Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2016/2053(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0263/2016

Ingivna texter :

A8-0263/2016

Debatter :

Omröstningar :

PV 04/10/2016 - 7.9
CRE 04/10/2016 - 7.9
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0371

Antagna texter
PDF 280kWORD 54k
Tisdagen den 4 oktober 2016 - Strasbourg Slutlig utgåva
Framtiden för förbindelserna mellan AVS och EU efter 2020
P8_TA(2016)0371A8-0263/2016

Europaparlamentets resolution av den 4 oktober 2016 om framtiden för förbindelserna mellan AVS och EU efter 2020 (2016/2053(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (nedan kallat Cotonouavtalet), och dess reviderade versioner från 2005 och 2010(1),

–  med beaktande av Georgetown-avtalet från 1975 om inrättande av AVS-gruppen och dess reviderade versioner från 1992(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 oktober 2003 Vägen mot en fullständig integration av samarbetet med AVS-länderna i EU:s allmänna budget (COM(2003)0590),

–  med beaktande av det gemensamma samrådsdokumentet av den 6 oktober 2015 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik På väg mot ett nytt partnerskap mellan Europeiska unionen och länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet efter 2020 (JOIN(2015)0033)

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om förbindelserna mellan AVS och EU, särskilt resolutionerna av den 11 februari 2015 om arbetet i den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen(3), av den 13 juni 2013(4) om ändring för andra gången av Cotonouavtalet av den 23 juni 2000, av den 5 februari 2009 om de ekonomiska partnerskapsavtalens (EPA) effekter på utvecklingen(5) och av den 1 april 2004 om integreringen av Europeiska utvecklingsfonden i budgeten(6),

–  med beaktande av tidigare resolutioner från den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen, särskilt resolutionen av den 9 december 2015 om fyrtio års partnerskap: utvärdering av effekterna på handel och utveckling i AVS-länderna och utsikterna för hållbara förbindelser mellan AVS-länderna och Europeiska unionen(7),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om konsekvent politik för utveckling,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 9 december 2015 från medordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen om framtiden för förbindelserna mellan AVS och EU(8),

–  med beaktande av EU:s globala strategi för utrikes- och säkerhetspolitik, som lades fram för Europeiska rådet vid dess möte den 28–29 juni 2016,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik om sin kapacitet till stöd för säkerhet och utveckling till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 21 mars 2012 Mot ett förnyat utvecklingspartnerskap mellan EU och Stillahavsområdet (JOIN(2012)0006),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik av den 26 juni 2012 Gemensam partnerskapsstrategi för EU och Västindien (JOIN(2012)0018),

–  med beaktande av den gemensamma strategin EU–Afrika, som antogs av de afrikanska och europeiska stats- och regeringscheferna vid toppmötet i Lissabon den 9 december 2007(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 oktober 2015 om de lokala myndigheternas roll i utvecklingsländer när det gäller utvecklingssamarbete(10),

–  med beaktande av det gemensamma AVS–EU-uttalandet av den 20 juni 2014 om agendan efter 2015(11),

–  med beaktande av Sipopoförklaringen från det sjunde toppmötet med AVS-ländernas stats- och regeringschefer den 13–14 december 2012 The future of the ACP Group in a Changing World: Challenges and Opportunities(12),

–  med beaktande av den tredje internationella konferensen om finansiering för utveckling som hölls den 13–16 juli 2015, och handlingsplanen från Addis Abeba som godkändes av FN:s generalförsamling den 27 juli 2015(13),

–  med beaktande av Förenta nationernas toppmöte om hållbar utveckling och det slutdokument som antogs av FN:s generalförsamling den 25 september 2015 Genomförandet av 2030-agendan för hållbar utveckling, En uppmaning till handling(14),

–  med beaktande av den 41:a sessionen i AVS–EU-ministerrådet som hölls i Dakar (Senegal) den 28–29 april 2016,

