Index 
Antagna texter
Torsdagen den 8 oktober 2015 - StrasbourgSlutlig utgåva
Centralafrikanska republiken
 Situationen i Thailand
 Massfördrivningen av barn i Nigeria till följd av Boko Harams attacker
 Fallet Ali Mohammed al-Nimr
 Betaltjänster på den inre marknaden ***I
 Hypotekslagstiftning och riskfyllda finansiella instrument i EU: fallet Spanien
 Dödsstraffet
 Lärdomar som dragits av rödslamskatastrofen, fem år efter olyckan i Ungern
 Förnyelse av EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt i utvecklingssamarbetet
 Lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet

Centralafrikanska republiken
PDF 185kWORD 312k
Europaparlamentets resolution av den 8 oktober 2015 om Centralafrikanska republiken (2015/2874(RSP))
P8_TA(2015)0342RC-B8-1000/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 februari 2015 om arbetet i den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen(1),

–  med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolutioner om situationen i Centralafrikanska republiken av den 19 juni 2013, den 19 mars 2014 och den 17 juni 2015,

–  med beaktande av uttalandena från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om situationen i Centralafrikanska republiken, särskilt uttalandet av den 13 oktober 2014,

–  med beaktande av uttalandet från Europeiska utrikestjänstens talesperson om våldet i Centralafrikanska republiken av den 28 september 2015,

–  med beaktande av rådets slutsatser om Centralafrikanska republiken av den 9 februari 2015 och den 20 juli 2015,

–  med beaktande av uttalandena från Marie-Therese Keita Bocoum, FN:s oberoende expert om människorättssituationen i Centralafrikanska republiken, av den 1 oktober 2015,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moons och säkerhetsrådets uppmaning av den 28 september 2015 om ett omedelbart upphörande av det plötsliga våldsutbrottet i Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av FN:s resolution 2217 (2015) om förnyelse av Minuscas mandat med befintlig militär närvaro fram till den 30 april 2016, vilken antogs av säkerhetsrådet vid dess 7434:e möte den 28 april 2015,

–  med beaktande av FN:s resolution 2196 (2015) om förnyelse av sanktionerna mot Centralafrikanska republiken till den 29 januari 2016 och av mandatet för den expertpanel som bistår den sanktionskommitté för Centralafrikanska republiken som inrättats genom resolution 2127 till den 29 februari 2016,

–  med beaktande av FN:s utvärderingsrapport av den 15 maj 2015 om insatser för verkställighet och korrigerande åtgärder för sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp som begåtts av FN-personal och annan personal i fredsbevarande uppdrag,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport av den 11 september 2015 om rekommendationerna från den oberoende högnivåpanelen för fredsuppdrag,

–  med beaktande av slutrapporten av den 19 december 2014 från den internationella undersökningskommissionen om Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av den internationella konferensen om Centralafrikanska republiken, ”From humanitarian aid to resilience” (från humanitärt bistånd till motståndskraft), som ägde rum i Bryssel den 26 maj 2015,

–  med beaktande av avtalet om avväpning, demobilisering, återvändande och återanpassning (DDRR) som undertecknades den 10 maj 2015 av ett stort antal väpnade grupper under Banguiforumet,

–  med beaktande av det reviderade Cotonouavtalet,

–  med beaktande av Librevilleavtalet (Gabon) av den 11 januari 2013 om en lösning på den politisk-militära krisen i Centralafrikanska republiken som undertecknades under överinseende av stats- och regeringscheferna i Centralafrikanska staternas ekonomiska gemenskap (Eccas), som anger villkoren för att avsluta krisen i Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av de extra toppmötena med stats- och regeringschefer från Centralafrikanska staternas ekonomiska gemenskap (Eccas) i N’Djamena (Tchad) den 21 december 2012, den 3 april 2013 och den 18 april 2013 och deras beslut att inrätta ett nationellt övergångsråd (CNT) med lagstiftande och konstituerande befogenheter och anta en färdplan för övergångsprocessen i Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av mötet med den internationella kontaktgruppen den 3 maj 2013 i Brazzaville (Republiken Kongo) som godkände färdplanen för övergången och som inrättade en särskild fond för att hjälpa Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av avtalet om upphörande av fientligheter, som undertecknades i juli 2014,

–  med beaktande av slutsatserna från det sjunde mötet i den internationella kontaktgruppen för Centralafrikanska republiken, som ägde rum i Brazzaville den 16 mars 2015,

–  med beaktande av kommunikéerna från Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd av den 17 september 2014 och den 26 mars 2015,

–  med beaktande av Centralafrikanska republikens konstitution som antogs av övergångsrådet i slutet av augusti 2015,

–  med beaktande av Internationella brottmålsdomstolens Romstadga från 1998, som Centralafrikanska republiken ratificerade 2001,

–  med beaktande av det fakultativa protokollet till konventionen om barnets rättigheter vid indragning av barn i väpnade konflikter, som undertecknats av Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Nya strider bröt ut i slutet av september 2015 då 42 människor dog och 37 000 människor såg sig tvingade att lämna sina hem.

B.  Över 500 fångar rymde i slutet av september 2015 från Ngaragbafängelset i Bangui och från Bouar, däribland flera välkända förövare av människorättsbrott och övergrepp. Detta utgör ett allvarligt hot mot civila och mot skyddet av offer och vittnen. Rymningen från fängelset är en motgång för upprätthållandet av lag och ordning, och för bekämpningen av straffrihet i Centralafrikanska republiken.

C.  Hjälporganisationernas förhållanden har försämrats i Bangui enligt FN:s kontor för samordning av humanitära frågor. Många hjälporganisationers kontor och bostäder har plundrats och deras medarbetares rörelsefrihet har begränsats, särskilt vad gäller vårdpersonal på sjukhus.

D.  Det humanitära biståndet försvåras på grund av striderna och de många vägspärrarna, vilket hindrar myndigheterna från att nå ut till tusentals internflyktingar och bedöma behoven. Farhågorna vad gäller säkert tillträde till Banguis bostadsområden har upprepats av Läkare utan gränser, som hävdar att sårade människor i många fall har anlänt till fots och att organisationens ambulanser inte har kunnat köra runt eftersom huvudstaden har blivit för farlig.

E.  FN har beslutat att förlänga Minuscas mandat till den 30 april 2016 med en styrka på högst 10 750 personer i militär tjänst, inbegripet 480 militära observatörer och stamanställda officerare, och 2 080 poliser, inbegripet 400 vanliga poliser och 40 kriminalvårdare.

F.  Även om säkerhetsläget den senaste tiden har förbättrats förekommer det enligt FN:s fredsbevarande uppdrag i landet (Minusca) fortfarande spänningar i Bangui, med angrepp mot civila, våld mellan olika grupper och angrepp mot hjälppersonal.

G.  Internationella brottmålsdomstolens chefsåklagare Fatou Bensouda har uppmanat parterna i striderna att omedelbart upphöra med våldet, och har sagt att alla krigsförbrytelser kommer att straffas. Den 24 september 2014 inleddes den andra undersökningen om konflikten i Centralafrikanska republiken.

H.  Den senaste tidens strider hotar att riva upp ett embryo till fredsprocess och kan återföra landet till de mörka dagarna 2013 och 2014 då tusentals människor dödades och tiotusentals flydde sina hem. Brottsligheten fortsätter att utgöra ett stort hot. Kvinnornas situation i Centralafrikanska republiken är mycket allvarlig, och våldtäkt används ofta som ett krigsvapen av alla inblandade parter.

I.  Statskuppen 2013 och fördrivandet från makten av Michel Djotodia och Nicolas Tiangaye, statschef respektive premiärminister under övergångsperioden, åtföljdes av mycket omfattande och grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna med en tydlig risk för folkmord, inbegripet summariska avrättningar, tortyr, plundring, våldtäkter och sexuella övergrepp i stor skala, bortförande av kvinnor och barn samt tvångsrekrytering av barnsoldater.

J.  Den 4 oktober 2015 var det tänkt att centralafrikanerna i en folkomröstning skulle besluta om antagandet av en ny konstitution och parallellt välja sina representanter under de president- och parlamentsval som ursprungligen var planerade att hållas den 18 oktober 2015 (första omgången) och den 22 november 2015 (andra omgången). Övergångsmyndigheterna har under ett par veckor arbetat för att senarelägga valen, men den nationella valbyrån (NSA) har ännu inte meddelat en ny tidsplan, röstlistorna har inte fastställts och röstkorten har inte delats ut.

K.  Landet står inför den värsta humanitära krisen sedan självständigheten 1960. Den påverkar hela befolkningen på 4,6 miljoner människor, av vilka hälften är barn. 2,7 miljoner människor är i akut behov av stöd, inbegripet livsmedelsbistånd, skydd och tillgång till hälso- och sjukvård, dricksvatten, sanitet och bostäder. Uppskattningsvis över 100 000 barn har utsatts för sexuella övergrepp och rekryterats till väpnade grupper i landet, och enligt beräkningar har krisen berövat en miljon barn på möjligheten att gå i skolan.

L.  Den 5 maj 2015 ingick väpnade grupper i Centralafrikanska republiken ett avtal om att frisläppa 6 000–10 000 barnsoldater.

M.  Det fredsbevarande uppdraget har fläckats av påståenden om att FN-soldater och fransk fredsbevarande personal ska ha gjort sig skyldiga till sexuella övergrepp mot barn och flickor.

N.  De två väpnade grupperna Seleka och anti-balaka utnyttjar handeln med timmer och diamanter genom att kontrollera platser och ”beskatta” eller kräva ”skyddspengar” från gruvarbetare och handlare. Handlare i Centralafrikanska republiken har köpt diamanter till ett värde av flera miljoner dollar utan att ordentligt undersöka om de därmed finansierar väpnade grupper.

O.  Respekt för mänskliga rättigheter är en grundläggande värdering för Europeiska unionen och utgör en central faktor i Cotonouavtalet, särskilt artikel 8.

P.  Rättvisa och åtal av allvarliga människorättsbrott är några av de viktiga uppgifter som krävs för att få slut på övergreppen och återuppbygga Centralafrikanska republiken.

Q.  Straffriheten fortsätter att utgöra en symbol för våldet, trots att övergångsrådet har antagit och interimspresidenten har undertecknat en lag som föreskriver att det ska inrättas en särskild brottmålsdomstol, sammansatt av både nationella och internationella domare och åklagare, som ska undersöka och åtala allvarliga människorättsbrott som begåtts i Centralafrikanska republiken sedan 2003.

R.  I september 2014 inledde EU de tre första utvecklingsprojekten från EU:s förvaltningsfond med flera givare för Centralafrikanska republiken avseende hälsa, sysselsättning, återuppbyggnad av förstörd infrastruktur i Bangui samt kvinnors egenmakt och kvinnors integrering i ekonomin.

S.  I mars 2015 inledde Europeiska rådet EU:s militära rådgivande uppdrag i Centralafrikanska republiken (Eumam RCA) som ska hjälpa de centralafrikanska myndigheterna att förbereda en reform av säkerhetssektorn med avseende på de väpnade styrkorna.

T.  Sedan maj 2015 har EU ökat sitt stöd till Centralafrikanska republiken med totalt 72 miljoner euro, inbegripet resurser för humanitärt bistånd (10 miljoner euro nya medel), budgetstöd (ytterligare 40 miljoner euro) och nya bidrag till EU:s förvaltningsfond för Centralafrikanska republiken (ytterligare 22 miljoner euro).

U.  Den 15 juli 2014 inledde EU sin första förvaltningsfond med flera givare någonsin till stöd för Centralafrikanska republiken, i avsikt att möjliggöra en övergång från krisinsatser till långsiktigt utvecklingsstöd.

1.  Europaparlamentet är djupt oroat över situationen i Centralafrikanska republiken, som skulle kunna föra landet till randen av inbördeskrig om den senaste tidens våld inte stävjas. Parlamentet beklagar djupt förlusterna av människoliv och uttrycker sin medkänsla med offrens anhöriga och med hela den centralafrikanska befolkningen.

2.  Europaparlamentet fördömer i kraftfulla ordalag angreppen mot humanitära organisationer och bostäder under den senaste våldsvågen. Parlamentet begär att hjälparbetare ska kunna röra sig fritt för att nå ut till civila hjälpbehövande, särskilt internflyktingarna. Parlamentet påminner om att nästan en halv miljon internflyktingar är i akut behov av mat, hälso- och sjukvård, vatten, sanitet och hygien, bostäder och grundläggande hushållsartiklar.

3.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Centralafrikanska republiken att inrikta sig på att bekämpa straffrihet och att återinföra rättsstatsprincipen, bl.a. genom att ställa dem som utövat våld inför rätta. Parlamentet välkomnar inrättandet av den särskilda brottmålsdomstolen som ska undersöka och åtala allvarliga människorättsbrott som begåtts i landet sedan 2003, och påpekar att domstolen utan dröjsmål måste kunna inleda sin verksamhet. Parlamentet betonar att det behövs internationellt finansiellt och tekniskt stöd för dess verksamhet. Parlamentet förespråkar att en internationell givarkonferens ska sammankallas så snart som möjligt. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Centralafrikanska republiken att använda sig av ett effektivt och transparent rekryteringsförfarande för att bemanna domstolen.

4.  Europaparlamentet lovordar Eccas för dess viktiga roll för utformningen av övergångsförfarandet och dess fasta ställningstagande vid samråden i Addis Abeba den 31 januari 2015 avseende eventuella parallella initiativ som skulle kunna äventyra det internationella samfundets nuvarande insatser för att återställa fred, säkerhet och stabilitet i Centralafrikanska republiken.

5.  Europaparlamentet välkomnar de insatser som övergångsregeringen hittills har gjort, men uppmanar övergångsmyndigheterna i Centralafrikanska republiken och det internationella samfundet att ta upp krisens bakomliggande orsaker, t.ex. utbredd fattigdom, ekonomiska skillnader och ojämlikheter, ökande arbetslöshet samt det faktum att rikedomarna från landets naturresurser inte fördelas via den offentliga budgeten. Parlamentet efterlyser ett övergripande angreppssätt som är inriktat på säkerhet, humanitärt bistånd, stabilisering och ekonomisk återhämtning.

6.  Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att stödja den politiska processen i Centralafrikanska republiken under denna kritiska period och att öka de gemensamma insatserna för att främja den politiska dialogen, bygga upp förtroende och säkerställa fredlig samlevnad mellan religiösa grupper i landet. Parlamentet uppmanar med eftertryck Centralafrikanska republikens regering att prioritera en återuppbyggnad av utbildningssystemet, i syfte att underlätta varaktig samlevnad i fred.

7.  Europaparlamentet beklagar djupt att milisgrupperna fortsätter att stärkas, trots att FN har infört ett vapenembargo. Parlamentet uppmanar alla parter att hålla sig till det nedrustningsavtal som undertecknades den 10 maj 2015. Parlamentet betonar att avväpning av väpnade grupper måste vara en absolut prioritering, särskilt inför president- och parlamentsvalen som ska hållas i Centralafrikanska republiken i slutet av året.

8.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck Afrikanska unionen och EU att använda sig av alla lämpliga medel och verktyg för att hjälpa övergångsregeringen att förhindra att en redan instabil stat imploderar samt förhindra en upptrappning av våldet mellan olika etniska grupper och de konkurrerande milisgruppernas fortsatta styrkeposition, och att verka för en övergång till en fungerande och demokratisk stat som är öppen för alla, särskilt genom instrumentet för stabilitet och fred, den fredsbevarande resursen för Afrika och den afrikanska beredskapsstyrkan.

9.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av Banguiforumet för försoning och fred, och uppmanar med kraft samtliga politiska, militära och religiösa ledare liksom lokala grupper och det civila samhället att delta förbehållslöst. Parlamentet insisterar på att demokratiska val måste hållas.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och andra internationella aktörer att göra sitt bästa för att stödja organisationen av valen i enlighet med vad som föreskrivs i färdplanen, särskilt genom att bidra till det av FN:s utvecklingsprogram förvaltade valstödsprogrammet, så att valen kan hållas före årets slut, vilket är en viktig del av färdplanen för övergången.

11.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för Centralafrikanska republikens suveränitet, enhet och territoriella okränkbarhet. Parlamentet påminner om betydelsen av folks rätt till självbestämmande utan inblandning utifrån.

12.  Europaparlamentet bekräftar sitt stöd för FN, Minuscas fredsbevarande styrka och den franska militärkontingenten Sangaris inför de val som är planerade att hållas i slutet av året. Parlamentet fördömer kraftfullt alla försök att hindra pågående insatser för stabilitet.

13.  Europaparlamentet påminner om att övergångsperioden löper ut den 30 december 2015. Parlamentet uppmanar med kraft de nationella myndigheterna, med stöd av Minusca och Sangaris-styrkorna, att återskapa lugn i landet, särskilt i Bangui, för att på bästa möjliga sätt hålla tidsplanen för valen.

14.  Europaparlamentet välkomnar EU:s militära rådgivande uppdrag (Eumam RCA) och inledandet av projekt för att återupprätta polisens och gendarmeriets kapacitet att bedriva närpolisverksamhet och kontrollera upplopp, återinföra den gemensamma operativa kommandocentralen, stärka rättsväsendet och renovera fängelserna.

15.  Europaparlamentet fördömer i kraftiga ordalag allt våld mot barn och kvinnor, och uppmanar med kraft alla milisgrupper och icke-statliga väpnade grupper att lägga ner vapnen, upphöra med alla former av våld och omedelbart frige alla barn som finns i deras led. Parlamentet uppmanar alla berörda parter att engagera sig för att skydda barnets rättigheter och förhindra ytterligare brott och övergrepp mot barn. Parlamentet förespråkar med eftertryck att flickor och kvinnor som våldtagits som en del av en väpnad konflikt ska erbjudas alla former av sexuella och reproduktiva hälsotjänster.

16.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck diamanthandlarna i Centralafrikanska republiken att ge prov på tillbörlig aktsamhet och internationella diamantföretag att ta upp de fall där Kimberlyprocessen misslyckats i leveranskedjan för diamanter från Centralafrikanska republiken. Parlamentet uppmanar den centralafrikanska regeringen och utländska företag att hjälpa till att förbättra styrningen inom utvinningsindustrin genom att följa utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet.

17.  Europaparlamentet uppmanar internationella diamantföretag att noggrant undersöka varifrån diamanterna kommer för att undvika att underblåsa konflikten genom att köpa diamanter från Centralafrikanska republiken som har utvunnits och sålts på olaglig väg. Parlamentet uppmanar europeiska företag som handlar med timmerföretag i Centralafrikanska republiken att följa EU:s timmerförordning, och uppmanar EU att med bestämdhet se till att importörer av timmer från Centralafrikanska republiken följer EU:s timmerförordning.

18.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Centralafrikanska republiken att utveckla en nationell strategi för att motverka nätverk som ägnar sig åt olaglig utvinning av och handel med naturresurser.

19.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen de länder vars soldater gjort sig skyldiga till sexuella övergrepp under fredsbevarande uppdrag i Centralafrikanska republiken att utkräva ansvar och ställa de skyldiga inför rätta, eftersom straffrihet inte kan accepteras. Parlamentet betonar att de fredsbevarande strukturerna utan dröjsmål måste reformeras genom att man inrättar en fungerande och transparent mekanism för tillsyn och ansvarsskyldighet. Parlamentet är övertygat om att sådana allvarliga brott också skulle kunna minskas och förebyggas genom utbildning.

