Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapporter i enlighet med artikel 287.4 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2014(1),

–  med beaktande av Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning för budgetåret 2014 (COM(2015)0377 – C8-0267/2015)(2),

–  med beaktande av revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 2014 tillsammans med institutionernas svar(3),

–  med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet(4), som avgetts av revisionsrätten för budgetåret 2014 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av sitt beslut av den 28 april 2016 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2014, avsnitt III – kommissionen(5), och av sin resolution med de iakttagelser som utgör en del av det beslutet,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 12 februari 2016 om beviljande av ansvarsfrihet för kommissionen för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2014 (05583/2016 – C8-0042/2016),

–  med beaktande av artiklarna 317, 318 och 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(6), särskilt artiklarna 62, 164, 165 och 166,

–  med beaktande av artikel 93 och bilaga V i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A8-0127/2016),

A.  Enligt artikel 17.1 i fördraget om Europeiska unionen ska kommissionen genomföra budgeten och förvalta program, och den ska i enlighet med artikel 317 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt genomföra budgeten under eget ansvar, i samarbete med medlemsstaterna och i överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning.

B.  Revisionsrättens särskilda rapporter innehåller information om viktiga aspekter i samband med genomförandet av utgifterna, och är därför viktiga för att parlamentet ska kunna utöva sin roll som ansvarsfrihetsbeviljande myndighet.

C.  Europaparlamentets iakttagelser i fråga om revisionsrättens särskilda rapporter utgör en del av Europaparlamentets ovannämnda beslut av den 28 april 2016 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2014, avsnitt III – kommissionen.

Del I – Revisionsrättens särskilda rapport nr 18/2014 ”EuropeAids system för utvärdering och resultatorienterad övervakning”

1.  Europaparlamentet välkomnar den särskilda rapporten, som avser EuropeAids system för utvärdering och resultatinriktad övervakning, och redovisar sina iakttagelser och rekommendationer nedan.

Allmänna synpunkter

2.  Europaparlamentet är allvarligt oroat över att EuropeAids system för utvärdering och resultatinriktad övervakning inte är tillräckligt tillförlitliga, att tillsynen och övervakningen av utvärderingsverksamheten avseende program är otillräcklig och att EuropeAid inte kan garantera att personalen och resurserna är lämpliga och effektivt fördelade mellan de olika utvärderingsverksamheterna.

3.  Europaparlamentet påpekar att det är nödvändigt att ge parlamentet i egenskap av budgetmyndighet en klar bild av vad som verkligen åstadkommits i fråga om huvudmålen för unionen.

4.  Europaparlamentet anser att utfrågningar bör hållas inte bara med tjänstemän från kommissionen och Europeiska utrikestjänsten, utan även med mottagare och oberoende experter vilket kommer att ge en mer samlad bedömning av EuropeAids bidrag till unionens mål.

5.  Europaparlamentet påminner om att en extern, objektiv och opartisk feedback om resultatet av kommissionens projekt och program för stöd bör ges som en del av kommissionens åtagande att garantera kvaliteten.

6.  Europaparlamentet anser att resultatet av utvärderingarna är en nyckelaspekt i den politiska översynsprocessen, som syftar till att anpassa strategiska politiska mål och stärka den övergripande samstämmigheten med annan unionspolitik. Parlamentet anser i detta avseende att det är avgörande att utvärderingarna är oberoende, transparenta och tillgängliga för allmänheten.

7.  Europaparlamentet anser att man genom att investera i analysen och sammanställningen av resultat från olika slags utvärderingar inte bara får en övergripande bild av tendenserna utan också kan dra lärdomar som i slutändan stärker utvärderingsprocessernas effektivitet, samtidigt som vi får ett bättre underlag för beslutfattande, utformning av politiken och fortsättningen på nuvarande projekt med avseende på enskilda stödinstrument.

8.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att med alla medel dela med sig av kunskaper för att utveckla inte bara en utvärderingskultur utan först och främst en effektiv resultatinriktad kultur.

9.  Europaparlamentet uppmuntrar rådet att undersöka alla EuropeAids finansieringsmekanismer för att säkerställa att de ger valuta för pengarna och att unionens finansiering är effektiv för att främja unionens mål och värden. Parlamentet anser att EU-finansierade projekt bör anpassas till unionens politiska mål i grannländerna, med hänsyn tagen till mottagarnas ansvarighet och det faktum att EU‑medel är fungibla.

10.  Europaparlamentet stöder revisionsrättens rekommendationer avseende EuropeAids system för utvärdering och resultatinriktad övervakning.

Revisionsrättens rekommendationer

11.  Europaparlamentet noterar att revisionsrätten ger rekommendationer om hur man effektivt använder resurserna för utvärdering och resultatinriktad övervakning, prioriterar och övervakar utvärderingar, genomför kvalitetskontrollsförfaranden, visar vilka resultat som uppnåtts och följer upp och sprider iakttagelserna från utvärderingar och resultatinriktad övervakning.

12.  Europaparlamentet anser att EuropeAid bör se till att alltid ha lämpliga metoder för informationshantering och regelbundet bör göra behovsbedömningar så att fördelningen av personalresurser och ekonomiska resurser utifrån programutvärderingar och resultatinriktad övervakning bygger på korrekt information.

13.  Europaparlamentet anser att för att garantera att de utvärderingar som görs återspeglar EuropeAids prioriteringar bör man

14.  Europaparlamentet anser att EuropeAid, för att garantera kvaliteten på programutvärderingar och resultatinriktade övervakningar, bör

15.  Europaparlamentet anser att EuropeAid, för att förbättra utvärderingssystemets möjligheter att ge lämplig information om vilka resultat som uppnås

Del II – Revisionsrättens särskilda rapport nr 22/2014 ”Att uppnå sparsamhet: att hålla kostnaderna för EU-finansierade projektbidrag inom landsbygdsutveckling under kontroll”

16.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport ”Att uppnå sparsamhet: att hålla kostnaderna för EU-finansierade projektbidrag inom landsbygdsutveckling under kontroll” och stöder dess slutsatser och rekommendationer.

17.  Europaparlamentet noterar att unionens landsbygdsutvecklingspolitik är avgörande för att främja jordbrukets konkurrenskraft, säkerställa en hållbar förvaltning av naturresurser och främja klimatåtgärder. Parlamentet framhäver vikten av territoriell utveckling av landsbygdens ekonomier och lokalsamhällen, inbegripet skapandet och upprätthållandet av sysselsättning.

18.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte gav några riktlinjer eller delade med sig av god praxis i början av programplaneringsperioden 2007–2013 och inte säkerställde att medlemsstaternas kontrollsystem var effektiva innan man började bevilja stöd. Parlamentet påpekar att kommissionen sedan 2012 har antagit en aktivare och mer samordnad metod.

19.  Europaparlamentet noterar att många svagheter hittats i medlemsstaternas kontroll av kostnaderna för landsbygdsutvecklingsstöd. Parlamentet noterar att kommissionen håller med om att besparingar skulle kunna göras genom en bättre kontroll av kostnaderna i bidragen för landsbygdsutvecklingsprojekt samtidigt som man fortfarande åstadkommer samma output och resultat och uppnår samma mål. Parlamentet välkomnar att fungerande, kostnadseffektiva metoder identifierades och kunde tillämpas i större skala och att kommissionen accepterar revisionsrättens resultat och har gett uttryck för sin avsikt att samarbeta med medlemsstaterna för att förbättra kontrollen av landsbygdsutvecklingskostnaderna under programplaneringsperioden 2014–2020.

20.  Europaparlamentet delar revisionsrättens synpunkt att kommissionen och medlemsstaterna tidigt under den nya programplaneringsperioden bör kontrollera att systemen fungerar effektivt och är ändamålsenliga med avseende på riskerna.

21.  Europaparlamentet betonar att kommissionen bör uppmuntra medlemsstaterna att använda den checklista och de kriterier som revisionsrätten utvecklat och som återfinns i bilaga I(7).

22.  Europaparlamentet betonar att kommissionen och medlemsstaterna bör samarbeta för att säkerställa att de metoder som tillämpats för alla landsbygdsutvecklingsprogram uppfyller de kriterier som revisionsrätten fastställt för att bedöma riskerna för överspecificering, icke konkurrenskraftiga priser och projektförändringar, och inrikta sig på de områden som är utsatta för störst risk. Parlamentet anser att en förhandsbedömning av kontrollsystemen från internrevisionstjänsterna hos medlemsstaternas myndigheter (eller från andra inspektions- eller revisionsorgan) bör vara en del av denna process.

23.  Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaterna i högre grad bör tillämpa kostnadseffektiva metoder som redan har identifierats, bedöma kostnaderna i förhållande till förväntade utfall och resultat, kontrollera huruvida standardkostnader leder till överbetalningar, använda faktiska marknadspriser som referenspriser för utrustning och maskiner etc., och inte leverantörernas listpriser, kontrollera att kostnaderna är rimliga även när de offentliga upphandlingsförfarandena har följts, genomföra högre krav och/eller striktare kontroller för åtgärder med höga stödnivåer, etc.

24.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen åtagit sig att ge riktlinjer om kontroller och påföljder i samband med landsbygdsutvecklingen, inbegripet ett särskilt avsnitt om rimligheten i kostnaderna och den checklista för de förvaltande myndigheterna som bifogats den särskilda rapporten. Parlamentet noterar att utbildning och erfarenhetsutbyte kommer att bli en del av det europeiska nätverket för landsbygdsutveckling under perioden 2014–2020.

Del III – Revisionsrättens särskilda rapport nr 23/2014 ”Fel i landsbygdsutvecklingsutgifter: Vad beror de på och hur åtgärdas de?”

25.  Europaparlamentet är oroat över den höga felprocent som revisionsrätten konstaterat för landsbygdsutvecklingsutgifterna. Parlamentet noterar dock den blygsamt nedåtgående trenden under de senaste tre åren.

26.  Europaparlamentet är medvetet om de ansträngningar som medlemsstaterna och kommissionen gjort för att minska antalet fel i landsbygdsutgifterna, i synnerhet i dessa ekonomiskt svåra tider som präglas av budgetåtstramning.

27.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen, på basis av medlemsstaternas och sina egna granskningsresultat, har genomfört eller håller på att genomföra korrigerande åtgärder inom många av de områden som påtalats i revisionsrättens rapport.

28.  Europaparlamentet påminner om att revisionsrätten i sina årsrapporter har förklarat att de nationella myndigheterna i åtskilliga fall borde ha haft tillräckligt med information för att förhindra eller upptäcka och korrigera felen innan utgifterna redovisas för kommissionen, vilket skulle ha minskat felfrekvensen betydligt.

29.  Europaparlamentet konstaterar att ju lättare bestämmelserna är att genomföra desto färre fel kommer att uppkomma. Parlamentet är bekymrat över att felfrekvensen kan komma att öka igen under de närmaste åren mot bakgrund av de nya komplicerade reglerna för den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet efterlyser därför en verklig förenkling av den gemensamma jordbrukspolitiken samt tydligare riktlinjer för nationella myndigheter och jordbrukare.

30.  Europaparlamentet anser att kostnaderna för förvaltning och kontroller (4 miljarder EUR) för hela den gemensamma jordbrukspolitiken är betydande och att tonvikten bör läggas på en förbättring av kontrollernas effektivitet och inte en ökning av dem. I detta sammanhang uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att koncentrera sig på grundorsakerna till felen i landsbygdsutvecklingsutgifterna. Parlamentet anser att medlemsstaterna vid behov bör vidta följande förebyggande och korrigerande åtgärder:

Vid tillämpningen av förhandsvillkor bör medlemsstaterna ta fram och ge noggrann vägledning till stödmottagarna om hur man tillämpar reglerna för offentlig upphandling.

Medlemsstaterna bör öka de administrativa kontrollernas omfattning och ta med kontroller av åtaganden på grundval av styrkande dokument som för närvarande endast verifieras i 5 % av de fall där kontroller på plats genomförs. Dessutom bör avdrags- och sanktionssystemet utformas så att det har en meningsfull avskräckande effekt på potentiella regelbrytare.

31.  Europaparlamentet begär att kommissionen noggrant ska övervaka genomförandet av programmen för landsbygdsutveckling och i sina granskningar om överensstämmelse ta hänsyn till de tillämpliga bestämmelserna, inbegripet de som antagits på nationell nivå, då detta är relevant, för att minska risken för att upprepa de fel som upptäcktes under programperioden 2007–2013.

32.  Europaparlamentet anser att det fortfarande finns många inkonsekvenser i metoderna för beräkning av felfrekvens, inte endast mellan kommissionen och medlemsstaterna utan även mellan de som används inom kommissionens avdelningar, vilket ytterligare komplicerar införandet av en lämplig nationell lagstiftning i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa en enhetlig metod för beräkning av felprocenten som till fullo skulle kunna avspeglas i medlemsstaternas metoder.

