Index 
Antagna texter
Torsdagen den 4 februari 2016 - StrasbourgSlutlig utgåva
Människorättssituationen på Krim, framför allt för Krimtatarerna
 Bahrain: fallet Mohammed Ramadan
 Fallet med de försvunna bokförläggarna i Hongkong
 2015 års rapport om Serbien
 Kosovos europeiska integrationsprocess
 Situationen i Libyen
 Öars särskilda situation
 De lokala och regionala myndigheternas roll i de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonder)
 IS systematiska massmord på religiösa minoriteter

Människorättssituationen på Krim, framför allt för Krimtatarerna
PDF 171kWORD 71k
Europaparlamentets resolution av den 4 februari 2016 om människorättssituationen på Krim, framför allt för Krimtatarerna (2016/2556(RSP))
P8_TA(2016)0043RC-B8-0173/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om det östliga partnerskapet, Ukraina och Ryssland,

–  med beaktande av rapporterna från människorättsbedömningsuppdraget på Krim, utarbetade av OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter och OSSE:s högkommissarie för nationella minoriteter,

–  med beaktande av Europeiska rådets beslut (av den 21 mars, 27 juni och 16 juli 2014) om införande av sanktioner mot Ryssland till följd av den olagliga annekteringen av Krim,

–  med beaktande av rapporten från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om människorättssituationen i Ukraina den 16 augusti–15 november 2015,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 68/262 av den 27 mars 2014 om Ukrainas territoriella integritet,

–  med beaktande av rapporten från Freedom House om friheten i världen 2016, i vilken det olagligt annekterade Krim bedöms som ”ofritt” med avseende på politiska och medborgerliga friheter,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Ryssland har olagligen annekterat Krim och Sevastopol och därigenom brutit mot folkrätten, däribland FN-stadgan, Helsingforsslutakten, 1994 års samförståndsavtal från Budapest och 1997 års fördrag om vänskap, samarbete och partnerskap mellan Ryssland och Ukraina.

B.  Under Rysslands olagliga annektering av Krim i mars 2014 visade ukrainarna, inklusive Krimtatarerna, och den ukrainska armén prov på stort mod och lojalitet med Ukraina och motsatte sig fredligt den krigshandling som annekteringen innebar. Flera internationella organisationer och människorättsgrupper fördömer att skyddet av de mänskliga rättigheterna har blivit kraftigt kringskuret sedan Rysslands ockupation och olagliga annektering av halvön i början av 2014.

C.  Tatarbefolkningen, där en majoritet var emot det ryska maktövertagandet och bojkottade den så kallade folkomröstningen den 16 mars 2014, har utsatts för riktade övergrepp, särskilt genom att Rysslands vaga och alltför vida ”antiextremistlagstiftning” har tillämpats för att skrämma eller tysta kritiker. Bland övergreppen märks bortföranden, påtvingade försvinnanden, våld, tortyr och utomrättsligt dödande som de facto-myndigheterna underlåtit att utreda och lagföra.

D.  Krimtatariska ledare, som Mustafa Cemilev, ledamot av Ukrainas Verchovna Rada, och Refat Çubarov, talman i Mejlis, förbjöds inresa till Krim. De har nu fått tillåtelse att resa in, men under hot om gripande. En rysk domstol har nu utfärdat en arresteringsorder mot Mustafa Cemilev, som tidigare har tillbringat 15 år i sovjetiska fängelser för sina försök att göra det möjligt för sitt folk att återvända till fäderneslandet på Krim.

E.  Alla religiösa samfund, däribland kristna kyrkor som är oberoende av Moskva, har sett sin verksamhet påföras restriktioner. Svårigheterna beror på den kraftigt begränsade föreningsfriheten, exproprieringar, utebliven förlängning av handlingars giltighet och regelbundna genomsökningar av de lokaler som återstår för dessa religiösa organisationer.

F.  Personer som avvisat ryskt medborgarskap efter annekteringen utsätts för diskriminering och stora svårigheter i alla delar av det politiska, sociala och ekonomiska livet.

G.  Ryssland har begränsat tillträdet till Krim för OSSE, FN och Europarådet, för att inte tala om icke-statliga människorättsorganisationer och oberoende journalister. Svårigheterna att komma in gör övervakningen av och rapporteringen om de mänskliga rättigheterna på Krim mycket svår.

H.  Hela den Krimtatariska befolkningen, en ursprungsbefolkning på Krim, tvångsdeporterades 1944 till andra delar av dåvarande Sovjetunionen utan rätt att återvända före 1989. Den 12 november 2015 antog Ukrainas Verchovna Rada en resolution där deportationen av Krimtatarerna 1944 erkänns som folkmord och den 18 maj utropas till minnesdag.

1.  Europaparlamentet upprepar sitt starka engagemang för Ukrainas suveränitet och territoriella integritet inom landets internationellt erkända gränser och för dess fria och suveräna val att slå in på den europeiska vägen. Parlamentet erinrar om sitt skarpa fördömande av Rysslands olagliga annektering av Krimhalvön och om EU:s och dess medlemsstaters samt världssamfundets åtagande att till fullo följa linjen att inte erkänna den olagliga annekteringen av Krim. Parlamentet poängterar vidare att återupprättad ukrainsk kontroll över halvön är en av förutsättningarna för ett återupptagande av samarbetsförbindelserna med Ryssland, inklusive ett hävande av tillhörande sanktioner.

2.  Europaparlamentet fördömer starkt de exempellösa människorättskränkningar som drabbar invånare på Krim, i all synnerhet Krimtatarer, som inte underkastar sig det styre som påtvingats dem av de så kallade lokalmyndigheterna, och detta sker särskilt under förevändning att man bekämpar extremism eller terrorism.

3.  Europaparlamentet fördömer de kraftiga inskränkningarna av yttrandefriheten, föreningsfriheten och friheten att delta i fredliga sammankomster, bland annat i samband med traditionella minneshögtider såsom årsdagen av deportationen av Krimtatarerna under Stalins totalitära Sovjetregim och kulturella sammankomster för Krimtatarerna. Parlamentet betonar att tatarerna, i egenskap av ursprungsbefolkning på Krim, har en folkrättsenlig rätt att behålla och stärka sina egna politiska, rättsliga, ekonomiska, sociala och kulturella institutioner. Parlamentet kräver att Mejlis respekteras som den Krimtatariska befolkningsgruppens rättmätiga folkrepresentation och att trakasserier och systematisk förföljelse av dess ledamöter undviks. Parlamentet uttrycker oro över åsidosättandet av deras egendomsrättigheter och friheter, över hoten mot och fängslandena av dem och över den bristande respekten för deras medborgerliga, politiska och kulturella rättigheter. Lika oroväckande är de restriktiva omregistreringskraven för medieföretag och för organisationer i det civila samhället.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Ryssland och de lokala de facto-myndigheterna att på ett effektivt, opartiskt och öppet sätt utreda alla fall av försvinnanden, tortyr och människorättskränkningar begångna av polis och paramilitära styrkor som är aktiva på Krimhalvön sedan februari 2014.

5.  Europaparlamentet erinrar om att Ryssland som ockupationsmakt har ett ansvar att garantera säkerheten för hela befolkningen och respekten för de mänskliga, kulturella och religiösa rättigheterna för den tatariska ursprungsbefolkningen och alla andra minoriteter på Krim och att upprätthålla rättsordningen på Krim.

6.  Europaparlamentet erinrar om att institutioner och oberoende experter från OSSE, FN och Europarådet helt eller delvis nekats tillträde till Krimhalvön och därigenom hindrats från att övervaka människorättssituationen trots sina mandat att bedriva sådan verksamhet på Krim.

7.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Ryssland och de facto-myndigheterna på Krim, som är bundna av internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning, att bevilja obehindrat tillträde till Krim för internationella institutioner och oberoende experter från OSSE, FN och Europarådet och för alla icke‑statliga människorättsorganisationer eller nyhetsmedier som önskar besöka Krim och analysera och rapportera om situationen där. Parlamentet uppmanar rådet och utrikestjänsten att utöva påtryckningar på Ryssland i detta avseende. Parlamentet välkomnar beslutet av Europarådets generalsekreterare att skicka sin särskilda representant för mänskliga rättigheter till Krim, eftersom detta var det första besöket efter den ryska annekteringen och förväntas möjliggöra en färsk bedömning av situationen på plats. Parlamentet ser fram emot den särskilda representantens slutsatser. Europaparlamentet understryker att internationell närvaro på plats bör samordnas med Ukraina.

8.  Europaparlamentet välkomnar det ukrainska initiativet att inrätta en internationell förhandlingsmekanism för återupprättandet av ukrainsk överhöghet över Krim i ”Genève plus”-formatet, som bör inbegripa direkt involvering av EU. Parlamentet uppmanar Ryssland att inleda förhandlingar med Ukraina och andra parter om en avslutning av ockupationen av Krim, häva handels- och energiembargona och upphäva undantagstillståndet på Krim.

9.  Europaparlamentet beklagar hindren för de tatariska ledarna att återvända till Krim och åtalet mot dem, liksom även de tilltagande och oacceptabla påtryckningarna mot andra ledamöter av Mejlis. Parlamentet beklagar även den orättmätiga stängningen av medieföretaget ATR, som når ut till stora delar av den Krimtatariska befolkningsgruppen. Parlamentet uppmanar kommissionen att utöka det finansiella bistånd som krävs för att detta och andra medieföretag som befinner sig i exil i Ukraina ska kunna fungera. Parlamentet anser att nedläggningen av Krimtatariska skolor och kurser och restriktionerna i användningen av språket utgör en allvarlig begränsning av rättigheterna för medlemmarna i denna befolkningsgrupp, liksom det faktum att det ukrainska språket har tagits bort från det offentliga rummet.

10.  Europaparlamentet manar till ett bevarande av Krims multikulturella miljö och till full respekt för ukrainska, tatariska och andra minoritetsspråk och egna kulturer.

11.  Europaparlamentet beklagar de facto-administrationens åtgärder för att hindra Mejlis, Krimtatarernas högsta verkställande och representativa organ, från att fungera genom att stänga dess högkvarter och beslagta en del av dess egendom och genom annan skrämseltaktik.

12.  Europaparlamentet fördömer de regelbundna tillslagen mot oberoende medier, journalister och civilsamhällesaktivister på Krim. Parlamentet beklagar Rysslands påtvingade utfärdande av pass för ukrainska medborgare på Krim. Parlamentet fördömer även att de facto-myndigheterna påtvingat invånarna på Krim ryskt medborgarskap.

13.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för EU:s beslut att förbjuda importer från Krim om de inte åtföljs av ett ursprungscertifikat från de ukrainska myndigheterna, samt för de restriktiva åtgärderna avseende export av vissa varor och viss teknik, investeringar, handel och tjänster på Krim. Parlamentet uppmanar rådet att fortsätta med dessa sanktioner till dess att Krims fullständiga återintegrering i Ukrainas rättsordning är fullbordad.

14.  Europaparlamentet uppmanar Ryssland att utreda alla fall av tortyr av olagligt gripna fångar på Krim, frige fångar som Oleh Sentsov och Oleksandr Koltjenko, samt Ahtem Tjiigoz, vice talman i Mejlis, Mustafa Degermendzji och Ali Asanov, som greps på Krim för sin fredliga protest mot ockupationen, och att garantera dem ett säkert återvändande till Ukraina. Parlamentet uppmanar med kraft Ryssland att upphöra med politiskt motiverade åtal mot politiska dissidenter och medborgaraktivister. Parlamentet fördömer det efterföljande överförandet av dem till Ryssland och det påtvingade utfärdandet av ryskt medborgarskap.

15.  Europaparlamentet fördömer militariseringen av Krimhalvön med dess betydande negativa återverkningar på det ekonomiska och sociala livet samt Rysslands hot att placera ut kärnvapen på Krim, vilket utgör ett betydande hot mot den regionala, europeiska och globala säkerheten. Parlamentet upprepar sin vädjan att alla ryska styrkor ska dras tillbaka från Krim och östra Ukraina.

16.  Europaparlamentet betonar att ekonomiskt samarbete, liksom tillhandahållandet av varor och tjänster mellan Ukraina och den tillfälligt ockuperade Krimhalvön, bör ske inom ramen för Ukrainas regelverk och respekteras av alla parter, så att man undviker negativa konsekvenser för befolkningen på Krim. Om detta inte respekteras uppmanar parlamentet myndigheterna att utreda och sätta stopp för sådana överträdelser.

17.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över situationen för hbti-personer på Krim, som har försämrats avsevärt sedan den ryska annekteringen, och över de repressiva åtgärderna och hoten från de facto-myndigheterna och de paramilitära grupperna.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden/den höga representanten, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Ukrainas president, regering och parlament, Europarådet, OSSE, Rysslands president, regering och parlament samt Krimtatarernas Mejlis.


Bahrain: fallet Mohammed Ramadan
PDF 169kWORD 70k
Europaparlamentets resolution av den 4 februari 2016 om Bahrain: fallet med Mohammed Ramadan (2016/2557(RSP))
P8_TA(2016)0044RC-B8-0174/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Bahrain, särskilt resolutionen av den 9 juli 2015 om Bahrain, framför allt fallet med Nabeel Rajab(1),

–  med beaktande av Bahrains oberoende undersökningskommission, som inrättades med stöd av en kunglig förordning för att undersöka och rapportera om vad som hände i Bahrain i februari 2011 och vad det fick för konsekvenser, och som offentliggjorde sin rapport i november 2011,

–  med beaktande av att ordföranden för den nationella institutionen för mänskliga rättigheter, dr Abdulaziz Abul, framlagt den andra årsrapporten för 2016 för inrikesministern, generallöjtnant Shaikh Rashid bin Abdullah al-Khalifa den 27 januari 2016,

–  med beaktande av det gemensamma uttalande om Bahrain som 33 stater avgav vid det 30:e mötet i FN:s människorättsråd den 14 september 2015,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 16 juli 2015 om Bahrain från FN:s särskilde rapportör om situationen för människorättsförsvarare, FN:s särskilde rapportör om främjande och skydd av rätten till åsikts- och yttrandefrihet och FN:s särskilde rapportör för rätten till frihet att delta i fredliga sammankomster och föreningsfrihet,

–  med beaktande av rapporten från november 2011 från Bahrains oberoende undersökningskommission,

–  med beaktande av vädjan om att den hungerstrejkande samvetsfången dr Abduljalil al-Singace omedelbart ska försättas på fri fot,

–  med beaktande av det beslut som Arabförbundets ministerråd fattade vid sitt möte i Kairo den 1 september 2013 om att inrätta en arabisk människorättsdomstol i Bahrains huvudstad Manama,

–  med beaktande av samarbetsavtalet från 1988 mellan Europeiska unionen och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraff, efter översynen av dem den 12 april 2013,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning samt Arabiska stadgan om mänskliga rättigheter, tre internationella instrument som Bahrain är part i,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 68/178 och av FN:s människorättsråds resolution 25/7 om skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i kampen mot terrorismen,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Bahrain är en viktig partner till Europeiska unionen i Persiska viken, bland annat när det gäller politiska och ekonomiska förbindelser, energi och säkerhet. Vi har ett ömsesidigt intresse av att ytterligare fördjupa vårt partnerskap för att bättre kunna bemöta framtidens utmaningar.

B.  Alltsedan folkresningarna började 2011 har Bahrains myndigheter intensifierat sina undertryckande åtgärder mot fredliga demonstranter som anklagas för terrorism, och även dödsstraffet har tillgripits. Under 2015 avkunnade Bahrains domstolar sju nya dödsdomar.

C.  Den 18 februari 2014 greps Mohammed Ramadan, som är en 32-årig säkerhetsvakt på flygplatsen, av Bahrains myndigheter. Det påstods att han, tillsammans med den tidigare gripne Husain Ali Moosa, deltagit i ett bombattentat i al-Dair den 14 februari 2014 varvid en säkerhetstjänsteman dödats och flera andra skadats.

D.  Mohammed Ramadan sägs ha gripits utan att någon arresteringsorder utfärdats mot honom. Bägge männen säger sig ha blivit våldsamt misshandlade och torterade tills det gick med på att bekänna, men inför allmänna åklagaren tog de sedermera tillbaka sina bekännelser. I rättegångarna mot Mohammed Ramadan och Husain Ali Moosa utgjordes huvudbeviset av bekännelser som frampressats under tortyr.

E.  Den 29 december 2014 dömde en brottmålsdomstol i Bahrain Ramadan och Moosa till döden. De dömdes tillsammans med tio andra anklagade av vilka nio fick sex års fängelse och den återstående dömdes till livstids fängelse. Dödsstraffet motiverades med Bahrains lag mot terrorism.

F.  Dödsdomarna mot Ramadan och Moosa fastställdes den 16 november 2015 av kassationsdomstolen, som är Bahrains högsta instans för överklagande, trots att männen tagit tillbaka sina bekännelser och upprepat att de frampressats under tortyr. Bahrains domstolar gick inte med på att ta upp deras påståenden till behandling, eller ens att inleda en utredning.

G.  Mohammed Ramadan är bara en av de tio som i Bahrain väntar på att avrättas, och han är den första som dömts till döden sedan 2011. Ramadan är en av de första som uttömt alla rättsmedel för överklagande och löper risk att omedelbart avrättas. Såvitt veterligt har det aldrig gjorts någon undersökning av den påstådda tortyren i fallet Ramadan.

H.  Den 14 augusti 2014 uttryckte fem människorättsexperter från FN inför Bahrains regering sin oro över påståendena om att nio medborgare i Bahrain godtyckligt gripits, frihetsberövats och torterats, bland dem Ramadan, och över att de sedermera fällts inför domstol efter rättegångar som inte uppfyllde internationella normer för en rättvis rättegång och korrekt rättsförfarande.

I.  Flera icke-statliga människorättsorganisationer har dokumenterat att det förekommit orättvisa rättegångar, tortyr och dödsstraff i Bahrain, vilket bryter mot olika internationella konventioner, såsom den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, till vilken Bahrain anslöt sig 2006.

J.  Bahrains oberoende undersökningskommission, som inrättades den 29 juni 2011 i Kungariket Bahrain med stöd av kunglig förordning nr 28 för att undersöka och rapportera om vad som hände i Bahrain i februari 2011, lade fram en rad rekommendationer om mänskliga rättigheter och politiska reformer.

K.  Bland de 26 rekommendationerna från den ovannämnda kommissionen märks en rekommendation om att alla dödsdomar som avkunnats i anledning av händelserna i februari och mars 2011 skulle omvandlas till andra straff. Detta var den ena av de två rekommendationerna som fullständigt genomfördes, något som innebar ett positivt steg i riktning mot dödsstraffets avskaffande.

L.  Dessa rekommendationer har föranlett Bahrains regering att sedan 2012 inrätta tre organ, nämligen ombudsmannaämbetet vid inrikesministeriet, en särskild utredningsenhet vid riksåklagarämbetet, och kommissionen för rättigheter för interner och frihetsberövade, med ett gemensamt uppdrag att få slut på tortyren i samband med förhör och frihetsberövanden.

M.  Många av de bahrainska myndigheternas åtgärder den senaste tiden fortsätter att kränka och begränsa en del av befolkningens rättigheter och friheter, särskilt människors rätt att fredligt demonstrera, yttra sig fritt och åtnjuta frihet på nätet. Människorättsaktivister utpekas, trakasseras och grips systematiskt.

N.  Enligt uppgifter finns det fortfarande ett avsevärt antal samvetsfångar i Bahrain.

O.  Enligt uppgifter fortsätter också Bahrains säkerhetsstyrkor att tortera frihetsberövade personer.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin oro och besvikelse över att Bahrain återgått till dödsstraffet. Parlamentet vill att moratoriet för dödsstraffet ska införas på nytt, som ett först steg på väg mot dess avskaffande, och uppmanar Bahrains regering och framför allt Hans Majestät Shejk Hamad bin Isa al-Khalifa att bevilja Mohammed Ramadan kunglig nåd eller omvandla hans straff.

