Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2016/2814(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-1043/2016

Ingivna texter :

B8-1043/2016

Debatter :

PV 05/10/2016 - 19
CRE 05/10/2016 - 19

Omröstningar :

PV 06/10/2016 - 5.6
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0383

Antagna texter
PDF 211kWORD 54k
Torsdagen den 6 oktober 2016 - Strasbourg Slutlig utgåva
FN:s klimatkonferens i Marrakech, Marocko, 2016 (COP 22)
P8_TA(2016)0383B8-1043/2016

Europaparlamentets resolution av den 6 oktober 2016 om genomförandet av Parisavtalet och FN:s klimatkonferens i Marrakech, Marocko, 2016 (COP 22) (2016/2814(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprotokollet till denna,

–  med beaktande av Parisavtalet, beslut 1/CP.21 och den tjugoförsta partskonferensen (COP 21) inom ramen för UNFCCC och av den elfte partskonferensen, i dess egenskap av möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (CMP 11), som hölls i Paris, Frankrike, den 30 november–11 december 2015,

–  med beaktande av den artonde partskonferensen (COP 18) inom ramen för UNFCCC och av den åttonde partskonferensen, i dess egenskap av möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (CMP 8), som hölls i Doha, Qatar, den 26 november–8 december 2012, samt av antagandet av en ändring av protokollet, så att det inrättas en andra åtagandeperiod inom ramen för Kyotoprotokollet som sträcker sig från den 1 januari 2013 till den 31 december 2020,

–  med beaktande av öppnandet för undertecknande av Parisavtalet vid Förenta nationernas (FN) högkvarter i New York den 22 april 2016, som kommer att fortgå till och med den 21 april 2017, av de 180 stater som hittills har undertecknat Parisavtalet och av de 27 stater som har deponerat sina ratifikationsinstrument, som svarar för sammanlagt 39,08 procent av de totala växthusgasutsläppen (enligt läget den 7 september 2016),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 oktober 2015 Mot en ny internationell klimatöverenskommelse i Paris(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 mars 2016 Vägen efter Paris: en bedömning av Parisavtalets konsekvenser (COM(2016)0110),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 april 2013 EU:s strategi för klimatanpassning (COM(2013)0216) och åtföljande arbetsdokument,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 23 och 24 oktober 2014,

–  med beaktande av att Lettland och kommissionen den 6 mars 2015 lämnade in EU:s och dess medlemsstaters planerade nationellt fastställda bidrag till UNFCCC,

–  med beaktande av den femte utvärderingsrapporten från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) och dess sammanfattande rapport,

–  med beaktande av den sammanfattande rapporten från FN:s miljöprogram (Unep) från november 2014 The Emissions Gap Report 2014 samt dess rapport Adaptation Gap Report från 2014,

–  med beaktande av G7-ledarnas förklaring som antogs vid toppmötet i Schloss Elmau, Tyskland, den 7–8 juni 2015, med titeln Think ahead. Act together, där de upprepade sin avsikt att hålla åtagandet att minska växthusgasutsläppen med 40–70 procent senast 2050 jämfört med 2010, och att det är nödvändigt att se till att minskningen ligger närmare 70 än 40 procent,

–  med beaktande av G7-ledarnas förklaring som antogs vid toppmötet den 26–27 maj 2016 i Ise-Shima, Japan, där samtliga parter uppmanas att sträva efter ett ikraftträdande av Parisavtalet under 2016,

–  med beaktande av Europeiska systemrisknämndens rapport från februari 2016 Too late, too sudden: Transition to a low-carbon economy and systemic risk,

–  med beaktande av encyklikan Laudato Si,

–  med beaktande av den internationella resurspanelens 10 key messages on Climate Change från december 2015,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Parisavtalet ska träda i kraft den trettionde dagen efter den dag då minst 55 av konventionens parter, som sammanlagt står för minst cirka 55 procent av de totala globala växthusgasutsläppen, har deponerat sina ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument hos FN.

