Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2016/2692(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

RC-B8-0582/2016

Debatter :

PV 12/05/2016 - 8.1

Omröstningar :

PV 12/05/2016 - 9.1

Antagna texter :

P8_TA(2016)0218

Antagna texter
PDF 175kWORD 73k
Torsdagen den 12 maj 2016 - Strasbourg Slutlig utgåva
Krimtatarerna
P8_TA(2016)0218RC-B8-0582/2016

Europaparlamentets resolution av den 12 maj 2016 om Krimtatarerna (2016/2692(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om det östliga partnerskapet, Ukraina och Ryssland,

–  med beaktande av rapporterna från människorättsbedömningsuppdraget på Krim, utarbetade av kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och av OSSE:s högkommissarie för nationella minoriteter (HCNM),

–  med beaktande av Europakonventionen, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter,

–  med beaktande av Europeiska rådets beslut av den 21 mars, 27 juni och 16 juli 2014 om införande av sanktioner mot Ryssland till följd av den olagliga annekteringen av Krim,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 68/262 av den 27 mars 2014 om Ukrainas territoriella integritet,

–  med beaktande av rapporten från Freedom House om friheten i världen 2016, i vilken det olagligt annekterade Krim bedöms som ”ofritt” med avseende på politiska och medborgerliga friheter,

–  med beaktande av domen från Krims så kallade högsta domstol av den 26 april 2016, i vilken Krimtatarernas Mejlis befanns vara en extremistorganisation och genom vilken dess verksamhet förbjöds på Krimhalvön,

–  med beaktande av uttalandena från talespersonen för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 14 april 2016 om inställandet av verksamheten i Krimtatarernas Mejlis och av den 26 april 2016 om beslutet av Krims ”högsta domstol” att förbjuda Mejlis verksamhet,

–  med beaktande av uttalandet från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter av den 26 april 2016 med krav på att förbudet mot Mejlis ska hävas samt uttalandet från Europarådets generalsekreterare av den 26 april 2016 om att förbudet mot Mejlis riskerar att slå mot Krims tatarbefolkning i stort,

–  med beaktande av Minskprotokollet av den 5 september 2014 och Minsköverenskommelsen av den 19 september 2014 om genomförandet av fredsplanen i tolv punkter,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Ryssland har olagligen annekterat Krim och Sevastopol och är därför en ockupationsstat som har brutit mot folkrätten, däribland FN-stadgan, Helsingforsslutakten, 1994 års samförståndsavtal från Budapest och 1997 års fördrag om vänskap, samarbete och partnerskap mellan Ryssland och Ukraina.

B.  Europeiska unionen och världssamfundet har vid upprepade tillfällen uttryckt oro över människorättssituationen i de ockuperade områdena och de systematiska förföljelserna av dem som inte erkänner de nya myndigheterna. Dessa så kallade myndigheter har riktat in sig på den Krimtatariska ursprungsbefolkningen, som till största delen motsätter sig det ryska maktövertagandet på halvön och som bojkottade den så kallade folkomröstningen den 16 mars 2014. Krimtatariska institutioner och organisationer stämplas i tilltagande grad som ”extremister”, och framstående medlemmar av den Krimtatariska befolkningsgruppen grips eller riskerar att gripas som ”terrorister”. Bland övergreppen mot tatarerna märks bortföranden, påtvingade försvinnanden, våld, tortyr och utomrättsligt dödande, som de facto-myndigheterna underlåtit att utreda och lagföra, samt systeminbyggda rättsliga problem rörande egendomsrätt och registrering.

C.  Krimtatariska ledare, däribland Mustafa Cemilev och Refat Çubarov, har tidigare förbjudits inresa till Krim men har nu fått tillåtelse till det, dock under hot om gripande, och har därmed rönt samma öde som många andra ledamöter av Mejlis och Krimtatariska aktivister och fördrivna. Över 20 000 Krimtatarer har tvingats lämna det ockuperade Krim och flytta till det ukrainska fastlandet enligt uppgifter från den ukrainska regeringen.

D.  Krimtatarernas ledare Mustafa Cemilev, som tidigare tillbringat 15 år i sovjetiska fängelser, har publicerat en lista över 14 Krimtatarer som sitter som politiska fångar hos de ryska så kallade myndigheterna på Krim, däribland Ahtem Çiygoz, förste vice talman i Mejlis, som hålls i fängsligt förvar i Simferopol i väntan på rättegång. Särskild uppmärksamhet måste riktas mot hans hälsotillstånd och betydelsen av att rättegången mot honom är offentlig och övervakas av Europarådet och andra internationella organisationer.

E.  Ryssland har begränsat tillträdet till Krim för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), FN och Europarådet, för att inte tala om icke-statliga människorättsorganisationer och oberoende journalister. Svårigheterna att komma in gör övervakningen av och rapporteringen om de mänskliga rättigheterna på Krim mycket svår.

