 2014 om en homogen utvidgad inre marknad och om EU:s förbindelser med västeuropeiska länder utanför EU,

–  med beaktande av de slutsatser som antogs av EES-rådet vid dess 42:a möte den 19 november 2014,

–  med beaktande av arbetsdokumentet av den 7 december 2012 från kommissionens avdelningar om en översyn av EEA:s funktionssätt, A review of the functioning of the European Economic Area (SWD(2012)0425),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 november 2012 EU:s förbindelser med Andorra, Monaco och San Marino: Valmöjligheter för en närmare integration med EU (COM(2012)0680),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 18 november 2013 om EU:s förbindelser med Furstendömet Andorra, Furstendömet Monaco och Republiken San Marino: valmöjligheter för deras deltagande i den inre marknaden,

–  med beaktande av EES gemensamma parlamentarikerkommittés rapport om årsrapporten om hur EES-avtalet fungerade under 2013,

–  med beaktande av EES gemensamma parlamentarikerkommittés resolution av den 30 maj 2013 om EES framtid och EU:s förbindelser med de små länderna och Schweiz,

–  med beaktande av EES gemensamma parlamentarikerkommittés resolution av den 26 mars 2014 om styrning av den inre marknaden,

–  med beaktande av EES gemensamma parlamentarikerkommittés resolution av den 17 mars 2015 om industripolitiken i Europa,

–  med beaktande av EES gemensamma parlamentarikerkommittés resolution av den 17 mars 2015 om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar och dess eventuella konsekvenser för EES- och Eftastaterna,

–  med beaktande av den schweiziska utrikespolitiska rapporten av den 14 januari 2015,

–  med beaktande av uppgifterna om EES- och Eftastaterna i den 35:e resultattavlan för den inre marknaden,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 217, som ger unionen rätt att ingå internationella avtal,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0244/2015), och av följande skäl:

A.  De fyra medlemsstaterna i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) (Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz) är viktiga handelspartner till Europeiska unionen. Om man ser till volymen är Schweiz och Norge den fjärde respektive femte största handelspartnern för EU.

B.  Förbindelserna mellan EU och tre av Eftastaterna (Island, Liechtenstein och Norge) grundas på Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), som möjliggör deltagande i den inre marknaden. EES-avtalet förvaltas och övervakas inom en mycket institutionaliserad ram.

C.  I folkomröstningen 1992 valde Schweiz att stå utanför EES. Förbindelserna mellan Schweiz och EU bygger nu därför på över 100 sektorsspecifika avtal som säkerställer en långtgående integration.

D.  En välfungerande och ändamålsenlig inre marknad, baserad på en höggradigt konkurrenskraftig social marknadsekonomi, behövs för att stärka tillväxten och konkurrenskraften och skapa arbetstillfällen så att man blåser nytt liv i den europeiska ekonomin, men lagstiftningen om den inre marknaden måste införlivas, genomföras och upprätthållas i vederbörlig ordning för att man till fullo ska kunna dra fördel av den i EU-medlemsstaterna och EES- och Eftastaterna.

Inledning

1.  Europaparlamentet anser att EES-avtalet är både en av de viktigaste faktorerna för ekonomisk tillväxt och det mest långtgående och omfattande instrumentet för att utvidga den inre marknaden till tredjeländer. Med EU:s interna utveckling i åtanke har det visat sig vara ett stabilt, effektivt och välfungerande avtal som säkerställer den inre marknadens integritet också på lång sikt.

2.  Europaparlamentet framhåller att de starka förbindelserna mellan EU, EES- och Eftastaterna och Schweiz inte bara medför ekonomisk integration och utvidgning av den inre marknaden, utan även bidrar till stabilitet och välstånd till gagn för alla medborgare och företag, inklusive små och medelstora företag. Parlamentet understryker vikten av att säkerställa en välfungerande inre marknad för att skapa lika villkor och nya arbetstillfällen.

Genomförande av inremarknadslagstiftningen: EES- och Eftastaterna

3.  Europaparlamentet noterar med oro att det nuvarande genomsnittliga införlivandeunderskottet enligt uppgifterna om EES- och Eftastaterna i resultattavlan för den inre marknaden har ökat i de tre Eftastaterna till 2,0 procent från 1,9 procent i juli 2014.