33.  Europaparlamentet stöder ett mer intensivt utnyttjande av förenklade kostnadsmetoder, i tillämpliga fall och i enlighet med lagstadgade bestämmelser, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka i vilken utsträckning kännetecknen för ett mer riktat tillämpningsområde, begränsade stödkriterier och förenklade kostnadsalternativ kan användas i utformningen och genomförandet av fler stödåtgärder utan att åtgärdernas övergripande mål äventyras.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka hur man kan förbättra stödsystemet för investeringar i bearbetningen av jordbruksprodukter och att även undersöka stödet för miljövänligt jordbruk så att åtaganden i så stor utsträckning som möjligt kan kontrolleras via medlemsstaternas administrativa kontroller.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en detaljerad orsaksanalys av det negativa sambandet mellan den ekonomiska genomförandegraden och felprocenten.

Del IV – Revisionsrättens särskilda rapport nr 24/2014 ”Förvaltas EU:s stöd till förebyggande och restaurering av skogsskador som orsakats av bränder och naturkatastrofer väl?”

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa gemensamma kriterier för att identifiera omfattningen av brandrisker i europeiska skogar, så att den godtyckliga och inkonsekventa definitionen av vilka områden som har hög brandrisk och medlemsstaternas påföljande bristfälliga utvärderings- och utvalsprocess upphör.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att välja sina förebyggande åtgärder i enlighet med de faktiska behoven i samband med brandriskerna och kraven för åtgärd nr 226 i stället för andra miljömässiga eller ekonomiska mål. Parlamentet insisterar därför på att det är nödvändigt att mottagarna ovillkorligen bevisar och korrekt dokumenterar sina behov av stöd inom ramen för denna åtgärd. Parlamentet stöder revisionsrättens rekommendation om att prioritera åtgärder i de miljömässigt mest värdefulla skogarna, som Natura 2000-skogsområdena.

38.  Europaparlamentet yrkar på ett skäligt och verifierbart stödtak och mycket välgrundade skäl om det sker någon förändring av detta tak, med tanke på revisionsrättens alarmerande resultat när det gäller genomsnittskostnader för liknande åtgärder i olika regioner.

39.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samordna och organisera sin politik för skogsbränder bättre. Parlamentet stöder inrättandet av ett europeiskt forum för mottagare där de kan dela och främja bästa praxis.

40.  Europaparlamentet beklagar särskilt att revisionsrätten konstaterat fortsatta allvarliga brister under perioden 2014–2020 till följd av den ständigt bristande övervakningsramen. Parlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart vidta åtgärder för att förbättra sitt system för övervakning och kontroll.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja inlämningen av harmoniserade data om skogens och skogstillgångarnas multifunktionella roll, genom att främja inrättandet av ett europeiskt skogsinformationssystem som grundar sig på nationella data och som integreras i en europeisk dataplattform.

42.  Europaparlamentet insisterar dessutom på att medlemsstaterna inför ett sunt kontrollsystem och krav på att behålla relevanta dokument och information. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att stöd endast beviljas i de fall där medlemsstaterna infört ett sådant lämpligt kontrollsystem, som kan granskas.

43.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att regelbundet rapportera om effekterna av de åtgärder som vidtagits, antalet minskade bränder eller naturkatastrofer och de skadade områdena.

Del V – Revisionsrättens särskilda rapport nr 1/2015 ”Transport på inre vattenvägar i Europa: inga större förbättringar av godstransportandelen eller farbarheten sedan 2001”

44.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport ”Transport på inre vattenvägar i Europa: inga större förbättringar av godstransportandelen eller farbarheten sedan 2001” och stöder dess resultat, slutsatser och rekommendationer.

45.  Europaparlamentet noterar att EU:s transportsektor är mycket viktig för fullbordandet av den inre marknaden, de små och medelstora företagens konkurrenskraft och den övergripande ekonomiska tillväxten i Europa.

46.  Europaparlamentet drar slutsatsen att utvecklingen av transporter på inre vattenvägar släpar efter i förhållande till utvecklingen av väg- och järnvägstransporter trots ett årtionde av investeringar. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen och medlemsstaterna att i hög grad öka sina ansträngningar.

47.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att använda färdplaner för forskning, utveckling och innovation inom sektorn för inre vattenvägar såsom de gör inom andra sektorer och att ta med infrastruktur och utrustning i hamnar i dessa ansträngningar för att se till att den tekniska utvecklingen är förenlig med kraven hos andra transportsätt, och på så sätt säkerställa kombinerad transport.

48.  Europaparlamentet anser att genomförandet av de mål som fastställdes i vitboken från 2001 och dess halvtidsöversyn 2006 samt i Naiades-programmen (integrerat europeiskt åtgärdsprogram för transport på inre vattenvägar) 2006 och 2013 var ineffektivt, delvis på grund av bristande engagemang från medlemsstaternas sida.

49.  Europaparlamentet noterar att medlemsstaternas intresse av att investera i en transportpolitik för unionen har minskat, att de prioriterar finansieringen av nationella, regionala och lokala projekt och att processerna för att välja ut projekt är decentraliserade, vilket hindrar kommissionen från att prioritera stödberättigade projekt.

50.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna har gjort ett rättsligt åtagande att tillhandahålla nationella medel till genomförandet av stomnätet så att strategiskt viktiga vattenvägar i Europa omvandlas till transportkorridorer med hög kapacitet.

51.  Europaparlamentet påpekar att kommissionens strategiska samordningsroll har försvagats, vilket har lett till en obalans mellan genomförda projekt och prioriteringar på EU-nivå.

52.  Europaparlamentet fäster uppmärksamheten vid att man, utifrån revisionsrättens särskilda rapporter(8), när det gäller transporter på inre vattenvägar kan dra liknande slutsatser som för andra transportområden som finansieras av EU:s budget. Parlamentet noterar att inom sådana områden för kollektivtrafik i städerna och flygplatsinfrastruktur, har projekten ofta följande brister:

53.  Europaparlamentet anser att de ovan nämnda slutsatserna, tillsammans med iakttagelserna avseende transporter på inre vattenvägar, visar på gemensamma EU-övergripande horisontella problem. Parlamentet anser att resultatet av EU:s finansiering av transporter i allmänhet försvagas på grund av den otillfredsställande situationen vad avser strategisk planering, enhetlighet, hållbara resultat, effektivitet och ändamålsenlighet.

54.  Europaparlamentet anser att hållbara politiska resultat är möjliga genom ett intensivt samarbete mellan medlemsstaterna å ena sidan och mellan medlemsstaterna och kommissionen å andra sidan, för att säkerställa utvecklingen av transporter på inre vattenvägar.

55.  Europaparlamentet rekommenderar att både kommissionen och medlemsstaterna ska respektera gemensamma åtaganden med största noggrannhet eftersom unionens transportsektor ingår i en komplex miljö med ekonomiska, politiska och rättsliga variabler där inrättandet av multimodala nätverk stöter på hinder och begränsningar som är kopplade till skillnader i prioriteringar och inkonsekvent engagemang.

56.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att fokusera på sådana projekt avseende inre vattenvägar som är direkt kopplade till stomnätskorridorerna, i syfte att ge så stora effekter och så snabba fördelar som möjligt för att förbättra transporter på inre vattenvägar.

57.  Europaparlamentet rekommenderar att principen om ”mindre är mer” tillämpas när medlemsstater investerar i transporter på vattenvägar: begränsade EU-resurser bör fokuseras på de mest prioriterade projekten i syfte att effektivt avlägsna flaskhalsar och inrätta ett integrerat EU-övergripande vattenvägsnätverk.

58.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att betrakta Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013(9) (TEN-T-förordningen) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013(10) (förordningen om Fonden för ett sammanlänkat Europa) som avgörande verktyg för att samordna projekt i syfte att uppnå de mål som kommissionen haft sedan 2001.

59.  Europaparlamentet rekommenderar att TEN-T-instrumentet och Fonden för ett sammanlänkat Europa i hög grad utnyttjas som en möjlighet till investeringar med fokus på strategiskt viktiga EU-korridorer (ett övergripande stomnät) med specifika och standardiserade krav avseende infrastruktur för hela nätet, med rättsligt bindande tidsfrister för att genomföra projekten.

60.  Europaparlamentet rekommenderar att djupgående strategiska metoder och planering används för att synkronisera finansieringen från de europeiska struktur- och investeringsfonderna, TEN-T och Fonden för ett sammanlänkat Europa för att på ett effektivt och ändamålsenligt sätt uppnå målen för transporter på inre vattenvägar.

61.  Europaparlamentet rekommenderar att inrättandet av intermodala transportcenter längs med stomnätet betraktas som en nyckelfaktor för att man ska kunna gå över från godstransporter på vägar till transporter på inre vattenvägar.

62.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att beakta kommissionens samordningsroll när det gäller långsiktiga strategiska projekt, såsom stomnätskorridorerna.

63.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att fastställa och analysera alla horisontella ärenden, och i hög grad fokusera på strategisk planering, samarbete med och mellan medlemsstaterna och urval och genomförande av program, för att se till att slutsatserna kan beaktas under den nuvarande programplaneringsperioden.

64.  Europaparlamentet anser att kommissionen måste tillhandahålla intensivt tekniskt stöd och vägledning till medlemsstaterna, innan man lägger fram förslag till projekt och under genomförandefasen för att avlägsna de hinder för transporter på inre vattenvägar som identifierats.

65.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att fokusera sin finansiering på de projekt som är mest relevanta för transporter på inre vattenvägar och att erbjuda övergripande planer för att avlägsna flaskhalsar.

66.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att prioritera finansiering av projekt och initiativ i de medlemsstater som försöker att förbättra transporter på vattenvägar genom innovativa lösningar, såsom högteknologinavigering, alternativa bränslen och effektiva fartyg. Parlamentet anser att kommissionen också bör uppmuntra multilaterala europeiska kunskaper och program för kunskapsutbyte mellan olika unionshamnar.

67.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att förbättra medvetenheten hos medlemsstaterna och deras regioner om de finansieringsinstrument som finns tillgängliga för att främja transporter på inre vattenvägar, i syfte att avlägsna befintliga flaskhalsar längs med huvudkorridorerna.

68.  Europaparlamentet rekommenderar att samordningen mellan medlemsstaterna för att utveckla transporter på inre vattenvägar förbättras genom underlättande åtgärder och mer bindande åtaganden och villkor, som ska utgöra ramen för de multimodala stomnätskorridorer som inrättats genom Fonden för ett sammanlänkat Europa och TEN‑T-förordningen.

69.  Europaparlamentet anser att särskilda och genomförbara åtgärder för att avlägsna flaskhalsar bör förhandlas fram av kommissionen och godkännas av medlemsstaterna i form av en genomförandeplan.

70.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera sina strategiska mål och rekommendationer för de inre vattenvägarna och föreslå en EU-strategi för inre vattenvägar och en handlingsplan från och med 2020.

71.  Europaparlamentet rekommenderar att man genom förhandsutvärderingar av kommissionens åtgärder avseende transporter på inre vattenvägar ska bedöma resultaten inom ramen för de övergripande mål som fastställdes 2001 och genomförandet av stomnätet.

Del VI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 2/2015 ”EU:s anslag till anläggningar för rening av avloppsvatten från tätbebyggelse i Donaus avrinningsområde: mer måste göras för att hjälpa medlemsstaterna att uppfylla EU:s politiska mål när det gäller avloppsvatten”

72.  Europaparlamentet anser att tätorter med mindre än 2 000 personekvivalenter (pe) där det finns ledningsnät bör vara skyldiga att rapportera om huruvida avloppsvattenreningen skötts på ett ändamålsenligt sätt, med hänsyn till artikel 7 i rådets direktiv 91/271/EEG(11) (direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse). Parlamentet konstaterar att rapporteringen för de tätorter som saknar ledningsnät bör inbegripa information om huruvida lämpliga åtgärder införts i avrinningsdistriktens förvaltningsplaner.

73.  Europaparlamentet håller med revisionsrätten om att kommissionen bör granska medlemsstaternas rapportering om antalet tätorter med en pe över och under 2 000 där det har skett stora förändringar, särskilt mellan de olika kategorierna.

74.  Europaparlamentet betonar behovet av att uppmuntra medlemsstaterna att fastställa tydliga rättsliga skyldigheter för hushåll att ansluta sig till befintliga avloppsnät i de fall en sådan skyldighet saknas eller tidsfristerna är vaga.

75.  Europaparlamentet konstaterar att den tid som behövs för att bedöma efterlevnaden av direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse bör förkortas genom att medlemsstaterna åläggs att rapportera uppgifter inom sex månader från och med kommissionens referensdatum. Parlamentet konstaterar dessutom att kommissionen bör undersöka om det finns utdragna rapporteringsperioder för andra direktiv på miljöområdet.