F.  Hela den Krimtatariska befolkningen, en ursprungsbefolkning på Krim, tvångsdeporterades 1944 till andra delar av dåvarande Sovjetunionen utan rätt att återvända före 1989. Den 12 november 2015 antog Ukrainas Verchovna Rada en resolution där deportationen av Krimtatarerna 1944 erkänns som folkmord och den 18 maj utropas till minnesdag.

G.  Den 26 april 2016 biföll Krims så kallade högsta domstol en begäran av Krims så kallade riksåklagare, Natalja Poklonskaja, som anklagade Mejlis – som varit Krimtatarernas representativa organ sedan inrättandet 1991 och åtnjutit fullständig rättslig status sedan 1999 – för extremism, terrorism, människorättskränkningar, brottslig verksamhet och sabotage mot myndigheterna.

H.  Mejlis har nu förklarats vara en extremistorganisation och finns med på det ryska justitieministeriets lista över icke-statliga organisationer vilkas verksamhet måste ställas in. Till följd av detta har Mejlis verksamhet förbjudits på Krim och i Ryssland. Detta förbud skulle kunna omfatta mer än 2 500 medlemmar av 250 Mejlisförsamlingar i byar och städer på Krim.

I.  Beslutet av den så kallade riksåklagaren och den så kallade högsta domstolen på Krim är inneboende beståndsdelar i det förtryckets och hotelsernas politik som bedrivs av Ryssland, som straffar denna minoritet för dess lojalitet mot den ukrainska staten under den olagliga annekteringen av halvön för två år sedan.

J.  Det hela sker i uppenbar strid med internationell humanitär rätt (däribland Haagkonventionen från 1907, den fjärde Genèvekonventionen från 1949 och dess första tilläggsprotokoll från 1977), som slår fast att en ockupationsmakt inte kan lagföra civila för brott som begåtts före ockupationen och att strafflagarna i det ockuperade området ska fortsätta att gälla.

1.  Europaparlamentet fördömer skarpt beslutet av Krims så kallade högsta domstol att förbjuda det Krimtatariska folkets Mejlis och begär att beslutet omedelbart ska hävas. Parlamentet betraktar detta beslut som en systeminbyggd och riktad förföljelse av Krimtatarerna och som en politiskt motiverad handling som syftar till att ytterligare skrämma tatarbefolkningens legitima representanter. Parlamentet framhåller betydelsen av detta demokratiskt valda beslutsfattande organ som representerar det Krimtatariska folket.

2.  Europaparlamentet påpekar att förbudet mot Krimtatarernas Mejlis, som är det legitima och erkända representativa organet för Krims ursprungsbefolkning, kommer att skapa grogrund för stigmatisering av Krimtatarerna, ytterligare diskriminering av dem och kränkningar av deras mänskliga rättigheter och grundläggande medborgerliga friheter och är ett försök att fördriva dem från Krim, deras historiska fädernesland. Parlamentet är bekymrat över att stämplandet av Mejlis som en extremistorganisation kan komma att leda till ytterligare åtal i enlighet med bestämmelserna i Rysslands strafflag.

3.  Europaparlamentet erinrar om att förbudet mot Mejlis innebär att det inte kommer att ha rätt att sammanträda, offentliggöra sina synpunkter i massmedia, anordna offentliga evenemang eller använda bankkonton. Parlamentet uppmanar EU att ge ekonomiskt stöd till Mejlis verksamhet medan det befinner sig i exil. Parlamentet efterlyser ökade finansiella medel till människorättsorganisationer som verkar å Krims vägnar.

4.  Europaparlamentet erinrar om den sorgliga tvåårsdagen av Rysslands olagliga annektering av Krimhalvön den 20 februari 2014 och om sitt skarpa fördömande av denna handling, som var ett brott mot folkrätten. Parlamentet uttrycker sitt starka stöd för linjen att inte erkänna den olagliga annekteringen av Krim och för de sanktioner som infördes i dess kölvatten, och vill att en utvidgning av förteckningen över personer som omfattas av EU:s sanktioner med anledning av förbudet mot Mejlis ska tas under övervägande. Medlemsstaterna uppmanas att strikt hålla sig till denna förteckning. Parlamentet beklagar de besök som vissa politiker från EU-medlemsstater, däribland ledamöter av nationella parlament och av Europaparlamentet, gjort på Krim och som organiserats utan de ukrainska myndigheternas medgivande, och uppmanar parlamentsledamöterna att avstå från sådana besök i framtiden.

5.  Europaparlamentet bekräftar på nytt sitt fulla engagemang för Ukrainas suveränitet, politiska självständighet, enighet och territoriella integritet inom landets internationellt erkända gränser och för dess fria och suveräna val att slå in på den europeiska vägen. Parlamentet uppmanar samtliga parter att omedelbart verka för en fredlig återintegrering av den ockuperade Krimhalvön i Ukrainas rättsordning genom politisk dialog och i full överensstämmelse med folkrätten. Parlamentet anser att återupprättad ukrainsk kontroll över halvön är grundläggande för ett återupptagande av samarbetsförbindelserna med Ryssland, inklusive ett hävande av Krimrelaterade sanktioner.

