Index 
Antagna texter
Onsdagen den 16 december 2015 - StrasbourgSlutlig utgåva
Beslut att inte invända mot en delegerad akt: tillämpningsföreskrifterna för budgetförordningen
 Beslut att inte invända mot en delegerad akt: modellbudgetförordning för offentlig-privata partnerskap
 Förlängning av mandattiden för ordföranden för Europeiska bankmyndigheten (EBA)
 Förlängning av mandattiden för ordföranden för Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa)
 Förlängning av mandattiden för ordföranden för Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma)
 Operativt och strategiskt samarbete mellan Bosnien och Hercegovina och Europol *
 Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter: ansökan från Irland - EGF/2015/006 IE/PWA International
 Förteckning över invasiva främmande arter
 Produkter som innehåller, består av eller har framställts av genmodifierad majs NK603xT25
 Ökad transparens, samordning och samstämdhet för bolagsbeskattningen
 Förbindelserna EU–Kina
 Förberedelse inför världstoppmötet om humanitära frågor: utmaningar och möjligheter för humanitärt bistånd
 Att utveckla en hållbar europeisk industri för basmetaller
 Situationen i Ungern: uppföljning av Europaparlamentets resolution av den 10 juni 2015

Beslut att inte invända mot en delegerad akt: tillämpningsföreskrifterna för budgetförordningen
PDF 242kWORD 294k
Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 30 oktober 2015 om ändring av delegerad förordning (EU) nr 1268/2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (C(2015)07555 – 2015/2939(DEA))
P8_TA(2015)0448B8-1336/2015

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2015)07555),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 12 november 2015, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 27 november 2015 från budgetutskottet och budgetkontrollutskottet till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget(1), särskilt artikel 210,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2015/1929 av den 28 oktober 2015 om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012(2),

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från budgetutskottet och budgetkontrollutskottet,

–  med beaktande av artikel 105.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av att ingen invändning har gjorts inom den tidsfrist som anges i artikel 105.6 tredje och fjärde strecksatserna i arbetsordningen, som löpte ut den 15 december 2015.

A.  Direktiven 2014/23/EU(3) och 2014/24/EU(4), som medlemsstaterna har till den 18 april 2016 på sig att införa i sin nationella lagstiftning, innebär att såväl förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 som kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 måste ändras när det gäller EU-institutionernas upphandlingsförfaranden och kontrakt som tilldelas för egen räkning.

B.  Förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ändrades därför den 28 oktober 2015 genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2015/1929) och anpassade därmed till ovannämnda direktiv och trädde i kraft den 30 oktober 2015.

C.  Den 30 oktober 2015 antog kommissionen den delegerade förordningen C(2015)07555 för att kunna se till att motsvarande uppdatering av kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 kan gälla från början av budgetåret, och därmed skapa en skarp övergång till de nya reglerna för EU:s offentliga upphandling och tilldelning av koncessioner.

D.  Enligt artikel 210 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012, där kommissionen ges befogenhet att anta sådana delegerade akter, kan delegerad förordning C(2015)07555 i princip träda i kraft endast efter parlamentets och rådets granskningsperiod, som löper i två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet – dvs. till den 30 december 2015 – och kan förlängas med ytterligare två månader.

E.  Den 12 november 2015 uppmanade kommissionen parlamentet att, såvida det inte avsåg att invända mot den delegerade akten, meddela kommissionen detta senast den 21 december 2015, eftersom akten måste skickas till publikationsbyrån senast den 21 december 2015 för att kunna publiceras i officiella tidningen före den 31 december 2015, och därmed träda i kraft den 1 januari 2016 som planerat.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen (EU) nr C(2015)/07555.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(2) EUT L 286, 30.10.2015, s. 1.
(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (EUT L 94, 28.3.2014, s. 1).
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65).


Beslut att inte invända mot en delegerad akt: modellbudgetförordning för offentlig-privata partnerskap
PDF 245kWORD 64k
Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 30 oktober 2015 om ändring av kommissionens delegerade förordning (EU) nr 110/2014 om den modellbudgetförordning för offentlig-privata partnerskap som avses i artikel 209 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (C(2015)07554 – 2015/2940(DEA))
P8_TA(2015)0449B8-1337/2015

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning C(2015)07554),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 12 november 2015, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 27 november 2015 från budgetutskottet och budgetkontrollutskottet till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget(1), och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002, särskilt artikel 210,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1929 av den 28 oktober 2015 om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012(2),

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från budgetutskottet och budgetkontrollutskottet,

–  med beaktande av artikel 105.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av att ingen invändning har gjorts inom den tidsfrist som anges i artikel 105.6 tredje och fjärde strecksatserna i arbetsordningen, som löpte ut den 15 december 2015.

A.  I ett gemensamt uttalande om separat ansvarsfrihet för gemensamma företag enligt artikel 209 i budgetförordningen(3) fastställde Europaparlamentet, rådet och kommissionen framför allt sin avsikt att ”föreslå relevanta ändringar av artiklarna 209 och 60.7 i budgetförordningen i samband med den framtida översynen av budgetförordningen”.

B.  Förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ändrades den 28 oktober 2015 genom förordning (EU, Euratom) 2015/1929 vilket, utöver att anpassa förordningen till direktiven 2014/23/EU(4) och 2014/24/EU(5) och stärka systemet för skydd av EU:s budget, innebar att artiklarna 209 och 60 i förordningen ändrades för att harmonisera bestämmelserna om ansvarsfrihet, externrevision och årsrapportering för de organ som bedriver verksamhet med stöd av artikel 209 i budgetförordningen med bestämmelserna för de organ som bedriver verksamhet med stöd av artikel 208.

C.  Den 30 oktober 2015 antog kommissionen delegerad förordning C(2015)07554 för att uppdatera delegerad förordning (EU) nr 110/2014 om den modellbudgetförordning för offentlig-privata partnerskap som avses i artikel 209 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (därmed anpassades den till motsvarande bestämmelser i delegerad förordning (EU) nr 1271/2013 som gäller för de organ som avses i artikel 208 i budgetförordningen) och avsåg att denna skulle gälla från början av budgetåret och därmed säkerställa en skarp övergång till de nya bestämmelserna.

D.  Enligt artikel 210 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012, där kommissionen ges befogenhet att anta sådana delegerade akter, kan delegerad förordning C(2015)07554 i princip träda i kraft endast efter parlamentets och rådets granskningsperiod, som löper i två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet – dvs. till den 30 december 2015 – och kan förlängas med ytterligare två månader.

E.  Den 12 november 2015 uppmanade kommissionen parlamentet att, såvida det inte avsåg att invända mot den delegerade akten, meddela kommissionen detta senast den 21 december 2015, eftersom akten måste skickas till publikationsbyrån senast den 21 december 2015 för att kunna publiceras i officiella tidningen före den 31 december 2015, och därmed träda i kraft den 1 januari 2016 som planerat.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(2) EUT L 286, 30.10.2015, s. 1.
(3) EUT L 163, 29.5.2014, s. 21.
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (EUT L 94, 28.3.2014, s. 1).
(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65).


Förlängning av mandattiden för ordföranden för Europeiska bankmyndigheten (EBA)
PDF 240kWORD 291k
Europaparlamentets beslut av den 16 december 2015 om förlängning av mandattiden för ordföranden för Europeiska bankmyndigheten (EBA) (C8-0313/2015 – 2015/0903(NLE))
P8_TA(2015)0450A8-0347/2015

(Godkännande)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av förslaget av den 8 september 2015 från EBA:s tillsynsstyrelse om förlängning av mandattiden för EBA:s ordförande med en ny femårsperiod (C8‑0313/2015),

–  med beaktande av artikel 48.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG(1),

–  med beaktande av sin arbetsordning,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8‑0347/2015), och av följande skäl:

A.  EBA:s första ordförande utsågs av EBA:s tillsynsstyrelse 2011, på grundval av ett öppet urvalsförfarande, för en mandatperiod på fem år, i enlighet med artikel 48.2 i förordning (EU) nr 1093/2010.

B.  I enlighet med artikel 48.4 i förordning (EU) nr 1093/2010 får EBA:s tillsynsstyrelse, med beaktande av den utvärdering som avses i den artikeln, förnya EBA:s ordförandes mandat en gång under förutsättning att Europaparlamentet tillstyrker detta.

C.  EBA:s tillsynsstyrelse föreslog den 8 september 2015 att förlänga mandatperioden för Andrea Enria, den sittande ordföranden för EBA, med en ny femårsperiod, och informerade Europaparlamentet om detta.

D.  Utskottet för ekonomi och valutafrågor höll den 17 november 2015 en utfrågning med Andrea Enria, den sittande ordföranden för EBA, där han höll ett inledande anförande och därefter besvarade utskottsledamöternas frågor.

1.  Europaparlamentet godkänner förslaget att förlänga mandatperioden för Andrea Enria som ordförande för EBA med en ny femårsperiod.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet, kommissionen, EBA och medlemsstaternas regeringar.

(1) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.


Förlängning av mandattiden för ordföranden för Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa)
PDF 241kWORD 291k
Europaparlamentets beslut av den 16 december 2015 om förlängning av mandattiden för ordföranden för Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) (C8-0314/2015 – 2015/0904(NLE))
P8_TA(2015)0451A8-0348/2015

(Godkännande)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av förslaget av den 30 september 2015 från Europeiska försäkrings-och tjänstepensionsmyndighetens (Eiopa) tillsynsstyrelse om förlängning av mandattiden för Eiopas ordförande med en ny femårsperiod (C8‑0314/2015),

–  med beaktande av artikel 48.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG(1),

–  med beaktande av sin arbetsordning,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8‑0348/2015), och av följande skäl:

A.  Eiopas första ordförande utsågs av Eiopas tillsynsstyrelse 2011, på grundval av ett öppet urvalsförfarande, för en mandatperiod på fem år, i enlighet med artikel 48.2 i förordning (EU) nr 1094/2010.

B.  I enlighet med artikel 48.4 i förordning (EU) nr 1094/2010 får Eiopas tillsynsstyrelse, med beaktande av den utvärdering som avses i den artikeln, förnya Eiopas ordförandes mandat en gång under förutsättning att Europaparlamentet tillstyrker detta.

C.  Eiopas tillsynsstyrelse föreslog den 30 september 2015 att förlänga mandatperioden för Gabriel Bernardino, den sittande ordföranden för Eiopa, med en ny femårsperiod, och informerade Europaparlamentet om detta.

D.  Utskottet för ekonomi och valutafrågor höll den 17 november 2015 en utfrågning med Gabriel Bernardino, den sittande ordföranden för Eiopa, där han höll ett inledande anförande och därefter besvarade utskottsledamöternas frågor.

1.  Europaparlamentet godkänner förslaget att förlänga mandatperioden för Gabriel Bernardino som ordförande för Eiopa med en ny femårsperiod.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet, kommissionen, Eiopa och medlemsstaternas regeringar.

(1) EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.


Förlängning av mandattiden för ordföranden för Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma)
PDF 241kWORD 291k
Europaparlamentets beslut av den 16 december 2015 om förlängning av mandattiden för ordföranden för Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) (C8-0315/2015 – 2015/0905(NLE))
P8_TA(2015)0452A8-0346/2015

(Godkännande)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av förslaget av den 24 september 2015 från Esmas tillsynsstyrelse om förlängning av mandattiden för Esmas ordförande med en ny femårsperiod (C8‑0315/2015),

–  med beaktande av artikel 48.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG(1),

–  med beaktande av sin arbetsordning,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8‑0346/2015), och av följande skäl:

A.  Esmas första ordförande utsågs av tillsynsstyrelsen 2011 på grundval av ett öppet urvalsförfarande för en mandatperiod på fem år, i enlighet med artikel 48.2 i förordning (EU) nr 1095/2010.

B.  I enlighet med artikel 48.4 i förordning (EU) nr 1095/2010 får Esmas tillsynsstyrelse, med beaktande av den utvärdering som avses i den artikeln, förnya Esmas ordförandes mandat en gång under förutsättning att Europaparlamentet tillstyrker detta.

C.  Esmas tillsynsstyrelse föreslog den 24 september 2015 att förlänga mandatperioden för Steven Maijoor, den sittande ordföranden för Esma, med en ny femårsperiod, och informerade Europaparlamentet om detta.

D.  Utskottet för ekonomi och valutafrågor höll den 17 november 2015 en utfrågning med Steven Maijoor, den sittande ordföranden för Esma, där han höll ett inledande anförande och därefter besvarade utskottsledamöternas frågor.

1.  Europaparlamentet godkänner förslaget att förlänga mandatperioden för Steven Maijoor som ordförande för Esma med en ny femårsperiod.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet, kommissionen, Esma och medlemsstaternas regeringar.

(1) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.


Operativt och strategiskt samarbete mellan Bosnien och Hercegovina och Europol *
PDF 244kWORD 292k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 december 2015 om utkastet till rådets genomförandebeslut om godkännande av Europeiska polisbyråns (Europol) ingående av ett avtal om operativt och strategiskt samarbete mellan Bosnien och Hercegovina och Europol (10509/2015 – C8-0276/2015 – 2015/0808(CNS))
P8_TA(2015)0453A8-0352/2015

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets utkast (10509/2015),

–  med beaktande av artikel 39.1 i fördraget om Europeiska unionen, i dess ändrade lydelse enligt Amsterdamfördraget, och artikel 9 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C8‑0276/2015),

–  med beaktande av rådets beslut 2009/371/RIF av den 6 april 2009 om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol)(1), särskilt artikel 23.2,

–  med beaktande av rådets beslut 2009/934/RIF av den 30 november 2009 om antagande av tillämpningsföreskrifter för Europols förbindelser med partner, inbegripet för utbyte av personuppgifter och sekretessbelagd information(2), särskilt artiklarna 5 och 6,

–  med beaktande av rådets beslut 2009/935/RIF av den 30 november 2009 om fastställande av förteckningen över de tredjestater och organisationer med vilka Europol ska ingå överenskommelser(3),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0352/2015).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets utkast.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, efter ikraftträdandet av den nya Europolförordningen (2013/0091(COD)), göra en bedömning av bestämmelserna i samarbetsavtalet, särskilt beträffande uppgiftsskydd. Kommissionen uppmanas att informera parlamentet och rådet om resultatet av denna bedömning och, om så är lämpligt, lägga fram en rekommendation om tillstånd att inleda en internationell omförhandling av avtalet.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och Europol.

(1) EUT L 121, 15.5.2009, s. 37.
(2) EUT L 325, 11.12.2009, s. 6.
(3) EUT L 325, 11.12.2009, s. 12.


Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter: ansökan från Irland - EGF/2015/006 IE/PWA International
PDF 266kWORD 306k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 16 december 2015 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, i enlighet med punkt 13 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (ansökan från Irland – EGF/2015/006 IE/PWA International) (COM(2015)0555 – C8-0329/2015 – 2015/2295(BUD))
P8_TA(2015)0454A8-0363/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0555 – C8-0329/2015),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1309/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2014–2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1927/2006(1),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(2), särskilt artikel 12,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(3), särskilt punkt 13,

–  med beaktande av det trepartsförfarande som föreskrivs i punkt 13 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för regional utveckling,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0363/2015),

A.  Unionen har inrättat lagstiftnings- och budgetinstrument för att kunna ge kompletterande stöd till arbetstagare som drabbas av konsekvenserna av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln eller av den globala finansiella och ekonomiska krisen, och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

B.  Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda bör vara dynamiskt och ges så snabbt och effektivt som möjligt, i enlighet med Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som antogs vid förlikningsmötet den 17 juli 2008, och med vederbörlig hänsyn till det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 när det gäller antagandet av beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (nedan kallad fonden).

C.  Antagandet av förordningen om fonden återspeglar överenskommelsen mellan parlamentet och rådet om att återinföra kriteriet för utnyttjande i krislägen, öka unionens ekonomiska bidrag till 60 % av den totala uppskattade kostnaden för de föreslagna åtgärderna, effektivisera handläggningen av ansökningar om medel ur fonden inom kommissionen och av parlamentet och rådet genom att förkorta tiden för bedömning och godkännande, öka antalet stödberättigade åtgärder och förmånstagare genom att inbegripa egenföretagare och ungdomar, samt finansiera incitament att starta egna företag.

D.  Irland lämnade in ansökan EGF/2015/006 IE/PWA International om ekonomiskt stöd från fonden efter 108 uppsägningar vid PWA International Ltd (nedan kallat PWAI), verksamt i Nace rev. 2 huvudgrupp 33 (Reparation och installation av maskiner och apparater)(4) i Nuts2-regionensödra och östra Irland. Alla de uppsagda arbetstagarna förväntas delta i åtgärderna.

E.  Ansökan uppfyller inte de traditionella kriterierna för berättigande till stöd enligt förordningen om fonden, och lämnades in med stöd av insatskriteriet i artikel 4.2 i den förordningen, vilket möjliggör undantag under särskilda omständigheter.

1.  Europaparlamentet delar kommissionens åsikt att de argument som Irland fört fram kan anses utgöra ”särskilda omständigheter”, och att Irland därför är berättigat till ekonomiskt stöd på 442 293 EUR enligt den förordningen.

2.  Europaparlamentet noterar att de irländska myndigheterna lämnade in sin ansökan om ekonomiskt stöd från fonden den 19 juni 2015, och att kommissionen avslutade sin bedömning av ansökan den 6 november 2015. Parlamentet uppskattar den snabba bedömningsperioden på mindre än fem månader.

3.  Europaparlamentet noterar att PWAI grundades 1989 i Rathcoole, Co Dublin som ett gemensamt företag mellan United Technologies Corporation och Lufthansa Technik Airmotive Ireland.

4.  Europaparlamentet konstaterar att Irland sedan 1990-talet har skapat sig en nisch inom sektorn för underhålls-, reparations- och översynstjänster, vilket var en fördel vid den tidpunkten, men gjorde landet särskilt sårbart för den senaste tidens tendens att placera underhålls-, reparations- och översynstjänster nära sådana områden där tillväxten inom den globala luftfarten är som högst, det vill säga Asien, liksom de negativa effekterna av globala handelsavtal. Parlamentet anser att förekomsten av två andra irländska ansökningar om stöd från fonden inom huvudgruppen ”reparation och installation av maskiner och apparater”(5) är tecken på denna sårbarhet. Parlamentet noterar dessutom att underhålls-, reparations- och översynstjänster har drabbats hårt i Europa, särskilt i Irland, med nedläggningen av SR Technics 2009 och av Lufthansa Technik Airmotive Ireland 2014, vilket innebar en förlust på cirka 1520 arbetstillfällen.

5.  Europaparlamentet konstaterar att andelen arbetslösa i South Dublin bara är något högre (11,61 %) än det nationella genomsnittet (10,83 %), men att siffrorna i själva verket döljer att vissa områden är mycket utsatta och att nedläggningen av PWAI har fått allvarliga konsekvenser för den lokala, regionala eller nationella ekonomin och sysselsättningen på grund av den redan svåra situationen i området i kombination med den samlade effekten av tre stora nedläggningar inom sektorn för underhålls-, reparations- och översynstjänster på kort tid.

6.  Europaparlamentet håller med om att den redan svåra situationen i området i kombination med den samlade effekten av tre stora nedläggningar inom sektorn för underhålls-, reparations- och översynstjänster på kort tid, och det faktum att det i hela Irland inte finns kvar några arbetsgivare inom denna sektor, kan berättiga ett undantag från tröskelvärdet på 500 uppsägningar som fastställs i artikel 4.1 i förordningen om fonden. Parlamentet upprepar i detta avseende sin rekommendation till kommissionen att antingen klargöra undantagskriterierna i artikel 4.1 i förordningen om fonden, eller sänka tröskelvärdet på 500 uppsagda arbetstagare.

7.  Europaparlamentet ser positivt på att de irländska myndigheterna, i syfte att snabbt ge arbetstagarna stöd, den 22 maj 2015 beslutade att inleda de individanpassade åtgärderna, långt innan det slutliga beslutet fattades att bevilja stöd från fonden för det föreslagna samordnade paketet.

8.  Europaparlamentet gläder sig också över att 108 unga som varken arbetar eller studerar och som ännu inte hade fyllt 25 år den dag ansökan lämnades in också kommer att tillhandahållas individanpassade tjänster, samfinansierade via fonden.

9.  Europaparlamentet noterar att Irland planerar för fem typer av åtgärder för de uppsagda arbetstagare som omfattas av denna åtgärd, nämligen (i) vägledning, karriärplanering och kompetensutveckling, (ii) utbildningsbidrag från fonden, (iii) vidareutbildning och fortbildning, (iv) program för högre utbildning och (v) tidsbegränsat bidrag. Parlamentet rekommenderar att detta åtgärdsprogram följer ett program som liknar åtgärdsprogramet för SR Technics, vilket ledde till positiva resultat: cirka 53,45 % av deltagarna var tillbaka i arbetslivet i september 2012, knappt 12 månader efter programmets slut. Parlamentet noterar att utgifterna för dessa åtgärder ska berättiga till ekonomiskt stöd från fonden mellan den 22 maj 2014 och den 19 juni 2017.

10.  Europaparlamentet välkomnar de olika utbildningsalternativ som ska erbjudas stödmottagarna. Parlamentet noterar att företagsstöd och stöd till egenföretagande endast kommer att erbjudas ett begränsat antal stödmottagare.

11.  Europaparlamentet konstaterar att myndigheterna uppskattar att 24,81 % av kostnaderna kommer att användas för tidsbegränsade bidrag, vilket fortsatt är väsentligt lägre än det högsta tillåtna beloppet på 35 % av totalkostnaderna.

12.  Europaparlamentet konstaterar att det samordnade paketet av individanpassade tjänster har tagits fram i samråd med arbetsmarknadens parter.

13.  Parlamentet påminner om att det samordnade paketet med individanpassade tjänster som får stöd från fonden ska utformas utifrån framtida utsikter på arbetsmarknaden och önskad kompetens och vara förenligt med övergången till en resurseffektiv och hållbar ekonomi, i enlighet med artikel 7 i förordningen om fonden.

14.  Europaparlamentet påminner om vikten av att förbättra de uppsagda arbetstagarnas anställbarhet med hjälp av anpassad yrkesutbildning och av att erkänna den kompetens som en arbetstagare förvärvat under hela sitt yrkesliv. Parlamentet förväntar sig att den utbildning som erbjuds i det samordnade paketet ska anpassas inte bara till de uppsagda arbetstagarnas utan också till näringslivets faktiska behov.

15.  Europaparlamentet betonar att de irländska myndigheterna bekräftar att de åtgärder som avses inte får stöd från något annat av unionens finansieringsinstrument. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att lägga fram en jämförande analys av dessa uppgifter i sina årsrapporter för att säkerställa fullständig respekt för det befintliga regelverket och förhindra all överlappning mellan unionsfinansierade tjänster.

16.  Europaparlamentet uppskattar det förbättrade förfarande som kommissionen införde efter parlamentets begäran att bidragen snabbare skulle göras tillgängliga. Parlamentet noterar den tidspress som den nya tidsplanen för med sig och de potentiella effekterna för hur effektivt ärendena behandlas.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att handelspolitiska beslut behandlas mot bakgrund av deras potentiella konsekvenser för unionens arbetsmarknad.

18.  Europaparlamentet beklagar att ansökan om stöd från fonden endast gäller 108 uppsagda arbetstagare som ska kunna utnyttja instrumentet, och påpekar att en bredare tolkning av artikel 4.1 i förordningen om fonden kanske inte är lämplig.

19.  Europaparlamentet konstaterar att detta förslag syftar till att bevilja stöd från fonden för det lägsta antalet uppsagda arbetstagare någonsin.

20.  Europaparlamentet konstaterar att nästan 80 % av de uppsagda arbetstagarna är i åldern 30–54 år, och att de därför utgör en grupp med hög anställbarhet som löper mindre risk för långtidsarbetslöshet.

21.  Europaparlamentet påpekar att alla de 108 uppsägningarna är inom huvudgruppen ”reparation och installation av maskiner och apparater”, och mer specifikt jetmotorer, vilket innebär att arbetstagarna är kvalificerade och kan anpassa sig till arbetsmarknaden.

22.  Europaparlamentet understryker att uppsägningarna ägde rum i Rathcoole, som befinner sig i närheten av Dublin, ett ekonomiskt och industriellt centrum där man har konstaterat en minskning av arbetslösheten, en ökning av affärsverksamheten och en övergripande ekonomisk tillväxt.

23.  Europaparlamentet betonar att alla hänvisningar till ansökan EGF/2009/021 IE/SR Technics alltför långtgående, eftersom det ärendet går tillbaka till 2009.

24.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

25.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

26.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter

(ansökan från Irland – EGF/2015/006 IE/PWA International)

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2015/2458.)

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 855.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(3) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.
(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3037/90 och vissa EG-förordningar om särskilda statistikområden (EUT L 393, 30.12.2006, s. 1).
(5) EGF/2014/016 IE/Lufthansa Technik (COM(2013)0047) och EGF/2009/021 IE/SR Technics (COM(2010)0489).


Förteckning över invasiva främmande arter
PDF 256kWORD 300k
Europaparlamentets resolution av den 16 december 2015 om utkastet till kommissionens genomförandeförordning om antagandet av en förteckning över invasiva främmande arter av unionsbetydelse i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 (D041932/01 – 2015/3010(RSP))
P8_TA(2015)0455B8-1345/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till kommissionens genomförandeförordning om antagandet av en förteckning över invasiva främmande arter av unionsbetydelse i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 (D041932/01),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 av den 22 oktober 2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter(1), särskilt artikel 4.1,

–  med beaktande av artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(2),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av artikel 106.2 och 106.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Kommissionen ska, genom genomförandeakter, anta en förteckning över invasiva främmande arter av unionsbetydelse (nedan kallad unionsförteckningen), på grundval av de kriterier som fastställs i artikel 4.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 (förordningen om invasiva främmande arter). Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 27.2 i denna förordning.

B.  Dessa utkast till genomförandeakter ska senast den 2 januari 2016 lämnas in till den kommitté som avses i artikel 27.1 i förordningen om invasiva främmande arter, och kommer att träda i kraft den tjugonde dagen efter deras offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning.

C.  Unionsförteckningen kommer att vara till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

D.  Det finns en mängd invasiva främmande arter och därför är det viktigt att prioritera den undergrupp av invasiva främmande arter som anses vara av unionsbetydelse.

E.  Invasiva främmande arter bör anses vara av unionsbetydelse om den skada som de orsakar i de drabbade medlemsstaterna är så stor att den motiverar antagandet av särskilda åtgärder som är tillämpliga i hela unionen, även i de medlemsstater som ännu inte har drabbats eller som sannolikt inte kommer att drabbas.

F.  Under de informella trepartsförhandlingarna erkändes det som mycket viktigt att identifieringen av invasiva främmande arter av unionsbetydelse förblir proportionell och inriktad på arter vars införande på unionsförteckningen faktiskt och på ett kostnadseffektivt sätt förhindrar, minimerar eller mildrar dessa arters negativa effekter.

G.  Kriterierna för införande i unionsförteckningen är det viktigaste verktyget för tillämpning av förordningen om invasiva främmande arter.

H.  Kriterierna för införande i unionsförteckningen bör garantera att de potentiella invasiva främmande arter som har de mest betydande negativa effekterna återfinns bland dem som ska införas, i syfte att garantera en effektiv användning av resurser.

I.  Enligt skäl 13 i förordningen om invasiva främmande arter bör gemensamma kriterier för utförande av riskbedömningar fastställas för att säkerställa att reglerna i WTO:s relevanta avtal följs och att denna förordning tillämpas på ett enhetligt sätt.

J.  I skäl 32 i förordningen om invasiva främmande arter anges att, i syfte att ta hänsyn till den senaste vetenskapliga utvecklingen på miljöområdet bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen för att fastställa de delar som ska vara gemensamma vid utarbetandet av riskbedömningar.

K.  I skäl 32 i förordningen om invasiva främmande arter anges vidare att det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att kommissionen, när den förbereder och utarbetar delegerade akter, bör se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

L.  Parlamentet har inte informerats på ett lämpligt sätt om fastställandet av de delar som ska vara gemensamma vid utarbetandet av riskbedömningar, och översändandet av relevanta handlingar har inte skett samtidigt, så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

M.  Kommissionen har, i enlighet med artikel 29 i förordningen om invasiva främmande arter, befogenhet att anta delegerade akter för att ytterligare specificera typen av godtagbara uppgifter med avseende på tillämpningen av artikel 4.3 b i den förordningen och detaljerat beskriva tillämpningen av artikel 5.1 a–h i den. Den detaljerade beskrivningen ska innehålla den metod som ska användas vid riskbedömning, med hänsyn till gällande nationella och internationella normer och behovet av att prioritera åtgärder mot invasiva främmande arter som är förknippade med, eller som kan orsaka, en betydande negativ effekt på biologisk mångfald eller relaterade ekosystemtjänster, samt på människors hälsa eller ekonomin, eftersom sådan negativ effekt anses vara en försvårande omständighet.

N.  Kommissionen har inte uppfyllt bestämmelserna i artikel 4.3 i förordningen om invasiva främmande arter, har inte ytterligare specificerat typen av godtagbara uppgifter med avseende på tillämpningen av artikel 4.3 b i den förordningen och har inte tillhandahållit en detaljerad beskrivning av tillämpningen av artikel 5.1 a–h i förordningen, inbegripet den metod som ska användas för riskbedömningarna.

O.  Kommissionen har inte lyckats säkerställa att den metod som ska användas för riskbedömningarna tillämpas på samma sätt i samtliga medlemsstater när de föreslår att en art ska föras in i unionsförteckningen. Det kan inte garanteras att medlemsstaterna använder samma typ av uppgifter och tillämpar samma övergripande standarder.

P.  Skälen för att föra in arter i förslaget till unionsförteckning grundar sig snarare på politiska än på vetenskapliga kriterier.

Q.  Förtecknandet av arterna grundar sig inte på en standardiserad riskbedömning och metod utan snarare på medlemsstaternas politiska vilja.

R.  Förslaget till unionsförteckning tar inte heller upp problemet med invasiva främmande arter på ett övergripande sätt, för att skydda inhemsk biologisk mångfald och ekosystemtjänster samt minimera och mildra effekterna på människors hälsa eller de ekonomiska konsekvenser som dessa arter skulle kunna ha.

S.  Förordningen om invasiva främmande arter, som är en särskild EU-rättsakt, skulle kunna bidra till att återstående utmaningar i samband med förlust av biologisk mångfald kan bemötas, ge resultat och bidra till att målen för strategin för biologisk mångfald kan uppnås, men bara om den genomförs på ett korrekt sätt och stöds av de lokala myndigheterna och allmänheten.

T.  Kommissionens ursprungliga förteckning har kritiserats av flera behöriga nationella myndigheter, berörda aktörer och allmänheten, i en sådan omfattning att de nu hyser allvarliga tvivel om hur ändamålsenlig förordningen om invasiva främmande arter kommer att vara i framtiden, främst på grund av att de mest problematiska invasiva främmande arterna inte är förtecknade, medan vissa arter, som inte kan orsaka betydande negativa effekter på biologisk mångfald, ekosystemtjänster, människors hälsa eller ekonomin, eller för vilka de åtgärder som behöver vidtas skulle medföra orimliga kostnader, är införda på förteckningen.

U.  I den ursprungliga förteckningen förbises arter som hör till de mest skadliga invasiva främmande arterna i Europa. Vissa arter av landväxter och däggdjur uppfyller kriterierna och det finns en ingående riskbedömning tillgänglig, men är ändå inte införda på förteckningen. Däggdjursarter som återfinns bland de främmande arter med snabbast ökande utbredning i Europa under de senaste åren har inte förtecknats, och utbredda växtarter med snabb spridning som har betydande och väl dokumenterade negativa effekter på människors hälsa är heller inte förtecknade.

