Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2015/2065(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0173/2016

Ingivna texter :

A8-0173/2016

Debatter :

PV 06/06/2016 - 17
CRE 06/06/2016 - 17

Omröstningar :

PV 07/06/2016 - 5.13
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0250

Antagna texter
PDF 296kWORD 107k
Tisdagen den 7 juni 2016 - Strasbourg Slutlig utgåva
Otillbörliga affärsmetoder i livsmedelskedjan
P8_TA(2016)0250A8-0173/2016

Europaparlamentets resolution av den 7 juni 2016 om otillbörliga affärsmetoder i livsmedelskedjan (2015/2065(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 juli 2014 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Bekämpning av otillbörliga affärsmetoder mellan företag i livsmedelskedjan (COM(2014)0472),

–  med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet om otillbörliga affärsmetoder mellan företagen i livsmedelskedjan (COM(2016)0032),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 oktober 2009 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén En bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa (COM(2009)0591),

–  med beaktande av kommissionens grönbok av den 31 januari 2013 om otillbörliga affärsmetoder i B2B-leveranskedjan för livsmedel och icke-livsmedel (COM(2013)0037),

–  med beaktande av sin förklaring av den 19 februari 2008 om utredning av och åtgärder mot det maktmissbruk som stormarknader med verksamhet i Europeiska unionen utövar(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 september 2010 om skäliga inkomster för jordbrukare: en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2012 om obalanser i livsmedelskedjan(3),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 12 november 2013 om kommissionens grönbok om otillbörliga affärsmetoder i B2B‑leveranskedjan för livsmedel och icke-livsmedel,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om storskalig detaljhandel – tendenser och konsekvenser för jordbrukare och konsumenter(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om årsrapporten om EU:s konkurrenspolitik(5), särskilt punkt 104,

–  med beaktande av kommissionens beslut av den 30 juli 2010 om inrättande av högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2011 om en effektivare och rättvisare detaljhandelsmarknad(7),

–  med beaktande av studien ”Monitoring the implementation of principles of good practice in vertical relationships in the food supply chain”, som tagits fram av Areté srl för Europeiska kommissionen (januari 2016),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 december 2013 om en europeisk handlingsplan för detaljhandeln till nytta för samtliga aktörer(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam(9),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner(10),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden(11),

–  med beaktande av den utredning om Tesco plc som den brittiska rättsinstansen på speceributiksområdet (Groceries Code Adjudicator) offentliggjorde den 26 januari 2016,

–  med beaktande av rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal(12),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 261/2012 av den 14 mars 2012 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller avtalsvillkor inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter(13),

–  med beaktande av leverantörskedjeinitiativets framstegsrapport från juli 2015,

–  med beaktande av Consumers Internationals rapport ”The relationship between supermarkets and suppliers: what are the implications for consumers?” från 2012,

–  med beaktande av den allmänna ramen för hållbarhetsbedömning av livsmedels- och jordbrukssystem, som har utarbetats av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO),

–  med beaktande av den ytterst kritiska situation som jordbrukare och jordbrukskooperativ står inför, särskilt inom mejerisektorn och gris- och nötköttssektorerna samt sektorerna för frukt och grönsaker och spannmål,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0173/2016), och av följande skäl:

A.  Otillbörliga affärsmetoder är ett allvarligt problem som uppträder i många sektorer av ekonomin. I kommissionens rapport av den 29 januari 2016 om otillbörliga affärsmetoder mellan företagen i livsmedelskedjan (COM(2016)0032) bekräftas att dessa metoder kan förekomma i varje led i livsmedelskedjan. Problemet är särskilt synligt inom livsmedelskedjan, där det har negativa effekter på den svagaste länken i kedjan. Det är ett problem vars existens alla aktörer i livsmedelskedjan och många nationella konkurrensmyndigheter bekräftar. Kommissionen, parlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har upprepade gånger uppmärksammat problemet med otillbörliga affärsmetoder i sitt arbete.

B.  Det är svårt att karakterisera ”otillbörliga” metoder inom livsmedelskedjan som överträdelser av den befintliga konkurrenslagstiftningen, eftersom de verktyg som finns att tillgå inom den lagstiftningen endast är tillämpliga på vissa former av konkurrensbegränsande beteende.

C.  Livsmedelskedjans storlek och strategiska betydelse är avgörande för Europeiska unionen. Den sysselsätter över 47 miljoner människor i EU och står för omkring 7 procent av bruttoförädlingsvärdet på EU-nivå, och det totala värdet på EU‑marknaden av produkter knutna till livsmedelsdetaljhandeln uppskattas till 1,05 miljarder euro. Detaljhandelssektorn står för 4,3 procent av EU:s BNP, och 17 procent av EU:s små och medelstora företag är verksamma inom den(14). 99,1 procent av företagen inom livsmedels- och dryckesindustrin är små och medelstora företag och mikroföretag.

D.  Den inre marknaden har gett aktörerna i livsmedelskedjan stora fördelar. Livsmedelshandeln är allt oftare gränsöverskridande och har avgörande betydelse för hur den inre marknaden fungerar. Den gränsöverskridande handeln mellan EU:s medlemsstater står för 20 procent av EU:s totala livsmedels- och dryckesproduktion. 70 procent av alla medlemsstaters livsmedelsexport går till andra medlemsstater.

