Index 
Antagna texter
Onsdagen den 25 november 2015 - StrasbourgSlutlig utgåva
Förslag till ändringsbudget nr 8/2015: egna medel och Europeiska datatillsynsmannen
 Utnyttjande av flexibilitetsmekanismen för omedelbara budgetåtgärder för att hantera flyktingkrisen
 Utnyttjande av EU:s solidaritetsfond för att möjliggöra utbetalning av förskott på 2016 års budget
 Budgetförfarandet för budgetåret 2016: gemensamt förslag
 Skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt
 Beviljande av tillstånd för användning av bis(2-etylhexyl)ftalat (DEHP)
 Att förhindra att EU-medborgare radikaliseras och rekryteras av terroristorganisationer
 EU:s strategiska ram för arbetsmiljö 2014–2020

Förslag till ändringsbudget nr 8/2015: egna medel och Europeiska datatillsynsmannen
PDF 249kWORD 63k
Europaparlamentets resolution av den 25 november 2015 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 8/2015 för budgetåret 2015, egna medel och Europeiska datatillsynsmannen (13439/2015 – C8-0341/2015 – 2015/2269(BUD))
P8_TA(2015)0404A8-0337/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(1), särskilt artikel 41,

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2015, slutgiltigt antagen den 17 december 2014(2),

–  med beaktande av ändringsbudget nr 1/2015, slutgiltigt antagen den 28 april 2015(3),

–  med beaktande av ändringsbudgetarna nr 2/2015, 3/2015, 4/2015 och 5/2015, slutgiltigt antagna den 7 juli 2015(4),

–  med beaktande av ändringsbudgetarna nr 6/2015 och 7/2015, slutgiltigt antagna den 14 oktober 2015,

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(5),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) 2015/623 av den 21 april 2015 om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(6),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(7),

–  med beaktande av rådets beslut 2007/436/EG, Euratom av den 7 juni 2007 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel(8),

–  med beaktande av det förslag till ändringsbudget nr 8/2015 som kommissionen antog den 19 oktober 2015 (COM(2015)0545),

–  med beaktande av den ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 8/2015 som rådet antog den 10 november 2015 och översände till Europaparlamentet samma dag (13439/2015 – C8-0341/2015),

–  med beaktande av artiklarna 88 och 91 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0337/2015), och av följande skäl:

A.  Förslaget till ändringsbudget nr 8/2015 avser en översyn av prognoserna för traditionella egna medel (tullavgifter), införande i budgeten av återstoden av moms- och BNI-saldona för 2014 och av moms- och BNI-saldona för 2015.

B.  Förslaget till ändringsbudget nr 8/2015 omfattar också en uppdatering av övriga inkomster.

C.  Förslaget till ändringsbudget nr 8/2015 omfattar dessutom en minskning med 123 474 EUR i både åtagande- och betalningsbemyndiganden i Europeiska datatillsynsmannens budget.

D.  Förslaget till ändringsbudget nr 8/2015 innebär en minskning av de BNI-baserade bidragen från medlemsstaterna med 9,4 miljarder EUR.

1.  Europaparlamentet noterar förslaget till ändringsbudget nr 8/2015, som lagts fram av kommissionen, och rådets ståndpunkt.

2.  Europaparlamentet konstaterar att förslaget till ändringsbudget nr 8/2015, till alla delar, innebär att medlemsstaternas bidrag till unionens budget minskar med 9 403,4 miljoner EUR.

3.  Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt med betydande ytterligare ekonomiska resurser för att hantera den nuvarande flyktingkrisen.

4.  Europaparlamentet noterar att medlemsstaternas utfästelser om ekonomiskt stöd till förvaltningsfonden för Afrika, förvaltningsfonden för Syrien och till de FN-organ som ger stöd till flyktingar, som bekräftades på nytt vid det informella mötet mellan EU:s stats- och regeringschefer om migration den 23 september 2015, vid Europeiska rådets möte den 15 oktober 2015 och vid toppmötet i Valletta den 11–12 november 2015, ännu inte har uppfyllts. Parlamentet beklagar att medlemsstaterna enligt kommissionens uppgifter i början av november 2015 låg efter med betalningar på 2,3 miljarder EUR.

5.  Europaparlamentet noterar att ytterligare ekonomiska insatser kommer att krävas för att tillhandahålla humanitärt bistånd längs transitvägarna och för att hantera de utmaningar som mottagandet av ett aldrig tidigare skådat antal flyktingar i Europas städer och regioner innebär.

6.  Europaparlamentet beklagar djupt att ingen fast kompromiss kunde nås under förlikningen om att använda återförda medel från förslaget till ändringsbudget nr 8/2015 för att hantera flyktingkrisen. Parlamentet förväntar sig dock att medlemsstaterna till fullo infriar sina tidigare åtaganden.

7.  Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 8/2015.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att förklara ändringsbudget nr 8/2015 slutgiltigt antagen och se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och revisionsrätten samt till de nationella parlamenten.

(1) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(2) EUT L 69, 13.3.2015, s. 1.
(3) EUT L 190, 17.7.2015, s. 1.
(4) EUT L 261, 7.10.2015.
(5) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(6) EUT L 103, 22.4.2015, s. 1.
(7) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.
(8) EUT L 163, 23.6.2007, s. 17.


Utnyttjande av flexibilitetsmekanismen för omedelbara budgetåtgärder för att hantera flyktingkrisen
PDF 253kWORD 66k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 25 november 2015 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av flexibilitetsmekanismen för omedelbara budgetåtgärder för att hantera flyktingkrisen i enlighet med punkt 12 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (COM(2015)0514 – C8-0308/2015 – 2015/2264(BUD))
P8_TA(2015)0405A8-0336/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0514 – C8-0308/2015),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(1), särskilt artikel 11,

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) 2015/623 av den 21 april 2015 om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(2),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(3), särskilt punkt 12,

–  med beaktande av det förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016 som kommissionen antog den 24 juni 2015 (COM(2015)0300), ändrat genom ändringsskrivelserna nr 1/2016 (COM(2015)0317) och 2/2016 (COM(2015)0513),

–  med beaktande av den ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016 som rådet antog den 4 september 2015 och översände till Europaparlamentet den 17 september 2015 (11706/2015 – C8-0274/2015),

–  med beaktande av sin ståndpunkt om förslaget till den allmänna budgeten för 2016 som antogs den 28 oktober 2015(4),

–  med beaktande av förlikningskommitténs gemensamma utkast av den 14 november 2015 (14195/2015 – C8-0353/2015),

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0336/2015), och av följande skäl:

A.  Efter att alla möjligheter att omfördela anslagen under rubrikerna 3 och 4 har undersökts förefaller det vara nödvändigt att utnyttja flexibilitetsmekanismen för åtagandebemyndiganden.

B.  Kommissionen hade föreslagit att flexibilitetsmekanismen ska utnyttjas för att komplettera finansieringen i Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, utöver taket för rubrik 3, med ett belopp på 1 504 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden för att finansiera åtgärder enlig den europeiska migrationsagendan.

C.  Utöver ett slutligt belopp på 1 506 miljoner EUR utöver taket för rubrik 3, godkände förlikningskommittén, som sammankallats för budgeten för 2016, förslaget från parlamentets delegation om att ytterligare utnyttja flexibilitetsmekanismen till ett belopp på 24 miljoner EUR utöver taket i rubrik 4 i syfte att hantera den externa dimensionen i samband med flyktingkrisen.

D.  Man har därför använt hela det totala beloppet för flexibilitetsmekanismen för budgetåret 2016, som omfattar de outnyttjade beloppen från budgetåren 2014 och 2015.

1.  Europaparlamentet noterar att taken för 2016 i rubrikerna 3 och 4 inte räcker till för att på ett tillfredsställande sätt finansiera brådskande åtgärder på området migration och flyktingar.

2.  Europaparlamentet samtycker därför till att flexibilitetsmekanismen utnyttjas till ett belopp på 1 530 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden.

3.  Europaparlamentet samtycker dessutom till förslaget att anslå motsvarande belopp i betalningsbemyndiganden, dvs. 734,2 miljoner EUR under 2016, 654,2 miljoner EUR under 2017, 83 miljoner EUR under 2018 och 58,6 miljoner EUR under 2019.

4.  Europaparlamentet påminner om att utnyttjandet av detta instrument, enligt punkt 11 i förordningen om den fleråriga budgetramen, på nytt visar på att unionens budget måste vara mer flexibel. Parlamentet noterar att dessa extra anslag endast är möjliga tack vare överföringen av outnyttjade medel för flexibilitetsinstrumentet från budgetåren 2014 och 2015. Parlamentet betonar att inget belopp kommer att föras över till budgetåret 2017, vilket innebär att ett eventuellt utnyttjande av flexibilitetsmekanismen begränsas till det årliga taket på 471 miljoner EUR (i 2011 års priser).

5.  Europaparlamentet upprepar sin väletablerade åsikt att betalningar som härrör från åtagandebemyndiganden som tidigare tagits i anspråk via flexibilitetsmekanismen endast kan beaktas utöver betalningstaken. Detta påverkar inte möjligheten att för särskilda budgetposter utnyttja betalningsbemyndiganden via flexibilitetsmekanismen, utan att åtagandebemyndiganden först tagits i anspråk.

6.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av flexibilitetsmekanismen för omedelbara budgetåtgärder för att hantera flyktingkrisen

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2016/253.)

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(2) EUT L 103, 22.4.2015, s. 1.
(3) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.
(4) Antagna texter, P8_TA(2015)0376.


Utnyttjande av EU:s solidaritetsfond för att möjliggöra utbetalning av förskott på 2016 års budget
PDF 244kWORD 64k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 25 november 2015 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond, i enlighet med punkt 11 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning för att möjliggöra utbetalning av förskott på 2016 års budget (COM(2015)0281 – C8-0133/2015 – 2015/2123(BUD))
P8_TA(2015)0406A8-0335/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0281 – C8-0133/2015),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 av den 11 november 2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond(1),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(2), särskilt artikel 10,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(3), särskilt punkt 11,

–  med beaktande av förlikningskommitténs gemensamma utkast av den 14 november 2015 (14195/2015 – C8-0353/2015),

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0335/2015), och av följande skäl:

A.  I linje med artikel 4a.4 i förordning (EG) nr 2012/2002 ska ett belopp på 50 000 000 EUR göras tillgängligt för utbetalning av förskott genom anslag i Europeiska unionens allmänna budget.

1.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond för förskottsutbetalningar

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2016/252.)

(1) EGT L 311, 14.11.2002, s. 3.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(3) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.


Budgetförfarandet för budgetåret 2016: gemensamt förslag
PDF 546kWORD 175k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 november 2015 om det gemensamma förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016 som förlikningskommittén har antagit inom ramen för budgetförfarandet (14195/2015 – C8-0353/2015 – 2015/2132(BUD))
P8_TA(2015)0407A8-0333/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av förlikningskommitténs gemensamma förslag och Europaparlamentets, rådets och kommissionens uttalanden om detta (14195/2015 – C8-0353/2015),

–  med beaktande av det förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016 som kommissionen antog den 24 juni 2015 (COM(2015)0300),

–  med beaktande av den ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016 som rådet antog den 4 september 2015 och översände till Europaparlamentet den 17 september 2015 (11706/2015 – C8-0274/2015),

–  med beaktande av ändringsskrivelserna nr 1/2016 (COM(2015)0317) och 2/2016 (COM(2015)0513) till förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016,

–  med beaktande av sin resolution av den 28 oktober 2015 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016(1), och de budgetändringar som antagits,

–  med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av rådets beslut 2007/436/EG, Euratom av den 7 juni 2007 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(3),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(4),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(5),

–  med beaktande av artiklarna 90 och 91 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från parlamentets delegation till förlikningskommittén (A8-0333/2015).

1.  Europaparlamentet godkänner förlikningskommitténs gemensamma utkast, som sammantaget består av följande dokument:

   en förteckning över budgetposter som inte ändrats jämfört med budgetförslaget eller rådets ståndpunkt,
   sammanlagda belopp per rubrik i den fleråriga budgetramen,
   belopp per budgetpost för alla budgetpunkter,
   konsoliderat dokument som visar belopp och slutlig text för alla budgetposter som ändrats under förlikningen.

2.  Europaparlamentet bekräftar Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalanden, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet bekräftar sitt uttalande om tillämpning av punkt 27 i det interinstitutionella avtalet.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att förklara att Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016 är slutgiltigt antagen och se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna lagstiftningsresolution till rådet och kommissionen, övriga institutioner och berörda organ samt till de nationella parlamenten.

BILAGA

SLUTLIG 14.11.2015

Budgeten för 2016 – Gemensamma slutsatser

Dessa gemensamma slutsatser omfattar följande delar:

1.  Budgeten för 2016

2.  Budgeten för 2015 − ändringsbudget nr 8/2015

3.  Gemensamma uttalanden

Sammanfattande överblick

A.   Budgeten för 2016

Enligt de gemensamma slutsatsernas olika delar:

—  Totalt uppgår åtagandebemyndigandena till 155 004,2 miljoner EUR i 2016 års budget. Sammanlagt ger detta en marginal inom taken för den fleråriga budgetramen för 2016 på 2 331,4 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden.

—  Totalt uppgår betalningsbemyndigandena till 143 885,3 miljoner EUR i 2016 års budget.

—  Flexibilitetsinstrumentet för 2016 har utnyttjats till ett belopp på 1 506,0 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden för rubrik 3 (Säkerhet och medborgarskap) och till ett belopp på 24,0 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden för rubrik 4 (Europa i världen).

—  De betalningsbemyndiganden för 2016 som avser utnyttjandet av flexibilitetsinstrumentet under 2014, 2015 och 2016 beräknas av kommissionen uppgå till 832,8 miljoner EUR.

B.   Budgeten för 2015

Enligt de gemensamma slutsatsernas olika delar:

—  Förslaget till ändringsbudget nr 8/2015 har godtagits enligt kommissionens förslag.

1.  Budgeten för 2016

1.1.   ”Avklarade” budgetposter

Om ingen annat anges nedan i dessa slutsatser är alla budgetposter som varken ändrats av rådet eller parlamentet och de budgetposter för vilka parlamentet accepterat rådets ändringar under sina respektive behandlingar bekräftade.

När det gäller övriga budgetposter har förlikningskommittén enats om slutsatserna i avsnitten 1.2–1.6 nedan.

1.2.   Sektorsövergripande frågor

Decentraliserade byråer

EU:s bidrag (i åtagande- och betalningsbemyndiganden) och antalet tjänster för samtliga decentraliserade organ fastställs på den nivå som kommissionen föreslagit i budgetförslaget, såsom de ändrats genom ändringsskrivelserna 1 och 2/2016, med följande anpassningar som förlikningskommittén kommit överens om:

—  Ökning av tjänsterna i tjänsteförteckningen (avgiftsfinansierade) för Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa – biocider, + 3 tjänster) och minskning av anslagen med 1 350 000 EUR.

—  Ökning av tjänsterna i tjänsteförteckningen (avgiftsfinansierade) för Europeiska kemikaliemyndigheten (Easa, + 6 tjänster).

—  Ökning av tjänsterna i tjänsteförteckningen (avgiftsfinansierade) för Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA, + 3 tjänster).

—  Ökning av tjänsterna i tjänsteförteckningen och motsvarande anslag för byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer, + 5 tjänster och + 325 000 EUR).

—  Ökning av tjänsterna i tjänsteförteckningen och motsvarande anslag för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA , + 2 tjänster och + 130 000 EUR).

—  Ökning av tjänsterna i tjänsteförteckningen och motsvarande anslag för Eurojust (+ 2 tjänster och + 130 000 EUR).

—  Ökning av anslagen för Europeiska bankmyndigheten (EBA, + 928 000 EUR).

—  Minskning av anslagen för Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu.LISA, - 260 000 EUR).

Genomförandeorgan

EU:s bidrag (i åtagande- och betalningsbemyndiganden) och antalet tjänster för genomförandeorganen har fastställts på den nivå som föreslagits av kommissionen i förslaget till budget, såsom det ändrats genom ändringsskrivelserna 1 och 2/2016.

Pilotprojekt/förberedande åtgärder

Ett omfattande paket bestående av 89 pilotprojekt/förberedande åtgärder, motsvarande ett belopp på 64,9 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden har godkänts i enlighet med parlamentets förslag.

När ett pilotprojekt eller en förberedande åtgärd verkar täckas av en befintlig rättslig grund, kan kommissionen föreslå en överföring av anslag till den motsvarande rättsliga grunden i syfte att underlätta genomförandet av åtgärden.

Detta paket respekterar till fullo taken för pilotprojekt och förberedande åtgärder enligt budgetförordningen.

1.3.   Utgiftsrubrikerna i budgetramen - åtagandebemyndiganden

Efter att ha beaktat de ovanstående slutsatserna om ”avklarade” budgetposter, byråer samt pilotprojekt och förberedande åtgärder, har förlikningskommittén kommit överens om följande:

Rubrik 1a

Åtagandebemyndigandena är fastställda till den nivå som kommissionen föreslagit i budgetförslaget, såsom det ändrats genom ändringsskrivelserna 1 och 2/2016, med följande ändringar som förlikningskommittén kommit överens om:

—  Åtagandena för Horisont 2020 ökas enligt följande:

(EUR)

Budgetpost

Namn

BF 2016 (inkl. ÄS 1 och 2)

Budget 2016

Skillnad

02 04 02 01

Ledarskap i rymden

158 446 652

159 792 893

1 346 241

02 04 02 03

Ökad innovation i små och medelstora företag

35 643 862

35 738 414

94 552

02 04 03 01

Skapa en resurseffektiv och klimattålig ekonomi och en hållbar försörjning av råvaror

74 701 325

75 016 498

315 173

05 09 03 01

Säkerställa tillräcklig försörjning av säkra och högkvalitativa livsmedel och andra biobaserade produkter

212 854 525

214 205 269

1 350 744

06 03 03 01

Att skapa ett resurseffektivt, miljövänligt, säkert och sammanhängande europeiskt transportsystem

109 250 820

110 916 737

1 665 917

08 02 01 03

Att förstärka europeiska forskningsinfrastrukturer, inbegripet e-infrastrukturer

183 108 382

183 905 321

796 939

08 02 02 01

Ledarskap inom nanoteknik, avancerade material, laserteknik, bioteknik, avancerad tillverkning och bearbetning

502 450 912

504 175 361

1 724 449

08 02 02 03

Ökad innovation i små och medelstora företag

35 967 483

36 120 567

153 084

08 02 03 01

Förbättring av livslång hälsa och välbefinnande

522 476 023

524 745 272

2 269 249

08 02 03 02

Säkra tillgången till säkra, hälsosamma och högkvalitativa livsmedel och andra biobaserade produkter

141 851 093

142 233 804

382 711

08 02 03 03

Klara övergången till ett tillförlitligt, hållbart och konkurrenskraftigt energisystem

333 977 808

335 369 074

1 391 266

08 02 03 04

Skapa ett europeiskt transportsystem som är resurseffektivt, miljövänligt, säkert och sammanhängande

330 992 583

331 555 393

562 810

08 02 03 05

Skapa en resurseffektiv och klimattålig ekonomi och en hållbar försörjning av råvaror

283 265 173

284 530 369

1 265 196

08 02 03 06

Främjande av inkluderande, innovativa och reflekterande europeiska samhällen

111 929 624

112 411 389

481 765

08 02 06

Vetenskap med och för samhället

53 267 640

53 497 266

229 626

09 04 01 01

Förstärkning av forskningen om framtida och ny teknik

213 825 023

215 400 890

1 575 867

09 04 01 02

Att förstärka europeiska forskningsinfrastrukturer, inbegripet e-infrastrukturer

97 173 367

97 889 261

715 894

09 04 02 01

Ledarskap inom informations- och kommunikationsteknik

718 265 330

723 681 812

5 416 482

09 04 03 01

Förbättring av livslång hälsa och välbefinnande

117 323 526

118 188 002

864 476

09 04 03 02

Främjande av inkluderande, innovativa och reflekterande europeiska samhällen

36 289 820

36 564 471

274 651

09 04 03 03

Främjande av säkra europeiska samhällen

45 457 909

45 791 092

333 183

10 02 01

Horisont 2020 – Kunddrivet vetenskapligt och tekniskt stöd till unionens politik

24 646 400

25 186 697

540 297

15 03 05

Europeiska institutet för innovation och teknik – Integrera kunskapstriangeln högre utbildning, forskning och innovation

219 788 046

224 938 881

5 150 835

18 05 03 01

Främjande av säkra europeiska samhällen

134 966 551

136 092 171

1 125 620

32 04 03 01

Klara övergången till ett tillförlitligt, hållbart och konkurrenskraftigt energisystem

322 875 370

324 676 361

1 800 991

Totalt

31 828 018

—  Åtagandena för Cosme ökas enligt följande:

(EUR)

Budgetpost

Namn

BF 2016 (inkl. ÄS 1 och 2)

Budget 2016

Skillnad

02 02 01

Främjande av entreprenörskap och förbättring av unionsföretagens konkurrenskraft och marknadstillträde

108 375 000

110 264 720

1 889 720

02 02 02

Att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering i form av eget kapital och lån

160 447 967

172 842 972

12 395 005

Totalt

14 284 725

—  Åtagandena för Erasmus+ ökas enligt följande:

(EUR)

Budgetpost

Namn

BF 2016 (inkl. ÄS 1 och 2)

Budget 2016

Skillnad

15 02 01 01

Att främja kvalitet och samarbete inom den akademiska och yrkesinriktade utbildningen i EU, och utbildningens relevans för arbetsmarknaden

1 451 010 600

1 457 638 273

6 627 673

Totalt

6 627 673

Som en följd av detta, och inräknat kostnaderna för decentraliserade organ, pilotprojekt och förberedande åtgärder, fastställs den godkända nivån för åtaganden till 19 010,0 miljoner EUR vilket inte ger någon marginal under utgiftstaket för rubrik 1a och ett utnyttjande av den samlade marginalen för åtaganden för ett belopp på 543 miljoner EUR.

Rubrik 1b

Åtagandebemyndigandena är fastställda till den nivå som föreslagits i budgetförslaget, såsom det ändrats genom ändringsskrivelserna 1 och 2/2016.

Inräknat kostnaderna för pilotprojekt och förberedande åtgärder, fastställs den godkända nivån för åtaganden till 50 831,2 miljoner EUR, vilket ger en marginal på 5,8 miljoner EUR under utgiftstaket för rubrik 1b.

Rubrik 2

Åtagandebemyndigandena är fastställda till den nivå som kommissionen föreslagit i budgetförslaget, såsom det ändrats genom ändringsskrivelserna 1 och 2/2016, med en ytterligare minskning på 140,0 miljoner EUR på grund av en ökning av de inkomster som avsatts för EGFJ och en ökning av budgetpost 11 06 62 01. Förlikningskommittén har därför kommit överens om följande:

(EUR)

Budgetpost

Namn

BF 2016 (inkl. ÄS 1 och 2)

Budget 2016

Skillnad

05 03 01 10

Ordningen för grundstöd

16 067 000 000

15 927 000 000

-140 000 000

11 06 62 01

Vetenskapliga utlåtanden och kunskaper

8 485 701

8 680 015

194 314

Totalt

-139 805 686

Inräknat kostnaderna för decentraliserade organ, pilotprojekt och förberedande åtgärder, fastställs den godkända nivån för åtaganden till 62 484,2 miljoner EUR, vilket ger en marginal på 1 777,8 miljoner EUR under utgiftstaket för rubrik 2.

Rubrik 3

Åtagandebemyndigandena är fastställda till den nivå som kommissionen föreslagit i budgetförslaget, såsom det ändrats genom ändringsskrivelserna 1 och 2/2016, med följande ändring som förlikningskommittén enats om:

I euro

Budgetpost

Namn

BF 2016 (inkl. ÄS 1 och 2)

Budget 2016

Skillnad

09 05 05

Multimedieåtgärder

24 186 500

26 186 500

2 000 000

17 04 01

En förbättrad djurhälsostatus och en hög djurskyddsnivå i unionen

177 000 000

171 925 000

-5 075 000

17 04 02

Säkerställa att skadegörare för växter påvisas och utrotas i tid

14 000 000

12 000 000

-2 000 000

17 04 03

Effektiva, ändamålsenliga och tillförlitliga kontroller

50 401 000

47 401 000

-3 000 000

17 04 04

Nödåtgärder som avser djurhälsa och växtskydd

20 000 000

19 000 000

-1 000 000

Totalt

-9 075 000

Som en följd av detta, och inräknat kostnaderna för decentraliserade organ, pilotprojekt, förberedande åtgärder och utnyttjande av flexibilitetsinstrumentet för migration, fastställs den godkända nivån för åtaganden till 4 052,0 miljoner EUR, vilket inte ger någon marginal under utgiftstaket för rubrik 3 och ett utnyttjande av den samlade marginalen för åtaganden till ett belopp på 1 506,0 miljoner EUR genom flexibilitetsinstrumentet.

Rubrik 4

Åtagandebemyndigandena är fastställda till den nivå som kommissionen föreslagit i budgetförslaget, såsom det ändrats genom ändringsskrivelserna 1 och 2/2016, med följande ändringar som förlikningskommittén enats om:

(EUR)

Budgetpost

Namn

BF 2016 (inkl. ÄS 1 och 2)

Budget 2016

Skillnad

13 07 01

Finansiellt stöd för att stimulera den ekonomiska utvecklingen inom den turkcypriotiska befolkningsgruppen

31 212 000

33 212 000

2 000 000

21 02 07 03

Mänsklig utveckling

161 633 821

163 633 821

2 000 000

21 02 07 04

Tryggad livsmedels- och näringsförsörjning och hållbart jordbruk

187 495 232

189 495 232

2 000 000

21 02 07 05

Migration och asyl

45 257 470

57 257 470

12 000 000

22 02 01 01

Stöd till politiska reformer och en progressiv anpassning till EU:s regelverk

188 000 000

190 000 000

2 000 000

22 02 01 02

Stöd till den ekonomiska, sociala och territoriella utvecklingen och en progressiv anpassning till EU:s regelverk

326 960 000

327 960 000

1 000 000

22 02 03 01

Stöd till politiska reformer och en progressiv anpassning till EU:s regelverk

240 300 000

255 300 000

15 000 000

22 02 03 02

Stöd till den ekonomiska, sociala och territoriella utvecklingen och en progressiv anpassning till EU:s regelverk

321 484 000

340 484 000

19 000 000

22 04 01 01

Medelhavsområdet – Mänskliga rättigheter och rörlighet

135 000 000

144 000 000

9 000 000

22 04 01 02

Medelhavsländerna – Fattigdomsminskning och hållbar utveckling

636 900 000

640 900 000

4 000 000

22 04 01 03

Medelhavsområdet – Förtroendeskapande åtgärder, säkerhet samt förebyggande och medling av konflikter

116 000 000

131 000 000

15 000 000

22 04 01 04

Stöd till fredsprocessen samt ekonomiskt stöd till Palestina och till Förenta nationernas hjälporganisation för palestinska flyktingar

272 100 000

290 100 000

18 000 000

22 04 02 03

Det östliga partnerskapet – Förtroendeskapande åtgärder, säkerhet samt förebyggande och medling av konflikter

8 000 000

9 300 000

1 300 000

22 04 03 03

Stöd till övrigt multilateralt samarbete i grannskapsområdet – paraplyprogram

189 500 000

193 500 000

4 000 000

23 02 01

Tillhandahållande av snabbt, verksamt och behovsbaserat humanitärt bistånd och livsmedelsbistånd

1 035 818 000

1 061 821 941

26 003 941

Totalt

132 303 941

Som en följd av detta, och inräknat kostnaderna för pilotprojekt och förberedande åtgärder, fastställs den godkända nivån för åtaganden till 9 167,0 miljoner EUR, vilket inte ger någon marginal under utgiftstaket för rubrik 4 och ett utnyttjande av flexibilitetsinstrumentet till ett belopp på 24,0 miljoner EUR.

Rubrik 5

Antalet tjänster i institutionernas tjänsteförteckningar och de anslag som kommissionen föreslagit i budgetförslaget, såsom det ändrats genom ändringsskrivelserna 1 och 2/2016, godkänns med följande undantag:

—  Europaparlamentets behandling av sin budget godkänns med en minskning med 9 tjänster.

—  Rådets behandling av sin budget godkänns.

—  Domstolen, som tilldelas ytterligare 7 tjänster (+ 300 000 EUR).

—  Europaparlamentets behandling av Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén godkänns.

Den 26 november 2015 förväntas kommissionen godkänna rapporten om budgetkonsekvenserna av uppdateringen av lönerna 2015, som kommer att få retroaktiva effekter från och med den 1 juli 2015, för lönerna för samtliga anställda vid EU-institutionerna och för pensionerna.

Som en följd av detta, och inräknat kostnaderna för pilotprojekt och förberedande åtgärder, fastställs den godkända nivån för åtaganden till 8 935,2 miljoner EUR, vilket ger en marginal på 547,8 miljoner EUR under utgiftstaket för rubrik 5.

Europeiska unionens solidaritetsfond

Åtagandebemyndigandena är fastställda till den nivå som kommissionen föreslagit i budgetförslaget, såsom det ändrats genom ändringsskrivelserna 1 och 2/2016, inklusive utnyttjandet av Europeiska unionens solidaritetsfond till ett belopp på 50 miljoner EUR för förskottsbetalningar.

1.4.   Betalningsbemyndiganden

Totalt uppgår betalningsbemyndigandena till 143 885,3 miljoner EUR i 2016 års budget, inklusive 832,8 miljoner EUR som avser utnyttjandet av flexibilitetsinstrumentet.

Fördelningen avbetalningsbemyndigandena är fastställd till den nivå som kommissionen föreslagit i budgetförslaget, såsom det ändrats genom ändringsskrivelserna 1 och 2/2016, med följande ändringar som förlikningskommittén kommit överens om:

1.  För det första beaktas den överenskomna nivån på åtagandebemyndigandena för icke differentierade utgifter, för vilka nivån på betalningsbemyndigandena motsvarar nivån på åtagandebemyndigandena. Detta omfattar även de decentraliserade byråerna, för vilka EU-bidraget i betalningsbemyndiganden är fastställt på den nivå som föreslås i avsnitt 1.2 ovan. Den kombinerade effekten är en minskning med 140,0 miljoner EUR.

2.  Betalningsbemyndigandena för alla nya pilotprojekt och förberedande åtgärder har fastställts till 50 % av de motsvarande åtagandebemyndigandena, eller till den nivå som föreslagits av parlamentet om den är lägre. Vid en förlängning av befintliga pilotprojekt och förberedande åtgärder är betalningsnivån den som fastställts i budgetförslaget plus 50 % av motsvarande nya åtaganden, eller den nivå som föreslagits av parlamentet om den är lägre. Den kombinerade effekten är en minskning med 29,5 miljoner EUR.

3.  Utgifterna för betalningsbemyndigandena minskar med 460,1 miljoner EUR enligt följande:

(EUR)

Budgetpost

Namn

BF 2016 (inkl. ÄS 1 och 2)

Budget 2016

Skillnad

02 05 01

Utveckling och tillhandahållande av infrastruktur och tjänster för global satellitnavigering (Galileo) till 2020

308 000 000

297 000 000

-11 000 000

02 05 02

Tillhandahållande av satellitbaserade tjänster för ökade prestanda hos GPS så att de gradvis täcker hela Europeiska civila luftfartskonferensens (ECAC-regionen) till 2020 (Egnos)

215 000 000

207 000 000

-8 000 000

02 05 51

Slutförande av europeiska satellitnavigeringsprogram (Egnos och Galileo)

17 000 000

16 000 000

-1 000 000

02 06 01

Operativa tjänster som bygger på rymdbaserade observationer och jordbaserade data (Copernicus)

125 000 000

121 000 000

-4 000 000

02 06 02

Uppbyggnad av en självständig jordobservationskapacitet för EU (Copernicus)

475 000 000

459 000 000

-16 000 000

04 02 19

Slutförande av Europeiska socialfonden – Regional konkurrenskraft och sysselsättning (2007–2013)

1 130 000 000

1 109 595 811

-20 404 189

04 02 61

Europeiska socialfonden – Övergångsregioner – Investera i tillväxt och sysselsättning

930 000 000

927 965 850

-2 034 150

04 02 62

Europeiska socialfonden – Mer utvecklade regioner – Investera i tillväxt och sysselsättning

2 200 000 000

2 178 091 258

-21 908 742

04 02 63 01

Europeiska socialfonden – Operativt tekniskt stöd

12 000 000

7 200 000

-4 800 000

05 04 05 01

Landsbygdsutvecklingsprogram

3 268 000 000

3 235 000 000

-33 000 000

05 04 60 01

Främja hållbar landsbygdsutveckling och en jordbrukssektor inom unionen som är mer territoriellt och miljömässigt balanserad, klimatvänlig och innovativ

8 574 000 000

8 487 000 000

-87 000 000

13 03 18

Slutförande av Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) – Regional konkurrenskraft och sysselsättning

2 345 348 000

2 302 998 509

-42 349 491

13 03 61

Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) – Övergångsregioner – Målet Investering för tillväxt och sysselsättning

1 863 122 000

1 860 036 800

-3 085 200

13 03 62

Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) – Mer utvecklade regioner – Målet Investering för tillväxt och sysselsättning

2 775 630 000

2 750 605 336

-25 024 664

13 03 64 01

Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) – Europeiskt territoriellt samarbete

328 430 000

284 930 000

-43 500 000

13 03 65 01

Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) – Operativt tekniskt stöd

66 215 941

57 415 941

-8 800 000

13 03 66

Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) – Innovativa åtgärder inom hållbar stadsutveckling

53 149 262

48 649 262

-4 500 000

13 04 01

Slutförande av Sammanhållningsfondens projekt (före 2007)

90 000 000

70 000 000

-20 000 000

13 04 60

Sammanhållningsfonden – Målet investering för tillväxt och sysselsättning

4 100 000 000

4 077 806 436

-22 193 564

13 04 61 01

Sammanhållningsfonden – Operativt tekniskt stöd

22 106 496

20 606 496

-1 500 000

32 05 01 02

Att bygga, driva och utnyttja Iter-anläggningen – Europeiska gemensamma företaget för Iter – fusionsenergi

150 000 000

131 000 000

-19 000 000

32 05 51

Slutförande av det Europeiska gemensamma företaget för Iter – fusionsenergi (2007–2013)

350 000 000

289 000 000

-61 000 000

Total

-460 100 000

4.  Tillsammans uppgår betalningsbemyndigandena i punkterna 1–3 ovan till ett belopp som är 570,6 miljoner EUR lägre än det som kommissionen föreslår i sitt budgetförslag, såsom det ändrats genom ändringsskrivelserna 1 och 2/2016, för utgiftsposterna i fråga.

1.5.   Budgetanmärkningar

Ändringar som gjorts av Europaparlamentet eller rådet av budgetanmärkningarna godkänns i den mån de inte modifierar eller utvidgar tillämpningsområdet för en befintlig rättslig grund eller inkräktar på institutionernas administrativa självständighet, inte orsakar operativa problem och inte kan täckas av tillgängliga resurser (i enlighet med bilagan till skrivelsen om genomförbarheten).

1.6.   Nya budgetposter

Om inget annat anges i de gemensamma slutsatser som godkänts av förlikningskommittén eller som budgetmyndighetens båda grenar har enats om vid deras respektive behandlingar, ska den kontoplan som kommissionen föreslår i sitt budgetförslag och i sina ändringsskrivelser 1/2016 och 2/2016 förbli oförändrad, med undantag av pilotprojekt och förberedande åtgärder och uppdelningen av artikel 18 04 01 Europeiska medborgarinitiativet i två poster: 18 04 01 01 Ett Europa för medborgarna – Stärka hågkomsten och förbättra möjligheterna för medborgarengagemang på EU-nivå och 18 04 01 02 Europeiska medborgarinitiativet.

2.   Budgeten för 2015

Förslaget till ändringsbudget nr 8/2015 godkänns enligt kommissionens förslag.

3.   Uttalanden

3.1.   Gemensamt uttalande om ungdomssysselsättningsinitiativet

"Europaparlamentet, rådet och kommissionen erinrar om att det förblir en viktig och gemensam prioritering att minska ungdomsarbetslösheten och de bekräftar därför på nytt sin föresats att på bästa sätt använda de tillgängliga budgetresurserna för att motverka den, framför allt ungdomssysselsättningsinitiativet.

De erinrar om att följande gäller i enlighet med artikel 14.1 i rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 20142020: 'Marginaler som förblir tillgängliga under budgetramens tak för åtagandebemyndiganden för åren 2014–2017 ska utgöra en samlad marginal inom budgetramen för åtaganden, som ska göras tillgänglig över de tak som fastställs i budgetramen för åren 2016–2020 för politiska mål på området för tillväxt och sysselsättning, särskilt ungdomssysselsättning'.

Vid halvtidsöversynen/revideringen av budgetramen kommer kommissionen att dra lärdom av resultaten av utvärderingen av ungdomssysselsättningsinitiativet, vilket i tillämpliga fall ska åtföljas av förslag om initiativets fortsättning till och med 2020.

Rådet och parlamentet åtar sig att snabbt behandla förslag om detta som kommissionen lägger fram."

3.2.   Gemensamt uttalande om betalningsprognoserna för 2016–2020

"Europaparlamentet, rådet och kommissionen noterar de steg som på grundval av det gällande avtalet om en betalningsplan för 2015–2016 tagits för att fasa ut eftersläpningen av utestående betalningskrav från sammanhållningsprogrammen 2007–2013 och förbättra övervakningen av eftersläpning av obetalda fakturorunder alla rubriker. De erinrar om sitt åtagande att förhindra en liknande ökad eftersläpning i framtiden, bland annat genom att inrätta ett system för tidig varning.

Under hela året kommer Europaparlamentet, rådet och kommissionen att aktivt övervaka hur genomförandet av 2016 års budget förlöper, i enlighet med den överenskomna betalningsplanen. Framför allt anslagen i budgeten för 2016 kommer att ge kommissionen möjlighet att minska eftersläpningen av utestående betalningskrav vid årets slut från sammanhållningsprogrammen 2007–2013 till en nivå av omkring 2 miljarder EUR vid utgången av 2016.

Europaparlamentet, rådet och kommissionen kommer att fortsätta utvärdera betalningsgenomförandet och prognosuppdateringarna i enlighet med punkt 36 i bilagan till det interinstitutionella avtalet vid särskilda interinstitutionella möten, som bör äga rum minst tre gånger på politisk nivå under 2016.

Europaparlamentet, rådet och kommissionen erinrar i detta sammanhang om att även de mer långsiktiga prognoserna om den förväntade betalningsutvecklingen under den tid som budgetramen 2014–2020 fortsätter att gälla bör behandlas vid dessa möten."

3.3.   Uttalande från Europaparlamentet om tillämpning av punkt 27 i det interinstitutionella avtalet

Europaparlamentet förbinder sig att fortsätta att minska det totala antalet tjänster i sin tjänsteförteckning och att slutföra denna minskning senast 2019, i enlighet med följande tidsplan, med beaktande av att en nettominskning med 18 tjänster kommer att äga rum 2016:

Årlig nettominskning av det totala antalet godkända tjänster i Europaparlamentets tjänsteförteckning jämfört med föregående år

Kvarstående minskning för att nå 5 %-målet(6)

2017

2018

2019

2017-2019

179

-60

-60

-59

-179

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0376.
(2) EUT L 163, 23.6.2007, s. 17.
(3) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(4) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(5) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.
(6)Europaparlamentet anser att minskningen på 5 % inte omfattar de tillfälliga tjänster inom de politiska grupperna som fastställts i dess tjänsteförteckning.


Skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt
PDF 536kWORD 316k
Resolution
Bilaga
Bilaga
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 25 november 2015 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt (2015/2066(INI))
P8_TA(2015)0408A8-0317/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 4 och 13 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artiklarna 107, 108, 113, 115, 116, 175 och 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av sitt beslut av den 12 februari 2015 om tillsättning av ett särskilt utskott för skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt, och om dess ansvarsområden, sammansättning och mandattid(1),

–  med beaktande av de avslöjanden som ICIJ (International Consortium of Investigative Journalists) gjort om skattebeslut och annan skadlig praxis i Luxemburg, vilka blivit kända som ”LuxLeaks”,

–  med beaktande av resultaten från G7-, G8- och G20-mötena om internationella skattefrågor, särskilt toppmötet i Elmau den 7–8 juni 2015, Brisbane den 15–16 november 2014, Sankt Petersburg den 5–6 september 2013, Lough Erne den 17–18 juni 2013 och Pittsburgh den 24–25 september 2009,

–  med beaktande av rapporten från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) 1998, Skadlig skattekonkurrens: Ett växande globalt problem,

–  med beaktande av rapporten om urholkning av skattebasen och förflyttning av vinster (BEPS) från OECD år 2013 och OECD:s handlingsplan för BEPS och efterföljande publikationer,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser om den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen (14 mars 2013), om beskattning (22 maj 2013), om automatiskt informationsutbyte (18 december 2014), om urholkning av skattebasen och förflyttning av vinster (BEPS), automatiskt informationsutbyte på global nivå och skadliga skatteåtgärder (18 december 2014) och om skatteundandragande (27 juni 2014),

–  med beaktande av Ekofinrådets slutsatser och Ekofinrådets rapport till Europeiska rådet om skattefrågor av den 22 juni 2015,

–  med beaktande av halvårsrapporterna från uppförandekodgruppen (företagsbeskattning) till rådet om uppförandekoden,

–  med beaktande av direktivet om administrativt samarbete(2), direktivet om räntor och royalties(3) och kommissionens senaste lagstiftningsförslag om ändring av dessa,

–  med beaktande av rådets direktiv 90/435/EEG av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater(4) (moder- och dotterbolagsdirektivet), senast ändrat 2015,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/56/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiv 2006/43/EG om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning(5),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt(6),

–  med beaktande av rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på direktbeskattningens område(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG(8),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 26 februari 2007 om det arbete som utförts av det gemensamma forumet för internprissättning i EU på området förfaranden för undvikande av tvister och tvistlösning och om riktlinjer för förhandsöverenskommelser om prissättning inom EU (COM(2007)0071),

–  med beaktande av kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av bestämmelser för statligt stöd på åtgärder för direkt beskattning av företag av den 10 december 1998(9),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 juni 2015, En rättvis och effektiv företagsbeskattning i Europeiska unionen: 5 nyckelområden för handling (COM(2015)0302),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 mars 2015 om skattetransparens för att bekämpa skatteflykt och skatteundandragande (COM(2015)0136),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 december 2012, En handlingsplan för att stärka kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande (COM(2012)0722),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om aggressiv skatteplanering (C(2012)8806),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om åtgärder för att uppmuntra tredjeländer att tillämpa miniminormer för god förvaltning i skattefrågor (C(2012)8805),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 juni 2012 om konkreta sätt att stärka bekämpandet av skattebedrägeri och skatteundandragande, också med avseende på tredjeländer (COM(2012)0351),

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådets direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (COM(2011)0121), och av parlamentets ståndpunkt om detta av den 19 april 2012(10),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 oktober 2011 om en förnyad EU-strategi 2011–2014 för företagens sociala ansvar (COM(2011)0681),

–  med beaktande av resolutionen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, av den 1 december 1997 om en uppförandekod för företagsbeskattning(11) och av de regelbundna rapporterna till rådet från uppförandekodgruppen (företagsbeskattning),

–  med beaktande av den rekommendation av den 30 april 2014 som antagits av Europarådets ministerkommitté om skydd för visselblåsare,

–  med beaktande av rapporten från Simmons & Simmons år 1999 om administrativ praxis som omnämns i punkt 26 i 1999 års rapport från uppförandekodgruppen, Primarolo-rapporten (SN 4901/99) och uppdateringen av denna 2009,

–  med beaktande av de ändringsförslag som parlamentet antog den 8 juli 2015 till förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2007/36/EG vad gäller uppmuntrande av aktieägares långsiktiga engagemang och direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa inslag i årsberättelsen om bolagsstyrning(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2015 om skatteundandragande och skatteflykt som utmaningar till goda styrelseformer, socialt skydd och utveckling i utvecklingsländer(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 mars 2015 om det årliga skattebetänkandet(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2015 om årsrapporten för 2013 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen – kampen mot bedrägerier(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 maj 2013 om bekämpning av skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteparadis(17),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 april 2012 om begäran om konkreta åtgärder för att bekämpa skattefusk och skatteflykt(18),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om beskattning och utveckling – samarbete med utvecklingsländer för att främja god förvaltning i skattefrågor(19),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 februari 2010 om god förvaltning i skattefrågor(20),

–  med beaktande av de olika parlamentariska utfrågningarna och serien av rapporter om samma ämne i och från nationella parlament, i synnerhet det brittiska underhuset, den amerikanska senaten och den franska nationalförsamlingen,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från det särskilda utskottet för skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt (A8-0317/2015), och av följande skäl:

LuxLeaks: Fakta och siffror

A.  LuxLeaks-skandalen bröt ut den 5 november 2014 tack vare konsortiet av undersökande journalister (ICIJ), då cirka 28 000 sidor konfidentiella dokument släpptes. I dessa beskrevs mer än 500 privata skattearrangemang mellan Luxemburgs skatteförvaltning och mer än 300 multinationella företag under perioden 2002–2010. Med detta avslöjades i vilken utsträckning hemliga uppgörelser med komplexa finansiella strukturer använts i syfte att erhålla drastiska skattelättnader. I många fall hade dotterbolag i Luxemburg handhaft affärer på hundratals miljoner euro utan att ha någon nämnvärd närvaro eller ekonomisk aktivitet i landet.

B.  Frågor kring urholkning av bolagsskattebasen och aggressiv skatteplaneringspraxis har varit kända och analyserats på internationell nivå i åtminstone några årtionden. Med LuxLeaks hamnade dessa frågor i offentlighetens ljus och fick mediernas uppmärksamhet, och tvivelaktig skattepraxis som främjats av revisionsfirmor i en viss medlemsstat avslöjades. Kommissionens undersökningar och det arbete som parlamentet genomfört genom sitt särskilda utskott har visat att detta inte är det enda fallet utan en praxis som är utbredd inom Europa och på andra håll och som består i att vidta skatteåtgärder för att minska vissa stora företags totala skatteförpliktelser så att den nationella skattebasen ökar på konstgjord väg och på andra länders bekostnad, varav vissa är föremål för åtstramningsåtgärder.

C.  Ett sådant beteende, där resultatet ofta blir att kopplingen bryts mellan där värdet skapas och där vinsterna beskattas, begränsas inte till skattebeslut utan omfattar en stor mängd skadlig skattepraxis som genomförs av nationella skatteförvaltningar inom och utanför EU.

D.  Att låta denna praxis bli föremål för offentlig granskning är en del av den demokratiska kontrollen. Med tanke på de negativa effekterna på samhället som helhet kan denna praxis endast fortleva så länge den inte röjs eller så länge den tolereras. Undersökande journalister, icke-statliga aktörer och den akademiska världen har bidragit till att avslöja fall av skatteundandraganden och att informera allmänheten om detta. Så länge praxisen inte kan förhindras bör avslöjandena inte bero på det mod och den etiska känsla som enskilda visselblåsare visar utan istället vara en del av systematiska mekanismer för rapportering och informationsutbyte.

Medlemsstaternas förhållningssätt till bolagsbeskattning

E.  I de 28 medlemsstaterna utgjorde intäkter från företagsbeskattning i genomsnitt 2,6 procent av BNP under 2012(21).

F.  Enligt EU-fördraget är direkt beskattning i första hand en behörighet för medlemsstaterna. I den mån EU har befogenheter på skatteområdet krävs det oftast enhällighet i rådet för att dessa ska kunna utövas. Detta har lett till att inga betydande beslut ännu tagits på EU-nivå när det gäller bolagsbeskattning, trots den senaste tidens utveckling för EU-integrationen i samband med den inre marknaden och andra områden som omfattas av EU-fördragen, såsom internationella handelsfördrag, den gemensamma valutan, ekonomisk och finanspolitisk styrning samt principer och lagstiftning mot penningtvätt. Medlemsstaterna måste följa europeisk konkurrenslagstiftning och se till att deras skattelagar är kompatibla med principerna för den inre marknaden och inte snedvrider konkurrensen. Genom att varje medlemsstat har vetorätt minskar enhällighetsregeln inom rådet incitamenten att röra sig från status quo till en mer samarbetsinriktad lösning. Om inte det förfarande som föreskrivs i artikel 116 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt används skulle en ändring av fördraget krävas för att ändra enhällighetskravet när det gäller direkt beskattning.

G.  Dagens situation, där varje medlemsstat har vetorätt, medför att alla medlemsstater måste agera med bestämdhet och i samarbete för att bekämpa det Europaomfattande problemet med skatteundandragande och skatteflykt.

H.  Med några lovvärda undantag har de nationella politikerna hittills inte gjort tillräckligt för att åtgärda problemet med skatteundandragande, inbegripet skattebeslut.

I.  På den inre marknaden i Europa är kapitalflödet fritt och stora företag rapporterar sin verksamhet på koncernbasis, men skatteuppbörden sker nationellt via skattemyndigheter som i mycket liten omfattning utbyter information med varandra.

J.  På en fullbordad inre marknad bör ingen konstgjord snedvridning påverka investeringsbeslut och företagslokalisering. Globalisering, digitalisering och fri rörlighet för kapital skapar dock förutsättningar för intensivare skattekonkurrens mellan medlemsstaterna, och med tredje länder, för att attrahera investeringar och företag. Det är viktigt att kunna behålla och attrahera företag i Europa, men det bör inte ske i form av potentiellt skadliga skatteupplägg som syftar till att främja initiala investeringar och attrahera ytterligare ekonomisk verksamhet, reagera på liknande åtgärder i grannländer eller korrigera vad som anses vara tidigare obalanser mellan medlemsstaterna när det gäller relativt välstånd, storlek eller perifert läge. I vissa jurisdiktioner förefaller det för övrigt finnas ett samband mellan attraktiva bolagsskattesystem och en hög nationell välståndsnivå. Skattesystemens optimala utformning beror på många olika faktorer och skiljer sig följaktligen från land till land. Skadlig skattekonkurrens begränsar möjligheterna för den inre marknaden.

K.  I stället för att enbart koncentrera sig på att främja ett attraktivt affärsklimat med till exempel god infrastruktur och högt kvalificerad arbetskraft, bland annat genom produktivitetshöjande åtgärder, och säkerställa att skattesystemet är stabilt och förutsägbart, använder sig länderna, i sin roll som deltagare i skattekonkurrensspelet, av sin nationella lagstiftning i kombination med sitt skatteavtalsnätverk för att främja sig själva som länder att investera i, som nav för finansiella flöden eller för vinstredovisning, och attraherar därmed företag eller brevlådeföretag på bekostnad av partnerländerna och skapar en illojal praxis mellan dem. Isolerat har varje land ett klart intresse av att anamma ett ”fripassagerarbeteende”, dvs. att vara den första som utformar och genomför vissa skatteupplägg och skattebestämmelser för att attrahera en skattebas och den sista som deltar i någon samarbetsinriktad och samordnad aktion för att ta itu med skatteflykt.

L.  Skattekonkurrens förekommer mellan medlemsstaterna. Principen om lojalt samarbete mellan unionens medlemsstater beskrivs i artikel 4 i EU-fördraget. Medlemsstaterna bör tillämpa principen om lojalt samarbete fullt ut vad gäller skattekonkurrens.

M.  Vissa medlemsstater har en ambivalent inställning till skatteflykt, och klagar å ena sidan på att deras nationella skattebas urholkas samtidigt som man är ansvarig för utformningen av de nuvarande nationella och internationella skattesystem som gjort detta möjligt, och som fortfarande omöjliggör varje utveckling av medlemsstaternas skattesystem mot en mer samordnad lösning. I en situation med full kapitalrörlighet inom EU och med kommissionens uttalade mål att införa en kapitalmarknadsunion, måste man fullt ut beakta de ömsesidiga beroendeförhållandena och effekterna av nationella skattesystem och se till de omfattande positiva och negativa gränsöverskridande spridningseffekter som enskilda medlemsstaters skattebeslut får, eftersom ett lands skatteincitament är ett annat lands skattebasurholkning.

N.  Det vi nu ser är en paradox, där den fria konkurrensen mellan medlemsstaterna i skattefrågor har lett till konkurrensbegränsande beteenden och snedvridning av konkurrensen.

O.  Införandet av den europeiska inre marknaden har bevisligen varit mycket positiv för de nationella ekonomierna och gjort dem mer konkurrenskraftiga och attraktiva i en globaliserad ekonomi. Skattekonvergens mellan medlemsstaterna kommer till slut att få samma effekt.

P.  Lagstiftaren och skatteförvaltningarna, vilka ofta har otillräckliga resurser, kan inte föregripa utan endast reagera på, ibland med stor fördröjning, innovativa skatteflyktsupplägg som utformats och främjats av vissa skatterådgivare, särskilt från mycket stora revisionsfirmor, samt av jurister och förmedlingsföretag. Erfarenheten visar i synnerhet att EU-organ som borde förhindra att nya skadliga skatteåtgärder införs (såsom uppförandekodgruppen som inrättades av medlemsstaterna 1998 och kommissionen i egenskap av fördragens väktare) inte kan motverka denna oönskade utveckling och ibland reagerar ineffektivt eller med alltför svaga befogenheter, och att en mängd nya och ofta aggressiva åtgärder och avtal som syftar till skatteflykt, till exempel patentboxar, har införts i EU. De multinationella företagen, i EU liksom i resten av världen, förlitar sig på expertkunskapen hos en sektor med välorganiserade och skickliga skatterådgivare samt banker och andra leverantörer av finansiella tjänster, för att utveckla sina skatteflyktsupplägg. Denna sektor finns representerad både i organ som ger rådgivning om skattefrågor till regeringar och offentliga institutioner, som till exempel EU:s plattform för god förvaltning i skattefrågor. Det finns farhågor om den intressekonflikt som kan bli följden av att samma företag är rådgivare till både offentliga myndigheter och privatägda multinationella företag.

Q.  All skatteplanering bör äga rum inom ramen för lagen och tillämpliga fördrag. Det lämpligaste svaret på aggressiv skatteplanering är därför god lagstiftning och internationell samordning för att nå önskade resultat.

R.  För att kunna nå de önskade målen måste lagstiftning införas. Detta är en fråga för de nationella myndigheterna, som ofta har få incitament för att samarbeta med varandra på europeisk nivå. Denna situation bidrar till och förvärrar den divergens som redan orsakas av skillnader i lagstiftningen inom unionen.

S.  Institutionstrojkan (Europeiska kommissionen, Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden) som övervakar finansiella och budgetmässiga anpassningsprogram i medlemsstater såsom Portugal och Grekland försökte inte förhindra program för skatteamnesti, skattebeslut, skatteförmåner och skatteundantag som var och är orättvist diskriminerande, gynnar skattesmitande företag och individer, utarmar statens intäkter och ökar den redan stora skattebördan för små och medelstora företag och medborgare.

T.  Undersökning och lagföring av skattebrott och penningtvätt, som ofta involverar finansiella åtgärder och juridiska personer i flera jurisdiktioner, innebär mycket stora utmaningar. Den personal i medlemsstaterna som handhar utredningar och åtal vid skattebrott och annan ekonomisk brottslighet har ofta bristfällig utbildning och knappa resurser.

U.  Åtstramningspolitik och budgetrestriktioner under senare år har betydligt minskat skattemyndigheternas möjligheter att utreda skattebrott och skadlig skattepraxis. Dessa neddragningar var särskilt skadliga i länder som omfattades av program för ekonomiskt stöd under ledning av trojkan, där ländernas skatteintäkter kunde öka tack vare en högre beskattning av små och medelstora företag samt medborgare, medan stora företag och välbeställda skattesmitare kunde dra nytta av skatteamnestier, skattebeslut och andra skattebefrielse- och förmånsordningar, som var fallet i Portugal och Grekland.

Skattebeslut och skadlig skattepraxis

V.  Skattebeslut omfattar många olika slags praxis i medlemsstaterna, allt från ad hoc-politik till en tydligt beskriven tillämpning av lagen, och skiljer sig åt när det gäller hur långtgående de är och vilka ämnen som berörs, hur pass bindande de är, hur ofta de används, om de är offentliggjorda, hur långa de är och vilka avgifter som betalas. Det finns ingen allmänt vedertagen definition på skattebeslut på internationell nivå förutom kommissionens hänvisning till dem som ett meddelande eller något annat instrument eller någon annan handling som får liknande effekt, från en medlemsstat eller på en medlemsstats vägnar, avseende tolkningen eller tillämpningen av skattelagar.

W.  Skattebeslut är inte i sig problematiska eftersom de – i enlighet med sitt ursprungliga syfte – kan skapa rättssäkerhet för skattebetalaren och minska den ekonomiska risken för hederliga företag i fall när skattelagarna eller deras särskilda tillämpning under vissa omständigheter är oklara eller föremål för olika tolkningar, särskilt när det gäller komplexa transaktioner, och framtida tvister mellan skattebetalaren och skattemyndigheten kan därmed undvikas.

X.  Praxisen med skattebeslut utvecklades, i en anda av ett närmare och mer samarbetsinriktat förhållande mellan skatteförvaltningar och skattebetalare, som ett verktyg för att hantera den ökade komplexiteten i skattebehandlingen av vissa transaktioner i en allt mer komplex, global och digitaliserad ekonomi. Trots att medlemsstaterna hävdar att besluten inte är diskretionära utan endast ett verktyg för att förtydliga den gällande skattelagstiftningen, samtidigt som man behåller sekretessen – har det särskilda utskottets arbete bekräftat att skattebeslut kan utfärdas utan några rättsliga ramar genom informella vägar eller diskretionära arrangemang, vilket är till stöd för skattedrivna strukturer som bygger på skatteplaneringsverktyg som multinationella företag typiskt använder för att minska sina skattekostnader. Detta förefaller vara fallet i synnerhet – dock inte uteslutande – med skattebeslut som är kopplade till internprissättning (så kallade förhandsbesked om prissättning). Genom att endast ge vissa utvalda aktörer rättssäkerhet kan de skapa orättvisor mellan företag som har beviljats förmåner och andra inom samma sektor som inte har beviljats några förmåner.

Y.  Varken OECD eller Europeiska kommissionen har uppmanat till att dessa skattebeslut ska upphöra.

Z.  Skattebeslut i förväg är inte tänkta att på något sätt förändra skattebehandlingen av en transaktion eller innebära fler fördelar för en skattebetalare än för en annan, utan bör snarare ha samma effekt, allt annat lika, som en tillämpning i efterhand av de underliggande skattebestämmelserna. Därför är fokus i detta betänkande inte strikt begränsat till skattebeslut utan innehåller, i linje med det mandat som det särskilda utskottet TAXE fått, alla skatteåtgärder som har liknande karaktär eller verkan, under samlingsbegreppet ”skadlig skattepraxis”, dvs. åtgärder som syftar till att attrahera företag eller transaktioner med annan hemvist på bekostnad av andra skattejurisdiktioner där dessa transaktioner normalt sett skulle ha beskattats och/eller åtgärder som syftar till att gynna endast vissa företag och därmed snedvrider konkurrensen.

AA.  Skadlig skattepraxis kan i viss mån kopplas samman med en eller flera av följande icke önskvärda effekter: bristande transparens, godtycklig diskriminering, konkurrenssnedvridningar och ojämlika spelregler inom och utanför den inre marknaden, följder för skattesystemens rättvisa, stabilitet och legitimitet, mer beskattning av mindre rörliga ekonomiska faktorer, ökade ekonomiska klyftor, illojal konkurrens mellan stater, urholkning av skattebasen, socialt missnöje, misstroende eller demokratiunderskott.

AB.  Man bör vara medveten om att små och medelstora företag fortfarande är drivkraften för ekonomin och sysselsättningen i Europa, men att även multinationella företag spelar en viktig roll för att skapa investeringar, ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen. Genom att betala sin beskärda del av skatten i de länder där den faktiska ekonomiska aktiviteten och värdeskapandet äger rum bidrar dessa företag till välstånd och hållbarhet i det europeiska samhället.

Det särskilda utskottets arbete

AC.  Det behöriga särskilda utskottet, som inrättades den 26 februari 2015, höll 14 möten under vilka det genomförde utfrågningar av kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker, kommissionsledamot Margrethe Vestager med ansvar för konkurrens, kommissionsledamot Pierre Moscovici med ansvar för ekonomiska och finansiella frågor, skatter och tullunionen, rådets tjänstgörande ordförande Pierre Gramegna, finansministrarna i Frankrike, Michel Sapin, Tyskland, Wolfgang Schäuble, Italien, Pier Carlo Padoan och Spanien, Luis de Guindos, OECD-representanter, samt visselblåsare, undersökande journalister, experter, personer från den akademiska världen, representanter för multinationella företag, branschorganisationer, fackföreningar, icke-statliga organisationer och ledamöter av nationella parlament i EU (se bilaga 1). Delegationer från TAXE-utskottet besökte Schweiz för att studera vissa aspekter av tredjelandsdimensionen på sitt uppdrag, och följande medlemsstater för att utföra undersökningsuppdrag: Belgien, Luxemburg, Irland, Nederländerna och Förenade kungariket. Även möten med regeringsföreträdare för Gibraltar och Bermuda arrangerades. Allt detta gav visserligen mångskiftande och ovärderliga insikter i skattessystem och skattepraxis runt om i EU men klargjorde inte alla relevanta frågor, inte minst de kvarstående inkonsekvenserna i uttalandena från kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker när det gäller den så länge hemliga sidan i Krecké-rapporten.

AD.  En del av utskottets arbete hindrades av att ett antal medlemsstater och rådet inte svarade i tid (se bilaga 2) och i slutänden inte skickade in alla dokument som begärts eller endast gav pliktskyldiga svar som knappast berörde de frågor som ställts. Av de 17 multinationella företag som bjöds in var det endast fyra som samtyckte till att framträda inför utskottet i juni och juli 2015 efter en första inbjudan. Ytterligare 11 multinationella företag samtyckte till att framträda inför utskottet först efter att betänkandet gått till omröstning i TAXE-utskottet och efter upprepade uppmaningar, så att man behövde kalla till ett nytt extra sammanträde strax före omröstningen i plenum (se bilaga 3). Inte heller kommissionen samarbetade fullt ut och skickade alla dokument och informella anteckningar från mötena med uppförandekodgruppen, utan erbjöd endast ett begränsat samråd på grund av vissa medlemsstaters omedgörlighet. Utskottets mandatperiod behövde därför förlängas.

AE.  Ett antal av kommissionens statsstödsundersökningar pågick fortfarande när detta betänkande antogs, avseende internprissättningsarrangemang som validerats genom skattebeslut och andra åtgärder av samma karaktär eller verkan och som påverkar den beskattningsbara vinsten hos vissa multinationella företags dotterbolag.

Översikt över bolagsskattepraxis i medlemsstaterna

1.  Europaparlamentet påminner om att de modeller för bolagsbeskattning som finns i industrialiserade länder utformades under den första halvan av 1900-talet, en period då den gränsöverskridande aktiviteten var begränsad. Parlamentet noterar att globaliseringen och digitaliseringen av ekonomin i grunden har omvandlat den globala värdekedjan och det sätt på vilket marknader fungerar och att de flesta stora företag nu har en transnationell struktur som kräver att man går utöver de nationella skattereglerna. Parlamentet påminner om att nationella och internationella regler på skatteområdet inte har hållit takten med näringslivets utveckling.

2.  Europaparlamentet betonar att en välavvägd och rättvis skattepolitik måste utformas som en integrerad del i medlemsstaternas strukturreformer.

3.  Europaparlamentet noterar att samtidigt som efterlevnaden av olika skattesystem har blivit allt komplexare för företag som verkar över gränserna har globaliseringen och digitaliseringen gjort det enklare för dem att organisera sin verksamhet genom finansiella offshorecentrum och att skapa avancerade strukturer för att minska sin globala skattebörda. Parlamentet är bekymrat över att den ekonomiska krisen och budgetkonsolideringen har fått de flesta medlemsstater att dra ned betydligt på personalen i sina skatteförvaltningar. Parlamentet betonar att de nationella skatteförvaltningarna bör ha tillräckliga resurser, även personalmässigt, för att på ett verkningsfullt sätt kunna förhindra, upptäcka och bekämpa aggressiv skatteplanering, skattesflykt och skatteundandragande, som skapar en väsentlig urholkning av skattebasen, samt garantera bättre och mer rättvis skatteuppbörd och trovärdighet hos skattesystemet. Parlamentet noterar att studier har visat att kompetent personal på skattemyndigheterna drar in betydligt mer skatteintäkter till staten än de därmed förknippade kostnaderna, eftersom skattemyndighetens effektivitet har en direkt positiv inverkan på skatteintäkerna.

4.  Europaparlamentet betonar skillnaden mellan å ena sidan skadlig praxis inom vissa skattemyndigheter och nationella myndigheter som tillåter multinationella företag att förflytta vinster för att undvika beskattning inom det territorium där vinsterna skapades och, å andra sidan, staternas konkurrens vad gäller att attrahera utländska direktinvesteringar eller behålla ekonomisk verksamhet inom landet på ett sätt som till fullo följer EU-lagstiftningen.

5.  Europaparlamentet betonar att fördraget, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, tillåter medlemsstaterna att bestämma sina egna bolagsskattesatser och sin egen skattebas tills åtgärder för större skattekonvergens har överenskommits i enlighet med fördraget. Parlamentet betonar dock också att alltför komplexa regler i nationella skattesystem, i kombination med skillnaderna mellan dessa system, skapar kryphål som multinationella företag använder för aggressiv skatteplanering, vilket därmed leder till skattebasurholkning, vinstförflyttningar, kapplöpning mot botten och ytterst till suboptimala ekonomiska resultat. Parlamentet betonar att denna typ av skatteflykt är ett ”minussummespel” för alla nationella budgetar sammantaget eftersom ökningen i skatteintäkterna till följd av skadlig praxis i en medlemsstat (på grund av undantag, särskilda avdrag eller kryphål) inte kompenserar för bortfallen i skatteintäkter i andra medlemsstater. Parlamentet betonar att endast ett mer samordnat gemensamt tillvägagångssätt från medlemsstaternas sida, vilket bör utmynna i en gemensam ram inom vilken medlemsstaterna bestämmer sina skattesatser, kan hindra en ytterligare urholkning av skattebasen, skadlig skattekonkurrens och en kapplöpning mot botten för skattesatserna.

6.  Europaparlamentet erinrar om att vissa medlemsstater formellt har högre bolagsskatter än andra, men att dessa i verkligheten är betydligt lägre på grund av avdrag och kryphål som gynnar landets egna företag och därmed gör den effektiva skattesatsen lägre än i medlemsstater som rent formellt har en lägre skatt.

7.  Europaparlamentet betonar att lägre bolagsskatt i en del medlemsstater kan medföra relativt högre skatteintäkter än vad en högre skattesats möjliggör.

8.  Europaparlamentet noterar att den lagstadgade bolagsskattesatsen i EU enligt kommissionen(22) föll med 12 procentenheter, från 35 % till 23 %, mellan 1995 och 2014. Parlamentet betonar att denna minskning i skattesatsen åtföljs av en breddning av skattebasen för att lindra intäktsförluster och att de relativt stabila intäkterna från bolagsbeskattning under samma tidsperiod kan förklaras av en betydande ”bolagiseringstrend”, dvs. en förskjutning från vissa rättsliga former för att driva affärsverksamhet, såsom enskild firma, mot bolagsstatus, vilket leder till en motsvarande förskjutning från en personlig skattebas till en bolagsskattebas.

9.  Europaparlamentet noterar att de flesta medlemsstaterna lägger ner stora belopp på skattelättnader avsedda att ge små och medelstora företag konkurrensfördelar, men att dessa försök enligt kommissionen(23) undergrävs av effekterna av internationell skatteplanering i tre av de fyra medlemsstater som nyligen undersökts. Parlamentet noterar att sådana effekter leder till en konkurrensnackdel för små och medelstora företag, trots de stora skattekostnaderna för att stötta dessa bolag, och att resultaten urholkar avsikten med den nationella politiken.

10.  Europaparlamentet betonar det allt större gapet mellan lagstadgade och effektiva skattesatser, särskilt för företag som verkar på global nivå, vilket åtminstone delvis avspeglar olika slags undantag från den allmänna skatteordningen, vilket endera kan vara lagstiftarens avsikt för att uppnå specifika mål eller vara följden av aggressiv skatteplanering, till exempel genom att man skapar helt konstgjorda arrangemang enbart i skattesyfte.

11.  Europaparlamentet betonar att missmatchningarna mellan skattesystemen på global nivå bidrar till en betydande urholkning av skattebasen och till skatteundandragande, men att enbart åtgärder på EU-nivå inte kommer att lösa dessa problem.

12.  Europaparlamentet noterar de stora skillnaderna mellan de 28 skattesystemen i EU, både när det gäller definitionen av skattebasen och nivån på skattesatsen, vilka blir ännu större om man beaktar de särskilda jurisdiktioner med autonoma skattesystem som är anslutna till EU:s medlemsstater (utomeuropeiska territorier och kronbesittningar). Parlamentet beklagar att de grundläggande begreppen och grundstenarna, såsom balansen mellan käll- och hemvistbeskattning, fast driftställe och beskattningsbara personer, det ekonomiska underlaget och antimissbruksregler, definitionen på ränta och royalties, behandlingen av immateriella tillgångar, behandlingen av skulder och eget kapital, för att inte tala om vad som kan eller inte kan dras av från skattebasen, inte har någon gemensam definition eller några riktlinjer i EU, vilket innebär att medlemsstaterna inte har några samordnade skattesystem. Parlamentet betonar att dessa definitioner måste samordnas.

13.  Europaparlamentet betonar att nationella förmånsordningar och missmatchningar mellan olika skattesystem inom den inre marknaden skapar möjlighet till skatteflykt. Parlamentet noterar att dessa oönskade effekter förvärras ytterligare genom interaktion med ett stort antal bilaterala skatteavtal mellan medlemsstaterna och tredjeländer, med otillräckliga bestämmelser mot missbruk.

14.  Europaparlamentet noterar att dessa icke samordnade skatteramar inom EU också lider av en flagrant brist på samordning mellan medlemsstaterna. Parlamentet betonar i detta sammanhang att medlemsstaterna inte nödvändigtvis tar hänsyn till effekterna av sina skatteåtgärder på andra medlemsstater, inte bara när de utformar sina skatteåtgärder utan också när de utbyter information om genomförandet av sådana åtgärder, vilket i praktiken leder till en ”snylta på grannen”-politik i skattefrågor, något som går stick i stäv mot själva grundprinciperna för EU-projektet. Parlamentet påpekar att ett automatiskt, systematiskt och effektivt informationsutbyte mellan medlemsstaterna skulle göra det möjligt att beakta skattebehandlingen av specifika inkomstflöden eller transaktioner i andra medlemsstater. Parlamentet betonar att detta också bidrar till att skapa en oacceptabel situation där vinster som genereras av multinationella företag i en medlemsstat ofta beskattas till mycket låga satser eller inte alls i EU.

15.  Europaparlamentet anser att finanspolitiken och konkurrenspolitiken bör betraktas som två sidor av samma mynt på den inre marknaden och uppmanar kommissionen att ompröva och förbättra tillgängliga instrument och resurser för konkurrenspolitik och statligt stöd.

16.  Europaparlamentet betonar att konvergensen mellan nationella skattesystem i EU har varit mycket begränsad trots en makalös fördjupning av EU-integrationsprocessen under de senaste 30 åren, särskilt i samband med den inre marknaden och Ekonomiska och monetära unionen. Parlamentet beklagar att samordningen av de nationella skattesystemen släpar efter i jämförelse med annat samordningsarbete på EU-nivå, särskilt inom ramen för den europeiska planeringsterminen, även om en betydande del av policymixen för att säkerställa finanspolitisk samordning gäller intäktssidan. Parlamentet anser att denna aspekt borde ha nämnts i de fem ordförandenas rapport från juni 2015 om färdigställandet av EU:s ekonomiska och monetära union.

17.  Europaparlamentet betonar att bristen på politisk vilja att nå konvergens mellan nationella finanspolitiska inriktningar gör att medlemsstaterna väljer en bilateral strategi, trots att en gemensam strategi skulle vara effektivare. Parlamentet erinrar om möjligheten att genom ett ökat samarbete verka för att uppnå finanspolitisk konvergens. Parlamentet välkomnar därför den önskan som en del medlemsstater uttryckt om att införa en skatt på finansiella transaktioner.

Aggressiva skatteplaneringsinstrument och deras effekter

18.  Europaparlamentet betonar att vissa multinationella företags skatteflykt kan leda till effektiva skattesatser på nästan noll för de vinster som genererats i europeiska jurisdiktioner, och framhäver att dessa multinationella företag drar nytta av olika offentliga varor och tjänster där de verkar, att de inte betalar sin rättmätiga del för detta och att de därmed bidrar till urholkning av den nationella skattebasen och större ojämlikhet. Parlamentet betonar också att möjligheten att förflytta vinster endast är tillgänglig för företag som genomför gränsöverskridande verksamhet som missgynnar konkurrenter som endast är aktiva i ett land.

19.  Europaparlamentet noterar med stor oro att bolagsskatteflykt får direkta följder på nationella budgetar och på fördelningen av skatteinsatserna mellan olika kategorier av skattebetalare liksom mellan ekonomiska faktorer (till förmån för de mest mobila faktorerna såsom kapital i form av utländska direktinvesteringar). Parlamentet beklagar att det utöver en snedvridning av konkurrensen och ojämlika spelregler även leder till en mycket oroande situation där en del av de skattebetalare som har högst betalningsförmåga, i en situation med intensiv budgetkonsolidering och strukturreformer, bidrar betydligt mindre än de som berörs mest av den ekonomiska och finansiella krisen och skuldkrisen, såsom vanliga medborgare och företag som inte använder sig av aggressiv skatteplanering, som ofta faller inom kategorin små och medelstora företag och som ofta inte kan konkurrera med multinationella företag på grund av denna komparativa skattemässiga nackdel. Parlamentet betonar att denna situation riskerar att göda demokratisk misstro och påverka den allmänna skattemoralen, särskilt i de länder som har anpassningsprogram. Parlamentet beklagar att visselblåsare som i allmänhetens intresse ger nationella myndigheter viktig information om försummelser, oegentligheter, bedrägerier eller illegal verksamhet eller illegala metoder kan bli föremål för åtal, samt personliga och ekonomiska konsekvenser. Parlamentet konstaterar med stor oro att till och med journalister som avslöjar illegal eller illegitim verksamhet ibland har drabbats av liknande konsekvenser.

20.  Europaparlamentet noterar att en IMF-undersökning(24) av 51 länder drar slutsatsen att vinstförflyttningar mellan skattejurisdiktioner leder till en genomsnittlig intäktsförlust på cirka 5 % av den nuvarande bolagsskattebasen, medan denna siffra är 13 % i länder utanför OECD. Parlamentet noterar även att enligt kommissionen visar ekonometriska uppgifter att de utländska direktinvesteringarnas känslighet har ökat över tiden. Parlamentet understryker att enligt en studie beräknas 1 biljon euro gå förlorade varje år i potentiella skatteintäkter genom den samlade effekten av skattebedrägeri, skatteflykt, inbegripet den svarta ekonomin, och skatteflykt inom EU(25), och att beräkningar pekar på en årlig förlust i de nationella budgetarna på cirka 50–70 miljarder euro till följd av skatteflykt, men att dessa intäktsförluster i hela EU i verkligheten kan uppgå till cirka 160–190 miljarder euro om särskilda skattearrangemang, ineffektiv skatteindrivning och annan liknande verksamhet tas med i beräkningen(26). FN:s kommission för handel och utveckling har beräknat att utvecklingsländerna förlorar omkring 100 miljarder US-dollar per år i intäkter genom de multinationella företagens skatteflykt. Parlamentet betonar att dessa siffror bör tas med en nypa salt och kan underskatta de faktiska förlusterna för nationella budgetar, med tanke på den begränsade transparensen och de olika redovisningstekniska och konceptuella ramarna runt om i världen, vilket påverkar tillgången på jämförbara och meningsfulla uppgifter och uppskattningarnas tillförlitlighet.

21.  Europaparlamentet noterar att skatteplaneringsstrategier kan grundas på det sätt koncerner struktureras, finansiella arrangemang för deras filialer eller internprissättning, utan koppling till realekonomisk verksamhet, vilket möjliggör konstgjord vinstförflyttning mellan jurisdiktioner i syfte att minska de totala skattekostnaderna för företagen. Parlamentet konstaterar med stor oro att ett växande antal brevlådeföretag används i EU, men att de bara är företag till namnet och uteslutande används för skatteundandragande. Parlamentet noterar det specifika exemplet McDonald’s, vars skattemetoder enligt en rapport av en koalition av fackförbund har kostat de europeiska länderna över en miljard euro i uteblivna skatteintäkter mellan 2009 och 2013(27).

22.  Europaparlamentet anser att nationella förmånsordningar och den låga nivån på samordning eller konvergens mellan medlemsstaternas skattesystem, trots de faktiska ekonomiska sammankopplingarna och samspelen inom den inre marknaden, utmynnar i ett antal missmatchningar som möjliggör aggressiv skatteplanering, dubbla avdrag och dubbel icke-beskattning, till exempel genom en form eller en kombination av olika former av följande praxis: oskälig internprissättning, avdrag som lokaliseras till högskattejurisdiktioner, medel som förs vidare och som kommer från lån genom bulvanföretag, risköverföring, hybridfinansprodukter, exploatering av missmatchningar, skattearbitrage, royaltyavtal, jakt efter förmånligaste villkor och placering av tillgångsförsäljning i lågskattejurisdiktioner.

23.  Europaparlamentet betonar att det särskilda utskottet under sina informationsuppdrag i fem medlemsstater och i Schweiz noterade att ett antal nationella skatteåtgärder, som ofta används i kombination av multinationella företag, hade potentialen att bli skadlig skattepraxis, särskilt följande, vilket bör ses om en icke-uttömmande förteckning:

   Oskälig användning av skattebeslut eller tvistlösningsuppgörelser för att gå bortom ett enkelt klargörande av den befintliga lagstiftningen och få förmånlig behandling i skattehänseende.
   Olika definitioner av fast driftställe och skattehemvist.
   Liten eller ingen hänsyn till ekonomiskt underlag, vilket gör det möjligt att skapa enheter med särskilda syften (t.ex. brevlådeföretag, skalbolag ...) med lägre skatter.
   Avdrag av nominella räntor (vilket gör det möjligt för företag att från sin beskattningsbara inkomst dra av fiktiva räntor som beräknas på grundval av det egna aktiekapitalet.
   Överdriven vinstbeslutpraxis (genom vilken ett företag kan erhålla en skriftlig bekräftelse från skatteförvaltningen att dess beskattningsbara inkomst inte inkluderar sådana vinster som inte skulle ha inbringats om företaget stått helt på egna ben).
   Oklara och icke samordnade bestämmelser för internprissättning.
   Ett antal förmånsordningar, särskilt när det gäller immateriella tillgångar (patent, kunskapsboxar eller immaterialrättsliga boxar).
   Återbäring av eller undantag från källskatt på räntor, utvecklingar och royalties genom bilaterala skatteavtal och/eller enligt nationell lagstiftning.
   Skillnader i rättsliga begrepp mellan medlemsstater (hybridföretag eller hybridlån, där ränteutgifterna förändras efter undantagna utdelningar).
   I Schweiz fall, särskilda skatteordningar på kantonsnivå för utländskt kontrollerade företag som inte beviljas nationellt kontrollerade företag (”öronmärkningsordningar”).
   En brist på effektiva allmänna eller specifika regler mot missbruk eller ett svagt verkställande eller en svag tolkning av sådana regler.
   Strukturer som kan dölja den verkliga ägaren av tillgångar och som inte omfattas av informationsutbytessystem, såsom stiftelser och så kallade frihamnar.

24.  Europaparlamentet noterar att enligt kommissionen(28), sker 72 % av vinstförflyttningarna i EU genom internprissättning och lokalisering av immateriella rättigheter.

