Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2015/2090(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0044/2016

Ingivna texter :

A8-0044/2016

Debatter :

PV 11/04/2016 - 23
CRE 11/04/2016 - 23

Omröstningar :

PV 12/04/2016 - 5.16
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0109

Antagna texter
PDF 317kWORD 105k
Tisdagen den 12 april 2016 - Strasbourg Slutlig utgåva
Småskaligt kustfiske i regioner som är beroende av fiske
P8_TA(2016)0109A8-0044/2016

Europaparlamentets resolution av den 12 april 2016 om innovation och diversifiering av det småskaliga kustfisket i de regioner som är beroende av fiske (2015/2090(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG,

—  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 av den 15 maj 2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2328/2003, (EG) nr 861/2006, (EG) nr 1198/2006 och (EG) nr 791/2007 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1255/2011,

—  med beaktande av artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget) om åtgärder som, när de vidtas, måste ta hänsyn till de särskilda egenskaper och begränsningar som finns i de yttersta randområdena,

—  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2012 om småskaligt och icke-industriellt fiske samt reformen av den gemensamma fiskeripolitiken(1),

—  med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om kunskap i havsfrågor 2020: kartläggning av havsbottnarna för att främja ett hållbart fiske(2),

—  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 maj 2014 Innovation i den blå ekonomin: Utnyttjande av havens potential för sysselsättning och tillväxt (COM(2014)0254),

—  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 oktober 2010 Flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin – Innovationsunionen (COM(2010)0546),

—  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1982/2006/EG,

—  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 15 oktober 2014 om meddelandet Innovation i den blå ekonomin: Utnyttjande av havens potential för sysselsättning och tillväxt (2015/C 012/15),

—  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 21 januari 2015 om meddelandet Innovation i den blå ekonomin: Utnyttjande av havens potential för sysselsättning och tillväxt (2015/C 019/05),

—  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 september 2012 Blå tillväxt – möjligheter till hållbar tillväxt inom havs- och sjöfartssektorn (COM(2012)0494),

—  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

—  med beaktande av sin resolution av den 8 september 2015 om att tillvarata potentialen för forskning och innovation inom den blå ekonomin för att skapa sysselsättning och tillväxt(3),

—  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 maj 2013 Handlingsplan för en marin strategi för Atlantområdet – Uppnå smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2013)0279),

—  med beaktande av kommissionens grönbok av den 29 augusti 2012 Kunskap i havsfrågor 2020 – från kartläggning av havsbotten till havsprognoser (COM(2012)0473),

—  med beaktande av sin resolution av den 2 juli 2013 Blå tillväxt – Att stärka en hållbar tillväxt i den marina sektorn, sektorn för sjötransporter och turismsektorn i EU(4),

—  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 februari 2014 En europeisk strategi för ökad tillväxt och sysselsättning inom kust- och havsturism (COM(2014)0086),

—  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A8-0044/2016), och av följande skäl:

A.  Kustfisket sysselsätter cirka 80 % av den europeiska fiskeflottan och säkerställer tillsammans med skaldjursfisket en hög sysselsättningsgrad i kust- och öområden och i de yttersta randområdena. Generellt sett utgör det en socialt och miljömässigt hållbar form av fiske med stor potential. Dess påverkan på den sociala och kulturella karaktären samt tillgångar i kust- och öområden är exceptionell och mångsidig.

B.  Större delen av fisket vid kuster och öar är ett traditionellt, kommersiellt fiske, dvs. en livsstil och den största försörjningskällan inom fisket samt en källa till direkt och indirekt sysselsättning, i synnerhet i områden som är beroende av kustfisket och behöver särskilda åtgärder och stöd för att underlätta tillväxt och sysselsättning.

C.  Det finns betydande variationer i kustfisket mellan enskilda medlemsstater och mellan olika kustregioner inom en och samma medlemsstat när det gäller grundläggande definition och karaktär, något som måste åtgärdas och harmoniseras i den gemensamma fiskeripolitiken i framtiden. Det finns stora geografiska, klimatmässiga, ekosystemrelaterade och socioekonomiska skillnader mellan medlemsstaterna.

D.  Det finns skillnader i karaktären på kustfisket i Europeiska unionens olika hav, såsom Adriatiska havet och Medelhavet som helhet, vilket i sin tur skiljer sig från fisket på det öppna havet i Atlanten, inbegripet vid kusten i Franska Guyana, och i Indiska oceanen.

E.  I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 av den 15 maj 2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden definieras småskaligt kustfiske som fiske som bedrivs av fiskefartyg med en total längd på under tolv meter och som inte använder släpredskap för fiske, vilket är den enda definitionen av kustfiske i EU-lagstiftningen.

F.  Den reformerade gemensamma fiskeripolitiken har regionalisering som en av sina grundvalar eftersom en centraliserad förvaltning inte är lämplig mot bakgrund av den stora mångfalden inom fisket i Europa. Med tanke på själva karaktären hos fisket i kustområden och öområden är regionalisering och en icke-centraliserad strategi av särskild vikt inom denna sektor och i de samhällen som den tjänar.