–  med beaktande av det åttonde toppmötet med AVS-ländernas stats- och regeringschefer i Port Moresby, Papua Nya Guinea den 31 maj och 1 juni 2016 som antog Waiganikommunikén om AVS-ländernas framtidsutsikter och Port Moresby-förklaringen och godkände slutrapporten från gruppen med framstående personer om framtiden för AVS-länderna,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för internationell handel och budgetutskottet (A8‑0263/2016),

A.  Cotonouavtalets styrka och regelverk bygger på ett antal unika egenskaper: avtalet är ett juridiskt bindande dokument, det har ett rekordhögt antal avtalsparter (79+28 medlemsstater), det är heltäckande till följd av de tre pelarna utvecklingssamarbete, politiskt samarbete och ekonomiskt och handelsmässigt samarbete, och det har en gemensam institutionell ram och en stor budget i form av Europeiska utvecklingsfonden (EUF).

B.  Cotonouavtalets övergripande mål, ”att, i överensstämmelse med målen att åstadkomma en hållbar utveckling och att uppnå en gradvis integrering av AVS-staterna i världsekonomin, minska och på sikt utrota fattigdomen”, är fast förankrat i artikel 1 i avtalet. Partnerskapet baseras på en uppsättning grundläggande värderingar och principer, inklusive respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, demokrati baserad på rättsstatsprincipen och insynsvänliga och ansvarsfulla styrelseformer.

C.  Mer än 80 procent av världens minst utvecklade länder ligger i AVS-regioner, vilket gör partnerskapet mellan EU och AVS-länderna extra viktigt.

D.  Det politiska och ekonomiska landskapet i AVS-länderna och Europeiska unionen har förändrats sedan Cotonouavtalet undertecknades.

E.  Framtida förbindelser mellan AVS och EU bör baseras på ett nytt övervägande av den framtida potentialen och eventuella framtida hinder för AVS–EU-samarbetet.

F.  Det faktum att AVS-länderna och EU:s medlemsstater är starka tillsammans har inte i tillräcklig utsträckning omsatts i gemensamma åtgärder i globala forum.

G.  Partnerskapet mellan AVS och EU har spelat en viktig roll i arbetet med att uppnå millennieutvecklingsmålen.

H.  Å andra sidan har resultaten avseende målen om fattigdomsutrotning och integrering av AVS-länderna i världsekonomin hittills varit otillräckliga, med tanke på att hälften av AVS-länderna fortfarande hör till världens minst utvecklade länder och att AVS-länderna tillsammans står för mindre än 5 procent av världshandeln och omkring 2 procent av världens BNP.

I.  Handelsförbindelser utgör Cotonouavtalets andra pelare, och avtal om ekonomiskt partnerskap är ett sätt att främja dessa förbindelser.

J.  Avtal om ekonomiskt partnerskap fastställs i artikel 36 i Cotonouavtalet som utvecklingsinstrument som syftar till ”att åstadkomma en smidig och gradvis integration av AVS-staterna i världsekonomin, särskilt genom att till fullo tillvarata de möjligheter som regional integration och syd–syd-handeln ger upphov till”. Införandet av avtal om ekonomiskt partnerskap i Cotonouavtalet främjar en konsekvent politik för utveckling.

K.  Cotonouavtalet beaktar den allt större betydelsen av regional integration i AVS-länderna och i samarbetet mellan AVS-länderna och EU, samt dess roll för att främja fred och säkerhet, främja tillväxt och ta itu med gränsöverskridande utmaningar.

L.  Cotonouavtalet behandlar nya globala utmaningar i samband med klimatförändringar, migration, fred och säkerhet (såsom kampen mot terrorism, extremism och internationell brottslighet), men har uppnått få konkreta resultat inom dessa områden.

M.  Sammanträden i gemensamma AVS–EU-institutioner, framför allt i AVS–EU-ministerrådet, har gett få konkreta resultat, och närvaron har varit låg.

N.  EU finansierar ungefär 50 procent av kostnaderna för AVS-sekretariatet. Flera AVS-länder betalar inte så mycket i medlemsbidrag som de borde göra.

