Index 
Antagna texter
Torsdagen den 17 december 2015 - StrasbourgSlutlig utgåva
Tillsättning av en undersökningskommitté beträffande utsläppsmätningar i bilindustrin och fastställande av dess ansvarsområden, antal ledamöter och mandatperiod
 Möjligt dödsstraff för Ibrahim Halawa
 Situationen i Maldiverna
 Malaysia
 Ramavtalet om vittomspännande partnerskap och samarbete mellan EU och Vietnam (protokoll för att beakta Kroatiens anslutning till Europeiska unionen) ***
 Ramavtalet om vittomspännande partnerskap och samarbete mellan EU och Vietnam (godkännande)***
 Ramavtalet om vittomspännande partnerskap och samarbete mellan EU och Vietnam (resolution)
 Färdigställandet av EU:s ekonomiska och monetära union
 Årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2014 och EU:s politik på området
 20-årsdagen för Daytonavtalet
 Vapenexport: genomförande av den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp
 Patent och växtförädlares rättigheter
 Situationen i Burundi
 Skydd av Virunga nationalpark i Demokratiska republiken Kongo

Tillsättning av en undersökningskommitté beträffande utsläppsmätningar i bilindustrin och fastställande av dess ansvarsområden, antal ledamöter och mandatperiod
PDF 160kWORD 67k
Europaparlamentets beslut av den 17 december 2015 om tillsättning av en undersökningskommitté beträffande utsläppsmätningar i bilindustrin och fastställande av dess ansvarsområden, antal ledamöter och mandatperiod (2015/3037(RSO))
P8_TA(2015)0462B8-1424/2015

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av att 283 ledamöter har begärt att parlamentet tillsätter en undersökningskommitté för att undersöka anklagelser om överträdelser av unionsrätten och fall av missförhållanden vid tillämpningen av unionsrätten i fråga om utsläppsmätningar i bilindustrin,

–  med beaktande av talmanskonferensens förslag,

–  med beaktande av artikel 226 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets, rådets och kommissionens beslut 95/167/EG, Euratom, EKSG av den 19 april 1995 om närmare föreskrifter för utövandet av Europaparlamentets undersökningsrätt(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa(4) samt pågående överträdelseförfaranden,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 443/2009 av den 23 april 2009 om utsläppsnormer för nya personbilar som del av gemenskapens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 oktober 2015 om utsläppsmätningar i bilindustrin(6), där Europaparlamentet begär en grundlig utredning av kommissionens och medlemsstaternas myndigheters roll och ansvar, mot bakgrund av bland annat de problem som påpekades i 2011 års rapport från kommissionens gemensamma forskningscentrum,

–  med beaktande av kommissionens förslag till förordning om ändring av förordning (EG) nr 692/2008 vad gäller utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 6) (D042120),

–  med beaktande av yttrandet av den 28 oktober 2015 från tekniska kommittén för motorfordon, som inrättades genom artikel 40.1 i direktiv 2007/46/EG,

–  med beaktande av artikel 198 i arbetsordningen.

1.  Europaparlamentet beslutar att tillsätta en undersökningskommitté för att utreda påstådda överträdelser av unionsrätten och fall av missförhållanden vid tillämpningen av unionsrätten i fråga om utsläppsmätningar i bilindustrin, utan att detta inverkar på en eventuell domstolsprövning på nationell nivå eller unionsnivå.

2.  Europaparlamentet beslutar att undersökningskommittén ska

   undersöka om kommissionen har underlåtit att uppfylla skyldigheten enligt artikel 14.3 i förordning (EG) nr 715/2007 att se över de testcykler som används för att mäta utsläpp, och att anpassa dessa om man finner att de inte längre är adekvata eller inte längre avspeglar de verkliga utsläppen, så att de korrekt avspeglar utsläppen vid verklig körning på väg, trots uppgifter om att gränsvärden för utsläpp från fordon vid normal användning har överskridits på ett allvarligt och konsekvent sätt, i strid med de skyldigheter som fastställs i artikel 5.1 i förordning (EG) nr 715/2007, inbegripet kommissionens gemensamma forskningscentrums rapporter från 2011 och 2013 samt de undersökningar som International Council on Clean Transportation utfört och som offentliggjordes i maj 2014,
   undersöka om kommissionen och medlemsstaternas myndigheter har underlåtit att vidta verkliga och effektiva åtgärder för att övervaka upprätthållandet och upprätthålla det uttryckliga förbudet mot manipulationsanordningar, vilket föreskrivs i artikel 5.2 i förordning (EG) nr 715/2007,
   undersöka om kommissionen har underlåtit att snabbt införa tester som speglar verkliga körförhållanden och att vidta åtgärder för att ta itu med användningen av manipulationsanordningar, vilket föreskrivs i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 715/2007,
   undersöka om medlemsstaterna har underlåtit att fastställa bestämmelser om effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner för tillverkare som överträder bestämmelserna i förordning (EG) nr 715/2007, inbegripet användningen av manipulationsanordningar, vägran att bereda tillgång till information, förfalskning av testresultat, antingen för typgodkännande eller om överensstämmelse för fordon i drift, vilket föreskrivs i artikel 13.1 och 13.2 i förordningen,
   undersöka om medlemsstaterna har underlåtit att vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att bestämmelserna om sanktioner för överträdelser mot förordning (EG) nr 715/2007 genomförs, vilket föreskrivs i artikel 13.1 i den förordningen,
   samla in och analysera information för att bedöma om kommissionen och medlemsstaterna hade belägg för användningen av manipulationsanordningar innan USA:s miljöskyddsnämnd utfärdade sitt meddelande om överträdelse den 18 september 2015,
   samla in och analysera information om medlemsstaternas genomförande av bestämmelserna i direktiv 2007/46/EG, framför allt vad gäller artiklarna 12.1 och 30.1, 30.3 och 30.4,
   samla in och analysera information för att bedöma om kommissionen och medlemsstaterna hade belägg för att manipulationsanordningar användes för test av koldioxidutsläpp,
   lägga fram alla rekommendationer som undersökningskommittén anser nödvändiga på detta område.

3.  Europaparlamentet beslutar att undersökningskommittén ska lägga fram en interimsrapport inom sex månader från det att kommittén har inlett sitt arbete och sin slutrapport senast 12 månader efter det att kommittén inlett sitt arbete.

4.  Europaparlamentet beslutar att undersökningskommittén ska bestå av 45 ledamöter.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att se till att detta beslut offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

(1) EGT L 113, 19.5.1995, s. 1.
(2) EUT L 171, 29.6.2007, s. 1.
(3) EUT L 263, 9.10.2007, s. 1.
(4) EUT L 152, 11.6.2008, s.1.
(5) EUT L 140, 5.6.2009, s. 1.
(6) Antagna texter, P8_TA(2015)0375.


Möjligt dödsstraff för Ibrahim Halawa
PDF 173kWORD 71k
Europaparlamentets resolution av den 17 december 2015 om Ibrahim Halawa, som eventuellt riskerar dödsstraff (2015/3016(RSP))
P8_TA(2015)0463RC-B8-1402/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Egypten, särskilt av den 15 januari 2015 om situationen i Egypten(1) och av den 8 oktober 2015 om dödsstraffet(2),

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om Egypten från augusti 2013 och februari 2014,

–  med beaktande av 2001 års associeringsavtal mellan EU och Egypten, som trädde i kraft 2004 och som kompletterades av handlingsplanen mellan EU och Egypten från 2007,

–  med beaktande av 2014 års lägesrapport om Egypten inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken av den 25 mars 2015,

–  med beaktande av Euroepiska utrikestjänstens senaste uttalanden om Egypten, bland annat av den 16 juni 2015 om domstolsdomar i Egypten och av den 4 februari 2015 om domarna mot aktivister i Egypten,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 10 oktober 2015 från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, på EU:s vägnar, samt Europarådets generalsekreterare, Thorbjørn Jagland, om Europadagen och världsdagen mot dödsstraffet,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraff och riktlinjerna för EU:s politik gentemot tredjeländer i fråga om tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, FN:s konvention om barnets rättigheter och FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, som Egypten är part i, och med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner, särskilt resolutionen av den 18 december 2014 om ett moratorium för användningen av dödsstraff (69/186),

–  med beaktande av Arabrepubliken Egyptens konstitution,

–  med beaktande av Egyptens lag 107 av den 24 november 2013 om rätten till offentliga sammankomster, processioner och fredliga demonstrationer,

–  med beaktande av presidentdekretet från november 2014 (lag 140), som gör det möjligt för utländska medborgare som står åtalade för brott att återföras till hemlandet,

–  med beaktande av principerna och riktlinjerna om rätten till en rättvis rättegång och rättsligt biträde i Afrika, som tagits fram av Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter, och med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den irländske medborgaren Ibrahim Halawa har suttit frihetsberövad i över två år anklagad för att under en familjesemester i Kairo ha deltagit i en olaglig protest den 16 och 17 augusti 2013 där demonstranter påstås ha orsakat dödsfall och skadegörelse. 97 människor dog under protesterna, de flesta till följd av säkerhetsstyrkornas övervåld. Ibrahim Halawa var 17 år – och därför fortfarande underårig enligt egyptisk och internationell lagstiftning – när han greps.

B.  Ibrahim Halawa greps tillsammans med sina tre systrar efter att ha sökt skydd i al‑Fateh-moskén när våld utbröt under en demonstration. Hans tre systrar släpptes senare av myndigheterna.

C.  Åklagaren har inte lyckats bevisa att Ibrahim Halawa var inblandad i en enda våldshandling under protesterna. Åklagaren har enbart förlitat sig på polisens vittnesmål och rapporter och på utredningar av underrättelsetjänsterna. Rättegången mot honom har flera gånger ställts in och skjutits upp av den egyptiska domstolen, senast den 15 december 2015. Under ett år efter gripandet väcktes inget åtal mot honom. Ibrahim Halawa väntar nu tillsammans med 493 andra personer, av vilka majoriteten är vuxna, på en massrättegång den 19 december 2015 – utan några garantier för att minimikraven på en fri och rättvis rättegång kommer att uppfyllas – och kommer eventuellt att dömas till dödsstraff om han fälls. I maj 2015 avrättade Egypten sex personer, av vilka en var lika gammal som Ibrahim Halawa är nu.

D.  Sedan 2013 har ett stort antal dödsstraff utdömts genom massrättegångar mot påstådda medlemmar av Muslimska brödraskapet och påstådda anhängare till den avsatte president Mursi. Dessa förfaranden strider mot Egyptens folkrättsliga förpliktelser.

E.  I artikel 10 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna heter det att envar under full likställdhet är berättigad till rättvis och offentlig rannsakning inför oavhängig och opartisk domstol vid fastställandet av såväl hans eller hennes rättigheter och skyldigheter som varje anklagelse mot honom eller henne för brott.

F.  Ibrahim Halawa sitter frihetsberövad för att fredligt ha utövat sin rätt till yttrande- och mötesfrihet och betraktas av Amnesty International som samvetsfånge. Yttrandefriheten och mötesfriheten är ofrånkomliga grundpelare i alla demokratiska och pluralistiska samhällen. Artikel 73 i den egyptiska konstitutionen slår fast att medborgarna ska ha rätt att organisera offentliga sammankomster, marscher, demonstrationer och alla former av fredliga protester.

G.  Sedan det militära maktövertagandet i juni 2013 har det kommit rapporter om ett stort antal frihetsberövanden av demonstranter och samvetsfångar i Egypten. Förenings-, mötes- och yttrandefriheten har alltsedan juli 2013 ingett särskilda farhågor.

H.  Ibrahim Halawa lever under utomordentligt svåra fängelseförhållanden, bland annat med uppgifter om tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling efter gripandet och i häktet, och han har nekats medicinsk och juridisk hjälp. Enligt hans familj och juridiska ombud har han i protest mot sitt fortsatta frihetsberövande hungerstrejkat sedan den 21 oktober 2015, vilket utsätter honom för allvarliga hälsorisker.

I.  De egyptiska åklagarmyndigheterna i norra Kairodistriktet och domstolen erkände inte Ibrahim Halawa som underårig i samband med gripandet, vilket strider mot Egyptens förpliktelser enligt konventionen om barnets rättigheter, som Egypten är part i.

J.  Alla dödsdomar mot, och avrättningar av, personer som är under 18 år vid tidpunkten för brottet är oförenliga med Egyptens internationella förpliktelser.

K.  Irlands utrikes- och handelsminister, Charles Flanagan, har uttryckt besvikelse efter de kontinuerliga senareläggningarna i fallet Ibrahim Halawa i Egypten. Irländsk konsulär personal har närvarat vid samtliga förhör till dags dato och har även avlagt 48 konsulära besök hos Ibrahim Halawa, vilket understryker vilken betydelse den irländska regeringen tillmäter fallet.

L.  Egypten har frigett utländska medborgare enligt ett presidentdekret som utfärdades i november 2014 och som gör det möjligt för utlänningar åtalade för brott att återföras till hemlandet.

M.  Egypten har hittills underlåtit att genomföra de provisoriska åtgärder som Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter krävde i mars 2015 för att garantera integriteten för Ibrahim Halawa och andra underåriga inblandade i fallet genom att omedelbart frige dem mot borgen.

N.  EU och dess medlemsstater strävar efter närmare förbindelser med Egypten och dess folk – en viktig granne och partner – på ett stort antal områden. Med sina över 80 miljoner invånare är Egypten det befolkningsmässigt största arablandet, och det är ett mycket viktigt land i södra Medelhavsområdet. Landet brottas med allvarliga säkerhetsproblem till följd av återverkningarna av situationen i grannländerna. Den politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i Egypten har betydande konsekvenser för hela regionen och utanför denna.

1.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över det oacceptabla åsidosättandet av grundläggande mänskliga rättigheter till följd av det godtyckliga frihetsberövandet av den irländske medborgaren Ibrahim Halawa, och uppmanar de egyptiska myndigheterna att omedelbart och villkorslöst frige honom och överlämna honom till de irländska myndigheterna i enlighet med ett presidentdekret som utfärdades i november 2014 i kraft av den egyptiska lagen 140.

2.  Europaparlamentet uttrycker sin allra djupaste oro över det förvärrade tillståndet för Ibrahim Halawa till följd av hans hungerstrejk och hans påstått undermåliga fängelseförhållanden. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att prioritera att Ibrahim Halawas goda hälsa och välbefinnande bibehålls medan han sitter i fängelse. Parlamentet kräver att alla påståenden om tortyr och misshandel av Ibrahim Halawa ska utredas på ett grundligt och oberoende sätt.

3.  Europaparlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att säkerställa respekten för artikel 10 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som slår fast att ”var och en som har berövats sin frihet skall behandlas humant och med aktning för människans inneboende värde”.

4.  Europaparlamentet erinrar de egyptiska myndigheterna om att Egypten är bundet av ovedersägliga internationella förpliktelser enligt konventionen om barnets rättigheter, som är tillämpliga på Ibrahim Halawa. Parlamentet begär att de egyptiska myndigheterna kategoriskt undanröjer hotet om dödsstraff om Ibrahim Halawa skulle fällas, med tanke på att han var underårig när han greps.

5.  Europaparlamentet upprepar EU:s absoluta motstånd mot användningen av dödsstraff, oavsett omständigheterna, och efterlyser ett fullständigt moratorium för utfärdandet av dödsstraff i Egypten. Parlamentet uppmanar med kraft Egypten att ratificera det andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1996 syftande till dödsstraffets avskaffande.

6.  Europaparlamentet är ytterst oroat över de egyptiska myndigheternas underlåtelse att slå vakt om rätten till en rättvis rättegång för Ibrahim Halawa och hans 493 medåtalade, särskilt den obefintliga möjligheten att ompröva eller överklaga deras fortsatta frihetsberövande och anklagelserna mot dem samt den vid upprepade tillfällen nekade tillgången till advokater, liksom den överdrivet långa häktningstiden, som strider mot Egyptens nationella och internationella förpliktelser.

7.  Europaparlamentet är alltjämt övertygat om att det kommer att bli ytterst svårt för Ibrahim Halawas advokater att förbereda ett individuellt försvar om hans fall prövas inom ramen för en massrättegång mot alla tilltalade som greps i samband med protesterna i augusti 2013.

8.  Europaparlamentet fördömer skarpt användningen av en massrättegång i rättsprocessen och uppmanar de egyptiska myndigheterna att efterleva folkrätten och säkerställa högsta möjliga internationella standard med avseende på rätten till en rättvis rättegång och ett korrekt förfarande. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att frige dem som frihetsberövats för att de fredligt utövat sin rätt till yttrande-, mötes- och föreningsfrihet, som står inskriven i den egyptiska konstitutionen och i andra internationella konventioner som Egypten är part i. Parlamentet uttrycker sin djupa oro över den svårt försämrade mediemiljön. Parlamentet fördömer de rättegångar och domar som egyptiska och utländska journalister blivit föremål för i sin frånvaro.

9.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten, via EU:s delegation i Kairo, och medlemsstaterna, särskilt Irland, att övervaka alla förhandlingar i rättegången mot Ibrahim Halawa och hans medåtalade. Parlamentet förväntar sig att utrikestjänsten tar upp detta fall på högsta nivå i sin dialog med Egypten och att den regelbundet rapporterar tillbaka till parlamentet om övervakningen av rättegången. Parlamentet uppmanar de irländska myndigheterna att fortsätta att bistå med fullständigt juridiskt, konsulärt och annat stöd till Ibrahim Halawa och hans anhöriga, och att regelbundet besöka honom i fängelset, liksom EU:s delegation. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att, med tanke på Ibrahim Halawas EU-medborgarskap, fortsätta att underlätta den irländska regeringens konsulära tillträde.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas parlament och regeringar samt Arabrepubliken Egyptens president och dennes interimsregering.

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0012.
(2) Antagna texter, P8_TA(2015)0348.


Situationen i Maldiverna
PDF 171kWORD 72k
Europaparlamentets resolution av den 17 december 2015 om situationen i Maldiverna (2015/3017(RSP))
P8_TA(2015)0464RC-B8-1409/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Maldiverna, särskilt resolutionerna av den 16 september 2004(1) och den 30 april 2015(2),

−  med beaktande av slutrapporten av den 22 mars 2014 från EU:s valobservatörsuppdrag i samband med parlamentsvalet i Republiken Maldiverna,

−  med beaktande av det gemensamma lokala uttalandet av den 30 september 2014 om hot mot civilsamhället och de mänskliga rättigheterna i Maldiverna, vilket utfärdats av EU:s delegation i överenskommelse med ambassaderna för EU:s medlemsstater, och med Norges och Schweiz ambassader i Colombo, som är sidoackrediterade i Maldiverna,

−  med beaktande av uttalandet av den 12 mars 2015 från ordföranden för parlamentets delegation för förbindelserna med länderna i Sydasien om gripandet av Maldivernas f.d. president Mohamed Nasheed, och av skrivelsen av den 10 april 2015 från ordföranden för parlamentets utskott för utrikesfrågor till Republiken Maldivernas utrikesminister,

−  med beaktande av uttalandet av den 14 mars 2015 från talespersonen för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om den fällande domen mot Maldivernas f.d. president Mohamed Nasheed,

−  med beaktande av uttalandet av den 5 november 2015 från talespersonen för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om att Maldivernas president utlyst undantagstillstånd,

−  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Maldiverna är part i,

−  med beaktande av uttalandet av den 18 mars 2015 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Zeid Ra’ad al-Hussein, om rättegången mot f.d. presidenten Mohamed Nasheed,

−  med beaktande av yttrandet nr 33/2015 (om Maldiverna) av den 4 september 2015 från FN:s arbetsgrupp för frågor om godtyckliga frihetsberövanden,

−  med beaktande av dokumentationen med anknytning till den senaste allmänna återkommande utvärderingen av Maldiverna inför FN:s råd för mänskliga rättigheter av den 6 maj 2015,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Presidentvalsprocessen 2013, där Abdulla Yameen Abdul Gayoom kom till makten, fläckades av regelvidrigheter.

B.  Maldivernas förste demokratiskt valde president, Mohamed Nasheed, dömdes den 13 mars 2015 till 13 års fängelse på politiskt motiverade anklagelser. Detta fördömdes av FN:s arbetsgrupp för frågor om godtyckliga frihetsberövanden. Rättegången mot honom fläckades av regelvidrigheter. Andra f.d. tjänstemän, bland dem f.d. vicepresidenten Ahmed Adeeb och f.d. försvarsministrarna Mohamed Nazim och Tholhath Ibrahim, har också gripits och satts i fängelse.

C.  Det har yppats farhågor om Maldivernas ytterst politiserade domstolsväsen, som i åratal missbrukat sina befogenheter och agerat till förmån för det parti som sitter vid makten i dag, och gått emot oppositionspolitiker.

D.  Den 4 november 2015 utlyste Maldivernas regering ett undantagstillstånd som upphävdes sex dagar senare. Avsikten med det verkade vara att förebygga omfattande regeringsfientliga protester. Regeringen fördömdes på bred bas för att tillfälligt försätta medborgarnas grundläggande rättigheter ur kraft och för att ge militären och polisen befogenhet till godtyckliga undersökningar och gripanden.

E.  Den 27 och 28 november 2015 skingrade polisen demonstranter som protesterade till förmån för oppositionen. Tårgas och pepparspray sattes in och ett drygt tiotal demonstranter greps, efter att de yrkat på att en f.d. president och andra fängslade politiska ledare skulle friges.

F.  Mahfooz Saeed, som är människorättsadvokat och medlem av f.d. presidenten Mohamed Nasheeds grupp av jurister, utsattes för angrepp den 4 september 2015.

G.  I april 2014 kullkastades ett moratorium för dödsstraffet i Maldiverna (också när underåriga fått dödsstraff med uppskjuten verkställighet). Detta moratorium hade införts 1953.

H.  Parlamentet har lagstadgat om att det ska vara högmålsbrott att yrka på restriktiva åtgärder och andra därmed anknutna påföljder mot Maldivernas regering och ledamöterna av den.

I.  Interparlamentariska unionens kommitté för parlamentarikers mänskliga rättigheter har fastställt att Maldiverna är ett av de värsta länderna i världen på grund av angrepp mot parlamentsledamöter i oppositionen. Att oppositionspolitiker utsätts för skrämseltaktik, grips och sätts i fängelse är vardagsmat i landet. Yttrandefriheten (inklusive mediefriheten), föreningsfriheten och den demokratiska åsiktsmångfalden utsätts för allt större hot, i och med att hundratals personer som protesterat mot regeringen gripits och åtalats.

J.  Det finns också farhågor om att radikal och militant islamism växer sig allt starkare, och om hur många radikaliserade unga män och kvinnor som påstås ha anslutit sig till Isis. Sett i förhållande till sin befolkning uppskattas Maldiverna ha det största antalet Isisrekryter av alla länder.

K.  Ahmed Rilwan, en regimkritisk journalist som ”försvann” i augusti 2014, saknas fortfarande och befaras nu vara död.

L.  Det förekommer ofta att ligor och radikala islamistiska grupper – som påstås samarbeta med polisen – angriper institutioner, organisationer och enskilda personer som är kritiska mot regeringens handlande eller som anklagas för att förespråka ateism. Detta skapar ett klimat av fruktan.

M.  Civilsamhällesorganisationer och människorättsförsvarare utsätts i allt högre grad för trakasserier, hot och angrepp. Detta gäller bland annat Maldivernas tidigare kommission för de mänskliga rättigheterna, som av landets högsta domstol kritiserades för att ha lämnat in en rapport inför den allmänna återkommande utvärderingen som görs av FN:s råd för mänskliga rättigheter.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över att det successivt blivit allt sämre med de demokratiska normerna i Maldiverna och att landet i allt högre grad präglas av auktoritära tendenser, som skapar ett klimat av fruktan och politisk spänning som skulle kunna äventyra alla landvinningar som gjorts under de senaste åren med att upprätta mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstat i landet.

2.  Europaparlamentet beklagar djupt tillslaget mot politiska meningsmotståndare. Parlamentet uppmanar Maldivernas regering att omedelbart och villkorlöst frige f.d. presidenten Mohamed Nasheed, f.d. vicepresidenten Ahmed Adeeb och f.d. försvarsministrarna Mohamed Nazim och Tholhath Ibrahim, tillsammans med Sheikh Imran Abdulla och andra politiska fångar, och rentvå dem från alla anklagelser. Parlamentet oroar sig också för f.d. presidentens försämrade hälsotillstånd.

3.  Europaparlamentet upprepar sitt stora missnöje med de allvarliga regelvidrigheterna i rättegången mot f.d. presidenten Mohamed Nasheed.

4.  Europaparlamentet uppmanar Maldivernas regering att garantera rättsväsendets fullkomliga oberoende och respektera rättvisans behöriga gång samt rätten till en rättvis, opartisk och oberoende rättegång. Parlamentet betonar att landets rättsväsen och säkerhetstjänster måste avpolitiseras.

5.  Europaparlamentet uttrycker här sin starka oro över att landets riksåklagare avskedats och erinrar regeringen om att riksåklagarämbetet, enligt Maldivernas statsförfattning, är ett oberoende och författningsenligt organ och att riksåklagaren måste kunna utöva sitt legitima författningsenliga ämbete utan vare sig godtycklig politisk inblandning eller skrämseltaktik från andra statsmakters sida.

6.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över att de mänskliga rättigheterna hela tiden urholkas, bland annat i form av att den verkställande makten i Maldiverna missbrukar undantagstillståndet samt att läget hotar att ytterligare förvärras. Parlamentet påminner Republiken Maldiverna om dess internationella åtaganden när det gäller respekt för mänskliga rättigheter, bland annat barnens rättigheter, samt för grundläggande friheter.

7.  Europaparlamentet efterlyser en seriös dialog mellan alla politiska partier om hur framtiden för denna instabila östat ska gestalta sig.

8.  Europaparlamentet uppmanar Maldivernas regering att respektera och fullt ut stödja rätten att protestera och rätten till yttrande-, förenings- och mötesfrihet, och att inte försöka inskränka dessa rättigheter. Parlamentet uppmanar likaså Maldivernas regering att få slut på straffriheten för medlemmar av medborgargarden som gripit till våld mot människor som arbetat för religiös tolerans, samt mot fredliga demonstranter, kritiska medier och civilsamhället. Parlamentet uppmanar Maldiverna att fullt ut rätta sig efter sina internationella skyldigheter.

9.  Europaparlamentet uppmanar Maldivernas regering att slå vakt om rättigheterna hos dem som förespråkar demokrati, liksom hos måttfulla muslimer, personer som stöder tanken på konfessionslöshet samt hos dem som motsätter sig arbetet till förmån för wahhabism och salafism i Maldiverna, samt att se till att de får rätt att delta inom alla områden av det offentliga livet i landet.

10.  Europaparlamentet påminner om att mediefriheten är hörnstenen i en fungerande demokrati och uppmanar Maldivernas regering och myndigheter att tillförsäkra ett adekvat skydd för journalister och människorättsförsvarare som utsätts för hot och angrepp på grund av sitt legitima arbete och, i anslutning till detta, tillåta en ordentlig undersökning av fallet med den försvunne Ahmed Rilwan, angreppet på Mahfooz Saeed samt angreppen på och hoten mot journalister, medlemmar av det civila samhället och oberoende institutioner.

11.  Europaparlamentet uppmanar enträget till att moratoriet för dödsstraffet ska återinföras, för att detta straff ska avskaffas, samt till att strafflagen ska ses över så att kroppsstraff inte längre används.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utfärda utförliga varningar om situationen för de mänskliga rättigheterna i Maldiverna för turister som planerar att resa dit. Parlamentet uppmanar också Europeiska utrikestjänsten att noggrant övervaka människorättssituationen och den politiska situationen i Maldiverna.

13.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater, mot bakgrund av att det hela tiden går bakåt för demokratin i Maldiverna och situationen för de mänskliga rättigheterna i landet blir allt sämre, att införa restriktiva åtgärder i form av riktade sanktioner för att frysa de tillgångar som innehas utomlands av vissa ledamöter av Maldivernas regering och av de mest prominenta bland de personer inom affärskretsar i Maldiverna som stöder dem, samt att belägga dem med reseförbud.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, medlemsstaterna samt till Maldivernas regering och parlament.

(1) EUT C 140 E, 9.6.2005, s. 165.
(2) Antagna texter, P8_TA(2015)0180.


Malaysia
PDF 171kWORD 70k
Europaparlamentets resolution av den 17 december 2015 om Malaysia (2015/3018(RSP))
P8_TA(2015)0465RC-B8-1412/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Malaysia,

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2014 om de framtida förbindelserna mellan EU och Asean(1),

–  med beaktande av utrikestjänstens talespersons uttalande av den 15 april 2015 om den nyligen antagna ändringen av lagen om uppvigling i Malaysia,

–  med beaktande av utrikestjänstens talespersons uttalande av den 17 mars 2015 om gripandet av Nurul Izzah, parlamentsledamot från oppositionen i Malaysia,

–  med beaktande av utrikestjänstens talespersons uttalande av den 10 februari 2015 om domen mot den malaysiske oppositionspolitikern Anwar Ibrahim,

–  med beaktande av EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av uttalandet från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter av den 9 april 2015 om utkasten till lagar om terrorbekämpning och uppvigling,

–  med beaktande av utrikestjänstens gemensamma pressmeddelande av den 23 oktober 2015 om den politiska dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU och Asean,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare,

–  med beaktande av FN:s allmänna återkommande utvärdering i oktober 2013,

–  med beaktande av rapporten från juni 2015 från den särskilda rapportören om människohandel,

–  med beaktande av den andra allmänna återkommande översynen av Malaysia inför FN:s råd för de mänskliga rättigheterna samt dess rekommendationer, från oktober 2013,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av FN:s förklaring om människorättsförvarare från 1998,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (tortyrkonventionen) från 1984,

–  med beaktande av förklaringen om de mänskliga rättigheterna från Sydostasiatiska nationers förbund (Asean),

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU betraktar Malaysia som en viktig politisk och ekonomisk partner i Sydostasien. EU och Malaysia förhandlar om ett partnerskaps- och samarbetsavtal och ett frihandelsavtal.

B.  Utrymmet för offentlig debatt och yttrandefrihet i Malaysia krymper snabbt, i takt med att regeringen tillgriper vagt formulerade strafflagar för att tysta sina kritiker och kväsa allmänhetens missnöje och fredliga åsiktsyttringar, inklusive debatter om frågor av allmänt intresse. Dessa lagar inbegriper lagen om uppvigling, lagen om tryckerier och publikationer, lagen om kommunikationer och multimedia samt lagen om fredliga sammankomster.

C.  Den 3 december 2015 antog det malaysiska parlamentet lagförslaget om det nationella säkerhetsrådet i en majoritetsomröstning. Lagförslaget tillerkänner det nationella säkerhetsrådet, som leds av premiärministern, vidsträckta befogenheter att utropa undantagstillstånd på alla områden som bedöms utgöra en säkerhetsrisk, vilket innebär omfattande befogenheter att göra gripanden, husrannsakningar och beslag utan förordnande.

D.  Enbart med stöd av lagen om uppvigling har minst 78 personer blivit föremål för utredningar eller åtal sedan början av 2014.

E.  Den förre oppositionsledaren Anwar Ibrahim dömdes i februari 2015 för sodomi efter ett politiskt motiverat åtal som ledde till straffrättsliga förfaranden som inte uppfyllde internationella normer för rättvisa rättegångar. Han nekades lämplig läkarvård.

F.  Hbti-personer i Malaysia kan straffas enligt landets lag mot sodomi och regionala lagar som förbjuder transvestism, och de utsätts för politisk hets, godtyckliga gripanden, fysiska och sexuella angrepp, fängslanden och andra övergrepp.

G.  Den malaysiske karikatyrtecknaren Zulkiflee Anwar Ulhaque (Zunar) har åtalats enligt lagen om uppvigling efter kritiska twittermeddelanden mot regeringen angående domen mot Anwar Ibrahim. Bloggaren Khalid Ismath och akademikern Azmi Sharom står inför liknande åtal.

H.  Den malaysiska antikorruptionskommissionen har ifrågasatt premiärministern i samband med påståenden om mygel efter upptäckten av över 600 miljoner euro på hans bankkonto utan angivande av källa och ändamål, liksom andra påståenden om att hundratals miljoner euro saknas efter uppgörelser där ett statligt företag som han startat, 1Malaysia Development Berhad (1MDB), var inblandat.

I.  Medieföretag och förlag har drabbats av restriktioner enligt lagen om tryckerier och publikationer efter att de rapporterat om dessa påståenden, och advokaten Matthias Chang och politikern Khairuddin Abu Hassan greps efter sina undersökningar av påståendena.

J.  Den höga representanten uttryckte farhågor rörande missbruket av strafflagarna vid sitt besök i Malaysia den 5–6 augusti 2015.

K.  Enligt FN och icke-statliga organisationer använder den malaysiska polisen sig i allt större utsträckning av tortyr, nattliga gripanden, omotiverade häktningar och selektiva åtal.