G.  Stödnivån för den verksamhet som finansieras av Europeiska havs- och fiskerifonden kan höjas med 30 procentenheter när det gäller småskaligt kustfiske.

H.  I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 av den 15 maj 2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden fastställs att de medlemsstater där fler än 1 000 fartyg kan betraktas som fartyg inom småskaligt kustfiske, ska ta fram en handlingsplan för utveckling, konkurrenskraft och hållbarhet inom småskaligt kustfiske.

I.  Kustfisket bör förvaltas enligt förordning (EU) nr 1380/2013, med hänsyn till mångfalden bland flottornas redskap, geografiska och klimatbaserade begränsningar, metoder och fiskbestånd i enskilda medlemsstater och i varje enskild fiskezon för att på så sätt bidra till bevarandet av lokala traditioner och verksamheter som har samband med fisket.

J.  Trots att varje fiskezon har olika särdrag kan utbyte av information och god praxis mellan olika zoner möjliggöra stora förbättringar när det gäller fiskets inverkan på miljön och de marina ekosystemen, samt leda till bättre samverkan mellan all mänsklig och ekonomisk verksamhet i kust- och strandområden.

K.  Inkomsterna från det småskaliga fisket har minskat betydligt till följd av ökade driftskostnader, i synnerhet på grund av höjda bränslepriser, och på grund av att priserna vid direktförsäljning av fisk har sjunkit, vilket ofta medför att fiskevolymerna ökar.

L.  Förvaltningen av olika bestånd av vissa arter som betraktas som huvudsakliga målarter har i många regioner lett till allvarliga begränsningar för fisket och för de små fiskesamhällena.

M.  Vid kustfisket används huvudsakligen traditionell fiskeutrustning och fisketeknik, såsom fiskfällor för ”almadraba-fiske”, som på grund av sina specifika egenskaper skapar en identitet för livet i kustregionerna. Det är mycket viktigt att värna om användningen av dessa och skydda dem som en del av det kulturella, historiska och traditionella arvet.

N.  Det småskaliga fisket bidrar till livskraften i kust- och ösamhällena genom att bromsa den växande avfolkningen, bekämpa föråldringen inom fiskebranschen och motverka arbetslösheten. Utveckling och innovation kan spela en avgörande roll för att skapa arbetstillfällen i dessa samhällen. Det småskaliga fisket använder sig dessutom i vissa zoner av uråldriga redskap och metoder som är mer miljövänliga och har mindre inverkan på hotade bestånd.

O.  Småskaligt fiske, kustfiske och traditionellt fiske är miljövänligt och utgör den viktigaste ekonomiska basen för att kunna upprätthålla och utveckla kust- och ösamhällena samt skapa sysselsättning.

P.  Enligt Medelhavsförordningen klassificeras även trålnät och not som släpredskap, trots att andra klassificeringar, såsom klassificering från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, betecknar not som en separat typ av fiskeredskap. Bestämmelser rörande trålnät bör inte tillämpas på traditionell not vid kusterna eftersom dessa används för att fånga arter som inte är hotade.

Q.  Trots att det talas om innovation och diversifiering av fiskesektorn måste man vara uppmärksam på att en mycket stor del av denna sektor är extremt beroende av äldre och traditionella fiskemetoder.

R.  I den nya gemensamma fiskeripolitiken erkänns betydelsen av de kust- och öregioner som är beroende av fisket. Den roll som medlemsstaterna spelar för att säkra en rimlig levnadsstandard för dem som är beroende av fisket, för att bidra till att nå en sådan standard i samband med kustfisket och mångfalden av fiskeaktiviteter och invånarnas inkomster i dessa kustområden samt för att främja ett hållbart kustfiske samtidigt som man tar hänsyn till socioekonomiska och miljömässiga faktorer, bör också omfatta att säkerställa utbildning och säkerhet för fiskare till havs, i enlighet med det särskilda skydd som anges i artikel 174 i EUF-fördraget.

S.  Den nya förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken ger förmånstillträde till fiskare som bedriver småskaligt fiske, kustfiske och traditionellt fiske upp till 12 sjömil från kusten, dvs. inom den känsligaste delen av EU:s vatten. Kommissionen fann i sin utvärdering av den gamla förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken att zonerna på 12 sjömil var en av de få framgångarna med det tidigare förvaltningssystemet, som var föremål för många konflikter om utnyttjandet av utrymmet och resurserna med annan mänsklig verksamhet utefter kusten.

T.  I artikel 349 i EUF-fördraget fastställs att när man vidtar åtgärder – i synnerhet åtgärder inom fiskeribranschen – ska de specifika egenskaper och begränsningar som finns i de yttersta randområdena beaktas, och då i synnerhet deras geografiska isolering, avlägsna belägenhet och havsförhållanden som medför mycket speciella regionala villkor och innebär att det måste finnas en självständighet för livsmedelsförsörjningen.