1.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandeförordning överskrider de genomförandebefogenheter som fastställs i förordning (EU) nr 1143/2014.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandeförordning och att lägga fram ett nytt utkast för kommittén.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 317, 4.11.2014, s. 35.
(2) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.


Produkter som innehåller, består av eller har framställts av genmodifierad majs NK603xT25
PDF 173kWORD 71k
Europaparlamentets resolution av den 16 december 2015 om kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/2279 av den 4 december 2015 om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen NK603 × T25 (MON-ØØ6Ø3-6 × ACS-ZMØØ3-2) enligt Europaparlamentets och rådets föro rdning (EG) nr 1829/2003 (2015/3006(RSP))
P8_TA(2015)0456B8-1365/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/2279 av den 4 december 2015 om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen NK603 × T25 (MON-ØØ6Ø3-6 × ACS-ZMØØ3-2) enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder(2), särskilt artiklarna 7.3 och 19.3,

–  med beaktande av artiklarna 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(3),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) av den 15 juli 2015(4),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av artikel 106.2 och 106.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Monsanto Europe SA lämnade den 17 maj 2010 in en ansökan till den behöriga nederländska myndigheten, i enlighet med artiklarna 5 och 17 i förordning (EG) nr 1829/2003, om att få släppa ut livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som innehåller, består av eller har framställts av NK603 × T25-majs på marknaden.

B.  I ansökan anges att GMO-majsen MON-ØØ6Ø3-6 × ACS-ZMØØ3-2 uttrycker CP4 EPSPS-protein som ger tolerans mot herbicider som innehåller glyfosat och PAT‑protein som ger tolerans mot herbicider som innehåller glufosinatammonium. Den 20 mars 2015 meddelade WHO:s särskilda cancerorgan (International Agency for Research on Cancer) att de klassar glyfosat som troligtvis cancerframkallande för människor(5).

C.  Den 1 december 2015 antog parlamentets utskott för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet ett förslag till resolution med invändningar mot förslaget till genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen NK603 × T25 (MON-ØØ6Ø3-6 × ACS-ZMØØ3-2). Trots detta beslutade kommissionen att ignorera principen om lojalt samarbete mellan EU:s institutioner, och antog genomförandebeslutet den 4 december 2015, tio dagar före inledningen av den första sammanträdesperiod då parlamentet skulle ha möjlighet att rösta om förslaget till resolution efter dess antagande i utskottet.

D.  I motiveringen till sitt förslag av den 22 april 2015 om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003 beklagade kommissionen att tillståndsbesluten, sedan förordning (EG) nr 1829/2003 trädde i kraft, har fattats av kommissionen, i enlighet med tillämplig lagstiftning, utan stöd av medlemsstaternas yttrande i kommittén. Vid beslut om godkännande av genetiskt modifierade livsmedel och foder har det blivit en norm att åter hänvisa ärendet till kommissionen för slutligt beslut, något som egentligen tillhör undantagen i förfarandet.

E.  Europeiska kommissionen nominerades på grundval av de politiska riktlinjer som den lade fram för Europaparlamentet. I riktlinjerna åtog sig kommissionen att se över den tillämpliga lagstiftningen om godkännande av genetiskt modifierade organismer.

F.  Förslaget av den 22 april 2015 om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003 förkastades av parlamentet den 28 oktober 2015(6), eftersom GMO-handel är gränsöverskridande – även om själva odlingen naturligtvis sker på en medlemsstats territorium – vilket innebär att kommissionens förslag om nationella förbud mot försäljning och användning skulle bli omöjliga att genomdriva utan att återinföra importkontroller vid gränserna.

G.  Det nuvarande systemet för godkännande av genetiskt modifierade livsmedel och foder fungerar inte. Detta framgår av den franska tidningen Le Mondes avslöjande av den 14 oktober 2015(7) att tillstånd för import till EU har getts för sex genetiskt modifierade majssorter som bär på genetiska modifieringar som inte fanns med i bedömningen när sorterna fick tillstånd. Syngenta underrättade Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och kommissionen om de extra genmodifierade egenskaperna först i juli 2015, trots att import av sorterna hade tillåtits mellan 2008 och 2011.

H.  Parlamentet förkastade förslaget till ändring av förordning (EG) nr 1829/2003 och uppmanade kommissionen att dra tillbaka förslaget och ersätta det med ett nytt.

1.  Europaparlamentet anser att kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/2279 överskrider de genomförandebefogenheter som fastställs i förordning (EG) nr 1829/2003.

2.  Europaparlamentet anser att kommissionens beslut att gå vidare och anta kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/2279, trots att förslaget till beslut förkastades av det ansvariga utskottet inför omröstningen i kammaren, är ett brott mot artikel 13.2 i fördraget om Europeiska unionen vad gäller lojalt samarbete mellan institutionerna.

3.  Europaparlamentet anser att genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierade organismer i enlighet med förordning (EG) nr 1829/2003 i sin nuvarande icke-fungerande form, bör stoppas tills en ny förordning har antagits på grundval av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

4.  Europaparlamentet anser att kommissionens genomförandebeslut strider mot EU-rätten eftersom det inte är förenligt med målet i förordning (EG) nr 1829/2003 och förordning (EG) nr 396/2005(8), nämligen att, i enlighet med de allmänna principerna i förordning (EG) nr 178/2002(9), skapa en grund för att säkerställa ett gott skydd för människors liv och hälsa, djurs hälsa och välbefinnande samt miljö- och konsumentintressena med avseende på genetiskt modifierade livsmedel och foder, och att samtidigt sörja för att den inre marknaden fungerar effektivt.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upphäva sitt genomförandebeslut (EU) 2015/2279.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett nytt lagstiftningsförslag på grundval av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003, och att därvid ta hänsyn till de synpunkter som ofta uttryckts av medlemsstaterna och som inte enbart rör frågor om genetiskt modifierade organismer och deras säkerhet för hälsan eller miljön.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 322, 8.12.2015, s. 58.
(2) EUT L 268, 18.10.2003, s. 1.
(3) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
(4) EFSA GMO Panel (Efsas panel för genetiskt modifierade organismer), 2015. Scientific Opinion on application (EFSA-GMO-NL-2010-80) for the placing on the market of herbicide tolerant genetically modified maize NK603 x T25 for food and feed uses, import and processing under Regulation (EC) No 1829/2003 from Monsanto. EFSA Journal: 2015, 13(7):4165, 23 pp. doi:10.2903/j.efsa.2015.4165.
(5) IARC Monographs Volume 112: evaluation of five organophosphate insecticides and herbicides 20 March 2015 http://www.iarc.fr/en/media-centre/iarcnews/pdf/MonographVolume112.pdf
(6) Antagna texter, P8_TA(2015)0379.
(7) http://www.lemonde.fr/planete/article/2015/10/14/failles-dans-l-homologation-de-six-mais-ogm-en-europe_4788853_3244.html
(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 av den 23 februari 2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung och om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG (EUT L 70, 16.3.2005, s. 1).
(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EUT L 31, 1.2.2002, s. 1).


Ökad transparens, samordning och samstämdhet för bolagsbeskattningen
PDF 304kWORD 173k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 16 december 2015 med rekommendationer till kommissionen om ökad transparens, samordning och samstämdhet för bolagsbeskattningen i unionen (2015/2010(INL))
P8_TA(2015)0457A8-0349/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av förslaget till betänkande från det särskilda utskottet för skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt (2015/2066(INI) (TAXE 1-utskottet),

–  med beaktande av slutrapporten om det projekt från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och G20 om urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS) som offentliggjordes den 5 oktober 2015,

–  med beaktande av artiklarna 46 och 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0349/2015), och av följande skäl:

De huvudsakliga fakta som framkom vid luxleaks-skandalen

A.  En grupp journalister, the International Consortium of Investigative Journalists (ICIJ), som undersökte skattebeslut och andra skadliga metoder i Luxemburg (LuxLeaks), avslöjade i november 2014 att närmare 340 multinationella företag ingick hemliga avtal med Luxemburg. Avtalen innebar att många av företagen kunde sänka sina skatter på de sammanlagda intäkterna, till ett minimum och till nackdel för de europeiska medborgarnas allmänintresse, trots att de bara hade liten eller ingen ekonomisk verksamhet i Luxemburg.

B.  Avslöjandena visade att vissa skatterådgivare medvetet och målinriktat har hjälpt multinationella företag att erhålla minst 548 skattebeslut i Luxemburg mellan 2002 och 2010. Dessa hemliga avtal innehöll komplexa finansiella strukturer som utformats för att ge omfattande skattesänkningar.

C.  Dessa skattebeslut har lett till att många företag har betalat mindre än 1 procent effektiv skatt på de vinster som har överförts till Luxemburg. Vissa multinationella företag betalar inte sin rättmätiga del av skatten trots att de drar nytta av olika offentliga varor och tjänster där de verkar. Effektiva skattesatser på nästan noll för vissa multinationella företags vinster kan skada unionen och andra ekonomier.

D.  I många fall har dotterbolag i Luxemburg hanterat hundratals miljoner euro i affärsverksamhet men haft mycket begränsad närvaro och sparsam ekonomisk verksamhet i Luxemburg. På vissa adresser har fler än 1 600 företag varit registrerade.

E.  Under TAXE 1-utskottets undersökningar avslöjades att denna metod med skattebeslut inte bara har använts i Luxemburg utan är utbredd i hela unionen. Skattebeslut kan användas lagligt för att skapa nödvändig rättssäkerhet för företag och minska den finansiella risken för hederliga företag men ger också möjlighet till missbruk och skatteundandragande och skulle, genom att skapa rättssäkerhet endast för vissa utvalda aktörer, kunna leda till en viss grad av ojämlikhet mellan företag som beviljats skattebeslut och företag som inte beviljats några sådana.

F.  Man har beaktat den rapport från OECD som offentliggjordes den 12 februari 2013 med titeln Addressing Base Erosion and Profit Shifting (urholkning av skattebasen och överföring av vinster, BEPS), där det föreslås nya internationella standarder för att bekämpa BEPS.

G.  Man har också beaktat den kommuniké som utfärdades efter mötet mellan G20-ländernas finansministrar och centralbankschefer, vilket ägde rum den 5 oktober 2015.

H.  Med vissa berömvärda undantag har de nationella politiska ledarna inte gjort tillräckligt för att åtgärda problemet med skatteundandragande inom ramen för bolagsbeskattning.

I.  Europeiska unionen har gjort stora framsteg mot ekonomisk integration såsom Ekonomiska och monetära unionen och bankunionen, och en samordning av finanspolitiken på unionsnivå inom ramen för fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är en oundgänglig del av integrationsprocessen.

Företagsbeskattning och aggressiv skatteplanering

J.  I de 28 medlemsstaterna utgjorde skatteintäkter från företag 2,6 procent av BNP under 2012(1).

K.  I ett läge där investeringar och tillväxt saknas är det viktigt att behålla företag i unionen eller attrahera företag till unionen och det är därför avgörande för unionen att främja sin attraktivitet för lokala och utländska företag.

L.  All skatteplanering bör äga rum inom ramen för lagen och tillämpliga fördrag.

M.  Aggressiv skatteplanering innebär att man drar nytta av teknikaliteter i ett skattesystem eller av skillnader mellan två eller flera skattesystem eller rättsliga kryphål i syfte att minska det skattepliktiga beloppet.

N.  System för aggressiv skatteplanering leder ofta till utnyttjandet av en kombination av internationella skatteskillnader, mycket förmånliga specifika nationella skatteregler och skatteparadis.

O.  Skattebedrägeri och skatteflykt är till skillnad från aggressiv skatteplanering framför allt olagliga sätt att undvika skatteplikt.

P.  Det lämpligaste svaret på aggressiv skatteplanering förefaller vara god lagstiftning, som genomförs på ett korrekt sätt, och internationell samordning för att få till stånd önskade resultat.

Q.  Intäktsförlusterna för staten på grund av företagens skatteundandragande kompenseras i allmänhet genom att höja den allmänna skattenivån, skära ned på offentliga tjänster eller öka den offentliga upplåningen, vilket därmed skadar andra skattebetalare och hela ekonomin.

R.  I en undersökning(2) uppskattas att unionen kan gå miste om cirka 50–70 miljarder EUR i skatteintäkter per år på grund av att företagen undviker beskattning genom vinstöverföring. I samma undersökning uppskattas att unionens intäktsbortfall på grund av företagens skatteundandragande i verkligheten skulle kunna uppgå till cirka 160–190 miljarder EUR, om man även räknar med särskilda skattearrangemang, ineffektiv skatteuppbörd och annan sådan verksamhet.

S.  I samma undersökning uppskattas skattesystemens effektivitet till 75 procent när det gäller bolagsskatter, men man bekräftar även att detta inte motsvarar de belopp som skattemyndigheterna skulle kunna förväntas driva in, eftersom det skulle vara förenat med alltför stora kostnader eller tekniska svårigheter att driva in en viss andel av dessa belopp. Enligt undersökningen skulle medlemsstaternas skatteintäkter uppskattningsvis öka med 0,2 procent om det fanns en heltäckande lösning på problemet med BEPS som kunde tillämpas i hela unionen.

T.  Förlorade skatteintäkter på grund av BEPS är ett hot mot en välfungerande inre marknad och mot bolagsskattesystemens trovärdighet, effektivitet och rättvisa i unionen. I samma undersökning konstateras även att uppskattningar av verksamheten inom skuggekonomin inte ingår i beräkningarna, att bristen på insyn i vissa företags strukturer och betalningar försvårar en korrekt bedömning av effekten på skatteintäkterna och att denna effekt därför kan vara betydligt större än vad som uppskattas i rapporten.

U.  De förlorade skatteintäkterna på grund av BEPS visar också tydligt att de företag som endast är verksamma i en medlemsstat, särskilt små och medelstora företag, familjeföretag och egenföretagare, och betalar sina skatter där inte konkurrerar på samma villkor som vissa multinationella företag som kan överföra vinster från högskattejurisdiktioner till särskilda lågskattejurisdiktioner och ägna sig åt aggressiv skatteplanering så att de kan minska sin sammantagna skattebas, vilket ökar trycket på statsfinanserna och belastar unionsmedborgarna och de små och medelstora företagen.

V.  Multinationella företags tillämpning av aggressiv skatteplanering strider mot principen om rättvis konkurrens och företagsansvar i enlighet med meddelande COM(2011)0681 eftersom utformandet av skatteplaneringsstrategier kräver resurser som bara stora företag har tillgång till och eftersom detta leder till att små och medelstora företag inte har samma konkurrensvillkor som storföretag, vilket är något som man akut behöver ta itu med.

W.  Vidare betonas det att skattekonkurrens i unionen och gentemot tredjeländer i vissa fall kan vara skadlig och leda till en “kapplöpning mot botten” när det gäller skattesatser, medan förbättrad transparens, samordning och samstämdhet utgör en effektiv ram för att garantera sund konkurrens mellan företag i unionen och skydda statsbudgetarna från negativa effekter.

X.  Åtgärder som medger aggressiv skatteplanering är oförenliga med principen om lojalt samarbete mellan medlemsstaterna.

Y.  Aggressiv skatteplanering underlättas bland annat av att företagens komplexitet ökar och ekonomin digitaliseras och globaliseras. Detta leder till snedvridning av konkurrensen, vilket missgynnar tillväxten och företagen i unionen, särskilt små och medelstora företag.

Z.  Medlemsstaterna klarar inte av att på egen hand bekämpa aggressiv skatteplanering. En bolagsbeskattning som inte är transparent och samordnad innebär en risk för medlemsstaternas finanspolitik, med improduktiva resultat såsom ökad beskattning av mindre rörliga skattebaser.

AA.  Bristen på samordnade åtgärder får många medlemsstater att anta ensidiga nationella åtgärder. Sådana åtgärder har ofta visat sig vara ineffektiva och otillräckliga och de har i vissa fall till och med motverkat sitt syfte.

AB.  Det som behövs är därför en samordnad och heltäckande strategi på nationell nivå, unionsnivå och internationell nivå.

AC.  Unionen har varit en föregångare i den globala kampen mot aggressiv skatteplanering, framför allt när det gäller att främja framsteg på OECD-nivå inom BEPS-projektet. Unionen bör även fortsättningsvis spela en framträdande roll i takt med att BEPS-projektet utvecklas och försöka undvika den skada som BEPS kan åsamka både medlemsstaterna och utvecklinsländerna runt om i världen, bland annat genom att åtgärder inom och utom BEPS vidtas för frågor som har betydelse för utvecklingsländerna, såsom de som specificeras i rapporten till G20-arbetsgruppen för utveckling 2014.

AD.  Kommissionen och medlemsstaterna bör säkerställa att det omfattande åtgärdespaketet om BEPS genomförs som en minimistandard på unionsnivå och att de förblir ambitiösa. Det är av avgörande betydelse att alla OECD-länder genomför BEPS-projektet.

AE.  Kommissionen bör tydligt ange hur den kommer att genomföra alla 15 delarna av OECD/G20-gruppens BEPS-projekt utöver de handlingsområden som redan nämns i detta betänkande, och kommissionen bör så fort som möjligt lägga fram en ambitiös plan för lagstiftningsåtgärder som syftar till att uppmuntra andra länder att följa OECD:s riktlinjer och unionens exempel när det gäller genomförandet av handlingsplanen. Kommissionen bör också överväga på vilka områden unionen ska gå längre än de minimistandarder som OECD rekommenderar.

AF.  Enligt unionsfördragen är det för närvarande medlemsstaterna som har lagstiftningsbehörighet i fråga om företagsbeskattning, men en överväldigande majoritet av problemen med aggressiv skatteplanering är av multinationell art.

AG.  Ökad samordning av medlemsstaternas nationella skattepolitik är därför den enda möjligheten att skapa lika villkor och undvika åtgärder som gynnar stora multinationella företag till nackdel för små och medelstora företag

AH.  Avsaknaden av en samordnad skattepolitik i unionen leder till avsevärda kostnader och administrativa bördor för medborgarna och de företag som bedriver verksamhet i mer än en medlemsstat inom unionen, särskilt små och medelstora företag. Detta ger upphov till oavsiktlig dubbelbeskattning, dubbel icke-beskattning eller underlättar aggressiv skatteplanering. Dessa fall måste åtgärdas, vilket kräver mer transparenta och enklare lösningar.

AI.  Vid utarbetandet av skattebestämmelser och proportinerliga administrativa förfaranden bör särskild uppmärksamhet ägnas små och medelstora företag och familjeföretag, som utgör ryggraden i unionens ekonomi.

AJ.  Ett EU-omfattande register över verkliga ägare måste tas i drift senast den 26 juni 2017, vilket kommer att bidra till att spåra eventuella fall av skatteundandragande och vinstförflyttning.

AK.  Avslöjandena i LuxLeaks-skandalen och det arbete som utförts av TAXE 1-utskottet visar tydligt att det behövs unionslagstiftning för att förbättra transparensen, samordningen och samstämdheten för bolagsbeskattningen i unionen.

AL.  Företagsbeskattningen bör styras av principen om att vinster ska beskattas där de genereras.

AM.  Europeiska kommissionen och medlemsstaterna bör fortsätta att vara mycket aktiva på den internationella arenan för att försöka åstadkomma internationella standarder som huvudsakligen grundas på principer för transparens, informationsutbyte och avskaffande av skadliga skatteåtgärder.

AN.  I enlighet med principen om en konsekvent politik för utveckling, som fastställs i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, ska unionen se till att målet om hållbar utveckling inte motverkas utan främjas i alla politiska beslutsled och på alla områden, även när det gäller företagsbeskattning.

AO.  En samordnad strategi för företagsbeskattning i hela unionen skulle göra det möjligt att ta itu med illojal konkurrens och öka konkurrenskraften hos unionens företag, särskilt små och medelstora företag.

AP.  Kommissionen och medlemsstaterna bör fortsätta att utveckla elektroniska lösningar för skatterelaterade förfaranden i syfte att minska de administrativa bördorna och förenkla gränsöverskridande förfaranden.

AQ.  Kommissionen bör bedöma effekterna av de skattefördelar som beviljats särskilda ekonomiska zoner i unionen och uppmuntrar i detta sammanhang utbyte av bästa praxis mellan skattemyndigheter.

Transparens

AR.  Ökad transparens på området företagsbeskattning kan förbättra skatteuppbörden, göra skattemyndigheternas arbete effektivare och är avgörande för att ge allmänheten ett större förtroende för skattesystem och regeringar, och detta bör i hög grad prioriteras.

   i) Ökad transparens när det gäller de stora multinationella företagens verksamhet, särskilt när det gäller vinster, betald vinstskatt, erhållna subventioner, skatteåterbäring, antal anställda och tillgångar är avgörande för att se till att skatteförvaltningarna tar itu med BEPS på ett effektivt sätt. Det krävs rätt balans mellan transparens, skyddet av personuppgifter och kommersiell känslighet, och man måste även beakta effekterna för mindre företag. En viktig del av denna transparens är landsspecifik rapportering. Alla unionens förslag om landsspecifik rapportering bör i första hand bygga på OECD:s mall. Unionen kan gå längre än OECD:s riktlinjer och göra en sådan landsspecifik rapportering obligatorisk och offentlig, och Europaparlamentet röstade för en helt offentlig landsspecifik rapportering i sina ändringsförslag som antogs den 8 juli 2015(3) avseende förslaget till ändring av direktivet om aktieägares rättigheter. Europeiska kommissionen genomförde ett samråd i denna fråga mellan den 17 juni och den 9 september 2015 i syfte att utforska olika alternativ för införande av landsspecifik rapportering(4). Av dem som offentliggjorde sina svar i detta samråd uppgav 88 procent att de var för att företagen ska offentliggöra skatterelaterad information.
   ii) Företags aggressiva skatteplanering är oförenlig med deras skyldighet till socialt ansvar (CSR). Vissa företag i unionen har redan börjat visa att de följer alla skatteregler genom att ansöka om att bli rättvisemärkta skattebetalare och använda denna märkning i sin marknadsföring(5). Sådana åtgärder kan få en stark avskräckande effekt och ändra beteenden, genom renommérisken för icke skötsamma företag. En sådan märkning bör grundas på gemensamma europeiska kriterier,
   iii) Öppenheten skulle öka om medlemsstaterna informerade varandra och kommissionen om eventuella nya avdrag, lättnader, undantag, incitament eller liknande åtgärder som skulle kunna få väsentlig inverkan på deras effektiva skattesats. Sådan information skulle hjälpa medlemsstaterna att upptäcka skadliga skattemetoder.
   iv) Trots att rådet nyligen godkände en ändring av rådets direktiv 2011/16/EU(6) när det gäller automatiskt utbyte av skattebeslut finns det fortfarande en risk för att medlemsstaterna inte kommunicerar tillräckligt sinsemellan om hur deras skattearrangemang med vissa företag eventuellt kan inverka på skatteuppbörden i andra medlemsstater. De nationella skattemyndigheterna bör automatiskt och utan dröjsmål informera varandra om alla skattebeslut när de har utfärdats. Kommissionen bör få tillgång till skattebeslut via en säker central katalog. Det bör råda större öppenhet kring skattebeslut som undertecknas av skattemyndigheter, förutsatt att konfidentiella och företagskänsliga uppgifter inte röjs.
   v) Det rapporteras om att tullfria hamnar används för att gömma transaktioner för skattemyndigheterna.
   vi) Framstegen i kampen mot skatteflykt, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering kan endast övervakas med en enhetlig metod, som kan användas för att uppskatta hur stora de direkta och indirekta skattegapen är i alla medlemsstater och i unionen som helhet. En uppskattning av skattegapet bör endast vara starten när det gäller att ta fram mer information i skattefrågor.
   vii) Den nuvarande unionsomfattande rättsliga ramen för att skydda visselblåsare är otillräcklig, och det finns avsevärda skillnader mellan de olika medlemsstaternas sätt att skydda visselblåsare. Om sådant skydd saknas är det förståeligt att anställda som har viktig information inte vill träda fram och att informationen därför inte blir tillgänglig. Eftersom visselblåsare har hjälpt till med att uppmärksamma allmänheten på frågan om orättvis beskattning, bör medlemsstaterna överväga åtgärder som skyddar sådant agerande. Det skulle därför vara lämpligt att erbjuda unionsomfattande skydd för visselblåsare som rapporterar misstänkt regelmissbruk, fel, bedrägeri eller olaglig verksamhet till de nationella eller europeiska myndigheterna eller till allmänheten, om det gäller varaktigt oåtgärdat missbruk, fel, bedrägeri eller olaglig verksamhet som skulle kunna påverka allmänintresset. Sådant skydd bör vara förenligt med det övergripande rättsliga systemet. Detta skydd bör gälla mot orättfärdiga åtal, ekonomiska sanktioner och diskriminering.

Samordning

AS.  Medlemsstaterna har lagstiftningsbehörighet i fråga om företagsbeskattning, men en överväldigande majoritet av problemen med aggressiv skatteplanering är av multinationell art. Ökad samordning av medlemsstaternas nationella skattepolitik är därför den enda möjligheten att ta itu med problemen med BEPS och aggressiv skatteplanering.

   i) Att införa en obligatorisk unionsomfattande gemensam konsoliderad bolagsskattebas skulle vara en viktig åtgärd för att lösa problemen i samband med aggressiv skatteplanering i unionen, och bör införas snarast. Det slutgiltiga målet är en fullständig och obligatorisk gemensam konsoliderad bolagsskattebas, eventuellt med ett tillfälligt undantag för små och medelstora företag som inte är multinationella företag och för företag utan gränsöverskridande verksamhet, med en fördelningsmetod baserad på objektiva variabler. Kommissionen överväger att införa tillfälliga åtgärder mot möjligheterna till vinstöverföring fram till dess att en fullständig gemensam konsoliderad bolagsskattebas har införts. Dessa åtgärder, bland annat gränsöverskridande förlustutjämning, får dock inte öka risken för BEPS. Dessa åtgärder kan inte helt och hållet ersätta en konsolidering och det kommer att ta tid innan regelverket kan fungera fullt ut.
   ii) Trots uppförandekodgruppens arbete avseende skadlig företagsbeskattning fortsätter den aggressiva skatteplaneringen i hela unionen. Tidigare försök att förstärka gruppens styrning och mandat, och att anpassa och bredda de arbetsmetoder och kriterier som fastställs i koden i syfte att bekämpa nya former av skadlig skattepraxis inom den nuvarande ekonomiska miljön, har inte varit framgångsrika. Gruppens verksamhet karaktäriseras av en allmän brist på transparens och redovisningsskyldighet. Gruppens funktionssätt och ändamålsenlighet måste därför i hög grad ändras för att göras mer effektivt och transparent, bland annat genom att offentliggöra årsrapporter och protokoll, inbegripet medlemsstaternas ståndpunkter. Gruppen bör kunna ta ställning i frågor i samband med skattepolitiken i flera medlemsstater utan att en liten minoritet av medlemsstater blockerar rekommendationerna.
   iii) Den övergripande principen om företagsbeskattning i unionen bör vara att skatter ska betalas i de länder där ett företag bedriver sin faktiska ekonomiska verksamhet och där värdet skapas. Det bör utarbetas kriterier för att genomföra detta. Eventuell användning av patentboxordningar eller andra förmånliga skatteordningar måste också säkerställa att skatten betalas där värdet skapas, enligt de kriterier som fastställs i BEPS-projektets åtgärd 5. Det ska även fastställas gemensamma europeiska definitioner för vad som kan räknas som främjande av FoU och vad som inte kan räknas som det, och för en harmonisering av användningen av patent- och innovationsboxar, vilket inbegriper ett tidigareläggande till den 30 juni 2017 av datumet för avskaffandet av den gamla ordningen.
   iv) Vissa medlemsstater har ensidigt infört bestämmelser för kontrollerade utlandsbolag (CFC-bolag) för att på ett ändamålsenligt sätt se till att vinster som överförs till länder med låga eller inga skatter beskattas effektivt. Dessa regler måste samordnas för att förhindra att skillnaderna mellan nationella CFC-regler inom unionen snedvrider konkurrensen på den inre marknaden.
   v) Enligt direktiv 2011/16/EU ska medlemsstaterna samarbeta om skatteinspektioner och skatterevisioner, och skattemyndigheterna uppmuntras att utbyta bästa praxis. De instrument som föreskrivs i det direktivet är dock inte tillräckligt effektiva, och medlemsstaternas olika metoder för att kontrollera företagen står i kontrast till vissa företags mycket välorganiserade skatteplaneringsmetoder.
   vi) För att åstadkomma ett effektivt automatiskt informationsutbyte i allmänhet, och om skattebeslut i synnerhet, krävs ett gemensamt europeiskt system för skatteregistreringsnummer. Kommissionen bör överväga införandet av ett gemensamt europeiskt företagsregister.
   vii) Kommissionen har beslutat att förlänga mandatet för plattformen för god förvaltning i skattefrågor, som skulle ha löpt ut 2016, samt utvidga dess tillämpningsområde och förstärka dess arbetsmetoder. Plattformen kan bidra till att nå resultat i den nya handlingsplanen för att stärka kampen mot skattebedrägerier och skatteflykt, underlätta diskussioner om medlemsstaternas skattebeslut i ljuset av de nya regler som föreslås om informationsutbyte och ge återkoppling om nya initiativ mot skatteundandragande. Kommissionen behöver dock lyfta fram profilen, bredda medlemskapet och göra plattformen för god förvaltning i skattefrågor effektivare.
   viii) Kommissionen bör analysera och begära att skatteförvaltningarna genomför reformer inom den europeiska planeringsterminen, för att öka de nationella och europeiska skatteförvaltningarnas uppbördskapacitet så att de kan utföra sitt uppdrag effektivt och därigenom främja de positiva effekter som en effektiv skatteuppbörd och effektiva åtgärder mot skattebedrägerier och skatteflykt får för medlemsstaternas inkomster.