L.  Malaysia fortsätter att tillämpa dödsstraffet, och upp till 1 000 fångar väntar för närvarande på avrättning.

M.  Malaysia är medlem av FN:s säkerhetsråd och sittande ordförande för Asean, och Aseans 27:e toppmöte hölls i Kuala Lumpur den 18–22 november 2015.

1.  Europaparlamentet bekräftar EU:s starka engagemang för det malaysiska folket, med vilket EU har starka och långvariga politiska, ekonomiska och kulturella band.

2.  Europaparlamentet beklagar djupt den försämrade människorättssituationen i Malaysia och särskilt tillslagen mot aktivister i det civila samhället, akademiker, medier och politiska aktivister. Parlamentet uttrycker oro över den kraftiga ökningen av antalet personer som åtalats eller gripits enligt lagen om uppvigling.

3.  Europaparlamentet är särskilt bekymrat över antagandet av lagförslaget om det nationella säkerhetsrådet och kräver att det dras tillbaka. Parlamentet uppmanar regeringen att upprätthålla en lämplig jämvikt mellan behovet att slå vakt om nationell säkerhet och kravet att värna medborgerliga och politiska rättigheter.

4.  Europaparlamentet uppmanar Malaysias regering att omedelbart frige alla politiska fångar, bland dem den förre oppositionsledaren Anwar Ibrahim, och ge dem lämplig medicinsk vård, liksom att lägga ned alla politiskt motiverade åtal, bland annat mot karikatyrtecknaren Zulkiflee Anwar Haque (Zunar), bloggaren Khalid Ismath, akademikern Azmi Sharom, de politiska dissidenterna Khairuddin Abu Hassan och Matthias Chang samt människorättsaktivisterna Lena Hendry och Maria Chin Abdullah.

5.  Europaparlamentet uppmanar de malaysiska myndigheterna att upphäva lagen om uppvigling och se till att all lagstiftning, inklusive lagen om förhindrande av terrorism, lagen om tryckerier och publikationer, lagen om kommunikationer och multimedia, lagen om fredliga sammankomster samt andra relevanta bestämmelser i strafflagen, överensstämmer med internationella normer om yttrande- och föreningsfrihet och skydd av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar de malaysiska myndigheterna att underlätta fredliga sammankomster och garantera säkerheten för alla deltagare och deras yttrandefrihet i hela landet.

6.  Europaparlamentet kräver att den oberoende kommissionen om klagomål mot polisen och polisövergrepp inrättas, så som rekommenderades av undersökningskommissionen om polisen 2005, för att utreda alla påståenden om tortyr och dödsfall i fängsligt förvar hos polisen.

7.  Europaparlamentet understryker vikten av oberoende och insynsvänliga utredningar av påståendena om mygel och fullständigt samarbete med utredarna. Malaysias regering uppmanas kraftfullt att avstå från att sätta press på landets antikorruptionskommission och medier.

8.  Europaparlamentet beklagar djupt framväxten av rasistiska grupper som ytterligare bidrar till etniska spänningar.

9.  Europaparlamentet uppmanar Malaysias regering att inleda en dialog med oppositionspartierna och det civila samhällets aktörer.

10.  Europaparlamentet uppmanar Malaysias regering att ratificera viktiga internationella konventioner om mänskliga rättigheter, däribland den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, tortyrkonventionen, den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, ILO:s konvention nr 169, Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen samt 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning och dess fakultativa protokoll.

11.  Europaparlamentet uppmanar Malaysias regering att rikta en stående inbjudan till alla FN:s särskilda förfaranden, så att de särskilda rapportörerna kan besöka landet utan att begära en inbjudan.

12.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt om att dödsstraffet är grymt, omänskligt och förnedrande, och uppmanar Malaysia att införa ett moratorium som ett första steg mot ett avskaffande av dödsstraffet för alla brott och att omvandla alla dödsstraff till fängelsestraff.

13.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att samordna politiken gentemot Malaysia i linje med EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter, i syfte att uppmuntra till reformer i dessa angelägna frågor på alla tänkbara sätt, bland annat i FN-sammanhang, där Malaysia är en icke-ständig medlem av FN:s säkerhetsråd under 2015 och 2016.

14.  Europaparlamentet uppmanar EU:s delegation till Malaysia att intensifiera ansträngningarna för att finansiera projekt om yttrandefrihet och reform av repressiva lagar och att använda alla lämpliga verktyg, inbegripet det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, för att skydda människorättsförsvarare. Parlamentet kräver att lagen mot sodomi dras tillbaka, och uppmanar utrikestjänsten, i linje med EU:s riktlinjer om skydd och främjande av hbti-personers rättigheter, att intensifiera sitt arbete för rättigheterna för hbti-personer som utsätts för våld och förföljelse i Malaysia, och i synnerhet verka för avkriminalisering av homosexualitet och transsexualism.

15.  Europaparlamentet bekräftar vikten av den politiska dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU och Asean som ett användbart verktyg för att utbyta god praxis och främja initiativ för kapacitetsuppbyggnad.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att frågor rörande de mänskliga rättigheterna vederbörligen beaktas under framtida förhandlingar om ett frihandelsavtal och ett partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Malaysia.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas parlament och regeringar, Malaysias parlament och regering, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter samt regeringarna i Aseans medlemsstater.

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0022.


Ramavtalet om vittomspännande partnerskap och samarbete mellan EU och Vietnam (protokoll för att beakta Kroatiens anslutning till Europeiska unionen) ***
PDF 240kWORD 60k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 december 2015 om utkastet till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens och dess medlemsstaters vägnar av ett protokoll till ramavtalet om ett vittomspännande partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Socialistiska republiken Vietnam, å andra sidan, för att beakta Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (13079/2014 – C8-0282/2014 – 2014/0222(NLE))
P8_TA(2015)0466A8-0340/2015

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (13079/2014),

–  med beaktande av utkastet till protokoll till ramavtalet om ett vittomspännande partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Socialistiska republiken Vietnam, å andra sidan, för att beakta Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (13078/2014),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 207, 209 och artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0282/2014),

–  med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och 99.2 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A8-0340/2015).

1.  Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Socialistiska republiken Vietnam.


Ramavtalet om vittomspännande partnerskap och samarbete mellan EU och Vietnam (godkännande)***
PDF 239kWORD 60k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 december 2015 om utkastet till rådets beslut om ingående på unionens vägnar av ett ramavtal om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Socialistiska republiken Vietnam, å andra sidan (05432/2015 – C8-0062/2015 – 2013/0440(NLE))
P8_TA(2015)0467A8-0339/2015

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (05432/2015),

–  med beaktande av utkastet till ramavtalet om ett vittomspännande partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Socialistiska republiken Vietnam, å andra sidan (18204/2010),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 207, 209 och artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0062/2015),

–  med beaktande av sin resolution som inte avser lagstiftning av den 17 december 2015(1) om utkastet till beslut,

–  med beaktande av artikel 99.1 första och andra stycket, artikel 99.2 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A8-0339/2015).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Socialistiska republiken Vietnam.

(1) Antagna texter från detta sammanträde, P8_TA(2015)0468.


Ramavtalet om vittomspännande partnerskap och samarbete mellan EU och Vietnam (resolution)
PDF 366kWORD 97k
Europaparlamentets resolution som inte avser lagstiftning av den 17 december 2015 med ett förslag till resolution som inte avser lagstiftning om utkastet till rådets beslut om ingående på unionens vägnar av ramavtalet om vittomspännande partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Socialistiska republiken Vietnam, å andra sidan (05432/2015 – C8-0062/2015 – 2013/0440(NLE)2015/2096(INI))
P8_TA(2015)0468A8-0342/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (05432/2015),

–  med beaktande av utkastet till ramavtalet om ett vittomspännande partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Socialistiska republiken Vietnam, å andra sidan (18204/2010),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 207 och 209 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, jämförda med artikel 218.6 a i detta fördrag,

–  med beaktande av sin resolution av den 17 december 2015(1) om utkastet till beslut,

–  med beaktande av de diplomatiska förbindelser mellan Vietnam och EU (dåvarande Europeiska gemenskaperna) som inleddes den 22 oktober 1990,

–  med beaktande av ramavtalet om samarbete mellan EU och Vietnam som trädde i kraft den 1 juni 1996(2),

–  med beaktande av kommissionens tillkännagivande den 4 augusti 2015 att EU och Vietnam hade nått en överenskommelse om ett omfattande frihandelsavtal som varit under förhandling sedan den 26 juni 2012,

–  med beaktande av utkastet till rekommendation från Europeiska ombudsmannen Emily O’Reilly av den 26 mars 2015 med en uppmaning till kommissionen att utan ytterligare dröjsmål genomföra en utvärdering av effekterna för de mänskliga rättigheterna mot bakgrund av det planerade frihandelsavtalet med Vietnam,

–  med beaktande av Europeiska unionens fleråriga vägledande program för Vietnam 2014–2020,

–  med beaktande av den människorättsdialog mellan EU och Vietnam som inleddes 2003 och den fjärde rundan av den förstärkta människorättsdialogen mellan EU och Vietnam i Bryssel den 19 januari 2015,

–  med beaktande av förhandlingarna om ett frivilligt partnerskapsavtal med Vietnam avseende en åtgärdsplan för skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Flegt), vilka inleddes i november 2010,

–  med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1440/80 av den 30 maj 1980 om slutandet av samarbetsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Filippinerna, Indonesien, Malaysia, Singapore och Thailand – medlemsländer i Sydöstasiatiska förbundet(3) och protokollet om utvidgning av samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Asean till att även omfatta Socialistiska republiken Vietnam, undertecknat den 14 februari 1997(4),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 18 maj 2015 till parlamentet och rådet EU och Asean – ett partnerskap med strategisk inriktning,

–  med beaktande av det tionde Asem-mötet, som ägde rum i Milano den 16–17 oktober 2014, och nästa möte som kommer att äga rum i Ulaanbaatar i Mongoliet 2016,

–  med beaktande av det besök som parlamentets delegation för förbindelserna med länderna i Sydostasien avlade i Vietnam i oktober 2013,

–  med beaktande av det interparlamentariska mötet mellan Europaparlamentet och Vietnam i Hanoi den 30 oktober 2013,

–  med beaktande av det besök som kommissionens ordförande José Manuel Barroso avlade i Vietnam i augusti 2014,

–  med beaktande av det besök som Vietnams premiärminister Nguyen Tan Dung avlade i Europeiska unionen i oktober 2014,

–  med beaktande av det 22:a mötet i den gemensamma samarbetskommittén Asean–EU i Jakarta den 5 februari 2015,

–  med beaktande av sina nyligen antagna resolutioner om Vietnam, särskilt av den 12 juli 2007 om mänskliga rättigheter i Vietnam(5), av den 22 oktober 2008 om det nya partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Vietnam och mänskliga rättigheter(6), av den 26 november 2009 om situationen i Laos och Vietnam(7), av den 18 april 2013 om Vietnam, särskilt yttrandefriheten(8), av den 15 januari 2014 om de framtida förbindelserna mellan EU och Asean(9) samt av den 17 april 2014 om förhandlingarna om frihandelsavtalet mellan EU och Vietnam(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 december 2012 om en strategi för digital frihet i EU:s utrikespolitik(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2013 om press- och mediefrihet i världen(12),

–  med beaktande av EU:s människorättsriktlinjer för yttrandefrihet online och offline, som antogs vid rådets (utrikes frågor) möte den 12 maj 2014,

–  med beaktande av sin resolution av den 8 september 2015 om mänskliga rättigheter och teknik: effekterna för de mänskliga rättigheterna i tredjeländer av system för intrång och övervakning(13),

–  med beaktande av att Vietnam blev ordinarie ledamot av Sydostasiatiska nationers förbund (Asean) den 28 juli 1995,

–  med beaktande av att Vietnam var en av grundarstaterna till Mekongkommissionen, som grundades den 5 april 1995 för att förbättra samarbetet för hållbar utveckling i Mekongflodens avrinningsområde,

–  med beaktande av det 26:e toppmötet i Sydostasiatiska nationers förbund (Asean) i Kuala Lumpur och Langkawi i Malaysia den 26–28 april 2015,

–  med beaktande av det 14:e säkerhetstoppmötet för Asien (IISS Shangri-La-dialogen) i Singapore den 29–31 maj 2015,

–  med beaktande av Hanoiuttalandet, Vietnams nationella strategi för genomförandet av Parisförklaringen om biståndseffektivitet,

–  med beaktande av rapporten från arbetsgruppen för den allmänna återkommande utvärderingen av Vietnam av den 9 oktober 2009 samt rekommendationerna i den andra allmänna återkommande utvärderingsrapporten om Vietnam vid det 26:e sammanträdet för FN:s råd för mänskliga rättigheter den 20 juni 2014 och Vietnams medlemskap i FN:s råd för mänskliga rättigheter under perioden 2014–2016,

–  med beaktande av att Vietnam nyligen ratificerade FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning samt det sedan länge emotsedda besöket av FN:s särskilda rapportör om religions- och trosfrihet i juli 2014,

–  med beaktande av åminnelsen av Vietnamkrigets slut i år (40 år sedan),

–  med beaktande av artikel 99.1 andra stycket i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0342/2015), och av följande skäl:

A.  År 2015 firas 25-årsminnet av förbindelserna mellan EU och Vietnam. Dessa förbindelser har snabbt utvidgats från handel och bistånd till ett mer omfattande förhållande.

B.  Avtalet om vittomspännande partnerskap och samarbete har till syfte att etablera ett modernt partnerskap på bred bas som gynnar båda parter och som bygger på gemensamma intressen och principer såsom jämlikhet, ömsesidig respekt, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter.

C.  EU är Vietnams största exportmarknad. EU är tillsammans med sina medlemsstater den största givaren av offentligt utvecklingsbistånd till Vietnam, och EU:s budget för detta kommer att öka med 30 procent till 400 miljoner euro för perioden 2014–2020.

D.  De vietnamesiska myndigheterna har meddelat att de hävt förbudet mot utländska direktinvesteringar i 45 sektorer och har vidtagit åtgärder för att lätta upp reglerna för företag i landet och därmed stödja utländska investeringar.

E.  Vietnam har under de senaste årtiondena konsekvent tillämpat ett uttalat proeuropeiskt förhållningssätt och varit aktivt engagerat tillsammans med EU som Aseans ländersamordnare för dialogförbindelserna mellan Asean och EU under perioden 2012–2015 och som värd för Interparlamentariska unionens 132:a församling i Hanoi den 28 mars till den 1 april 2015. Landets uppgift som samordnare resulterade i en avsevärd ökning av antalet möten mellan EU och Asean och av nivån på vilken dessa möten hölls. Vietnam har anslutit sig till Asiatiska banken för infrastrukturinvesteringar (AIIB), vilken leds av Peking.

F.  Förbindelserna mellan EU och Asean är omfattande och täcker in en rad sektorer, däribland handel och investeringar, utveckling, ekonomi och politiska frågor. Handlingsplanen från Bandar Seri Begawan från 2012 antogs för att få till stånd en mer strategisk inriktning på det regionala samarbetet mellan EU och Asean i dessa sektorer.

G.  Stillahavspartnerskapet (TPP) mellan tolv länder i Stillahavsområdet, däribland Vietnam, slutfördes den 5 oktober 2015 och innebar att det skapades ett nytt handelsblock som omfattar 36 procent av världens BNP och som skulle kunna få långtgående konsekvenser för världshandeln.

H.  Under de två senaste decennierna har Vietnam gjort stora framsteg när det gäller förverkligande av millenniemålen, fattigdomsminskning, ekonomisk utveckling, social trygghet, sysselsättning, utbildning och hälso- och sjukvård.

I.  Påverkan av ”doi moi”-politiken (förnyelse) och de steg som tagits för att införa marknadsekonomi har även lett till att fattigdomsklyftan ökat. Protesterna mot regeringens konfiskeringar av mark och egendom har tilltagit. Den globala recessionen slog emellertid hårt mot Vietnams export, och BNP-ökningen under 2014 var en av de svagaste sedan slutet på den asiatiska ekonomiska krisen. En utmaning för Vietnam är att arbetskraften ökar med över en miljon personer om året.

J.  I artikel 1.1 i avtalet om vittomspännande partnerskap och samarbete bekräftas engagemanget för den internationella rättens allmänna principer. Dessutom föreskrivs ”respekt för de demokratiska principerna och mänskliga rättigheterna” som en viktig del av avtalet som ligger till grund för båda parters inhemska och internationella politik. Det händer dock fortfarande att människorättsaktivister grips under mycket oklara omständigheter, och det vietnamesiska kommunistpartiets nästa kongress, som kommer att äga rum i januari 2016, kommer att bli den verkliga måttstocken på hur bra Vietnam verkligen är på att respektera de demokratiska principerna.

K.  De begränsningar när det gäller yttrandefrihet både online och offline, press- och mediefrihet, tillgång till information, mötesfrihet och föreningsfrihet samt religionsfrihet som förekommer i Vietnam, enligt rapporten från FN:s särskilda rapportör om religions- och trosfrihet, ger fortfarande stor anledning till oro.

L.  Vietnam är en viktig partner för EU i förhandlingarna om klimatförändringarna och har utfäst sig att minska utsläppen med 8–10 procent jämfört med 2010 och att minska energiförbrukningen som andel av BNP med 1–1,5 procent om året inför FN:s klimatförändringskonferens i Paris i november 2015.

M.  Många europeiska medborgare har vietnamesiskt ursprung till följd av historiska band, och Tjeckien har tillerkänt sina medborgare av vietnamesiskt ursprung ställning som etnisk minoritet.

N.  Det spända klimatet mellan Kina och grannländerna i Sydkinesiska havet, däribland Vietnam, har nyligen trappats upp på grund av att folkrättsvidriga ensidiga åtgärder har vidtagits i omtvistade delar av Sydkinesiska havet. Upptrappningen av tvister om landområden i regionen påverkar den globala handeln och utgör ett allvarligt hot mot freden, säkerheten, stabiliteten och den internationella handeln. Det är av strategiska skäl mycket angeläget för EU att mildra dessa spänningar, i syfte att upprätthålla den globala säkerheten och säkra stabiliteten på viktiga farleder i Sydkinesiska havet som är av central betydelse för EU:s handel. Vietnam stöder officiellt Filippinernas beslut att vända sig till Permanenta skiljedomstolen i Haag den 16 mars 2015 på grundval av Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos).

O.  Vietnam har stärkt sitt strategiska samarbete och sitt säkerhets- och energisamarbete med grannländerna i Asien och håller samtidigt på att stärka sina bilaterala band med centrala internationella aktörer såsom USA och Ryssland på grund av de förnyade spänningarna i Sydkinesiska havet.

P.  Vietnam är fortfarande kraftigt förorenat av explosiva lämningar efter Vietnamkriget, och människorna och miljön påverkas fortfarande av effekterna av besprutningen med bortåt 20 miljoner gallon Agent Orange (dioxin).

1.  Europaparlamentet välkomnar ingåendet av avtalet om vittomspännande partnerskap och samarbete med Vietnam och betonar Vietnams stora strategiska betydelse som en central partner till EU i Sydostasien och Asean. Parlamentet betonar att avtalet fastställer ramen för de framtida förbindelserna i vid bemärkelse för att ytterligare stärka samarbetet om globala och regionala utmaningar, såsom goda styrelseformer och korruptionsbekämpning, ekonomisk och social utveckling med beaktande av principen om hållbar utveckling, nedrustning och massförstörelsevapen och kampen mot terrorism. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar och parlament att påskynda ratificeringsprocessen, så att avtalet verkligen kan träda i kraft.

2.  Europaparlamentet hoppas att både EU och Vietnam kommer att gynnas ekonomiskt av ratificeringen av avtalet om vittomspännande partnerskap och samarbete. Parlamentet betonar de potentiella effekter som ett framtida handels- och investeringsavtal kan få för insatserna för att skapa arbetstillfällen och minska fattigdomen. Parlamentet välkomnar de ekonomiska och finansiella reformer som de vietnamesiska myndigheterna har genomfört för att främja Vietnams fortsatta integrering i världsekonomin och uppmanar Vietnam att fullfölja dessa reformer. Den vietnamesiska regeringen och EU uppmanas att fortsätta sitt samarbete om ekonomi, handel och ny teknik i multilaterala forum. Parlamentet välkomnar att Vietnams BNP per capita nästan har fördubblats sedan 2010.

3.  Europaparlamentet betonar hur viktiga avtalen om vittomspännande partnerskap och samarbete är för förbindelserna mellan EU och Asean. Parlamentet anser att samarbetet mellan EU och Asean skulle kunna stärkas på flera områden, bl.a. när det gäller utveckling av den finansiella sektorn, transparens och samordning av den makroekonomiska politiken.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, i ett försök att uppnå en samstämd politik, i möjligaste mån anpassa de individuella målen för deras respektive utvecklingssamarbete till målen i avtalet om vittomspännande partnerskap och samarbete.

5.  Europaparlamentet välkomnar det tidiga genomförandet av avtalet om vittomspännande partnerskap och samarbete, parallellt med att ratificeringsprocessen pågår, på områdena handel, mänskliga rättigheter, migration, regional säkerhet, energi, vetenskap och teknik.

6.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att fastställa tydliga riktmärken och bindande tidsfrister för genomförandet av avtalet om vittomspännande partnerskap och samarbete.

7.  Europaparlamentet välkomnar de artiklar i avtalet om vittomspännande partnerskap och samarbete som hänvisar till gemensamma åtaganden för och samarbete om mänskliga rättigheter. Parlamentet uttrycker sin förhoppning om att den ömsesidigt överenskomna respekten för demokratiska principer och mänskliga rättigheter ytterligare kommer att förstärka den väletablerade dialogen med den vietnamesiska regeringen för att främja framför allt yttrande-, mötes-, förenings- och religionsfrihet såsom den fastställs i artikel 69 i Vietnams konstitution och i artiklarna 9, 10 och 11 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

8.  Europaparlamentet betonar det öppna internets och informations- och kommunikationsteknikens stora möjliggörande, skapande och katalyserande potential för samhällsbyggande, det civila samhället samt global ekonomisk, social, vetenskaplig, kulturell och politisk utveckling. Parlamentet understryker därför betydelsen av obehindrad tillgång till det fria och öppna internet, både ur ett ekonomiskt, socialt och människorättsligt perspektiv.

9.  Europaparlamentet välkomnar de vietnamesiska myndigheternas beslut att häva visumtvånget för medborgare i fem europeiska länder, och anser att detta beslut kommer att främja ett större samarbete inom turismbranschen.

10.  Europaparlamentet välkomnar att Vietnams premiärminister har tillkännagett en ”översiktsplan” för att genomföra rekommendationerna i FN:s människorättsråds allmänna återkommande utvärdering samt den strategi för rättsliga reformer som bör ha slutförts 2020.

11.  Europaparlamentet välkomnar EU:s ökning av ODA-budgeten för Vietnam till 400 miljoner euro under perioden 2014–2020. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att investera i ökad synlighet för EU:s verksamhet i och stöd till Vietnam för att maximera dessa resursers strategiska potential.

12.  Europaparlamentet uppmuntrar EU att fortsätta att stödja Vietnams kapacitetsutveckling genom att främja respekt för goda styrelseformer och rättsstatsprincipen och välkomnar EU-samarbetets inriktning på bland annat reformer av den offentliga förvaltningen, bl.a. av skattesystemet, vilket är viktigt för att säkerställa ett optimalt utnyttjande av kapaciteten att generera interna inkomster och för att bekämpa skatteundandragande och korruption. Parlamentet välkomnar också EU-samarbetets inriktning på vetenskap, teknik, transport, stadsplanering och regional planering samt utveckling.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nära samråd med parlamentet granska eventuella brott mot de mänskliga rättigheterna i syfte att garantera en lämplig demokratisk kontroll av tillämpningen av avtalet om det avtalet om vittomspännande partnerskap och samarbete. Kommissionen uppmanas att se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till parlamentet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

14.  Europaparlamentet välkomnar slutförandet av förhandlingarna om frihandelsavtalet. Parlamentet är av den bestämda uppfattningen att avtalet om vittomspännande partnerskap och samarbete samt frihandelsavtalet mellan EU och Vietnam måste bidra till en förstärkning av människorättssituationen i Vietnam.

15.  Europaparlamentet lovordar införandet i det kommande frihandelsavtalet av ett kapitel om handel och hållbar utveckling, åtaganden om att följa ILO:s viktigaste arbetsrättsliga standarder och konventioner, båda parters respekt för arbetstagarnas grundläggande rättigheter, åtaganden om stöd till bevarande och hållbar förvaltning av naturresurser, med särskilt betoning på företagens sociala ansvar och rättvisa och etiska handelssystem.

16.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att infria de förväntningar som skapats av det nya avtalet och att säkerställa att den politik som EU och dess medlemsstater driver inom ramen för genomförandet av partnerskaps- och samarbetsavtalet och det framtida frihandelsavtalet med Vietnam bidrar till att främja respekten för mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och goda styrelseformer. Parlamentet efterlyser kapacitetsbyggande insatser för att göra det lättare för berörda individer och befolkningsgrupper att lösa tvister, inom ramen för artikel 35 i avtalet om vittomspännande partnerskap och samarbete. Den vietnamesiska regeringen uppmanas att stärka det civila samhällets engagemang genom att göra det möjligt för föreningar och icke-statliga organisationers att delta i landets politiska, ekonomiska och sociala utveckling.

17.  Europaparlamentet uppmanar den vietnamesiska regeringen att göra konkreta framsteg när det gäller genomförandet av rekommendationerna i FN:s människorättsråds allmänna återkommande utvärdering, och att börja med att inrätta en oberoende nationell institution för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ge Vietnam nödvändigt kapacitetsuppbyggnadsstöd. Parlamentet välkomnar EU:s finansiering via det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, och förespråkar eftertryckligen att dessa initiativ ska fortsätta för att stödja regeringens insatser.

18.  Europaparlamentet uppmanar det vietnamesiska kommunistpartiets tolfte kongress att inför valet 2016 göra det enklare för medborgarna att delta i statens demokratiska styrning, särskilt genom att tillåta inrättandet av oppositionspartier, rörelser i det civila samhället och icke-statliga organisationer.

19.  Europaparlamentet beklagar djupt att fler än 500 fångar beräknas vara dömda till döden. Den vietnamesiska regeringen uppmanas att omedelbart införa ett moratorium för avrättningar och att stifta lämpliga lagar om avskaffande av dödsstraffet. Parlamentet välkomnar visserligen öppningarna i systemet, men beklagar frihetsberövandet av människorättsaktivister. Parlamentet välkomnar regeringens beredvillighet att minska antalet brott som straffas med döden, och uppmanar regeringen att vara öppen om huruvida, och i så fall på vilka grunder, avrättningar fortfarande förekommer.

20.  Europaparlamentet påminner om att människorättsdialogen mellan EU och Vietnam är ett viktigt instrument som ska användas på ett effektivt och pragmatiskt sätt för att stödja och uppmuntra Vietnam i genomförandet av nödvändiga reformer.

21.  Europaparlamentet insisterar på att Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen ratificeras.

22.  Europaparlamentet noterar att konfektions- och textilindustrin, som sysselsätter över 2 miljoner personer, är Vietnams största exportsektor, och är bekymrat över att arbetstagarna saknar mekanismer för att försvara sina rättigheter. Parlamentet betonar den positiva signal det skulle innebära om de vietnamesiska myndigheterna ratificerade Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 87 om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten och ILO:s konvention nr 98 om organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten.

23.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att avstå från att upphäva det fredliga utövandet av rätten till yttrande-, mötes- och föreningsfrihet. Parlamentet insisterar på att strafflagen ses över, i synnerhet artiklarna 79, 87, 88 och 258. Parlamentet noterar att fler än 18 000 fångar nyligen benådades, och beklagar att inga politiska fångar fanns bland dessa. Parlamentet är bekymrat över att omkring 60 samvetsfångar – bl.a. människorättsförsvarare, journalister, bloggare, markrättsaktivister, arbetstagare och miljöaktivister – sitter i vietnamesiska fängelser, dömda av olika skäl vid summariska rättegångar för brott som framför allt rör yttrandefriheten och brott mot staten, och begär att de ska friges. Parlamentet uppmuntrar reformerna av det straffrättsliga systemet, särskilt straffprocesslagen, bl.a. de bestämmelser som kriminaliserar fredliga aktiviteter med hänvisning till den nationella säkerheten. Parlamentet uppmanar myndigheterna att inrätta ett oberoende straffrättsligt system.

24.  Europaparlamentet efterlyser respekt för religionsfriheten och ett slut på diskriminering och förtryck av etniska och religiösa minoriteter, inbegripet trakasserier, övervakning, hot, gripanden, husarrest, fysiska övergrepp och reseförbud som riktas mot kristna, buddister, Hoa Hao och Cao Dai, särskilt förföljelsen av religiösa grupper såsom Vietnams förenade buddistkyrka samt degarkristna och Khmer Krom-buddister. Parlamentet insisterar på att det måste genomföras reformer för att förbättra de socioekonomiska förhållandena för etniska och religiösa minoriteter. Parlamentet efterlyser en översyn av den lagstiftning som reglerar registreringen av religiösa grupper. Parlamentet påminner om det tragiska ödet för den 87-årige buddistiske dissidenten Thich Quang Do, som har suttit i husarrest i sitt kloster i över 30 år utan åtal. Parlamentet upprepar att han bör släppas på fri fot.

25.  Europaparlamentet efterlyser en skyndsam reform av rättssystemet för att säkerställa internationella standarder för rättvisa rättegångar, enligt vad som föreskrivs i artikel 10 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

26.  Europaparlamentet är oroat över att Vietnam är ett av de största ursprungsländerna för traffickingoffer och är bekymrat över rapporter om att många barn, särskilt pojkar som inte åtnjuter något lagligt skydd mot sexuella övergrepp, faller offer för barnprostitution, människohandel eller barnmisshandel. Parlamentet uppmanar eftertryckligen Vietnam att ta fram kraftfulla och ändamålsenliga barnskyddslagar som skyddar alla barn oavsett kön. Kommissionen uppmanas att hjälpa Vietnam att stärka sin kapacitet vad gäller migrationspolitik och bekämpning av människohandel och organiserad brottslighet, bl.a. inom ramen för dess arbetsmarknads- och migrationspolitik. Parlamentet är likaså oroat över rapporter om att vietnameser, även minderåriga, som fallit offer för människohandel utnyttjas i medlemsstaterna. Kommissionen uppmanas att snarast se till att de viktigaste skyddsbestämmelserna i EU:s strategi för utrotande av människohandel genomförs till fullo. Vietnams regering och kommissionen uppmuntras att överväga att inrätta en underkommitté eller specialiserad arbetsgrupp som inom ramen för avtalet om vittomspännande partnerskap och samarbete ska arbeta med människohandel.

27.  Europaparlamentet betonar de socioekonomiska utmaningar som Vietnam till följd av landets unga befolkning och den ökande inflyttningen till städerna måste hantera.

28.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av 2013 års ändrade marklagstiftning men är fortfarande allvarligt oroat över missförhållanden när det gäller äganderättigheter, påtvingade avhysningar och statlig konfiskering av mark för utvecklingsprojekt, vilket leder till att hundratusentals jordbrukare fråntas sina gårdar. Parlamentet vädjar till regeringen att sätta stopp för markrofferiet och att inrätta lämpliga klagomålsmekanismer.

29.  Europaparlamentet välkomnar de omfattande rättsliga åtaganden som de vietnamesiska myndigheterna har gjort för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män och för att bekämpa diskriminering, men uttrycker allvarlig oro över att våld i hemmet, handel med kvinnor och barn, det växande problemet med hiv/aids bland kvinnor samt överträdelser av sexuella och reproduktiva rättigheter fortfarande är allvarliga problem. Parlamentet uppmanar med kraft den vietnamesiska regeringen att fortsätta att reformera sitt folkbokföringsregister och sätta stopp för den diskriminerande praxis som ibland beror på särdrag i systemet ”Hộ khẩu” (familjeregister), som gör att många familjer, särskilt barn, inte registreras och därmed inte får tillgång till utbildning och sociala tjänster.

30.  Europaparlamentet berömmer Vietnam för landets ledande roll i Asien när det gäller hbti-rättigheter, särskilt den nyligen antagna lagen om äktenskap och familj som möjliggör bröllop mellan två personer av samma kön.

31.  Europaparlamentet delar den vietnamesiska regeringens oro över att korruption utgör en av Vietnams främsta utmaningar. Parlamentet efterlyser en grundligare utredning av de fall där medborgare som slår larm om korruption blir måltavlor för myndigheterna. Parlamentet uppmanar med eftertryck de vietnamesiska myndigheterna att ingående granska övergreppen mot journalister, bloggare och visslare. Parlamentet beklagar dessutom den vietnamesiska regeringens oriktiga tillämpning av artikel 258 i strafflagen gällande ”missbruk av de demokratiska friheterna”, ett brott som kan ge upp till sju års fängelse. Parlamentet noterar att väldigt få fall har lett till fällande domar trots lagen om bekämpning av korruption och vädjar till regeringen att den ska stärka lagens genomförande.