6.  Europaparlamentet fördömer de kraftiga inskränkningarna av yttrandefriheten, föreningsfriheten och friheten att delta i fredliga sammankomster, bland annat i samband med traditionella minneshögtider såsom årsdagen av deportationen av Krimtatarerna under Stalins totalitära Sovjetregim och i samband med kulturella sammankomster för Krimtatarerna.

7.  Europaparlamentet fördömer inskränkningarna av mediefriheten på Krim, särskilt indragningen av licensen för den största Krimtatariska tv-kanalen ATR. Parlamentet begär att denna kanal åter ska öppna, liksom även barnkanalen Lale och radiostationen Meydan. Parlamentet anser att dessa handlingar berövar det Krimtatariska folket ett betydelsefullt verktyg för att bevara den egna kulturella och språkliga identiteten. Parlamentet noterar inrättandet av den nya stationen TV Millet och vill att dess fullständiga redaktionella oberoende säkerställs.

8.  Europaparlamentet fördömer skarpt de systematiska inskränkningarna av yttrandefriheten med extremism som förevändning och övervakningen av sociala medier i syfte att identifiera aktivister som inte erkänner den nya ordningen och som kritiserar giltigheten i ”folkomröstningen” den 16 mars 2014. Parlamentet erinrar om att 100 medlemsstater i FN:s generalförsamling intagit samma ståndpunkt genom antagandet av resolution 68/262.

9.  Europaparlamentet erinrar om att den Krimtatariska ursprungsbefolkningen har lidit historiska orättvisor där de utsatts för massdeportation av de sovjetiska myndigheterna och fråntagits mark och resurser. Parlamentet beklagar att de så kallade myndigheternas diskriminerande politik förhindrar ett återlämnande av dessa egendomar och resurser eller används som ett instrument för att köpa stöd.

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Ryssland, som enligt internationell humanitär rätt bär det yttersta ansvaret som ockupationsstat på Krim, att upprätthålla rättsordningen på Krim och skydda medborgarna mot godtyckliga rättsliga eller administrativa åtgärder och beslut, för att på så vis fullgöra sina egna åtaganden som medlem av Europarådet, och att genomföra oberoende internationella utredningar av alla kränkningar av folkrätten eller de mänskliga rättigheterna som begås av ockupationsstyrkorna och de så kallade lokala myndigheterna. Parlamentet vill att kontaktgruppen för anhöriga till försvunna personer ska återaktiveras.

11.  Europaparlamentet begär att relevanta internationella människorättsorgan ska beviljas ständigt och obehindrat tillträde till Krim så att de kan övervaka situationen för de mänskliga rättigheterna.

12.  Europaparlamentet välkomnar det ukrainska initiativet att inrätta en internationell förhandlingsmekanism i ”Genève plus”-formatet för återupprättandet av ukrainsk överhöghet över Krim, vilket bör inbegripa direkt involvering av EU. Parlamentet uppmanar Ryssland att inleda förhandlingar med Ukraina och andra parter om en avslutning av ockupationen av Krim, häva handels- och energiembargona och upphäva undantagstillståndet på Krim.

13.  Europaparlamentet manar till ett bevarande av Krims historiska och traditionella multikulturella miljö och till full respekt för ukrainska, tatariska och andra minoritetsspråk och egna kulturer. Parlamentet fördömer de rättsliga påtryckningarna på Krimtatariska kultur- och utbildningsorganisationer, däribland sådana som arbetar med Krimtatariska barn.

14.  Europaparlamentet uppmanar Ryssland att utreda alla fall av tortyr av olagligt gripna fångar på Krim, däribland Ahtem Çiygoz, förste vice talman i Mejlis, Mustafa Degermendzji och Ali Asanov, som greps på Krim av de så kallade lokala myndigheterna för sin fredliga protest mot ockupationen, och att garantera dem ett säkert återvändande till Ukraina. Parlamentet upprepar sitt krav på ett frigivande av Oleh Sentsov och Oleksandr Koltjenko. Parlamentet uppmanar med kraft Ryssland att upphöra med politiskt motiverade åtal mot politiska dissidenter och medborgaraktivister. Parlamentet fördömer det efterföljande överförandet av dem till Ryssland och det påtvingade utfärdandet av ryskt medborgarskap. Parlamentet uppmanar Ryssland att samarbeta nära med Europarådet och OSSE i de ovannämnda fallen.

15.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och rådet att öka trycket på Ryssland för att internationella organisationer ska beviljas tillträde till Krim i syfte att övervaka människorättssituationen mot bakgrund av de pågående grova kränkningarna av grundläggande friheter och mänskliga rättigheter på halvön och upprätta permanent internationell övervakning och konventionsbaserade mekanismer. Parlamentet framhåller att all internationell närvaro på marken bör vara väl samordnad, ha överenskommits med Ukraina och stödjas av de största internationella människorättsorganisationerna.

16.  Europaparlamentet upprepar sin djupa oro över situationen för hbti-personer på Krim, som har försämrats avsevärt sedan den ryska annekteringen.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Ukrainas president, regering och parlament, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, Rysslands president, regering och parlament samt Krimtatarernas Mejlis.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy