Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2016/2529(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

RC-B8-0149/2016

Debatter :

Omröstningar :

PV 04/02/2016 - 8.10
CRE 04/02/2016 - 8.10
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0051

Antagna texter
PDF 183kWORD 81k
Torsdagen den 4 februari 2016 - Strasbourg Slutlig utgåva
IS systematiska massmord på religiösa minoriteter
P8_TA(2016)0051RC-B8-0149/2016

Europaparlamentets resolution av den 4 februari 2016 om det så kallade IS/Daish systematiska massmord på religiösa minoriteter (2016/2529(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner av den 27 februari 2014 om situationen i Irak(1), den 18 september 2014 om situationen i Irak och Syrien och IS offensiv, inklusive förföljelsen av minoriteter(2), framför allt punkt 4, den 27 november 2014 om Irak: bortförande och misshandel av kvinnor(3), den 12 februari 2015 om den humanitära krisen i Irak och Syrien, särskilt med avseende på IS(4), framför allt punkt 27, den 12 mars 2015 om de angrepp och bortrövanden som på senaste tiden förövats av IS/Daish i Mellanöstern, framför allt mot assyrier(5), framför allt punkt 2, den 12 mars 2015 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013 och Europeiska unionens politik på området(6), framför allt punkterna 129 och 211, den 12 mars 2015 om EU:s prioriteringar inför FN:s råd för mänskliga rättigheter under 2015(7), särskilt punkterna 66 och 67, av den 30 april 2015 om förföljelsen av kristna runt om i världen, med anledning av terrorgruppen al-Shababs dödande av studenter i Kenya(8), framför allt punkt 10, och av den 30 april 2015 om IS/Daishs förstörelse av kulturplatser(9),

–  med beaktande av sin rekommendation av den 18 april 2013 till rådet om FN:s princip om ”skyldigheten att skydda” (R2P)(10),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 16 mars 2015 om EU:s regionala strategi för Syrien och Irak och mot hotet från Isil/Daish, den 20 oktober 2014 om Isil/Daish-krisen i Syrien och Irak, den 30 augusti 2014 om Irak och Syrien, den 14 april 2014 och den 12 oktober 2015 om Syrien och den 15 augusti 2014 om Irak,

–  med beaktande av rådets beslut 2003/335/RIF av den 8 maj 2003 om utredning och lagföring av folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser(11),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om främjande och skydd av religions- och trosfrihet, EU:s riktlinjer om främjande av internationell humanitär rätt, EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och flickor och kampen mot alla former av diskriminering av dem, EU:s riktlinjer om politiken gentemot tredje land i fråga om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, samt EU:s riktlinjer om barn och väpnad konflikt, EU:s riktlinjer om främjande och skydd av barnets rättigheter, samt EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter vad gäller yttrandefrihet online och offline, och EU:s riktlinjer för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer),

–  med beaktande av uttalandena från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om Irak och Syrien,

–  med beaktande av resolution 2091 (2016) om utländska kombattanter i Syrien och Irak, som antogs av Europarådets parlamentariska församling den 27 januari 2016,

–  med beaktande av uttalandet av den 25 augusti 2014 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, om att civila i Irak i omfattande grad och systematiskt utsätts för ”ohygglig” förföljelse,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds senaste resolutioner om Irak och Syrien, särskilt resolution 2249 (2015), med dess fördömande av terrorangrepp som nyligen utförts av IS och resolution 2254 (2015), genom vilken en färdplan antogs för fredsprocessen i Syrien och en tidsplan för samtalen ställdes upp,

–  med beaktande av resolution S-22/1 som antogs av FN:s råd för mänskliga rättigheter av den 3 september 2014, om människorättssituationen i Irak mot bakgrund av de övergrepp som begåtts av den så kallade Islamiska staten i Irak och Levanten och därtill knutna grupper,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av FN:s förklaring från 1981 om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering på grund av religion och tro,

–  med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från 1984,

–  med beaktande av FN:s konvention av den 9 december 1948 om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord,