Samstämdhet

AT.  De grundläggande problem som beror på att olika medlemsstater har olika regler för företagsbeskattning kan inte lösas enbart genom bättre samordning. Det övergripande arbetet mot aggressiv skatteplanering måste i viss utsträckning handla om tillnärmning av en begränsad del av medlemsstaternas skattepraxis. Detta kan åstadkommas samtidigt som man bevarar medlemsstaternas suveränitet i förhållande till andra delar av deras bolagsskattesystem.

   i) Aggressiv skatteplanering kan ibland uppkomma genom de sammantagna förmånerna i dubbelbeskattningsavtal som ingåtts mellan olika medlemsstater men som i stället har lett till dubbel icke-beskattning. Utbredningen av dubbelbeskattningsavtal mellan enskilda medlemsstater och tredjeländer kan ge möjligheter till nya kryphål. I enlighet med åtgärd 15 i OECD/G20-gruppens BEPS-projekt skulle det behövas ett multilateralt instrument för ändring av bilaterala skatteavtal. Kommissionen bör ha mandat att förhandla fram skatteavtal med tredjeländer för unionens räkning, i stället för nuvarande praxis med bilaterala förhandlingar som inte ger optimala resultat. Kommissionen bör se till att sådana avtal omfattar bestämmelser om ömsesidighet och förhindrar eventuell negativ inverkan på medborgare och företag i unionen, särskilt små och medelstora företag, som ett resultat av extraterritoriell tillämpning av tredjelandslagstiftning inom unionens och dess medlemsstaters jurisdiktion.
   ii) Unionen bör ha sin egen uppdaterade definition av skatteparadis.
   iii) Unionen bör vidta motåtgärder mot företag som använder sig av sådana skatteparadis. Detta har redan efterlysts i Europaparlamentets betänkande om det årliga skattebetänkandet 2014(7), där man begärde följande: ”Kännbara sanktioner för att hindra företag att bryta mot eller undkomma skattestandarder genom att neka företag som ägnat sig åt bedrägerier eller företag som är belägna i skatteparadis eller länder som snedvrider konkurrensen med förmånliga skattevillkor tillgång till EU-finansiering och statligt stöd eller medverkan i offentlig upphandling. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att återkräva allt statligt stöd till företag om de har brutit mot EU:s skattestandarder.” EU-länder bör också bli föremål för motåtgärder om de vägrar att ändra på sina skadliga system med skatteförmåner som undergräver förutsättningarna för lika villkor i EU.
   iv) En ny bindande definition av ”fast driftsställe” behövs för att se till att beskattningen äger rum där den ekonomiska aktiviteten äger rum och värdet skapas. Definitionen bör åtföljas av bindande minimikriterier för att avgöra om den ekonomiska verksamheten är av tillräcklig betydelse för att beskattas i en medlemsstat för att undvika problemet med brevlådeföretag, särskilt när det gäller de utmaningar som den digitala ekonomin skapat.
   v) Kommissionens pågående undersökningar av påstådda brott mot unionens regler om statligt stöd har visat att det råder en ogynnsam brist på transparens för dessa reglers tillämpning. För att reda ut detta bör kommissionen offentliggöra riktlinjer om statligt stöd för att klargöra hur den kommer att avgöra fall av skatterelaterat statligt stöd och på så vis öka rättssäkerheten för både företagen och medlemsstaterna. I samband med moderniseringen av statsstödsordningen bör kommissionen säkerställa effektiva efterhandskontroller av lagligheten i det beviljade statsstödet.
   vi) En av de oavsiktliga effekterna av rådets direktiv 2003/49/EG(8) är att gränsöverskridande ränte- och royaltyinkomster får undantas från beskattning (eller beskattas på mycket låg nivå). En allmän regel mot missbruk bör införas i det direktivet och likaså i rådets direktiv 2005/19/EG(9) samt i övrig relevant unionslagstiftning.
   vii) En unionsomfattande källskatt eller liknande åtgärd skulle innebära att alla vinster som genereras inom unionen, och som kommer att lämna unionen, beskattas åtminstone en gång inom unionen innan de förs ut ur unionen.
   viii) Unionens befintliga ram för tvistlösning mellan medlemsstaterna när det gäller dubbelbeskattning fungerar inte effektivt, utan skulle behöva kompletteras med tydligare regler och tidsfrister och bygga på redan existerande system.
   ix) Skatterådgivare spelar en avgörande roll för att underlätta aggressiv skatteplanering genom att hjälpa företag att upprätta komplexa rättsliga strukturer för att utnyttja skillnader och kryphål till följd av olika skattesystem. En grundläggande översyn av bolagsskattesystemet kan inte ske utan att dessa rådgivningsfirmors praxis undersöks. En sådan undersökning måste beakta intressekonflikterna inom sådana företag, som ger råd till nationella regeringar om utformning av skattesystemen samtidigt som de ger råd till företag om hur de bäst optimerar sina skatter inom sådana system.

AU.  Skatteuppbördens övergripande effektivitet, begreppet rättvis beskattning och de nationella skatteförvaltningarnas trovärdighet undergrävs inte bara av aggressiv skatteplanering och BEPS-verksamhet. Unionen och medlemsstaterna bör agera lika bestämt för att lösa problemen med skatteflykt och skattebedrägerier inom beskattningen av både företag och privatpersoner och problemen med uppbörd av andra skatter än bolagsskatter, särskilt, mervärdesskatt. Dessa andra aspekter av skatteuppbörd och skatteförvaltning står för en väsentlig del av det nuvarande skattegapet.

AV.  Kommissionen bör därför också överväga hur den kan åtgärda dessa mer allmänna problem, särskilt efterlevnaden av momsregler i medlemsstaterna och deras tillämpning i gränsöverskridande fall, ineffektiviteter i samband med uppbörden av mervärdesskatt (som i vissa medlemsstater är en stor nationell inkomstkälla), metoder för mervärdesskatteundandragande och de negativa följderna av vissa skatteamnestier eller icke transparenta åtgärder för skattenedsättning. Förhållandet mellan kostnader och nytta bör övervägas i alla sådana nya åtgärder.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast i juni 2016 översända ett eller flera lagstiftningsförslag till parlamentet, med beaktande av de detaljerade rekommendationerna i bilagan till detta betänkande.

2.  Europaparlamentet konstaterar att rekommendationerna stämmer överens med de grundläggande rättigheterna och subsidiaritetsprincipen.

3.  Europaparlamentet anser att det begärda förslagets ekonomiska konsekvenser ska täckas av lämpliga budgetanslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

BILAGATILL RESOLUTIONEN

DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

A.  Transparens

Rekommendation A1. Obligatorisk offentlig landsspecifik rapportering för multinationella företag inom alla sektorer

Europaparlamentet uppmanar återigen Europeiska kommissionen att vidta alla åtgärder som krävs för att senast under första kvartalet 2016 införa omfattande och offentlig landsspecifik rapportering för alla multinationella företag inom alla sektorer.

—  Detta förslag bör bygga på de krav som OECD har framfört i sin datamall för landsspecifik rapportering, som offentliggjordes i september 2014 (åtgärd 13 i OECD/G20-gruppens BEPS-projekt).

—  Vid utarbetandet av förslaget bör kommissionen även ta hänsyn till

—  resultatet av kommissionens samråd om landsspecifik rapportering, som genomfördes mellan den 17 juni och den 9 september 2015, i syfte att undersöka olika alternativ för att eventuellt införa landsspecifik rapportering i unionen, och

—  de förslag om en helt offentlig landsspecifik rapportering som beskrivs i det reviderade direktivet om aktieägares rättigheter och som röstades igenom i Europaparlamentet den 8 juli 2015(10) och resultatet från de pågående trepartsmötena om detta direktiv.

Rekommendation A2. En ny rättvisemärkning för skattebetalande företag som tillämpar goda skattemetoder

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt lägga fram ett förslag om en frivillig europeisk rättvisemärkning för skattebetalare.

—  Förslaget bör innefatta en europeisk ram med godkännandekriterier som nationella organ skulle tillämpa vid märkningen.

—  Denna ram med godkännandekriterier skulle klargöra att det bara är sådana företag som har gått längre än vad som krävs enligt unionens och medlemsstaternas lagstiftning som kan bli rättvisemärkta skattebetalare.

—  Denna rättvisemärkning för skattebetalare bör uppmuntra företagen till att göra betalningen av en rättmätig andel av skatterna till en väsentlig del av deras politik för socialt ansvar och till att redogöra för deras ståndpunkt i skattefrågor i deras årsrapporter.

Rekommendation A3. Obligatorisk underrättelse om nya skatteåtgärder

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt lägga fram ett förslag om en ny mekanism som förpliktigar medlemsstaterna att utan dröjsmål underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om de avser att införa nya avdrag, lättnader, undantag, incitament eller liknande åtgärder som skulle kunna få väsentlig inverkan på den effektiva skattesatsen i medlemsstaten eller på skattebasen i en annan medlemsstat.

—  Dessa underrättelser från medlemsstaterna ska innehålla analyser av spridningseffekten med avseende på de nya skatteåtgärdernas väsentliga inverkan på andra medlemsstater och utvecklingsländer, och analyserna ska fungera som stöd för uppförandekodgruppens arbete med att upptäcka skadliga skattemetoder.

—  Dessa nya skatteåtgärder bör även inkluderas i förfarandet med den europeiska planeringsterminen och det ska utarbetas rekommendationer för uppföljning.

—  Europaparlamentet bör regelbundet uppdateras om dessa underrättelser och den utvärdering som görs av kommissionen.

—  Sanktioner bör övervägas för medlemsstater som inte uppfyller dessa rapporteringskrav.

—  Kommissionen bör också överväga huruvida det vore lämpligt att förpliktiga skatterådgivningsföretagen att underrätta de nationella skattemyndigheterna när de utvecklar eller lanserar vissa skatteplaneringsupplägg som syftar till att hjälpa företagen att minska sina övergripande skatteskyldigheter, vilket för närvarande är fallet i vissa medlemsstater. Man bör också diskutera huruvida utbyte av sådan information mellan medlemsstaterna, via uppförandekodgruppen, vore ett effektivt sätt att förbättra företagsbeskattningen i unionen.

Rekommendation A4. Automatiskt utbyte av information om skattebeslut bör utvidgas till att gälla alla skattebeslut och till viss del offentliggöras

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att komplettera direktiv 2011/16/EU, vilket innefattar förslag om automatiskt utbyte av information om skattebeslut, enligt följande:

—  Utöka det automatiska informationsutbytet, så att det inte bara gäller gränsöverskridande skattebeslut utan omfattar alla skattebeslut avseende bolagsskatt. Den information som lämnas ska vara heltäckande och i ett gemensamt fastställt format för att säkerställa att det effektivt kan användas av skattemyndigheterna i de relevanta länderna.

—  Väsentligt öka insynen i skattebeslut på unionsnivå, med vederbörlig hänsyn till företagens konfidentialitet och företagshemligheter samt med hänsyn till gällande bästa praxis som tillämpas i vissa medlemsstater, genom att årligen offentliggöra en rapport som sammanfattar de viktigaste fallen i kommissionens säkra centrala katalog för skattebeslut och förhandsbesked om prissättning som ska skapas.

—  Informationen i rapporten ska lämnas i en överenskommen standardiserad form så att allmänheten effektivt kan använda den.

—  Garantera att kommissionen spelar en fullständig och betydande roll vid det obligatoriska utbytet av information om skattebeslut genom inrättandet av en säker central katalog där medlemsstaterna och kommissionen får tillgång till samtliga skattebeslut som avtalats i unionen.

—  Säkerställa att lämpliga sanktioner tillämpas för medlemsstater som inte automatiskt utbyter information om skattebeslut som de borde.

Rekommendation A5. Transparens i tullfria hamnar

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om

—  fastställande av en längsta tidsfrist inom vilken varor får säljas i tullfria hamnar och undantas från tullar, punktskatter och mervärdesskatt, och

—  en skyldighet för myndigheterna för tullfria hamnar att omedelbart upplysa de relevanta medlemsstaternas och tredjeländers skattemyndigheter om eventuella transaktioner som personer med skatterättslig hemvist i deras länder genomför i de tullfria hamnarnas lokaler.

Rekommendation A6. Kommissionens uppskattning av bolagsskattegapet

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra följande:

—  På grundval av gällande bästa praxis i medlemsstaterna skapa en enhetlig metod, som ska offentliggöras, och som medlemsstaterna kan använda för att uppskatta storleken av det direkta och indirekta bolagsskattegapet, dvs. skillnaden mellan den bolagsskatt som ska betalas och den bolagsskatt som faktiskt betalas, i alla medlemsstater.

—  Samarbeta med medlemsstaterna för att se till att de tillhandahåller nödvändiga data som ska analyseras med denna metod i syfte att ta fram så korrekta siffror som möjligt.

—  Använda den överenskomna metoden och nödvändiga data för att vartannat år beräkna och offentliggöra en uppskattning av de direkta och indirekta bolagsskattegapen i hela unionen.

Rekommendation A7. Skydd för visselblåsare

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag för följande ändamål:

—  Skydda visselblåsare som agerar enbart i allmänhetens intresse (och inte även för pengar eller med något annat personligt syfte) för att avslöja missbruk, fel, bedrägeri eller olaglig verksamhet när det gäller företagsbeskattning i någon EU-medlemsstat. Sådana visselblåsare bör skyddas om de rapporterar misstänkt missbruk, fel, bedrägeri eller olaglig verksamhet till sina relevanta behöriga myndigheter, men också om de rapporterar sina farhågor till allmänheten vid fortlöpande missbruk, fel, bedrägeri eller olaglig verksamhet när det gäller företagsbeskattning som skulle kunna påverka allmänintresset.

—  Se till att rätten till yttrandefrihet och informationsfrihet när det gäller företagsbeskattning respekteras i EU.

—  Sådant skydd bör vara förenligt med det övergripande rättsliga systemet och gälla mot orättfärdiga åtal, ekonomiska sanktioner och diskriminering.

—  Ett sådant lagstiftningsförslag bör grundas på Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014(11) och beakta eventuell framtida unionslagstiftning på detta område.

—  Ett sådant lagstiftningsförslag skulle också kunna beakta Europarådets rekommendation CM/Rec(2014)7(12) om skydd för visselblåsare och särskilt definitionen av visselblåsare som en person som inom ramen för sina arbetsrelaterade relationer rapporterar eller avslöjar information om hot eller skada för allmänintresset, oavsett om det är inom den offentliga eller privata sektorn.

B.  Samordning

Rekommendation B1. Införande av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt lägga fram ett lagstiftningsförslag om införande av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas enligt följande:

Som första steg bör man senast i juni 2016 införa en obligatorisk gemensam bolagsskattebas i unionen, eventuellt med ett tillfälligt undantag för små och medelstora företag som inte är multinationella företag och företag utan gränsöverskridande verksamhet, så att det finns en enda uppsättning regler för beräkningen av beskattningsbar vinst för företag som är verksamma i flera medlemsstater.

Som ett andra steg bör man snarast möjligt, dock senast i slutet av 2017, införa en obligatorisk gemensam konsoliderad bolagsskattebas med vederbörlig hänsyn till de olika alternativ som finns (t.ex. ta med i beräkningen vad det skulle kosta att även inkludera små och medelstora företag och företag utan gränsöverskridande verksamhet).

Den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen bör baseras på en fördelningsmetod som återspeglar företagens faktiska ekonomiska verksamhet och inte ger vissa medlemsstater otillbörliga fördelar.

Under övergångsperioden, från införandet av en obligatorisk gemensam bolagsskattebas till införandet av en fullständigt fungerande obligatorisk gemensam konsoliderad bolagsskattebas bör man vidta en rad åtgärder för att minska överföringen av vinster (främst genom internprissättning), genom att åtminstone lägga fram ett förslag till unionslagstiftning mot BEPS. Dessa åtgärder bör inte innefatta ett tillfälligt regelverk för gränsöverskridande förlustutjämning, såvida inte kommissionen kan garantera att regelverket kommer att vara transparent och inte kommer att kunna missbrukas för aggressiv skatteplanering.

Kommissionen bör överväga i vilken utsträckning det skulle vara nödvändigt att ta fram en enda uppsättning allmänt accepterade redovisningsprinciper för att förbereda de uppgifter ur räkenskaperna som ska ligga till grund för den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen.

Alla förslag till införande av antingen en gemensam bolagsskattebas eller en gemensam konsoliderad bolagsskattebas bör inbegripa en klausul mot skatteundandragande.

Rekommendation B2. Förstärkt mandat för och ökad insyn i rådets uppförandekodgrupp (företagsbeskattning)

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om införlivande av uppförandekodgruppen i gemenskapsmetoden, som en arbetsgrupp i rådet med kommissionen och parlamentet som observatörer.

—  Uppförandekodgruppen ska bli mer transparent och effektiv och ha en större ansvarsskyldighet, bl.a. genom att

—  regelbundet tillhandahålla, uppdatera och offentliggöra sin övervakning av hur medlemsstaterna följer de rekommendationer som fastställts av gruppen i dess halvårsvisa framstegsrapport till finansministrarna,

—  regelbundet tillhandahålla, uppdatera och vartannat år offentliggöra en lista över skadliga skattemetoder,

—  regelbundet ta fram, tillhandahålla och offentliggöra sina protokoll, inbegripet ökad transparens i processen med att ta fram rekommendationer, bl.a. genom att uppge de ståndpunkter som medlemsstaternas företrädare har,

—  en politisk ordförande utses av finansministrarna,

—  varje medlemsstat utser en högnivårepresentant och en suppleant i syfte att höja organets profil,

—  Uppförandekodgruppen ska bl.a. ha i uppgift att

—  upptäcka skadliga skattemetoder i unionen,

—  föreslå åtgärder och tidsfrister för avskaffandet av skadliga skattemetoder och övervaka resultaten av de rekommendationer eller de åtgärder som har föreslagits,

—  se över rapporterna om spridningseffekter av de nya skatteåtgärder som medlemsstaterna underrättar om enligt vad som föreskrivs ovan och avgöra om det krävs åtgärder,

—  föreslå andra initiativ när det gäller skatteåtgärder i unionens externa politik, och

—  förbättra tillämpningen av mekanismerna mot de metoder som underlättar aggressiv skatteplanering.

Rekommendation B3. Patentboxar och andra förmånsordningar: länkning av förmånsordningar till de platser där värdet skapas

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att ge medlemsstaterna vägledning om hur patentboxordningar ska införas i enlighet med den ”ändrade nexusstrategin”, för att säkerställa att de inte är skadliga.

—  Denna vägledning bör klargöra att förmånsordningar, t.ex. patentboxar, måste baseras på den ”ändrade nexusstrategin” i enlighet med OECD:s BEPS-åtgärd 5, vilket innebär att det måste finnas ett direkt samband mellan skatteförmånen och den underliggande forsknings- och utvecklingsverksamheten.

—  Omfattande patentboxordningar utan samband med kunskapens geografiska ursprung och ”ålder” bör betraktas som skadliga metoder.

—  Om medlemsstaterna inte tillämpar denna nya strategi konsekvent inom 12 månader, bör kommissionen lägga fram ett förslag till bindande lagstiftning.

—  Kommissionen bör lägga fram förslag till gemensamma europeiska standarder för och definitioner av vad som kan räknas som främjande av FoU och vad som inte kan räknas som det, och förslag till en harmonisering av användningen av patent- och innovationsboxar, vilket även inbegriper ett tidigareläggande till den 30 juni 2017 av datumet för avskaffandet av den gamla ordningen genom nerkortning av den tid under vilken äldre regler får tillämpas (grandfathering).

Rekommendation B4. CFC-bolag

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag för följande ändamål:

—  Tillhandahålla en samordnad unionsram för reglerna för CFC-bolag för att se till att vinster som parkeras i länder med låga eller inga skatter beskattas effektivt och för att förhindra att de många olika nationella reglerna för CFC-bolag inom unionen snedvrider den inre marknadens funktionssätt. Denna ram bör säkerställa att reglerna för CFC-bolag tillämpas fullt ut även i andra situationer än där det rör sig om upplägg som är rent konstlade. Detta ska inte hindra enskilda medlemsstater från att införa striktare regler.

Rekommendation B5. Bättre samordning av skattekontroller mellan medlemsstaterna

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om ändring av direktiv 2011/16/EU för att

—  säkerställa effektivare samtidiga skatterevisioner och skattekontroller, där två eller fler nationella skattemyndigheter beslutar att genomföra kontroller av en eller flera personer med gemensamma eller kompletterande intressen, och

—  se till att ett moderbolag och dess dotterbolag i unionen granskas av deras respektive skattemyndigheter under samma tidsperiod och under ledning av skattemyndigheterna för moderbolaget, för att säkerställa ett effektivt informationsflöde mellan skattemyndigheterna. Inom ramen för detta ska

—  skattemyndigheterna regelbundet utbyta information om sina undersökningar för att se till att koncerner inte utnyttjar skillnader eller kryphål genom kombinationen av olika nationella skattesystem,

—  tidsfristerna för utbyte av information om pågående revisioner vara så korta som möjligt,

—  skattemyndigheterna för ett bolag systematiskt upplysa skattemyndigheterna för de övriga bolagen inom samma koncern om resultatet av en skatterevision, och

—  inget beslut om resultatet av en skattemyndighets skatterevision fattas innan de andra berörda myndigheterna underrättats.

Rekommendation B6. Införande av ett gemensamt europeiskt skatteregistreringsnummer

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till europeiskt skatteregistreringsnummer.

—  Förslaget ska baseras på utkastet till ett europeiskt skatteregistreringsnummer i kommissionens handlingsplan för att stärka kampen mot skattebedrägerier och skatteundandragande från 2012 (åtgärd 22)(13) och resultatet av det samråd som genomfördes 2013(14).

C.  Samstämdhet

Rekommendation C1. En ny strategi för internationella skatteavtal

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om behörighet för unionen att tala med en röst när det gäller internationella skatteavtal.

—  Kommissionen bör ha mandat att förhandla fram skatteavtal med tredjeländer för unionens räkning, i stället för nuvarande praxis med bilaterala förhandlingar som inte ger optimala resultat, särskilt inte för utvecklingsländerna.

—  Kommissionen bör se till att sådana avtal omfattar bestämmelser om ömsesidighet och förhindrar eventuell negativ inverkan på unionsmedborgare och företag, särskilt små och medelstora företag, som ett resultat av extraterritoriell tillämpning av tredjelandslagstiftning inom unionens och dess medlemsstaters jurisdiktion.

—  Man bör införa ett gemensamt multilateralt skatteavtal för unionen i stället för de många bilaterala skatteavtal som medlemsstaterna har ingått sinsemellan och med tredjeländer.

—  Alla nya internationella handelsavtal som ingås av unionen bör innehålla en klausul om god skatteförvaltning.

—  Alla internationella skatteavtal ska innehålla en mekanism för efterlevnadskontroll.

Rekommendation C2. En gemensam och strikt definition av skatteparadis

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om att i samarbete med bl.a. OECD och Förenta nationerna fastställa strikta kriterier för definitionen av ”skatteparadis”.

—  Dessa kriterier bör baseras på omfattande, transparenta, tillförlitliga, objektivt kontrollerbara och allmänt vedertagna indikatorer och bygga vidare på de principer om god förvaltningssed som anges i kommissionens meddelande från 2009 God förvaltning i skattefrågor(15), nämligen: informationsutbyte och administrativt samarbete, rättvis skattekonkurrens och insyn.

—  Dessa kriterier bör omfatta begrepp såsom banksekretess, registrering av ägare av företag, truster och stiftelser, offentliggörande av företagens redovisningshandlingar, kapacitet att utbyta information, skattemyndigheternas effektivitet, främjande av skatteflykt, förekomst av skadliga rättsliga verktyg, förebyggande av penningtvätt, automatiskt informationsutbyte, förekomst av bilaterala avtal och internationella förpliktelser ifråga om transparens och rättsligt samarbete.

—  Utifrån dessa kriterier bör kommissionen lägga fram en reviderad lista över skatteparadis, som skulle ersätta den tillfälliga listan från juni 2015.

—  Denna lista över skatteparadis bör kopplas till relevant skattelagstiftning som en referenspunkt för annan politik och lagstiftning.

—  Kommissionen bör se över listan åtminstone vartannat år eller på berättigad begäran av en jurisdiktion som upptagits på listan.

Rekommendation C3. Åtgärder mot de företag som använder sig av skatteparadis

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till en katalog över motåtgärder som unionen och medlemsstaterna, i egenskap av aktieägare till och finansiärer av offentliga organ, banker och stödprogram, bör vidta mot företag som använder sig av skatteparadis för att bedriva aggressiv skatteplanering och därför inte följer unionens standarder för god förvaltning i skattefrågor.

—  Dessa motåtgärder bör bl.a. bestå i att företaget

—  utesluts från tillgång till statligt stöd eller offentliga upphandlingar på unionsnivå eller nationell nivå, och

—  utesluts från tillgång till vissa unionsmedel.

—  Detta bör man åstadkomma genom att bl.a.

—  ändra Europeiska investeringsbankens (EIB:s) stadgar (protokoll nr 5, som är bilaga till fördragen) för att se till att inget stöd från EIB kan utgå till slutmottagare eller finansiella mellanhänder som använder sig av skatteparadis eller skadliga skattemetoder(16),

—  ändra Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1017(17) för att se till att inga Efsi-medel kan utgå till sådana företag(18),

—  ändra Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1305/2013(19), (EU) nr 1306/2013(20), (EU) nr 1307/2013(21) och (EU) nr 1308/2013(22) för att se till att inga GJP-medel kan utgå till sådana företag,

—  fortsätta arbetet med att modernisera det statliga stödet för att se till att medlemsstaterna inte ger statligt stöd till sådana företag(23),

—  ändra Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013(24) för att se till att inga pengar från de fem europeiska struktur- och investeringsfonderna (Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden) kan utgå till sådana företag,

—  ändra avtalet om upprättandet av Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling för att se till att inget stöd från denna bank kan utgå till sådana företag(25), och

—  förbjuda unionen att ingå handelsavtal med jurisdiktioner som är skatteparadis enligt kommissionens definition.

Kommissionen ska ta reda på om man kan avbryta eller säga upp befintliga avtal med länder som klassas som skatteparadis.

Rekommendation C4. Fast driftsställe

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om

—  ändring av definitionen av ”fast driftsställe”, så att företagen inte artificiellt kan undvika att ha en beskattningsbar närvaro i medlemsstater där de har ekonomisk verksamhet; denna definition bör även omfatta situationer där företag som ägnar sig åt helt dematerialiserad digital verksamhet anses ha ett fast driftsställe i en medlemsstat om de har en viktig digital närvaro i detta lands ekonomi,

—  införande av en unionsdefinition av minsta ”ekonomiska substans”, som även omfattar den digitala ekonomin, för att säkerställa att företag verkligen skapar värde och bidrar till ekonomin i den medlemsstat där den har en beskattningsbar närvaro.

Dessa två definitionerna bör ingå i ett konkret förbud mot så kallade brevlådeföretag.

Rekommendation C5. Bättre ramverk för internprissättning i EU

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag för att

—  utifrån sin erfarenhet och analysen av OECD:s nya principer för internprissättning utarbeta särskilda unionsriktlinjer för hur OECD:s principer ska tillämpas och hur de ska tolkas i unionssammanhang, i syfte att

—  återspegla den ekonomiska verkligheten på den inre marknaden,

—  ge visshet, klarhet och rättvisa för medlemsstaterna och de företag som verkar inom unionen, och

—  minska risken för regelmissbruk för vinstöverföringsändamål.

Rekommendation C6. Olikheter i medlemsstaternas skattesystem som leder till hybridlösningar

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om antingen

—  harmonisering av de nationella definitionerna av skuld, kapital, företag som är överblickbara och företag som inte är det, harmonisering av tilldelningen av tillgångar och skulder till ett fast driftsställe och harmonisering av fördelningen av kostnader och vinster mellan olika enheter inom samma koncern, eller

—  förhindrande av dubbel icke-beskattning vid olikheter i medlemsstaternas skattesystem.

Rekommendation C7. Ändring av EU:s regelverk för statligt stöd när det gäller skatter

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag senast i mitten av 2017 för följande ändamål:

—  Riktlinjer för statligt stöd som klargör hur kommissionen kommer att avgöra fall av skatterelaterat statligt stöd för att på så vis öka rättssäkerheten för både företagen och medlemsstaterna, med hänsyn till att sådana riktlinjer inom andra sektorer har visat sig vara ytterst effektiva när det gäller att sätta stopp för och föregripa förfaranden i medlemsstaterna som är oförenliga med unionens lagstiftning om statligt stöd. Denna effekt kan endast åstadkommas med hjälp av mycket detaljerade riktlinjer, inbegripet numeriska tröskelvärden.

—  Skattepolitik som inte är förenlig med statliga stödåtgärder bör offentligt fastställas, så att företagen och medlemsstaterna får vägledning och bättre rättssäkerhet. Kommissionen ska i detta syfte omfördela resurser till GD Konkurrens, så att det kan vidta effektiva åtgärder i fall med olagligt statligt stöd (inbegripet selektiva skatteförmåner).

Europaparlamentet uppmanar även kommissionen att på längre sikt undersöka möjligheterna att ändra de befintliga reglerna, för att förhindra att de belopp som återvunnits till följd av en överträdelse av EU:s statsstödsregler betalas tillbaka till den medlemsstat som beviljade det olagliga skatterelaterade stödet, vilket är fallet i dag. De återvunna beloppen skulle kunna tilldelas unionsbudgeten eller de medlemsstater som har fått sin skattebas urholkad.

Rekommendation C8. Ändring av rådets direktiv 90/435/EEG(26), 2003/49/EG och 2005/19/EG och annan relevant unionslagstiftning samt införande av en allmän regel för att motverka missbruk

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag med följande innehåll:

—  Efter införandet av en allmän regel för att motverka missbruk i direktiv 90/435/EEG bör man snarast möjligt gå vidare och införa en sådan regel även i direktiv 2003/49/EG samt lägga ett förslag om införande av en allmän regel för att motverka missbruk i direktiv 2005/19/EG och annan relevant unionslagstiftning.

—  En allmän regel för att motverka missbruk bör även ingå i all framtida unionslagstiftning som rör skattefrågor eller har skattemässiga följder.

—  När det gäller direktiv 2003/49/EG bör man, utöver införandet av en allmän regel för att motverka missbruk, avskaffa kravet på att medlemsstaterna ska behandla ränte- och royaltybetalningar förmånligt om det saknas effektiv beskattning på annat håll i unionen.

—  När det gäller direktiv 2005/19/EG bör man, utöver införandet av en allmän regel för att motverka missbruk, även införa ytterligare skyldigheter till öppenhet och, om dessa ändringar visar sig otillräckliga för att förhindra aggressiv skatteplanering, införa ett krav på minimiskatt för utnyttjande av skattefördelar (t.ex. ingen beskattning av vinstutdelning) eller andra åtgärder med liknande effekt.

Rekommendation C9. Förbättrade tvistlösningsmekanismer för gränsöverskridande beskattning

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast sommaren 2016 lägga fram ett förslag med följande syfte:

—  Att förbättra de befintliga mekanismerna för att lösa gränsöverskridande skattetvister i unionen, inte bara med inriktning på ärenden med dubbelbeskattning utan även dubbel icke-beskattning. Syftet är att skapa en samordnad unionsstrategi för tvistlösning med tydligare regler och striktare tidsplaner som bygger på redan befintliga system.

—  Tvistlösningsmekanismens arbete och beslut bör vara transparenta i syfte att minska osäkerheten för företagen vid tillämpningen av skattelagstiftningen.

Rekommendation C10. Införande av källskatt eller liknande åtgärd för att förhindra att vinster lämnar unionen obeskattade

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast sommaren 2016 lägga fram ett förslag i syfte att införa källskatt eller liknande åtgärd för att garantera att alla vinster som genereras inom unionen, och som kommer att lämna unionen, beskattas effektivt åtminstone en gång inom unionen innan de förs ut ur unionen.

D.  Övriga åtgärder

Rekommendation D1. Ytterligare åtgärder för att ta itu med skattegapet

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att även inrikta sig på andra faktorer än aggressiv skatteplanering och BEPS-verksamhet som bidrar till det befintliga skattegapet och bland annat

—  undersöka orsakerna till lågeffektiv skatteuppbörd, inbegripet uppbörd av mervärdesskatt,

—  undersöka orsakerna till orättvis beskattning eller låg trovärdighet hos skatteförvaltningar på andra områden än företagsbeskattning,

—  fastställa principer för skatteamnesti, inbegripet situationer när detta skulle vara lämpligt och när andra politiska lösningar skulle vara att föredra, samt kräva att medlemsstaterna på förhand informerar kommissionen om eventuella nya skatteamnestier, för att få bukt med de negativa följderna av denna politik för framtida skatteuppbörd,

—  föreslå en lägsta nivå för transparens när det gäller åtgärder för skattenedsättning och skönsmässiga skattelättnader som vidtas av nationella regeringar,

—  ge medlemsstaterna större frihet att utgå från företagens efterlevnad av skatteregler, och särskilt systematiska brister i efterlevnaden, i samband med beviljandet av upphandlingskontrakt,

—  se till att skattemyndigheterna har fullständig och meningsfull tillgång till centrala register över de verkliga ägarna för både företag och stiftelser, och att dessa register förvaltas korrekt och kontrolleras.

Detta kan åstadkommas genom att medlemsstaterna snabbt införlivar det fjärde direktivet mot penningtvätt och säkrar bred och förenklad tillgång till uppgifter i de centrala registren över verkliga ägare, inbegripet för det civila samhällets organisationer, journalister och medborgare.