U.  Kustfisket i de yttersta randområdena är på grund av deras geografiska särdrag och det stora avståndet från Europa en grundläggande del av dessa regioners ekonomiska utveckling.

V.  Kustfisket i de yttersta randområdena konkurrerar också med fartyg från tredjeländer som fiskar samma arter i samma fiskezoner och säljer fångsten på samma marknader, samt med importer från tredjeländer vars driftskostnader och lag-, hälso- och miljövillkor inte är jämförbara. Därför skulle alla ansträngningar för inhemsk utveckling och självständig livsmedelsförsörjning omintetgöras utan särskilt politiskt stöd från EU till dessa regioner.

W.  Det marina vattenbruket och kustfisket bidrar till den ekonomiska utvecklingen och den lokala tillgången till färskvaror i de yttersta randområdena.

X.  Större delen av kustregionerna, särskilt i länderna i södra Europa och öregionerna, har drabbats av en betydande ekonomisk nedgång som leder till avfolkning och utflyttning när invånarna söker sig till områden som erbjuder bättre sysselsättnings- och utbildningsmöjligheter.

Y.  Krisen i EU har visat att EU måste diversifiera sin ekonomiska verksamhet, och att det är viktigt att analysera nya innovations- och kunskapsmodeller som kan generera nya arbetstillfällen på lokal nivå.

Z.  En del kustfiskeregioner ligger nära ekonomiskt utvecklade regioner och turistmål men lyckas ändå inte nå tillräcklig ekonomisk tillväxt. Påtryckningar för att kunna utnyttja havets resurser växer redan nu i sådana regioner, och fiskeribranschen marginaliseras till förmån för turismen, när de båda sektorerna i själva verket är förenliga och kompletterar varandra.

AA.  Fiskeloggboken är ofta en administrativ börda för små kustfiskeföretag och därför är större flexibilitet önskvärd.

AB.  Dessa påtryckningar från turismen på kustområdena gäller i synnerhet vissa specifika aktiviteter, såsom det obegränsade fritidsfisket, som i vissa regioner påverkar havets resurser och befolkningens möjligheter i de traditionella fiskeområdena att bedriva sin näring.

AC.  Det är mycket viktigt att lokala aktionsgrupper för fiske inrättas i områden där fisket är betydelsefullt, eftersom sådana grupper anses utgöra ett användbart verktyg som ger möjlighet att diversifiera fiskeverksamheten, vilket i sin tur leder till en allmän utveckling av kust- och öregionerna och deras sociala sammanhållning. Det är nödvändigt att öka de ekonomiska resurserna så att sådana aktionsgrupper ska kunna inrättas och verka i dessa områden.

AD.  De kvinnliga skaldjursfiskarna är inte synliga och kvinnor är i allmänhet underrepresenterade i fiskeverksamheten.

AE.  Kvinnor som arbetar i fiskenäringen, med bland annat nätreparationer, proviantleveranser till fiskebåtar och förpackning, är inte synliga.

AF.  Den ekonomiska krisen känns av även inom fiskeribranschen, i synnerhet bland de befolkningsgrupper som är mest drabbade av arbetslösheten, dvs. ungdomar och kvinnor. Det behövs därför diversifiering och innovation för att öka sysselsättningen, dra nytta av nya möjligheter såsom blå och grön utveckling samt förhindra att fisket marginaliseras i utvecklingsregioner och randområden. Särskild vikt bör fästas vid yrkesutbildningen.

AG.  Diversifieringen i kust- och öregioner kan ske genom marknadsföring och försäljning av fiskprodukter, gastronomi, turism, kulturellt och historiskt arv, traditioner, miljö och grön tillväxt.

AH.  Begreppet blå ekonomi utvecklas och kan i hög grad bidra till tillväxt och ekonomisk utveckling och även skapa sysselsättning, särskilt i kustregioner, kustländer och öregioner samt i de yttersta randområdena.

AI.  Kust- och ösamhällena är en fundamentalt involverad part vid förverkligandet av begreppet blå ekonomi.

AJ.  Genom EU:s innovationsunion upptäcktes och identifierades tillkortakommanden som hämmar och förhindrar utvecklingen inom forskning och innovation, såsom otillräcklig investering i forskning, avsaknad av lämplig statistik om hav och oceaner, otillräcklig finansiering och bristande samarbete mellan privata och offentliga aktörer.

AK.  Utvecklingen av den blå ekonomin skulle kunna bidra till ekonomisk tillväxt i allmänhet, och tillväxt i kust- och öregioner samt de yttersta randområdena i synnerhet, och det är just de regioner som är beroende av fisket som spelar en nyckelroll i utvecklingen av innovationer och som bör engageras i varje fas av utvecklingen av den blå ekonomin.