76.  Europaparlamentet insisterar på behovet av att påskynda medlemsstaternas utnyttjande av EU-anslag till investeringar inom området avloppsvatten eftersom förseningar konstaterades för medlemsstater som omfattas av denna rapport. Parlamentet uppmanar kommissionen att bistå stödmottagarna med tekniskt, juridiskt och administrativt stöd, så att de pågående projekten kan slutföras före utgången av 2015.

77.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen medger att utnyttjandegraden vid utgången av 2013 var relativt låg i samtliga berörda medlemsstater, vilket innebär en risk för återtagande på programnivå (artikel 93 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006(12)). Parlamentet betonar emellertid att det finns objektiva skäl till detta, exempelvis ett behov av att stärka den tekniska, rättsliga och administrativa kapaciteten i de berörda medlemsstaterna. Parlamentet konstaterar också att kommissionen påpekar att betalningarna för de flesta projekt brukar göras under de sista genomförandeåren (dvs. 2014 och 2015 för programperioden 2007–2013).

78.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör åläggas att tillhandahålla uppdaterad information om de ytterligare belopp som de kommer att behöva för att kunna hålla tidsfristerna för genomförande i direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse för både tätorter med mer än 2 000 pe och tätorter med mindre än 2 000 pe där det finns ledningsnät. Parlamentet välkomnar införandet av rapporteringsverktyget SIIF (Structured Implementation and Information Framework), vilket bör bidra till en bättre rapporteringsprocess på nationell nivå.

79.  Europaparlamentet uppmärksammar behovet av att genomföra de projekt som behövs i medlemsstaterna för att trygga efterlevnad för de tätorter som inte uppfyller bestämmelserna i direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse.

80.  Europaparlamentet understryker att man behöver förbättra vattenföretagens miljöresultat och att kommissionen bör göra mer för att övervaka genomförandet av lagstiftningen på detta område liksom tidsfristerna för uppfyllandet av målen i direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse. Parlamentet anser att ett likvärdigt miljöskydd bör garanteras inom hela unionen.

81.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör uppmanas att undersöka och sprida information om möjligheterna att sänka kostnaderna, såsom genom att producera energi från avloppsslam eller använda avloppsslammet som värdefullt råmaterial för att återvinna fosfor.

82.  Europaparlamentet konstaterar att de slutliga betalningarna för ”större projekt” som godkänns inom ett operativt program bör underställas villkoret att det ska finnas en lämplig lösning för återanvändning av avloppsslam. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inta samma strategi för projekt som godkänns på nationell nivå.

83.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillämpa en ansvarsfull prissättningspolitik när det gäller avloppsvatten och att när det behövs anpassa lagstiftningen för prissättning av vatten så att avgifterna inte ligger under den allmänt accepterade överkomlighetsgränsen på 4 %.

84.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att se till att offentliga ägare till anläggningar för rening av avloppsvatten, såsom kommuner, tillhandahåller tillräckliga medel på lång sikt för underhåll och förnyelse av infrastruktur för avloppsvatten.

Del VII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 3/2015 ”EU:s ungdomsgaranti: Första stegen har tagits men det finns risker med genomförandet”

85.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport ”EU:s ungdomsgaranti: Första stegen har tagits men det finns risker med genomförandet” och stöder dess rekommendationer.

86.  Europaparlamentet konstaterar att revisionsrätten bedömer initiativet mitt i genomförandefasen och välkomnar revisionsrättens ambition att börja utvärdera användingen av EU-medel i ett tidigt skede.

87.  Europaparlamentet understryker att ungdomsgarantin är en viktig aspekt för att åtgärda ungdomsarbetslösheten. Parlamentet välkomnar att EU:s stats- och regeringschefer har beslutat att anslå 6,4 miljarder EUR i EU-medel (3,2 miljarder EUR från Europeiska socialfonden och 3,2 miljarder EUR från en ny budgetpost) till ungdomsgarantin. Parlamentet påpekar att det här är en bra början, men inte tillräckligt för en framgångsrik ungdomsgaranti. Parlamentet ber därför kommissionen att se till att ytterligare medel kan säkras för att stödja ungdomsgarantin över sjuårsperioden.

88.  Europaparlamentet noterar att finansiering av insatser för ungdomssysselsättning omfattar de europeiska struktur- och investeringsfonderna samt instrument som Erasmus+, Erasmus för unga företagare och andra program. Parlamentet betonar att bättre samverkan måste uppnås mellan alla tillgängliga resurser.

89.  Europaparlamentet anser att finansieringen av ungdomsgarantin är väldigt komplicerad med de olika finansieringsalternativ som finns för Europeiska socialfonden (ESF) och ungdomssysselsättningsinitiativet. Parlamentet ber kommissionen att se till att medlemsstaternas myndigheter får vägledning med hänsyn till att lokala, regionala och statliga myndigheter står inför olika utmaningar när de ska genomföra garantin och därför behöver särskilda riktlinjer.

90.  Europaparlamentet anser att kommissionen har använt många resurser för att se till att den här åtgärden blir effektiv för att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Parlamentet beklagar dock att så lite energi har ägnats åt att se till att medlemsstaterna samordnar genomförandet.

91.  Europaparlamentet påpekar att det inte räcker att det finns tillgängliga medel, utan att ett framgångsrikt utnyttjande av dem krävs för att ungdomsgarantin ska kunna genomföras effektivt. Parlamentet beklagar därför att förmågan att utnyttja Europeiska socialfonden är så låg i flera regioner i Europa. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att det finns nödvändig kompetens på administrativ nivå och hos personalen för att utnyttja de anslagna medlen så att ungdomsgarantin kan förverkligas ordentligt.

92.  Europaparlamentet anser att trots att utnyttjandet av stödet behöver förbättras, bör medlemsstaterna när de genomför garantin, liksom kommissionen i sin övervakande roll, också fokusera på resultatet, för att säkerställa att de investerade medlen ger långsiktiga effekter.

93.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla ett omfattande övervakningssystem med en uppsättning standarder för att bedöma genomförandet av ungdomsgarantin och för att utvärdera framgången i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar också kommissionen att överväga ett införande av obligatoriska mål för att bekämpa ungdomsarbetslösheten, inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

94.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att medlemsstaternas effektiva utnyttjande av tillgängliga medel kombineras med omfattande stöd från kommissionen så att bristerna i genomförandet kan åtgärdas.

95.  Europaparlamentet noterar att EU inte har någon bindande lagstiftningskompetens för aktiva arbestmarknadspolitiska åtgärder, men understryker att kommissionen behöver se till att medlemsstaterna förses med exempel på välfungerande metoder för genomförandet av ungdomsgarantin, särskilt de metoder som har identifierats av det europeiska nätverket för offentliga arbetsförmedlingar.

96.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att använda EU-medel och genomföra reformer för att åtgärda brister när det gäller utbildning, kompetensutveckling, upprättande av offentlig-privata partnerskap och förstärkning av arbetsförmedlingarna och tillgången till dem.

97.  Europaparlamentet ber medlemsstaterna att inleda institutionella förändringar där de behövs och att främja samarbeten mellan lokalsamhällen, utbildningsmyndigheter, arbetsförmedlingar, lokala industrier och företag, fackföreningar och ungdomsorganisationer i syfte att säkerställa ett korrekt genomförande och ett positivt resultat på lång sikt. Parlamentet anser att det här är avgörande för att få en bättre kapacitetsplanering och en resultatinriktad användning av de olika tillgängliga finansieringskällorna.

98.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att de bör utöka den nationella finansieringen, som ett komplement till ESF och ungdomssysselsättningsinitiativets anslag, så att ungdomssysselsättningen får det stöd som behövs.

99.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013(13) om Europeiska socialfonden för att öka det inledande förskottet till operativa program som får stöd från sysselsättningsinitiativet för unga för att på så sätt öka det inledande förskottet under 2015 från runt 1 % till 30 % av sysselsättningsinitiativets anslag. Parlamentet påpekar att för att de operativa program som får stöd från sysselsättningsinitiativet för unga snabbt ska kunna genomföras bör kommissionen åta sig att betala ut förskottet till medlemsstaterna direkt efter att ändringsförordningen har trätt i kraft.

100.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa ett omfattande övervakningssystem som omfattar ramen med indikatorer för att övervaka ungdomsgarantin, kombinerat med de planerade resultatindikatorerna och att fokusera på resultaten och bedöma anställningsförhållandena för de personer som åtgärderna för ungdomssysselsättning riktas till.

101.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att betrakta arbetsmarknadspolitikens utbudssida tillsammans med politiken för utbildning, ungdomar och välfärd, samt i det större makroekonomiska sammanhanget.

102.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionens årliga genomföranderapport om ungdomsgarantin från 2016 och revisionsrättens kommande rapporter om ungdomssysselsättning är utmärkta möjligheter för att ta itu med befintliga brister, på både kommissionsnivå och nationella, regionala och lokala nivåer.

Del VIII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 4/2015 ”Tekniskt stöd: hur har det bidragit till jordbruket och landsbygdens utveckling?

103.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga hur medlemsstaterna ska tillämpa det tekniska stödet inom landsbygdsutveckling. Parlamentet anser att kommissionen framför allt bör tydliggöra skillnaden mellan driftsutgifter/utgifter för ”kapacitetsuppbyggnad” och stödberättigande administrativa kostnader/kostnader för ”budgetstöd”, särskilt när det gäller lönekostnader.

104.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka medlemsstaternas genomförande av det tekniska stödet.

105.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta lämpliga åtgärder för att försäkra sig om att allmänna administrativa utgifter som regelbundet it-underhåll inte belastar budgetposterna för tekniskt stöd.

106.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i framtiden kräva att medlemsstaterna rapporterar administrativa kostnader/kostnader för ”budgetstöd” för landsbygdsutveckling separat så att det tydligare framgår att en del av anslagen för tekniskt stöd har använts för sådant stöd.

107.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna fastställa en lämplig resultatram för utgifterna för tekniskt stöd. Parlamentet anser att kommissionens och medlemsstaternas behov av tekniskt stöd framför allt bör bedömas korrekt, och att det bör finnas en mekanism för att fastställa mål och mäta framsteg i förhållande till målen.

Del IX – Revisionsrättens särskilda rapport nr 5/2015 ”Är finansiella instrument ett framgångsrikt och lovande verktyg för landsbygdsutvecklingsområdet?”

108.  Europaparlamentet begär att kommissionen kartlägger utmaningarna, särdragen och hindren inom landsbygdsutvecklingsområdet, för att uppmuntra medlemsstaterna att bättre fastställa och bedöma efterfrågan på finansiella instrument och undvika överkapitalisering, som innebär att medel anslås utan att bidra till genomförandet av EU:s politik. Parlamentet kräver också att tillgängligheten för de slutliga stödmottagarna underlättas för att möjliggöra ett mer aktivt genomförande av finansiella instrument på regional nivå, i synnerhet i jämförelse med bidrag.

109.  Europaparlamentet begär att medlemsstaterna tillhandahåller tillförlitliga kvantifierbara uppgifter så att den lämpligaste typen av finansiering kan fatställas och ekonomiska medel kan anslås i enlighet med detta. Parlamentet begär också att kommissionen och medlemsstaterna inför övervakningssystem som gör det möjligt att bedöma om de finansiella instrumenten är effektiva.

110.  Europaparlamentet begär att kommissionen ger vägledning och aktivt förbättrar kvaliteten på de obligatoriska förhandsbedömningarna av finansiella instrument som infördes för programperioden 2014–2020, för att identifiera särskilda svagheter och undvika överkapitalisering. Parlamentet begär dessutom att medlemsstaterna ska fastställa riskexponeringskvoten med hjälp av lämpliga tekniska analyser.

111.  Europaparlamentet begär att kommissionen fastställer lämpliga normer och mål för hävstångseffekter och revolverande effekter för att göra de finansiella instrumenten ändamålsenligare under programperioden 2014–2020. Parlamentet begär också att kommissionen och medlemsstaterna ska göra en grundlig bedömning före någon framtida användning och utveckling av de finansiella instrumenten på landsbygdsutvecklingsområdet på grundval av deras bidrag till genomförandet av EU:s politik och ändamålsenligheten för mottagarna.

112.  Europaparlamentet begär att kommissionen och medlemsstaterna beslutar om tydliga övergångsregler mellan programperioderna för att främja de långsiktiga effekterna av finansiella instrument och deras varaktighet.

113.  Europaparlamentet begär att kommissionen uppmanar medlemsstaterna att inrätta ett enda finansiellt instrument som tillhandahåller både lån och garantier, vilket ökar dess aktivitet och kritiska massa.