32.  Europaparlamentet uppmanar de vietnamesiska myndigheterna att göra mer för att bekämpa korruptionen, i syfte att sända en positiv signal till utländska investerare. Parlamentet noterar att den svaga rättsliga infrastrukturen och korruptionssystemet medför finansiell oförutsägbarhet och innebär ett allvarligt hinder för investeringar och affärsverksamhet.

33.  Europaparlamentet är allvarligt oroat över miljöförstöringen i Vietnam, särskilt föroreningarna, avskogningen och den ohållbara gruvverksamheten som förstör hela regioner och vattenvägar och stör livet i lokalsamhällena, liksom över vietnamesiska företags verksamhet utomlands som bidrar till miljöförstöring och markrofferi.

34.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen den vietnamesiska regeringen att införa åtgärder för att garantera ett effektivt upprätthållande av lagstiftningen och på så sätt skydda miljön och den biologiska mångfalden, särskilt mot de negativa effekterna av avskogning och råvaruutvinning, med tydliga, tidsbundna och resultatbaserade mål för vart och ett av ovanstående områden. Kommissionen uppmanas att tillhandahålla nödvändigt kapacitetsuppbyggnadsstöd för detta ändamål.

35.  Europaparlamentet betonar att Mekongkommissionen måste genomföra grundliga samråd på förhand och göra en omfattande utredning av vilka konsekvenser som planerna på vattenkraftsutbyggnad i Mekongflodens huvudfåra får för miljön, fisket, människors försörjning och de gränsöverskridande förbindelserna.

36.  Europaparlamentet noterar att naturresurs- och miljöministeriet har antagit en strategi för anpassning till klimatförändringarna. Parlamentet påpekar att landet är engagerat i utvecklingen av bioenergi och solenergi och välkomnar den starka tonvikten i EU:s biståndspaket (2014–2020) på utveckling av hållbar energi.

37.  Mot bakgrund av arvet från Vietnamkriget när det gäller hälsa och miljö uppmanar Europaparlamentet kommissionen och medlemsstaterna att överväga inrättandet av en fond för stöd till offren och krigsveteranerna, och att stärka insatserna, genom att skicka ut expertgrupper, för sanering av skadliga ämnen och minröjning av berörda områden som fortfarande skördar offer trots att det nu har gått 40 år sedan konflikten upphörde.

38.  Europaparlamentet uppmanar regeringen att ompröva sitt beslut att uppföra och driva Vietnams första kärnkraftsanläggning, som ska vara belägen i Ninh.

39.  Europaparlamentet välkomnar att Vietnam har vidtagit särskilda åtgärder för att utveckla kunskaper i och forskning om vetenskap och teknik, i syfte att hantera svagheterna inom den högre utbildningen, locka till sig utlandsboende vietnameser och samarbeta med lärosäten i Europa och USA för att bidra till denna process.

40.  Europaparlamentet uppmanar Kina och de berörda grannländerna, däribland Vietnam, att utöka insatserna för att minska spänningarna i det omtvistade området i Sydkinesiska havet. Denna situation riskerar att äventyra viktiga EU-intressen i regionen, även vad gäller den globala säkerheten och den fria sjöfarten på viktiga farleder i Sydkinesiska havet som är avgörande för EU:s handel. Parlamentet betonar hur viktigt det är att hantera tvisterna fredligt, genom förtroendebyggande åtgärder, bilaterala och regionala diskussioner och på grundval av internationell rätt, inklusive havsrätten, och medling av opartiska internationella organ såsom Unclos. Parlamentet påminner om betydelsen av samarbetslösningar som omfattar alla parter. Kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten uppmanas med eftertryck att aktivt övervaka situationen och att stödja en lösning på tvisten som är förenlig med internationell rätt. Parlamentet välkomnar de kinesiska och vietnamesiska ledarnas gemensamma uttalande från april 2015 där de åtog sig att försöka få till stånd en fredlig lösning på tvisterna om öarna.

41.  Europaparlamentet välkomnar den roll som Asean spelar för att på fredlig väg hantera tvisterna, särskilt genom att försöka inrätta en regional uppförandekod.

42.  Europaparlamentet efterlyser ett förstärkt parlamentariskt samarbete, och förespråkar att parlamentets och de interparlamentariska mötenas roll ska stärkas som ett medel för att övervaka genomförandet av avtalet om vittomspännande partnerskap och samarbete.

43.  Europaparlamentet anser att avtalet om vittomspännande partnerskap och samarbete med Vietnam utgör ett tillfälle för EU att stärka sin ställning i Asien och utöva större inflytande i regionen. Detta avtal innebär också en möjlighet för EU att främja sina mål om fred, rättsstatlighet, demokrati och mänskliga rättigheter, sjösäkerhet och resursdelning.

44.  Europaparlamentet framhåller att parlamentet enligt artikel 218.10 i EUF-fördraget ska informeras omedelbart och fullständigt i alla skeden av förfarandet när det gäller avtalet om vittomspännande partnerskap och samarbete. Parlamentet bör bland annat få utförlig skriftlig information om de mål som eftersträvas med EU:s åtgärder och ståndpunkter, särskilt när det gäller utvecklingen av situationen för de mänskliga rättigheterna, yttrandefriheten och rättsstatsprincipen i landet. Vidare betonar parlamentet den grundläggande roll som EU-delegationens kontaktpunkter har i övervakningen av de mänskliga rättigheterna i landet.

45.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till Europeiska utrikestjänsten och regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna samt till regeringen och nationalförsamlingen i Vietnam.

(1) Antagna texter från detta sammanträde, P8_TA(2015)0467.
(2) EGT L 136, 7.6.1996, s. 28.
(3) EGT L 144, 10.6.1980, s. 1.
(4) EGT L 117, 5.5.1999, s. 31.
(5) EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 615.
(6) EUT C 15 E, 21.1.2010, s. 58.
(7) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 76.
(8) Antagna texter, P7_TA(2013)0189.
(9) Antagna texter, P7_TA(2014)0022.
(10) Antagna texter, P7_TA(2014)0458.
(11) Antagna texter, P7_TA(2012)0470.
(12) Antagna texter, P7_TA(2013)0274.
(13) Antagna texter, P8_TA(2015)0288.


Färdigställandet av EU:s ekonomiska och monetära union
PDF 160kWORD 67k
Europaparlamentets resolution av den 17 december 2015 om färdigställandet av EU:s ekonomiska och monetära union (2015/2936(RSP))
P8_TA(2015)0469B8-1347/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 oktober 2015 Stegen mot färdigställandet av den ekonomiska och monetära unionen (COM(2015)0600),

–  med beaktande av kommissionens beslut av den 21 oktober 2015 om inrättande av en oberoende rådgivande europeisk finanspolitisk nämnd (C(2015)8000),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 21 oktober 2015 till rådets rekommendation om inrättande av nationella konkurrenskraftsnämnder inom euroområdet (COM(2015)0601),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 oktober 2015 En färdplan mot en alltmer konsekvent extern representation för euroområdet i internationella forum (COM(2015)0602),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 21 oktober 2015 till rådets beslut om åtgärder för att gradvis införa en enad representation för euroområdet i Internationella valutafonden (COM(2015)0603),

–  med beaktande av de fem ordförandenas rapport om färdigställandet av Europas ekonomiska och monetära union,

–  med beaktande av sin resolution av den 24 juni 2015 om översynen av ramen för ekonomisk styrning: lägesbeskrivning och utmaningar(1),

–  med beaktande av förordningarna (EU) nr 1173/2011(2), (EU) nr 1174/2011(3), (EU) nr 1175/2011(4), (EU) nr 1176/2011(5) och (EU) nr 1177/2011(6), direktiv 2011/85/EU(7), och förordningarna (EU) nr 472/2013(8) och (EU) nr 473/2013(9) (”sexpacket” och ”tvåpacket”),

–  med beaktande av direktiv 2014/49/EU om insättningsgarantisystem(10),

–  med beaktande av frågan till kommissionen om färdigställandet av EU:s ekonomiska och monetära union (O-000152/2015 – B8-1113/2015),

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  De fem ordförandenas rapport om färdigställandet av Europas ekonomiska och monetära union omfattade förslag till färdigställandet av Europas ekonomiska och monetära union.

B.  I sin resolution om översynen av ramen för ekonomisk styrning: lägesbeskrivning och utmaningar, betonade parlamentet behovet av ambitiösa och snabba framsteg i stärkandet av euroområdet.

C.  Inom ramen för det första steget i den färdplan som anges i de fem ordförandenas rapport offentliggjorde kommissionen den 21 oktober 2015 ett paket med steg i riktning mot färdigställandet av den ekonomiska och monetära unionen (EMU), bestående av två meddelanden, en rekommendation till rådets rekommendation, ett förslag till rådets beslut och ett förslag till kommissionens beslut.

Allmän bedömning

1.  Europaparlamentet tar del av kommissionens förslag att stärka EMU och medger att vissa steg har gjorts i rätt riktning, men påpekar att det kommer att krävas ytterligare ansträngningar för att åtgärda de nuvarande bristerna i euroområdets institutionella ram.

2.  Europaparlamentet betonar, precis som i sin resolution om översynen av ramen för ekonomisk styrning: lägesbeskrivning och utmaningar, att bestämmelserna i sexpacket och tvåpacket måste genomföras, och understryker samtidigt att befintliga fördrag och instrument möjliggör vissa av de nödvändiga stegen mot färdigställandet av EMU.

3.  Europaparlamentet beklagar att det paket som kommissionen offentliggjorde inte lämnar tillräckligt utrymme för parlamentarisk kontroll och debatt på EU-nivå, vilket är nödvändigt för att säkra en demokratisk kontroll av de beslut som fattas inom ramen för EMU och därmed för att säkra medborgarnas egenansvar för styrningen av euroområdet.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i enlighet med de fem ordförandenas rapport, höra parlamentet i tid i förbindelse med utarbetandet av vitboken om övergången mellan steg 1 och steg 2 i reformerna av EMU.

Den europeiska planeringsterminen

5.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att inleda förhandlingar om ett interinstitutionellt avtal om europeisk ekonomisk styrning, inbegripet den europeiska planeringsterminen och kontroll av genomförandet av makroekonomiska anpassningsprogram, med parlamentet, rådet och Eurogruppen, i enlighet med de fem ordförandenas rapport. Parlamentet insisterar på att det interinstitutionella avtalet bör säkerställa, inom ramen för fördragen, att den europeiska planeringsterminen möjliggör en meningsfull och regelbunden parlamentarisk kontroll av processen, i synnerhet i fråga om rekommendationer för euroområdet.

En europeisk finanspolitisk nämnd och nationella konkurrenskraftsnämnder

6.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen valde att inte använda det ordinarie lagstiftningsförfarandet i samband med besluten om nationella konkurrenskraftsnämnder, och uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag i detta avseende.

7.  Europaparlamentet betonar att den europeiska finanspolitisk nämnden, i egenskap av kommissionens rådgivande organ, bör vara ansvarigt inför parlamentet och att dess utvärderingar därför bör vara offentliga och transparenta.

Euroområdets externa representation

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att den internationella representationen av euroområdet omfattas av parlamentets demokratiska kontroll.

o
o   o

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0238.
(2) EUT L 306, 23.11.2011, s. 1.
(3) EUT L 306, 23.11.2011, s. 8.
(4) EUT L 306, 23.11.2011, s. 12.
(5) EUT L 306, 23.11.2011, s. 25.
(6) EUT L 306, 23.11.2011, s. 33.
(7) EUT L 306, 23.11.2011, s. 41.
(8) EUT L 140, 27.5.2013, s. 1.
(9) EUT L 140, 27.5.2013, s. 11.
(10) EUT L 173, 12.6.2014, s. 149.


Årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2014 och EU:s politik på området
PDF 397kWORD 179k
Europaparlamentets resolution av den 17 december 2015 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2014 och Europeiska unionens politik på området (2015/2229(INI))
P8_TA(2015)0470A8-0344/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s övriga konventioner om och instrument för mänskliga rättigheter, särskilt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, vilka antogs i New York den 16 december 1966,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter och Europaparlamentets resolution av den 27 november 2014 om 25:e årsdagen av FN:s konvention om barnets rättigheter(1),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–  med beaktande av artiklarna 2, 3, 8, 21 och 23 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av EU:s strategiska ram och EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, som antogs av rådet (utrikes frågor) den 25 juni 2012(2),

–  med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer om mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer för yttrandefrihet både online och offline, vilka antogs av rådet (utrikes frågor) den 12 maj 2014(3),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om främjande och skydd av religions- eller trosfriheten(4),

–  med beaktande av riktlinjerna för Europaparlamentets interparlamentariska delegationer om främjande av mänskliga rättigheter och demokrati i samband med deras besök utanför Europeiska unionen(5),

–  med beaktande av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2014, som antogs av rådet den 22 juni 2015(6),

–  med beaktande av EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019, som antogs av rådet den 20 juli 2015(7),

–  med beaktande av EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt i utvecklingssamarbetet: Transforming the Lives of Girls and Women through EU External Relations 2016–2020 (GAP II), som antogs av rådet den 26 oktober 2015(8),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 14 maj 2012 Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring(9),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 5 december 2014 om främjande och skydd av barnets rättigheter(10),

–  med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2015/260 av den 17 februari 2015 om förlängning av uppdraget för Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter(11),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 26 maj 2015 om jämställdhet i utvecklingssamarbetet(12),

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 av den 31 oktober 2000 om kvinnor och fred och säkerhet(13),

–  med beaktande av sina brådskande resolutioner om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen,

–  med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om EU:s politik till stöd för människorättsförsvarare(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2011 om EU:s utrikespolitik till stöd för demokratisering(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 december 2012 om en strategi för digital frihet i EU:s utrikespolitik(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2013 om press- och mediefrihet i världen(17),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2013 om korruption inom den offentliga och den privata sektorn: inverkan på mänskliga rättigheter i tredjeländer(18),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 oktober 2013 om diskriminering baserad på kasttillhörighet(19),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2014 om EU:s prioriteringar inför det 25:e mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter(20),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2015 om EU:s prioriteringar inför FN:s råd för mänskliga rättigheter under 2015(21),

–  med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 2 april 2014 om FN:s generalförsamlings 69:e session(22),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2014 om utrotande av tortyr i hela världen(23),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2015 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013 och Europeiska unionens politik på området(24),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken(25),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 september 2015 om mänskliga rättigheter och teknik: effekterna för de mänskliga rättigheterna i tredjeländer av system för intrång och övervakning(26),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 september 2015 om migration och flyktingar i Europa(27),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2015 om förnyelsen av EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt i utvecklingssamarbetet(28),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2015 om dödsstraffet(29),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 oktober 2014 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Strategi för utvidgningen och huvudfrågor 2014–2015(30),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 8 mars 2011 från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen till Europeiska rådet, Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Ett partnerskap för demokrati och delat välstånd med södra Medelhavsområdet(31),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 25 maj 2011 från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Ny respons på ett grannskap i förändring(32),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 30 april 2014 om ett rättighetsbaserat tillvägagångssätt för EU:s utvecklingssamarbete, med inbegripande av alla mänskliga rättigheter (SWD(2014)0152),

–  med beaktande av resolutionen av den 26 juni 2014 från FN:s råd för mänskliga rättigheter om inrättande av en öppen mellanstatlig arbetsgrupp som ska utveckla ett internationellt, rättsligt bindande instrument för reglering av transnationella och andra företags verksamhet inom ramen för människorätt(33),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om EU:s nya strategi för mänskliga rättigheter och demokrati – utvärdering av verksamheten inom det europeiska initiativet för demokrati efter dess inrättande(34),

–  med beaktande av årsrapporten från UNFPA – Unicef om det gemensamma programmet mot kvinnlig könsstympning(35),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0344/2015), och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 21 i EU-fördraget ska EU utveckla en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, utgående från principerna om demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt efterlevnad av Förenta nationernas stadga, EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och folkrätten.

B.  Enligt artikel 6 i EU-fördraget ska unionen ansluta sig till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

C.  Respekt för samt främjande och skydd av de mänskliga rättigheternas allmängiltighet och odelbarhet måste utgöra hörnstenarna i EU:s yttre åtgärder.

D.  Ökad samstämmighet mellan EU:s inre och yttre politik och mellan olika delar av EU:s yttre politik är en ofrånkomlig förutsättning för en framgångsrik och effektiv EU-politik för mänskliga rättigheter. Ökad samstämmighet borde göra det möjligt för EU att reagera snabbare i ett tidigt skede av människorättskränkningar.

E.  EU:s engagemang för effektiv multilateralism, med FN i centrum, är en integrerad del av EU:s utrikespolitik och grundar sig på övertygelsen att ett multilateralt system som baseras på universella regler och värderingar är bäst lämpat för att hantera globala kriser, utmaningar och hot.

F.  Respekten för de mänskliga rättigheterna ifrågasätts och hotas överallt i världen. De mänskliga rättigheternas allmängiltighet ifrågasätts allvarligt av ett antal auktoritära regimer, i synnerhet i multilaterala forum.

G.  Mer än hälften av jordens befolkning lever fortfarande under icke-demokratiska förtrycksregimer, och under de senaste åren har den globala friheten konstant minskat. Bristen på respekt för mänskliga rättigheter innebär en kostnad för samhället och den enskilda individen.

H.  Det görs talrika försök runt om i världen, bland annat i FN:s råd för mänskliga rättigheter, att inskränka utrymmet för det civila samhället.

I.  Ett demokratiskt styre kännetecknas inte bara av att det hålls fria val, utan också av att myndigheterna bedriver sin verksamhet med insyn, rättsstaten respekteras, yttrandefrihet råder, de mänskliga rättigheterna efterlevs, rättsväsendet är opartiskt och internationell rätt och internationella avtal och riktlinjer för mänskliga rättigheter respekteras.

J.  Vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (nedan kallad vice ordföranden/den höga representanten) konstaterade, när den nya gemensamma handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati föreslogs, att mänskliga rättigheter skulle bli en av de övergripande prioriteringarna för hennes mandat och en ledstjärna för alla förbindelser, såväl med EU-institutioner som med tredjeländer, internationella organisationer och det civila samhället. Under 2017 kommer det att göras en halvtidsöversyn av handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati, samtidigt med en halvtidsöversyn av de yttre finansieringsinstrumenten, något som bör till ökad samstämmighet i EU:s yttre åtgärder.

K.  Europeiska utrikestjänsten (nedan kallad utrikestjänsten), kommissionen, rådet och medlemsstaterna är ansvariga för genomförandet av den nya handlingsplanen. EU:s uppdrag och EU:s företrädare i tredjeländer kan spela en viktig och kompletterande roll för att handlingsplanen ska fungera ordentligt.

L.  Lämpliga resurser måste anslås till ett bättre främjande av mänskliga rättigheter och demokrati i tredjeländer, och dessa medel måste användas så effektivt som möjligt.

M.  EU bör göra mer för att mäta hur dess egen politik påverkar mänskliga rättigheter, maximera de positiva effekterna, begränsa och lindra skadeverkningarna och ge de invånare som drabbas förstärkt tillgång till rättsmedel.

N.  Kontakter med tredjeländers ansvariga ledare och myndigheter inom alla bilaterala och multilaterala forum är ett av de effektivaste redskapen för att ta upp människorättsfrågor i tredjeländer. De civilsamhälleliga organisationerna i tredjeländer utgör viktiga samtalspartner då EU:s politik för mänskliga rättigheter ska utformas och genomföras.

O.  EU anser ett nära samarbete med det civila samhället i tredjeländer och med människorättsförsvarare i dessa länder som en av sina huvudsakliga prioriteringar i arbetet mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

P.  Internationellt samarbete bör spela en utökad roll för att förstärka både respekten för grundläggande rättigheter och en effektiv parlamentarisk tillsyn över underrättelsetjänster som använder digital övervakningsteknik.

Q.  EU och dess medlemsstater har varit nära bundsförvanter till Internationella brottmålsdomstolen sedan den inrättades, ger den ekonomiskt, politiskt, diplomatiskt och logistiskt stöd och arbetar samtidigt för att göra Romstadgan allmängiltig och försvara dess integritet i syfte att stärka brottmålsdomstolens oberoende.

R.  Politiken för mänskliga rättigheter och demokratistöd bör integreras i all EU-politik med inriktning på omvärlden, såsom utvecklings-, migrations-, säkerhets-, terrorbekämpnings-, utvidgnings- och handelspolitiken, i syfte att kontinuerligt främja respekten för de mänskliga rättigheterna.

S.  Enligt artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska den gemensamma handelspolitiken föras inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder.

T.  Migrationen i sina olika former är en viktig utmaning för EU:s utrikespolitik som kräver omedelbara, effektiva och varaktiga lösningar för att garantera att människor i nöd, t.ex. de som flyr undan krig och våld, ska tillförsäkras respekt för sina mänskliga rättigheter, i linje med de europeiska värderingarna och med internationella människorättsnormer.

U.  Den globala ekonomin har genomgått en kris som skulle kunna inverka på de ekonomiska och sociala rättigheterna, befolkningens levnadsvillkor (arbetslösheten, fattigdomen, ojämlikheten och de otrygga anställningsförhållandena ökar samtidigt som kvaliteten på tjänsterna försämras och tillgången till dessa begränsas), och därmed också på befolkningens välbefinnande.

V.  Tanke-, samvets-, religions- och trosfriheten bör, utgående från allmängiltiga och odelbara värden, bli en av EU:s prioriteringar och måste ovillkorligen stödas. Dessa rättigheter är fortsatt hotade i hög grad, och antalet relaterade kränkningar har ökat markant.

W.  Det allmänna avskaffandet av dödsstraffet kvarstår som en av EU:s prioriteringar i dess yttre politik för mänskliga rättigheter. I juni 2016 kommer den sjätte världskonferensen mot dödsstraffet att hållas i Oslo i Norge.

X.  Barn, kvinnor och personer som tillhör minoriteter ställs inför växande, specifika hot, våldsdåd och sexuellt våld, framför allt i krigsområden.

Y.  Sacharovpriset 2014 tilldelades dr Denis Mukwege, för att han oavlåtligen, såsom läkare och människorättsförsvarare, ställt upp för offren för sexuellt våld och könsstympning. Kvinnlig könsstympning är en kränkning av kvinnors och barns grundläggande rättigheter och kampen mot kvinnlig könsstympning och sexuellt våld måste ovillkorligen ställas i centrum för EU:s yttre politik och politik för mänskliga rättigheter.

Z.  Under 2014 utsattes uppskattningsvis 230 miljoner barn, som för närvarande bor i länder och områden som påverkas av väpnade konflikter, för extremt våld, trauma och tvångsrekrytering eller togs med avsikt som måltavla av våldsbenägna grupper.

AA.  Enligt artikel 25 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna erkänns alla människors rätt till en tillräcklig levnadsstandard för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive hälsovård, varvid mödrar och barn är berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Resolution 26/28(36) från FN:s råd för mänskliga rättigheter (MR-rådet) innehåller ett krav att MR-rådets kommande sociala forum ska inriktas på tillgång till läkemedel inom ramen för alla människors rätt till den bästa fysiska och psykiska hälsa som går att uppnå. Enligt WHO:s stadga är rätten till den bästa hälsa som går att uppnå en av de grundläggande rättigheterna för varje enskild människa utan åtskillnad på grund av ras, religion, politisk uppfattning eller ekonomisk eller social ställning.

AB.  Klimatförändringarna påverkar tillgången till vatten, naturresurser och livsmedel.

AC.  Olika terroristorganisationer och krigförande grupper förintar avsiktligen och systematiskt värdefulla arkeologiska fyndplatser som tillhör det gemensamma världsarvet, och deras syfte är att destabilisera befolkningarna och beröva dem deras kulturella identitet. Detta bör inte bara betraktas som ett krigsbrott utan också som ett brott mot mänskligheten.

Allmänna överväganden

1.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över att hotet mot mänskliga rättigheter och demokratiska värden, såsom yttrande-, tanke-, samvets-, religions-, mötes- och föreningsfriheten, växer alltmer i många delar av världen, inklusive under auktoritära regimer. Parlamentet är också djupt oroat över att utrymmet för det civila samhället i offentligheten krymper och att allt fler människorättsförsvarare utsätts för angrepp överallt i världen.

2.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater till förstärkta insatser för att mänskliga rättigheter och demokratiska värden faktiskt ska stå i centrum för deras förbindelser med omvärlden, i enlighet med deras utfästelser i EU-fördraget. Parlamentet konstaterar att EU särskilt när det gäller auktoritära regimer bör vidta lämpliga åtgärder mot allvarliga människorättskränkningar i tredjeländer, bland annat via handels-, energi- eller säkerhetsförbindelser.

3.  Europaparlamentet upprepar hur oerhört viktigt det är att EU:s inre och yttre politik görs mer samstämmig när det gäller respekten för mänskliga rättigheter och demokratiska värden. Parlamentet framhåller här att denna rapport handlar om EU:s yttre politik för främjande av mänskliga rättigheter, men att parlamentet också antar en årsrapport om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen, vilken sammanställs av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. Parlamentet betonar också betydelsen av ökad konsekvens och samstämmighet, liksom av att man undviker dubbelmoral, i EU:s utrikespolitik och alla dess styrmedel.

4.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att effektivt ta itu med interna utmaningar rörande de mänskliga rättigheterna, såsom romernas situation, behandlingen av flyktingar och migranter, diskriminering mot hbti-personer, rasism, våld mot kvinnor, förhållandena för förvarstagna och mediefriheten i medlemsstaterna, för att kunna upprätthålla trovärdigheten och konsekvensen i den externa människorättspolitiken.

5.  Europaparlamentet håller fast vid att EU måste föra en konsekvent politik mot problem som ockupation eller annektering av territorier, och påminner om att internationell humanitär rätt bör vara ledstjärnan för EU:s politik i alla dylika situationer.

6.  Europaparlamentet tar bestämt avstånd från annekteringar, ockupationer och kolonialiseringar av territorier och vidhåller folkens oförytterliga rätt till självbestämmande.

7.  Europaparlamentet anser att EU och medlemsstaterna, för att infria sin utfästelse om att främja mänskliga rättigheter och demokrati i världen, måste iaktta konsekvens och samstämmighet i sina uttalanden och se till att deras budskap vinner gehör.

8.  Europaparlamentet framhåller dessutom vikten av ett fördjupat samarbete mellan kommissionen, rådet, utrikestjänsten, parlamentet och EU-delegationerna, för att EU:s politik för mänskliga rättigheter och demokrati överlag ska bli mera konsekvent och mer markant stå i centrum för all EU-politik med inriktning på omvärlden, framför allt inom de områden som hänger samman med utveckling, säkerhet, sysselsättning, migration, handel och teknik.

9.  Europaparlamentet uppmanar EU att förbättra och systematisera den fulla omfattningen av hur dess egen politik påverkar mänskliga rättigheter och att se till att dessa analyser används för omläggning av politiken såsom en konsekvens. Parlamentet uppmanar EU att ta fram effektivare mekanismer för att dess politik ska få maximal positiv inverkning på mänskliga rättigheter samt för att skadeverkningarna ska begränsas och lindras och för att de invånare som drabbas ska ges bättre tillgång till rättsmedel.

10.  Europaparlamentet påpekar sitt långvariga engagemang för främjande av mänskliga rättigheter och demokratiska värden, något som framgår bland annat av den årliga utdelningen av Sacharovpriset för tankefrihet, av det arbete som görs i underutskottet för mänskliga rättigheter och av de månatliga plenardebatterna och resolutionerna om fall av brott mot mänskliga rättigheter, demokratin och rättsstatsprincipen.

11.  Europaparlamentet uttalar sin djupa oro över att värdefulla arkeologiska fyndplatser som är en del av världens gemensamma kulturarv avsiktligen och systematiskt utplundras och förintas av terroristorganisationer och krigförande grupper som bekostar sina våldshandlingar genom illegal handel med stulen konst med syftet att destabilisera befolkningarna och undergräva deras kulturella identitet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att, i samverkan med FN och Unesco, motverka den illegala handeln med konstskatter från konfliktområden samt ta fram initiativ för att skydda kulturarvet i konfliktområden. Parlamentet uppmanar kommissionen att betrakta avsiktligt förintande av mänsklighetens kollektiva arv som brott mot mänskligheten och således också vidta rättsliga åtgärder mot det.

EU:s politiska instrument för främjandet av mänskliga rättigheter och demokrati runt om i världen

EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen

12.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2014. Parlamentet anser årsrapporten som ett oumbärligt redskap för granskning av, information om och debatt kring EU:s politik för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatlighet i världen. Utrikestjänsten och kommissionen uppmanas att säkerställa en övergripande uppföljning av de problem som tas upp i årsrapporten, medräknat konkreta förslag för att lösa dem, samt ökad samstämmighet mellan de olika rapporterna om EU:s yttre åtgärder för mänskliga rättigheter och demokrati.

13.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till vice ordföranden/den höga representanten att föra en diskussion med ledamöterna av Europaparlamentet vid två plenarsammanträden per år, den ena gången när EU:s årsrapport läggs fram och den andra gången såsom svar på parlamentets rapport. Parlamentet understryker att skriftliga svar från kommissionen och utrikestjänsten på parlamentets resolution om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati spelar en viktig roll i de interinstitutionella förbindelserna, eftersom de möjliggör en systematisk och djupgående uppföljning av alla punkter som tagits upp av parlamentet.

14.  Europaparlamentet berömmer utrikestjänsten och kommissionen för deras uttömmande rapportering om vad EU under 2014 gjort inom området mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet menar ändå att det skulle gå att förbättra det nuvarande formatet för årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati, genom att man gav en bättre överblick över de konkreta resultaten av EU:s verksamhet för mänskliga rättigheter och demokrati i tredjeländer samt de framsteg som gjorts, och gjorde formatet mera läsarvänligt. Dessutom efterlyser parlamentet rapportering om åtgärder som vidtagits som svar på parlamentets resolutioner om fall av brott mot mänskliga rättigheter, demokratin och rättsstatsprincipen.

15.  Europaparlamentet rekommenderar med tanke på detta att utrikestjänsten ska gå mera analytiskt till väga vid sammanställandet av årsrapporten och samtidigt fortsätta att rapportera om genomförandet av EU:s strategiska ram och av handlingsplanen. Parlamentet menar att årsrapporten inte bara bör framhålla EU:s resultat och bästa praxis inom området, utan också ange dels vilka utmaningar och begränsningar som EU stöter på i sitt arbete för att främja mänskliga rättigheter och demokrati i tredjeländer, dels vilka lärdomar som kan dras med tanke på konkret verksamhet under kommande år.

16.  Europaparlamentet håller fast vid att landsrapporterna i årsrapporten bör vara mindre beskrivande och mindre statiska och i stället bättre återspegla genomförandet av landstrategierna för mänskliga rättigheter, samt ge en överblick av resultatet av EU:s verksamhet på ort och ställe.

EU:s strategiska ram och (den nya) handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati

17.  Europaparlamentet upprepar sin åsikt att antagandet av EU:s strategiska ram och den första handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati 2012 var en viktig milstolpe för EU:s arbete med att undantagslöst integrera mänskliga rättigheter och demokrati i sina förbindelser med omvärlden.

18.  Europaparlamentet välkomnar att rådet i juli 2015 antog en ny handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati för perioden 2015–2019. Parlamentet berömmer utrikestjänsten för dess samråd med kommissionen, parlamentet, medlemsstaterna, det civila samhället samt regionala och internationella organisationer vid utvärderingen av den första handlingsplanen och utarbetandet av den nya handlingsplanen.

19.  Europaparlamentet välkomnar att EU på nytt utfäst sig att främja och skydda mänskliga rättigheter och stödja demokratin i hela världen. Parlamentet konstaterar att syftet med handlingsplanen är att EU ska kunna gå mera fokuserat, systematiskt och samordnat till väga inom området mänskliga rättigheter och demokrati samt förstärka effekterna av EU:s politik och redskap på ort och ställe. Parlamentet stöder i detta sammanhang att fem strategiska åtgärdsområden prioriterats.

20.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, utrikestjänsten, kommissionen, rådet och medlemsstaterna att se till att den nya handlingsplanen genomförs effektivt och konsekvent. Parlamentet uppmärksammar särskilt att man måste få de redskap som EU använder för att främja respekten för mänskliga rättigheter och demokrati i världen att fungera mera effektivt och maximera deras lokala inverkan. Parlamentet betonar nödvändigheten av snabba och lämpliga reaktioner på kränkningar av de mänskliga rättigheterna och upprepar vikten av förstärkta insatser för att integrera mänskliga rättigheter och demokrati i EU:s alla yttre åtgärder, också på hög politisk nivå.

21.  Europaparlamentet betonar att det är en förutsättning för att de ambitiösa målen i den nya handlingsplanen ska uppnås, att EU anslår tillräckligt med resurser och sakkunskap för detta ändamål, både i form av mänskliga resurser i delegationerna och högkvarteren och i form av penningmedel till projekt.

22.  Europaparlamentet upprepar att det behövs en fast samsyn och bättre samordning mellan medlemsstaterna och EU-institutionerna för att man på ett enhetligt och konsekvent sätt ska kunna främja agendan för mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet påminner om att handlingsplanen gäller både EU och medlemsstaterna. Därför betonar parlamentet med eftertryck att medlemsstaterna utan undantag bör engagera sig mera i att genomföra handlingsplanen och EU:s strategiska ram, och ta dem som modell för sitt eget arbete för mänskliga rättigheter och demokrati, både bilateralt och multilateralt. Parlamentet ser positivt på den planerade interimsutvärderingen av den nya handlingsplanen och betonar betydelsen av allomfattande samråd för att konsekvent ge uttryck för de resultat som uppnåtts med integrering av människorättsfrågor.

23.  Europaparlamentet uppmanar här med kraft rådet (utrikes frågor) att regelbundet dryfta frågor om demokrati och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar än en gång rådet (utrikes frågor) att årligen hålla en offentlig debatt om EU:s verksamhet inom området mänskliga rättigheter och demokrati.

24.  Europaparlamentet berömmer utrikestjänsten och kommissionen för deras rapportering om genomförandet av den första handlingsplanen och väntar sig att denna rapportering ska fortsätta inom ramen för den nya handlingsplanen. Parlamentet påminner dessutom om sin fasta föresats att nära anknytas till och rådfrågas om genomförandet av den nya handlingsplanen.

25.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att, i samverkan med samtliga kommissionsledamöter, utarbeta ett program som integrerar mänskliga rättigheter i olika delar av EU:s verksamhet, i synnerhet på områdena utveckling, migration, miljö, sysselsättning, uppgiftsskydd på internet, handel, investeringar, teknik och näringsliv.

En översikt av EU:s andra politiska instrument

Uppdraget för EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter

26.  Europaparlamentet påminner om att EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter har ett viktigt uppdrag för att unionen ska bli mera synlig och effektiv när det gäller att skydda och främja mänskliga rättigheter och demokratiska principer runt om i världen. Parlamentet berömmer den nuvarande uppdragsinnehavaren för hans betydande resultat och för att han regelbundet stått i kontakt med parlamentet och det civila samhället.

27.  Europaparlamentet välkomnar att den särskilda representantens uppdrag förlängts till februari 2017 och upprepar sin begäran att uppdraget ska göras bestående. Parlamentet vill därför att uppdraget ses över, så att den särskilda representanten får initiativrätt, lämpliga personalresurser och ekonomiska resurser samt möjlighet att uttala sig offentligt, rapportera om resultaten av besök i tredjeländer och meddela EU:s ståndpunkt i människorättsfrågor, för att stärka den särskilda representantens roll genom att göra den mera synlig och effektiv.

28.  Europaparlamentet uppmanar än en gång rådet att i uppdraget för EU:s särskilda representanter för olika geografiska områden föreskriva att de ska samarbeta nära med EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter.

Landstrategier för mänskliga rättigheter och EU-delegationernas roll

29.  Europaparlamentet konstaterar att kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik har godkänt 132 landstrategier för mänskliga rättigheter efter samfällda insatser från EU-delegationerna, EU-institutionerna och medlemsstaterna. Parlamentet upprepar sitt stöd för målet med dessa strategier, som består i att anpassa EU:s verksamhet efter den särskilda situationen och de särskilda behoven i varje enskilt land. Parlamentet påpekar att dessa strategier hela tiden måste utvärderas och vid behov anpassas, och efterlyser ytterligare förbättring av samarbetet, informationsgången och uppgiftsutbytet mellan EU-delegationerna, medlemsstaternas ambassader och EU-institutionerna när det gäller att utarbeta och genomföra landstrategierna för mänskliga rättigheter.

30.  Europaparlamentet upprepar att ledamöterna av Europaparlamentet bör få ta del av innehållet i strategierna i lämplig form, för att de vederbörligen ska kunna utföra sina uppgifter på ett insynsvänligt sätt. Parlamentet rekommenderar att utrikestjänsten och kommissionen går ut med information om målet för varje enskild strategi för att förbättra insynen i landstrategierna för mänskliga rättigheter. Parlamentet håller fast vid att utrikestjänsten bör ta med tydliga och mätbara framstegsindikatorer i varje enskild strategi.

31.  Europaparlamentet understryker med kraft vikten av att det tas hänsyn till landstrategierna för mänskliga rättigheter på alla nivåer av politiskt beslutsfattande gentemot tredjeländer, också vid förberedandet av politiska högnivådialoger, människorättsdialoger, landstrategidokument och årliga åtgärdsprogram.

32.  Europaparlamentet välkomnar att alla EU-delegationer och alla uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP-uppdrag) utsett kontaktpunkter för mänskliga rättigheter och/eller kontaktpunkter för jämställdhet. Parlamentet konstaterar dock att den information som finns offentligt tillgänglig på internet ofta är föråldrad och efterlyser därför en snabb översyn av den.

33.  Europaparlamentet påminner om sin rekommendation till vice ordföranden/den höga representanten och till utrikestjänsten, om att ta fram klara och tydliga verksamhetsriktlinjer för delegationernas kontaktpunkter, för att de ska kunna fungera som verkliga rådgivare i frågor om mänskliga rättigheter och arbeta effektivt, samstämmigt och i en inkluderande anda för att optimera delegationernas arbete. Parlamentet anser att det arbete som görs av kontaktpunkterna för mänskliga rättigheter i lika mån bör stödas av medlemsstaternas diplomatiska personal. Parlamentet anser att kontaktpunkterna för mänskliga rättigheter bör kunna arbeta fullständigt självständigt, utan politisk inblandning och trakasserier från nationella myndigheter i tredjeländer, framför allt i sina kontakter med människorättsaktivister och det civila samhället.

Dialoger och samråd om mänskliga rättigheter

34.  Europaparlamentet erkänner att människorättsdialoger med tredjeländer kan vara ett effektivt verktyg för bilateralt engagemang och samarbete för att främja och skydda mänskliga rättigheter, under förutsättning att dialogerna inte blir ett självändamål utan ett sätt att utverka särskilda åtaganden och resultat från motparterna. Därför välkomnar och uppmuntrar parlamentet att det inletts människorättsdialoger med allt flera länder, såsom Myanmar/Burma. I detta sammanhang ser parlamentet t.ex. positivt på den sjätte omgången i människorättsdialogen mellan EU och Moldavien.

35.  Europaparlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att låta sina människorättsdialoger och motsvarande seminarier med det civila samhället präglas av en tydlig resultatinriktning som återspeglar landstrategierna för mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar med kraft utrikestjänsten att konsekvent ta med en förberedande dialog med det civila samhällets organisationer, vilken automatiskt bör bli en del av själva människorättsdialogen. Vidare håller parlamentet fast vid att vice ordföranden/den höga representanten, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter och utrikestjänsten under människorättsdialogerna systematiskt ska ta upp enskilda fall som berör människorättsförsvarare som är utsatta för risker eller sitter i fängelse, politiska fångar och människorättskränkningar, och göra det på ett ansvarsfullt och insynsvänligt sätt. Parlamentet anser det centralt att utrikestjänsten systematiskt ser till att alla utfästelser som gjorts under var och en av människorättsdialogerna faktiskt också infrias.

36.  Europaparlamentet uppmanar på nytt utrikestjänsten att i samarbete med det civila samhällets organisationer och människorättsorgansationer utveckla en heltäckande mekanism för övervakning och översyn av hur människorättsdialogerna fungerar, för att resultaten av dem ska kunna förbättras. Parlamentet anser att man, om dessa dialoger ideligen misslyckas, bör dra politiska slutsatser och tillgripa alternativa redskap som stöd till människorättsfrämjandet i det berörda landet. I detta avseende konstaterar parlamentet att människorättsdialogen med Ryssland inställdes 2014 och att människorättsdialogerna med Kina och Vitryssland inte har gett något resultat. Parlamentet uppmanar därför med kraft utrikestjänsten att genomgripande ompröva sin strategi för mänskliga rättigheter gentemot Ryssland och Kina.

37.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess delegationer att tillsammans med det civila samhället intensifiera sin politiska dialog med stater som gör sig skyldiga till kränkningar av de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen. Parlamentet vidhåller att den politiska människorättsdialogen mellan EU och tredjeländer måste omfatta en mer inkluderande och heltäckande definition av förbudet mot diskriminering av bl.a. hbti-personer och diskriminering på grund av religion eller övertygelse, kön, ras eller etniskt ursprung, ålder, funktionshinder eller sexuell läggning. Parlamentet understryker att utvecklingsbiståndet, i synnerhet till länder med svaga resultat vad gäller både utveckling av och respekt för de mänskliga rättigheterna, visserligen bör upprätthållas och rentav stärkas, men att det företrädesvis bör förmedlas via organisationer i det civila samhället och icke-statliga lokala partner samt bör övervakas systematiskt och åtföljas av åtaganden från regeringarnas sida om att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna på plats.

38.  Europaparlamentet erkänner vikten av kompletterande åtgärder mot enskilda personer i auktoritära regimer (målinriktade sanktioner såsom frysning av tillgångar eller reseförbud), om dialogerna hela tiden skulle misslyckas.

EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter

39.  Europaparlamentet välkomnar att rådet i maj 2014 antog EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter vad gäller yttrandefrihet online och offline. Parlamentet påminner dock om sin begäran om att utrikestjänsten ska förtydliga urvalsprocessen för vilka ämnen som ska omfattas av EU:s riktlinjer och även samråda med parlamentet och det civila samhället om denna fråga innan urvalet sker.

40.  Europaparlamentet uppmanar än en gång vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att effektivt genomföra EU:s riktlinjer om internationell humanitär rätt,(37) också i anslutning till konflikter i länder som Syrien, Irak, Libyen och Ukraina. Här rekommenderar parlamentet att utrikestjänsten ska stödja sådana civilsamhälleliga organisationer som verkar för att statliga och icke-statliga aktörer ska respektera internationell humanitär rätt, och uppmanar dessutom med kraft EU att aktivt använda alla styrmedel som unionen förfogar över för att statliga och icke-statliga aktörer bättre ska respektera internationell humanitär rätt. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att bidra till det aktuella initiativet från Schweiz/Internationella rödakorskommittén om att utöka efterlevnaden av internationell humanitär rätt.

41.  Europaparlamentet understryker med kraft vikten av att genomförandet av EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter, och också genomförandet av EU:s riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter, systematiskt bedöms med hjälp av väldefinierade riktmärken. Parlamentet anser att det måste vidtas ytterligare åtgärder för att öka medvetenheten om innehållet i dessa riktlinjer bland utrikestjänstens och EU-delegationernas samt medlemsstaternas utlandsbeskickningars personal, för att riktlinjerna ska genomföras som sig bör. Parlamentet begär på nytt att både organisationer i det civila samhället och människorättsorganisationer ska få medverka aktivare vid urvalet, utarbetandet, utvärderingen och översynen av riktlinjerna.

Mänskliga rättigheter och demokrati i EU:s strategier och instrument för yttre förbindelser

42.  Europaparlamentet påminner om att EU förbundit sig att ställa mänskliga rättigheter och demokrati i centrum för sina förbindelser med tredjeländer. Därför betonar parlamentet att främjandet av mänskliga rättigheter och demokratiska principer behöver stöd via all EU-politik och alla lämpliga finansieringsinstrument med inriktning på omvärlden, såsom utvidgnings- och grannskapspolitiken, den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, liksom politiken för utveckling, handel, migration samt rättvisa och inrikes frågor. I detta sammanhang välkomnar parlamentet EU:s senaste insatser för att inkludera människorättskränkningar i matrisen för tidig varning i samband med krisförebyggande åtgärder.

43.  Europaparlamentet betonar EU:s fördragsenliga skyldighet att se till att hela dess yttre politik och verksamhet utformas och genomförs på ett sätt som befäster och stöder mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen.

44.  Europaparlamentet anser att EU:s finansieringsinstrument för yttre åtgärder är ett viktigt redskap för att främja och försvara värden med anknytning till demokrati och mänskliga rättigheter utomlands. Parlamentet upprepar att det behövs bättre konsekvens mellan olika temainriktade och geografiska instrument.

45.  Europaparlamentet noterar kommissionens insatser för att infria sin utfästelse om att ta med bestämmelser om de mänskliga rättigheterna i sina konsekvensbedömningar av lagstiftningsförslag och förslag utan lagstiftningskaraktär, genomförandeåtgärder och handelsavtal. Kommissionen uppmanas med eftertryck att förbättra konsekvensbedömningarnas kvalitet, omfattande karaktär och uppföljning samt se till att frågor om de mänskliga rättigheterna systematiskt tas med i dem. Parlamentet framhåller den roll som det civila samhället skulle kunna ha för detta arbete.

Utvidgnings- och grannskapspolitiken

46.  Europaparlamentet påminner om att EU:s utvidgningspolitik är ett av de starkaste redskapen för att stärka respekten för mänskliga rättigheter och demokratiska principer. Parlamentet noterar att utvidgningsprocessen fortsätter trots att ingen utvidgning kan genomföras före 2019 på grund av förhandlingsläget och situationen i de berörda länderna, och välkomnar att man under anslutningsförhandlingarna, i samband med de kapitel som behandlar rättsväsendet och de grundläggande rättigheterna samt rättvisa, frihet och säkerhet, har börjat tillämpa den nya strategin, där vederbörlig hänsyn tas till den tid som behövs för att dessa reformer ska hinna genomföras ordentligt.

47.  Europaparlamentet uttrycker oro över att yttrandefriheten och mediefriheten försämrats i vissa utvidgningsländer och i ett antal europeiska grannskapsländer. Parlamentet framhåller det akuta behovet av ökat oberoende för medierna i dessa länder och bättre insyn i vem som äger dem, samt av åtgärder mot att journalister utsätts för politiska och ekonomiska påtryckningar som ofta leder till censur och självcensur. Kommissionen uppmanas att i samband med anslutningsförhandlingar fortsätta övervaka och prioritera respekten för yttrandefriheten och mediefriheten.

48.  Europaparlamentet beklagar djupt att det fortfarande innebär en utmaning att få de rättsliga ramarna för skyddet av minoriteter att tillämpas som sig bör, något som framhölls i kommissionens utvidgningsstrategi för 2014–2015(38). Parlamentet uppmanar utvidgningsländerna att öka sina insatser för att skapa en kultur där minoriteter accepteras, genom att man stärker deras deltagande i beslutsfattandet och förbättrar deras integration i utbildningsväsendet, varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas åt romska barn. Parlamentet uppmanar med eftertryck EU att under hela utvidgningsprocessen noggrant övervaka genomförandet av bestämmelserna om skydd för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheterna för personer som tillhör minoriteter, och om bekämpning av alla former av diskriminering, inklusive hatbrott på grund av sexuell läggning och könsidentitet.

49.  Europaparlamentet konstaterar med oro att den demokratiska politiska kulturen försämrats i vissa kandidatländer och potentiella kandidatländer samt i ett antal europeiska grannskapsländer. Parlamentet påminner om att god samhällsstyrning, respekt för rättsstaten, rätten till yttrandefrihet, respekt för de mänskliga rättigheterna, den politiska dialogen, kompromissande och medverkan från alla berörda parters sida i beslutsprocessen står i centrum för demokratiskt styre. Parlamentet konstaterar med lika stor oro att det gått trögt för utvidgningsländerna att förbättra rättsväsendets oberoende och bekämpa korruptionen. Liksom kommissionen uppmanar parlamentet med eftertryck utvidgningsländerna att påvisa att de har genomfört utredningar, lagföringar och slutliga fällande domar på ett trovärdigt sätt.

50.  Mot bakgrund av den pågående översynen av den europeiska grannskapspolitiken påminner Europaparlamentet om att det i EU-fördraget föreskrivs att unionen med närbelägna länder ska utveckla särskilda förbindelser som grundar sig på unionens värderingar, i vilka ingår respekt för mänskliga rättigheter och demokrati(39). Parlamentet påminner även om att EU efter den arabiska våren 2011 har omformulerat sin grannskapspolitik utgående från principen om ”mer för mer”. Syftet med detta var att stärka de demokratiska institutionerna och främja de mänskliga rättigheterna. Parlamentet understryker att de avsevärda utmaningar som unionens grannskap ställts inför under senare år i hög grad har påverkat respekten för mänskliga rättigheter och demokratiska principer. Hit hör t.ex. att instabilitet och konflikter sprider sig i Mellanöstern och Nordafrika och att problemen utnyttjas av extremist- och jihadistgrupper, och också det mänskliga lidande som Rysslands agerande har förorsakat.

51.  Europaparlamentet uttrycker därför sin övertygelse om att den reviderade europeiska grannskapspolitiken bör fortsätta att ha främjandet av mänskliga rättigheter och demokratiska principer i centrum för sin verksamhet. Parlamentet upprepar att främjandet av mänskliga rättigheter och demokrati samtidigt ligger i både partnerländernas och EU:s intresse.

52.  Europaparlamentet betonar att EU bör fortsätta att i grannländerna aktivt stödja såväl demokratiska och effektiva människorättsinstitutioner som det civila samhället och de fria medierna. Som en ljuspunkt i detta sammanhang noterar parlamentet det fortsatta omfattande stödet från det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter och faciliteten för det civila samhället. Parlamentet välkomnar likaledes att det europeiska initiativet för demokrati konsekvent och effektivt har gått in för att i EU:s östra och södra grannskap främja demokrati och respekt för grundläggande fri- och rättigheter, något som konstateras i parlamentets första årsrapport om utvärdering av den verksamhet som bedrivits av detta initiativ(40). Parlamentet uppmuntrar eftertryckligen EU och dess medlemsstater att fortsätta att erbjuda kraftfulla incitament och kunskaper från sina egna övergångsprocesser till stöd för demokratiska reformprocesser i EU:s grannskap.

53.  Europaparlamentet betonar att det är oerhört viktigt att det blir slut på Rysslands aggression i Ukraina och att säkerställa stabilitet och respekt för mänskliga rättigheter.

Mänskliga rättigheter genom handel

54.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för systematiskt införande av människorättsklausuler i samtliga internationella avtal mellan EU och tredjeländer, bl.a. med beaktande av dialogen mellan arbetsmarkandens parter i EU och ILO:s arbetsnormer. Kommissionen uppmanas att effektivt och systematiskt övervaka och utvärdera genomförandet av människorättsklausuler samt att regelbundet rapportera till parlamentet om partnerländernas respekt för mänskliga rättigheter. Parlamentet välkomnar rådets mer systematiska användning av restriktiva åtgärder mot tredjeländer som avsiktligt kränker mänskliga rättigheter. I detta avseende rekommenderar parlamentet att EU, alltid när det förekommer ett grovt människorättsbrott i ett tredjeland med vilket ett avtal har ingåtts, ska vidta konkreta åtgärder för att verkställa lämpliga åtgärder i enlighet med människorättsklausulerna.

55.  Europaparlamentet välkomnar att den nya förordningen om det allmänna preferenssystemet (GSP) (förordning (EU) nr 978/2012) trädde i kraft den 1 januari 2014. Parlamentet ser positivt på att 14 länder hade beviljats GSP+-förmåner vid utgången av 2014 och påminner om att länderna är skyldiga att upprätthålla ratificeringen av 27 internationella nyckelkonventioner samt se till att de genomförs effektivt, i linje med de kriterier som fastställs i dessa konventioner och av EU. Parlamentet ser fram emot att kommissionen senast vid utgången av 2015 ska bedöma detta på ett ärligt och öppet sätt samt rapportera tillbaka till parlamentet och rådet om hur GSP+-förmånstagarna ratificerat och i praktiken genomfört konventionerna. Parlamentet upprepar sin rekommendation att Romstadgan bör inkluderas i den framtida förteckningen över konventioner.

Företag och mänskliga rättigheter

56.  Europaparlamentet anser att handel och mänskliga rättigheter kan gå hand i hand och att näringslivet spelar en viktig roll när det gäller att främja mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet anser att främjandet av de mänskliga rättigheterna bör bygga på samarbete mellan myndigheterna och den privata sektorn. Parlamentet bekräftar i detta sammanhang på nytt att europeiska företag bör vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att deras verksamhet i tredjeländer bedrivs med respekt för människorättsnormerna. Parlamentet bekräftar likaså än en gång vikten av att EU främjar företagens sociala ansvar främjas och att europeiska företag går i spetsen för att främja internationella normer i fråga om företag och mänskliga rättigheter. Dessutom uppmanar parlamentet EU att aktivt delta i det tolfte mötet i FN:s arbetsgrupp för mänskliga rättigheter och transnationella bolag och andra företag, och att stödja insatser för att anpassa sin politik till OECD:s riktlinjer för multinationella företag. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att delta i debatten om ett rättsligt bindande internationellt instrument för företagande och mänskliga rättigheter inom ramen för FN-systemet.

57.  Med beaktande av ovanstående anser Europaparlamentet att utrikestjänsten bör kräva att EU-delegationerna samarbetar med EU-företag som är verksamma i tredjeländer för att de ska tillförsäkra respekten för mänskliga rättigheter i sin företagsrelaterade verksamhet. Vidare påminner parlamentet om sin begäran att EU-delegationerna ska låta respekten för mänskliga rättigheter i samband med företagsverksamhet ingå såsom en prioritering i lokala förslagsinfordringar inom ramen för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR), och att EU-delegationerna ska göra allt som behövs för att skydda människorättsförsvarare i enlighet med EU:s riktlinjer för människorättsförsvarare.

58.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att före utgången av 2015 rapportera om EU-medlemsstaternas genomförande av FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter(41),

59.  Europaparlamentet uppmanar EU att göra en samordnad insats mot markrofferi, genom att främja lämpliga skyddsgarantier för att förhindra markrofferi i de berörda länderna och bland EU-företag och övriga europeiska företag som är verksamma i dessa länder.

60.  Europaparlamentet uppmanar EU att utveckla ett pilotprojekt om de mänskliga rättigheternas odelbarhet, om markfrågor (markrofferi och tvångsförflyttning) och om hur konsekvent EU:s politik är i detta hänseende. Parlamentet uppmanar EU att rapportera om sina överväganden när det gäller anslutning till det fakultativa protokollet till den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, såsom EU utfäst sig i sin handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019.

Mänskliga rättigheter och utveckling

61.  Europaparlamentet anser att utvecklingssamarbete bör gå hand i hand med främjande av mänskliga rättigheter och demokratiska principer. Här påminner parlamentet om FN:s uttalande att utvecklingsmålen inte kan uppnås fullt ut om man inte har ett människorättsbaserat tillvägagångssätt. Parlamentet påminner också om att EU utfäst sig att stödja partnerländerna och att i det sammanhanget ta hänsyn till deras situation i utvecklingshänseende och deras framsteg med mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet uppmuntrar att tydligt definierade resultatramar tas med i alla instrument för att säkerställa integrering av marginaliserade och utsatta grupper och för att integrera ett människorättsbaserat tillvägagångssätt i all politik.

62.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens arbetsdokument om ett rättighetsbaserat tillvägagångssätt för EU:s utvecklingssamarbete, med inbegripande av alla mänskliga rättigheter, också kvinnors och flickors rättigheter, vilket offentliggjordes i april 2014 och välkomnades av rådet. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att övervaka genomförandet av det rättighetsbaserade tillvägagångssättet och se till att mänskliga rättigheter och utvecklingssamarbete förstärker varandra ömsesidigt på ort och ställe. Parlamentet uppmanar kommissionen att stå till tjänst med en insynsvänlig och offentlig bedömning av hur EU:s verktygslåda för det rättighetsbaserade tillvägagångssättet har genomförts. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU att stärka sin roll som ihärdig förespråkare för de mänskliga rättigheterna i världen genom att på ett effektivt, enhetligt och genomtänkt sätt använda samtliga tillgängliga styrmedel för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna och deras försvarare samt bedriva en effektiv politik för utvecklingsbistånd, i linje med mål nr 16 i målen för hållbar utveckling.

63.  Europaparlamentet välkomnar att den ambitiösa agendan för hållbar utveckling fram till 2030 antagits vid FN:s särskilda toppmöte i New York och att EU spelat en ledande roll i denna process. Parlamentet välkomnar framför allt att sådana grundläggande värden för EU som mänskliga rättigheter och god samhällsstyrning har tagits med. Parlamentet ser positivt på att den nya agendan har en klar förankring i åtaganden om mänskliga rättigheter och att dess 17 mål och 169 delmål syftar till att mänskliga rättigheter ska bli verklighet för alla. Parlamentet delar den uppfattning som ligger till grund för detta dokument, nämligen att vi behöver en värld med allmän respekt för de mänskliga rättigheterna och människans värdighet, rättsstatsprincipen, rättvisa, jämlikhet och icke-diskriminering, liksom respekt för ras, etnisk tillhörighet och kulturell mångfald samt för lika möjligheter, så att mänsklighetens potential fullt ut kan förverkligas och så att vi får ett bidrag till delat välstånd. Parlamentet betonar att man måste se till att Agenda 2030 för hållbar utveckling och dess övervakningsåtgärder och kommande genomförandeåtgärder från alla berörda parters sida, inklusive det civila samhället och den privata sektorn, underbyggs av en människorättsstrategi och en jämställdhetsbaserad strategi samt målen med fattigdomsutrotning, bekämpning av ojämlikhet och socialt utanförskap och demokratisering av ekonomin.

64.  Europaparlamentet understryker vikten av en konsekvent politik för utveckling för att vi ska kunna förverkliga den nya agendan för hållbar utveckling. Parlamentet påpekar att det människorättsbaserade tillvägagångssättet bör leda till en fördjupad förståelse av vad en konsekvent politik för utveckling innebär, eftersom det inte går att göra framsteg i riktning mot hållbar utveckling och fattigdomsutrotning om man inte åtgärdar hindren för förverkligandet av rättigheter.

65.  Europaparlamentet bekräftar än en gång det akuta behovet av åtgärder mot den världsomfattande börda som fattigdomsrelaterade och försummade sjukdomar innebär. Parlamentet efterlyser en ambitiös och långsiktig politisk strategi och handlingsplan för global hälsa, innovation och tillgång till läkemedel, som bland annat omfattar investeringar i forskning och utveckling, för att slå vakt om rätten till en levnadsstandard som är tillräcklig för att alla människor ska vara friska och må bra, utan någon diskriminering på grund av ras, religion, politisk övertygelse, ekonomiska eller sociala villkor, könsidentitet eller sexuell läggning.

66.  Europaparlamentet betonar att man i handlingsplanen från Addis Abeba åtog sig att säkerställa ett universellt socialt grundskydd, ett allmänt sjukvårdssystem och grundläggande offentliga tjänster för alla, inbegripet hälso- och sjukvård och utbildning.

67.  Europaparlamentet ser positivt på det vägledningsdokument om terroristbekämpning som sammanställdes av utrikestjänsten och kommissionen och godkändes av rådet i syfte att säkerställa respekt för mänskliga rättigheter vid planering och genomförande av projekt om stöd till terroristbekämpning tillsammans med tredjeländer. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att se till att dokumentet genomförs effektivt, inledningsvis genom att ge det en omfattande spridning. I detta sammanhang påpekar parlamentet att respekten för de grundläggande rättigheterna och friheterna är grunden för en framgångsrik terrorismbekämpningspolitik, inbegripet användningen av digital övervakningsteknik. Parlamentet stöder de internationella insatserna för att få ett slut på de människorättskränkningar som begås av Isis/Daish.

Urbefolkningars rättigheter

68.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten, kommissionen och medlemsstaterna att stödja översynen av uppdraget för expertmekanismen om urbefolkningarnas rättigheter, i överensstämmelse med slutdokumentet från världskonferensen om urbefolkningar (FN:s generalförsamlings resolution 69/2(42)), i syfte att övervaka, utvärdera och förbättra genomförandet av förklaringen om urbefolkningars rättigheter. Parlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att begära att alla innehavare av mandat för särskilda förfaranden ägnar särskild uppmärksamhet åt frågor som rör kvinnor och flickor i urbefolkningar, och att systematiskt rapportera om sådana frågor till FN:s råd för mänskliga rättigheter. Utrikestjänsten och medlemsstaterna uppmanas eftertryckligen att aktivt stödja utvecklingen av den systemomfattande handlingsplanen för urbefolkningar, i enlighet med begäran i FN:s generalförsamlings resolution från september 2014, särskilt när det gäller att anordna regelbundna samråd med urbefolkningar som ett led i denna process. Parlamentet beklagar djupt att personer med psykiska störningar i vissa västafrikanska områden kedjas fast vid träd i skogarna eller överges på gatan, eftersom detta är en vitt utbredd praxis som lokalsamhällena godtar.

EU-åtgärder i fråga om migration och flyktingar

69.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över och sin solidaritet med de talrika flyktingar och migranter som utsätts för svåra människorättskränkningar eftersom de är offer för konflikter, förföljelse, misslyckanden från statsmakternas sida, liksom för nätverk som verkar för olaglig invandring, människohandel, människosmuggling, extremistgrupper och förbrytarligor. Parlamentet uttrycker sin djupa sorg över de tragiska dödsfallen bland människor som försökt nå EU:s yttre gränser.

70.  Europaparlamentet betonar att de bakomliggande orsakerna till migrationsströmmar akut måste åtgärdas och att man därför måste gripa sig an flyktingkrisens yttre dimension, bland annat genom att finna varaktiga lösningar på konflikter i vårt grannskap, genom att bygga upp samarbete och partnerskap med berörda tredjeländer samt genom EU:s utrikespolitik. Parlamentet understryker att det behövs ett heltäckande och människorättsbaserat tillvägagångssätt när det gäller migration, och uppmanar EU att stärka sitt samarbete med FN och dess organ, regionala organisationer, regeringar och icke-statliga organisationer, för att åtgärda de bakomliggande orsakerna till migrationsströmmar och förbättra situationen i flyktingläger i närheten av konfliktområden. Parlamentet uppmanar än en gång EU att se till att alla avtal om migrationssamarbete och återtagande som ingås med tredjeländer respekterar folkrätten. Parlamentet påminner om att en global migrationsstrategi är nära förknippad med utvecklingspolitik och humanitär politik, däribland inrättandet av humanitära korridorer och utfärdandet av visum av humanitära skäl, liksom andra utrikespolitiska strategier. Parlamentet noterar uppdraget Eunavfor Med, som utförs i Medelhavsområdet av EU-ländernas sjöstridskrafter mot människosmugglare och människohandlare. Parlamentet betonar även det akuta behovet av att utveckla en kraftfullare politik på unionsnivå för att ta itu med de trängande frågorna rörande migranter och flyktingar och finna en effektiv, rättvis och hållbar mekanism för bördefördelning bland medlemsstaterna. Parlamentet understryker de åtgärder som kommissionen föreslog den 9 september 2015 för att åtgärda flyktingkrisen, t.ex. den planerade översynen av Dublinförordningen.

71.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att utöka sitt stöd för kampen mot människohandel genom utrikespolitiken, med särskilt fokus på skydd av offer och i synnerhet minderåriga. Parlamentet är starkt av den åsikten att EU bör förstärka samarbetet med tredjeländer och andra relevanta aktörer för att utbyta bästa praxis och bidra till att upplösa internationella nätverk för människohandel. Parlamentet upprepar att alla EU-medlemsstater måste genomföra EU:s direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer(43) och strategin för utrotande av människohandel 2012–2016(44).

72.  Europaparlamentet påminner om att 17,5 miljoner personer fördrevs 2014 på grund av klimatrelaterade katastrofer. Folkomflyttningarna påverkar framför allt de södra regionerna, som är mest utsatta för konsekvenserna av klimatförändringarna. 85 procent av dessa omflyttningar sker i utvecklingsländer, främst inom ett land eller inom delar av länder. Parlamentet påpekar att EU:s medlemsstater enligt millennieutvecklingsmålen åtagit sig att öronmärka 0,7 procent av BNP för att finansiera utvecklingsbiståndet.

73.  Europaparlamentet uppmanar EU att aktivt delta i diskussionen om begreppet ”klimatflykting”, inbegripet dess eventuella juridiska definition enligt folkrätten eller alla rättsligt bindande internationella avtal.

74.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på en gemensam ståndpunkt från EU om användningen av bestyckade drönare, där mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt upprätthålls och som bör ta upp frågor som den rättsliga ramen, proportionalitet, ansvarsskyldighet, skydd av civila och öppenhet. Parlamentet uppmanar än en gång eftertryckligen EU att förbjuda utveckling, produktion och användning av helt självstyrande vapen som gör det möjligt att genomföra attacker utan mänsklig medverkan. Parlamentet uppmanar EU att motsätta sig och förbjuda utomrättsliga och riktade dödanden och att åta sig att säkerställa lämpliga åtgärder i enlighet med nationella och internationella rättsliga förpliktelser när det finns rimliga skäl att anta att en person eller en grupp inom dess jurisdiktion kan knytas till ett olagligt riktat dödande i utlandet.