20.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Centralafrikanska republiken, dess grannländer och andra medlemsstater i den internationella konferensen om området kring de afrikanska stora sjöarna (ICGLR) att samarbeta på regional nivå för att utreda och bekämpa regionala kriminella nätverk och väpnade grupper som ägnar sig åt olaglig utvinning av och handel med naturresurser, inklusive guld och diamanter, samt tjuvskytte och smuggling av vilda djur.

21.  Europaparlamentet uppmanar EU att göra allt som står i dess makt för att tillhandahålla ett effektivare och mer samordnat stöd till folket i Centralafrikanska republiken. Parlamentet välkomnar samtidigt ökningen av EU:s och medlemsstaternas humanitära engagemang för Centralafrikanska republiken mot bakgrund av de föränderliga behoven. Parlamentet betonar att livsräddande stöd bör ges till dem som behöver i Centralafrikanska republiken, liksom till flyktingar i grannländerna.

22.  Europaparlamentet beklagar djupt att milisgrupper har förstört offentliga arkiv och register. Parlamentet uppmanar med kraft EU att stödja Centralafrikanska republikens återställande av folkbokföringsregistret samt att förhindra alla oriktigheter i samband med valet.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och andra givare att öka sina bidrag till EU:s fond för Centralafrikanska republiken, Bêkouförvaltningsfonden, som har som syfte att främja stabilisering och återuppbyggnad av Centralafrikanska republiken, med hänsyn tagen till behovet av en bättre koppling mellan återuppbyggnads- och utvecklingsprogrammen och de humanitära insatserna.

24.  Europaparlamentet uppmanar EU, Afrikanska unionen och det internationella samfundet att stödja flyktingarna från Centralafrikanska republiken i grannländerna.

25.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till övergångsmyndigheterna i Centralafrikanska republiken, rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Federica Mogherini, FN:s säkerhetsråd, FN:s generalsekreterare, Afrikanska unionens institutioner, Eccas, den parlamentariska AVS–EU-församlingen och EU:s medlemsstater.

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0035.


Situationen i Thailand
PDF 174kWORD 303k
Europaparlamentets resolution av den 8 oktober 2015 om situationen i Thailand (2015/2875(RSP))
P8_TA(2015)0343RC-B8-1002/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Thailand, särskilt resolutionerna av den 20 maj 2010(1), 6 februari 2014(2) och 21 maj 2015(3),

–  med beaktande av uttalandet av den 2 april 2015 från talesmannen för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, om utvecklingen i Thailand,

–  med beaktande av uttalandena från EU:s delegation till Thailand, i överensstämmelse med EU:s beskickningschefer i Thailand, den 14 november 2014, 30 juni 2015 och 24 september 2015,

–  med beaktande av slutsatserna från Europeiska unionens råd av den 23 juni 2014 om Thailand,

–  med beaktande av svaret av den 15 maj 2013 från den dåvarande vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, på kommissionens vägnar, om situationen för Andy Hall,

–  med beaktande av pressmeddelandet av den 1 april 2015 från FN:s särskilda rapportör för främjandet och skyddet av rätten till yttrandefrihet,

–  med beaktande av den allmänna periodiska översynen av Thailand inför FN:s råd för de mänskliga rättigheterna samt dess rekommendationer av den 5 oktober 2011,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av FN:s förklaring om försvarare av de mänskliga rättigheterna från 1998,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som Thailand har anslutit sig till,

–  med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från 1984,

–  med beaktande av förklaringen om de mänskliga rättigheterna från Sydostasiatiska nationers förbund,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 20 maj 2014 störtade statens militär Thailands regering och införde undantagstillstånd över hela landet, och tvingade därmed fram en upplösning av expeditionsministären Centrum för administrationen av fred och ordning.

B.  De militära styrkorna har sedan bildat Nationella rådet för fred och ordning, vars ledare, general Prayuth Chan-ocha, kommer att utnyttja alla befogenheter och sin obegränsade makt för att utfärda order och genomföra en konstitutionell reform.

C.  De centrala konstitutionella organ som upprättats av Nationella rådet för fred och ordning kontrolleras av militär personal och varje ledamot i Nationella rådet för fred och ordning garanteras full immunitet från alla former av oegentligheter och ansvar inom sina uppdrag i enlighet med avsnitt 44 och 47 i interimskonstitutionen.

D.  Den 29 augusti 2015 slutförde konstitutionsutskottet utkastet till en ny konstitution, vilket avslogs av det nationella reformrådet den 6 september 2015. Ett nytt konstitutionsutskott måste nu lägga fram ett nytt konstitutionsutkast inom 180 dagar, och detta senaste avslag kan komma att förlänga militärstyret i landet.

E.  Ledande webbsidor som behandlar den politiska och människorättsliga situationen i Thailand har anklagats av Nationella rådet för fred och ordning i enlighet med avsnitt 44 i interimskonstitutionen för att ha hotat den nationella säkerheten, och sträng censur av TV-kanaler och lokalradiostationer knutna till alla inhemska politiska grupperingar tillämpas.

F.  Den nyligen antagna lagen om offentliga sammankomster, som trädde i kraft den 14 augusti 2015, begränsar mötesfriheten kraftigt och inför hårda straff på upp till tio års fängelse för överträdelser såsom vållande av störningar av allmännyttiga tjänster.

G.  Armépersonal har utnämnts till ”tjänstemän för upprätthållande av fred och allmän ordning” för att godtyckligt kunna genomföra frihetsberövanden, undersökningar och husrannsakningar utan domstolsbeslut.

H.  Deltagare i fredliga demonstrationer har upprepade gånger anklagats för uppvigling och lagbrott, och 14 aktivister från nydemokratiska rörelsen (NDM) har frihetsberövats.

I.  Dödsstraffet tillämpas fortfarande i Thailand, och ny lagstiftning har utvidgat de omständigheter under vilka det kan utdömas.

J.  Antalet fängslanden enligt majestätsbrottslagen har ökat kraftigt sedan statskuppen.

K.  Nationella människorättskommissionen har nekats tillträde till torterade och misshandlade personer som hålls permanent frihetsberövade utan rättegång under militärdomstolarnas bemyndigande.

L.  Säkerheten för lokalsamhälles- och markrättsaktivister har försämrats sedan statskuppen.

M.  Thailand har varken undertecknat flyktingkonventionen från 1951 eller det tillhörande protokollet från 1967, och har inte någon formell nationell asyllagstiftning. De thailändska myndigheterna fortsätter att sända tillbaka flyktingar och asylsökande till länder där dessa troligtvis kommer att utsättas för förföljelse.

N.  Enligt internationella fördrag som landet har undertecknat åligger det Thailand att utreda och på lämpligt sätt lagföra tortyr, dödsfall under frihetsberövande och andra påstådda grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

O.  Förtalsmålet mot försvararen av arbetstagarnas rättigheter, Andy Hall, en EU‑medborgare, har avskrivits, men han riskerar fortfarande åtal för databrott, förtal och två civilrättsliga förtalsmål, vilka kan leda till ett sjuårigt fängelsestraff och böter på många miljoner dollar, efter att ha bidragit till en Finnwatch-rapport om påstådda upprepade fall av arbetsplatsmisshandel av en thailändsk ananasgrossist, trots att brott mot arbetstagares rättigheter begångna av företaget hade bekräftats av det thailändska arbetsmarknadsministeriet och av en företagsanställd under tidigare domstolsförhandlingar. Hans fall ska prövas i domstol den 19 oktober 2015.

P.  Fastän Thailand har ratificerat Internationella arbetsorganisationens konvention nr 29 åtnjuter migrerande arbetstagare dåligt skydd. Handel med arbetstagare är ett stort problem. Situationen i fiskerisektorn är särskilt oroande.

Q.  EU har lagt de första förhandlingsvändorna om ett bilateralt frihandelsavtal med Thailand, inledda 2013, på is, och vägrar att underteckna avtalet om partnerskap och samarbete, som färdigställdes i november 2013, tills en demokratisk regering är på plats. EU är Thailands tredje största handelspartner.

1.  Europaparlamentet välkomnar EU:s starka engagemang för det thailändska folket, med vilket EU har starka och långvariga politiska, ekonomiska och kulturella band. Parlamentet framhåller att EU, såsom vän och partner till Thailand, upprepade gånger har begärt att den demokratiska processen ska återupptas.

2.  Europaparlamentet är emellertid mycket oroat över den allt sämre människorättssituationen i Thailand efter den olagliga statskuppen i maj 2014.

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de thailändska myndigheterna att häva de repressiva inskränkningarna i rätten till frihet och i det fredliga utövandet av andra mänskliga rättigheter, särskilt i samband med fredligt deltagande i politisk verksamhet.

4.  Europaparlamentet uppmanar de thailändska myndigheterna att ogiltigförklara fällande domar och lägga ner åtal och frige enskilda och medieoperatörer som har dömts eller åtalats för att fredligt ha utövat sina rättigheter till yttrande- eller mötesfrihet. Regeringen uppmanas att omedelbart upphäva avsnitt 44 i interimskonstitutionen och därmed sammanhängande bestämmelser som de thailändska myndigheterna använder för att kränka de grundläggande friheterna och begå människorättsbrott utan att riskera något straff.

5.  Europaparlamentet uppmanar de thailändska myndigheterna att bidra till att förhindra säkerhetshot som påverkar befolkningen i stort och att bättre bemöta de farhågor som uttrycks av lokalsamhälles- och markrättsaktivister.

6.  Europaparlamentet uppmanar de thailändska myndigheterna att så snart som möjligt inleda den politiska maktöverföringen från militära till civila myndigheter. Parlamentet har tagit del av den tydliga planen på fria och rättvisa val och begär att tidsplaneringen ska respekteras.

7.  Europaparlamentet ser gärna att all domstolsbehörighet att döma civila överförs från militärdomstolar till civila domstolar. Vidare vill parlamentet att de godtyckliga frihetsberövandena enligt krigslagarna ska upphöra och att man ska begränsa snarare än utöka arméns befogenheter att kvarhålla civila.

8.  Europaparlamentet uppmuntrar myndigheterna att se över majestätsbrottslagen, så att den inte straffbelägger ett fredligt utövande av politiska uttrycksformer, och att upphöra med den omfattande användningen av denna lag i frågor där den inte är tillämplig.

9.  Europaparlamentet begär att rätten till säkerhet, även för människorättsförsvarare, ska respekteras och skyddas och att man ska se till att alla kränkningar av människorättsförsvarares rättigheter utreds på ett snabbt, effektivt och oberoende sätt.

10.  Europaparlamentet noterar att den thailändska regeringen har tillsatt en ny konstitutionskommitté som ska utarbeta en ny konstitution så snart som möjligt. Parlamentet efterlyser en konstitution som bygger på demokratiska principer såsom jämlikhet, frihet, rättvis representation, öppenhet, ansvarighet, mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och allmän tillgång till resurser.

11.  Europaparlamentet uppmanar den thailändska regeringen att följa sina egna konstitutionella och internationella förpliktelser när det gäller rättsväsendets oberoende, rätten till yttrandefrihet, föreningsfrihet och mötesfrihet samt politisk mångfald, särskilt med tanke på landets allt strängare lagar mot förtal.

12.  Europaparlamentet noterar de åtgärder som den thailändska regeringen har vidtagit för att följa minimistandarderna för avskaffande av människohandel och för att få slut på dagens utbredda slaveri inom leveranskedjan för landets fiskeindustri. Parlamentet uppmuntrar regeringen att snarast genomföra dessa åtgärder och att öka sina insatser.

13.  Europaparlamentet uppmanar Thailand att underteckna och ratificera flyktingkonventionen från 1951 eller det tillhörande protokollet från 1967.

14.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Thailand att ta konkreta steg på vägen mot att avskaffa dödsstraffet.

15.  Europaparlamentet välkomnar eftertryckligen godkännandet av Thailands jämställdhetslag, som tyder på att landets hbt-personer (homosexuella, bisexuella och transpersoner) i framtiden kommer att bli mer inkluderade i lagen.

16.  Europaparlamentet välkomnar beslutet att lägga ner förtalsmålet mot Andy Hall och gläder sig över att han släppts på fri fot. Parlamentet begär att man även ska avskriva de databrotts- och förtalsmål som väckts mot honom vid den södra brottmålsdomstolen i Bangkok, eftersom hans handlande – såsom människorättsförsvarare – syftade till att avslöja människohandel och förbättra den rättsliga situationen för migrerande arbetstagare i Thailand, vilket gör det berättigat för honom att göra efterforskningar och föra fram sina åsikter utan risk för repressalier. När det gäller de civilrättsliga förtalsmålen är parlamentet oroat över att rättegången mot honom kanske inte är helt opartisk, eftersom det har förekommit rapporter om att det finns band mellan det företag som är ansvarigt för stämningsordern och högt uppsatta thailändska politiker. EU:s delegation uppmanas att fortsätta att på nära håll följa hans rättsliga ställning och att närvara vid hans rättegång.

17.  Europaparlamentet gläder sig över att provinsdomstolen i Phuket den 1 september 2015 frikände journalisterna Chutima ”Oi” Sidasathian och Alan Morison.

18.  Europaparlamentet uppmanar med kraft världssamfundet och framför allt EU att göra allt för att bekämpa människohandel, slaveri och tvångsmigration genom att förespråka internationellt samarbete kring övervakning och förebyggande av människorättskränkningar på det arbetsrättsliga området.

19.  Europaparlamentet uppmuntrar EU och den thailändska regeringen att delta i en konstruktiv dialog i frågor som rör skydd av de mänskliga rättigheterna och demokratiseringsprocesser i Thailand och i regionen. Parlamentet står fast vid sitt stöd för demokratiseringsprocessen i Thailand.

20.  Europaparlamentet stöder kommissionen och Europeiska utrikestjänsten i insatserna för att upprätthålla de ekonomiska och politiska påtryckningarna för att se till att Thailand återgår till ett demokratiskt styre. Parlamentet påminner den thailändska regeringen om att den inte bör vänta sig några framsteg när det gäller frihandelsavtalet och partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Thailand och EU så länge militärjuntan sitter kvar vid makten.

21.  Europaparlamentet välkomnar Thailands nya roll som landsamordnare för förbindelserna mellan Asean och EU under perioden 2015–2018. Parlamentet pekar på de ömsesidiga fördelar som Asean och EU kan vinna genom sitt samarbete.

22.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och EU-delegationen samt medlemsstaternas delegationer att använda alla tillgängliga instrument för att se till att de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen efterlevs i Thailand, särskilt genom att fortsätta att följa utredningarna om och domstolsförhandlingarna med oppositionsledarna.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen, Thailands regering och parlament, medlemsstaternas parlament och regeringar, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och regeringarna i Sydostasiatiska nationers förbund (Asean).

(1) EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 152.
(2) Antagna texter, P7_TA(2014)0107.
(3) Antagna texter, P8_TA(2015)0211.


Massfördrivningen av barn i Nigeria till följd av Boko Harams attacker
PDF 178kWORD 305k
Europaparlamentets resolution av den 8 oktober 2015 om massfördrivningen av barn i Nigeria till följd av Boko Harams attacker (2015/2876(RSP))
P8_TA(2015)0344RC-B8-1003/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Nigeria, särskilt resolutionerna av den 17 juli 2014(1) och 30 april 2015(2),

–  med beaktande av de tidigare uttalandena från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, inbegripet uttalandena av den 8 och 19 januari, 31 mars, 14 och 15 april samt den 3 juli 2015,

–  med beaktande uttalandet av den 28 juli 2015 från ordföranden för FN:s säkerhetsråd,

–  med beaktande av president Muhammadu Buharis tal till FN:s generalförsamling den 28 september 2015 och FN:s toppmöte mot terrorism,

–  med beaktande av Cotonouavtalet,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet, som antogs den 31 oktober 2000,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter och Afrikanska enhetsorganisationens (OAU) stadga om barnets rättigheter och välfärd (1990),

–  med beaktande av 2003 års lag om barns rättigheter, som undertecknats av Nigerias federala regering,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av Afrikanska unionens konvention om förebyggande och bekämpning av terrorism, som ratificerades av Nigeria den 16 maj 2003, och av dess tilläggsprotokoll, som ratificerades av Nigeria den 22 december 2008,

–  med beaktande av EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika inriktade på stabilitet och insatser mot de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och fördrivna personer,

–  med beaktande av rapporten av den 29 september 2015 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om kränkningar och övergrepp som begås av Boko Haram och effekterna på de mänskliga rättigheterna i de drabbade länderna samt av uttalandena från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om möjligheten att anklaga medlemmar av Boko Haram för krigsförbrytelser,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Nigeria, Afrikas folkrikaste och största ekonomi, är etniskt splittrat och präglas av regionala och religiösa klyftor och en nord-sydlig skiljelinje med allvarliga ekonomiska och sociala ojämlikheter. Landet har sedan 2009 blivit ett slagfält för den islamiska terroristgruppen Boko Haram, som svurit trohet till Daish. Terroristgruppen har blivit ett allt större hot mot stabiliteten i Nigeria och den västafrikanska regionen. De nigerianska säkerhetsstyrkorna har ofta använt övervåld och gjort sig skyldiga till övergrepp i samband med militära operationer för att bekämpa upproret.

B.  Minst 1 600 civila har dödats av Boko Haram under de senaste fyra månaderna, vilket ökar dödssiffran till minst 3 500 civila bara under 2015.

C.  Sedan Boko Harams uppror startade har gruppens målinriktade dåd mot skolpojkar och skolflickor i området berövat barn tillgång till utbildning. 10,5 miljoner barn i grundskoleåldern går inte i skolan i Nigeria, vilket är det högsta antalet i världen enligt Unescos siffror. Liksom al-Shabaab i Somalia, AQIM, Mujao och Ansar Dine i norra Mali samt talibanerna i Afghanistan och Pakistan riktar Boko Haram in sig på barn och kvinnor som får utbildning.

D.  Trots framstötar från nigerianska och regionala väpnade styrkor hotar de ökande attackerna och självmordsbombningarna, som sprider sig över gränsen in i grannländerna, stabiliteten och försörjningen för miljontals människor i hela regionen. Barnen är i allvarlig fara på grund av den försämrade humanitära situationen, med en allt otryggare livsmedelsförsörjning i kombination med bristande tillgång till utbildning, säkert dricksvatten och hälso- och sjukvård.

E.  FN uppskattar att våldet i delstaterna Borno, Yobe och Adamawa nyligen lett till att antalet internflyktingar ökat dramatiskt till 2,1 miljoner personer, varav 58 procent är barn, enligt IOM. Över 3 miljoner människor har drabbats av upproret som helhet, och 5,5 miljoner är i behov av humanitärt bistånd i Tchadsjöns bäcken.

F.  Nigeria har lyckats genomföra huvudsakligen fredliga president- och guvernörsval trots att Boko Haram hotat att störa valen. Nigeria och dess grannländer inrättade en multinationell gemensam insatsstyrka den 11 juni 2015 i Abuja för att följa de beslut som fattades i Niamey i januari 2015 beträffande kampen mot Boko Haram.

G.  Boko Haram har bortfört mer än 2 000 kvinnor och flickor i Nigeria sedan 2009, medräknat kidnappningen av 276 skolflickor från Chibok i nordöstra delen av landet den 14 april 2014, ett dåd som skakade hela världen och gav upphov till en internationell kampanj (”Bring back our Girls”) för att rädda dem. Nästan ett och ett halvt år senare har mer än 200 av de flickor som togs till fånga i denna incident fortfarande inte återfunnits.