114.  Europaparlamentet begär att medlemsstaterna hittar sätt att åtgärda svagheterna i förvaltningen av bidrag för investeringsåtgärder, eftersom dessa kan leda till dödvikt eller undanträngningseffekter. Parlamentet begär därför att medlemsstaterna använder lämpliga och tydligt definierade indikatorer, t.ex. för avkastning på investeringar och uppskattat kassaflöde, i syfte att säkerställa projektens bärkraft.

115.  Europaparlamentet begär att medlemsstaterna undersöker hur bidrag och finansiella instrument kan kombineras i det operativa programmet för att ge bästa valuta för pengarna genom att hävstångseffekter/revolverande effekter optimeras.

116.  Europaparlamentet begär att kommissionen i god tid tillhandahåller tydliga bestämmelser för det operativa genomförandet och en exitstrategi innan programperioden 2007–2013 avslutas.

Del X – Revisionsrättens särskilda rapport nr 6/2015 ”Integriteten i och genomförandet av EU:s utsläppshandelssystem”

117.  Europaparlamentet är besviket över att det inte var möjligt att få en fullständig analys av effektiviteten för de olika fördelningssystem som genomförts av medlemsstaterna under fas II av EU:s utsläppshandelssystem 2008–2012, vilket skulle ha varit av största vikt för utformningen av de politiska rekommendationerna på grundval av revisionsrättens granskningsresultat.

118.  Europaparlamentet noterar att revisionsrättens bedömning var inriktad på genomförandet av fas II av utsläppshandelssystemet (2008–2012) medan betydande reformer, bland annat harmoniseringsåtgärder på EU-nivå, beslutades och genomfördes för fas III av EU:s utsläppshandelssystem (2013–2020).

119.  Europaparlamentet välkomnar att ramen för att skydda systemets integritet har blivit betydligt bättre, inklusive merparten av spotmarknaden för utsläppsrätter i direktivet om marknader för finansiella instrument(14) och i marknadsmissbruksdirektivet(15) och marknadsmissbruksförordningen(16). Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga kompletterande åtgärder i linje med revisionsrättens rekommendationer, även åtgärder som omfattar fullgörandehandlare.

120.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa transparens och en effektiv tillsyn på EU-nivå av utsläppsmarknaden och samarbetsförfaranden som inbegriper nationella tillsynsmyndigheter och kommissionen.

121.  Europaparlamentet anser att kommissionen, i egenskap av fördragens väktare, nära bör kontrollera genomförandet i medlemsstaterna och ge ett mer aktivt stöd genom hela processen. Parlamentet anser att det är nödvändigt med rätt balans mellan noggrann övervakning, rapportering och kontroll och den administrativa bördan. Parlamentet anser att kommissionen måste garantera de rättsliga beslutens förutsägbarhet och rättsäkerhet, med beaktande av Europeiska rådets riktlinjer.

122.  Europaparlamentet noterar att revisionsrätten bedömt integriteten i och genomförandet av EU:s utsläppshandelssystem men att det även är nödvändigt med en analys av hur effektivt utsläppshandelssystemet är och av dess resultat, bland annat en utvärdering av samspelet mellan europeisk och nationell lagstiftning såsom utveckling av förnybara energikällor och energieffektivitetsåtgärder, vilket också i hög grad inverkar på koldioxidutsläppen och därmed på koldioxidmarknaden.

123.  Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att inkludera de berörda industrisektorerna i sin analys, särskilt i fråga om rättssäkerhet och förutsägbarhet, och i vilken utsträckning en tillförlitlig rättslig ram garanteras och hur anpassningar av utsläppshandelssystemet som nyligen gjorts eventuellt har inverkat på systemets effektivitet.

124.  Europaparlamentet är bekymrat över att risken för mervärdesskattebedrägerier i utsläppshandelssystemet ännu inte hanterats till fullo eftersom en tredjedel av medlemsstaterna ännu inte genomfört lagstiftningen om omvänd betalningsskyldighet. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att göra detta utan ytterligare dröjsmål.

125.  Europaparlamentet anser att det är av största vikt att vidta alla nödvändiga åtgärder för att undvika koldioxidläckage och att säkerställa rättvis internationell konkurrens inom ramen för de befintliga åtgärderna för fri tilldelning av utsläppsrätter. Parlamentet begär att kommissionen gör en utvärdering av de industrisektorer och företag som är sårbara för koldioxidläckage, för att tydligt fastställa de områden där de europeiska företagen har förlorat affärsverksamhet till förmån för länder som inte har någon strikt klimatlagstiftning.

Del XI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 7/2015 ”Europeiska unionens polisuppdrag i Afghanistan: blandade resultat”

126.  Europaparlamentet begär att kommissionen och Europeiska utrikestjänsten tillämpar de lärdomar som dragits inte bara av Eupols uppdrag i Afghanistan utan också av andra uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) i syfte att underlätta kunskapsöverföring och synergier mellan olika uppdrag. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att vid behov ge tydligare horisontella riktlinjer för GSFP-uppdrag. Parlamentet påpekar att samordningen mellan alla berörda EU-aktörer, inbegripet medlemsstaterna, samt med andra internationella aktörer är avgörande för att de nuvarande och framtida uppdragen ska lyckas.

127.  Europaparlamentet begär att Europeiska utrikestjänsten ökar ansvarsskyldigheten för sina huvudsakliga finansiella instrument i Afghanistan, såsom förvaltningsfonden för lag och ordning i Afghanistan (Lofta). Den förvaltas av UNDP, som kritiseras för dålig förvaltning och bristande transparens. Parlamentet upprepar också att man på ett effektivt sätt bör använda alla lämpliga finansieringskanaler för framtida GSFP-uppdrag, inbegripet EU:s förvaltningsfonder, för att uppdragets politiska mål ska kunna uppnås och för att garantera en sund ekonomisk förvaltning.

128.  Europaparlamentet begär att kommissionen och Europeiska utrikestjänsten skapar synergier och korshänvisningar mellan projektverksamheterna samt en stark och effektiv koppling mellan uppdragens mål och de milstolpar som fastställs i planen för uppdragets genomförande (MIP).

129.  Punkter såsom jämställdhet, kvinnors egenmakt och utbildning måste enligt Europaparlamentet spela en viktig roll i utbildningsprogrammen för Eupol och andra GSFP-uppdrag. Parlamentet noterar i detta sammanhang att Eupol har varit mycket framgångsrik när det gäller utbildningsrelaterade verksamheter men sämre på att ge handledning och råd.

130.  Europaparlamentet begär att kommissionen och Europeiska utrikestjänsten noggrannare och i förväg samordnar GSFP-uppdrag med EU:s andra bilaterala uppdrag och med internationella insatser med liknande mål. Parlamentet kräver i detta sammanhang mer samarbete och samordning mellan EU och dess medlemsstater för att främja synergier inom en europeisk ram. Parlamentet begär att man i mandatet för de pågående och framtida GSFP-uppdragen tydligt fastställer ansvaret för samordning med andra EU-aktörer, inbegripet medlemsstaterna.

131.  Europaparlamentet begär att kommissionen och Europeiska utrikestjänsten fäster särskild uppmärksamhet vid upphandlingsförfarandena för att se till att de beaktar GSFP:s operativa behov. Parlamentet betonar att genomförandet av projekt har drabbats negativt av tungrodda upphandlingsförfaranden, som har lett till otillfredsställande resultat, och att användningen av förenklade eller flexibla förfaranden har inneburit att fler förfaranden har lett till att kontrakt har ingåtts.

132.  Europaparlamentet begär att kommissionen och Europeiska utrikestjänsten ytterligare förbättrar GSFP-uppdragens effektivitet genom att förbättra de uppnådda resultatens långsiktiga hållbarhet. Parlamentet påpekar dock att stödet från EU och det internationella samfundet är en avgörande faktor för att uppnå dessa långsiktiga mål.

133.  Europaparlamentet begär att kommissionen och Europeiska utrikestjänsten bevakar EU:s resultat efter avvecklingen av Eupol i slutet av 2016, inbegripet möjligheten avseende ett ytterligare åtagande efter 2016.

134.  Europaparlamentet begär att kommissionen och Europeiska utrikestjänsten i god tid utvecklar detaljerade riktlinjer för avvecklingen och avslutandet av uppdrag samt för avyttringen av uppdragets tillgångar.

Del XII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 8/2015 ”Tillgodoser EU:s ekonomiska stöd mikroföretagares behov på ett tillfredsställande sätt?”

135.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport ”Tillgodoser EU:s ekonomiska stöd mikroföretagares behov på ett tillfredsställande sätt?” och stöder i princip dess rekommendationer.

136.  Europaparlamentet noterar att mikrokrediter, även om dessa fortfarande inte anses vara fullt utvecklade, ökar stadigt i EU och har påverkat skapandet av fler än 250 000 arbetstillfällen (uppgifter från 2013).

137.  Europaparlamentet anser att det finns betydande skillnader mellan bidrag från Europeiska socialfonden (ESF) och det europeiska instrumentet Progress för mikrokrediter (EPMF) och att dessa instrument normalt har olika syften. Parlamentet anser att olika stödmekanismer kan vara lämpliga för olika marknadsvillkor.

138.  Europaparlamentet noterar att revisionsrätten i denna granskning jämför två mycket olika finansieringsmekanismer som har olika tillvägagångssätt och mål. Parlamentet betonar att ESF och EPMF skiljer sig åt på flera olika sätt, bland annat när det gäller struktur, regler och målgrupper. EPMF är främst avsett för mikrofinansiering medan ESF omfattar ett mycket större spektrum av aspekter.

139.  Europaparlamentet betonar att dessa två finansieringsinstrument kompletterar varandra och ger stora fördelar för mikrolåntagare genom de tre finansieringsinstrumenten bidrag, lån och garantier. Parlamentet anser att bidrag – som endast ges genom ESF – är lika viktiga för mikrokrediter som de andra två instrumenten och att deras resultat bör bedömas med hänsyn till deras kompletterande roll.

140.  Europaparlamentet betonar betydelsen av mikrofinansiering för att förbättra den sociala inkluderingen, bekämpa arbetslöshet och öka tillgången till finansiering för arbetslösa och andra utsatta personer och för mikroföretag. Parlamentet anser att bidragen och finansieringsinstrumenten därför i första hand måste ansvara för att hjälpa människor och mikroföretag att övervinna svårigheterna med att uppnå dessa mål.

141.  Europaparlamentet anser att bidragen är av grundläggande betydelse för att uppnå målen tillväxt, inkludering och sysselsättning som fastställs i kommissionens meddelanden ”Anständigt arbete för alla – EU:s bidrag till agendan för anständigt arbete i världen” (COM(2006)0249) och kommissionens meddelande ”Ett gemensamt åtagande för sysselsättning” (COM(2009)0257) och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1296/2013(17) om Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation (EaSI).

142.  Europaparlamentet understryker behovet av ett förstärkt mikrofinansieringssystem som är ett ekonomiskt och socialt utvecklingsverktyg till stöd för dem som verkligen behöver det.

143.  Europaparlamentet anser att finansieringsinstrumentens relativt begränsade fokus på att förbättra villkoren för utsatta grupper måste åtgärdas i EaSI för programplaneringsperioden 2014–2020.

144.  Europaparlamentet anser att det finns brister i komplementariteten mellan EPMF och ESF i fråga om kravet på att alla mikrokreditgivare ska arbeta med organ som tillhandahåller fortbildnings- och mentorstjänster, särskilt de som stöds av ESF.

145.  Europaparlamentet välkomnar att de flesta av de brister som upptäckts och de rekommendationer som utfärdats av revisionsrätten redan har åtgärdats av kommissionen i det nya regelverket för 2014–2020.

Del XIII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 9/2015 ”EU:s stöd till kampen mot tortyr och till avskaffandet av dödsstraff”

146.  Europaparlamentet välkomnar den särskilda rapporten om EU:s stöd till kampen mot tortyr och till avskaffandet av dödsstraff, och presenterar sina synpunkter och rekommendationer nedan.

147.  Europaparlamentet påminner om att mänskliga rättigheter utgör hörnstenen i EU:s yttre åtgärder och i EU:s bilaterala och multilaterala förbindelser. Parlamentet anser att de som en av unionens viktigaste prioriteringar konstant bör uppmärksammas.

148.  Europaparlamentet betonar att unionen är djupt engagerad i kampen för att förhindra och utrota alla former av tortyr och annan misshandel och avskaffa dödsstraffet. Parlamentet noterar att det instrument som främst används är det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR), som ger bidrag till organisationer i det civila samhället så att de kan genomföra projekt.

149.  Europaparlamentet noterar att under programperioden 2007–2013 var EIDMR-bidrag för 100,9 miljoner EUR öronmärkta till projekt som gällde kampen mot tortyr och dödsstraff. Parlamentet påpekar dock att detta belopp är relativt lågt med tanke på instrumentets ambitiösa mål och globala karaktär.