Internationella kultur- och idrottsevenemang och de mänskliga rättigheterna

75.  Europaparlamentet är allvarligt oroat över att vissa stora idrottsevenemang allt oftare anordnas i auktoritära stater där det förekommer kränkningar av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Parlamentet betonar att det behövs kampanjer för att öka medvetenheten bland allmänheten om nödvändigheten av att säkerställa bestämmelser om mänskliga rättigheter i anslutning till idrottsevenemang, som även tar upp problemet med tvångsprostitution och människohandel. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att aktivt ta upp denna fråga i FN:s råd för mänskliga rättigheter och andra multilaterala forum, liksom med nationella idrottsförbund, näringslivsaktörer och organisationer i det civila samhället för att säkerställa fullständig respekt för de mänskliga rättigheterna under sådana evenemang, bland annat genom att respekten för mänskliga rättigheter görs till ett utslagskriterium vid tilldelningen av värdskapet för stora internationella idrottsevenemang. I detta avseende uppmärksammar parlamentet framför allt fotbolls-VM i Ryssland 2018 och i Qatar 2022 samt OS i Beijing 2022.

EU:s verksamhet inom multilaterala organisationer

76.  Europaparlamentet upprepar sitt fulla stöd till EU:s starka engagemang för främjande av mänskliga rättigheter och demokratiska principer genom samarbete med FN:s och dess fackorgans strukturer samt med Europarådet, OSSE och OECD, i enlighet med artiklarna 21 och 220 i EU-fördraget. Parlamentet välkomnar därför antagandet av målen för hållbar utveckling.

77.  Europaparlamentet upprepar dessutom vikten av att EU aktivt och konsekvent engagerar sig i alla FN-mekanismer för mänskliga rättigheter, framför allt FN:s generalförsamlings tredje kommitté och FN:s råd för mänskliga rättigheter. Parlamentet erkänner de insatser som gjorts av utrikestjänsten, EU-delegationerna i New York och Genève och medlemsstaterna för att EU ska bli mer konsekvent i människorättsfrågor på FN-nivå. Parlamentet uppmanar EU att göra mer för att få sin röst hörd, också genom att intensifiera de allt oftare förekommande tvärregionala initiativen samt genom att agera som medförslagsställare till resolutioner och gå i bräschen för dem.

78.  Europaparlamentet kräver att de grundläggande rättigheterna för Västsaharas befolkning respekteras, däribland föreningsfriheten, yttrandefriheten och mötesfriheten. Parlamentet kräver att alla västsahariska politiska fångar friges, och att parlamentsledamöter, oberoende observatörer, icke-statliga organisationer och pressen ges tillträde till de västsahariska territorierna. Parlamentet uppmanar med kraft FN att ge Minurso ett uppdrag på de mänskliga rättigheternas område, såsom fallet är med FN:s alla andra fredsbevarande uppdrag runt om i världen. Parlamentet stöder en rättvis och varaktig lösning av konflikten i Västsahara utgående från det västsahariska folkets rätt till självbestämmande, i enlighet med de tillämpliga FN-resolutionerna.

79.  Europaparlamentet påminner om vikten av att bibehålla den institutionaliserade praxisen med att sända en parlamentarisk delegation till FN:s generalförsamling. Parlamentet välkomnar att denna praxis återupptagits 2015, inför det 28:e mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter.

80.  Europaparlamentet framhåller att det är en absolut förutsättning för att FN:s råd för mänskliga rättigheter ska framstå som mera trovärdigt och legitimt att alla dess medlemmar rättar sig efter de högst ställda normerna för mänskliga rättigheter och fullgör sina åtaganden på detta område. Parlamentet anser att mänskliga rättigheter måste främjas, utvecklas och befästas i alla internationella forum. Parlamentet uppmanar kommissionen att offentligt rapportera om den verksamhet den bedriver för att främja agendan för mänskliga rättigheter och stärka redovisningsskyldigheten och ansvaret i fråga om mänskliga rättigheter inom internationella organisationer som WTO och Världsbanken (BIRD, IFC, MIGA).

81.  Europaparlamentet bekräftar på nytt sitt starka engagemang till förmån för att de allvarligaste brott som berör det internationella samfundet inte längre ska få gå ostraffade och för att offren för krigsbrott, brott mot mänskligheten och folkmord ska ges rättvisa, och upprepar därför sitt starka stöd till Internationella brottmålsdomstolen. Parlamentet anser det beklagligt att ingen stat ratificerat Romstadgan under 2014. Man har ett ansvar för att det ska bli slut med straffriheten och för att de som gjort sig skyldiga till folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott ska lagföras, vilket även omfattar brott som handlar om sexuellt våld. Parlamentet uttrycker allvarlig oro över att ett flertal arresteringsorder fortfarande inte har verkställts. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU att fortsätta sitt kraftfulla diplomatiska och politiska stöd till att stärka och bygga ut förhållandet mellan Internationella brottmålsdomstolen och FN, särskilt inom FN:s säkerhetsråd, liksom i sina bilaterala förbindelser och alla andra forum. EU och dess delegationer och medlemsstater uppmanas att utöka sina insatser för att främja Romstadgans universalitet samt ratificeringen och ett verkningsfullt genomförande av den. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge Internationella brottmålsdomstolen de resurser den behöver och att förbättra deras stöd till det internationella straffrättssystemet, bland annat via ekonomiskt stöd till aktörer i det civila samhället t.ex. inom ramen för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR). Parlamentet yrkar på att EU:s verktygslåda för komplementaritet mellan internationell och nationell rätt från 2013 ska genomföras.

82.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att i dialoger av alla slag med tredjeländer aktivt arbeta för Internationella brottmålsdomstolen och för att dess beslut måste verkställas.

Att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna i världen

Tankefrihet, samvetsfrihet och religions- eller trosfrihet

83.  Europaparlamentet påminner om att tanke-, samvets-, religions- och trosfriheten är en grundläggande mänsklig rättighet, något som erkänts i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och dessutom garanterats i artikel 18 i FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Parlamentet påminner också om att denna rättighet står i växelverkan med andra mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och innefattar rätten att tro eller inte tro och friheten att utöva teistisk, icke-teistisk eller ateistisk övertygelse samt rätten att fritt välja, ändra och överge eller återvända till sin övertygelse. Parlamentet uttrycker sin oro över att vissa länder fortfarande inte följer FN:s normer och tillgriper förtryck från statens sida, vilket kan innefatta kroppsstraff, fängelsestraff, skyhöga böter och rentav dödsstraff. Allt detta är något som kränker religions- eller trosfriheten. Parlamentet är oroat över den ökande förföljelsen av religiösa grupper eller trossamfund, medräknat kristna, och den olaga skadegörelsen på deras mötesplatser.

84.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att öka sina insatser i syfte att bidra till utrotning av alla former av religiös diskriminering och att främja den interreligiösa dialogen i sina kontakter med tredjeländer. Parlamentet begär konkreta åtgärder för skydd av religiösa minoriteter, icke-troende, apostater och ateister som fallit offer för hädelselagar, och uppmanar EU och medlemsstaterna att gå in för att sådana lagar ska upphävas. Parlamentet välkomnar EU:s åtagande att främja religions- och trosfrihet i internationella forum, bland annat genom att stödja mandatet för FN:s särskilda rapportör om religions- och trosfrihet. Parlamentet ger sitt fulla stöd till EU:s praxis att gå i ledningen för tematiska resolutioner om detta ämne i FN:s råd för mänskliga rättigheter och i FN:s generalförsamling. Parlamentet efterlyser konkreta mått och steg för att EU:s riktlinjer för främjande och skydd av religions- och trosfrihet ska genomföras effektivt och förbättras. Parlamentet framhåller att åtgärder bör vidtas både i internationella och regionala forum genom att man i enlighet med artikel 17 i EUF-fördraget upprätthåller en öppen, tydlig och regelbunden dialog med religiösa sammanslutningar och samfund, bland annat via EU:s delegationer. Parlamentet framhåller likaledes att EU:s personal vid högkvarter och i delegationer bör tillförsäkras systematisk och konsekvent utbildning.

EU:s insatser mot dödsstraffet

85.  Europaparlamentet välkomnar det gemensamma uttalandet från vice ordföranden/den höga representanten och Europarådets generalsekreterare(45) i oktober 2014, där de kraftfullt och ovillkorligt motsatte sig dödsstraffet i samtliga fall och under alla omständigheter. Parlamentet vidhåller att EU bör ha som ett av sina centrala mål när det gäller mänskliga rättigheter att dödsstraffet ska avskaffas i hela världen. Parlamentet konstaterar att stödet till tredjeländer för bekämpning av narkotikabrottslighet bör syfta till att avskaffa dödsstraffet för narkotikarelaterade brott. Parlamentet yrkar på att EU och medlemsstaterna vid den sjätte världskongressen mot dödsstraffet, avsedd att hållas i Oslo i juni 2016, otvetydigt ska uttala sig mot dödsstraffet, intensifiera sitt engagemang för att dödsstraffet ska avskaffas, och stödja offentliga informationskampanjer om detta ämne.

86.  Europaparlamentet uttrycker oro över det stigande antalet dödsdomar och avrättningar runt om i världen och beklagar djupt att vissa tredjeländer fortfarande har dödsstraffet kvar i sin lagstiftning. Det är beklagligt att Vitryssland på nytt börjat med avrättningar, efter två års uppehåll. Parlamentet upprepar därför sin uppmaning till Vitryssland att införa ett moratorium för dödsstraffet, som i slutänden bör leda till dess avskaffande. Parlamentet konstaterar att homosexualitet enligt lag är belagt med dödsstraff i åtta stater.

87.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen utrikestjänsten, kommissionen och rådet att utforma riktlinjer för en omfattande och effektiv europeisk strategi i fråga om dödsstraff, med hänsyn till att tiotals unionsmedborgare i tredjeländer står under hot om avrättning. Denna strategi bör omfatta kraftfulla och förstärkta mekanismer för identifiering, tillhandahållande av juridiskt bistånd och diplomatisk representation.

88.  Europaparlamentet uppmanar EU till fortsatta kontakter med länder som har kvar dödsstraffet, och att använda alla de redskap som diplomatin och samarbetet erbjuder för att se till att dödsstraffet avskaffas. Parlamentet uppmanar vidare EU att fortsätta övervaka under vilka betingelser avrättningar verkställs i de länder som fortfarande använder dödsstraff.

Kampen mot tortyr och misshandel

89.  Mot bakgrund av 30:e årsdagen av FN:s konvention mot tortyr och med beaktande av att tortyr och misshandel fortsätter runt om i världen anser Europaparlamentet att EU bör stärka sina insatser för att utrota dessa grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet betonar att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt medlemmar av utsatta grupper, såsom barn och kvinnor eller etniska, språkliga och religiösa minoriteter, som utsätts för tortyr eller behandlas illa då de är frihetsberövade. Därför uppmanas utrikestjänsten och vice ordföranden/den höga representanten eftertryckligen att mera kraftfullt gå in i kampen mot tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning, med hjälp av utökade diplomatiska insatser och mer systematiska offentliga ställningstaganden som speglar de värden och principer EU åtagit sig att efterleva. Parlamentet rekommenderar att utrikestjänsten, EU-delegationerna och medlemsstaterna använder alla tillbudsstående instrument, såsom EU:s riktlinjer om tortyr, och låter deras potential komma till sin fulla rätt(46). I detta sammanhang rekommenderar parlamentet att man konsekvent förbättrar mekanismerna för exportkontroll av droger som kan användas för avrättningar eller tortyr, medräknat en riktad slutanvändningsklausul som skulle skjuta upp eller stoppa överföring av varor med säkerhetsanknytning som uppenbart inte har något annat praktiskt ändamål än dödsstraff eller tortyr.

90.  Europaparlamentet understryker att det finns länder som inte har gjort någonting för att åtgärda det akuta behovet av planer med tillhörande fullständiga resurser, inriktade på förhållandena i fängelser. Parlamentet noterar att det gjorts mycket få framsteg för att se till att fängelserna följer internationella människorättsnormer och för att tillförsäkra fångarna rättigheterna till liv, fysisk okränkbarhet och människovärde. Parlamentet framhåller att fängelseförhållandena måste förbättras, av omsorg om respekten för de mänskliga rättigheterna, samt att frihetsberövade inte bör utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Diskriminering

91.  Europaparlamentet poängterar att ingen form av diskriminering, våld, vedergällningsstraff, tortyr, sexuella övergrepp mot kvinnor och flickor, könsstympning, barnäktenskap, tvångsäktenskap, kvinnohandel, diskriminering eller social utestängning på grund av samhällsklass eller härkomst, och inte heller våld i hemmet, får rättfärdigas med hänvisning till samhälleliga, religiösa eller kulturella övertygelser eller traditioner.

92.  Europaparlamentet fördömer på det skarpaste alla former av diskriminering, medräknat diskriminering på grund av ras, hudfärg, kön, sexuell läggning, könsidentitet, språk, kultur, religion eller övertygelse, socialt ursprung, kast, börd, ålder, funktionsnedsättning eller någon annan status. EU uppmanas med eftertryck att stärka sina insatser för att utrota all slags diskriminering, rasism och främlingsfientlighet genom människorättsdialoger och politiska dialoger samt genom EU-delegationernas arbete och offentlig diplomati. EU uppmanas också eftertryckligen att fortsätta arbeta för ratificering och fullständigt genomförande av alla FN-konventioner som stöder denna sak, såsom den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering eller FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Rättigheter för hbti-personer

93.  Europaparlamentet anser att EU bör fortsätta att arbeta för ökad respekt för rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer), i linje med EU:s riktlinjer om detta ämne(47). Parlamentet rekommenderar att riktlinjerna ska genomföras, bland annat genom utbildning av EU-personal i tredjeländer. Parlamentet beklagar att homosexualitet fortfarande är straffbart i 75 länder, varav åtta föreskriver dödsstraff, och anser att metoder och våldshandlingar mot personer på grund av deras sexuella läggning inte bör få passera ostraffat. Parlamentet stöder det fortsatta arbete som FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter gör för att bekämpa dessa diskriminerande lagar, och även arbetet inom övriga FN-organ. Parlamentet är oroat över begränsningarna av de grundläggande friheterna för människorättsförsvarare som arbetar med hbti-personers rättigheter, och uppmanar EU att stärka sitt stöd till dem. Parlamentet anser att hbti-personers rättigheter med större sannolikhet kommer att respekteras om de har tillgång till juridiska institutioner, möjligen genom registrerade partnerskap eller äktenskap.

94.  Europaparlamentet framhåller att minoritetsbefolkningar i tredjeländer har särskilda behov och att man bör arbeta för deras fullkomliga likställdhet inom alla områden av det ekonomiska, sociala och politiska livet samt kulturlivet.

Diskriminering baserad på kasttillhörighet

95.  Europaparlamentet är mycket oroat över omfattningen av den diskriminering och de människorättskränkningar som baseras på kasttillhörighet samt följderna av detta, bland annat i form av att man inte kan anlita rättsväsendet eller få anställning, samt i form av fortgående segregering, fattigdom och stigmatisering. Parlamentet vill att EU ska anta ett instrument för att förebygga och eliminera sådan diskriminering. Parlamentet rekommenderar att detta tema integreras i utrikestjänstens och kommissionens riktlinjer och handlingsplaner, framför allt i EU:s kamp mot alla slag av diskriminering, samt i insatserna för att bekämpa våld mot kvinnor och flickor och alla former av diskriminering av dem.

Rättigheter för personer med funktionsnedsättning

96.  Europaparlamentet välkomnar ratificeringen av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet ger på nytt uttryck för vikten av ett effektivt genomförande från både medlemsstaternas och EU-institutionernas sida. Parlamentet betonar framför allt vikten av att man i EU:s samtliga berörda politikområden, däribland området för utvecklingssamarbete, på ett trovärdigt sätt integrerar principen om allmän tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning samt alla deras rättigheter, och understryker frågans normgivande och övergripande karaktär.

97.  Europaparlamentet uppmuntrar vice ordföranden/den höga representanten att fortsätta stödja ratificeringen och genomförandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i de länder som ännu inte har ratificerat eller genomfört den.

98.  Europaparlamentet framhåller att världssamfundet har betecknat situationen för kvinnor med funktionsnedsättning som en prioriterad fråga. Parlamentet påminner om slutsatserna från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, där det anges att strategier och program för att motverka våld mot kvinnor och flickor med funktionsnedsättning bör tas fram i nära samarbete med dessa personer, som ett erkännande av deras självständighet, och med handikapporganisationer. Parlamentet framhåller behovet av regelbunden tillsyn över institutioner och adekvat fortbildning för vårdgivare. Parlamentet uppmanar EU att ta med kampen mot diskriminering på grund av funktionsnedsättning i sina yttre åtgärder, samarbetet och utvecklingsstödet, bland annat i EIDMR.

Kvinnors och flickors rättigheter

99.  Europaparlamentet påminner om att Sacharovpriset tilldelades dr Denis Mukwege för hans kraftfulla engagemang för offer för sexuellt våld samt kontinuerliga arbete för kvinnors och flickors rättigheter, som ökat medvetenheten om att våld mot och könsstympning av kvinnor, flickor och barn används i krigföringens tjänst. Parlamentet fördömer skarpt alla former av övergrepp och våld mot kvinnor, flickor och barn, särskilt användningen av sexuellt våld i krigföringens tjänst, liksom kvinnlig könsstympning, barnäktenskap, tidiga och påtvingade äktenskap, sexuellt slaveri, våldtäkt inom äktenskapet och alla andra former av skadliga traditionella sedvänjor. Parlamentet betonar att mer måste göras för att kvinnor, flickor och barn som råkat ut för övergrepp under konflikter ska få hälso- och sjukvård och psykisk vård, i linje med folkrätten. I detta sammanhang noterar parlamentet skrivelsen från vice ordföranden/den höga representanten om politiken för humanitärt bistånd, framförallt för att förebygga sexuellt våld och ge kvinnor som våldtagits i väpnade konflikter lämpligt stöd samt tillgång till hälso- och sjukvård och psykisk vård. Europarådets medlemsstater uppmanas att underteckna och ratificera Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet.

100.  Europaparlamentet understryker att utrikestjänsten måste utbyta bästa praxis för att bekämpa den bristande tillgången till rättvisa för offer för sexuella våldsbrott. Parlamentet fördömer starkt den bristande tillgången till rättvisa för kvinnor i tredjeländer och särskilt för offren för könsrelaterat våld. Parlamentet uppmanar kommissionen att inta en aktiv roll när det gäller att lagföra sådana brott i tredjeländer, och i vissa fall, av medlemsstaterna. Kommissionen uppmanas med eftertryck att arbeta tillsammans med utrikestjänsten för att förbättra stödet till offren, ta med åtgärder mot könsrelaterat våld i EU:s humanitära insatser och prioritera humanitära EU-åtgärder mot könsrelaterat och sexuellt våld i konflikter. Parlamentet välkomnar EU:s åtagande att följa upp världstoppmötet mot sexuellt våld i konflikter, som hölls i London i juni 2014, och uppmanar därför eftertryckligen kommissionen att vidta konkreta åtgärder.

101.  Europaparlamentet beklagar avsaknaden av en förebyggande politik mot könsrelaterat våld och bristen på stöd till offer samt att förövare så ofta går ostraffade i många länder. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att utbyta god praxis med tredjeländer om lagstiftningsförfaranden och utbildningsprogram för polis, domstolspersonal och statstjänstemän. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU att stödja de organisationer i det civila samhället som arbetar för att försvara de mänskliga rättigheterna och främja jämställdhet i tredjeländer, och att aktivt samarbeta med internationella organisationer som är engagerade i jämställdhetsfrågor, såsom ILO, OECD, FN och Afrikanska unionen, i syfte att skapa synergieffekter och främja kvinnors egenmakt.

102.  Europaparlamentet är djupt oroat över att det könsrelaterade våldet ökar i många delar av världen och över det ökade antalet kvinnomord i Latinamerika, som sker i ett klimat av allmänt utbrett våld och strukturell diskriminering. Parlamentet fördömer kraftfullt alla former av könsrelaterat våld och det avskyvärda brottet kvinnomord samt den straffrihet som fortsätter att råda för dessa brott, vilket kan bidra till att våldet och morden ökar ytterligare.

103.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över de eventuella människorättskränkningar som drabbat kvinnor och flickor i flyktingläger i Mellanöstern och Afrika, där fall av sexuellt våld mot, och ojämlik behandling av, kvinnor och flickor har rapporterats. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att verka för strängare regler och välbeprövade metoder i tredjeländer i syfte att sätta stopp för ojämlik behandling av flyktingar, oavsett kön.

104.  Europaparlamentet beklagar djupt att hälften av världens befolkning utsätts för lönediskriminering och att kvinnor globalt sett tjänar mellan 60 och 90 procent av männens genomsnittliga inkomst.

105.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, utrikestjänsten och vice ordföranden/den höga representanten till fortsatt arbete för kvinnors och flickors politiska och ekonomiska egenmakt genom att integrera jämställdheten i all sin yttre politik och i alla sina program, bland annat genom att föra strukturerade dialoger med tredjeländer, offentligen föra jämställdhetsfrågor på tal och säkerställa tillräckliga resurser för detta ändamål. Parlamentet ser positivt på den nya ramen för jämställdhet och kvinnors egenmakt för perioden 2016–2020(48), och understryker behovet av en inriktning på den horisontella pelaren, vars syfte är att kommissionen och utrikestjänsten mer effektivt ska förverkliga EU:s åtagande om att stärka kvinnors och flickors rättigheter via yttre förbindelser.

106.  Europaparlamentet beklagar djupt den bristande jämställdheten i den politiska sfären. Parlamentet påminner om att kvinnor och män är jämlika och bör åtnjuta samma politiska rättigheter och medborgerliga friheter, och beklagar också djupt att kvinnor är underrepresenterade i de ekonomiska, sociala och politiska beslutsprocesserna. Parlamentet understryker behovet av verkningsfulla skyddsmekanismer för kvinnliga människorättsförsvarare. Parlamentet rekommenderar införandet av ett kvotsystem, som ett instrument för att främja kvinnors deltagande i de politiska organen och i den demokratiska processen, främst som kandidater.

107.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta att stödja kvinnors ekonomiska, sociala och politiska egenmakt som ett verktyg för att hjälpa dem att åtnjuta sina rättigheter och grundläggande friheter fullt ut samt att fästa största vikt vid tillgången till högkvalitativ utbildning för flickor, medräknat flickor från de fattigaste och mest marginaliserade befolkningsgrupperna. Parlamentet efterlyser stöd för genomförande av yrkesutbildningar för kvinnor, ökat deltagande i högre utbildning inom områden såsom vetenskap och teknik samt utveckling av utbildningsprogram om jämställdhet för lärare i tredjeländer. Man bör också vidta åtgärder för att förhindra att stereotyper överförs genom utbildningsmaterialet. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU att ha med denna prioritering i all verksamhet som rör diplomati, handel och utvecklingssamarbete.

108.  Europaparlamentet understryker behovet av kontinuerlig utbildning för flickor i flyktingläger, i konfliktområden och i områden som präglas av extrem fattigdom och extrema miljöförhållanden, såsom torka och översvämningar.

109.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta integrera stödet till kvinnor och flickor inom uppdragen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och FN:s fredsbyggande struktur samt fortsätta arbetet för genomförandet och stärkandet av FN:s säkerhetsråds resolution 1325(2000)(49) och 1820(2008)(50) om kvinnor, fred och säkerhet. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang EU att på internationell nivå erkänna det mervärde som uppstår genom att kvinnor deltar i konfliktförebyggande och konfliktlösning, fredsbevarande insatser, humanitärt bistånd och återuppbyggnad efter konflikter samt demokratiska övergångsprocesser som leder till varaktiga och stabila politiska lösningar. Parlamentet understryker likaledes betydelsen av att man tillförsäkrar kvinnor samtliga mänskliga rättigheter och bidrar till deras egenmakt, bland annat inom ramen för agendan för perioden efter 2015 samt genom stöd till handlingsplattformen från Peking och till Istanbulkonventionen. Parlamentet välkomnar EU:s stöd för FN:s resolutioner om könsrelaterade frågor, framför allt om yttrande- och åsiktsfrihetens roll för kvinnors egenmakt. Parlamentet ser positivt på slutsatserna från det 59:e sammanträdet för FN:s kvinnokommission(51).

110.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt inkludera konkreta åtgärder för att inom ramen för samtliga EU-valobservatörsuppdrag öka kvinnors deltagande i val, i enlighet med EU:s riktlinjer på detta område och med beaktande av de slutsatser som nåddes vid seminariet med valexperter i Bryssel i april 2014 samt erfarenheterna från tidigare uppdrag.

111.  Europaparlamentet välkomnar utrikestjänstens insatser i tredjeländer för att påskynda genomförandet av de skyldigheter och åtaganden avseende kvinnors rättigheter som härrör från konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, Pekingplattformen samt Kairoförklaringen om befolkning och utveckling inom ramen för utvecklingsagendan för perioden efter 2015.

112.  Europaparlamentet betonar vikten av att inte undergräva regelverket i Pekingplattformen om tillgång till utbildning och hälsa som en grundläggande mänsklig rättighet och skyddet av sexuella och reproduktiva rättigheter. Parlamentet understryker att en universell respekt för sexuell och reproduktiv hälsa och därmed sammanhängande rättigheter samt tillgång till relevanta tjänster bidrar till att minska barn- och mödradödligheten. Parlamentet påpekar att familjeplanering, mödravård och enkel tillgång till preventivmedel och säkra aborter är viktiga faktorer för att rädda livet på kvinnor och hjälpa dem att återskapa sina liv om de är våldtäktsoffer. Parlamentet betonar vikten av att låta dessa strategier vara centrala delar av utvecklingssamarbetet med tredjeländer.

113.  Europaparlamentet anser att tidiga äktenskap kränker de grundläggande mänskliga rättigheterna och påverkar alla delar av en flickas liv: det komprometterar utbildningen, vilket begränsar hennes framtidsutsikter, äventyrar hennes hälsa och ökar risken för att hon utsätts för våld och övergrepp.

114.  Europaparlamentet konstaterar med stark oro att branschen med så kallade postorderfruar har vuxit i en alarmerande takt sedan 80-talet. Parlamentet konstaterar med oro att det finns flera dokumenterade fall där postorderfruar har blivit angripna och/eller mördade av sina män efter det att de gift sig. Parlamentet beklagar det stora antalet minderåriga flickor som finns med på postorderwebbplatser och betonar att det måste betraktas som övergrepp mot barn när de används för sexuella syften.

115.  Europaparlamentet fördömer surrogatmoderskap såsom stridande mot kvinnans människovärde, eftersom hennes kropp och dess reproduktiva funktioner utnyttjas som en handelsvara. Parlamentet anser att surrogatmoderskap – som innebär att förökningsförmågan, framför allt hos utsatta kvinnor i utvecklingsländerna, utnyttjas och att människokroppen används för ekonomisk eller annan vinning – ska förbjudas och i brådskande ordning behandlas i instrument för de mänskliga rättigheterna.

Barns rättigheter

116.  Europaparlamentet bekräftar än en gång att FN:s konvention om barnets rättigheter och dess fakultativa protokoll snabbt måste ratificeras och effektivt tillämpas. Parlamentet uppmanar alla stater att åta sig att utrota de värsta formerna av barnarbete enligt definitionen i artikel 3 i ILO:s konvention nr 182, vilken omfattar barnslaveri, människohandel med barn, prostitution och farligt arbete som påverkar ett barns fysiska och psykiska hälsa.

117.  Europaparlamentet välkomnar rådets slutsatser om främjande och skydd av barnets rättigheter(52), vilka antogs i december 2014, och uppmanar EU att fortsätta stödja partnerländerna i kampen mot alla former av våld mot barn, medräknat sexuell exploatering, samt att stärka deras förmåga att skydda barnens rättigheter. Parlamentet välkomnar att EU:s och Unicefs verktygslåda för barns rättigheter togs i bruk 2014(53). Parlamentet noterar uttalandet från Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter från maj 2014 om intersexuella barns rättigheter.

118.  Europaparlamentet upprepar på nytt kommissionen att föreslå en heltäckande strategi för barnets rättigheter och en handlingsplan för de kommande fem åren, i syfte att prioritera barnets rättigheter inom EU:s utrikespolitik och stödja EU:s insatser för att främja dessa rättigheter, framför allt genom att bidra till att trygga barnens tillgång till vatten, sanitet, hälso- och sjukvård och utbildning genom att säkerställa rehabilitering och återanpassning av barn som värvats till väpnade styrkor. Detta bör uppnås genom att utrota barnarbete, tortyr, problemet med att barn anklagas för trolldom, människohandel, barnäktenskap och sexuellt utnyttjande samt genom att hjälpa barn i väpnade konflikter och trygga deras tillgång till undervisning i konfliktområden och flyktingläger. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/unionens höga representant att årligen rapportera till parlamentet om de resultat som har uppnåtts med avseende på fokuseringen på barn i EU:s yttre åtgärder. Parlamentet berömmer kampanjen ”Children No Soldiers”, och uppmanar EU och medlemsstaterna att öka sitt stöd för att de ska uppnå målet om att det senast 2016 ska bli slut på att statsmakters väpnade styrkor värvar barn och använder dem i konflikter.

119.  Europaparlamentet välkomnar EU:s samarbete med Unicef, som resulterat i en verktygslåda för integrering av barns rättigheter i utvecklingssamarbetet och stöd till viktiga millennieutvecklingsmål och barnskyddsprogram för att genomföra barns rättigheter, särskilt i känsliga situationer och med UNWRA.

120.  Europaparlamentet välkomnar EU:s aktiva samarbete med många av FN:s särskilda rapportörer som arbetar med ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, bland annat den särskilda rapportören för den mänskliga rättigheten till säkert dricksvatten och till sanitet, den särskilda rapportören för rätten till utbildning, den särskilda rapportören för rätten till livsmedel, den särskilda rapportören för extrem fattigdom och mänskliga rättigheter och den särskilda rapportören för adekvata bostäder. Parlamentet konstaterar som en ljuspunkt att främjandet av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter har förstärkts i EIDMR:s fleråriga vägledande program 2014–2017, som bland annat syftar till att bidra till starkare fackföreningar, ökad medvetenhet om lönefrågor, skydd av kulturarvet i form av mark och fastigheter, främjande av social integrering genom ekonomisk egenmakt samt minskad ekonomisk diskriminering och mindre våld på arbetsplatserna.

Att stärka demokratin runt om i världen

121.  Europaparlamentet framhåller att EU går in för att upprätthålla och främja respekten för mänskliga rättigheter och demokratiska värden i sina förbindelser med omvärlden och påminner om att ett demokratiskt styre inte enbart kännetecknas av fria och rättvisa valprocesser, utan också bland annat av yttrande-, press- och föreningsfrihet, rättsstatlighet och ansvarsskyldighet, ett oberoende rättsväsen och en opartisk förvaltning. Parlamentet betonar att demokrati och mänskliga rättigheter oupplösligt hör samman och är ömsesidigt stärkande, vilket det erinras om i rådets slutsatser av den 18 november 2009 om stöd för demokrati i EU:s yttre förbindelser. Parlamentet välkomnar att den nya handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati ägnar skärpt uppmärksamhet åt demokratistödjande verksamhet.

Att försvara yttrandefriheten och stärka det civila samhället

122.  Europaparlamentet upprepar att yttrandefriheten är ett livsviktigt inslag i varje demokratiskt samhälle, eftersom den ger näring åt en kultur av åsiktsmångfald som gör det möjligt för det civila samhället och för medborgarna att hålla sina regeringar och beslutsfattare ansvarsskyldiga, och som stöder respekten för rättsstaten. Parlamentet uppmanar därför med kraft EU till förstärkta insatser för att främja yttrandefriheten genom sina utrikespolitiska strategier och instrument.

123.  Europaparlamentet uppmanar på nytt EU och dess medlemsstater att intensifiera övervakningen av alla slags begränsningar av yttrandefriheten och mediefriheten i tredjeländer och att snabbt och systematiskt fördöma sådana begränsningar, även när de används för legitima syften såsom terrorismbekämpning, statens säkerhet och brottsbekämpning. Parlamentet betonar vikten av att EU:s riktlinjer för yttrandefrihet online och offline genomförs effektivt och att resultaten av dem regelbundet övervakas. Parlamentet påminner om EU:s mål att säkerställa och skydda alla människors tillgång till information och yttrandefrihet både på och utanför internet, utan diskriminering.

124.  Europaparlamentet anser att informations- och kommunikationstekniken (IKT) genom att göra informationen optimalt tillgänglig erbjuder möjligheter till bättre mänskliga rättigheter, demokratisk praxis samt social och ekonomisk utveckling. Parlamentet framhåller också de bidrag som IKT ger till det civila samhällets arbete, särskilt i länder med odemokratiska regimer. Det är oroande att IKT används av vissa auktoritära regimer, något som utgör ett allt större hot mot människorätts- och demokratiaktivister. Parlamentet betonar att det krävs ökat stöd för att främja mediefriheten, skydda oberoende journalister och bloggare, minska den digitala klyftan och underlätta oinskränkt tillgång till information. Kommissionen uppmanas att under översynen av EU:s exportkontrollsystem fästa särskild uppmärksamhet vid människorättsaspekterna när det gäller produkter med dubbla användningsområden.

EU:s stöd till människorättsförsvarare

125.  Europaparlamentet beklagar djupt att det civila samhället och människorättsförsvarare i allt högre grad utsätts för angrepp runt om i världen. Parlamentet är djupt oroat över att allt fler länder, t.ex. Ryssland och vissa centralasiatiska länder, stiftar stränga lagar för att förkväva icke-statliga organisationers verksamhet genom att begränsa deras tillgång till utländsk finansiering och införa betungande rapporteringskrav och stränga straff för överträdelser. Parlamentet påminner om att mötes- och föreningsfrihet i väsentlig grad är utmärkande för ett demokratiskt, öppet och tolerant samhälle. Parlamentet efterlyser förnyade insatser mot de begränsningar och den skrämseltaktik som överallt i världen drabbar människor som arbetar för civilsamhälleliga organisationer, och uppmanar EU att föregå med gott exempel när det gäller att skydda och främja de berörda rättigheterna.

126.  Europaparlamentet ser positivt på att vice ordföranden/den höga representanten i den nya handlingsplanen än en gång har bekräftat att EU gått in för egenmakt till lokala aktörer och det civila samhällets organisationer. Parlamentet betonar att det civila samhällets handlingsfrihet blir alltmer inskränkt, och att EU därför måste ägna skärpt uppmärksamhet åt det civila samhället, framför allt människorättsförsvarare, och förstärka sina insatser till förmån för dem. EU och dess medlemsstater uppmanas därför eftertryckligen att utveckla ett konsekvent och heltäckande svar på de stora utmaningar som det civila samhället, framför allt människorättsförsvarare, stöter på i hela världen.

127.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att oavlåtligt övervaka och på alla nivåer av den politiska dialogen påtala fall av kränkningar av mötes- och föreningsfriheten, också när de tar formen av olika slags förbud mot och begränsningar för det civila samhällets organisationer och den verksamhet som bedrivs av dem.

128.  Vidare uppmanar Europaparlamentet EU och dess medlemsstater att använda alla tillbudsstående medel för att systematiskt ta upp enskilda fall med riskutsatta människorättsförsvarare och aktivister inom det civila samhället, framför allt de personer som för närvarande sitter i fängelse. Parlamentet uppmuntrar EU-delegationerna och medlemsstaternas diplomatiska personal att fortsätta med sitt aktiva stöd till människorättsförsvarare, genom att systematiskt övervaka rättegångar, besöka frihetsberövade aktivister och uttala sig om enskilda fall, samt att föra kränkningar av de mänskliga rättigheterna på tal med sina relevanta motparter. Parlamentet insisterar på att höga EU-representanter, främst vice ordföranden/den höga representanten, kommissionsledamöterna, EU:s särskilda representanter och medlemsländernas regeringstjänstemän, systematiskt ska sammanträffa med människorättsförsvarare när de reser till länder i vilka det civila samhället utsätts för påtryckningar.

129.  Europaparlamentet ser det som positivt att EU ger stöd till människorättsförsvarare och det civila samhället runtom i världen i form av medel via EIDMR. Parlamentet framhåller att det är särskilt viktigt att EIDMR används för att skydda de mest riskutsatta människorättsförsvararna, och betonar tillika att stödet till riskutsatta människorättsförsvarare i första hand bör ges med hänsyn till effektivitetskriterier och att alltför föreskrivande villkor bör undvikas. Parlamentet uppmanar kommissionen, utrikestjänsten och EU-delegationerna att se till att de medel som är tillgängliga för människorättsförsvarare används som sig bör.

Stöd till valprocesser och främjande av rättsstatsprincipen, rättsväsendets oberoende och opartisk förvaltning i tredjeländer

130.  Europaparlamentet välkomnar de åtta valobservatörsuppdrag och de åtta valexpertuppdrag som EU sänt ut till olika håll av världen under 2014. Parlamentet upprepar sin positiva syn på EU:s fortsatta stöd till valprocesser och på att EU hjälper till vid val och stöder inhemska observatörer.

131.  Europaparlamentet påminner om vikten av att valobservatörsuppdragens rapporter och rekommendationer får vederbörlig uppföljning, eftersom detta är ett sätt att förbättra deras resultat och stärka EU:s stöd till demokratiska normer i de berörda länderna.

132.  Europaparlamentet rekommenderar att EU ska förstärka sina insatser för att utveckla en mera heltäckande syn på demokratiseringsprocesser, i vilka fria och rättvisa val bara utgör ett enskilt inslag, för att ge ett positivt bidrag till starkare demokratiska institutioner och ökat allmänt förtroende för valprocesser runt om i världen.

133.  I detta sammanhang ser Europaparlamentet positivt på att man inlett en andra generation av pilotprojekt om demokratistöd i tolv utvalda EU-delegationer under 2014 till följd av ett åtagande i rådets slutsatser från november 2009 och i handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati från 2012. Parlamentet framhåller med skärpa hur viktiga dessa pilotprojekt är för att det demokratistöd som EU ger via sina utrikespolitiska strategier och instrument ska bli mera konsekvent.

134.  Europaparlamentet välkomnar den utfästelse som kommissionen, utrikestjänsten och medlemsstaterna gjort i den nya handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati, nämligen att mera beslutsamt och konsekvent gå in för kontakter med valadministrationsorgan, parlamentariska institutioner, lokala icke-statliga organisationer, människorättsförsvarare och organisationer inom det civila samhället i tredjeländer, i syfte att involvera dem mer intensivt i valövervakning och bidra till deras egenmakt och därmed till stärkta demokratiska processer.

135.  Europaparlamentet påminner om att de erfarenheter av och de lärdomar från övergångar till demokrati inom ramen för utvidgnings- och grannskapspolitiken, vilka förvärvats av EU, politiker, akademiker, medierna, icke-statliga organisationer och det civila samhället, kan ge ett positivt bidrag till fastställande av bästa praxis som skulle kunna användas för att stödja och befästa andra demokratiseringsprocesser runtom i världen.

136.  Europaparlamentet påminner om att korruptionen dels hotar möjligheterna att på likvärdiga villkor ta del av mänskliga rättigheter, dels undergräver demokratiska processer såsom rättsstatsprincipen och en opartisk rättsskipning. Parlamentet påminner också om att EU gjort anspråk på exklusiv behörighet för att underteckna FN:s konvention mot korruption.

137.  Europaparlamentet anser att EU i alla forum för dialog med tredjeländer bör framhålla vikten av öppenhet, tillgänglighet, integritet, ansvar och en korrekt förvaltning av offentliga angelägenheter, allmänna medel och allmän egendom, såsom det föreskrivs i den FN-konventionen. Parlamentet anser att korruption i alla dess former undergräver demokratiska principer och påverkar den sociala och ekonomiska utvecklingen negativt. Parlamentet efterlyser uppföljning av sin begäran om bättre övervakning av FN:s konvention mot korruption och vederbörlig hänsyn till OECD:s rekommendationer. EU bör vara mer systematiskt och konsekvent i sitt stöd till tredjeländers åtgärder mot korruptionen, med hjälp av sakkunskap vid inrättande och befästande av oberoende och effektiva korruptionsbekämpande institutioner, inklusive proaktivt samarbete med den privata sektorn. Det rekommenderas även att man utvecklar innovativa finansiella mekanismer för att stärka kampen mot alla typer av korruption. I detta sammanhang noterar parlamentet kravet på bättre reglering av finansiella transaktioner på internationell nivå.

138.  Europaparlamentet anser att EU bör förstärka sina insatser för att främja rättsstatsprincipen och rättsväsendets oberoende på multilateral och bilateral nivå. Parlamentet uppmanar EU att stödja opartisk rättsskipning överallt i världen genom stöd till arbetet med lagstiftningsreformer och institutionella reformer i tredjeländer. Parlamentet uppmanar också EU-delegationerna och medlemsstaternas ambassader till systematisk övervakning av rättegångar för att främja rättsväsendets oberoende.

Stärkande av Europaparlamentets insatser för de mänskliga rättigheterna

139.  Europaparlamentet välkomnar den översyn av riktlinjerna för parlamentets interparlamentariska delegationer om främjande av mänskliga rättigheter och demokrati som gjorts av delegationsordförandekonferensen, i samarbete med underutskottet för mänskliga rättigheter. Parlamentet rekommenderar här en mer systematisk och öppen metod för att ta upp människorättsfrågor vid delegationsbesök i tredjeländer, särskilt de enskilda fall som det hänvisas till i parlamentets resolutioner, liksom för skriftlig rapportering till underutskottet för mänskliga rättigheter om vilka åtgärder som vidtagits, varvid det i politiskt motiverade fall kan bli aktuellt med en särskild avrapporteringssession.

140.  Europaparlamentet framhåller att man ständigt måste överväga de lämpligaste sätten att få parlamentets resolutioner om brott mot mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen att bli så trovärdiga, synliga och verkningsfulla som möjligt.

141.  Europaparlamentet uppmuntrar en diskussion om att de olika verktyg som parlamentet förfogar över för att stödja och främja mänskliga rättigheter ska sammanföras i ett enda strategidokument som ska antas av parlamentet under ett plenarsammanträde.

o
o   o

142.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s säkerhetsråd, FN:s generalsekreterare, ordföranden för FN:s 70:e generalförsamling, ordföranden för FN:s råd för mänskliga rättigheter, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och EU:s delegationschefer.

(1) Antagna texter, P8_TA(2014)0070.
(2) http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-11855-2012-INIT/sv/pdf
(3) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/142549.pdf
(4) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/137585.pdf
(5) http://www.europarl.europa.eu/document/activities/cont/201203/20120329ATT42170/20120329ATT42170EN.pdf
(6) http://www.consilium.europa.eu/en/policies/pdf/st10152-en15_pdf/
(7) http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-10897-2015-INIT/en/pdf
(8) http://www.consilium.europa.eu/en/meetings/fac/2015/10/st13201-en15_pdf/
(9) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/130243.pdf
(10) http://register.consilium.europa.eu/doc/srv?l=SV&f=ST%2015559%202014%20INIT
(11) http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX:32015D0260
(12) http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-9242-2015-INIT/en/pdf
(13) http://www.un.org/en/ga/search/view_doc.asp?symbol=S/RES/1325(2000)
(14) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 69.
(15) EUT C 33 E, 5.2.2013, s. 165.
(16) Antagna texter, P7_TA(2012)0470.
(17) Antagna texter, P7_TA(2013)0274.
(18) Antagna texter, P7_TA(2013)0394.
(19) Antagna texter, P7_TA(2013)0420.
(20) Antagna texter, P7_TA(2014)0252.
(21) Antagna texter, P8_TA(2015)0079.
(22) Antagna texter, P7_TA(2014)0259.
(23) Antagna texter, P7_TA(2014)0206.
(24) Antagna texter, P8_TA(2015)0076.
(25) Antagna texter, P8_TA(2015)0272.
(26) Antagna texter, P8_TA(2015)0288.
(27) Antagna texter, P8_TA(2015)0317.
(28) Antagna texter, P8_TA(2015)0350.
(29) Antagna texter, P8_TA(2015)0348.
(30) http://ec.europa.eu/enlargement/pdf/key_documents/2014/20141008-strategy-paper_sv.pdf
(31) http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:52011DC0200
(32) http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2011:0303:FIN:sv:PDF
(33) http://daccess-dds-ny.un.org/doc/UNDOC/GEN/G14/082/52/PDF/G1408252.pdf?OpenElement
(34) Antagna texter, P8_TA(2015)0274.
(35) http://www.unfpa.org/sites/default/files/pub-pdf/Joint%20Programme%20on%20FGMC%20Summary%20Report.pdf
(36) http://daccess-dds-ny.un.org/doc/UNDOC/GEN/G14/086/06/PDF/G1408606.pdf?OpenElement
(37) https://www.consilium.europa.eu/ueDocs/cms_Data/docs/hr/news53.pdf
(38) http://ec.europa.eu/enlargement/pdf/key_documents/2014/20141008-strategy-paper_sv.pdf
(39) http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2014:077:0027:0043:EN:PDF
(40) Antagna texter, P8_TA(2015)0274.
(41) http://www.ohchr.org/Documents/Publications/GuidingPrinciplesBusinessHR_EN.pdf
(42) http://wcip2014.org/wp-content/uploads/2013/03/N1446828.pdf
(43) EUT L 101, 15.4.2011, s. 1.
(44) https://ec.europa.eu/anti-trafficking/sites/antitrafficking/files/eu_strategy_towards_the_eradication_of_trafficking_in_human_beings_2012-2016_1.pdf
(45) http://www.coe.int/en/web/portal/10-october-against-death-penalty
(46) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cmsUpload/TortureGuidelines.pdf
(47) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/foraff/137584.pdf
(48) http://europa.eu/rapid/press-release_IP-15-5690_en.pdf
(49) http://www.un.org/en/ga/search/view_doc.asp?symbol=S/RES/1325(2000)
(50) http://www.un.org/en/ga/search/view_doc.asp?symbol=S/RES/1820(2008)
(51) http://www.un.org/ga/search/view_doc.asp?symbol=E/2015/27
(52) http://register.consilium.europa.eu/doc/srv?l=SV&f=ST%2015559%202014%20INIT
(53) http://www.unicef.org/eu/crtoolkit/downloads/Child-Rights-Toolkit-Web-Links.pdf


20-årsdagen för Daytonavtalet
PDF 157kWORD 63k
Europaparlamentets resolution av den 17 december 2015 om 20-årsdagen för Daytonavtalet (2015/2979(RSP))
P8_TA(2015)0471RC-B8-1362/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Daytonavtalet, dess allmänna ramavtal och de tolv bilagorna till detta,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 7 juli 2005(1), 15 januari 2009(2) och 9 juli 2015(3) om Srebrenica,

–  med beaktande av Venedigkommissionens yttrande av den 11 mars 2005 om den konstitutionella reformen i Bosnien och Hercegovina,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Daytonavtalet undertecknades den 14 december 1995 i Paris och innebar ett slut på det blodigaste kriget i Europa sedan andra världskriget.

B.  Avtalet stoppade kriget men medförde inte någon fungerande och livskraftig stat, utan den institutionella struktur som det skapade i landet är alltför komplex och har visat sig ineffektiv.

1.  Europaparlamentet påminner om betydelsen av Daytonavtalets undertecknande, minns alla tragiska dödsoffer i kriget i Bosnien och Hercegovina och uttrycker sina uppriktiga kondoleanser till familjerna till dem som miste livet i kriget.

2.  Europaparlamentet beklagar att landet nu, 20 år efter krigets slut och upprättandet av ett allmänt ramavtal om grunddragen i fredsuppgörelsen och landets framtida utformning, befinner sig i en situation där flera regeringar efter varandra misslyckats med att bygga upp en helt fungerande och livskraftig stat.

3.  Europaparlamentet välkomnar de resultat som uppnåtts när det gäller återvändandet av extern- och internflyktingar, återuppbyggnad och återlämnande av egendom, i enlighet med bestämmelserna i bilaga VII till Daytonavtalet. Parlamentet kräver att bilagan och den tillhörande strategin genomförs fullt ut, för att man ska kunna garantera internflyktingar, externflyktingar och andra personer som är drabbade av kriget ett hållbart återvändande samt rättvisa, övergripande och varaktiga lösningar. Parlamentet betonar i detta sammanhang att man måste säkra ett hållbart återvändande för kroater, bosniaker och andra till Republika Srpska. Parlamentet understryker att man måste göra framsteg med att förbättra den socioekonomiska integrationen för dem som har återvänt och efterlyser bättre samordning av åtgärder på alla nivåer och mer uppmärksamhet åt de mest utsatta fördrivna personerna, bland annat romer och kvinnor som utsatts för våld. Parlamentet beklagar att det enligt Internationella rödakorskommittén fortfarande saknas runt 7 000 personer vars öde förblir okänt.

4.  Europaparlamentet lovordar den positiva omvandlingen i Bosnien och Hercegovina, som för 20 år sedan var ett krigshärjat land på väg ut ur ett krig och idag har ambitioner att bli medlem i EU.

5.  Europaparlamentet bekräftar EU:s engagemang för det europeiska perspektivet och den vidare anslutningsprocessen i Bosnien och Hercegovina och alla länder på västra Balkan. Parlamentet anser att regionalt samarbete och den europeiska integrationsprocessen är det bästa sättet att främja försoning och övervinna hat och splittring.

6.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att utnyttja 20-årsdagen för Daytonavtalet som ett tillfälle att komma vidare med de nödvändiga reformerna – särskilt mot bakgrund av Bosnien och Hercegovinas kommande ansökan om EU-medlemskap. Parlamentet påminner om att tillgodoseendet av invånarnas socioekonomiska behov och upprättande av en effektiv samordningsstruktur för EU-frågor måste prioriteras. Det är också av central betydelse att parallellt fortsätta med konstitutionella och politiska reformer och demokratisering av det politiska systemet, i riktning mot verklig jämlikhet och demokratisk representation för alla landets tre nationer och alla dess invånare. Parlamentet betonar att alla medborgare i Bosnien och Hercegovina måste ha lika möjlighet att väljas till alla nivåer av politiskt beslutsfattande.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, regeringarna i medlemsstaterna och regeringen och parlamentet i Bosnien och Hercegovina och dess entiteter samt till regeringarna och parlamenten i länderna på västra Balkan.

(1) EUT C 157 E, 6.7.2006, s. 468.
(2) EUT C 46 E, 24.2.2010, s. 111.
(3) Antagna texter, P8_TA(2015)0276.


Vapenexport: genomförande av den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp
PDF 292kWORD 101k
Europaparlamentets resolution av den 17 december 2015 om vapenexport: genomförande av den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp (2015/2114(INI))
P8_TA(2015)0472A8-0338/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008 om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel (nedan: ”den gemensamma ståndpunkten”)(1),

–  med beaktande av den översyn av den gemensamma ståndpunkten som gjorts av rådets arbetsgrupp för export av konventionella vapen (COARM),

–  med beaktande av rådets sextonde årliga rapport enligt artikel 8.2 i rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel(2),

–  med beaktande av rådets beslut 2012/711/Gusp av den 19 november 2012 om stöd till EU:s åtgärder för att i tredjeländer främja kontrollen av vapenexport och principerna och kriterierna i gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp,

–  med beaktande av EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen, som antogs den 9 december 2003,

–  med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin Ett säkert Europa i en bättre värld, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003,

–  med beaktande av det vapenhandelsfördrag som FN:s generalförsamling antog den 2 april 2013(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 februari 2014 om ratificeringen av vapenhandelsfördraget(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 maj 2015 om konsekvenserna av utvecklingen på de europeiska försvarsmarknaderna för säkerhets- och försvarsförmågan i Europa(5), särskilt punkterna 4, 10, 18, 19, 20 och 21,

–  med beaktande av rådets beslut 2013/768/Gusp av den 16 december 2013 om EU:s verksamhet till stöd för vapenhandelsfördragets genomförande, inom ramen för den europeiska säkerhetsstrategin(6),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden(7), ändrad genom förordning (EU) nr 599/2014, och av förteckningen över produkter med dubbla användningsområden i dess bilaga I,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 april 2014 till rådet och Europaparlamentet Översyn av systemet för exportkontroll: att trygga säkerhet och konkurrenskraft i en föränderlig värld (COM(2014)0244),

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 12 juni 2014 från Europaparlamentet, rådet och kommissionen om översynen av systemet för exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 21 november 2014 om översynen av politiken för exportkontroll,

–  med beaktande av sin resolution av den 8 september 2015 om mänskliga rättigheter och teknik: effekterna för de mänskliga rättigheterna i tredjeländer av system för intrång och övervakning(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG av den 6 maj 2009 om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen(9),

–  med beaktande av EU:s strategi för kampen mot olaglig anhopning av och handel med handeldvapen och lätta vapen och ammunition till dessa, som antogs av Europeiska rådet den 15–16 december 2005, och av rådets gemensamma åtgärd 2002/589/Gusp av den 12 juli 2002 om Europeiska unionens bidrag för att bekämpa destabiliserande anhopning och spridning av handeldvapen och lätta vapen och om upphävande av gemensam åtgärd 1999/34/Gusp,

–  med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2003/468/GUSP av den 23 juni 2003 om kontroll av vapenförmedling(10),

–  med beaktande av den uppdatering av Europeiska unionens gemensamma militära förteckning som antogs av rådet den 9 februari 2015,

–  med beaktande av användarguiden för rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel,

–  med beaktande av Wassenaar-arrangemanget av den 12 maj 1996 om kontroll av export av konventionella vapen, produkter och tekniker med dubbla användningsområden jämte de förteckningar över dessa produkter, tekniker och tillhörande ammunition, som uppdaterades 2015(11),

–  med beaktande av besluten från det nittonde plenarsammanträdet inom Wassenaar‑arrangemanget om kontroll av export av konventionella vapen och varor och tekniker med dubbla användningsområden, som hölls i Wien den 3–4 december 2013,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1236/2005 av den 27 juni 2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 april 2015 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Europeiska säkerhetsagendan (COM(2015)0185),

–  med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling, som antogs den 24 februari 2006,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 oktober 2011 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring (COM(2011)0637),

–  med beaktande av målen för hållbar utveckling, särskilt mål 16, delmål 16.4, där staterna uppmanas att avsevärt minska flödena av olagliga vapen,

–  med beaktande av rådets beslut 2014/512/Gusp om restriktiva åtgärder med hänsyn till Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina,

–  med beaktande av artikel 42 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 346 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av FN:s vapenhandelsfördrag, som trädde i kraft den 24 december 2014,

–  med beaktande av resolution 24/35 av den 8 oktober 2013 från FN:s människorättsråd om konsekvenserna av vapenöverföringar för mänskliga rättigheter i väpnade konflikter(12),

–  med beaktande av artiklarna 52 och 132.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0338/2015), och av följande skäl:

A.  Säkerhetssituationen i världen omkring EU har ändrats dramatiskt, särskilt i unionens södra och östra grannskap.

B.  I artikel 51 i FN-stadgan hänvisas det till en naturlig rätt till individuellt eller kollektivt självförsvar.

C.  För att kunna uppnå internationell stabilitet är det viktigt att på grundval av en bedömning från fall till fall ta fram avskräckande åtgärder, i fullständig överensstämmelse med artikel 51 i FN-stadgan och kriterium fyra i den gemensamma ståndpunkten om bevarandet av regional fred, säkerhet och stabilitet.

D.  Den okontrollerade spridningen av vapen är en allvarlig risk för fred och säkerhet, mänskliga rättigheter och en hållbar utveckling. Någonstans i världen dör en person varje minut på grund av väpnat våld och femton nya vapen tillverkas.

E.  Reglering av den internationella vapenhandeln är per definition en världsomspännande ambition. EU måste säkerställa att unionen inom ramen för sin utrikespolitik genomgående handlar samstämmigt i förbindelserna med omvärlden, i syfte att främja demokrati och rättstatsprincipen, förebygga konflikter, utrota fattigdomen, främja en interkulturell dialog och bevara den internationella stabiliteten och säkerheten. Under perioden 2010–2014 var EU:s medlemsstater ansvariga för 25,4 procent av de faktiska leveranserna(13) av de viktigaste konventionella vapnen i världen.

F.  Enligt Lissabonfördraget är utrotandet av fattigdomen det främsta målet för EU:s utvecklingspolitik, och det är även ett prioriterat mål för EU:s utrikespolitik i försöken att bygga en mer stabil och välmående värld. Att exportera vapen till länder i konflikt ökar inte endast sannolikheten för upptrappat våld utan har även negativ inverkan på dessa länders utvecklingsförmåga, vilket klargjorts i rapporter från humanitära organisationer som har gjort beräkningar av konsekvenserna(14).

G.  EU:s medlemsstater exporterade vapen till ett sammanlagt värde av 36,7 miljarder EUR 2013 varav 26 miljarder EUR till tredjeländer. Som jämförelse kan sägas att den totala budgeten för det europeiska grannskapsinstrumentet för perioden 2014–2020 uppgår till 15,4 miljarder EUR. Medlemsstaterna stod för 30 procent av den sammanlagda vapenexporten, och dessa handelsflöden kan knappast sägas vara av direkt säkerhetsintresse för EU.

H.  Rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp är en rättsligt bindande ram där det fastställs åtta kriterier för export av konventionella vapen. Dessa kriterier ska tillämpas av EU-medlemsstaterna i samband med sina licensbeslut. Vederbörlig hänsyn bör i synnerhet tas till denna gemensamma ståndpunkt inom ramen för utvecklingen av en europeisk försvarsmarknad samt en europeisk försvarsteknisk och försvarsindustriell bas.

I.  Tredjeländerna Albanien, Bosnien och Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Island, Kanada, Montenegro och Norge har officiellt anslutit sig till kriterierna och principerna i den gemensamma ståndpunkten.

Säkerhetssituationen i världen och vapenexporten

1.  Europaparlamentet är djupt oroat över att de våldsamma konflikterna sprider sig, särskilt i Ukraina, Syrien, Irak, Libyen och Jemen, liksom över alla internationella konflikter som i en allt mer globaliserad värld innebär ett hot mot den internationella stabiliteten och säkerheten och som har lett till ett grannskap som är mindre stabilt och mindre säkert än tidigare för unionen. Parlamentet konstaterar att vapenöverföringar till stater i konflikt kan ha bidragit till dessa konflikter.

2.  Europaparlamentet finner det beklagligt att utvecklingen under de två senaste åren har visat att vapnen ibland hamnar i händerna på terrorister eller förtryckarregimer, i länder där barn kan komma att rekryteras eller utnyttjas för fientligheter, eller hos regimer som har tvivelaktiga relationer med den internationella terrorismen eller som för en aggressiv inrikes- och utrikespolitik, och anser därför att det är nödvändigt att anta effektiva system för vapenexportkontroll. Parlamentet fördömer användningen av vapen för att underblåsa bristande säkerhet och väpnade konflikter både internt och externt, eller för att stödja internt förtryck, regionala konflikter eller allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Parlamentet finner det även beklagligt att den olagliga handeln med vapen fortsatt är en omfattande och lukrativ verksamhet.

3.  Europaparlamentet beklagar djupt att omkring en halv miljon(15) människor varje år mister livet till följd av väpnat våld, både i samband med väpnade konflikter och brottslighet.

4.  Europaparlamentet hävdar på nytt att iakttagandet av den gemensamma ståndpunkten är av grundläggande betydelse för förverkligandet av EU:s principer och värderingar, särskilt inom områdena för internationell människorättslagstiftning och internationell humanitär rätt, och fullgörandet av EU:s åtaganden avseende säkerheten såväl i unionen som regionalt och globalt.

5.  Europaparlamentet konstaterar att EU-medlemsstaterna är viktiga internationella vapenexportörer vilkas globala export enligt den sextonde årsrapporten uppgick till 36,711 miljarder EUR 2013. Den inbegrep en export på 10,735 miljarder EUR mellan medlemsstaterna och en export på 25,976 miljarder EUR till tredjeländer. Parlamentet påpekar på nytt att det i artikel 10 i den gemensamma ståndpunkten framhålls att medlemsstaternas ekonomiska, kommersiella och industriella intressen inte ska påverka tillämpningen av de åtta kriterier som reglerar vapenexporten.

6.  Europaparlamentet beklagar emellertid att artikel 10 i många fall förbises, framför allt eftersom europeiska försvarsföretag i allt större utsträckning kompenserar sin minskade omsättning i Europa med export till länder utanför EU. Parlamentet är allvarligt oroat över de konsekvenser för EU:s säkerhet och försvar som uppstår av att känslig kunskap och teknik överförs till tredjeländer och som ökar risken för beroende av tredjeländer med avvikande strategiska intressen såsom Ryssland.

7.  Europaparlamentet påminner om att försvarsindustrin bör vara ett instrument för genomförande av medlemsstaternas försvar och säkerhet som tryggar ett system för försörjningstrygghet i EU samtidigt som det också bidrar till genomförandet av en förstärkt gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp) och gemensam säkerhets- och försvarspolitik (GSFP), med beaktande av att detta har stor betydelse i arbetet för att garantera stabiliteten och säkerheten runtom i världen. Parlamentet erkänner att vapenexporten har bidragit till att stärka och vidareutveckla det europeiska försvarets industriella och teknologiska bas, vilket varit viktigt för många olika innovationer och tekniker som tagits fram.

8.  Europaparlamentet erkänner legitimiteten i export som till fullo uppfyller de kriterier som fastställs i artikel 4 led c i den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp och som genomförs som ett svar på en begäran som inkommit till EU i enlighet med rätten till självförsvar. Parlamentet ställer sig bakom tillhandahållandet av försvarsvapen i fall av berättigat självförsvar och noterar vissa medlemsstaters beslut att tillhandahålla peshmerga-förband i irakiska Kurdistan samt Ukraina försvarsvapen. Parlamentet konstaterar att medlemsstaterna inte har någon inbördes samordning i detta avseende.

9.  Europaparlamentet påpekar att avslag på ansökningar om respektive upphävande av exportlicenser till följd av embargon eller konflikter visserligen är ett positivt tecken, men de antyder att EU:s exportpolitik bara har en reaktiv karaktär. Parlamentet anser att det enligt den gemensamma ståndpunkten krävs en mer genomgående bedömning av de specifika risker som är förknippade med mottagarländerna och EU:s säkerhetsintressen innan licenser utfärdas.

10.  Europaparlamentet noterar att de risker som härrör från avledning, smuggling och lagring av vapen och sprängmedel förblir en utmaning som måste hanteras. Parlamentet understryker riskerna för att vapen från tredjeländer med omfattande korruption kan återföras till Europa eftersom vapensmugglingen och den olagliga handeln med vapen ökar och det råder brist på kontroller vid inreseställen (såsom hamnar). Detta är något som sätter medborgarnas säkerhet på spel, vilket betonas i en färsk rapport från Europol(16).

11.  Europaparlamentet betonar att vapenexportkontroll är ett väsentligt inslag i EU:s utrikes- och säkerhetspolitik som måste styras av de principer som finns inskrivna i artikel 21 i EU-fördraget, särskilt främjande av demokrati och rättstatsprincipen, bevarande av freden, förebyggande av konflikter och stärkande av internationell säkerhet. Parlamentet påminner om att det är avgörande att säkerställa konsekvens mellan vapenexporten och EU:s trovärdighet som global människorättsförsvarare. Parlamentet är fast övertygat om att ett effektivare genomförande av den gemensamma ståndpunktens åtta kriterier skulle utgöra ett viktigt bidrag till både Gusps och GSFP:s utveckling. Parlamentet vill att EU:s nya globala strategi för utrikes- och säkerhetspolitiken ska ta vederbörlig hänsyn till vapenexportfrågor, med tanke på den förändrade säkerhetsmiljön och därmed förknippade risker och hot avseende EU:s säkerhetsintressen.

12.  Europaparlamentet beklagar djupt att olagliga, otillåtna och icke reglerade vapenöverföringar fortsätter att lägga hinder i vägen för politisk stabilisering och den demokratiska, sociala och/eller ekonomiska utvecklingen i vissa delar av världen. Parlamentet inser att en sammanhängande tolkning och ett effektivt genomförande av kriterium åtta i den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp skulle ge ett avgörande bidrag till EU:s mål för en konsekvent utvecklingspolitik. Parlamentet vill att man kontinuerligt fäster uppmärksamhet vid kriterium åtta för att utvärdera de eventuella negativa konsekvenser som utgifterna för vapen får för fattigare mottagarländers utvecklingsmöjligheter.

Vapenhandelsfördraget

13.  Europaparlamentet välkomnar att vapenhandelsfördraget har trätt i kraft och ser positivt på EU:s uppsökande verksamhet för att främja universell ratificering och genomförande av fördraget. Parlamentet efterlyser stärkta insatser i detta avseende, särskilt med länder som är viktiga vapenexportörer. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har ratificerat vapenhandelsfördraget att göra det så snart som möjligt. Parlamentet konstaterar att vapenhandelsfördraget utgör ett positivt resultat, men att det fortfarande är behäftat med vissa begränsningar och oklarheter (otydliga koncept, undantag till rapporteringskrav, avsaknad av en mekanism för sanktioner).

14.  Europaparlamentet välkomnar framgångarna vid den första konferensen i Cancún den 24–27 augusti 2015 för de stater som är parter i fördraget, men påpekar att man inte kunde enas om vilken modell som ska användas för årsrapporterna. Fördraget kommer att röna verklig framgång endast om man lyckas göra det allmängiltigt och om man upprättar bindande mekanismer eller påföljdssystem som kan tillämpas om reglerna inte efterlevs.