H.  Många fler barn har sedan dess försvunnit, eller bortförts eller rekryterats som soldater och hushållsarbetare, och flickorna utsätts för våldtäkter och tvångsäktenskap eller tvingas konvertera till islam. Sedan april 2015 har cirka 300 andra flickor som räddats av nigerianska säkerhetsstyrkor från terroristfästen och omkring 60 andra som lyckats fly från sina fångvaktare från andra platser beskrivit sina liv i fångenskap för Human Rights Watch som en tillvaro av dagligt våld och terror, med fysiska och psykiska övergrepp. Enligt FN:s särskilda representant för barn och väpnad konflikt var den väpnade konflikten i nordöstra Nigeria under det förflutna året en av världens dödligaste för barn, med mord, ökande rekrytering och utnyttjande av barn, otaliga bortföranden och sexuellt våld mot flickor. Unicef uppger att mer än 23 000 barn har skilts från sina föräldrar och tvingats fly sina hem på grund av våldet, för att rädda sina liv inom Nigeria eller korsa gränsen till Kamerun, Tchad och Niger.

I.  De flesta av de barn som lever i flyktingläger har förlorat ena eller båda föräldrarna (döda eller saknade) samt syskon och andra anhöriga. Trots att ett antal internationella och nationella humanitära organisationer är verksamma i lägren är tillgången till grundläggande rättigheter för många av dessa barn – inklusive mat, bostäder (överfulla och ohälsosamma), sjukvård och utbildning – fortfarande urusel.

J.  Det finns minst 208 000 barn utan tillgång till utbildning, 83 000 barn saknar tillgång till säkert vatten i regionen (Nigeria, Kamerun, Tchad och Niger) och 23 000 barn i nordöstra Nigeria har skilts från sina familjer.

K.  Antalet attacker av Boko Haram har ökat i Nigeria, liksom i angränsande Kamerun, Tchad och Niger. Boko Haram fortsätter att föra bort barn och kvinnor för att låta dem bära sprängladdningar och utnyttjar dem därmed, utan deras vetskap, som självmordsbombare. Vissa av de som hade sökt tillflykt på Tchads sida av Tchadsjön har återigen blivit måltavlor för samma terrorister på Tchads territorium.

L.  I juni 2015 gav EU 21 miljoner euro i humanitärt bistånd för att hjälpa fördrivna människor i Nigeria och grannländerna som drabbats av terroristorganisationernas våld.

M.  Unicef ökar nu tillsammans med regeringar och partner i Nigeria, Kamerun, Tchad och Niger sina insatser för att hjälpa tusentals barn och deras familjer i regionen genom att ge tillgång till säkert vatten, utbildning, terapi och psykologiskt stöd samt vaccinering och behandling av grav akut undernäring. Unicef har bara mottagit 32 procent av de 50,3 miljoner som krävs i år för dess humanitära insatser i hela regionen runt Tchadsjön.

N.  Vissa av de bortförda kvinnorna och flickorna som har rymt eller som har räddats eller fritagits återvänder hem gravida och i akut behov av reproduktiv hälsa och mödravård, medan andra saknar tillgång till grundläggande hälsoscreening efter våldtäkter, posttraumatisk vård, socialt stöd samt terapi efter våldtäkter, enligt Human Rights Watch. Kommissionen har meddelat att kvinnorna, om graviditeten leder till outhärdligt lidande, måste få tillgång till hela utbudet av tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa utifrån sitt medicinska tillstånd, och bekräftar därmed att internationell humanitär rätt under alla omständigheter ska ha företräde.

1.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt Boko Harams brott, inklusive terroristräderna och självmordsbombningarna i Tchad, Kamerun och Niger. Parlamentet står bakom offren och uttrycker sitt deltagande med alla familjer som har förlorat anhöriga. Parlamentet fördömer det pågående oupphörliga våldet i Nigerias delstater Borno, Yobe och Adamawa och andra städer i landet.

2.  Europaparlamentet beklagar djupt de dåd som har lett till massfördrivningar av oskyldiga barn, och efterlyser omedelbara samordnade internationella åtgärder för att bistå arbetet i FN-organ och icke-statliga organisationer i syfte att förhindra att fördrivna barn och ungdomar utsätts för sexuellt slaveri och andra former av sexuellt våld och kidnappningar och tvingas in i en väpnad konflikt mot civila mål, regeringsmål och militära mål i Nigeria av terroristsekten Boko Haram. Parlamentet betonar att det är oerhört viktigt att vederbörligen skydda barns rättigheter i Nigeria, ett land där över 40 procent av den totala befolkningen är mellan 0 och 14 år.

3.  Europaparlamentet anser att icke-rättsliga åtgärder bör övervägas som ett alternativ till åtal och fängelsestraff när det gäller barn som tidigare varit knutna till Boko Haram eller andra väpnade grupper.

4.  Europaparlamentet välkomnar det senaste beskedet från kommissionen om ytterligare medel för att stärka brådskande humanitärt bistånd till regionen. Parlamentet uttrycker dock allvarlig oro över finansieringsklyftan mellan åtaganden och faktiska utbetalningar till Unicefs insatser i regionen när det gäller det internationella samfundet i stort. Parlamentet uppmanar givarländerna att infria sina åtaganden utan dröjsmål för att tillgodose det kroniska behovet av tillgång till grundläggande tjänster som dricksvatten, grundläggande sjukvård och utbildning.

5.  Europaparlamentet uppmanar Nigerias president och hans nyligen utsedda federala regering att vidta kraftfulla åtgärder för att skydda civilbefolkningen, lägga särskild vikt vid skyddet av kvinnor och flickor, prioritera kvinnors och barns rättigheter i kampen mot extremism, hjälpa offren och lagföra missdådare samt säkerställa kvinnornas deltagande i beslutsfattandet på alla nivåer.

6.  Europaparlamentet uppmanar Nigerias regering att, såsom utlovats av president Buhari, inleda en skyndsam, oberoende och grundlig utredning av brott enligt folkrätten och andra allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, begångna av alla parter i konflikten.

7.  Europaparlamentet välkomnar förändringen i det militära ledarskapet och kräver att alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna och brott som begåtts av både terrorister och nigerianska säkerhetsstyrkor utreds, så att man kommer till rätta med den bristande ansvarsskyldighet som observerades under den förre presidenten. Parlamentet välkomnar president Buharis löfte att utreda uppgifter om att nigerianska militära styrkor gjort sig skyldiga till allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, krigsförbrytelser och handlingar som kan utgöra brott mot mänskligheten.

8.  Europaparlamentet uppmanar presidenten i Förbundsrepubliken att ta itu med de utmaningar som följer av alla kampanjlöften och de senaste uttalandena, av vilka de viktigaste är att betvinga terroristhotet, göra respekten för de mänskliga rättigheterna och humanitär rätt till en grundpelare för militära operationer, hämta hem flickorna från Chibok och alla andra bortförda kvinnor och barn vid liv och oskadda, ta itu med det ständigt växande problemet med undernäring samt bekämpa korruption och straffrihet i syfte att avskräcka från framtida övergrepp och verka för rättvisa för alla brottsoffer.

9.  Europaparlamentet uppmanar de nigerianska myndigheterna och det internationella samfundet att samarbeta nära och att öka ansträngningarna för att vända den ständiga trenden mot ytterligare fördrivning av människor. Parlamentet välkomnar den beslutsamhet som de 13 deltagande länderna uttryckte på det regionala toppmötet i Niamey den 20–21 januari 2015, särskilt Tchads engagemang för att tillsammans med Kamerun och Niger ta upp kampen mot terroristhoten från Boko Haram. Parlamentet uppmanar den multinationella gemensamma insatsstyrkan att samvetsgrant iaktta internationell människorättslagstiftning och humanitär rätt i sina insatser mot Boko Haram. Parlamentet upprepar att enbart en militär strategi inte kommer att räcka till för att bekämpa Boko Harams uppror.

10.  Europaparlamentet påminner om att Boko Haram uppstod till följd av missnöje med vanstyre, utbredd korruption och stora orättvisor i det nigerianska samhället. Parlamentet uppmanar de nigerianska myndigheterna att undanröja korruption, misskötsel och ineffektivitet inom de offentliga institutionerna och armén samt främja rättvis beskattning. Parlamentet efterlyser åtgärder för att beröva Boko Haram dess olagliga inkomstkällor genom samarbete med grannländerna, särskilt med avseende på smuggling och olaglig handel.

11.  Europaparlamentet uppmanar kraftfullt det internationella samfundet att hjälpa Nigeria och de grannländer som hyser flyktingar (Kamerun, Tchad och Niger) att tillhandahålla allt nödvändigt medicinskt och psykologiskt stöd till de behövande. Parlamentet vädjar till myndigheterna i regionen att underlätta tillgången till hela utbudet av tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa för våldtagna kvinnor och flickor, i enlighet med den gemensamma artikel 3 i Genèvekonventionerna. Parlamentet betonar behovet att införa en universell standard för behandling av offer för krigsvåldtäkter och säkerställa att internationell humanitär rätt ges företräde i samband med väpnade konflikter. Parlamentet uttrycker sin odelade medkänsla med de kvinnor och barn som har överlevt Boko Harams blinda terrorism. Parlamentet efterlyser särskilda utbildningsprogram för kvinnor och barn som fallit offer för krig och för samhället som helhet, för att hjälpa dem att övervinna den terror de upplevt, ge lämplig och uttömmande information, bekämpa stigmatisering och social utestängning samt hjälpa dem att bli uppskattade medlemmar av samhället.

12.  Europaparlamentet uppmanar kraftfullt kommissionen att prioritera stöd till fördrivna barn och ungdomar i Nigeria, Kamerun, Tchad och Niger, med särskilt fokus på skydd mot alla former av grymhet och könsrelaterat våld och på tillgång till utbildning, sjukvård och säkert dricksvatten, inom ramen för förvaltningsfonden för nödåtgärder i Afrika inriktade på stabilitet och insatser mot de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och fördrivna personer.

13.  Europaparlamentet uppmanar Nigerias regering att vidta åtgärder för att underlätta återvändandet för fördrivna personer, särskilt barn, garantera deras säkerhet och ge stöd till icke-statliga organisationer i deras ansträngningar för att förbättra förhållandena i lägren för människor som fördrivits till följd av konflikten, bland annat genom bättre hygien och renhållning för att förhindra eventuell spridning av sjukdomar.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Förbundsrepubliken Nigerias regering och parlament samt representanterna för Ecowas och Afrikanska unionen.

(1) Antagna texter, P8_TA(2014)0008.
(2) Antagna texter, P8_TA(2015)0185.


Fallet Ali Mohammed al-Nimr
PDF 167kWORD 298k
Europaparlamentets resolution av den 8 oktober 2015 om fallet Ali Mohammed al-Nimr (2015/2883(RSP))
P8_TA(2015)0345RC-B8-0997/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner av den 12 februari 2015 om fallet Raif Badawi, Saudiarabien(1) och av den 11 mars 2014 om Saudiarabien, dess förbindelser med EU och dess roll i Mellanöstern och Nordafrika(2),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraffet, vilka antogs i juni 1998 och uppdaterades i april 2013,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner, särskilt resolutionen av den 18 december 2014 om ett moratorium för dödsstraffet (A/RES/69/186),

–  med beaktande av uttalandet av den 22 september 2015 av FN:s människorättsexperter om fallet Ali Mohammed al-Nimr,

–  med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

–  med beaktande av artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, där det föreskrivs att var och en har rätt till yttrandefrihet, och av artikel 4, som förbjuder tortyr,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om försvarare av de mänskliga rättigheterna, vilka antogs i juni 2004 och sågs över 2008,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter, som Saudiarabien är part i,

–  med beaktande av artikel 18 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948 och artikel 19 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av Arabiska stadgan om mänskliga rättigheter, som Saudiarabien är part i, särskilt artikel 32.1 som garanterar rätten till information samt åsiktsfrihet och yttrandefrihet, och artikel 8 som förbjuder fysisk eller psykisk tortyr och grym, förnedrande, förödmjukande eller omänsklig behandling,

–  med beaktande av det nyligen inträffade fallet där döden genom halshuggning blev domen för en annan ung förbrytare, Dawoud al-Marhoon, som vid 17 års ålder påstås ha torterats och tvingats att underteckna en bekännelse, som av tjänstemän användes för att döma honom, efter det att han gripits i samband med protester i Saudiarabiens östra provins i maj 2012,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Tjugoettårige Ali Mohammed al-Nimr, som är brorson till en framträdande oliktänkare, ådömdes i maj 2015 av Saudiarabiens högsta domstol dödsstraff, som enligt utsago ska verkställas genom halshuggning och därefter följas av korsfästelse. Bland åtalspunkterna mot honom märks omstörtande verksamhet, upplopp, protester, rån och medlemskap i en terroristgrupp. Vid den tidpunkt då Ali al-Nimr greps då han demonstrerade för demokrati och lika rättigheter i Saudiarabien hade han ännu inte fyllt 18 år, vilket innebar att han fortfarande var underårig. Han dömdes till döden med anledning av protester i Saudiarabiens östra provins, där befolkningen huvudsakligen består av shiamuslimer. Det hävdas från trovärdigt håll att Ali al-Nimr blev torterad och tvingades underteckna sin bekännelse. Han har inte fått några som helst garantier, vare sig för en säker rättegång eller för korrekt rättsprocess i enlighet med internationell rätt.

B.  Att någon döms till döden för ett brott han begått när han ännu var ett barn, och efter påståenden om tortyr, det är oförenligt med Saudiarabiens internationella förpliktelser.

C.  Förbudet mot tortyr och grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller straff finns med i alla internationella och regionala instrument för de mänskliga rättigheterna och utgör en regel i internationell sedvanerätt, som alltså är bindande för alla stater, antingen de undertecknat de relevanta internationella överenskommelserna eller inte.

D.  Ökningen av antalet dödsdomar står i nära samband med utslagen från Saudiarabiens särskilda brottmålsdomstol i rättegångar mot terroristrelaterade brott. Enligt internationella människorättsorganisationer utfördes minst 175 avrättningar i Saudiarabien mellan augusti 2014 och juni 2015.

E.  Detta fall är ett av många fall där hårda domar har avkunnats mot saudiska aktivister som trakasseras och förföljs för att de uttryckt sina åsikter. Flera av dem har dömts enligt förfaranden som inte lever upp till internationella normer för rättvisa rättegångar, vilket bekräftades av FN:s f.d. högkommissarie för mänskliga rättigheter i juli 2014.

F.  I artikel 19 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna står det att envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet, och denna rättighet gäller både på internet och utanför det. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.

G.  Saudiarabiens FN-ambassadör i Genève, H.E. Faisal bin Hassan Trad, har utnämnts till ordförande för en panel av oberoende experter vid FN:s råd för mänskliga rättigheter.

H.  Om det inleddes en dialog om mänskliga rättigheter mellan Konungariket Saudiarabien och EU skulle detta kunna bli ett konstruktivt steg för att förbättra den ömsesidiga förståelsen och främja reformer i landet, bland annat en reform av rättsväsendet.

I.  Saudiarabien är en inflytelserik och viktig politisk och ekonomisk aktör i regionen Mellanöstern och Nordafrika.

1.  Europaparlamentet fördömer skarpt dödsdomen mot Ali Mohammed al-Nimr. Parlamentet fördömer än en gång tillämpningen av dödsstraffet och ger sitt starka stöd till att det införs ett moratorium som ett steg på väg mot dess avskaffande.

2.  Europaparlamentet uppmanar Saudiarabiens myndigheter, och framför allt Hans Majestät Saudiarabiens konung Salman bin Abdulaziz Al Saud, att stoppa avrättningen av Ali Mohammed al-Nimr och benåda honom eller omvandla hans straff. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att använda alla sina diplomatiska redskap och göra allt för att omedelbart stoppa avrättningen.

3.  Europaparlamentet erinrar Konungariket Saudiarabien om att landet är part i konventionen om barnets rättigheter, som strängt förbjuder att brott som begåtts av någon som inte fyllt 18 år straffas med döden.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de saudiska myndigheterna att avskaffa den särskilda brottmålsdomstolen, som inrättades 2008 för att döma i terroristmål, men alltmer används för att lagföra fredliga oliktänkare i till synes politiskt motiverade fall och i förfaranden som strider mot den grundläggande rätten till en rättvis rättegång.

5.  Europaparlamentet uppmanar Saudiarabiens regering att se till att det omedelbart görs en opartisk utredning av den påstådda tortyren, och att tillförsäkra Ali Mohammed al-Nimr all den läkarvård han kan tänkas behöva, tillsammans med möjligheter att regelbundet kontakta sin familj och sina advokater.

6.  Europaparlamentet erinrar Saudiarabien om dess åtaganden i egenskap av att vara medlem av FN:s råd för mänskliga rättigheter. Parlamentet konstaterar att Saudiarabien nyligen utnämnts till ordförande för en panel av oberoende experter vid FN:s råd för mänskliga rättigheter och uppmanar med kraft och eftertryck Saudiarabiens myndigheter att se till att landet respekterar mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på ett sätt som står i konsekvens med en sådan internationell roll.

7.  Europaparlamentet efterlyser en förstärkt mekanism för dialog mellan EU och Saudiarabien om frågor i anslutning till mänskliga rättigheter, och ett utbyte av sakkunniga på rättsväsen och juridiska frågor för att stärka skyddet av den enskildes rättigheter i Konungariket Saudiarabien, i linje med den process för reform av rättsväsendet som landet genomfört. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Konungariket Saudiarabien att fortsätta med de nödvändiga reformerna till förmån för mänskliga rättigheter, särskilt de som handlar om begränsning av dödsstraffet.

8.  Europaparlamentet uppmanar Saudiarabien att underteckna och ratificera den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som trädde i kraft 1976 och där det står att ”varje människa har en inneboende rätt till livet”.

9.  Europaparlamentet uttrycker sin allvarliga oro över den ökning av antalet dödsdomar som rapporteras i Konungariket Saudiarabien och över att landets domstolar i så alarmerande hög grad avkunnat dödsdomar under 2015.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt medlemsstaternas regeringar och parlament, Hans Majestät konung Salman bin Abdulaziz Al Saud, Konungariket Saudiarabiens regering, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och FN:s råd för mänskliga rättigheter.

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0037.
(2) Antagna texter, P7_TA(2014)0207.


Betaltjänster på den inre marknaden ***I
PDF 245kWORD 328k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 oktober 2015 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2013/36/EG och 2009/110/EG samt upphävande av direktiv 2007/64/EG (COM(2013)0547 – C7-0230/2013 – 2013/0264(COD))
P8_TA(2015)0346A8-0266/2015

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0547),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0230/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 5 februari 2014(1),

–  med beaktande av europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 11 december 2013(2),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 4 juni 2015 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 61.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A7‑0169/2014),

–  med beaktande av de ändringsförslag som Europaparlamentet antog vid plenarsammanträdet den 3 april 2014(3),

–  med beaktande av talmanskonferensens beslut av den 18 september 2014 om oavslutade ärenden från den sjunde valperioden,

–  med beaktande av det kompletterande betänkandet frånutskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0266/2015).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 8 oktober 2015 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv(EU) 2015/… om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2015/2366.)