150.  Europaparlamentet betonar att spridningen av finansieringen – som fördelas på mer än 120 länder i hela världen – urholkar effekten av EIDMR. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen att bättre prioritera och att fokusera i syfte att förbättra resultatet. Parlamentet betonar att resurserna bör koncentreras till länder och områden med avsevärda behov och verklig potential för förbättring. Parlamentet gläder sig över att kommissionen redan har börjat arbeta mer målinriktat i förbindelse med ansökningsomgången för 2015.

151.  Europaparlamentet noterar revisionsrättens konstaterande att de finansierade projekten ofta är dåligt samordnade med andra EU-insatser, såsom traditionellt utvecklingsstöd och dialoger med partnerlandet, och att de inte ingick i en enhetlig och strategisk metod och inte kompletterade varandra på något bra sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en global strategi i syfte att komplettera verksamheter med samma mål och undvika dubbelfinansiering.

152.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att placera fokus och politiskt dynamik inom de områden där det mest behövs, och att samtidigt främja EU-delegationernas kapacitet på fältet för att förbättra effektiviteten och resultatet och för att påverka politiken på området för mänskliga rättigheter och demokrati.

153.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att förstärka och effektivisera människorättsdialogerna, landsstrategierna och de särskilda riktlinjerna genom att se till att viktiga mänskliga rättigheter såsom avskaffandet av dödsstraff och kampen mot tortyr systematiskt tas upp på alla beslutsnivåer avseende tredjeländer.

154.  Europaparlamentet anser att man bör sträva efter att utöka den gemensamma programplaneringen och övervakningen mellan utrikestjänsten och kommissionen avseende människorättsfrågor, för att säkerställa att de i högre grad överensstämmer med lokala politiska strategier och människorättsstrategier.

155.  Europaparlamentet begär att man följer en mer kvalitativ och strategisk metod inom hela urvalsprocessen när det gäller de ansökningar som mottagits i förbindelse med ansökningsomgångarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda detta instrument i överensstämmelse med en långsiktig vision baserad på konkreta och mätbara mål.

156.  Europaparlamentet uppmanar bestämt utrikestjänsten och EU-delegationerna att regelbundet uppmärksamma framsteg eller bakslag i alla länder och att använda alla tillgängliga medel för att utöva inflytande. Parlamentet stöder den roll som EU-delegationerna spelar för analysen och utformningen av politiken liksom deras samordnings- och rapporteringsfunktioner.

157.  Europaparlamentet betonar att instrumentet möjliggör en effektiv kartläggning för att analysera situationen och utvecklingen på området för mänskliga rättigheter i världen. Parlamentet påpekar att EU:s konstanta närvaro och intresse kan leda till förändringar på området för tortyr och dödsstraff. Parlamentet betonar dock att kommissionen måste utveckla en strategisk ansats för denna fråga.

158.  Europaparlamentet noterar att kommissionen får detaljerad information om hur människorättsläget ser ut i andra länder genom olika kanaler och utnyttjar denna information för att fastställa prioriteringar. Parlamentet konstaterar bekymrat att trots att kommissionen förfogar över landstrategier för mänskliga rättigheter, som innehåller ingående analyser av situationen i de berörda länderna och de centrala prioriteringarna på området, beaktades dessa inte tillräckligt vid fördelningen av medel och samordningen med andra EU-insatser. Parlamentet påpekar att landsstrategiernas mervärde är begränsat på grund av deras strikt konfidentiella karaktär. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge de ansvariga för projektutvärderingen tillgång till strategierna för att säkra ett optimalt mervärde.

159.  Europaparlamentet välkomnar den efterfrågestyrda strategin för finansiering av projekt och anser att det är ett bra sätt att få erfarna och motiverade organisationer att föreslå projekt av hög kvalitet. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att denna bottom-up-strategi motiverar organisationer i det civila samhället att utforma sina projekt i linje med deras administrativa, operativa och geografiska kapacitet och deras egen strategi.

160.  Europaparlamentet beklagar att mindre organisationer i det civila samhället kan ha nackdelar när de ansöker om bidrag på grund av långdragna och komplicerade ansökningsförfaranden, språkkrav och/eller krav på erfarenheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att påskynda och förenkla ansökningsprocessen för att främja ansökningar avseende högkvalitativa projekt.

161.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen anordnar seminarier och utbildningar för lokala organisationer i det civila samhället, främjar partnerskap och tillåter bidrag i flera led, och att den under de senaste fyra åren har anordnat ett seminarium för det civila samhället före inledandet av globala ansökningsomgångar i syfte att presentera EIDMR.

162.  Europaparlamentet är oroat över att organisationernas bristande självförsörjning äventyrar verksamheternas kontinuitet, eftersom det riskerar att leda till förlust av expertis. Parlamentet gläder sig över att kommissionen försöker avhjälpa sådana organisationers ekonomiska beroende genom att ge dem möjlighet att anställa medarbetare för insamling av medel i förbindelse med EIDMR-projekt.

163.  Europaparlamentet påpekar att enligt revisionsättens bedömning var projektens resultat i allmänhet svåra att mäta eftersom den effekt som man vill uppnå ofta inte är konkret, eftersom inga delmål fastställs för resultatindikatorer och eftersom rapporteringen från organisationerna i det civila samhället till kommissionen är koncentrerad till själva verksamheterna.

164.  Europaparlamentet tar hänsyn till att kampen mot tortyr och avskaffandet av dödsstraff är en långsiktig process, att verkningarna och resultatet är svåra att kvantifiera, att EIDMR behandlar känsliga frågor i svåra politiska situationer och att genomförandet av instrumentet kräver en grundlig och tidskrävande förvaltning.

165.  Europaparlamentet påpekar i detta avseende att systemen för att mäta effekter är ganska bristfälliga, delvis på grund av otydliga logiska ramar för projekt som saknar väldefinierade riktmärken och delmål. Parlamentet uppmanar kommissionen att klargöra kraven avseende de logiska ramarna i syfte att förbättra deras resultat och mervärde.

166.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en grundlig konsekvensbedömning av EIDMR-finansieringen och att dra slutsatserna av denna bedömning. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till effekterna och resultatet av olika former av projekt under urvalsförfarandet. Parlamentet gläder sig över att kommissionen redan arbetar på en förbättrad konsekvensbedömning i fråga om mänskliga rättigheter, och uppmanar kommissionen att meddela den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten resultatet.

167.  Europaparlamentet noterar att projektbedömningarna baseras på ett poängsystem och standardiserade utvärderingsskalor med kriterier som täcker aspekter som utformning, relevans, kapacitet, genomförbarhet, ändamålsenlighet, hållbarhet och kostnadseffektivitet och att bidrag beviljas de projekt som får högst poäng. Parlamentet konstaterar från revisionsrättens rapport att de standardiserade utvärderingsskalorna har vissa brister när det gäller vägledningen för hur de olika kriterierna ska poängsättas. Parlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga vägledningen och att överväga att förbättra de standardiserade utvärderingsskalorna.

168.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att åtgärda bristerna i fråga om utvärderingarna i enlighet med revisionsrättens påpekanden. Parlamentet välkomnar dock en viss flexibilitet i samband med utvärderingen av projekt på området för mänskliga rättigheter, där det inte enbart handlar om en formell kontroll av att kraven uppfyllts. Parlamentet betonar att man måste använda sunt förnuft, vilket tidigare påpekats av den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten.

169.  Europaparlamentet konstaterar från revisionsrättens rapport att målen i merparten av ansökningsomgångarna beskrevs i allmänna ordalag. Parlamentet noterar på grundval av kommissionens kommentarer att man föredrar en helhetsstrategi för ansökningsomgångarna. Parlamentet uppmanar emellertid kommissionen att säkerställa att EIDMR-medlen används effektivt genom att säkra projektens genomförbarhet, lönsamhet och mervärde, vilket kan göras genom att man i ansökningsomgångarna fastställer minimikrav avseende projektens resultat.

170.  Europaparlamentet gläder sig över att organisationer i det civila samhället som vill få ett bidrag först måste lämna in en projektbeskrivning av de viktigaste inslagen i det projekt de föreslår. Parlamentet anser att projektbeskrivningen är en tids- och kostnadseffektiv lösning för ett första urval av projekt.

171.  Europaparlamentet konstaterar från revisionsrättens rapport att projekturvalet dokumenterades väl men att det inte var tillräckligt rigoröst och att konstaterade brister i projekten inte åtgärdades. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att utvärderingspanelernas övergripande slutsatser rapporterades tillräckligt ingående. Parlamentet gläder sig över att projektverksamheterna i allmänhet har genomförts som planerat och i regel är kostnadseffektiva. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra projektutvärderingarna mer samstämda.

172.  Europaparlamentet konstaterar från revisionsrättens rapport att de stödmottagande organisationerna har olika tolkningar av vilka indirekta kostnader detta schablonbelopp ska täcka, vilket kan leda till att organisationens arbete undervärderas eller till att icke-stödberättigade utgifter inkluderas. Parlamentet uppmanar kommissionen att klargöra reglerna för schablonbeloppet.

173.  Europaparlamentet välkomnar EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati för perioden 2015–2019 som ett förnyat politiskt åtagande att utveckla större sammanhang och konsekvens i alla EU:s externa åtgärder och finansieringsinstrument.

174.  Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen redan har börjat genomföra den rättighetsbaserade metoden och kommer att fortsätta med detta genom att integrera denna metod i förfaranden och modeller, utarbeta färdplaner och anordna utbildning.

Del XIV – Revisionsrättens särskilda rapport nr 10/2015 ”Mer behöver göras för att åtgärda problemen vid offentlig upphandling inom EU:s sammanhållningsutgifter”

175.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport ”Mer behöver göras för att åtgärda problemen vid offentlig upphandling inom EU:s sammanhållningsutgifter”

176.  Europaparlamentet noterar att med ett totalt belopp på 349 miljarder EUR mellan 2007 och 2013 är sammanhållningspolitiken en nyckelfaktor för att man ska kunna minska ekonomiska och sociala skillnader mellan Europas regioner. Därför understryker parlamentet hur viktigt det är med korrekta förfaranden vid offentlig upphandling, eftersom revisionsrätten har funnit att det är inom upphandlingsförfarandena som de flesta felen begås i samband med EU:s sammanhållningsutgifter.

177.  Europaparlamentet betonar att 40 % av de projekt som genomfördes mellan 2007 och 2013 var behäftade med fel i samband med förfarandena vid offentlig upphandling och att de huvudsakliga felen var omotiverade direkttilldelningar, felaktig tillämpning av urvalskriterierna och partisk behandling vid valet av anbudslämnare.

178.  Europaparlamentet noterar att de huvudsakliga felkällorna var brist på administrativ kapacitet, felaktigt införlivande av EU:s direktiv i medlemsstaterna, inkonsekvent tolkning av lagstiftningen och bristande planering.

179.  Europaparlamentet pekar på det faktum att de komplexa rättsliga och administrativa ramarna för offentlig upphandling ses som en av orsakerna till felen. Av 69 revisionsmyndigheter hävdade 90 % att den nuvarande komplexiteten är mer omfattande än den behöver vara. Parlamentet noterar att närmare 50 % påpekade att de största förbättringarna av rutinerna för offentlig upphandling skulle kunna vara enklare förfaranden.

180.  Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att undvika bestämmelser som går längre än EU:s direktiv. Detta skulle också uppmuntra och underlätta små och medelstora företags deltagande i de offentliga upphandlingarna.

181.  Europaparlamentet noterar att revisionsrättens huvudsakliga iakttagelse var att kommissionen och medlemsstaterna inte anstränger sig tillräckligt för att genomföra regelbundna och systematiska analyser av de offentliga upphandlingarna, och att bristen på konsekventa och detaljerade uppgifter gör det omöjligt att analysera, ta itu med och förebygga dessa fel.

182.  Europaparlamentet delar revisionsrättens uppfattning att kommissionen borde utveckla en databas för att analysera hur frekventa och allvarliga felen i de offentliga upphandlingarna är samt deras orsaker. Parlamentet anser att kommissionen bör se till att man får konsekvent och tillförlitlig information om fel från medlemsstaterna.

183.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens proaktiva angreppssätt för programperioden 2014–2020, vilket syftar till att genom vägledning, övervakning och tekniskt stöd stödja nationella handlingsplaner som ska genomföras före slutet av 2016. Parlamentet uppskattar att kommissionen med detta proaktiva angreppssätt avser att minska risken för att betalningarna till operativa program efter 2016 eventuellt avbryts.

184.  Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen endast som en sista utväg, när alla andra insatser för förebyggande, korrigering och stöd redan har uttömts, avbryter betalningarna och inför finansiella korrigeringar för de medlemsstater som misslyckas med att nå dessa mål.

185.  Europaparlamentet ser positivt på att kommissionen sedan länge har tagit itu med problemet med fel i samband med offentliga upphandlingar inom sammanhållningspolitiken, som länge har varit uppenbara, men att den nu gör detta på ett mer samordnat sätt inom ramen för handlingsplanen för offentlig upphandling. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att skynda på genomförandet av denna plan och årligen rapportera om hur genomförandet fortskrider.

186.  Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen inrättar en högnivågrupp som visar ledarskap när det gäller att komma till rätta med problemen i samband med offentlig upphandling och som främjar en förenkling av sådan upphandling.

187.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att utnyttja de möjligheter som ges med e-upphandling, som har en stor potential för förbättring av transparensen och tillgången till anbudsinfordringar även för små och medelstora företag samt för att förhindra oegentligheter och bedrägerier.

188.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta sina insatser för att utbyta erfarenheter och bästa praxis.

189.  Europaparlamentet välkomnar det it-baserade bedrägerivarningsverktyget Arachne och uppmanar samtliga medlemsstater att registrera fullständiga uppgifter av god kvalitet så att detta program kan fungera ordentligt.

Del XV – Revisionsrättens särskilda rapport nr 11/2015 ”Förvaltas partnerskapsavtalen om fiske väl av kommissionen?”

190.  Europaparlamentet välkomnar den mer stabila rättsliga ram som erbjuds av partnerskapsavtal om fiske jämfört med privata avtal. Parlamentet noterar att europeiska fartygsägare har sagt sig föredra partnerskapsavtal om fiske och bett kommissionen utvidga nätverket av avtal.

191.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i högre grad respektera exklusivitetsklausulen. Parlamentet noterar att kommissionen, även om vissa faktorer ligger utanför dess kontroll, bör inleda förhandlingsprocessen för ett nytt protokoll i god tid innan det gällande protokollet löper ut. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen att i möjligaste mån förkorta förhandlingsprocessen.

192.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att förbättra överensstämmelsen mellan partnerskapsavtalen om fiske och andra EU-initiativ och finansieringskällor i fiskesektorn i samma region, att fastställa regionala strategier för utvecklingen av fiskeriförvaltningen och att se till att de protokoll som förhandlas fram i samma region är förenliga med den aktuella regionala strategin och med andra EU-medel.

193.  Europaparlamentet kräver att kommissionen i högre grad fokuserar på de restriktiva tekniska villkoren, såsom en snäv definition av fiskeområden. Parlamentet betonar att detta skulle kunna påverka lönsamheten för EU:s externa fiskeflotta.

194.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta utnyttjandegraden när det gäller tidigare protokoll och försöka att på ett bättre sätt koppla betalningar för tillträdesrättigheter till faktiska fångster och samtidigt se till att fiskeverksamheten inte påverkas negativt.

195.  Europaparlamentet noterar bekymrat att kostnaden för de partnerskapsavtal om fiske som förhandlats fram av kommissionen var relativt hög jämfört med den tidigare utnyttjandegraden. Parlamentet kräver att kommissionen beaktar principerna om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet när förhandlingar om partnerskapsavtal om fiske förbereds för att garantera valuta för pengarna och efterlevnad av principerna för en sund ekonomisk förvaltning.

196.  Europaparlamentet noterar att efterhandsutvärderingarna bör fokusera på att säkra en konsekvent och jämförbar analys av avkastningen på de offentliga medel som använts inom protokollen samt på att göra en heltäckande och kritisk analys av deras ändamålsenlighet för EU och det berörda partnerlandet.

197.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka sina förhandlingsbefogenheter. Parlamentet understryker betydelsen av EU:s totala ekonomiska ersättning till partnerländerna.

198.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att använda de mest aktuella uppgifterna för sin efterhandsrapport. Parlamentet uppmanar kommissionen att ställa dessa till intressenternas förfogande i tid.

199.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verka för att man godtar elektroniska tillstånd eller en förteckning över fartyg med tillstånd i partnerländerna under tillståndens hela giltighetsperiod. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att minska förseningarna i samband med tillståndsansökningarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att identifiera och minska flaskhalsarna i detta förfarande.

200.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den nya fångstdatabasen används fullt ut av flaggmedlemsstater och levererar tillförlitliga fångstdata som kan konsolideras, övervakas och hållas uppdaterade.

201.  Europaparlamentet noterar att kommissionen har upprättat en databas för fångstuppgifter. Parlamentet noterar vidare att denna databas ska omfatta fångstuppgifter som medlemsstaterna lämnar varje vecka, fördelade per fiskeområde. Parlamentet konstaterar bekymrat att denna databas fortfarande inte var i drift vid tidpunkten för revisionen eftersom medlemsstaterna ännu inte uppfyllde rapporteringsvillkoren. Parlamentet uppmanar kommissionen att åtgärda detta tillsammans med medlemsstaterna och att inkludera tydliga och konsekventa uppgifter om de faktiska slutliga fångsterna, i syfte att undvika eventuella negativa konsekvenser om den slutliga fångsten är större än referensfångstmängden.

202.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att mer noga övervaka genomförandet av sektorsstöd för att garantera dess effektivitet och kostnadseffektivitet. Parlamentet ber kommissionen att säkerställa en effektiv samordning av de åtgärder som partnerländerna genomför. Parlamentet uppmanar kommissionen att i protokollen inkludera formella stödvillkor för de åtgärder som ska finansieras.

203.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att utbetalningarna av sektorsstöd är förenliga med andra budgetstödbetalningar och att de grundas på de resultat som partnerländerna har uppnått när det gäller genomförandet av den uppsättning åtgärder som man gemensamt har kommit överens om.

204.  Europaparlamentet noterar bekymrat att även om sektorsstödet först ska betalas när partnerländerna kan visa att resultat har uppnåtts, föreskriver det protokoll som för närvarande är i kraft fortfarande inte att betalningar får minskas delvis när resultat endast uppnås delvis. Parlamentet noterar kommissionens kommentar att när inga eller begränsade resultat uppnåtts måste utbetalningen av sektorsstödet för påföljande år avbrytas tills det att målen nåtts. Parlamentet uppmanar dock kommissionen att, när detta är möjligt, inkludera en möjlighet till delvis utbetalning av sektorsstödet i de nya protokollen.

Del XVI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 12/2015 ”EU:s prioritering att främja en kunskapsbaserad landsbygdsekonomi har påverkats av en bristfällig förvaltning av kunskapsöverförings- och rådgivningsåtgärder”

205.  Europaparlamentet begär att medlemsstaterna inför förfaranden för att analysera behoven av kunskap och färdigheter bland verksamhetsutövarna på landsbygden, särskilt vid inbjudningar att lämna förslag eller anbud, och att kommissionen ger ytterligare vägledning om hur medlemsstaterna bör utföra sådana återkommande analyser och påpekar att medlemsstaterna bör vara mer specifika än allmänna i sina formuleringar.

206.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att stöd för att inrätta nya rådgivningstjänster endast beviljas om det finns ett konstaterat underskott av sådana tjänster i det berörda området och ett behov av finansiering av ny personal, nya lokaler och/eller ny utrustning.

207.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att välja ut vilka tjänsteleverantörer som ska få offentliga medel i rättvis och öppen konkurrens, oavsett om de använder sig av inbjudningar att lämna förslag eller formella offentliga upphandlingsförfaranden.

208.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen tar hänsyn till vägledningen för yrkesutövande aktörer om hur man undviker de vanligaste felen i projekt som finansieras av de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

209.  Parlamentet begär att kommissionen ger mer specifik vägledning om hur man tillhandahåller tjänster internt, lägger ut tjänster på entreprenad och utvärderar konsortiers tjänsteleverans, och kommissionen bör också på lämpligt sätt övervaka medlemsstaternas förfaranden för att se till att urvalet av kunskapsöverförings- och rådgivningsåtgärder är konkurrenskraftigt, rättvist och öppet.

210.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utvärdera behovet av att stödja kunskapsöverförings- och rådgivningsåtgärder som redan finns att tillgå på marknaden till ett rimligt pris, och när detta behov är berättigat, se till att kostnaderna för de finansierade verksamheterna inte överskrider kostnaderna för liknande insatser som tillhandahålls på marknaden.

211.  Europaparlamentet begär att kommissionen bygger vidare på de inledande steg som tagits för att se till att EU-fonderna kompletterar varandra för att minska risken för dubbelfinansiering och dubbel administration.

212.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta återkopplingssystem där information från övervakning och utvärdering används för att förbättra kommande inbjudningar att lämna förslag eller anbud, och begär att kommissionen ger vägledning om hur medlemsstaterna kan utföra sådana återkommande återkopplingsförfaranden och kontrollerar att medlemsstaterna har infört sådana förfaranden.

213.  Europaparlamentet begär att kommissionen utan dröjsmål höjer riskprofilen för kunskapsöverförings- och rådgivningsåtgärder och utökar sin övervakning och förvaltning därefter.

214.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att dela med sig av bästa praxis och att fortsätta sina projektutvärderingar så att man har en bra bas för genomförandeperioden 2014–2020.

215.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att informera om sin samlade bedömning av konsulttjänsterna, med fokus på resultat och nettoeffekter, för att undvika en rent kvantitativ utvärdering av investeringen.

216.  Europaparlamentet begär att kommissionen främjar utbyte av bästa praxis för metoder inom ramen för nätverksaktiviteter.

Del XVII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 13/2015 ”EU:s stöd till timmerproducerande länder inom handlingsplanen för skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Flegt)”

217.  Europaparlamentet välkomnar den särskilda rapporten om EU:s stöd till timmerproducerande länder inom ramen för handlingsplanen för skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Flegt), och presenterar sina synpunkter och rekommendationer nedan.

218.  Europaparlamentet anser att Flegtinitiativet är mycket viktigt för att man ska kunna förbättra skogsförvaltningen, bevara skogarna och säkerställa att lagstiftningen efterlevs, framför allt genom att utnyttja alla tillgängliga medel, bland annat frivilliga partnerskapsavtal och krav på tillbörlig finansiell aktsamhet, i syfte att hantera det globala problemet med olaglig avverkning, och bidra till att trygga timmerexporten till EU.

219.  Europaparlamentet beklagar emellertid de kumulativa brister som konstaterats i genomförandet av Flegt-handlingsplanen och Flegt-projekten, som nu kräver att en grundlig utvärdering snarast genomförs.

220.  Europaparlamentet är av den fasta övertygelsen att det nu, efter att 300 miljoner EUR har fördelats under perioden 2003–2013 i Flegtrelaterat stöd, är dags att genomföra en seriös kostnadsnyttoanalys av Flegtprocessen för att minska den olagliga skogsavverkningen och tillhörande timmerandel, men också för att rationalisera utformningen av befintliga mekanismer i syfte att göra dem mer effektiva i fråga om resultat och inverkan.

221.  Europaparlamentet beklagar det långsamma genomförandet av Flegt-handlingsplanen, det sena antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010(18) (EU:s timmerförordning) och kommissionens sena reaktion när det gäller att lära av erfarenheterna med den övergripande Flegt-finansieringen.

222.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera sina stödinsatser med hjälp av tydliga mål och kriterier. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att överge struktureringen av EU:s stöd från olika budgetar och att överväga en enda, tydligt definierad budget.

223.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snabbt förbättra transparensen och ramen för ansvarsutkrävande genom övervakning och regelbunden rapportering, bland annat med hjälp av framstegsbedömning. Parlamentet uppmanar dessutom bestämt kommissionen att övervaka och rapportera om det fulla genomförandet av EU:s timmerförordning i medlemsstaterna och att vidta nödvändiga rättsliga åtgärder för att säkerställa att den tillämpas.

224.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom unionens olika politikområden och involverade avdelningar rationalisera och bättre samordna sina insatser för att bekämpa olaglig skogsavverkning.

225.  Europaparlamentet påminner om att spårbarheten för timmerprodukter, som har framställts lagligt inom ramen för ett licenssystem mellan EU och de timmerexporterande länderna, bör betraktas som ett konstant huvudmål, i synnerhet i ljuset av de faktorer som identifierats av revisionsrätten, såsom utbredd korruption, bristfällig tillämpning av lagen eller otillräcklig bedömning av risker och begränsningar i projekt.

226.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förhandla om importstandarder för timmer i framtida bilaterala eller multilaterala handelsrelaterade avtal, i syfte att inte undergräva de framsteg som nåtts med hjälp av Flegt-handlingsplanen med timmerproducerande länder.

227.  Europaparlamentet anser att de förvaltningsmässiga bristerna i Flegt-systemet bör behandlas antingen i den externa utvärderingen av Flegt-åtgärderna eller på ad hoc-basis av kommissionen.

Del XVIII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 14/2015 ”AVS-investeringsanslaget: ger det något mervärde?”