–  med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, särskilt artiklarna 5–8,

–  med beaktande av analysramen från kontoret för FN:s särskilda rådgivare för förebyggande av folkmord,

–  med beaktande av uttalandet av den 12 augusti 2014 från FN:s generalsekreterares särskilda rådgivare för förebyggande av folkmord och FN:s generalsekreterares särskilda rådgivare för skyldigheten att skydda, om situationen i Irak,

–  med beaktande av rapporten av den 27 mars 2015 från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om människorättssituationen i Irak mot bakgrund av de övergrepp som begåtts av den så kallade Islamiska staten i Irak och Levanten och därtill knutna grupper, särskilt punkt 16 om våldshandlingar som utförts av Islamiska staten i Irak och Levanten i form av angrepp på religiösa och etniska grupper,

–  med beaktande av uttalandet av den 13 oktober 2015 från FN:s generalsekreterares särskilda rådgivare för förebyggande av folkmord och FN:s generalsekreterares särskilda rådgivare för skyldigheten att skydda, om att det i Syrien blivit vanligare med hets till våld på religiösa grunder,

–  med beaktande av rapporten från den oberoende internationella undersökningskommissionen om Arabrepubliken Syrien, vilken framlades i FN:s råd för mänskliga rättigheter den 13 augusti 2015, särskilt punkterna 165–173,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I FN:s säkerhetsråds resolution 2249 (2015) sägs det klart ut att den ideologi av våldsbejakande extremism som det så kallade IS/Daish bekänner sig till, med sina terrordåd, sina fortsatta grova, systematiska och utbredda angrepp på civilpersoner, sina brott mot mänskliga rättigheter och mot internationell humanitär rätt, inbegripet de brott som förövats av religiösa eller etniska skäl, och sin utradering av kulturarvet och handel med kulturföremål, utgör ett världsomspännande och exempellöst hot mot internationell fred och säkerhet.

B.  Det så kallade IS/Daish har riktat in sig på etniska och religiösa minoriteter, såsom kristna (kaldéer/assyrier/syrianer, melkiter och armenier), yazidier, turkmener, shabaker, kakaer, sabéer-mandéer, kurder och shiiter, liksom många araber och sunnimuslimer. Många har dödats, slaktats, misshandlats, utsatts för utpressning, bortförts och torterats. De har gjorts till slavar (framför allt kvinnor och flickor, som även utsatts för andra slag av sexuellt våld), de har tvångsomvänts och de har fallit offer för tvångsäktenskap och människohandel. Tvångsrekrytering av barn har också förekommit. Moskéer, monument, helgedomar, kyrkor och andra platser för religionsutövning, gravar och gravplatser har skövlats.

C.  Helt oavsett var och när folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser inträffar får de aldrig någonsin förbli ostraffade. Genom åtgärder på det nationella planet, förbättrat internationellt samarbete och via Internationella brottmålsdomstolen och internationell rättskipning i brottmål måste det ses till att sådana förbrytelser lagförs.

D.  Folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser berör alla EU:s medlemsstater, som är fast beslutna att samarbeta för att förebygga sådana brott och förhindra att förövarna får gå ostraffade i enlighet med rådets gemensamma ståndpunkt 2003/444/Gusp av den 16 juni 2003.

E.  FN:s säkerhetsråds resolution 2249 (2015) ger de medlemsstater som har relevant kapacitet tillåtelse att vidta alla nödvändiga åtgärder, i enlighet med internationell rätt, särskilt FN-stadgan, och internationell människorättslagstiftning, flyktinglagstiftning och humanitär rätt, på det territorium som kontrolleras av det så kallade IS/Daish, i Syrien och Irak, och att öka och samordna sina insatser för att förhindra och slå ned terrordåd.

F.  I den internationella juridiska definitionen på folkmord, i enlighet med artikel II i FN-konventionen från 1948 om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, står bland annat följande: ” [Folkmord är] envar av följande gärningar förövad i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp såsom sådan nämligen, a) att döda medlemmar av gruppen; b) att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada; c) att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som äro avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis; d) att genomföra åtgärder, som äro avsedda att förhindra födelser inom gruppen; att med våld överföra barn från gruppen till annan grupp”. I artikel III anses som straffbara handlingar inte bara folkmord utan även stämpling till folkmord, omedelbar och offentlig uppmaning till folkmord och delaktighet i folkmord.

G.  Sedan 2014 har uppskattningsvis 5 000 yazidier dödats, och många andra har torterats eller tvångsomvänts till islam. Minst 2 000 yazidiska kvinnor har gjorts till slavar och fallit offer för tvångsäktenskap och människohandel. Flickor som inte är äldre än sex år har våldtagits och yazidiska barn har tvångsrekryterats till soldater för det så kallade IS/Daish. Det finns klara belägg för massgravar med yazidier som bortförts av det så kallade IS/Daish.

H.  Natten till den 6 augusti 2014 flydde fler än 150 000 kristna för att undkomma det så kallade IS/Daishs framryckning över Mosul, Karakosh och andra byar på Nineveslätten, efter att de frånrövats all sin egendom. Ännu i dag lever de som internflyktingar under svåra förhållanden i norra Irak. Det så kallade IS/Daish tog till fånga dem som inte kunde fly från Mosul och Nineveslätten. Icke-muslimska kvinnor och barn blev slavar. En del såldes medan andra brutalt dödades, något som filmades av gärningsmännen.

I.  I februari 2015 kidnappade det så kallade IS/Daish över 220 assyriska kristna efter erövringen av ett flertal jordbrukssamhällen på södra stranden av floden Khabur i provinsen Hassakeh i nordost. Till dags dato har endast ett fåtal av dessa släppts, medan ingen vet något om vad det blivit av de övriga.

J.  Ett flertal rapporter från FN-organ, däribland FN:s generalsekreterares särskilde rådgivare för förebyggande av folkmord, FN:s generalsekreterares särskilde rådgivare i frågor som gäller skyldigheten att skydda och kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, har konstaterat att handlingar som begåtts av det så kallade IS/Daish kan utgöra krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och eventuellt folkmord.

K.  Den internationella oberoende undersökningskommissionen har dokumenterat och rapporterat att personer från etniska och religiösa minoriteter som är motståndare till det så kallade IS/Daish och andra terroristgrupper, milisgrupper och icke-statliga väpnade grupper i områden som de facto kontrolleras av det så kallade IS/Daish fortsätter att förföljas.

L.  I principerna om skyldighet att skydda ingår att om en stat (eller en icke-statlig aktör) uppenbart underlåter att skydda sin befolkning eller i själva verket själv begår sådana brott, då kommer det an på det internationella samfundet att vidta kollektiva åtgärder till skydd för befolkningar, i enlighet med FN-stadgan.

M.  Enligt folkrätten har var och en rätt till samvetsfrihet och religionsfrihet, och denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning. Politiska och religiösa ledare är skyldiga att på alla nivåer bekämpa extremism och verka för ömsesidig respekt bland individer och religiösa grupper.

1.  Europaparlamentet påminner om sitt skarpa fördömande av det så kallade IS/Daish och dess avskyvärda människorättskränkningar, som utgör brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser i den mening som avses i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, och åtgärder bör vidtas för att FN:s säkerhetsråd ska erkänna dessa ogärningar som folkmord. Parlamentet är oerhört oroat över att denna terroristgrupp avsiktligen inriktat sig på kristna (kaldéer/assyrier/syrianer, melkiter och armenier), yazidier, turkmener, shiiter, shabaker, sabéer, kakaer och sunniter som inte delar deras tolkning av islam, såsom ett led i sina strävanden att utrota alla religiösa minoriteter i de områden som står under dess kontroll.