2.  Europaparlamentet fördömer skarpt att säkerhetsstyrkorna fortsätter att utsätta internet för tortyr och annan grym eller förnedrande behandling, och är synnerligen oroat över fångarnas kroppsliga och själsliga integritet.

3.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att Bahrain använder lagarna mot terrorism för att bestraffa politiska åsikter och övertygelser och hindra medborgarna att bedriva politisk verksamhet.

4.  Europaparlamentet betonar att det måste tillses att människorättsförsvarare skyddas och tillåts utföra sitt arbete utan hinder, hot eller trakasserier.

5.  Europaparlamentet konstaterar att Bahrains regering fortlöpande arbetar med att reformera landets strafflag och rättsliga förfaranden, och uppmuntrar till att detta ska fortsätta. Parlamentet uppmanar med kraft Bahrains regering att hålla sig till internationella normer för en rättvis rättegång och korrekt rättsförfarande och att följa de internationella miniminormer som fastställs i artiklarna 9 och 14 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

6.  Europaparlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att snabbt och opartiskt undersöka alla påståenden om tortyr, att lagföra dem som misstänkts för att stå bakom tortyren och att ogiltigförklara alla fällande domar som tillkommit på basen av bekännelser som frampressats under tortyr.

7.  Europaparlamentet påminner Bahrains myndigheter om att artikel 15 i konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning föreskriver att inget uttalande som tillkommit som ett resultat av tortyr får användas som bevis i några som helst rättsliga förfaranden. Parlamentet uppmanar till omedelbar ratificering av det fakultativa protokollet till konventionen mot tortyr, samt av det andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, vilket syftar till dödsstraffets avskaffande.

8.  Europaparlamentet uppmanar Bahrains regering att omedelbart gå ut med en öppen inbjudan för att FN:s särskilde rapportör om tortyr ska kunna besöka landet, med obegränsade möjligheter att besöka alla frihetsberövade och alla anstalter de befinner sig i.

9.  Europaparlamentet noterar rekommendationerna från ombudsmannen, kommissionen för rättigheter för interner och frihetsberövade och den nationella institutionen för mänskliga rättigheter, särskilt när det gäller frihetsberövades rättigheter och deras villkor i fängelserna, också i fråga om den påstådda misshandeln och tortyren. Parlamentet uppmanar emellertid Bahrains regering att se till att ombudsmannaämbetet och kommissionen för rättigheter för interner och frihetsberövade kan vara oberoende och att garantera oberoende också för den särskilda utredningsenheten vid riksåklagarämbetet.

10.  Europaparlamentet betonar vikten av det stöd som Bahrain fått, särskilt när det gäller landets rättsväsen, för att landet ska följa internationella normer för mänskliga rättigheter. Parlamentet talar varmt för att det ska inrättas en arbetsgrupp för mänskliga rättigheter mellan EU och Bahrain.

11.  Europaparlamentet uppmanar Bahrains myndigheter att upphäva det godtyckliga reseförbud som Nabeel Rajab belagts med och att lägga ned alla aktuella åtal mot honom som motiverats av skäl som har med yttrandefriheten att göra.

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Konungariket Bahrains regering och parlament och medlemmarna av Gulfstaternas samarbetsråd.

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0279.


Fallet med de försvunna bokförläggarna i Hongkong
PDF 173kWORD 71k
Europaparlamentets resolution av den 4 februari 2016 om fallet med de försvunna bokförläggarna i Hongkong (2016/2558(RSP))
P8_TA(2016)0045RC-B8-0175/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Kina, särskilt resolutionen av den 16 december 2015 om förbindelserna mellan EU och Kina(1) och av den 13 mars 2014 om EU:s prioriteringar inför det 25:e mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter(2),

–  med beaktande av uttalandet av den 7 januari 2016 från Europeiska utrikestjänstens talesperson om försvinnandet av personer knutna till förlaget Mighty Current i Hongkong,

–  med beaktande av utrikestjänstens uttalande av den 29 januari 2016 om EU:s farhågor för situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina,

–  med beaktande av kommissionens årsrapport för 2014 om den särskilda administrativa regionen Hongkong, som offentliggjordes i april 2015,

–  med beaktande av etableringen av diplomatiska förbindelser mellan EU och Kina den 6 maj 1975,

–  med beaktande av det strategiska partnerskapet mellan EU och Kina, som lanserades 2003,

–  med beaktande av den strategiska agendan för förbindelserna mellan EU och Kina fram till 2020, som godkändes den 21 november 2013,

–  med beaktande av förhandlingarna om ett nytt partnerskaps- och samarbetsavtal, som har ställts in,

–  med beaktande av den kinesiska nationella folkkongressens ständiga kommittés antagande den 1 juli 2015 av den nya lagen för nationell säkerhet och offentliggörandet den 5 maj 2015 av det andra förslaget till en ny lag för hantering av utländska icke‑statliga organisationer,

–  med beaktande av människorättsdialogen mellan EU och Kina, som inleddes 1995, och den trettiofjärde rundan, som hölls i Peking den 30 november–1 december 2015,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter av den 16 december 1966,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av de avslutande iakttagelserna från FN:s kommitté för mänskliga rättigheter om den tredje periodiska rapporten om Hongkong, Kina, som antogs av kommittén vid dess 107:e sammanträde (11–28 mars 2013),

–  med beaktande av de avslutande iakttagelserna från FN:s kommitté mot tortyr om den femte periodiska rapporten om Kina, som antogs vid dess 1 391:a och 1 392:a sammanträden den 2 och 3 december 2015,

–  med beaktande av grundlagen för den särskilda administrativa regionen Hongkong i Folkrepubliken Kina (nedan kallad ”grundlagen”), särskilt artiklarna om personliga friheter och tryckfriheten, och av Hongkongs rättighetsförklaring,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Under de senaste fyra månaderna har fem bokförläggare försvunnit under mystiska omständigheter (Lui Bo, Gui Minhai, Zhang Zhiping, Lin Rongji och Lee Po). Fyra av dem är bosatta i Hongkong och en utomlands, och de är knutna till förlaget Mighty Current och dess bokhandel, som sålt litterära verk med kritik mot Peking. Två av dem är EU-medborgare: Gui Minhai, svensk medborgare, och Lee Po, brittisk medborgare. I januari 2016 bekräftades att de båda EU-medborgarna befann sig i Fastlandskina, och det finns misstankar om att de andra tre också är där. Lee Po återförenades tillfälligt med sin hustru den 23 januari 2016 på hemlig ort i Fastlandskina. Den fortsatta bristen på information om deras välbefinnande och uppehållsort är ytterst oroande.

B.  Det har förekommit trovärdiga påståenden i medier, och farhågor har uttryckts av lagstiftare, människorättsorganisationer och många civila, om att de fem bokförläggarna förts bort av myndigheter från Fastlandskina. Lee Po bortfördes från Hongkong och Gui Minhai försvann från sitt hem i Thailand.

C.  Den 10 januari 2016 samlades tusentals demonstranter på gatorna i Hongkong för att kräva att stadens regering agerade för att utreda de fem bokförläggarnas försvinnande. Dessa försvinnanden kommer efter en rad våldsamma angrepp under 2013 och 2014 mot journalister från Hongkong som är kritiska mot Peking.

D.  Hongkong upprätthåller och värnar yttrandefriheten och publiceringsfriheten. Publicering av allt slags material med kritik mot det kinesiska ledarskapet är lagligt i Hongkong, trots att det är förbjudet i Fastlandskina. Principen ”ett land, två system” garanterar Hongkongs självstyre i förhållande till Peking med avseende på sådana friheter som stadgas i artikel 27 i grundlagen.

E.  Det har avslöjats offentligt att 14 förläggare och 21 publikationer i Hongkong pekas ut som måltavlor i ett av kommunistpartiets interna dokument i april 2015, som innehåller en strategi för att ”utrota” förbjudna böcker vid källan i Hongkong och Macao. Rädslan för repressalier har lett till att vissa bokhandlare i Hongkong tar bort böcker med kritik mot Kina från hyllorna.

F.  Den fastlandskinesiska regeringen begränsar strikt och kriminaliserar yttrandefrihet, särskilt genom censur. Den stora kinesiska brandväggen mot internet (”Great Firewall”) gör att regeringen kan censurera all politiskt oacceptabel information. Kina har stränga inskränkningar av yttrandefriheten, och böcker med kritik mot Kina, som är populära hos läsare i Fastlandskina, anses vara ett hot mot den sociala stabiliteten.

G.  Den 17 januari 2016 gjorde Gui Minhai ett uttalande i medierna i Fastlandskina, där han hävdade att han åkt dit frivilligt, och i vad som föreföll vara en framtvingad bekännelse erkände han sig skyldig till en tidigare rattonykterhet.

H.  Både de svenska och de brittiska myndigheterna har begärt att de kinesiska myndigheterna fullt ut ska skydda rättigheterna för deras två medborgare, liksom för de andra ”försvunna” personerna.

I.  FN:s kommitté mot tortyr har meddelat sin allvarliga oro över de konsekventa rapporterna från olika källor om det fortsatta bruket med olagligt frihetberövande i icke erkända och inofficiella interneringsanläggningar, de så kallade svarta fängelserna. Kommittén har också uttryckt allvarlig oro över de konsekventa rapporterna om att bruket av tortyr och misshandel fortfarande är djupt rotat i det straffrättsliga systemet, som i alltför stor grad förlitar sig på bekännelser som grund för domar.

J.  Kina har, officiellt och formellt, erkänt att de mänskliga rättigheterna är universella och har under de tre senaste årtiondena anslutit sig till de internationella ramarna för mänskliga rättigheter genom att underteckna ett stort antal olika människorättsfördrag. Landet har därmed blivit en del av det internationella rättsliga och institutionella systemet för mänskliga rättigheter.

K.  I artikel 27 i grundlagen, Hongkongs de facto-konstitution, garanteras yttrande-, tryck- och publikationsfriheten samt förenings-, mötes- och demonstrationsfriheten. Grundlagen, som förhandlades fram mellan Kina och Storbritannien, garanterar dessa rättigheter för en period på 50 år fram till 2047.

L.  Vid det sjuttonde toppmötet mellan EU och Kina den 29 juni 2015 togs de bilaterala förbindelserna till en ny nivå, och i sin strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati utfäster EU sig att göra mänskliga rättigheter till en central del av sina förbindelser med tredjeländer, inbegripet sina strategiska partner.

M.  EU och Kina har genomfört dialoger om de mänskliga rättigheterna sedan 1995, och båda parter anser att mänskliga rättigheter är en viktig del av de bilaterala förbindelserna.

N.  Enligt den 21:a årsapporten (juli 2014) från journalistförbundet i Hongkong var 2014 det mörkaste året för pressfriheten i Hongkong på flera årtionden. Vissa journalister har angripits fysiskt eller avskedats, medan andra som uttryckt kritiska åsikter förflyttats till mindre känsliga områden.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över bristen på information om de fem saknade bokförläggarnas uppehållsort och välbefinnande. Parlamentet begär ett omedelbart offentliggörande av detaljerade uppgifter om var Lee Po och Gui Minhai befinner sig och hur de mår, och begär att de omedelbart ska friges på ett säkert sätt och få rätt att meddela sig. Parlamentet begär ett omedelbart frisläppande av alla andra personer som godtyckligen gripits för att ha utövat sin rätt till yttrande- och publikationsfrihet i Hongkong, däribland de tre andra bokförläggarna.

2.  Europaparlamentet uppmanar den kinesiska regeringen att utan dröjsmål rapportera alla uppgifter om de saknade bokförläggarna och att inleda en omedelbar, inkluderande och öppen dialog och kommunikation i frågan mellan myndigheterna på fastlandet och de i Hongkong. Parlamentet ser det som en positiv utveckling att Lee Po fått meddela sig och att han återförenats med sin hustru.

3.  Europaparlamentet uppmanar de berörda myndigheterna i Kina, Hongkong och Thailand att utreda och klargöra omständigheterna kring försvinnandena i enlighet med rättsstatsprincipen och att, så långt som möjligt, hjälpa till med att föra förläggarna hem i säkerhet.

4.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över påståendena om att fastlandskinesiska brottsbekämpande organ är verksamma i Hongkong. Parlamentet påminner om att det vore en överträdelse av grundlagen om brottsbekämpande organ från fastlandet är verksamma i Hongkong. Parlamentet anser att det skulle vara oförenligt med principen ”ett land, två system”. Parlamentet uppmanar Kina att respektera garantierna i grundlagen för Hongkongs självstyre.

5.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna, särskilt godtyckliga gripanden, överlämnanden, framtvingade bekännelser, hemliga interneringar, häktningar i isoleringscell och kränkningar av publikations- och yttrandefriheten. Parlamentet påminner om att redaktörers, journalisters och bloggares oberoende måste tryggas. Parlamentet kräver att brotten mot de mänskliga rättigheterna och de politiska trakasserierna upphör omedelbart.

6.  Europaparlamentet fördömer begränsningarna och kriminaliseringen av yttrandefriheten, och beklagar djupt skärpningen av restriktionerna för yttrandefriheten. Parlamentet uppmanar den kinesiska regeringen att upphöra med att undertrycka det fria flödet av information, inbegripet genom att begränsa användningen av internet.

7.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över det förestående antagandet av förslaget till lag om hantering av utländska icke-statliga organisationer, eftersom denna lag i sin nuvarande utformning drastiskt skulle hämma verksamheten i det civila samhället i Kina och allvarligt skulle inskränka förenings- och yttrandefriheten i landet, bland annat genom att utländska icke-statliga organisationer som inte har registrerats hos det kinesiska ministeriet för allmän säkerhet och provinsavdelningar för allmän säkerhet förbjuds att finansiera kinesiska enskilda personer eller organisationer och genom att kinesiska grupper förbjuds att genomföra ”aktiviteter” för, eller med godkännande av, icke-registrerade utländska icke-statliga organisationer, även sådana som är baserade i Hongkong och Macao. Parlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att på ett genomgripande sätt se över denna lag så att den stämmer överens med internationella människorättsnormer, inklusive Folkrepubliken Kinas internationella åtaganden.

8.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över det nya förslaget till lag om it-säkerhet, som skulle förstärka och institutionalisera praxis att censurera och övervaka cyberrymden, liksom över den antagna lagen om nationell säkerhet och förslaget till lag om terrorismbekämpning. Parlamentet påpekar att reforminriktade kinesiska jurister och medborgarrättsaktivister fruktar att dessa lagar kommer att inskränka yttrandefriheten ytterligare och att självcensuren kommer att tillta.

9.  Europaparlamentet är övertygat om att de starka pågående förbindelserna mellan EU och Kina måste resultera i en lämplig plattform för en mogen, meningsfull och öppen människorättsdialog som bygger på ömsesidig respekt.

10.  Europaparlamentet understryker EU:s åtagande att stärka demokratin, inklusive rättsstaten, rättsväsendets oberoende, grundläggande fri- och rättigheter, öppenhet och insyn samt informationsfrihet och yttrandefrihet i Hongkong.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Folkrepubliken Kinas regering och parlament samt den särskilda administrativa regionen Hongkongs chefsminister och församling.

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0458.
(2) Antagna texter, P7_TA(2014)0252.


2015 års rapport om Serbien
PDF 198kWORD 93k
Europaparlamentets resolution av den 4 februari 2016 om 2015 års rapport om Serbien (2015/2892(RSP))
P8_TA(2016)0046B8-0166/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Thessaloniki den 19–20 juni 2003 om utsikterna till EU-medlemskap för länderna på västra Balkan,

–  med beaktande av rådets beslut 2008/213/EG av den 18 februari 2008 om principerna, prioriteringarna och villkoren i det europeiska partnerskapet med Serbien och om upphävande av beslut 2006/56/EG(1),

–  med beaktande av kommissionens yttrande av den 12 oktober 2011 över Serbiens ansökan om medlemskap i Europeiska unionen (SEC(2011)1208),

–  med beaktande av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Serbien, å andra sidan, vilket trädde i kraft den 1 september 2013,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1244 (1999), Internationella domstolens rådgivande yttrande av den 22 juli 2010 över huruvida Kosovos ensidiga självständighetsförklaring är förenlig med folkrätten, och FN:s generalförsamlings resolution A/RES/64/298 av den 9 september 2010, där man bekräftar innehållet i yttrandet och välkomnar EU:s beredvillighet att underlätta dialogen mellan Serbien och Kosovo,

–  med beaktande av förklaringen och rekommendationerna från det fjärde sammanträdet med den parlamentariska stabiliserings- och associeringskommittén för EU–Serbien den 7–8 oktober 2015,

–  med beaktande av resultatet från den högnivåkonferens om östra Medelhavsrutten och västra Balkanrutten som hölls i Luxemburg den 8 oktober 2015,

–  med beaktande av rådets (rättsliga och inrikes frågor) slutsatser av den 9 november 2015 om åtgärder för att hantera flykting- och migrationskrisen och av utrikesrådets slutsatser av den 12 oktober 2015 om migration,

–  med beaktande av den 17-punktsplan som ledarna för EU:s medlemsstater och de stater utanför EU som berörs av inflödet av flyktingar och migranter antog vid sitt sammanträde om västra Balkanrutten den 25 oktober 2015,

–  med beaktande av kommissionens framstegsrapport om Serbien för 2015 av den 10 november 2015 (SWD(2015)0211),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2015 om 2014 års framstegsrapport om Serbien(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 april 2015 om romernas internationella dag ­ antiziganism i Europa och EU:s erkännande av minnesdagen för folkmordet på romer under andra världskriget(3),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 15 december 2015 om utvidgningen och stabiliserings- och associeringsprocessen,

–  med beaktande av det arbete som David McAllister uträttat som utrikesutskottets ständige föredragande för Serbien,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europeiska rådet beslutade vid sitt möte den 28 juni 2013 att inleda anslutningsförhandlingar med Serbien. Den första regeringskonferensen hölls den 21 januari 2014, genomgången av regelverket var klar i mars 2015 och i september 2015 hade Serbien satt samman hela sitt förhandlingsteam.

B.  I rapporten om Serbien för 2015 redogör kommissionen för Serbiens framsteg i riktning mot europeisk integration, och gör en bedömning av landets insatser för att uppfylla Köpenhamnskriterierna och de villkor som ligger till grund för stabiliserings- och associeringsprocessen. Kommissionen har börjat tillämpa en ny strategi för sina rapporter, vilket ger en mycket tydligare vägledning för de berörda länderna när det gäller vad de bör fokusera på.

C.  Serbien, liksom varje land som vill bli medlem i EU, måste bedömas utifrån sina egna förtjänster i fråga om att uppfylla, genomföra och efterleva samma uppsättning kriterier, och tidsplanen för anslutningen avgörs av ländernas vilja till nödvändiga reformer och kvaliteten på dessa reformer.

D.  Serbien har tagit viktiga steg mot en normalisering av förbindelserna med Kosovo, vilket den 19 april 2013 resulterade i en första överenskommelse om principerna för en normalisering av förbindelserna. Fyra viktiga överenskommelser nåddes den 25 augusti 2015. Framstegen i Serbiens anslutningsförhandlingar måste hålla jämna steg med normaliseringen av förbindelserna med Kosovo, i enlighet med förhandlingsramen. Det är emellertid nödvändigt med fler insatser för att en gång för alla göra dessa förbindelser mer avspända. Det är av yttersta vikt att samtliga avtal genomförs fullt ut av båda parter.