228.  Europaparlamentet välkomnar den särskilda rapporten om mervärdet av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-investeringsanslaget) som ett konkret och positivt exempel på revisionsrättens uppföljning av 2012 och 2013 års förfarande för beviljande av ansvarsfrihet, där parlamentet efterlyste utarbetandet av en särskild rapport om resultatet av Europeiska investeringsbankens (EIB) externa utlåningsverksamhet och dess anpassning till unionens utvecklingspolitik och mål före halvtidsutvärderingen av EIB:s externa mandat och halvtidsutvärderingen av investeringsanslaget.

229.  Europaparlamentet betraktar inbegripandet av en sådan granskning av AVS-investeringsanslaget i revisionsrättens arbetsplan som god praxis för samarbete och gemensamma kontroller mellan parlamentet och revisionsrätten.

230.  Europaparlamentet anser att denna granskningsrapport är en milstolpe, eftersom det är den första granskning som utförs av revisionsrätten på detta specifika område. Parlamentet beklagar att AVS-investeringsanslaget inte omfattas av revisionsrättens årliga revisionsförklaring.

231.  Europaparlamentet noterar de positiva slutsatserna när det gäller AVS-investeringsanslagets samstämmighet med målen för EU:s utvecklingspolitik samt dess katalysatoreffekt. Parlamentet gläder sig över det positiva samarbetet mellan EIB och kommissionen, framför allt i förbindelse med projektundersökningar och projekturval.

232.  Europaparlamentet beklagar dock att revisionsrätten inte mer ingående kunde fastställa mervärdet med AVS-investeringsanslaget. Parlamentet uppmanar därför revisionsrätten att i framtida särskilda rapporter ge mer konkreta exempel och välja ut några projekt för att bättre illustrera sina slutsatser och rekommendationer. Parlamentet uppmanar vidare revisionsrätten att med stöd av denna första erfarenhet ytterligare vidareutveckla metoderna för att bedöma hävstångseffekter, katalysatoreffekter och mervärde av sådana anslag. Parlamentet uppmanar också revisionsrätten att inte se mervärdet i form av de tre klassiska principerna om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet, utan i ett bredare perspektiv som inbegriper miljö, jämlikhet och etik.

233.  Europaparlamentet stöder revisionsrättens rekommendationer. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ta hänsyn till revisionsrättens rekommendationer i framtida lagstiftningsförslag och förhandlingar, till exempel i förbindelse med översynen av EIB:s externa mandat eller avtalet efter Cotonou-avtalet.

234.  Europaparlamentet rekommenderar – för att garantera politisk konsekvens från unionens sida – att investeringsanslaget och EIB:s policy snabbt anpassas till resultatet av COP21 och de eventuella millennieutvecklingsmålen efter 2015. Parlamentet anser att kampen mot klimatförändringarna och alla dess direkta och indirekta konsekvenser, särskilt i världens fattigaste länder, i ännu högre grad bör prioriteras.

235.  Europaparlamentet anser att det är av största vikt för EIB att kontinuerligt investera tid i strategier för tillbörlig aktsamhet kombinerat med redskap för bedömning av resultat, i syfte att få bättre kunskaper om de finansiella mellanhändernas och stödmottagarnas profil och också för att bättre bedöma projektens konsekvenser för slutmottagarna. Parlamentet uppmanar EIB att på allvar beakta revisionsrättens rekommendationer och att förbättra nuvarande praxis i syfte att öka mervärdet för AVS-investeringsanslaget.

236.  Europaparlamentet anser att alla pengar från unionens skattebetalare bör omfattas av parlamentets förfarande för ansvarsfrihet. Parlamentet upprepar därför och är fast övertygat om att det AVS-investeringsanslag som EIB förvaltar för EU:s räkning bör omfattas av parlamentets ansvarsfrihetsförfarande, eftersom investeringsanslaget finansieras med pengar från unionens skattebetalare.

237.  Europaparlamentet konstaterar att det trepartsavtal som avses i artikel 287.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om samarbetet mellan EIB, kommissionen och revisionsrätten med avseende på revisionsrättens kontrollmetoder när det gäller EIB:s förvaltning av unionens och medlemsstaternas medel ska förnyas 2015. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt att revisionsrättens mandat i detta hänseende bör uppdateras i syfte att inbegripa alla EIB:s nya finansieringsinstrument som involverar offentliga medel från unionen eller Europeiska utvecklingsfonden.

Del XIX – Revisionsrättens särskilda rapport nr 15/2015 ”EU-mekanismen för energiinvesteringar och stöd till förnybar energi i Östafrika”

238.  Europaparlamentet välkomnar den särskilda rapporten om AVS-EU-mekanismen för energiinvesteringar och stöd till förnybar energi i Östafrika, och presenterar sina synpunkter och rekommendationer nedan.

239.  Europaparlamentet gläder sig över att det från och med den andra förslagsinfordran inom ramen för mekanismen för energiinvesteringar och stöd till förnybar energi i Östafrika har blivit obligatoriskt att inkludera preliminära genomförbarhetsanalyser. Parlamentet betonar att sådana analyser bör bygga på korrekta och realistiska scenarier. Parlamentet betonar också att scenariot redan bör inbegripa uppskattningar av hur lokalsamhällen kan inkluderas i genomförandet av projektet för att stärka det lokala egenansvaret och främjandet av projektet.

240.  Europaparlamentet anser att kopplingen mellan ett projekts genomförbarhet och dess socioekonomiska och miljömässiga hållbarhet bör fastställas tydligare, så att man inte endast garanterar effektivitet, konsekvens och synlighet för investeringsprojekt som stöds via mekanismen för energiinvesteringar och stöd till förnybar energi i Östafrika, utan även deras effektivitet och mer omfattande resultat i de berörda regionerna.

241.  Europaparlamentet anser att övervakningen av projekt och relaterade risker bör ske regelbundet och åtföljas av snabba mildrande åtgärder för att upphandlingsstrategin samt urvals- och genomförandeprocesserna vid behov ska kunna anpassas. Parlamentet anser att resultaten i övervakningsrapporterna bör utnyttjas när senare förslagsinfordringar genomförs.

242.  Europaparlamentet vill se att mekanismen för energiinvesteringar och stöd till förnybar energi i Östafrika garanterar att lokala aktörer, såsom icke-statliga organisationer eller lokalsamhällen, involveras under hela projektfasen, från inledandet till fasen efter avslutandet av projekt, så att vederbörlig hänsyn tas till behoven när det gäller sådana särskilda projekt. Parlamentet efterlyser ett fortsatt stöd till lokal kapacitetsuppbyggnad med lämplig utbildning under hela projektets livscykel, varvid huvudmålet ska vara att ytterligare stärka det lokala egenansvaret och främja samordningen så att ett projekt är genomförbart och hållbart efter det att finansieringsperioden löpt ut.

243.  Europaparlamentet uppmanar kommissionens generaldirektorat för utveckling och samarbete (GD DEVCO) att se till att genomförandepartnerna svarar på alla önskemål om ytterligare information angående genomförandet av projektet/projekten. Parlamentet uppmanar GD DEVCO att särskilt fokusera på eventuell korruption och/eller eventuella bedrägerier i samband med genomförandepartnernas verksamhet, samtidigt som onödiga ytterligare administrativa bördor bör undvikas. I det fall att korruption och/eller bedrägerier skulle förekomma uppmanas GD DEVCO att i vederbörlig ordning avsluta kontrakten och söka efter nya partner i regionen.

244.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sörja för en konsekvent politik och ett nära samarbete med andra aktörer på fältet, i synnerhet FN-organ och aktörer inom ramen för initiativet ”Hållbar energi för alla”, men inte endast på energiområdet, i syfte att nå bästa möjliga resultat för de människor som lever i regionen och för miljön. Parlamentet anser att synergier med andra projekt lokalt, om möjligt även med projekt i planeringsfasen, bör utnyttjas i största möjliga utsträckning i alla projekt.

Del XX – Revisionsrättens särskilda rapport nr 16/2015 ”Förbättra försörjningstryggheten genom att utveckla den inre marknaden för energi: mer behöver göras”

245.  Europaparlamentet begär att medlemsstaterna ska samordna sina investeringar i energiinfrastruktur och utövandet av tillsynen över sina energimarknader så att den inre marknaden för energi fungerar ändamålsenligt och avbrottsfritt, och för att få så god valuta som möjligt för unionens pengar.

246.  Europaparlamentet anser att reformer av energimarknader ska inledas på medlemsstatsnivå. Parlamentet anser att genomförandet av de gemensamt överenskomna energipaketen, särskilt det tredje energipaketet, skulle skapa förutsättningar för att förverkliga den inre marknaden för energi.

247.  Med tanke på den framtida regionala strategin för energitrygghet betonar Europaparlamentet att det är viktigt att de enskilda medlemsstaterna kan se till att de har den infrastruktur som behövs för att exportera och importera energi men också för att kunna fungera som transiteringsland för el och gas.

248.  Europaparlamentet betonar att alla framtida EU-energiprojekt måste följa unionens lagstiftning och energiunionens principer: diversifiering, försörjningstrygghet, tillgänglighet, konkurrenskraft och hållbarhet.

249.  Europaparlamentet anser att stärkande och förbättring av sammanlänkningar med angränsande medlemsstater ska prioriteras. Parlamentet uppmuntrar till utveckling av ständig kapacitet för dubbelriktade flöden vid varje gränsöverskridande sammanlänkningsinfrastruktur genom att involvera de medlemsstater genom vilka korridorer passerar.

250.  Europaparlamentet anser att genomförandet av strategiska infrastrukturprojekt ska bidra till medellånga och långsiktiga aspekter av energitrygghet.

251.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fördela de ökade ekonomiska resurser och befogenheter som Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter behöver, och anser att byrån bör få rekrytera ytterligare personal i syfte att möjliggöra att övervakningen av energimarknaderna genomförs på ett fullständigt och effektivt sätt.

Del XXI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 17/2015 ”Kommissionens stöd till insatsgrupper för ungdomars sysselsättning: ESF-finansieringen har omdirigerats men är inte tillräckligt inriktad på resultat”

252.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens rapport, stöder dess rekommendationer och välkomnar att kommissionen godtar dem och kommer att beakta dem i framtiden. Parlamentet välkomnar att kommissionen har genomfört dessa rekommendationer i sin rättsliga ram för de europeiska struktur- och investeringsfonderna 2014–2020 genom en resultatram och en resultatreserv, förhandsvillkor samt gemensamma output- och resultatindikatorer, vilket garanterar bättre valuta för pengarna.

253.  Europaparlamentet noterar att ungdomsarbetslösheten är ett allvarligt problem i hela unionen och anser att man bör anslå tillräckligt med resurser på unionsnivå och nationell nivå för att åtgärda den. Parlamentet uppmanar bestämt medlemsstaterna att använda tillgängligt unionsstöd.

254.  Europaparlamentet konstaterar att insatsgrupperna för ungdomars sysselsättning huvudsakligen var en politisk process, vilket uppgavs från start, med uppdraget att övertyga nationella regeringar att omdirigera outnyttjade medel för att ta itu med ungdomsarbetslösheten, utan att införa ytterligare administrativa eller/och rättsliga förfaranden eller anslå nya medel.

255.  Europaparlamentet noterar uppdragets politiskt komplicerade karaktär och lovordar insatsgrupperna för ungdomars sysselsättning eftersom de har ökat medvetenheten på högsta politiska nivå, sammanfört olika politiska och administrativa myndigheter och övertygat dem att prioritera ungdomsarbetslösheten framför andra initiativ.

256.  Europaparlamentet betonar att man måste fokusera på framsteg och resultat och välkomnar att det nya regelverket för programplaneringsperioden 2014-2020 omfattar bestämmelser om medlemsstaternas rapportering av resultat.

257.  Europaparlamentet noterar att det ofta är de medlemsstater som är i störst behov av finansiering som också har en bristande administrativ kapacitet vilket leder till att man fokuserar på att hantera projektet i stället för att hantera investeringsmålen.

258.  Europaparlamentet noterar att investeringseffekterna fortfarande främst mäts med hjälp av kvantitativa indikatorer vilket inte återspeglar alla aspekter av god bedömningspraxis. Parlamentet konstaterar att output inte är samma sak som resultat.

259.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en mekanism för tidig varning avseende outnyttjade anslag från de europeiska struktur- och investeringsfonderna så att medlemsstaterna har tillräckligt med tid på sig att omfördela medel till åtgärder för ungdomssysselsättning.

260.  Europaparlamentet ser fram emot revisionsrättens rapport om EU:s ungdomsgaranti – genomförandet i medlemsstaterna, som ska slutföras i början av 2017, och föreslår att resultatet bör beaktas vid halvtidsutvärderingen av den fleråriga budgetramen.