4.  Europaparlamentet välkomnar de avsevärda ansträngningar som gjorts för att påskynda införlivandet av det relevanta EU-regelverket i EES-avtalet samt det nyliga avtalet om principerna för införlivande av EU-förordningarna om inrättande av europeiska tillsynsmyndigheter på området för finansiella tjänster med EES-avtalet.

5.  Europaparlamentet påminner om att EES- och Eftastaterna deltar i många EU-program och EU-byråer samt i praktiskt samarbete, t.ex. genom informationssystemet för den inre marknaden och Solvit, och bidrar till EU:s sammanhållning genom EES och de finansiella mekanismerna för Norge. Parlamentet anser att detta samarbete bidrar till en effektiv utvidgad inre marknad. EES- och Eftastaterna uppmuntras att vidareutveckla förebyggande verktyg och åtgärder mot eventuella hot för att säkerställa en välfungerande inre energimarknad.

6.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att EES- och Eftastaterna skyndsamt och så parallellt som möjligt genomför den relevanta inremarknadslagstiftningen, och att denna process skulle kunna främjas och påskyndas ytterligare.

7.  Europaparlamentet betonar att eftersläpningen med rättsaker som ännu inte införlivats fortfarande är ett problem, och uppmanar därför eftertryckligen EES- och Eftastaterna att i nära samarbete med EU intensifiera sina insatser för att upprätthålla den inre marknadens integritet.

8.  Europaparlamentet konstaterar att det krävs förhandsgodkännande från samtliga EES- och Eftastater med avseende på frågan om EES-relevans och inser att det kan behövas tekniska anpassningar före ett införlivande, men är samtidigt oroat över att det stora antalet begäranden om anpassningar och undantag medför förseningar och eventuellt en fragmentering av den inre marknaden. Parlamentet uppmanar med kraft dessa länder att åtgärda detta problem och samarbeta nära med EU för att se till att lika villkor råder på den utvidgade inre marknaden.

9.  Europaparlamentet påpekar att EU sedan EES-avtalet undertecknades i högre grad har använt sig av byråer. Parlamentet välkomnar att EES- och Eftastaterna deltar i driften av dessa byråer. EES- och Eftastaterna samt kommissionen uppmanas att fortsatt förbättra detta samarbete och deltagande.

10.  Europaparlamentet påminner om att ett omfattande frihandels- och investeringsavtal för närvarande håller på att förhandlas fram mellan EU och Förenta staterna. Parlamentet betonar att EES- och Eftastaterna genom EES-avtalet tillämpar bestämmelserna om den inre marknaden och att de eventuella konsekvenserna för den inre marknaden av ett framgångsrikt partnerskap för handel och investeringar förmodligen också skulle påverka EES- och Eftastaterna. Parlamentet understryker också att det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar inte får leda till nya handelshinder mellan EU och EES- och Eftastaterna.

Furstendömet Liechtenstein

11.  Europaparlamentet är oroat över att Liechtenstein ökat sitt införlivandeunderskott från 0,7 procent till 1,2 procent. Parlamentet är även oroat över att landets lagstiftning om inrese- och uppehållstillstånd för vissa familjemedlemmar till EES-medborgare och begränsningarna för EES-medborgare bosatta i Liechtenstein med avseende på arbete i andra EES-stater – vilka enligt Liechtenstein bygger på ett särskilt kvotsystem i EES-avtalet – inte tycks vara helt förenliga med gällande EES-lagstiftning.

Republiken Island

12.  Europaparlamentet noterar skrivelsen av den 12 mars 2015 från Islands regering om landets status som kandidatland för EU-medlemskap och uppmanar eftertryckligen Island att öka ansträngningarna att fullgöra sina skyldigheter enligt EES-avtalet med tanke på att landet har ett införlivandeunderskott på 2,8 procent, vilket är den högsta siffran i samtliga berörda länder. EU och Island uppmuntras att ytterligare stärka samarbetet bland annat om katastrofberedskap i det nordatlantiska området och att anslå resurser för att ta itu med relaterade utmaningar.

Konungariket Norge

13.  Europaparlamentet välkomnar att Norge – vars förbindelser med EU har stärkts under senare år – deltar i ”Ett ledande initiativ”, som syftar till att förbättra den inre marknaden. Parlamentet konstaterar dock att införlivandeunderskottet har ökat till 2 procent, och uppmanar eftertryckligen Norge att öka sina ansträngningar i detta avseende, särskilt för att fullborda den inre marknaden för energi. Parlamentet uppmuntrar stärkt samarbete bland annat på energipolitikens område. Parlamentet påpekar att det fortfarande förekommer ökade importtullar på vissa produkter som måste granskas.