(1) EUT C 224, 15.7.2014, s. 1.
(2) EUT C 170, 5.6.2014, s. 78.
(3) Antagna texter, P7_TA(2014)0280.


Hypotekslagstiftning och riskfyllda finansiella instrument i EU: fallet Spanien
PDF 169kWORD 301k
Europaparlamentets resolution av den 8 oktober 2015 om hypotekslagstiftning och riskfyllda finansiella instrument i Spanien (2015/2740(RSP))
P8_TA(2015)0347B8-0987/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av framställning nr 626/2011 och 15 andra om hypotekslagstiftning i Spanien (179/2012, 644/2012, 783/2012, 1669/2012, 0996/2013, 1345/2013, 1249/2013, 1436/2013, 1705/2013, 1736/2013, 2120/2013, 2159/2013, 2440/2013, 2563/2013 och 2610/2013),

–  med beaktande av framställning nr 513/2012 och 21 andra om riskfyllda finansiella instrument i Spanien (548/2012, 676/2012, 677/2012, 785/2012, 788/2012, 949/2012, 1044/2012, 1247/2012, 1343/2012, 1498/2012, 1662/2012, 1761/2012, 1851/2012, 1864/2012, 169/2013, 171/2013, 2206/2013, 2215/2013, 2228/2013, 2243/2013 och 2274/2013),

–  med beaktande av förhandlingarna i utskottet för framställningar med de berörda framställarna, varav den senaste den 16 april 2015,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/EU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU(2),

–  med beaktande av rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal(3),

–  med beaktande av kommissionens uttalande – i den gemensamma debatten den 19 maj 2015 om insolvensförfaranden – om en översyn och utökning av kommissionens rekommendation av den 12 mars 2014 om en ny strategi för att hantera konkurs och insolvens, vad gäller familjer med bristande betalningsförmåga och en andra chans för enskilda och hushåll,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 juni 2013 om subventionerat boende i Europeiska unionen(4),

–  med beaktande av frågan till kommissionen om hypotekslagstiftningen och riskfyllda finansiella instrument i Spanien, baserad på mottagna framställningar (O-000088/2015 – B8-0755/2015),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för framställningar,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Åtskilliga framställningar som mottagits har kastat ljus över tusentals tragiska personliga fall där människor helt eller delvis har förlorat sina livsbesparingar, och dessa framställningar framhäver de hinder som konsumenterna möter när de försöker få korrekt och väsentlig information om finansiella instrument.

B.  I Spanien fortsätter det civila samhällets organisationer att kämpa mot de hundratusentals vräkningarna, oskäliga villkor i bolåneavtal och bristande skydd för låntagare. Enligt en av dessa organisationer, ”Plataforma de Afectados por la Hipoteca, PAH” (plattform för bolånedrabbade) har 19 261 vräkningar ägt rum i Spanien under första kvartalet 2015 (6 % mer än under det första kvartalet 2014). PAH uppskattar att fler än 397 654 vräkningar ägt rum i Spanien sedan 2008. Mer än 100 000 hushåll har förlorat sina hem.

C.  Krisens verkningar har förvärrat situationen för vräkta familjer som fortfarande betalar av på sina bolån och de ökande räntorna på dessa lån. Den spanska regeringen införde möjligheten till datio in solutum som en undantagsåtgärd genom lag 6/2012. Enligt officiella uppgifter från andra kvartalet 2014 beviljades datio in solutum för endast 1 467 fall av 11 407, vilket utgör 12,86 % av alla ansökningar.

D.  Ett antal otillbörliga klausuler och metoder på den spanska bolånemarknaden har identifierats av nationella och europeiska domstolar (se EU-domstolens domar C-243/08 Pannon GSM, C-618/10, Banco Español de Crédito; och C-415/11, Catalunyacaixa), och skulle ha kunnat förhindras av direktiven 93/13/EEC, 2004/39/EC och 2005/29/EC om dessa direktiv hade införlivats och tillämpats fullt ut i Spanien.

E.  Direktiv 2014/17/EU om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet (direktivet om bostadslåneavtal) kommer att tillämpas på bostadslån efter den 21 mars 2016 och kommer att tvinga kreditgivarna att informera konsumenterna om låneavtalets huvudsakliga egenskaper.

F.  Till följd av beslutet i målet Aziz (mål C-415/11) antog de spanska myndigheterna genom ett påskyndat förfarande lag 1/2013 av den 14 maj 2013 om åtgärder för att stärka skyddet för gäldenärer, skuldsanering och subventionerade bostäder (Ley 1/2013 de medidas para reforzar la proteccion a los deudores hipotecarios, restructuracion de la deuda y alquiler social).

G.  Till följd av beslutet i mål C-169/14 ändrade de spanska myndigheterna det nationella besvärssystemet för bolån genom en slutbestämmelse i lag 9/2015 av den 25 maj 2015 om brådskande åtgärder i konkursärenden (Ley 9/2015 de medidas urgentes en material concursal) för att harmonisera den med direktiv 93/13/EEG.

H.  Det spanska parlamentet har antagit en kod för god praxis för en hållbar skuldsanering för bostadslån avseende stadigvarande bostad, som till största delen ignorerats av de finansiella aktörerna på grund av sin frivilliga status och som fått mycket begränsade resultat när det gäller att undvika vräkningar eller ge upphov till datio in solutum, eftersom kraven för att komma ifråga för detta direkt utesluter 80 % av de drabbade.

I.  Konsumenterna informerades i många fall inte tillräckligt av bankerna om riskerna med de föreslagna investeringarna, och i sådana fall gjorde bankerna inte heller några lämplighetstester för att avgöra huruvida kunderna hade tillräckliga kunskaper för att förstå vilka finansiella risker de tog. Många av de drabbade medborgarna är äldre personer som investerat sina livsbesparingar i något som sades vara riskfria investeringar.

J.  Under de senaste åren beräknas 700 000 spanska medborgare ha fallit offer för finansiella bedrägerier, eftersom deras banker i ond tro sålde riskfyllda finansiella instrument till dem, utan att korrekt informera dem om riskernas omfattning och de verkliga konsekvenserna av att inte kunna få tillgång till sina besparingar.

K.  Den skiljedomsmekanism som de spanska myndigheterna inrättat har avvisats av många av offren för finansiella bedrägerier.

L.  Direktiv 2004/39/EG om marknader för finansiella instrument (MiFID) reglerar värdepappersföretags och kreditinstituts tillhandahållande av investeringstjänster när det gäller finansiella instrument, inbegripet preferensaktier ("preferentes"). I artikel 19 i MiFiD fastställs skyldigheter för företagen vid tillhandahållande av investeringstjänster till kunder.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka genomförandet av avgörandet i mål C-415/11 (Aziz), och direktiv 93/13/EEG när det gäller hypotekslagstiftningen, i syfte att garantera full efterlevnad från de nationella myndigheternas sida.

2.  Europaparlamentet uppmanar finansaktörerna i hela unionen att upphöra med att agera oskäligt gentemot kunder när det gäller bolån, avancerade finansiella produkter och kreditkort, inbegripet uttag av överdrivna ränteavgifter och godtyckligt avbrott i tjänsterna.

3.  Europaparlamentet uppmanar finansaktörer i hela unionen att undvika att tillgripa vräkning av familjer som bor i sin enda bostad och att i stället börja med skuldsanering.

4.  Europaparlamentet uppmanar den spanska regeringen att använda sig av de verktyg som står till dess förfogande för att hitta en helhetslösning för att radikalt minska det oacceptabelt höga antalet vräkningar.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att nära följa införlivandet i EU:s alla medlemsstater av direktiv 2014/17/EU om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet (direktivet om bostadslåneavtal).

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dela med sig av bästa praxis om vissa medlemsstaters tillämpning av datio in solutum och att utvärdera dess effekter för konsumenter och näringsliv.

7.  Europaparlamentet uppmärksammar kommissionen på det tvivel som en av EU‑domstolens generaladvokater uttryckt i fråga om lagligheten hos de åtgärder som den spanska regeringen antagit för att ta itu med de överträdelser som EU-domstolen påtalade den 14 mars 2013 och för att förhindra oskälig praxis i bolånesektorn.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka det faktiska genomförandet av nya åtgärder som antas av den spanska regeringen i syfte att lösa befintliga problem och förhindra oskälig bank- och mäklarpraxis.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda informationskampanjer om finansiella produkter och öka finanskunskaperna genom utbildning för att se till att de europeiska medborgarna blir mer välinformerade om de risker de ingår när de tecknar sig för finansiella produkter.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dela med sig av bästa praxis som ökar skyddet för medborgare i finansiella svårigheter. Parlamentet anser att grundläggande finansiell utbildning bör ses som en kompletterande tillgång för att undvika följderna av överskuldsättning.

11.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska bankmyndigheten (EBA) och Europeiska centralbanken (ECB) att skapa en kampanj för bästa praxis för att uppmuntra banker och deras personal att ge tydlig, begriplig och korrekt information. Parlamentet betonar att konsumenter behöver fatta välgrundade beslut med full förståelse för de risker de möjligen tar på sig, och att mäklare och banker inte får vilseleda konsumenterna.

12.  Europaparlamentet uppmanar EBA och ECB, i syfte att behålla styrkan i EU:s finanssektor, att vidta ytterligare åtgärder för att ålägga banker att separera potentiellt riskfylld handelsverksamhet från insättningsverksamhet när en sådan verksamhet kan äventyra den finansiella stabiliteten.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och ECB att utvärdera den spanska skiljedomsmekanismen för medborgare som fallit offer för finansiella bedrägerier.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka att Spanien korrekt införlivar och tillämpar EU-lagstiftningen när det gäller finansiella instrument, inbegripet preferensaktier.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa upp inkomna klagomål och genomföra de undersökningar som behövs.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om familjeinsolvens.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till den spanska regeringen, rådet, kommissionen och Europeiska centralbanken.

(1) EUT L 60, 28.2.2014, s. 34.
(2) EUT L 173, 12.6.2014, s. 349.
(3) EUT L 95, 21.4.1993, s. 29.
(4) Antagna texter, P7_TA(2013)0246.


Dödsstraffet
PDF 177kWORD 305k
Europaparlamentets resolution av den 8 oktober 2015 om dödsstraffet (2015/2879(RSP))
P8_TA(2015)0348RC-B8-0998/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om avskaffande av dödsstraffet, särskilt den som antogs den 7 oktober 2010(1),

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen den 10 oktober 2014 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, och Europarådets generalsekreterare, Thorbjørn Jagland, på Europadagen och världsdagen mot dödsstraffet,

–  med beaktande av protokollen 6 och 13 till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–  med beaktande av artikel 2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraffet,

–  med beaktande av EU:s ordning för kontroll av export av produkter som kan användas för dödsstraff, som håller på att uppdateras,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och det andra fakultativa protokollet till den,

–  med beaktande av FN:s konvention från 1984 mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

–  med beaktande av studien om hur narkotikaproblemet i världen påverkar åtnjutandet av mänskliga rättigheter, vilken offentliggjordes i september 2015 av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av resolutionerna från FN:s generalförsamling, särskilt resolutionen av den 18 december 2014 om ett moratorium för dödsstraffet (A/RES/69/186),

–  med beaktande av slutdeklarationen som antogs vid den femte världskongressen mot dödsstraff, som hölls i Madrid den 12–15 juni 2013,

–  med beaktande av Världsdagen och Europadagen mot dödsstraffet som uppmärksammas den 10 oktober varje år,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Avskaffande av dödsstraffet i hela världen är ett av huvudmålen för EU:s människorättspolitik.

B.  Fokuset för världsdagen mot dödsstraffet den 10 oktober 2015 ligger på att öka medvetenheten när det gäller tillämpningen av dödsstraffet för narkotikarelaterade brott.

C.  Enligt FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter finns det fler än 160 FN‑medlemsstater, med varierande rättssystem, traditioner, kulturer och religiösa miljöer, som antingen har avskaffat dödsstraffet eller inte tillämpar det.

D.  De senaste siffrorna avslöjar att, såvitt veterligt, minst 2 466 personer i 55 länder dömdes till döden under 2014, vilket är en ökning med nästan 23 procent jämfört med 2013. Minst 607 avrättningar utfördes runtom i världen 2014. I dessa siffror ingår inte det antal människor som tros ha avrättats i Kina, där man fortsatte att avrätta fler människor än i världens alla andra länder sammantaget, och samtidigt dömde tusentals fler till döden. Under 2015 har man i alarmerande takt fortsatt att utfärda dödsdomar och genomföra avrättningar. Det ökade antalet dödsdomar beror till stor del på domstolsbeslut i massrättegångar i samband med terroristrelaterade brott i länder som Egypten och Nigeria. I Tchad och Tunisien överväger man att eventuellt återinföra dödsstraffet. Dödsdomar avkunnas och verkställs fortfarande i vissa delstater i Förenta staterna.

E.  Det rapporteras att människor har dömts till döden genom stening i Pakistan, Nigeria, Afghanistan, Iran, Irak, Sudan, Somalia och Saudiarabien, och under de senaste åren har hundratals kvinnor stenats till döds för äktenskapsbrott. Avrättning genom stening anses som en form av tortyr.

F.  Åtta stater har i sin lagstiftning dödsstraff mot homosexualitet (Mauretanien, Sudan, Iran, Saudiarabien, Jemen, Pakistan, Afghanistan och Qatar), och olika provinser i Nigeria och Somalia verkställer officiellt dödsstraff för sexuella handlingar mellan personer av samma kön.

G.  Dödsstraffet används ofta mot de sämst ställda, mot psykiskt sjuka och mot personer från nationella eller kulturella minoriteter.

H.  33 länder tillämpar dödsstraffet för narkotikarelaterade brott, vilket leder till uppskattningsvis 1 000 avrättningar varje år. Det är känt att under 2015 har avrättningar för sådana brott utförts i Kina, Iran, Indonesien och Saudiarabien. År 2015 avkunnades fortfarande dödsdomar för narkotikarelaterade brott i Kina, Indonesien, Iran, Kuwait, Malaysia, Saudiarabien, Sri Lanka, Förenade Arabemiraten och Vietnam. Dessa brott kan omfatta olika anklagelser som rör narkotikahandel eller innehav av narkotika.

I.  Under de senaste tolv månaderna har tillämpningen av dödsstraff för narkotikabrott ökat globalt. Ett antal stater har avrättat människor för narkotikabrott i avsevärt högre takt, andra är på väg att återinföra dödsstraffet för narkotikabrott medan ytterligare några har avbrutit långvariga moratorier på dödsstraff.

J.  Iran rapporteras ha avrättat 394 narkotikabrottslingar under första halvåret 2015, jämfört med 367 under hela 2014. Hälften av alla de avrättningar som verkställdes i Saudiarabien i år har rört narkotikarelaterade brott, jämfört med 4 procent av alla avrättningar 2010. Minst 112 narkotikabrottslingar sitter i dödscell i Pakistan i väntan på avrättning.

K.  Ett antal medborgare i EU:s medlemsstater har antingen avrättats eller väntar på avrättning i tredjeländer på grund av narkotikarelaterade brott.

L.  Artikel 6.2 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter fastställer att dödsstraffet endast får tillämpas för de ”allvarligaste brotten”. FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna och FN:s särskilda rapportörer om utomrättsliga, summariska eller godtyckliga avrättningar och om tortyr har förklarat att dödsstraffet inte bör utdömas för narkotikarelaterade brott. Obligatoriskt dödsstraff och tillämpningen av detta för narkotikabrott bryter mot internationell rätt och internationella normer.

M.  Internationella narkotikakontrollstyrelsen har uppmuntrat stater som utdömer dödsstraff att avskaffa det för narkotikarelaterade brott.

N.  Kommissionen och medlemsstaterna har gett minst 60 miljoner euro till FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrås (UNODC) program för bekämpning av narkotika, som är inriktade på narkotikabekämpning i länder som aktivt tillämpar dödsstraffet för narkotikabrott. I aktuella rapporter från icke-statliga organisationer har det yppats farhågor om att EU-finansierade program för bekämpning av narkotika i de länder som fortfarande tillämpar dödsstraff kan uppmuntra till dödsstraff och avrättningar, och dessa rapporter måste bedömas.

O.  Inom ramen EU:s instrument som bidrar till stabilitet och fred (IcSP) och dess föregångare, stabilitetsinstrumentet (IfS), har kommissionen tagit initiativ till två storskaliga regionala åtgärder för bekämpning av narkotika – kokain- och heroinvägsprogrammen – vilka även innefattar länder som tillämpar dödsstraffet för narkotikabrott. Enligt artikel 10 IcSP-förordningen är kommissionen ålagd att utveckla operativ vägledning för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt i samband med åtgärder mot organiserad brottslighet.

1.  Europaparlamentet fördömer än en gång tillämpningen av dödsstraffet och ger sitt starka stöd till att det införs ett moratorium som ett steg på väg mot dess avskaffande. Parlamentet betonar än en gång att avskaffandet av dödsstraffet bidrar till att stärka den mänskliga värdigheten och att EU:s slutgiltiga mål är att det generellt ska avskaffas.

2.  Europaparlamentet fördömer alla avrättningar, oavsett var de äger rum. Parlamentet är fortsatt allvarligt oroat över att underåriga och personer med psykiska funktionshinder döms till döden, och kräver att man omedelbart och definitivt upphör med sådana brott mot internationella människorättsnormer. Parlamentet uttrycker sin djupa oro över de massrättegångar som nyligen lett till ett mycket stort antal dödsdomar.

3.  Europaparlamentet uttrycker stor oro över bruket av stening, som fortfarande rapporteras i ett flertal länder och uppmanar med kraft regeringarna i de länder det berör att omedelbart lagstifta om förbud mot stening.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att fortsätta kampen mot användningen av dödsstraffet, att ge ett stort stöd till moratoriet på vägen mot avskaffande, att fortsätta att verka för ett avskaffande i hela världen samt att kraftfullt uppmana länder som fortfarande tillämpar dödsstraffet att följa internationella miniminormer, att begränsa dödsstraffets omfattning och användning samt att offentliggöra tydliga och precisa uppgifter om antalet dödsdomar och avrättningar. Parlamentet uppmanar med kraft utrikestjänsten att förbli vaksam när det gäller händelseutvecklingen i alla länder, särskilt i Vitryssland, som är det enda europeiska land som fortfarande har dödsstraff, och att använda alla tillgängliga medel för att utöva inflytande.

5.  Europaparlamentet välkomnar avskaffandet av dödsstraffet i vissa amerikanska delstater och uppmuntrar EU att fortsätta dialogen med Förenta staterna i syfte att avskaffa det helt och hållet, för att EU och Förenta staterna tillsammans ska kunna åtgärda frågan om dödsstraffet.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, när det gäller bistånd och politiskt stöd, särskilt uppmärksamma länder som gör framsteg med dödsstraffets avskaffande eller stöder ett allmänt moratorium för dödsstraff. Parlamentet uppmuntrar till bilaterala och multilaterala initiativ mellan medlemsstaterna, EU, FN, tredjeländer och andra regionala organisationer i frågor som är relaterade till dödsstraffet.