2.  Europaparlamentet uttrycker sin åsikt om att förföljelsen, ogärningarna och de internationella brotten är liktydiga med krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Parlamentet betonar också att det så kallade IS/Daish håller på att begå folkmord på kristna och yazidier och andra religiösa och etniska minoriteter som inte delar det så kallade IS/Daishs tolkning av islam, och att detta därför gör det påkallat med åtgärder enligt Förenta nationernas konvention från 1948 om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord. Parlamentet anser att de avsiktligen, av etniska eller religiösa skäl, stämplar till, planerar, uppmanar till, begår eller försöker begå, är delaktiga i eller stöder grymheter bör ställas inför rätta och åtalas för folkrättsbrott, framför allt krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord.

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft samtliga fördragsslutande parter i FN:s konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, undertecknad i Paris den 9 december 1948, samt i andra relevanta internationella överenskommelser, framför allt EU:s medlemsstater, att förhindra krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord inom sina territorier. Parlamentet uppmanar Syrien och Irak att acceptera Internationella brottsmålsdomstolens domsbehörighet.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemmarna av FN:s säkerhetsråd att ställa sig bakom att säkerhetsrådet hänvänder sig till Internationella brottsmålsdomstolen för att de brott som det så kallade IS/Daish i Irak och Syrien begått mot kristna, yazidier och religiösa och etniska minoriteter ska undersökas.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft var och en av de fördragsslutande parterna i Förenta nationernas konvention från 1948 om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, samt parterna i andra internationella avtal om förebyggande och bestraffning av krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord, och framför allt de behöriga myndigheterna – och medborgarna – i länder som på något som helst sätt stöder, samarbetar med eller finansierar eller är delaktiga i dessa brott, att oinskränkt fullgöra sina rättsliga förpliktelser enligt konventionen och andra internationella avtal.

6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de behöriga myndigheterna i de länder som på något som helst sätt, direkt eller indirekt, stöder, samarbetar med eller finansierar eller är delaktiga i dessa krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord, att oinskränkt fullgöra sina folkrättsenliga skyldigheter och göra slut på detta förkastliga agerande, som blir till oerhörd skada för samhället i Irak och Syrien och allvarligt stör både grannländernas stabilitet och internationell fred och säkerhet.

7.  Europaparlamentet påminner om att FN:s säkerhetsråds resolution 2253 ålade FN:s medlemsstater en rättslig skyldighet att förbjuda allt slags stöd till det så kallade IS/Daish och andra terroristorganisationer, t.ex. att förse dem med vapen och ekonomiskt stöd, inklusive genom olaglig oljehandel, och uppmanar dem eftertryckligen att göra sådant stöd brottsligt enligt nationell lagstiftning. Parlamentet påminner om att en medlemsstats underlåtenhet att agera i enlighet med detta vore ett folkrättsbrott och skulle innebära att andra medlemsstater har en rättslig skyldighet att genomföra FN:s säkerhetsråds resolution genom att vidta åtgärder för att föra de ansvariga individerna och enheterna inför rätta.

8.  Europaparlamentet fördömer i skarpast möjliga ordalag att det så kallade IS/Daish förstört religiösa platser och kulturplatser och artefakter, eftersom detta innebär ett angrepp på kulturarvet för alla invånare i Syrien och Irak, och på mänsklighetens kulturarv överlag. Parlamentet uppmanar alla stater att utöka sina brottsutredningar och sitt rättsliga samarbete för att kartlägga alla grupper som bär ansvar för olaglig handel med kulturföremål och har skadat eller förstört kulturarv som tillhör hela mänskligheten i Syrien, Irak och i hela Mellanöstern och Nordafrika.

9.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla länder inom det internationella samfundet, också EU:s medlemsstater, att aktivt bekämpa radikalisering och att förbättra sina rättsväsen och sin rättskipning för att förhindra sina medborgare och invånare att resa ut för att ansluta sig till det så kallade IS/Daish och delta i människorättsbrott och brott mot internationell humanitär rätt, och att, om de gör det, se till att de brottsåtalas så snart som möjligt, också om de på nätet gett incitament till eller främjat begåendet av dessa brott.

10.  Europaparlamentet uppmanar EU att på permanent basis inrätta en särskild representant för religions- och trosfrihet.