(1)http://ec.europa.eu/taxation_customs/resources/documents/taxation/gen_info/ economic_analysis/tax_structures/2014/report.pdf
(2) Benjamin Ferrett, Daniel Gravino och Silvia Merler: European added value of legislative report on bringing Transparency, coordination and convergence to corporate tax policies in the European Union (ännu ej offentliggjord).
(3) Antagna texter från sammanträdet den 8 juli 2015, P8_TA(2015)0257.
(4) http://ec.europa.eu/finance/consultations/2015/further-corporate-tax-transparency/index_en.htm.
(5) Exempelvis ”Fair Tax Mark”: http://www.fairtaxmark.net/.
(6) Rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG (EUT L 64, 11.3.2011, s. 1).
(7) http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+REPORT+A8-2015-0040+0+DOC+XML+V0//SV
(8) Rådets direktiv 2003/49/EG av den 3 juni 2003 om ett gemensamt system för beskattning av räntor och royalties som betalas mellan närstående bolag i olika medlemsstater (EUT L 157, 26.6.2003, s. 49).
(9) Rådets direktiv 2005/19/EG av den 17 februari 2005 om ändring av direktiv 90/434/EEG om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater (EUT L 58, 4.3.2005, s. 19).
(10) Antagna texter från sammanträdet den 8 juli 2015, P8_TA(2015)0257.
(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (EUT L 173, 12.6.2014, s. 1).
(12) http://www.coe.int/t/dghl/standardsetting/cdcj/Whistleblowers/protecting_whistleblowers_en.asp
(13) COM(2012)0722.
(14) https://circabc.europa.eu/faces/jsp/extension/wai/navigation/container.jsp
(15) http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2009:0201:FIN:SV:PDF
(16) http://www.eib.org/attachments/general/governance_of_the_eib_en.pdf
(17) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1017 av den 25 juni 2015 om Europeiska fonden för strategiska investeringar, Europeiska centrumet för investeringsrådgivning och portalen för investeringsprojekt på europeisk nivå samt om ändring av förordningarna (EU) nr 1291/2013 och (EU) nr 1316/2013 – Europeiska fonden för strategiska investeringar (EUT L 169, 1.7.2015, s. 1).
(18) http://ec.europa.eu/priorities/jobs-growth-investment/plan/docs/proposal_regulation_efsi_en.pdf
(19) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 487).
(20) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 549).
(21) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) nr 73/2009 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 608).
(22) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 671).
(23) http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+TA+P7-TA-2013-0026+0+DOC+XML+V0//SV
(24) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 320).
(25) http://www.ebrd.com/news/publications/institutional-documents/basic-documents-of-the-ebrd.html
(26) Rådets direktiv 90/435/EEG av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (EGT L 225, 20.8.1990, s. 6).


Förbindelserna EU–Kina
PDF 409kWORD 356k
Europaparlamentets resolution av den 16 december 2015 om förbindelserna mellan EU och Kina (2015/2003(INI))
P8_TA(2015)0458A8-0350/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av etableringen av diplomatiska förbindelser mellan EU och Kina den 6 maj 1975,

–  med beaktande av det strategiska partnerskapet mellan EU och Kina, som inleddes 2003,

–  med beaktande av den huvudsakliga rättsliga ramen för förbindelser med Kina, nämligen avtalet om handelssamarbete och ekonomiskt samarbete mellan EU och Kina(1), vilket undertecknades i maj 1985 och omfattar ekonomiska förbindelser och handelsförbindelser samt samarbetsprogrammet mellan EU och Kina,

–  med beaktande av den strategiska agendan för förbindelserna mellan EU och Kina fram till 2020, som godkändes den 21 november 2013,

–  med beaktande av den strukturerade politiska dialogen mellan EU och Kina, som formellt upprättades 1994, och den strategiska högnivådialogen om strategiska och utrikespolitiska frågor, som upprättades 2010, särskilt den femte strategiska högnivådialogen mellan EU och Kina, som hölls i Peking den 6 maj 2015,

–  med beaktande av förhandlingarna om ett nytt partnerskaps- och samarbetsavtal, som har pågått sedan 2007,

–  med beaktande av förhandlingarna om ett nytt investeringsavtal, som påbörjades i januari 2014,

–  med beaktande av det sjuttonde toppmötet mellan EU och Kina, som ägde rum i Bryssel den 29 juni 2015, och den gemensamma förklaring som utfärdades vid toppmötets slut,

–  med beaktande av kommentarerna från Donald Tusk, Europeiska rådets ordförande, den 29 juni 2015 vid den gemensamma presskonferensen med Kinas premiärminister Li Keqiang efter det sjuttonde toppmötet mellan EU och Kina, där han uttryckte EU:s farhågor angående yttrandefriheten och föreningsfriheten i Kina, bland annat situationen för personer som tillhör minoriteter som tibetaner och uigurer, och där han uppmuntrade Kina att återuppta en meningsfull dialog med Dalai lamas företrädare,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 oktober 2006 till rådet och Europaparlamentet EU–Kina: Närmare partner med ökat ansvar (COM(2006)0631),

–  med beaktande av rådets politiska riktlinjer avseende Ostasien,

–  med beaktande av rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) slutsatser av den 11–12 december 2006 om det strategiska partnerskapet mellan EU och Kina,

–  med beaktande av kommissionens strategidokument för Kina för perioden 2007–2013, det fleråriga vägledande programmet för 2011–2013 och 2010 års halvtidsöversyn av strategidokumentet samt översynen av det fleråriga vägledande programmet för 2011–2013,

–  med beaktande av Kinas första strategidokument om EU någonsin, som offentliggjordes den 13 oktober 2003,

–  med beaktande av den kinesiska nationella folkkongressens ständiga kommittés antagande den 1 juli 2015 av den nya lagen för nationell säkerhet och offentliggörandet den 5 maj 2015 av det andra förslaget om en ny lag för hantering av utländska icke-statliga organisationer,

–  med beaktande av vitboken av den 26 maj 2015 om Kinas militära strategi,

–  med beaktande av människorättsdialogen mellan EU och Kina, som inleddes 1995, och den trettioandra rundan, som hölls i Peking den 8–9 december 2014,

–  med beaktande av de närmare 60 sektorsdialoger som pågår mellan Kina och EU angående bland annat miljö, regionalpolitik, sysselsättning och sociala frågor samt det civila samhället,

–  med beaktande av inrättandet i februari 2012 av högnivådialogen människor emellan mellan EU och Kina, som omfattar alla gemensamma initiativ mellan EU och Kina på detta område,

–  med beaktande av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan EU och Kina, som trädde i kraft 2000(2), och av partnerskapsavtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete, som undertecknades den 20 maj 2009,

–  med beaktande av EU:s och Kinas gemensamma uttalande om klimatförändringar från det sjuttonde toppmötet mellan EU och Kina i juni 2015 och av det planerade nationellt fastställda bidraget från Kina till FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) den 30 juni 2015,

–  med beaktande av EU:s och Kinas gemensamma förklaring om energitrygghet, som utfärdades i Bryssel den 3 maj 2012, och av energidialogen mellan EU och Kina,

–  med beaktande av rundabordssamtalen mellan Kina och EU,

–  med beaktande av den artonde nationella kongressen i Kinas kommunistiska parti, vilken hölls den 8–14 november 2012, och av de förändringar inom ledningen för politbyråns ständiga kommitté som fastställdes på kongressen,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter av den 16 december 1966,

–  med beaktande av resultatet av det fjärde plenarmötet i Kinas kommunistiska partis artonde centralkommitté, vilket hölls den 20–23 oktober 2014,

–  med beaktande av ordförandens uttalande av den 27 april 2015 vid Aseans tjugosjätte toppmöte,

–  med beaktande av uttalandet av den 6 maj 2015 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, till följd av hennes möte med Kinas premiärminister Li Keqiang,

–  med beaktande av det senaste interparlamentariska sammanträdet mellan Europaparlamentet och Kina, som ägde rum i Bryssel den 26 november 2013,

–  med beaktande av sina nyligen antagna resolutioner om Kina, särskilt resolutionen av den 23 maj 2012 EU och Kina: obalanserad handel?(3), av den 2 februari 2012 om EU:s utrikespolitik gentemot Briks-länderna och andra framväxande stormakter: mål och strategier(4), av den 14 mars 2013 om kärnvapenhot och mänskliga rättigheter i Demokratiska folkrepubliken Korea(5), av den 17 april 2014 om situationen i Nordkorea(6), av den 5 februari 2014 om en ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030(7) samt av den 12 mars 2015 om den årliga rapporten till Europaparlamentet från Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik(8),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 7 september 2006 om förbindelserna mellan EU och Kina(9), av den 5 februari 2009 om handel och ekonomiska förbindelser med Kina(10), av den 14 mars 2013 om förbindelserna mellan EU och Kina(11), av den 9 oktober 2013 om förhandlingar mellan EU och Kina om ett bilateralt investeringsavtal(12) samt av den 9 oktober 2013 om handelsförbindelserna mellan EU och Taiwan(13),

–  med beaktande av sina människorättsresolutioner av den 26 november 2009 om Kina: minoriteters rättigheter och tillämpningen av dödsstraff(14), av den 10 mars 2011 om situationen och kulturarvet i Kashgar (Xinjiangs uiguriska autonoma region i Kina)(15), av den 5 juli 2012 om skandalen med tvångsaborter i Kina(16), av den 12 december 2013 om organskörden i Kina(17) samt av den 13 mars 2014 om EU:s prioriteringar inför det 25:e mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter(18),

–  med beaktande av EU:s vapenembargo, som infördes efter kraftåtgärderna på Himmelska fridens torg i juni 1989 och som parlamentet stödde i sin resolution av den 2 februari 2006 om de viktigaste aspekterna och de grundläggande vägvalen när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken(19),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2005 om förbindelserna mellan EU, Kina och Taiwan samt säkerheten i Fjärran Östern(20),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Tibet, särskilt av den 25 november 2010 om Tibet: planer på att göra kinesiska till det huvudsakliga undervisningsspråket(21), av den 27 oktober 2011 om Tibet, särskilt fallen av självbränningar bland nunnor och munkar(22) samt av den 14 juni 2012 om människorättssituationen i Tibet(23),

–  med beaktande av de nio förhandlingsrundorna under perioden 2002–2010 mellan högt uppsatta företrädare för Kinas regering och Dalai lama, med beaktande av Kinas vitbok om Tibet, Tibet’s Path of Development Is Driven by an Irresistible Historical Tide, offentliggjord den 15 april 2015 av det kinesiska statsrådets informationskontor, med beaktande av 2008 års memorandum och 2009 års meddelande om verkligt självstyre, båda presenterade av den fjortonde Dalai lamas företrädare,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0350/2015), och av följande skäl:

A.  2015 firas 40 års diplomatiska förbindelser mellan EU och Kina. Det strategiska partnerskapet mellan EU och Kina har en central betydelse för förbindelserna mellan EU och Folkrepubliken Kina och för att finna gemensamma svar på flera globala frågor och identifiera gemensamma intressen, såsom global och regional säkerhet, terrorismbekämpning, kampen mot organiserad brottslighet, it-säkerhet, icke-spridning av massförstörelsevapen och kärnvapen, energitrygghet, global finansiell reglering och marknadsreglering, klimatförändringarna samt hållbar utveckling, men även som en ram för att ta upp bilaterala frågor mellan EU och Kina.

B.  Kina och EU inledde 2013 förhandlingar om ett bilateralt investeringsavtal.

C.  Kina är en mycket viktig handelspartner för EU, med en enorm och alltjämt växande marknad. De pågående förhandlingarna om ett investeringsavtal utgör en av de viktigaste frågorna i de bilaterala ekonomiska förbindelserna och handelsförbindelserna mellan EU och Kina.

D.  Under Kinas kommunistiska partis generalsekreterare och president Xi Jinpings nuvarande ledarskap har Kina inlett en rad initiativ, bland annat ett projekt för en ”ny Sidenväg” som ska integrera Kina ekonomiskt med Centralasien och i sista ledet med Europa och Afrika, inrättandet av Asiatiska banken för infrastrukturinvesteringar (AIIB) samt en strategiskt viktig energiöverenskommelse med Ryssland om leverans av 38 miljarder kubikmeter naturgas årligen, byggande av en oljeledning och andra gemensamma projekt för oljeprospektering och oljeutvinning i Kina. Under de senaste åren har Kina i allt större utsträckning verkat för en aktiv investeringspolitik, såväl i EU som i det östra grannskapet.

E.  President Xi Jinping har lanserat initiativet ”den kinesiska drömmen”, som ett koncept och en vision med syftet att förverkliga en förnyelse av landet och med mått och sans bygga upp ett välmående samhälle över ett brett spektrum av olika ekonomiska, sociala, kulturella och politiska dimensioner, med målet att Kina senast 2049 ska bli en fullt utvecklad nation.

F.  Kina har under de senaste 20 åren haft en mycket hög ekonomisk tillväxt, och 600 miljoner kinesiska medborgare har lyfts ur fattigdom.

G.  Den kinesiska börskraschen 2015 påverkade den globala finansiella stabiliteten negativt, även i EU.

H.  Kinas familjeplaneringspolitik har inneburit att befolkningen snabbt har åldrats sedan 1980-talet, och över 200 miljoner invånare är nu över 60 år gamla.

I.  Miljöförstöringen i Kina har tagit dramatiska proportioner, och det behövs ännu mer brådskande, kraftfulla och målinriktade insatser från regeringens håll. Frågan om hållbar utveckling och klimatförändringarna diskuterades vid det senaste toppmötet mellan EU och Kina, och ett gemensamt uttalande om klimatförändringarna gjordes då.

J.  Kina har erkänt att man behöver ta itu med det hot som klimatförändringarna utgör och har åtagit sig att anta ett protokoll eller något annat rättsligt instrument som kommer att göra det möjligt att nå en samlad överenskommelse i frågan vid klimatförändringskonferensen i Paris.

K.  President Xis populära kampanj mot korruption – som inleddes 2012 med målet att ta itu med olika förvaltningsfrågor genom att specifikt riktas mot korruptionsmisstänkta tjänstemän inom partiet, regeringen, militären och statsägda företag – har krävt flera uppmärksammade offer. Man har inte bara uppdagat mygel, utan också att kinesiska ledare samlat på sig stora förmögenheter, och det har avslöjats att mäktiga kriminella nätverk infiltrerat det politiska systemet.

L.  Utländska icke-statliga organisationer har blomstrat och spelat en mycket viktig roll för utvecklingen av lokala icke-statliga organisationer och ett öppnare Kina sedan reformen.

M.  Av skäl som rör den nationella säkerheten har Kina i år offentliggjort tre nya lagförslag som innehåller bestämmelser om it-säkerhet och enskilda organisationer.

N.  Peking, Kunming och Ürümqi blev 2013 och 2014 måltavlor för stora och våldsamma terroristattentat som ledde till att 72 personer miste livet och 356 skadades. Kina förbereder nu en lag om terrorbekämpning, vilket understryker att regeringen ger kampen mot terrorism högsta prioritet.

O.  I juni 2015 röstade Hongkongs lagstiftande råd mot ett kontroversiellt förslag som skulle ha låtit väljarna i Hongkong utse sin regeringschef, dock bara från en grupp av kandidater som förhandskontrollerats av en Pekingvänlig kommitté. Just detta förslag var den tändande gnistan till den 79 dagar långa ”paraplyrevolutionen” för demokrati, med mycket omfattande protester, från senare delen av september till mitten av december 2014.

P.  Den nya ledningen i Kina anser att Folkrepublikens uppgång är ett oåterkalleligt faktum som resulterar i en omställning från ”passiv diplomati” till ”proaktiv diplomati”.

Q.  Den nya vitboken för Kinas militära strategi fastställer att den traditionella synen att land är viktigare än hav måste överges och att större vikt bör läggas vid att förvalta haven och skydda maritima rättigheter och intressen. Kina erkänner inte FN:s havsrättskonvention i samband med tvisterna i Sydkinesiska och Östkinesiska havet.

R.  I en viljeyttring från 2002 gav Kina och Aseanländerna ett löfte om att skapa villkor för en fredlig och hållbar lösning i Sydkinesiska havet. Trots det blir läget alltmer spänt med grannländer såsom Taiwan, Vietnam, Filippinerna, Malaysia och Brunei.

S.  Kina är Nordkoreas viktigaste politiska stöd och dess största investerare, biståndsgivare, livsmedels- och energileverantör samt handelspartner. Kinesiska experter avslöjade nyligen att Nordkorea redan kan ha 20 kärnstridsspetsar.

T.  Efter Ukrainakrisen har både Ryssland och Kina stärkt sina ömsesidiga förbindelser på ett aldrig tidigare skådat sätt.

U.  Den 8 maj 2015 undertecknade Ryssland och Kina ett bilateralt avtal om informationssäkerhet, där it-hot definieras som överföring av information som skulle kunna äventyra ”staters sociopolitiska och socioekonomiska system och andliga, moraliska och kulturella klimat”.

V.  Sedan 2005 har Kina beviljat latinamerikanska länder lån till ett sammanlagt värde på ungefär 100 miljarder USD. För Brasilien är Kina för närvarande den viktigaste handelspartnern, och för exempelvis Argentina, Venezuela och Kuba är Kina den näst viktigaste handelspartnern.

W.  Kinas regering erkänner att de mänskliga rättigheterna är viktiga och universella, men har inte uppvisat några påtagliga resultat när det gäller att förbättra situationen för dessa rättigheter.

X.  Kina har officiellt och formellt erkänt att de mänskliga rättigheterna är universella och har under de tre senaste årtiondena anslutit sig till de internationella ramarna för mänskliga rättigheter genom att underteckna ett stort antal olika människorättsfördrag. Landet har därmed blivit en del av de internationella rättsliga och institutionella ramarna för mänskliga rättigheter.

Y.  I början av 2015 tillkännagav president Xi offentligt att han vill införa rättsstatlighet i hela landet, i övertygelsen om att verklig rättvisa är avgörande för en modern ekonomi och ett modernt samhälle i Kina.

Z.  Kinas kommunistiska parti erkänner fem religioner, som ytterst kontrolleras av partiets egen centrala avdelning för enhetsfronten. Denna lista är uttömmande, vilket innebär att andra religioner och trossamfund diskrimineras.

AA.  EU och Kina har fört människorättsdialoger sedan 1995.

AB.  Europeiska ombudsmannen kritiserade i sitt förslag till rekommendation av den 26 mars 2015 avsaknaden av en bedömning av människorättskonsekvenserna med avseende på mekanismen för tvistlösning mellan investerare och stat i förhandlingarna om ett handels- och investeringsavtal med Vietnam. Detta utgör ett viktigt prejudikat för förhandlingarna om det bilaterala investeringsavtalet mellan EU och Kina.

AC.  Tibetanerna uttrycker sin kulturella identitet genom Lhakarrörelsen (den vita onsdagen), genom att endast bära tibetansk klädsel, tala tibetanska och äta tibetansk mat varje onsdag. Hittills har mer än 140 tibetaner bränt sig själva till döds i protest mot den kinesiska regeringens politik i den autonoma regionen Tibet. Nya spänningar uppstod när lama Tenzin Delek Rinpoche nyligen dog i fängelset. Dessutom bedrivs en politik för bosättning av hankineser i Tibet. 2015 har det gått 50 år sedan den autonoma regionen Tibet upprättades. Eftersom den senaste omgången av fredsförhandlingar hölls 2010 har inga framsteg gjorts under de senaste åren när det gäller en lösning på Tibetkrisen.

AD.  EU håller fast vid sin politik för ett enat Kina i fråga om förbindelserna mellan Folkrepubliken Kina och Taiwan.

Strategiskt partnerskap och samarbete mellan EU och Kina

1.  Europaparlamentet välkomnar 40-årsdagen av diplomatiska förbindelser mellan EU och Kina som en källa till inspiration för att stärka det strategiska partnerskapet, som utan tvekan behövs i denna multipolära och globaliserade värld, och påskynda de pågående förhandlingarna om ett nytt partnerskaps- och samarbetsavtal baserat på tillit, öppenhet och respekt för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet understryker att båda parter, under det senaste toppmötet mellan EU och Kina den 29 juni 2015, på nytt bekräftade sitt engagemang för en fördjupning av detta partnerskap. Parlamentet framhåller att Kina är en central internationell stormakt och en av EU:s viktigaste partner, och betonar att båda sidorna har ett engagemang för att under det kommande årtiondet främja det övergripande strategiska partnerskapet mellan EU och Kina, vilket kommer att gagna både EU och Kina. Parlamentet uttrycker sitt stöd för den strategiska högnivådialogen, som hålls en eller två gånger om året, högnivådialogen om ekonomi och handel, högnivådialogen människor emellan samt de över 60 sektorsdialoger som förs mellan EU och Kina om ett stort antal olika frågor. Parlamentet vill att dessa sektorsdialoger ska leda till ökat förtroende och konkreta resultat.

2.  Europaparlamentet välkomnar resultatet av det sjuttonde toppmötet mellan EU och Kina den 29 juni 2015, som innebar att de bilaterala förbindelserna togs till en ny nivå, med en signal om ett närmare politiskt samarbete som går bortom rena handelsförbindelser i riktning mot ett samordnat strategiskt angreppssätt för att ta itu med gemensamma globala utmaningar och hot. Parlamentet konstaterar att båda sidor fullt ut erkände de framsteg som gjorts i genomförandet av den strategiska agendan för förbindelserna mellan EU och Kina fram till 2020 och att en bilateral översynsmekanism kommer att inrättas på tjänstemannanivå, för övervakning av uppföljande åtgärder. Parlamentet gläds över att båda sidor under toppmötet enades om en uppsättning prioriteringar för att stärka det bilaterala samarbetet och den globala dimensionen i sitt strategiska partnerskap.

3.  Europaparlamentet betonar att EU:s medlemsstater måste bemöta Kinas regering med enad front, särskilt med tanke på Pekings nuvarande diplomatiska dynamik och omformning av ordningen för global styrning. Parlamentet understryker att förhandlingarna om överenskommelsen om Asiatiska banken för infrastrukturinvesteringar (AIIB) slutförts, och ser fram emot ett nära samarbete mellan EU och AIIB framöver. Parlamentet beklagar bristen på djupgående debatt och nära samordning på EU-nivå rörande medlemsstaternas medlemskap i AIIB. Parlamentet betonar vikten av handels- och investeringspolitiken som det mest uppenbara området för att maximera inflytandet i det strategiska förhållandet med Kina. Parlamentet noterar det nyligen framvuxna samarbete mellan Kina och central- och östeuropeiska länder som även kallas 16+1-gruppen och som omfattar ett antal EU-medlemsstater, men anser att detta inte får splittra EU eller försvaga dess ståndpunkt gentemot Kina och även bör ta upp frågor om de mänskliga rättigheterna. Europeiska utrikestjänsten och kommissionen uppmanas att för Europaparlamentet lägga fram en årlig rapport om utvecklingen av förbindelserna mellan EU och Kina. Parlamentet efterlyser ett stärkande av bindande, regelbaserade handels- och investeringsförbindelser med Kina.

4.  Europaparlamentet anser att Kina bör spela en starkare roll i multilaterala finansinstitut som bättre avspeglar storleken på landets ekonomi. Parlamentet betraktar det nyligen inrättade AIIB som en möjlighet för Kina att verka som en ansvarstagande aktör inom den multilaterala ordningen. Parlamentet uppmuntrar den nya institutionen att undvika tidigare misstag som innebar att man prioriterade finansiering av storslagna infrastrukturprojekt, och i stället prioritera tekniskt bistånd och tillgång till global kunskap, samtidigt som man finner en balans i förhållande till miljörelaterade, sociala och utvecklingsmässiga prioriteringar.

5.  Europaparlamentet anser att det är av avgörande betydelse att det europeiska bidraget till deltagandet i AIIB består av insynsvänliga förfaranden i samband med lånebedömning, tydliga normer för god förvaltning, socialt ansvar och miljö samt hänsyn till att de låntagande länderna måste kunna hantera sin skuldbörda.

6.  Europaparlamentet ser positivt på att flera medlemsstater deltar i AIIB, men beklagar emellertid djupt bristen på djupgående debatt, nära samordning och ett samlat svar och angreppssätt på EU-nivå som reaktion på de initiativ som inletts av Kinas regering för att bygga upp nya multilaterala institutioner. EU:s institutioner och medlemsstater uppmanas eftertryckligen att betrakta detta som en väckarklocka, för att man i framtiden ska undvika en liknande brist på samordning.

7.  Europaparlamentet välkomnar den politiska överenskommelsen om att förbättra de strategiska infrastrukturlänkarna mellan EU och Kina, och därmed även beslutet att inrätta en ny förbindelseplattform i syfte att skapa en gynnsam miljö för hållbara och driftskompatibla gränsöverskridande infrastrukturnätverk i länder och regioner mellan EU och Kina. Parlamentet lovordar i synnerhet EU:s beredskap att inleda detta projekt på EU-nivå. Båda parter uppmanas eftertryckligen att utnyttja de möjligheter som erbjuds genom ett nära sammanlänkande av parterna, inbegripet samarbete om infrastrukturinvesteringar i länderna längs sträckningen för den nya sidenvägen och den nya maritima sidenvägen.

8.  Europaparlamentet framhåller den kinesiska ekonomins kraftiga tillväxt under de senaste tjugo åren och understryker att EU-medlemsstaterna i högre grad bör dra fördel av de möjligheter som denna ekonomiska utveckling erbjuder. Parlamentet noterar Kinas intresse för strategiska infrastrukturinvesteringar i Europa, och understryker behovet av samarbete med Kina och andra länder i regionen i detta avseende kring projekt som exempelvis Kinas initiativ ”ett bälte – en väg” och Junckers investeringsplan i EU, inbegripet järnvägslänkar, hamnar och flygplatser. Vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen uppmanas att beakta effekterna av Kinas globala investeringspolitik samt dess investeringsaktiviteter i EU och dess östra grannskap. Parlamentet betonar, i enlighet med sina tidigare ståndpunkter och med full respekt för INTA-utskottets behörighet, vikten av det bilaterala investeringsavtal mellan EU och Kina som för närvarande är under förhandling. Parlamentet kräver att ett självständigt kapitel om hållbar utveckling införs i det bilaterala investeringsavtalet med bindande åtaganden i fråga om ILO:s centrala arbetsnormer och viktiga multilaterala miljöavtal. Parlamentet understryker den ökande tendensen från europeiska företag att klaga över att de är offer för godtyckliga regler och diskriminering. Parlamentet betonar vikten av positiva resultat i de pågående förhandlingarna om investeringsavtalet för att ytterligare underlätta investeringar och genomföra åtgärder för investeringsskydd, marknadstillträde, inklusive offentlig upphandling, samt rättvis behandling av företag både i Europa och Kina. Parlamentet efterlyser ytterligare åtgärder och aktiv uppföljning för att garantera mer balanserade handelsförbindelser efter undanröjandet av handels- och investeringshinder för europeiska företag. Kina och EU uppmanas att ytterligare förstärka samarbetet för att förbättra de små och medelstora företagens tillgång till båda marknadsblocken. Parlamentet understryker EU:s och Kinas åtagande om en öppen global ekonomi och ett rättvist, transparent och regelbaserat handels- och investeringsklimat som garanterar lika villkor och motverkar protektionism.

9.  Europaparlamentet noterar i detta avseende inledandet av initiativet ”ett bälte – en väg”, som syftar till att upprätta centrala energi- och kommunikationslänkar genom Central-, Väst- och Sydasien, ända till Europa. Med tanke på detta initiativs geostrategiska relevans anser parlamentet att det bör drivas multilateralt. Det är ytterst viktigt att utveckla synergieffekter och projekt med full öppenhet och insyn och med alla berörda parter involverade.

10.  Europaparlamentet efterlyser ökad samordning mellan EU och Kina på områden av strategisk betydelse såsom G20, säkerhet och försvar, terrorismbekämpning, olaglig migration, gränsöverskridande brottslighet, icke-spridning av kärnvapen, global och regional säkerhet, it-säkerhet, massförstörelsevapen, energitrygghet, global finansiell reglering och marknadsreglering, klimatförändringarna samt urbanisering, utvecklings- och biståndsprogram och hållbar utveckling. Parlamentet betonar vikten av samarbete på området för regional utveckling och av dialog och utbyten när det gäller Europa 2020-strategin och Kinas kommande trettonde femårsplan.

11.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att se till att de mänskliga rättigheterna placeras högt upp på dagordningen i förbindelserna och dialogerna med Kina.

12.  Europaparlamentet begär att de gjorda åtagandena under president Xis besök i Bryssel i mars 2014 om att fördjupa utbytena mellan EU och Kina i fråga om de mänskliga rättigheterna ska matchas av påtagliga förbättringar av situationen på plats.

13.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen rådet och kommissionen att i högre grad driva kontakterna med Kina genom en konstruktiv dialog där man uppmuntrar Kinas övergång till en rättsstat med respekt för de mänskliga rättigheterna samt stöder landets integration i världsekonomin.

14.  Europaparlamentet välkomnar fördjupandet av urbaniseringspartnerskapet mellan EU och Kina, och efterlyser ytterligare samarbete om stadsplanering och utformning av städer, offentliga tjänster, gröna byggnader och smarta transporter. Parlamentet uppmuntrar till nya gemensamma program med europeiska och kinesiska städer och företag.

15.  Europaparlamentet välkomnar det gemensamma uttalandet av den 15 september 2015 från det tredje mötet inom ramen för högnivådialogen människor emellan mellan EU och Kina. Parlamentet understryker vikten av kontakter mellan människor och av att underlätta utbyten för EU-medborgare och kinesiska medborgare. Parlamentet stöder den utveckling där högnivådialogen människor emellan inriktas på gemensamma projekt, utbyte av bästa praxis och främjande av kontakter mellan människor. I synnerhet utbyten av experter och studerande mellan de båda sidorna bör främjas.

16.  Europaparlamentet är bekymrat över förekommande dumpningspraxis och bristen på insyn i den kinesiska regeringens politik och understöd genom skatteavdrag, marköverlåtelser, billiga krediter, subventionerade råvaror och andra åtgärder.

17.  Europaparlamentet är oroat över de hinder som europeiska företag ställs inför på den kinesiska marknaden, såsom ofrivillig tekniköverföring, ett svagt skydd för immateriella rättigheter och diskriminerande behandling. Parlamentet understryker vikten av marknadsreformer i Kina, genomförande av marknadsekonomiska principer och undanröjande av diskriminering och omotiverade begränsningar.

18.  Europaparlamentet erkänner de möjligheter som öppnas genom kinesiska investeringar i Europa inom ramen för Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi). Denna fond är visserligen öppen för investeringar från ett antal olika aktörer, men bör ändå förvaltas av EU även framöver.

19.  Europaparlamentet erkänner den utmaning som det innebär att få in Kinas ekonomi på ett spår som är genuint hållbart inom ramen för det som kommit att bli den nya normalsituationen. Ett mer framträdande deltagande från Kinas sida i internationella ekonomiska organisationer som IMF skulle kunna bidra positivt till en hållbarare och mer balanserad ekonomi såväl i Kina som globalt samt till reformer av dessa organisationer. De kinesiska myndigheterna uppmanas eftertryckligen att tillhandahålla tillförlitlig statistik och öka insynen vad gäller landets ekonomiska tillstånd.

20.  Europaparlamentet konstaterar med oro att de kinesiska aktieindexen under de senaste månaderna har förlorat en tredjedel av sitt värde och att hundratals handelsstopp utlöstes på grund av för kraftiga nedgångar i aktiepriserna. Parlamentet uttrycker sin oro över den pågående finansiella kris som drabbar Kina och framför allt dess aktiemarknader, och inser att den utgör ett hot mot världsekonomin med tanke på landets framträdande roll i världshandeln och det globala finanssystemet. De kinesiska myndigheterna uppmanas eftertryckligen att ta sig an uppgiften att stöpa om den nuvarande ekonomiska modellen till en hållbar ekonomi. Parlamentet konstaterar att den senaste tidens börsfall i Kina har lett till en frontalkrock mellan myndigheternas kontrollkultur och de finansiella marknadernas inneboende volatilitet.