7.  Europaparlamentet påminner om att dödsstraffet inte är förenligt med sådana värden som respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, på vilka EU är grundat, och att om en medlemsstat återinför dödsstraffet skulle detta därför strida mot fördragen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

8.  Europaparlamentet är särskilt oroat över att dödsstraffet i ett antal länder används alltmer som ett led i kampen mot terrorism, liksom över att dödsstraffet kanske kommer att återinföras i andra länder.

9.  Europaparlamentet fördömer framför allt användning av dödsstraff för att undertrycka oppositionen, eller som straff för någons religiösa tro, homosexualitet eller äktenskapsbrott, eller med hänvisning till andra faktorer som borde anses som triviala eller inte alls betraktas som brott. Parlamentet uppmanar därför de stater som kriminaliserar homosexualitet att inte tillämpa dödsstraff för homosexualitet.

10.  Europaparlamentet är fortfarande fast övertygat om att dödsdomarna inte motverkar narkotikasmuggling eller hindrar individer från att bli offer för narkotikamissbruk. Parlamentet uppmanar de länder som har kvar dödsstraffet att införa alternativ till dödsstraffet vid narkotikabrott, vilka i synnerhet är inriktade på narkotikaförebyggande åtgärder och program för skademinskning.

11.  Europaparlamentet upprepar sin rekommendation till kommissionen och medlemsstaterna att avskaffandet av dödsstraffet för narkotikarelaterade brott bör göras till ett villkor för ekonomiskt bistånd, tekniskt bistånd, kapacitetsuppbyggnad och annat stöd för bekämpning av narkotikabrottslighet.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ånyo bekräfta den kategoriska principen om att bistånd och stöd från Europa inte får underlätta genomförande av brottsbekämpningsinsatser, bland dem också UNODC:s program mot narkotika, som leder till dödsdomar mot och avrättningar av dem som gripits.

13.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att förstärka kontrollerna av export av produkter som kan användas för dödsstraffet.

14.  Europaparlamentet är djupt oroat över bristen på insyn i det stöd och bistånd som kommissionen och medlemsstaterna ger till insatser mot narkotikarelaterad brottslighet i länder som aktivt tillämpar dödsstraffet för narkotikabrott. Parlamentet begär att kommissionen ska offentliggöra en årlig redovisning av sitt stöd till program mot narkotika i länder som har kvar dödsstraffet för narkotikabrott, och ange vilka garantier för mänskliga rättigheter som tillämpats för att inte stödet ska möjliggöra dödsstraff.

15.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att snarast tillämpa den operativa vägledning som anges i artikel 10 i IcSP-förordningen och att tillämpa den rigoröst på kokain- och heroinvägsprogrammen.

16.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att rätta sig efter rekommendationen i EU:s handlingsplan för narkotika 2013–2016, om att ett ”verktyg för vägledning och konsekvensbedömning på området mänskliga rättigheter” bör utvecklas och genomföras för att säkerställa att mänskliga rättigheter ”integreras på ett effektivt sätt i EU:s yttre insatser på narkotikaområdet”.

17.  Europaparlamentet uppmanar med kraft utrikestjänsten, kommissionen och rådet att utforma riktlinjer för en omfattande och effektiv europeisk strategi i fråga om dödsstraff med hänsyn till att det finns dussintals europeiska medborgare som har dömts till döden i tredjeländer. Denna strategi bör omfatta kraftfulla och förstärkta mekanismer när det gäller identifikationssystem, tillhandahållande av rättshjälp och diplomatisk representation.

18.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att se till att FN:s generalförsamlings särskilda session i april 2016 om narkotikaproblemet i världen tar upp användningen av dödsstraffet för narkotikarelaterade brott och fördömer tillämpningen av det.

19.  Europaparlamentet stöder alla FN-organ, mellanstatliga regionala organ och icke‑statliga organisationer i deras fortsatta ansträngningar att uppmuntra stater att avskaffa dödsstraffet. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta finansiera projekt inom detta område via det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter.

20.  Europaparlamentet välkomnar den senaste tidens ratificeringar av det andra fakultativa protokollet om avskaffande av dödsstraffet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter syftande till dödsstraffets avskaffande, vilket innebär att antalet stater som är parter i protokollet nu uppgår till 81. Parlamentet uppmanar alla stater som inte är parter i protokollet att omedelbart ratificera det.

21.  Europaparlamentet uppmanar de av Europarådets stater som ännu inte ratificerat protokollen 6 och 13 till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna att göra det, för att dödsstraffet effektivt ska avskaffas i hela det område som omfattas av Europarådet.

22.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s generalförsamlings ordförande och regeringarna i FN:s medlemsstater.

(1) EUT C 371 E, 20.12.2011, s. 5.


Lärdomar som dragits av rödslamskatastrofen, fem år efter olyckan i Ungern
PDF 177kWORD 307k
Europaparlamentets resolution av den 8 oktober 2015 om lärdomar som dragits av rödslamskatastrofen, fem år efter olyckan i Ungern (2015/2801(RSP))
P8_TA(2015)0349B8-0989/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av principerna i unionens miljöpolitik enligt artikel 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas och att förorenaren ska betala,

–  med beaktande av konventionen om skydd av Medelhavets marina miljö och kustregion (Barcelonakonventionen) och dess protokoll,

–  med beaktande av rådets direktiv 91/689/EEG av den 12 december 1991 om farligt avfall(1),

–  med beaktande av kommissionens beslut 2000/532/EG av den 3 maj 2000 om ersättning av beslut 94/3/EG om en förteckning över avfall i enlighet med artikel 1 a i rådets direktiv 75/442/EEG om avfall, och rådets beslut 94/904/EG om upprättande av en förteckning över farligt avfall i enlighet med artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG om farligt avfall(2) (europeisk avfallsförteckning),

–  med beaktande av kommissionens beslut 2014/955/EU av den 18 december 2014 om ändring av beslut 2000/532/EG om en förteckning över avfall enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG(3),

–  med beaktande av det motiverade yttrande som kommissionen skickade till Ungern i juni 2015 med en begäran om att landet skulle uppdatera sina miljönormer vid en annan avfallsdamm för rödslam(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG av den 15 mars 2006 om hantering av avfall från utvinningsindustrin och om ändring av direktiv 2004/35/EG(5) (direktivet om avfall från utvinningsindustrin),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2001/331/EG av den 4 april 2001 om införande av minimikriterier för miljötillsyn i medlemsstaterna(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 november 2008 om översynen av rekommendation 2001/331/EG om införande av minimikriterier för miljötillsyn i medlemsstaterna(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser(8) (det sjunde miljöhandlingsprogrammet),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador(9) (direktivet om miljöansvar),

–  med beaktande av kommissionens beslut 2009/335/EG av den 20 april 2009 om tekniska riktlinjer för upprättande av den finansiella säkerheten i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG om hantering av avfall från utvinningsindustrin(10),

–  med beaktande av kommissionens genomförbarhetsstudie om en EU-omfattande mekanism för riskdelning vid industrikatastrofer(11),

–  med beaktande av rapporten Implementation challenges and obstacles of the Environmental Liability Directive, (Problem med genomförandet av och hinder för direktivet om miljöansvar), slutrapport utarbetad för kommissionen – GD Miljö, 2013,

–  med beaktande av frågorna till rådet och kommissionen om lärdomar som dragits av rödslamskatastrofen, fem år efter olyckan i Ungern (O-000096/2015 – B8-0757/2015 och O-000097/2015 – B8-0758/2015),

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 4 oktober 2010 brast en avfallsfördämning i Ungern, varvid ungefär en miljon kubikmeter starkt alkaliskt rödslam släpptes ut. Flera byar översköljdes, tio personer dog, nästan 150 skadades och stora landarealer förorenades, däribland fyra Natura 2000-områden.

B.  Rödslammet i den berörda avfallsdammen var farligt avfall enligt rådets direktiv 91/689/EEG.

C.  I kommissionens beslut 2014/955/EU anges uttryckligen att rödslam bör klassificeras som farligt avfall, om inte motsatsen bevisas. Detta beslut gäller sedan den 1 juni 2015.

D.  Det finns en risk att rödslam tidigare felaktigt har klassificerats som icke-farligt avfall i andra medlemsstater också, och därför med orätt har fått tillstånd.

E.  Rödslam är utvinningsavfall enligt direktivet om avfall från utvinningsindustrin, som fastställer säkerhetskrav för hanteringen av utvinningsavfall, bl.a. utifrån bästa tillgängliga teknik.

F.  Det råder också allvarliga problem med miljöförstöring på grund av annan gruvdrift (t.ex. användning av cyanid i guldgruvor) eller olämplig hantering av farligt avfall i flera medlemsstater.

G.  Rekommendation 2001/331/EG syftar till att stärka efterlevnad och bidra till ett mer enhetligt genomförande och upprätthållande av EU:s miljölagstiftning.

H.  I Europaparlamentets resolution av den 20 november 2008 beskrivs genomförandet av miljölagstiftningen i medlemsstaterna som ofullständigt och utan överensstämmelse, och kommissionen uppmanades att lägga fram lagstiftningsförslag om miljöinspektioner före utgången av 2009.

I.  I det sjunde miljöhandlingsprogrammet förklaras att EU kommer att utöka kraven vad gäller inspektioner och övervakning till att omfatta miljölagstiftningen i dess helhet, och vidareutveckla stödkapaciteten för miljöinspektioner på EU-nivå.

J.  Direktivet om miljöansvar syftar till att upprätta en ram för miljöansvar som bygger på principen om att förorenaren betalar och föreskriver att medlemsstaterna ska främja utvecklingen av instrument och marknader för ekonomisk säkerhet genom lämpliga ekonomiska och finansiella operatörer. Enligt artikel 18.2 skulle kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet före den 30 april 2014, vilket ännu inte har skett.

K.  Rapporten från 2013 som utarbetades för kommissionen om genomförandet av direktivet om miljöansvar kom fram till att införlivandet av direktivet om miljöansvar i medlemsstaternas nationella lagstiftning inte har lett till lika villkor utan till ett lapptäcke av ansvarssystem för att förhindra och åtgärda miljöförstöring i hela EU.

L.  Kommissionen uttalade sig 2010 som reaktion på rödslamkatastrofen att den skulle överväga att införa ett harmoniserat system för obligatorisk ekonomisk säkerhet till och med före översynen av direktivet om miljöansvar 2014.

1.  Europaparlamentet konstaterar att rödslamskatastrofen 2010 var den värsta industrikatastrofen i Ungerns historia och hedrar minnet av offren på femårsdagen av den tragiska händelsen.

2.  Europaparlamentet värdesätter de nationella myndigheternas snabba och effektiva ingripande vid krisen samt de stora insatser som gjordes av civilsamhället under denna katastrof som saknar motstycke.

3.  Europaparlamentet påminner om att Ungern utlöste unionens civilskyddsmekanism och tog emot ett europeiskt expertteam som hade i uppgift att utarbeta rekommendationer, bl.a. om optimala lösningar för att undanröja och begränsa skador.

4.  Europaparlamentet konstaterar att rödslamskatastrofen kan kopplas till den bristande efterlevnaden av EU-lagstiftningen, bristfälligheterna i inspektionerna, luckorna i den relevanta EU-lagstiftningen och driftsoperatörens val.

5.  Europaparlamentet är bekymrat över att nästan inga lärdomar verkar ha dragits under de senaste fem åren, eftersom bristande genomförande av relevant EU-lagstiftning och internationella konventioner samt bristfälliga inspektioner fortsätter och nästan inga av luckorna i relevant EU-lagstiftning har åtgärdats.

6.  Europaparlamentet anser att särskilt direktivet om avfall från utvinningsindustrin och den europeiska avfallsförteckningen behöver åtgärdas.

7.  Europaparlamentet är bekymrat över att liknande industriområden finns i flera medlemsstater och uppmanar medlemsstaterna att se till att lämpliga inspektioner genomförs.

8.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater som har rödslamsdammar att se över om rödslam korrekt har klassificerats som farligt, och snarast möjligt se över eventuella tillstånd som bygger på felaktiga klassificeringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaterna vidtar åtgärder och rapporterar till kommissionen, och uppmanar kommissionen att senast i slutet av 2016 offentliggöra en rapport om de åtgärder som medlemsstaterna vidtagit.

9.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att starkare betona katastrofförebyggande, med tanke på att likande miljöincidenter också inträffat i andra medlemsstater.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att all relevant EU-lagstiftning ska genomföras fullt ut och tillämpas korrekt, liksom alla relevanta internationella konventioner, vad gäller inte bara aluminiumproduktion och miljövänlig hantering av rödslam, utan också miljövänlig hantering av farligt avfall i allmänhet.

11.  Europaparlamentet betonar att bästa tillgängliga teknik vid hanteringen av utvinningsavfall måste tillämpas strikt, och kräver en fullständig övergång till användning av torr deponeringsteknik senast 2016, samtidigt som det bör säkerställas att detta inte leder till luft- eller vattenföroreningar.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga mer tonvikt vid forskning och utveckling avseende förebyggande åtgärder och behandling av farligt avfall.

13.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att ta fram riktlinjer för genomförande av stresstester på befintliga gruvor med stora avfallsdammar.

14.  Europaparlamentet anser att effektivt förebyggande av föroreningar kräver stringenta regler för miljöinspektioner och lämpliga åtgärder för att säkerställa tillämpningen.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka sina nationella miljöinspektionsorgan så att de ska kunna genomföra transparenta, regelbundna och systemiska kontroller av industriområden, bl.a. genom att säkerställa oberoende, lämpliga resurser och tydlig ansvarsfördelning, och genom utökat samarbete och samordnade åtgärder.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra övervakning på basis av befintliga bindande och icke-bindande instrument och samtidigt undvika onödiga administrativa bördor.

17.  Europaparlamentet uppmanar återigen kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om miljöinspektioner som inte lägger ytterligare en finansiell börda på industrin.

18.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att utöka de bindande kriterierna för medlemsstaternas inspektioner så att de omfattar en större del av EU:s miljölagstiftning, och att utveckla stödkapaciteten för miljöinspektioner på EU-nivå.

19.  Europaparlamentet är bekymrat över att betydande skillnader mellan ansvarssystemen i EU kan undergräva gemensamma standarder och utsätta vissa medlemsstater och regioner för större risk för miljökatastrofer och de ekonomiska konsekvenser som dessa medför.

20.  Europaparlamentet anser att det är beklagligt att kommissionen ännu inte lämnat in sin rapport i enlighet med direktivet om miljöansvar. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra det före slutet av 2015.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under den pågående översynen av direktivet om miljöansvar se till att förslaget om översyn innebär ett fullt genomförande av principen om att förorenaren betalar.

22.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att undersöka hur kommissionens beslut 2009/335/EG har genomförts av medlemsstaterna och huruvida taken för de fastställda instrumenten för ekonomisk säkerhet är tillräckliga. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att föreslå harmoniserad obligatorisk ekonomisk säkerhet.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa öppenhet vad gäller de ekonomiska aspekterna av ersättning vid miljökatastrofer, inbegripet ekonomisk ersättning till offer.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om möjlighet till rättslig prövning i överensstämmelse med bestämmelserna i det sjunde miljöhandlingsprogrammet. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra det före utgången av 2016.

25.  Europaparlamentet betonar vikten av att involvera lokala myndigheter, medborgare och civilsamhället i beslutsprocessen i fråga om deponering av farligt avfall och i planeringen av riskhanteringsåtgärder.

26.  Europaparlamentet uppmanar de ansvariga myndigheterna att regelbundet informera allmänheten om hur det ligger till med föroreningar och möjliga effekter på djur- och växtliv, samt på lokalbefolkningens hälsa.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidareutveckla en EU-omfattande mekanism för riskdelning vid industrikatastrofer, med fullt iakttagande av principen att förorenaren betalar, så att eventuella kostnader som inte omfattas av en hög nivå av obligatoriska ekonomiska säkerheter kan täckas.

28.  Europaparlamentet anser att en sådan särskild EU-omfattande mekanism för riskdelning vid industrikatastrofer också bör användas för att åtgärda tidigare miljöförstöring som fortfarande utgör en samhällsfara och där det med nuvarande lagstiftning inte går att utse någon ansvarig som skulle kunna täcka kostnaderna för åtgärderna.

29.  Europaparlamentet framhåller vikten av samarbete och solidaritet på EU-nivå i händelse av miljö- och industrikatastrofer.

30.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT L 377, 31.12.1991, s. 20.
(2) EGT L 226, 6.9.2000, s. 3.
(3) EUT L 370, 30.12.2014, s. 44.
(4) Europeiska kommissionen – Faktablad: Överträdelser i juni: de viktigaste besluten: http://europa.eu/rapid/press-release_MEMO-15-5162_sv.htm
(5) EUT L 102, 11.4.2006, s. 15.
(6) EUT L 118, 27.4.2001, s. 41.
(7) EUT C 16 E, 22.1.2010, s. 67.
(8) EUT L 354, 28.12.2013, s. 171.
(9) EUT L 143, 30.4.2004, s. 56.
(10) EUT L 101, 21.4.2009, s. 25.
(11) Study to explore the feasibility of creating a fund to cover environmental liability and losses occurring from industrial accidents (Studie för att undersöka genomförbarheten av att skapa en fond för att täcka miljöansvar och förluster till följd av industriolyckor). Slutrapport. Europeiska kommissionen, GD Miljö, 17 april 2013. http://ec.europa.eu/environment/archives/liability/eld/eldfund/pdf/Final%20report%20ELD%20Fund%20BIO%20for%20web2.pdf


Förnyelse av EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt i utvecklingssamarbetet
PDF 184kWORD 312k
Europaparlamentets resolution av den 8 oktober 2015 om förnyelsen av EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt i utvecklingssamarbetet (2015/2754(RSP))
P8_TA(2015)0350B8-0988/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3.3 i fördraget om Europeiska unionen, i vilka jämställdhet fastställs som en av de viktigaste principer som EU bygger på,

–  med beaktande av artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), i vilken principen om en konsekvent utvecklingspolitik slås fast, vilket kräver att målen med utvecklingssamarbetet beaktas i politik som sannolikt kommer att påverka utvecklingsländerna,

–  med beaktande av den fjärde världskvinnokonferensen, som hölls i Peking i september 1995, samt den deklaration och handlingsplan som antogs i Peking och de påföljande slutdokumenten från FN:s särskilda sessioner Peking +5, +10, +15 och +20 om ytterligare åtgärder och initiativ för att genomföra Pekingdeklarationen och handlingsplanen, vilka antogs den 9 juni 2000, den 11 mars 2005, den 2 mars 2010 respektive den 9 mars 2015,

–  med beaktande av genomförandet av handlingsprogrammet från den internationella konferens om befolkning och utveckling som hölls i Kairo 1994, där världssamfundet erkände och bekräftade att sexuell och reproduktiv hälsa och reproduktiva rättigheter är av grundläggande vikt för en hållbar utveckling,

–  med beaktande av EU:s strategi för jämställdhet 2010–2015 (COM(2010)0491),

–  med beaktande av EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt i utvecklingssamarbetet (2010–2015), genomföranderapporten från 2013 (SWD(2013)0509) och rådets slutsatser av den 19 maj 2014 om den samt genomföranderapporten från 2014 (SWD(2015)0011),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 26 maj 2015 om jämställdhet i utvecklingssamarbetet och om ett nytt globalt partnerskap för fattigdomsutrotning och en hållbar utveckling,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2014 om EU och den globala utvecklingsramen efter 2015(1),

–  med beaktande av utvärderingen av EU:s stöd till jämställdhet och kvinnors egenmakt i partnerländer(2),

–  med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) av den 18 december 1979,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner nr 1325 (2000) och 1820 (2008) om kvinnor, fred och säkerhet,

–  med beaktande av frågorna till rådet och kommissionen om förnyelsen av EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt i utvecklingssamarbetet (O-000109/2015 – B8-0762/2015 och O-000110/2015 – B8-0763/2015),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för utveckling,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen engagerar sig för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män och säkerställa jämställdhetsintegrering i alla sina åtgärder. Jämställdhet och kvinnors egenmakt är en förutsättning för uppnåendet av målen för hållbar utveckling efter 2015 och utgör även en mänsklig rättighet i sig, vilken bör eftersträvas oavsett dess positiva effekter på utvecklingen och tillväxten. Könsrelaterat våld utgör en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna och får aldrig rättfärdigas med hänvisning till religion, kultur eller traditioner.