O.  Den politiska dialog om grundsatser som avses i artiklarna 8 och 96 i Cotonouavtalet är ett konkret och rättsligt medel för att upprätthålla AVS–EU-partnerskapets gemensamma värderingar och främja demokrati och mänskliga rättigheter, som är grundläggande för en hållbar utveckling.

P.  Det finns ett tydligt behov av att säkerställa att villkoren avseende mänskliga rättigheter bibehålls, och att stärka den politiska dialogen i det nya avtalet.

Q.  Trots att deras betydelse erkänns har deltagandet från nationella parlament, lokala myndigheter, det civila samhället och den privata sektorn i den politiska dialogen varit ganska begränsat. AVS-gruppens roll som sådan har varit begränsad till fall där artikel 96 har åberopats. Den politiska dialogen, och särskilt artikel 96, har mestadels tillämpats i ett sent skede vid politiska kriser snarare än i förebyggande syfte.

R.  Trots att den roll som nationella parlament, lokala myndigheter, det civila samhället och den privata sektorn spelar tydligt erkänns i Cotonouavtalet efter översynen 2010 har deras deltagande i överläggningarna om politik och verksamhet för AVS–EU varit begränsad.

S.  Organisationer i det civila samhället möter allt strängare lagstiftning och andra hinder som begränsar deras verksamhet och utrymme.

T.  AVS-regionen omfattar ett antal utomeuropeiska länder och territorier som är associerade med Europeiska unionen och vars särskilda kopplingar till EU motiverar en övergång från det traditionella upplägget med utvecklingsbistånd för att bättre beakta deras tillhörighet till det europeiska samfundet. Även om dessa länder och territorier har en särskild status fortsätter de att erhålla finansiering inom ramen för elfte Europeiska utvecklingsfonden (EUF), på samma sätt som AVS-länderna.

U.  EUF finansieras med direkta bidrag från EU:s medlemsstater och är inte underkastad EU:s normala budgetregler. Parlamentet har inga befogenheter över EUF-budgeten utöver den att bevilja ansvarsfrihet för redan gjorda utbetalningar, och inte heller har parlamentet någon formell rätt att granska EUF-programplaneringen.

V.  I elfte EUF har omkring 900 miljoner euro avsatts för den fredsbevarande resursen i Afrika, och omkring 1,4 miljarder euro från EUF-reserven kommer att användas för EU:s förvaltningsfond för Afrika.

W.  AVS-ländernas inhemska resurser, tillsammans med penningöverföringar från utflyttade grupper, skulle kunna spela en viktig roll i finansieringen av utveckling.

X.  Genom att integrera EUF i EU:s budget skulle man möjliggöra demokratisk granskning, ökad synlighet och ökad öppenhet när det gäller hur EU:s utvecklingsmedel används. Eftersom EUF:s programplanering är flerårig är det å andra sidan möjligt att förutse resursbehovet, och en integrering i budgeten skulle kunna leda till minskade utvecklingsmedel till AVS-länderna till förmån för andra utrikespolitiska prioriteringar och ses som en försvagning av det priviligierade EU–AVS-partnerskapet. En integrering av EUF i budgeten skulle också kunna äventyra finansieringen av den fredsbevarande resursen i Afrika och andra viktiga initiativ, som förvaltningsfonden för Afrika, om inte ett särskilt instrument för finansiering av säkerhetsutgifter i samband med utvecklingssamarbete inrättas.

1.  Europaparlamentet bekräftar att AVS–EU-samarbetet är en värdefull och unik prestation som har stärkt banden mellan folken och länderna i AVS och EU och mellan ländernas parlament under de senaste 40 åren. Parlamentet betonar – mot bakgrund av att AVS-länderna har visat sitt engagemang för att vidta gemensamma åtgärder som en grupp – att om samarbetet ska kunna göras mer effektivt och anpassas till nya utmaningar måste en ny struktur antas som bibehåller karaktären hos de delar av AVS–EU-regelverket som är universella, såsom ett åtagande för mänskliga rättigheter, jämställdhet, mänsklig utveckling, goda styrelseformer och demokrati, rättsstatsprincipen och utbyte av bästa praxis inom en gemensam ram, samtidigt som huvuddelen av arbetet måste göras i enlighet med subsidiaritetsprincipen, det vill säga att det måste ske i regionala avtal som är skräddarsydda efter särskilda regionala behov och efter de intressen som EU har gemensamt med respektive region.