AL.  I fiskerisektorn, liksom inom andra sektorer, går miljön och ekonomin hand i hand. Utvecklingen av den blå ekonomin bör därför fokusera på hållbara och miljövänliga projekt och verksamheter som syftar till att utveckla kustverksamhet och bevara den marina miljön och den biologiska mångfalden som helhet genom att bland annat stödja traditionell fiskeriverksamhet som skonar miljön och den biologiska mångfalden. Dessa projekt och aktiviteter måste också vara hållbara ur ett socialt och ekonomiskt perspektiv så att det småskaliga fiskets fortsatta livskraft kan säkerställas.

AM.  Den blå ekonomin kan också bidra till säkrare fiskefartyg samt bättre arbetsvillkor och större bekvämlighet för yrkesfiskarna.

AN.  Miljö- och urvalsmålen tillämpas lika för alla aktörer, men det kommer att bli svårt för små fartyg att följa reglerna om att landa utkast.

AO.  Människans miljöpåverkan i kustområden har underskattats. De sammanlagda effekterna av olika aktiviteter i kustregioner har inte erkänts eller utvärderats i tillräcklig utsträckning. Verksamhet som pågår i vissa områden, såsom transporter till sjöss och turism, obegränsat och uttömmande fritidsfiske, saluföring av arter från denna verksamhet, tjuvfiske och utsläppsvatten från industrier och avlopp på fastlandet osv. påverkar i synnerhet fiskerisektorn.

AP.  Kunskap om den marina miljön, i synnerhet tillståndet i det marina ekosystemet, är av avgörande betydelse för att kunna bedöma vilka effekter olika verksamheter har på miljön, liksom fastställande av lämpliga skyddsåtgärder och övervakningsprogram i syfte att främja fiskbeståndens återhämtning, hållbar resursanvändning och utveckling av innovationer. De statistiska uppgifterna om den marina miljön är otillräckliga och inte tillräckligt systematiska.

AQ.  I vissa regioner är olagligt fiske ett stort hot mot det småskaliga kustfisket och mot bevarandet av fiskeresurser och biologisk mångfald.

AR.  Den integrerade havspolitiken ska svara upp mot de nya utmaningar som haven, industrin och fisket står inför i hela Europa, alltifrån skyddet av miljön och utvecklingen av kustområdena till vattenodling, havsturism eller annan ekonomisk verksamhet i samband med den blå ekonomin.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anpassa definitionen av kustfiske, småskaligt kustfiske och traditionellt fiske till socioekonomiska och specifika egenskaper i olika regioner och inte uteslutande till fiskefartygens storlek och styrka, eftersom de nuvarande EU-förordningarna är otillräckliga. Regionalisering bör användas för att anpassa definitionen av kustfiske från fall till fall enligt olika fiskerisektorers särdrag. Parlamentet föreslår att man använder ett flertal indikativa kriterier såsom fartygens storlek, vilka redskap som används, fiskemetodernas selektivitet, fiskeresornas varaktighet eller huruvida fartygsägaren finns ombord, traditionella företagsmetoder och tillgångs- och företagsstrukturer som traditionellt används i dessa områden, fångstsektorns medverkan i berednings- och saluföringsverksamhet, fångstverksamhetens verkliga karaktär och dimension och andra faktorer knutna till den traditionella verksamheten och företagarnas stöd till eller påverkan på det lokala samhällslivet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga möjligheten till småskaligt kustfiske i ösamhällen som är traditionellt beroende av fiske för sitt eget uppehälle, och som ägnar sig åt fiskeverksamhet året runt.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att gradvis utöka de småskaliga fiskarnas kvoter, för att främja denna socialt och miljömässigt hållbara form av fiske.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja innovativa projekt och rättsliga bestämmelser som underlättar utvecklingen av kust- och öregioner och de yttersta randområdena, med hänsyn till mångfalden av socioekonomisk verksamhet, som en åtgärd för att driva på positiva externa effekter för det småskaliga fisket, både ur ett socialt och ekonomiskt sammanhållningsperspektiv och ett miljöskyddsperspektiv, genom nya typer av stöd inom ramen för de befintliga europeiska medlen. Parlamentet betonar att prioriteten bör ligga på projekt som fokuserar på skapande och bibehållande av hållbara arbetstillfällen, ökning av fångstsektorns medverkan i berednings- och saluföringsverksamhet, främjande av företagsmetoder knutna till social sammanhållning, främjande av korta saluföringskedjor, införande av ny teknik för marknadsföring och försäljning av fiskeprodukter och fisketjänster, innovation i utvecklingen av nya produkter och tjänster samt underhåll och skydd av traditionella yrken.

5.  Europaparlamentet anser att översynen av den tekniska åtgärdsramen bör göras med hänsyn till kustfiskets särdrag och tillåta vissa vederbörligen motiverade undantag inom ramen för regionaliseringen.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att organisera en undersökning på EU-nivå om fritidsfiskets effekter för kustområdenas traditionella fiskeverksamhet, och att även fastställa parametrar för att begränsa detta i vissa områden. Parlamentet efterlyser en kraftigare begränsning av denna verksamhet för att undvika störningar mellan fångstsektorn och fritidsfisket, då fritidsfisket redan nu kan vara problematiskt i yttersta randområden med en stor turismsektor.

7.  Europaparlamentet ber medlemsstaterna att prioritera det småskaliga kustfisket vid beviljandet av stöd från Europeiska havs- och fiskerifonden och att förenkla förfarandena för aktörerna inom denna sorts fiske.

8.  Europaparlamentet uppmanar de myndigheter som främjar denna verksamhet att i innovationsprocesserna ta med alla lokala aktörer, företagarorganisationer, forskningsinstitut för fiske och havsforskning, universitet, tekniska center och lokala och regionala institutioner för att se till att projekten innehåller planer för övergripande åtgärder, att förbättra deras finansieringsmöjligheter och att förse dem med tillräckligt stöd för att uppfylla de krav som anges i Europeiska fiskerifonden.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underrätta parlamentet om de handlingsplaner för det småskaliga kustfiskets utveckling, konkurrenskraft och hållbarhet som medlemsstaterna ska utarbeta i samband med Europeiska havs- och fiskerifonden.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att stödja de olika grupper av kvinnor som arbetar i fiskenäringen, och stärka deras deltagande och representation inom alla områden, i både beslutsfattandet och fiskeverksamheten.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta särskilda åtgärder för att erkänna och förbättra arbetsvillkoren för dem som arbetar med nätreparationer, proviantleveranser, avlastning och förpackning.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med medlemsstaterna utvidga den roll som nätverket för europeiska fiskeområden spelar, eftersom detta nätverk ger ett betydande stöd till lokala aktionsgrupper för fiske.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genom ökade ekonomiska resurser, främja och driva på grundandet av och verksamheten i lokala aktionsgrupper för fiske. Genom ett kontinuerligt och direkt stödjande och rådgivande arbete till fiskerisektorn främjar dessa grupper en hållbar och socialt inkluderande utvecklingsmodell i fiskeområdena. Detta leder till ett ökat deltagande från ungdomars och kvinnors sida i nya företagsprojekt och bidrar till en moderniserad innovationsinfrastruktur, ekonomiska investeringar, diversifiering och lokala förvaltningsplaner från fiskebranschen själv. Parlamentet uppmanar kommissionen att förstärka de behöriga myndigheternas roll och befogenheter för att driva fram nya innovativa verksamheter och ha ett nära samarbete med sektorns olika aktörer.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bidra till att stärka fiskesamhällenas roll i den lokala utvecklingen och förvaltningen av lokala fiskeresurser och maritima verksamheter.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till den speciella roll som kvinnorna spelar i kustområdenas ekonomier och att agera i enlighet med denna, vilket redan sker på jordbruksområdet. Parlamentet uppmanar kommissionen att lyfta fram det bidrag till BNP som kvinnors arbete i assisterande arbeten utgör, och att se till att den stora betydelsen av deras bidrag till hemmen, där den traditionella könsuppdelningen i arbetet lägger fångstarbetet i händerna på männen, erkänns. Parlamentet kräver att de traditionella kvinnoyrkena i sektorn ska erkännas på alla nivåer, och uppmanar till framtagande av särskilda program för att stödja kvinnors företagande på dessa områden.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja och stödja investeringar i diversifiering av fiskerisektorn genom utveckling av kompletterande verksamhet och mångsidighet hos fiskeriyrkena, däribland investeringar i fartyg, säkerhetsutrustning, utbildning och miljötjänster inom fiskerisektorn samt i kultur- och utbildningsverksamhet med särskild betoning på att skydda miljön och säkerställa hållbar tillväxt. Det centrala målet måste vara att finansiera verksamhet som är socialt, miljömässigt och ekonomiskt genomförbar och som kan skapa sysselsättning, särskilt bland ungdomar och kvinnor. Parlamentet påpekar att marint vattenbruk kompletterar kustfisket i de yttersta randområdena och uppmanar kommissionen att främja utvecklingen av uppfödnings- och arturvalstekniker i de varma vattnen i tropiska eller subtropiska zoner. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppvärdera kvinnornas roll inom det småskaliga kustfisket och de verksamheter som genereras av detta.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja skapandet och utvecklingen av en fisketurism för att tillämpa en differentierad handelsstrategi som är anpassad efter branschens potential, som på ett effektivare sätt möter behoven och som är inriktad på en ny form av turism där kvalitet, flexibilitet och innovation är förhärskande tillsammans med bland annat viljan att skydda det historiska och kulturella arvet, miljön och hälsan i fiskeregionerna. Parlamentet uppmanar också kommissionen att främja och stödja investeringar som rör fiske som turismverksamhet, för att skapa ett differentierat turismutbud, och främja gastronomin runt produkter från småskaligt fiske, sportfiske, undervattens- och dykturism osv. och på sätt utnyttja fiskearvet och en specifik fiskeregions igenkänningsgrad.