E.  I juli 2015 blev Serbien det 33:e landet som deltar i EU:s civilskyddsmekanism.

F.  EU har framhållit behovet av att stärka den ekonomiska styrningen, rättsstatsprincipen och den offentliga förvaltningens kapacitet i alla länder på västra Balkan.

G.  EU har satt rättsstatsprincipen i centrum för sin utvidgningspolitik.

H.  I januari 2015 tog Serbien över ordförandeskapet i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE).

1.  Europaparlamentet välkomnar inledandet av förhandlingarna och öppnandet av kapitel 32 (finansiell kontroll) och 35 (övriga frågor – punkt I: normalisering av förbindelserna mellan Serbien och Kosovo) vid regeringskonferensen i Bryssel den 14 december 2015. Parlamentet välkomnar Serbiens fortsatta åtagande att bli en del av den europeiska integrationsprocessen. Serbien uppmanas att aktivt försöka förankra detta strategiska beslut hos sin befolkning. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att Serbien har påbörjat en ambitiös reformagenda, och uppmanar Serbien att med beslutsamhet och utan omsvep ta itu med systemreformerna och de socioekonomiska reformerna. Parlamentet uppmanar med kraft Serbien att särskilt uppmärksamma landets ungdomar vid genomförandet av reformer.

2.  Europaparlamentet välkomnar Serbiens förberedelser för att verkligen sätta igång med anslutningsförhandlingarna med fullbordande av genomgången av regelverket och förberedande och inlämnande av övergripande handlingsplaner för kapitel 23 (rättsväsen och grundläggande rättigheter) och kapitel 24 (rättvisa, frihet och säkerhet). Parlamentet hoppas att dessa kapitel kan öppnas i början av 2016. Parlamentet betonar att grundliga förhandlingar om kapitel 23 och 24 är absolut nödvändiga för att ta itu med de reformer som måste genomföras och tillämpas på områden som rättsväsen och grundläggande rättigheter samt rättvisa, frihet och säkerhet. Parlamentet påminner om att framsteg på dessa områden måste göras parallellt med övergripande framsteg i förhandlingarna. Parlamentet betonar att förhandlingarna om kapitel 35 är av yttersta vikt för att Serbien ska göra framsteg mot europeisk integration. Parlamentet anser i detta sammanhang att en fullständig normalisering av förbindelserna mellan Serbien och Kosovo är ett viktigt villkor för Serbiens anslutning till EU.

3.  Europaparlamentet betonar att ett noggrant genomförande av lagstiftningen och politiken förblir en grundläggande indikator när det gäller att bedöma framgångarna i integrationsprocessen. Parlamentet uppmuntrar Serbiens politiska ledare att fortsätta med de reformer som behövs för anpassningen till EU:s standarder. Serbien uppmanas att förbättra planering, samordning och övervakning av tillämpningen av ny lagstiftning och politik.

4.  Europaparlamentet välkomnar Serbiens framsteg när det gäller att stärka näringslivsklimatet, minska budgetunderskottet och förbättra arbetsmarknaden, även i fråga om arbetsrätt och sysselsättningspolitik. De serbiska myndigheterna uppmanas att ytterligare förbättra investeringsklimatet i Serbien och minska de ekonomiska och sociala skillnaderna mellan landets regioner, garantera skydd av utländska investeringar och lösa långvariga investeringstvister. Parlamentet erkänner framstegen med omstruktureringen av offentliga bolag men betonar vikten av ytterligare relevanta framsteg och insyn i privatiseringsprocessen. Parlamentet betonar att Serbien måste anpassa sin lagstiftning om kontroll av statliga stöd till unionens gemensamma regelverk.

5.  Europaparlamentet välkomnar framstegen med ekonomiska reformer som har förbättrat läget för Serbiens budget och uppmanar kommissionen att fortsatt stödja regeringen i dess planer på att genomföra ytterligare reformer, särskilt när det gäller att ta itu med skatteobalanser och reformer av stora ekonomiska sektorer.

6.  Europaparlamentet lovordar Serbiens konstruktiva synsätt när det gäller hanteringen av migrationskrisen, men påpekar att konstruktiva förbindelser med grannländerna bör främjas. Parlamentet konstaterar att Serbien är en värdefull och hjälpsam partner till EU på Balkan och att EU därför måste bidra med resurser och adekvat ekonomiskt stöd. Parlamentet gläder sig över att Serbien tillsammans med EU och internationellt stöd har gjort stora ansträngningar för att se till att tredjelandsmedborgare får skydd och humanitär hjälp. Serbien uppmanas att snabbt öka sin mottagningskapacitet. Övergripande reformer behövs för att rationalisera hela asylsystemet och anpassa det till EU:s regelverk och internationella standarder. Serbien har vidtagit ytterligare åtgärder för att hantera ogrundade asylansökningar som serbiska medborgare ingett i EU‑medlemsstater och länder som deltar i Schengensamarbetet. Serbien uppmanas att medverka till att antalet ogrundade asylsansökningar minskar ytterligare. Parlamentet poängterar att kapaciteten och resurserna när det gäller att möjliggöra återintegrering av dem som återvänder till sitt land fortfarande är begränsade.

7.  Europaparlamentet uppmanar Serbien att intensifiera sina ansträngningar och att alltmer anpassa sin utrikes- och säkerhetspolitik, inklusive sin Rysslandsrelaterade politik, till EU:s. Parlamentet betraktar i detta sammanhang anordnandet av gemensamma militärövningar för Serbien och Ryssland som beklagligt. Parlamentet välkomnar Serbiens aktiva deltagande i internationella fredsbevarande insatser.

Rättsstatsprincipen

8.  Europaparlamentet betonar rättsstatsprincipens centrala betydelse. Parlamentet understryker den oerhörda betydelsen av ett oberoende rättsväsen. Parlamentet noterar att vissa framsteg gjorts när det gäller rättsväsendet, främst genom att man antagit regler för bedömning av domare och åklagare, men att den politiska inblandningen fortfarande är hög. Parlamentet noterar att de professionella rättsliga organen kräver att få tillräckliga resurser. Myndigheterna uppmanas att genomföra den nationella strategin för reform av rättsväsendet enligt vad som fastställs i handlingsplanen för kapitel 23 och att säkerställa rättsväsendets oberoende och se till att domarna och åklagarna kan utföra sitt arbete utan politiskt inflytande. Regeringen uppmanas att anta en ny lag om rättshjälp och att införa lagändringar för att förbättra kvaliteten och konsekvensen i juridisk praxis och utbildning. Parlamentet är oroat över den ihållande eftersläpningen av rättsfall, trots högsta kassationsdomstolens program för att minska detta problem, och uppmanar eftertryckligen Serbien att vidta ytterligare åtgärder för att öka förtroendet för rättsväsendet.

9.  Europaparlamentet påminner den serbiska regeringen om att genomföra lagen om återupprättelse fullt ut och på ett icke-diskriminerande sätt. Parlamentet föreslår att den serbiska regeringen ytterligare ska ändra lagen om gottgörelse för att avlägsna alla procedurmässiga och juridiska hinder för ersättning in natura.

10.  Europaparlamentet noterar att korruption och organiserad brottslighet är vanligt förekommande i regionen och också utgör hinder för Serbiens demokratiska, sociala och ekonomiska utveckling. Parlamentet noterar att vissa framsteg gjorts i kampen mot korruption genom fortsatt tillämpning av lagstiftning och antagande av lagen om skydd av visselblåsare men att korruption trots detta ännu utgör ett oroväckande inslag i Serbien. Parlamentet betonar behovet av att bygga upp ett register över tidigare utredningar och åtalsbeslut i fråga om korruption, inklusive högnivåkorruption, och behovet av att samordna och övervaka den fullständiga tillämpningen av strategin mot korruption i enlighet med handlingsplanen för kapitel 23 inom alla nyckelinstitutioner. Myndigheterna uppmanas att se till att byrån för bekämpning av korruption och rådet för bekämpning av korruption har möjlighet att utföra sina uppdrag på ett fullständigt och effektivt sätt och att statliga myndigheter följer upp deras rekommendationer. En regional strategi och utökat samarbete mellan alla länder i regionen är av största vikt för en effektivare hantering av dessa frågor. Parlamentet uppmanar de akademiska institutionerna att tillsammans med statliga myndigheter och offentliga tjänstemän anta bestämmelser på området för att undersöka fall av plagiering och förhindra framtida fall.

11.  Europaparlamentet uppmanar Serbiens myndigheter att ändra och börja tillämpa straffrättslagstiftningens avsnitt om ekonomiska brott och korruptionsbrott så att man får ett trovärdigt och förutsägbart straffrättsligt ramverk. Parlamentet upprepar på nytt sin djupa oro över bestämmelserna i och tillämpningen av artikel 234 i straffrättslagstiftningen avseende missbruk av ledande ställning. Parlamentet upprepar sin uppmaning om en oberoende och grundlig översyn av de omklassificerade ärendena gällande missbruk av ledande ställning, så att långdragna orättvisa åtalsärenden kan läggas ner omedelbart.

12.  Europaparlamentet noterar att fler ansträngningar måste göras i kampen mot den organiserade brottsligheten, och att ett register över slutliga domar måste byggas upp i enlighet med handlingsplanen för kapitel 24. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erbjuda expertstöd för att upprätta ett institutionellt ramverk och sakkunskap för att effektivt bekämpa organiserad brottslighet. Parlamentet efterfrågar i detta sammanhang ett direkt samarbete mellan Serbiens och Kosovos brottsbekämpande myndigheter och samordningskontoren i Belgrad och Pristina.

Demokrati

13.  Europaparlamentet noterar ansträngningarna för att förbättra samrådsprocessen i parlamentet och för att ytterligare öka parlamentets inblandning i förhandlingsprocessen om EU-anslutning. Parlamentet är fortfarande oroat över att man i alltför stor omfattning använder sig av brådskande förfaranden vid antagande av lagstiftning, inklusive lagstiftning relaterad till EU-anslutningsprocessen, eftersom dessa förfaranden inta alltid möjliggör tillräckliga samråd med berörda parter och den breda allmänheten. Det serbiska parlamentets tillsyn av den verkställande makten bör förstärkas ytterligare. Det är viktigt med ett aktivt och konstruktivt deltagande av oppositionen i beslutsfattandet och de demokratiska institutionerna. Parlamentet understryker att finansieringen av politiska partier måste vara insynsvänlig och förenlig med de strängaste internationella normerna.

14.  Europaparlamentet betonar vikten av civilsamhällets organisationers arbete i ett demokratiskt samhälle. Samarbetet mellan regeringen och organisationer från det civila samhället har förbättrats. Serbiens myndigheter uppmanas att vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa en insynsvänlig dialog mellan civilsamhället och de statliga institutionerna och att öka möjligheterna för det civila samhällets företrädare och de nationella minoriteternas att bli delaktiga i beslutsfattandet. Parlamentet uppmanar myndigheterna att garantera tillräckligt ekonomiskt stöd för att civilsamhällets organisationer ska kunna fungera effektivt. Parlamentet efterlyser en snabb och tydlig kommunikation med medborgare, organisationer och allmänhet om hur anslutningsförhandlingarna fortskrider, så att ett brett deltagande i processen underlättas.

15.  Europaparlamentet uppmanar återigen Serbiens regering att fullt ut genomföra rekommendationerna från OSSE:s och ODIHR:s valobservatörsuppdrag, särskilt de som gäller att se till att kampanjfinansiering och valförfaranden är öppna för insyn. Myndigheterna uppmanas att grundligt undersöka de fall som uppkommit under kommunalval och andra kampanjevenemang där det har förekommit våld och anklagelser om hot och oegentligheter.

16.  Europaparlamentet understryker vikten av oberoende tillsynsorgan, inklusive Europeiska ombudsmannen, när det gäller att garantera tillsyn och utkräva ansvar av den verkställande makten. Myndigheterna uppmanas att ge ombudsmannens arbete sitt fulla politiska och administrativa stöd och att avhålla sig från att utsätta denne för obefogad kritik.

17.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av en övergripande handlingsplan för reform av den offentliga förvaltningen, en lag om inspektion och tillsyn, en nationell utbildningsstrategi för lokalt styre och lagen om ett maximalt antal offentliganställda, och vill se en omedelbar tillämpning av dessa lagar. Parlamentet betonar behovet av att avpolitisera och professionalisera den offentliga förvaltningen och att göra förfaranden för rekrytering och uppsägningar mer insynsvänliga, för att garantera den offentliga förvaltningens professionalism, neutralitet och kontinuitet.

Mänskliga rättigheter

18.  Europaparlamentet välkomnar att Serbien har lämpliga rättsliga och institutionella ramar för skydd av grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Parlamentet noterar dock att det fortfarande finns brister i tillämpningen, särskilt när det gäller att förhindra diskriminering av utsatta grupper, till exempel personer med funktionsnedsättning, personer med hiv/aids och hbti-personer. Parlamentet välkomnar den lyckade Prideparaden den 20 september 2015 men understryker att diskriminering av och våld mot hbti-personer fortfarande är ett problem. Regeringen uppmanas här att följa Europarådets ministerkommittés rekommendation CM/Rec(2010)5 till medlemsstaterna. Parlamentet ser med oro på det stora antal attacker mot personer inom utsatta grupper som ännu inte har utretts till fullo. Parlamentet är dessutom oroat över det fortgående problemet med våld i hemmet. Myndigheterna uppmanas att aktivt verka för respekt för allas mänskliga rättigheter.

19.  Europaparlamentet är bekymrat över att inga framsteg gjorts för att förbättra situationen i fråga om yttrandefrihet och mediefrihet. Parlamentet noterar med oro de fortgående politiska påtryckningarna, som undergräver mediernas oberoende och leder till ökad självcensur av medierna. Parlamentet oroas över att journalister möter politiska påtryckningar, trakasserier, våld och hot när de utövar sitt yrke, och uppmanar myndigheterna att utreda alla de fall av angrepp mot journalister och medier som har föranlett starka protester från International Association of Journalists. Parlamentet upprepar att den nya medielagstiftningen måste genomföras till fullo. Parlamentet betonar behovet av total insyn i mediernas ägandeförhållanden och finansiering samt icke-diskriminering i samband med statliga reklamkampanjer.

20.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över att det upprepade gånger skett läckor till medierna om pågående brottsundersökningar, vilket strider mot oskuldspresumtionen. De serbiska myndigheterna uppmanas att noggrant undersöka ett antal kända fall där bevis på påstådda lagöverträdelser har offentliggjorts i medierna.

Respekt för och skydd av minoriteter

21.  Europaparlamentet understryker vikten av nationella minoritetsråds roll i främjandet av de nationella minoriteternas rättigheter. De nationella minoritetsråden är demokratiska till sin natur, och parlamentet efterlyser en lämplig och verifierbar finansiering av dem. Parlamentet välkomnar Serbiens åtagande att utarbeta ett utkast till en särskild handlingsplan för nationella minoriteter, vilket ytterligare kommer att förbättra genomförandet och utvecklingen av åtgärderna och den rättsliga ramen för nationella minoriteter. Parlamentet upprepar sin uppmaning till Serbien att se till att nivån avseende redan förvärvade rättigheter och befogenheter inte sjunker i samband med deras rättsliga anpassningsprocess i enlighet med beslutet i Serbiens författningsdomstol, och efterlyser ett antagande av lagen om nationella minoritetsråd så snart som möjligt för att förtydliga deras rättsliga ställning och behörighet. Parlamentet är djupt oroat över att utsändningen av program på minoritetsspråk avbryts som en följd av den aviserade medieprivatiseringen. Parlamentet uppmanar Serbien att intensifiera sina ansträngningar för att säkerställa ett effektivt och konsekvent genomförande av lagstiftningen om skydd av minoriteter och icke-diskriminering av nationella minoriteter runtom i Serbien, även med avseende på utbildning, särskilt finansiering och översättning i rätt tid av läroböcker på minoriteters modersmål, användning av minoritetsspråk, representation i offentlig förvaltning och i företrädande organ på lokal, regional och nationell nivå, och tillgång till medier samt religionsutövande på minoritetsspråk. Den serbiska regeringen uppmanas att genomföra alla internationella fördrag och bilaterala avtal om mänskliga rättigheter.

22.  Europaparlamentet konstaterar att Vojvodinas kulturella mångfald också bidrar till Serbiens identitet. Parlamentet betonar att Vojvodinas självständighet inte bör försvagas och att lagen om Vojvodinas resurser bör antas utan ytterligare dröjsmål, såsom föreskrivs i konstitutionen.

23.  Europaparlamentet uppmanar de serbiska myndigheterna att vidta konkreta åtgärder för att förbättra romernas situation, särskilt avseende tillhandahållande av personhandlingar, utbildning, bostäder, hälso- och sjukvård samt anställning. De serbiska myndigheterna uppmanas också att garantera lika representation för romer inom offentliga institutioner och det offentliga livet och att ägna särskild uppmärksamhet åt att inkludera romska kvinnor. Politiken för integrering av romerna behöver stärkas ytterligare, och med tanke på det våld som riktats mot dem som arbetar inom icke-statliga organisationer som företräder minoriteten är det angeläget att vidta effektiva åtgärder för att få slut på diskrimineringen. Parlamentet ser därför fram emot åtgärderna i den kommande strategin och handlingsplanen för romers integrering. Parlamentet välkomnar ”Pristinaförklaringen” med dess uppmaning till regeringar och internationella och mellanstatliga organisationer samt det civila samhällets organisationer att grundligt tillämpa principerna om icke-diskriminering och jämlikhet när de arbetar med och vidtar åtgärder för främjande av och respekt för romers rättigheter.

Regionalt samarbete och goda grannförbindelser

24.  Europaparlamentet uppskattar den serbiska regeringens konstruktiva syn på förbindelserna med grannländerna, eftersom detta har möjliggjort påtagliga framsteg såväl inom det regionala samarbetet som i arbetet med att närma sig EU, och uppmanar med kraft Serbien att fortsätta utveckla de goda förbindelserna med sina grannländer. Serbien uppmanas att främja goda grannförbindelser och fredlig lösning av konflikter, vilket inbegriper att främja ett tolerant klimat och att fördöma alla former av hatpropaganda och krigsretorik och avstå från symbolhandlingar såsom att officiellt hälsa dömda krigsförbrytare välkomna hem. Kvarstående tvister och frågor, särskilt frågor om gränsdragning, arv, återlämnande av kulturföremål och insyn i jugoslaviska arkiv, bör lösas i enlighet med internationell rätt och etablerade principer, inbegripet genom genomförande av juridiskt bindande avtal, bland annat avtalet om successionsfrågor, och bilaterala tvister bör tas upp i ett tidigt skede av anslutningsprocessen i enlighet med internationell rätt. Parlamentet lyfter fram Serbiens konstruktiva roll i samband med Berlinprocessen och sexpartsinitiativet för västra Balkan och tillhörande agenda. Parlamentet välkomnar andra framtidsinriktade initiativ för västra Balkan, särskilt Brdoprocessen, som utgör en viktig ram för samarbete både på det politiska och tekniska området. Konkret samarbete på områden som rör gemensamma intressen kan bidra till stabilisering på västra Balkan. Parlamentet välkomnar därför det första gemensamma ministermötet mellan Serbien och Bosnien och Hercegovina, vilket ägde rum den 4 november 2015 i Sarajevo. Serbien uppmanas vidare att främja stabilisering och stärka institutioner i Bosnien och Hercegovina med hjälp av sina befintliga kontakter och goda grannförbindelser med landet. Parlamentet upprepar sin uppmaning till de serbiska myndigheterna att vidta ytterligare åtgärder för gränsöverskridande samarbete med de angränsande EU-medlemsstaterna, inbegripet de gränsöverskridande och transnationella samarbetsprogrammen för 2014–2020 och EU:s strategi för Donauområdet. Parlamentet välkomnar tanken på att inleda förhandlingar om att underteckna ett fördrag om goda grannförbindelser med de angränsande länderna och hoppas att detta kommer att leda till en positivare utveckling i det regionala sammanhanget. Parlamentet välkomnar mötet om samarbete inom energi- och transportinfrastruktur mellan Bulgariens, Rumäniens och Serbiens premiärministrar.