Del XXII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 20/2015 ”Kostnadseffektivitet i EU:s landsbygdsutvecklingsstöd för icke-produktiva jordbruksinvesteringar”

261.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att genomföra icke-produktiva investeringar i större synergi med andra landsbygdsutvecklingsåtgärder och miljöordningar och anser att kommissionen bör övervaka de berörda medlemsstaternas genomförande via deras årliga genomföranderapporter från och med 2017.

262.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att ge medlemsstaterna vägledning om urvalskriterier för icke-produktiva investeringar för programperioden 2014–2020 och att kontrollera att medlemsstaterna använder ändamålsenliga förfaranden för att välja ut projekt. I detta sammanhang rekommenderar parlamentet även medlemsstaterna att se till att urvalsförfarandena för de icke-produktiva investeringarna är transparenta, offentliggörs och genomförs effektivt, och att medlemsstaterna på ett effektivt sätt kontrollerar att dessa kriterier uppfylls.

263.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att se till att de icke-produktiva investeringarnas bidrag för att nå unionens miljömål inom jordbruket övervakas eller åtminstone omfattas av en särskild bedömning under utvärderingarna av programperioden 2014–2020.

264.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att uppmuntra och bistå de medlemsstater som har ett omfattande stöd för icke-produktiva investeringar att definiera särskilda resultatindikatorer för de typer av icke-produktiva investeringar som oftast finansieras, för att se till att de icke-produktiva investeringarnas bidrag för att nå unionens miljömål inom jordbruket övervakas och bedöms. Parlamentet begär i detta avseende att medlemsstaterna ska rapportera om dessa indikatorer i sina årliga genomföranderapporter från och med juni 2016, och inkludera en bedömning av resultatet av de icke-produktiva investeringarna i sina utvärderingsplaner.

265.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att ge ytterligare vägledning om utformningen av kriterierna för fastställandet av kännetecken på lönsamhet hos de icke-produktiva investeringar som har de högsta stödnivåerna och att medlemsstaterna fastställer sådana kriterier utan dröjsmål och använder dem för att modulera stödnivån.

266.  Europaparlamentet begär att medlemsstaterna utan dröjsmål genomför förfaranden för att se till att kostnaderna för de icke-produktiva investeringar som stöds inte överstiger kostnaderna för liknande typer av varor, tjänster eller arbeten som erbjuds på marknaden. Parlamentet anser att medlemsstaterna i detta avseende, som ett led i sina administrativa kontroller, bör definiera lämpliga riktmärken och/eller referenskostnader mot vilka kostnaderna för icke-produktiva investeringar systematiskt ska kontrolleras.

267.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen använder den information som medlemsstaterna har tillhandahållit beträffande möjligheterna att kontrollera åtgärderna för att godkänna landsbygdsprogrammen för programperioden 2014–2020, för att säkerställa att medlemsstaterna fastställer och genomför lämpliga förfaranden för att kontrollera att kostnaderna är rimliga. Parlamentet rekommenderar också att kommissionen underlättar utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna när det gäller förfarandena för att kontrollera om kostnaderna är rimliga.

268.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att innan de första kontrollerna på plats genomförs för programperioden 2014–2020, ta fram en metod för att i ett tidigt skede sammanställa och analysera orsakerna till de fel som upptäckts under dessa kontroller och att vidta de åtgärder som krävs för att förbättra sina förvaltnings- och kontrollsystem som tillämpas inom systemet med icke-produktiva investeringar.

269.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen tar hänsyn till de brister som revisionsrätten har identifierat när det gäller utgifter för icke-produktiva investeringar och att vidta lämpliga åtgärder tillsammans med medlemsstaterna för att säkerställa en korrekt ekonomisk förvaltning för denna typ av investeringar.

Del XXIII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 22/2015: EU:s övervakning av kreditvärderingsinstitut – finns på plats men är ännu inte helt ändamålsenlig

270.  Europaparlamentet betonar att målet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009(19) (förordningen om kreditvärderingsinstitut) är att införa gemensamma regleringsmetoder för att främja integritet, transparens, ansvar, goda styrelseformer och oberoende i fråga om kreditvärderingsverksamhet, och därmed bidra till bättre kvalitet på de kreditbetyg som utfärdas inom unionen och till att få den inre marknaden att fungera friktionsfritt samtidigt som en hög nivå uppnås på skyddet av konsumenter och investerare (artikel 1 i förordningen).

271.  Europaparlamentet konstaterar att revisionsrätten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) kom överens om många aspekter av granskningen och rekommendationerna.

272.  Europaparlamentet välkomnar att Esma på kort tid har lagt en god grund för en ändamålsenlig tillsyn av kreditvärderingsinstituten i unionen. Parlamentet noterar dock att revisionsrätten anser att förfarandet är krångligt på grund av den uppdelning i de två etapperna fullständighet och efterlevnad som krävs enligt förordningen.

273.  Europaparlamentet instämmer i revisionsrättens åsikt att under registreringsprocessen bör Esma på lämpligt sätt dokumentera sin bedömning av alla lagstadgade krav på kreditvärderingsmetoder, och dokumentation som avser processen för godkännande bör inte enbart förvaras i den interna korrespondensen utan i särskilda ärendemappar.

274.  Europaparlamentet välkomnar att revisionsrätten och Esma är överens om Esmas riskbaserade metod. Parlamentet anser att riskidentifieringsprocessen bör vara transparent, begriplig och spårbar.

275.  Europaparlamentet anser att alla att utredningar bör dokumenteras ordentligt så att det går att visa och garantera att alla slutsatser stöds av tillfredsställande analyser av bevisen. Parlamentet noterar att revisionsrätten i detta syfte rekommenderar att man inrättar ett särskilt it-verktyg för tillsyn. Parlamentet noterar Esmas argument att dess nuvarande tillsynsverktyg har varit effektiva. Parlamentet är dock övertygat om att ett särskilt it-verktyg för tillsyn skulle vara den bästa metoden för att hantera information på ett transparent, begripligt och spårbart sätt, samtidigt som man tar hänsyn till normala nivåer på personalomsättning. Parlamentet begär därför att Esma tar med inrättandet av ett sådant it-verktyg i sin budgetplanering.

276.  Europaparlamentet påminner om att ett av syftena med och skyldigheten för förordningen om kreditvärderingsinstitut är att garantera oberoende och undvika intressekonflikter (se bilaga 1 i förordningen om kreditvärderingsinstitut). Parlamentet anser därför att kreditvärderingsinstituten också bör kontrollera kreditvärderingsanalytikers handelsverksamhet. Parlamentet anser dock att Esma bör göra en strukturerad granskning av de system som kreditvärderingsinstituten har inrättat för att hantera intressekonflikter.

277.  Europaparlamentet hänvisar till artikel 23 i förordningen om kreditvärderingsinstitut, där följande anges: ”När de fullgör sina uppgifter enligt denna förordning, får varken Esma, kommissionen eller andra offentliga myndigheter i medlemsstaterna ingripa när det gäller innehållet i kreditbetygen eller kreditvärderingsmetoderna.” Parlamentet anser att genomförandet av kreditvärderingsinstitutens metoder därför endast kan kontrolleras genom pågående tillsynsförfaranden, efter det att registeringen har fullbordats.

278.  Europaparlamentet håller med om att Esma bör granska alla viktiga aspekter av utformningen och genomförandet av kreditvärderingsinstitutens metoder som ännu inte har granskats. Parlamentet är bekymrat över att denna uppgift inte fullt ut kan utföras på grund av resursbrist.

279.  Europaparlamentet beklagar att det nuvarande systemet inte garanterar ett effektivt skydd av marknaderna i händelse av en läcka och uppmanar Esma att förbättra sitt kontrollsystem och bekämpa de åtgärder som kan leda till snedvridningar på marknaderna.

280.  Europaparlamentet beklagar att de nuvarande reglerna för euron inte garanterar att alla Esma-registrerade kreditvärderingsinstitut har likvärdiga villkor. Parlamentet uppmanar Europeiska centralbanken och EU-lagstiftaren att så fort som möjligt åtgärda situationen.

281.  Europaparlamentet konstaterar att det centrala arkivet kommer att integreras i den europeiska kreditvärderingsplattformen (artikel 11 i förordningen om kreditvärderingsinstitut), som inrättades 2013 och med vilken arbetet pågår. Parlamentet ber Esma att garantera att de uppgifter som rapporteras av kreditvärderingsinstituten är sunda.

282.  Europaparlamentet uppmanar Esma att ytterligare förbättra och harmonisera rutinerna för offentliggörande bland kreditvärderingsinstituten.

283.  Europaparlamentet välkomnar Esmas avsikt att ytterligare förbättra sin webbplats och särskilt offentliggöra all tillämplig lagstiftning och relevanta dokument och göra webbplatsen mer användarvänlig.

284.  Europaparlamentet noterar att vissa delar av den terminologi som används i metoderna i förordningen om kreditvärderingsinstitut kan lämna utrymme för tolkning, vilket på ett negativt sätt skulle kunna påverka genomförandet av förordningen. Parlamentet uppmanar därför Esma och revisionsrätten att till parlamentet och kommissionen överlämna en förteckning över rättsliga bestämmelser som skulle behöva förtydligas ytterligare.

Del XXIV – Revisionsrättens särskilda rapport nr 2/2016 ”Rapport 2014 om uppföljningen av Europeiska revisionsrättens särskilda rapporter”

285.  Europaparlamentet välkomnar att 23 av 44 rekommendationer hade genomförts fullt ut.

286.  Europaparlamentet välkomnar också att kommissionen i stort sett godtog revisionsrättens ytterligare rekommendationer i denna särskilda rapport.

287.  Europaparlamentet noterar dock att revisionsrätten ansåg att 18 av de 44 rekommendationerna endast delvis genomförts, inte genomförts alls eller inte kunde kontrolleras, och att dessa 18 rekommendationer avser följande:

288.  Europaparlamentet betonar att den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten anser att det är otillfredsställande när kontradiktoriska förfaranden slutar med att kommissionen och rådet drar olika slutsatser. Parlamentet uppmanar därför båda institutionerna att undvika ett sådant resultat.

289.  Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att i sina rekommendationer tydligt ange vilken typ av åtgärd som förväntas av kommissionen och vilken typ av åtgärd som förväntas av medlemsstaterna.

290.  Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att tillsammans med nationella revisionsmyndigheter utveckla ett system som gör det möjligt för revisionsrätten att utvärdera medlemsstaternas uppföljning av revisionsrättens rekommendationer.

291.  Europaparlamentet betonar att parlamentet aldrig fick någon tillfredsställande förklaring till varför kommissionen under flera år ansåg att det var väldigt viktigt att generaldirektoraten hade en egen internrevisionsfunktion, bara för att sedan från och med april 2015 på nytt omgruppera internrevisionsfunktionerna under tjänsten för internrevision.

o
o   o

292.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och revisionsrätten, och att se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien).

(1) EUT L 51, 20.2.2014. (2) EUT C 377, 13.11.2015, s. 1. (3) EUT C 373, 10.11.2015, s. 1. (4) EUT C 377, 13.11.2015, s. 146. (5) Antagna texter, P8_TA(2016)0147. (6) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1. (7) Se bilaga I till den särskilda rapporten – Checklista som revisionsrätten har tagit fram för att bedöma kontrollsystemens utformning med avseende på riskerna med landsbygdsutvecklingskostnader. (8) Revisionsrättens särskilda rapport nr 1/2014 ”Ändamålsenligheten i kollektivtrafikprojekt i städer som får EU-stöd” och den särskilda rapporten nr 21/2014 ”EU-finansierad flygplatsinfrastruktur: dålig valuta för pengarna”. (9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 av den 11 december 2013 om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet och om upphävande av beslut nr 661/2010/EU (EUT L 348, 20.12.2013, s. 1). (10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa, om ändring av förordning (EU) nr 913/2010 och om upphävande av förordningarna (EG) nr 680/2007 och (EG) nr 67/2010 (EUT L 348, 20.12.2013, s. 129). (11) Rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (EGT L 135, 30.5.1991, s. 40). (12) Rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999 (EUT L 210, 31.7.2006, s. 25). (13) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska socialfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1081/2006 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 470). (14) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (EUT L 145, 30.4.2004, s. 1). (15) Europaparlamentets och rådets direktiv nr 2014/57/EU av den 16 april 2014 om straffrättsliga påföljder för marknadsmissbruk (marknadsmissbruksdirektiv) (EUT L 173, 12.6.2014, s. 179). (16) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (EUT L 173, 12.6.2014, s. 1). (17) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1296/2013 av den 11 december 2013 om Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation (EaSI) och om ändring av beslut nr 283/2010/EU om inrättande av ett europeiskt instrument Progress för mikrokrediter för sysselsättning och social delaktighet (EUT L 347, 20.12.2013, s. 238). (18) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 av den 20 oktober 2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden (EUT L 295, 12.11.2010, s. 23). (19) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (EUT L 302, 17.11.2009, s. 1).