2.  Europaparlamentet betonar att både den gemensamma ramen och de regionala avtalen bör vara rättsligt bindande. Parlamentet understryker att för att effektiviteten i denna ram och dessa avtal ska ökas, dubbelarbete minskas och överlappningar undvikas bör de regionala avtalen med Afrika, Västindien och Stillahavsområdet utformas på ett sätt som beaktar befintliga regionala och lokala organisationer, t.ex. Afrikanska unionen, regionala ekonomiska gemenskaper, regionala strategier eller regionala avtal såsom avtal om ekonomiskt partnerskap, och det bör vara möjligt för andra länder, t.ex. nordafrikanska länder, att ansluta sig till avtalen, samt för länder att organisera sig i grupperingar utifrån särskilda intressen eller behov (t.ex. utvecklingsstatus, som i fallet med de minst utvecklade länderna, eller geografiska särdrag, som i fallet med små östater under utveckling).

Mål, principer och villkor för samarbetet

3.  Europaparlamentet begär att 2030-agendan och målen för hållbar utveckling ska ges en central roll i ett nytt avtal, och att starka övervakningsmekanismer ska införas för att se till att genomförandet av avtalet bidrar till och främjar målen för hållbar utveckling.

4.  Europaparlamentet efterlyser en mekanism för inbördes kontroll, ansvarsskyldighet och granskning inom ramen för AVS–EU-samarbetet som regelbundet kan granska genomförandet av målen för hållbar utveckling i medlemsstaterna, och där företrädare för AVS och EU, inte bara från statliga institutioner utan även från parlament, regionala och lokala myndigheter, det civila samhället och vetenskapliga samfund, deltar och utarbetar årliga slutsatser och rekommendationer för översynsprocesser och uppföljning på nationell, regional och global nivå.

5.  Europaparlamentet betonar dessutom att kunskapsbaserade strategier till fullo bör beaktas vid programplanering, antagande och genomförande av sektorspecifik offentlig politik i det nya avtalet.

6.  Europaparlamentet önskar se kampen mot, och i slutändan utrotningen av, fattigdom och ojämlikhet och främjandet av hållbar utveckling som de övergripande målen för AVS–EU-samarbetet. Parlamentet insisterar dock på att ett nytt avtal i första hand måste vara ett politiskt projekt som baseras på principen om egenansvar och som tydligt lämnar givar-mottagar-mentaliteten bakom sig. Parlamentet anser att man bör samarbeta på områden av gemensamt intresse där man kan förvänta sig ömsesidiga fördelar, inte bara i ekonomiska termer utan också med avseende på fred och säkerhet, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen, goda styrelseformer och demokrati, migration, miljö, klimatförändringar och andra områden som har samband med folkets välstånd i såväl AVS-länderna som EU.

7.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att en konsekvent politik för utveckling är en viktig faktor för uppnåendet av den nya agendan för hållbar utveckling. Parlamentet anser att Cotonouavtalets heltäckande karaktär främjar en konsekvent politik för utveckling och därför bör bibehållas i ett nytt avtal. Parlamentet understryker att särskilda bestämmelser om en konsekvent politik för utveckling måste bibehållas, och att dialogen om relaterade frågor måste stärkas inom ramen för det nya avtalet. Parlamentet påminner om sitt förslag om att inrätta ständiga medföredragande för en konsekvent politik för utveckling inom ramen för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen.

8.  Europaparlamentet anser att respekt för internationellt överenskomna principer för biståndseffektivitet är avgörande för att målen i 2030-agendan ska kunna uppnås, och anser att ett framtida avtal bör innehålla en hänvisning till detta.