25.  Europaparlamentet betonar att ett antal medlemsstater under senare år har utvecklat särskilda ordningar för skattenedsättningar för företag för att attrahera företags rörliga immateriella tillgångar, såsom inkomster från immateriella rättigheter. Parlamentet noterar variationen i nedsättningar och lindringar i skattesatser och i omfattningen av de ordningar som föreslås (innovationsboxar, immaterialrättsliga boxar, kunskapsboxar, patentboxar, osv.). Parlamentet betonar att i vissa medlemsstater behöver skattebetalarna inte producera de immateriella rättigheterna själva och/eller inom landet för att åtnjuta skattefördelarna utan enbart förvärva dem genom ett bolag som har sin hemvist inom jurisdiktionen. Parlamentet betonar därför att alla skattefördelar för forskning och utveckling måste vara kopplade till verkliga utgifter i den aktuella jurisdiktionen.

26.  Europaparlamentet betonar vidare att kostnaderna för forskning och utveckling redan kan ha kvittats mot skatt enligt de nationella skattesystemen även utan patentboxar och att patentboxar därmed bidrar till skatteflykt på ett sätt som strider mot systemet.

27.  Europaparlamentet anser att sådana ordningar är exempel på skadlig skattekonkurrens mellan stater, eftersom kopplingarna till och effekterna på realekonomin inte existerar i de flesta fall samtidigt som de leder till att skatteintäkterna minskar för andra länder, även andra medlemsstater. Parlamentet konstaterar att kommissionen i en översyn av incitament för forskning och utveckling(29) kommer fram till att det verkar mer sannolikt att patentboxar omlokaliserar företagets vinster än att de stimulerar innovation”.

28.  Europaparlamentet betonar att i en ekonomisk värld som kännetecknas av mer immateriella rättigheter påverkas internprissättningen ofta av bristen på jämförbara transaktioner och riktmärken, vilket gör den sunda tillämpningen av armlängdsprincipen, enligt vilken prissättning av transaktioner mellan företag som ingår i samma koncern bör värderas på samma sätt som mellan oberoende företag, till en utmaning.

29.  Europaparlamentet noterar att de existerande riktlinjerna för internprissättning ger multinationella företag ett betydande manöverutrymme att välja och genomföra utvärderingsmetoder. Parlamentet betonar att bristen på en effektiv gemensam standard för internprissättning och de olika särfallen, undantagen och alternativen utnyttjas av de multinationella företagen, stick i stäv med andan i dessa riktlinjer, för att finjustera sina beskattningsbara vinster per jurisdiktion och minska sina övergripande skatteförpliktelser genom bland annat oskäliga påslag, godtyckliga vinstmarginaler eller tvivelaktigt uteslutande av vissa utgifter från beräkningen. Parlamentet betonar att det bästa sättet att hantera frågan om internprissättning på EU-nivå är genom en konsoliderad gemensam bolagsskattebas, vilket undanröjer behovet av dessa priser.

30.  Europaparlamentet betonar att uppgifter om internprissättning som multinationella företag eller deras representanter lämnar inte kan övervakas ordentligt av skatteförvaltningarna, vilka ofta inte har tillräckligt med resurser och personal för att på ett kritiskt och noggrant sätt undersöka dessa analyser och deras resultat eller effekter.

31.  Europaparlamentet beklagar, i ett ekonomiskt sammanhang där 60 % av världshandeln är koncernintern(30), att riktlinjerna för tillämpningen av detta rent ekonomiska koncept är fragmenterade på nationell nivå och att de därför präglas av inkonsekvenser mellan medlemsstaterna och leder till rättstvister.

32.  Europaparlamentet betonar dessutom att trots det betydande antalet rättstvister i EU som härrör från skiljaktiga tolkningar av samma internprissättningsprinciper finns det ingen tvistlösningsmekanism på europeisk nivå. Parlamentet noterar att fall som tas till EU:s skiljemannakonvention för internprissättning kan ta upp till åtta år att avgöra, vilket bidrar till den rättsliga osäkerheten för företag och skatteförvaltningar.

33.  Europaparlamentet betonar den avgörande roll som stora revisionsfirmor, däribland “Big Four”, spelar för att utforma och marknadsföra skattebeslut och skatteflyktsupplägg som exploaterar missmatchningar mellan nationella lagstiftningar. Dessa företag – som förefaller få en betydande del av sina intäkter från skattetjänster, dominera de flesta medlemsstaters revisionsmarknader och spela en huvudroll på den globala skatterådgivningsmarknaden – utgör ett snävt oligopol. Parlamentet anser att en sådan situation inte kan fortsätta utan att det skadar den inre marknadens funktionssätt på de fyra stora revisionsfirmornas verksamhetsområden. Parlamentet uppmärksammar den intressekonflikt som uppstår genom att å ena sidan skatterådgivning och konsulttjänster för skatteförvaltningar och å andra sidan multinationella företags skatteplaneringstjänster, som exploaterar svagheterna i nationella skattelagar, förekommer sida vid sida inom samma företag. God praxis måste främjas på detta område och de befintliga uppförandekoderna bör förbättras. Parlamentet ifrågasätter emellertid hur effektiva företagens uppförandekoder och policyer för socialt ansvar är när det gäller att ta itu med denna fråga. Parlamentet betonar att skattebeslut, i EU och i resten av världen, har blivit en vanlig affärspraxis, inte bara för att få rättssäkerhet och förmånliga skatteuppgörelser utan också i fall där lagbestämmelser inte lämnar något utrymme för tolkning. Parlamentet oroas av beräkningar från skatterådgivningsbranschen att en 50-procentig chans att vara lagligt räcker för att ett skatteplaneringsupplägg ska rekommenderas klienterna(31).

34.  Europaparlamentet uppmanar skattemyndigheterna att förbättra och diversifiera sina kunskapskällor och väsentligt förbättra processen för konsekvensanalyser för att minska risken för oväntade konsekvenser av nya skatteåtgärder. Parlamentet påminner medlemsstaterna om att inte bara skillnader mellan olika skattesystem utan också alltför komplicerade nationella skattesystem och låg stabilitet, med alltför frekventa förändringar, också i hög grad bidrar stort till att skapa skattegap, göra skattesystemen orättvisa och ge skattepolitiken låg trovärdighet. Parlamentet understryker i detta avseende det hinder som skattemässig fragmentering utgör för upprättandet av en europeisk kapitalmarknadsunion.

Lägesbeskrivning och bedömning av EU-åtgärder och internationella och nationella åtgärder

35.  Europaparlamentet konstaterar att efter den ekonomiska krisen och dessutom till följd av LuxLeaks-skandalen har insatser mot aggressiv skatteplanering från multinationella företags sida stått högt på den politiska agendan för medlemsstaterna, EU, OECD och G20 men beklagar att inga betydande framsteg gjorts hittills i praktiken, med undantag för OECD:s G20-sponsrade BEPS-projekt som precis har slutförts och ännu inte genomförts av länderna.

36.  Europaparlamentet noterar mot denna bakgrund att många medlemsstater har infört eller avser att anta åtgärder för att ta itu med skatteflykt, särskilt i samband med begränsningen av avdragsrätten för räntor, regler mot missbruk, en bättre definition av begreppet fast driftställe (inbegripet utvecklandet av test för det ekonomiska underlaget för att mer effektivt bestämma ett bolags beskattningsbara närvaro), möjligt uteslutande av företag som inte uppför sig korrekt från offentliga upphandlingar eller offentliggörande av skatteplaneringsupplägg som kan vara till nytta för att återvinna skattesystemets trovärdighet och minska tidsgapet mellan inrättandet av särskilda upplägg och antagandet av korrigerande åtgärder, inbegripet på lagstiftningsnivå.

37.  Europaparlamentet är ändå oroat över att de ensidiga åtgärder som medlemsstaterna vidtar mot skattebasurholkning i frånvaro av en samarbetsstrategi kan bidra till att öka komplexiteten, generera nya missmatchningar och till följd av detta skapa flera möjligheter till skatteflykt inom den inre marknaden. Parlamentet betonar att effekten kan bli densamma om medlemsstaterna genomför internationella eller europeiska riktlinjer på olikartat sätt.

38.  Europaparlamentet välkomnar de olika initiativ och lagstiftningsförslag som kommissionen kommit med under de senaste 20 åren, inte minst det senaste, som syftar till att gå mot en starkare samordning av medlemsstaternas bolagsskattesystem, i syfte att stärka den inre marknaden, ta itu med frågor om dubbelbeskattning eller dubbel icke-beskattning och bevara medlemsstaternas rätt till en effektiv beskattning. Parlamentet beklagar dock att rådet hittills har antagit endast ett litet antal av dessa, på grund av enhällighetskravet och att vissa medlemsstater framhärdar i att anse att de för egen räkning har mer att vinna på kryphål i de icke samordnade skattesystemen än gemensamt i ett samordnat system.

39.  Europaparlamentet välkomnar att en ny finanspolitik har lagts fram och uppmanar kommissionen att sträva efter att säkerställa ett rättvist skattesystem som bygger på principen om beskattning i den medlemsstat där vinster genereras, så att man undviker snedvridning av den inre marknaden och illojal konkurrens.

40.  Europaparlamentet betonar att uppförandekodsgruppen (företagsbeskattning), som inrättades 1998 av medlemsstaterna, har gjort det möjligt att under den senare delen av 1990-talet och i början av 2000-talet undanröja det som utgjorde den mest skadliga enskilda skattepraxisen vid den tiden genom en dubbelspårig “mjukmetod” med icke obligatoriska regler som består i att dra tillbaka existerade skatteåtgärder som utgjorde skadlig skattekonkurrens och att avstå från att införa några sådana nya åtgärder i framtiden (“frysning”).

41.  Europaparlamentet beklagar att arbetet i uppförandekodsgruppen förefaller att ha tappat fart. Vissa av de mer än 100 åtgärder som dragits tillbaka till följd av dess insatser har i medlemsstaterna ersatts av skatteåtgärder med liknande skadliga effekter. Skattemyndigheterna har reagerat på uppförandekodgruppens rekommendationer genom att skapa nya strukturer med samma skadliga effekter som de som dragits tillbaka. Parlamentet beklagar att tidigare försök att stärka dess styrning och mandat, och att anpassa och bredda dess arbetsmetoder och kriterier som fastställs i koden i syfte att bekämpa nya former av skadlig skattepraxis inom den nuvarande ekonomiska miljön, inte har varit framgångsrika. Parlamentet stöder kommissionens senaste förslag i denna fråga, som beskrivs i dess handlingsplan av den 17 juni 2015 om en rättvis och effektiv företagsbeskattning i EU.

42.  Europaparlamentet beklagar att skattekonkurrensen, trots ambitiösa mål som har tillkännagetts sedan 1997, finns kvar mellan medlemsstaterna, och att den uppstår mindre till följd av olika skattesatser än på grund av heterogena nationella regler för fastställandet av vad som utgör beskattningsbar vinst, vilket i flera årtionden alltid har illustrerats av skillnaderna mellan de nominella och de faktiska skattesatser som medlemsstaterna tillämpar.

43.  Europaparlamentet beklagar också att uppförandekodsgruppens ursprungliga status och styrarrangemang lämnade för mycket utrymme för politiska förhandlingar och kompromisser för att uppnå en “bred konsensus” (dvs. i praktiken i princip enhällighet, med möjlighet att uttrycka avvikande meningar i fotnoter) om bedömningen av skadlig praxis, vilket därmed påverkar dess arbetes tillförlitlighet och fullständighet och ibland leder till att rapporter avsiktligt inte offentliggörs eller följs upp, exempelvis rapporten 1999 av Simmons & Simmons om administrativa metoder. Parlamentet anser att det är beklagligt att tillbakadragandet av existerande åtgärder drabbades av politiska förseningar och i vissa fall gjorde det möjligt att inkludera nya mottagare efter tidsfristen, vilket också beror på gruppens mycket svaga ansvarighets- och övervakningsmekanismer.

44.  Europaparlamentet betonar, på ett mer grundläggande plan, att uppförandekodens fall-till-fall-metod, vilket har lett till att medlemsstaterna nu konkurrererar mer med allmänna åtgärder, inte tar itu med de systemrelaterade svagheterna i en fragmenterad skatteram i EU, vilket kräver en mer grundläggande översyn.

45.  Europaparlamentet noterar också de insatser som gjorts genom skapandet av plattformen för god förvaltning i skattefrågor där olika intressenter samlas vid samma bord i syfte att skapa enighet i frågan om skatteflykt, särskilt i en internationell kontext, och av det gemensamma forumet för internprissättning, som utfärdar ett antal riktlinjer om de tekniska frågorna kring internprissättning. Parlamentet betonar att dessa organ hittills har bidragit till att göra vissa begränsade ändringar av bolagsskatteramen. De riktlinjer som har utfärdats av det gemensamma forumet för internprissättning har tyvärr hittills inte hanterat frågan om skatteflykt på ett tillfredsställande sätt. Parlamentet beklagar att sammansättningen i det gemensamma forumet för internprissättning, trots en uppdatering av dess medlemskap nyligen, fortfarande är obalanserad. Parlamentet motsätter sig dessutom att skatteexperter bidrar till arbetet med riktlinjer om internprissättning samtidigt som de kan ge sina klienter råd om aggressiva skatteplaneringsstrategier baserat på internprissättning, och därmed kan vara föremål för en intressekonflikt.

46.  Europaparlamentet betonar att EU-lagstiftningen (direktivet om moderbolag och dotterbolag, direktivet om räntor och royalties, fusionsdirektivet och direktivet om administrativt samarbete), som täcker vissa begränsade aspekter med koppling till bolagsbeskattning, har kunnat ta itu med särskilda frågor som medlemsstaterna och företag som verkar i flera länder står inför. Parlamentet betonar att dessa åtgärder, som ursprungligen utformades för att eliminera dubbelbeskattning, har vissa oavsiktliga och kontraproduktiva effekter på skatteflykt och ibland leder till dubbel icke-beskattning. Parlamentet välkomnar att rådet nyligen antagit vissa ändringar till moder- och dotterbolagsdirektivet som syftar till att införa en allmän antimissbruksklausul och ta itu med hybridlånsmissmatchningar och som kommer att träda i kraft i slutet av 2015, och förväntar sig att detta ska bidra till att avlägsna vissa möjligheter till skatteflykt i EU.

47.  Europaparlamentet erinrar om bestämmelserna i rådets direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete som syftar till att genomföra utbytet av all relevant finansiell information. Parlamentet anser att automatiska, omedelbara och omfattande former för utbyte och en effektiv behandling av skatteinformation skulle ha en starkt avskräckande effekt på skatteundandragande och införandet av skadlig skattepraxis och skulle göra det möjligt för medlemsstaterna och kommissionen att ha tillgång till den information som behövs för att reagera mot sådan praxis.

48.  Europaparlamentet beklagar att de nuvarande lagstiftnings- och övervakningsramarna för informationsutbyte om skatteåtgärder inte är effektiva, med tanke på att erfarenheterna har visat att existerande krav för spontan eller på begäran-baserat utbyte av information inte efterlevs. Parlamentet beklagar att praktiskt taget ingen medlemsstat utbyter någon information som kan påverka partnerländer i EU. Samordning saknas mellan kommissionen och de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna.

49.  Europaparlamentet beklagar att skatteinformation nästan aldrig utbyts spontant mellan medlemsstaterna. Parlamentet välkomnar ett automatiskt utbyte av information som inte längre är baserat på ömsesidighet. Parlamentet uppmärksammar de strukturella utformandeproblemen i ett system som är baserat på en diskretionär princip för vad som ska meddelas eller inte och i kombination med svaga övervakningssystem, vilket gör att överträdelser av kraven på informationsutbyte är mycket svåra att identifiera.

50.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att främja det automatiska utbytet av skatteinformation såsom den framtida europeiska och internationella standarden för transparens. Kommissionen uppmanas att som ett första steg att fullgöra sin plikt som fördragets väktare och vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att existerande EU-lag och principen om lojalt samarbete mellan medlemsstaterna som fastslagits i fördraget faktiskt uppfylls. Parlamentet välkomnar expertgruppens förslag om automatiskt utbyte av finansiell kontoinformation för att se över möjligheterna att stödja utvecklingsländer med ett automatiskt informationsutbyte genom att bevilja avtal om icke ömsesidigt utbyte.

51.  Europaparlamentet noterar att statsstödsregler och sanktioner är användbara som ett sätt att ta itu med den mest oskäliga och snedvridande skattepraxisen och att de kan ha en betydande avskräckande verkan.

52.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens skattetransparenspaket om automatiskt informationsutbyte mellan medlemsstaterna om deras skattebeslut i mars 2015 och handlingsplanen för en rättvis och effektiv företagsbeskattning i EU i juni 2015. Dessa texter kan dock endast ses som inledande steg i rätt riktning, och det finns ett akut behov av en konsekvent ram för lagstiftningsåtgärder och administrativt samarbete, däribland till förmån för små och medelstora företag och sådana multinationella företag som bidrar till att skapa genuin ekonomisk tillväxt och betalar sin rättmätiga del av skatter inom den inre marknaden.

53.  Europaparlamentet välkomnar överenskommelsen nyligen om OECD:s BEPS-handlingsplan som, till följd av flera upprepade uppmaningar till handling vid G7- och G20-möten, innebär ett försök att behandla enskilda frågor som påverkar hur det internationella bolagsskattesystemet fungerar, genom att främja globala och systematiska åtgärder för att ta itu med dem. Parlamentet beklagar att utvecklingsländerna har inkluderats så sent och ojämlikt i OECD:s BEPS-process, eftersom de borde ha deltagit på rättvisa villkor. Parlamentet beklagar också att resultaten av BEPS-handlingsplanen inte går längre på områden som skadliga skattesystem, den digitala ekonomin och transparens.

54.  Europaparlamentet noterar att efter en systematisk analys av problempunkterna i det internationella skattesystemet formulerades BEPS-handlingsplanen i 15 handlingspunkter, av vilka sju godkändes av G20 i november 2014, och övriga överlämnades i oktober 2015. Parlamentet betonar att dessa åtgärder, mot bakgrund av en affärsmiljö i stadig utveckling, syftar till att ta itu med transparensfrågor, t.ex. genom att utfärda riktlinjer på landsbasis, bristen på substans i vissa skatteflyktsarrangemang och skapa mer konsekvens i internationella regler.

55.  Europaparlamentet varnar dock för kompromisser som inte når upp till de ursprungliga ambitionerna eller som leder till skiljaktiga tolkningar på nationell nivå. Parlamentet betonar dessutom att det hittills knappast förekommit någon effektiv övervakning av genomförandet av OECD:s riktlinjer i de länder som stöder dem, och att även de bäst utformade lösningarna inte kan vara effektiva om de inte övervakas och genomförs på ett lämpligt sätt.

56.  Europaparlamentet betonar att EU:s och OECD:s insatser på detta område kompletterar varandra. Parlamentet anser att EU med tanke på hur integrerat det är måste gå längre än BEPS-förslagen när det gäller samordning och konvergens som syftar till att undvika alla former av skadlig skattekonkurrens på den inre marknaden. Parlamentet är övertygat om att EU, samtidigt om man säkerställer att dess konkurrenskraft inte påverkas negativt, skulle kunna införa effektivare verktyg för att säkerställa sund skattekonkurrens och garantera medlemsstaternas rätt att tillämpa en effektiv beskattning av vinster som genereras på deras territorium.

Kommissionens statsstödsundersökning: översikt och resultat

57.  Europaparlamentet betonar att på den inre marknaden missgynnas nya aktörer och företag, däribland små och medelstora företag, som inte använder aggressiva skattemetoder jämfört med multinationella företag som kan förflytta vinster eller genomföra andra former av aggressiv skatteplanering genom olika beslut och instrument som enbart de kommer i åtnjutande av tack vare sin storlek och förmåga att arrangera verksamhet internationellt. Parlamentet noterar oroat att de lägre skatteförpliktelser som blir resultatet av detta gör, allt annat lika, att multinationella företag får en högre vinst efter skatt och de skapar därmed ojämlika spelregler med de konkurrenter på den inre marknaden som inte kan tillgripa aggressiv skatteplanering och faktiskt behåller kopplingen mellan den plats där de skapar vinsten och där den beskattas. Denna snedvridning av spelreglerna till förmån för multinationella företag strider mot den grundläggande principen om den inre marknaden.

58.  Europaparlamentet betonar att OECD(32) visar på att vissa multinationella företag använder sig av strategier som gör det möjligt att betala så lite som 5 % i bolagsskatt medan mindre företag betalar upp till 30 % och är djupt oroat över att vissa studier(33) visar på att bolagsskatten i genomsnitt är upp till 30 % lägre än för inhemska företag som enbart verkar i ett land. Det är oacceptabelt att vissa multinationella företag till följd av dessa strategier kan betala en mycket låg effektiv bolagsskatt medan vissa små och medelstora företag måste betala hela sin skatt.

59.  Europaparlamentet betonar att denna snedvridning av de ekonomiska aktörernas beslut, fattade på grundval av förväntad avkastning efter skatt, leder till en suboptimal allokering av resurser inom EU och tenderar att sänka konkurrensnivån, vilket därmed påverkar tillväxt och sysselsättning.

60.  Europaparlamentet betonar att viss skadlig skattepraxis skulle kunna falla inom räckvidden för skatterelaterade statsstödsregler, särskilt om de på samma sätt kan ge “selektiva” fördelar och medföra snedvridningar av konkurrensen på den inre marknaden. Parlamentet noterar att statsstödsprocesser och processer inom uppförandekodsgruppen tidigare har stött varandra ömsesidigt, särskilt under 1999 och under den första halvan av 00-talet. Parlamentet betonar att tillämpningen av EU:s konkurrensregler har tillfört rättsligt tryck som ett komplement till den icke-bindande beslutsprocessen i gruppen, vilket delvis kompenserar för avsaknaden av andra effektiva verktyg för att lösa frågan om skatteflykt på EU-nivå.

61.  Europaparlamentet ger sitt erkännande till den viktiga utveckling som skett under de senaste 20 åren när det gäller kommissionens analytiska ramar för skatterelaterat statsstöd, vilket har gjort det möjligt att skapa mer klarhet i definitionen och analysen av statsstöd genom skatteåtgärder, liksom av mer systematiska insatser mot sådana åtgärder. Parlamentet noterar i synnerhet kommissionens riktlinjer från 1998 om tillämpningen av statsstödsregler på åtgärder som avser direkt bolagsbeskattning, rapporten 2004 om detta och olika viktiga rättsfall under 2000-talet. Parlamentet välkomnar att det 2014, inom processen för moderniseringen av statsstöd som kommissionen främjar, lanserades ett offentligt samråd om de förslag till riktlinjer som syftar till att klarlägga begreppet statsstöd i enligt med artikel 107 i EUF-fördraget, där skatterelaterat skattestöd, och i synnerhet skattebeslut, ingick.

62.  Europaparlamentet noterar att en allt mer fast rättspraxis från EU-domstolen har framkommit de senaste årtiondena om tillämpningen av statsstödslagstiftningen på medlemsstaternas skatteåtgärder, senast i de förenade målen om Gibraltar 2011(34).

63.  Europaparlamentet noterar att EU-domstolen betonade principen om “substans före form” och därmed att den ekonomiska konsekvensen av en åtgärd är referenskriteriet för dess utvärdering.

64.  Europaparlamentet noterar därför att EU-domstolen från förbudet mot statsstöd har härrört långtgående krav för medlemsstaternas lagstiftningsansvar i skattefrågor.

65.  Europaparlamentet noterar att konceptet “arten och systematiken i det nationella systemet” utgör en central referens för att bedöma huruvida direkta eller indirekta skatteåtgärder är selektiva eller inte, och därmed kompatibla eller inte med den inre marknaden, och att alla statsstödsregler bör bedömas i förhållande till den ursprungliga jämvikten. Eftersom EU:s riktmärke för att bedöma potentiella snedvridningar är det nationella referenssystemet(35) kan inte alla snedvridningar av konkurrens och skadlig skattepraxis på den inre marknaden täckas av nuvarande konkurrensregler. Parlamentet noterar därför att en full tillämpning av dessa regler inte ensamt skulle göra det möjligt att lösa frågan om företags skatteflykt i EU.

66.  Europaparlamentet noterar att enligt de uppgifter som kommissionen bidragit med till det särskilda utskottet(36) har endast 65 skatterelaterade frågor undersökts av kommissionen sedan 1991, varav 7 var skattebeslut och endast 10 hade sitt ursprung i formella underrättelser från medlemsstaterna.

67.  Europaparlamentet betonar att kommissionen endast har behandlat ett litet antal fall när de gäller skatterelaterat skattestöd under andra halvan av 00-talet och att den senaste tidens statsstödsförfaranden bland annat är följande:

   I juni 2013 inleddes en undersökning om skattebeslutspraxis i sju medlemsstater, vilken utsträcktes till alla medlemsstater i december 2014.
   I oktober 2013 inleddes en utredning av huruvida Gibraltars bolagsskatteordning gynnar vissa företag, och i oktober 2014 utvidgades utredningen till att även omfatta skattebeslut i det aktuella territoriet.
   Parallellt inleddes en separat undersökning om skatteordningar för immateriella rättigheter (“patentboxar”).
   I juni 2014 inleddes formella undersökningar i tre fall: Apple i Irland, Fiat Finance and Trade i Luxemburg och Starbucks i Nederländerna, avslutade i oktober 2015, vilket i oktober 2014 följdes av Amazon i Luxemburg.
   I februari 2015 inleddes en formell undersökning av ett skatteupplägg i Belgien (beslutssystem för övervinster).

68.  Europaparlamentet betonar att de pågående och avslutade undersökningarna av kommissionen och de fall som avslöjats av LuxLeaks visar på att vissa medlemsstater inte uppfyllt sina rättsliga förpliktelser(37) att meddela alla potentiella statsstödsärenden till kommissionen.

69.  Europaparlamentet betonar att dessa undersökningar endast belyser ett mycket begränsat urval av typisk skattepraxis som påverkar den beskattningsbara vinsten som tilldelas vissa multinationella företags dotterbolag genom internprissättning. Parlamentet är oroat över att kommissionens behöriga tjänsters nuvarande resurser kan begränsa dess möjligheter att hantera ett väsentligt högre antal fall och utföra systematiska kontroller för att ta reda på om fler metoder, utöver dem som är baserade på internprissättning, på området bolagsbeskattning kan strida mot statsstödslagstiftningen.

70.  Europaparlamentet ger sitt helhjärtade stöd till kommissionen i dess tillvägagångssätt, som består i att ta den tid som krävs för att behandla pågående fall grundligt och med all vederbörlig aktsamhet. Parlamentet anser att resultaten av undersökningarna kommer att bidra till att etablera exaktare och effektivare riktlinjer för skatterelaterat statsstöd och internprissättning och för att förmå medlemsstaterna att anpassa sin praxis därefter. Parlamentet uppmanar emellertid kommissionen att slutföra dessa pågående utredningar av skatterelaterat statsstöd så snart som det är praktiskt möjligt utan att det påverkar dess kvalitet och trovärdighet, och inväntar resultaten av detta med stort intresse. Kommissionen uppmanas att regelbundet rapportera om dessa utredningar till Europaparlamentet. Kommissionen uppmanas att begära återvinning av varje euro som saknas om de pågående utredningarna bekräftar att olagligt statsstöd förekommer.

71.  Europaparlamentet påminner om att pågående undersökningar, vid överträdelser av EU-regler, skulle kunna leda till att den medlemsstat som godkände skatteåtgärden i fråga återkräver det belopp som motsvarar det olagliga statsstödet som det mottagandet företagen beviljats. Parlamentet betonar att detta, trots att det kan få en betydande negativ effekt på den berörda medlemsstatens anseende, i praktiken utgör en belöning för bristande efterlevnad, vilket sannolikt inte avskräcker medlemsstaterna från att i tveksamma fall utöva olagliga statsstödsmetoder och bevilja oskäliga skatteförmåner, utan befriar dem i stället från deras ansvar att uppfylla EU:s regler om statsstöd, och det mildrar inte den ekonomiska förlusten i de berörda medlemsstaternas budgetar. Parlamentet anser mer allmänt att reglerna om statsstöd bör innehålla sanktioner som har en avskräckande effekt på olagligt statsstöd.

72.  Europaparlamentet pekar också på möjligheten, i fall av oskälig internprissättning mellan dotterbolag i olika länder, att inte enbart den medlemsstat som är källan till den förmånliga skattebehandlingen får sina skatteintäkter justerade (återkrav av stödet) utan att samma sak sker i andra länder där transaktionen ägde rum (justering i efterhand av internprissättning och därmed av beskattningsbar inkomst). Parlamentet betonar att detta i vissa fall skulle kunna leda till dubbelbeskattning.

73.  Europaparlamentet påminner om att skattebeslut bör syfta till att skapa rättssäkerhet och skapa legitima förväntningar för mottagarna. I den situation där nationella beslut kan ifrågasättas genom statsstödsregler på EU-nivå finns det en risk för stora mängder underrättelser från medlemsstaterna med begäran om klartecken i förväg från kommissionen i syfte att undvika rättsosäkerhet för skatteförvaltningar och företag. Parlamentet betonar att ökad kapacitet inom kommissionen och bättre processer för att överföra information är lämpliga sätt att hantera ett ökat flöde av meddelanden samt den ökade transparens som krävs från medlemsstaterna i skattefrågor.

Tredjeländer

74.  Europaparlamentet är bekymrat över att de negativa spridningseffekterna av skadlig skattepraxis från vissa multinationella företags sida förefaller vara mycket mer betydande för utvecklingsländer än för utvecklade länder(38), eftersom de första får en större andel av sina inkomster från bolagsskatt och har svagare system för offentliga finanser, regleringsförutsättningar och administrativ kapacitet att säkerställa skatteefterlevnad och hantera denna skadliga skattepraxis. Parlamentet noterar att IMF(39) anser att utvecklingsländer i relativa termer förlorar tre gånger så mycket intäkter som utvecklade länder genom aggressiv skatteplanering. Parlamentet betonar att artikel 208 i Lissabonfördraget ålägger medlemsstaterna att inrätta sin politik så att den stöder utvecklingsländernas utveckling. Parlamentet påpekar att omfattande spridningsanalyser i efterhand av medlemsstaternas skattesystem, och offentliggörande av resultaten, skulle vara till hjälp för politikerna att säkerställa att systemen inte urholkar andra medlemsstaters eller tredjeländers skattebaser.

75.  Europaparlamentet betonar samtidigt att de få “vinnarna” i den globala skattekonkurrensen, dvs. de länder som har en mycket attraktiv bolagsskattepolitik inom och utom EU, uppvisar vissa oproportionerliga ekonomiska fundamenta jämfört med deras storlek och faktiska ekonomiska aktivitet, särskilt när man tittar på faktorer som antalet företag med hemvist i landet per invånare, storleken på utländska vinster som registrerats, utländska direktinvesteringar eller utgående finansiella flöden jämfört med BNP, etc. Detta visar att deras skattebaser och inkommande finansiella flöden är av konstgjord art och att nuvarande skattesystem tillåter en frikoppling mellan där värdet genereras och där beskattningen sker.

76.  Europaparlamentet betonar att skattekonkurrens långt ifrån är begränsad till medlemsstaterna, inbegripet deras beroende eller associerade territorier, och att den största delen av den praxis som behandlas här har en internationell dimension, genom förflyttning av vinster från jurisdiktioner med låg eller ingen beskattning eller med sekretess, där ofta ingen väsentlig ekonomisk verksamhet äger rum. Parlamentet beklagar den brist på samordnat tillvägagångssätt från medlemsstaternas sida gentemot alla dessa jurisdiktioner, inte bara när det gäller gemensamma insatser eller reaktioner mot deras skadliga praxis, utan också, trots kommissionens insatser, hur de identifieras och vilka kriterier som gäller. Parlamentet stöder därför helhjärtat kommissionens förslag från 2012 som innehåller väsentliga kriterier för att säkerställa rättvis konkurrens utöver transparens och informationsutbyte, liksom offentliggörandet nyligen, i kommissionens skattepaket av den 17 juni 2015, av en förteckning över icke samarbetsvilliga skattejurisdiktioner, som etablerats enligt en gemensam nämnare-metod på grundval av förteckningar som upprättats på nationell nivå. Parlamentet betonar att det är en förutsättning för lämpliga åtgärder mot sådana jurisdiktioner att en sådan förteckning upprättas. Parlamentet anser att förteckningen bör vara den första omgången i en process som leder fram till en rigorös och objektiv definition av “skatteparadis” som sedan kan användas som underlag för kommande förteckningar och som fastställs på grundval av tydliga kriterier som ska vara kända på förhand. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att bedöma om jurisdiktionerna inom EU uppfyller dessa kriterier.

77.  Europaparlamentet betonar att OECD:s arbete på detta område har uppnått vissa betydande resultat när det gäller transparens och informationsutbyte. Parlamentet välkomnar i synnerhet att nästan 100 länder i juni 2015 hade undertecknat OECD:s multilaterala konvention om ömsesidig handräckning i skatteärenden (den gemensamma konventionen) som skapar förutsättningar för administrativt samarbete mellan stater vid fastställande och uppbörd av skatter, särskilt i syfte att bekämpa skatteflykt och skatteundandragande.

78.  Europaparlamentet betonar dock att OECD:s arbete med sin tidigare förteckning över icke samarbetsvilliga skatteparadis grundades på en politisk process som ledde till godtyckliga kompromisser redan när kriterierna för förteckningen fastställdes, till exempel kravet att ingå skatteavtal med 12 andra länder, vilket ledde till att ingen jurisdiktion blev förtecknad som icke samarbetsvilligt skatteparadis. Parlamentet betonar att det nuvarande tillvägagångssättet fortfarande grundas på kriterier som hänvisar till skattetransparens och informationsutbyte och inte är tillräckligt omfattande för att åtgärda skadligheten hos viss skattepraxis. Parlamentet noterar att detta begränsar relevansen av OECD:s metod, hur många fördelar den än har, för att identifiera de skattejurisdiktioner som är pelarna i skatteflyktspraxis och skadlig skattekonkurrens runt om i världen. Parlamentet betonar i synnerhet att detta tillvägagångssätt inte hänvisar till några kvalitativa indikatorer för en objektiv bedömning av efterlevnaden av god styrpraxis eller behandlar kvantitativa uppgifter såsom bokföringsmässig vinst, ingående eller utgående finansiella flöden och deras grad av koppling till den ekonomiska realiteten i en viss jurisdiktion.

79.  Europaparlamentet betonar dessutom att dessa förteckningar kan användas på nationell nivå för att genomföra nationella skydds- och antiskatteflyktsregler gentemot tredjeländer (till exempel begränsning av vinster, tillämpning av ett huvudsyftestest, regler för utländska företag som kontrolleras, etc.) och att begränsningarna för sådana förteckningar därför också begränsar räckvidden och effektiviteten i nationella åtgärder som syftar till att bekämpa skadlig skattepraxis.

80.  Europaparlamentet är övertygat om att säkerställandet av rättvis konkurrens på den inre marknaden och skyddet av medlemsstaternas skattebaser i hög grad beror på förmågan att åtgärda den svagaste länken i samspelet med jurisdiktioner med låg eller ingen beskattning och med sekretess, med tanke på att skattesatser är medlemsstaternas behörighet, eftersom förekomsten av en “skatteport” (t.ex. ingen källskatt) till tredjeländer, oavsett deras skattepraxis, i betydande grad ökar möjligheterna till skatteflykt inom EU.

81.  Europaparlamentet betonar att ett samordnat tillvägagångssätt från medlemsstaternas sida gentemot både utvecklingsländer och utvecklade länder skulle kunna visa sig vara effektivare för att hantera skadlig skattepraxis och främja större ömsesidighet i skattefrågor.

82.  Europaparlamentet betonar att, som svar på påtryckningarna från både EU och G20 i frågan om skattetransparens och i samband med den finansiella och ekonomiska krisen och skuldkrisen, vissa tredjeländer till slut har undertecknat avtal om utbyte av skatteinformation med EU, vilket bör förbättra samarbetet med dessa länder. Parlamentet påpekar att, när det gäller Schweiz, ett avtal undertecknades i maj 2015 efter en lång övergångsperiod under vilken denna viktiga handelspartner till EU åtnjöt privilegierad tillgång till den inre marknaden men samtidigt inte samarbetade på andra områden, i synnerhet beskattning.

83.  Europaparlamentet noterar att framstegen, trots pågående förhandlingar, fortfarande går långsamt när det gäller att underteckna liknande samarbetsavtal med San Marino, Monaco, Liechtenstein och Andorra. Parlamentet beklagar att kommissionen inte har ett liknande europeiskt mandat att förhandla fram avtal om automatiskt informationsutbyte med utomeuropeiska territorier som för närvarande omfattas av EU:s direktiv om skatt på sparande.

84.  Europaparlamentet noterar med oro att många utvecklingsländer är särskilt utsatta för multinationella företags skatteflyktsaktiviteter, och att huvudorsaken till de förlorade intäkterna för utvecklingsländernas nationella budgetar ligger i multinationella företags internprissättningspraxis(40). Parlamentet betonar dessutom att dessa länder har ett mycket svagt förhandlingsläge gentemot vissa multinationella företag eller utländska direktinvesterare som jagar runt efter skattesubventioner och undantag. Parlamentet beklagar att de årliga förlusterna av skatteintäkter som nationella budgetar åsamkas har beräknats uppgå till mellan omkring 91(41) och 125 miljarder euro(42);

85.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att de enligt Lissabonfördraget är bundna av principen om en konsekvent utvecklingspolitik och att de måste säkerställa att deras skattepolitik inte undergräver EU:s utvecklingsmål. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att enligt IMF:s förslag genomföra spridningsanalyser av sin skattepolitik och dess följder för utvecklingsländerna.

Slutsatser och rekommendationer

86.  Europaparlamentet drar vid en tillbakablick på det uppdrag som dess särskilda utskott fick, och trots de olika begränsningar och hinder som utskottet mötte vid utförandet av informationsuppdragen, även från andra EU-institutioner, vissa medlemsstater och multinationella företag, följande slutsatser:

   Utan att föregripa kommissionens pågående undersökningar om statligt stöd tyder den insamlade informationen på att medlemsstaterna i många fall inte har följt artikel 107.1 i EUF-fördraget, eftersom de har infört skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt som genom att gynna vissa projekt har snedvridit konkurrensen på den inre marknaden.
   Vissa medlemsstater har inte fullt ut tillämpat artikel 108 i EUF-fördraget eftersom de har underlåtit att formellt underrätta kommissionen om alla sina planer på skatterelaterade stödåtgärder och därmed också har överträtt tillhörande bestämmelser i rådets förordning (EG) nr 659/1999. Parlamentet betonar att kommissionen som en följd av detta inte har kunnat hålla alla former av stöd under ständig tillsyn så som artikel 108 i EUF-fördraget stadgar, eftersom kommissionen inte har haft tillgång till all relevant information, åtminstone inte för tiden före 2010 som är den period som inte omfattas av dess pågående undersökningar.
   Medlemsstaterna har inte uppfyllt kraven i rådets direktiv 77/799/EEG och 2011/16/EU eftersom de inte har utbytt skatteinformation spontant och fortfarande inte gör det, även i fall där det trots det handlingsutrymme som dessa direktiv medger har funnits uppenbara skäl att anta att andra medlemsstater kan ha åsamkats skatteförluster eller att skattebesparingar kan ha skett genom konstgjorda förflyttningar av vinster inom koncerner.
   Vissa medlemsstater har inte uppfyllt den princip om ärligt samarbete som fastslås i artikel 4.3 i EU-fördraget, genom att de inte har vidtagit alla lämpliga allmänna eller specifika åtgärder för att säkerställa att deras skyldigheter fullgörs.
   En analys av enskilda fall av brott mot EU-lagstiftningen enligt styckena ovan har inte varit möjlig på grund av bristen på detaljinformation från medlemsstaterna, rådet och kommissionen.
   Slutligen har kommissionen inte fyllt sin uppgift som fördragens väktare, så som artikel 17.1 i EU-fördraget stadgar, eftersom den i denna fråga inte har handlat och vidtagit alla erforderliga åtgärder för att säkerställa att skyldigheterna uppfylls, särskilt de som framgår av rådets direktiv 77/799/EEG och 2011/16/EU, trots motstridiga bevis. Kommissionen har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 108 i Lissabonfördraget om den inre marknadens funktion genom att inte tidigare ha inlett undersökningar om statligt stöd.