18.  Europaparlamentet framhåller den växande betydelse som havssportverksamheten får för stimulansen av lokalsamhällena, framför allt under lågsäsong, med hjälp av nya undervattenssporter, dykning eller andra havssporter som surfing eller bodyboard.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i syfte att bidra till skapandet och utvecklingen av en fisketurism, främja och stödja investeringar i diversifieringen av fisket inom kultur- och konstområdet, som en del av det traditionella arvet (hantverk, musik och dans) samt att stödja investeringar för att främja tradition, historia och fiskearv i allmänhet (fiskeredskap, fiskemetoder, historiska dokument osv.) genom att öppna museer och organisera utställningar som har ett nära samband med kustfisket.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att tillåta en blandad verksamhet för fångstfartygen, så att de, utöver kärnverksamheten, även kan bedriva annan verksamhet med anknytning till fritids- och turismsektorn. Detta kan till exempel vara sjöfartsdagar eller aktiviteter inom beredning, utbildning och gastronomi, i linje med det system som inom landsbygdssektorn används på jordbruksskolor och inom agroturism.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaternas förvaltningsorgan att se till att det småskaliga kustfisket får en rättvis tillgång till stöd från Europeiska havs- och fiskerifonden, särskilt med tanke på dess administrativa begränsningar.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder som underlättar och främjar rörlighet mellan yrken med anknytning till havet.

23.  Europaparlamentet vill att resultat av forskning och projekt som finansieras genom den offentliga budgeten på vissa villkor ska göras offentligt tillgängliga för att säkerställa en effektivare spridning av och tillgång till befintlig statistik om haven och oceanerna, samt att de nuvarande administrativa hindren för tillväxt och innovation ska avlägsnas.

24.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att förbättra lagstiftningen genom aktsamhetsbestämmelser om en rättvis fördelning av kvoter till det småskaliga fisket av delade arter.

25.  Europaparlamentet understryker att den främsta fiskeprodukten är själva fångsten och att det är av grundläggande vikt att stärka de olika formerna för utnyttjandet av fisken, bland annat när det gäller konservering eller tillvaratagande av biprodukter från fisket. Parlamentet uppmanar kommissionen att aktivt främja och stödja investeringar i diversifieringen av fisket när det gäller marknadsföring och beredning av lokala fiskeprodukter, att främja utvecklingen av lokala distributionskanaler, att främja dessa produkter genom att skapa lokala, distinkta märkningar och/eller varumärken för produkter samt att stödja skapandet av lokala företagsprojekt som syftar till att genomföra denna verksamhet. Dessa innovationsfrämjande åtgärder bör främst inriktas på utveckling av märkningar och etiketter som garanterar lokala fiskprodukters kvalitet.

26.  Europaparlamentet efterlyser större flexibilitet för fartyg med en längd på under tolv meter när det gäller fiskeloggboken, särskilt i fråga om kravet på att skicka in dokument inom 48 timmar, vilket medför en stor administrativ börda. Parlamentet föreslår i detta hänseende ett undantag från detta krav för fartyg som säljer hela sin fångst på auktion, vilket skulle göra det möjligt att samla in alla önskade upplysningar utan att skapa en onödig administrativ börda.

27.  Europaparlamentet uppmuntrar införande av skyddade marina områden, vilka kommer att främja hållbara fiskeresurser och underlätta kontroll och bekämpning av olagligt, orapporterat och oreglerat fiske. Parlamentet betonar att EU måste förse medlemsstaterna med lämplig rådgivning, samordningshjälp och stöd i detta avseende.

28.  Europaparlamentet ger sitt helhjärtade stöd till kvinnors arbete eftersom detta spelar en viktig roll för det småskaliga fisket. Parlamentet framhåller särskilt de nyckeluppgifter som kvinnor har i förädlingskedjan och deras avgörande roll inom skaldjursfisket.

29.  Europaparlamentet påpekar att det finns ett ersättningssystem för kustfisket i de yttersta randområdena som är godkänt inom ramen för Europeiska havs- och fiskerifonden, på grund av att detta fiske är behäftat med omfattande extrakostnader. Parlamentet uppmanar kommissionen att komplettera detta system med en särskild bestämmelse för de yttersta randområdena, vilken ska ha en liknande utformning som Posei-programmet för jordbruket.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja införandet av färska produkter från småskaligt kustfiske, skaldjursfiske och småskaligt, extensivt och hållbart vattenbruk i offentliga matsalar (skolor, sjukhus, restauranger osv.).