25.  Europaparlamentet uppmuntrar Serbien att fortsätta att samarbeta med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (Icty) i en anda av försoning och god grannsämja. Parlamentet understryker vikten av en övergripande nationell strategi för inhemsk behandling av krigsförbrytelser. Myndigheterna uppmanas med kraft att fortsätta arbeta med frågorna om försvunna personer och att upprätta ett skadeståndsprogram för offren och deras anhöriga, vilket är en viktig förutsättning för försoning. Det är viktigt att garantera offrens anhöriga rätten att få veta vad som hänt deras saknade familjemedlemmar. Parlamentet påpekar att en lag om civila offer bör antas utan onödiga dröjsmål, med tanke på att den befintliga lagstiftningen inte erkänner ett antal grupper som fallit offer för krigsförbrytelser. Fortfarande uppstår kontroverser, särskilt i samband med att samtidshistoriska händelser tolkas på olika sätt. Parlamentet uttrycker åter sitt stöd för initiativet Rekom (den regionala kommissionen för fastställande av fakta om krigsförbrytelser) och andra allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna i f.d. Jugoslavien.

26.  Europaparlamentet välkomnar offentliggörandet av ett utkast till en nationell krigsförbrytelsestrategi, som innehåller planer för hur man ska väcka åtal för brott som begicks på 1990-talet i f.d. Jugoslavien. Parlamentet betonar vikten av att stärka och avpolitisera serbiska institutioner som hanterar krigsförbrytelser. Serbien uppmanas att inrätta ett effektivt system för skydd av vittnen och offer och att ge offren och deras anhöriga rätt till skadestånd. Landet uppmanas också att förbättra det regionala samarbetet i ärenden som rör krigsförbrytelser. Dessutom uppmanas Serbien att se över sin lagstiftning om behörighet i ärenden som rör krigsförbrytelser i en anda av försoning och god grannsämja, tillsammans med kommissionen och sina grannländer.

27.  Europaparlamentet välkomnar Serbiens fortsatta engagemang i normaliseringsprocessen med Kosovo, och fullbordandet av centrala avtal den 25 augusti 2015, bland annat om inrättande av förbundet för kommuner i Kosovo med serbisk majoritet, om energiområdet, om telekommunikationer och om bron i Mitrovicë/Mitrovica. Parlamentet uppmanar eftertryckligen Serbien att skyndsamt genomföra sin del av dessa avtal och att samarbeta konstruktivt med Kosovo om utformningen och genomförandet av framtida avtal. Parlamentet noterar att framsteg gjorts på områden såsom polisväsende och civilskydd, fordonsförsäkringar, tullar, sambandssystem och fastighetsregister. Parlamentet upprepar att dialogens framsteg bör mätas genom det praktiska genomförandet. Serbien och Kosovo uppmanas att avstå från negativ retorik och att fortsätta att trovärdigt och punktligt fullt ut genomföra alla de överenskommelser som redan ingåtts, och att med beslutsamhet fortsätta normaliseringsprocessen. Parlamentet uppmanar båda regeringarna och EU-institutionerna att fortgående anstränga sig för att sprida information om och förklara bestämmelserna i de avtal som man slutit, i syfte att föra etniskt albanska respektive serbiska samhällen i Kosovo närmare varandra. Parlamentet ser med glädje på näringslivets ansträngningar för att under ledning av handelskammare bidra till normaliseringen av förbindelserna genom att delta i en dialog mellan Serbiens och Kosovos handelskammare om att avlägsna hinder för handel mellan de båda parterna och underlätta kontakt och samarbete mellan företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja upprätthållande och utveckling av denna verksamhet i framtiden. Parlamentet uppmuntrar Serbien och Kosovo att finna nya områden som kan diskuteras i dialogen för att förbättra befolkningarnas liv och normalisera förbindelserna. Europeiska utrikestjänsten uppmanas att göra en utvärdering av hur väl de båda sidorna uppfyller sina åtaganden. Parlamentet uppmanar med kraft Serbien att agera i en anda av god grannsämja och hoppas att frågan om Kosovos misslyckade ansökan om medlemskap i Unesco inte kommer att hämma dialogen och den fortsatta integrationen av Kosovo i regionala och internationella organisationer. Vidare hoppas parlamentet att samarbetet och ansträngningarna för att skydda kulturarv kommer att fortsätta. Parlamentet uppmanar eftertryckligen Belgrad och Pristina att upprätthålla goda grannförbindelser. Parlamentet gläder sig över att samtalen mellan Serbiens premiärminister Vučić och Kosovos premiärminister Mustafa återupptogs den 27 januari 2016. Under dessa samtal diskuterades bland annat frågorna om ömsesidigt erkännande av akademiska examensbevis och yrkesutbildningsbevis och om förbättrade väg- och järnvägsförbindelser. Parlamentet understryker att framsteg på plats kommer att gynna hela regionen.

28.  Europaparlamentet stöder, i samband med Berlinprocessen, inrättandet av forumet för det civila samhället på västra Balkan, vilket gör det möjligt för det civila samhällets företrädare från regionen att utbyta tankar, uttrycka sina farhågor och lägga fram konkreta rekommendationer till beslutsfattarna. Parlamentet begär att denna process ska fortsätta vid nästa toppmöte, som ska hållas i Paris 2016, och att det ska anordnas förberedande workshoppar för det civila samhällets organisationer i regionen.

Energi, miljö och transporter

29.  Europaparlamentet betonar att Serbien, i egenskap av avtalspart i energigemenskapen, bör förbli aktivt i energigemenskapens institutioner och fortsätta genomföra det gemensamma regelverket för att bygga upp hållbara och säkra energisystem. Myndigheterna uppmanas att inleda genomförandet av de syften som fastställs i utvecklingsstrategin för energisektorn, eftersom det inte har gjorts några betydande investeringar i sektorn för förnybar energi. Parlamentet uppmanar Serbien att skapa konkurrens på gasmarknaden och vidta åtgärder för att förbättra anpassningen till unionens gemensamma regelverk när det gäller förnybar energi och energieffektivitet, och uppmanar Serbien att satsa mer på grön energi. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja den serbiska regeringen i dess ansträngningar att minska landets beroende av energiimport och att diversifiera Serbiens gasförsörjning. Parlamentet noterar att det nyligen antagna IPA II-paketet från 2015 särskilt omfattar ett program om 155 miljoner euro för att bidra till att finansiera större regionala infrastrukturprojekt inom energi- och transportsektorn på västra Balkan. Serbien uppmuntras att anpassa sig till de genomsnittliga åtagandena i EU om klimatförändringar och det avtal som antogs vid FN:s klimatkonferens i Paris 2015 (COP 21).

30.  Med tanke på den betydelse som europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS) har för en fortsatt utveckling av det gränsöverskridande samarbetet mellan EU:s medlemsstater och deras grannar uppmanar Europaparlamentet den serbiska regeringen att tillhandahålla den nödvändiga rättsliga bakgrunden för att medge ett serbiskt deltagande i EGTS.

31.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den bristande tillämpningen av avfallslagstiftningen och uppmanar de serbiska myndigheterna att intensifiera sina ansträngningar för att lägga ner och sanera olagliga dumpningsplatser och att utveckla en trovärdig politik för avfallsminskning som är förenlig med ramdirektivet om avfall.

32.  Europaparlamentet välkomnar planerna på att bygga om, uppgradera och modernisera delar av järnvägsnätet och uppmanar de serbiska myndigheterna att fortsätta att ytterligare förbättra kollektivtrafiken i samarbete med grannländerna.

o
o   o

33.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till Serbiens regering och parlament.

(1) EUT L 80, 19.3.2008, s. 46.
(2) Antagna texter, P8_TA(2015)0065.
(3) Antagna texter, P8_TA(2015)0095.


Kosovos europeiska integrationsprocess
PDF 203kWORD 97k
Europaparlamentets resolution av den 4 februari 2016 om rapporten om Kosovo för 2015 (2015/2893(RSP))
P8_TA(2016)0047B8-0167/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Thessaloniki den 19 och 20 juni 2003 om utsikterna till EU-medlemskap för länderna på västra Balkan,

–  med beaktande av rådets beslut av den 22 oktober 2012 om bemyndigande för kommissionen att inleda förhandlingar om ett ramavtal med Kosovo om landets deltagande i EU-program,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 28 juni 2013 med beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar om ett stabiliserings- och associeringsavtal mellan EU och Kosovo,

–  med beaktande av det första avtalet om principerna för normalisering av förbindelserna, som undertecknades den 19 april 2013 av premiärminister Hashim Thaçi och premiärminister Ivica Dačić, och av den handlingsplan för genomförandet som antogs den 22 maj 2013,

–  med beaktande av rådets beslut 2014/349/Gusp av den 12 juni 2014 om ändring av den gemensamma åtgärden 2008/124/Gusp om Europeiska unionens rättsstatsuppdrag i Kosovo, Eulex Kosovo,

–  med beaktande av undertecknandet av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan EU och Kosovo den 27 oktober 2015 och dess ratificering i Kosovos parlament den 2 november 2015,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares rapporter om pågående verksamhet inom FN:s interimistiska uppdrag i Kosovo (Unmik) och utvecklingen i detta sammanhang, inklusive den senaste rapporten, som offentliggjordes den 3 november 2015,

–  med beaktande av förlängningen av mandatet för EU:s särskilda representant för Kosovo, Samuel Žbogar, till den 28 februari 2017,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 november 2015 om EU:s utvidgningsstrategi (COM(2015)0611),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 15 december 2015 om utvidgningen och stabiliserings- och associeringsprocessen,

–  med beaktande av slutsatserna från rådets (allmänna frågor) sammanträden den 7 december 2009, 14 december 2010 och 5 december 2011, där det betonas och bekräftas att även Kosovo, utan att det påverkar medlemsstaternas ståndpunkt i fråga om dess status, bör komma i fråga för en eventuell viseringsliberalisering när alla villkor är uppfyllda,

–  med beaktande av att en viseringsdialog inleddes i januari 2012, att färdplanen för viseringsliberalisering lades fram i juni 2012, att kommissionen den 24 juli 2014 offentliggjorde sin andra rapport om Kosovos framsteg när det gäller uppfyllandet av kraven i färdplanen för viseringsliberalisering (COM(2014)0488), och att kommissionen genomförde ett expertuppdrag i juli 2015,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1244 (1999), Internationella domstolens rådgivande yttrande av den 22 juli 2010 om överensstämmelsen med folkrätten av Kosovos ensidiga självständighetsförklaring och FN:s generalförsamlings resolution 64/298 av den 9 september 2010, där man bekräftade innehållet i Internationella domstolens yttrande och välkomnade EU:s beredskap att underlätta en dialog mellan Serbien och Kosovo,

–  med beaktande av de gemensamma uttalandena från de interparlamentariska mötena mellan Europaparlamentet och Kosovo den 28–29 maj 2008, 6–7 april 2009, 22–23 juni 2010, 20 maj 2011, 14–15 mars 2012, 30–31 oktober 2013 och 29–30 april 2015,

–  med beaktande av kommissionens framstegsrapport om Kosovo för 2015 av den 10 november 2015 (SWD(2015)0215),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner,

–  med beaktande av det arbete som Ulrike Lunacek uträttat som utrikesutskottets ständiga föredragande för Kosovo,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Av FN:s 193 medlemsstater är det 110 som erkänner Kosovos självständighet, varav 23 av EU:s 28 medlemsstater.

B.  Stabiliserings- och associeringsavtalet mellan EU och Kosovo undertecknades den 27 oktober 2015 och ratificerades av Kosovos parlament den 2 november 2015. Europaparlamentet gav sitt godkännande den 21 januari 2016.

C.  Varje (potentiellt) kandidatland bedöms efter sina egna meriter, och tidsplanen för anslutningen avgörs av hur snabbt och väl de nödvändiga reformerna genomförs.

D.  EU har vid upprepade tillfällen gett uttryck för sin beredvillighet att bistå den ekonomiska och politiska utvecklingen i Kosovo genom ett tydligt europeiskt perspektiv, i överensstämmelse med regionens europeiska perspektiv.

E.  EU har satt rättsstatsprincipen i centrum för sin utvidgningspolitik.

F.  EU har framhållit behovet av att stärka den ekonomiska styrningen, rättsstatsprincipen och den offentliga förvaltningens kapacitet i alla länder på västra Balkan.

G.  Det nuvarande Eulex-mandatet löper ut den 14 juni 2016. Den strategiska översynen av Eulex Kosovo pågår.

1.  Europaparlamentet välkomnar undertecknandet av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan EU och Kosovo den 27 oktober 2015 såsom ett första avtalsförhållande samt avtalets snabba ratificering i Kosovos parlament den 2 november 2015. Parlamentet betonar att stabiliserings- och associeringsavtalet banar väg för Kosovos integrering i EU och att det kommer att ge ett kraftfullt incitament till genomförandet och institutionaliseringen av reformer samt göra det möjligt att införa samarbete med EU på många olika områden, i syfte att främja den politiska dialogen och närmare handelsintegration samt stärka förbindelserna med grannländerna och bidra till att trygga den regionala stabiliteten. Parlamentet uppmanar Kosovos regering att koncentrera sig på att genomföra de nödvändiga övergripande reformerna för att fullgöra sina skyldigheter enligt stabiliserings- och associeringsavtalet.

2.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen antagit ett paket till stöd för reformer och regionalt samarbete på västra Balkan – ett paket som ger uttryck för EU:s åtagande att stödja den politiska och ekonomiska reformprocessen i länderna på deras väg mot EU-anslutning.

3.  Europaparlamentet understryker att stabiliserings- och associeringsavtalet syftar till att främja europeiska normer på områden som konkurrens, upphandling, immateriella rättigheter och konsumentskydd och till att inrätta ett frihandelsområde som ett konkret steg på väg mot ekonomisk integration av Kosovo i EU.

4.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts 2015 med att sluta avtal inom ramen för normaliseringen av förbindelserna mellan Kosovo och Serbien. Hit hör framför allt avtalen om inrättandet av förbundet för kommuner i Kosovo med serbisk majoritet, om energiområdet, om bron i Mitrovicë/Mitrovica och om telekommunikationer av den 25 augusti 2015 samt avtalen om fordonsförsäkring från juni 2015 liksom de om rättväsendet från februari 2015. Parlamentet stöder vice ordförandens/den höga representantens kontinuerliga medlingsförsök i syfte att normalisera förbindelserna mellan Serbien och Kosovo, vilket ännu måste uppfyllas fullt ut. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att göra en ingående, övergripande bedömning av läget för genomförandet av alla de avtal som hittills har undertecknats när det gäller antagandet av lagar på ort och ställe, och att regelbundet rapportera om detta till Europaparlamentet och parlamenten i såväl Kosovo som Serbien. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas med eftertryck att fastställa brister och kräva att parterna uppfyller sina åtaganden. Serbien och Kosovo uppmanas att avstå från negativ retorik och att fortsätta att trovärdigt och punktligt fullt ut genomföra alla redan ingångna överenskommelser samt att med beslutsamhet fortsätta normaliseringsprocessen. Parlamentet betonar att en fortgående och konstruktiv dialog mellan Pristina och Belgrad samt ett fullständigt genomförande av de ingångna överenskommelserna är avgörande för normaliseringen av förbindelserna dem emellan. Parlamentet gläder sig över att samtalen mellan Serbiens premiärminister Vučić och Kosovos premiärminister Mustafa återupptogs den 27 januari 2016. Under dessa samtal diskuterades bland annat frågorna om ömsesidigt erkännande av akademiska examensbevis och yrkesutbildningsbevis och om förbättrade väg- och järnvägsförbindelser. Parlamentet understryker att framsteg på plats kommer att gynna hela regionen.

5.  Europaparlamentet oroar sig över det stora antalet personer som saknas sedan krigstiden och över hur få framsteg som gjorts i detta hänseende. Parlamentet efterlyser ett fullständigt mellanstatligt samarbete om detta, med tanke på att ett fullständigt samarbete för att fastställa sanningen om de personer som saknas är utslagsgivande för ömsesidig försoning.

6.  Europaparlamentet noterar författningsdomstolens beslut om genomförandet av förbundet för serbiska kommuner. Parlamentet vill att de överenskommelser som ingåtts ska genomföras fullständigt och med engagemang. Parlamentet efterlyser respekt för rättsstatsprincipen och beklagar att oppositionskrafterna inte utnyttjade denna paus för att återuppta den parlamentariska dialogen, och uppmuntrar samtliga politiska krafter att agera konstruktivt i sitt lands samt dess demokratiska institutioners och medborgares intresse. Parlamentet anser att fullständig respekt för de demokratiska reglerna, den politiska dialogen och parlamentets möjligheter att obehindrat utföra sitt arbete, är en väsentlig förutsättning för genomförandet av Kosovos reformagenda i alla dess delar. Parlamentet fördömer skarpt alla försök att med våld hindra parlamentets arbete, vill att man förhindrar ytterligare våldsamma protester i landets parlament, och betonar att de ledamöter som valts in i Kosovos parlament bör sammanträda till diskussion med fullständig respekt för institutionen. Parlamentet understryker att regeringen bör respektera parlamentets resolutioner och beslut samt, såsom det lagstiftande organet kräver, avlägga rapport innan den fattar beslut om att underteckna överenskommelser med andra stater. I detta avseende välkomnas det väl förberedda förslaget av den 20 november 2015 från två ledamöter av Kosovos parlament, av vilka den ena företrädde regeringskoalitionen och den andra oppositionen. Parlamentet uppmanar alla politiska aktörer att återuppta en politisk dialog för att man ska kunna bryta dödläget och finna en genomförbar lösning som återställer den normala funktionsförmågan för Kosovos parlament. Parlamentet uppmanar alla ledare i Kosovo att med yttersta vikt gripa sig an den här situationen och agera ansvarsfullt, eftersom Kosovos parlament är valt av och finns till för Kosovos folk. Parlamentet är starkt oroat över de upprepade våldshandlingarna och uppmanar de brottsbekämpande myndigheterna att fullgöra sina uppgifter i fullständig överensstämmelse med rättsliga förfaranden. Parlamentet noterar med oro den händelseutveckling som ledde till att vissa parlamentsledamöter greps, och efterlyser en utredning av eventuella fall av maktmissbruk i samband med gripanden som gjorts. Parlamentet uppmanar med kraft Kosovos parlament att klarlägga bestämmelserna om upphävande av dess ledamöters immunitet. Parlamentet noterar ombudsmannens begäran om att riksåklagarämbetet i Pristina ska inleda en undersökning om polisingripandet den 28 november 2015.

7.  Europaparlamentet betonar att Kosovos parlament måste bli effektivare och följa sin egen arbetsordning under alla omständigheter samt att regeringen bör respektera denna arbetsordning. Parlamentet betonar att kontrollfunktionen bör stärkas för Kosovos parlament och uppmanar det att utan dröjsmål särskilt anta lagstiftning som föreskriver att EU-integrationskommittén ska ha en stärkt roll i Kosovos integrationsprocess och att oppositionen ska involveras helt och fullt i denna process. Parlamentet uppmuntrar Kosovos parlament att regelbundet samråda med Venedigkommissionen och göra den delaktig under lagstiftningsarbetet. Parlamentet understryker att det snabbt måste utses kompetent personal till tillsyns- och övervakningsorganen för att statsförvaltningen ska fungera ordentligt, på grundval av meritbaserade, öppna och opolitiska urvalsförfaranden.