87.  Europaparlamentet fördömer att flera skattedokument från uppförandekodsgruppens möten som hade begärts inte lämnats alls eller endast lämnat delvis till utskottet, trots att vissa av dem redan lämnats till enskilda medborgare som begärt dem genom förfarandet för tillgång till handlingar, vilket lett till att Europaparlamentet är mindre underrättat än europeiska medborgare om medlemsstaternas ståndpunkt i skattefrågor. Parlamentet beklagar dessutom att kommissionen endast har lämnat ut knappt 5 procent av det totala antalet dokument som begärts, vilket verkar vara cirka 5 500. Parlamentet beklagar bristen på samarbete med utskottet från kommissionens och rådets sida, vilket hindrat utskottet från att fullgöra sitt uppdrag.

88.  Europaparlamentet uppmanar, med tanke på parlamentets nuvarande avsaknad av undersökningsbefogenheter, rådet och kommissionen att skyndsamt tillstyrka det framlagda förslaget till Europaparlamentets förordning om närmare föreskrifter för utövandet av Europaparlamentets undersökningsrätt(43), så att parlamentet ges de verkliga undersökningsbefogenheter som det behöver för att utöva sin parlamentariska undersökningsrätt.

89.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om de ovannämnda överträdelserna fortfarande kan hänskjutas till EU-domstolen.

90.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att respektera principen om att vinster ska beskattas på den plats där de genereras.

91.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna, som delar det politiska ansvaret för den nuvarande situationen, att sätta stopp för skadlig skattekonkurrens och att samarbeta fullt ut för att eliminera missmatchningar – och för att inte skapa ytterligare missmatchningar – mellan skattesystem och skadliga skatteåtgärder som skapar förutsättningar för massiv skatteflykt från multinationella företags sida och urholkar skattebasen inom den inre marknaden. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om alla relevanta förändringar av deras bolagsskattelagstiftning som kan påverka deras effektiva skattesatser eller någon annan medlemsstats skatteintäkter. Parlamentet betonar att de medlemsstater som spelar en avgörande roll för att underlätta skatteflykt måste ta sitt ansvar och gå före i arbetet med att förbättra skattesamarbetet inom EU.

92.  Europaparlamentet uppmanar EU:s stats- och regeringschefer att göra nya tydliga politiska åtaganden om skyndsamma åtgärder för att komma till rätta med den här situationen som inte längre kan tolereras, inte minst på grund av dess påverkan på nationella budgetar, som redan är föremål för finanspolitiska konsolideringsåtgärder, och på skattebördan för andra skattebetalare, inbegripet små och medelstora företag och medborgare. Parlamentet betonar mot denna bakgrund att det avser att spela sin roll fullt ut och är berett att införa en effektivare politisk kontroll i nära samarbete med nationella parlament.

93.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppfylla sin plikt som fördragets väktare genom att säkerställa att EU:s lag och principen om lojalt samarbete mellan medlemsstaterna efterlevs fullt ut. Parlamentet uppmanar enträget kommissionen att rutinmässigt vidta ytterligare rättsliga åtgärder i enlighet med sina fördragsenliga befogenheter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att förstärka sin interna kapacitet, eventuellt genom att inrätta en specifik skatteavdelning som kan behandla både ett ökat inflöde av underrättelser om statligt stöd på konkurrenspolitikområdet och ett förstärkt samordningsansvar för nya åtgärder som rör skattetransparens.

94.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förse kommissionen med all information som den behöver för att utan hinder fullgöra sin roll som fördragens väktare.

95.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja god praxis när det gäller internprissättning och prissättning av lån och finansieringsavgifter vid transaktioner inom koncerner, så att de blir förenliga med gällande marknadspriser.

96.  Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna fortfarande har full behörighet att fastställa sina respektive bolagsskattesatser. Parlamentet vidhåller dock att skattekonkurrens inom EU och gentemot tredjeländer bör äga rum inom ramen för tydliga regler så att en rättvis konkurrens mellan företagen på den inre marknaden kan garanteras. Medlemsstaterna uppmanas att först och främst åstadkomma en företagsvänlig miljö som kännetecknas av bland annat ekonomisk, finansiell och politisk stabilitet, rättssäkerhet och enkla skatteregler. Parlamentet uppmanar kommissionen, med tanke på dess avgörande roll för att åstadkomma finanspolitisk hållbarhet, att mer grundligt ta upp bolagsskattefrågor, inbegripet skadlig skattepraxis och dess effekter, inom ramen för den europeiska planeringsterminen och att ta med relevanta indikatorer, bland annat uppskattningar av det skattegap som skapas av skatteundandragande och skatteflykt, inom förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

97.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, särskilt dem som mottar finansiellt stöd, att genomföra strukturreformer, bekämpa skattebedrägeri och vidta åtgärder mot aggressiv skatteplanering.

98.  Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att göra en korrekt avvägning mellan finanspolitisk och ekonomisk konvergens, och uppmanar kommissionen att se till att vidtagna åtgärder är till stöd för tillväxt, investeringar och arbetstillfällen.

99.  Europaparlamentet betonar att ett omfattande, transparent och effektivt automatiskt utbyte av skatteinformation och en obligatorisk gemensam konsoliderad bolagsskattebas är väsentliga förutsättningar för att skapa ett skattesystem på EU-nivå som uppfyller och bevarar den inre marknadens grundläggande principer.

100.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att med tanke på frågans komplexitet genomföra olika uppsättningar av kompletterande åtgärder för att förbättra den nuvarande situationen, med beaktande av behovet av minskad komplexitet för alla intressenter och av lägsta möjliga efterlevnadskostnader för företag och skatteförvaltningar. Parlamentet betonar därför att en förenkling av skatteuppläggen bör vara det första steget för att skapa klarhet inte bara för medlemsstaterna utan också för medborgarna, som för närvarande är uteslutna från informationsutbytet.

101.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sina empiriska undersökningar av möjligheten att begränsa avdragsrätten för royaltyavgifter till närbesläktade bolag från bolagens beskattningsbara inkomster som ett sätt att motverka vinstförflyttningar inom koncerner.

102.  Europaparlamentet betonar att det först var endast fyra multinationella företag(44) av totalt 17 trots upprepade uppmaningar samtyckte till att infinna sig inför utskottet för diskussion av internationella skatteplaneringsfrågor. Parlamentet anser att det faktum att 13(45) av dem – vissa mycket framträdande – först vägrade att samarbeta med ett parlamentsutskott är oacceptabelt och till stor skada för Europaparlamentets värdighet och för de medborgare som parlamentet företräder. Parlamentet noterar dock att 11 multinationella företag till slut gick med på att komma till parlamentet men först efter det betänkandet gått till omröstning i TAXE-utskottet och strax före omröstningen i plenum, medan två multinationella företag(46) framhärdade i sin vägran. Parlamentet rekommenderar därför att behöriga myndigheter prövar frågan om att vägra dessa bolag tillträde till parlamentets lokaler och att man allvarligt överväger att utarbeta ett tydligt ramverk och att uppgradera de skyldigheter som framgår av uppförandekoden för organisationer i transparensregistret(47), när det gäller samarbetet med Europaparlamentets utskott och andra politiska instanser.

103.  Europaparlamentet begär en undersökning av den roll som finansinstituten spelar för att bidra till skadlig skattepraxis.

Samarbete och samordning av skattebeslut

104.  Europaparlamentet beklagar innehållet i rådets politiska överenskommelse av den 6 oktober 2015, vilken inte uppfyller kommissionens lagförslag från mars 2015 om ändring av direktiv 2011/16/EU när det gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar på skatteområdet. Parlamentet betonar att det sistnämnda förslaget, förutom ett gemensamt ramverk för registrering och automatiskt utbyte av information om skattebeslut, innehöll bestämmelser som gör det möjligt för kommissionen att effektivt övervaka dess införlivande i medlemsstaterna och att säkerställa att skattebeslut inte påverkar den inre marknaden ogynnsamt. Parlamentet betonar att det, om rådets förslag antas, inte blir möjligt att dra full nytta av det automatiska utbytet av skattebeslut, särskilt beträffande deras effektiva genomförande, och uppmanar därför rådet att ansluta sig till kommissionens förslag och att ta vederbörlig hänsyn till parlamentets utlåtande om detta, särskilt beträffande direktivets räckvidd (alla skattebeslut i stället för enbart gränsöverskridande), retroaktivitetstiden (alla ännu gällande skattebeslut bör utbytas) och den information som ska lämnas till kommissionen, som bör ha tillgång till skattebesluten.

105.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i alla internationella fora stödja ett automatiskt informationsutbyte mellan skatteförvaltningar som den nya globala standarden. Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen, OECD och G20 att främja detta med hjälp av de lämpligaste och effektivaste instrumenten inom en inkluderande global process. Parlamentet vidhåller att konkreta steg måste tas för att säkerställa att det automatiska informationsutbytet blir verkligt globalt, och därmed effektivt, samtidigt som säkerhetskraven uppfylls, genom stöd till utvecklingsländernas insatser för att bygga upp sin kapacitet för fullt deltagande i det automatiska informationsutbytet. Parlamentet betonar att det automatiska informationsutbytet inom EU kan ske i form av ett centralt register för hela EU som är tillgängligt för kommissionen och behöriga nationella myndigheter.

106.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att betänka att alla skattebeslut, särskilt när det är fråga om internprissättning, bör fattas i samarbete med alla berörda länder, att den relevanta informationen bör utbytas mellan dem automatiskt, komplett och utan dröjsmål, och att alla nationella åtgärder som syftar till att minska skatteflykt och urholkning av skattebaser inom EU, inbegripet revisioner, bör genomföras gemensamt, med vederbörligt beaktande av de erfarenheter som gjorts genom Fiscalis 2020-programmet. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt att grundläggande delar i alla skattebeslut som får effekter på andra medlemsstater inte bara bör utbytas mellan skatteförvaltningar och kommissionen utan också presenteras i de multinationella företagens landsspecifika rapportering.

107.  Europaparlamentet framhäver i detta sammanhang att inte bara gränsöverskridande utan också nationella beslut kan påverka andra medlemsstater, och begär därför att det automatiska informationsutbytet utvidgas till alla beslut som har fattats av en medlemsstats regering eller skattemyndighet eller för dennas räkning, eller av någon territoriell eller administrativ del av en medlemsstat, och som fortfarande gäller den dag då direktivet träder i kraft. Parlamentet framhåller starkt den nyckelroll som kommissionens deltagande utgör för datainsamlings- och analysprocessen rörande skattebeslut.

108.  Europaparlamentet begär vidare ett regelverk som effektivt styr genomförandet av det automatiska informationsutbytet, insamling och offentliggörande av statistik om den utbytta informationen, samt i synnerhet att kommissionen senast den 31 december 2016 upprättar en säker central katalog för att underlätta informationsutbytet mellan deltagande skattemyndigheter. Parlamentet påminner om att inrättandet av ett system för automatiskt utbyte av information om skattebeslut kommer att medföra att en mycket stor mängd information samlas in, vilket kan göra det svårt att urskilja de verkligt problematiska fallen. Parlamentet betonar att denna situation, förutom förekomsten av 28 medlemsstater med olika språk och administrativa rutiner, gör det nödvändigt att kommissionen och medlemsstaterna överväger effektiva sätt, inbegripet användning av informationsteknik, för att hantera mängden och mångfalden av insamlade data så att det automatiska utbytet av information i unionen blir verkligt effektivt och värdefullt.

109.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att studera förutsättningarna för att på längre sikt inrätta ett clearingsystem för hela EU, där kommissionen systematiskt kan granska skattebeslut och på så sätt öka systemets säkerhet, konsekvens, enhetlighet och transparens, samt kontrollera om besluten kan påverka andra medlemsstater ogynnsamt.

110.  Europaparlamentet betonar att kommissionen bör förbättra transparensen för medborgarna genom att offentliggöra en årlig rapport med ett sammandrag av de viktigaste fallen i den säkra centrala katalogen, och att kommissionen därvid bör ta hänsyn till sekretessbestämmelserna i direktivet om ömsesidigt bistånd.

111.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att införa en gemensam ram på EU-nivå för skattebeslut, inbegripet gemensamma kriterier, särskilt följande:

   Kravet på att fatta skattebesluten på grundval av en omfattande analys av spridningseffekterna som innefattar skattebeslutens påverkan på andra länders skattebaser och där alla berörda parter och länder involveras.
   Offentliggörande, antingen fullständigt eller i förenklad form, men alltid med full respekt för sekretesskraven.
   En skyldighet att offentliggöra kriterierna för beviljande, avslag och återkallande av förhandsbesked i skattefrågor.
   Lika behandling och tillgänglighet för alla skattebetalare.
   Ingen diskretionär behandling och full efterlevnad av underliggande skattebestämmelser.

112.  Europaparlamentet begär att kommissionen ställer upp gemensamma EU-riktlinjer för tillämpningen av OECD:s armlängdsprincip, med syfte att harmonisera medlemsstaternas rutiner för fastställande av internpriser så att nationella förvaltningar när de upprättar internprissättningsavtal har de verktyg som de behöver för att jämföra liknande projekt och inte bara liknande transaktioner.

113.  Europaparlamentet anser att ett rättvist och effektivt skattesystem kräver en tillräckligt hög transparens- och sekretessnivå. Parlamentet är därför övertygat om att medlemsstaternas skatteförvaltningar, och i förekommande fall kommissionen, bör få tillgång till information om vilka som ytterst gynnas av lagbestämmelser och/eller skattebeslut.

114.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra bruk av bland annat direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, vilket innefattar “skattebrott” i den breda definitionen av “brottslig verksamhet” för att avgöra vilka som i sista hand gynnas av vissa lagbestämmelser.

115.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att internt införa ett centralt offentligt register över alla lagliga befrielser, avdrag och krediter som avser bolagsskatt, samt en kvantitativ bedömning av deras budgetpåverkan för varje medlemsstat.

En gemensam konsoliderad bolagsskattebas

116.  Europaparlamentet välkomnar den handlingsplan som kommissionen föreslog den 17 juni 2015 för att ta itu med skatteflykt och främja rättvis och effektiv bolagsbeskattning i EU. Kommissionen uppmanas att öka tempot när det gäller att lägga fram lagstiftningsändringar så att det snarast kan skapas en obligatorisk gemensam konsoliderad bolagsskattebas i hela EU, vilken inte bara skulle ta upp problemet med förmånsordningar och missmatchningar mellan nationella skattesystem utan också de flesta av de problem som leder till skattebasurholkning på europeisk nivå (särskilt internprissättning). Kommissionen uppmanas att utan dröjsmål återuppta det arbete som slutfördes år 2011 om ett förslag till rådets direktiv om att införa en gemensam konsoliderad bolagsskattebas som tar hänsyn till parlamentets ståndpunkt om detta och till nya faktorer som har uppkommit sedan dess och inbegriper de senaste slutsatserna från det arbete som har genomförts av OECD, i synnerhet standarder till följd av handlingsplanen om urholkning av skattebasen och förflyttning av vinster (BEPS), så att en konsoliderad text kan tas fram år 2016.

117.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina förslag ta med bestämmelser som syftar till att klarlägga definitionen av FoU-investeringar och fast driftställe i linje med begreppet ekonomiskt underlag, vilket också omfattar den digitala ekonomin. Parlamentet framhäver vikten av FoU-investeringar och behovet av att underlätta snarare än att hämma investeringar och tillväxt i den digitala ekonomin och därmed ge EU:s tillväxtekonomi i denna sektor en konkurrensfördel jämfört med andra aktörer i USA och på andra ställen. Parlamentet betonar att befintliga erfarenheter visar att patentboxar inte bidrar till att driva på innovation och kan leda till allvarlig skattebasurholkning genom förflyttning av vinster. Parlamentet betonar samtidigt att missbruk och exploatering av sådana system måste minimeras genom samordnade insatser från medlemsstaternas sida och genom gemensamma standarder och definitioner när det gäller vad som kan räknas som främjande av FoU och vad som inte kan göra det. Europaparlamentet betonar att den så kallade modifierade nexusstrategin för patentboxar som rekommenderas i BEPS-initiativet inte kommer att kunna begränsa de problem som hör samman med patentboxar i tillräcklig utsträckning.

118.  Europaparlamentet betonar att för att återupprätta kopplingen mellan beskattning och ekonomiskt underlag och för att se till att skatterna betalas i de länder där den faktiska ekonomiska verksamheten och värdeskapandet äger rum, samt för att korrigera existerande missmatchningar, skulle en fördelningsformel kunna göra åtskillnad mellan sektorer för att beakta deras särskilda särdrag, särskilt när det gäller digitala företag då den digitala ekonomin försvårar för skattemyndigheter att fastställa var värdet skapas. Kommissionen uppmanas att noga överväga parlamentets ståndpunkt när det gäller en gemensam konsoliderad bolagsskattebas och tillämpa en fördelningsformel som återspeglar företagens faktiska ekonomiska verksamhet. Kommissionen uppmanas att fortsätta att utarbeta konkreta valmöjligheter för utformningen av denna fördelningsnyckel, särskilt när det gäller att för varje sektor förutspå effekterna på skatteintäkter för varje medlemsstat, beroende på dess ekonomiska struktur. Parlamentet betonar vidare att en gemensam konsoliderad bolagsskattebas är ett användbart sätt att bekämpa BEPS och skapa ett europeiskt mervärde oavsett om skatteintäkterna delvis skulle kunna användas som en ny källa till egna medel för EU-budgeten.

119.  Europaparlamentet ger sitt helhjärtade stöd till att införa en fullständig och obligatorisk gemensam konsoliderad bolagsskattebas så snart som möjligt. Parlamentet ger sitt erkännande för kommissionens ansats att föreslå en enkel gemensam konsoliderad bolagsskattebas (utan konsolidering) som ett första steg i sin handlingsplan i juni 2015, men framhäver att detta kommer att lämna många frågor öppna, särskilt för företag som verkar på den inre marknaden, givet att en gemensam konsoliderad bolagsskattebas inte skulle ge dem kompensation för förlusterna genom konsolideringen, inte ta itu med den byråkrati och osäkerhet som är förknippad med internprissättning, vilket också är ett av de största skatteflyktsverktyg som multinationella företag använder sig av och inte heller leda till att förflyttning av skattebaser upphör. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att fastslå en konkret och kort tidsfrist för att inkludera detta konsolideringselement i initiativet om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas. Kommissionen uppmanas att avstå från ytterligare konsekvensbedömningar av denna åtgärd som stått på EU:s agenda under årtionden, som redan varit föremål för omfattande förberedelsearbeten och som nu är blockerad i rådet sedan den lades fram 2011.

120.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, i väntan på att en gemensam konsoliderad bolagsskattebas ska antas och genomföras fullt ut på EU-nivå, att vidta omedelbara åtgärder för att säkerställa en effektiv beskattning, minska vinstförflyttningar (huvudsakligen genom internprissättning), och i väntan på konsolideringen utforma en övergångsordning som kompenserar för gränsöverskridande vinster och förluster, vilken bör vara tillfällig och inbegripa tillräckliga garantier för att den inte skapar ytterligare möjligheter till aggressiv skatteplanering, och införa antimissbruksregler i alla relevanta direktiv. Kommissionen uppmanas att kontrollera att de befintliga direktiven och utkasten till direktiv på området skatte- och bolagslagstiftning är lämpliga för att verkställa en effektiv beskattning. Parlamentet uppmanar rådet att förbereda sig på att snarast anta dessa bestämmelser. Parlamentet betonar att tillämpningen av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas bör åtföljas av gemensamma bokföringsregler och lämplig harmonisering av de administrativa rutinerna för skattefrågor för att målen med den ska kunna uppfyllas, bland annat att minska byråkratin.

121.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utfärda tydlig lagstiftning om definitionen av ekonomiskt underlag, värdeskapande och fast driftställe, framför allt i syfte att ta itu med frågan om brevlådeföretag och att utveckla EU-kriterier och lagstiftning för en behandling av FoU som är förenlig med OECD:s arbete i frågan, dock inte begränsat till detta, eftersom medlemsstaterna nu reformerar sin strategi i detta avseende, ofta kumulativt med subventioner. Parlamentet betonar att en sådan lagstiftning tydligt ska visa att det måste finnas en direkt koppling mellan de förmånsordningar som beviljas av skatteförvaltningen och de underliggande FoU-verksamheterna. Kommissionen uppmanas att se över EU:s lagstiftning om kontrollerade utländska företag och tillämpningen av den i enlighet med EU-domstolens dom rörande Cadbury Schweppes (C-196/04) för att säkerställa att reglerna för kontrollerade utländska företag tillämpas fullt ut även när det rör sig om upplägg som inte är rent konstlade, för att undvika fall med dubbel icke-beskattning. Kommissionen uppmanas att lägga fram förslag för att harmonisera reglerna om kontrollerade utländska företag inom EU.

122.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så länge en allmänt accepterad definition saknas utföra ytterligare analyser och studier för att definiera aggressiv skatteplanering och skadlig skattepraxis, i synnerhet när det gäller missbruk av dubbelbeskattningsavtal och hybridmissmatchningsarrangemang, med beaktande av de olika negativa effekter som de kan få på samhället, säkerställa övervakningen av dem och mer exakt identifiera effekterna av skatteflykt i EU och i utvecklingsländer. Kommissionen uppmanas vidare att ta fram en metod för att mäta skattegapet som uppkommer till följd av skatteflykt och skatteundandragande, enligt förslaget från mars 2015, och att säkerställa att denna mätning görs regelbundet för att övervaka framstegen och utforma lämpliga politiska reaktioner. Kommissionen uppmanas att vidta de åtgärder som krävs för att klarlägga vilken exakt status alla jurisdiktioner som är avhängiga av medlemsstater har och vilka påtryckningsåtgärder som skulle kunna användas för att de ska ändra sin praxis i syfte att undvika skattebasurholkning inom EU.

123.  Europaparlamentet påminner om att det förutom bolagsskattebedrägerier även förekommer betydande bedrägerier inom den gränsöverskridande mervärdesskatten, en skatt som är grundläggande i alla länders budgetar. Kommissionen uppmanas att ta fram åtgärder för att bekämpa detta problem, bland annat bättre samordning i frågan mellan nationella skattemyndigheter.

Uppförandekoden för bolagsbeskattning

124.  Europaparlamentet efterlyser en omedelbar reform av uppförandekoden för bolagsbeskattning och den grupp som har i uppdrag att verkställa den, då den fram till i dag har visat sig ha ett tvivelaktigt värde, i syfte att ta itu med de hinder som i dag står i vägen för att man på ett effektivt sätt ska kunna ta itu med skadlig skattepraxis och underlätta samordning och samarbete inom EU kring skattepolitiken.

125.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i en anda av gott samarbete stödja förslagen i kommissionens handlingsplan av den 17 juni 2015 om en rättvis och effektiv företagsbeskattning i EU. Parlamentet anser att gruppens legitimitet kan gynnas av ökad transparens och ansvarsskyldighet. Parlamentet stöder därför att gruppens styrning och mandat ska omdanas bland annat genom att en permanent och politiskt ansvarig ordförande utses och dess arbetsmetoder förbättras, inbegripet en möjlig mekanism för verkställandet, att finansministrar eller högre tjänstemän regelbundet deltar i gruppen för att öka dess synlighet utåt, liksom ett förbättrat informationsutbyte inom gruppen i syfte att effektivt ta itu med BEPS-frågor. Parlamentet efterlyser också att kriterierna i koden ska uppdateras och breddas i syfte att täcka nya former av skadlig skattepraxis, inbegripet i tredjeländer. Parlamentet uppmanar gruppens ordförande och rådet att regelbundet rapportera till och utbyta information med sitt behöriga utskott rörande gruppens verksamhet, i synnerhet när det gäller presentationen av halvårsrapporterna till Ekofin-rådet.

126.  Europaparlamentet uppmanar mer allmänt rådet att stödja främjandet av äkta demokratisk kontroll i gränsöverskridande skattefrågor på EU-nivå, i linje med vad som redan gäller på andra områden där medlemsstaterna eller andra oberoende institutioner, såsom Europeiska centralbanken och den gemensamma tillsynsmekanismens tillsynsnämnd, har exklusiv behörighet. Parlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att överväga möjligheten att inrätta en högnivågrupp om skattepolitiken, vilket även har föreslagits av kommissionens ordförande. Parlamentet betonar att en sådan skattekommitté, ansvarig inför parlamentet, skulle omfatta rådet och kommissionen med Ekonomiska och finansiella kommittén som modell samt oberoende experter, och mer allmänt bevaka lagstadgad och icke lagstadgad skattepolitik och rapportera till Ekofin-rådet. Parlamentet begär initiativrätt för att begära att uppförandekodgruppen stryker nationella åtgärder som ingår i uppförandekoden och som bedöms uppfylla kriterierna för skadlig skattekonkurrens.

127.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en andra uppdatering av Simmon & Simmons rapport från år 1999 om administrativa förfaranden som nämns i paragraf 26 i 1999 års rapport från uppförandekodgruppen, Primarolo-rapporten (SN 4901/99).

128.  Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna, med vederbörlig respekt för fördragen och medlemsstaternas befogenhet i frågor om direkt beskattning, att förbättra transparensen, ansvarsskyldigheten och kontrollfunktionerna hos gruppen, och uppmanar kommissionen att initiera ramlagstiftning enligt gemenskapsmetoden. Parlamentet anser att det är avgörande att allmänheten får tillgång till mer information om gruppens arbete.

129.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut genomföra Europeiska ombudsmannens rekommendationer om sammansättningen av expertgrupper och att anta en färdplan för att se till att expertgrupperna blir balanserat sammansatta. Parlamentet insisterar på att den aktuella strukturen och sammansättningen under arbetet mot detta mål ska börja reformeras omedelbart. Vidare betonar parlamentet att sådana reformer inte kommer att leda till brist på tillgänglig teknisk kompetens för lagstiftning, eftersom de kan läggas fram vid offentliga samråd eller vid offentliga expertutfrågningar. Kommissionen uppmanas att ta fram en tydlig definition av intressekonflikter och robusta strategier för att förhindra att aktörer som riskerar att omfattas av en sådan intressekonflikt, samt företrädare för organisationer som har dömts för skatteundandragande eller andra brottsliga gärningar, blir aktiva medlemmar i expertorgan eller rådgivande organ.

Statsstöd

130.  Europaparlamentet välkomnar och stöder helhjärtat den nyckelroll som kommissionen spelar som behörig konkurrensmyndighet i de pågående undersökningarna om statsstöd i samband med skattebeslut. Parlamentet anser att den i flera medlemsstater tillämpade återkommande rutinen att sekretessbelägga projekt som har mottagit statligt stöd är olämplig. Kommissionen uppmanas att fullt ut utnyttja sina befogenheter enligt EU:s konkurrensregler för att ta itu med skadlig skattepraxis och utfärda sanktioner för medlemsstater och företag som bevisligen har ägnat sig åt sådana metoder. Parlamentet betonar att kommissionen måste avsätta större ekonomiska och personalmässiga resurser för att stärka sin förmåga att driva alla nödvändiga utredningar av skatterelaterat statsstöd på samma gång. Parlamentet betonar att medlemsstaterna fullt ut måste följa utredningarna och uppfylla kommissionens begäranden om information.

131.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för sitt initiativ för modernisering av det statliga stödet (SAM) senast i mitten av 2017 anta nya riktlinjer, där det klarläggs vad som utgör skatterelaterat statsstöd och “lämplig” internprissättning, i syfte att undanröja rättslig osäkerhet både för skötsamma skattebetalare och för skatteförvaltningar, och som därmed skapar en ram för medlemsstaternas skattepraxis, och som inte avskräcker från att legitima skattebeslut utnyttjas. Parlamentet ifrågasätter hur meningsfulla skiljemannakonventioner är, som inte effektivt kan lösa konflikter, särskilt i internprissättningsfrågor. Parlamentet anser att detta instrument bör omstöpas och göras mer effektivt eller ersättas av en EU-tvistlösningsmekanism med effektivare förfaranden för ömsesidiga överenskommelser.

132.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöka sina undersökningar till andra multinationella företag som nämns i samband med LuxLeaks-skandalen och till åtgärder som till sin karaktär eller effekt liknar internprissättning.

133.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, i linje med det bredare ansvar som medlemsstaterna får genom SAM, att överväga att inrätta ett nätverk av nationella skatteförvaltningar i syfte att utbyta bästa praxis och mer konsekvent bidra till att undvika att skatteåtgärder som skulle utgöra statsstöd utnyttjas. Kommissionen uppmanas att öka de strategiska synergierna mellan verksamheten i den (reformerade) uppförandekodgruppen och sitt verkställande av konkurrensregler när det gäller skatterelaterat stöd.

134.  Europaparlamentet noterar att de aktuella reglerna för kontroll av statligt stöd syftar till att åtgärda konkurrensbegränsande metoder genom att kräva återbetalning av fördelar som felaktigt har beviljats företag. Kommissionen uppmanas att undersöka möjligheterna att ändra de befintliga reglerna så att det blir möjligt att betala tillbaka de belopp som återvunnits till följd av en överträdelse av EU:s statsstödsregler till de medlemsstater som fått sin skattebas urholkad, och inte till den medlemsstat som beviljade det olagliga skatterelaterade statliga stödet, vilket är fallet i dag, eller låta beloppen tillfalla EU:s budget. Kommissionen uppmanas att ändra befintliga bestämmelser för att se till att påföljder kan antas mot berörda länder och företag i fall av brott mot statsstödsreglerna.

Transparens

135.  Europaparlamentet anser att unionen har möjligheten att bli en föregångare och en global ledare när det gäller skattetransparens.

136.  Europaparlamentet betonar den avgörande betydelsen av transparens i syfte att öka multinationella företags offentliga ansvarsskyldighet och stötta skatteförvaltningarna i deras utredningar. Parlamentet betonar att det kan få en stark avskräckande effekt och ändra beteenden, genom både renommérisken för icke skötsamma företag och tillhandahållandet av information till de behöriga myndigheterna, som sedan kan anta lämpliga korrigerande åtgärder och sanktioner. Parlamentet betonar att behovet av transparens bör vägas mot behovet att skydda känsliga kommersiella intressen och respektera dataskyddsbestämmelserna.

137.  Europaparlamentet anser att en ökad transparens när det gäller multinationella företags verksamheter är avgörande för att säkerställa att skatteförvaltningarna effektivt kan bekämpa urholkning av skattebasen och överföring av vinster. Parlamentet upprepar i linje med detta sin ståndpunkt att multinationella företag inom alla sektorer i sina årsredovisningar, uppdelat på varje medlemsstat och tredjeland där de har ett driftställe, klart och tydligt ska ange en rad aggregerade uppgifter, inbegripet vinst eller förlust före skatt, skatt på vinst eller förlust, antal anställda, tillgångar samt grundläggande uppgifter om skatteregler (landsspecifik rapportering). Parlamentet understryker vikten av att göra denna information offentlig, möjligen i ett centralt EU-register. Vidare betonar parlamentet att små och medelstora företag och medelstora börsföretag som inte är multinationella företag ska undantas från en sådan skyldighet. Parlamentet uppmanar rådet att vid slutet av 2015 anta parlamentets ståndpunkt som röstades igenom i direktivet om aktieägares rättigheter i juli 2015. Parlamentet betonar vidare att kraven på transparens bör utformas och genomföras så att de inte leder till att europeiska företag utsätts för konkurrensnackdelar.

138.  Europaparlamentet uppmanar även medlemsstaterna att införa ett mer omfattande landsspecifikt rapporteringssystem för skatteförvaltningarna på grundval av OECD-standarden och med mer detaljerad information, såsom skattedeklarationer och koncerninterna transaktioner. Parlamentet lyfter fram att företagens överlämnande av skatteinformation till andra skatteförvaltningar måste åtföljas av ett förbättrat ramverk för att lösa tvister för att klargöra vardera parts rättigheter och undvika negativa konsekvenser. Gentemot skatteförvaltningar i tredjeländer betonar parlamentet att information endast ska överföras till sådana länder som tillämpar avtal som motsvarar de i EU:s skiljemannakonvention. Parlamentet begär också att harmoniserade bokföringsstandarder ska utvecklas som i synnerhet medger mer detaljerad information om royalties.

139.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja denna ståndpunkt, i linje med sina tidigare bedömningar och ståndpunkter, och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa tillämpningen till alla multinationella företag som verkar på den inre marknaden, och uppmanar OECD att verka för att den ska utvidgas till alla länder i världen, i syfte att säkerställa att liknande krav ska tillämpas på alla företag som har gränsöverskridande verksamhet. Parlamentet betonar att åtgärder som syftar till att förbättra transparensen, även om de är nödvändiga, inte är tillräckliga för att ta itu med frågan ordentligt och att nationella, europeiska och internationella skattesystem också behöver reformeras i grunden.

140.  Europaparlamentet understryker att den aktuella bristen på transparens i det internationella skattesystemet möjliggör för multinationella företag att undvika skatter, kringgå nationella skattelagar och förflytta sina vinster till skatteparadis. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att säkerställa att behöriga myndigheter har full tillgång till centrala register över de verkliga ägarna i både företag och fonder, i enlighet med fjärde direktivet om förhindrande av penningtvätt. Medlemsstaterna uppmanas att snarast genomföra det fjärde direktivet om förhindrande av penningtvätt för att säkerställa en bred och förenklad åtkomst till information i de centrala registren över verkliga ägare. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt att dessa register ska vara offentliga.

141.  Europaparlamentet känner till vilket arbete kommissionen har lagt ner på att skapa ett europeiskt skatteregistreringsnummer (TIN). Kommissionen uppmanas att lägga fram ett förslag på ett europeiskt skatteregistreringsnummer som grundar sig på utkastet till ett europeiskt skatteregistreringsnummer i kommissionens handlingsplan om bekämpandet av skattebedrägeri och skatteundandragande från år 2012 (åtgärd 22). Vidare påminner parlamentet om att skatteregistreringsnummer anses vara den bästa metoden för att identifiera skattebetalare och uppmanar därför till att projektet påskyndas. Samtidigt uppmanas kommissionen att aktivt arbeta för att skapa ett liknande registreringsnummer på global nivå, såsom regleringstillsynskommitténs globala system med identifierare för juridisk person (LEI).

142.  Europaparlamentet betonar vidare att transparens även är viktigt för de pågående undersökningarna om statsstöd i samband med skattebeslut.

143.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheterna att inom EU införa liknande bestämmelser som USA:s Governmental Accounting Standards Board (GASB)(48) som kräver att statliga och lokala myndigheter rapporterar hur stora intäkter de förlorar till följd av skattelättnader som beviljas företag för ekonomisk utveckling.

Skydd av visselblåsare

144.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att före juni 2016 föreslå en EU-lagstiftningsram för ett effektivt skydd av visselblåsare och liknande. Parlamentet understryker att det är oacceptabelt att medborgare eller journalister som handlar i allmänhetens intresse och avslöjar information om försummelser, oegentligheter, bedrägerier eller illegal verksamhet, särskilt när det gäller skatteflykt, skatteundandragande och penningtvätt eller andra överträdelser mot EU:s grundläggande principer, snarare kan bli föremål för åtal än rättsligt skydd.

145.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta ett antal verktyg för att säkerställa ett sådant skydd mot orättfärdiga åtal, ekonomiska sanktioner och diskriminering, samtidigt som skydd av sekretess och företagshemligheter säkerställs. Parlamentet uppmärksammar i detta sammanhang förebilden i USA:s Dodd-Frank Act, som både belönar visselblåsare när de förser myndigheterna med förstahandsinformation och skyddar dem från rättsliga påföljder och uppsägning, men betonar samtidigt att en sådan belöning inte får utgöra ett incitament till att publicera känslig företagsinformation. Parlamentet föreslår att ett oberoende europeiskt organ inrättas med ansvar för att samla in sådan information och genomföra utredningar, samt en gemensam transeuropeisk fond för visselblåsare som finansieras genom en avgift på en del av de medel som återvunnits eller de böter som utdöms. Vidare anser parlamentet att skyddet även ska beviljas visselblåsare som informerar allmänheten om de behöriga myndigheterna på nationell eller europeisk nivå har meddelats men inte reagerar inom en månad.

Företagets sociala ansvar

146.  Europaparlamentet anser att det bör vara en grundpelare i företagets sociala ansvar att tillämpa en ansvarsfull strategi, särskilt i enlighet med den nya definitionen av företagens sociala ansvar såsom “företagens ansvar för den egna verksamhetens konsekvenser för samhället”(49). Parlamentet beklagar att de flesta företag inte inkluderar detta i sin rapport om företagets sociala ansvar. Parlamentet betonar det faktum att aggressiv skatteplanering inte är kompatibelt med företagens sociala ansvar. Kommissionen uppmanas att införliva detta element och ge en korrekt definition av dess innehåll i en uppdaterad europeisk strategi för företagens sociala ansvar.

Tredjelandsdimensionen

OECD

147.  Europaparlamentet stöder OECD:s BEPS-handlingsplan och medger samtidigt att den är resultatet av en kompromiss som inte är tillräckligt långtgående för att ta itu med omfattningen av skatteflyktproblemet, och att dessa förslag bör utgöra en grund för vidare åtgärder på europeisk och global nivå. Parlamentet uppmanar OECD, dess medlemsstater och alla andra berörda länder att inrätta ett kraftfullt övervakningsverktyg för att bedöma framsteg i genomförandet av dessa riktlinjer, inhämta bevis på att de är effektiva och möjligen vidta korrigerande åtgärder.

148.  Europaparlamentet rekommenderar att institutionella kopplingar och samarbetsformer mellan OECD och kommissionen ska stärkas i syfte att säkerställa att de två processerna förblir förenliga och att dubbla standarder kan undvikas. Medlemsstaterna uppmanas att snarast införliva all europeisk lagstiftning som baseras på OECD:s riktlinjer i den nationella lagstiftningen, och därvid göra EU till en föregångare när det gäller att verkställa OECD:s rekommendationer. Parlamentet betonar dock att OECD:s ansats fortfarande är baserad på icke-bindande regler och att dess åtgärder bör kompletteras av ett riktigt lagstiftningsinitiativ på EU-nivå för att möta den inre marknadens behov, t.ex. i form av ett direktiv mot BEPS som sträcker sig längre än OECD:s BEPS-initiativ på områden som inte omfattas tillräckligt.

Skatteparadis

149.  Europaparlamentet efterlyser en gemensam EU-ansats avseende skatteparadis. Kommissionen uppmanas att i synnerhet fortsätta sitt arbete på utveckling och antagande av en europeisk definition, en gemensam uppsättning kriterier för att identifiera skatteparadis, oberoende av var de finns, och lämpliga sanktioner för länder som samarbetar med dem, på grundval av sin rekommendation från december 2012 om åtgärder som syftar till att uppmuntra tredjeländer att tillämpa minimistandarder i skattefrågor (dvs. som går utöver informationsutbyte och transparens och inkluderar rättvis skattekonkurrens och effektiv beskattning) och för företag som använder dem för aggressiv skatteplanering, och om definitionen av lämpliga gemensamma åtgärder som får verkan på dessa jurisdiktioner. I sin ovannämnda resolution av den 21 maj 2013 om bekämpning av skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteparadis hänvisar parlamentet till en icke uttömmande förteckning över sådana möjliga åtgärder(50). Parlamentet upprepar att genuint europeiska förteckningar som uppdateras regelbundet och baseras på omfattande, transparenta, stabila, objektivt verifierbara och allmänt accepterade indikatorer skulle vara ett mer effektivt sätt att främja goda styrformer för skatter och förändra skattebeteenden gentemot och inom sådana jurisdiktioner.

150.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på den europeiska svarta listan inkludera sådana territorier som ger skattefördelar till företag utan att kräva väsentlig ekonomisk verksamhet i landet, som har påfallande låg effektiv beskattning och inte garanterar automatiskt utbyte av skatteinformation med andra jurisdiktioner.