31.  Europaparlamentet framhåller de yttersta randområdenas särdrag, som har att göra med deras avlägsna läge och ökaraktär. Parlamentet påminner om att dessa särdrag leder till extrakostnader för kustfisket i dessa regioner och att dessa extrakostnader bör kompenseras till fullo av Europeiska havs- och fiskerifonden.

32.  Europaparlamentet noterar att kustfiskeflottorna i de yttersta randområdena ofta är gamla, vilket leder till säkerhetsproblem ombord på fartygen. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en översyn av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 av den 15 maj 2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden för att tillåta stöd till förnyelse av fartyg som används för småskaligt kustfiske i de yttersta randområdena, på villkor att kapaciteten inte utökas.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillhandahålla havs- och miljöstatistik i syfte att främja insyn, innovation och utveckling, samt att säkerställa att alla intresserade parter ges tillgång till vetenskaplig information som har tagits fram med hjälp av offentlig medfinansiering.

34.  Europaparlamentet betonar att haven och strand- och kustområdena fortfarande bär på en till största delen outforskad potential för utveckling, sysselsättning, energiautonomi, innovation och hållbar utveckling. Parlamentet anser att EU:s erkännande av denna roll och potential skulle öka kustområdenas, öarnas och de yttersta randområdenas dragningskraft och utveckling.

35.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över tillämpningen av Horisont 2020-programmet inom den blå ekonomins område, eftersom det är det viktigaste programmet för forskning och innovation på europeisk nivå. Parlamentet förespråkar inrättandet av en kunskaps- och innovationsgemenskap (KIC) för den blå ekonomin som integreras i Horisont 2020 och som ska bidra till att stimulera verksamheten i kustregionerna med hjälp av transnationella offentlig-privata partnerskap.

36.  Europaparlamentet förespråkar utnyttjande av öronmärkta medel för innovation och blå tillväxt för att finansiera grundforskning, forskning och utveckling, utbildning, nya företag, miljöskydd och utsläppande på marknaden av innovativa produkter och processer.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla stöd som en del av initiativen för direktförvaltning av projektfinansiering, med tonvikt på kustfiske och utvecklingen av kustregionerna.

38.  Europaparlamentet understryker betydelsen av miljöskyddsverktyg, såsom miljökonsekvensbedömningar för enskilda projekt och strategiska miljökonsekvensbedömningar för strategier, planer och program som bidrar till ett hållbart fiske.

39.  Europaparlamentet understryker vikten av att den integrerade havspolitiken för framtiden i de regioner som är beroende av fisket och inser att satsningen på strategin för blå tillväxt måste öka. Målet är att ge ett långsiktigt stöd till hållbar utveckling inom alla havs- och sjöfartssektorer, där man erkänner havens och oceanernas betydelse som motorer för att generera sysselsättning och skapa arbetstillfällen i kustregionerna.

40.  Europaparlamentet betonar att kust- och öregioner samt de yttersta randområdena utgör de viktigaste aktörerna för innovation och att de måste engageras i varje steg av utvecklingen av den blå ekonomin.

41.  Europaparlamentet understryker betydelsen av Europeiska havs- och fiskerifonden, som har särskilt fokus på diversifiering och innovation inom fiskerisektorn, för att stödja ett socioekonomiskt och miljömässigt hållbart, innovativt, konkurrenskraftigt, effektivt och kunskapsbaserat fiske. Parlamentet framhåller nödvändigheten av att förstärka finansieringen av avdelning 4 i Europeiska havs- och fiskerifonden i syfte att hjälpa befolkningen i fiskesamhällena att förbättra sina levnadsförhållanden genom att utveckla nya verksamheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt erkänna de regionala versionerna av Europeiska havs- och fiskerifonden.

42.  Europaparlamentet understryker vikten av att fördjupa relationen mellan lokalsamhällen och universitet/tekniska högskolor. Detta kan ge ett avgörande bidrag till skapandet av nya företagsinkubatorer för att stimulera tillkomsten av nya affärsidéer inom det marina området.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt främja projekt som erbjuder stöd för att stärka innovationen och den tekniska utvecklingen, med målet att utveckla eller införa nya produkter, redskap och metoder, samt nya eller förbättrade system för förvaltning och organisation. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja och uppmuntra utbyte av information och god praxis mellan olika fiskezoner för att stimulera utvecklingen av innovativa och hållbara fiskemetoder. Det är i detta sammanhang nödvändigt att integrera kurser i företagande och diversifiering i sjöfarts- och fiskeutbildningar.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja tillkomsten av nya innovativa affärsmöjligheter i regioner som är beroende av fisket, genom att stimulera företagsamheten och skapa startmöjligheter med stor framgångspotential inom havsområdet som kan bidra till diversifiering av den traditionella kustfiskeverksamheten, skapa arbetstillfällen och dra till sig befolkning eller få den att stanna.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, när den utarbetar lagstiftningsförslag om användningen av redskap och metoder, tillämpa ett selektivt synsätt för att ta hänsyn till de verkliga effekterna av dessa redskap och metoder på de småskaliga fiskeresurserna i vart och ett av de berörda områdena. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla lagstiftningsinitiativ föregås av en genomarbetad konsekvensbedömning som tar hänsyn till särdragen i varje fiskeområde. Parlamentet anser att ett icke-selektivt synsätt för användningen av redskap och metoder har en stor effekt på vitaliteten i redan marginaliserade kust- och ösamhällen, vilket leder till ytterligare avfolkning och hindrar utveckling och innovation. Parlamentet anser att en positiv diskriminering bör införas när det gäller det hantverksmässiga kustfisket. Parlamentets uppfattning är att detta tillvägagångssätt, liksom även förslaget om förbud mot drivgarn, tyder på att kommissionen ännu anpassar sig till den decentraliserade och reformerade gemensamma fiskeripolitik som medlagstiftarna har valt att anta. Kommissionen påminns om sin skyldighet att verka inom ramen för den regionalisering som framställs i den nya förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken.