B.  I tjugoårsöversynen av genomförandet av Pekingdeklarationen och handlingsplanen konstaterades det att framstegen i riktning mot jämställdhet och kvinnors egenmakt har varit långsamma och ojämna och att inget av världens länder har överbryggat klyftan mellan könen helt. I översynen konstaterades det att denna brist på framsteg har förvärrats av den bestående och kroniska underinvesteringen i jämställdhet och kvinnors egenmakt.

C.  Två millennieutvecklingsmål som uttryckligen avser kvinnors rättigheter, nämligen målet att öka jämställdheten mellan kvinnor och män och öka kvinnors egenmakt (mål nr 3) och målet att förbättra mödrahälsan (mål nr 5), har i stort sett inte uppnåtts alls. Varje dag dör uppskattningsvis 800 kvinnor världen över på grund av graviditets- eller förlossningskomplikationer, och cirka 222 miljoner kvinnor i utvecklingsländerna saknar tillgång till säkra och moderna metoder för familjeplanering, samtidigt som utvecklingsbiståndet till familjeplanering utgör en allt mindre andel av det totala biståndet på hälsoområdet.

D.  Majoriteten av världens fattiga består av kvinnor och hushåll där kvinnor har ansvaret. Marginaliserade kvinnors sårbarhet ökar. Det finns 62 miljoner unga flickor i världen som inte går i skolan.

E.  Var tredje kvinna i världen utsätts sannolikt för fysiskt och sexuellt våld någon gång i livet. Varje år tvingas 14 miljoner flickor att gifta sig. EU engagerar sig för allas rätt till full kontroll och fritt bestämmande över sin sexualitet och sin sexuella och reproduktiva hälsa, utan diskriminering, tvång eller våld.

F.  Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) har rapporterat(3) att investeringarna är mycket otillräckliga för att uppnå jämställdhet, trots att det målriktade stödet för detta ändamål tredubblades av dess medlemmar och uppgick till 28 miljarder US-dollar år 2012. Finansieringen på jämställdhetsområdet koncentreras ofta till sociala sektorer och lämnar ekonomiska och produktiva sektorer underinvesterade, samtidigt som OECD:s analys visar på att investeringar i jämställdhet ger bland de högsta utdelningarna av alla investeringar i utveckling.

G.  Fortfarande är 2,5 miljarder människor, de flesta kvinnor och unga, utestängda från den formella finanssektorn.

En större förändring i den andra handlingsplanen för jämställdhet (GAP2)

1.  Europaparlamentet anser att slutsatserna från utvärderingen av den första handlingsplanen för jämställdhet (GAP1) tydligt visar att EU-insatser som rör jämställdhet och kvinnors egenmakt behöver förändras betydligt och att vi behöver ett förnyat politiskt engagemang från Europeiska utrikestjänstens och kommissionens sida för att förbättra resultaten. Parlamentet betonar vikten av att genomföra utvärderingens främsta rekommendationer i efterföljaren till den innevarande GAP, och att man bör börja med en fullödig ledningsinsats.

2.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att inleda en omdanande förändring i och med den nya GAP, och anser därför att GAP2 bör utformas som ett meddelande från kommissionen. Europaparlamentet beklagar att GAP2 har tagits fram som ett gemensamt arbetsdokument och inte som ett meddelande. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att påbörja genomförandet av den nya planen så snart som möjligt så att konkreta resultat kan uppnås, som en del av ett bredare EU-åtagande för jämställdhet och kvinnors egenmakt i målen för hållbar utveckling, samt att Europaparlamentet involveras i samråd i denna process.

3.  Europaparlamentet anser att GAP2 bör sätta alla aspekter av EU:s utrikespolitik i fokus – utvecklingssamarbete, humanitärt bistånd, handel, mänskliga rättigheter och utrikes frågor, migration och asyl – i linje med principen om konsekvent politik för utveckling, och tillämpas på samma sätt i såväl utvecklingsländerna som i grannskaps- och kandidatländerna.

4.  Europaparlamentet anser att jämställdhet och kvinnors egenmakt bör utgöra kärnverksamheten för de EU-institutioner som har tydligt förvaltningsansvar inom både den centrala administrationen och EU:s delegationer. Delegationschefer, enhetschefer och högre chefer måste hållas ansvariga för rapporteringen, övervakningen och utvärderingen av politikområden som rör jämställdhet och kvinnors egenmakt, och ett jämställdhetsperspektiv måste integreras i arbetsbeskrivningar och vidareutbildning för all personal.

5.  Europaparlamentet anser att vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik bör säkerställa att alla kommissionsledamöter som ansvarar för yttre åtgärder visar nödvändigt ledarskap för att garantera att GAP2 genomförs framgångsrikt. Parlamentet välkomnar rådets slutsatser från maj 2015, i vilka medlemsstaternas åtagande för den omdanande agendan om kvinnors och flickors rättigheter betonas. Parlamentet betonar att kommissionens/Europeiska utrikestjänstens och medlemsstaternas åtgärder måste komplettera varandra.

6.  Europaparlamentet beklagar att jämställdhetsfrågor inte tas upp i 2014 års årsrapport från kommissionens generaldirektorat för utveckling och samarbete, och begär att frågor som rör jämställdhet och kvinnors egenmakt i framtiden införlivas i årsrapporterna från kommissionens alla generaldirektorat som arbetar med yttre åtgärder och från Europeiska utrikestjänsten. Parlamentet uppmanar alla EU-delegationer att inlämna en årlig rapport om GAP och att lägga fram en sammanfattning av resultaten för arbetet med jämställdhet och kvinnors egenmakt i sina årliga rapporter, halvtidsöversyner och utvärderingar på nationell nivå. Dessa resultat bör ingå som en del i en resultatorienterad övervakning.

7.  Europaparlamentet konstaterar att 2017 års halvtidsöversyn av programdokumenten för instrumentet för utvecklingssamarbete är ett bra tillfälle att bedöma effekterna av program för kvinnor och flickor som finansierats av detta instrument, tydligt identifiera hur stor andel av de program som finansieras av detta instrument som kommer kvinnor och flickor tillgodo och att göra nödvändiga omfördelningar om så behövs.

8.  Europaparlamentet påminner om principen om en konsekvent politik för utveckling och betonar vikten av samstämdhet mellan EU:s interna och externa politik och behovet av politisk samstämdhet mellan den nya GAP och nästa handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati. Jämställdhetsaspekter måste vara en systematisk och integrerad del av alla dialoger om mänskliga rättigheter som förs mellan EU och tredjeländer. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att inleda dialoger om jämställdhetsfrågor som kompletterar de dialoger om mänskliga rättigheter som förs med tredjeländer.

9.  Europaparlamentet upprepar att en fullständig samordning mellan centrala myndigheter, delegationer och medlemsstaternas ambassader är oerhört viktig för att GAP2 ska genomföras med framgång, med användning av landsprofiler för jämställdhet och andra verktyg. Parlamentet understryker i detta avseende att översynen av Europeiska utvecklingsfondens landsprogram utgör ett tillfälle att säkerställa att genomförandet av GAP2 pågår fullt ut och att vid behov göra anpassningar.

Uppgiftsinsamling och mål

10.  Europaparlamentet efterlyser mer effektiva genomförandestrategier och insisterar på att man använder sig av jämställdhetsrelaterade kvantitativa och kvalitativa indikatorer samt systematisk och rättidig insamling av könsuppdelade uppgifter som tar hänsyn till förmånstagare och deltagare inom alla verksamheter som ett led i övervaknings- och utvärderingsprocessen. Uppgifterna bör göras tillgängliga för allmänheten så att ekonomisk ansvarighet samt insyn och öppenhet kan garanteras. Parlamentet anser att rapporteringen bör anpassas till och integreras i fastställda övervaknings- och utvärderingssystem, såsom den resultatram som används av kommissionens generaldirektorat för utveckling och samarbete. Parlamentet betonar behovet av att investera i nationell statistik och uppmanar medlemsstaterna att inrätta övervakningssystem som tar hänsyn till jämställdhetsperspektivet.

11.  Europaparlamentet uppmanar EU:s delegationer och medlemsstaternas ambassader att prioritera och investera i jämställdhetsanalyser av god kvalitet som ska ligga till grund för landsstrategier och programplanering på landsnivå. Parlamentet anser att EU bör se över nationella vägledande planer med utgångspunkt i den nya GAP.

12.  Europaparlamentet erkänner att flickor och kvinnor är särskilt missgynnade och utsatta för risker, och att det behövs ett särskilt fokus på att säkerställa flickors rätt till utbildning och ett liv fritt från våld, att avskaffa diskriminerande lagstiftning och sedvänjor samt att ge flickor och unga kvinnor möjlighet att delta i samhällslivet världen över.

13.  Europaparlamentet betonar behovet av tydliga mål och indikatorer, som mäts och delas upp efter kön, ålder och andra faktorer, och en bättre spårning av budgetanslag. Parlamentet understryker att mål och övervakningsmetoder bör anpassas till den globala utvecklingsramen för perioden efter 2015 och andra relevanta internationella ramverk.

14.  Europaparlamentet betonar att EU måste avsätta och säkerställa tillräckliga finansiella och mänskliga resurser för att uppfylla sina åtaganden i fråga om jämställdhet och kvinnors egenmakt. Parlamentet betonar vikten av att integrera jämställdhetsperspektivet inom offentliga finanser genom ett budgetarbete som tar hänsyn till jämställdhetsperspektivet och tar upp frågor som rör ojämlikhet.

Viktiga aspekter i den nya handlingsplanen för jämställdhet

15.  Europaparlamentet anser att GAP måste ta itu dels med de hinder som gör att EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och flickor inte kan genomföras fullt ut, dels med avskaffandet av alla former av våld. Parlamentet efterlyser en övergripande EU-strategi mot våld mot kvinnor, vilken inbegriper ökade insatser och resurser för att förebygga och undanröja diskriminering av kvinnor och bekämpa och lagföra alla former av våld, inbegripet människohandel, kvinnlig könsstympning, tvångssterilisering, tvångsgraviditet, könsbaserade mord, våld i hemmet och våldtäkt inom äktenskapet, barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap samt könsrelaterat våld i konfliktsituationer och efter konflikter. Parlamentet förespråkar att det ska utvecklas specifika EU-åtgärder för att stärka rättigheterna för olika grupper av kvinnor, med särskild uppmärksamhet på unga människor, migranter, kvinnor med hiv samt homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer) och personer med funktionsnedsättning.

16.  Europaparlamentet understryker att flickor måste få bättre tillgång till utbildning på alla nivåer, och att könsspecifika hinder för lärande måste avskaffas.

17.  Europaparlamentet betonar att användningen av våldtäkt som ett vapen i krig och som en förtryckarmetod måste upphöra, och att EU måste utöva påtryckningar mot tredjeländers regeringar och alla aktörer som är involverade i regioner där könsbaserat våld förekommer, i syfte att avskaffa bruket, ställa förövarna inför rätta och arbeta med överlevande, drabbade kvinnor och grupper för att hjälpa dem i läke- och återhämtningsprocessen.

18.  Europaparlamentet understryker kvinnliga migranters, flyktingars och asylsökandes sårbarhet och deras behov av särskilt skydd. Parlamentet efterlyser särskilda åtgärder för att stärka och till fullo garantera kvinnliga asylsökandes rättigheter. Parlamentet efterlyser djärva åtgärder på EU-nivå för att motverka den pågående migrations- och flyktingkrisen, inbegripet ett helhetsgrepp på migration och asyl som beaktar jämställdhetsperspektivet och följer samma mall i alla medlemsstater.

19.  Europaparlamentet erkänner hälsa som en mänsklig rättighet, och betonar vikten av allmän tillgång till hälso- och sjukvård och sjukförsäkring, inbegripet sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, i enlighet med handlingsplanen från den internationella konferensen om befolkning och utveckling och Pekingplattformen. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang ytterligare insatser för att öka kvinnors tillgång till hälsa och utbildning i hälsofrågor, familjeplanering, vård under graviditeten och sexuell och reproduktiv hälsa, främst genom att ta itu med målet att förbättra mödrahälsan, inbegripet minskad spädbarns- och barnadödlighet (millennieutvecklings mål nr 5), som i stort sett inte uppnåtts alls. Parlamentet påpekar att tillgång bidrar till uppnåendet av alla hälsorelaterade utvecklingsmål, och välkomnar i detta sammanhang i synnerhet rådets slutsatser från maj 2015.

20.  Europaparlamentet betonar behovet av att skapa en miljö som innebär möjligheter, främst genom att undanröja sociala och rättsliga hinder för kvinnors tillgång till produktiva tillgångar, inbegripet mark och andra naturresurser och ekonomiska resurser, och att främja deltagande i det ekonomiska livet, normer för anständigt arbete, jämställdhetsanpassat socialt skydd och lika lön för likvärdigt arbete.

21.  Europaparlamentet anser att företagen spelar en viktig roll i arbetet med att öka jämställdheten mellan kvinnor och män genom insatser som bidrar till kvinnors ekonomiska egenmakt och kvinnors ekonomiska rättigheter, t.ex. att kvinnor garanteras anständiga arbeten, lika lön, tillgång till finansiering och bankverksamhet och möjlighet att delta i ledningsarbete och beslutsfattande, samt att de skyddas mot diskriminering och övergrepp på arbetsplatserna och genom företagens sociala ansvar som tar hänsyn till jämställdhetsperspektivet. Parlamentet begär i detta sammanhang att större stöd ges till lokala små och medelstora företag, särskilt till kvinnliga företagare, så att tillväxten inom den privata sektorn kan komma dem till del. Parlamentet betonar den positiva roll som mikrofinansiering, socialt företagande och alternativa företagsmodeller, t.ex. ömsesidiga bolag och kooperativ, fortsätter att spela för kvinnors ekonomiska egenmakt och integration.

22.  Europaparlamentet konstaterar behovet av att förhindra diskriminering avkvinnor på grund av äktenskap eller mödraskap och av att säkerställa deras faktiska rätt att arbeta.

23.  Europaparlamentet konstaterar att kvinnors egenmakt och livsmedelstryggheten förstärker varandra inbördes. Parlamentet betonar behovet av att ge egenmakt åt kvinnor på landsbygden för att komma till rätta med diskriminering i frågor som rör tillgången till mark, vatten, utbildning, yrkesutbildning, marknader och finansiella tjänster. Parlamentet efterfrågar betydligt större offentliga investeringar inom jordbruk och landsbygdsutveckling där småbrukare, jordbrukskooperativ och jordbrukarnätverk sätts i fokus.

24.  Europaparlamentet betonar att kvinnor måste involveras och vara delaktiga inom framväxande ekonomiska områden som är viktiga för hållbar utveckling, inbegripet den gröna ekonomin och kretsloppsekonomin, förnybar energi och IKT.

25.  Europaparlamentet upprepar den viktiga roll som formell och informell utbildning spelar för att ge kvinnor och flickor egenmakt i sociala, ekonomiska, kulturella och politiska frågor. Parlamentet betonar behovet av en EU-strategi för utbildning om utveckling för att införliva ett kraftfullt jämställdhetsperspektiv, särskilt vad gäller utbildning i hållbarhet, försoning efter konflikter, livslångt lärande och yrkesutbildning, vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, samt konstens roll i utbyten mellan kulturer.

26.  Europaparlamentet betonar vikten av kvinnors ökade deltagande i utformningen och genomförandet av ramen för perioden efter 2015. Parlamentet efterfrågar ökat ekonomiskt stöd till kvinnorättsorganisationer, politiska åtgärder och kapacitetsbyggande åtgärder för att engagera gräsrotsorganisationer, främst kvinnoorganisationer, i det civila samhället och göra dem mer delaktiga i fortlöpande samråd med intressenter på lokal, regional, nationell och internationell nivå.

27.  Europaparlamentet noterar att GAP måste ta upp frågan om hbti-personers situation i tredjeländer och inbegripa främjande och skydd av hbti-personers rättigheter.

28.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att stärka kvinnors juridiska rättigheter och deras tillgång till rättslig prövning genom en lagstiftningsreform som tar hänsyn till jämställdhetsperspektivet. Parlamentet anser att riktad finansiering för jämställdhet inom rättshjälpen bidrar till att stärka rättsstatsprincipen.

29.  Europaparlamentet uppmanar EU att öka kvinnors deltagande i fredsbevarande och fredsbyggande processer samt i EU:s militära och civila krishanteringsuppdrag. Parlamentet upprepar i detta sammanhang sin uppmaning till EU att arbeta för FN:s säkerhetsråds resolutioner nr 1325 (2000) och 1820 (2008) om kvinnor, fred och säkerhet, och begär att jämställdhetsperspektiv och kvinnors rättigheter integreras i alla initiativ för fred och säkerhet.

30.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja kvinnors och flickors grundläggande mänskliga rättigheter, i enlighet med vad som fastställs i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Parlamentet framhåller i detta sammanhang att man måste skydda alla kvinnors och flickors rätt till liv och värdighet genom att aktivt bekämpa sådan skadlig praxis som könsbaserade mord.

31.  Europaparlamentet betonar vikten av åtgärder som förstärker kvinnligt ledarskap och kvinnors och kvinnorättsorganisationers delaktighet i det offentliga och privata rummet. Parlamentet efterlyser större insatser för att öka kvinnors och kvinnorättsorganisationers deltagande i det politiska livet, främst genom att sådana insatser integreras i alla demokratistödsprogram, inbegripet i parlamentets övergripande demokratistöd.

32.  Europaparlamentet betonar att män och pojkar måste involveras, och att det är nödvändigt att främja deras aktiva engagemang och ansvar för att bekämpa diskriminerande sociala normer och könsstereotyper samt våld mot kvinnor och flickor.

o
o   o

33.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, medlemsstaternas regeringar och parlament samt FN:s enhet för jämställdhet och kvinnors egenmakt (UN Women).