151.  Europaparlamentet betonar i synnerhet behovet av att säkerställa att utgående finansiella flöden åtminstone beskattats en gång, t.ex. genom att utkräva en källskatt, för att förhindra att vinster lämnar EU obeskattade, och uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagförslag med denna innebörd, till exempel genom revidering av moder- och dotterbolagsdirektivet och direktivet om räntor och royalties. Parlamentet insisterar på att ett system bör inrättas för att säkerställa att ett bekräftelsedokument måste läggas fram för de nationella skattemyndigheterna och meddelas kommissionen i syfte att certifiera denna operation, och därmed skydda den inre marknaden och upprätthålla kopplingen mellan platsen där vinster och ekonomiskt värde genereras och där de beskattas. Parlamentet betonar att ett sådant system bör utformas noga så att dubbelbeskattning och tvister kan undvikas. Parlamentet uppmanar kommissionen, samtidigt som man stöder OECD:s främjande av en multilateral ansats för skattefrågor som syftar till att förenkla internationella skatteavtal och säkerställa att vinster beskattas där värdet skapas, att flytta fram EU:s roll på den internationella arenan genom att tala med en röst och verka för att utveckla en gemensam EU-ram för bilaterala avtal i skattefrågor och för att successivt ersätta det enorma antalet bilaterala skatteavtal med avtal mellan EU och tredjelandsjurisdiktioner. Parlamentet betonar att detta vore det mest påtagliga sättet att ta itu med praxisen att jaga runt efter förmånligaste avtal. Parlamentet uppmanar tills vidare medlemsstaterna att omedelbart införa antimissbruksklausuler i sina skatteavtal i enlighet med BEPS-förslagen.

152.  Europaparlamentet anser att upprättandet av frihandelsavtal behöver åtföljas av förbättrat skattesamarbete som förhindrar skatteflykt från företag som konkurrerar på samma marknader och som säkerställer lika spelregler. Kommissionen uppmanas därför att införa skattebestämmelser i alla EU:s frihandelsavtal, som skulle förpliktiga partnerländer att tillämpa god skatteförvaltning och säkerställa ömsesidighet i skattefrågor. Parlamentet betonar att det arbete som genomförts av plattformen för god förvaltning i skattefrågor utgör en bra grundval för att genomföra detta koncept. Parlamentet betonar att samma sak skulle kunna gälla för EU:s samarbetsavtal.

153.  Europaparlamentet uppmanar EU:s organ att inte samarbeta med jurisdiktioner som bedöms vara samarbetsovilliga i skattefrågor, och inte heller med företag dömda för skattebedrägeri, skatteundandragande eller aggressiv skatteplanering. Parlamentet uppmanar institutioner som Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) att inte längre samarbeta, genom sina finansförmedlare, med samarbetsovilliga skattejurisdiktioner. Parlamentet uppmanar dessutom EU:s organ att förbinda sig att inte ge EU-finansiering till företag dömda för skattebedrägeri, skatteundandragande eller aggressiv skatteplanering.

154.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja alla verktyg som står till dess förfogande för att främja en mer samordnad ansats gentemot utvecklingsländer i syfte att främja större ömsesidighet i skattefrågor, särskilt när det gäller informationsutbyte med USA efter ikraftträdandet av utlandskontolagen (Foreign Account Tax Compliance Act). Parlamentet uppmanar också kommissionen, mot bakgrund av avtalet av den 27 maj 2015 mellan EU och Schweiz om det automatiska utbytet av information om finansiella konton, att i syfte att upprätthålla den inre marknaden noggrant övervaka den överenskomna utfasningen av skadlig skattekonkurrens i Schweiz, i linje med BEPS-riktlinjerna, och att inga nya skadliga skatteåtgärder införs i framtiden. Kommissionen uppmanas att i sina pågående förhandlingar med Schweiz föreslå att regler för kontrollerade utländska företag införs i schweizisk lagstiftning. Parlamentet insisterar på att kommissionen måste säkerställa att Schweiz följer EU:s strategi för beskattning och rapportera till parlamentet.

155.  Europaparlamentet påminner om att alla medlemsstater har valt ett multilateralt tillvägagångssätt för automatiskt utbyte av information, genom konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden och genom 2014 års översyn av de relevanta EU-direktiven(51). Parlamentet betonar att dessa två initiativ är viktiga medel för att hantera skatteundandragande och banksekretess, då de inbegriper ett åtagande för finansinstitut att lämna rapporter till skatteförvaltningar med många olika typer av information om invånare med inkomster från utländska tillgångar.

Utvecklingsländer

156.  Europaparlamentet framhäver att det på nationell, europeisk och internationell nivå bör fästas särskild uppmärksamhet vid situationen för utvecklingsländer och i synnerhet de minst utvecklade länderna, som normalt sett är de som påverkas mest av företags skatteflykt och har en mycket smal skattebas och en låg skatteandel av BNP, när åtgärder och politik utformas för att ta itu med skatteflykt. Parlamentet betonar att dessa åtgärder och denna politik bör bidra till att generera offentliga intäkter som står i proportion till det mervärde som genereras på deras territorium, så att de på lämpligt sätt kan finansiera sina utvecklingsstrategier, uppnåendet av millennieutvecklingsmålen och utvecklingsagendan efter 2015. Mot denna bakgrund välkomnar parlamentet arbetet inom FN:s expertkommitté för internationellt samarbete i skattefrågor. Kommissionen uppmanas att stödja utvecklingsländernas intressen i befintliga internationella initiativ och att ta med representanter från utvecklingsländer i sin plattform för god förvaltning i skattefrågor.

157.  Europaparlamentet uppmanar EU:s och OECD:s parter i BEPS-initiativet att se till att den nya globala standarden för automatiskt informationsutbyte, som utvecklats av OECD, inbegriper en övergångsperiod för utvecklingsländer vilka för närvarande inte kan uppfylla kraven på ömsesidigt automatiskt informationsutbyte till följd av brist på administrativ kapacitet.

158.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ytterligare åtgärder för att bidra till att förbättra den administrativa kapaciteten i utvecklingsländerna, särskilt i skattefrågor, för att möjliggöra ett effektivt utbyte av skatteinformation med deras förvaltningar. Parlamentet efterlyser en plattform för utvecklingsländer genom att genomföra pilotprojekt om automatiskt informationsutbyte. Parlamentet uppmanar utvecklingsländerna att främja regionala avtal eller andra former av samarbete i skattefrågor så att deras förhandlingsposition gentemot utländska direktinvesterare och multinationella företag kan förbättras och frågor av gemensamt intresse åtgärdas.

159.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att deras byråer för utvecklingsbistånd förfogar över tillräckligt tekniskt expertkunnande för att hantera skattefrågor i sin utvecklingspolitik, särskilt från finansministerier och skatteförvaltningar.

160.  Europaparlamentet hänvisar till den handlingsplan som lades fram i dess resolution av den 8 juli 2015 där skatteflykt och skatteundandragande sågs som utmaningar för styrning, socialt skydd och utveckling i utvecklingsländerna. Parlamentet uppmuntrar alla länder och internationella organisationer, såsom FN, att delta i en inkluderande process och bidra till G20/OECD:s skatteagenda och ta itu med BEPS-frågor, främja internationell skattetransparens och globalt informationsutbyte, till exempel genom att utveckla en enda gemensam rapporteringsstandard för det automatiska informationsutbytet och offentliggörande av de verkliga ägarna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja en större roll för FN i framtida internationella diskussioner om skattefrågor, exempelvis genom att stödja inrättandet av en internationell skattemyndighet under Förenta nationernas överinseende.

Skatterådgivare

161.  Europaparlamentet betonar det problematiska och betänkliga i att skatterådgivning, revision och konsultverksamhet, som å ena sidan syftar till att tjäna skatteförvaltningar, till exempel för att utforma skattesystem eller förbättra skatteuppbörden, och å andra sidan ger skatterådgivningstjänster till multinationella företag som kan utnyttja svagheter i nationella skattelagar, existerar sida vid sida i samma företag.

162.  Europaparlamentet påpekar att det finns en europeisk rättslig ram, som innefattar det senaste paketet med reformer av revisionsmarknaden, som godkänts av parlamentet den 3 april 2014(52). Kommissionen uppmanas att se till att de relevanta lagstiftningsbestämmelserna tillämpas i medlemsstaterna i rätt tid och i enlighet med de avsedda målen.

163.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag till riktlinjer för skattekonsultbranschen och för inrättandet av en EU-ordning för vad som är oförenligt för rådgivare i skattefrågor och i förekommande fall för banker, för införande av en ram som effektivt förebygger intressekonflikter mellan tjänster som tillhandahålls till allmänheten och till den privata sektorn.

164.  Europaparlamentet uppmanar vidare kommissionen att inleda en studie för att bedöma koncentrationen i branschen samt all eventuell snedvridning av konkurrensen som uppstår genom denna. Parlamentet rekommenderar att man i denna studie också särskilt bedömer om kombinationen av skatterådgivning och revisionsfunktioner i samma företag kan leda till intressekonflikter, och föreslår lämpliga åtgärder, inklusive införandet av mekanismer för att hålla avdelningar inom konsultbolag åtskilda.

165.  Europaparlamentet begär att kommissionen skyndsamt utvärderar möjligheten att införa en lagstiftningsram som möjliggör tillräckliga sanktioner mot bolag, banker, revisionsbyråer och finansrådgivare som bevisats vara inblandade i genomförande eller främjande av olaglig skatteflykt och aggressiv skatteplanering. Parlamentet betonar att dessa sanktioner bör ha en avskräckande effekt och bland annat kan inkludera böter, stopp för finansiering ur EU:s budget, förbud mot rådgivning till EU:s institutioner samt i extrema och upprepade fall indragning av tillstånd att driva rörelse.

Ytterligare åtgärder på nationell nivå

166.  Europaparlamentet uppmuntrar till ytterligare åtgärder på nationell nivå för att ta itu med skatteflykt inom EU- och OECD-ramar eftersom icke samordnade reaktioner kan skapa ytterligare missmatchningar och skattesmitningsmöjligheter. Parlamentet betonar att det bästa verktyget för att bekämpa skattebasurholkning är samarbete, i stället för att ensidigt införa förmånsordningar för att attrahera investeringar.

167.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer för eventuella skatteamnestier från medlemsstaternas sida med syftet att definiera de omständigheter under vilka sådana amnestier skulle följa bestämmelserna i EU-fördragen om fri rörlighet för kapital, friheten att tillhandahålla tjänster, statsstöds- och penningtvättregler samt EU:s gemensamma strategi mot skatteparadis. Parlamentet påminner om behovet av att använda sådana metoder med mycket stor försiktighet för att inte ge skatteflyktingar ett incitament att vänta på nästa amnesti.

168.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa ett system för källskatt på royalties, för att säkerställa att royalties som betalas till tredjeländer som inte omfattas av bilaterala skatteavtal också beskattas.

169.  Europaparlamentet uppmanar varje medlemsstat att genomföra, vid behov med tekniskt stöd från kommissionen, genomförandestudier som bedömer spridningseffekterna i andra länder, innan några skatteåtgärder som kan få en effekt utomlands införs. Parlamentet efterlyser ett starkt engagemang från nationella parlaments sida i frågan om skatteflykt eftersom ingen skatteordning eller skattebehandling bör undslippa ordentlig bedömning och demokratisk kontroll från lagstiftarens sida.

170.  Europaparlamentet uppmanar bestämt medlemsstaterna att stoppa och ompröva redan gjorda nedskärningar i resurserna till sina skatteförvaltningar, att öka investeringarna i och effektivisera sina skatteförvaltningar samt att säkerställa att personal och teknik fördelas på effektivare sätt och expertisen uppgraderas, i syfte att ta itu med utvecklingen och effekterna av den skadliga skattepraxis som har blivit allt mer avancerad. Kommissionen uppmanas att ge tekniskt stöd till sådana insatser, i synnerhet inom ramen för Fiscalis 2020-programmet. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att arbeta för enklare, effektivare och transparentare skattesystem för medlemsstaternas, medborgarnas och företagens bästa.

171.  Europaparlamentet påminner om att den offentliga upphandlingen står för 16 procent av BNP inom EU. Parlamentet begär en utvärdering av möjligheten att införa villkor relaterade till skatt, transparens eller samarbete för anbud vid offentlig upphandling under nästa ändringsomgång för direktivet om offentlig upphandling. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att överväga att utesluta företag som bevisligen har ägnat sig åt aggressiv skatteplanering och skatteflykt från deltagande i offentlig upphandling.

172.  Europaparlamentet betonar slutligen att enhällighetsregeln inom rådet, som ger varje medlemsstat vetorätt, minskar incitamenten att gå från status quo mot en mer samarbetsinriktad lösning. Kommissionen uppmanas att inte avstå från att i lämpliga fall använda sig av artikel 116 i EUF-fördraget där följande fastslås: “Om kommissionen finner att en skillnad mellan bestämmelserna i medlemsstaternas lagar eller andra författningar framkallar en snedvridning av konkurrensvillkoren på den inre marknaden som behöver elimineras, ska den samråda med de medlemsstater som saken gäller. Om samrådet inte leder till ett avtal som eliminerar snedvridningen ska Europaparlamentet och rådet, i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, utfärda nödvändiga direktiv [...]”

173.  Europaparlamentet förbinder sig att fortsätta det arbete som initierades av dess särskilda utskott, att ta itu med de hinder som förhindrade dess särskilda utskott att slutföra hela sitt uppdrag och att säkerställa en lämplig uppföljning av dess rekommendationer. Parlamentet uppdrar åt sina behöriga myndigheter att fastställa den bästa institutionella modellen för att uppnå detta.

174.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på tillgång till alla relevanta EU-dokument. Parlamentet uppmanar sin talman att översända denna begäran till kommissionen och rådet och klargör att parlamentet är fast beslutet att använda alla tillgängliga medel för att nå detta mål.

175.  Europaparlamentet uppmanar sitt behöriga utskott att följa upp dessa rekommendationer i sitt kommande initiativbetänkande som avser lagstiftning i denna fråga.

176.  Europaparlamentet uppmanar sitt behöriga utskott med ansvar för konstitutionella frågor att följa upp dessa rekommendationer, särskilt i fråga om införande av bindande samarbetsklausuler i uppförandekoden för organisationer som ingår i transparensregistret, och ändringar av reglerna för tillgång till dokument mellan EU-institutioner, i syfte att anpassa dem bättre till den princip om lojalt samarbete som anges i EU-fördraget.

o
o   o

177.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, medlemsstaterna, de nationella parlamenten, G20 och OECD.

BILAGA 1

FÖRTECKNING ÖVER PERSONER SOM MÖTTS

(UTSKOTTSSAMMANTRÄDEN OCH DELEGATIONER)

Datum

Talare

30.3.2015

—  Diskussion med Pierre Moscovici, kommissionsledamot med ansvar för ekonomiska och finansiella frågor, skatter och tullunionen

16.4.2015

—  Serge Colin, ordförande för UFE (Union of Finance Personnel in Europe)

—  Fernand Müller, ordförande för UFE:s skatteutskott

—  Paulo Ralha, ordförande för portugisiska skatteanställdas fackförening

—  François Goris, ordförande UNSP‑NUOD för Europeiska sammanslutningen av oberoende fackföreningar (CESI)

—  Nadja Salson, Europeiska federationen för offentliganställdas förbund

—  Henk Koller, ordförande för European Federation of tax advisers (CFE)

—  Olivier Boutellis‑Taft, verkställande direktör, Federation of European Accountants (FEE)

—  Ravi Bhatiani, direktör för juristavdelningen vid Independent Retail Europe

5.5.2015

—  Margrethe Vestager, kommissionsledamot med ansvar för konkurrens

—  Wolfgang Nolz, ordförande för uppförandekodsgruppen

—  Jane McCormick, senior partner, skatterådgivare, chef för EMA Tax, KPMG

—  Chris Sanger, partner, global chef för Tax Policy, Ernst&Young

—  Stef van Weeghel, partner PwC, Global Tax Policy Leader

—  Bill Dodwell, chef för Tax Policy, Deloitte UK

11.5.2015

Offentlig utfrågning om skattebeslut och skadlig skattepraxis

—  Stephanie Gibaud, visselblåsare och före detta UBS‑anställd

—  Lutz Otte, visselblåsare och före detta IT‑leverantör till Julius Baer

—  Kristof Clerix, International Consortium of Investigative Journalists (ICIJ)

—  Edouard Perrin, ICIJ-medlem

—  Richard Brooks, ICIJ-medlem

—  Lars Bové, ICIJ-medlem

—  Xavier Counasse, journalist på Le Soir

—  Dominique Berlin, Collège européen de Paris, Université Panthéon‑Assas (Paris 2)

—  Gabriel Zucman, Assistant Professor, London School of Economics and Political Sciences

—  Achim Doerfer, advokat på skatteområdet, författare och rättsfilosof

12.5.2015

Delegation till Belgien

—  Jacques Malherbe, Université catholique de Louvain (UCL)

—  Axel Haelterman, Katholieke Universiteit Leuven (KUL)

—  Werner Heyvaert, skattexpert, Jones Day

—  Wim Wuyts, skattechef, ordförande för FEB‑VBO, och Hilde Wampers, vice skattechef, Group Finance FEB‑VBO

—  Christophe Quintard, (expert på FGTB, tidigare skatterevisor)

—  Eric van Rompuy (ordförande) och andra ledamöter från finans- och budgetutskottet i det federala parlamentet

—  Steven Van den Berghe, chef för skattebeslutstjänsten

—  Johan Van Overtveld, finansminister (möte den 17 juni)

18.5.2015

Delegation till Luxemburg

—  Wim Piot, skattechef, PwC Luxembourg

—  Nicolas Mackel, vd för Luxembourg for Finance

—  Christine Dahm, direktör, och Mike Mathias, medlem av Cercle de Coopération des ONG du développement

—  Eugène Berger (ordförande) och andra ledamöter av parlamentets finansutskott

—  Pierre Gramegna, finansminister

—  Pascale Toussing, direktör för skattefrågor, finansministeriet och personer från skatteförvaltningen

22.5.2015

Delegation till Bern, Schweiz

—  Markus R. Neuhaus, styrelseordförande för PwC Switzerland, ledamot av kabinettet för den globala styrelseordföranden för PwC

—  Frank Marty, ledamot av den verkställande styrelsen, chef för Financial Services & Taxes, Economie Suisse

—  François Baur, ständig representant i Bryssel, chef för European Affairs Economie Suisse

—  Martin Zogg, ledamot av den verkställande kommittén, chef för Domestic and International Taxation, Swiss Holdings

—  Urs Kapalle, direktör Financial Policy and Taxes, Swiss Bankers Association

—  Mark Herkenrath, Alliance Sud, ledamot av Global Alliance for Tax Justice

—  Olivier Longchamp, Declaration of Berne (DoB)

—  Jacques de Watteville, statssekreterare för SIF (internationella finansfrågor)

—  Ambassadör Christoph Schelling, chef för skattepolitiksavdelningen

—  Adrian Hug, direktör för Schweiz federala skatteförvaltning

—  Ruedi Noser, ledamot av förbundsförsamlingen, ordförande för utskottet för ekonomiska frågor och beskattning

—  Urs Schwaller, ledamot av ständerrådet

—  Ulrich Trautmann, chef för handel och ekonomiska frågor, Europeiska unionens delegation till Schweiz och Liechtenstein

—  Marco Salvi, forskningschef, Avenir Suisse

27.5.2015

Möte med HM Government of Gibraltar (med TAXE-samordnare)

—  Fabian Picardo, Chief Minister

—  Joseph Garcia, Deputy Chief Minister

28.5.2015

Delegation till Dublin, Irland

—  Martin Lambe, vd, Irish Tax Institute

—  Michael Noonan, finansminister

—  Niall Cody, ordförande för Revenue Commission

—  Liam Twomy (ordförande) och andra ledamöter av parlamentets finansutskott (Oireachtas) + Europautskottet Joint House‑Senate

—  Frank Barry, Trinity College Dublin (TCD)

—  Seamus Coffey, University College Cork (UCC)

—  Feargal O’Rourke, skattechef, PwC

—  Conor O’Brien, skattechef, KPMG

—  Jim Clarken, vd för Oxfam Ireland

—  Micheál Collins, Nevin Economic Research Institute (NERI)

29.5.2015

Delegation till Haag, Nederländerna

—  Sjoera Dikkers, parlamentsledamot, och andra ledamöter av det nederländska parlamentets finansutskott

—  Bartjan Zoetmulder, nederländska skatterådgivarföreningen (Nederlandse Orde van Belastingadviseurs, NOB)

—  Hans Van den Hurk, Maastricht University

—  Indra Römgens, SOMO, oberoende, icke vinstdrivande forsknings- och nätverksorganisation

—  Francis Weyzig, Oxfam

—  Pieterbas Plasman, chef för skattebeslutskontoret

—  Eric Wiebes, nederländsk statssekreterare för skattefrågor

1.6.2015

Offentlig utfrågning om den internationella dimensionen hos skattebeslut och andra åtgärder

—  Senator Mario Monti, tidigare kommissionsledamot med ansvar för tullar, skatter och den inre marknaden

—  Tove Maria Ryding, handläggare för politiska och juridiska frågor på EURODAD (European Network on Debt and Development)

—  Antoine Deltour, visselblåsare, före detta revisor, PwC Luxembourg

17.6.2015

Interparlamentariskt möte om aggressiv skatteplanering och demokratisk kontroll: de nationella parlamentens roll

Trettiosju ledamöter från arton nationella parlament

AT, BE, CY, CZ, FR, DE, GR, HU, IE, IT, LT, LU, MT, PL, PT, RO, ES, SV

—  Heinz Zourek, generaldirektör GD TAXUD

—  Pascal Saint‑Amans, direktör för OECD:s centrum för skattepolitik och skatteförvaltning

18.6.2015

Delegation till London, Storbritannien

—  David Gauke, MP, juniorminister vid finansministeriet

—  Jim Harra, generaldirektör, Business tax vid brittiska skattemyndigheten HMRC

—  Fergus Harradence, biträdande direktör, företagsskatter, Corporate Tax Team, Business and International Tax Group, finansministeriet

—  Andrew Dawson, chef för skatteavtalsgruppen, chefsförhandlare för brittiska skatteavtal

—  Maura Parsons, biträdande direktör, chef för internprissättning vid HMRC Business International och ordförande för HMRC:s internprissättningsnämnd

—  Meg Hillier (ordförande), Margaret Hodge (tidigare ordförande) och Guto Bebb, ledamot av finansutskottet i House of Commons

—  Prem Sikka, professor i redovisning, Essex Business School, University of Essex

—  Frank Haskew, chef för ICAEW (Institute of Chartered Accountants in England and Wales) skattefakulteten, och Ian Young, International Tax Manager

—  Will Morris, ordförande för skattekommittén och skattekommittén vid BIAC

Confederation of British Industry (CBI)

—  Richard Collier, Senior tax partner vid PwC

—  Joseph Stead, Christian Aid

—  Meesha Nehru, programdirektör, Fair Tax Mark

23.6.2015

Diskussioner med multinationella företag

—  Nathalie Mognetti, skattechef, Total S.A.

—  Martin McEwen, skattechef, SSE plc

—  Christian Comolet‑Tirman, direktör för skattefrågor, BNP Paribas Group

25.6.2015

Möte med regeringsrepresentant från Bermuda (med TAXE-samordnare)

—  Everard Bob Richards, biträdande premiärminister samt finansminister

—  Alastair Sutton, EU‑rättslig rådgivare till Bermudas regering

2.7.2015

—  Richard Murphy, Tax Research LLP och grundare av Tax Justice Network

—  Guillaume de La Villeguérin, vice ordförande Tax & Customs, Airbus

17.9.2015

—  Jean‑Claude Juncker, Europeiska kommissionens ordförande

—  Pierre Moscovici, kommissionsledamot med ansvar för ekonomiska och finansiella frågor, skatter och tullunionen

—  Margrethe Vestager, kommissionsledamot med ansvar för konkurrens

22.9.2015

—  Pierre Gramegna, ordförande för Ekofinrådet, finansminister, Luxemburg

—  Wolfgang Schäuble, federal finansminister, Tyskland

—  Luis de Guindos, ekonomi- och konkurrensminister, Spanien

—  Michel Sapin, minister för finanser och offentliga räkenskaper, Frankrike

—  Pier Carlo Padoan, ekonomi- och finansminister, Italien

16.11.2015

Diskussioner med multinationella företag

—  Monique Meche, vice vd, Global Public Policy, Amazon

—  Malte Lohan, direktör för Global Corporate Affairs, Anheuser-Busch InBev SA

—  Mark Hubbard, global skattechef, Barclays Bank Group

—  Delphine Reyre, direktör för Public Policy, Södra Europa, Facebook

—  Iain McKinnon, skattechef, HSBC

—  Krister Mattsson, chef för företagsfinansiering, försäkring, skatter och likviditetsförvaltning, IKEA Group

—  Irene Yates, vice vd, företagsbeskattning, McDonald’s Europe

—  Werner Schuster, vice vd skatter, Philip Morris International

—  Nicklas Lundblad, Senior Director, Public Policy and Government Relations, Google

—  John Stowell, förste vice vd, företagsbeskattning, The Walt Disney Company

—  Robert Jordan, vice vd, General Tax Counsel, Coca-Cola Company

BILAGA 2:

LISTA ÖVER SVAR FRÅN LAND/INSTITUTION

(situationen per den 16 november 2015)

Land

Svar

Första begäran 23.4.2015 – sista svarsdatum 31.5.2015

Sverige

29.5.2015

Jersey

29.5.2015

Guernsey

31.5.2015

Luxemburg

1.6.2015

Finland

2.6.2015

Slovakien

3.6.2015

Irland

5.6.2015

Nederländerna

8.6.2015

Förenade kungariket

8.6.2015

Frankrike

10.6.2015

Tjeckien

11.6.2015

Lettland

16.6.2015

Belgien

16.6.2015

Malta

18.6.2015

Första påminnelse 29.6.2015 – sista svarsdatum 9.7.2015

Portugal

30.6.2015

Polen

2.7.2015

Litauen

3.7.2015

Ungern

7.7.2015

Kroatien

8.7.2015

Estland

10.7.2015

Grekland

10.7.2015

Spanien

10.7.2015

Gibraltar

13.8.2015

Danmark

26.8.2015

Tyskland

2.9.2015

Rumänien

3.9.2015

Italien

17.9.2015

Sista påminnelse 21.9.2015

Österrike

21.9.2015

Cypern

22.9.2015

Bulgarien

28.9.2015

Slovenien

28.9.2015

INSTITUTIONER

Svar

Kommissionen

29.04.2015

03.06.2015

31.08.2015

23.10.2015

09.11.2015

Rådet

29.5.2015

15.6.2015

27.7.2015

BILAGA 3

MULTINATIONELLA FÖRETAG SOM INBJUDITS ATT FRAMTRÄDA VID UTSKOTTSSAMMANTRÄDEN

Namn

Inbjuden/Representant

Läget den 16 November 2015

Airbus

Guillaume de La Villeguérin,

vice vd, skatter och tullar

Deltog - 2.7.2015

BNP Paribas

Christian Comolet-Tirman,

skattedirektör

Deltog - 23.6.2015

SSE plc

Martin McEwen, skattechef

Deltog - 23.6.2015

Total S.A.

Nathalie Mognetti,

skattechef

Deltog - 23.6.2015

Amazon

Monique Meche, vice vd, Global Public Policy

Deltog - 16.11.2015

Anheuser-Busch InBev

Malte Lohan, direktör, Global Corporate Affairs

Deltog - 16.11.2015

Barclays Bank Group

Mark Hubbard, global skattechef

Deltog - 16.11.2015

Coca-Cola Company

Robert Jordan, vice vd, General Tax Counsel

Deltog - 16.11.2015

Facebook

Delphine Reyre, direktör, Public Policy, Södra Europa

Deltog - 16.11.2015

Google

Nicklas Lundblad, Senior Director, Public Policy and Government Relations

Deltog - 16.11.2015

HSBC Bank plc

Iain McKinnon, skattechef

Deltog - 16.11.2015

IKEA Group

Krister Mattsson, chef för företagsfinansiering, försäkring, skatter och likviditetsförvaltning

Deltog - 16.11.2015

McDonald’s Europe

Irene Yates, vice vd, företagsbeskattning

Deltog - 16.11.2015

Philip Morris

International

Werner Schuster, vice vd, skatter

Deltog - 16.11.2015

The Walt Disney Company

John Stowell, förste vice vd, företagsbeskattning

Deltog - 16.11.2015

Fiat Chrysler Automobiles

Sergio Marchionne,

vd

Avböjde på grund av pågående undersökning

Walmart

Shelley Broader,

ordförande och vd, EMEA-regionen

Avböjde

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0039.
(2) Rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG (EUT L 64, 11.3.2011, s. 1) om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter i fråga om direkt beskattning.
(3) Rådets direktiv 2003/49/EG av den 3 juni 2003 om ett gemensamt system för beskattning av räntor och royalties som betalas mellan närstående bolag i olika medlemsstater (EUT L 157, 26.6.2003, s. 49).
(4) EGT L 225, 20.8.1990, s. 6.
(5) EUT L 158, 27.5.2014, s. 196.
(6) EGT L 83, 27.3.1999, s. 1.
(7) EGT L 336, 27.12.1977, s. 15.
(8) EUT L 141, 5.6.2015, s. 73.
(9) EUT C 384, 10.12.1998, s. 3.
(10) EUT C 258 E, 7.9.2013, s. 134.
(11) EGT C 2, 6.1.1998, s. 2.
(12) Antagna texter, P8_TA(2015)0257.
(13) Antagna texter, P8_TA(2015)0265.
(14) Antagna texter, P8_TA(2015)0089.
(15) Antagna texter, P8_TA(2015)0062.
(16) Antagna texter, P7_TA(2013)0444.
(17) Antagna texter, P7_TA(2013)0205.
(18) EUT C 258 E, 7.9.2013, s. 53.
(19) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 37.
(20) EUT C 341 E, 16.12.2010, s. 29.
(21) Taxation trends in the European Union, 2014, Eurostat.
(22) Taxation trends in the European Union, Eurostat statistical books, 2014 års utgåva.
(23) Europeiska kommissionen (2015), ”SME taxation in Europe – an empirical study of applied corporate income taxation for SMEs compared to large enterprises”.
(24) IMF policy papers, “Spillovers in international corporate taxation”, den 9 maj 2014 och “Base Erosion, Profit Shifting and Developing Countries“, den 29 maj 2015.
(25) Rapporten av den 10 februari 2012 från Richard Murphy FCA om det europeiska skattegapet, “Closing the European tax gap”,
(26) “European added value of legislative report on bringing Transparency, coordination and convergence to corporate tax policies in the European Union”, Dr Benjamin Ferrett, Daniel Gravino och Silvia Merler, Europaparlamentet.
(27) “Unhappy meal – €1 Billion in Tax Avoidance on the Menu at McDonald’s”, EPSU m.fl., februari 2015.
(28) Arbetsdokument från kommissionen av den 17 juni 2015, Corporate Income Taxation in the European Union (SWD(2015)0121).
(29) A study on R&D Tax incentives, Taxation paper No 52-2014, Europeiska kommissionen.
(30) “Transfer pricing: Keeping it at arm’s length”, OECD Observer 230, januari 2002 (uppdaterad 2008).
(31) House of Commons, muntligt vittnesmål inför Public Accounts Committee, den 31 januari 2013.
(32) OECD:s pressmeddelande “OECD urges stronger international co-operation on corporate tax”, 12.2.2013.
(33) “SME taxation in Europe – An empirical study of applied corporate income taxation for SMEs compared to large enterprises” – Europeiska kommissionen, maj 2015, och P. Egger, W. Eggert och H. Winner (2010), “Saving taxes through foreign plant ownership”, Journal of International Economics 81, s. 99–108.
(34) Europeiska kommissionen (C-106/09 P) och Konungariket Spanien (C-107/09 P) mot Government of Gibraltar och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, dom av den 15 november 2011.
(35) Om de åtgärder som medlemsstaterna vidtar berör hela skattesystemet kan de utgöra justeringar till den allmänna finanspolitiken och inte statsstöd.
(36) Meddelande som kommissionsledamot Vestager sände till TAXE-utskottet den 29 april 2015.
(37) Enligt rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 i EUF-fördraget, med avseende på skyldigheten att samarbeta och tillhandahålla alla nödvändiga handlingar.
(38) IMF policy paper, “Spillovers in international corporate taxation”, den 9 maj 2014.
(39) IMF:s arbetsdokument “Base erosion, profit shifting and developing countries”, maj 2015.
(40) Studien “Tax revenue mobilisation in developing countries: issues and challenges”, Europaparlamentet, april 2014.
(41) 2015 års World Investment Report från Förenta nationernas konferens för handel och utveckling (UNCTAD).
(42) Christian Aid report, 2008.
(43) EUT C 264 E, 13.9.2013, s. 41.
(44) Airbus, BNP Paribas, SSE plc, Total S.A.
(45) Amazon, Anheuser-Busch InBev, Barclays Bank Group, Coca-Cola Company, Facebook, Google, HSBC Bank plc, IKEA, McDonald’s Corporation, Philip Morris, Walt Disney Company.
(46) Fiat Chrysler Automobiles, Walmart.
(47) Uppförandekoden framgår av bilaga 3 till det interinstitutionella avtalet om öppenhetsregistret, undertecknat 2014.
(48) “Tracking corporate tax breaks: a welcome new form of transparency emerges in the US”, Tax Justice Network.
(49) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén En förnyad EU-strategi 2011–2014 för företagens sociala ansvar, COM(2011)0681, s. 6.
(50) Dessa omfattar, för att ta några få exempel, att upphäva eller avsluta existerande dubbelskatteavtal med jurisdiktioner som står på svarta listan, att förbjuda företag som är baserade i svartlistade jurisdiktioner att delta i EU:s offentliga upphandlingar för varor och tjänster och inte bevilja dem statligt stöd, att förbjuda finansinstitut och finansiella rådgivare att etablera eller fortsätta att ha dotterbolag och filialer i svartlistade jurisdiktioner och att överväga att återkalla licenserna från europeiska finansinstitut och finansiella rådgivare som fortsätter att ha filialer och verksamhet i svartlistade jurisdiktioner, att införa en särskild avgift på alla transaktioner till eller från svartlistade jurisdiktioner, att undersöka flera olika alternativ för att inom EU vägra erkänna den rättsliga ställningen för företag som har sitt säte i svartlistade jurisdiktioner, att tillämpa tullhinder på handel med svartlistade tredjeländer.
(51) EU:s direktiv om skatt på sparande och direktivet om administrativt samarbete.
(52) Antagna texter, P7_TA(2014)0283 och P7_TA(2014)0284.


Beviljande av tillstånd för användning av bis(2-etylhexyl)ftalat (DEHP)
PDF 279kWORD 84k
Europaparlamentets resolution av den 25 november 2015 om kommissionens utkast till genomförandebeslut XXX om beviljande av tillstånd för användning av bis(2-etylhexyl)ftalat (DEHP) med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (D041427 – 2015/2962(RSP))
P8_TA(2015)0409B8-1228/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av kommissionens utkast till genomförandebeslut av den XXX om beviljande av tillstånd för användning av bis(2-etylhexyl)ftalat (DEHP) med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006(1), särskilt artikel 64.8,

–  med beaktande av yttrandena från riskbedömningskommittén (RAC) och kommittén för socioekonomisk analys (SEAC)(2), i enlighet med artikel 64.5 tredje stycket i förordning (EG) nr 1907/2006,

–  med beaktande av artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(3),

–  med beaktande av direktiv 2008/98/EG(4), särskilt artikel 4,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU(5), särskilt punkt 43 viii i bilagan till det,

–  med beaktande av kommissionens delegerade direktiv (EU) 2015/863(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om resurseffektivitet: på väg mot ett kretsloppssamhälle(7),

–  med beaktande av förslaget till resolution från sitt utskott för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av artikel 106.2 och 106.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  DEHP har upptagits i bilaga XIV till förordning (EG) nr 1907/2006 (Reach-förordningen), eftersom det klassificerats som reproduktionstoxiskt (kategori 1B). På grund av sina reproduktionstoxiska egenskaper finns DEHP med i Reach-förordningens kandidatförteckning.

B.  Kommissionen avser, med hjälp av ett utkast till genomförandebeslut där, i enlighet med artikel 57 f i förordning (EG) nr 1907/2006, följande ämnen identifieras såsom ämnen som inger mycket stora betänkligheter, nämligen bis(2-etylhexyl)ftalat (DEHP), dibutylftalat (DBP), benzylbutylftalat (BBP) och diisobutylftalat (DIBP), att identifiera DEHP som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter.

C.  Redan år 2000, i ett meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om gemenskapens strategi för endokrinstörande ämnen (COM(1999)0706), infördes DEHP i bilaga 1 med kandidatförteckningen över 553 ämnen inom kemikalier i kategori I, som belagts ha endokrinstörande effekter på minst en art av intakta djur(8).

D.  DEHP fanns med bland de första sex kemiska föreningar som, enligt kommissionens tillkännagivande av den 17 februari 2011, skulle utfasas med stöd av Reach-förordningen(9).

E.  Den 12 december 2014 kom medlemsstatskommittén enhälligt överens om att DEHP skulle identifieras såsom ett ämne som inger mycket stora betänkligheter, på grund av sina hormonstörande (tidigare: endokrinstörande) egenskaper i miljön(10). Medlemsstatskommittén var enig om att det fanns vetenskapliga belägg för att DEHP hade hormonstörande effekter, samt för att det rådde ett orsakssamband mellan dessa effekter och skadeverkningar på människors hälsa.

F.  Kommissionen konstaterar medlemsstatskommitténs enhälliga åsikt om att fyra ftalater, bland dem DEHP, har hormonstörande egenskaper och att skadeverkningarna till följd av detta är av samma slag som de skadeverkningar som lett till att dessa ämnen klassificerats som reproduktionstoxiska och, med stöd av artikel 57 c i Reach-förordningen, identifierats som ämnen som inger mycket stora betänkligheter. Kommissionen konstaterar tillika att flertalet av medlemsstatskommitténs ledamöter anser att alla dessa skadeverkningar ger upphov till motsvarande betänkligheter.

G.  Den 21 oktober 2015 lade kommissionen fram ett utkast till genomförandeakt för att DEHP skulle identifieras som ett hormonstörande ämne, vars inverkan på människors hälsa föranleder motsvarande betänkligheter, med stöd av artikel 57 f i Reach-förordningen.

H.  I yttrandet från RAC medges det att DEHP är hormonstörande, men det påpekas också att ämnet införts i bilaga XIV på grund av att det klassificerats såsom reproduktionstoxiskt (artikel 57 c) och inte på grund av sina hormonstörande egenskaper (artikel 57 f). Till följd av detta har man vid den aktuella bedömningen av DEHP beaktat endast dess reproduktionstoxiska egenskaper.

I.  DEHP bör identifieras såsom ett ämne som inger mycket stora betänkligheter, eftersom det uppfyller kriterierna i artikel 57 f i Reach-förordningen, i och med att det har hormonstörande egenskaper med vetenskapligt belagda, sannolikt allvarliga, konsekvenser för människors hälsa, vilka leder till betänkligheter som motsvarar dem som föranleds av de andra ämnen som förtecknas i artikel 57 a–e i Reach-förordningen.

J.  Sökanden har ansökt om tillstånd med stöd av principen om adekvat kontroll i artikel 60.2 i Reach-förordningen. Enligt artikel 60.3 a i Reach-förordningen gäller dock principen om adekvat kontroll inte för ämnen som uppfyller kriterierna för att vara cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska, eller kriterierna i artikel 57 f i den förordningen och för vilka det inte går att fastställa något gränsvärde i enlighet med avsnitt 6.4 i bilaga I till förordningen.

K.  DEHP har påvisats vara skadligt för hormonsystemet hos däggdjur, framför allt genom att minskade nivåer av testosteron konstaterats hos foster in vivo. Detta har ytterligare belagts med hjälp av mekanistiska fynd, också in vivo, där man påträffat nedreglering av gener i den steroidogena biosyntesvägen. Bland de negativa effekter som observerats hos råttor märks ökad onormal spenutveckling, minskat anogenitalt avstånd, missbildningar i könsorganen, minskat antal spermatocyter och förändringar i testiklarna, bland annat i form av multinukleära gonocyter, tubulär atrofi och Leydigcellhyperplasi.