Furstendömet Andorra, Furstendömet Monaco och Republiken San Marino

14.  Europaparlamentet konstaterar att närmare förbindelser skulle kunna gynna alla berörda parter, i synnerhet på regional och lokal nivå i angränsande EU-regioner, och välkomnar därför inledandet av förhandlingar om associeringsavtal som ett betydande steg i rätt riktning när det gäller ländernas deltagande i den inre marknaden och eventuellt även andra områden, samtidigt som det är viktigt att ta hänsyn till dessa länders respektive särdrag.

Genomförande av inremarknadslagstiftningen: Schweiziska edsförbundet

15.  Europaparlamentet lovordar de starka och blomstrande förbindelser som EU genomgående haft med Schweiz i många år och som under de gångna årtiondena bidragit till fred, välstånd och tillväxt i Europa. Parlamentet är övertygat om att dessa förbindelser kan fördjupas, till gagn för båda parter, genom att man gör en omfattande översyn av de sektorsspecifika avtalen i full överensstämmelse med EU:s grundläggande principer, så att de många gemensamma dragen och intressena kan byggas ut ytterligare.

16.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang att man i maj 2014 inledde förhandlingar om en institutionell ram som förutsättning för vidareutveckling av den bilaterala strategin. Utan ett sådant ramavtal kommer inga ytterligare avtal om schweiziskt deltagande i den inre marknaden att ingås. Den schweiziska regeringen uppmanas med kraft att öka sina ansträngningar att föra förhandlingarna om de återstående frågorna framåt.

17.  Europaparlamentet noterar resultatet av folkinitiativet mot massinvandring av den 9 februari 2014 samt de beslut som det schweiziska förbundsrådet fattade den 11 februari 2015 med avseende på sitt genomförande av ett förslag till lag för införlivande och nya kompletterande åtgärder. Parlamentet påpekar att detta går stick i stäv med de skyldigheter som följer av avtalet om fri rörlighet för personer och förväntar sig att Schweiz ska respektera dessa skyldigheter. Frågan om migrerande tredjelandsmedborgare bör inte blandas ihop med den fria rörlighet för personer som fastställs i fördragen. Parlamentet betonar att de unilaterala åtgärder som Schweiz har infört för att förhindra diskriminering av kroatiska medborgare inte kan ersätta ratificeringen av det protokoll som utvidgar avtalet om fri rörlighet för personer till att även omfatta Kroatien. Ratificeringen av detta protokoll skulle leda till att Schweiz fortsatt kan delta i programmet Horisont 2020, och att deltagandet kan utvidgas efter 2016 för att främja forskares tillgång till Horisont 2020-finansiering. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med Schweiz och medlemsstaterna för att nå en tillfredsställande lösning som respekterar bestämmelserna i de berörda avtalen och samtidigt efterlever rättsstatsprincipen.

18.  Europaparlamentet upprepar att den fria rörligheten för personer är en av de grundläggande friheterna och en hörnsten för den inre marknaden och att den alltid har varit en nödvändig del av och förutsättning för den bilaterala strategin mellan EU och Schweiz. Därför ställer sig parlamentet till fullo bakom att EU i juli 2014 avslog de schweiziska myndigheternas begäran om en omförhandling av avtalet om fri rörlighet för personer som skulle ha syftat till att införa kvoter eller ett system för nationellt företräde. Parlamentet är oroat över rapporterna om den praxis hos vissa företag och i vissa kantoner som innebär att man tillämpar ett system för nationellt företräde, och påminner om att sådan praxis inte är förenlig med avtalet om fri rörlighet.

19.  Parlamentet konstaterar att de begränsningar av den fria rörligheten för personer som krävs till följd av folkomröstningen i Schweiz riskerar att skapa obalans och undergräva EU-medlemsstaternas fördelar med avtalen.

20.  Efter det att förhandlingarna om Schweiz deltagande i programmet Erasmus+ avbrutits har Schweiz infört en övergångslösning. Europaparlamentet oroar sig över att dessa åtgärder sannolikt kommer att påverka rörligheten mellan EU och Schweiz inom den högre utbildningen. Parlamentet uppmanar Schweiz och EU att göra allt för att uppfylla de fastställda villkoren för deras deltagande i programmet Erasmus+, i syfte att garantera ömsesidigheten i utbytena och inte straffa de unga generationerna.