8.  Europaparlamentet konstaterar att fem medlemsstater inte formellt har erkänt Kosovo, och anser att ytterligare erkännanden skulle bidra till att stärka stabiliteten i regionen, till att ytterligare underlätta normaliseringen av förbindelserna mellan Serbien och Kosovo och till att öka trovärdigheten för EU:s utrikespolitik. I detta avseende ser parlamentet positivt på beslutet från de fem medlemsstater som inte erkänt Kosovo att underlätta antagandet av stabiliserings- och associeringsavtalet i rådet. Samtliga medlemsstater uppmanas att göra sitt yttersta för att underlätta ekonomiska och direkta mänskliga kontakter samt sociala förbindelser mellan sin egen och Kosovos befolkning, i avtalets och de formella avtalsförhållandenas anda. Parlamentet välkomnar att Kosovo lagt fram sitt första ekonomiska reformprogram, som är avsett att bli det första steget på vägen mot en fördjupad ekonomisk dialog med EU.

9.  Europaparlamentet ser positivt på det arbete som myndigheterna i Kosovo har utfört för att vända trenden med irreguljär invandring, som nådde sin höjdpunkt i början av 2015. Parlamentet betonar att åtgärderna på kort sikt för att befolkningen inte ska lämna landet bör åtföljas av socioekonomisk utveckling och jobbskapande som uppmuntrar medborgarna att stanna kvar i Kosovo och bygga upp en framtid i sitt eget land. Parlamentet är övertygat om att viseringsliberaliseringen också skulle bidra till att stävja den irreguljära invandringen samt möjliggöra direkta mänskliga kontakter, så att medborgarna skulle kunna resa utomlands som turister och besöka familj och vänner utan att behöva tampas med långdragna och kostsamma viseringsförfaranden samt en känsla isolering. Parlamentet upprepar att det kan bli farligt om Kosovo alltför länge är det enda ”inlåsta” och ”isolerade” landet i regionen. Parlamentet uppmanar eftertryckligen Pristina att effektivt bekämpa de kriminella nätverk som sysslar med människosmuggling, och anser att det skulle kunna bidra till att motverka irreguljär invandring om Kosovo uppfördes såsom ett säkert ursprungsland på EU:s gemensamma förteckning över säkra ursprungsländer.

10.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts med genomförandet av handlingsplanen för viseringsliberalisering och uppmanar myndigheterna att snabbt och fullständigt genomföra alla erforderliga kriterier. Parlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera sitt arbete för att Kosovo ska få viseringsfrihet. Parlamentet är berett att stödja systemet med viseringsfrihet för Kosovo, och uppmanar rådet att skyndsamt göra detsamma så snart som kommissionen inom rimlig tid har fastställt att alla tekniska kriterier uppfyllts. Samtidigt påpekar parlamentet att människohandlare och människosmugglare även fortsättningsvis måste spåras upp och lagföras, såsom ett avskräckningsmedel mot deras olagliga verksamhet. Parlamentet uppmanar med kraft alla EU-institutioner, framför allt kommissionen, att påskynda arbetet med viseringsliberalisering för Kosovo, och Kosovos myndigheter uppmanas att fullgöra sina åtaganden och förverkliga de återstående riktmärkena för att Kosovo ska kunna få viseringsfrihet under 2016 och för att Kosovos folk på så sätt ska kunna föras närmare EU.

11.  Europaparlamentet stöder fortsatta diskussioner om ett ramavtal för att Kosovo ska kunna delta i EU:s program.

12.  Europarparlamentet välkomnar antagandet av paketet med människorättslagstiftning som stärker den institutionella ramen för att kontrollera skyddet av och respekten för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet betonar att genomförandet av denna lagstiftning är av yttersta betydelse. Parlamentet ser särskilt positivt på att man har inrättat en ombudsmannatjänst och tillsatt denna, framför allt för att detta är ett förtroendeskapande inslag i samhällsbygget i Kosovo. Det är dock beklagligt att ombudsmannens arbete hindras av att det saknas lämpliga lokaler. Parlamentet uppmanar myndigheterna att omgående finna nya lokaler för ombudsmannen, med respekt för Parisprinciperna, och att se till att alla befintliga oberoende institutioner och regleringsorgan fungerar fullt ut.

13.  Europaparlamentet är oroat över att myndigheternas politiska vilja att verkligen engagera sig med det civila samhället fortfarande är mycket svag. Parlamentet uppmanar myndigheterna att med ärligt uppsåt genomföra den rättsliga ramen för samarbete med det civila samhället, framför allt genom att förse den gemensamma rådgivande gruppen med alla resurser den behöver. EU:s kontor uppmanas att uppmuntra och vid behov underlätta detta samråd.

14.  Europaparlamentet välkomnar dessutom antagandet av lagen om skydd mot diskriminering i maj 2015, liksom det mandat som ombudsmannen fått att agera som ett jämställdhetsorgan. Parlamentet är och förblir oroat över det låga antalet förfaranden mot och utredningar av fall av hatpropaganda, särskilt mot hbti-personer och minoritetsgrupper, och uppmuntrar rådgivnings- och samordningsgruppen för hbti-personers rättigheter att aktivt följa upp dessa fall och farhågor.

15.  Europaparlamentet välkomnar också antagandet av jämställdhetslagen och uppmanar myndigheterna i Kosovo att prioritera jämställdhetsintegrering samt se till att styrande organ och myndigheter föregår med gott exempel. Parlamentet är oroat över de strukturella utmaningar som hämmar genomförandet av denna lag och finner kvinnornas underrepresentation i beslutsfattande befattningar fortsatt oroande. Det är oroväckande att inga framsteg har gjorts för att bekämpa våld i hemmet och könsbaserat våld. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att offentligt uppmuntra kvinnor som bryter tystnaden och anmäler våld i hemmet samt att inrätta skyddsmekanismer och skyddade boenden för dessa kvinnor. Parlamentet är oroat över att så få kvinnor äger fastigheter och uppmanar myndigheterna att aktivt se till att kvinnors äganderätt tryggas, bland annat genom att alla medägare av fastigheter registreras av tjänstemän i fastighetsregister och andra register samt genom en informationskampanj.

16.  Europaparlamentet är oroat över de synnerligen begränsade framsteg som gjorts på yttrandefrihetens och mediefrihetens område under det gångna året. Parlamentet finner det oroande att journalister utsätts för våld och hotelser i sin yrkesutövning, och understryker att skyddet av journalister behöver stärkas genom systematiska reaktioner, offentligt fördömande, snabba utredningar och aktuell lagföring när journalister utsätts för angrepp. Parlamentet betonar att det behövs ytterligare framsteg också för mediernas oberoende. Parlamentet uppmanar myndigheterna att, efter ett grundligt och omfattande offentligt samråd, snabbt täppa till de systematiska luckorna i lagstiftningen för att garantera mediefrihet, särskilt med avseende på öppenhet om medieägandet, och för att garantera att public service-radio/tv får en hållbar ställning. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att effektivt genomföra lagstiftningen om ärekräkning, hatpropaganda och förtal.

17.  Europaparlamentet påminner om att Kosovo och Serbien måste finna varaktiga lösningar på flyktingfrågan, i linje med vad FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har kommit fram till om detta samt 2014 års rapport från FN:s särskilda rapportör om internflyktingars mänskliga rättigheter.

18.  Europaparlamentet konstaterar att det behövs ytterligare insatser för att skydda rättigheterna för alla etniska minoriteter i Kosovo, däribland romerna, ashkalierna, balkanegyptierna och goranerna, genom att den relevanta lagstiftningen genomförs fullt ut, varvid man bör minnas bästa praxis från regionen och från EU:s medlemsstater. Parlamentet uppmanar de nationella och lokala myndigheterna att satsa mer på genomförandet av antagna lagar, så att de kan bidra till den fortsatta utvecklingen av ett multietniskt samhälle, framför allt när det gäller utbildning och sysselsättning för minoriteter, med målet att förhindra direkt och indirekt diskriminering. Parlamentet välkomnar Pristinadeklarationen, där regeringar, internationella och mellanstatliga organisationer samt organisationer i det civila samhället uppmanas att noga tillämpa principerna om icke-diskriminering och jämlikhet i sitt arbete för främjandet av och respekten för romers rättigheter samt kampen mot antiziganism på västra Balkan.

19.  Europaparlamentet upprepar sin oro över bristen på betydande framsteg när det gäller att bekämpa korruption på hög nivå och organiserad brottslighet samt att visa på resultat från lagföring och domar. Parlamentet betonar att organiserad brottslighet fortfarande är ett mycket aktuellt problem. Parlamentet konstaterar att Kosovos regering klart och tydligt måste visa att landet systematiskt bekämpar korruption på alla nivåer. Parlamentet uppmanar myndigheterna att omedelbart börja följa en omfattande och strategisk metod för att bekämpa den utbredda korruptionen, som fortfarande är ett stort hinder på vägen mot Kosovos demokratiska, sociala och ekonomiska utveckling. Parlamentet uppmanar Kosovos byrå för korruptionsbekämpning att inleda fler utredningar, och uppmanar åklagarmyndigheterna att följa upp fall som byrån fört till deras kännedom. Parlamentet betonar att insyn i förfarandena är en viktig aspekt för att bekämpa korruption och garantera skydd av de grundläggande rättigheterna. Vidare understryker parlamentet den politiska elitens roll och ansvar i samband med korruptionsbekämpningen.

20.  Europaparlamentet välkomnar de ökade insatserna och kraftfulla åtagandena i kampen mot terrorismen och uppmuntrar att strategin mot terrorism genomförs. Parlamentet uppmanar eftertryckligen myndigheterna att ta itu med de grundläggande orsakerna till radikalisering, särskilt den höga ungdomsarbetslösheten och våldsbejakande extremism. Parlamentet välkomnar Kosovos deltagande i koalitionen för terrorismbekämpning, liksom de åtgärder myndigheterna vidtar för att förhindra att ungdomar radikaliseras. Parlamentet uppmanar myndigheterna att noga övervaka och förhindra mobiliseringen av potentiella islamiska utländska stridande och terrorister. Parlamentet ser positivt på att man i Kosovos författning har skrivit in principen om att Kosovo är en konfessionslös stat som är neutral i frågor som hänför sig till religion.

21.  Europaparlamentet påpekar att omkring 300 invånare i Kosovo enligt uppgifter från landets inrikesminister har anslutit sig till jihadisterna i Syrien och Irak och att många av dem redan återvänt till Kosovo. Parlamentet välkomnar att regeringen vidtagit åtgärder om fängelsestraff för de invånare som deltagit i terroristverksamhet.

22.  Europaparlamentet noterar att vissa framsteg gjorts med avseende på rättsväsendet genom att ett antal relevanta rättsakter har antagits. Parlamentet betonar att dessa rättsakter genast måste börja tillämpas konkret och effektivt. Parlamentet är fortfarande starkt oroat över den långsamma rättsskipningen, eftersläpningen i handläggningen av mål, rättsväsendets brist på resurser, den ringa ansvarsskyldigheten för tjänstemän inom rättsväsendet samt möjligheten att utöva politiskt inflytande över rättsväsendets strukturer – dvs. frågor som ännu inte hanteras på adekvat sätt i lagstiftningen. Parlamentet understryker vikten av ett fullständigt fungerande rättsväsen, med vedertagna regler för hur lång tid det ska ta att handlägga rättsfall. Parlamentet välkomnar de åtgärder som vidtagits för att integrera rättsväsendet i norr genom att tillsätta vissa tjänster med kosovoserbiska domare och åklagare. Parlamentet uppmanar de politiska myndigheterna att tydligt och helhjärtat stödja principen om oberoende domare och åklagare, eftersom dessa personer fortfarande utsätts för försök att påverka pågående utredningar och rättegångar. Parlamentet uppmanar myndigheterna att ändra landets författning för att säkerställa att majoriteten av ledamöterna av Kosovos domarråd väljs av sina kolleger, i enlighet med Venedigkommissionens rekommendationer.

23.  Europaparlamentet uppmanar Kosovo att följa linjerna för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.

24.  Europaparlamentet noterar antagandet av konstitutionella ändringar för att inrätta specialiserade avdelningar och en specialiserad åklagarmyndighet. Parlamentet välkomnar att förhandlingarna om värdstatsavtalet mellan Kosovo och Nederländerna slutförts, och förväntar sig att de specialiserade avdelningarna ska bli fullt funktionsdugliga så snart som möjligt och att den specialiserade åklagarmyndigheten har tillräckligt med personal för att utföra sina uppgifter. Parlamentet uppmanar de specialiserade avdelningarna och den specialiserade åklagarmyndigheten att ta modell av erfarenheterna och bästa praxis från Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (Icty), i enlighet med relevanta konstitutionella bestämmelser för inrättandet av dem. Myndigheterna i Kosovo uppmanas att samarbeta fullt ut med den nya domstolen. EU och dess medlemsstater uppmanas att tillhandahålla tillräckliga resurser för att avdelningarna ska kunna fungera.

25.  Europaparlamentet anser att översynen av Eulex och dess eventuella utfasning måste gå hand i hand med att mandatet för EU:s särskilda representant stärks och breddas, för att säkerställa att representanten har kapacitet för övervakning, mentorskap och rådgivning, främjande av Kosovos EU-integration, bekämpning av organiserad brottslighet och korruption samt lagföring av krigsbrott. Parlamentet vill under tiden att Eulex-uppdraget ska visa prov på ökad effektivitet, full insyn och fullständigt ansvar under sitt mandat. Parlamentet noterar rådets slutsatser från december 2015 om mandatet för Eulex och uppmanar Kosovo att bidra till att Eulex fullständigt och obehindrat kan genomföra sitt förnyade mandat. Under översynen av mandatet måste de slutsatser beaktas och de rekommendationer genomföras som anges i professor Jean-Paul Jacqués rapport till följd av anklagelserna om korruption inom Eulex. Parlamentet uppmanar med kraft Eulex att nå fram till en överenskommelse med Unmik om att handlingarna i pågående fall ska överlämnas till Kosovos relevanta myndigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förordna välutbildade och kvalificerade experter för arbete under den tid som det behövs och se till att de efter avslutat uppdrag kan återgå till sina respektive nationella myndigheter.

26.  Europaparlamentet beklagar djupt att Kosovos ansökan om medlemskap i Unesco har avslagits, bland annat på grund av Serbiens aktiva motstånd, vilket går stick i stäv mot åtagandet att utveckla goda grannförbindelser, men också på grund av bristen på enhällighet bland medlemsstaterna. Parlamentet välkomnar antagandet av lagen om skydd för det historiska arvet i Prizren och vill att lagen ska genomföras fullt ut, samtidigt som det framhåller de hot som stadens arv står under på grund av den omfattande illegala bebyggelsen. Parlamentet ser positivt på renoveringen av flera serbiska platser som tillhör det religiösa arvet och kulturarvet och som beklagligt nog förstördes 2004, t.ex. den ortodoxa katedralen, och efterlyser fortsatt renovering av det serbiska religiösa arvet och kulturarvet. I detta sammanhang uppmanar parlamentet berörda parter, däribland myndigheterna i Kosovo, den serbiska regeringen, den serbiska befolkningsgruppen i Kosovo och Serbiens ortodoxa kyrka, att ta fram ett system för hur man ska främja, skydda och bevara Kosovos kulturarv och religiösa arv, som bör behandlas som ett gemensamt europeiskt arv. Parlamentet välkomnar att det i Kosovos författning står inskrivet att Kosovo åtar sig att bevara och skydda sitt kulturarv och religiösa arv, och efterlyser ytterligare insatser för att skydda alla religiösa minoriteters rättigheter, däribland rättigheterna för kristna kosovaner. Parlamentet understryker att Kosovo bör prioritera att delta i internationella och regionala organisationer och mekanismer, och påminner i detta sammanhang om vikten av att följa avtalet om regionalt samarbete. Parlamentet anser att det regionala samarbetskontoret för ungdom på västra Balkan, som inrättades inom ramen för Berlinprocessen och som många aktivt arbetat för, kommer att bli till nytta, särskilt för förbindelserna mellan ungdomar i Serbien och Kosovo.

27.  I samband med Berlinprocessen stöder Europaparlamentet inrättandet av forumet för det civila samhället på västra Balkan, som ger företrädare för det civila samhället i denna region en möjlighet att utbyta tankar, framföra sina frågor och utarbeta konkreta rekommendationer till beslutsfattarna. Parlamentet vill att processen ska fortsätta vid nästa toppmöte, som hålls i Paris 2016, och att förberedande seminarier ska anordnas för civilsamhälleliga organisationer i regionen.

28.  Europaparlamentet välkomnar att Kosovos parlament bjudits in att, på stadigvarande basis, på samtliga nivåer och på likvärdiga villkor, delta i de verksamheter som bedrivs och de möten som anordnas av Sydösteuropeiska samarbetsprocessens parlamentariska församling, såsom det beslutades i maj 2015, och anser att detta är ett viktigt bidrag till den parlamentariska dialogen på regional nivå. Parlamentet beklagar att Kosovos parlament inte godtagits som fullvärdig medlem i andra initiativ för parlamentariskt samarbete på regional nivå, såsom konferensen för parlamentariska utskott för europeisk integration inom stabiliserings- och associeringsprocessen (Cosap), och nätverket för parlamentariska utskott för ekonomi, finanser och europeisk integration inom parlamenten i länderna på västra Balkan. Parlamentet uppmanar alla parlament i regionen att ställa sig mer välkomnande gentemot förfrågningar från Kosovos parlament om medlemskap i regionala initiativ, för att på det sättet bidra till utvidgat regionalt samarbete.

29.  Europaparlamentet uppmanar på nytt Kosovo att fullborda den rättsliga ramen för offentliga tjänster och genomföra den strategiska ramen för den offentliga administrationen samt handlingsplanen fullt ut. Parlamentet uppmanar myndigheterna att sätta stopp för politiseringen av den offentliga förvaltningen, främja meritbaserad professionalism inom alla offentliga institutioner, säkerställa sund ekonomisk förvaltning av dessa institutioner och garantera insyn i den kontroll över budgetgenomförandet som Kosovos parlament utövar.

30.  Europaparlamentet betonar vikten av utökad projektfinansiering till sådana icke-statliga organisationer i Kosovo som arbetar för principerna om god samhällsstyrning, ökad insyn och redovisningsskyldighet, förstärkta institutionella mekanismer inom rättsväsendet, ytterligare konsolidering av den institutionella och sociala demokratin, samt utökade insatser för att skydda och främja rättigheterna för marginaliserade grupper och etniska minoriteter.

31.  Europaparlamentet upprepar sin oro över den höga arbetslösheten, särskilt bland kvinnor och ungdomar, och den generella diskrimineringen av kvinnor i samhället och på arbetsmarknaden. Parlamentet betonar att Kosovos unga måste få framtidsutsikter. Parlamentet uppmanar Kosovo att rikta sig in på att åtgärda kompetensunderskottet på arbetsmarknaden och avskaffa alla administrativa hinder som skulle kunna medföra etnisk diskriminering och att överlag förbättra företagsklimatet i landet, särskilt för små och medelstora företag. Kommissionen uppmanas att tillhandahålla ytterligare stöd till unga företagare som en del av finansieringen via föranslutningsinstrumentet, med särskilt fokus på yrkesutbildning och seminarier samt på utbyte av sakkunskap, inklusive åtgärder för att främja förbindelser med företagare från EU-medlemsstaterna, särskilt efter det att stabiliserings- och associeringsavtalet har trätt i kraft, varvid man samtidigt måste göra sitt yttersta för att förhindra kunskapsflykt.

32.  Europaparlamentet påminner om att strukturreformer kvarstår som en väsentlig förutsättning för ökad tillväxtpotential och produktion samt för att Kosovos ekonomi ska bli mera flexibel och konkurrenskraftig. Parlamentet instämmer med kommissionens slutsats om att Kosovo bör förstärka den skattemässiga ramen på medellång sikt, öka insynen i de offentliga finanserna, lägga om budgetutgifterna i riktning mot tillväxtskapande åtgärder och kanalisera utländska direktinvesteringar och penningöverföringar till produktiva sektorer. Parlamentet uppmanar Kosovo att påskynda omstruktureringen av offentliga företag, förbättra förfarandena i samband med konkurs och insolvens samt göra landet mindre beroende av tullintäkter genom att bredda den inhemska skattebasen och modernisera uppbörden.

33.  Europaparlamentet understryker att arbetsmarknadsreformer i förening med reformer av utbildningsväsendet är avgörande med tanke på den höga arbetslösheten och det låga arbetsmarknadsdeltagandet. Parlamentet understryker att man måste göra mer för att få utbildningsväsendet att bättre svara mot arbetsmarknadens behov, framför allt genom att ändra läroplanerna för utbildningen före universitets- och högskolestadiet. Parlamentet betonar dessutom betydelsen av att yrkesutbildningssystemet breddas och kompletteras med en aktiv arbetsmarknadspolitik.

34.  Europaparlamentet konstaterar att Kosovo ännu inte kommit särskilt långt med att bli en fungerande ekonomi. Parlamentet välkomnar att vissa framsteg gjorts inom området näringsliv och små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar eftertryckligen att man måste fortsätta att minska bördorna för de små och medelstora företagen och påminner om att konsekvenserna för dessa företag regelbundet måste bedömas samt att det dessutom behövs stöd till start-up-företag och innovativa företag med högt mervärde. Allt detta är nödvändigt för att företagandet ska sporras, vilket kommer att vara till nytta för både samhället och ekonomin. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla ytterligare stöd till unga företagare inom ramen för finansieringen via föranslutningsinstrumentet, inklusive åtgärder för att främja förbindelser med företagare från EU-medlemsstaterna och medverkan från Kosovos företagarorganisationers sida i den europeiska sammanslutningen för unga entreprenörer (European Confederation of Young Entrepreneurs), särskilt efter det att stabiliserings- och associeringsavtalet har trätt i kraft. Parlamentet uppmanar med kraft Kosovos institutioner att ge sociala och hållbara företag möjligheter att finansiera investeringar som ett sätt att bemöta utmaningarna med sociala problem och trygga en hållbar tillväxt.

35.  Europaparlamentet upprepar vikten av att Kosovo så snart som möjligt tilldelas en egen internationell telefonkod, vilket kommer att bidra till att öka landets internationella synlighet. Parlamentet uppmanar Internationella teleunionen (ITU) att gå vidare med detta avtal.

36.  Europaparlamentet framhåller vikten av att inbjudningar görs med lyhördhet inför alla folkgruppers uppfattningar, som i fallet med general Diković, och uppmanar KFOR att samarbeta med Kosovos myndigheter för att undvika utspel som kan kränka offrens minne och skada dialogen mellan Pristina och Belgrad. Parlamentet påminner om att sambandskontoren i både Kosovo och Serbien måste underrättas på vederbörligt sätt 48 timmar före sådana besök.

37.  Europaparlamentet välkomnar att vägtransport- och rörlighetsinfrastrukturen har förbättrats, framför allt för motorvägarnas del, samt att man inom ramen för föranslutningsinstrumentet nyligen antagit det andra paketet 2015, där det ingår stora projekt för järnvägsinfrastruktur i Kosovo. Parlamentet beklagar dock de höga byggkostnaderna och hoppas att det nyligen undertecknade låneavtalet mellan Kosovo och Europeiska investeringsbanken om moderniseringen av Kosovos del av linje 10 inom det europeiska järnvägsnätet kan främja en översiktsplan för att förbättra kollektivtrafiken och uppgradera järnvägsinfrastrukturen. I detta avseende välkomnar parlamentet att premiärministrarna Isa Mustafa och Aleksandar Vučić den 27 januari 2016 enades om att inleda diskussioner om direkta flyg- och järnvägsförbindelser mellan Kosovo och Serbien. Med tanke på att kommissionen har gjort agendan för konnektivitet till en av sina främsta prioriteter och till nyckelfaktorn för regionens ekonomiska utveckling, uppmanas Kosovos myndigheter att säkerställa ett fullständigt och snabbt genomförande av de tekniska standarder och mjuka åtgärder på transportområdet som man enades om vid toppmötet om västra Balkan i Wien 2015.

38.  Europaparlamentet är oroat över den ovissa energisituation som f.n. råder i Kosovo och inverkar negativt på det dagliga livet. Parlamentet poängterar att elförlusterna och de relaterade kommersiella skadorna i dagsläget är mycket stora eftersom näten är uttjänta och efterlyser omfattande reformer för bättre energieffektivitet och försörjningstrygghet genom investeringar i återuppbyggnad av det befintliga elnätet, eftersom ett välfungerande elnät är en förutsättning för att inhemska och utländska bolag ska vilja etablera sig i Kosovo. Energitillsynsmyndigheten uppmanas till ökad flexibilitet när den beviljar licenser och tillstånd till nya företag som investerar i sektorn för förnybar energi. Parlamentet noterar det avtal som ingåtts med det amerikanska bolaget Contour Global om att det ska anläggas ett kraftverk, New Kosovo, med en produktionskapacitet på 500 MW, och efterlyser en insynsvänlig process, åtföljd av en bedömning av projektets samhälleliga och miljömässiga konsekvenser, i full överensstämmelse med EU:s normer.

39.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten samt till Kosovos regering och parlament.


Situationen i Libyen
PDF 177kWORD 77k
Europaparlamentets resolution av den 4 februari 2016 om situationen i Libyen (2016/2537(RSP))
P8_TA(2016)0048RC-B8-0146/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Libyen, särskilt resolutionerna av den 15 september 2011(1), 22 november 2012(2), 18 september 2014(3) och 15 januari 2015(4),

–  med beaktande av rådets beslut 2013/233/Gusp av den 22 maj 2013 om Europeiska unionens integrerade gränsförvaltningsuppdrag i Libyen (EU BAM Libyen),

–  med beaktande av beslutet att inleda insatsen Eunavfor MED Sophia den 18 maj 2015 med målet att identifiera, ta över och eliminera fartyg och tillgångar som används eller misstänks användas av människosmugglare,

–  med beaktande av den senaste tidens uttalanden om Libyen från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, i synnerhet de av den 30 april, 26 och 27 maj, 30 juni, 12 juli, 17 augusti, 13 och 22 september, 9 oktober, 19 och 26 november och 14 och 17 december 2015 samt den 7, 11 och 18 januari 2016,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 18 januari 2016 om Libyen,

–  med beaktande av den libyska politiska överenskommelse som undertecknades den 17 december 2015 i Skhirat, Marocko,

–  med beaktande av den gemensamma kommunikén av den 13 december 2015, efter ministermötet om Libyen i Rom, som godkändes av Algeriet, Egypten, Frankrike, Förenade Arabemiraten, Förenade kungariket, Förenta staterna, Italien, Jordanien, Kina, Marocko, Qatar, Ryssland, Saudiarabien, Spanien, Tunisien, Turkiet, Tyskland, Europeiska unionen, Förenta nationerna, Arabförbundet och Afrikanska unionen,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2259 (2015) om situationen i Libyen, som antogs enhälligt den 23 december 2015,

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken(5),

–  med beaktande av den nationella konferens som libyska klaner höll i Tripoli i juli 2011, där man krävde en lag om allmän amnesti för att få ett slut på inbördeskriget,

–  med beaktande av mötet mellan politiska ledare och aktivister i Alger den 11 mars 2015

–  med beaktande av uttalandet om stöd till den nationella samlingsregeringen i Libyen från regeringarna i Algeriet, Frankrike, Förenade Arabemiraten, Förenade kungariket, Förenta staterna, Italien, Marocko, Spanien, Tunisien och Tyskland,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Under Gaddafis diktatur hade Libyen den största vapenarsenalen på södra Medelhavskusten, och har efter diktarons fall blivit en stor källa för illegal handel med och smuggling av vapen och ett leverantörsområde för alla terrorister och extremister i Sahel (Mali, Niger, Nigeria) och oppositionsrörelserna i Sudan, Tchad och Syrien.

B.  I februari 2011 gick libyer ut på gatorna som en del av den arabiska våren, vilket följdes av nio månader av inbördeskrig. Nato stödde rebellerna som utsattes för ett urskillningslöst statligt förtryck, stödet blev en avgörande faktor i fördrivandet av Gaddafiregimen.

C.  Det libyska samhället har alltid varit, både före, men särskilt efter militärkuppen, organiserat på grundval av ett klansystem. Klanallianser mellan olika etniska identiteter (den arabiska majoriteten och minoriteterna amazigher, toubou-folket och tuareger) fortsätter att spela en betydande roll i kaoset i dagens Libyen.

D.  Många i de milisgrupper som kämpade mot Gaddafi infiltrerades av islamister, som så småningom tog över, och en del av dem spelade en nyckelroll i konflikten. Enligt FN:s säkerhetsråds relevanta resolutioner klassificeras Daish, Ansar al-Sharia och al-Qaida, som alla har närvaro i Libyen, som terroristorganisationer.

E.  I augusti 2012 överlämnade Nationella övergångsrådet makten till generalförsamlingen, ett folkvalt parlament som efter en tid valde en interimistisk statschef. Väljarna valde ett nytt parlament för att ersätta generalförsamlingen i juni 2014 i form av representanthuset, som flyttade till Tobruk. Den tidigare generalförsamlingen, som dominerades av Muslimska brödraskapet, samlades åter strax därefter och valde sin egen premiärminister, och utmanade därmed representanthuset under strider då till och med huvudstaden Tripoli bytte hand. Båda de krigförande parterna påstås få stöd av externa krafter, i synnerhet Egypten, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten på representanthusets sida (Tobruk) och Turkiet och Qatar på den nya generalförsamlingens sida (Tripoli).

F.  Sedan augusti 2014 har de båda politiska organen (representanthuset i Tobruk, som erkänns av det internationella samfundet, och den nya generalförsamlingen som har vuxit fram i Tripoli) hävdat att de är den regering som leder landet, och båda stöds av flera tungt beväpnade miliser som är knutna till regioner, städer och klaner med olika bakgrund.

G.  Det politiska tomrummet och avsaknaden av en stabil regering har utnyttjats av Daish, vars medlemmar inkluderar utlänningar och libyska terrorister som har återvänt hem efter att ha stridit i Irak och Syrien. Återvändarna, som åtföljdes av jihadister från andra länder, intog staden Derna öster om Benghazi i november 2014 och svor trohet till Daish. Dessa styrkor och deras allierade har därefter blivit aktiva längs nästan hela kusten från Derna till Tripoli, inklusive al-Bayda, Benghazi, Ajdabiya, Abugrein och Misrata, med full kontroll över mer än 20 mil omkring Sirte, och de har också ett träningsläger väster om Tripoli nära den tunisiska gränsen. Daish har inlett en lokal terrorkampanj – med halshuggningar, skjutningar och bombningar – och har samtidigt som de utökat sitt territorium tagit kontroll över vägen och kan hindra förbindelser mellan öst och väst.

H.  Libyen har blivit hemvist för de största Daishstyrkorna utanför Mellanöstern och utgör ett brohuvud för Daish på södra Medelhavskusten och det största hotet mot angränsande länder i Sahel och Sahara, samt för Europa genom terroristattacker.

I.  Daish har sedan den 4 januari 2016 genomfört omfattande anfall på viktiga oljeanläggningar i Libyen i syfte att utöka sin krigsfinanisiering och kontrollera de stora östra oljeanläggningarna i al-Sidra, Ras Lanuf och Marsa al-Brega. Därigenom har man förstört viktig infrastruktur som ligger till grund för Libyens ekonomiska resurser och äventyrat en viktig inkomst för återuppbyggnaden av landet.

J.  Libyen har i ännu större utsträckning blivit ett transitland för människohandel till södra Europa sedan landet sjönk ner i anarki. Libyen är fortfarande värdland för hundratusentals flyktingar och asylsökande av olika nationaliteter, av vilka många lever under tragiska förhållanden och därmed utgör ett mål för människosmugglare.

K.  Situationen för de mänskliga rättigheterna fortsätter att försämras i hela landet, där den tragiska verkligheten består i att alla parter gör sig skyldiga till godtyckliga gripanden, bortföranden, olagligt dödande, tortyr och våld mot civila, journalister, tjänstemän, politiska ledare och människorättsförsvarare. Den 26 februari 2011 hänsköt FN:s säkerhetsråd situationen i Libyen till Internationella brottmålsdomstolen (ICC). ICC är behörig att utreda brott mot de mänskliga rättigheterna i landet och ställa de ansvariga till svars. Den 27 juni 2011 utfärdade ICC arresteringsorder för Muammar Gaddafi, och Saif al-Islam Gaddafi. De misstänkta som ännu är i livet är inte i domstolens förvar. Libyens myndigheter har krävt att rättegångarna mot dem ska hållas inom ramen för det nationella rättssystemet.

L.  Det politiska spåret i den libyska dialogen har inbegripit nyckelpersoner i den libyska demokratiseringsprocessen, bland annat ledamöter av representanthuset, generalförsamlingen och det nationella övergångsrådet. Andra oberoende aktörer, såsom lokala myndigheter, politiska partier, stamledare och kvinnoorganisationer, har bidragit till att främja en verklig försoning.

M.  Den libyska politiska överenskommelsen syftar till att garantera det libyska folkets demokratiska rättigheter, inrätta en samförståndsregering som grundar sig på principen om maktdelning och stärka de statliga institutionerna, såsom den nationella samlingsregeringen. Med tanke på de utmaningar som Libyen står inför finns det ingen tid att förslösa när det gäller att inrätta en nationell samlingsregering som ska arbeta för alla libyers bästa och lägga grunden för fred, stabilitet, återuppbyggnad och landets utveckling.

N.  Den 25 januari 2016 förkastade Libyens representanthus (Tobruk) den FN-stödda enhetsregeringen, men godkände samtidigt den libyska politiska överenskommelsen, som lägger en grund för den politiska övergången i landet.

O.  Ett säkert och politiskt stabilt Libyen är absolut nödvändigt inte bara för libyska medborgare, utan också för hela regionens och EU:s säkerhet.

1.  Europaparlamentet välkomnar den FN-stödda libyska politisk överenskommelse som undertecknades den 17 december 2015, stöder till fullo presidentrådet och lovordar den särskilde representanten för FN:s generalsekreterare, Martin Kobler, för hans hårda arbete.

2.  Europaparlamentet beklagar att representanthuset i Tobruk förkastade det första förslaget till enhetlig regering. Parlamentet uppmanar de två huvudsakliga libyska organen att stödja denna uppgörelse, som utgör ett steg i genomförandet av den libyska politiska överenskommelsen och uppfyller strävan efter fred och stabilitet i landet och behovet av att skydda alla libyska medborgare. Parlamentet uppmanar kraftfullt representanthuset i Tobruk och dess ordförandeskap att visa kompromissvilja och fortsätta att diskutera vilka som ska ingå i kabinettet, med sikte på ett godkännande av den nationella samlingsregeringen i enlighet med den libyska politiska överenskommelsen.

3.  Europaparlamentet kommer att erkänna och stödja den nationella samlingsregering som bildas genom samförstånd mellan de libyska parterna som den enda legitima regeringen i Libyen. Parlamentet betonar det libyska egenansvaret för den politiska processen och vikten av att den fortsätter att vara inkluderande, bland annat genom att klanråden konstruktivt involveras, att kvinnor och civilsamhället deltar positivt samt att politiska och lokala aktörer bidrar på ett värdefullt sätt till en lämpligt ändrad och antagen konstitution som respekterar demokrati, mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter.

4.  Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet, FN, EU, AU och Arabförbundet att stå redo att stödja libyerna i deras ansträngningar att framgångsrikt genomföra överenskommelsen. Parlamentet förväntar sig att medlemsstaterna och de internationella institutionerna endast har officiella kontakter med parter som har anslutit sig den libyska politiska överenskommelsen. EU uppmanas att införa riktade sanktioner, såsom reseförbud och frysning av tillgångar, mot personer och organisationer som bojkottar den libyska politiska överenskommelsen.

5.  Europaparlamentet beklagar det pågående ombudskriget mellan utländska sunnitiska parter. Parlamentet uppmanar de regionala aktörerna att avhålla sig från åtgärder som kan förvärra motsättningarna och försvåra övergången till ett stabilt, inkluderande och demokratiskt Libyen, och som skulle kunna verka destabiliserande på grannländerna. Parlamentet upprepar sitt starka engagemang för Libyens suveränitet, nationella enhet och övergång till demokrati.

6.  Europaparlamentet fördömer Daish destabiliserande terroristattacker mot Libyens folk, inklusive minoriteter, och mot oljeinfrastrukturen i al-Sidra och Ras Lanuf samt alla försök att störa stabiliseringsprocessen i landet. Parlamentet efterlyser en internationell koalition mot Daish växande närvaro i Libyen, vilket destabiliserar landet och inte bara utgör ett hot mot angränsande länder i Sahel och Sahara, utan också mot EU.

7.  Europaparlamentet betonar att Libyens svaga gränser och avsaknaden av central politisk kontroll väsentligt har underlättat spridningen av och handeln med vapen och gjort det lättare för beväpnade libyska och utländska grupper att röra sig fritt. Parlamentet hyser farhågor för att säkerhetsrisker till följd av Libyenkonflikten sprids till dess omedelbara grannländer, i synnerhet Egypten och Tunisien, men även Algeriet. Parlamentet anser att EU bör använda sina diplomatiska och utrikespolitiska verktyg inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) och andra politikområden, såsom handels- och samarbetspolitiken, för att uppmuntra länderna i Mellanöstern och Nordafrika att i en positiv anda medverka till övergångsprocessen i Libyen.

8.  Europaparlamentet anser att ekonomisk återhämtning är en viktig del mot en övergång till demokrati i Libyen. Parlamentet stöder till fullo de libyska myndigheterna i deras kamp mot terrorister och för att säkerställa ett tillräckligt skydd för Libyens folk och för kritisk ekonomisk infrastruktur.

9.  Europaparlamentet påminner om den centrala roll som den parlamentariska dimensionen har för en politisk lösning av krisen. Parlamentet betonar att dess organ och dess ledamöter kan dela med sig av sina institutionella erfarenheter till de libyska aktörerna för att stödja dem i deras strävan efter en inkluderande politisk dialog.

10.  Europaparlamentet är djupt oroat över situationen för migranter, asylsökande och flyktingar i Libyen, vars redan outhärdliga situation fortsätter att förvärras. Parlamentet begär att FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) ska inkluderas i FN:s arbete i större utsträckning. EU och medlemsstaterna uppmanas att vidta effektiva åtgärder för att hantera de ökande migrant- och flyktingströmmarna från norra Afrika, särskilt Libyen. Parlamentet uppmanar de libyska myndigheterna och milisgrupperna att se till att externa aktörer får tillträde till förvarsanläggningar, särskilt de som används för migranter.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten, som samordnar medlemsstaternas insatser i Libyen, att inrikta sitt stöd på uppbyggnad av statsapparaten och landets institutioner, och att tillsammans med medlemsstaterna, FN, Nato och regionala partner bidra till en reform av säkerhetssektorn och, under den nationella samlingsregeringens kontroll, till inrättandet av en effektiv nationell armé och polisstyrka som kan kontrollera hela det libyska territoriet och dess vatten samt säkra dess gränser. Parlamentet betonar att EU även bör prioritera stöd till reformen av det libyska rättssystemet liksom av andra områden som är avgörande för ett demokratiskt styrelseskick.

12.  Europaparlamentet stöder insatsen Eunavfor MED Sophia i dess ansträngningar att tackla migrationsströmmen och smugglarna som utnyttjar migranterna. Parlamentet erinrar om att insatsens framgång är direkt kopplad till hållbarheten hos den politiska dialogen i Libyen och behovet av att återupprätta fred och stabilitet i landet. Parlamentet vill se en överenskommelse med den nationella samlingsregeringen som tillåter EU:s insatsgrupp att genomföra nödvändiga operationer i Libyens territorialvatten.

13.  Europaparlamentet välkomnar att EU redan har tillgängliggjort ett paket på 100 miljoner euro och är berett att erbjuda omedelbart stöd inom områden som ska väljas ut tillsammans med den nya libyska samlingsregeringen när den väl är bildad. Parlamentet uppmanar EU och FN att planera stöd till statsbyggande, säkerhet och fredsbevarande samt träning i genomförandet av nöd- och katastrofinsatser, respekt för mänskliga rättigheter och rättsstaten.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inte agera var för sig, utan att stödja kommissionens vice ordförande/unionens höga representant i arbetet med att, i samarbete med Unsmil och de libyska myndigheterna, utforma en heltäckande strategi till stöd för övergången och den nya libyska regeringen. Parlamentet anser att en reform av säkerhetssektorn, liksom också programmen för avväpning, demobilisering och återanpassning, bör prioriteras för landet, och uppmanar kommissionen, kommissionens vice ordförande/unionens höga representant och medlemsstaterna att vara beredda att ge det stöd som behövs inom dessa områden, ifall den nya regeringen skulle be dem om detta.

15.  Europaparlamentet betonar vikten av att det internationella samfundet ökar det humanitära biståndet för att tillgodose de mest akuta behoven hos de människor som har drabbats hårt av konflikten i Libyen. Parlamentet framhåller behovet att ge medel för att hjälpa de humanitära organisationerna att bättre bedöma situationen och förbättra sina insatser i enlighet med behoven på plats. Medlemsstaterna uppmanas att uppfylla sina åtaganden till EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, unionen för Medelhavsområdet, Arabförbundet, Afrikanska unionens råd och FN:s generalsekreterare.

(1) EUT C 51 E, 22.2.2013, s. 114.
(2) EUT C 419, 16.12.2015, s. 192.
(3) Antagna texter, P8_TA(2014)0028.
(4) Antagna texter, P8_TA(2015)0010.
(5) Antagna texter, P8_TA(2015)0272.


Öars särskilda situation
PDF 168kWORD 71k
Europaparlamentets resolution av den 4 februari 2016 om öars särskilda situation (2015/3014(RSP))
P8_TA(2016)0049B8-0165/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 174 och 175 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om särskilda bestämmelser för målet Investering för tillväxt och sysselsättning samt om upphävande av förordning (EG) nr 1080/2006,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005,

–  med beaktande av kommissionens sjätte lägesrapport om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning (COM(2014)0473),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om öarnas särskilda problem (1229/2011),

–  med beaktande av frågan till kommissionen om öregioners situation (O-000013/2016 – B8-0106/2016),

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Öar, som klassificeras som NUTS 2- och NUTS 3-regioner, har gemensamma och permanenta särdrag som tydligt skiljer dem från regioner på fastlandet.

B.  I artikel 174 i EUF-fördraget erkänns de permanenta, naturbetingade och geografiska nackdelar som kännetecknar öars situation.

C.  Att minska ekonomiska, sociala och miljömässiga skillnader mellan regioner och att främja en polycentrisk, harmoniserad utveckling är de viktigaste målen inom sammanhållningspolitiken, vilken är nära förbunden med arbetet med att nå målen i Europa 2020-strategin.

D.  Den ekonomiska krisen har haft en drastisk inverkan på många medlemsstaters nationella och regionala budgetar, eftersom tillgången på finansiella medel begränsats inom många sektorer och lett till att offentliga investeringar minskat med 20 procent. Krisens inverkan har fått allvarliga följder för den potentiella utvecklingen i många missgynnade områden, häribland öar, något som även påpekats i den sjätte lägesrapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. Den ekonomiska krisen har gjort att den långtgående trenden med konvergens mellan BNP och arbetslöshet i hela EU nu har vänt, vilket lett till ökad fattigdom och social utestängning samt förhindrat att unionens långsiktiga mål för ekonomisk och territoriell sammanhållning kunnat uppnås.

E.  Öarna inom EU är också i vissa fall randområden invid unionens yttre gränser och de är särskilt utsatta för de utmaningar som Europa för närvarande står inför, såsom globaliseringen, de demografiska trenderna, klimatförändringarna, energiförsörjningen och – särskilt i de södra regionerna – utsattheten vid ökande migrationsströmmar.

F.  De europeiska öarna bidrar till mångfalden inom unionen, i fråga om både miljön (särpräglade livsmiljöer och endemiska arter) och kulturen (det arkitektoniska arvet, platser med natur- eller kulturvärden, landskap, särdrag inom och utanför jordbruket samt geografiska identiteter).

G.  De europeiska öarna kan bidra till att stärka den hållbara utvecklingen inom unionen till följd av sina goda möjligheter till energiproduktion från förnybara källor eftersom de ligger öppna för vindströmmar, havets rörelser och solljus.

H.  Tillgängligheten till regionerna och förbindelserna mellan öarna utgör viktiga faktorer för att öka öarnas attraktionskraft bland kvalificerade arbetstagare och företag. Goda förutsättningar för investeringar måste säkerställas, nya arbetstillfällen måste skapas och kostnaderna för sjö- och flygtransporter för passagerare och gods måste sänkas, i enlighet med principen om territoriell kontinuitet, samtidigt som åtgärder även måste vidtas för att utsläppen och föroreningarna från sjö- och flygtransporterna ska kunna minskas.

I.  Jordbruk, uppfödning och fiske utgör en viktig del av öarnas lokala ekonomi och förser en betydande del av den agroindustriella sektorn med råvaror, och dessa sektorer – häribland i synnerhet små och medelstora företag – blir lidande av den bristande tillgängligheten, den ringa graden av produktdifferentiering och klimatförhållandena.

J.  Intensiv turism är för de flesta öar en viktig del av den lokala ekonomin men tenderar normalt att koncentreras till vissa perioder på året och att inte vara planerad på ett tillfredsställande sätt utanför säsongen, och detta kan innebära risker för den miljömässigt hållbara utvecklingen av öregionerna.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa en tydlig definition av vilka typer av permanenta, geografiska, naturbetingade och demografiska nackdelar som öregioner drabbas av, med hänvisning till artikel 174 i EUF-fördraget.

2.  Europaparlamentet frågar kommissionen hur den avser att genomföra ordalydelsen i artikel 174 i EUF-fördraget med tanke på de permanenta nackdelar som hindrar öregionerna i deras naturliga utveckling och att uppnå ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

3.  Europaparlamentet erkänner vikten av att tillhandahålla stöd för att hantera den betydande tendensen till avbefolkning i öregionerna. Parlamentet erinrar om att vissa nackdelar är svårare att hantera för öar, sett i förhållande till att de är små och avlägset belägna från Europas kontinentala kuster.

4.  Europaparlamentet vill att kommissionen inleder en djupgående studie/analys om de extra kostnader som uppstår till följd av att ett område är en ö, i fråga om både transportsystem för passagerare och gods, energiförsörjning och tillträde till olika marknader, i synnerhet för små och medelstora företag.

5.  Europaparlamentet anser att öar bör definieras/kategoriseras på ett adekvat sätt så att man tar hänsyn till inte bara deras särdrag och karaktäristiska egenskaper, utan även deras specifika situation. Mot bakgrund av artikel 174 i EUF-fördraget, i vilken öars särskilda situation erkänns, uppmanar parlamentet kommissionen, att inrätta en homogen grupp som omfattar samtliga öterritorier. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att utöver BNP beakta andra statistiska indikatorer som kan återspegla den ekonomiska och sociala sårbarhet som är kopplad till de permanenta naturbetingade nackdelarna.

6.  Europaparlamentet påminner om att vissa europeiska öar, i enlighet med rådets direktiv 2006/112/EG, beviljats en särskild beskattningsordning som motvikt till sina permanenta naturbetingade och demografiska nackdelar. Parlamentet betonar vikten av denna särskilda beskattningsordning för lokala samhällen och ekonomier och ser gärna att den tillämpas även framöver, särskilt i de medlemsstater som omfattas av ekonomiska anpassningsprogram.

7.  Europaparlamentet påminner i synnerhet om behovet av bättre förbindelsemöjligheter via sjöfartsleder, bättre tillgång till hamnar och bättre flygtransporttjänster. Parlamentet anser att särskild vikt bör läggas vid transportnav samt intermodal och hållbar transport. Dessutom måste man stötta en balanserad territoriell utveckling i öregionerna genom att främja innovation och konkurrenskraft i dessa regioner, som befinner sig långt från de största administrativa och ekonomiska centren och som inte kan dra nytta av den enkla tillgången till transporter, samt genom att stärka den lokala produktionen för de lokala marknaderna.

8.  Europaparlamentet betonar att digital kapacitet är en väsentlig förutsättning för att uppväga öregioners nackdelar i fråga om förbindelsemöjligheter. Parlamentet betonar att infrastrukturinvesteringar behövs för att säkerställa bredbandsåtkomsten på öarna och se till att dessa deltar fullt ut på den digitala inre marknaden.

9.  Parlamentet påminner om att ett mycket stort antal migranter har kommit till många öar i Medelhavet och att öarna måste hantera denna situation. Det behövs ett helhetsgrepp på migration i EU som bör omfatta EU-stöd och en gemensam satsning där alla medlemsstater deltar.

10.  Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att tillhandahålla utbildning på alla nivåer och även att i högre grad använda distansutbildningssystem där det behövs. Parlamentet påminner om att öarna även påverkas allvarligt av klimatförändringarna med särskilt allvarliga konsekvenser, häribland allt fler naturkatastrofer.

11.  Europaparlamentet betonar att på samma gång som öarna upplever begränsningar gynnas de även av sin territoriella potential, som bör utnyttjas som en möjlighet för utveckling, tillväxt och skapande av arbetstillfällen. Parlamentet betonar vikten av en politik för låga skatter och minskad byråkrati som grundläggande incitament när det gäller att locka till sig investeringar. Parlamentet vill i detta sammanhang nämna utvecklingen av hållbar turism jämte säsongsturism, med fokus på främjandet av kulturarv och särskilda småskaliga ekonomiska verksamheter. Parlamentet betonar även de enorma potentialer som finns inom havs-, vind och solenergi och öarnas potential att bli viktiga alternativa energikällor, att bli så självständiga som möjligt på energiområdet och – framför allt – att kunna säkra en mer ekonomisk energiförsörjning för sina invånare.

12.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att dra nytta av alla de synergieffekter som kan uppstå mellan de europeiska struktur- och investeringsfonderna och andra EU-instrument med syfte att uppväga öarnas nackdelar och främja den ekonomiska tillväxten, skapa arbetstillfällen och åstadkomma en situation för hållbar utveckling på öarna.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en strategisk ram för EU:s öar med syfte att koppla samman olika instrument som kan ha en större territoriell verkan.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter att inta en viktig roll i samband med öarnas utvecklingsstrategier genom ett vertikalt angreppssätt som omfattar alla förvaltningsnivåer, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, med syfte att säkerställa de europeiska öarnas hållbara utveckling.

15.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen upprättar ett kontor med ansvar för öar som är kopplat till kommissionens generaldirektorat för regional- och stadspolitik (GD REGIO) och som består av en liten grupp tjänstemän som samordnar och analyserar frågor som rör öregioner.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett meddelande med en agenda för EU:s öar och därefter en vitbok för att övervaka öarnas utveckling som ska bygga på bästa praxis och involvera lokala, regionala och nationella myndigheter samt andra relevanta aktörer, bland annat näringslivets och arbetsmarknadens organisationer samt företrädare för civilsamhället.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett europeiskt år för öar och berg.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ha öarnas särskilda situation i åtanke när den utarbetar förslaget till den kommande fleråriga budgetramen.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Regionkommittén och medlemsstaterna.


De lokala och regionala myndigheternas roll i de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonder)
PDF 239kWORD 68k
Europaparlamentets resolution av den 4 februari 2016 om de lokala och regionala myndigheternas roll i de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) (2015/3013(RSP))
P8_TA(2016)0050B8-0171/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 174–178 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006(1) (nedan kallad förordningen om gemensamma bestämmelser),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om särskilda bestämmelser för målet Investering för tillväxt och sysselsättning samt om upphävande av förordning (EG) nr 1080/2006(2),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 9 juli 2015 om resultaten av förhandlingarna om partnerskapsavtalen och de operativa programmen,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 december 2015 Investeringar i sysselsättning och tillväxt – en maximering av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag (COM(2015)0639),

–  med beaktande av Regionkommitténs vitbok om flernivåstyre,

–  med beaktande av frågan till kommissionen om de lokala och regionala myndigheternas roll i de europeiska struktur- och investeringsfonderna (O-000012/2016 – B8-0105/2016),

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU:s sammanhållningspolitik är fortfarande under programperioden 2014–2020 det viktigaste investeringsinstrumentet som omfattar alla EU:s regioner, och utgör i detta avseende en möjlighet att inleda en process som i högre grad är förankrad på gräsrotsnivå för att säkra hållbar tillväxt och stödja skapande av sysselsättning, entreprenörskap och innovation på lokal och regional ekonomisk nivå och därmed förbättra medborgarnas livskvalitet och skapa solidaritet och stärkt utveckling i EU:s regioner.

B.  I enlighet med EUF-fördraget syftar sammanhållningspolitiken också till att minska de ekonomiska, sociala och territoriella skillnaderna mellan EU:s medlemsstater och deras regioner, med stöd av en heltäckande strategi.

C.  För första gången (för perioden 2014–2020) har en gemensam ram inrättats, förordningen om gemensamma bestämmelser, inom vilken gemensamma bestämmelser har fastställts för alla de fem europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna): Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF), Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) och Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF).

D.  Den gemensamma strategiska ram som föreskrivs i förordningen om gemensamma bestämmelser bidrar till att maximera de offentliga utgifternas genomslag och effektivitet och möjliggör synergier genom att ESI-fonderna kombineras med andra EU-finansierade program.

E.  I enlighet med artikel 7 i förordningen om Europeiska regionala utvecklingsfonden ska minst 5 % av Eruf-medlen tilldelas integrerade åtgärder för hållbar stadsutveckling, där organ på stadsnivå, subregional eller lokal nivå som ansvarar för genomförandet av hållbara stadsstrategier ska ansvara för uppgifter som åtminstone gäller urvalet av insatser.

F.  Under den nuvarande programperioden 2014–2020 är lokalt ledd utveckling och lokala aktionsgrupper också berättigade till stöd från Eruf och ESF.

G.  I enlighet med artikel 5 i förordningen om gemensamma bestämmelser ingår partnerskap och flernivåstyre bland de viktigaste principerna för ESI-fonderna.

1.  Europaparlamentet understryker de lokala och regionala myndigheternas centrala roll i utformningen och genomförandet av EU:s strategier, och erkänner samtidigt betydelsen av många olika intressenter, allt ifrån medlemsstaterna till olika intressegrupper. Parlamentet anser vidare att dessa myndigheters närhet till medborgarna liksom de många olika styrelseformerna på lokal och regional nivå är en tillgång för EU.

2.  Europaparlamentet vill se synergier och komplementaritet mellan ESI-fonderna och andra EU-program, där lokala och regionala myndigheter i hög grad kan bidra till att uppnå sammanhållningspolitikens mål. Parlamentet betonar dock att alla omfördelningar inom ramen för ESI-fonderna bör göras i enlighet med de gemensamma bestämmelserna och att nya initiativ inte får urvattna själva kärnan i ESI-fonderna.

3.  Europaparlamentet betonar principen om stärkt partnerskap och den europeiska uppförandekoden för partnerskap i vilka de lokala och regionala myndigheternas rättsliga deltagande fastställs liksom minimikrav för deras medverkan i samtliga faser av utarbetandet och genomförandet av de operativa programmen. Parlamentet medger att de lokala och regionala myndigheterna i de flesta fall visserligen har konsulterats under förhandlingarna om partnerskapsavtalen och de operativa programmen, men att deras deltagande inte har sträckt sig så långt som ett fullständigt partnerskap. Parlamentet uppmanar därför bestämt medlemsstaterna att till fullo uppfylla dessa krav och att öka insatserna för att komma till rätta med brister.

4.  Europaparlamentet betonar att det både för programplaneringen och genomförandet av de operativa programmen samt för att öka utnyttjandegraden av ESI-fonderna är mycket viktigt att förstärka den administrativa kapaciteten och avhjälpa de lokala och regionala myndigheternas strukturella svagheter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att stöd beviljas för kapacitetsuppbyggnad inom lokala och regionala myndigheter och deras förvaltningar och institutioner, så att de kan bidra på ett meningsfullt sätt till sammanhållningspolitiken, i synnerhet i samband med vidaredelegering av genomförandeuppgifter till lägre förvaltningsnivåer, framför allt stadsmyndigheter.

5.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s sammanhållningspolitik är ett bra exempel på flernivåstyre, där de lokala och regionala myndigheterna – inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna – skapar balans mellan unionens mål att uppnå större ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och EU-politikens territoriella genomslag.

6.  Europaparlamentet betonar vikten av lokalt ledda utvecklingsinitiativ, där lokala myndigheter är partner. Parlamentet understryker att en gräsrotsförankrad strategi bör ligga till grund för fastställandet av mål för insatserna när det gäller lokala och regionala behov.

7.  Europaparlamentet anser att de nya integrerade territoriella investeringsinitiativen (ITI) och de lokalt ledda utvecklingsinitiativen utgör viktiga förändringar av lokala aktörers förmåga att kombinera finansieringsflöden och planera välriktade, lokala initiativ.

8.  Europaparlamentet anser att flernivåstyret stöder EU:s grundläggande politiska mål, såsom ekonomisk tillväxt, sociala framsteg och hållbar utveckling, och att det stärker EU:s demokratiska dimension och effektiviserar dess politiska åtgärder.

9.  Europaparlamentet vill betona de utmaningar som de lokala och regionala myndigheterna måste hantera, t.ex. globalisering, klimatförändringar, energitrygghet, migrationsflöden och ökad urbanisering, med beaktande av att varje region har sina specifika behov och särdrag.

10.  Europaparlamentet är övertygat om att stadsområdena spelar en allt viktigare roll i världen i dag, och att EU-politiken är viktig för att etablera de ramar inom vilka de europeiska stadsområdena kan utveckla sin tillväxtpotential.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att nära övervaka och rapportera till parlamentet om genomförandet av artikel 7 i Eruf-förordningen.

12.  Europaparlamentet anser att EU-agendan för städer kan förbättra utvecklingen och genomförandet av politik och program och därmed säkra ett mer konsekvent resultat och stöd för städer, samtidigt som den bidrar till att uppfylla gemensamma europeiska och nationella mål med full respekt för subsidiaritet och proportionalitet. Parlamentet understryker vikten av Amsterdampakten och framstegen mot de mål denna strävar efter att uppnå. Parlamentet noterar dock att man i samband med EU-åtgärder som inverkar på såväl stadsområden som landsbygdsområden bör göra ansträngningar för att avlägsna flaskhalsar och inkonsekvenser.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bygga vidare på tidigare och pågående initiativ, däribland offentliga samråd, i syfte att utarbeta åtgärder för att stärka de lokala och regionala myndigheternas roll i förvaltningen och genomförandet av ESI-fonderna via partnerskapsavtal och operativa program.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet och Regionkommittén samt till medlemsstaternas regeringar och nationella och regionala parlament.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 289.


IS systematiska massmord på religiösa minoriteter
PDF 183kWORD 81k
Europaparlamentets resolution av den 4 februari 2016 om det så kallade IS/Daish systematiska massmord på religiösa minoriteter (2016/2529(RSP))
P8_TA(2016)0051RC-B8-0149/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner av den 27 februari 2014 om situationen i Irak(1), den 18 september 2014 om situationen i Irak och Syrien och IS offensiv, inklusive förföljelsen av minoriteter(2), framför allt punkt 4, den 27 november 2014 om Irak: bortförande och misshandel av kvinnor(3), den 12 februari 2015 om den humanitära krisen i Irak och Syrien, särskilt med avseende på IS(4), framför allt punkt 27, den 12 mars 2015 om de angrepp och bortrövanden som på senaste tiden förövats av IS/Daish i Mellanöstern, framför allt mot assyrier(5), framför allt punkt 2, den 12 mars 2015 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013 och Europeiska unionens politik på området(6), framför allt punkterna 129 och 211, den 12 mars 2015 om EU:s prioriteringar inför FN:s råd för mänskliga rättigheter under 2015(7), särskilt punkterna 66 och 67, av den 30 april 2015 om förföljelsen av kristna runt om i världen, med anledning av terrorgruppen al-Shababs dödande av studenter i Kenya(8), framför allt punkt 10, och av den 30 april 2015 om IS/Daishs förstörelse av kulturplatser(9),

–  med beaktande av sin rekommendation av den 18 april 2013 till rådet om FN:s princip om ”skyldigheten att skydda” (R2P)(10),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 16 mars 2015 om EU:s regionala strategi för Syrien och Irak och mot hotet från Isil/Daish, den 20 oktober 2014 om Isil/Daish-krisen i Syrien och Irak, den 30 augusti 2014 om Irak och Syrien, den 14 april 2014 och den 12 oktober 2015 om Syrien och den 15 augusti 2014 om Irak,

–  med beaktande av rådets beslut 2003/335/RIF av den 8 maj 2003 om utredning och lagföring av folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser(11),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om främjande och skydd av religions- och trosfrihet, EU:s riktlinjer om främjande av internationell humanitär rätt, EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och flickor och kampen mot alla former av diskriminering av dem, EU:s riktlinjer om politiken gentemot tredje land i fråga om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, samt EU:s riktlinjer om barn och väpnad konflikt, EU:s riktlinjer om främjande och skydd av barnets rättigheter, samt EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter vad gäller yttrandefrihet online och offline, och EU:s riktlinjer för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer),

–  med beaktande av uttalandena från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om Irak och Syrien,

–  med beaktande av resolution 2091 (2016) om utländska kombattanter i Syrien och Irak, som antogs av Europarådets parlamentariska församling den 27 januari 2016,

–  med beaktande av uttalandet av den 25 augusti 2014 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, om att civila i Irak i omfattande grad och systematiskt utsätts för ”ohygglig” förföljelse,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds senaste resolutioner om Irak och Syrien, särskilt resolution 2249 (2015), med dess fördömande av terrorangrepp som nyligen utförts av IS och resolution 2254 (2015), genom vilken en färdplan antogs för fredsprocessen i Syrien och en tidsplan för samtalen ställdes upp,

–  med beaktande av resolution S-22/1 som antogs av FN:s råd för mänskliga rättigheter av den 3 september 2014, om människorättssituationen i Irak mot bakgrund av de övergrepp som begåtts av den så kallade Islamiska staten i Irak och Levanten och därtill knutna grupper,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av FN:s förklaring från 1981 om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering på grund av religion och tro,

–  med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från 1984,

–  med beaktande av FN:s konvention av den 9 december 1948 om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord,

–  med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, särskilt artiklarna 5–8,

–  med beaktande av analysramen från kontoret för FN:s särskilda rådgivare för förebyggande av folkmord,

–  med beaktande av uttalandet av den 12 augusti 2014 från FN:s generalsekreterares särskilda rådgivare för förebyggande av folkmord och FN:s generalsekreterares särskilda rådgivare för skyldigheten att skydda, om situationen i Irak,

–  med beaktande av rapporten av den 27 mars 2015 från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om människorättssituationen i Irak mot bakgrund av de övergrepp som begåtts av den så kallade Islamiska staten i Irak och Levanten och därtill knutna grupper, särskilt punkt 16 om våldshandlingar som utförts av Islamiska staten i Irak och Levanten i form av angrepp på religiösa och etniska grupper,

–  med beaktande av uttalandet av den 13 oktober 2015 från FN:s generalsekreterares särskilda rådgivare för förebyggande av folkmord och FN:s generalsekreterares särskilda rådgivare för skyldigheten att skydda, om att det i Syrien blivit vanligare med hets till våld på religiösa grunder,

–  med beaktande av rapporten från den oberoende internationella undersökningskommissionen om Arabrepubliken Syrien, vilken framlades i FN:s råd för mänskliga rättigheter den 13 augusti 2015, särskilt punkterna 165–173,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I FN:s säkerhetsråds resolution 2249 (2015) sägs det klart ut att den ideologi av våldsbejakande extremism som det så kallade IS/Daish bekänner sig till, med sina terrordåd, sina fortsatta grova, systematiska och utbredda angrepp på civilpersoner, sina brott mot mänskliga rättigheter och mot internationell humanitär rätt, inbegripet de brott som förövats av religiösa eller etniska skäl, och sin utradering av kulturarvet och handel med kulturföremål, utgör ett världsomspännande och exempellöst hot mot internationell fred och säkerhet.

B.  Det så kallade IS/Daish har riktat in sig på etniska och religiösa minoriteter, såsom kristna (kaldéer/assyrier/syrianer, melkiter och armenier), yazidier, turkmener, shabaker, kakaer, sabéer-mandéer, kurder och shiiter, liksom många araber och sunnimuslimer. Många har dödats, slaktats, misshandlats, utsatts för utpressning, bortförts och torterats. De har gjorts till slavar (framför allt kvinnor och flickor, som även utsatts för andra slag av sexuellt våld), de har tvångsomvänts och de har fallit offer för tvångsäktenskap och människohandel. Tvångsrekrytering av barn har också förekommit. Moskéer, monument, helgedomar, kyrkor och andra platser för religionsutövning, gravar och gravplatser har skövlats.

C.  Helt oavsett var och när folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser inträffar får de aldrig någonsin förbli ostraffade. Genom åtgärder på det nationella planet, förbättrat internationellt samarbete och via Internationella brottmålsdomstolen och internationell rättskipning i brottmål måste det ses till att sådana förbrytelser lagförs.

D.  Folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser berör alla EU:s medlemsstater, som är fast beslutna att samarbeta för att förebygga sådana brott och förhindra att förövarna får gå ostraffade i enlighet med rådets gemensamma ståndpunkt 2003/444/Gusp av den 16 juni 2003.

E.  FN:s säkerhetsråds resolution 2249 (2015) ger de medlemsstater som har relevant kapacitet tillåtelse att vidta alla nödvändiga åtgärder, i enlighet med internationell rätt, särskilt FN-stadgan, och internationell människorättslagstiftning, flyktinglagstiftning och humanitär rätt, på det territorium som kontrolleras av det så kallade IS/Daish, i Syrien och Irak, och att öka och samordna sina insatser för att förhindra och slå ned terrordåd.

F.  I den internationella juridiska definitionen på folkmord, i enlighet med artikel II i FN-konventionen från 1948 om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, står bland annat följande: ” [Folkmord är] envar av följande gärningar förövad i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp såsom sådan nämligen, a) att döda medlemmar av gruppen; b) att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada; c) att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som äro avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis; d) att genomföra åtgärder, som äro avsedda att förhindra födelser inom gruppen; att med våld överföra barn från gruppen till annan grupp”. I artikel III anses som straffbara handlingar inte bara folkmord utan även stämpling till folkmord, omedelbar och offentlig uppmaning till folkmord och delaktighet i folkmord.

G.  Sedan 2014 har uppskattningsvis 5 000 yazidier dödats, och många andra har torterats eller tvångsomvänts till islam. Minst 2 000 yazidiska kvinnor har gjorts till slavar och fallit offer för tvångsäktenskap och människohandel. Flickor som inte är äldre än sex år har våldtagits och yazidiska barn har tvångsrekryterats till soldater för det så kallade IS/Daish. Det finns klara belägg för massgravar med yazidier som bortförts av det så kallade IS/Daish.

H.  Natten till den 6 augusti 2014 flydde fler än 150 000 kristna för att undkomma det så kallade IS/Daishs framryckning över Mosul, Karakosh och andra byar på Nineveslätten, efter att de frånrövats all sin egendom. Ännu i dag lever de som internflyktingar under svåra förhållanden i norra Irak. Det så kallade IS/Daish tog till fånga dem som inte kunde fly från Mosul och Nineveslätten. Icke-muslimska kvinnor och barn blev slavar. En del såldes medan andra brutalt dödades, något som filmades av gärningsmännen.

I.  I februari 2015 kidnappade det så kallade IS/Daish över 220 assyriska kristna efter erövringen av ett flertal jordbrukssamhällen på södra stranden av floden Khabur i provinsen Hassakeh i nordost. Till dags dato har endast ett fåtal av dessa släppts, medan ingen vet något om vad det blivit av de övriga.

J.  Ett flertal rapporter från FN-organ, däribland FN:s generalsekreterares särskilde rådgivare för förebyggande av folkmord, FN:s generalsekreterares särskilde rådgivare i frågor som gäller skyldigheten att skydda och kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, har konstaterat att handlingar som begåtts av det så kallade IS/Daish kan utgöra krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och eventuellt folkmord.

K.  Den internationella oberoende undersökningskommissionen har dokumenterat och rapporterat att personer från etniska och religiösa minoriteter som är motståndare till det så kallade IS/Daish och andra terroristgrupper, milisgrupper och icke-statliga väpnade grupper i områden som de facto kontrolleras av det så kallade IS/Daish fortsätter att förföljas.

L.  I principerna om skyldighet att skydda ingår att om en stat (eller en icke-statlig aktör) uppenbart underlåter att skydda sin befolkning eller i själva verket själv begår sådana brott, då kommer det an på det internationella samfundet att vidta kollektiva åtgärder till skydd för befolkningar, i enlighet med FN-stadgan.

M.  Enligt folkrätten har var och en rätt till samvetsfrihet och religionsfrihet, och denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning. Politiska och religiösa ledare är skyldiga att på alla nivåer bekämpa extremism och verka för ömsesidig respekt bland individer och religiösa grupper.

1.  Europaparlamentet påminner om sitt skarpa fördömande av det så kallade IS/Daish och dess avskyvärda människorättskränkningar, som utgör brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser i den mening som avses i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, och åtgärder bör vidtas för att FN:s säkerhetsråd ska erkänna dessa ogärningar som folkmord. Parlamentet är oerhört oroat över att denna terroristgrupp avsiktligen inriktat sig på kristna (kaldéer/assyrier/syrianer, melkiter och armenier), yazidier, turkmener, shiiter, shabaker, sabéer, kakaer och sunniter som inte delar deras tolkning av islam, såsom ett led i sina strävanden att utrota alla religiösa minoriteter i de områden som står under dess kontroll.

2.  Europaparlamentet uttrycker sin åsikt om att förföljelsen, ogärningarna och de internationella brotten är liktydiga med krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Parlamentet betonar också att det så kallade IS/Daish håller på att begå folkmord på kristna och yazidier och andra religiösa och etniska minoriteter som inte delar det så kallade IS/Daishs tolkning av islam, och att detta därför gör det påkallat med åtgärder enligt Förenta nationernas konvention från 1948 om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord. Parlamentet anser att de avsiktligen, av etniska eller religiösa skäl, stämplar till, planerar, uppmanar till, begår eller försöker begå, är delaktiga i eller stöder grymheter bör ställas inför rätta och åtalas för folkrättsbrott, framför allt krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord.

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft samtliga fördragsslutande parter i FN:s konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, undertecknad i Paris den 9 december 1948, samt i andra relevanta internationella överenskommelser, framför allt EU:s medlemsstater, att förhindra krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord inom sina territorier. Parlamentet uppmanar Syrien och Irak att acceptera Internationella brottsmålsdomstolens domsbehörighet.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemmarna av FN:s säkerhetsråd att ställa sig bakom att säkerhetsrådet hänvänder sig till Internationella brottsmålsdomstolen för att de brott som det så kallade IS/Daish i Irak och Syrien begått mot kristna, yazidier och religiösa och etniska minoriteter ska undersökas.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft var och en av de fördragsslutande parterna i Förenta nationernas konvention från 1948 om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, samt parterna i andra internationella avtal om förebyggande och bestraffning av krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord, och framför allt de behöriga myndigheterna – och medborgarna – i länder som på något som helst sätt stöder, samarbetar med eller finansierar eller är delaktiga i dessa brott, att oinskränkt fullgöra sina rättsliga förpliktelser enligt konventionen och andra internationella avtal.

6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de behöriga myndigheterna i de länder som på något som helst sätt, direkt eller indirekt, stöder, samarbetar med eller finansierar eller är delaktiga i dessa krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord, att oinskränkt fullgöra sina folkrättsenliga skyldigheter och göra slut på detta förkastliga agerande, som blir till oerhörd skada för samhället i Irak och Syrien och allvarligt stör både grannländernas stabilitet och internationell fred och säkerhet.

7.  Europaparlamentet påminner om att FN:s säkerhetsråds resolution 2253 ålade FN:s medlemsstater en rättslig skyldighet att förbjuda allt slags stöd till det så kallade IS/Daish och andra terroristorganisationer, t.ex. att förse dem med vapen och ekonomiskt stöd, inklusive genom olaglig oljehandel, och uppmanar dem eftertryckligen att göra sådant stöd brottsligt enligt nationell lagstiftning. Parlamentet påminner om att en medlemsstats underlåtenhet att agera i enlighet med detta vore ett folkrättsbrott och skulle innebära att andra medlemsstater har en rättslig skyldighet att genomföra FN:s säkerhetsråds resolution genom att vidta åtgärder för att föra de ansvariga individerna och enheterna inför rätta.

8.  Europaparlamentet fördömer i skarpast möjliga ordalag att det så kallade IS/Daish förstört religiösa platser och kulturplatser och artefakter, eftersom detta innebär ett angrepp på kulturarvet för alla invånare i Syrien och Irak, och på mänsklighetens kulturarv överlag. Parlamentet uppmanar alla stater att utöka sina brottsutredningar och sitt rättsliga samarbete för att kartlägga alla grupper som bär ansvar för olaglig handel med kulturföremål och har skadat eller förstört kulturarv som tillhör hela mänskligheten i Syrien, Irak och i hela Mellanöstern och Nordafrika.

9.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla länder inom det internationella samfundet, också EU:s medlemsstater, att aktivt bekämpa radikalisering och att förbättra sina rättsväsen och sin rättskipning för att förhindra sina medborgare och invånare att resa ut för att ansluta sig till det så kallade IS/Daish och delta i människorättsbrott och brott mot internationell humanitär rätt, och att, om de gör det, se till att de brottsåtalas så snart som möjligt, också om de på nätet gett incitament till eller främjat begåendet av dessa brott.

10.  Europaparlamentet uppmanar EU att på permanent basis inrätta en särskild representant för religions- och trosfrihet.

11.  Europaparlamentet erkänner, stöder och kräver aktning för den obestridliga rätten för alla etniska och religiösa minoriteter och andra i Irak och Syrien att bo kvar i sitt historiska och traditionella hemland under förhållanden som präglas av värdighet, jämlikhet och säkerhet, och att fullständigt och fritt få utöva sin religion och sin tro, utan någon form av tvång, våld eller diskriminering. Parlamentet anser att för att lindra lidandet och bromsa kristnas, yazidiers och andra befolkningsgruppers massflykt från regionen måste ovillkorligen alla regionala politiska och religiösa ledare tydligt och entydigt uttala sitt stöd för att dessa personer ska få bo kvar, med fullständiga och likvärdiga rättigheter som medborgare i sitt hemland.

12.  Europaparlamentet anmodar det internationella samfundet och dess medlemsstater, också EU och dess medlemsstater, att se till att alla de som har tvingats att lämna sitt hemland eller som tvångsfördrivits får den säkerhet och de framtidsutsikter de behöver för att så fort som möjligt kunna förverkliga rätten att återvända till sina hemländer, och behålla sina hem, sin mark, sin egendom och sina ägodelar, liksom sina kyrkor och kulturminnesplatser, och få ett människovärdigt liv och en framtid.

13.  Europaparlamentet erkänner att den pågående förföljelsen av religiösa och etniska grupper i Mellanöstern är en faktor som bidrar till omfattande migration och internflyktingar.

14.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att det internationella samfundet, i överensstämmelse med folkrätten, tillhandahåller skydd och bistånd, också i form av militärt skydd och bistånd, till alla dem, som det så kallade IS/Daish och andra terroristorganisationer i Mellanöstern riktat in sig på, t.ex. etniska och religiösa minoriteter, och att sådana grupper deltar i framtida varaktiga politiska lösningar. Parlamentet uppmanar alla parter som är inblandade i konflikten att respektera de allmänna mänskliga rättigheterna och att underlätta tillhandahållandet av humanitärt bistånd och stöd genom alla tänkbara kanaler. Parlamentet yrkar på att det inrättas humanitära korridorer. Parlamentet anser att tillflyktsorter som skyddas av FN-auktoriserade trupper skulle kunna utgöra en del av svaret på den väldiga utmaning som det innebär att tillhandahålla tillfälligt skydd för miljoner flyktingar från konflikten i Syrien och Irak.

15.  Europaparlamentet bekräftar sitt fulla och aktiva stöd för internationella diplomatiska insatser och det arbete som FN:s särskilda sändebud, Staffan de Mistura, gjort för att inleda fredsförhandlingar i Genève mellan alla syriska parter, med deltagande av alla relevanta globala och regionala aktörer, de kommande dagarna, och stöder också hans förslag om lokala eldupphör. Parlamentet uppmanar EU och det internationella samfundet att utöva påtryckning på alla givare för att de ska fullgöra sina åtaganden och till fullo åta sig att bistå med finansiellt stöd till värdländerna, särskilt inför givarkonferensen för Syrien i London den 4 februari 2016.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, Syriens regering och parlament, Iraks regering och representantråd, Kurdistans regionala regering, Islamiska samarbetsorganisationens (OIC) institutioner, Gulfstaternas samarbetsråd (GCC), FN:s generalsekreterare, FN:s generalförsamling, FN:s säkerhetsråd och FN:s råd för mänskliga rättigheter.

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0171.
(2) Antagna texter, P8_TA(2014)0027.
(3) Antagna texter, P8_TA(2014)0066.
(4) Antagna texter, P8_TA(2015)0040.
(5) Antagna texter, P8_TA(2015)0071.
(6) Antagna texter, P8_TA(2015)0076.
(7) Antagna texter, P8_TA(2015)0079.
(8) Antagna texter, P8_TA(2015)0178.
(9) Antagna texter, P8_TA(2015)0179.
(10) Antagna texter, P7_TA(2013)0180.
(11) EUT L 118, 14.5.2003, s. 12.

Rättsligt meddelande