L.  När det gäller DEHP har det vetenskapligt belagts att exponering under känsliga tidsfönster under utvecklingen kan leda till irreversibla utvecklingsskador med allvarliga konsekvenser för utveckling och förökning. Dessa skador anses som särskilt allvarliga för människors hälsa och för olika arter av vilda djur, bland annat för att dessa skador till följd av exponering i början av livet ibland inte kommer till synes förrän längre fram i livet.

M.  I yttrandet från RAC, som grundade sig på de upplysningar som getts i ansökan, framhölls det att sökanden inte påvisat att det fanns någon adekvat kontroll i enlighet med artikel 60.2 i Reach-förordningen av de risker för arbetstagarnas hälsa som härrör från de användningar som ansökan gällde. Enligt RAC är det därför inte på sin plats att tillstånd beviljas med stöd av artikel 60.2.

N.  Trots yttrandet från RAC drog SEAC den slutsatsen, att det vore skäligt att tillåta användningarna och att den socioekonomiska nyttan av de användningar som ansökan hänförde sig till uppvägde de risker för människors hälsa som dessa användningar ger upphov till. I yttrandet från SEAC bekräftades det att det fanns avsevärda brister i den socioekonomiska analys som lagts fram av sökanden, bland annat att det inte fanns någon hälsokonsekvensbedömning med kartläggning av de återstående riskerna för arbetstagarnas hälsa.

O.  SEAC är en vetenskaplig kommitté, som enligt artikel 64.4 b i Reach-förordningen har i uppgift att göra en bedömning av de socioekonomiska faktorerna och av tillgången på lämpliga och tekniskt genomförbara alternativ med anknytning till ämnets användning enligt beskrivningen i ansökan. Däremot har SEAC inte i uppgift att komma med slutsatser om hur skäligt det är med ett tillstånd om inte risken för samhället gjorts till föremål för adekvat kontroll.

P.  Sökanden har ansvaret för att bedöma och hantera riskerna med kemikalierna och för att ge lämplig säkerhetsinformation till dem som använder kemikalierna. SEAC kunde inte dra någon kvantitativ slutsats om skäligheten av fortsatt användning, eftersom upplysningarna om de återstående riskerna för arbetstagarnas hälsa inte gick att kvantifiera.

Q.  Syftet med Reach-förordningen är att garantera en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön, inbegripet främjande av alternativa metoder för att bedöma vilka risker olika ämnen innebär, samt att ämnen fritt kan cirkulera på den inre marknaden samtidigt som konkurrenskraft och innovation förbättras.

R.  Ansökningarna hänför sig till ett stort antal användningar, såsom användning vid beredning av materialåtervunnen mjuk vinylkloridplast (PVC) med DEHP i föreningar och pulverblandningar, liksom när materialåtervunnen mjuk PVC med DEHP används inom industrin vid polymerbearbetning för produktion av PVC-artiklar. Om tillstånd ges till så många användningar skulle det i hög grad motverka syftet med att DEHP ska ersättas, vilket låg till grund för att ämnet infördes i bilaga XIV till Reach-förordningen.

S.  PVC med DEHP har en bred användning i olika vardagsvaror för konsumenter, såsom textilier, möbler och byggvaror. Ämnet är inte kemiskt bundet till plasten och läcker därför lätt ut i miljön.

T.  I en tillståndsansökan bör tyngdpunkten vila vid ämnets användning. Att ämnet förekommer i återvunnet material har ingen relevans för tillståndsbeviljandet.

U.  SEAC har konstaterat att det går att använda postindustriellt avfall med lågt innehåll av DEHP som alternativ råvara, något som också skulle höja kvaliteten på det material som återvinns, men också att de som sköter återvinningen knappast skulle kunna få nedströmsanvändarna att betala för den högre kvaliteten på det återvunna materialet, eftersom nedströmsanvändarna brukar framställa artiklar som befinner sig rätt lågt ned på värdeskalan. SEAC konstaterade att man inte tagit upp frågan om att plastomvandlingsindustrin, i stället för återvunnet material, skulle kunna använda nytillverkad PVC med andra slag av mjukgörare som inte inger mycket stora betänkligheter, i och med att sökandena gav vid handen att plastomvandlingsindustrin kanske skulle förlora sin konkurrenskraft om man blev tvungen att bära merkostnaden för att använda nytillverkad PVC.

V.  Det är oacceptabelt att det kanske inträffar ett stort antal fall av sterilitet hos män bara för att materialåtervinnare och nedströmsanvändare som arbetar med mjuk PVC till lägre kostnad ska kunna producera artiklar av lågt värde för att kunna konkurrera med importerade varor av låg kvalitet.

W.  Många ämnen kan ersätta DEHP och sökandena har inte lagt fram någon allsidig analys av marknadstillgängliga ersättningsalternativ till DEHP i de användningar som ansökan hänför sig till.

X.  Ett av de argument som SEAC anfört till förmån för tillståndsbeviljande är att det finns politiska och sociala faktorer som talar för att materialåtervinning ska gynnas som ett hållbart sätt att handha naturtillgångar. Detta innebär dock en förenkling av fakta, där det inte tas hänsyn till den avfallshierarki som fastställs i artikel 4 i direktiv2008/98/EG, enligt vilken förebyggande går före materialåtervinning. Med en sådan förenkling tar man inte heller hänsyn till vad som uttryckligen föreskrivs i det sjunde miljöhandlingsprogrammet, med dess upprop om att det ska utvecklas giftfria materialkretslopp så att materialåtervunnet avfall kan användas som en viktig och tillförlitlig råvarukälla för unionen.

Y.  Till allt detta kommer att parlamentet i sin resolution av den 9 juli 2015 om resurseffektivitet: på väg mot ett kretsloppssamhälle, betonat att återvinning inte bör rättfärdiga fortsatt användning av farliga etablerade ämnen. DEHP är ett etablerat ämne, och detta har också erkänts av den berörda industrin(11).

Z.  Användningen av DEHP i elektrisk och elektronisk utrustning har begränsats i enlighet med kommissionens delegerade direktiv (EU) 2015/863. Detta stöddes bland annat av en bedömning av vilka säkrare alternativ till DEHP som fanns att tillgå, samt av en positiv socioekonomisk bedömning(12).

AA.  SEAC kan, utgående från upplysningarna från sökandena, inte sluta sig till att ett avslag på tillståndsansökan skulle bli en nettokostnadsbelastning för samhället. Sökandena har således inte påvisat vare sig vilka socioekonomiska fördelar ämnets användning för med sig eller vilka socioekonomiska konsekvenser ett avslag på tillståndsansökan skulle ge upphov till, såsom det föreskrivs i artikel 60.4 c i Reach-förordningen.

AB.  Beviljande av tillstånd för en tillämpning som uppvisar så många brister skulle innebära ett väldigt dåligt prejudikat med tanke på kommande beslut om tillstånd enligt Reach-förordningen.

AC.  I artikel 1.3 i Reach-förordningen stadgas att förordningen bygger på försiktighetsprincipen och att, i händelse av osäkerhet, överväganden som hänför sig till skyddet av människors hälsa och miljön, bör ta företräde framom allmänna ekonomiska överväganden.

AD.  Kommissionen är ansvarsskyldig inför allmänheten i Europa när det gäller att skydda invånarna och miljön från farliga kemikalier, liksom också när det gäller innovationsfrämjande, också inom området säkrare kemikalier och produkter, för att stimulera till en motståndskraftig ekonomi.

1.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut överskrider de genomförandebefogenheter som föreskrivs i förordning (EG) nr 1907/2006.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandebeslut och lägga fram ett nytt utkast, med avslag på ansökningarna om tillstånd för formulering av återvunnen mjuk PVC som innehåller DEHP.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att få till stånd ett snabbt slut på användningen av DEHP i alla återstående tillämpningar, så mycket mera som säkrare alternativ till mjuk PVC och DEHP finns att tillgå på bred bas.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach-förordningen), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).
(2) http://echa.europa.eu/documents/10162/b50d9fc3-f6db-4e91-8a95-c8397bb424d2http://echa.europa.eu/documents/10162/8d9ee7ac-19cf-4b1a-ab1c-d8026b614d7a
(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).
(5) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser (EUT L 354, 28.12.2013, s. 171).
(6) Kommissionens delegerade direktiv (EU) 2015/863 av den 31 mars 2015 om ändring av bilaga II till Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EU vad gäller förteckningen av ämnen som omfattas av begränsningar (EUT L 137, 4.6.2015, s. 10).
(7) Antagna texter, P8_TA(2015)0266.
(8) http://ec.europa.eu/environment/archives/docum/pdf/bkh_annex_01.pdf
(9) http://europa.eu/rapid/press-release_IP-11-196_en.htm?locale=en
(10) http://echa.europa.eu/view-article/-/journal_content/title/the-member-state-committee-unanimously-agreed-to-identify-the-phthalate-dehp-as-an-svhc-because-of-its-endocrine-disrupting-properties-in-the-environm
(11) http://www.vinylplus.eu/uploads/docs/VinylPlus_Progress_Report_2015_English.pdf
(12) http://www.umweltbundesamt.at/fileadmin/site/umweltthemen/abfall/ROHS/finalresults/Annex6_RoHS_AnnexII_Dossier_DEHP.pdf


Att förhindra att EU-medborgare radikaliseras och rekryteras av terroristorganisationer
PDF 331kWORD 138k
Europaparlamentets resolution av den 25 november 2015 om att förhindra att EU-medborgare radikaliseras och rekryteras av terroristorganisationer (2015/2063(INI))
P8_TA(2015)0410A8-0316/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 3, 5, 6, 7, 8, 10 och 21 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 4, 8, 10, 16, 67, 68, 70, 71, 72, 75, 82, 83, 84, 85, 86, 87 och 88 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rapporten Europeiska unionens undersökning av minoriteter och diskriminering Data i fokus-rapport nr 2: Muslimer, vilken utarbetats av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), och FRA:s undersökning Judars erfarenheter av diskriminering och hatbrott i EU:s medlemsstater,

–  med beaktande av den resolution som FN:s säkerhetsråd antog den 8 oktober 2004 om det hot mot internationell fred och säkerhet som terroristhandlingar utgör,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 6, 7, 8, 10.1, 11, 12, 21, 48, 49, 50 och 52,

–  med beaktande av EU:s strategi för inre säkerhet, som antogs av rådet den 25 februari 2010,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 november 2010 EU:s strategi för den inre säkerheten i praktiken: Fem steg mot ett säkrare Europa (COM(2010)0673) och inrättandet av nätverket för kunskapsspridning om radikalisering (RAN),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2013 om andra rapporten om genomförandet av strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 januari 2014 Att förhindra radikalisering som leder till terrorism och våldsam extremism: en skärpning av EU:s insatser (COM(2013)0941),

–  med beaktande av den ändrade versionen av EU:s strategi för att bekämpa radikalisering och rekrytering till terrorism, som antogs av rådet (rättsliga och inrikes frågor, RIF) vid dess möte den 19 maj 2014 och godkändes av rådet vid dess möte den 5 och 6 juni 2014 (dokument nr 9956/14),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 juni 2014 Slutrapport om genomförandet av strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen 2010–2014 (COM(2014)0365),

–  med beaktande av Europols rapport för 2014 om den rådande situationen och tendenserna inom terrorismen i Europa,

–  med beaktande av den resolution som FN:s säkerhetsråd antog den 24 september 2014 om det hot mot internationell fred och säkerhet som terroristhandlingar utgör (resolution 2178 (2014)),

–  med beaktande av den rapport som EU:s samordnare för kampen mot terrorism lade fram för Europeiska rådet den 24 november 2014 (15799/14),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 december 2014 om att förnya strategin för inre säkerhet i EU(2),

–  med beaktande av rådets (RIF) slutsatser av den 9 oktober och den 5 december 2014,

–  med beaktande av uttalandet från rådets (RIF) informella möte den 11 januari 2015,

–  med beaktande av sin debatt vid plenarsammanträdet den 28 januari 2015 om åtgärder mot terrorism,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 februari 2015 om åtgärder mot terrorism(3),

–  med beaktande av rådets (RIF) informella möte i Riga den 29–30 januari 2015,

–  med beaktande av rådets (RIF) slutsatser av den 12 och 13 mars 2015,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 april 2015 Europeiska säkerhetsagendan (COM(2015)0185),

–  med beaktande av domstolens dom om direktivet om lagring av uppgifter,

–  med beaktande av tilläggsprotokollet till Europarådets konvention om förebyggande av terrorism och Europarådets handlingsplan för bekämpande av våldsbejakande extremism och radikalisering som leder till terrorism, som antogs den 19 maj 2015,

–  med beaktande av kommissionens grönbok Stärkande av det ömsesidiga förtroendet inom det europeiska rättsliga området – en grönbok om tillämpningen av EU:s straffrättsliga lagstiftning på frågor som rör frihetsberövande (COM(2011)0327),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för kultur och utbildning (A8-0316/2015), och av följande skäl:

A.  Mer än 5 000 EU-medborgare har anslutit sig till terroristorganisationer och andra militära grupper – särskilt Islamiska staten (Daish) och Jahbat al-Nusra med flera – utanför EU, i synnerhet i Mellanöstern och Nordafrika (MENA-regionen). Denna företeelse breder ut sig i allt snabbare takt och har nu blivit ett stort problem.

B.  Radikalisering har blivit en term som används för att beskriva den företeelse där människor anammar intoleranta åsikter, synsätt och idéer som kan leda till våldsbejakande extremism.

C.  De nyliga terrordåden i Frankrike, Belgien, Tunisien och Köpenhamn visar att de ”utländska” stridande – i många fall EU-medborgare – som vistas och förflyttar sig på EU:s territorium och i EU:s närområde utgör säkerhetshot. EU har fördömt dessa terrordåd i skarpast möjliga ordalag och har åtagit sig att stå vid medlemsstaternas sida i kampen mot terrorismen inom och utanför EU:s territorium.

D.  De fruktansvärda terroristattacker som dödade och skadade hundratals människor i Paris den 13 november 2015 visade på nytt på det akuta behovet av samordnade åtgärder från medlemsstaternas och Europeiska unionens sida för att man ska kunna förhindra radikalisering och bekämpa terrorism.

E.  Hotet från terrorism är stort i EU, särskilt i de länder som har deltagit eller fortfarande deltar i yttre militära åtgärder i Mellanöstern och Afrika.

F.  Radikaliseringen av dessa ”europeiska stridande” är en komplex och dynamisk företeelse som beror på ett antal globala, sociologiska och politiska faktorer. Det finns inte någon gemensam profil utan företeelsen berör män, kvinnor och i synnerhet unga EU-medborgare från alla sociala miljöer vars gemensamma nämnare är en känsla av att ha kommit på kant med samhället. Anledningarna till radikalisering kan vara socioekonomiska, ideologiska, personliga eller psykologiska, och därför måste man i detta sammanhang beakta varje berörd individs personliga bakgrund.

G.  På grund av terrorism och radikalisering förekommer det i stor utsträckning stereotypa uppfattningar om religioner, vilket i sin tur leder till nya vågor av hatbrott och hatpropaganda som motiveras av rasism, främlingsfientlighet eller intolerans gentemot åsikter, trosuppfattningar eller religioner. Det är viktigt att framhålla att det är en förvrängning av religionen, inte religionen i sig, som är en av orsakerna till radikalisering.

H.  Radikalisering bör inte förknippas med någon särskild ideologi eller tro utan kan förekomma inom dem alla.

I.  Ett av de argument som används av våldsbejakande extremister när dessa rekryterar unga människor är att islamofobin ökar till följd av åratal av krig mot terrorismen, och att Europa inte längre är en plats där muslimer är välkomna eller kan leva på lika villkor och utöva sin religion utan att bli diskriminerade och stigmatiserade. Detta kan leda till en känsla av sårbarhet, aggressiv ilska, frustration, ensamhet och isolering från samhället.

J.  Kampen mot radikaliseringen kan inte begränsas till islamistisk radikalisering. Religiös radikalisering och våldsbejakande extremism berör också hela den afrikanska kontinenten, och den politiska radikaliseringen drabbade även Europa 2011, genom Anders Behring Breiviks attentat i Norge.

K.  De allra flesta terroristattacker i EU-länder har i många år utförts av separatistorganisationer.

L.  Enligt Europol utfördes 152 terroristattacker i EU under 2013, varav två var ”religiöst motiverade” och åttiofyra var motiverade av etno-nationalistiska eller separatistiska övertygelser. Under 2012 utfördes 219 terroristattacker i EU, varav sex var ”religiöst motiverade”.

M.  Kampen mot terrorismen och insatserna för att förhindra att EU-medborgare radikaliseras och rekryteras av terroristorganisationer omfattas fortfarande i allt väsentligt av medlemsstaternas behörighet, men det är ytterst viktigt att samarbeta inom EU för att ett effektivt och verkningsfullt informationsutbyte ska kunna ske mellan brottsbekämpande organ i syfte att bekämpa det hot som terrorismens gränsöverskridande karaktär utgör. Det behövs följaktligen en samordnad europeisk strategi som skulle skapa ett mervärde när det gäller att inte bara, vid behov, samordna och harmonisera den tillämpliga lagstiftningen inom ett område där EU-medborgarna kan röra sig fritt, utan även göra förebyggande åtgärder och terrorismbekämpning verkningsfulla. Insatser mot den olagliga handeln med skjutvapen bör vara en prioriterad fråga för EU i kampen mot grov och organiserad internationell brottslighet.

N.  De mänskliga rättigheterna måste utgöra navet för unionens strategier för terrorismbekämpning och förhindrande av radikalisering, samtidigt som det måste säkerställas att en korrekt avvägning görs mellan medborgarnas säkerhet och respekten för de grundläggande rättigheterna, däribland rätten till säkerhet, rätten till privatliv samt yttrande-, religions- och föreningsfriheten.

O.  Judiska befolkningsgrupper är mål för terroristattacker och antisemitiska attacker, vilket har ökat otryggheten och rädslan bland dessa befolkningsgrupper i Europa.

P.  Ökningen av terrorism och antalet utländska stridande har lett till en ökad intolerans mot etniska och religiösa grupper i flera europeiska länder. För att förhindra extremistisk terrorism är det viktigt att ta ett helhetsgrepp och bekämpa både diskriminering i allmänhet och islamofobi och antisemitism i synnerhet.

Q.  Det finns redan ett visst antal instrument i Europa för att bemöta EU-medborgarnas radikalisering, och EU och dess medlemsstater bör använda dessa verktyg fullt ut och förbättra dem så att de tar hänsyn till de utmaningar som EU och medlemsstaterna står inför just nu. Det finns fortfarande ett motstånd bland medlemsstaterna mot att samarbeta på känsliga områden, t.ex. genom informations- och underrättelseutbyte. Med tanke på att radikal terrorism, som går tvärtemot de europeiska värderingarna, har ökat kraftigt måste nya resurser sättas in samtidigt som stadgan om de grundläggande rättigheterna måste respekteras.

R.  Alla åtgärder som medlemsstaterna och EU vidtar måste bygga på respekt för de grundläggande rättigheterna och de medborgerliga friheterna, närmare bestämt rätten till privatliv, rätten till säkerhet, rätten till uppgiftsskydd, oskuldspresumptionen, rätten till en rättvis rättegång och ett korrekt rättsförfarande, yttrandefrihet och religionsfrihet. EU-medborgarnas säkerhet måste uppnås utan att det inkräktar på deras fri- och rättigheter. Dessa båda principer är nämligen två sidor av samma mynt.

S.  Hur risken för radikalisering bemöts och hur förhindrande av rekrytering till terroristorganisationer sköts varierar ibland väsentligt mellan EU:s medlemsstater. Vissa medlemsstater har redan vidtagit effektiva åtgärder, medan andra har hamnat på efterkälken i arbetet med att ta itu med dessa företeelser.

T.  Det är hög tid att vidta samordnade åtgärder på europeisk nivå för att förhindra att EU-medborgare radikaliseras och rekryteras av terroristorganisationer. Målsättningen måste vara att få bukt med denna växande företeelse och således stoppa EU-medborgarnas resor till konfliktområden, avradikalisera dem som stannar hemma och förhindra att fler terrordåd begås.

U.  Detta är en internationell företeelse, och lärdomar kan dras från många delar av världen.

V.  För att förhindra att EU-medborgare radikaliseras och rekryteras av terroristorganisationer är det nu viktigt att inrikta sig och satsa på förebyggande åtgärder i högre grad än på reaktiva åtgärder. En strategi för att bekämpa extremism, radikalisering och rekrytering till terroristorganisationer inom EU kan fungera endast om den utarbetas parallellt med en strategi som är inriktad på integration och social inkludering samt på återanpassning och avradikalisering av återvändande ”utländska stridande”.

W.  Vissa former av internetanvändning främjar radikalisering genom att göra det möjligt för fanatiker världen över att komma i kontakt med varandra och rekrytera sårbara individer utan någon som helst fysisk kontakt och på ett sätt som är svårt att spåra.

X.  Det är mycket viktigt att göra tydlig åtskillnad mellan å ena sidan beteenden som syftar till att förbereda och/eller stödja terroristattacker och å andra sidan extremisters handlingar eller åsikter som saknar brottsligt uppsåt och inte utgör en brottslig handling.

Y.  Radikal terrorism tycks bero på faktorer både inom och utanför EU.

Z.  Kampen mot radikal terrorism måste ingå i en övergripande strategi för att garantera ett öppet EU som grundas på en uppsättning gemensamma värderingar.

AA.  Det är viktigt att radikaliseringen av ungdomar inte tas ur sitt sociala och politiska sammanhang, utan analyseras i ett bredare perspektiv genom konfliktsociologiska studier och våldsstudier.

AB.  Orsakerna till radikal terrorism har inte studerats tillräckligt. Bristen på integration kan inte ses som den främsta orsaken till radikal terrorism.

AC.  Enligt EU-domstolen medför det förhållandet att en person har tillhört en organisation som på grund av sin delaktighet i terroristhandlingar har förts upp i förteckningen i bilagan till rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931/Gusp, och att vederbörande aktivt har stött organisationens väpnade kamp, inte automatiskt att det föreligger synnerliga skäl att anta att denna person har förövat ett ”grovt icke-politiskt brott” eller begått ”gärningar som strider mot Förenta nationernas syften och grundsatser”. Om det emellertid föreligger synnerliga skäl att anta att en person har förövat ett sådant brott eller gjort sig skyldig till sådana gärningar ska detta konstaterande föregås av en prövning i varje enskilt fall av de exakta omständigheterna i syfte att bedöma huruvida vederbörande kan göras individuellt ansvarig för utförandet av dessa handlingar.

AD.  För att ett uppehållstillstånd som har beviljats en flykting ska kunna återkallas på grund av att flyktingen stöder en sådan terroristorganisation är de behöriga myndigheterna emellertid skyldiga att, under de nationella domstolarnas kontroll, göra en bedömning i det enskilda fallet av de särskilda faktiska omständigheter som rör såväl organisationens som den berörda flyktingens handlingar.

I.Det europeiska mervärdet av åtgärderna för att förhindra terrorism

1.  Europaparlamentet fördömer, mot bakgrund av de dramatiska händelserna i Paris, de dödliga attackerna och uttrycker sitt djupa deltagande och sin solidaritet med offren och deras anhöriga, samtidigt som det på nytt framhåller behovet att ta ställning mot våld. Parlamentet fördömer också de stereotypa, främlingsfientliga och rasistiska budskap och metoder som används av enskilda personer och kollektiva myndigheter och som direkt eller indirekt kopplar terroristattackerna till de flyktingar som för närvarande flyr från sina länder på jakt efter en säkrare plats eftersom krigs- och våldshandlingar dagligen förekommer i deras hemländer.

2.  Europaparlamentet framhåller att terrorism inte kan och inte bör kopplas till någon specifik religion, nationalitet eller civilisation.

3.  Europaparlamentet är oroat över att det är sannolikt, om man inte vidtar åtgärder för att motverka förutsättningarna för terrorismens utbredning, att antalet EU-medborgare som reser till andra länder för att gå med i jihadistiska grupper eller andra extremistgrupper kommer att öka under de närmaste åren, liksom de specifika säkerhetshot som de berörda personerna utgör när de återvänder till EU och unionens grannländer, inte minst med tanke på den pågående militära upptrappningen i Mellanöstern och Nordafrika. Parlamentet efterlyser en omfattande studie om effektiviteten i de nationella insatserna och EU-insatserna för att förhindra och bekämpa terrorism.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt fastställa en handlingsplan för genomförande och utvärdering av EU:s strategi för att bekämpa radikalisering och rekrytering till terrorism och utgå från ett utbyte av bästa praxis och en sammanslagning av kompetens inom EU, en utvärdering av de åtgärder som vidtagits i medlemsstaterna och samarbete med tredjeländer och internationella organisationer, med vederbörlig respekt för internationella konventioner om de mänskliga rättigheterna och genom en strategi för samråd i vilka ett antal berörda parter och sektorer deltar. Kommissionen bör bidra till och hjälpa medlemsstaterna att ta fram en ändamålsenlig och kraftfull kommunikationsstrategi för att förhindra att såväl EU-medborgare som tredjelandsmedborgare bosatta i EU radikaliseras och rekryteras av terroristorganisationer.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samordna sina strategier, dela med sig av den information och den erfarenhet som de besitter, genomföra bästa praxis både nationellt och på EU-nivå samt samarbeta i syfte att få fram nya initiativ för att bekämpa radikalisering och rekrytering till terrorism genom att uppdatera sina nationella förebyggande strategier och upprätta nätverk för dem som arbetar med dessa frågor på grundval av de tio prioriterade handlingsområden som identifieras i EU:s strategi för att bekämpa radikalisering och rekrytering till terrorism. Parlamentet betonar i detta avseende vikten av att främja och stärka de brottsbekämpande myndigheternas samarbete över gränserna, och framhåller att tillräckliga resurser och utbildning för poliser som arbetar ute på fältet är av avgörande betydelse.

6.  Europaparlamentet begär att rådets alla handlingsplaner och riktlinjer för den pågående EU-strategin för att bekämpa radikalisering och rekrytering till terrorism offentliggörs.

7.  Europaparlamentet anser att tilläggsprotokollet till Europarådets konvention om förebyggande av terrorism, samt FN:s säkerhetsråds resolution 2178, är de dokument som bör användas av medlemsstaterna och EU-institutionerna för att nå fram till en gemensam definition för kriminalisering av personer som betraktas som ”utländska stridande”. Kommissionen uppmanas att, med stöd av det nya expertcentrumet inom RAN, ingående studera de primära faktorer, den process och de olika influenser och omständigheter som leder till radikalisering.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med Europol och samordnaren för kampen mot terrorism utarbeta en årlig rapport om säkerhetsläget i Europa, även vad gäller riskerna för radikalisering och konsekvenserna för människors säkerhet och fysiska integritet i EU, och att i samband med detta årligen rapportera till parlamentet.

9.  Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är att till fullo använda redan befintliga instrument för att förhindra att EU-medborgare radikaliseras och rekryteras av terroristorganisationer. Parlamentet understryker vikten av att alla relevanta interna och externa instrument används på ett holistiskt och övergripande sätt. Kommissionen och medlemsstaterna rekommenderas att använda tillgängliga medel, särskilt från instrumentet ISF-Polis inom fonden för inre säkerhet (ISF), för att stödja projekt och åtgärder som syftar till att förhindra radikalisering. Parlamentet framhåller den viktiga roll som RAN och dess expertcentrum kan spela när det gäller att ta sig an målet att motverka radikaliseringen av EU-medborgare på ett övergripande sätt. Detta nätverk måste bli mer känt och synligt för de aktörer som deltar i kampen mot radikalisering.

II.Åtgärder för att förhindra våldsbejakande extremism och radikal terrorism i fängelser

10.  Europaparlamentet understryker att fängelserna alltjämt är en av flera grogrunder för spridning av såväl radikala och våldsbejakande ideologier som radikal terrorism. Kommissionen uppmanas att uppmuntra till ett utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna för att ta itu med ökningen av radikal terrorism i fängelserna i Europa. Medlemsstaterna uppmuntras att omedelbart vidta åtgärder mot överbeläggningen i fängelserna, eftersom den är ett akut problem i många medlemsstater och i betydande grad ökar risken för radikalisering och försämrar möjligheterna till rehabilitering. Parlamentet erinrar om att offentliga institutioner för skydd av barn och ungdomar samt förvars- och rehabiliteringsenheter också kan fungera som grogrunder för radikalisering bland minderåriga, som utgör en särskilt sårbar målgrupp.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå riktlinjer på grundval av bästa praxis om vilka åtgärder som bör genomföras i fängelserna i Europa för att förhindra radikalisering och våldsbejakande extremism, med full respekt för de mänskliga rättigheterna. Fångar som befunnits vara anhängare av våldsbejakande extremism eller som redan rekryterats av terroristorganisationer bör hållas avskilda från övriga fångar eftersom det därigenom kan bli möjligt att förhindra att radikal terrorism påtvingas andra under hot och att begränsa radikaliseringen i fängelserna. Parlamentet påpekar emellertid att sådana åtgärder bör föreskrivas endast efter en bedömning i det enskilda fallet att de bör grundas på ett rättsligt beslut och prövas av de behöriga rättsliga myndigheterna. Kommissionen och medlemsstaterna rekommenderas vidare att göra en bedömning av dokumentation och erfarenheter i fråga om att hålla fångar avskilda på fängelserna i syfte att begränsa radikaliseringen. Denna bedömning måste ligga till grund för arbetet med att ta fram rutiner för de nationella fängelsesystemen. Parlamentet påminner samtidigt om att de åtgärder som vidtas bör vara proportionerliga och fullt ut förenliga med fångarnas grundläggande rättigheter.

12.  Europaparlamentet stöder inrättandet av specialutbildningar för all fångvårdspersonal, för yrkesverksamma som kommer i kontakt med fängelsemiljön och för personal från trossamfund och icke-statliga organisationer som har kontakt med fångar, i syfte att lära dem att i ett tidigt skede upptäcka, förhindra och hantera beteenden som tyder på radikalisering och extremism. Parlamentet betonar att en lämplig utbildning och rekrytering av religiösa, filosofiska och sekulära representanter behövs inte bara för att på ett adekvat sätt tillgodose fångarnas kulturella och andliga behov i fängelserna, utan också för att skapa en motpol till eventuell radikal retorik.

13.  Europaparlamentet uppmuntrar inrättandet av pedagogiska program med adekvat finansiering i Europas fängelser för att främja fångarnas kritiska tänkande och religiösa tolerans samt deras återintegrering i samhället, och för att personer som är unga, sårbara och mer mottagliga för radikalisering och rekrytering till terroristorganisationer ska erbjudas särskilt stöd. Detta måste ske med den yttersta respekt för fångarnas mänskliga rättigheter. Parlamentet anser att uppföljande åtgärder också bör erbjudas efter frigivningen från fängelset.

14.  Europaparlamentet konstaterar att en fängelsemiljö som fullt ut respekterar fångarnas mänskliga rättigheter och uppfyller internationella och regionala normer, inklusive FN:s regler om miniminormer för behandling av fångar, är av central betydelse för dessa insatser.

III.Förebyggande av radikal terrorism på internet

15.  Europaparlamentet konstaterar att internet ger upphov till särskilda utmaningar på grund av sin globala och gränsöverskridande karaktär, som skapar rättsliga luckor och konflikter mellan olika rättsskipningsområden och därmed gör det möjligt för rekryterare och radikaliserade personer att lätt kommunicera över stora avstånd från världens alla hörn utan några fysiska gränser och utan att behöva upprätta en bas eller söka skydd i något särskilt land. Parlamentet påminner om att internet och de sociala nätverken används som centrala plattformar när det gäller att påskynda radikalisering och utvecklingen av fundamentalism genom att underlätta en snabb masspridning över hela världen av hat- och terroristpropaganda. Parlamentet är bekymrat över att denna terroristpropaganda ska påverka i synnerhet yngre personer, som är särskilt sårbara. Parlamentet understryker den roll som utbildning och kampanjer för att öka medvetenheten hos allmänheten kan spela när det gäller att förebygga radikalisering på internet. Parlamentet framhåller på nytt vikten av yttrandefriheten, inte bara offline utan även online. Yttrandefriheten bör underbygga alla lagstiftningsåtgärder mot radikalisering via internet och sociala medier. Parlamentet noterar den dialog som inletts på europeisk nivå med internetföretag för att förebygga spridning av olagligt innehåll på nätet och göra det möjligt att snabbt radera sådant innehåll, i enlighet med EU:s lagstiftning och nationell lagstiftning och i full överensstämmelse med yttrandefriheten. Parlamentet kräver att en effektiv strategi utarbetas för att upptäcka och radera olagligt material som anstiftar till våldsbejakande extremism – samtidigt som man respekterar de grundläggande rättigheterna och yttrandefriheten – samt efterlyser i synnerhet en spridning av effektiva budskap som en motpol till terroristpropaganda.

16.  Europaparlamentet påminner om att internetföretagen, de sociala medierna och internetleverantörerna har ett rättsligt ansvar att samarbeta med medlemsstaternas myndigheter genom att skyndsamt – och med full respekt för rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna, däribland yttrandefriheten – radera olagligt innehåll som bidrar till spridningen av våldbejakande extremism. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör överväga rättsliga åtgärder, inklusive straffrättsliga förfaranden, mot internetföretag, sociala medier och internetleverantörer som inte tillmötesgår en administrativ eller rättslig begäran om radering av olagligt innehåll eller terroristpropaganda på de berörda företagens internetplattformar. Företag som vägrar eller avsiktligt underlåter att samarbeta och som därigenom gör det möjligt för olagligt innehåll att spridas, bör betraktas som medansvariga – skyldiga till försummelse eller handlande med berått mod –, och de som gör sig skyldiga till detta bör i sådana fall ställas inför rätta.

17.  Europaparlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att säkerställa en strängare kontroll av webbplatser som sprider hatpropaganda.

18.  Europaparlamentet är övertygat om att internet är en effektiv plattform för att sprida ett budskap såväl om respekt för mänskliga rättigheter som mot våld. Parlamentet anser att internetbranschen och internetleverantörerna bör samarbeta med medlemsstaternas myndigheter och det civila samhället för att främja kraftfulla och attraktiva budskap mot hatpropaganda och radikalisering på internet. Detta arbete bör bygga på Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. De som står bakom de digitala plattformarna uppmanas att samarbeta med medlemsstaterna, det civila samhället och organisationer med expertis inom avradikalisering av terrorister och bedömning av hatpropaganda i syfte att delta i spridningen av förebyggande budskap som lägger grunden för ett kritiskt tänkande och en avradikaliseringsprocess. I detta sammanhang är det även viktigt att hitta nya lagliga metoder för att motverka terrorist- och hatpropaganda och därmed göra det svårare att radikalisera människor via internet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra till utveckling av sådana motbudskap online och att ha ett nära samarbete med det civila samhällets organisationer för att stärka kanalerna för spridning och främjande av demokratiska budskap mot våld.

19.  Europaparlamentet stöder genomförandet av program för att öka kunskaperna bland ungdomar om hatpropaganda på nätet och de risker som den medför, samt för att främja utbildning gällande medier och internet. Parlamentet stöder också genomförandet av utbildningsprogram för att mobilisera, utbilda och skapa nätverk av unga aktivister som försvarar de mänskliga rättigheterna på nätet.

20.  Europaparlamentet anser att användningen av motargument, även i tredjeländer, är ett viktigt steg för att bekämpa terroristgruppernas dragningskraft i Mellanöstern och Nordafrika. Parlamentet uppmanar EU att öka sitt stöd till initiativ som den rådgivande gruppen för strategisk kommunikation om Syrien (SSCAT) och att främja spridning och finansiering av detta slags projekt i tredjeländer.

21.  Europaparlamentet anser att internetbranschen och internetleverantörerna framöver måste göra det möjligt att främja innehåll som förebygger radikalisering i syfte att motverka terroristpropaganda. En särskild europeisk samarbetsenhet bör inrättas inom Europol för att sprida god praxis i medlemsstaterna och fortlöpande samarbeta med internetoperatörerna, i syfte att lyfta fram innehåll som motverkar hat- och terroristpropaganda och på så sätt försvåra radikalisering via internet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja en effektiv användning av motbudskap och begränsningsåtgärder via internet.

22.  Europaparlamentet ser gärna att det införs en möjlighet för varje internetanvändare att snabbt och lätt anmäla olagligt innehåll på nätet och i de sociala nätverken och rapportera det till de behöriga myndigheterna, bl.a. via telefonjourer, men framhåller att de mänskliga rättigheterna, särskilt yttrandefriheten, samt EU:s lagstiftning och nationell lagstiftning måste respekteras i samband med detta.

23.  Europaparlamentet är djupt oroat över terroristorganisationernas ökande användning av krypteringsteknik som gör det omöjligt för brottsbekämpande myndigheter att upptäcka och ta del av organisationernas kommunikation och radikaliseringspropaganda även om ett domstolsbeslut föreligger. Kommissionen uppmanas eftertryckligen att utan dröjsmål ta upp dessa problem i sin dialog med internet- och it-företagen.

24.  Europaparlamentet anser att varje medlemsstat bör inrätta en specialenhet med ansvar såväl för att anmäla olagligt innehåll på internet som för att göra det lättare att upptäcka och radera sådant innehåll. Parlamentet välkomnar inrättandet inom ramen för Europol av enheten för anmälan av innehåll på internet (Internet Referral Unit, IRU), som ska ansvara för att upptäcka olagligt innehåll och stödja medlemsstaterna i detta avseende, med full respekt för samtliga berörda parters grundläggande rättigheter. Sådana enheter bör även samarbeta med EU:s samordnare för kampen mot terrorism och det europeiska centrumet mot terrorism vid Europol samt med det civila samhällets organisationer på området. Medlemsstaterna uppmuntras vidare att samarbeta med varandra och med relevanta EU-byråer i dessa frågor.

25.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av det europeiska centrumet mot terrorism den 1 januari 2016, i vilket EU-enheten för anmälan av innehåll på internet kommer att ingå. Parlamentet understryker att det är nödvändigt att tillhandahålla tillräckliga ekonomiska resurser för de extra uppgifter som Europol tilldelas i samband med inrättandet av det europeiska centrumet mot terrorism. Parlamentet kräver att i vederbörlig utsträckning få vara delaktigt i centrumets inrättande och i utformningen av dess mandat, verksamhet och finansiering.

26.  Europaparlamentet anser att det enda sättet att stoppa radikaliseringen på internet är att stärka EU:s verktyg i kampen mot it-brottslighet. Mandatet och resurserna för Europeiska it-brottscentrumet bör stärkas, jämte mandaten och resurserna för Europol och Eurojust, så att nämnda centrum på ett ändamålsenligt sätt kan bidra till att bättre upptäcka och ta itu med hot på internet och på ett bättre sätt identifiera de metoder som terroristorganisationerna använder. Parlamentet erinrar om vikten av att lämpligt utbildade experter vid Europol och i medlemsstaterna hanterar detta specifika hot. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att omorganisera EU:s lägescentral (Sitcen) och underrättelseanalyscentrum (Intcen) och se till att de koordineras med samordnaren för kampen mot terrorism, så att de bättre kan spåra brottslig verksamhet på internet och spridning av hatpropaganda som är kopplad till radikalisering och terrorism. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att öka informationsutbytet med varandra och med relevanta strukturer och organ på EU-nivå väsentligt.

27.  Europaparlamentet anser att alla EU-åtgärder och nationella åtgärder som syftar till att förhindra spridning av våldsbejakande extremism bland EU-medborgare samt rekrytering av dessa medborgare till terroristorganisationer bör respektera EU:s grundläggande rättigheter och relevant rättspraxis vid EU-domstolen och Europadomstolen, inklusive respekten för principen om oskuldspresumtion, rättssäkerhetsprincipen, rätten till en rättvis och opartisk rättegång, rätten att överklaga och principen om icke-diskriminering.

IV.Förebyggande av radikalisering genom utbildning och social integration

28.  Europaparlamentet framhåller att skolan och utbildningsväsendet har en viktig roll när det gäller att förebygga radikalisering. Skolan är helt avgörande för att främja integrationen i samhället samt utveckla ett kritiskt tänkande och främja icke-diskriminering. Medlemsstaterna uppmanas att uppmuntra utbildningsanstalterna att tillhandahålla kurser och akademiska program som syftar till att öka förståelsen och toleransen, särskilt med avseende på såväl olika religioner och religionernas historia som filosofier och ideologier. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att undervisa om grundläggande värderingar och demokratiska principer i Unionen, såsom de mänskliga rättigheterna. Det är medlemsstaternas skyldighet att garantera att deras utbildningssystem respekterar och främjar EU:s värderingar och principer och att systemens funktionssätt inte strider mot principerna om icke-diskriminering och integration.

29.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att se till att det i varje skola (från lågstadiet till och med gymnasiet) finns utbildningsprogram i internetanvändning vilka syftar till att få fram ansvarsfulla, kritiskt tänkande och laglydiga internetanvändare.

30.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att göra det möjligt för lärarna att ta aktiv ställning mot alla former av diskriminering och rasism. Parlamentet betonar även den avgörande betydelsen av utbildning och kompetenta och stödjande lärare inte bara för att stärka de sociala banden, uppmuntra en känsla av tillhörighet, utveckla kunskaper, förmågor och kompetens, inpränta grundläggande värderingar och främja social, medborgerlig och interkulturell kompetens, kritiskt tänkande och mediekunskaper, utan också för att hjälpa ungdomar – i nära samarbete med deras föräldrar och familjer – att bli aktiva, ansvarstagande och fördomsfria samhällsmedborgare. Skolan kan bygga upp elevernas motstånd mot radikalisering genom att erbjuda en säker miljö och tid för att debattera och utforska kontroversiella och känsliga frågor. Parlamentet påpekar att ungdomar utgör en särskilt sårbar grupp, eftersom de befinner sig i en svår period av sina liv under vilken de utvecklar sitt värdesystem och söker mening, samtidigt som de är mycket mottagliga och lätt kan manipuleras. Parlamentet påminner om att grupper såväl som individer kan radikaliseras, och konstaterar att radikaliseringen av individer respektive grupper kan se olika ut och kräva olika lösningar. Parlamentet framhåller den roll som samhället måste spela genom att ge unga människor bättre framtidsutsikter och en mening med sina liv, särskilt genom högkvalitativ utbildning. Dessutom poängterar parlamentet utbildningsanstalternas roll när det gäller att såväl lära ungdomar att känna igen och hantera risker och göra säkrare val som främja en stark känsla av tillhörighet, gemenskap, omsorg och ansvar för andra. Parlamentet betonar att man måste ta tillvara de många möjligheter som yrkesutbildning och akademiska kurser har att erbjuda när det gäller att exponera unga människor för de olika nationella, regionala, religiösa och etniska identiteterna i Europa.

31.  Europaparlamentet poängterar att Europas mångfald och multikulturella lokalsamhällen utgör en del av vår samhällsväv och är en mycket viktig kulturell tillgång. Alla strategier för att hantera radikalisering måste vara lyhörda och proportionerliga, så att den skiftande samhällsväven bland olika grupper respekteras och stärks.

32.  Europaparlamentet framhåller vikten av att kombinera olika avradikaliseringsprogram med åtgärder som t.ex. att etablera partnerskap med företrädare för lokalsamhällen, investera i sociala projekt och närområdesprojekt i syfte att förhindra ekonomisk och geografisk marginalisering samt skapa mentorssystem riktade till alienerade ungdomar i utanförskap vilka riskerar att bli radikaliserade. Parlamentet påminner om att samtliga medlemsstater är skyldiga att i vederbörlig ordning genomföra EU:s instrument mot diskriminering och vidta ändamålsenliga åtgärder för att ta itu med diskriminering, hatpropaganda och hatbrott som en del av strategin mot radikalisering.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaterna i arbetet med att genomföra en kommunikationskampanj för att ungdomar, men också de som arbetar med ungdomar, ska bli mer medvetna om radikaliseringsfrågor. Parlamentet betonar att utbildning och upplysningskampanjer främst bör inriktas på ingripande i ett tidigt skede för att värna om individer och skydda dem mot all risk för radikalisering. Medlemsstaterna uppmanas att införa en specialutbildning för lärare kombinerat med lämpliga verktyg, så att det blir möjligt för dem att upptäcka eventuella suspekta beteendeförändringar, identifiera vänskapsgrupper som förstärker radikalisering genom efterhärmning och agera på rätt sätt för att fånga upp de ungdomar som löper risk att rekryteras till terroristorganisationer. Parlamentet uppmuntrar vidare medlemsstaterna att investera i och ekonomiskt stödja särskilda lokaler i närheten av skolorna som fungerar som kontaktpunkter för ungdomar men även för deras familjer och för lärare och relevanta experter. I sådana lokaler bör familjerna erbjudas fritidsaktiviteter, inklusive psykologisk rådgivning. Parlamentet betonar vikten av tydliga riktlinjer på detta område så att inte lärares, fritidsledares och andras huvudsakliga uppgift att i första hand se till individens bästa äventyras, med tanke på att en överdriven inblandning från de offentliga myndigheternas sida skulle kunna motverka syftet.

34.  Europaparlamentet betonar de möjligheter som står till buds för medlemsstaterna och experter på medieundervisning genom programmet Kreativa Europa. Parlamentet konstaterar att EU:s program inom utbildning, kultur, social verksamhet och idrott är mycket viktiga som stöd i medlemsstaternas ansträngningar att bekämpa ojämlikhet och förhindra marginalisering. Parlamentet understryker vikten av att inom den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete utveckla nya aktiviteter inriktade på att främja europeiska värderingar inom utbildningen. Parlamentet står därför fast vid sin uppmaning om att bl.a. inrikta sig på fortlöpande förmedling och förverkligande av medborgerliga värden inom ramen för programmen Ett Europa för medborgarna, Erasmus+ och Kreativa Europa.

35.  Europaparlamentet framhåller att det är nödvändigt att föra en interkulturell dialog med de olika befolkningsgrupperna, ledarna och experterna för att öka kunskaperna om – och motverka – radikalisering. Parlamentet betonar det ansvar och den viktiga roll som alla religiösa samfund har när det gäller att motverka fundamentalism, hatpropaganda och terroristpropaganda. Medlemsstaterna uppmanas att titta närmare på frågan om att utbilda religiösa ledare – om möjligt i Europa – så att man förhindrar att hatpredikanter och våldsbejakande extremister bjuds in till europeiska gudstjänstlokaler samt försäkrar sig om att nämnda ledare delar de europeiska värderingarna, men också att uppmärksamma frågan om att utbilda religiösa, filosofiska och sekulära företrädare som arbetar på kriminalvårdsanstalter. Parlamentet konstaterar dock att huvuddelen av indoktrineringen och rekryteringen sker i en mer informell miljö eller på internet, även om gudstjänstlokaler kan utgöra kontaktpunkter.

36.  Europaparlamentet poängterar att det är mycket viktigt att alla aktörer görs medvetna om sitt ansvar för att förhindra radikalisering, vare sig insatserna görs på lokal, nationell, europeisk eller internationell nivå. Parlamentet ser gärna att det inrättas ett nära samarbete mellan alla aktörer i det civila samhället på nationell och lokal nivå, och ett närmare samarbete mellan aktörerna på plats, såsom föreningar och icke-statliga organisationer, för att stödja offren för terrorism och deras anhöriga samt personer som blivit radikaliserade och deras anhöriga. Parlamentet begär i detta avseende att det inrättas lämpliga utbildningar för, och ges mer ekonomiskt stöd till, dessa aktörer på plats. Parlamentet betonar emellertid att finansiering av icke-statliga organisationer och andra aktörer från det civila samhället bör separeras från det ekonomiska stödet till program mot terrorism.

37.  Europaparlamentet anser att det civila samhället och lokala aktörer har en avgörande roll att spela i utvecklingen av projekt som är anpassade efter lokala förhållanden eller organisationer men också som en hävstång för integrering av EU-medborgare som kommit på kant med samhället och lockas av radikal terrorism. Det är absolut nödvändigt att öka medvetenheten hos, informera och utbilda dem som möter dessa personer direkt i sitt arbete (lärare, utbildare, poliser, de som arbetar med skydd för barn och ungdomar och anställda inom hälso- och sjukvården) för att stärka den lokala förmågan att bekämpa radikaliseringen. Medlemsstaterna bör stödja inrättandet av strukturer som underlättar framför allt vägledning av ungdomar men också utbyten med familjer, skolor, sjukhus, universitet osv. Parlamentet påminner om att detta är möjligt endast genom långsiktiga program för sociala investeringar. De föreningar och organisationer på detta område som inte är offentliga kan uppnå utmärkta resultat när det gäller att se till att de medborgare som håller på att bli radikaliserade återintegreras i sina samhällen.

38.  Europaparlamentet anser att det är helt nödvändigt att i varje medlemsstat införa ett varningssystem för stöd och vägledning som skulle göra det möjligt för en persons anhöriga och bekanta att få stöd eller snabbt och lätt slå larm i de fall då en plötslig beteendeförändring som kan tyda på radikal terrorism utvecklas eller om någon gett sig av för att ansluta sig till en terroristorganisation. Parlamentet konstaterar i detta avseende att telefonjourer varit framgångsrika eftersom de inte bara gör det möjligt för vänner och anhöriga att rapportera om personer som misstänks ha blivit radikaliserade, utan även hjälper vännerna och de anhöriga att hantera sådana omskakande situationer. Medlemsstaterna uppmanas att undersöka möjligheterna att inrätta ett sådant system.

39.  Europaparlamentet påminner om att den ökande islamofobin i Europeiska unionen bidrar till att muslimer utestängs från samhället, vilket skulle kunna skapa ett tydligt incitament för sårbara individer att ansluta sig till våldsbejakande extremistorganisationer. Islamofobin i Europa utnyttjas i sin tur av organisationer som Daish i propagandasyfte och för rekrytering. Parlamentet rekommenderar därför att det antas en europeisk ram för antagande av nationella strategier för bekämpning av islamofobi, även i syfte att hantera diskriminering som hindrar tillgång till utbildning, sysselsättning och bostäder.

40.  Europaparlamentet understryker att nyligen genomförda studier visar att ett ökande antal unga kvinnor radikaliserats och rekryterats av terroristorganisationer, vilket pekar på deras roll i den våldsbejakande extremismen. Parlamentet anser att EU och medlemsstaterna, när de utvecklar strategier för att förhindra radikalisering, bör ta åtminstone en viss hänsyn till könsaspekten. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja allmänna program som syftar till att engagera unga kvinnor i arbetet för ökad jämlikhet och erbjuda dem stödjande nätverk där de tryggt kan tala fritt.

41.  Europaparlamentet framhåller kvinnornas viktiga funktion när det gäller att förhindra radikalisering.

V.Förstärkt utbyte av information om radikal terrorism i Europa

42.  Europaparlamentet ger på nytt uttryck för sitt åtagande att verka för ett slutförande av arbetet med EU-direktivet om passageraruppgifter (PNR) i slutet av 2015 samt för sina garantier om att direktivet kommer att vara förenligt med de grundläggande rättigheterna, att det inte kommer att innehålla någon diskriminerande praxis som bygger på ideologisk, religiös eller etnisk stigmatisering och att det till fullo kommer att respektera EU-medborgarnas rätt till uppgiftsskydd. Parlamentet påminner emellertid om att EU-direktivet om passageraruppgifter bara kommer att vara en av åtgärderna i kampen mot terrorism och att det krävs en holistisk, ambitiös och vittomfattande strategi mot terrorism och för kampen mot organiserad brottslighet – inklusive utrikespolitik, social politik, utbildningspolitik, brottsbekämpning och rättsliga frågor – för att stoppa terroristorganisationernas rekrytering av EU-medborgare.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka EU:s expertis inom förebyggande av radikalisering genom att inrätta ett europeiskt nätverk som införlivar den information som tillhandahålls av RAN och av nätverket ”Policy Planners' Network on Polarisation and Radicalisation” (PPN), samt information från experter specialiserade inom ett brett spektrum av samhällsvetenskapliga ämnen.

44.  Europaparlamentet vidhåller att det är helt nödvändigt att sörja för ett snabbt och effektivt utbyte av relevant information mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och mellan medlemsstaterna och de relevanta organen, särskilt genom att optimera användningen av och bidragen till Schengens informationssystem (SIS), Informationssystemet för viseringar (VIS), Europols nätapplikation för säkert informationsutbyte (Siena) och Europols kontaktpunkt ”Travellers” för radikaliserade EU-medborgare. För att utöka detta informationsutbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna måste man även öka förtroendet mellan medlemsstaterna och stärka rollen för och den faktiska finansieringen av EU:s olika organisationer, såsom Europol, Eurojust och Europeiska polisakademin (Cepol).

45.  Europaparlamentet uppmanar EU att inkludera problematiken kring radikal terrorism i Cepols utbildningar.

46.  Europaparlamentet betonar vikten av att inrätta en europeisk specialiserad utbildning för personal inom rättsväsendet för att göra den mer medveten om de olika formerna av radikalisering.

47.  Europaparlamentet framhåller att ett förbättrat samarbete mellan medlemsstaterna för att bekämpa radikalisering och rekrytering av EU-medborgare även kännetecknas av ett intensivt utbyte och samarbete mellan de rättsliga myndigheterna och med Eurojust. Genom bättre rapportering på europeisk nivå om de brott som begåtts av personer som misstänks för terrorism skulle det bli lättare att upptäcka dessa medborgare i ett tidigt skede och att på ändamålsenligt sätt övervaka dem när de lämnar eller återvänder till EU. Parlamentet uppmuntrar därför till en reform av Ecris-systemet (det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister) och ett bättre utnyttjande av detta. Kommissionen uppmanas eftertryckligen att bedöma genomförbarhet och mervärde när det gäller inrättande av ett europeiskt polisregisterindex (Epris). Parlamentet understryker att internationella fördrag och EU:s lagstiftning samt de grundläggande rättigheterna och i synnerhet skyddet av personuppgifter måste respekteras inom ramen för sådana informationsutbyten. Det är också mycket viktigt att säkerhetsåtgärderna blir föremål för effektiv demokratisk kontroll.

48.  Europaparlamentet anser att bekämpning av olaglig vapenhandel bör vara en prioriterad fråga för EU i kampen mot grov och organiserad internationell brottslighet. Parlamentet anser i synnerhet att samarbetet måste stärkas ytterligare i fråga om mekanismer för informationsutbyte samt spårbarhet och förstörelse av förbjudna vapen.

VI.Förstärkta åtgärder för att avskräcka från radikal terrorism

49.  Europaparlamentet anser att åtgärderna för att förhindra att EU-medborgare radikaliseras och rekryteras av terroristorganisationer inte kommer att vara helt verkningsfulla om de inte åtföljs av effektiva, avskräckande och väldefinierade straffrättsliga åtgärder i alla medlemsstater. Om EU:s medlemsstater i praktiken kriminaliserar terrordåd som personer begår utomlands tillsammans med terroristorganisationer, kommer de att få tillgång till de verktyg som krävs för att stoppa den radikala terrorismen bland EU-medborgare, genom att de då till fullo kan utnyttja de befintliga EU-verktygen för polissamarbete och rättsligt samarbete i straffrättsliga frågor. Brottsbekämpande och rättsliga myndigheter (domare och åklagare) bör ha tillräcklig kapacitet att förebygga, upptäcka och lagföra sådana handlingar, och de bör fortlöpande ges adekvat utbildning om terrorismrelaterade brott.

50.  Europaparlamentet kräver att kapaciteten hos Eurojusts samordningscentrum ska förstärkas med tanke på dess avgörande roll för att såväl främja gemensamma åtgärder mellan medlemsstaternas rättsliga myndigheter i insamlingen av bevis som effektivisera lagföringen av terrorismrelaterade brott. Parlamentet anser i detta sammanhang att de gemensamma utredningsgrupperna bör användas i högre grad, både mellan medlemsstater och mellan medlemsstater och tredjeländer med vilka Eurojust har ingått samarbetsavtal.

51.  Europaparlamentet konstaterar att lagföring av terrordåd som begås i tredjeländer av EU-medborgare eller av tredjelandsmedborgare som är bosatta i EU förutsätter att det finns möjlighet att samla in bevis i tredjeländer, i full överensstämmelse med de mänskliga rättigheterna. EU uppmanas därför att arbeta för att ingå avtal om rättsligt samarbete och brottsbekämpningssamarbete med tredjeländer för att underlätta insamlingen av bevis i nämnda länder, under förutsättning att stränga rättsliga krav och förfaranden, rättsstatsprincipen, internationell rätt och de grundläggande rättigheterna respekteras av alla parter och står under rättslig kontroll. Parlamentet påminner därför om att insamlingen av bevis, förhör och annan utredningsteknik måste uppfylla stränga rättsliga krav och överensstämma med EU:s lagar, principer och värderingar samt de internationella människorättsstandarderna. I samband med detta framhåller parlamentet att det enligt internationell rätt är förbjudet med grym och förnedrande behandling, tortyr, utomrättsliga överlämnanden samt kidnappningar och att sådana metoder inte får användas för att samla in bevis om straffbara gärningar som begåtts inom EU:s territorium eller utanför dess territorium av EU-medborgare.

52.  Europaparlamentet välkomnar utplacering av experter på säkerhetsfrågor/terrorismbekämpning inom ett antal centrala EU-delegationer för att förstärka delegationernas förmåga att bidra till europeiska terrorismbekämpningsinsatser och mer effektivt upprätthålla kontakter med berörda lokala myndigheter, parat med ytterligare kapacitetsuppbyggnad på terrorismbekämpningsområdet inom Europeiska utrikestjänsten.

53.  Europaparlamentet uppmuntrar därför att det ingås samarbetsavtal mellan Eurojust och tredjeländer motsvarande dem som redan ingåtts med USA, Norge och Schweiz. Samtidigt betonas behovet att se till att internationell människorättslagstiftning och EU:s regler om uppgiftsskydd och personlig integritet till fullo respekteras. Vid ingåendet av sådana avtal bör länder prioriteras som också är särskilt drabbade av terrorism, såsom MENA-länderna. Dessutom anser parlamentet att användningen av sambandsåklagare från Eurojust i de relevanta länderna, särskilt i det södra grannskapet, skulle leda till ökat informationsutbyte och möjliggöra bättre samarbete för att effektivt bekämpa terrorism, med upprätthållen respekt för de mänskliga rättigheterna.

VII.Åtgärder för att förhindra att radikaliserade EU-medborgare som rekryterats av terroristorganisationer reser utomlands och för att förebereda deras återkomst

54.  Europaparlamentet upprepar att EU utan dröjsmål måste stärka sina kontroller vid de yttre gränserna, med full respekt för de grundläggande rättigheterna. Det kommer inte att gå att effektivt spåra inresor till och utresor från EU om inte medlemsstaterna genomför de systematiska och obligatoriska kontroller som föreskrivits vid EU:s yttre gränser. Medlemsstaterna uppmanas att väl utnyttja befintliga instrument såsom SIS och VIS, även i samband med stulna, förlorade eller förfalskade pass. Därför måste också ett bättre upprätthållande av Schengenkodexen vara en av EU:s prioriteringar.

55.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge gränsvakter systematisk tillgång till Europols informationssystem, som kan innehålla upplysningar om personer som är misstänkta för terrorism, utländska stridande och hatpredikanter.

56.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis när det gäller utrese- och återinresekontroller och frysning av medborgares finansiella tillgångar i syfte att förhindra att medborgare deltar i terroristverksamhet i konfliktområden i tredjeländer och för att kunna hantera sådana personers återkomst till EU. Parlamentet betonar i synnerhet att medlemsstaterna bör ges rätten att på begäran av den behöriga rättsliga myndigheten – och i enlighet med nationell lagstiftning samt med full respekt för proportionalitetsprincipen – beslagta passen för de egna medborgare som planerar att ansluta sig till terroristorganisationer. Beslut om begränsningar av personers fria rörlighet, som är en grundläggande rättighet, bör kunna fattas endast efter det att en rättslig myndighet gjort en vederbörlig bedömning av nödvändigheten och proportionaliteten i åtgärden. Parlamentet ställer sig även bakom straffrättsliga förfaranden mot personer misstänkta för terrorism vilka involveras i terroristverksamhet efter att ha återvänt till Europa.

57.  Europaparlamentet önskar att internationella bidrag till finansieringsmekanismer som får stöd av FN:s utvecklingsprogram ska underlätta omedelbar stabilisering av områden som man befriat från Daish.

58.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och rådet att i tydliga termer fördöma det ekonomiska och ideologiska stöd som vissa regeringar och inflytelserika personer i Gulfstaterna under ett helt decennium har gett till extremistiska islamiströrelser. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över EU:s förbindelser med tredjeländer för att på ett effektivare sätt bekämpa materiellt och immateriellt stöd till terrorism. Parlamentet påminner om att det inom ramen för den pågående översynen av den europeiska grannskapspolitiken är nödvändigt att stärka den europeiska grannskapspolitikens säkerhetsdimension och de grannskapspolitiska verktygens kapacitet att bidra till att förbättra såväl partnerländers återhämtningsförmåga som samma länders förmåga att ansvara för sin egen säkerhet, med respekt för rättsstatsprincipen.

59.  Europaparlamentet påminner om att en god tillämpning av de befintliga instrumenten, till exempel SIS, SIS II och VIS, Interpols databas över stulna och förkomna resehandlingar och Europols kontaktpunkt ”Travellers” utgör ett första steg i arbetet med att stärka säkerheten vid de yttre gränserna, så att man kan upptäcka EU-medborgare och utländska medborgare bosatta i EU som kan vara på väg att resa utomlands eller återvända från ett konfliktområde för att begå terroristdåd, få terroristutbildning eller delta i icke-konventionella väpnade konflikter för terroristorganisationers räkning. Medlemsstaterna uppmanas eftertryckligen att förbättra samarbetet och informationsutbytet gällande misstänkta ”utländska stridande” med medlemsstaterna vid EU:s yttre gränser.

60.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att alla utländska stridande blir föremål för rättslig kontroll och vid behov administrativt frihetsberövande när de återvänder till Europa, till dess att vederbörlig rättslig lagföring äger rum.

61.  Europaparlamentet är fast övertygat om att man i samband med allt politiskt beslutsfattande som rör terrorism och radikalisering behöver sammanföra expertis och resurser från EU-politikens inre och yttre dimensioner. Mot den bakgrunden anser parlamentet att det är i detta helhetsperspektiv som ett adekvat svar står att finna i kampen mot terrorism och rekrytering av terrorister inom EU och i dess grannskap. Därför uppmanas både kommissionen och Europeiska utrikestjänsten, under ledning och vägledning av både vice ordföranden/den höga representanten och kommissionens första vice ordförande, och med stöd från EU:s samordnare för kampen mot terrorism, att samarbeta för att utforma en politik som effektivt kombinerar verktyg från socialpolitik (inklusive sysselsättning, integration och antidiskriminering), humanitärt bistånd, utveckling, konfliktlösning, krishantering, handel, energi och andra politikområden som kan ha en inre och yttre dimension.

VIII. Förstärkt koppling mellan EU:s inre och yttre säkerhet

62.  Europaparlamentet framhåller att EU i möjligaste mån måste skapa ett nära samarbete med tredjeländer, särskilt transitländer och destinationsländer, i överensstämmelse med EU:s lagstiftning, principer och värderingar samt internationella mänskliga rättigheter, så att man kan identifiera de EU-medborgare och tredjelandsmedborgare bosatta i EU som ger sig av för att strida för terroristorganisationer eller som återvänder från sådana strider. Parlamentet betonar även att det är nödvändigt att stärka den politiska dialogen och de gemensamma handlingsplanerna rörande kampen mot radikalisering och terrorism, både inom ramen för bilaterala förbindelser och med regionala organisationer som Afrikanska unionen och Arabförbundet.

63.  Europaparlamentet noterar vice ordföranden/den höga representanten Mogherinis vilja att stödja projekt som motverkar radikalisering i tredjeländer, däribland Jordanien, Libanon och Irak samt i Maghreb och Sahel, enligt vad som anges i rapporten om tillämpningen av åtgärder till följd av Europeiska rådets möte den 12 februari 2015. Parlamentet betonar att man nu måste försäkra sig om att dessa projekt så snabbt som möjligt erhåller den finansiering som behövs.

64.  Europaparlamentet uppmanar EU att öka sitt samarbete med regionala partner för att kontrollera vapenhandeln, med särskild inriktning på de länder där terrorismen har sitt ursprung, och noga följa exporten av försvarsmateriel som skulle kunna användas av terrorister. Parlamentet efterlyser dessutom utrikespolitiska verktyg och ett närmare samarbete med tredjeländer för att motverka finansiering av terroristorganisationer. Vidare framhåller parlamentet slutsatserna från G20-toppmötet den 16 november 2015, där man uppmanar arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) att agera skyndsammare och på ett effektivare sätt när det gäller att sätta stopp för finansieringen av terroristorganisationer.

65.  Europaparlamentet uppmanar EU att föra riktade och intensifierade dialoger om säkerhetsfrågor och terrorismbekämpning med Algeriet, Egypten, Irak, Israel, Jordanien, Marocko, Libanon, Saudiarabien, Tunisien och Gulfstaternas samarbetsråd, också i fråga om tidigare eller pågående åtgärder från statligt håll till stöd för terroristverksamhet. Samarbetet med Turkiet bör också förstärkas i enlighet med rådets (allmänna frågor) slutsatser från december 2014.

66.  Europaparlamentet uppmanar rådet att fortlöpande se över och vidareutveckla EU:s regionala strategi för Syrien och Irak och strategin mot terrorism/utländska stridande, som antogs den 16 mars 2015, mot bakgrund av den säkerhetssituation som håller på att utvecklas i EU:s södra grannskap, parallellt med förebyggande och andra initiativ såsom kommissionens nätverk för kunskapsspridning om radikalisering. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att främja ömsesidig respekt och förståelse som mycket viktiga aspekter inom ramen för kampen mot terrorism, såväl i EU och dess medlemsstater som i tredjeländer.

67.  Europaparlamentet är övertygat om att ett inrättande av ett sådant förstärkt samarbete kräver att kommissionen, och i synnerhet Europeiska utrikestjänsten, inte bara anstränger sig mer för att öka och förbättra expertisen inom terroristbekämpning, icke-konventionella väpnade konflikter och radikalisering, utan även stärker och diversifierar de nuvarande kunskaperna i språk som arabiska, urdu, ryska och mandarin, med tanke på att det för närvarande finns allvarliga brister på detta område inom europeiska informations- och underrättelsetjänster. EU:s uppmaning till kamp mot terrorism, radikalisering och våld måste kunna höras även utanför unionens gränser genom kraftfull och effektiv strategisk kommunikation.

68.  Europaparlamentet stöder ökat internationellt samarbete och informationsutbyte mellan nationella underrättelsetjänster för att identifiera EU-medborgare som löper risk att bli radikaliserade och rekryteras och som kan komma att ge sig av för att ansluta sig till jihadistiska eller andra extremistgrupper. Parlamentet betonar att länder i Mellanöstern och Nordafrika och på västra Balkan måste ges stöd i sitt arbete med att såväl stoppa strömmen av utländska stridande som förhindra att jihadistorganisationer drar nytta av den politiska instabiliteten i länderna i fråga.

69.  Europaparlamentet konstaterar att radikaliseringen och rekryteringen av personer till terroristnätverk är en global företeelse. Reaktionen på denna företeelse bör därför förankras inte bara på lokal eller europeisk nivå, utan även internationellt. Parlamentet efterlyser således en förstärkning av samarbetet med tredjeländer för att upptäcka nätverk för rekrytering och förstärka säkerheten vid de berörda ländernas gränser. Parlamentet upprepar också att samarbetet med de centrala partner som står inför liknande utmaningar måste utökas genom diplomatisk och politisk dialog och genom samarbete mellan underrättelsetjänsterna.

70.  Europaparlamentet upprepar att terroristhotets globala dimension kräver ett effektivt och samlat agerande på internationell nivå för att man på ett framgångsrikt sätt ska kunna förhindra försäljning av vapen till länder som hotar internationell fred och säkerhet.

71.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens bidrag från april 2015 på tio miljoner euro till finansieringen av ett program för att hjälpa partnerländer att bekämpa radikaliseringen i regionen Sahel–Maghreb och stoppa strömmen av utländska stridande från Nordafrika, Mellanöstern och västra Balkan. (En första utbetalning på fem miljoner euro ska gå till tekniskt stöd för att stärka kapaciteten hos de anställda inom rättsväsendet att utreda, lagföra och döma i ärenden gällande utländska stridande eller potentiella sådana. En andra utbetalning på fem miljoner euro ska gå till att finansiera program för att bekämpa radikalisering i regionen Sahel–Maghreb.) Parlamentet betonar vikten av att strikt övervaka att dessa medel används på ett korrekt sätt, så att de inte går till finansiering av projekt med anknytning till proselytism, indoktrinering och andra extremiständamål.

IX.Främjande av utbytet av bästa praxis i fråga om avradikalisering

72.  Europaparlamentet anser att en heltäckande politik för att förhindra att EU-medborgare radikaliseras och rekryteras av terroristorganisationer inte kommer att nå ända fram om den inte åtföljs av proaktiva politiska åtgärder för avradikalisering och integration. EU uppmanas därför att underlätta utbyte av bästa praxis mellan medlemsstater och med tredjeländer som redan har erfarenhet och uppnått positiva resultat på detta område när det gäller att inrätta strukturer för avradikalisering som gör det möjligt att förhindra att EU-medborgare och tredjelandsmedborgare lagligen bosatta i EU lämnar EU eller gör det lättare att kontrollera personerna i fråga när de återvänder till EU. Parlamentet påminner om att stöd även måste erbjudas dessa personers anhöriga.

73.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör undersöka idén om att använda sig av mentorer eller rådgivare i insatserna för att avradikalisera de EU-medborgare som – desillusionerade till följd av sina upplevelser i konfliktområden – återvänt till EU. Målsättningen bör vara att genom ändamålsenliga program göra det lättare för dessa EU-medborgare att återintegreras i samhället. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av ett ökat utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna. Nämnda mentorer bör vara villiga att bidra till specifika program genom lämplig utbildning.

74.  Europaparlamentet efterlyser en strukturerad kommunikationskampanj på EU-nivå som drar nytta av erfarenheterna från f.d. europeiska ”utländska stridande” som med framgång avradikaliserats och vilkas traumatiska upplevelser bidrar till att avslöja det djupt förvrängda och falska religiösa motivet för att ansluta sig till terroristorganisationer som Islamiska staten. Parlamentet uppmuntrar därför medlemsstaterna att utveckla sådana plattformar som möjliggör personliga möten och en dialog med f.d. stridande. Dessutom understryker parlamentet att kontakter med terrorismens offer verkar vara en effektiv metod för att avsakralisera eller avideologisera radikala budskap. Parlamentet föreslår att denna kampanj används som ett verktyg i avradikaliseringen på fängelser, på skolor och i alla inrättningar där man inriktar sig på förebyggande verksamhet och rehabilitering. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att stödja – i synnerhet genom finansiering – och samordna sådana nationella kommunikationskampanjer.

X.Avveckling av terroristnätverk

75.  Europaparlamentet understryker att penningtvätt, skatteundandragande och andra skattebrott i vissa fall är viktiga källor till den finansiering av terrorism som hotar vår inre säkerhet. Därför måste det vara en prioriterad fråga att spåra upp och bekämpa brott som påverkar EU:s finansiella intressen.

76.  Europaparlamentet betonar att terroristorganisationer som Islamiska staten/Daish och Jabhat al-Nusra har tillskansat sig betydande finansiella tillgångar i Irak och Syrien genom smuggling av olja, försäljning av stöldgods, människorov och utpressning, beslagtagande av bankkonton och smuggling av antikviteter. Parlamentet begär av detta skäl att de länder och de mellanhänder som bidrar till denna svarta marknad identifieras och att deras verksamhet stoppas utan dröjsmål.

77.  Europaparlamentet stöder åtgärder som syftar till att försvaga terroristorganisationerna inifrån så att deras nuvarande inflytande på EU-medborgare och tredjelandsmedborgare lagligen bosatta i EU minskas. Kommissionen och de behöriga organen uppmanas eftertryckligen att undersöka sätt att avveckla terroristnätverken och spåra deras finansiering. I detta syfte efterlyser parlamentet ett bättre samarbete mellan medlemsstaternas finansunderrättelseenheter och ett snabbt införlivande och genomförande av paketet för bekämpning av penningtvätt. Kommissionen uppmuntras att föreslå föreskrifter om spårning och blockering av terrorismens finansieringskanaler och om åtgärder för att sätta stopp för de sätt på vilka finansieringen sker. Kommissionen uppmanas därför att ompröva frågan om ett inrättande av ett gemensamt europeiskt system för att spåra finansiering av terrorism. Medlemsstaterna uppmuntras att införa mycket höga krav på insyn när det gäller tillgång till information om de verkliga ägarna till alla bolagsstrukturer i EU och i jurisdiktioner utan insyn som kan bidra till att finansiera terroristorganisationer.

78.  Europaparlamentet välkomnar den nyligen antagna europeiska säkerhetsagendan, där man föreslår viktiga åtgärder för att bättre kunna bekämpa terrorism och radikalisering, däribland inrättandet av det europeiska centrumet mot terrorism vid Europol. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo utnyttja de befintliga åtgärderna och uppmanar kommissionen att anslå tillräckliga finansiella och mänskliga resurser för att effektivt kunna genomföra sina förslagna åtgärder.

79.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen om att utan dröjsmål se över EU:s skjutvapenlagstiftningen genom en översyn av rådets direktiv 91/477/EEG i syfte att underlätta den nationella polisens och de utredande myndigheternas arbete med att upptäcka och bekämpa vapenhandel på den svarta marknaden och på darknet, samt uppmanar kommissionen att ta fram gemensamma standarder för obrukbargörande av skjutvapen så att skjutvapen som gjorts obrukbara aldrig kan användas på nytt.

80.  Europaparlamentet efterlyser en harmoniserad strategi för att definiera hatpropaganda på nätet och offline – där radikala personer uppmanar andra att inte respektera utan att kränka grundläggande rättigheter – som ett brott. Parlamentet föreslår att detta specifika brott inkluderas i rådets relevanta rambeslut.

81.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att delta i arbetet med att spåra de externa finansiella flödena. Vidare uppmanas medlemsstaterna att säkerställa och medge insyn i sina förbindelser med vissa Gulfstater. Målsättningen bör vara att stärka samarbetet i syfte att kasta ljus över finansieringen av terrorismen och fundamentalismen i Afrika och Mellanöstern och över finansieringen genom vissa organisationer i Europa. Medlemsstaterna uppmuntras att samarbeta när det gäller att eliminera den svarta marknad för olja som ger terroristorganisationer väsentliga inkomster. Medlemsstaterna bör inte tveka att använda restriktiva åtgärder mot enskilda personer och organisationer om det finns trovärdiga bevis för finansiering av eller annan medverkan till terrorism.

82.  Europaparlamentet skulle starkt avvisa alla försök att avlägsna aspekter av betänkandet som inriktas på att bekämpa terrorist- och extremistdåden i sig. Parlamentet anser att det inte är till någon hjälp, utan kontraproduktivt, att bryta kopplingen mellan att bekämpa radikalisering och att bekämpa dess uttryck. Rådet uppmanas att upprätta en svart lista över europeiska jihadister och misstänkta jihadistiska terrorister.

o
o   o

83.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, Förenta nationerna, Europarådet, Afrikanska unionen, medlemsstaterna i unionen för Medelhavsområdet, Arabförbundet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0384.
(2) Antagna texter, P8_TA(2014)0102.
(3) Antagna texter, P8_TA(2015)0032.


EU:s strategiska ram för arbetsmiljö 2014–2020
PDF 485kWORD 113k
Europaparlamentets resolution av den 25 november 2015 om EU:s strategiska ram för arbetsmiljö 2014–2020 (2015/2107(INI))
P8_TA(2015)0411A8-0312/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt ingressen och artiklarna 3 och 6,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 3, 6, 9, 20, 151, 152, 153, 154, 156, 159 och 168,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 1, 3, 27, 31, 32 och 33,

–  med beaktande av den europeiska sociala stadgan av den 3 maj 1996, särskilt del I och artikel 3 i del II,

–  med beaktande av Philadelphiadeklarationen av den 10 maj 1944 om Internationella arbetsorganisationens (ILO) mål,

–  med beaktande av ILO:s konventioner och rekommendationer avseende hälsa och säkerhet på arbetsplatsen,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 27 februari 2015 om EU:s strategiska ram för arbetsmiljö 2014-2020 (6535/15), och av rådets slutsatser av den 5 oktober 2015 om en ny arbetsmiljöagenda för att främja bättre arbetsvillkor,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1338/2008 av den 16 december 2008 om gemenskapsstatistik om folkhälsa och hälsa och säkerhet i arbetet(1),

–  med beaktande av rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet(2) (ramdirektiv) och dess särdirektiv,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/30/EG av den 20 juni 2007 om ändring av rådets direktiv 89/391/EEG, dess särdirektiv samt rådets direktiv 83/477/EEG, 91/383/EEG, 92/29/EEG och 94/33/EG för att förenkla och rationalisera rapporterna om det praktiska genomförandet(5),

–  med beaktande av kommissionens meddelande om EU:s strategiska ram för arbetsmiljö 2014–2020 (COM(2014)0332),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Bättre kvalitet och produktivitet i arbetet: Gemenskapens arbetsmiljöstrategi 2007–2012 (COM(2007)0062),

–  med beaktande av kommissionens meddelande En förnyad social agenda: Möjligheter, tillgång och solidaritet i framtidens Europa (COM(2008)0412),

–  med beaktande av kommissionens rapport om genomförandet av ramavtalet mellan arbetsmarknadens parter om arbetsrelaterad stress (SEC(2011)0241),

–  med beaktande av Europa 2020 En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020) och dess överordnade mål som är att höja sysselsättningsnivån i EU till 75 procent före årtiondets slut, även genom att få fler kvinnor och äldre arbetstagare att delta i arbetslivet och genom bättre integrering av migranter i det,

–  med beaktande av kommissionens vitbok En agenda för tillräckliga, trygga och långsiktigt bärbara pensioner (COM(2012)0055),

–  med beaktande av kommissionens meddelande om en genomgång av strategin Europa 2020 för smart, hållbar tillväxt för alla (COM(2014)0130),

–  med beaktande av den årliga tillväxtöversikten (COM(2014)0902) och den gemensamma sysselsättningsrapporten (COM(2014)0906),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 september 2001 om mobbning på arbetsplatsen(6),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om överlämnande av det europeiska ramavtalet om trakasserier och våld i arbetet (COM(2007)0686,

–  med beaktande av sin resolution av den 24 februari 2005 om främjande av hälsa och säkerhet på arbetsplatsen(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2006 med rekommendationer till kommissionen om skydd av sjukvårdspersonal mot blodburna infektioner som orsakas av skador från nålstick(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om anständigt arbete för alla(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2008 om gemenskapens arbetsmiljöstrategi 2007–2012(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 mars 2009 om underentreprenörernas sociala ansvar i produktionskedjan(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 december 2011 om översynen efter halva tiden av den europeiska strategin 2007−2012 för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2013 om asbestrelaterade arbetsmiljöhot och utsikterna att utplåna all existerande asbest(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2014 om effektiva yrkesinspektioner för att förbättra arbetsförhållandena i Europa(14),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 11 december 2014 och av Regionkommitténs yttrande av den 12 februari 2015 över kommissionens meddelande EU:s strategiska ram för arbetsmiljö (2014–2020),

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet,

–  med beaktande av EU:s gemensamma åtgärd för psykisk hälsa och välbefinnande,

–  med beaktande av principen ”att tänka småskaligt först” och Small Business Act för Europa,

–  med beaktande av den kampanj som nu förs av EU-organet Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha) och heter ”Friska arbetsplatser förebygger stress”,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0312/2015), och av följande skäl:

A.  Goda arbetsvillkor som skyddar fysisk och psykisk hälsa är en grundläggande(15) rättighet för enskilda arbetstagare och har ett positivt egenvärde.

B.  Den ekonomiska krisen har lett till att det blivit vanligare med otrygg anställning och atypiskt arbete och till minskade intäkter för företagen, särskilt de små och medelstora företagen. Trots detta bör vi inte bortse från hur viktigt det är med hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och inte heller från vilka höga kostnader det för med sig för samhället och den enskilde individen när det inträffar arbetsolycksfall till följd av att gällande regler inte följs.