E.  De genomgripande strukturförändringar som har gjorts i B2B-leveranskedjan för livsmedel under senare år har inneburit en hög koncentrationsnivå och en vertikal och gränsöverskridande integrering av aktörer verksamma inom produktionssektorn, och särskilt inom berednings- och detaljhandelssektorerna samt inom de tidiga produktionsleden.

F.  Signalerna om otillbörliga affärsmetoder från de aktörer som deltar i livsmedelskedjan handlar huvudsakligen om

   sena betalningar,
   begränsat marknadstillträde,
   ensidiga eller retroaktiva ändringar av avtalsvillkoren,
   uteblivet tillhandahållande av antingen tillräckligt detaljerade uppgifter eller otydligt formulerade villkor om avtalsvillkoren,
   vägran att ingå skriftligt avtal,
   plötsligt och omotiverat avslutande av avtal,
   oskälig överföring av kommersiell risk,
   begäran om betalning för varor eller tjänster som saknar värde för en av parterna i avtalet,
   debitering för fiktiva tjänster,
   överföring till leverantörerna av transport- och lagringskostnaderna,
   framtvingade rabatter, listningsavgifter och andra tilläggsavgifter,
   överföring till leverantörerna av kostnaderna för marknadsföring av varor i försäljningslokaler,
   påtvingat ovillkorligt återtagande av osålda varor,
   tryck på att sänka priserna,
   hinder för motparter från att göra sina inköp i andra medlemsstater (territoriell begränsning av leveranser).

G.  Det är omöjligt att stoppa jordbruksproduktionen när den väl inletts, och jordbruksprodukterna är fördärvliga till sin natur. Därför är jordbrukarna särskilt känsliga för otillbörliga affärsmetoder inom livsmedelskedjan.

H.  Producenterna går ibland med förlust på grund av att de på ett ofördelaktigt sätt har förhandlat med andra aktörer i livsmedelskedjan, till exempel genom rabatter och prissänkningar i stormarknaderna.

I.  Otillbörliga affärsmetoder inträffar i situationer där det inte råder rättvisa förhållanden i handelsförbindelserna mellan motparterna i livsmedelskedjan och uppkommer på grund av skillnader i förhandlingsstyrka i affärsförbindelserna vilka är ett resultat av den växande koncentrationen av marknadsövertag bland ett litet antal multinationella koncerner, och dessa orättvisor tenderar att skada små och medelstora företag.

J.  Otillbörliga affärsmetoder kan leda till ogynnsamma följder för de enskilda aktörerna i livsmedelskedjan, särskilt för jordbrukarna och de små och medelstora företagen, vilket i sin tur kan påverka hela EU-ekonomin och konsumenterna genom att begränsa konsumenternas val av produkter och deras tillgång till nya och innovativa produkter. Otillbörliga affärsmetoder kan inverka på prisförhandlingar mellan företag, avskräcka från gränsöverskridande handelsutbyte i EU och hindra den inre marknaden att fungera som den ska. Effekterna av de otillbörliga affärsmetoderna kan i synnerhet leda till minskade investeringar och begränsad innovation hos företagen, inte minst när det gäller miljöskydd, arbetsvillkor och djurs välbefinnande, på grund av minskade intäkter och brist på säkerhet, och kan få till följd att de överger produktions, berednings- och handelsverksamheten.

K.  Otillbörliga affärsmetoder utgör ett hinder för utvecklingen av den inre marknaden och hur väl den fungerar, och kan innebära en allvarlig störning av marknadens funktion.

L.  Otillbörliga metoder kan leda till överdrivna kostnader eller lägre inkomster än väntat för näringsidkare i en svagare förhandlingsposition, och leda till överproduktion och livsmedelsslöseri.

M.  Konsumenter kan komma att ställas inför mindre produktmångfald, försämrat kulturarv och färre försäljningsställen till följd av otillbörliga affärsmetoder.

N.  Små och medelstora företag och mikroföretag, som utgör över 90 procent av den europeiska ekonomin, är särskilt utsatta för otillbörliga affärsmetoder och drabbas i större utsträckning än storföretag av följderna av dem, vilket gör det svårare för dem att överleva på marknaden, att satsa på nya investeringar i produkter och teknik samt innovation, och gör att de får svårare att utveckla sin verksamhet, inte minst över gränserna på den inre marknaden. Små och medelstora företag avskräcks från att inleda affärsförbindelser på grund av risken att tvingas använda otillbörliga affärsmetoder.

O.  Otillbörliga affärsmetoder inträffar inte bara i livsmedelskedjan, utan lika ofta utanför denna, t.ex. i konfektionsindustrin och bilindustrin.

P.  Många medlemsstater har vidtagit åtgärder för att motverka otillbörliga affärsmetoder med olika metoder, i vissa fall genom att tillämpa frivilliga och självreglerande mekanismer, i andra genom att införa lämpliga nationella regler. Detta har i sin tur lett till stora skillnader och skiljaktiga regler när det gäller det rättsliga skyddets nivå, art och former i de enskilda medlemsstaterna. Vissa medlemsstater har inte vidtagit några åtgärder i detta avseende.

Q.  Vissa medlemsstater som ursprungligen försökt hantera problemet med otillbörliga affärsmetoder genom frivilliga initiativ har senare gått över till att bekämpa dessa metoder genom lagstiftning.