(1) Antagna texter, P8_TA(2014)0059.
(2) https://ec.europa.eu/europeaid/evaluation-eu-support-gender-equality-and-womens-empowerment-partner-countries-final-report_en
(3)https://europa.eu/eyd2015/sites/default/files/users/Madara.Silina/from_commitment_to_action_financing_for_gewe_in_sdgs_oecd.pdf


Lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet
PDF 301kWORD 338k
Europaparlamentets resolution av den 8 oktober 2015 om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (2014/2160(INI))
P8_TA(2015)0351A8-0213/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 8, 10, 19 och 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet(1) (omarbetning),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 7 mars 2014 om stärkande av principen om lika lön för kvinnor och män genom bättre insyn,

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 6 december 2013 Rapport om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning) (COM(2013)0861),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 september 2010 Strategi för jämställdhet 2010–2015 (COM(2010)0491),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 mars 2010 Ett förstärkt engagemang för jämställdhet – Kvinnostadga (COM(2010)0078),

–  med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020), som antogs av rådet den 7 mars 2011,

–  med beaktande av rättspraxis från Europeiska unionens domstol, grundad på artikel 157 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets jämställdhetsindex,

–  med beaktande av bestämmelserna i Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention om deltidsarbete från 1994, enligt vilka länderna i sina offentliga upphandlingar måste införa en arbetsklausul som inbegriper frågan om lika lön,

–  med beaktande av ILO:s konvention från 1951 angående lika lön,

–  med beaktande av artikel 11.1 d i konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, antagen genom FN:s generalförsamlings resolution nr 34/180 av den 18 december 1979,

–  med beaktande av rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) från december 2014 Being Trans in the European Union,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2013 om tillämpning av principen om lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare för lika eller likvärdigt arbete(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 maj 2012 med rekommendationer till kommissionen om tillämpning av principen om lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare för samma eller likvärdigt arbete(3),

–  med beaktande av bedömningen av genomförandet på EU-nivå av direktiv 2006/54/EG, som lagts fram av generaldirektoratet för parlamentarisk utredning och analys,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0213/2015), och av följande skäl:

A.  Likabehandling av kvinnor och män är en av de grundläggande principerna i EU:s lagstiftning.

B.  Diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning är förbjuden enligt EU:s lagstiftning.

C.  Ekonomiskt oberoende är en förutsättning för att EU-medborgare, såväl kvinnor som män, ska kunna utöva kontroll och ha verkliga valmöjligheter i livet.

D.  I direktiv 2006/54/EG hänvisas uttryckligen till domstolens rättspraxis, som fastslår att principen om likabehandling inte kan inskränkas endast till diskriminering som beror på tillhörigheten till ettdera könet utan att den även kan tillämpas på fall av diskriminering som har sitt ursprung i en persons könsbyte.

E.  Principen om lika lön slogs fast i fördragen från allra första början, 1957. Principen om lika lön för lika eller likvärdigt arbete erkänns nu i artikel 157 i EUF-fördraget och införlivades i omarbetningen av direktiv 2006/54/EG (nedan kallat det omarbetade direktivet).

F.  Avsikten med det omarbetade direktivet var att EU:s lagstiftning på detta område skulle bli mer sammanhängande och stämma bättre överens med domstolens rättspraxis samt att relevant jämställdhetslagstiftning på nationell nivå skulle förenklas och moderniseras, vilket skulle bidra till att förbättra kvinnornas situation på arbetsmarknaden, eftersom andelen kvinnor bland de högsta cheferna för företag i EU år 2014 fortfarande var lägre än 18 procent.

G.  Det omarbetade direktivet innehöll en del nyheter, såsom genomförandet av principen om lika möjligheter, definitionen av begreppet indirekt diskriminering och skyddet mot diskriminering som har sitt ursprung i en persons könsbyte, och hänvisade uttryckligen till förenandet av arbete och privat- och familjeliv. En stor utmaning för alla medlemsstater är att på ett korrekt sätt tillämpa och verkställa bestämmelserna om lika lön såsom fastställs i direktiv 2006/54/EG. Dessa nyheter har haft begränsad verkan i medlemsstaterna. Trots den omfattande lagstiftning som har funnits i nära 40 år, de åtgärder som vidtagits och de resurser som satsats går framstegen på detta område mycket långsamt, och det finns fortfarande ett lönegap mellan könen på 16,4 procent i EU, men det råder avsevärda skillnader mellan medlemsstaterna.

H.  En av faktorerna som gör att lönerna allt oftare förhandlas individuellt. Detta innebär bristande information och insyn i lönestrukturen, skapar en miljö där könsbaserade skillnader och diskriminerande lönestrukturer förblir fördolda för de anställda och/eller deras representanter och är därför extremt svåra att bevisa, vilket hämmar ett effektivt genomförande av principen om lika lön för lika arbete, vilket också hindras av ett osäkert rättsläge i fråga om begreppet likvärdigt arbete och förfarandemässiga hinder.

I.  Ökad jämställdhet innebär fördelar för ekonomin och för samhället i stort. Ett minskat könslönegap bidrar också till att minska kvinnors fattigdom och ökar inkomsterna under deras liv och är avgörande för ökad sysselsättning, konkurrenskraft och ekonomisk återhämtning. Lönegapet är ännu mer framträdande bland kvinnor som är missgynnade på flera sätt, såsom kvinnor med funktionsnedsättning, kvinnor som tillhör minoriteter och lågutbildade kvinnor. Familjer med en förälder är överrepresenterade bland arbetande fattiga, och andelen ensamstående föräldrar är högre bland kvinnor än män. Könslönegapet har därmed en allvarlig inverkan på många europeiska familjers levnadsvillkor och möjligheter i livet.

J.  Sysselsättningsgraden är generellt sett lägre bland kvinnor än män. Under 2013 uppgick männens sysselsättningsgrad till 69,4 procent i EU totalt, jämfört med kvinnornas 58,8 procent(4).

K.  Begränsade framsteg har gjorts när det gäller sysselsättningsgraden bland kvinnor, och yrkes- och sektorssegregeringen bland kvinnor och män i olika typer av arbeten är fortfarande relativt hög. Vissa yrkeskategorier är kvinnodominerade, och dessa sektorer och yrken tenderar att vara sämre avlönade eller värderade, trots de befintliga ramarna på EU-nivå och nationell nivå. Denna situation påverkar också könslönegapet under en hel livstid. Vertikal segregering, som innebär att kvinnor dominerar inom deltidsarbete och låglöneyrken eller återfinns på lägre befattningsnivåer, bidrar också till könslönegapet. Horisontal och vertikal segregering utgör hinder för kvinnors yrkesmässiga utveckling och leder till att kvinnor syns mindre och är sämre representerade inom de sociala och offentliga sfärerna, och bidrar därmed till större brister i jämställdheten i allmänhet. Att bemästra dessa brister och få in fler kvinnor på högre befattningar inom organisationers hierarkier skulle ge positiva förebilder för unga kvinnor och flickor.

L.  Sysselsättningsnivån är lägre i landsbygdsområdena, och ett stort antal kvinnor finns inte på den officiella arbetsmarknaden. Därför är de inte heller registrerade som arbetslösa och inte inkluderade i arbetslöshetsstatistiken, vilket leder till särskilda ekonomiska och rättsliga problem när det gäller mamma- och sjukledighet, pensionsrättigheter och tillgång till socialförsäkringar och även problem i fall av skilsmässa. Landsbygdsområdena är missgynnade på grund av bristen på högkvalitativ sysselsättning.

M.  Att stärka kvinnor och flickor genom utbildning, särskilt inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, samt att uppmuntra kvinnor att delta i yrkesutbildning och program för livslångt lärande inom olika sektorer, är viktiga sätt att främja likabehandling och lika möjligheter i arbetslivet. Kvinnors förmågor och kunskaper, liksom kvinnodominerade yrken och arbeten, undervärderas ofta, utan att detta nödvändigtvis kan motiveras objektivt.

N.  I direktiv 2006/54/EG fastställs att medlemsstaterna, i syfte att i praktiken säkerställa full jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet, får behålla eller besluta om åtgärder som rör särskilda förmåner för att göra det lättare för det underrepresenterade könet att utöva yrkesverksamhet eller för att förebygga eller kompensera nackdelar i yrkeskarriären(5).

O.  Moderskap och omsorg om barn, äldre, anhöriga som är sjuka eller har en funktionsnedsättning och andra personer i beroendeställning är ett extra arbete eller ibland heltidsarbete som nästan uteslutande utförs av kvinnor. Detta arbete är sällan avlönat och undervärderas av samhället, trots att det har en enorm betydelse för samhället, bidrar till den sociala välfärden och kan mätas med hjälp av ekonomiska indikatorer såsom BNP. Detta leder till en ökad inkomstklyfta mellan kvinnor och män och har en negativ inverkan på kvinnors karriärer på grund av ”kostnaden” för de år som tillbringats utanför arbetsmarknaden eller för färre arbetstimmar på grund av deltidsarbete, och ökar därigenom även pensionsklyftan mellan kvinnor och män. Följderna för livsinkomsten varierar mellan medlemsstaterna beroende på vilket stöd som erbjuds föräldrar, även i form av barnomsorg, antingen genom lagstiftningsåtgärder eller kollektivavtal.

P.  Lönegapet mellan kvinnor och män ökar efter pensionen, vilket innebär att pensionsklyftan mellan kvinnor och män är betydligt större än lönegapet. Kvinnor får i genomsnitt 39 procent mindre i pension än män. Detta orsakas av sociala och ekonomiska faktorer, såsom yrkesmässigt starkt segregerade arbetsmarknader, undervärdering av kvinnors arbete, den högre andelen kvinnor i deltidsarbete, lägre timlöner och färre år i arbete, och ökar risken för fattigdom bland pensionerade kvinnor. Över en tredjedel av de äldre kvinnorna i EU har ingen pension alls.

Q.  Vissa kategorier av kvinnor löper risk att diskrimineras på flera grunder inom arbetslivet, däribland kvinnor som tillhör etniska minoriteter, lesbiska kvinnor, bisexuella kvinnor, transkvinnor, ensamstående kvinnor, kvinnor med funktionsnedsättning och äldre kvinnor.

R.  Det omarbetade direktivet anger tydligt att varje form av mindre förmånlig behandling av en kvinna som har samband med graviditet eller barnledighet utgör diskriminering. Det slår också tydligt fast att en kvinna som är mammaledig vid ledighetens slut ska ha rätt att återgå till sitt arbete eller ett likvärdigt arbete och att manliga och kvinnliga arbetstagare ska skyddas mot uppsägning och avskedande på grund av att de utövar rätten till föräldraledighet och/eller adoptionsledighet.

S.  Arbetsmarknadens parter (fackföreningar och arbetsgivare) och det civila samhällets organisationer spelar en mycket viktig roll i främjandet av likabehandling och konceptet lika lön för lika eller likvärdigt arbete.

T.  Jämställdhetsorgan finns i alla medlemsstater, men deras verksamhet och inverkan varierar stort beroende på deras grad av oberoende och deras kompetens och resurser. Dessa organ bör få tillräckligt stöd och stärkas för att utföra sina uppgifter när det gäller att främja, övervaka och stödja likabehandling på ett oberoende och effektivt sätt.

U.  Parlamentet har upprepade gånger uppmanat kommissionen att se över den befintliga lagstiftningen för att komma till rätta med könslönegapet. Att undanröja detta gap skulle vara ett sätt att öka sysselsättningsgraden bland kvinnor, förbättra situationen för många europeiska familjer och minska risken för fattigdom bland kvinnor, särskilt kvinnor i pensionsåldern.

V.  Att undanröja könslönegapet skulle också vara ett sätt att uppnå Europa 2020-strategins mål om sysselsättning och minskad fattigdom samt garantera fri rörlighet för arbetstagare som en av EU:s grundläggande friheter. Enligt slutsatserna från bedömningen av det europeiska mervärdet(6) skulle en minskning av könslönegapet med en procentenhet öka den ekonomiska tillväxten med 0,1 procent.

W.  De traditionella könsrollerna och stereotyperna har fortfarande stor inverkan på fördelningen av arbete mellan män och kvinnor i hemmet, inom utbildningen, i yrkeskarriären, på arbetsplatsen och i samhället i stort.

Samlad bedömning

1.  Europaparlamentet noterar att medlemsstaterna i allmänhet har anpassat sina nationella lagar till EU:s lagstiftning(7). Parlamentet påpekar att ett korrekt införlivande i den nationella lagstiftningen av det omarbetade direktivets bestämmelser dock inte har räckt för att dessa ska tillämpas fullt ut och genomföras i praktiken, och att löneskillnaderna mellan kvinnor och män kvarstår.

2.  Europaparlamentet beklagar, även om medlemsstaterna var skyldiga att införliva endast de bestämmelser i det omarbetade direktivet som ändrats i sak, att endast två medlemsstater införlivat direktivet på ett tillräckligt tydligt och enhetligt sätt, medan de 26 återstående fortfarande inte har löst vissa frågor. Parlamentet påpekar dock att ändringarna inte hade identifierats tydligt. Parlamentet understryker att kommissionens ansträngningar för att övervaka genomförandet hade begränsad verkan i fråga om att säkerställa en sammanhängande strategi och garantera den nödvändiga vägledningen för ett verkligt genomförande på nationell nivå.

3.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna inte tagit tillfället i akt att förenkla och modernisera sin lagstiftning om lika möjligheter för och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet. Parlamentet påpekar att medlemsstaterna inte bara förväntas införliva direktivet utan också se till att genomförandet av principen om lika lön övervakas och att alla tillgängliga rättsmedel mot lönediskriminering verkställs.

4.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen fortfarande inte har antagit det lagstiftningsförslag som den lovade lägga fram förra året för att främja och underlätta ett effektivt genomförande av principen om lika lön i praktiken. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att identifiera svagheterna i det omarbetade direktivet och att snarast utarbeta ett lagstiftningsförslag för att ersätta det. Förslaget bör innehålla instrument som är bättre lämpade för att kontrollera genomförandet och verkställandet av direktivet i medlemsstaterna.

5.  Europaparlamentet påpekar dessutom att många kvinnor är rädda för att förlora arbetet och därför avstår från möjligheten att förena arbete och familjeliv genom lösningar såsom kortare arbetsdagar eller motsvarande system, vilket gör det svårare att få ett välbalanserat familjeliv, och att detta har lett till att födelsetalen har minskat ännu mer i vissa medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera denna tendens och de åtgärder som regeringarna har vidtagit för att motverka fenomenet, och att lägga fram åtgärder för att minska krisens inverkan på likabehandlingen i arbetslivet och förenandet av arbets- och privatliv.

Tillämpning av bestämmelserna om lika lön

6.  Europaparlamentet framhåller att skillnaderna i sysselsättningsgrad och lönenivåer mellan kvinnor och män visserligen kan ha gått ner något under senare år, men att detta inte är en följd av att kvinnornas ställning har förbättras, utan av att männens sysselsättningsgrad och lönenivåer har sjunkit under den ekonomiska krisen.

7.  Europaparlamentet understryker att principen om lika lön, i enlighet med domstolens rättspraxis, ska iakttas vad gäller varje enskild del av den ersättning som kvinnorna respektive männen erhåller.

8.  Europaparlamentet upprepar behovet av tydliga harmoniserade definitioner, för jämförelse på EU-nivå, av termer såsom könslönegapet, pensionsklyftan mellan kvinnor och män, ersättning, direkt och indirekt lönediskriminering och i synnerhet arbete som betraktas som lika respektive likvärdigt. Arbetets värde bör, i enlighet med domstolens rättspraxis, bedömas och jämföras på grundval av objektiva kriterier såsom utbildningskrav, yrkesmässiga krav, fortbildningskrav, färdigheter, arbetsinsats och grad av ansvar, det utförda arbetet och arbetsuppgifternas karaktär. Parlamentet påpekar att den nuvarande beräkningen av könslönegapet kan vara missvisande för förståelsen av problemet med lika lön på grund av de olika lagstadgade och avtalsgrundade typer av anställningsavtal som finns. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka dessa potentiellt missvisande aspekter och föreslå lämpliga lösningar, däribland införande av obligatoriska lönegranskningar för företag som är börsnoterade i EU-medlemsstaterna, med undantag för små och medelstora företag, och möjlighet till sanktioner vid bristande efterlevnad.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att kartlägga tillämpningen av de befintliga arbetsvärderingssystemen, som varierar avsevärt. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa riktlinjer för könsneutrala arbetsvärderingssystem, däribland särskilda åtgärder såsom proportionella val av kvinnor och män till värderingskommittéer, framtagande av könsneutrala arbetsbeskrivningar och viktningssystem samt fastställande av tydliga kriterier för värdering av arbetet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa och använda tydliga och könsneutrala arbetsvärderingssystem som grundas på kommissionens riktlinjer, så att de kan upptäcka indirekt lönediskriminering som beror på undervärdering av arbeten som vanligtvis utförs av kvinnor.

10.  Europaparlamentet framhåller att arbetsvärderingssystemen företrädesvis bör grunda sig på kollektivavtal.

11.  Europaparlamentet påpekar att ett tydligt och harmoniserat arbetsvärderingssystem och större insyn i lönesättningen kommer att förbättra möjligheterna till rättslig prövning. Parlamentet noterar att flera medlemsstater redan har vidtagit särskilda åtgärder för insyn i lönesättningen. Parlamentet understryker att dessa åtgärder skiljer sig åt och noterar kommissionens rekommendationer från 2014 om insyn i lönesättningen, men beklagar dessa rekommendationers icke-bindande karaktär. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktivt genomföra dessa rekommendationer genom bättre insyn och fortsatt positiv särbehandling via lagstiftning, eftersom det har visat sig vara effektivt, genom att vidta rekommenderade och skräddarsydda åtgärder för insyn i lönesättningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera den verkliga effekten av dessa rekommendationer, däribland kravet på att företag regelbundet ska rapportera genomsnittslönen för olika anställningskategorier eller befattningar med uppdelning efter kön. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sitt nya lagstiftningsförslag ta med de åtgärder som omnämns i kommissionens rekommendationer från 2014 om insyn i lönesättningen, könslönegapet och jämställdhetsorganens befogenheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utöva påtryckningar mot orättvis lönepraxis och främja insyn i lönesättningen såsom begärts av fackföreningar, jämställdhetsorgan och andra berörda aktörer.

Tillämpning av bestämmelserna om lika lön

12.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att bekämpa indirekt diskriminering inom pensionssystemen, inte endast i tjänstepensionssystemen, utan även i de allmänna pensionssystemen. Parlamentet framhåller att EU-domstolen har klargjort att tjänstepension ska betraktas som lön och att principen om likabehandling därför ska gälla även i tjänstepensionssystemen, även om skillnaden mellan allmänna pensionssystem och tjänstepensionssystem är komplicerad i vissa medlemsstater eller att begreppet tjänstepensionssystem inte finns i andra, vilket kan medföra indirekt diskriminering på arbetsmarknaden. Parlamentet är medvetet om att kvinnor har mer begränsad tillgång till tjänstepensionssystem, på grund av kortare arbetstider, kortare tjänstetid, horisontell och vertikal könssegregering på arbetsmarknaden, könslönegapet och på grund av att avgiftsbaserade pensionssystem sällan tar hänsyn till avbrott för vård av anhöriga och ofrivilligt deltidsarbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur övergången från lagstadgade statliga pensioner till tjänstepensionssystem och privat pensionssparande påverkar pensionsklyftan mellan kvinnor och män. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka och rapportera om genomförandet av denna princip eftersom införlivandet har visat sig oklart i vissa medlemsstater.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skydda rätten till förmåner i samband med mammaledighet och att vidta åtgärder för att förhindra ogrundad uppsägning av arbetstagare under graviditeten och när de återvänder till arbetet efter mammaledighet. Parlamentet uppmanar rådet att till sist anta en gemensam ståndpunkt om omarbetningen av direktivet om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (direktivet om mammaledighet). Parlamentet uppmanar rådet att snarast möjligt anta en gemensam ståndpunkt om direktivet om en jämnare könsfördelning bland icke-verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag och därmed sammanhängande åtgärder.