9.  Europaparlamentet begär att grundsatserna i Cotonouavtalet om mänskliga rättigheter, demokratiska principer och rättsstatsprincipen ska fortsätta att utgöra en värdebaserad grund för ett nytt avtal. Parlamentet begär att goda styrelseformer ska läggas till som en viktig faktor, i linje med det nya målet för hållbar utveckling nr 16, som omfattar fred och rättvisa och effektiva institutioner. Parlamentet upprepar hur viktigt det är att artikel 9 i Cotonouavtalet genomförs till fullo.

10.  Europaparlamentet betonar att politisk dialog är en grundläggande del av Cotonouavtalet, och att artiklarna 8 och 96 är ett konkret och rättsligt medel för att upprätthålla grundsatserna i förbindelserna mellan AVS–länderna och EU, även om de tidigare inte alltid har använts effektivt. Parlamentet begär att den politiska dialogen ska kvarstå som en central och rättslig pelare dels i den övergripande ramen, dels på regional nivå i det nya avtalet. Parlamentet begär att den politiska dialogen ska användas mer effektivt, systematiskt och proaktivt för att förebygga politiska kriser.

11.  Europaparlamentet påpekar att artikel 97 i Cotonouavtalet föreskriver ett samrådsförfarande och lämpliga åtgärder för att ta itu med allvarliga fall av korruption, och anser att det är beklagligt att denna artikel hittills har åberopats endast en gång. Parlamentet begär att detta förfarande ska stärkas i det nya partnerskapsavtalet mellan EU och AVS-länderna, så att det till fullo kan tas i bruk.

12.  Europaparlamentet understryker i detta avseende att politisk dialog är en värdefull grund för att förbättra situationen för folken i partnerländerna. Parlamentet beklagar att detta instrument hittills har använts i alltför liten utsträckning och inte varit särskilt effektivt. Parlamentet begär därför en bättre övervakning av människorättssituationen och av avtalets övriga grundsatser och grundelement, och betonar att övervakningen måste vara inkluderande och präglas av delaktighet, samt begär en regelbunden utvärdering vartannat år eller med längre mellanrum och gemensamma rapporter om respekten för dessa grundsatser och grundelement från alla AVS–EU-medlemsstater i syfte att namnge, peka ut och lovorda. Parlamentet begär att resultaten av dessa rapporter ska läggas fram vid de övergripande AVS–EU-sammanträdena och användas som grund för den politiska dialogen och som hjälpmedel vid nationella, regionala och globala granskningar av hur målen för hållbar utveckling genomförs.

13.  Europaparlamentet begär att nationella parlament och regionala och lokala myndigheter, såväl i AVS-länderna som i EU, i större utsträckning ska delta i alla faser av AVS–EU:s politik och verksamhet, i allt från framtida planering och programplanering till genomförande, utvärdering och övervakning, särskilt med beaktande av subsidiaritetsprincipen.

14.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla parter till det nya avtalet att förplikta sig att ge lokala och regionala myndigheter större självständighet och bygga upp deras kapacitet, så att de kan utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt och spela en viktig roll i utvecklingen av AVS-länderna.

15.  Europaparlamentet begär att det civila samhället, särskilt lokala grupper som berörs direkt av politiska strategier, i högre grad ska delta i politisk dialog, programplanering och genomförande samt stödja kapacitetsuppbyggnaden. Parlamentet betonar i detta avseende faran med att det civila samhället ges allt mindre utrymme i vissa länder, och även behovet av att inkludera grupper som minoriteter, unga och kvinnor som inte kan organisera sina intressen eller som, trots ett legitimt demokratiskt intresse, inte erkänns av sina regeringar.