R.  Otillbörliga affärsmetoder täcks bara delvis av konkurrenslagstiftningen.

S.  Den europeiska konkurrenslagstiftningen bör göra det möjligt för konsumenterna att ta del av ett stort utbud av kvalitetsprodukter till konkurrenskraftiga priser och samtidigt se till att företagen har incitament för investeringar och innovation. Företagen bör ges en rimlig chans att marknadsföra fördelarna med sina produkter utan att på lösa grunder utestängas från marknaden genom otillbörliga affärsmetoder.

T.  Den europeiska konkurrenslagstiftningen bör göra det möjligt för slutkonsumenten att köpa varor till konkurrenskraftiga priser, men den måste också säkerställa en fri och rättvis konkurrens mellan företagen, särskilt för att uppmuntra dem att satsa på innovation.

U.  I affärsförbindelser kan den s.k. skrämselfaktorn infinna sig, där den svagare parten inte kan utöva sina rättigheter på ett effektivt sätt och drar sig för att inge klagomål om den starkare partens otillbörliga affärsmetoder av rädsla för att affärsförbindelserna med denna ska äventyras.

V.  Hur väl livsmedelskedjan fungerar påverkar unionsmedborgarnas dagliga liv, med tanke på att omkring 14 procent av hushållens utgifter går till livsmedel.

W.  Många aktörer är verksamma i livsmedelskedjan, däribland tillverkare, återförsäljare, mellanhänder och producenter, och otillbörliga affärsmetoder kan inträffa på olika nivåer i kedjan.

X.  Skrämselfaktorn innebär att små leverantörer inte effektivt kommer att kunna utnyttja rättigheten att gå till domstol, om den införs, och att andra, billigare och mer tillgängliga mekanismer, såsom medling av en oberoende skiljeman, bättre skulle tjäna deras intressen.

Y.  Leverantörskedjeinitiativet har stora begränsningar – till exempel finns det inga påföljder om man inte uppfyller skyldigheterna och inga möjligheter att inge konfidentiella klagomål – vilket innebär att det inte kan användas som ett effektivt verktyg för att bekämpa otillbörliga affärsmetoder.

1.  Europaparlamentet välkomnar de steg kommissionen hittills har tagit för att bekämpa otillbörliga affärsmetoder i syfte att säkra en mer balanserad marknad och bemästra dagens fragmenterade situation som är resultatet av de olika nationella strategier som tillämpas för att hantera otillbörliga affärsmetoder i EU, men påpekar att dessa steg är otillräckliga för att bekämpa otillbörliga affärsmetoder. Parlamentet välkomnar kommissionens ovan nämnda rapport av den 29 januari 2016 och den efterlängtade åtföljande studien om övervakningen av genomförandet av principerna för god praxis i vertikala förbindelser i livsmedelskedjan, men noterar dess slutsatser, som inte leder fram mot ett unionellt ramverk för att hantera otillbörliga affärsmetoder på unionsnivå.

2.  Europaparlamentet gläder sig över de åtgärder som vidtagits inom ramen för högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja och inrättandet av en expertplattform för avtalspraxis mellan företag, som har tagit fram en förteckning, en beskrivning och bedömning av affärsmetoder som bör betraktas som grovt otillbörliga.

3.  Europaparlamentet noterar inrättandet och utvecklingen av leverantörskedjeinitiativet, som spelar en viktig roll för främjandet av kulturella förändringar och stärkt affärsetik, och där man har enats om en uppsättning principer för god praxis för vertikala förbindelser i livsmedelskedjan och ett frivilligt ramverk för genomförande av dessa principer vilket redan under sitt andra verksamhetsår omfattar över 1 000 deltagande företag från hela EU och framför allt små och medelstora företag. Parlamentet välkomnar de framsteg som hittills gjorts, och anser att insatserna för att främja rättvisa affärsmetoder i livsmedelskedjan bör få ett stort genomslag men i nuläget inte kan betraktas som tillräckliga för att få bukt med problemet med otillbörliga affärsmetoder i livsmedelskedjan. Parlamentet betonar däremot att leverantörskedjeinitiativets ändamålsenlighet, som både den färska kommissionsrapporten och externa bedömare lyfter fram, undermineras av en bred uppsättning brister, såsom svaga styrelseformer, begränsningar i öppenheten, avsaknad av tillsynsåtgärder och påföljder, brist på effektiva avskräckande åtgärder mot otillbörliga affärsmetoder, liksom att det saknas möjligheter till individuella anonyma klagomål från personer som kan bli offer för otillbörliga affärsmetoder, och att det heller inte finns några möjligheter till utredningar på eget initiativ av ett oberoende organ, vilket följaktligen leder till underrepresentation av i synnerhet små och medelstora företag och jordbrukare, vilka kan uppfatta leverantörskedjeinitiativet som otillräckligt för sitt syfte. Parlamentet rekommenderar inrättandet av liknande leverantörskedjeinitiativ i andra relevanta icke‑livsmedelssektorer.

4.  Europaparlamentet beklagar däremot att några av de tvistlösningsalternativ som främjats av leverantörskedjeinitiativet ännu inte har använts i praktiken, vilket innebär att bedömningen av deras ändamålsenlighet baseras på teoretiska bedömningar. Parlamentet är bekymrat över att inga konkreta fall har undersökts för att bedöma leverantörskedjeinitiativets roll när det gäller att motverka otillbörliga affärsmetoder, och att en mer ingående analys inte har gjorts vad gäller insamlingen av uppgifter om inkomna och lösta klagomål. Parlamentet anser att avsaknaden av en sådan fördjupad utvärdering äventyrar den övergripande bedömningen av initiativet. Parlamentet är besviket över uttalandet, som lyfts fram av den tidigare nämnda Areté-studien om leverantörskedjeinitiativets ändamålsenlighet, att de verkliga resultaten kan förefalla mycket blygsamma i förhållande till den faktiska eller upplevda omfattningen av och allvarighetsgraden för problemet med otillbörliga affärsmetoder.

5.  Europaparlamentet noterar inrättandet av nationella plattformar för leverantörskedjeinitiativet för organisationer och företagare i livsmedelskedjan med syftet att uppmuntra till dialog mellan parterna, främja introduktionen och utbytet av rättvisa affärsmetoder och försöka eliminera otillbörliga affärsmetoder, men undrar om de verkligen är ändamålsenliga. Parlamentet påpekar dock att några nationella plattformar inte har uppnått dessa mål och att jordbrukare i Finland har övergett plattformen. Parlamentet föreslår att medlemsstaterna ska uppmuntras och ges incitament att, med hjälp av lämpliga instrument, vidta ytterligare åtgärder för att hantera eventuella klagomål eller brister på överensstämmelse som rapporterats av dessa nationella plattformar.

6.  Europaparlamentet anser att principerna om god praxis och förteckningen över exempel på rättvisa och otillbörliga metoder i vertikala förbindelser i livsmedelskedjan bör utvidgas och genomföras på ett effektivt sätt.

7.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens pågående studie om valmöjligheter och innovation i detaljhandeln. Denna studie torde vara viktig för att klargöra utvecklingen av och drivkrafterna bakom valmöjligheter och innovation på övergripande marknadsnivå.

8.  Europaparlamentet välkomnar utvecklingen av alternativa och informella mekanismer för att lösa konflikter och ge tillgång till rättslig prövning, särskilt genom medling och skiljeförfarande.

9.  Europaparlamentet noterar att där otillbörliga affärsmetoder förekommer inom leveranskedjan för livsmedel strider de mot grundläggande rättsprinciper.

10.  Europaparlamentet fördömer praxis som innebär ett missbruk av ojämlika styrkeförhållanden mellan ekonomiska parter och påverkar den verkliga avtalsfriheten.

11.  Europaparlamentet påpekar att otillbörliga affärsmetoder, när de tillämpas av parter med starkare förhandlingsposition, har en negativ inverkan på hela livsmedelskedjan, inte minst på sysselsättningen, vilket försämrar konsumenternas val och de tillgängliggjorda produkternas kvalitet, variation och innovationskraft. Parlamentet betonar att otillbörliga affärsmetoder kan hämma företagens konkurrenskraft och investeringar, och tvinga dem att införa besparingar på bekostnad av löner, arbetsvillkor eller kvaliteten på råvaror.

12.  Europaparlamentet bekräftar att fri och rättvis konkurrens, balanserade relationer mellan alla aktörer, avtalsfrihet och ett kraftfullt och effektivt genomförande av relevant lagstiftning – vilket gör det möjligt att skydda alla ekonomiska aktörer i livsmedelskedjan, oavsett geografiskt läge – är nyckeln till en välfungerande leveranskedja för livsmedel och en tryggad livsmedelsförsörjning.

13.  Europaparlamentet påpekar behovet att bygga upp ömsesidigt förtroende mellan parterna i leveranskedjan, på grundval av principerna om avtalsfrihet och ett ömsesidigt fördelaktigt förhållande. Parlamentet understryker att den större avtalsslutande partens sociala företagsansvar att begränsa sina förhandlingsfördelar och samarbeta med den svagare parten för en lösning som gynnar båda parter.

14.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens bekräftelse i dess grönbok av den 31 januari 2013 att det inte råder någon faktisk avtalsfrihet vid betydande obalans mellan parterna.

15.  Europaparlamentet konstaterar att otillbörliga affärsmetoder främst beror på en ojämn inkomst- och maktbalans i livsmedelskedjan, och betonar att dessa måste åtgärdas snarast för att förbättra jordbrukarnas situation i livsmedelssektorn. Metoder som att sälja produkter till priser som underskrider produktionskostnaderna samt det allvarliga missbruk som består i att storskaliga återförsäljare säljer baslivsmedel från jordbruket, t.ex. mejeriprodukter, frukt och grönsaker, till lockpriser hotar den långsiktiga hållbarheten för EU:s produktion av sådana varor. Parlamentet välkomnar initiativ som ”Initiative Tierwohl” i Tyskland, som syftar till att ge jordbrukare en möjlighet att konkurrera utifrån sina produkters kvaliteter.

16.  Europaparlamentet framhåller att otillbörliga affärsmetoder får allvarliga negativa konsekvenser för jordbrukarna, i form av exempelvis lägre vinster, högre kostnader än beräknat, överproduktion av eller slöseri med livsmedel samt svårighet att planera finansiering. Dessa negativa konsekvenser medför i slutändan minskade valmöjligheter för konsumenterna.

17.  Europaparlamentet ifrågasätter att kommissionen i sin rapport ger sitt helhjärtade stöd för leverantörskedjeinitiativet, med tanke på dess begränsningar. Parlamentet framhåller på nytt jordbrukarnas ovilja att delta till följd av bristen på förtroende, begränsningarna i fråga om anonyma klagomål, bristen på lagstadgade befogenheter, de obefintliga möjligheterna att utfärda verkningsfulla påföljder, bristen på lämpliga mekanismer för bekämpning av väldokumenterade otillbörliga affärsmetoder samt synpunkterna på obalanserna i tillsynsmekanismernas karaktär, vilka ännu inte beaktats i vederbörlig ordning. Parlamentet beklagar kommissionens motvilja att säkerställa anonymitet och lämpliga påföljder.

18.  Europaparlamentet anser att leverantörskedjeinitiativet och andra frivilliga system i nationell eller unionell regi (kodexar för god praxis, frivilliga tvistlösningsmekanismer) bör utvecklas vidare och främjas som komplement till ändamålsenliga och kraftfulla efterlevnadskontroller på medlemsstatsnivå – som säkrar anonymiteten i klagomål och inrättar avskräckande påföljder – tillsammans med samordning på EU-nivå. Parlamentet uppmanar företagen inom produktionen och handeln, däribland jordbrukarnas sammanslutningar, att delta i dessa initiativ. Parlamentet anser att dessa initiativ bör vara tillgängliga för alla leverantörer som inte är oroade över sin anonymitet, och att de med fördel skulle kunna utvecklas som utbildningsplattformar och för utbyte av bästa praxis. Parlamentet noterar att kommissionen i sin färska rapport menar att leverantörskedjeinitiativet måste förbättras, särskilt för att ta hänsyn till konfidentiella klagomål och när det gäller att tilldela oberoende organ utrednings- och påföljdsbefogenheter.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att säkerställa effektiva mekanismer för efterlevnadskontroll, såsom utveckling och samordning av ett nätverk av nationella myndigheter som är ömsesidigt erkända på EU-nivå. Parlamentet betonar i sammanhanget att den brittiska rättsinstansen på speceributiksområdet (Groceries Code Adjudicator) är en modell som skulle kunna följas på EU-nivå, eftersom den skulle kunna åstadkomma en verklig avskräckande effekt på otillbörliga affärsmetoder och bidra till att undanröja skrämselfaktorn.

20.  Europaparlamentet välkomnar det steg som nyligen togs inom leverantörskedjeinitiativet för att göra det möjligt för små och medelstora företag och mikroföretag att ansluta sig enligt ett förenklat förfarande. Parlamentet konstaterar att antalet registrerade små och medelstora företag har ökat. Parlamentet påpekar däremot att leverantörskedjeinitiativet måste stärkas ytterligare genom en rad åtgärder som identifieras av kommissionen i dess rapport av den 29 januari 2016 och vilkas framsteg bör övervakas av kommissionen i syfte att

   öka ansträngningarna för att offentliggöra och öka medvetenheten om leverantörskedjeinitiativet, särskilt bland små och medelstora företag,
   säkerställa att förvaltningsstrukturen är opartisk, t.ex. genom att tillsätta en oberoende ordförande som inte är knuten till vissa intressegrupper,
   låta dem som anser sig utsatta för otillbörliga affärsmetoder lämna in klagomål konfidentiellt, samt
   förbättra de interna förfarandena för att kontrollera om individuella företag handlar i enlighet med sina åtaganden och på ett konfidentiellt sätt visa på förekomsten av bilaterala tvister samt resultaten från dessa.

21.  Europaparlamentet noterar kommissionens iakttagelse att jordbrukarnas representanter har beslutat att inte gå med i leverantörskedjeinitiativet, eftersom det enligt deras uppfattning inte säkerställer tillräcklig konfidentialitet för de klagande, saknar lagstadgade befogenheter för oberoende utredningar och meningsfulla påföljder samt mekanismer för att bekämpa väldokumenterade otillbörliga affärsmetoder, och eftersom deras oro för obalanser i tillsynsmekanismernas karaktär inte har beaktats tillräckligt. Jordbrukarnas deltagande är avgörande, och ett minskat deltagande beror inte på bristande kännedom, utan snarare på bristande förtroende för leveranskedjeinitiativets förfaranden och styrning i sin nuvarande form. Parlamentet föreslår därför att förbättringar av leveranskedjeinitiativets funktion – bland annat genom oberoende styrning, konfidentialitet och anonymitet, samt effektiva tillsynsåtgärder och avskräckande åtgärder – skulle kunna vara ett första steg på vägen mot att öka jordbrukarnas intresse, stöd och därmed deltagande.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta och uppmuntra producenter att ansluta sig till producentorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer för att stärka deras förhandlingsposition och ställning i livsmedelskedjan.

23.  Europaparlamentet anser dock att frivilliga system och system för självreglering kan erbjuda ett kostnadseffektivt medel för att säkerställa hederligt agerande på marknaden, lösa tvister och eliminera otillbörliga affärsmetoder, om de kombineras med oberoende och ändamålsenliga efterlevnadskontroller. Parlamentet understryker emellertid att sådana system hittills har visat sig ge begränsade resultat beroende på bristen på ordentlig efterlevnad, underrepresentation av jordbrukare, opartiska styrningsstrukturer, intressekonflikter mellan berörda parter, tvistlösningsmekanismer som inte kan lösa ”skrämselfaktorn” hos leverantörerna, samt det faktum att de inte gäller hela leverantörskedjan. Kommissionen uppmanas att fortsätta att främja utbyte av bästa praxis medlemsstaterna emellan.