15.  Europaparlamentet välkomnar kravet att de stater som är parter i vapenhandelsfördraget under beslutsprocessen för beviljande av licenser ska beakta risken för att vapen som överförs kan användas för eller underlätta allvarligt könsbaserat våld eller allvarligt våld mot kvinnor och barn. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skärpa ordalydelsen i den gemensamma ståndpunkten när det gäller könsbaserat våld eller allvarligt våld mot kvinnor och barn.

16.  Europaparlamentet lovordar att EU har en rättsligt bindande ram – den enda av sitt slag – genom vilken vapenexportkontrollen upprätthålls, även i krisområden och länder med en problematisk människorättssituation. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang också att flera EU-länder och tredjeländer har anslutit sig till systemet för vapenexportkontroll på grundval av den gemensamma ståndpunkten.

17.  Europaparlamentet välkomnar att Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kanada, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Island, Montenegro och Norge har anslutit sig till kriterierna och principerna i rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp. Parlamentet konstaterar att det sedan 2012 finns ett särskilt system för informationsutbyte mellan EU och de anslutna tredjeländerna.

Den gemensamma ståndpunkten

18.  Europaparlamentet påminner om att den gemensamma ståndpunkten bör leda till ett samordnat angreppssätt när det gäller vapenhandel som inte påverkar medlemsstaternas rätt att tillämpa en mer restriktiv nationell politik, i enlighet med artikel 3 i den gemensamma ståndpunkten. Parlamentet påminner dessutom om att det fortfarande är medlemsstaternas exklusiva behörighet att vägra att överföra alla former av militär teknik eller vapen, och att de gemensamma normer som fastställs i den gemensamma ståndpunkten ska uppfattas som miniminormer i fråga om hantering av överföringar av militär teknik, i enlighet med skäl 3. Parlamentet påpekar att harmonisering på EU-nivå inte bör utnyttjas som en förevändning för att urvattna striktare nationella bestämmelser.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utan undantag följdriktigt tolka och strikt tillämpa kriterierna i den gemensamma ståndpunkten, utan att låta politiska och ekonomiska hänsyn dominera beslutsprocessen. Vidare uppmanas medlemsstaterna att häva redan ingångna avtal såvida avtalen till följd av en radikalt förändrad situation resulterar i överträdelse av den gemensamma ståndpunkten.

20.  Europaparlamentet anser att det verkliga problemet är att den gemensamma ståndpunkten tillämpas slappt och tolkas på olika sätt av medlemsstaterna, och anser det därför oerhört viktigt att man försöker uppnå en enhetlig och ambitiös tillämpning av de åtta kriterierna. Parlamentet lyfter i detta avseende fram bristen på mekanismer för påföljder om kriterierna kränks, och anser det lämpligt att man skapar system för att kunna göra oberoende kontroller och besluta om påföljder om den gemensamma ståndpunkten inte efterlevs.

21.  Europaparlamentet noterar COARM:s översyn av den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp och slutsatsen att den tjänar de syften som fastställts av rådet samt är förenlig med vapenhandelsfördraget. Parlamentet konstaterar att inga ändringar gjordes trots den allvarliga situationen i Syrien och Irak, den ökande terroristverksamheten och de konflikter och den instabilitet som spritt sig i Mellanöstern och Nordafrika och som i sin tur kan påverka unionens egen säkerhet.

22.  Europaparlamentet noterar att användarguiden för rådets gemensamma ståndpunkt och EU:s militära förteckning har uppdaterats och ser fram emot COARM:s antagande av ett nytt system för informationsutbyte online. Parlamentet välkomnar de nya hänvisningar som gjorts beträffande vissa aspekter av vapenhandelsfördraget som ännu inte har införts i den gemensamma ståndpunkten, liksom ändringarna av den omfattande vägledningen beträffande kriterium sju. Parlamentet efterlyser insatser särskilt när det gäller vägledningen för effektiv tillämpning av kriterium åtta.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera en striktare tillämpning av de åtta kriterierna. Parlamentet anser att medlemsstaterna, även på EU-nivå i COARM, bör utvidga sina bedömningar till att omfatta en fokusering på situationen i destinationslandet samt den specifika militärteknik som avses. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att tillämpa striktare nationella kriterier.

24.  Europaparlamentet är oroat över de konsekvenser som faktiska eller upplevda hot om rättsliga åtgärder från företag i vissa medlemsstater kan få vid behandlingen av exportlicensansökningar, och påminner medlemsstaterna om att en strikt och noggrann tillämpning av de åtta kriterierna är nödvändiga förutsättningar för avslag på licensansökningar.

25.  Europaparlamentet noterar att kriterium två ålägger medlemsstaterna att inte utfärda exportlicens om det föreligger ”uppenbar risk” att den militära teknik eller den krigsmateriel som ska exporteras kan komma att användas för internt förtryck. Detta kriterium lämnar utrymme för en inkonsekvent tillämpning av de gemensamma reglerna. Parlamentet efterlyser samråd med företrädare för Europarådet, kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och människorättsorganisationer för att ytterligare klargöra kriterium två.

26.  Europaparlamentet ställer sig kritiskt till de ofta förekommande överträdelserna av de åtta kriterierna från olika medlemsstaters sida, och beklagar att det varken finns någon mekanism för sanktioner vid en medlemsstats överträdelse av dessa kriterier eller några planer på en sådan. En möjlighet att göra en oberoende kontroll samt mekanismer för sanktioner vid överträdelser av den gemensamma ståndpunkten bör införas.

27.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen varje medlemsstat att behandla tanken om risk i samband med utfärdande av licenser för vapenöverföringar i enlighet med försiktighetsprincipen, vilket är standard i samband med hanteringen av andra områden, såsom terrorism, penningtvätt och miljörelaterade frågor.

28.  Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa en mer samstämmig embargopolitik och tillämpa den med omedelbar verkan. Medlemsstaterna uppmanas att förtydliga de nationella och internationella bestämmelserna om export av ”militära” respektive ”icke-militära” vapen, som kan leda till att regleringssystemen kringgås genom utnyttjande av överföringar av handeldvapen vilka beskrivs som ”icke-militära vapen”.

29.  Europaparlamentet påminner om att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 258/2012 om genomförande av artikel 10 i FN:s protokoll om olaglig tillverkning av och handel med eldvapen syftar till att garantera effektiv kontroll över överföringar av eldvapen för civilt bruk. Parlamentet erkänner dock legitimiteten i export av vapen som ska användas för jakt och sport och är avsedda för civilt bruk enligt denna förordning. Parlamentet välkomnar översynen av EU:s lagstiftning om skjutvapen (också om obrukbargörande, administrativa sanktioner och signalvapen) och avsikten att stärka polissamarbetet med grannländerna i fråga om vapensmuggling. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att öka Europols kapacitet.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i den gemensamma ståndpunkten inkludera en mekanism som automatiskt skulle medföra frysning av befintliga licenser för vapenexport till länder mot vilka ett europeiskt vapenembargo införts efter det att exportkontrollicensen beviljades.

31.  Europaparlamentet föreslår att man utreder möjligheten att tillämpa och utvidga de åtta kriterierna till att även omfatta överföringar av vapenexportrelaterade tjänster som rådgivning och EU-baserade privata militära företags verksamhet i tredjeländer. Parlamentet efterlyser även ett enhetligt angreppssätt från EU:s sida när det gäller flytande vapenförråd.

32.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte till fullo iakttar rådets gemensamma ståndpunkt 2003/468/Gusp av den 23 juni 2003 om kontroll av vapenförmedling att förklara varför de inte iakttar den och vilka åtgärder de föreslår – samt när dessa åtgärder kommer att vidtas – för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt nämnda ståndpunkt. Medlemsstaterna uppmuntras att inkludera vapentransport och vapenfinansieringstjänster i sin lagstiftning om vapenförmedling.

33.  Europaparlamentet är oroat över att exporten eventuellt kan avledas och uppmanar medlemsstaterna att inrätta ett effektivt kontrollsystem (övervakningssystem, en klausul i slutanvändarintyg om att materielet inte får missbrukas och kontroller på plats av slutanvändare), inklusive ökad personal för detta syfte. Parlamentet anser att man bör stärka samarbetet både inbördes mellan medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna, Europol och Eurojust samt med tredjeländer, för att underlätta lagföring av förmedlare och smugglare som gör sig skyldiga till olagliga vapenöverföringar. Parlamentet uppmanar rådet att bättre anpassa kriterium sju till artikel 11 i vapenhandelsfördraget.

34.  Europaparlamentet är djupt oroat över att EU:s exportkontroller möjligen kringgås genom produktion på licens i tredjeländer eller via EU-baserade företags dotterbolag i tredjeländer. Parlamentet uppmanar bestämt COARM att gå in i detalj på detta problem i sin nästa årsrapport.

35.  Europaparlamentet efterlyser ökad samordning på arbetsnivå inom rådet och Europeiska utrikestjänsten för att säkerställa att aspekter i anslutning till konfliktförebyggande, utveckling och mänskliga rättigheter beaktas på vederbörligt sätt. Parlamentet efterlyser även regelbundna samråd mellan COARM och COHOM samt kontakter på initiativ av COARM med alla relevanta EU-aktörer, såsom EU Intcen, EU:s samordnare för kampen mot terrorism och EU:s delegationer, för att i högre grad kunna förbättra sammanhållningen och utbyta information som skulle kunna vara relevant i samband med beslut om licenser för vapenöverföringar, särskilt när det gäller riskerna i föreslagna mottagarländer, så att man höjer kvaliteten på de beslut som fattas enligt den gemensamma ståndpunkten.

Insyn

36.  Europaparlamentet beklagar att den sextonde årsrapporten antogs sent. Den blev i själva verket den mest försenade rapporten någonsin.

37.  Europaparlamentet konstaterar att utförliga argument innebär uppgifter om det ekonomiska värdet på både de vapenexportlicenser som utfärdats och de faktiska exporterna, uppdelade enligt såväl destination som kategori i EU:s militära förteckning. De återstående medlemsstaterna uppmanas att fullgöra sin skyldighet att rapportera årligen, retroaktivt tillhandahålla uppgifter för den sextonde årsrapporten samt tillhandahålla uppgifter för kommande årsrapporter inom tidsfristerna.

38.  Europaparlamentet noterar att rapporten innehåller standardiserad information om utfärdade exportlicenser men inte någon omfattande information om den faktiska vapenexporten. Parlamentet uppmanar eftertryckligen rådet och vice ordföranden/den höga representanten att undersöka sätt att förbättra överensstämmelsen med rapporteringskravet och öka insynen och allmänhetens kontroll av ramen för exportkontroll, särskilt genom att se till att medlemsstaterna rapporterar all vapenexport. Denna brist bör åtgärdas och man bör därför föreskriva en årsrapport som visar de verkliga exportuppgifterna, uppdelade efter typ och destination.

39.  Europaparlamentet vill att det införs ett standardiserat förfarande för rapportering och inlämnande av uppgifter med en tidsfrist, så att information om faktisk export och licensuppgifter kan tillämpas och iakttas enhetligt i samtliga medlemsstater. Medlemsstaterna uppmanas att rapportera uttömmande om avslag på utfärdande av licenser, medräknat licensspecifik information om mottagarstat och en särskild myndighet, beskrivning och mängden av artiklar som ska överföras med hänsyn till underkategorierna på den militära förteckningen, samt det exakta skälet för avslaget. Parlamentet föreslår att formatet för årsrapporten ändras och att rapporten lanseras på nytt som en offentlig, interaktiv och sökbar onlinedatabas.

40.  Europaparlamentet efterlyser ökat samråd mellan medlemsstaterna i fråga om överföringar till bräckliga och instabila regioner, särskilt länder som har en aggressiv hållning gentemot sina grannländer. Parlamentet efterlyser en djuplodande och systematisk kontroll av genomförandet av EU:s system med sanktioner mot Ryssland vad gäller vapenexport och försäljning av teknik med dubbla användningsområden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att upprätta en förteckning över personer (inbegripet enheter och enskilda personer) som har dömts för överträdelser av vapenexportrelaterad lagstiftning samt olika fall av fastställd omdirigering, och personer som inte har dömts i domstol men som är kända för att vara inblandade i olaglig vapenhandel eller i verksamhet som utgör ett hot mot den internationella säkerheten. Medlemsstaterna uppmanas att lämna detaljerade uppgifter om förfaranden för att återkalla eller upphäva beviljade licenser med avseende på länder som omfattas av embargo.

41.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att länder som är kandidatländer för anslutning till EU agerar i överensstämmelse med EU:s ståndpunkter och principer vad gäller vapenexport och vapenhandel.

42.  Europaparlamentet uppmanar till övervakning av och samarbete kring den olagliga vapenhandeln, genom samarbete mellan polis och gränsmyndigheter baserat på utbyte av information och databaser, för att minimera säkerhetsriskerna för EU och dess medborgare.

Offentlig granskning

43.  Europaparlamentet påminner om att regeringarna bär det politiska ansvaret för huruvida ett land ska exportera militära varor eller varor med dubbla användningsområden eller inte. Medlemsstaterna uppmanas att ge detaljerad information om varje licens som utfärdats, så att det blir möjligt att göra kontroller på EU-nivå för att se till att länder inte underlåter att uppfylla kriterierna i den gemensamma ståndpunkten på grund av ekonomiska, politiska eller personliga intressen. Parlamentet vill att Europeiska utrikestjänsten/COARM ska ta på sig uppgiften att analysera de licenser som kan ifrågasättas när det gäller efterlevnaden av kriterierna i den gemensamma ståndpunkten.

44.  Europaparlamentet är övertygat om att medborgarna och parlamenten har rätt att få detaljerad information om de vapenexportbeslut som deras regeringar har fattat, eftersom besluten påverkar nationens och andra länders säkerhet och väl, vilket även överensstämmer med omsorgen om insyn och stärkt offentlig granskning. Parlamentet kräver att rapporterna offentliggörs.

45.  Europaparlamentet uppmanar rådet och Europeiska utrikestjänsten att även förbättra tillgången till information om EU:s sanktioner och vapenembargopolitik, som i många fall inte är uppdaterad eller inte presenteras i ett lättillgängligt format.

46.  Europaparlamentet efterlyser stärkt parlamentarisk kontroll både på nationell nivå och EU-nivå i form av årsrapporter till parlamenten. Parlamentet vill att den europeiska vapenexporten och den europeiska försvarsindustripolitiken ska diskuteras vid nästa interparlamentariska konferens om Gusp/GSFP.

47.  Europarparlamentet välkomnar det fortlöpande samrådet med det civila samhället för att öka insynen. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten/COARM att fortsätta denna dialog med det civila samhället, icke-statliga organisationer och relevanta tankesmedjor. Det civila samhället och den akademiska världen uppmuntras att som oberoende aktörer syna vapenhandeln i sömmarna.

Ny teknik och frågan om varor med dubbla användningsområden

48.  Europaparlamentet anser att den tekniska utvecklingen gör det allt svårare att göra åtskillnad mellan rent militära och rent civila användningsområden, och att särskild uppmärksamhet därför bör ägnas åt förteckningen över varor med dubbla användningsområden i ljuset av Wassenaar-arrangemanget. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, medlemsstaterna och kommissionen att se till att det inte finns några kryphål inom ramen för Wassenaar-arrangemanget och mellan den militära förteckningen och bilagorna till förordningen om dubbla användningsområden, och att fästa särskild uppmärksamhet vid nya tekniker av strategisk betydelse, t.ex. fjärrstyrda luftfartygssystem (RPAS), tillämpad robotteknik och övervakningsteknik.

49.  Europaparlamentet påminner om att spridning av viss teknik för övervakning och intrång runtom i världen bör betraktas som ett allvarligt hot inte bara mot de mänskliga rättigheterna, utan även mot EU:s strategiska intressen och vår digitala infrastruktur.

50.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens pågående initiativ för att modernisera EU:s kontroll av export av varor med dubbla användningsområden samt dess avsikt att lägga fram ett nytt förslag till rättsakt under första halvåret 2016 avseende en smart och ändamålsenlig politik för att reglera kommersiell export av tjänster som avser införande och användning av teknik med dubbla användningsområden, och inkludera effektiva skyddsåtgärder för att förhindra att sådana exportkontroller inverkar negativt på vetenskaplig forskning och it-säkerhetsrelaterad forskning. Parlamentet understryker att förslaget även bör syfta till att förbättra följdriktigheten och insynen i exportkontrollsystemet, och till fullo beakta säkerhetsutmaningarnas föränderliga natur och den snabba tekniska utvecklingen, särskilt när det gäller programvara och utrustning för övervakning och intrång. Parlamentet välkomnar överenskommelsen av den 4 december 2013 mellan de stater som deltar i Wassenaar-arrangemanget, om kontroller när det gäller verktyg för övervakning, brottsbekämpning och informationsinsamling samt system för nätverksövervakning. Parlamentet påminner om det brådskande behovet av att ta itu med potentiellt skadlig export av IKT-produkter och IKT-tjänster som kan användas i samband med människorättsbrott i vissa tredjeländer, i enlighet med det gemensamma uttalandet från april 2014 från Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

51.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att avsätta tillräckliga resurser för att kontrollen av export, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden ska kunna genomföras och upprätthållas på ett ändamålsenligt sätt. Parlamentet välkomnar de pågående EU-finansierade programmen för kapacitetsuppbyggnad till stöd för tredjeländers system för exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden. Medlemsstaterna uppmanas att uppbåda utbildningskapacitet också inom EU.

52.  Europaparlamentet betonar att kommissionen utan dröjsmål bör kunna ge företag som tvekar om huruvida de ska ansöka om exportlicens korrekt och aktuell information om lagligheten i eller potentiellt skadliga effekter av eventuella handelsuppgörelser.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om en granskning av hur EU:s standarder på IKT-området skulle kunna användas för att förhindra potentiellt skadlig inverkan av export av sådana tekniker eller andra tjänster till tredjeländer där begrepp som ”laglig avlyssning” inte kan anses motsvara begreppen i EU, eller t.ex. där situationen för de mänskliga rättigheterna är bristfällig eller rättsstatsprincipen inte upprätthålls.

54.  Europaparlamentet står fast vid att EU:s normer, särskilt de som fastställs i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, bör ha företräde framför andra hänsyn när man bedömer incidenter där teknik med dubbla användningsområden utnyttjas på ett sätt som kan kringskära de mänskliga rättigheterna.

55.  Europaparlamentet beklagar djupt att vissa europeiska företag och internationella företag, som bedriver handel med teknik med dubbla användningsområden, aktivt samarbetar under omständigheter där de är medvetna om de negativa människorättskonsekvenser som är förknippade med att man handlar med regimer vilkas verksamhet kränker de mänskliga rättigheterna.

56.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att offentligt utesluta företag som bedriver sådan verksamhet från unionens upphandlingar och från att ta del av forsknings- och utvecklingsfinansiering och alla andra former av finansiellt stöd.

o
o   o

57.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden/den höga representanten samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 335, 13.12.2008, s. 99.
(2) EUT C 103, 27.3.2015, s. 1.
(3) Vapenhandelsfördraget, FN, 13-27217.
(4) Antagna texter, P7_TA(2014)0081.
(5) Antagna texter, P8_TA(2015)0215.
(6) EUT L 341, 18.12.2013, s. 56.
(7) EUT L 134, 29.5.2009, s. 1.
(8) Antagna texter, P8_TA(2015)0288.
(9) EUT L 146, 10.6.2009, s. 1.
(10) EUT L 156, 25.6.2003, s. 79.
(11) http://www.wassenaar.org/controllists/, list of dual-use goods and technologies and munitions list, Wassenaar‑arrangemanget om kontroll av export av konventionella vapen, produkter och tekniker med dubbla användningsområden, 25 mars 2015.
(12) A/HRC/RES/24/35.
(13) Trends in International Arms Transfers, 2014, Sipri-faktablad, mars 2015.
(14) IANSA, Oxfam International and Saferworld, Africa’s missing billions – International arms flows and the cost of conflict, 2007.
(15) Global Burden of Armed Violence 2015: Every Body Counts, rapport från initiativet Geneva Declaration on Armed Violence and Development.
(16) Exploring Tomorrow’s Organised Crime, 2015, Europol.


Patent och växtförädlares rättigheter
PDF 162kWORD 66k
Europaparlamentets resolution av den 17 december 2015 om patent och växtförädlares rättigheter (2015/2981(RSP))
P8_TA(2015)0473RC-B8-1394/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 10 maj 2012 om patent på väsentligen biologiska förfaringssätt(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/44/EG av den 6 juli 1998 om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar(2), särskilt artikel 4, enligt vilken produkter som har framställts genom väsentligen biologiska förfaringssätt inte ska vara patenterbara,

–  med beaktande av den europeiska patentkonventionen (EPC) av den 5 oktober 1973, särskilt artikel 53 b,

–  med beaktande av beslutet av Europeiska patentverkets (EPO) stora besvärskammare av den 25 mars 2015 i målen G2/12 (om tomater) och G2/13 (om broccoli),

–  med beaktande av tillämpningsföreskrifterna för EPC, särskilt artikel 26, där det anges att direktiv 98/44/EG ska användas som ett kompletterande tolkningshjälpmedel för europeiska patentansökningar och patent som avser biotekniska uppfinningar,

–  med beaktande av den internationella konventionen för skydd av växtförädlingsprodukter av den 2 december 1961, reviderad i Genève den 10 november 1972, den 23 oktober 1978 och den 19 mars 1991 (nedan kallad UPOV-konventionen 1991),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt(3) (nedan kallad rådets förordning (EG) nr 2100/94), särskilt artikel 15 c och d,

–  med beaktande av rådets avtal om en enhetlig patentdomstol av den 19 februari 2013(4) (nedan kallat UPC-avtalet), särskilt artikel 27 c,

–  med beaktande av avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter, inbegripet handel med varumärkesförfalskade varor (Trips), särskilt artikel 27.3, enligt vilken medlemsländer får undanta väsentligen biologiska förfaringssätt från patenterbarhet,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Tillgången till biologiskt växtmaterial som inbegriper växtegenskaper är absolut nödvändig för att stimulera innovation och utveckling av nya växtsorter så att man kan trygga den globala livsmedelsförsörjningen, hantera klimatförändringarna och förhindra monopol inom växtförädlingssektorn, samtidigt som små och medelstora företag ges större möjligheter.

B.  Immateriella rättigheter är viktiga för att skydda de ekonomiska incitamenten att utveckla nya växtprodukter och skapa konkurrenskraft.

C.  Patent på produkter som härrör från konventionell växtförädling samt patent på genetiskt material som behövs för konventionell växtförädling kan urholka det undantag från patenterbarhet som fastställs i artikel 53 b i den europeiska patentkonventionen och i artikel 4 i direktiv 98/44/EG.

D.  Produkter som framställts genom väsentligen biologiska förfaringssätt, såsom växter, utsäden och inhemska egenskaper eller gener, bör inte vara patenterbara.

E.  Växtförädling är en innovativ process som har tillämpats av bönder och bondesamhällen sedan jordbrukets begynnelse, och växtsorter och växtförädlingsmetoder som inte är patenterade är viktiga för den genetiska mångfalden.

F.  I direktiv 98/44/EG lagstiftas det om biotekniska uppfinningar och särskilt genteknik. Som framgår av skälen 52 och 53 i det direktivet var det emellertid inte lagstiftarens avsikt att föreskriva patenterbarhet för produkter som framställts genom väsentligen biologiska förfaringssätt inom ramen för direktivets tillämpningsområde.

G.  Många ansökningar om produkter som har framställts genom väsentligen biologiska förfaringssätt väntar för närvarande på beslut från Europeiska patentverket (EPO), vilket innebär att det finns ett akut behov att klargöra det exakta tillämpningsområdet för direktiv 98/44/EG, särskilt artikel 4, och fastställa den korrekta tolkningen.

H.  I artiklarna 12.3 b och 13.3 b i direktiv 98/44/EG medges indirekt att det är tillåtet att i experimentsyfte använda material som omfattas av ett patents räckvidd.

I.  Det undantag för förädlare som föreskrivs i artikel 27 c i UPC-avtalet kommer endast att vara tillämpligt på patent som beviljas enligt det enhetliga patentsystemet och kommer inte automatiskt att tillämpas på nationella patent i EU. Detta kommer i sin tur att leda till en bristfällig harmonisering i fråga om möjligheterna att förädla med material som har framställts genom väsentligen biologiska förfaringssätt och som omfattas av ett patents räckvidd.

J.  Det är en grundläggande princip i det internationella systemet för växtförädlarrättigheter, som baseras på UPOV-konventionen 1991, och i EU-systemet, som baseras på rådets förordning (EG) nr 2100/94, att innehavaren av en växtförädlarrätt inte kan hindra andra från att använda den skyddade växten i annan förädlingsverksamhet.

1.  Europaparlamentet är oroat över att det beslut som EPO:s stora besvärskammare nyligen fattade i målen G2/12 (om tomater) och G2/13 (om broccoli) skulle kunna leda till fler, av EPO beviljade patent avseende naturliga egenskaper som införs i nya växtsorter genom tillämpning av väsentligen biologiska förfaringssätt som korsning och urval.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast klargöra tillämpningsområdet för direktiv 98/44/EG, särskilt artiklarna 4, 12.3 b och 13.3 b, och fastställa den korrekta tolkningen, i syfte att säkerställa rättslig klarhet vad gäller förbudet mot patenterbarhet för produkter som har framställts genom väsentligen biologiska förfaringssätt, och att fastställa att förädling med biologiska material som omfattas av ett patents räckvidd är tillåten.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till EPO översända sitt kommande klargörande om patenterbarhet för produkter som framställts genom väsentligen biologiska förfaringssätt, så att det kan användas som ett kompletterande tolkningshjälpmedel.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att unionen skyddar den garanterade tillgången till och användningen av material som framställts genom väsentligen biologiska förfaringssätt för växtförädling, så att man inte i förekommande fall hindrar den praxis som innebär att det garanteras undantag för förädlare.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid multilaterala diskussioner om harmonisering av patentlagstiftningen arbeta för att väsentligen biologiska förfaringssätt inte ska vara patenterbara.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rapportera om utvecklingen och verkan av patenträtten inom bioteknik och genteknik, i enlighet med skyldigheten enligt artikel 16 c i direktiv 98/44/EG och uppmaningen i parlamentets resolution av den 10 maj 2012 om patent på väsentligen biologiska förfaringssätt.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska patentverket.

(1) EUT C 261 E, 10.9.2013, s. 31.
(2) EGT L 213, 30.7.1998, s. 13.
(3) EGT L 227, 1.9.1994, s. 1.
(4) EUT C 175, 20.6.2013, s. 1.


Situationen i Burundi
PDF 185kWORD 80k
Europaparlamentets resolution av den 17 december 2015 om situationen i Burundi (2015/2973(RSP))
P8_TA(2015)0474RC-B8-1348/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det reviderade Cotonouavtalet,

–  med beaktande av Arushaavtalet för fred och försoning för Burundi av den 28 augusti 2000,

–  med beaktande av Burundis författning, särskilt artikel 96,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 13 december 2015 av unionens höga representant/vice ordföranden Federica Mogherini och kommissionsledamoten med ansvar för internationellt samarbete och utveckling, Neven Mimica, om den förvärrade situationen i Burundi,

–  med beaktande av rådets slutsatser om EU–Burundi-samråden enligt artikel 96 i Cotonouavtalet, som antogs den 8 december 2015.

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2248 (2015) av den 12 november 2015 om situationen i Burundi,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 12 november 2015 från FN:s vice generalsekreterare, Jan Eliasson, ordföranden för Afrikanska unionen, Nkosazana Dlamini Zuma, och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, om Burundi,

–  med beaktande av Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråds beslut av den 13 juni, 17 oktober och 13 november 2015 om situationen i Burundi,

–  med beaktande av uttalandena av den 31 maj och den 6 juli 2015 från Östafrikanska gemenskapen om situationen i Burundi,

–  med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolution av den 9 december 2015 om situationen i Burundi,

–  med beaktande av rådets förordning (EU) 2015/1755 av den 1 oktober 2015 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Burundi,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 16 mars, 18 maj, 22 juni och 16 november 2015 om Burundi,

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om situationen i Burundi(1),

–  med beaktande av den skrivelse som rådet godkände den 26 oktober 2015 med en begäran om att inleda förhandlingar med de burundiska myndigheterna i enlighet med artikel 96 i Cotonouavtalet,

–  med beaktande av det uttalande som Fatou Bensouda, åklagare vid Internationella brottmålsdomstolen, gjorde den 6 november 2015,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Säkerhetsläget i Burundi har förvärrats allvarligt under de senaste dagarna efter attackerna mot tre militärläger i Bujumbura. Minst 87 människor dödades av burundiska säkerhetsstyrkor den 11 och 12 december 2015 och många av dessa dödsfall verkar ha varit godtyckliga avrättningar.

B.  I artikel 96 i Burundis författning och artikel 7.3 i protokoll II till Arushaavtalet för fred och försoning fastställs att presidenten inte får sitta mer än två mandatperioder. President Pierre Nkurunziza har varit president sedan 2005, efter att ha återvalts 2010.

C.  I Burundi anordnades parlaments- och lokalval den 29 juni 2015 och presidentval den 21 juli 2015. Inget av valen ansågs vara öppet, inkluderande, fritt eller trovärdigt av det internationella samfundet. Afrikanska unionen (AU) vägrade därför att skicka observatörer för att bevaka valen, EU avbröt sitt valobservatörsuppdrag i Burundi, och en stor del av den burundiska oppositionen beslöt att bojkotta valen.

D.  Det faktum att president Nkurunziza ställde upp som kandidat för en tredje mandatperiod och att han sedan blev omvald i valet den 21 juli 2015 har gjort att landet har hamnat i den djupaste politiska krisen sedan inbördeskrigets slut.

E.  Den burundiska regeringen ignorerade de beslut och rekommendationer som antogs av AU och Östafrikanska gemenskapen (EAC) den 13 juni 2015 respektive den 6 juli 2015, vilka skulle ha banat väg för trovärdiga och inkluderande val om de hade genomförts fullt ut.

F.  Enligt kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och andra människorättsorganisationer begicks politiskt motiverade brott mot de mänskliga rättigheterna, människorättskränkningar och våldshandlingar i landet både före och efter valen. Dessa riktades i synnerhet mot oppositionens aktivister, människorättsförsvarare och journalister, däribland Pierre Claver Mbonimpa, vars son hittades död efter att ha gripits av polisen, samt Marguerite Barankitse, Antoine Kaburahe och Bob Rugurika. Den allmänna uppfattningen är att dessa brott huvudsakligen, men inte enbart, kan kopplas till statliga institutioner. Det huvudsakliga ansvaret för att garantera säkerheten i Burundi och skydda den burundiska befolkningen, med respekt för rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt, ligger på den burundiska regeringen.

G.  Över 200 000 människor har tvingats fly inom landet eller till grannländerna på grund av den allt värre politiska situationen i Burundi. I juli 2015 ökade EU sitt humanitära bistånd och uppbringade ytterligare 4,5 miljoner euro i stöd för personer som har tvingats fly.

H.  Burundi är ett av de minst utvecklade länderna i världen. Nästan hälften (45 %) av Burundis 10,6 miljoner invånare är 15 år eller yngre (19,9 % av befolkningen är barn under 5 år). Burundi intar förstaplatsen på världshungerindexet där tre av fem barn lider av att ha stannat i växten. Under åren 2013 och 2014 föll Burundi två platser – från 178:e till 180:e plats – i FN:s utvecklingsprograms (UNDP) index för mänsklig utveckling. I Burundi lever fyra invånare av fem på mindre än 1,25 amerikanska dollar per dag och 66,9 % av befolkningen lever under fattigdomsgränsen.

I.  Den 26 oktober 2015 begärde EU att man skulle inleda samråd enligt artikel 96 i Cotonouavtalet för att undersöka varför grundläggande delar av avtalet inte hade respekterats, i synnerhet mänskliga rättigheter, demokratiska principer och rättsstatsprincipen. Samråden inleddes den 8 december 2015.

J.  Den 8 december 2015 ansåg EU att de ståndpunkter som Burundi uttryckte under samråden enligt artikel 96 i Cotonouavtalet skulle göra det omöjligt att komma till rätta med Burundis underlåtenhet att respektera grundläggande delar av sitt partnerskap med EU. EU ansåg även att de ståndpunkter som Burundi uttryckte inte skulle kunna bemötas på ett tillfredsställande sätt enligt Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråds beslut av den 17 oktober och den 13 november 2015, i synnerhet när det gäller behovet av att snarast upprätta en uppriktig och inkluderande dialog utifrån Arushaavtalet.

K.  Den låsta politiska situationen i Burundi, som kännetecknas av en avsaknad av dialog mellan aktörerna i landet, vilket i sin tur har försämrat säkerheten och ekonomin, får allvarliga konsekvenser för befolkningen och utgör ett allvarligt hot mot stabiliteten i regionen, där flera val planeras äga rum under de kommande två åren (i Uganda, Demokratiska republiken Kongo och Rwanda).