16.  Europaparlamentet anser att den privata sektorn kan spela en avgörande roll i utvecklingsprocessen och bidra till att finansiera utveckling, under förutsättning att investeringar görs med respekt för invånarna, traditionellt ägande eller användande och miljön, och i överensstämmelse med FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet efterlyser därför stöd till privata investeringar under överinseende av Europeiska investeringsbanken (EIB), förutsatt att detta är i linje med internationell människorättslagstiftning och bestämmelser om socialt skydd och miljöskydd. Parlamentet understryker att man i det nya partnerskapet bör prioritera småskaliga producenter och jordbrukare och säkerställandet av en gynnsam miljö för mikroföretag och små och medelstora företag. Parlamentet begär därför att lokala och nationella privata sektorer ska tas i beaktande vid utformning av politik, programplanering och genomförande.

Framtida AVS–EU-institutioner

17.  Europaparlamentet begär att man i AVS–EU-ministerrådets möten ska hålla ämnesbestämda och brådskande politiska debatter, inbegripet om känsliga ämnen, så att rådet kan anta gemensamma slutsatser om dem. Parlamentet uppmanar berörda ministerier i AVS- och EU-medlemsstaterna att förbättra sitt deltagande på ministernivå, i syfte att ge sammanträdena den politiska legitimitet som behövs och förläna ledarskapsprincipen den synlighet som krävs.

18.  Europaparlamentet begär att det nya samarbetsavtalet ska innehålla en stark parlamentarisk dimension med en gemensam parlamentarisk församling som ska hålla en öppen demokratisk och omfattande parlamentarisk dialog, inbegripet om svåra och känsliga ämnen, främja gemensamma (regionala) politiska projekt, tillhandahålla ett demokratiskt stöd för dem genom ett flerpartsdeltagande, granska dels den verkställande maktens arbete, dels utvecklingssamarbetet, samt främja demokrati och mänskliga rättigheter, och på så sätt ge ett viktigt bidrag till ett nytt samarbetspartnerskap där parterna deltar på lika villkor. Parlamentet understryker att det är viktigt att den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen deltar i ett tidigt stadium i alla relevanta diskussioner om AVS–EU-partnerskapet efter 2020.

19.  Europaparlamentet är fast övertygat om att den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen bör se till att alla politiska krafter representeras på ett lämpligt demokratiskt och proportionellt sätt i församlingens debatter. Parlamentet begär därför att de nationella delegationerna till församlingen ska bestå av parlamentariska företrädare för alla parter på de nationella politiska arenorna och att oppositionens närvaro garanteras.

20.  Europaparlamentet begär att den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen ska anpassas till den nya regionala strukturen, och därmed fokusera sitt arbete i regionala forum på regionalt viktiga frågor samt i hög grad involvera de nationella och regionala parlamenten, och samtidigt hålla regelbundna gemensamma AVS–EU-sammanträden, men med längre mellanrum. Parlamentet begär att tematiska möten med civilsamhället, lokala myndigheter och den privata sektorn ska inkluderas i församlingens sessioner i syfte att ytterligare utveckla och bredda debatter om ämnen med koppling till församlingens agenda.

21.  Europaparlamentet uppmanar den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens presidium att leda församlingens arbetsprogram i en mer strategisk riktning. Parlamentet begär att framtida rapporter från församlingens utskott ska ha en tydlig koppling till de 17 målen för hållbar utveckling, så att vart och ett av dessa mål kan övervakas kontinuerligt. Parlamentet efterlyser konsekvens mellan gemensamma resolutioner i det övergripande AVS–EU-forumet om brådskande internationella frågor, om förseningar av ämnen som är relevanta för målen för hållbar utveckling och om brott mot mänskliga rättigheter, samt mellan resolutioner i regionala eller andra motsvarande sammanträden om aktuella ämnen och frågor som är brådskande och av särskilt intresse för en region eller en särskild grupp. Parlamentet påminner i detta sammanhang vice ordföranden/den höga representanten om den politiska betydelsen av att rådet närvarar på ministernivå vid församlingens sammanträden. Parlamentet begär att medordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen ska bjudas in till möten i AVS–EU-ministerrådet så att man kan säkerställa ett effektivt och ömsesidigt informationsflöde och förbättra det institutionella samarbetet.

22.  Europaparlamentet manar till ytterligare ansträngningar för att förbättra den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens granskning av utvecklingsprogrammering, med beaktande av principerna för effektivitet i utvecklingsarbetet och uppföljningen av denna granskning. Parlamentet uppmanar kommissionen och regeringar att främja deltagandet av nationella parlament, lokala och regionala myndigheter, aktörer i det civila samhället, den privata sektorn och utflyttade grupper i alla de olika faserna för granskning av utvecklingsprogrammering, och att tillhandahålla nationella parlament all tillgänglig information i lämplig tid och på ett insynsvänligt sätt i syfte att bistå dem i deras utövande av demokratisk kontroll.

23.  Parlamentet anser att man inom AVS–EU-partnerskapet bör sträva efter att intensifiera kontakterna med andra partner på global nivå (såsom Afrikanska unionen eller Förenta nationerna) och andra internationella makter när så är möjligt, och arbeta för en större samordning och ett utökat samarbete, utan att duplicera arbete eller uppdrag, för att hantera utmaningarna i samband med krig, interna konflikter, osäkerhet, sårbarhet och övergång.

Framtida finansiering

24.  Europaparlamentet är övertygat om att det faktum att Cotonouavtalet och unionens fleråriga budgetram löper ut samtidigt ger en möjlighet att äntligen fatta beslut om att införliva Europeiska utvecklingsfonden (EUF) i EU:s budget i syfte att öka effektiviteten och ändamålsenligheten, öppenheten, den demokratiska kontrollen och ansvarsskyldigheten och för att göra EU:s utvecklingsfinansiering mer synlig och konsekvent. Parlamentet betonar emellertid att denna integrering i budgeten bör ske på villkor i) att utvecklingsmedel garanterat öronmärks så att finansieringsnivån för utvecklingsländer bibehålls, och ii) att man hittar en permanent och separat lösning för EU:s finansiering av säkerhetsutgifter i samband med och i överensstämmelse med utvecklingssamarbetet. Parlamentet betonar att även om EUF integreras i budgeten så bör den innehålla referensvärden som är i linje med EU:s utvecklingssamarbete. Parlamentet uppmanar med kraft de två parterna att modernisera finansieringsinstrument och främja allmänt och sektoriellt budgetstöd när så är möjligt.

25.  Europaparlamentet påpekar att unionens budget redan erbjuder instrument riktade till särskilda partner och att införlivandet av EUF i budgeten kan genomföras så att de viktiga AVS–EU-förbindelserna avspeglas och främjas i syfte att främja hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en färdplan om de frågor som nämns ovan, innan den lägger fram de förslag som behövs för nästa fleråriga budgetram.

26.  Europaparlamentet påminner om att framtida AVS–EU-förbindelser måste vara av politisk karaktär, där parterna arbetar för gemensamma politiska projekt i olika internationella forum, snarare än att främst karaktäriseras av ett givar-mottagar-förhållande. Parlamentet betonar därför att principerna för EU:s utvecklingsbistånd måste tillämpas rättvist på alla utvecklingsländer, och att de mest utvecklade AVS-länderna därför inte längre kan vara berättigade till utvecklingsbistånd från EU, enligt samma villkor som för länder utanför AVS. Parlamentet anser att en högre grad av självfinansiering från AVS-länderna skulle vara i linje med AVS-ländernas ambition att vara en självständig aktör, och betonar i detta sammanhang hur viktigt det är att i det nya avtalet inkludera bättre redskap för att bygga upp AVS-ländernas kapacitet att finansiera viktiga ekonomiska sektorer. Parlamentet uppmanar parterna att fördubbla sina ansträngningar för att bygga upp kapaciteten i AVS-länderna och att utnyttja inhemska resurser väl genom att framför allt förstärka skattesystemen, säkerställa sund förvaltning av naturresurser och främja industrialisering och bearbetning av råvaror för lokala och regionala marknader och världsmarknader.