24.  Europaparlamentet noterar att det redan finns EU-lagstiftning för att bekämpa otillbörliga affärsmetoder avseende handeln mellan företag och konsumenter (direktiv 2005/29/EG) men påpekar att det inte finns någon EU-lagstiftning för att bekämpa otillbörliga affärsmetoder mellan de olika aktörerna i livsmedelskedjan.

25.  Europaparlamentet påpekar att alla seriösa analyser av otillbörliga affärsmetoder måste utgå från det nya ekonomiska paradigm som vuxit fram under de senaste åren: storskalig detaljhandel där tillgång till försäljningsställen har omvandlats till en avgörande konkurrensfaktor som står under storvaruhusens kontroll. Parlamentet påpekar att vissa konkurrensmyndigheter har identifierat särskild praxis som medför alltför stora risker för leverantörer och kan minska deras konkurrenskraft. Konkurrensmyndigheterna har även dragit slutsatsen att de så kallade egna märkena för in en dimension av horisontell konkurrens gentemot de industriella märkena och att denna dimension inte har beaktats tillräckligt.

26.  Europaparlamentet understryker att insatserna för kampen mot otillbörliga affärsmetoder kommer att bidra till att säkerställa en väl fungerande inre marknad och till att utveckla det gränsöverskridande handelsutbytet inom EU och med tredjeländer. Parlamentet påpekar att den fragmenterade karaktären hos marknaderna, samt olikheterna mellan medlemsstaternas lagar om otillbörliga affärsmetoder, utsätter leverantörskedjans aktörer för en rad olika marknadsvillkor och kan leda till vad som kallas ”forum shopping”, som i sin tur kan leda till rättsosäkerhet.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullständigt och konsekvent genomdriva efterlevnaden av konkurrenslagstiftningen, bestämmelserna mot otillbörliga affärsmetoder och monopol, och att framför allt ålägga beslutsamma påföljder för missbruk av en dominerande ställning i livsmedelskedjan.

28.  Europaparlamentet anser att det är väsentligt att se till att EU:s konkurrenslagstiftning tar hänsyn till jordbrukets specifika särdrag och gagnar såväl producenter som konsumenter, som båda spelar en viktig roll i försörjningskedjan. EU:s konkurrenslagstiftning måste skapa förutsättningar för en effektivare marknad som medger att konsumenterna får tillgång till ett stort urval av kvalitetsprodukter till konkurrenskraftiga priser, samtidigt som den säkerställer att primärproducenterna ges incitament till investeringar och innovation utan att bli utträngda från marknaden till följd av otillbörliga affärsmetoder.

29.  Europaparlamentet noterar att produkter som säljs under återförsäljarens eget varumärke visserligen kan ge konsumenterna ett mervärde och ett större urval, inklusive rättvisemärkta produkter, men utgör också en strategisk fråga på medellång och lång sikt, eftersom de skapar en horisontell dimension av konkurrensen när det gäller industriella varumärken som aldrig tidigare varit en faktor och kan ge återförsäljarna en orättvis och konkurrenshämmande ställning, eftersom de blir både kund och konkurrent. Parlamentet uppmärksammar att det finns en risktröskel för de egna märkenas intrång på marknaden i en specifik produktkategori, där de positiva effekterna av egna märken kan förvandlas till negativa effekter och fungera avskräckande för nyskapande i många företag. Parlamentet vidhåller därför att kommissionen och konkurrensmyndigheterna måste ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om egna varumärken, särskilt när det gäller behovet av att bedöma de eventuella långsiktiga konsekvenserna för livsmedelskedjan och jordbrukarnas ställning inom den, samtidigt som man tar hänsyn till att konsumentvanorna varierar i medlemsstaterna.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullständigt och konsekvent genomföra direktiv 2011/7/EU om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner, så att företagen betalar fordringsägarna inom 60 dagar eller annars måste betala ränta och ersätta fordringsägarnas skäliga indrivningskostnader.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett eller flera förslag på en EU-ramlagstiftning som fastställer allmänna principer och tar vederbörlig hänsyn till nationella förhållanden och bästa metoder i kampen mot otillbörliga affärsmetoder inom hela leveranskedjan för livsmedel i syfte att säkerställa lika villkor i alla medlemsstater, så att marknaderna fungerar som de ska och förbindelserna mellan livsmedelsproducenter, -leverantörer och -distributörer präglas av hederlighet och öppenhet.

32.  Europaparlamentet är fast övertygat om att den definition av otillbörliga affärsmetoder som skisserats av kommissionen och relevanta aktörer i dokumentet ”Vertical relationships in the Food Supply Chain: Principles of Good Practice", offentliggjort den 29 november 2011(15), bör beaktas, tillsammans med en öppen förteckning över otillbörliga affärsmetoder, när ett förslag läggs fram till EU-ramlagstiftning.

33.  Europaparlamentet föreslår vidare att anonymitet och konfidentialitet ska inlemmas i framtida lagstiftningsinitiativ på detta område, vare sig det rör sig om ett eller flera.