C.  Hälsa och säkerhet på arbetsplatsen är både ett grundläggande samhällsintresse och en investering med positiv inverkan på företagens produktivitet och konkurrenskraft och bidrar också till att förbättra de sociala trygghetssystemens bärkraft och ger människor möjlighet att vara friska i arbetslivet ända fram till den lagstadgade pensionsåldern. Arbetsolycksfall och yrkessjukdomar är en stor börda för samhället och en bättre arbetsmiljö runt om i Europa kan bidra till den ekonomiska återhämtningen och till uppnåendet av målen för Europa 2020-strategin. Hittills har det inte gjorts särskilda stora framsteg med uppnåendet av målet om 75 procents sysselsättning för personer i åldrarna mellan 20 och 64 år.

D.  Att risker i arbetslivet förebyggs och att hälsa och säkerhet främjas är, tillsammans med arbetarskyddet, viktiga förutsättningar för bättre arbetsvillkor och således också för skyddet av arbetstagarnas hälsa, vilket i sin tur för med sig avsevärda sociala och ekonomiska fördelar, både för den berörde arbetstagaren och för samhället i stort. Nio av tio företag inom EU-28 som regelbundet genomför riskbedömningar ser dem som en användbar metod för att hantera arbetsmiljöfrågor(16).

E.  I artikel 153 i EUF-fördraget står det att unionen ska understödja och komplettera medlemsstaternas verksamhet inom förbättringar, särskilt av arbetsmiljön, för att skydda arbetstagarnas hälsa och säkerhet.

F.  Den åldrande befolkningen inom EU är en av de huvudsakliga utmaningarna för medlemsstaternas socialpolitik. Det finns skillnader i förväntad livslängd mellan olika socialgrupper och yrkesgrupper och mellan olika arbeten beroende på hur krävande de är. Arbetstagare över 55 år drabbas av allt fler muskuloskeletala sjukdomar och är dessutom särskilt utsatta för cancer, hjärtsjukdomar samt andnings- och sömnsvårigheter(17). Indikatorn för friska levnadsår har mellan 2010 och 2013 gått tillbaka med 1,1 år för kvinnor och med 0,4 år för män. Av detta framgår att antalet förväntade friska levnadsår måste fås att öka, något som också skulle göra det möjligt för flera att stanna kvar i arbetslivet ända fram till den lagstadgade pensionsåldern.

G.  Cancer är den främsta orsaken till arbetsrelaterade dödsfall(18), och efter den kommer hjärt- och kärlsjukdomar och sjukdomar i andningsorganen, medan olycksfall i arbetet svarar för endast en liten minoritet av dödsfallen. Kroniska hälsoproblem, såsom muskuloskeletala besvär, är vanliga inom EU och kan begränsa människors förmåga att inträda eller stanna kvar i förvärvslivet(19). Det är viktigt att man på ett tidigt stadium kan få reda på vilka arbetstagare som befinner sig i riskzonen.

H.  De administrativa bördor och direkta kostnader som företagen ådrar sig till följd av strategier för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, som främjar välmående, en arbetsmiljö av god kvalitet samt produktivitet, är betydligt lägre än de som hänger samman med yrkessjukdomar och olycksfall i arbetet, vilka EU söker förhindra med hjälp av sin lagstiftningsram(20). Vissa studier har gett vid handen att förebyggande åtgärder kan ge avsevärd valuta för pengarna(21).

I.  Andelen arbetstagare som uppger att deras arbete utgör en risk för deras fysiska och psykiska hälsa och säkerhet är högst olika i olika medlemsstater(22) och inom olika sektorer av ekonomisk verksamhet, varav framgår att EU åtskilligt mer måste inrikta sig på att få nuvarande arbetsmiljölagstiftning att genomföras och följas, i och med att den är viktig för att arbetstagarnas hälsa och produktivitet ska kunna garanteras.

J.  Arbetsrelaterad stress i synnerhet och psykosociala risker i allmänhet är ett växande hälsoproblem för arbetstagare och arbetsgivare runt om i EU. Omkring hälften av arbetstagarna anser att sådan stress är vanlig på arbetsplatsen. Arbetsrelaterad stress bidrar till frånvaro, får negativa konsekvenser för produktiviteten och svarar för inemot hälften av alla arbetsdagar som årligen går förlorade. Åtgärderna för att hantera psykosociala risker är olika i olika medlemsstater(23).

K.  En kraftfull arbetsmiljölagstiftning som genomförs och verkställs väl är en viktig förutsättning för uppfyllandet av kraven i fråga om arbetsmiljön, som skyddar arbetstagarnas hälsa och produktivitet under hela deras tid i arbetslivet. Yrkesinspektionerna spelar en viktig roll för genomförandet av arbetsmiljöstrategier på regional och lokal nivå och för många företag består den huvudsakliga anledningen till att de hanterar arbetsmiljöfrågor och vidtar förebyggande åtgärder i att de vill fullgöra sina lagstadgade skyldigheter(24).

L.  Att arbetstagarna i omfattande grad medverkar, deltar och är företrädda på företagsnivå, tillsammans med att ledningen är engageras i frågan, är mycket viktigt för ett framgångsrikt riskförebyggande på företagsnivå(25). På arbetsplatser med fackligt organiserad arbetskraft är olycksfalls- och sjukdomsfrekvenserna lägre.

M.  Överlag kan bekämpandet av arbetsplatsolyckor endast bli framgångsrikt genom främjande av strategier som sätter människan i centrum i alla led av produktionsprocessen.

N.  Det behövs tillräckligt med resurser för att man på lämpligt sätt ska kunna ta itu med såväl nya och framväxande som med traditionella risker för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, bland annat asbest, nanomaterial och psykosociala risker. Många arbetstagare, bland dem byggnadsarbetare, är potentiellt exponerade för asbest.

O.  Osäker anställning blir till skada för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och undergräver befintliga strukturer för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Osäker anställning kan leda till att arbetstagare inte får utbildning eller tillgång till tjänster inom området hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och förknippas med psykisk stress till följd av bristande anställningstrygghet(26). Enligt ramdirektiv 89/391/EEG är arbetsgivaren skyldig att ha en strategi för systematiskt förebyggande av alla risker. När arbetet läggs ut på underleverantörer, liksom när det utförs av personal från bemanningsföretag, kan det bli svårare att veta vem som ansvarar för att arbetsmiljöbestämmelserna följs. Odeklarerat arbete och falskt egenföretagande är en allvarlig utmaning, både för genomförandet av arbetsmiljöåtgärder och för arbetstagarnas hälsa och säkerhet.

P.  Arbetsmarknadens parter spelar en viktig roll när politiken för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen utformas och genomförs, både på nationell, internationell och EU-nivå. I artiklarna 153–155 i EUF-fördraget fastställs arbetsmarknadens parters handlingsutrymme och auktoritet när det gäller att förhandla fram avtal om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och genomdriva att de följs.

Q.  EU:s lagstiftningsram söker förhindra olycksfall i arbetet och ohälsa för alla arbetstagare. Ju mindre ett företag är, desto mindre välinformerade kan det hända att dess arbetstagare är om risker mot hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Man har inte kunnat påvisa något som helst samband mellan antalet olyckor och företagens storlek. Däremot finns det ett uppenbart samband mellan antalet olyckor och typen av produktion samt vilken sektor företaget är verksamhet inom(27).

R.  Det finns varken tillräckliga eller tillräckligt jämförbara uppgifter om yrkessjukdomar på EU-nivå(28).

S.  Sexuella trakasserier på arbetsplatsen och den känsla av osäkerhet som sådana trakasserier orsakar bör bekämpas.

T.  Segregeringen på arbetsmarknaden, lönegapet, arbetstider, arbetsplatser, osäkra arbetsvillkor, sexism och könsdiskriminering samt skillnader relaterade till de specifika fysiska aspekterna av moderskap är faktorer som sannolikt påverkar kvinnors arbetsvillkor.

U.  Det råder en stereotyp föreställning om att kvinnor har mindre riskfyllda arbeten. Den allmänna tendensen i Europa är att fördelningen av arbetet mellan kvinnor och män aldrig är neutral, och på grund av denna fördelning döljs i allmänhet kvinnors hälsoproblem, vilket leder till färre förebyggande åtgärder inom kvinnoarbeten.

V.  Inom EU är kvinnor i betydligt högre utsträckning sysselsatta inom tjänstesektorn än inom industrin. Kvinnor sysselsätts i första hand inom hälso- och socialvårdssektorn, detaljhandeln, tillverkningsindustrin, utbildningssektorn och affärssektorn, med en ökad koncentration av deltidsanställningar och tillfälliga anställningar, vilket får återverkningar för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.

W.  På vissa arbetsplatser där kvinnor är i majoritet kan de på grund av arbetets karaktär komma att utsättas för särskilda risker, i synnerhet muskuloskeletala besvär eller särskilda typer av cancer, såsom bröstcancer och endometriecancer(29).

X.  Kvinnor har fler arbetsrelaterade hälsoproblem än män, oavsett vad de arbetar med(30), och är särskilt utsatta för åldersrelaterade sjukdomar, vilket innebär att åtgärder till förmån för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen måste utformas enligt kön och bygga på ett livscykelsbaserat tillvägagångssätt.

Y.  En särskild typ av hälsoproblem kan hota förökningsförmågan och kan uppstå när blivande föräldrar och deras ofödda barn utsätts för effekterna av miljöföroreningar och riskfaktorer i arbetsmiljön.

Z.  Empiriska undersökningar visar att kvinnor är underrepresenterade i beslutsprocesser som berör hälsa och säkerhet.

AA.  Kvinnor i landsbygdsområden har större problem med utövandet av sina arbetstagarrättigheter och hälsorelaterade rättigheter, och det är svårare för dem att få tillgång till grundläggande hälso- och sjukvårdstjänster, särskilda medicinska behandlingar och undersökningar för tidig upptäckt av cancer.

EU:s strategiska ram för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen

1.  Europaparlamentet betonar att alla arbetstagare, också inom den offentliga sektorn, har rätt till högsta nivå av skydd för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, något som måste säkerställas oberoende av arbetsgivarens storlek, typen av arbete, det avtal som ligger till grund för anställningen eller anställningsmedlemsstaten. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för EU arbetsmiljölagstiftning ta fram arbetsspecifika strategier som omfattar alla anställningsformer. Parlamentet betonar att det behövs bättre och ändamålsenligare bestämmelser om arbetsmiljö.

2.  Europaparlamentet välkomnar att många viktiga verksamhetsområden utpekas i EU:s strategiska ram för arbetsmiljö. Parlamentet beklagar trots detta att kommissionen inte fastställt några konkreta mål i den ramen. Parlamentet betonar här att såväl mer konkreta åtgärder, både av lagstiftningskaraktär och/eller annan karaktär, som redskap för genomförande och verkställighet bör tas med i ramen efter översynen 2016, om vetenskapliga belägg och resultaten av efterhandsutvärderingen av EU:s arbetsmiljölagstiftning talar för det.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram vägledande minskningsmål för yrkessjukdomar och arbetsolycksfall efter översynen 2016 av den strategiska ramen för arbetsmiljö, och att utgå från forskningens senaste sakkunniggranskade rön vid denna översyn. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att särskilt prioritera de sektorer vilkas arbetstagare är utsatta för de största riskerna, och att uppmuntra till utbyte av god praxis för genomförandet av arbetsmiljöpolitiken.

4.  Europaparlamentet beklagar att det dragit ut på tiden med att utforma EU:s nuvarande strategiska ram för arbetsmiljö. Parlamentet anser att de många utmaningarna som EU:s arbetstagare, företag och arbetsmarknader står inför, bland annat de som påpekats av kommissionen, påkallar snabba och effektiva åtgärder.

5.  Europaparlamentet betonar att människor måste få en fysiskt och psykiskt säker och hälsosam arbetsmiljö under hela sin tid i arbetslivet för att målen om ett aktivt och sunt åldrande för alla arbetstagare ska kunna uppnås. Parlamentet anser att förebyggandet av yrkessjukdomar och olycksfall, tillsammans med att det ägnas ökad uppmärksamhet åt de kumulativa effekterna av arbetsmiljörisker, skapar mervärde för arbetstagarna och för samhället i stort.

6.  Europaparlamentet framhåller att man måste vidta konkreta åtgärder för att motverka krisens effekter genom att stödja företag som vidtar åtgärder för en bättre arbetsmiljö.

Nationella strategier

7.  Europaparlamentet betonar att nationella strategier för arbetsmiljön är väsentliga och bidrar till bättre hälsa och säkerhet på arbetsplatsen i medlemsstaterna, och att man bör uppmuntra till regelbunden rapportering om framstegen. Parlamentet understryker att man bör uppmuntra till regelbunden rapportering om framstegen. Parlamentet anser att det är absolut nödvändigt att fortsätta att ta initiativ till och samordna politik på ett harmoniserat sätt på EU-nivå, varvid man samtidigt bör fästa ökat avseende vid att befintlig arbetsmiljölagstiftning genomförs och verkställs, för att tillförsäkra alla arbetstagare en hög nivå av hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Parlamentet anser att politiken för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, både på EU-nivå och på nationell nivå, måste göras konsekvent med annan offentlig politik, och att man måste göra klart vilka regler som gäller, så att det blir lättare för företagen, framför allt de små och medelstora företagen, att följa dem. Parlamentet anser att jämställdhetsperspektivet bör integreras inom alla politikområden, så att man får en bättre bild av vilka specifika risker manliga och kvinnliga arbetstagare ställs inför.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se till att de nationella arbetsmiljöstrategierna medger fullständig insyn och är öppna för bidrag från arbetsmarknadens parter och det civila samhället, bland annat för berörda parter inom området hälso- och sjukvård, i enlighet med medlemsstaternas sedvänjor och praxis. Parlamentet anser att både delgivning av god praxis och dialog mellan arbetsmarknadens parter är ett viktigt sätt att förbättra arbetsmiljön.

9.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att i sina nationella strategier ta med situationsanpassade mål som är mätbara och jämförbara. Parlamentet understryker att man bör uppmuntra till mekanismer för regelbunden och öppen rapportering om framstegen, och betonar vikten av tillförlitliga data.

Genomförande och efterlevnad

10.  Europaparlamentet erkänner att man måste beakta situationen, de särskilda behoven och svårigheterna med efterlevnaden för mikroföretag och småföretag samt för vissa sektorer inom de offentliga tjänsterna, när det gäller genomförandet på företagsnivå av arbetsmiljöåtgärder. Parlamentet påpekar att åtgärder till förmån för ökad medvetenhet, utbyte av god praxis, samråd, användarvänliga handledningsböcker och nätplattformar är ytterst viktiga för att små och medelstora företag samt mikroföretag effektivare ska kunna följa arbetsmiljölagstiftningen. Parlamentet uppmanar kommissionen, Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha) och medlemsstaterna att fortsätta med utvecklingen av praktiska redskap och riktlinjer som stöder, underlättar och förbättrar de små och medelstora företagens uppfyllande av kraven i fråga om arbetsmiljö.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid översynen av den strategiska ramen ta fortsatt hänsyn till den särskilda karaktären och situationen för små och medelstora företag samt mikroföretag, för att hjälpa dessa företag att bättre uppnå målen i fråga om arbetsmiljö. Parlamentet framhåller att begreppet små och medelstora företag i sin nuvarande utformning omfattar omkring 99 procent av alla företag, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra mer för att samla in tillförlitliga uppgifter om hur arbetsmiljölagstiftningen faktiskt genomförs i dessa företag.

12.  Europaparlamentet välkomnar införandet av Europeiska arbetsmiljöbyråns (EU-Osha) OiRA (det interaktiva onlineverktyget för riskbedömning), liksom av andra e-verktyg i medlemsstaterna, som underlättar riskbedömning och syftar till att främja laglydnad och en kultur av förebyggande åtgärder, framför allt i mikroföretag och småföretag. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att använda EU:s anslag till arbetsmiljöåtgärder i allmänhet och i synnerhet till utveckling av e-verktyg, för att stödja små och medelstora företag. Parlamentet framhåller vikten av kampanjer för ökad medvetenhet, såsom kampanjerna Ett friskt och hälsosamt arbetsliv, inom området hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och betonar att arbetsgivare och arbetstagare måste väckas till ökad medvetenhet om grundläggande rättigheter och skyldigheter inom detta område.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att, i enlighet med nationell lag och praxis, ta initiativ för att skyddsombud och ledningspersoner med ansvar för hälsa och säkerhet ska kunna förkovra sina färdigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja arbetstagares aktiva medverkan vid genomförandet av förebyggande arbetsmiljöåtgärder, och att se till att skyddsombuden kan få utbildning som går längre än bara till de grundläggande modulerna.

14.  Europaparlamentet anser det bör arbetas för en kultur av ömsesidig tillit samt ömsesidigt förtroende och lärande av varandra, där arbetstagare uppmuntras bidra till utvecklingen av en hälsosam och säker arbetsmiljö, något som också blir till nytta för arbetstagarnas sociala delaktighet och företagens konkurrenskraft. Parlamentet betonar här att arbetstagare inte får drabbas negativt av att de tar upp frågor om hälsa och säkerhet.

15.  Europaparlamentet påpekar att det centrala i ett gott handhavande och goda resultat av arbetsmiljöfrågor är väl genomförd och verkställbar lagstiftning samt fullständigt dokumenterad riskbedömning, i vilken arbetstagare och företrädare för dem deltar, så att det går att vidta lämpliga förebyggande åtgärder på arbetsplatsen.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att övervaka att arbetsmiljölagstiftningen genomförs och verkställs i medlemsstaterna. Parlamentet anser att efterhandsutvärderingen av det praktiska genomförandet i medlemsstaterna av EU:s arbetsmiljödirektiv ger ett bra tillfälle att utföra detta och förväntar sig att det som ett led i översynen av den strategiska ramen tas hänsyn till vad man kommit fram till om genomförandet av den befintliga lagstiftningen.

Verkställighet

17.  Europaparlamentet anser att det ofrånkomligen behövs likvärdiga verksamhetsförutsättningar inom hela EU och att illojal konkurrens och social dumpning måste bort. Parlamentet betonar att yrkesinspektionerna spelar en central roll för verkställigheten av arbetstagarnas rättigheter till en säker samt fysiskt och psykiskt hälsosam arbetsmiljö samt för tillhandahållandet av rådgivning och vägledning till arbetsgivare, framför allt små och medelstora företag samt mikroföretag. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa ILO:s normer och riktlinjer för yrkesinspektion och att ge yrkesinspektionerna adekvat personal och adekvata resurser samt yrkesinspektörerna bättre utbildning, såsom Europeiska ekonomiska och sociala kommittén rekommenderat(31). Parlamentet välkomnar samarbetet mellan de nationella yrkesinspektionerna i yrkesinspektörskommittén (Slic).

18.  Europaparlamentet framhäver problemet med att genomföra arbetsmiljölagstiftningen för arbetstagare som utför odeklarerat arbete. Parlamentet erinrar om att yrkesinspektionerna spelar en nyckelroll för att avskräcka från odeklarerat arbete, och uppmanar medlemsstaterna att utföra strikta inspektioner och utdöma lämpliga påföljder för arbetsgivare som anställer odeklarerade arbetstagare. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att bekämpa odeklarerat arbete. Parlamentet framhåller att flertalet olycksfall med dödlig utgång inträffar inom arbetsintensiva sektorer, där det är vanligare med odeklarerat arbete än inom andra sektorer.

19.  Parlamentet anser att en effektiv tillämpning av arbetsmiljölagstiftningen också i hög grad beror av yrkesinspektionerna och anser att resurserna bör inriktas på de sektorer som påtalats som mest riskfyllda för arbetstagarna. Parlamentet uppmanar med kraft de relevanta myndigheterna, att i samband med sina fortsatta undersökningar av stickprovskaraktär, tillämpa en riskbaserad övervakning och rikta in sig på upprepade regelbrytare för att arbetsgivare som inte följer kraven i fråga om arbetsmiljö ska ställas till svars. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa informationsutbyte och förbättra samordningen mellan yrkesinspektionerna för att förbättra det gränsöverskridande samarbetet.

Regelverk

20.  Europaparlamentet välkomnar de insatser som gjorts för att förbättra regelverket, och förväntar sig ytterligare framsteg på detta område. Parlamentet erinrar dock kommissionen om att då arbetsmiljödirektiven underställs prövning enligt programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat, samt då det görs ändringar av dem, bör detta ske med respekt för demokratins regler och med insyn och medverkan från arbetsmarknadens parters sida och bör under inga omständigheter leda till minskad hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Parlamentet understryker i detta sammanhang att det bör tas hänsyn till förändringar på arbetsplatserna till följd av den tekniska utvecklingen. Parlamentet påpekar att det står medlemsstaterna fritt att anta normer som är striktare än minimikraven i fråga om arbetsmiljö, men anser trots detta att de nuvarande bestämmelserna bör förbättras, bland annat genom att överlappningar undviks och att arbetsmiljölagstiftningen integreras bättre i andra politikområden, samtidigt som man arbetar för att arbetstagarna ska få ha kvar sin nuvarande nivå av arbetarskydd och att denna nivå ytterligare ska höjas.

21.  Europaparlamentet understryker att ett effektivt genomförande av arbetsmiljölagstiftningen förutsätter medverkan från arbetstagarnas och arbetsmarknadens parters sida på alla nivåer, i enlighet med nationell lag och praxis, och att arbetsmarknadens parters medverkan på EU-nivå kan ge garantier för att den strategiska ramen för arbetsmiljön är av relevans för de europeiska arbetsgivarna och arbetstagarna. Parlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter och kommissionen till en konstruktiv dialog om hur den nuvarande lagstiftningsramen skulle kunna förbättras och anser att arbetsmarknadens parter måste få en starkare roll.

Förebyggande av arbetsrelaterade sjukdomar och av nya och framväxande risker

22.  Europaparlamentet påpekar att många arbetstagare måste skyddas mot exponering för carcinogener, mutagena ämnen och reproduktionstoxiska ämnen. Parlamentet betonar i detta sammanhang att kvinnor ofta exponeras för en cocktail av ämnen som kan innebära ökade hälsorisker, inbegripet för deras barns livsduglighet. Parlamentet upprepar med eftertryck sin uppmaning till kommissionen att den ska lägga fram ett förslag om översyn av direktiv 2004/37/EG, utgående från vetenskapliga rön och, vid behov, med tillägg av flera bindande yrkeshygieniska gränsvärden, och att i samarbete med rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor utveckla ett bedömningssystem som bygger på tydliga och explicita kriterier. Parlamentet anser att man i detta sammanhang bör åtgärda fall av överlappande lagstiftning som leder till att lagstiftningen oavsiktligen inte följs.

23.  Europaparlamentet framhåller vikten av ett striktare arbetarskydd, där man inte bara ser till exponeringstiden utan även till den blandning av kemiska och/eller toxiska ämnen som arbetstagaren exponeras för. Parlamentet påpekar att många arbetstagare inom hälso- och sjukvården är exponerade för farliga kemikalier på arbetsplatsen. Parlamentet uppmanar kommissionen att åtgärda kemiska riskfaktorer inom hälso- och sjukvården och att i strategin för arbetsmiljön ta med särskilda bestämmelser om de vårdanställdas exponering för farliga läkemedel. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att alla arbetstagare som direkt eller indirekt arbetar med att använda eller bortskaffa vassa medicinska instrument får adekvat skydd. Parlamentet påpekar att detta vid behov kunde förutsätta en översyn av direktiv 2010/32/EU om förebyggande av stick- och skärskador inom hälso- och sjukvården.

24.  Europaparlamentet påpekar att många arbetstagare fortfarande är exponerade för asbest på sina arbetsplatser och uppmanar EU att i nära samarbete med arbetsmarknadens parter och medlemsstaterna främja och samordna medlemsstaternas arbete med att utveckla nationella handlingsplaner, samt att ställa adekvata anslag till förfogande och att vidta lämpliga åtgärder för asbesthantering och säker asbestsanering.

25.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning(32) till kommissionen att utarbeta och genomföra en modell för screening och registrering av asbest, i enlighet med artikel 11 i direktiv 2009/148/EG. Parlamentet uppmanar till en europeisk kampanj mot asbest, och uppmanar med kraft medlemsstaterna att kompensera asbestutsatta arbetstagare.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder mot ett av de vanligaste arbetsrelaterade hälsoproblemen i Europa och att utan dröjsmål lägga fram ett förslag till ett övergripande direktiv om muskuloskeletala besvär, för att sådana besvär ska kunna förebyggas effektivare och orsakerna till dem åtgärdas. Parlamentet påpekar att det kan bli till nytta för både arbetstagare och arbetsgivare om unionslagstiftningen som fastställer minimikrav på hur arbetstagare ska skyddas mot exponering för ergonomiska riskfaktorer konsolideras, eftersom detta gör det lättare att genomföra och följa lagstiftningsramen. Parlamentet understryker här vikten av att utbyta god praxis och att arbetstagarna måste göras mer uppmärksamma på ergonomiska riskfaktorer och få bättre information om dem.

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att så snabbt som möjligt genomföra direktiv 2002/44/EG av den 25 juni 2002 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens.

28.  Europaparlamentet uppmärksammar kommissionen på att de förebyggande åtgärderna mot exponering för hormonstörande ämnen i arbetslivet måste utvecklas, eftersom dessa ämnen har många slags skadeverkningar på kvinnliga och manliga arbetstagares hälsa, liksom också på deras barn(33). Parlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål fastställa en helhetsstrategi mot hormonstörande ämnen, där det vid behov skulle kunna ingå att unionslagstiftningen om utsläppande på marknaden av pesticider och biocider genomförs samt att bestämmelserna om förebyggande av yrkesrisker skärps. Parlamentet betonar att EU:s stöd till forskning kring säkrare alternativ är livsviktigt för att försiktighetsprincipen och produktvalsprincipen ska kunna tillämpas.

29.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i EU:s strategiska ram för arbetsmiljö 2014–2020 gått in för att förbättra förebyggandet av arbetsrelaterade sjukdomar, framför allt inom nanoteknikens och bioteknikens område. Parlamentet framhåller osäkerheten om distributionen och användningen av nanoteknik och anser att det behövs ytterligare forskning om vilka potentiella risker för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen som den nya tekniken är förknippad med. Parlamentet anser här att försiktighetsprincipen måste tillämpas för att minska de potentiella riskerna för hälsa och säkerhet för arbetstagare som hanterar nanoteknik.

30.  Europaparlamentet fäster kommissionens uppmärksamhet på att det bland arbetskraften finns allt fler som lider av kroniska sjukdomar, och anser arbetstillfällen som är tillgängliga och säkra bör finnas att tillgå för personer med dödliga sjukdomar, kroniska och långvariga sjukdomar och funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att inrikta sig på hur personer med kroniska sjukdomar kan kvarstanna och integreras i arbetslivet, samt att stödja skälig anpassning av arbetsplatser, något som kommer att garantera att de i rätt tid återvänder till arbetslivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja åtgärder för integrering och rehabilitering av personer med funktionsnedsättning och att stödja medlemsstaternas arbete genom att öka medvetenheten och kartlägga och delge exempel på god praxis i fråga om anpassningar på arbetsplatserna. Parlamentet uppmanar Eurofound att ytterligare undersöka och analysera vilka möjligheter personer med kroniska sjukdomar har att få anställning i medlemsstaterna samt hur anställbara de är.

31.  Europaparlamentet konstaterar att teknisk utveckling kan bli till nytta för samhället i stort, men oroar sig för de nya risker som dessa förändringar fört med sig. Parlamentet välkomnar här kommissionens avsikt att inrätta ett nätverk av yrkesfolk och vetenskapare inom området arbetsmiljö för att bättre åtgärda framtidens utmaningar. Parlamentet framhåller att det blir allt vanligare med smarta samarbetande robotar, till exempel inom industriproduktionen samt på sjukhus och ålderdomshem. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att kartlägga potentiella risker för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen till följd av teknisk innovation, och att vidta lämpliga åtgärder mot dem.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla och genomföra ett program för systematisk övervakning och hantering av psykosociala risker och stöd till arbetstagare som drabbats av dem, bland annat i form av stress, depression och burn out, för att bland annat utarbeta effektiva rekommendationer och riktlinjer för bekämpning av dessa risker. Parlamentet understryker att stress i arbetet har erkänts som ett svårt hinder i Europa, både mot produktiviteten och mot den enskildes livskvalitet. Parlamentet konstaterar här att psykisk hälsa och psykosociala risker kan påverkas av ett flertal faktorer, av vilka inte alla är arbetsrelaterade, men påpekar dock att psykosociala risker och arbetsrelaterad stress är ett strukturproblem som sammanhänger med arbetsuppläggningen, och att psykosociala risker och arbetsrelaterad stress kan förebyggas och hanteras. Parlamentet betonar att man vid översynen 2016 av den strategiska ramen för arbetsmiljö måste utföra studier, förbättra det förebyggande arbetet och överväga nya åtgärder, dels utgående från delgivning av bästa praxis, dels utgående från redskap för återintegrering på arbetsmarknaden.

33.  Europaparlamentet välkomnar kampanjen ”Friska arbetsplatser förebygger stress”, och framhåller att jämställdhetsaspekten måste finnas med i initiativen mot arbetsrelaterad stress, på grund av kvinnornas särskilda arbetsvillkor.

34.  Europaparlamentet uppmärksammar frågan om mobbning och vilka konsekvenser den kan få för den psykosociala hälsan. Parlamentet påpekar att trakasserier och våld i arbetet måste bekämpas och uppmanar därför kommissionen att i nära samarbete med arbetsmarknadens parter överväga att lägga fram ett förslag till rättsakt, utgående från ramavtalet om trakasserier och våld i arbetet. Parlamentet uppmanar dessutom med kraft medlemsstaterna att ta fram effektiva nationella strategier mot våld i arbetet.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anta ett målinriktat tillvägagångssätt för att få bort osäker anställning och att beakta vilka negativa inverkningar på hälsa och säkerhet på arbetsplatsen som osäker anställning har. Parlamentet understryker att arbetstagare med atypiska avtal kan ha det svårare att få både utbildning och tjänster i frågor som berör hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Parlamentet betonar att arbetstagare inom alla anställningsformer måste få en bättre arbetsmiljö, vilket också gäller sådana som kan befinna sig i en utsatt ställning, såsom ungdomar och personer som tidigare varit långtidsarbetslösa. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppfylla kraven i direktiv 96/71/EG för att bekämpa social dumpning och här vidta alla nödvändiga åtgärder för att genomdriva och skydda utstationerade arbetstagares rättigheter till likabehandling när det gäller hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.

36.  Europaparlamentet betonar att arbetet i privata hushåll måste beaktas i diskussionen om främjande av hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Parlamentet uppmanar med kraft arbetsgivarna och de politiska beslutsfattarna att sörja för och underlätta en sund balans mellan arbetsliv och privatliv, med samtidig hänsyn till att allt fler arbetstagare behöver förena förvärvsarbete med vård- och omsorgsarbete. Parlamentet betonar att frågan om alltför långa arbetstider måste åtgärdas för att man ska kunna tillförsäkra en sund balans mellan arbetsliv och familjeliv. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullständigt genomföra direktiv 2003/88/EG och framhåller i detta sammanhang att man måste övervaka att bestämmelsen om maximala antalet arbetstimmar följs.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utforma lämpliga politiska åtgärder mot problemet med den stigande åldern bland arbetstagarna och anser att arbetsmiljölagstiftningen bör främja ett sunt arbetsliv och ett åldrande med god hälsa. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja åtgärder för rehabilitering och återintegrering genom att genomföra resultaten av Europaparlamentets pilotprojekt för äldre arbetstagares hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.

38.  Europaparlamentet betonar vikten av sådana åtgärder för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen som inriktar sig på de särskilda utmaningarna och riskerna för kvinnor i arbetslivet, bland annat sexuella trakasserier. Parlamentet uppmanar kommissionen och arbetsmarknadens parter att se till att män och kvinnor finns mer likvärdigt företrädda inom alla led av dialogen mellan arbetsmarknadens parter. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att beakta jämställdhetsaspekten som ett led i översynen 2016 av den strategiska ramen för arbetsmiljön. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en europeisk strategi för bekämpning av våld mot kvinnor i arbetslivet och, som ett led i detta, utvärdera om direktiv 2006/54/EG borde ses över så att det kommer att omfatta nya former av våld och trakasserier. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra kommissionens rekommendation 92/131/EEG för att öka medvetenheten om sexuella trakasserier och andra former av sexuella övergrepp.

39.  Europaparlamentet gör kommissionen uppmärksam på vilken roll kommittéerna för sektorsvisa dialoger mellan arbetsmarknadens parter kan spela för att åtgärda sektorsspecifika risker för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och skapa potentiellt mervärde, med hjälp av överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter, varvid deras omfattande kunskaper om sektorsspecifika situationer får komma till användning.

40.  Europaparlamentet betonar att kommissionen bör samla in uppgifter, stå till tjänst med forskning och utveckla köns- och åldersspecifika metoder för utvärdering av det förebyggande arbetet, för att inrikta sig på de särskilda utmaningar som utsatta grupper, bland dem kvinnor ställs inför i arbetslivet.

41.  Europaparlamentet betonar att man måste investera mer i en politik för riskförebyggande, liksom också främja, utveckla och stödja en förebyggande kultur för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att arbeta för ökad medvetenhet och ge det förebyggande arbetet och frågor om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen en mera framträdande ställning i skolornas läroplaner på alla nivåer, inklusive inom lärlingsutbildningen. Parlamentet anser att man måste fokusera på det förebyggande arbetet så tidigt som möjligt inom produktionsprocessen och arbeta för att genomföra systematiska program för förebyggande, som bygger på riskbedömningar som uppmuntrar arbetsgivare och arbetstagare att bidra till en säker och hälsosam arbetsmiljö. Parlamentet påpekar att de förebyggande tjänsternas kvalitet i många medlemsstater är utslagsgivande för stödet till företagen, framför allt de små och medelstora företagen, i deras arbete med att utföra riskbedömningar och vidta lämpliga förebyggande åtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka vad som i medlemsstaternas nationella lagstiftning föreskrivs om de förebyggande tjänsternas uppgifter och utbildningskraven i samband med dem.

42.  Europaparlamentet understryker att kvinnor måste involveras i beslutsprocesserna när det gäller utvecklingen av bättre hälso- och säkerhetsmetoder i deras arbetsmiljö.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte förbise frågan om hur arbetsrelaterad cancer utvecklats, såsom cancer i näshålan, en cancerform som uppträder oftare i fall där arbetstagarnas andningsorgan inte skyddats ordentligt mot relativt vanliga typer av damm, som uppkommer vid bearbetning av trä, läder, mjöl, textilier, nickel och andra material.

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera alla sina medborgare lika möjligheter att utöva sina arbetstagarrättigheter och lika tillgång till allmän hälso- och sjukvård, i synnerhet med beaktande av kvinnor i landsbygdsområden och andra utsatta befolkningsgrupper.

Statistiska uppgifter

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra insamlandet av tillförlitliga och jämförbara uppgifter om yrkessjukdomar, exponeringar och risker inom alla sektorer, även den offentliga sektorn, för att kartlägga bästa praxis, främja benchlearning och upprätta en gemensam databas om exponering i arbetet, utan att det uppstår oskäliga kostnader. Parlamentet betonar vikten av att nationella experter får medverka och att databasen hålls aktuell. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna och kommissionen att samla in mera uppgifter om de risker som förknippas med digitalisering, arbetsrelaterad trafiksäkerhet och de konsekvenser som krisen kan ha fått för hälsa och säkerhet i arbetet.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samla in köns- och åldersspecifika statistiska uppgifter av hög kvalitet om arbetsrelaterade sjukdomar, för att fortlöpande förbättra och, vid behov, anpassa lagstiftningen utgående från de nya och framväxande riskerna.

47.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra studier, uppdelade utifrån kön, ålder och ekonomisk verksamhetssektor, för att fastställa förekomsten av muskuloskeletala besvär på nationell nivå bland den yrkesaktiva befolkningen, för att man ska kunna förebygga och bekämpa uppkomsten av sådana besvär.

48.  Europaparlamentet betonar att det måste tas fram gemensamma hälsoindikatorer för och definitioner av arbetsrelaterade sjukdomar och EU-omfattande statistiska uppgifter, såsom underlag för fastställande av mål för minskning av yrkessjukdomar.

49.  Europaparlamentet betonar svårigheterna med att samla in uppgifter i många medlemsstater. Parlamentet vill att det arbete som utförs av EU-Osha och Eurofound ska förbättras och uppmanar med kraft medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att olycksfall i arbetet ska anmälas av arbetsgivarna.

Internationella insatser

50.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se till att alla handelsavtal med tredjeländer förbättrar arbetsmiljön till skydd för arbetstagarnas hälsa och säkerhet.

51.  Europaparlamentet framhåller att EU har ett intresse av högre ställda arbetsnormer, också i fråga om nivåerna av hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, över hela världen och en skyldighet att förverkliga detta.

52.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att förstärka samarbetet kring arbetsmiljöfrågor med internationella organisationer såsom ILO, OECD, G20 och WHO.

53.  Europaparlamentet beklagar djupt att inte alla medlemsstater ratificerat ILO:s konvention nr 187 om ett ramverk för främjande av arbetsmiljö, och uppmanar alla medlemsstater att ratificera den konventionen.

o
o   o

54.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 354, 31.12.2008, s. 70.
(2) EGT L 183, 29.6.1989, s. 1.
(3)EUT L 299, 18.11.2003, s. 9.
(4) EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.
(5) EUT L 165, 27.6.2007, s. 21.
(6) EGT C 77 E, 28.3.2002, s. 138.
(7) EUT C 304 E, 1.12.2005, s. 400.
(8) EUT C 303 E, 13.12.2006, s. 754.
(9) EUT C 102 E, 24.4.2008, s. 321.
(10) EUT C 41 E, 19.2.2009, s. 14.
(11) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 101.
(12) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 102.
(13) Antagna texter, P7_TA(2013)0093.
(14) Antagna texter, P7_TA(2014)0012.
(15) Artikel 31.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Varje arbetstagare har rätt till hälsosamma, säkra och värdiga arbetsförhållanden.
(16) Andra europeiska företagsundersökningen av nya och framväxande risker (Esener-2), EU-Osha (2015).
(17) Eurofound. Arbetsvillkoren för en åldrande arbetskraft. Eurofound (2008).
(18) Uttalande från EU-Oshas direktör den 18 november 2014.
(19) Rapporten Employment opportunities for people with chronic diseases, Eurofound (2014).
(20) Evaluation of the European strategy on Safety and Health at Work 2007–2012, EC (2013).
(21)Berechnung des internationalen „Return on Prevention“ für Unternehmen: Kosten und Nutzen von Investitionen in den betrieblichen Arbeits- und Gesundheitsschutz, DGUV (2013).
(22) Översiktsrapporten om den femte undersökningen av europeiska arbetsvillkor, Eurofound (2012) .
(23) Andra europeiska företagsundersökningen av nya och framväxande risker (Esener-2), EU-Osha (2015).
(24)Andra europeiska företagsundersökningen av nya och framväxande risker (Esener-2), EU-Osha (2015).
(25) Worker representation and consultation on health and safety, EU-OSHA (2012).
(26) Flexible forms of work: ‘very atypical’ contractual arrangements, Eurofound (2010) och Health and well-being at work: A report based on the fifth European Working Conditions Survey, Eurofound (2012).
(27) Översiktsrapporten om den femte undersökningen av europeiska arbetsvillkor, Eurofound (2012) och Tredje europeiska företagsundersökningen, Eurofound (2015).
(28) Kommissionens rapport om dagsläget i fråga om systemen för yrkessjukdomar i EU-medlemsstaterna och i Efta-/EES-länderna, EC (2013).
(29) EU-Osha, 2013 New risks and trends in the safety and health of women at work.
(30) Occupational health and safety risks for the most vulnerable workers, Europaparlamentets utredningsavdelning A, Ekonomisk politik och vetenskapspolitik, 2011, s. 40.
(31) EUT C 230, 14.7.2015, s. 82.
(32)Antagna texter, P7_TA(2013)0093.
(33)The Cost of Inaction, Nordon (2014) och Rapport sur les perturbateurs endocriniens, le temps de la précaution, Gilbert Barbier (2011).

Rättsligt meddelande