27.  Europaparlamentet understryker att elfte Europeiska utvecklingsfonden är huvudkällan för finansiering av den fredsbevarande resursen för Afrika, trots att detta var tänkt som en tillfällig lösning när resursen infördes 2003. Parlamentet begär att ett särskilt instrument ska inrättas för att finansiera säkerhetsutgifter i samband med utvecklingssamarbete.

28.  Europaparlamentet noterar kommissionens meddelande av den 7 juni 2016 om en ny partnerskapsram med tredjeländer enligt den europeiska migrationsagendan. Parlamentet konstaterar att EU-budgetens och EUF:s bidrag till paketet på 8 miljarder euro uteslutande består av bistånd som redan hade planerats. Parlamentet begär att stödmottagarnas utvecklingsbistånd inte ska äventyras och att migrationsrelaterade initiativ ska finansieras med nya anslag.

29.  Europaparlamentet begär att ett särskilt instrument ska införas för alla utomeuropeiska länder och territorier som är anpassat till deras särskilda status och deras tillhörighet till det europeiska samfundet. Parlamentet efterlyser ett närmare samarbete mellan AVS-länderna och de utomeuropeiska länderna och territorierna, i syfte att främja en hållbar utveckling för alla i deras respektive regioner och integrera dessa länder och territorier mer fullständigt i deras regionala omgivningar.

Handelsdimensionen: Avtal om ekonomiskt partnerskap

30.  Europaparlamentet upprepar att avtal om ekonomiskt partnerskap utgör en grund för regionalt samarbete, och att de måste vara instrument för utveckling och regional integration. Parlamentet belyser därför vikten av rättsligt bindande hållbarhetsbestämmelser (om mänskliga rättigheter, sociala standarder och miljöstandarder) i alla avtal om ekonomiskt partnerskap, och understryker att man måste införa effektiva övervakningssystem där många olika aktörer i det civila samhället deltar, så att man kan identifiera och förebygga eventuella negativa effekter av handelsliberalisering.

31.  Europaparlamentet vill se ett nytt avtal efter Cotonouavtalet som är ett politiskt paraplyavtal med bindande minimikrav för avtal om ekonomiskt partnerskap, för att säkerställa att dessa avtals kopplingar i det befintliga Cotonouavtalet till hållbarhetsbestämmelser om goda styrelseformer, respekt för mänskliga rättigheter, inklusive för de mest utsatta människorna, och respekt för sociala och miljömässiga standarder bibehålls och för att det skulle utgöra en lämplig ram för hållbar utveckling och en konsekvent politik. Parlamentet begär en gemensam parlamentarisk granskning och övervakning av effekterna av avtalen om ekonomiskt partnerskap samt strukturerade övervakningsmekanismer för civilsamhället.

o
o   o

32.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, AVS-ministerrådet, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens presidium.

(1) http://www.europarl.europa.eu/intcoop/acp/03_01/pdf/mn3012634_en.pdf
(2) http://www.epg.acp.int/fileadmin/user_upload/Georgetown_1992.pdf
(3) EUT C 310, 25.8.2016, s. 19.
(4) EUT C 65, 19.2.2016, s. 257.
(5) EUT C 67E, 18.3.2010, s. 120.
(6) EUT C 103E, 29.4.2004, s. 833.
(7) http://www.europarl.europa.eu/intcoop/acp/2015_acp2/pdf/101905en.pdf
(8) http://www.europarl.europa.eu/intcoop/acp/2015_acp2/pdf/1081264en.pdf
(9) http://www.africa-eu-partnership.org/sites/default/files/documents/eas2007_joint_strategy_en.pdf
(10) Antagna texter, P8_TA(2015)0336.
(11) http://www.acp.int/content/acp-eu-stand-together-post-2015-development-agenda
(12) http://www.epg.acp.int/fileadmin/user_upload/Sipopo_Declaration.pdf
(13) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/69/313.
(14) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/70/1.

Rättsligt meddelande