34.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna, om så inte redan är fallet, bör inrätta eller utse offentliga organ, eller särskilda organ såsom en skiljedomare, på nationell nivå med ansvar för att verkställa åtgärder mot otillbörliga affärsmetoder inom leveranskedjan för livsmedel. Parlamentet menar att offentliga organ av denna typ kan förenkla verkställigheten, t.ex. genom att ha befogenhet att inleda och genomföra undersökningar på eget initiativ eller på grundval av informell information eller klagomål som mottagits på konfidentiell basis (så att skrämselfaktorn kan undvikas), och att fungera som medlare mellan inblandade parter. Parlamentet betonar behovet av ömsesidigt erkännande och effektivt samarbete på EU-nivå mellan nationella myndigheter i syfte att säkerställa utbyte av relevant information, särskilt vad gäller god praxis, och expertis i fråga om nya typer av otillbörliga affärsmetoder, under fullt iakttagande av subsidiaritetsprincipen.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och andra berörda parter att, som uppföljning av kommissionens rapport, göra det lättare att låta jordbrukarnas organisationer (däribland producentorganisationer och deras sammanslutningar) omfattas av de nationella tillsynsorgan som reglerar livsmedelskedjan, främst genom att se till att klagomål kan framföras anonymt och införa regelverk med verkningsfulla påföljder.

36.  Europaparlamentet anser att EU-ramlagstiftning är nödvändig för att man ska kunna bekämpa otillbörliga affärsmetoder och säkerställa att europeiska jordbrukare och konsumenter omfattas av rättvisa försäljnings- och inköpsvillkor.

37.  Europaparlamentet framhåller att denna EU-ramlagstiftning inte får leda till ett sämre skydd i länder som redan antagit nationell lagstiftning om bekämpning av otillbörliga affärsmetoder mellan företag.

38.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstater utan behörig tillsynsmyndighet att överväga att inrätta en sådan myndighet och ge den befogenheter att övervaka och se till att de åtgärder som krävs för att motverka otillbörliga affärsmetoder efterlevs.

39.  Europaparlamentet betonar att tillsynsmyndigheterna bör förfoga över en rad olika tillsynsåtgärder och påföljder för att möjliggöra flexibla svar beroende på de aktuella omständigheternas allvarlighetsgrad. Parlamentet menar att sådana åtgärder och påföljder bör ha en avskräckande verkan i syfte att förändra beteenden.

40.  Europaparlamentet påminner om att alla medlemsstater redan har nationella regelverk som hanterar otillbörliga affärsmetoder. Parlamentet noterar de lagstiftningsåtgärder som nyligen vidtagits i några medlemsstater, där man har infört föreskrifter som kompletterar den nationella konkurrenslagstiftningen, utvidgat direktivet om otillbörliga affärsmetoders tillämpningsområde till att omfatta förbindelser mellan företag, samt inrättat oberoende tillsynsmyndigheter. Parlamentet noterar emellertid att de strategier som de berörda medlemsstaterna har valt i detta avseende har resulterat i olika grader och typer av skydd mot otillbörliga affärsmetoder.

41.  Europaparlamentet påminner om att det vid antagandet av åtgärder mot otillbörliga affärsmetoder i livsmedelskedjan är nödvändigt att ta hänsyn till olika marknaders särdrag och de rättsliga villkor som gäller för dem, och till att situationerna och tillvägagångssätten är olika i olika medlemsstater, men även marknadernas konsoliderade eller fragmenterade karaktär, samt även beakta andra väsentliga faktorer och dra fördel av de åtgärder som redan vidtagits i några medlemsstater och som visat sig vara ändamålsenliga. Parlamentet anser att varje lagstiftningsinitiativ på detta område bör trygga en förhållandevis stor valfrihet i fråga om medel, beroende på marknadens karaktär, för att undvika att samma strategi för alla börjar tillämpas, och bevara som allmän princip att verkställigheten av bestämmelserna måste bli mer effektiv genom att de behöriga organen inom den offentliga förvaltningen engageras i arbetet vid sidan av begreppet privat övervakning, och därvidlag också bidra till att förbättra det fragmenterade och blygsamma samarbetet som råder inom olika nationella tillsynsorgan och för att möta de gränsöverskridande utmaningarna när det gäller otillbörliga affärsmetoder.

42.  Europaparlamentet påpekar att det befintliga fragmenterade och blygsamma samarbetet inom olika nationella tillsynsorgan inte är tillräckligt för att möta de gränsöverskridande utmaningarna när det gäller otillbörliga affärsmetoder.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma ändamålsenligheten och verkan av lagstiftningsåtgärder och icke-lagstiftningsåtgärder, varvid hänsyn bör tas till samtliga konsekvenser för de berörda aktörerna och för konsumenternas välbefinnande, och till den kombination av politiska åtgärder som angetts av respondenterna i den tidigare nämnda Areté-studien, dvs. en kombination av frivilliga initiativ och offentlig tillämpning (33 procent av de totala svaren) och specifik lagstiftning på EU-nivå (32 procent).

44.  Europaparlamentet är övertygat om att konsumenternas medvetenhet om jordbruksprodukter är av avgörande betydelse när det gäller att komma till rätta med de problem som beror på obalanser i livsmedelskedjan, bl.a. otillbörliga affärsmetoder. Parlamentet uppmanar alla berörda aktörer i förvaltningen av livsmedelskedjan att öka insynen i livsmedelskedjan i stort och öka konsumentinformationen genom lämpligare produktmärkning och certifieringssystem, för att konsumenterna ska kunna göra sina val utifrån fullständig information om de tillgängliga produkterna och agera i enlighet med detta.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med medlemsstaterna främja initiativ som uppmärksammar konsumenterna på den fara som prisdumpning utgör för primärproducenterna, och stöder uttryckligen informationskampanjer om detta i skolor och vid högre läroanstalter.