21.  Europaparlamentet efterlyser fortsatt tillämpning av nuvarande praxis, som innebär att taxiföretag från EU-medlemsstaterna utan begränsningar kan tillhandahålla tjänster i Schweiz. Denna praxis är till ömsesidig nytta och bidrar sedan länge till den ekonomiska utvecklingen i de schweiziska gränsområdena.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att närmare undersöka de konsekvenser som schweiziska jordbrukares markförvärv och arrendeavtal får för EU:s gränsområden.

23.  Europaparlamentet beklagar att Schweiz i samband med avtalet om fri rörlighet för personer har infört unilaterala kompletterande åtgärder och därefter konsoliderat dessa, bl.a. i form av avgifter för att täcka administrativa kostnader, krav på bankgarantier eller en kombination av sådana åtgärder, eftersom de allvarligt hämmar tillhandahållandet av tjänster i Schweiz enligt avtalet, särskilt för små och medelstora företag. Schweiz uppmanas därför att revidera dessa åtgärder så att de görs förenliga med avtalet om fri rörlighet.

24.  Europaparlamentet anser att genomförandet av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer skedde mycket sent, närmare bestämt 2013, och efterlyser en skyndsam integrering av direktiv 2013/55/EU i bilagan till avtalet om fri rörlighet. Parlamentet förväntar sig att Schweiz kommer att finna sätt att se till att avtalet gäller även framöver. Bilaga II till avtalet om fri rörlighet för personer uppdaterades nyligen i syfte att möjliggöra en mer effektiv samordning av EU:s och Schweiz sociala trygghetssystem. Parlamentet uppmanar Schweiz att fortsätta tillämpa unionslagstiftningen enligt kraven.

25.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt med ömsesidighet och rättvisa mellan EES och Schweiz när det gäller deras utnyttjande av den inre marknaden.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i framtiden, för de EU-områden som gränsar till Schweiz, bedöma alla konsekvenser av att nya bestämmelser införs, såsom den nyligen gjorda ändring av artikel 561 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, genom vilken det införs strikta begränsningar vad avser att anställda som är bosatta inom EU:s tullområde för privat bruk använder ett tjänstefordon som är registrerat i ett tredjeland.

27.  Europaparlamentet konstaterar att samarbetet inom ramen för avtalet om ömsesidigt erkännande i samband med bedömning av överensstämmelse på det stora hela fungerar tillfredsställande, men anser att det skulle kunna fungera betydligt bättre om Schweiz åtog sig att kontinuerligt uppdatera det i linje med den fortlöpande utvecklingen av EU:s regelverk.

28.  Europaparlamentet kräver att hindren för gränsöverskridande rörlighet i yrkeslivet ska undanröjas, så att den inre marknaden kan fördjupas. I detta syfte insisterar parlamentet på vikten av att främja språkinlärningen och bättre informera arbetstagare och ge dem praktiskt stöd när de söker arbete, särskilt med hjälp av Eures-nätverket, i Schweiz och i alla EES-länder. Det är glädjande att Schweiz aktivt deltar i verksamheten inom Eures-nätverket, särskilt i gränsregionerna. Parlamentet uppmanar Schweiz att fortsätta med att utveckla sina Eures-tjänster, både landsövergripande och gränsöverskridande, i överensstämmelse med den aktuella Eures-förordningen, i syfte att öka arbetstagarnas rörlighet och skapa en verkligt integrerad arbetsmarknad mellan EU och Schweiz. För att öka rörligheten för arbetstagare uppmuntrar parlamentet också att man identifierar en bred uppsättning av framväxande branscher och nyckelsektorer för tillväxt, som EES-länderna, Schweiz och medlemsstaterna bör koncentrera sig på när de utvecklar sin kunskapsbas, så att färdigheter och kvalifikationer bättre kan matchas mot tillgång och efterfrågan.

o
o   o

29.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 376, 27.12.2006, s. 36.
(2)EUT L 354, 28.12.2013, s. 132.
(3)EUT C 308 E, 20.10.2011, s. 18.
(4) Antagna texter, P7_TA(2014)0041.
(5) Antagna texter, P8_TA(2015)0069.

Rättsligt meddelande