21.  Europaparlamentet gläds åt att ett avsevärt antal kineser under de senaste årtiondena tagit sig ur extrem fattigdom tack vare en betydande ekonomisk tillväxt och Kinas allt öppnare ekonomi. Det är dock oroande att dessa ekonomiska förbättringar i många fall leder till miljöproblem och stora orättvisor.

22.  Europaparlamentet gläds åt att båda sidor, i det nyliga gemensamma uttalandet om klimatförändringar från toppmötet den 29 juni 2015 mellan EU och Kina, uttryckte sitt engagemang för att samverka i syfte att uppnå ett ambitiöst och rättsligt bindande avtal vid klimatkonferensen i Paris 2015. Konferensens samtliga parter uppmanas eftertryckligen att bygga vidare på den dynamik man skapat genom uttalandena om klimatförändringarna från EU och Kina samt USA och Kina. Parlamentet betonar behovet att samarbeta på energiområdet för att gemensamt ta itu med de många utmaningarna med anknytning till energitrygghet och de globala energistrukturerna.

Situationen i landet

23.  Europaparlamentet konstaterar att den kinesiska regeringen under president Xis ledarskap visar ett växande självförtroende, såväl internt som externt. Parlamentet påpekar att friheten för landets medborgarrättsaktivister, advokater, journalister, bloggare, akademiker och andra företrädare för det civila samhället nu kringskärs på ett sätt som inte setts till på många år. Parlamentet anmärker att Kinas facit på människorättsområdet alltjämt ger anledning till stor oro.

24.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över det förestående antagandet av förslaget till lag om hantering av utländska icke-statliga organisationer, eftersom denna lag skulle innebära att utrymmet för det civila samhället i Kina krymper ytterligare och allvarligt skulle inskränka förenings- och yttrandefriheten i landet, bland annat genom att ”utländska icke-statliga organisationer” som inte har registrerats hos det kinesiska ministeriet för allmän säkerhet och provinsavdelningar för allmän säkerhet förbjuds att finansiera kinesiska enskilda personer eller organisationer och genom att kinesiska grupper förbjuds att genomföra ”aktiviteter” för eller med godkännande av icke-registrerade utländska icke-statliga organisationer, även sådana som är baserade i Hongkong och Macao. Parlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att på ett genomgripande sätt se över denna lag så att den stämmer överens med internationella människorättsnormer.

25.  Europaparlamentet oroas av det nya lagförslag om it-säkerhet som skulle förstärka och institutionalisera praxis att censurera och övervaka cyberrymden och som kan komma att tvinga europeiska företag att installera obligatoriska bakdörrar i sin it-infrastruktur. Parlamentet påpekar att reforminriktade kinesiska jurister och medborgarrättsaktivister fruktar att denna lag kommer att inskränka yttrandefriheten ytterligare och att självcensuren kommer att tillta. Parlamentet understryker de allvarliga negativa följder som både it-säkerhets- och frivilligorganisationslagarna kommer att få för europeiska företag och organisationer i Folkrepubliken Kina, och uppmanar därför Europeiska rådet, utrikestjänsten och kommissionen att fortsätta att rikta kraftfulla klagomål till de kinesiska myndigheterna mot dessa mycket kontroversiella åtgärder. Parlamentet ser med oro på Kinas breda definition av ”nationell säkerhet” och ”allvarliga hot” i den nya lagen om nationell säkerhet, där bland annat ”skadliga kulturella influenser” anges som ett hot. Parlamentet konstaterar att Kinas nationella säkerhetsintressen i denna lag formuleras så brett och vagt att den ger de kinesiska myndigheterna näst intill obegränsade möjligheter att agera mot vad de betraktar som misshagliga handlingar, personer eller publikationer.

26.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att den kampanj mot korruption som inleddes av det kinesiska ledarskapet, som visserligen är en berömvärd satsning för att öka medborgarnas förtroende för regeringen, ändå utmärks av en brist på insyn och i de flesta fall inte följer rättsstatsprincipen. Parlamentet konstaterar att kampanjen i vissa fall har missbrukats i interna maktkamper och för att stärka kommunistpartiets roll och makt. Parlamentet beklagar att kampanjen har bedrivits på ett sätt som ytterligare undergräver rättsstaten. Anklagade tjänstemän lär förvaras i olagliga fängelsesystem och berövas grundläggande rättsligt skydd. Dessutom tvingas de ofta till bekännelser under hot.

27.  Europaparlamentet uttrycker sitt deltagande med de anhöriga och närstående till de mer än 173 offren för den förödande explosionen i hamnstaden Tianjin den 12 augusti 2015, som gjorde tusentals personer hemlösa. Parlamentet noterar det ökande antalet fredliga massiva miljöprotester i olika delar av landet. Parlamentet påpekar att tusentals ton mycket giftiga kemikalier olagligt förvarades mindre än 600 meter från bostadsområden. Parlamentet anser att den sena och allt annat än öppna officiella informationspolitiken om katastrofen i Tianjin har varit ytterst kontraproduktiv, särskilt i kombination med de censuråtgärder som vidtogs mot rapporteringen om denna stora tragedi i sociala medier. Parlamentet understryker betydelsen av att tillämpa samtliga arbetsmiljökrav i enlighet med kinesisk och internationell lagstiftning och uppmanar den kinesiska regeringen att skärpa säkerhets- och miljönormerna för farlig produktion och för det första se till att de följer Kinas egna lagar.

28.  Europaparlamentet konstaterar att explosionerna den 12 augusti 2015 i Tianjin och den 31 augusti 2015 i Dongying gör det bråttom för Kina att på allvar ta itu med frågan om arbetarskydd, framför allt i samband med korruption och straffrihet.

29.  Europaparlamentet understryker det brådskande behovet av ytterligare miljöskyddsåtgärder med tanke på att exempelvis endast åtta av 74 storstäder under 2014 nådde den nationella standarden för luftföroreningshalter på 2,5 atmosfäriska partiklar och eftersom 190 miljoner människor insjuknar på grund av förorenat vatten varje år i Kina. Parlamentet varnar för att den dubbla vattenkrisen (omfattande föroreningar tillsammans med ökad vattenanvändning) kan orsaka allvarlig politisk och social instabilitet. Parlamentet påminner om att kostnaderna för Kinas miljöförstöring är kännbara även i grannländerna. Parlamentet framhåller kostnaderna för miljöförstöringen och hoppas att nästa femårsplan kommer att prioritera miljön. Parlamentet påpekar dessutom att bristen på miljöskydd förutom att skada miljön ger upphov till illojala konkurrensmetoder. Parlamentet välkomnar avtalet mellan EU och Kina om att förstärka samarbetet för att ta itu med viktiga utmaningar på miljöområdet, såsom föroreningen av luft, vatten och mark. Parlamentet välkomnar den nya miljöskyddslagen, som håller lokala höga tjänstemän ansvariga även retroaktivt för miljöskador som orsakats under deras mandatperiod, och att ett engagemang för miljöskydd kommer att väga tyngre i processen för befordran av dessa lokala höga tjänstemän. Parlamentet uppmanar både nationella och lokala myndigheter att konstruktivt och aktivt engagera miljöorganisationer och gräsrotsrörelser i övervakningen, genomförandet och efterlevnaden av Kinas miljöpolitik och miljöinitiativ. Parlamentet påminner om att EU och Kina under toppmötet i juni 2015 bland annat enades om åtgärder på det miljöpolitiska området och när det gäller klimatförändringarna, enligt vilka Kina ska iaktta utsläppsgränserna för koldioxid inför toppmötet i Paris i december 2015 i linje med målen för den strategiska agendan 2020, som antogs i Peking 2013.

30.  Europaparlamentet välkomnar ett ökat samarbete och utbyte av erfarenheter mellan EU och Kina på området för konsumenträttigheter och konsumentskydd, liksom förstärkningen av den kinesiska regeringens lyhörda åtgärder i detta sammanhang, genom en skärpning av reglerna för återförsäljarnas ansvar enligt den yrkesetiska koden för retur- och reparationsskyldigheter, potentiella bedrägerier, vilseledande och bedräglig reklam, förskottsbetalningar och skydd av konsumenternas personuppgifter, framför allt mot bakgrund av Kinas snabbt växande internetbaserade inköpssektor.

31.  Europaparlamentet noterar att Kinas politik mot terrorism under de senaste åren har utvecklats snabbt från ett reaktivt ”försvar mot terror” till ett proaktivt ”krig mot terror”, tillsammans med en permanent ”krishantering” där aktioner tillämpas i en aldrig tidigare skådad utsträckning i drabbade regioner och i samhället. Parlamentet oroas över förslaget till lag om terrorismbekämpning, som kan leda till ytterligare kränkningar av yttrande-, mötes-, och förenings- och religionsfriheten, framför allt i Tibet och Xinjiang, som är regioner med minoritetsbefolkningar.

32.  Europaparlamentet är solidariskt med Kinas folk i dess ansträngningar att bekämpa terrorism och extremism. Parlamentet uttrycker dock oro över att definitionen av ”terrorist” i Kinas förslag till lag om terrorismbekämpning, om den inte grundligt revideras, kan ge utrymme åt att straffbelägga praktiskt taget alla fredliga uttryck för tibetansk kultur, religion eller identitet som kan skilja sig från statens.

33.  Europaparlamentet uppmanar Kina att öka internetfriheten och respektera samtliga länders it-säkerhet.

34.  Europaparlamentet oroas av att Xinjiang hamnat i en ond cirkel eftersom det å ena sidan finns våldsamma separatister och extremister bland de turkspråkstalande muslimska uigurerna, som emellertid inte utgör den stora majoriteten, och Peking å andra sidan i allt större utsträckning för att bevara stabiliteten besvarar den sociala oron med förtryck och ökar närvaron av sin säkerhetsapparat i regionen, vilket stöter bort många uigurer från Peking och underblåser anti-hankinesiska stämningar bland den uiguriska befolkningen. Parlamentet beklagar djupt marginaliseringen av den uiguriska kulturen i Xinjiang, inklusive förbudet för uiguriska tjänstemän att besöka moskéer och på vissa platser att fira Ramadan. De kinesiska myndigheterna uppmanas att göra allt för att utveckla en äkta dialog med den uiguriska befolkningen och skydda dess kulturella identitet. Parlamentet ser med oro på att EU-medborgare, särskilt diplomater och journalister, kan beläggas med reserestriktioner, främst i Tibet och Xinjiang. Inga sådana restriktioner tillämpas för kinesiska medborgare (inklusive diplomater och journalister) i någon av EU:s medlemsstater. Parlamentet kräver därför kraftfullt åtgärder för att reciprocitetsprincipen ska tillämpas.

35.  Europaparlamentet vill uttrycka sin medkänsla och solidaritet med de människor i Hongkong som stöder demokratiska reformer. Parlamentet framhåller att Hongkongs självstyre garanteras i grundlagen, och anser att införandet av fullständig allmän rösträtt inom denna särskilda administrativa region ligger helt i linje med principen om ”ett land, två system”. Parlamentet beklagar djupt att reformen av lagen om utnämning av chefsminister i Hongkong inte kunde slutföras. Parlamentet uttrycker sin förhoppning om att en ny reformprocess ska startas inom den närmaste framtiden i syfte att ge Hongkongs befolkning direkt allmän rösträtt 2017, med möjlighet att fritt välja mellan olika kandidater. Parlamentet välkomnar Europeiska utrikestjänstens och kommissonens gemensamma rapport av den 24 april 2015 till Europaparlamentet och rådet: ”Den särskilda administrativa regionen Hongkong: årsrapport 2014”, och stöder EU:s åtagande att stärka demokratin, däribland rättsstaten, rättsväsendets oberoende, grundläggande fri- och rättigheter, öppenhet och insyn samt informations- och yttrandefrihet i Hongkong.

36.  Europaparlamentet stöder kraftigt ”ett land, två system” som en grund för goda förbindelser mellan de särskilda administrativa regionerna Hongkong och Macao och Fastlandskina.

37.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den senaste tidens politiska och civila oroligheter i Hongkong, och uppmanar Kina att uppfylla sina åtaganden gentemot Hongkongs befolkning att bevara dess rättigheter och friheter enligt den kinesisk-brittiska gemensamma förklaringen från 1984.

Den externa situationen

38.  Europaparlamentet konstaterar att president Xis ”kinesiska dröm” om en förnyelse av landet sedan sin lansering förutser en starkare och mer proaktiv roll för Kina i världen. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att undersöka möjligheterna att tillsammans med USA utarbeta en gemensam strategi gentemot Kina i den mån detta skulle bidra till att främja EU:s intressen. Parlamentet understryker att Kinas allt starkare position som global stormakt kräver att EU fortlöpande och skyndsamt omdefinierar sina strategiska prioriteringar i sina förbindelser med Kina. En världsmakt som Kina i en globaliserad kontext med ömsesidigt beroende på ett mer aktivt och konstruktivt sätt behöver bidra till såväl hanteringen av de globala utmaningarna och regionala konflikterna som till skapandet av en multilateral världsordning med respekt för internationell rätt, universella värden och fred. Parlamentet anser att Kina i allt större utsträckning bör ta sin plats bland världens ledande länder och agera i enlighet med de bestämmelser som ska gälla för alla.

39.  Europaparlamentet noterar president Xis prioritering av förbindelsen med USA, med tanke på hans förslag om en ny sorts stormaktsförhållande mellan Kina, USA och andra regionala aktörer. Parlamentet förordar en mer konstruktiv inställning till en ny världsordning som Kina bör hjälpa till att formulera och integrera och som är grundad på de universella värdena mänskliga rättigheter, demokrati och människors säkerhet. Parlamentet uppmanar EU att vara aktivare i Asien och samarbeta med Kina, USA och andra regionala aktörer för ökad stabilitet i regionen.

40.  Europaparlamentet understryker att den senaste vitboken om Kinas militärstrategi anger Pekings avsikter att ytterligare utöka den kinesiska flottan och utvidga omfattningen av dess insatser, genom att övergå till ett ”skydd av öppet hav” istället för ”försvar av territorialhavet”. Parlamentet beklagar djupt det ensidiga upprättandet av en luftförsvarsidentifieringszon och de anspråk på luftkontroll inom japanskt och sydkoreanskt territorium som följer av detta. Parlamentet efterlyser en balanserad inställning för att undvika oro i Kinas grannländer och ytterligare spänning i Stillahavsområdet och Indiska oceanen och för att trygga Europas starka intresse i den fria sjöfarten.

41.  Europaparlamentet beklagar att flera parter gör anspråk på land på Spratlyöarna, i motsats till viljeyttringen från 2002, och är särskilt oroat över den massiva omfattningen av Kinas nuvarande ansträngningar, som innefattar uppförandet av militära anläggningar, hamnar och minst en landningsbana. Parlamentet varnar särskilt för hotet om en ökad närvaro och konfrontation mellan rivaliserande militärfartyg och luftpatruller inom området samt det eventuella inrättandet av en luftförsvarsidentifieringszon över Sydkinesiska havet.

42.  Europaparlamentet ser med fortsatt oro på den upptrappade spänningen mellan parterna i Sydkinesiska havet, och uppmanar därför samtliga inblandade parter att undvika ensidiga provokativa handlingar i Sydkinesiska havet. Parlamentet betonar vikten av en fredlig lösning på konflikterna baserad på internationell rätt och med hjälp av opartisk internationell medling, såsom FN:s havsrättskonvention. Parlamentet beklagar att Kina inte godtar vare sig havsrättskonventionens eller skiljedomstolens behörighet. Europaparlamentet uppmanar Kina att ompröva sin inställning och uppmanar alla parter inbegripet Kina att respektera det slutliga beslutet av FN:s havsrättskonvention. Parlamentet anser att ett sätt att komma vidare och eventuellt åstadkomma en fredlig lösning på spänningarna i Syd- och Östkinesiska havet är att man förhandlar fram och tillsammans inför uppförandekoder för en fredlig exploatering av de aktuella havsområdena, bland annat genom att inrätta säkra handelsvägar, införa fiskekvoter och tilldela områden för utforskning av resurser. Parlamentet stöder den brådskande uppmaningen från Aseans 26:e toppmöte om att snabbt anta en uppförandekod i Sydkinesiska havet. Parlamentet välkomnar den överenskommelse som nyligen träffats mellan Kina och Asean för att driva på ett samråd om en uppförandekod för tvisterna i Sydkinesiska havet. Parlamentet noterar det taiwanesiska fredsinitiativet för Sydkinesiska havet, som syftar till att nå konsensus för en uppförandekod och en mekanism som ska göra det möjligt för samtliga sidor att samarbeta för en gemensam exploatering av de natur- och havsresurser som finns i regionen. Parlamentet stöder alla insatser för att göra Sydkinesiska havet till ett ”fredens och samarbetets hav”.

43.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att kartlägga hoten mot fred och säkerhet i regionen samt på global nivå, och i linje med de prioriteringar som fastställs i EU:s strategi för sjöfartsskydd identifiera vilka hot mot friheten och navigationssäkerheten i regionen och vilka hot mot vissa europeiska intressen som en väpnad konflikt i Öst- och Sydkinesiska havet skulle medföra. Eftersom andra aktörer (särskilt Australien) redan är påtagligt politiskt aktiva i Stillahavsområdet bör EU använda sig av bi- och multilateralt samarbete för att på ett verksamt sätt bidra till säkerheten i regionen.

44.  Europaparlamentet uppmanar Kinas regering utnyttja alla sina möjligheter till inflytande för att säkerställa stabiliteten på Koreahalvön och att förmå Nordkorea att återgå till trovärdiga förhandlingar om kärnvapennedrustning och vidta konkreta åtgärder för att rusta ned. Parlamentet erinrar om att Kina är Nordkoreas viktigaste bundsförvant, och uppmuntrar därför den kinesiska regeringen att tillsammans med det internationella samfundet spela en konstruktiv roll genom att snarast möjligt ta itu med den svåra människorättssituationen i Nordkorea och bland annat hantera de tusentals nordkoreanska flyktingar som flyr från de fruktansvärda förhållandena i hemlandet genom att ta sig över gränsen till Kina. Den kinesiska regeringen uppmanas kraftfullt att i enlighet med sina åtaganden i egenskap av partsstat till FN:s flyktingkonvention inte neka flyktingarna deras rätt att söka asyl och inte skicka tillbaka dem till Nordkorea, utan värna deras grundläggande mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar EU att utöva diplomatiska påtryckningar på den kinesiska regeringen i detta syfte, i enlighet med dess globala icke-spridningsmål.

45.  Europaparlamentet uppmanar den kinesiska regeringen att utöva sitt inflytande för att förmå Pakistan att avstå från att underblåsa instabiliteten i regionen.

46.  Europaparlamentet välkomnar säkerhets- och försvarssamarbetet mellan EU och Kina, inklusive de sjöröveribekämpande insatserna i Adenviken, och efterlyser fler samlade insatser för att tackla globala säkerhets- och försvarsfrågor såsom terrorism.

47.  Europaparlamentet uppmärksammar Peking på den oumbärliga roll som USA och EU har för Kinas moderniseringsmål. Parlamentet påminner dessutom Peking om de internationella skyldigheter och det ansvar för att bidra till fred och global säkerhet som Kina har i egenskap av permanent medlem i FN:s säkerhetsråd. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att Kina, i partnerskap med Ryssland, konsekvent har blockerat FN-insatser i Syrien, där Bashar al-Assad nu i mer än fyra år har fört ett blodigt krig mot det syriska folket.

48.  Europaparlamentet understryker hur viktigt ömsesidigt förtroende och samarbete mellan Kina och EU och övriga internationella nyckelaktörer är för en hantering av globala säkerhetsfrågor. Parlamentet hoppas att Kina kommer att ge sitt stöd till initiativ från EU och USA för att få slut på de brott mot internationell rätt som är orsaken till konflikten i östra Ukraina och för att återställa Ukrainas territoriella integritet och suveränitet efter Rysslands aggression.

Situationen avseende de mänskliga rättigheterna

49.  Europaparlamentet konstaterar att det finns en stor motsägelse mellan Kinas officiella ambition om de mänskliga rättigheternas universalitet och den förvärrade situationen för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet noterar att den senaste försämringen av situationen för mänskliga fri- och rättigheter i Kina började 2013. Därefter har den redan hårda kontrollen av befolkningen blivit ännu hårdare och utrymmet för yttrandefrihet och ett fredligt förespråkande för det civila samhället har blivit ännu mer kringskuret. Parlamentet är djupt oroat över att ett stort antal medborgarrättsaktivister, människorättsförsvarare och regeringskritiker har gripits, ställts inför rätta och dömts och över att mer än 100 människorättsadvokater och människorättsaktivister har fängslats eller förhörts av kinesisk polis. Parlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att släppa de frihetsberövade och se till att de inte hindras i sin yrkesutövning.

50.  Europaparlamentet är övertygat om att de starka pågående förbindelserna mellan EU och Kina måste resultera i en lämplig plattform för en mogen, meningsfull och öppen människorättsdialog som bygger på ömsesidig respekt. Parlamentet anser också att 40-årsdagen för förbindelserna mellan EU och Kina 2015 verkligen ger tillfälle till framsteg på detta område.

51.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta att kräva en förbättring av situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina vid varje dialog, oavsett nivå, och att införa klausuler om mänskliga rättigheter i varje bilateralt avtal som ingås med Kina.

52.  Europaparlamentet välkomnar den 33:e människorättsdialogen mellan EU och Kina den 8 och 9 december 2014. Parlamentet konstaterar att dialogen, tillsammans med påtryckningar från andra internationella partner, har bidragit till vissa konkreta åtgärder. EU har vid flera tillfällen klargjort sin önskan att dialogen ska leda till mer konkreta förbättringar när det gäller de mänskliga rättigheterna på plats.

53.  Europaparlamentet erinrar om att de mänskliga rättigheternas universalitet alltid har stått i centrum för människorättsdialogerna mellan EU och Kina. Parlamentet ser med oro på att Kinas officiella synsätt innebär att universaliteten ifrågasätts på grund av kulturella skillnader, och att detta har varit en viktig orsak till de begreppsmässiga skillnaderna, vilket lett till misstro och brist på förståelse i förbindelserna mellan EU och Kina och begränsat framstegen i människorättsdialogerna mellan EU och Kina. Parlamentet uppmanar därför den kinesiska ledningen att ompröva sitt förhållningssätt till frågan och respektera de mänskliga rättigheternas universalitet i enlighet med den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar dessutom kraftfullt EU-institutionerna att samarbeta med de kinesiska myndigheterna i dialogerna för att främja respekten för universaliteten.

54.  Europaparlamentet ser med fortsatt stor oro på att Kina nu ligger i topp i världen när det gäller avrättningar och att Kina i hemlighet fortsätter att döma tusentals människor till döden varje år, trots att det finns internationella miniminormer för användandet av dödsstraff. Parlamentet betonar än en gång att avskaffandet av dödsstraffet bidrar till att stärka den mänskliga värdigheten och att stegvis utveckla de mänskliga rättigheterna.

55.  Europaparlamentet ser fortfarande med oro på de stränga restriktioner som kvarstår för yttrande-, mötes-, förenings- och religionsfrihet samt för människorättsorganisationernas verksamhet.

56.  Europaparlamentet beklagar djupt att religiösa och etniska minoriteter ofta diskrimineras i Kina.

57.  Europaparlamentet kritiserar att regeringen i praktiken begränsar religionsutövning till officiellt godkända och erkända religiösa organisationer, även om religionsfrihet inte är en formell rättighet enligt Kinas författning. Parlamentet stöder de kinesiska kyrkornas motstånd mot regeringens förnyade sinifieringsstrategi av kristendomen. Parlamentet fördömer särskilt den pågående antikristna kampanjen i Zhejiang, där flera dussin kyrkor revs och över 400 kors avlägsnades under 2014. Parlamentet delar kyrkornas oro för andra provinser där det finns många kristna. Parlamentet fördömer vidare de antibuddistiska kampanjer som genomförs genom strategin för ”patriotisk utbildning”, som omfattar åtgärder för statlig förvaltning av tibetanska buddistkloster. Parlamentet fördömer ”lagstiftningsutbildningsprogrammen” för buddistmunkar och -nunnor. Parlamentet har ingen förståelse för och kan inte godta förbudet mot bilder av Dalai lama i Kina. Parlamentet ser med oro på att Kinas strafflagstiftning missbrukas för att förfölja tibetaner och buddister, vars religionsutövning likställs med ”separatism”, och anser att oron är befogad eftersom omkring 44 procent av de politiska fångarna i Tibet nu är munkar och nunnor. Europaparlamentet beklagar djupt att förutsättningarna för att utöva buddism i Tibet har försämrats betydligt efter de tibetanska protesterna i mars 2008, då den kinesiska regeringen har antagit en mer genomgripande strategi för ”patriotisk utbildning”, med bland annat åtgärder för att detaljstyra den buddistiska klosterverksamheten i Tibet, exempelvis genom icke-valda förvaltningskommittéer i alla kloster, ”lagstiftningsutbildningsprogram” för munkar och nunnor för att se till att de inte ”deltar i någon verksamhet som splittrar fäderneslandet och stör den allmänna ordningen” samt ett förbud mot bilder av Dalai lama.

58.  Europaparlamentet noterar att president Xi föreslagit vissa åtaganden för att ”ur ett helhetsperspektiv främja styrningen av landet i enlighet med lagen” och bekämpa korruption. Det är dock mycket oroväckande att fler än 200 jurister, i synnerhet sådana som är inriktade på människorättsärenden, nyligen gripits och att många av dem anklagats för att ha stört den allmänna ordningen och för att försöka underminera partiet, samtidigt som myndigheterna har hävdat att dessa drastiska åtgärder är till för att skydda Kinas rättssystem. Parlamentet betonar att dessa åtgärder motsäger myndigheternas påstående om främjande av rättsstatsen och undergräver alla ansträngningar för politisk reform.

59.  Europaparlamentet påminner om att Kinas officiella hållning är att även fortsättningsvis prioritera socioekonomiska rättigheter framför den enskildes medborgerliga och politiska rättigheter, medan dessa rättigheter ur ett europeiskt perspektiv betraktas som grundläggande och lika viktiga och ekonomisk utveckling och mänskliga rättigheter går hand i hand. Dessa skillnader i synen på mänskliga rättigheter avspeglas i Europas och Kinas officiella ståndpunkter. Parlamentet betonar också att ett omfattande skydd för mänskliga rättigheter är en förutsättning för fortsatt ekonomisk tillväxt i Kina och uppmanar därför kraftfullt de kinesiska myndigheterna att se till att såväl socioekonomiska som medborgerliga och politiska rättigheter respekteras.

60.  Europaparlamentet kritiserar Kinas mycket restriktiva villkor för medier och hårt kontrollerade digitala domäner, där utländskt, även europeiskt, webbinnehåll blockeras och inhemskt innehåll som bedöms vara ett politiskt hot rutinmässigt raderas och censureras. Parlamentet protesterar kraftfullt mot att så många kinesiska medborgare fängslas för brott som rör yttrandefriheten, särskilt på internet.

61.  Europaparlamentet är djupt oroat över att den kinesiska regeringen fortsätter att driva sin hårda linje mot det tibetanska folket, särskilt genom att avvisa Dalai lamas medelvägsstrategi som varken strävar efter självständighet eller utbrytning utan en verklig autonomi inom Folkrepubliken Kinas konstitution. Den kinesiska regeringen uppmanas kraftfullt att återuppta dialogen med tibetanska företrädare. Parlamentet protesterar mot att tibetansk kultur marginaliseras av Kinas kommunistiska parti, och uppmanar de kinesiska myndigheterna att respektera det tibetanska folkets yttrande-, förenings- och religionsfrihet. Parlamentet beklagar djupt den försämrade humanitära situationen i Tibet, som har lett till ett ökat antal fall av självbränning. Parlamentet ser med oro på de åtgärder som nyligen antagits för att kriminalisera självbränning i syfte att bestraffa dem som påstås ha samröre med självbrännare. Parlamentet beklagar djupt att över två miljoner tibetanska nomader och boskapsskötare sedan 2006 har tvångsförflyttats till den ”nya socialistiska byn”, där de är avskurna från sjukvård, utbildning och ekonomiskt välstånd. Parlamentet är också oroat över den pågående förflyttningen av hankineser till Tibet. Parlamentet ser med oro på förekomsten av tortyr, försvinnanden och godtyckligt frihetsberövande samt att fångar nekas sjukvård, bland annat munken Tenzin Delek Rinpoche och tio andra kända tibetanska fångar. Parlamentet kräver att alla dödsfall i fängelser utreds noggrant. Parlamentet är djupt oroat över förstöringen av miljön i Tibet, och understryker att den tibetanska högplatån snabbt värms upp, vilket kan leda till att Tibets glaciärer smälter, varav många förser de största floderna i Asien med vatten.

62.  Europaparlamentet uppmanar kraftfullt europeiska företag som investerar i Kina att respektera internationella arbetsnormer och att åta sig att gå längre än de kinesiska arbetstagarrättigheterna om dessa inte uppfyller de internationellt överenskomna normerna.

Förbindelserna mellan Fastlandskina och Taiwan

63.  Europaparlamentet anser att både Kina och Taiwan är viktiga ekonomiska partner till EU i Asien och Stillahavsområdet. Parlamentet välkomnar alla betydliga förbättringar av förbindelserna över Taiwansundet. Parlamentet förespråkar förhandlingar om ett bilateralt investeringsavtal mellan EU och Taiwan, eftersom Taiwan på regional nivå är den bästa inkörsporten och språngbrädan till Kina för EU-företag, och många stater – däribland Folkrepubliken Kina – (de facto) redan har ingått sådana avtal med Taiwan.

64.  Europaparlamentet noterar att den kinesiska regeringen inte invänder mot Taiwans deltagande i vissa FN-organisationer (WHO och Icao). Parlamentet ser med oro på att den kinesiska regeringen på nytt bekräftat 2005 års lag mot utträde, som innebär att militära medel får användas om Taiwan förklarar sig självständigt. Parlamentet beklagar djupt att det fortfarande finns 1 500 långdistansmissiler i södra Kina som är riktade mot Taiwan. Parlamentet anser att det skulle underlätta ytterligare för parterna att närma sig varandra om regionen demilitariserades gradvis. Alla tvister mellan Kina och Taiwan bör lösas på fredlig väg och på grundval av internationell rätt. Parlamentet betonar att mötet den 23 maj 2015 på Kinmen-ön mellan högt uppsatta tjänstemän från båda sidor av Taiwansundet var ett steg i rätt riktning. Parlamentet konstaterar att detta möte var det tredje formella mötet mellan de personer från Kina och Taiwan som ansvarar för frågor rörande förbindelserna mellan länderna. Parlamentet stöder initiativ som utvecklar förbindelserna över Taiwansundet på ett fredligt sätt.

o
o   o

65.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, Europeiska utrikestjänsten, kommissionen, medlemsstaternas och anslutnings- och kandidatländernas regeringar och parlament, Folkrepubliken Kinas regering, den nationella kinesiska folkkongressen, Taiwans regering och Taiwans lagstiftande församling Yuan.

(1) EGT L 250, 19.9.1985, s. 2.
(2) EGT L 6, 11.1.2000, s. 40.
(3) EUT C 264 E, 13.9.2013, s. 33.
(4) EUT C 239 E, 20.8.2013, s. 1.
(5) Antagna texter, P7_TA(2013)0096.
(6) Antagna texter, P7_TA(2014)0462.
(7) Antagna texter, P7_TA(2014)0094.
(8) Antagna texter, P8_TA(2015)0075.
(9) EUT C 305 E, 14.12.2006, s. 219.
(10) EUT C 67 E, 18.3.2010, s. 132.
(11) Antagna texter, P7_TA(2013)0097.
(12) Antagna texter, P7_TA(2013)0411.
(13) Antagna texter, P7_TA(2013)0412.
(14) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 80.
(15) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 185.
(16) EUT C 349 E, 29.11.2013, s. 98.
(17) Antagna texter, P7_TA(2013)0603.
(18) Antagna texter, P7_TA(2014)0252.
(19) EUT C 288 E, 25.11.2006, s. 59.
(20) EUT C 157 E, 6.7.2006, s. 471.
(21) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 118.
(22) EUT C 131 E, 8.5.2013, s. 121.
(23) EUT C 332 E, 15.11.2013, s. 185.


Förberedelse inför världstoppmötet om humanitära frågor: utmaningar och möjligheter för humanitärt bistånd
PDF 238kWORD 353k
Europaparlamentets resolution av den 16 december 2015 om förberedelse inför världstoppmötet om humanitära frågor: utmaningar och möjligheter för humanitärt bistånd (2015/2051(INI))
P8_TA(2015)0459A8-0332/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 46/182 av den 19 december 1991 om förstärkt samordning av det humanitära katastrofbiståndet(1),

–  med beaktande av FN:s permanenta samordningskommittés omdanande agenda(2),

–  med beaktande av principerna för partnerskap utifrån en global humanitär plattform av den 12 juli 2007(3),

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 64/290 av den 9 juli 2010 om rätten till utbildning i katastrofsituationer(4) och relevanta riktlinjer från bland annat Unicef och Unesco,

–  med beaktande av FN:s permanenta samordningskommittés (IASC) riktlinjer för integrering av åtgärder mot könsrelaterat våld i de humanitära åtgärderna(5),

–  med beaktande av Sendairamen för katastrofriskreducering 2015–2030 som antogs av FN:s världskonferens om katastrofförebyggande som hölls den 14–18 mars 2015 i Sendai, Japan(6),

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 69/313 av den 27 juli 2015 om upprättande av handlingsplanen från den tredje internationella konferensen om utvecklingsfinansiering i Addis Abeba(7),

–  med beaktande av debatterna under förberedelserna för den 32:a internationella konferensen för rödakors- och rödahalvmånerörelsen den 8–10 december 2015 i Genève,

–  med beaktande av rapporten om det globala humanitära biståndet från 2015(8),

–  med beaktande av den globala humanitära översikten från juni 2015(9),

–  med beaktande av principerna för gott humanitärt givarskap(10),

–  med beaktande av FN:s högnivåpanel för finansiering av humanitärt bistånd,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1257/96 av den 20 juni 1996 om humanitärt bistånd(11),

–  med beaktande av 2007 års europeiska samförstånd om humanitärt bistånd (nedan kallat det europeiska samförståndet), en gemensam deklaration undertecknad av kommissionen, rådet, Europaparlamentet och medlemsstaterna(12), samt den åtgärdsplan som skall förnyades,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 375/2014 av den 3 april 2014 om inrättande av en europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd (initiativet EU-frivilliga för humanitärt arbete)(13), samt årsrapporten om genomförandet av initiativet EU-frivilliga för humanitärt arbete 2014(14),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EU av den 17 december 2013 om en civilskyddsmekanism för unionen(15),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument med titeln Gender in Humanitarian Aid: Different Needs, Adapted Assistance (SWD(2013)0290)(16),

–  med beaktande av en rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet med titeln Årsrapport om Europeiska unionens politik för humanitärt bistånd och civilskydd och dess genomförande under 2014 (COM(2015)0406)(17),

–  med beaktande av den årliga verksamhetsrapporten 2014 från kommissionens generaldirektorat för humanitärt bistånd och civilskydd (ECHO)(18),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 22 juni 2015 om gemensamma principer för kontantbaserat stöd med många användningsområden som svar på humanitära behov(19),

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter av den 20 november 1989, och dess fakultativa protokoll av den 25 maj 2000 om barn som är inblandade i väpnade konflikter, med beaktande av EU:s riktlinjer om barn och väpnad konflikt (uppdaterade 2008),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 26 maj 2015 om ett nytt globalt partnerskap för fattigdomsutrotning och en hållbar utveckling efter 2015(20),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 28 maj 2013 om EU:s strategi för resiliens(21),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 5 juni 2014 om Hyogo-ramen för åtgärder efter 2015: riskhantering för att skapa motståndskraft(22),

–  med beaktande av rådets (allmänna frågor) slutsatser av den 16 december 2014 om en omdanande agenda för tiden efter 2015(23),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 9 september 2015 med titeln Åtgärder mot flyktingkrisen i Europa: den roll som EU:s yttre åtgärder spelar (JOIN(2015)0040)(24),

–  med beaktande av de regionala, tematiska och globala överläggningarna inför världstoppmötet om humanitära frågor(25),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 maj 2015 om finansiering för utveckling(26)

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2014 om EU och den globala utvecklingsramen efter 2015(27),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 9 juli 2015 om situationen i Jemen(28), av den 11 juni 2015 om situationen i Nepal efter jordbävningarna(29), av den 30 april 2015 om situationen i flyktinglägret i Yarmuk i Syrien(30), av den 12 mars 2015 om Sydsudan, inbegripet nyligen genomförda kidnappningar av barn(31), av den 12 februari 2015 om den humanitära krisen i Irak och Syrien, särskilt med avseende på IS(32) och av den 15 januari 2015 om situationen i Libyen(33),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 10 september 2015 om migration och flyktingar i Europa(34), och av den 29 april 2015 om de senaste tragedierna i Medelhavet och EU:s migrations- och asylpolitik(35),

–  med beaktande av artikel 7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), som bekräftar att EU ”ska säkerställa samstämmigheten mellan all sin politik och verksamhet, med beaktande av samtliga sina mål”,

–  med beaktande av artikel 208 i EUF-fördraget, i vilken det anges att unionen ”ska ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna”,

–  med beaktande av artikel 214 i EUF-fördraget om unionens åtgärder inom humanitärt bistånd,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 september 2015 med titeln Mot världstoppmötet om humanitära frågor: ett globalt partnerskap för effektiva humanitära insatser som utgår från gemensamma principer (COM(2015)0419)(36) och dess åtföljande arbetsdokument (SWD(2015)0166)(37),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0332/2015), och av följande skäl:

A.  I en mycket sårbar värld inträffar natur- och hungerkatastrofer på allt fler ställen, allt oftare och med allvarligare följder, och vi ställs inför allt fler konflikter som har en större komplexitet än någonsin tidigare.

B.  Växande problem såsom urbaniseringen, den snabba befolkningsökningen, demografiska förändringar, utbredningen av naturkatastrofer och deras ökade styrka, miljöförstöringen, ökenspridningen, klimatförändringarna, det stora antalet utdragna och samtidigt pågående konflikter med regionala följder samt resursbristen, tillsammans med följderna av fattigdom, ojämlikhet, migration, tvångsförflyttning och sårbarhet, har dramatiskt ökat behovet av humanitära insatser i hela världen.

C.  Antalet människor i nöd har mer än fördubblats sedan 2004 och uppgår 2015 till över 100 miljoner. 250 miljoner människor påverkas av humanitära kriser. Antalet personer som har tvingats att lämna sina hem är nästan 60 miljoner – vilket är det högsta sedan andra världskriget – varav nästan 40 miljoner internflyktingar. Mer än hälften av världens flyktingar är barn.

D.  Det är möjligt att en miljard människor kommer att tvingas flytta före 2050 som en följd av klimatförändringar, eftersom mer än 40 procent av världens befolkning är bosatt i områden med allvarlig vattenstress. De ekonomiska förluster som orsakas av naturkatastrofer kommer sannolikt att stiga dramatiskt från de 300 miljarder US-dollar som för närvarande årligen går förlorade.

E.  Under de senaste åtta åren har ökande behov och utmaningar, brist på hållbara åtaganden och stigande kostnader för humanitärt bistånd bidragit till att det nuvarande humanitära systemet har nått sina gränser och tvingat ett antal organisationer att tillfälligt avbryta sitt arbete med att tillhandahålla mat, tillfälligt skydd och andra humanitära insatser för att rädda liv.

F.  Humanitära sjukhus är ofta mål för attacker med massförstörelsevapen. Hot och attacker mot humanitär personal håller på att öka. Den humanitära personalens och de skadade personernas säkerhet är mycket ofta hotad. Dessa attacker utgör ett brott mot internationell humanitär rätt och ett allvarligt hot mot fortsatt humanitärt bistånd.

G.  De humanitära principerna om humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende, och de grundläggande reglerna för internationell humanitär rätt samt de mänskliga rättigheter som fastställs i Genèvekonventionerna och tilläggsprotokollen till dem, måste utgöra kärnan i alla humanitära insatser. Skyddet av fördrivna personer måste villkorslöst garanteras och biståndet måste vara oberoende, dvs. fritt från alla politiska, ekonomiska och säkerhetsmässiga överväganden samt fritt från alla former av diskriminering.

H.  Alla parter i en konflikt, inbegripet statliga och icke-statliga väpnade parter, måste garantera humanitära hjälparbetare det tillträde som krävs för att de ska kunna hjälpa utsatta civila befolkningsgrupper som har drabbats av konflikter.

I.  Kvinnor och barn är inte bara särskilt sårbara, och på ett oproportionerligt sätt utsatta för risk, i katastrofområden, både under och efter katastrofsituationer, utan exploatering, marginalisering, infektioner samt sexuellt och könsrelaterat våld används också som ett vapen mot dem. Kvinnor och barn utsätts för ökade risker som en följd av tvångsförflyttning och normala skydds- och stödstrukturers sammanbrott. I internationell humanitär rätt fastställs det att all nödvändig medicinsk vård ska ges utan diskriminering till flickor och kvinnor som våldtagits i krig. Enligt Världshälsoorganisationen är osäkra aborter en av de tre främsta orsakerna till mödradödlighet. Mödravård, psykologiskt stöd till kvinnor som våldtagits samt utbildning och skolgång för tvångsförflyttade barn är stora utmaningar i flyktinglägren.

J.  De samlade humanitära appellerna för 2015 uppgick till nästan 19 miljarder euro, vilket är ett rekord i FN:s historia. Trots rekordbelopp från givare kunde endast en fjärdedel av de globala appellerna finansieras, och EU har haft svårigheter att finansiera globala humanitära appeller och GD ECHO-stödda insatser. Detta förstärker behovet av en globalt samordnad, förutsägbar och flexibel finansiering i rätt tid, som skräddarsys till olika sammanhang och upprätthålls genom ett nytt offentlig-privat partnerskap för innovativ förberedelse och leveransmetoder. EU har haft svårigheter att finansiera globala humanitära appeller och GD ECHO-insatser. Det förnyade åtagandet när det gäller biståndsmålet på 0,7 % och infriandet av löftena inom tidsfristen är allt viktigare i ett sådant sammanhang.

K.  De flesta humanitära kriser är orsakade av människan. 80 % av EU:s internationella humanitära bistånd koncentreras till kriser som är skapade av människan och som huvudsakligen kräver politiska lösningar och inte bara humanitära lösningar. Fattigdom och utsatthet vid kriser är nära sammankopplade, vilket understryker behovet av att bemöta de bakomliggande orsakerna till kriser, bygga upp en motståndskraft, stärka människors kapacitet att anpassa sig till naturkatastrofer och klimatförändringar samt tillgodose de berörda människornas långsiktiga behov. Konsekvenserna av humanitära kriser, såsom migration och flyktingströmmar, kommer att bli ännu större om inte grundorsakerna åtgärdas och man skapar en bättre koppling mellan det humanitära biståndet och biståndet till utvecklingssamarbete.

L.  Humanitärt bistånd och utveckling är sammanlänkade, i synnerhet mot bakgrund av behovet att stärka motståndskraften mot katastrofer genom att minska riskerna och skydda mot chocker, vilket är synnerligen viktigt för att minska humanitära behov och undvika störningar avseende hälsa, hygien, utbildning, kost och till och med enkelt tillfälligt skydd.

M.  Internationell, lokal och regional samordning, informationsutbyte och gemensam programmering, datainsamling och utvärdering kommer att leda till ett förbättrat beslutsfattande, bättre effektivitet, större ändamålsenlighet och ökat ansvarstagande vid genomförandet av biståndet.

N.  Det finns ett behov av att öka förtroendet och utveckla samarbetet mellan aktörer inom den privata sektorn, icke-statliga organisationer, lokala myndigheter, internationella organisationer och regeringar. Näringslivets resurser, sakkunskap, leveranskedjor, forsknings- och utvecklingskapacitet samt logistik kan bidra till att garantera en effektivare beredskap och humanitära insatser.

O.  Finansieringen inom ramen för kapitlet EU:s humanitära bistånd, 909 miljoner euro 2015, utgör mindre än 1 % av EU:s totala budget. En bättre koppling mellan katastrofbistånd och långsiktigt bistånd är ett sätt att minska den nuvarande skillnaden mellan de extraordinära humanitära behoven och de tillgängliga medlen.

P.  Icke-statliga organisationer och internationella organisationer, såsom Röda korset och FN:s organ, är för närvarande de främsta verkställarna av humanitärt bistånd och de tillhandahåller årligen livräddande bistånd och skydd för uppemot 120 miljoner människor.

Q.  Förebyggande åtgärder, lokala insatser och lokal kapacitet spelar en viktig roll när det gäller att tillgodose behoven på bästa sätt och minska behovet av internationellt bistånd. År 2015 gick endast 2 % av det totala internationella humanitära biståndet direkt till lokala och nationella icke-statliga organisationer i de berörda staterna, trots att deras reaktivitet, kunskap om behoven och förmåga att nå ut till berörda personer vanligen är bättre än andra aktörers. Det framförs ökade krav på att garantera ansvarsskyldighet gentemot krisdrabbade personer och samhällen.

R.  Humanitärt bistånd måste även i fortsättningen bygga på de behov som utvärderats av humanitära aktörer, och givare bör avstå från att använda bistånd som ett krishanteringsverktyg.

S.  Den humanitära insatsen och de instrument som används bör anpassas till gemensamt utvärderade behov och variera utefter sammanhang. Det är ytterst viktigt att alla ansträngningar görs för att se till att de mänskliga rättigheterna respekteras och att man i synnerhet integrerar de särskilda behov som kvinnor, barn, äldre, funktionshindrade, minoriteter, urbefolkningar och andra utsatta grupper har vid humanitära insatser.

T.  Globala aktörerna uppmanas att införliva de humanitära insatserna i övervaknings- och rapporteringsmekanismerna för de mänskliga rättigheterna.

U.  Det världstoppmöte om humanitära frågor som kommer att hållas i Istanbul den 23–24 maj 2016 bör leda till att man anpassar strukturen för det humanitära biståndet för att göra den mer inkluderande, effektiv, transparent och verkligt global för att kunna möta den förväntade ökningen av humanitära behov i anslutning till nuvarande och framtida utmaningar, såsom livsmedelssäkerhet, befolkningstillväxt, klimatförändringar, sårbarhet, biståndsarbetares säkerhet, tvångsförflyttning och socioekonomisk utveckling.

V.  Världstoppmötet kommer att följa efter ett antal mellanstatliga förhandlingar – om katastrofriskreducering, utvecklingsfinansiering, agendan för hållbar utveckling efter 2015 och klimatförändringar – som kommer att forma utveckling och det humanitära landskapet i flera år framöver och därmed utgöra en unik, kritisk och konkret möjlighet att harmonisera mål, principer och åtgärder samt för världen att möta behov och bygga upp motståndskraften hos de mest utsatta på ett mer heltäckande sätt.

W.  EU, som är ledande givare, har det ansvar och den styrka som krävs för att spela en ledande roll på vägen mot att hitta bättre och mer innovativa vägar att möta behoven och skapa genomförbara långsiktiga lösningar för de miljontals människor som drabbas av konflikter och katastrofer.

X.  Den akuta globala undernäringen, som har stigit snabbt den senaste tiden, och den regionala och internationella spridningseffektiven av den politiska instabiliteten i länder på nivå 3, har fungerat som en påminnelse om att världstoppmötet måste användas för att i snabbare takt göra om det humanitära systemet och bättre tjäna de behövande.

Från globala samråd till globala åtgärder

1.  Europaparlamentet välkomnar FN:s generalsekreterares beslut att sammankalla ett första världstoppmöte om humanitära frågor där många olika aktörer deltar och Turkiets vilja att stå värd för mötet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja världstoppmötet och nå fram till konkreta slutsatser i rådet, med specifika åtaganden och prioriterade insatsområden, samtidigt som man upprätthåller drifteffektiviteten, gemensamma kvalitetsstandarder, bättre samordning och partnerskap med nya bidragsgivare, vilket bygger på politiskt neutralt bistånd samt gemensam förståelse och tillämpning av de humanitära principerna om humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende, och respekt för åtagandena enligt internationell humanitär rätt.

2.  Europaparlamentet välkomnar FN:s initiativ att samla in underrättelser från hela världen för att kartlägga naturkatastrofer och konflikter och fastställa hur man kan rädda och skydda fler människor mot effekterna av sådana kriser. Parlamentet välkomnar också anordnandet av åtta regionala samråd, som även omfattar tematiska möten och ett globalt samråd, med företrädare för regeringar, det civila samhället, icke-statliga organisationer, volontärnätverk, företag samt religiösa nätverk, och även initiativet om rådgivning via internet samt inrättandet av en högnivåpanel för finansiering av humanitärt bistånd, med EU som medordförande.

3.  Europaparlamentet betonar att dagens enorma humanitära utmaningar kräver att världstoppmötet stärker ett mer inkluderande, diversifierat och verkligt globalt humanitärt system, som samtidigt erkänner mångfalden inom dagens system för humanitära insatser och alla aktörers kompletterande roller. EU uppmanas att främja ett globalt samförstånd om humanitärt bistånd som bekräftar principerna om humanitärt bistånd samt förpliktelserna och rättigheterna inom ramen för internationell humanitär rätt och samtidigt garanterar personcentrerade och människorättsbaserade skyddsinsatser, samt som ställer regeringarna till svars för deras roll i skyddandet av människor och deras skyldighet att göra detta. Parlamentet erinrar om de negativa följderna av politiseringen av humanitärt bistånd och påminner om att upprätthållandet av och det fortsatta engagemanget för de centrala humanitära principerna är helt avgörande för att man ska kunna garantera ett humanitärt utrymme i konfliktområden och vid naturkatastrofer.

4.  Europaparlamentet understryker att för att vara meningsfullt måste slutdokumentet från världstoppmötet innehålla en femårig färdplan för utveckling och genomförande av de konkreta politiska åtaganden som har gjorts, inklusive en mellanstatlig ram för kontroll och ansvarighet, en utvärdering av biståndsorganisationernas metoder och en konsekvensbedömning som inkluderar de relevanta aktörernas deltagande.

5.  Europaparlamentet uppmanar världstoppmötet att sammankoppla utvecklingsagendan efter 2015, Sendairamen för katastrofriskreducering och FN:s klimatförändringskonferens 2015 (COP 21), i syfte att öka samstämmigheten mellan olika politikområden och institutioner och på så sätt bygga upp motståndskraften mot katastrofer, och i syfte att kräva en mer aktiv roll av utvecklingsaktörerna i uppbyggnaden av motståndskraft. Parlamentet uppmanar givarregeringarna att för sina nationella politikområden utveckla gemensamma mål, prioriteringar och indikatorer som kopplar samman dessa ramar.

6.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater, som de största givarna och ledande genomförandeaktörer, att föregå med gott exempel. Parlamentet betonar att EU:s alla humanitära insatser bör styras av principerna om solidaritet, ansvarstagande och ansvarighet, och de bör utformas så att sårbara personer säkert är skyddade, både fysiskt och psykologiskt. Parlamentet efterlyser en global, heltäckande och långsiktig lösning för de människomassor som flyr konfliktregioner, och noterar att Europas roll och trovärdighet på den globala humanitära scenen också står på spel när det gäller EU:s svar på den pågående krisen.

7.  Europaparlamentet kräver att man vid världstoppmötet förbinder sig att tillämpa en systematisk och resultat- och deltagarbaserad strategi genom att inrätta särskilda indikatorer och arbetsmetoder som ska stärkas och delas av givare och genomförandeorgan, så att berörda personer ska kunna delta i alla skeden av de humanitära insatserna. Parlamentet uppmanar världstoppmötet att arbeta mot institutionaliseringen och en bättre övervakning och utvärdering av FN:s ram för ansvarsskyldigheten gentemot berörda befolkningsgrupper.

8.  Europaparlamentet betonar att världstoppmötet också är en möjlighet för alla aktörer att dels reflektera över det akuta behovet av en FN-reform mot ett inkluderande, transparent och effektivt samordningssystem, med ett mer inkluderande och operativt IASC, ett större engagemang mellan partner i syfte att förbättra komplementariteten samt ett fullständigt genomförande av den omdanande agendan, dels stärka den multilaterala humanitära strukturen för samtliga kriser genom att inrätta ett pålitligt system för behovsbedömning som utgör grunden för gemensamma appeller (och garanterar övergripande finansiell spårning), ett system för kostnadsjämförelse mellan organ samt en övervaknings- och utvärderingsmekanism.

9.  Europaparlamentet är övertygat om att det krävs heltäckande och betydande medel för att en sådan global insats ska lyckas. Parlamentet betonar att man för att kunna ta itu med nya och kroniska katastrofer och sårbarheter måste undvika parallella system, bredda finansieringsbasen, välja långsiktiga förutsägbara investeringar och följa den nya agendan för hållbar utveckling, särskilt genom att främja en gemensam risk- och behovsbedömning, planering och finansiering bland humanitära aktörer och utvecklings- och klimataktörer. Parlamentet understryker att ökad komplementaritet mellan humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd är nödvändigt för att ta itu med frågorna om effektivitet och finansieringsluckor i det humanitära stödet, och detta bör åtföljas av ökat humanitärt bistånd och ökad humanitär finansiering. Parlamentet påminner i detta sammanhang om det långvariga internationella åtagandet att uppnå målet på 0,7 % av BNI.

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att i egenskap av världens största givare av humanitärt bistånd visa ledarskap vid världstoppmötet genom att kräva mer flexibla metoder för leverans av humanitärt bistånd samt proaktiva och samordnade åtgärder och effektiva verktyg för att förhindra kriser. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU och andra givare att hålla fast vid sina finansiella åtaganden och utarbeta sätt att minska den tid det tar att omvandla finansiella åtaganden till konkreta insatser. Parlamentet påpekar också vikten av rapportering om de mänskliga rättigheterna som en mekanism för tidig krisvarning, och uppmanar världstoppmötet att beakta detta när man övergår från en reaktionär kultur till en preventiv kultur.

Uppfyllande av de konfliktdrabbades behov

11.  Europaparlamentet uppmanar EU att sätta skyddet i fokus för de humanitära insatserna inom ramen för ett behovsbaserat ingripande genom att skapa ett efterlevnadssystem och göra det till en integrerad del av programplaneringen. Parlamentet understryker behovet av att institutionalisera skyddsombudens roll och utveckla ett strategiskt och integrerat synsätt med tillräckliga medel för att skydda verksamheten också under den första fasen vid nödsituationer. Parlamentet uppmanar med kraft EU att lägga större fokus på mänskliga rättigheter vid humanitära insatser för att se till att värdigheten, behoven och rättigheterna för specifika utsatta grupper – i synnerhet kvinnor, unga människor, migranter, personer som lever med hiv, hbti-personer och person med funktionsnedsättning – respekteras.

12.  Europaparlamentet uppmanar EU att vid världstoppmötet stödja ett omfattande avtal om praktiska sätt att stärka respekten för och efterlevnaden av internationell humanitär rätt, internationell människorättslagstiftning samt internationell flyktingrätt, exempelvis genom spridning av bestämmelserna i internationell humanitär rätt bland regionala och nationella förvaltningar, säkerhetsstyrkor, lokala myndigheter och lokala ledare, och stödja Internationella brottmålsdomstolens insatser för att få ett slut på straffriheten för brott mot internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning.

13.  Europaparlamentet betonar behovet av att utvidga flyktingkonventionen och Kampalakonventionen för att kunna skydda och hjälpa fördrivna personer runtom i världen och personer som drabbats av klimatförändringar, och även skydda dem från olika typer av våld såsom människohandel, könsrelaterat våld, våld i städer samt ekonomiska påtryckningar, eftersom de kan ha en välgrundad fruktan för förföljelse eller riskera att utsättas för allvarlig skada. Parlamentet understryker att migranter måste erbjudas samma skydd av sina rättigheter som garanteras alla andra grupper i krissituationer. Parlamentet begär att uppmärksamhet ägnas särskilt sårbara grupper, såsom migranter, statslösa och flyktingar, vilka ofta försummas i den humanitära debatten. Parlamentet efterlyser en ny generation instrument för skydd av mänskliga rättigheter för att skydda dessa befolkningsgrupper.

14.  Europaparlamentet betonar behovet av en grundläggande förändring när det gäller det stöd som erbjuds flyktingar, värdländer och värdsamhällen. Parlamentet stöder det globala samrådets sammanfattande rapport i vilken man uppmanar världstoppmötet att utreda möjligheterna att nå en omfattande ”överenskommelse om flyktingmottagande” i vilket man erkänner värdländernas bidrag, erbjuder förutsägbara och hållbara finanspaket på längre sikt, hjälper flyktingarna att bli självförsörjande genom att ge dem tillgång till försörjningsmöjligheter samt skapar mer rättvisa arrangemang för deras vidarebosättning i tredjeländer.

15.  Europaparlamentet uppmanar såväl EU som dess medlemsstater att verka för att skapa en gemensam förståelse för och en operationalisering av humanitära principer inför världstoppmötet, och tillsammans utveckla en bred och delaktighetsbaserad uppförandekod bland nuvarande och nya givare, i syfte att utbyta bästa praxis, underlätta möjligheterna att nå fram till de nödlidande samt stärka gällande åtaganden för god givarpraxis, såsom principerna för gott humanitärt givarskap.

16.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja införande av insyn och ansvarighet som vägledande principer i förklaringen från världstoppmötet. Detta ska ske dels genom att använda specifika markörer och uppdelad data (d.v.s. för kön och ålder och med särskilda variabler för barn) som grund för utformning och utvärdering av program, dels genom att främja ett initiativ för att nå en internationell standard för insyn i humanitärt bistånd i syfte att skapa en ram för att mäta framsteg inom global ansvarsskyldighet.

17.  Europaparlamentet betonar nödvändigheten att tillhandahålla livsmedel, vatten, tak över huvudet, sanitet och medicinsk vård, eftersom dessa är grundläggande rättigheter för varje människa. Parlamentet är djupt oroat över riskerna för epidemier som följer av de svåra sanitära förhållandena och den begränsade tillgången till säkert dricksvatten, och över den bristande tillgången till viktiga läkemedel vid humanitära kriser. Parlamentet uppmanar EU att inta en ledande roll när det gäller att garantera ett ändamålsenligt tillhandahållande av viktiga läkemedel och säkert dricksvatten i samband med humanitära kriser.

18.  Europaparlamentet uppmanar unionen och alla internationella aktörer att i flyktingläger förbättra tekniker för tillhandahållandet av humanitärt bistånd, i synnerhet genom att inrätta mobila laboratorier för att bekämpa epidemier, förbättra metoderna för att leverera nödhjälp – och särskilt beakta de mest sårbara grupperna – samt förbättra den hygienrelaterade och den sanitära nödinfrastrukturen.

19.  Europaparlamentet betonar nödvändigheten att inkludera barnets skydd som en integrerad del av humanitära insatser i syfte att förhindra och agera mot misshandel, vanvård, utnyttjande och våld mot barn. Parlamentet betonar att eftersom barn är den viktigaste drivkraften för förändring är det viktigt att som en del av de humanitära insatserna skapa barnvänliga områden.

20.  Europaparlamentet framhäver kvinnors centrala roll i konflikter och efter konflikter, eftersom kvinnorna är de som först är på plats vid kriser och ser till att familjerna och samhällena hålls samman. Parlamentet uppmanar givare och regeringar att integrera ett jämställdhetsperspektiv i planeringen av humanitärt bistånd och stödja kvinnors och flickors egenmakt.

21.  Europaparlamentet begär med eftertryck att humanitärt bistånd tillhandahålls i enlighet med internationell humanitär rätt och att EU:s humanitära bistånd inte omfattas av restriktioner som påförs av andra partnergivare. Parlamentet uttrycker sin oro över och fördömer det fortsatta användningen av våldtäkt och andra former av sexuellt och könsrelaterat våld mot kvinnor och barn som ett krigsvapen i humanitära nödlägen. Parlamentet understryker att man måste ta itu med sådant våld och dess fysiska och psykologiska följder. Parlamentet efterlyser ett övergripande åtagande för att garantera att kvinnor och flickor är skyddade från början av varje nödläge eller kris genom att åtgärda riskerna för sexuellt och könsrelaterat våld, öka medvetenheten, garantera att åtal väcks mot personer som begår dessa våldsbrott samt garantera att kvinnor och flickor har tillgång till alla tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa, inklusive möjligheten till säker abort, i samband med humanitära kriser, i stället för ett förfarande som är liktydigt med omänsklig behandling, i enlighet med internationell humanitär rätt och bestämmelserna i Genèvekonventionerna och deras tilläggsprotokoll.

22.  Europaparlamentet anser att all personal som arbetar med humanitärt bistånd, inbegripet polis och militär, bör få lämplig utbildning om jämställdhetsfrågor, och att det måste införas en strikt uppförandekod för att förhindra att de missbrukar sin ställning och för att säkerställa jämställdhet.

23.  Europaparlamentet uppmanar humanitära aktörer att införliva strategier för att förebygga och minska könsrelaterat våld i alla sina sektorsspecifika insatser och arbeta för framtagandet av nya EU-finansieringsinstrument, och att i detta syfte analysera de reviderade riktlinjerna för integrering av åtgärder mot könsrelaterat våld i de humanitära åtgärderna, som har tagits fram av Global Protection Cluster. Parlamentet anser även att humanitära aktörer (inklusive EU) bör samråda med flickor och pojkar (särskilt tonårsflickor) i alla skeden av katastrofberedskapen och katastrofinsatserna.

24.  Europaparlamentet uppmanar respektive humanitära organisationer att stärka sin samordning för att identifiera och skydda offer och potentiella offer från sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp.

25.  Europaparlamentet erkänner värdet av EU:s heltäckande tillvägagångssätt för samordning och enhetlighet mellan sina många olika utrikespolitiska instrument, med tanke på investering i varaktiga politiska lösningar. Parlamentet uppmärksammar det humanitära biståndets särdrag och betonar att det är synnerligen viktigt att göra skillnad mellan å ena sidan de humanitära insatserna och å andra sidan utrikespolitiska, politiska, säkerhetsrelaterade och terrorismbekämpande insatser genom att anta skyddsåtgärder. Parlamentet beklagar djupt de fall där man missbrukar eller inte respekterar de centrala humanitära principerna, eftersom sådant missbruk på ett avgörande sätt underminerar tillhandahållandet av bistånd och äventyrar den humanitära personalens säkerhet. Parlamentet insisterar på att åtgärder mot terrorism varken får underminera eller hindra humanitära insatser och uppmanar världstoppmötet att diskutera denna fråga på ett lämpligt sätt.

Humanitär effektivitet

26.  Europaparlamentet fördömer de ständiga försöken att förhindra humanitära biståndsleveranser och alla åtgärder som står i strid med principen om skydd mot "att inte hjälpa människor i fara" och principen om non-refoulement, vilka varje aktör kan tillämpa på fördrivna befolkningsgrupper, oberoende om denna aktör är en EU-medlemsstat eller inte. Parlamentet uppmanar regeringarna att leva upp till sitt primära ansvar att skydda och hjälpa civila och att införa rättsliga och politiska ramar som underlättar humanitära aktörers tillträde och tillhandahållande av bistånd, i enlighet med internationell humanitär rätt. Parlamentet föreslår att dessa ramar även bör inkludera humanitära skattebefrielser, sänkta transaktionskostnader för remitteringsflöden och förenklade tullförfaranden. Parlamentet uppmanar givare, värdregeringar och genomförande parter att respektera tillhandahållandet av humanitärt bistånd och stöd via alla tillgängliga kanaler och att ta sitt fulla ansvar för att säkerställa att professionellt, samordnat, lämpligt och kvalitativt bistånd i tid når alla de befolkningsgrupper som behöver det, även i avlägsna områden.

27.  När det gäller bättre skydd för humanitära aktörer uttrycker Europaparlamentet sin djupa oro över de upprepade attackerna mot både humanitär personal och infrastruktur, inbegripet sjukhus. Parlamentet betonar att mera måste göras för att förbättra den humanitära personalens säkerhet, skydd och fria rörlighet inom ramen för internationell rätt. Parlamentet stöder dels det systematiska inkluderandet av specifika klausuler som stärker ansvarsskyldigheten med avseende på skyddet av humanitär personal i givarnas lagstiftning och åtgärdsplaner i alla länder, dels den resoluta och systematiska övervakningen av och rapporteringen om attacker mot all humanitär personal.

28.  Europaparlamentet stöder kommissionens rekommendationer om ett heltäckande instrument för effektivitet.

29.  Europaparlamentet betonar behovet av en fortsatt dialog om de olika humanitära aktörernas kompletterande roller och mandat. Parlamentet anser att en tydlig åtskillnad måste göras mellan civila humanitära aktörer och militära aktörer. Parlamentet anser att civila humanitära insatser ska prioriteras. Parlamentet uppmanar världstoppmötet att kartlägga nya ramar för bättre samordning bland aktörer, eftersom detta är ett nyckelelement för en mer effektiv, ändamålsenlig och lämplig humanitär insats. Parlamentet understryker behovet av en bättre analys av den lokala operativa kapaciteten och en bättre gemensam utvärdering av behoven och ansvarsskyldigheten vid humanitära insatser.

30.  Europaparlamentet kräver att man anstränger sig särskilt för att på ett effektivt sätt garantera rätten till utbildning vid utdragna humanitära kriser genom tillhandahållandet av nödvändiga finansiella och mänskliga resurser. Om man inte gör det, äventyrar man barnens framtid och vidareutvecklingen av samhället. Parlamentet betonar vikten av kontinuerlig utbildning för att skydda och främja gemensamma och universella värderingar, såsom människans värdighet, jämställdhet, demokrati och mänskliga rättigheter.

31.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande – mot bakgrund av det oroväckande stora antalet barn som nekas utbildning och utbildningens enorma potential när det gäller att öka människors motståndskraft – att öka finansieringen av utbildningen för barn i humanitära nödsituationer. Parlamentet uppmanar rådet att godkänna kommissionens förslag om att avsätta 4 % av EU:s budget för humanitärt bistånd till detta ändamål. Parlamentet påpekar att denna ökning inte får leda till att andra grundläggande behov ges mindre uppmärksamhet.

32.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över utbildningen och skolgången för barn i flyktingläger och uppmanar unionen och alla internationella aktörer att utöka undervisningskapaciteten i flyktingläger.

33.  Europaparlamentet är medvetet om att förutsägbarhet, operativ flexibilitet och fleråriga bidrag är viktiga förutsättningar för att effektivt och på ett ändamålsenligt sätt kunna tillhandahålla bistånd. EU och dess medlemsstater uppmanas att återuppliva principerna för gott humanitärt givarskap och införa dem i förklaringen från världstoppmötet.

34.  Europaparlamentet betonar att det behövs globala åtgärder för att täppa till luckorna i finansieringen, och vill se en global fond för humanitärt bistånd som stöder att givare som inte är med i kommittén för utvecklingsbistånd deltar och inkluderas och som förenar alla befintliga internationella finansieringsmekanismer, lokala resurser och samlade medel (FN:s katastrofinsatsfonder, centrala beredskapsfonder, förvaltningsfonder osv.), och som kompletteras av frivilliga betalningar från regeringar, den privata sektorn och regionala organisationer. Parlamentet föreslår att betalningarna används för att täppa till luckor inom de humanitära åtagandena för nödsituationer på nivå 3, öka beredskapen, tillhandahålla ett återhämtningspaket avseende socialt skydd för långtidsflyktingar eller hantera oförutsedda nödsituationer, såsom ebola.

35.  Europaparlamentet betonar att internationella finansinstitut måste engagera sig fullt ut och omformulera sin fokusering på långivning på icke-affärsmässiga villkor, huvudsakligen genom att omdefiniera sina kriterier för stöd ur subventionerade medel för att på så sätt dels möjliggöra en mer flexibel institutionell insats vid instabila situationer, dels närmare begrunda den nationella kapaciteten att öka de inhemska resurserna.

36.  Europaparlamentet uppmanar med kraft regeringar, givare och deras gynnsamma omgivning att förenkla de administrativa kraven för genomförande partner genom att effektivisera förfaranden och kartlägga de bästa metoderna avseende administration, avtal och rapportering, och samtidigt säkerställa ansvarsskyldigheten, och stödja initiativ som är utformade för att tillhandahålla kontinuerlig hjälp med att stärka kapaciteten hos och övervakningen av lokala aktörer samt stärka nationella strukturer för samordning.

37.  Europaparlamentet framhåller att lokala icke-statliga organisationer måste ha tillgång till direkt finansiering för att kunna värna om och bättre garantera berörda befolkningsgruppers liv och värdighet. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna och givare att avsevärt öka det direkta stödet till lokala humanitära aktörer som har kapacitet, sakkunskap och möjlighet att agera på fältet, och samtidigt säkerställa ansvarsskyldigheten.

38.  Europaparlamentet uppmanar världstoppmötet att nå en ny överenskommelse när det gäller engagemang i instabila stater och utdragna kriser, vilken omfattar hållbara program, genomförandeplaner och förutsägbar finansiering av utveckling. Parlamentet framhåller att man i Addis Abeba-handlingsplanen betonar behovet av investeringar i system för socialt skydd och i skyddsnät, så att insatser i känsliga situationer kan utökas snabbare och på ett mer effektivt sätt.

Minskad utsatthet och riskhantering

39.  Europaparlamentet understryker behovet av att anpassa systemet för humanitära insatser till lokala, nationella och regional krav samt behovet av att regelbundet engagera och stärka berörda befolkningsgrupper, inbegripet kvinnor i alla åldrar, barn, personer med funktionsnedsättning, minoriteter och urbefolkningar, och erkänna deras roll som förändringsagenter genom att så ofta som möjligt begära återkoppling från och hålla föregående samråd med dessa befolkningsgrupper i samband med programplaneringen och genomförandet av humanitära insatser.

40.  Europaparlamentet understryker att en internationell respons bör bygga på existerande lokala och nationella initiativ och partnerskap och att man inte bör genomföra parallella insatser. Parlamentet insisterar på vikten av att stärka den lokala och regionala kapaciteten för leverans av humanitärt bistånd och av att utveckla, om detta är möjligt, inkluderande processer där lokala myndigheter, det civila samhället, den privata sektorn och berörda befolkningsgrupper deltar i arbetsförberedelserna.

41.  Europaparlamentet understryker behovet av en ny global modell för komplementaritet som grund för samarbetet mellan humanitära aktörer och utvecklingsaktörer, vilken gör det möjligt för dem att gradvis bygga upp mer motståndskraftiga och mer självförsörjande samhällen. Inledningsvis bör en gemensam analys och programplanering göras. Parlamentet understryker att en sådan modell för det första bör omfatta ingångsstrategier för utvecklingsaktörer som gör det möjligt för dem att bygga broar på området, för det andra krismodifierare inom utvecklingsprogram och för det tredje exitstrategier inom humanitära insatser som öppnar för ett mer flexibelt tillvägagångssätt. Modellen bör också omfatta en ansvarig, flexibel och flerårig finansieringsmekanism för insatser i samband med utdragna kriser. Parlamentet betonar vikten av samarbete med lokala icke-statliga organisationer och det civila samhällets ledare när man ska inrätta permanenta strukturer i konfliktkänsliga områden.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett initiativ om att sammankoppla humanitärt bistånd, utvecklingsbistånd och motståndskraft på ett mer systematiskt sätt för att på så sätt göra det möjligt för EU att bli mer flexibel och effektiv när det gäller att tillgodose de ökande behoven, och vid världstoppmötet främja en diskussion om en bättre koppling. Parlamentet uppmanar EU att utnyttja halvtidsöversynen av den nuvarande fleråriga budgetramen för att ytterligare stärka kopplingarna mellan humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd.

43.  Europaparlamentet understryker betydelsen av katastrofriskreducering för att förbättra motståndskraften inom följande fyra prioriterade områden: 1) förståelse av katastrofrisker, 2) stärkande av riskhantering för att förbättra hanteringen av katastrofrisker, 3) investeringar i katastrofriskreducering för att förbättra motståndskraften, utarbeta beredskapsplaner och införa system för tidig varning, och 4) ökad katastrofberedskapen för att möjliggöra effektiva insatser och ”bättre återuppbyggnad” under faserna för återhämtning, återanpassning och återuppbyggnad.

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och andra givare att stärka och utveckla nationella rättsliga ramar för humanitära insatser och för reducering och hantering av katastrofrisker, på grundval av lagar, regler och principer inom ramen för internationella katastrofinsatser. Parlamentet betonar att katastrofberedskap, riskreducering och motståndskraft systematiskt bör införlivas i de beredskapsplaner som ska tillhandahållas av lokala, regionala och nationella förvaltningar, industrin och det civila samhället, och de bör samtidigt stödjas med tillräckliga medel för, och ökad innovation inom, prognoser och riskhanteringsmodeller.

45.  Europaparlamentet uppmanar världstoppmötet att starkare betona klimatförändringarna och de humanitära insatserna. Parlamentet anser att detta bör omfatta planering inför och uppbyggnad av motståndskraft mot följderna av klimatförändringarna, inbegripet klimatrelaterad tvångsförflyttning och migration, inom allt relevant beslutsfattande på regional och global nivå. Parlamentet uppmanar i detta hänseende EU och dess medlemsstater att fortsätta fatta modiga politiska beslut för att bekämpa klimatförändringar.

Förändring genom innovation

46.  Europaparlamentet betonar att innovation bör komma från flera olika källor, i synnerhet från kunskapen hos berörda människor, det civila samhället och lokala samhällen där insatsen sker. Parlamentet betonar vikten av humanitära miniminormer för att stärka viktiga offentliga tjänster såsom utbildning, näring, hälsa, tillfälligt skydd, vatten och sanitet, under humanitära insatser. Parlamentet anser att offentlig-privat och sektorsövergripande partnerskap – i de fall där både den offentliga och den privata sektorn har gemensamma värderingar och prioriteringar som anpassar företagsmålen till EU:s utvecklingsmål, och följer internationella standarder om utvecklingseffektivitet – kan vara ett sätt att komplettera det offentliga svaret på ökande humanitära behov. Parlamentet konstaterar att kontantbaserat stöd, när detta på ett korrekt sätt anpassas till principerna om biståndseffektivitet, är ett effektivt exempel på innovation inom det humanitära biståndet.

47.  Europaparlamentet välkomnar rådets slutsatser om gemensamma principer för kontantbaserat stöd med många användningsområden som svar på humanitära behov. Parlamentet noterar att även om endast en liten del av det humanitära biståndet för närvarande är kontantbaserat har användingen av kontantbaserat stöd en betydande potential som ett innovativt, anständigt, tryggt, jämställdhetsinriktat, flexibelt och kostnadseffektivt sätt att täcka de elementära akuta behoven hos de mest utsatta. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att främja de gemensamma principerna och utnyttjandet av ovillkorligt kontantbaserat stöd på grundval av en bakgrunds- och insatsanalys och samtidigt stödja en övervakningsmekanism inför världstoppmötet.

48.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja och stödja en global allians för humanitär innovation för utarbetandet av globala och gemensamma etiska standarder i linje med humanitära principer och FN:s principer om innovation och teknik inom utveckling, i syfte att garantera att alla investeringar i humanitär innovation utformas så att de förbättrar situationen för de berörda befolkningsgrupperna. Parlamentet vill se att fonder för humanitär innovation inrättas på regional och nationell nivå.

49.  Europaparlamentet erkänner att innovation kan spela en viktig roll vid mötande av nya utmaningar och även vid förbättring av befintliga program genom att ny utveckling inom andra sektorer integreras i syfte att ta fram, stärka och utveckla modeller som gör det möjligt att uppnå banbrytande resultat när det gäller att bemästra humanitära utmaningar.

50.  Europaparlamentet understryker den roll som innehas av nya tekniker och innovativa digitala verktyg vid organisering och tillhandahållande av humanitärt bistånd, särskilt när det gäller leverans och lokalisering av bistånd, katastrofövervakning, informationsutbyte, samordning mellan givare och för att underlätta förbindelserna mellan biståndsorgan och lokala myndigheter, i synnerhet i avlägsna områden och katastrofområden. Parlamentet påpekar att Afrika, och i synnerhet Afrika söder om Sahara, som bäst genomgår en mobil digitalrevolution med en kraftig ökning av mobilabonnemang (och mobil internetanvändning), vilket gör dessa verktyg och tjänster mycket viktiga vid inrättandet av system för tidig varning och för att snabbt kunna tillhandahålla information om hälsofrågor, farliga områden och biståndsaktörers kontaktuppgifter.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja – med bibehållen hänsyn till humanitära principer och etiska normer – företags, i synnerhet små och medelstora företags, engagemang, genom att utarbeta en handlingsguide för företag och främja lokala och regionala partnerskapsplattformar för ett strukturerat, samordnat och hållbart företagsengagemang i nödsituationer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bättre integrera företag i sina respektive nationella beredskapsplaner och mekanismer för ansvarsskyldighet.

52.  Europaparlamentet uppmanar EU att utreda och främja partnerskap med bl.a. nystartade företag, försäkringsbolag och teknikföretag, i syfte att ta fram verktyg för beredskap och användning i nödsituationer. Parlamentet understryker behovet av att stödja och vidareutveckla den omfattande kartläggning som FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha) genomför av den privata sektorns tillgängliga medel och kapacitet för att stärka tekniskt samarbete i samband med katastrofinsatser.

53.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess humanitära partner att inom ramen för världstoppmötet främja frivilligordningar och verka för att unga människor bättre engageras i processer för humanitär beredskap och återhämtning.

54.  Europaparlamentet framhåller den viktiga roll som programmet EU-frivilliga för humanitärt arbete kan spela när det gäller att genomföra de beslut som fattas vid det kommande världstoppmötet och efter revideringen av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd. Parlamentet betonar att frivilligas erfarenheter, vid sidan av andra humanitära aktörers erfarenheter, kan spela en synnerligen viktig roll vid fastställandet av bästa metoder och genomförandeverktyg.

55.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att vid världstoppmötet främja de humanitära insatsernas viktiga roll, eftersom detta kan vara ett effektivt sätt att öka skyddet och innovation.

56.  Europaparlamentet understryker att de åtaganden som görs i Istanbul måste genomföras på EU-nivå och på medlemsstatsnivå. Parlamentet uppmanar därför EU och dess medlemsstater att tillsammans med andra humanitära aktörer utforma en agenda för operationaliseringen av resultaten från toppmötet i Istanbul. Parlamentet understryker behovet av att säkerställa förutsebar och i rätt tid tillhandahållen finansiering för humanitärt bistånd via EU:s budget genom att garantera att EU:s humanitära åtagandebemyndiganden systematiskt och fullt ut finansieras genom ett lika stort belopp för betalningsbemyndiganden.

57.  Europaparlamentet efterlyser en ny samstämmig och fast handlingsplan för det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd som garanterar opartiska och ändamålsenliga europeiska humanitära insatser som är anpassade till de lokala förhållandena och som samtidigt tar hänsyn till ålder och kön, står i proportion till behoven och inte är diskriminerande.

o
o   o

58.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt till FN:s generalsekreterare.

(1) http://www.un.org/documents/ga/res/46/a46r182.htm
(2) https://interagencystandingcommittee.org/iasc-transformative-agenda
(3) https://docs.unocha.org/sites/dms/ROWCA/Coordination/Principles_of_Partnership_GHP_July2007.pdf
(4) http://www.un.org/en/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/64/290
(5) https://interagencystandingcommittee.org/files/guidelines-integrating-gender-based-violence-interventions-humanitarian-action
(6) http://www.preventionweb.net/files/43291_sendaiframeworkfordrren.pdf
(7) http://www.un.org/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/69/313
(8) http://www.globalhumanitarianassistance.org/wp-content/uploads/2015/06/GHA-Report-2015_-Interactive_Online.pdf
(9) https://www.humanitarianresponse.info/en/system/files/documents/files/gho-status_report-final-web.pdf
(10) http://www.ghdinitiative.org/ghd/gns/principles-good-practice-of-ghd/principles-good-practice-ghd.html
(11) EUT L 163, 2.7.1996, s. 1.
(12) http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=URISERV:ah0009
(13) EUT L 122, 24.4.2014, s. 1
(14) https://ec.europa.eu/transparency/regdoc/rep/1/2015/SV/1-2015-335-SV-F1-1.PDF
(15) EUT L 347, 20.12.2013, s. 924.
(16) http://ec.europa.eu/echo/sites/echo-site/files/Gender_SWD_2013.pdf
(17) http://ec.europa.eu/transparency/regdoc/rep/1/2015/SV/1-2015-406-SV-F1-1.PDF
(18) http://ec.europa.eu/atwork/synthesis/aar/doc/echo_aar_2014.pdf
(19) http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-9420-2015-INIT/sv/pdf
(20) http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-9241-2015-INIT/sv/pdf
(21) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/137319.pdf
(22) http://www.preventionweb.net/files/37783_eccommunicationsdgs.pdf
(23) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_Data/docs/pressdata/EN/foraff/146311.pdf
(24) http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=JOIN:2015:0040:FIN:SV:PDF
(25) https://www.worldhumanitariansummit.org/
(26) Antagna texter, P8_TA(2015)0196.
(27) Antagna texter, P8_TA(2014)0059.
(28) Antagna texter, P8_TA(2015)0270.
(29) Antagna texter, P8_TA(2015)0231.
(30) Antagna texter, P8_TA(2015)0187.
(31) Antagna texter, P8_TA(2015)0072.
(32) Antagna texter, P8_TA(2015)0040.
(33) Antagna texter, P8_TA(2015)0010.
(34) Antagna texter, P8_TA(2015)0317.
(35) Antagna texter, P8_TA(2015)0176.
(36) http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=comnat:COM_2015_0419_FIN
(37) http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?qid=1441187290883&uri=SWD:2015:166:FIN


Att utveckla en hållbar europeisk industri för basmetaller
PDF 455kWORD 334k
Europaparlamentets resolution av den 16 december 2015 om att utveckla en hållbar europeisk industri för basmetaller (2014/2211(INI))
P8_TA(2015)0460A8-0309/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 147, 173, 174, 192 och 345,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen(1),

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 597/2009 av den 11 juni 2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet(3), om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar)(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara källor och om ändring och ett senare upphävande av direktiv 2001/77/EG och 2003/30/EG(5),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador(6), särskilt artikel 1 och motsvarande skäl,

–  med beaktande av den konsoliderade versionen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG(7), samt dess olika genomförandeförordningar,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 februari 2015 Åtgärdspaket för en energiunion (COM(2015)0080),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 oktober 2012 En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning (COM(2012)0582),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 maj 2014 Europeisk strategi för energitrygghet (COM(2014)0330),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 juni 2013 Handlingsplan för en konkurrenskraftig och hållbar stålindustri i Europa (COM(2013)0407), samt de bifogade genomgångarna av det aktuella läget från högnivågruppen,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 mars 2011 Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050 (COM(2011)0112),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 januari 2011 Ett resurseffektivt Europa – flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin (COM(2011)0021),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2014 om en återindustrialisering av Europa för att främja konkurrenskraft och hållbarhet(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2012 om en färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 december 2014 om stålsektorn i EU: skydd av arbetstagarna och företagen(10),

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 23–24 oktober 2014 om ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030,

–  med beaktande av rapporten av den 10 juni 2013 Undersökning av den kumulativa kostnadsinverkan på stålindustrin, som kommissionen beställt från Centre for European Policy Studies,

–  med beaktande av rapporten av den 31 oktober 2013 Undersökning av den kumulativa kostnadsinverkan på aluminiumindustrin, som kommissionen beställt från Centre for European Policy Studies,

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument Exploiting the employment potential of green growth (SWD(2012)0092),

–  med beaktande av WTO-avtalet, även kallat Gatt -94, särskilt artikel XX,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0309/2015), och av följande skäl:

A.  Med basmetaller avses följande:

   Handelsstål och specialstål, rostfritt stål, höghållfast stål, superlegeringar.
   Icke järnhaltiga metaller vars referenspris fastställs av Londons terminsmarknad, dvs. aluminium, koppar, tenn, nickel, bly och zink.
   Metallegeringar som kobolt, molybden, magnesium och titan.
   Sällsynta jordartsmetaller.

Samtliga härrör från en primär produktionsprocess som omfattar gruvor och metallurgisk behandling med hjälp av smältverk eller hydrometallurgi. Den sekundära produktionen hör ihop med en process för återvinning och materialutnyttjande.

B.  Den europeiska stålindustrin har historiskt spelat en stor roll för den europeiska integrationen och utgör grunden för den europeiska industrins mervärde och för europeiska värdekedjor. Basmetallsektorn spelar en viktig roll i utvecklingen av hela ekonomin, både tekniskt och när det gäller att undanröja flaskhalsar i försörjningen. Sedan 2008 har över 40 miljoner ton stålproduktionskapacitet lagts ned och över 60 000 direkta och över 100 000 indirekta arbetstillfällen har gått förlorade inom stålsektorn, som går igenom sin värsta kris någonsin i fredstid, vilket gör att bearbetningsindustrin blir mer beroende av importer från tredjeländer och leder till förlorad industrikompetens, med direkta konsekvenser för miljontals arbetstillfällen. Den globala överkapaciteten anses uppgå till mellan 300 miljoner och 400 miljoner ton, huvudsakligen i Kina.

C.  Basmetallindustrin erfar en betydande minskning av efterfrågan och möter stark global konkurrens, främst från tredjeländer utan samma höga standarder och strikta bestämmelser som i Europa.

D.  Energipriserna i Europa är högre än i en rad andra ekonomier, främst på av grund av otillräcklig integration av energimarknaden och stigande skatter, avgifter och nätkostnader, och detta begränsar i hög grad den europeiska basmetallindustrins konkurrenskraft på den globala marknaden.

E.  Det pågår ett storskaligt investeringsläckage från den europeiska basmetallindustrin till tredjeländer, som främst drivs på av relativt sett höga energipriser samt koldioxidkostnaderna.

F.  Med den ena nedläggningen efter den andra bland de europeiska verken för elektrolys av metaller som aluminium, koppar och magnesium är det tydligt att Europa genomgår en kraftig avindustrialisering i denna sektor, inte på grund av minskad europeisk efterfrågan utan främst på grund av de stigande och alltmer volatila elpriserna i flera medlemsstater och dumpningen från tredjeländers sida.

G.  Legeringar av metaller som t.ex. stål, aluminium, zink, titan och koppar (däribland galvaniserad plåt), som i denna resolution definieras som basmetaller, är grundläggande konstruktionsmaterial inom elektronik, maskin- och apparaturtillverkning, fordonstillverkning och inom byggbranschen. EU:s basmetallindustri bör ses som en strategisk tillgång för den europeiska konkurrenskraften, i synnerhet för andra industrisektorer och för utvecklingen av befintlig och ny infrastruktur.

H.  Prioriteringen bör vara att ta itu med konkurrenskraftsproblemet och risken för koldioxidläckage, och protektionistiska åtgärder måste undvikas.

I.  Sedan 2009 har EU:s utsläppshandelssystem uppvisat ett växande överskott av utsläppsrätter och internationella reduktionsenheter jämfört med utsläppen, vilket har försvagat prissignalen för koldioxid betydligt. I framtiden, när utsläppsrätterna inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem blir dyrare, är det sannolikt att en konkurrenschock kommer att uppstå. Så länge inga jämförbara ansträngningar görs på internationell eller nationell nivå, alltså genom införandet av en koldioxidmarknad som EU:s, kommer en rad industrisektorer och anläggningar i EU att tappa i internationell konskurrenskraft, vilket kan leda till ett visst koldioxidläckage. Det finns fortfarande betydande potential för energibesparingar i basmetallindustrin, som skulle kunna utnyttjas effektivt genom privata investeringar och stödprogram för modernisering av anläggningar.

J.  Den europeiska basmetallindustrin för en kamp mot klockan för att återvinna sin globala konkurrenskraft och kapacitet att investera i Europa och därmed anta de sociala och miljömässiga utmaningar som den står inför och som den måste klara av och samtidigt förbli världsledande i fråga om anläggningarnas sociala och miljömässiga ansvar. Till följd av global överkapacitet samt otillbörliga subventioner och dumpning från tredjeländers sida har den europeiska marknaden för basmetaller satts under ytterligare tryck. Produktionsinnovation har positiv effekt på sysselsättningstillväxten i alla faser av den industriella konjunkturcykeln. Ett antal företag har dock i sina strategier varit inriktade på kortsiktig ekonomisk vinst till förfång för innovation, investeringar i forskning och utveckling, sysselsättning och kompetensutveckling. Den bästa garantin för ekonomisk framgång är arbetstagarnas deltagande i innovation och i utformning av strategier. Även en rättvis handel med stålprodukter kan endast uppnås om arbetstagarnas grundläggande rättigheter och miljöstandarder respekteras.

K.  Utnyttjandet av sekundära metaller (som är resultatet av en process för återvinning och materialutnyttjande) är en nödvändighet i en industrialiserad och resurseffektiv ekonomi och måste utvecklas i en konkurrenskraftig och hållbar kretsloppsekonomi, men det kommer inte på något sätt att räcka kvalitativt eller kvantitativt för att helt tillgodose de europeiska ekonomiernas behov av basmetaller. EU:s skrothandelsbalans är positiv, och större ansträngningar bör göras för att ge incitament till återvinning av skrot i Europa. Basmetallindustrin och dess råvaror och underleverantörer bör behandlas på ett heltäckande och integrerat sätt.

L.  Detta är inte minst sant i samband med energiomställningen, eftersom basmetaller såsom sällsynta jordartsmetaller är centrala för de nya tekniker som krävs för denna. Europa är fortfarande i mycket hög grad beroende av import av de metaller som krävs för tillverkning av produktionsutrustning för förnybara energikällor, som innebär verkliga möjligheter för sektorn, nämligen när det gäller att övervinna eventuella försörjningssvårigheter. Investeringar i förnybar energi och energieffektivitet är en viktig drivkraft för investeringar i industriprodukter, bland annat koppar, aluminium och stål. En ambitiös EU-politik för förnybar energi och energibesparingar kan driva på den framtida efterfrågan på basmetaller i Europa och särskilt möjliggöra tillverkning av högförädlade produkter. Företagens miljöansvar är bristfälligt, och det finns industrianläggningar som uppenbart strider mot EU:s lagstiftning och anläggningar som övergetts och som hotar både människors hälsa och miljön. Miljöstandarder och kretsloppsekonomins principer bör vara grundläggande för utvecklings- och innovationsinvesteringar i basmetallindustrisektorn i Europa. I kommissionens energifärdplan för 2050 konstateras det att minskning av energisektorns koldioxidutsläpp och ett scenario med en stor andel förnybara energikällor är billigare än att fortsätta med den nuvarande politiken, och att priserna för energi från kärnbränsle och fossila bränslen kommer att fortsätta öka med tiden, medan kostnaderna för förnybar energi kommer att minska.

M.  I sitt yttrande över rekommendationerna till kommissionen om förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (2014/2228(INI)) underströk parlamentets utskott för forskning, industrifrågor och energi vikten av ett kapitel om energi. Utskottet framhöll samtidigt nackdelen för EU:s energiintensiva industrier och behovet av att skydda deras konkurrenskraft.

N.  En ambitiös innovationspolitik som genererar högkvalitativa, energieffektiva och innovativa produkter (exempelvis stål som är både höghållfast och flexibelt) och nya produktionsprocesser är enda sättet för EU att hävda sig i den tilltagande globala konkurrensen. Tillverkningsindustrin står för 65 % av företagens FoU-utgifter, och därför är det viktigt att stärka vår industriella bas för att behålla sakkunskap och know‑how i EU.

O.  EU:s basmetallindustri tappar i konkurrenskraft, delvis på grund av de omfattande regleringsmässiga och administrativa bördorna.

P.  Syftet med energiunionspaketet är att skapa en säker, hållbar och konkurrenskraftig energimarknad med rimliga priser för att stärka den europeiska ekonomins globala konkurrenskraft och sänka och harmonisera energipriserna i Europa och bland medlemsstaterna.

Q.  Att tillerkänna planekonomier eller andra icke-marknadsekonomier ställning som marknadsekonomier utan hänvisning till hur de faktiskt fungerar skulle undergräva handelspolitiska skyddsåtgärder och få allvarliga konkurrenskrafts- och sysselsättningsmässiga konsekvenser för de europeiska basmetallindustrierna genom att förvärra konsekvenserna av det priskrig som förs av världens största stålproducent liksom av dess notoriska överkapacitet.

R.  Forskning, utveckling och innovation inom denna sektor är av avgörande betydelse för den europeiska industrin. Fabriksnedläggningar leder ofta till en oåterkallelig förlust av teknik och know-how och till en utarmning av den industriella arbetskraftens yrkeskompetens.

Basmetallernas betydelse för den europeiska industrin

1.  Europaparlamentet framhåller basmetallindustrins betydelse för många av de efterföljande leden, bland annat bil-, flyg-, energiproduktions-, bygg- och förpackningsindustrin.

2.  Europaparlamentet anser att Europa, som redan i hög grad är beroende av råvaror, inte har råd att skapa ett nytt beroende av basmetaller, vilket skulle få mycket skadlig inverkan på de efterföljande led som nämns ovan.

3.  Europaparlamentet påpekar att EU:s stålindustri har ett kapacitetsunderskott inom produktion av tunnplåt på grund av de omfattande nedläggningarna under de senaste åren och en återhämtning av efterfrågan.

4.  Europaparlamentet påpekar att efterfrågan på icke järnhaltiga metaller som aluminium och koppar ökar stadigt trots krisen.

Den nödvändiga kampen mot klimatförändringarna och de höga energipriserna

5.  Europaparlamentet betonar att en ny utformning av det nuvarande utsläppshandelssystemet är en av de mest angelägna frågorna för att säkra basmetallindustrins konkurrenskraft. Parlamentet noterar att kommissionen har lagt fram förslag som ska mynna ut i en reform av utsläppshandelssystemet för den fjärde perioden, 2021–2030, och uppmanar i detta sammanhang medlagstiftarna att se till att reformen inbegriper frågan om koldioxidläckage och främjar effektivitet, industriinnovation och optimerad prestanda, något som reformen bör garantera, och att man samtidigt förutom utsläppshandelssystemet även beaktar andra innovativa instrument och strategier för en verklig utsläppsminskning. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid översynen av utsläppshandelssystemet belöna de energiintensiva industriföretag som uppvisat bäst resultat i fråga om produktion med lägre utsläpp.

6.  Europaparlamentet noterar inrättandet av en reserv för marknadsstabilitet under 2019 och behandlar nu kommissionens förslag om en strukturell reform av utsläppshandelssystemet efter 2020, som kommer att bli föremål för en särskild granskning från parlamentets sida.

7.  Europaparlamentet uppmanar de energiintensiva industrierna att fortsätta insatserna för att få till stånd bästa möjliga återanvändning och minskning av växthusgasutsläppen för att säkra industrins framtida konkurrensförmåga och uppfylla EU:s fastställda bindande minskningsmål. Parlamentet understryker i detta sammanhang att industriell konkurrenskraft, resurseffektivitet och utsläppsminskningar är mål som kompletterar varandra, för om den europeiska produktionen blir koldioxidsnål blir bevarandet av dess andelar på den europeiska marknaden och världsmarknaden ett effektivt sätt att bidra till en global minskning av industrins växthusgasutsläpp. Samma sak gäller importerade produkter som uppfyller motsvarande standarder i fråga om energieffektivitet och utsläpp som produkter som produceras i EU. Parlamentet understryker att de företag i tredjeländer som ingår i värdekedjan också måste följa EU:s klimat- och energipolitiska mål och framför allt måste ta hänsyn till framsteg i fråga om energieffektivitet.

Koldioxidjustering vid gränserna – en tillfällig och flexibel åtgärd med en internationell dimension i linje med WTO

8.  Europaparlamentet framhåller med eftertryck att EU sedan inrättandet av den internationella förhandlingskommittén, som förberedde Riokonventionen 1992, har försökt förhandla fram ett internationellt avtal med tredjeländer om klimatskyddsmålen, dock utan framgång så här långt, trots att en praktiskt taget enig forskning bekräftar att behovet av ett sådant avtal ökar dramatiskt. Parlamentet vill se ett fortsatt ledarskap för EU och framhåller att det är av avgörande betydelse att ett globalt bindande avtal sluts under Pariskonferensen med ett fullt åtagande från alla parter om att verkligen avvärja farliga klimatförändringar. Parlamentet poängterar att dessa förhandlingar måste leda till ett rättsligt bindande avtal med mål för hela ekonomin och för alla parter, där det överenskomna målet att begränsa den globala uppvärmningen till under 2 °C respekteras. Parlamentet framhåller att ett övergripande internationellt avtal kommer att jämna ut villkoren för industrin och minska risken för koldioxidläckage från EU.

9.  Europaparlamentet framhåller att internationella klimatåtgärder är det bästa receptet för att förhindra koldioxidläckage. Parlamentet framhåller att ett ambitiöst internationellt avtal om kampen mot klimatförändringarna som skapar lika villkor för alla länder som är beredda att samarbeta på multilateral nivå och utforma en sammanhängande global miljöordning för att minska koldioxidutsläppen skulle vara det mest positiva sättet att hantera de globala utsläppen. Parlamentet understryker att ett sådant avtal skulle möjliggöra rättvis konkurrens för alla basmetallproducenter och göra funderingar på gränsjusteringar överflödiga, förutsatt att genomförandet underställs en effektiv övervakning och eventuella nödvändiga justeringar. Parlamentet framhåller att ett sådant internationellt avtal med nödvändighet måste inbegripa trovärdiga åtaganden från de länder som står för de största utsläppen. Parlamentet erinrar i detta sammanhang också om att sociala standarder och miljöstandarder måste följas, så att konkurrensen sker på lika villkor.

10.  Europaparlamentet påpekar att en mekanism för koldioxidjustering vid gränserna som tar hänsyn till både import och export förser EU:s reglering med en modell för utsläppsminskning som även innefattar förbrukningen på territoriet och att en sådan nedifrån-och-upp-strategi har den fördelen att den kan fungera som en generell och allomfattande lösning med respekt för varje lands självständiga bedömning av vilken ambitionsnivå dess klimatpolitik ska ha, med en omsorgsfull konsekvensbedömning. Parlamentet uppmanar kommissionen att i framtida handelsavtal se till att exportmöjligheterna och möjligheterna till marknadstillträde för europeiska basmetallprodukter tydligt förbättras. Parlamentet upprepar att kommissionen bör inkludera förbud mot snedvridande metoder i fråga om råvaror (dubbla prisangivelser, exportrestriktioner) i regionala, bilaterala och multilaterala frihandelsavtal.

11.  Europaparlamentet understryker att alla åtgärder som påverkar handeln måste respektera internationella handelsavtal. Parlamentet anser att de klimatpolitiska målen om skydd av människors, djurs och växters liv och hälsa, såsom bevarande av uttömliga naturresurser, överensstämmer med undantagen i artikel XX i GATT-avtalet, om de tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt och inte som en förtäckt restriktion. Parlamentet framhåller att klimatförändringarna med tanke på sin globala natur bör uppmärksammas rättsligt. Parlamentet betänker att en koldioxidfattig atmosfär (ren luft) redan nu betraktas som en naturresurs som kan ta slut och att den därför bör betraktas som en kollektiv nyttighet. Parlamentet förtydligar dessutom att motåtgärder till följd av koldioxidjustering vid gränserna inte kan användas utan att man bryter mot internationella handelsregler och riskerar att dömas. Parlamentet erinrar om att det ingalunda handlar om att skydda de europeiska industrierna utan om att se till att de har samma förutsättningar som externa konkurrenter.

12.  Europaparlamentet påpekar att det vore önskvärt att tänka sig en partiell omfördelning av auktionsintäkterna till miljöskyddsinitiativ och åtgärder i kampen mot klimatförändringarna, såsom den gröna klimatfond som föreskrivs i Cancúnavtalen och andra internationella klimatrelaterade finansieringsinstrument.

13.  Europaparlamentet konstaterar att överenskomna standarder för beräkning av koldioxidinnehåll och livscykelutsläpp för produkter ökar öppenheten och kan underlätta främjandet av hållbar produktion och konsumtion, även inom metallindustrin.

Kompensation för indirekta utsläpp

14.  Europaparlamentet beklagar att kompensationssystemet för indirekta kostnader, som baseras på statligt stöd, har blivit en ny källa till orättvis konkurrens på EU:s inre marknad mellan elintensiva producenter, av vilka en del får ekonomiskt stöd från de offentliga myndigheterna i sina länder. Parlamentet framhåller med eftertryck att kompensationen bör harmoniseras och, om det är befogat, genomföras på EU-nivå för att säkerställa likvärdiga villkor i förhållande till globala konkurrenter och mellan europeiska producenter och för att säkerställa ett effektivt skydd mot koldioxidläckage. Parlamentet konstaterar att detta särskilt gäller de sex icke järnhaltiga metaller som det handlas med till priser som bestäms av den globala tillgången och efterfrågan och huvudsakligen fastställs av Londonbörsen. Parlamentet inser därför att metallproducenter är aktörer som tvingas finna sig i rådande priser och inte kan övervältra kostnadsökningar på sina kunder. Parlamentet drar slutsatsen att det är nödvändigt att behålla systemet med kompensationer för indirekta utsläpp. Parlamentet hänvisar till överenskommelsen om upprättande och användning av en reserv för marknadsstabilitet(11), där följande anges: ”För att uppnå målet med likvärdiga förutsättningar bör man i översynen också överväga harmoniserade åtgärder för att kompensera för indirekta kostnader på unionsnivå.” Parlamentet hänvisar i det sammanhanget till rådets förordning (EG) nr 1/2003 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget(12) samt till artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att granska vilka effekter olika energistödsystem har haft på energipriserna i slutanvändarled, vilket indirekt påverkar konkurrenskraften hos energiintensiva industrier i enskilda medlemsstater.

15.  Europaparlamentet anser att differentierad koldioxidpåverkan på elpriserna beroende på varje leverantörs energimix är en konkurrensfaktor som bland annat svarar mot de val som görs av varje suverän stat. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag om den europeiska energiunionen. Parlamentet anser att en välfungerande inre energimarknad som levererar säker och hållbar energi och garanterar tillräckliga sammankopplingar mellan medlemsstater kommer att bidra till lägre energipriser för den europeiska industrin och de europeiska konsumenterna. Parlamentet anser att utsläppshandelssystemet är en harmoniserad EU-åtgärd för att minska industrins utsläpp och att dess effekter därför bör hanteras genom ett harmoniserat system.

Stöd till investeringar i produktion av lågkolhaltiga metaller

16.  Europaparlamentet framhåller med eftertryck att gratis utsläppsrätter för de effektivaste anläggningarna i koldioxidläckande sektorer måste tilldelas utifrån investeringsprogram i ny utrustning, i forskning och utveckling (däribland avskiljning, lagring och användning av koldioxid) och i fortbildning för arbetstagarna så snart som möjligt och under alla omständigheter med start 2018 och under den fjärde fasen, som omfattar perioden 2021–2030, om man ska kunna leva upp till de höga kraven på klimat- och miljöskydd samt arbetstagarnas rättigheter. Parlamentet framhåller det absoluta behovet av investeringar i forskning och utveckling för att Europa ska förbli ett kompetenscentrum inom produktion av basmetaller. Parlamentet erinrar om att de industrier som investerar är de som står emot krisen bäst. Parlamentet vill att auktionsintäkterna från utsläppshandelssystemet ska användas för att finansiera klimatåtgärder inom EU och i utvecklingsländer, bland annat investeringar i projekt för förnybar energi och energieffektivitet i industrisektorer. Parlamentet stöder planerna på att inom klimat- och energiramen för 2030 inrätta ett instrument (NER 400) för avskiljning och lagring av koldioxid, innovativa förnybara energikällor och koldioxidsnål innovation i industrisektorer, såsom anges i Europeiska rådets slutsatser av den 23 oktober 2014. Parlamentet föreslår att pilot- och demonstrationsprojekt för avskiljning, användning och lagring av koldioxid ska ingå i de program för finansiering av lågkolhaltiga tekniker som stöds av kommissionen, där NER 300 eller det framtida NER 400 kan tjäna som exempel, och att den finansiella risken ska delas mellan finansiären och operatören. Parlamentet erinrar om vikten av offentliga investeringar och, i EU-sammanhang, medel från Horisont 2020, när det gäller att förbättra basmetallindustrins miljö- och energieffektivitet och minska koldioxidutsläppen i enlighet med Europa 2020-målen. Parlamentet ser utbildning av arbetstagarna i lågkolhaltiga tekniker och förfaranden inom industrin som en strategisk investering som bör integreras till fullo i de program för finansiering av omställningen till en koldioxidsnål ekonomi som stöds av kommissionen.

Räkenskaper och insyn

17.  Europaparlamentet föreslår att information om utsläppsrätterna för koldioxid ska offentliggöras i samband med företagens årsredovisningar och att EU ska verka för att arbetet med en särskild internationell redovisningsstandard återupptas.

18.  Europaparlamentet understryker vikten av insyn i hur medlemsstaterna använder intäkterna från tilldelning av utsläppsrätter. Parlamentet hänvisar i detta sammanhang till medlemsstaternas skyldighet att informera kommissionen om användningen av intäkterna från EU:s utsläppshandelssystem. Parlamentet understryker att ökad insyn skulle hjälpa medborgarna att se hur intäkterna från utsläppshandelssystemet används av nationella myndigheter.

19.  Europaparlamentet betonar att anläggningar och företag måste iaktta alla lagstadgade krav om socialt ansvar och rapportering, så att miljöbestämmelser genomförs på ett likvärdigt och verksamt sätt och så att behöriga myndigheter och intressenter, däribland arbetstagarrepresentanter och företrädare för det civila samhället och lokalsamhällen, har tillgång till all relevant information. Parlamentet framhåller den rätt att få tillgång till information i miljöfrågor som fastställs i Århuskonventionen och genomförs i EU‑lagstiftning och i nationell lagstiftning, bland annat genom direktiv 2003/87/EG. Parlamentet föreslår att varje klassificerad anläggning som omfattas av utsläppshandelssystemet varje år ska tillhandahålla fullständiga uppgifter om bekämpandet av klimatförändringarna och efterlevnaden av EU:s direktiv på miljöområdet och arbetsmiljöområdet och att dessa uppgifter ska vara tillgängliga för arbetstagarnas representanter och för civilsamhällesföreträdare från befolkningar i närheten av anläggningen.

Frågan om elleveransavtal

20.  Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är för konkurrenskraften i Europas basmetallsektor att det finns möjlighet att under vissa villkor, som måste klargöras av kommissionen, ingå långtidsavtal som måste vara förenliga med en avkastning på investeringen som inte får vara kortare än 15 år för kapitalintensiva industrier. Parlamentet erinrar om att industriledare måste kunna säkra sina investeringar genom förutsägbara priser och en tydlig rättslig ram. Parlamentet understryker att man i stället för årliga elauktioner bör prioritera stabila långtidsavtal för elleverans. Parlamentet är bekymrat över marknadsregleringar som i vissa medlemsstater medger ett strukturellt gap mellan elpriser och genereringskostnader. Kommissionen uppmanas att bekämpa oförtjänta vinster för privata oligopol på energimarknaden.

21.  Europaparlamentet är bekymrat över marknadsregleringar som medger ett strukturellt gap mellan elpriser och genereringskostnader.

Kompetensöverföring

22.  Europaparlamentet vill att kompetensöverföring mellan olika generationer av arbetstagare ska organiseras vid alla anläggningar som har olämpliga ålderspyramider för alla högkvalificerade produktionstjänster. Parlamentet stöder kompetenshöjning bland unga arbetstagare i företag genom en strukturell lärlingspolicy som gör att arbetstagarnas kollektiva kompetens kan utvecklas. Parlamentet framhåller betydelsen av arbetstagarnas färdigheter och kvalifikationer i basmetallsektorn. Parlamentet efterlyser en aktiv sysselsättnings- och industripolitik som säkerställer att denna kunskap utvecklas och erkänns som en viktig tillgång för den europeiska basmetallindustrin. Parlamentet vill att upprätthållandet av industriell know-how och kvalificerad arbetskraft beaktas vid bedömningen av produktionens lönsamhet vid en viss anläggning.

Råvaruförsörjning

23.  Europaparlamentet efterlyser en europeisk diplomatisk åtgärd för metallurgiska råvaror baserad på strategiska partnerskap för mervärdesutbyte mellan europeiska länder och råvaruproducerande länder, i syfte att gynna utvecklingen av kvalificerade arbetstillfällen längs med hela värdekedjan. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa ett instrument för djupanalyser av stålmarknaden som kan ge exakt information om den europeiska och globala balansen mellan tillgång och efterfrågan på stål, med åtskillnad mellan strukturella och konjunkturbetingade inslag i utvecklingen på dessa marknader. Parlamentet anser att övervakning av marknaderna för primära och sekundära basmetaller skulle kunna tillhandahålla värdefull information i samband med korrigerande och proaktiva åtgärder som är oundvikliga på grund av dessa stålindustriers konjunkturbetingade karaktär. Parlamentet välkomnar rapporten från Europeiskt kompetensnätverk för sällsynta jordartsmetaller (Erecon)(13), och uppmanar kommissionen att fortsätta sina insatser inom Erecon för att utveckla en diversifierad och hållbar leveranskedja för sällsynta jordartsmetaller i Europa och i synnerhet genomföra policyrekommendationerna samt tillhandahålla stöd till substitutionslösningar och ökad materialåtervinning.

Europeiskt handelsskydd för basmetaller: hellre förebygga än bota för sent

24.  Europaparlamentet uppmanar rådet att slutföra översynen av de båda förordningarna om handelspolitiska skyddsåtgärder för att rationalisera, skärpa och påskynda dessa instrument och se till att de inte försvagas. Parlamentet föreslår en inledande fas på högst en månad för en första utredning av klagomål om dumpning och subventioner, så att det på grundval av de preliminära resultaten kan utfärdas förebyggande korrigeringsåtgärder som sedan följs av en fördjupad utredning. Parlamentet beklagar att lagstiftningsförslaget om en modernisering av de handelspolitiska skyddsåtgärderna har kört fast i rådet trots att parlamentet har uttryckt starkt stöd för strängare åtgärder mot illojal import från tredjeländer. Parlamentet uppmanar rådet att skyndsamt få till stånd en modernisering av de handelspolitiska skyddsåtgärderna så att otillbörliga metoder äntligen kan hanteras på ett adekvat sätt och den europeiska marknaden skyddas mot dumpning och så att man därigenom kan garantera rättvisa konkurrensvillkor och ett fullt utnyttjande av de möjligheter som energiomställningen erbjuder.

25.  Europaparlamentet antar målet om snabba framsteg i fråga om återvinning av sällsynta jordartsmetaller och kritiska metaller som förbrukas i unionen.

26.  Europaparlamentet understryker att rostfritt stål och aluminium liksom alla andra basmetaller är utsatta för global konkurrens. Parlamentet anser det angeläget att kommissionen i sina undersökningar och jämförelser använder världsmarknaden som referensmarknad och inte begränsar sina undersökningar till den inre marknaden vid definitionen av relevant geografisk marknad. Parlamentet vill att en konsekvensbedömning av produktionskapaciteten som omfattar bland annat anläggningar och arbetstillfällen utförs innan några beslut fattas av kommissionens GD Konkurrens, och att dess slutsatser tas med i det slutliga offentliggörandet till de berörda parterna. Parlamentet efterlyser en översyn av konkurrenspolitiken och reglerna för statligt stöd för att underlätta offentliga ingrepp med syftet att bevara den sociala och regionala sammanhållningen, förbättra miljöstandarder och ta itu med folkhälsohot.

27.  Europaparlamentet ställer sig bakom inrättandet av lokala informations- och samrådskommittéer för förebyggande av industririsker, i vilka alla berörda parter med kontroll- och larmbefogenheter ska ingå. Parlamentet framhåller arbetstagarrepresentanternas erkända sakkunskap i fråga om företagens strategiska val och beslutsfattande.

Basmetallers roll i kretsloppsekonomin

28.  Europaparlamentet framhåller i detta sammanhang den positiva effekten av sekundära metaller, som i hög grad bidrar till att minska energi- och råvarutillförseln. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att göra det lättare för marknader för sekundära metaller att utvecklas och fungera. Parlamentet uppmuntrar införande av en kretsloppsekonomi vid varje produktionsanläggning för basmetaller för att koppla ihop tillvaratagande av biprodukter och återvunna metaller med målet att öka deras konkurrenskraft. Parlamentet vill att det ska bli obligatoriskt att införa en kretsloppsekonomi vid varje produktionsanläggning för basmetaller för att koppla ihop tillvaratagande av biprodukter och återvunna metaller med målet öka deras konkurrenskraft. Parlamentet antar målet om snabba framsteg i fråga om återvinning av sällsynta jordartsmetaller och kritiska metaller som förbrukas i unionen. Parlamentet anser att starka kopplingar måste utvecklas mellan sektorn för återvinning av basmetaller och andra industrier för att stärka den industriella basens storlek och motståndskraft, särskilt i regioner som drabbats av avindustrialisering. Parlamentet betonar i detta sammanhang den stora potentialen för produkt- och materialsubstitution och ökad användning av skrotmetall, bland annat inom stål- och aluminiumproduktion. Parlamentet betonar att de flesta basmetaller kan återvinnas många gånger med en energiförbrukning som är en bråkdel av den energi som används för primär produktion. Parlamentet är bekymrat över den stora energiförlust för Europa som orsakas av den lagliga och olagliga exporten av aluminium och koppar till länder som Kina och Indien, stater som själva har infört förbud mot aluminiumexport. Parlamentet anser att höga miljöstandarder och kretsloppsekonomiska principer bör vara grundläggande för utvecklings- och innovationsinvesteringar i basmetallindustrisektorn i Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa ekonomiska incitament för återvinning av metaller, inklusive råvaror av avgörande betydelse som i nuläget är oekonomiska, såsom sällsynta jordartsmetaller, att undersöka hur marknader för återvunnet material kan stödjas med bland annat miljöcertifikat för återvunnet material, krav på ekodesign samt skatteincitament och att se till att budgetarna för sammanhållningspolitiken och Europeiska fonden för strategiska investeringar också utnyttjas i syfte att främja resurseffektivitet och återvinning. Parlamentet anser att avfallslagstiftningen bör förbättras för att stödja skrotmarknaden i EU genom till exempel en översyn av direktivet om uttjänta fordon och annan avfallslagstiftning. Parlamentet föreslår att det ska vidtas åtgärder för fastställande av insamlingsmål, skärpning av producentansvaret och utvidgning av tillämpningsområdet för lagstiftningen om uttjänta fordon när det gäller exempelvis lastbilar, bussar och motorcyklar. Parlamentet betonar behovet av kvalificerad och yrkeskunnig personal för att klara omställningen till mer hållbara produktionsprocesser och produkter, och efterlyser en europeisk utbildningsstrategi till stöd för företag, forskningsinstitut och arbetsmarknadens parter i ansträngningarna att tillsammans undersöka kompetensbehoven för miljömässig hållbarhet.

o
o   o

29.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 343, 22.12.2009, s. 51.
(2) EUT L 188, 18.7.2009, s. 93.
(3) EUT L 315, 14.11.2012, s. 1.
(4) EUT L 334, 17.12.2010, s. 17.
(5) EUT L 140, 5.6.2009, s. 16.
(6) EUT L 143, 30.4.2004, s. 56.
(7) EUT L 275, 25.10.2003, s. 32.
(8) Antagna texter, P7_TA(2014)0032.
(9) EUT C 251 E, 31.8.2013, s. 75.
(10) Antagna texter, P8_TA(2014)0104.
(11) Se skäl 9 i beslut (EU) 2015/1814 (EUT L 264, 9.10.2015, s. 1).
(12) EGT L 1, 4.1.2003, s. 1.
(13) http://ec.europa.eu/growth/sectors/raw-materials/specific-interest/erecon/index_en.htm


Situationen i Ungern: uppföljning av Europaparlamentets resolution av den 10 juni 2015
PDF 171kWORD 304k
Europaparlamentets resolution av den 16 december 2015 om situationen i Ungern (2015/2935(RSP))
P8_TA(2015)0461RC-B8-1351/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av ingressen till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt andra samt fjärde till sjunde skälen,

–  med beaktande av framför allt artiklarna 2, 3.3 andra strecksatsen, artiklarna 6 och 7 i EU‑fördraget, samt av de artiklar i såväl EU-fördraget som fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) som handlar om att respektera, främja och skydda grundläggande rättigheter i EU,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna av den 7 december 2000, vilken proklamerades den 12 december 2007 i Strasbourg och trädde i kraft genom Lissabonfördraget i december 2009,

–  med beaktande av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 10 juni 2015 om situationen i Ungern(1), den 3 juli 2013 om grundläggande rättigheter: standarder och praxis i Ungern(2), den 16 februari 2012 om den senaste politiska utvecklingen i Ungern(3) och den 10 mars 2011 om den ungerska medielagen(4),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 mars 2014 En ny EU-ram för att stärka rättsstatsprincipen (COM(2014)0158),

–  med beaktande av rådets första årliga dialog om rättsstatsprincipen, som hölls den 17 november 2015,

–  med beaktande av uttalandet den 27 november 2015 från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter efter hans besök i Ungern,

–  med beaktande av lag CXL från 2015 om massinvandring som antagits av det ungerska parlamentet,

–  med beaktande av lag CXLII från 2015 om ett effektivt skydd av Ungerns gränser och om massinvandring som antagits av det ungerska parlamentet,

–  med beaktande av det ungerska parlamentets resolution 36/2015 om ett meddelande till Europeiska unionens ledare, antagen den 22 september 2015,

–  med beaktande av den muntliga fråga till kommissionen som lagts fram för utskottets för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor räkning om situationen i Ungern: uppföljning av Europaparlamentets resolution av den 10 juni 2015 (O-000140/2015 – B8-1110/2015),

–  med beaktande av kommissionens svar av den 5 november 2015 som en följd av Europaparlamentets resolution av den 10 juni 2015,

–  med beaktande av kommissionens uttalande vid debatten i parlamentets kammare den 2 december 2015 om situationen i Ungern,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU bygger på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter, och dessa värden är allmänna och gemensamma för medlemsstaterna (artikel 2 i EU-fördraget). En klar risk för att en medlemsstat allvarligt åsidosätter de värden som anges i artikel 2 i EU-fördraget ska aktivera det förfarande som anges i artikel 7.

B.  Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna är en del av EU:s primärlagstiftning och förbjuder diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder och sexuell läggning.

C.  Hur rättsstatsprincipen tillämpas på nationell nivå spelar en viktig roll för att säkerställa förtroende för medlemsstaternas rättsliga och administrativa system. EU måste vara orubbligt vad gäller respekten för demokrati, rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter, då detta är avgörande för att säkerställa EU:s trovärdighet både inom EU och på ett internationellt plan.

D.  Rätten till asyl garanteras genom vederbörligt iakttagande av reglerna i Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 och dess protokoll av den 31 januari 1967 om flyktingars rättsliga ställning, och i enlighet med EU-fördraget och EUF-fördraget.

E.  Sunda offentliga utgifter och skydd för EU:s ekonomiska intressen bör vara nyckelelement i EU:s politik för att förbättra medborgarnas förtroende genom att garantera att deras pengar används korrekt, effektivt och ändamålsenligt.

F.  Den senaste utvecklingen och initiativ och åtgärder som har vidtagits i Ungern de senaste åren har lett till en kraftig systematisk försämring av situationen vad gäller rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter, bl.a. yttrandefriheten, inbegripet den akademiska friheten, migranters, asylsökandes och flyktingars mänskliga rättigheter, mötes- och föreningsfriheten, begränsningar och hinder för civila samhällsorganisationers verksamhet, rätten till lika behandling, rättigheter för personer som tillhör minoriteter, däribland romer, judar och hbti-personer, sociala rättigheter, det konstitutionella systemets funktionssätt, rättsväsendets och andra institutioners oberoende samt många oroande påståenden om korruption och intressekonflikter.

G.  I juli och september 2015 antog det ungerska parlamentet ett antal ändringar avseende framför allt asyllagen, strafflagen, straffprocesslagen, gränslagen, polislagen och lagen om nationellt försvar. Vid kommissionens preliminära utvärdering uppdagades ett antal allvarliga farhågor och frågor avseende förenligheten med EU:s regelverk om asyl och gränser och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Den 6 oktober 2015 skickade kommissionen en administrativ skrivelse till den ungerska regeringen. Den ungerska regeringen har besvarat denna skrivelse. Den 10 december 2015 inledde kommissionen ett överträdelseförfarande mot Ungern.

H.  Kommissionen har inte tillmötesgått parlamentets krav på att den ska genomföra en fördjupad övervakningsprocess gällande situationen för demokratin, rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna i Ungern. I sitt uttalande vid debatten i parlamentets kammare den 2 december 2015 förklarade kommissionen att den är redo att utnyttja alla medel som står till dess förfogande, inklusive överträdelseförfaranden, för att se till att Ungern – liksom alla andra medlemsstater – uppfyller sina skyldigheter enligt unionslagstiftningen och respekterar de unionsvärden som fastställs i artikel 2 i EU‑fördraget. Kommissionen anser inte att villkoren för att i Ungerns fall aktivera ramen för rättsstatsprincipen i detta skede har uppfyllts.

1.  Europaparlamentet bekräftar sin ståndpunkt från resolutionen av den 10 juni 2015 om situationen i Ungern.

2.  Europaparlamentet är mycket oroat över den rad snabba lagstiftningsåtgärder som har vidtagits under de senaste månaderna, som har gjort tillgången till internationellt skydd extremt svår och som utan grund har kriminaliserat flyktingar, migranter och asylsökande. Parlamentet framhåller sina farhågor angående respekten för principen om ”non-refoulement”, det allt vanligare bruket att sätta människor i förvar, inklusive minderåriga, och användningen av främlingsfientlig retorik som kopplar samman migranter med sociala problem och säkerhetsrisker, särskilt genom regeringsunderstödda kommunikationskampanjer och nationella samråd, vilket försvårar integreringen. Parlamentet uppmanar med eftertryck den ungerska regeringen att återgå till normala förfaranden och att upphäva krisåtgärderna.

3.  Europaparlamentet anser att alla medlemsstater till punkt och pricka måste följa EU:s lagstiftning i sitt rättsliga och administrativa arbete, och att all lagstiftning måste återspegla och vara förenlig med grundläggande europeiska värden, dvs. demokrati, rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter.

4.  Europaparlamentet betonar att parlamentet vid upprepade tillfällen har uppmanat rådet att reagera på den oroväckande utvecklingen i Ungern. Parlamentet uppmanar med kraft Europeiska unionens råd och Europeiska rådet att så snart som möjligt hålla en diskussion och anta slutsatser om situationen i Ungern. Parlamentet anser att rådet och kommissionen, genom att inte överväga eller på lämpligt sätt tillmötesgå de farhågor som upprepade gånger har uttryckts av en majoritet av parlamentets ledamöter, undergräver den princip om lojalt samarbete mellan institutionerna som fastställs i artikel 13.2 i EU-fördraget.

5.  Europaparlamentet anser att Ungern är en möjlighet för EU att visa att man har kapacitet och politisk vilja att reagera på en medlemsstats hot och åsidosättande av EU:s egna grundläggande värderingar. Parlamentet beklagar djupt att det sker en liknande utveckling i vissa andra medlemsstater och anser att EU:s passivitet kan ha bidragit till denna utveckling som uppvisar oroande tecken, på ett liknande sätt som i Ungern, på att rättsstatsprincipen håller på att undergrävas. Parlamentet anser att detta gör att man allvarligt kan ifrågasätta EU:s förmåga att säkerställa fortsatt respekt för de politiska Köpenhamnskriterierna efter ett lands anslutning till EU.

6.  Europaparlamentet påminner om kommissionens roll som fördragens väktare när det gäller att säkerställa att nationell lagstiftning är förenlig med demokratin, rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna. Parlamentet betonar att det är viktigt att alla utvärderingar och analyser som kommissionen och parlamentet gör av situationen i enskilda medlemsstater bygger på fakta och är objektiva. Parlamentet uppmanar Ungerns regering och kommissionen att ha ett nära samarbete om alla frågor som de anser kan behöva utvärderas eller analyseras ytterligare. Parlamentet konstaterar nöjt att ett överträdelseförfarande har inletts mot Ungern avseende asylregelverket.

7.  Europaparlamentet beklagar att kommissionens nuvarande angreppssätt huvudsakligen är inriktat på marginella, tekniska aspekter av lagstiftningen, samtidigt som man bortser från trender, mönster och den kombinerade effekten av åtgärder som rör rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna. Parlamentet anser att framför allt överträdelseförfaranden i de flesta fall har misslyckats med att få till stånd verkliga förändringar och hantera situationen i ett vidare perspektiv.

8.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att aktivera den första fasen av EU-ramen för att stärka rättsstatsprincipen och att därför genast inleda en fördjupad övervakningsprocess gällande situationen för demokratin, rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna i Ungern, däribland den kombinerade effekten av ett antal åtgärder, och att bedöma uppkomsten av ett systemhot i den medlemsstaten som skulle kunna omvandlas till en klar risk för ett allvarligt åsidosättande enligt artikel 7 i EU-fördraget.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att gå vidare med alla utredningar och använda alla befintliga lagstiftningsredskap i full utsträckning för att säkerställa att EU‑medel används på ett transparent och korrekt sätt i Ungern på grundval av unionslagstiftningen. Parlamentet noterar kommissionens beslut av den 14 juli 2015 om att tillfälligt avbryta flera kontrakt i åtta av EU:s finansieringsprogram på grund av att man i Ungern använt ett alltför restriktivt urvalskriterium i samband med offentlig upphandling.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, Ungerns president, regering och parlament, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0227.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0315.
(3) EUT C 249 E, 30.8.2013, s. 27.
(4) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 154.

Rättsligt meddelande