46.  Europaparlamentet konstaterar att det sedan 2009 har antagit fem resolutioner om problem med leverantörskedjan i EU, varav tre var särskilt inriktade på obalanser och missbruk inom livsmedelskedjan. Kommissionen har under samma period utarbetat tre meddelanden och en grönbok samt lagt fram två slutliga uppdragsrapporter om liknande ämnen. Mot bakgrund av detta anser parlamentet att ytterligare analyser av läget i livsmedelskedjan bara skulle fördröja synnerligen angelägna åtgärder för att hjälpa jordbrukarna i kampen mot otillbörliga affärsmetoder.

47.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen alla parter i livsmedelskedjan att överväga standardavtal och även nya typer av avtal som innebär att man delar risk och nytta.

48.  Europaparlamentet konstaterar att reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och den nya samlade marknadsordningen omfattade ett antal åtgärder för att minska skillnaderna i förhandlingsposition mellan jordbrukare, återförsäljare, partihandlare och små och medelstora företag i livsmedelskedjan, i synnerhet genom stöd för inrättande och utveckling av producentorganisationer. Parlamentet framhåller vikten av detta samarbete på leverantörssidan.

49.  Europaparlamentet noterar att förordning (EU) nr 1308/2013 – som innehåller bestämmelser om inrättande av producentorganisationer – stöds genom finansiella incitament inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare. Den rättsliga ramen ger större utrymme för kollektiva förhandlingar (i vissa sektorer) och leveransavtal (för alla sektorer) till producentorganisationer, deras sammanslutningar och branschorganisationer och innehåller även bestämmelser om tillfälliga undantag från vissa konkurrensregler under perioder av allvarliga obalanser på marknaden, under förutsättning att de omfattas av säkerhetsåtgärder.

50.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att med kraft främja denna strategi för att ge primärproducenterna en starkare förhandlingsposition och uppmuntra producenterna att ansluta sig till producentorganisationer och deras sammanslutningar. Parlamentet understryker i synnerhet att små jordbruk och familjejordbruk, som har en potential att skapa och upprätthålla arbetstillfällen i isolerade och perifera områden och i bergsområden, är särskilt sårbara.

51.  Europaparlamentet anser att förstärkning och inrättande av producentorganisationer måste gå hand i hand med en förstärkt förhandlingsposition för jordbrukarna i livsmedelskedjan, i synnerhet genom att man ger dem rätten att kollektivt förhandla om avtal.

52.  Europaparlamentet efterlyser mer öppenhet och information i leverantörskedjan och anser att organ och marknadsinformationsverktyg som t.ex. det europeiska instrumentet för övervakning av livsmedelspriser och observatoriet för mjölkmarknaden måste stärkas, så att jordbrukarna och producentorganisationerna får korrekta och aktuella uppgifter om marknaden.

53.  Europaparlamentet anser att priserna i hela livsmedelskedjan i högre grad bör spegla det mervärde som skapas av primärproducenterna. Parlamentet begär därför att detaljhandelsprissättningen ska vara så insynsvänlig som möjligt.

54.  Europaparlamentet framhåller att jordbrukarna i en rad medlemsstater har försäkrat sig om en stark ställning i livsmedelskedjan genom att bilda kooperativa föreningar som ser till att värdeökningen i bearbetningsledet återförs till jordbrukarna, och att det är avgörande att dessa föreningar inte åläggs extrakostnader som en följd av tvingande och kostnadstunga byråkratiska regler.

55.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen producenter och förädlingsföretag att samarbeta för att satsa på innovation och öka mervärdet i sina produkter.

56.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att det i december 2013 antog ett initiativbetänkande där kommissionen uppmanades att undersöka möjligheten att införa oberoende efterlevnadskontroller för att hantera ”skrämselfaktorn” bland primärproducenterna. Kommissionen uppmanas eftertryckligen att överväga detta i sin rapport.

57.  Europaparlamentet anser att branschorganisationer skulle kunna fungera som en plattform som gör det möjligt för primärproducenter att, utan att behöva vara rädda, inge klagomål till en behörig myndighet över påstått otillbörliga affärsmetoder.

58.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta betänkande till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 184 E, 6.8.2009, s. 23.
(2) EUT C 308 E, 20.10.2011, s. 22.
(3) EUT C 227 E, 6.8.2013, s. 11.
(4) EUT C 255, 14.10.2005, s. 44.
(5) Antagna texter, P8_TA(2016)0004.
(6) EUT C 210, 3.8.2010, s. 4.
(7) EUT C 33 E, 5.2.2013, s. 9.
(8) Antagna texter, P7_TA(2013)0580.
(9) EUT L 376, 27.12.2006, s. 21.
(10) EUT L 48, 23.2.2011, s. 1.
(11) EUT L 149, 11.6.2005, s. 22.
(12) EGT L 95, 21.4.1993, s. 29.
(13) EUT L 94, 30.3.2012, s. 38.
(14) Eurostat, 2010.
(15) https://ec.europa.eu/digital-single-market/sites/digital-agenda/files/discussions/Vertical%20relationships%20in%20the%20Food%20Supply%20Chain%20-%20Principles%20of%20Good%20Practice.pdf.

Rättsligt meddelande