11.  Europaparlamentet erkänner, stöder och kräver aktning för den obestridliga rätten för alla etniska och religiösa minoriteter och andra i Irak och Syrien att bo kvar i sitt historiska och traditionella hemland under förhållanden som präglas av värdighet, jämlikhet och säkerhet, och att fullständigt och fritt få utöva sin religion och sin tro, utan någon form av tvång, våld eller diskriminering. Parlamentet anser att för att lindra lidandet och bromsa kristnas, yazidiers och andra befolkningsgruppers massflykt från regionen måste ovillkorligen alla regionala politiska och religiösa ledare tydligt och entydigt uttala sitt stöd för att dessa personer ska få bo kvar, med fullständiga och likvärdiga rättigheter som medborgare i sitt hemland.

12.  Europaparlamentet anmodar det internationella samfundet och dess medlemsstater, också EU och dess medlemsstater, att se till att alla de som har tvingats att lämna sitt hemland eller som tvångsfördrivits får den säkerhet och de framtidsutsikter de behöver för att så fort som möjligt kunna förverkliga rätten att återvända till sina hemländer, och behålla sina hem, sin mark, sin egendom och sina ägodelar, liksom sina kyrkor och kulturminnesplatser, och få ett människovärdigt liv och en framtid.

13.  Europaparlamentet erkänner att den pågående förföljelsen av religiösa och etniska grupper i Mellanöstern är en faktor som bidrar till omfattande migration och internflyktingar.

14.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att det internationella samfundet, i överensstämmelse med folkrätten, tillhandahåller skydd och bistånd, också i form av militärt skydd och bistånd, till alla dem, som det så kallade IS/Daish och andra terroristorganisationer i Mellanöstern riktat in sig på, t.ex. etniska och religiösa minoriteter, och att sådana grupper deltar i framtida varaktiga politiska lösningar. Parlamentet uppmanar alla parter som är inblandade i konflikten att respektera de allmänna mänskliga rättigheterna och att underlätta tillhandahållandet av humanitärt bistånd och stöd genom alla tänkbara kanaler. Parlamentet yrkar på att det inrättas humanitära korridorer. Parlamentet anser att tillflyktsorter som skyddas av FN-auktoriserade trupper skulle kunna utgöra en del av svaret på den väldiga utmaning som det innebär att tillhandahålla tillfälligt skydd för miljoner flyktingar från konflikten i Syrien och Irak.

15.  Europaparlamentet bekräftar sitt fulla och aktiva stöd för internationella diplomatiska insatser och det arbete som FN:s särskilda sändebud, Staffan de Mistura, gjort för att inleda fredsförhandlingar i Genève mellan alla syriska parter, med deltagande av alla relevanta globala och regionala aktörer, de kommande dagarna, och stöder också hans förslag om lokala eldupphör. Parlamentet uppmanar EU och det internationella samfundet att utöva påtryckning på alla givare för att de ska fullgöra sina åtaganden och till fullo åta sig att bistå med finansiellt stöd till värdländerna, särskilt inför givarkonferensen för Syrien i London den 4 februari 2016.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, Syriens regering och parlament, Iraks regering och representantråd, Kurdistans regionala regering, Islamiska samarbetsorganisationens (OIC) institutioner, Gulfstaternas samarbetsråd (GCC), FN:s generalsekreterare, FN:s generalförsamling, FN:s säkerhetsråd och FN:s råd för mänskliga rättigheter.

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0171.
(2) Antagna texter, P8_TA(2014)0027.
(3) Antagna texter, P8_TA(2014)0066.
(4) Antagna texter, P8_TA(2015)0040.
(5) Antagna texter, P8_TA(2015)0071.
(6) Antagna texter, P8_TA(2015)0076.
(7) Antagna texter, P8_TA(2015)0079.
(8) Antagna texter, P8_TA(2015)0178.
(9) Antagna texter, P8_TA(2015)0179.
(10) Antagna texter, P7_TA(2013)0180.
(11) EUT L 118, 14.5.2003, s. 12.

Rättsligt meddelande