L.  Det internationella samfundet spelar en betydande roll som garant för Arushaavtalet. Hittills har inga regionala och subregionala försök att lösa krisen och återupprätta dialogen mellan alla de olika politiska krafterna lett till några positiva resultat.

M.  Den 1 augusti 2015 samlades den politiska oppositionen och det civila samhället i Addis Abeba för att bilda ett nationellt råd för återupprättande av Arushaavtalet och rättsstaten.

N.  Den 23 september 2015 undertecknade presidenten ett dekret för att skapa en nationell kommission för inhemsk burundisk dialog som skulle leda förhandlingarna under sex månader. Det civila samhället har visat stor skepsis mot denna kommissions eventuella framsteg, eftersom de flesta av de aktörer från oppositionen eller det civila samhället som motsätter sig president Nkurunzizas tredje mandatperiod har ställts inför rätta anklagade för uppror och medverkan i det misslyckade kuppförsöket den 13 och 14 maj 2015. Talmannen i den nya nationalförsamlingen, Pascal Nyabenda, har förklarat att personer som varit inblandade i organiserandet eller genomförandet av statskuppen inte kommer att få medverka i dialogen.

O.  AU, EU och USA har frusit tillgångar och infört reseförbud för de ledare inom regeringen och oppositionen vars handlingar och uttalanden bidrar till att våldet fortsätter och hindrar en politisk lösning på krisen i Burundi.

P.  USA och ett antal andra länder har uppmanat sina medborgare att omedelbart lämna Burundi på grund av det förvärrade säkerhetsläget.

Q.  Den 17 oktober 2015 begärde AU:s freds- och säkerhetsråd att man skulle slutföra beredskapsplanerna för att kunna göra ett afrikansklett ingripande för att förhindra våld i Burundi om situationen skulle kräva detta, och enades om att inleda en ingående undersökning av brotten mot de mänskliga rättigheterna och andra överträdelser mot civilbefolkningen i Burundi.

R.  Den 30 november 2015 lade FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon fram tre förslag för FN:s säkerhetsråd med en rekommendation om att se över mandatet för FN i Burundi utifrån hur situationen utvecklas, i syfte att öppna upp för ett fredsbevarande uppdrag som en sista utväg om krisen förvärras.

S.  En stödgrupp från FN kommer att sättas in med syfte att stödja en inhemsk burundisk dialog, ge råd åt regeringen om hur rättsstatsinstitutioner kan stärkas och om nedrustningsfrågor, samordna med regionala aktörer, övervaka och rapportera om situationen på plats och underlätta FN:s planer på en större närvaro i Burundi.

T.  AU och andra internationella aktörer har vid upprepade tillfällen krävt en genuin och inkluderande dialog som inbegriper alla intressenter och bygger på respekt för Arushaavtalet och den burundiska lagstiftningen för att finna en samförståndslösning på konflikten i Burundi. EU och FN stödjer denna ståndpunkt.

U.  Medlingsinsatserna fortsätter, med AU:s, EU:s och FN:s fulla stöd, för att främja en inhemsk burundisk dialog så att en fredlig samförståndslösning kan uppnås på krisen i Burundi.

V.  EU bidrar i betydande omfattning till Burundis årsbudget, som till ungefär hälften består av internationellt bistånd, och avsatte nyligen 432 miljoner euro till Burundi från Europeiska utvecklingsfonden för 2014–2020.

W.  Genom dekret 530/1597 tvingade de burundiska myndigheterna de tio människorättsorganisationerna ACAT-Burundi, APRODH, AMINA, FOCODE, FORSC, FONTAINE-ISOKO, Maison Shalon, PARCEM, RCP och SPPDF att avbryta sin verksamhet och spärrade deras bankkonton.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro rörande den allvarliga säkerhetsmässiga och politiska situationen i Burundi, den snabbt försämrade humanitära situationen och de konsekvenser detta kan få för säkerheten och stabiliteten i hela subregionen.

2.  Europaparlamentet fördömer med kraft den senaste tidens våldsamma attacker och de allt fler brotten mot och kränkningarna av mänskliga rättigheter, inklusive mord, utomrättsliga avrättningar, kränkningar av människors fysiska integritet, tortyr och annan grym, omänsklig och/eller förnedrande behandling, godtyckliga gripanden och olagliga frihetsberövanden, bland annat av barn och militärens och polisens ockuperingar av skolor, samt brott mot press- och yttrandefriheten och en utbredd straffrihet. Parlamentet kräver att en grundlig och oberoende utredning av avrättningarna och övergreppen görs och att förövarna av dessa handlingar ställs inför rätta.

3.  Europaparlamentet kräver att våldet, brotten mot de mänskliga rättigheterna och de politiska trakasserierna av motståndare upphör omedelbart samt att alla väpnade grupper som är allierade med politiska partier avväpnas i strikt enlighet med internationell rätt och mänskliga rättigheter.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft samtliga parter att skapa nödvändiga förutsättningar för att återuppbygga förtroendet och främja nationell enhet, och efterlyser ett snabbt återupptagande av en inkluderande och öppen dialog där regeringen, oppositionspartierna och det civila samhället ingår.

5.  Europaparlamentet betonar att en sådan dialog, vars syfte är att uppnå varaktig fred, säkerhet och stabilitet samt att återupprätta demokratin och rättsstaten för det burundiska folkets skull, bör grundas på Arushaavtalet och Burundis författning, vilket kräver att internationell rätt och internationella avtal följs.

6.  Europaparlamentet påpekar särskilt att många unga människor, inklusive barn under 18 år, ingår i de väpnade grupper som agerar i Burundi och uppmanar det internationella samfundet att särskilt verka för att de ska kunna återintegreras och för att främja deras deltagande i en fredlig politisk process.

7.  Europaparlamentet kräver att alla sidor i Burundi avstår från handlingar som kan utgöra ett hot mot freden och säkerheten i landet. Parlamentet fördömer med kraft alla offentliga uttalanden som syftar till att uppvigla till våld eller hat gentemot olika grupper i det burundiska samhället och som riskerar att förvärra det spända läget, samt uppmanar alla aktörer att avstå från sådana uttalanden.

8.  Europaparlamentet påminner de burundiska myndigheterna om deras skyldighet att garantera säkerheten inom sitt territorium samt att säkerställa mänskliga, civila och politiska rättigheter och grundläggande friheter i enlighet med vad som fastställs i Burundis författning, Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter och andra internationella och regionala människorättsinstrument.

9.  Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om att EU:s partnerskap med Burundi regleras av Cotonouavtalet, och att samtliga parter måste respektera och uppfylla villkoren i det avtalet, särskilt respekten för mänskliga rättigheter. Parlamentet påminner i synnerhet om att artikel 96 i Cotonouavtalet öppnar för möjligheten att inleda ett samrådsförfarande om de mänskliga rättigheterna, demokratiska principer eller rättsstatsprincipen inte respekteras, och välkomnar i detta sammanhang EU:s beslut att begära att samråd inleds i enlighet med denna artikel.

10.  Europaparlamentet fördömer med kraft president Nkurunzizas brott mot Arushaavtalet genom att låta sig sväras in för en tredje mandatperiod som president.

11.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de burundiska myndigheterna att med både juridiska och icke-juridiska metoder, såsom en sannings- och försoningskommission och särskilda domstolar, verka för att få fram sanningen om de massbrott som begicks mellan 1962 och 2008, och därmed främja den nationella försoningen.

12.  Europaparlamentet välkomnar de medlingsinsatser som Östafrikanska gemenskapen, med stöd av AU och FN, har gjort för att underlätta dialogen mellan aktörerna i Burundi. Parlamentet uppmanar även vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att stödja dessa medlingsförsök och uppmanar den burundiska regeringen och andra berörda aktörer att till fullo samarbeta med medlaren.

13.  Europaparlamentet är mycket oroat över antalet offer och de allvarliga brott mot mänskliga rättigheter som har rapporterats sedan krisens början. Parlamentet uppmanar berörda myndigheter att göra en grundlig och snabb utredning av omständigheterna kring och motiven bakom dessa brott samt att se till att de ansvariga ställs inför rätta. Parlamentet upprepar att de som är ansvariga för brotten eller de allvarliga kränkningarna av mänskliga rättigheter inte får gå fria från straff. Parlamentet uppmanar myndigheterna att se till att skolorna förblir en fristad för utbildning. Parlamentet uppmanar åklagaren vid Internationella brottmålsdomstolen att noga övervaka situationen i Burundi och parlamentet stöder hennes uttalande av den 6 november 2015.

14.  Europaparlamentet begär ett upphävande av dekret 530/1597 som möjliggör ett tillfälligt stopp för åtskilliga människorättsorganisationers verksamhet, och kräver att frysningen av deras bankkonton omedelbart upphävs så att dessa organisationer fritt kan bedriva sin verksamhet.

15.  Europaparlamentet kräver att journalister och människorättsförsvarare i exil tillåts återvända i säkerhet, att de medier som stängdes ner efter det misslyckade kuppförsöket den 13 och 14 maj 2015 öppnas på nytt och att åtalen läggs ner mot de journalister som anklagas för att direkt eller indirekt ha deltagit i det avstyrda kuppförsöket.

16.  Europaparlamentet är särskilt oroat över de dramatiska proportioner som diskrimineringen och kriminaliseringen av hbti-personer i Burundi har antagit. Parlamentet upprepar att sexuell läggning är en fråga som omfattas av yttrandefriheten och människors rätt till personlig integritet, garanterad av internationell människorättslagstiftning, enligt vilken principerna om jämlikhet och icke‑diskriminering måste upprätthållas och yttrandefriheten garanteras. Parlamentet uppmanar därför Burundis nationalförsamling och regering att upphäva de artiklar i strafflagen som diskriminerar hbti-personer.

17.  Europaparlamentet betonar de allvarliga följder som krisen har för barnen och uppmanar kommissionen att fortsätta engagera sig tillsammans med internationella parter för att säkerställa tillgången till hälso- och sjukvård, bland annat nödvändiga läkemedel, säker tillgång till utbildning och skydd för barn mot alla former av våld och att garantera tillgången till annan social service.

18.  Europaparlamentet välkomnar att AU ska skicka människorättsobservatörer och experter för att övervaka människorättsläget, samt understryker betydelsen av att samarbeta med dem för att underlätta genomförandet av deras uppdrag. Parlamentet uppmanar dessutom Internationella brottsmålsdomstolen att undersöka påstådda brott mot de mänskliga rättigheterna som har begåtts inom dess behörighetsområde under den senaste krisen.

19.  Europaparlamentet välkomnar de riktade sanktioner som EU har godkänt och som följer AU:s beslut om att införa riktade sanktioner, däribland reseförbud och frysning av tillgångar för burundier vars åtgärder och uttalanden bidrar till det ihållande våldet och hindrar försöken att nå en politisk lösning på krisen. Parlamentet uppmanar EU att utvidga sådana sanktioner till att omfatta alla vars agerande utgör ett hot mot freden och stabiliteten i regionen, uppviglar till hat och bryter mot Arushaavtalet.

20.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater, med tanke på hur det offentliga samrådet enligt artikel 96 i Cotonouavtalet har utvecklats, att överväga att frysa all icke-humanitär hjälp till Burundis regering tills den överdrivna användningen av våld och människorättskränkningar från regeringsstyrkornas sida, som kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter rapporterar om, har upphört och tills en politisk lösning genom en äkta dialog mellan burundierna har uppnåtts, samt att styra om biståndet i syfte att stärka det civila samhället. Parlamentet anser att EU:s bistånd bör ta itu med de verkliga orsakerna till ojämlikhet, fattigdom och konstant undernäring så att de nyligen överenskomna målen för hållbar utveckling kan uppnås.

21.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den fortsatta strömmen av burundiska flyktingar till grannländerna. Parlamentet upprepar sitt stöd för alla humanitära organisationer som arbetar på plats och för värdländerna i närområdet. Parlamentet vädjar till det internationella samfundet och humanitära organ att fortsätta att hjälpa alla som nu är flyktingar och fördrivna på grund av konflikten. Parlamentet välkomnar EU:s åtagande att öka det ekonomiska stödet och det humanitära biståndet för att tillgodose dessa människors akuta behov.

22.  Europaparlamentet uppmanar AU, FN och EU att ta den regionala dimensionen i noggrant beaktande och förhindra all ytterligare destabilisering i regionen genom att öka sin närvaro på plats, i synnerhet genom att upprätthålla den politiska dialogen mellan länderna i regionen. Parlamentet uppmanar med kraft AU att i detta sammanhang tillsammans med FN:s säkerhetsråd överväga att skicka en afrikanskledd fredsbevarande styrka om säkerhets- och människorättsläget i Burundi skulle förvärras ytterligare.

23.  Europaparlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, att fortsätta arbeta för att säkerställa en omedelbar frigivning av Richard Spiros Hagabimana, en polistjänsteman i Burundi som har hållits olagligt fängslad och torterats för att han den 28 juli 2015 vägrade att skjuta på en folkmassa.

24.  Europaparlamentet anser att Burundis problem är sammankopplade med problem kopplade till kontroll över den bördiga jordbruksmarken, inkomstskillnader och diskriminering. Parlamentet kräver i detta sammanhang att en ansvarig lagstiftningsmässig ram införs för hur företag ska uppfylla skyldigheter på människorättsområdet och skyldigheter vad gäller sociala och miljömässiga standarder.

25.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Burundis regering och parlament, AVS–EU-ministerrådet, kommissionen, rådet, Östafrikanska gemenskapen och regeringarna i dess medlemsstater, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Afrikanska unionen samt FN:s generalsekreterare.

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0275.


Skydd av Virunga nationalpark i Demokratiska republiken Kongo
PDF 182kWORD 79k
Europaparlamentets resolution av den 17 december 2015 om skydd av Virunga nationalpark i Demokratiska republiken Kongo (2015/2728(RSP)
P8_TA(2015)0475B8-1346/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av konventionen om skydd för världens kultur- och naturarv, som antogs av Unescos generalförsamling i Paris den 16 november 1972,

–  med beaktande av att Unesco utsåg Virunga nationalpark till ett världsarv 1979 och till ett hotat världsarv 1994,

–  med beaktande av konventionen om biologisk mångfald, som antogs vid världstoppmötet i Rio de Janeiro den 5 juni 1992,

–  med beaktande av konventionen om våtmarker av internationell betydelse, i synnerhet såsom livsmiljö för våtmarksfåglar (Ramsarkonventionen), som antogs i Ramsar 1971,

–  med beaktande av OECD:s riktlinjer för multinationella företag, som antogs 1976, (och dess uppdateringar), och av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, som antogs 1971,

–  med beaktande av det slutgiltiga uttalandet efter att en överenskommelse uppnåtts med anledning av klagomålet från WWF Internatonal mot SOCO Internatonal plc från juli 2014,

–  med beaktande av den rättsliga och avtalsmässiga ramen för oljesektorn i Demokratiska republiken Kongo, bland annat Ordonnance-Loi n° 81-013 portant législation générale sur les mines et les hydrocarbures, Code minier och den eventuella framtida Code Congolais des Hydrocarbures liksom Contrats de Partage et de Production des Hydrocarbures,

–  med beaktande av frågan till kommissionen om skydd av Virunga nationalpark i Demokratiska republiken Kongo (O-000108/2015 – B8-1111/2015),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för utveckling,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Virunga nationalpark ligger i provinserna Norra Kivu och Orientale i Demokratiska republiken Kongo, på gränsen till Rwanda och Uganda. Den är Afrikas äldsta nationalpark, ett av Unescos världsarv och är världskänd för sina unika livsmiljöer och sin rika biologiska mångfald, vilket gör den till den nationalpark i Afrika som har störst biologisk mångfald. Parken är framför allt känd för sina bergsgorillor, en akut hotad art som finns uppförd i bilaga I till konventionen från 1973 om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites).

B.  I enlighet med konventionen om biologisk mångfald, som har undertecknats och ratificerats av Demokratiska republiken Kongo, är bevarandet av den biologiska mångfalden en gemensam angelägenhet för mänskligheten och en integrerad del av utvecklingsprocessen. Konventionen är rättsligt bindande, och de länder som har undertecknat den är skyldiga att genomföra bestämmelserna.

C.  Virunga nationalpark är också skyddad genom Ramsarkonventionen och Demokratiska republiken Kongos nationella lagstiftning. Kommissionen och vissa EU‑medlemsstater har under de senaste 25 åren stött bevarandet av nationalparken.

D.  Virunga nationalpark är ett av Demokratiska republiken Kongos tre Ramsarområden (nr 787). Enligt Ramsarkonventionen har landet ett antal skyldigheter när det gäller de områden som har införts på konventionens lista, t.ex. att utarbeta och genomföra sin planering så att de främjar bevarandet av de våtmarker som införts på listan och så långt det är möjligt ett rationellt nyttjande av våtmarkerna inom sitt territorium (artikel 3.1 i Ramsarkonventionen).

E.  Enligt WWF:s rapport från 2013 The economic value of Virunga park har parken i dag ett årligt ekonomiskt värde på 48,9 miljoner US-dollar. Om läget vore stabilt skulle parken kunna bidra till tillväxt för ekonomi och turism, ha ett värde på 1 miljard US‑dollar per år och skapa 45 000 arbetstillfällen.

F.  Trots att parken är ett skyddat vildmarksområde har den under flera årtionden varit utsatt för ett hot från väpnade grupper som sysslar med tjuvskytte, skogsskövling och andra ohållbara och olagliga former av resursutvinning. Följden har blivit att Virunga uppförts på förteckningen över hotade världsarv. En oljerush i en situation som kännetecknas av massiv fattigdom, svag stat, vanstyre och regional instabilitet skulle allvarligt rubba stabiliteten för både samhälle och miljö.

G.  I december 2007 beviljade Demokratiska republiken Kongos regering oljekoncessioner som omfattar 85 procent av parken. Hittills är SOCO International Plc (nedan kallat Soco) det enda bolag som bedrivit prospektering i parken.

H.  Trots att Demokratiska republiken Kongos lag förbjuder miljöskadlig verksamhet i skyddade områden utnyttjar sig Socos prospekteringstillstånd av att lagen medger undantag för ”vetenskaplig verksamhet” i dessa områden.

I.  Soco innehar inte längre något tillstånd för Block V i Virunga nationalpark.

J.  Resultaten av den systemiska studien utvisar att det finns olja i Virunga nationalpark. Erinras bör att utvinning (och prospektering) inte är förenligt med bevarandet av parken, som är ett världsarvsområde.

K.  Ansvaret för att respektera mänskliga rättigheter är en global norm som alla företag förväntas följa, oavsett var de bedriver sin verksamhet, något som upprepas i FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och i OECD:s riktlinjer för multinationella företag.

L.  Det har pågått en våldsam konflikt i och omkring Virunga nationalpark i över två decennier. Framför allt olaglig gruvdrift, olaglig utvinning av parkens naturtillgångar (timmer, träkol etc.) och tjuvjakt på hotade djur, liksom annan olaglig handel med naturtillgångar har finansierat både rebeller och den officiella försvarsmakten, samtidigt som prospektering efter och utvinning av potentiella oljereserver högst sannolikt kommer att ge näring åt ytterligare våld och allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna, och leda till att området förorenas.

M.  I områden där god samhällsstyrning saknas märks följande bland de mest kritiska riskerna mot miljön: vegetationsröjning i stor skala, införandet av invasiva växter, fragmentering av livsmiljöer, ökad risk för tjuvjakt och förorening från oljeutsläpp, avfackling av gas och tippning av avfall. Risken för en ”oljans förbannelse” kan leda till att indikatorerna på fattigdom och bristande jämlikhet försämras, vilket framgått av fallstudier om t. ex. Nigerdeltat.

N.  En hållbar skötsel av mark, vatten samt vilda djur och växter i Virunga kommer att bli till direkt och indirekt ekonomisk nytta för lokalsamhällen som är starkt beroende av parkens naturtillgångar. Enligt WWF skulle enbart den turism som inriktar sig på bergsgorillor kunna avkasta 30 miljoner US-dollar per år och skapa tusentals arbetstillfällen.

1.  Europaparlamentet betonar att det är absolut nödvändigt att förhindra bestående skador i Virunga nationalpark, som Unesco utsåg till ett världsarv 1979 och till ett hotat världsarv 1994.

2.  Europaparlamentet beklagar att Virunga nationalpark också har blivit en av de farligaste platserna i världen när det gäller bevarandet av vilda djur. Parlamentet konstaterar med djup oro att väpnade grupper varit inblandade i olaglig utvinning av parkens naturtillgångar genom gruvdrift och träkolsproduktion som används både för att bekosta deras militära verksamhet och för personliga vinständamål. Parlamentet beklagar tillika djupt, att väpnade grupper har varit inblandade i omfattande tjuvjakt för att få livsmedel och för att kunna driva elfenbenshandel och handel med kött från vilda djur (s.k. bush meat) för krigsfinansieringsändamål. Parlamentet konstaterar vidare med oro att dålig disciplin, oregelbundna löneutbetalningar och brist på livsmedel har lett till att militärpersonal alltmer deltar i olaglig verksamhet, bland annat hantverksmässig gruvdrift, träkolsproduktion och tjuvjakt. Parlamentet konstaterar att eftersom parken har mycket vildmark och består av två miljoner tunnland (790 000 hektar) är det oerhört svårt att kontrollera den effektivt, särskilt med begränsad statlig finansiering. Parlamentet konstaterar att den 15 april 2014 blev parkens chefsförvaltare, den belgiske prinsen Emmanuel de Merode, allvarligt skadad när tre män med skjutvapen öppnade eld mot honom, och fler än 140 parkvakter har dödats i parken i aktiv tjänst under det senaste decenniet.

3.  Europaparlamentet betonar att irreversibla skador på Virunga nationalpark kan uppstå som en följd av prospektering och utvinning av olja eller annan olaglig verksamhet. Parlamentet anser att det är oacceptabelt att regeringen 2007 beviljade oljekoncessioner i Virunga nationalpark till det franska oljebolaget Total och det brittiska oljebolaget Soco International, i strid med Pariskonventionen om skydd för världens kultur- och naturarv, 1992 års konvention om biologisk mångfald, Ramsarkonventionen och kongolesisk lagstiftning. Parlamentet påminner om att Total gick med på att aldrig prospektera i Virunga nationalpark (även om den kongolesiska regeringen beslutar att ändra naturparkens gränser). Soco International har däremot utfört oljeprospektering i Virunga nationalpark, och i juli 2014 genomförde bolaget en seismisk undersökning. Resultatet överlämnades till den kongolesiska regeringen, och visar att det finns olja i området. Parlamentet uppmanar Demokratiska republiken Kongos regering att inte bevilja tillstånd åt någon annan operatör.

4.  Europaparlamentet påpekar att Ugandas regering är i färd med att bevilja ett tillstånd för Ngaji-blocket, som gränsar till Virunga nationalpark och där även Edwardsjön ingår, och framhåller att Virunga nationalpark också skulle kunna drabbas av irreversibla skador till följd av prospektering och utvinning.

5.  Europaparlamentet noterar den överenskommelse som i juni 2014 uppnåtts mellan Soco och naturvårdsgruppen WWF med avseende på WWF:s klagomål till Storbritanniens nationella kontaktpunkt om att Soco inte följde OECD:s riktlinjer för multinationella företag. I överenskommelsen utfäster sig Soco att inte genomföra några borrningar i prospekteringssyfte eller annat syfte i Virunga nationalpark, om inte Unesco och Demokratiska republiken Kongos regering enas om att sådan verksamhet inte strider mot nationalparkens ställning som världsarv. Parlamentet konstaterar att en sådan villkorad överenskommelse inte ger garantier för att eventuell oljerelaterad verksamhet i parken kommer att upphöra, och påpekar att Socos tvetydiga ståndpunkt kan resultera i att parken helt eller delvis släpps fri för oljeborrning. Parlamentet påpekar att koncessionen där Soco har prospekterat befinner sig i ett område i och runt Edwardsjön, som är hem för dussintals ikoniska (och vissa utrotningshotade) arter, bland annat schimpanser, elefanter, krokodiler och lejon, och uppmanar därför Soco och dess i Demokratiska republiken Kongo registrerade bolag att för alltid upphöra med all prospektering och utvinning i Virunga och respektera parkens nuvarande gränser. Parlamentet uppmanar dessutom Demokratiska republiken Kongos regering att, såsom Världsarvskommittén begärt, dra in de oljeprospekteringstillstånd som beviljats på Virunga nationalparks område.

6.  Europaparlamentet betonar att fisket i Edwardsjön avkastar uppskattningsvis 30 miljoner US-dollar per år, som blir till nytta för lokalsamhället i närheten av Virunga nationalpark, samt dessutom att, enligt en oberoende studie på uppdrag av WWF, över 50 000 familjer är beroende av sjön för sin försörjning med sötvatten.

7.  Europaparlamentet påpekade att Der Spiegel, The Telegraph och The New York Times i september 2014 offentliggjorde en rapport från Global Witness, där det hävdades att Soco och dess entreprenörer gjort olagliga betalningar, förefaller ha mutat väpnade rebeller och dragit nytta av den fruktan och det våld som regeringens säkerhetsstyrkor uppammat i östra delen av Demokratiska republiken Kongo, i samband med att de velat få bedriva oljeutvinning i Afrikas äldsta nationalpark.

8.  Europaparlamentet berömmer den strategiska miljökonsekvensbedömningen av oljeprospekteringen och oljeutvinningen i den del av det östafrikanska gravsänkesystemet som heter Northern Albertine Rift, också i Virunga nationalpark. På grundval av denna bedömning bör de berörda regeringarna, däribland Demokratiska republiken Kongos regering, kunna fatta välgrundade beslut som bygger på en ordentlig analys av konsekvenserna av oljeprospektering och oljeutvinning. Parlamentet beklagar emellertid att processen avseende den strategiska miljöbedömningen avsevärt fördröjts och att oljeprospektering redan har påbörjats i Virunga nationalpark, trots att processen ännu inte har slutförts.

9.  Europaparlamentet understryker att frågan om oljeutvinning i Demokratiska republiken Kongo präglas av ett otillräckligt och ineffektivt lagstiftnings- och regleringssystem, och uppmanar Demokratiska republiken Kongos regering att upprätthålla och följa sina nationella lagar och andra författningar som förbjuder miljöskadlig verksamhet såsom oljeprospektering och oljeutvinning i skyddade områden, såsom i Virunga, samt att täppa till de återstående kryphålen i förslagen till kolvätelag och naturskyddslag, som möjliggör prospektering efter och utvinning av naturtillgångar i nationalparker och i världsarvsområden.

10.  Europaparlamentet berömmer parkens förvaltningsmyndigheter för deras strävan att tillförsäkra hållbara intäkter från naturlig solkrafts- och vattenkraftsproduktion, vilket ger många lokalinvånare bättre inkomster, utan att naturområdet förstörs och vilket är tillåtet enligt bestämmelserna om utveckling av ett världsarvsområde.

11.  Europaparlamentet påpekar att konflikter med beväpnade gerillasoldater som bor i och omkring parken har lett till allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna och en stor del av våldet sedan början av 1990-talet. Parlamentet påpekar att de demokratiska styrkorna för Rwandas befrielse (FDLR), en gerillagrupp som anklagas för att ha begått grymheter under det folkmord som ägde rum i Rwanda under våren 1994 och som också spred sig till östra Demokratiska republiken Kongo, har bott i parken sedan 1996 och fortfarande gömmer sig på andra sidan gränsen i Virunga. Samtidigt rapporteras också mai-mai-milisen ha dödat, våldtagit och skadat många människor och förstört byar i parkområdet. Parlamentet uppmanar med kraft Demokratiska republiken Kongos regering att avväpna rebellerna och återställa säkerheten i parkregionen, och beklagar vidare att förföljelserna av människorättsaktivister och journalister i Demokratiska republiken Kongo har ökat. Parlamentet uppmanar än en gång Demokratiska republiken Kongos regering att erkänna och respektera pressfriheten och mediefriheten och att upprätthålla rättsstaten och de mänskliga rättigheterna.

12.  Europaparlamentet påminner om att det enligt Pariskonventionen om skydd för världens kultur- och naturarv inte är förenligt med världsarvsstatus att bedriva oljeprospektering och oljeutvinning. Parlamentet betonar dessutom att Virunga nationalpark är hem för många hotade arter, t.ex. de ikoniska bergsgorillorna, som är bland de sista i världen, och okapier, och att livsmiljöerna för hotade arter bör vara strikt skyddade. Parlamentet välkomnar Demokratiska republiken Kongos regerings beslut att inrätta en särskilt brigad mot tjuvjakt men uppmanar regeringen att, i samråd med sekretariatet för konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites-konventionen), arbeta med identifiering och rättsliga åtgärder för att bekämpa de kriminella nätverk som är inblandade i den olagliga handeln, och, i bredare perspektiv, uppmanar med kraft regeringen att stärka parkvakternas roll och beivra olagliga verksamheter som bedrivs i parken.

13.  Europaparlamentet betonar att frågan om att ändra gränsdragningen för Virunga nationalpark sägs ha tagits upp till behandling mellan den kongolesiska regeringen och Soco i syfte att upphäva världsarvsstatusen för delar av Virunga nationalpark, eller Virunga som helhet, för att lagligen tillåta borrning efter oljekällor, trots att det inte verkar som om regeringen officiellt har begärt en sådan förändring av Unesco i detta skede.

14.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att samordna ett diplomatiskt svar från EU:s medlemsstater och andra potentiella givare som är verksamma i Demokratiska republiken Kongo i syfte att hjälpa landets regering att avstå från oljeprospektering och oljeutvinning i såväl parkområdet som de övriga kongolesiska Unescovärldsarven, att, såsom Unescos världsarvskommitté begärt, annullera oljeprospekteringstillstånden i Virunga nationalpark och att avstå från förändringar och inskränkningar av parkområdets gränser.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att upprätthålla parkens integritet, till exempel genom att i högre grad åta sig att stödja hållbar naturvård och ekonomisk utveckling samt diversifiering av den omgivande regionen. Parlamentet uppmanar framför allt EU att stödja Demokratiska republiken Kongos regering med utvecklingen av hållbar energi och ekonomiska alternativ till utvinningsindustrin, samt med att bättre mobilisera de inhemska resurserna, framför allt genom rättvisa och progressiva beskattningssystem, samhällsstyrning och kamp mot tjuvjakt, olaglig avverkning, olaglig gruvdrift och korruption, som är ihållande problem som riskerar att orsaka bestående skador på parken.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla lämpliga åtgärder för att göra projektet avseende den strategiska miljöbedömningen till ett verkligt verktyg för beslutsfattande.

17.  Europaparlamentet betonar att EU:s medlemsstater enligt internationell och europeisk människorättslagstiftning är skyldiga att se till att de bolag som arbetar inom deras jurisdiktion inte genom sin företagsverksamhet ger upphov till eller bidrar till kränkningar av de mänskliga rättigheterna, vare sig direkt eller indirekt, samt att de agerar i överensstämmelse med antagna uppförandekoder med ingående normer för social prestanda och miljöprestanda, samt med sådana instrument som ILO‑konventionen nr 169, OECD:s riktlinjer för multinationella företag och FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta rättsligt bindande åtgärder för att sådana företag som bevisligen kringgått nationell lagstiftning och internationella fördrag ska ställas till svars.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att effektivt fortsätta att åtgärda de bakomliggande orsakerna till väpnade konflikter och korruption, för att stödja strategier och projekt för hållbar utveckling och fredsbyggande i Virunga nationalpark och i den omgivande regionen.

19.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen, medlemsstaterna, Demokratiska republiken Kongo och de oljebolag som har intresse av att borra efter olja att skydda de nuvarande gränserna och de områden som gränsar till Virunga nationalpark mot utvinning av fossila bränslen.

20.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att ta alla nödvändiga initiativ för att förmå Demokratiska republiken Kongos regering att utreda våldshandlingar mot människorättsförsvarare som verkar i Demokratiska republiken Kongo, framför allt i Virunga nationalpark, också när de riktar sig mot parkvakter, samt att uppmana regeringen att göra sitt yttersta för att sådana grymheter inte ska upprepas.

21.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Europeiska utrikestjänsten att vidta alla nödvändiga åtgärder för att Storbritanniens byrå för utredning av grova bedrägerier, i dess egenskap av att vara primär rättsmyndighet, och alla andra relevanta rättsmyndigheter fullständigt utreder alla anklagelser för bestickning och korruption som inkommit angående Soco och dess i Demokratiska republiken Kongo registrerade bolag Soco Exploration and Production DRC SPRL (SOCO).

22.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Demokratiska republiken Kongo, Republiken Uganda och Republiken Rwanda, Unescos världsarvskommitté, FN:s miljöprogram och Ramsarkonventionens sekretariat.

Rättsligt meddelande