14.  Europaparlamentet noterar att det råder stora skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller genomförandet av bestämmelserna om skydd mot diskriminering i samband med mamma-, pappa- och/eller adoptionsledighet. Parlamentet understryker behovet att på ett sammanhängande sätt på nationell nivå ta itu med de specifika utmaningar som finns, inbegripet skillnader på både sektorsnivå (offentlig-privat) och organisationsnivå (i det senare fallet såväl mellan företag som mellan stora och små och medelstora företag), situationen när det gäller atypiska avtal och deltidsavtal och vanor att säga upp tillfälliga kontrakt under mammaledigheten och frammana frivilliga uppsägningar.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vidta åtgärder för att bekämpa alla former av diskriminering på flera grunder, att säkerställa tillämpningen av principen om icke-diskriminering och jämlikhet på arbetsmarknaden och i tillträdet till sysselsättning, bland annat diskriminering av etniska minoriteter och personer med funktionsnedsättning och diskriminering på grund av kön, ålder, religion eller övertygelse, sexuell läggning eller könsidentitet, och att i synnerhet vidta sociala skyddsåtgärder för att garantera att kvinnornas löner och sociala förmåner, inbegripet pensioner, inte är lägre än dem för män med samma eller likvärdig erfarenhet vilka utför samma arbete eller likvärdigt arbete.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för uppsikt och kontroll genom att upprätta effektiva övervakningssystem som ett sätt att förbättra insamlingen av uppgifter om fall av trakasserier och könsdiskriminering, inbegripet diskriminering med anknytning till graviditet och mammaledighet och andra former av ledighet. I dessa fall krävs även ett påföljdssystem, men främst rör det sig om förebyggande insatser för att tillgängliggöra tjänster som kan hjälpa kvinnor att förena graviditet eller moderskap med sin yrkesverksamhet, så att de inte behöver välja mellan arbete och familj, något som tyvärr fortfarande sker alltför ofta. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera en bedömning av genomförandet av artikel 26 (om sexuella trakasserier) i sin utvärderingsrapport om genomförandet av direktiv 2006/54/EG.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå tydliga åtgärder för en mer effektiv bekämpning av sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Parlamentet finner det beklagligt att 30 procent av alla arbetssökande transpersoner har utsatts för diskriminering i samband med att de sökt arbete, trots EU-lagstiftningen om skydd av enskilda mot diskriminering i arbetslivet, och att transkvinnor var de som oftast känt sig diskriminerade under det år som föregick HBT-undersökningen från EU:s byrå för grundläggande rättigheter. Detta strider mot Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka effektiviteten hos de nationella organ som behandlar klagomål och förfaranden inom ramen för genomförandet av jämställdhetsdirektiven, sett till könsidentitet, könsuttryck och könskorrigering. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att förse medlemsstaterna med experthjälp beträffande hur man ska gå vidare i bekämpningen av diskriminering i arbetslivet på grund av ”könsegenskaper”. Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen att stödja och uppmuntra medlemsstaterna i deras arbete med att inbegripa transpersoner och intersexuella personer i mångfaldskurser och att utarbeta arbetsplatsåtgärder tillsammans med arbetsgivare, till exempel att verka för anonyma rekryteringsförfaranden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utnyttja medel från Europeiska socialfonden (EFS) för att aktivt bekämpa diskriminering mot transpersoner i linje med domstolens rättspraxis.

18.  Europaparlamentet beklagar att många medlemsstater underlät att införa ett uttryckligt skydd mot diskriminering i samband med könsbyte när de införlivade direktivet, och uppmanar kommissionen att hålla medlemsstaterna ansvariga. Parlamentet upprepar att det är viktigt att medlemsstaterna i sin nationella lagstiftning inför ett tydligt förbud mot all diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. Parlamentet anser att det nuvarande rättsliga skydd som enligt direktivet gäller personer som planerar att genomgå, genomgår eller har genomgått könsbyte bör utvidgas till att gälla alla transpersoner. Parlamentet anser i detta avseende att ett uttryckligt förbud mot diskriminering på grund av könsidentitet bör finnas med i alla eventuella framtida omarbetningar.

19.  Europaparlamentet påpekar att möjligheterna till rättslig prövning på detta område är begränsade av flera skäl, såsom långdragna eller kostsamma förfaranden, utmaningarna för jämställdhetsorgan i vissa medlemsstater, bristen på insyn i lönesättningen, avsaknaden av kostnadsfri rättshjälp, rädsla för stigmatisering på arbetsplatsen eller rädsla att anmäla diskriminering på arbetsplatsen av fruktan för repressalier. Parlamentet understryker att tillämpningen av bevisbörderegeln också orsakar problem i flera medlemsstater, vilket innebär att kvinnliga arbetstagare får svårare att försvara sig eftersom de ofta saknar tillgång eller endast har begränsad tillgång till relevant information, och dessutom är rädda för att förlora arbetet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter att arbeta aktivt för att stötta personer som utsatts för diskriminering, antingen direkt eller med stöd av jämställdhetsorgan, fackföreningar, samhällsorganisationer och icke-statliga organisationer på detta område. Parlamentet påpekar att en relevant lösning för att förbättra möjligheterna till rättslig prövning på detta område skulle vara att ge oberoende jämställdhetsorgan befogenheter att hjälpa personer som utsatts för diskriminering, inbegripet kostnadsfri rättshjälp, liksom rätt att företräda enskilda i fall av lönediskriminering. Parlamentet föreslår i detta sammanhang att medlemsstaterna inför system för konfidentiell anmälan, så att kvinnor kan anmäla eventuella fall av diskriminerande behandling på arbetsplatsen.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera, utbyta och jämföra befintlig bästa praxis och att förmedla resultaten av denna utvärdering i fråga om vilka ändamålsenliga åtgärder som medlemsstaterna skulle kunna vidta för att uppmuntra arbetsgivare, fackföreningar och organisationer inom yrkesutbildning att förebygga alla former av könsdiskriminering, särskilt trakasserier och sexuella trakasserier på arbetsplatsen, genom att öka tillträdet till anställning, erbjuda fortbildning och främja bästa praxis.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att underlätta och förbättra kvinnors tillgång till livslångt lärande, yrkesutbildning och mentorsnätverk i hela Europa, särskilt inom mansdominerade sektorer, och att sprida bästa praxis.

Främjande av likabehandling och social dialog

22.  Europaparlamentet upprepar att jämställdhetsorgan bör ha rätt kompetens samt tillräckliga resurser och personal för att övervaka och på ett effektivt och oberoende sätt rapportera om jämställdhetsfrämjande lagstiftning. Parlamentet betonar att jämställdhetsorganens oberoende ställning behöver skyddas i alla medlemsstater och att den exakta institutionella formen för dessa organ är medlemsstaternas ansvar.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra arbetsmarknadens parter (fackföreningar och arbetsgivare), det civila samhället och jämställdhetsorganen att främja övervakning av praxis när det gäller jämställdhet på arbetsplatsen, inbegripet flexibla arbetsförhållanden, i syfte att underlätta förenandet av arbets- och privatliv och ytterligare granskning av kollektivavtal, tillämpliga löneskalor och arbetsvärderingssystem för att undvika all direkt eller indirekt diskriminering av kvinnor. Parlamentet betonar även betydelsen av andra instrument såsom uppförandekoder, forskning eller utbyte av erfarenheter och god praxis på jämställdhetsområdet för att säkerställa ett bättre skydd mot diskriminering.

24.  Europaparlamentet anser att uppgiftsskyddet inte får användas som förevändning för att inte offentliggöra årlig information om lönerna på arbetsplatsen.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skärpa stora och medelstora företags skyldigheter att systematiskt främja likabehandling och regelbundet förse sina arbetstagare med lämplig information, bland annat om frågor om lika lön. Parlamentet upprepar att införande av ekonomiska påföljder för arbetsgivare som inte respekterar bestämmelserna om lika lön sannolikt är ett relevant medel för att undanröja könslönegapet.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka de institutionella mekanismerna för att genomföra jämställdhet, till exempel genom att förse institutioner som ansvarar för inspektion och sanktioner, när det gäller likalönsprincipen, med tekniska och personella resurser och ekonomiska medel, och uppmuntra arbetsmarknadens parter att mäta jämställdhetsdimensionen i kollektivavtalen.

27.  Europaparlamentet vill uppmärksamma behovet att förstärka de offentliga mekanismerna för arbetsinspektion och att införa metoder som mäter arbetets värde och som till exempel kan kartlägga yrkeskategorier med låga löner där framför allt kvinnor anställs, vilket utgör en form av indirekt lönediskriminering.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förstärka åtgärder för att avsevärt öka medvetenheten om vilka rättigheter personer som utsatts för könsdiskriminering har. Parlamentet understryker behovet av samarbete mellan samtliga aktörer, däribland jämställdhetsorgan, arbetsmarknadens parter (fackföreningar och arbetsgivare) och icke-statliga organisationer, för att ta itu med stereotyper kring kvinnors och mäns arbete och hur de påverkar arbetets värde och låga löner, inbegripet i samband med tillträde till arbetsmarknaden och att företagen väljer ut de mest kompetenta kandidaterna på grundval av en jämförande analys av de sökandes meriter baserad på i förväg fastställda tydliga, neutralt utformade, icke-diskriminerande och otvetydiga kriterier.

29.  Europaparlamentet påpekar att en av nyheterna i det omarbetade direktivet är hänvisningen till förenandet av arbete, privat- och familjeliv. Parlamentet uppmanar kommissionen att, efter samråd med medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter (fackföreningar och arbetsgivare), ta fram särskilda åtgärder för att garantera stärkta rättigheter för män och kvinnor på detta område. Parlamentet betonar att det i detta hänseende framför allt krävs en utbyggnad av den offentliga barnomsorgen i enlighet med Barcelonamålen.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sprida kunskap och öka medvetenheten bland allmänheten om lika lön och pensionsklyftan mellan kvinnor och män samt direkt och indirekt diskriminering av förvärvsarbetande kvinnor på EU-nivå och nationell, regional och lokal nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett europeiskt år för bekämpning av könslönegapet.

31.  Europaparlamentet lägger märke till att många kvinnor väljer att arbeta som egenföretagare eftersom detta är den enda arbetsform som ger dem möjlighet att förena familje- och arbetsliv. Parlamentet konstaterar dock att skyddet och de sociala förmånerna för egenföretagare fortfarande inte motsvarar de nivåer som råder för anställda i många medlemsstater.

Rekommendationer

32.  Europaparlamentet uppmanar återigen medlemsstaterna att konsekvent genomföra och verkställa det omarbetade direktivet 2006/54/EG och att uppmuntra arbetsmarknadens parter (fackföreningar och arbetsgivare) och icke-statliga organisationer att spela en aktivare roll i att främja jämställdhet, bland annat genom handlingsplaner för att komma till rätta med alla löneskillnader mellan könen, med konkreta åtgärder och resultatövervakning, på företags- och sektorsnivå, nationell nivå och EU-nivå.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, att som en följd av sin rapport om tillämpningen av det omarbetade direktivet och den här resolutionen, se över det omarbetade direktivet 2006/54/EG, vilket parlamentet redan begärt, särskilt i sin resolution av den 24 maj 2012 som innehåller specifika och tydliga rekommendationer.

34.  Europaparlamentet understryker att könsneutrala arbetsvärderingssystem och insyn i lönesättningen är oumbärliga åtgärder för att främja likabehandling. Parlamentet uppmanar i detta hänseende kommissionen att införa dessa åtgärder i sitt förslag till ett nytt direktiv som ersätter det omarbetade direktivet. Parlamentet påpekar att endast ett harmoniserat tillvägagångssätt är förenligt med den fria rörligheten för arbetstagare, som en av EU:s grundläggande friheter.

35.  Europaparlamentet understryker behovet av att finna en könsneutral arbetsvärderingsmetod, som gör det möjligt att jämföra arbetena utifrån betydelse och komplexitet för att bestämma ett arbetes relativa position i förhållande till ett annat i en sektor eller organisation, oberoende av om det utförs av en man eller kvinna.

36.  Europaparlamentet uppmanar till en jämställd könsfördelning i företagsledningarna.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i det nya direktivet införa obligatoriska lönegranskningar för företag som är börsnoterade i EU-medlemsstaterna, med undantag för små och medelstora företag, för att belysa könslönegapet, och att införa sanktioner på EU-nivå som innebär att företag som inte fullgör sitt jämställdhetsansvar utesluts från offentlig upphandling av varor och tjänster som finansieras genom EU:s budget. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra detsamma med företag som finansieras genom offentliga subventioner.

38.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att själva agera på ett föredömligt sätt genom att bekämpa ojämlika löner för kvinnor inom offentlig förvaltning, offentliga institutioner och offentliga företag i allmänhet.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa gemensamma normer och kontroller för att garantera oberoende och effektiva nationella jämställdhetsorgan.

40.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs för att se till att personer som utsatts för ojämlik behandling och diskriminering, särskilt personer som utsatts för diskriminering på flera grunder, har rätt till proportionerlig kompensation i enlighet med gällande rättsliga bestämmelser.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att garantera den omvända bevisbördan och se till att det alltid ska åligga arbetsgivaren att bevisa att den påvisade skillnaden i behandling inte grundar sig på någon typ av diskriminering.

42.  Europaparlamentet betonar behovet av att intensifiera insatserna på nationell nivå och EU-nivå för att bekämpa kvarstående stereotyper genom informationskampanjer som riktas mot alla delar av samhället, ökad mediebevakning, strategier för att motivera kvinnor att välja karriärer och yrken där de är mindre välrepresenterade och genom att integrera jämställdhetsfrågor i allmän och yrkesinriktad utbildning.

43.  Europaparlamentet understryker att endast ett verkligt genomförande av principen om likabehandling skulle leda till en påtaglig förbättring av kvinnors situation på arbetsmarknaden och att detta kräver en verklig politisk vilja och ett strategiskt samarbete mellan olika aktörer på EU-nivå, nationell nivå, sektors- och organisationsnivå. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att utforma en aktiv strategi med tidsbestämda referenspunkter, delmål och mål för att minska ojämlikhetssiffrorna på sysselsättningsområdet och när det gäller arbetslösa, eftersom sådana strategier har varit framgångsrika inom andra områden, t.ex. minskningen av antalet trafikolyckor i EU.

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktivt använda sig av jämställdhetsintegrering i budgetarbetet för att ytterligare förbättra kvinnornas situation på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja utbyte av bästa praxis när det gäller jämställdhetsintegrering i budgetarbetet.

45.  Europaparlamentet betonar betydelsen av positiv särbehandling för att främja kvinnors deltagande i det politiska och ekonomiska beslutsfattandet. Parlamentet betonar att användningen av obligatorisk kvotering har visat sig vara en av de bästa metoderna för att uppnå detta mål.

46.  Europaparlamentet betonar också att det krävs positiv särbehandling när det gäller yrken med en tydlig horisontell könssegregering för att öka antalet kvinnor i mansdominerande yrken och tvärtom.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka de faktorer som leder till pensionsklyftan och att undersöka behovet av särskilda åtgärder för att minska denna klyfta på EU-nivå och nationell nivå, med hjälp av såväl lagstiftnings- som icke-lagstiftningsåtgärder.

48.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vidta lämpliga åtgärder för att minska pensionsklyftan mellan kvinnor och män – som är en direkt följd av könslönegapet – samt utvärdera hur de nya pensionssystemen påverkar olika kategorier av kvinnor, särskilt när det gäller avtal om deltidsarbete och atypiskt arbete.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att motverka löneskillnader mellan könen i alla EU-strategier och nationella program, framför allt i sådana som ska bekämpa fattigdom.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en studie där man jämför de olika situationerna för arbetande mödrar, mödrar som väljer att stanna hemma respektive kvinnor utan barn för att belysa ställningen på arbetsmarknaden för var och en av dessa grupper av kvinnor, med särskild inriktning på sysselsättningsnivåer, lönegapet och pensionsklyftan mellan kvinnor och män samt karriärsutveckling.

51.  Europaparlamentet betonar vikten av tillgång till tillförlitliga, jämförbara och tillgängliga kvantitativa och kvalitativa indikatorer och könsuppdelad statistik för genomförandet och uppföljningen av detta direktiv, och påminner i detta hänseende om den roll som Europeiska jämställdhetsinstitutet spelar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förse Eurostat med årlig statistik av hög kvalitet om könslönegapet, så att det är möjligt att bedöma utvecklingen i hela EU.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en studie om hur förfaranden för officiellt erkännande av en persons könsbyte, eller avsaknad av sådana förfaranden, påverkar transpersoners ställning på arbetsmarknaden, särskilt deras möjligheter att få anställning, lönenivå, karriärutveckling och pensioner.

53.  Europaparlamentet påpekar att de landsspecifika rekommendationerna inom ramen för den europeiska planeringsterminen bör omfatta mål för att minska könslönegapet och pensionsklyftan mellan kvinnor och män, diskrimineringen och risken för kvinnlig, ålderdomsrelaterad fattigdom och för att effektivt genomföra principer om likabehandling.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant undersöka sysselsättningssituationen för kvinnor inom den tredje sektorn, den sociala ekonomin och delningsekonomin och att snarast möjligt föreslå en strategi för att främja och skydda kvinnornas sysselsättning och ställning inom dessa sektorer.

55.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sina insatser mot odeklarerat arbete och osäkra anställningsförhållanden. Parlamentet framhåller den stora förekomsten av odeklarerat arbete som utförs av kvinnor, vilket inverkar negativt på deras inkomst och socialförsäkringsskydd samt på EU:s BNP-nivåer. Det är viktigt att i synnerhet rikta in sig på hushållsarbete, som huvudsakligen utförs av kvinnor, som en särskild utmaning eftersom det till största delen bedrivs inom den informella sektorn och är isolerat och osynligt till sin natur och således kräver skräddarsydda åtgärder för en effektiv bekämpning. Parlamentet beklagar dessutom missbruket av atypiska anställningsformer, inklusive anställningssavtal där antalet arbetstimmar inte anges, som ett sätt att undvika att behöva uppfylla arbetsrättsliga skyldigheter och skyldigheter i fråga om social trygghet. Parlamentet beklagar att antalet kvinnor som är fast i fattigdom trots att de förvärvsarbetar ökat.

56.  Europaparlamentet understryker att kommissionen bör föreslå åtgärder för att a) minska könslönegapet, b) öka kvinnors ekonomiska oberoende, c) förbättra kvinnors tillgång till arbetsmarknaden och karriärutveckling, d) fundamentalt öka jämställdheten i beslutsprocesser och e) avskaffa diskriminerande strukturer och praxis med anknytning till kön.

o
o   o

57.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0375.
(3) EUT C 264 E, 13.9.2013, s. 75.
(4) http://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Employment_statistics
(5) Artikel 3 i direktiv 2006/54/EG och artikel 157.4 i EUF-fördraget.
(6) Bedömning av det europeiska mervärdet, Application of the principle of equal pay for men and women for equal work of equal value, genomförd av parlamentet 2013.
(7) Enligt kommissionens rapport om tillämpningen av det omarbetade direktivet (COM(2013)0861).

Rättsligt meddelande