46.  Europaparlamentet noterar att marina ekosystem vid kusterna är känsliga och uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att, i enlighet med försiktighetsprincipen, utvärdera miljökonsekvenserna av alla verksamheter som skulle kunna påverka fiskbeståndens hållbarhet, såsom sjötransporter, avfall, transport, förorening av akviferer, borrningsverksamhet eller uppförande av nya turistanläggningar längs med kusten.

47.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen med största uppmärksamhet överväger det hantverksmässiga kustfiskets och det småskaliga fiskets socioekonomiska relevans inom EU, användningen av alternativ metodik för att klarlägga flottsegmenten samt vikten av att diversifiera verksamheten i de kustregioner som är starkt beroende av fisket. Parlamentet påpekar vikten av att samla in en mängd vetenskaplig information för att förbättra hanteringen av det hantverksmässiga fisket, så att det kan göras hållbart ur biologisk, social, ekonomisk och miljömässig synvinkel.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påskynda processen med att införliva överenskommelsen mellan arbetsmarknadens parter om genomförandet av Internationella arbetsorganisationens konvention om arbete inom fisket från 2007 i en lämplig EU-rättsakt.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i enlighet med den klassificering av fiskeredskap som experter har gjort i Medelhavsförordningen, beakta skillnaderna mellan trålnät och not, för att utifrån de senaste vetenskapliga rekommendationerna skapa bästa möjliga villkor för mer hållbar användning av respektive redskap.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att en översyn av bedömningen av de fiskbestånd som är relevanta för kustfisket genomförs, och betonar behovet av en analys av det småskaliga fiskets effekter på fiskbestånden, utan att ignorera kraftfullare metoder såsom tonfiskfisket, eftersom de arter som fiskas inom kustfisket oftast har enorm socioekonomisk betydelse. Trots att de endast står för en liten del av de totala fångsterna är de mycket viktiga för att de fiskare som har sin dagliga inkomst från dem ska kunna överleva.

51.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över förlusten av traditionella tekniker och färdigheter inom fisket på grund av ofördelaktiga regler som påverkar kustsamhällen.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra bestämmelsen om tekniska specifikationer för fiskenät, såsom minsta maskstorlek, nätets höjd, avståndet från kusten och det djup där nät får användas, för att uppnå ett mer balanserat uttag av fiskbestånd och för att bevara den biologiska mångfalden.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra de bestämmelser i den befintliga förordningen som föreskriver vilket avstånd från kusten och på vilket djup fiskeredskap får användas, för att ta hänsyn till de geografiska särdragen i medlemsstaters gränsområden.

54.  Europaparlamentet understryker behovet av en ändring av förordningen rörande förvaltningsstrukturer för ett hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet, även känd som Medelhavsförordningen, som antogs 2006 och som innehåller bestämmelser om redskapens tekniska egenskaper och hur de ska användas. Parlamentet anser att denna förordning måste anpassas till den nya gemensamma fiskeripolitiken och då i synnerhet målet om ett maximalt hållbart uttag, samtidigt som man måste ta hänsyn till att förvaltningen av Medelhavet delas med tredjeländer.

55.  Europaparlamentet framhåller behovet av en effektiv samordning mellan medlemsstaterna för att se till att fiskare ges utförlig information i rätt tid om genomförandet av befintliga föreskrifter och eventuella ändringar av dessa.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja projekt inom ramen för sammanhållningspolitiken som kommer att bidra till att skydda kust- och öområdena som traditionella, kulturella och historiska fiskerelaterade och maritima arvsområden.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda EU‑medel för att subventionera hållbarhetscertifiering för fällor av typen ”almadraba”, för att främja erkännandet av denna fiskemetod och dess bidrag.

58.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 419, 16.12.2015, s. 167.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0438.
(3) Antagna texter, P8_TA(2015)0291.
(4) EUT C 75, 26.2.2016, s. 24.

Rättsligt meddelande