B.  Den väg till utsläppsminskningar som kommissionens förslag till klimatram till 2030 står för är inte förenlig med de mål som man kom överens om i Parisavtalet. Ett första steg mot målen bör justeras på nytt i riktning mot den högre änden av det befintliga intervallet till 2050, dvs. 95 procent senast 2050.

C.  Kampen mot den globala klimatuppvärmningen bör inte ses som ett hinder för strävandena efter ekonomisk tillväxt utan tvärtom som en hävstång för att förverkliga ny och hållbar ekonomisk tillväxt och sysselsättning.

D.  Klimatförändringarna kan öka konkurrensen om tillgångar såsom livsmedel, vatten och betesmark, förvärra ekonomiska påfrestningar och politisk instabilitet, och kan bli den viktigaste orsaken till befolkningsförflyttningar, både inom och över nationella gränser, inom en inte alltför avlägsen framtid. Frågan om klimatmigration bör därför placeras högt upp på den internationella dagordningen.

E.  Klimatförändringarna kommer att drabba utvecklingsländerna hårdare, i synnerhet de minst utvecklade länderna och små östater under utveckling som inte har tillräckliga resurser för att förbereda sig för och anpassa sig till de pågående förändringarna. Enligt IPCC är Afrika särskilt sårbart för denna utmaning och är därför särskilt utsatt för vattenstress, extrema väderförhållanden och osäker livsmedelsförsörjning orsakad av torka och ökenspridning.

F.  Den 6 mars 2015 lämnade EU och dess medlemsstater in sitt planerade nationellt fastställda bidrag till UNFCCC, där man åtar sig ett bindande mål om att minska de inhemska växthusgasutsläppen med minst 40 procent till 2030 jämfört med 1990 års nivå, i enlighet med rådets slutsatser av den 23 oktober 2014 om ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030.

Klimatåtgärder på en solid vetenskaplig grund

1.  Europaparlamentet påminner om att IPCC i sin femte utvärderingsrapport från 2014 presenterade vetenskapliga bevis för att uppvärmningen av klimatsystemet är otvetydig, att klimatförändringarna är verklighet och att det är mänskliga aktiviteter som huvudsakligen legat bakom den uppvärmning som observerats sedan mitten av 1900‑talet. Parlamentet är oroat över att utbredda och påtagliga effekter av klimatförändringarna redan är tydliga i naturliga och mänskliga system på alla kontinenter och i alla hav.

2.  Europaparlamentet noterar slutsatserna från UNFCCC:s sekretariat att ett vidmakthållande av de nuvarande globala växthusgasutsläppen skulle innebära att man förbrukade den återstående koldioxidbudget som är förenlig med att begränsa ökningen av den globala medeltemperaturen till högst 1,5 °C under de kommande fem åren. Parlamentet betonar att alla länder bör påskynda övergången till noll nettoutsläpp av växthusgaser och till klimattålighet i enlighet med vad man kom överens om i Parisavtalet, för att undvika den globala uppvärmningens värsta konsekvenser.

3.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen de utvecklade länderna, särskilt EU, att drastiskt minska sina växthusgasutsläpp bortom befintliga utfästelser i syfte att i största möjliga mån undvika stora negativa utsläpp, eftersom tekniken inte har visat sig vara framgångsrik, socialt acceptabel, kostnadseffektiv och säker ännu.

Ratificeringen och genomförandet av Parisavtalet brådskar

4.  Europaparlamentet välkomnar klimatavtalet från Paris som en milstolpe i kampen mot klimatförändringarna och för multilateralismen. Parlamentet anser att det är ett ambitiöst, välavvägt, rättvist och rättsligt bindande avtal och att antagandet av avtalet och de kumulativa meddelandena från 187 parter om planerade nationellt fastställda bidrag vid slutet av COP 21 var en avgörande vändpunkt på vägen mot övergripande och kollektiva globala åtgärder, som när de genomförs kommer att definitivt och oåterkalleligt påskynda övergången till en klimattålig och klimatneutral global ekonomi.

5.  Europaparlamentet välkomnar varmt åtagandet från alla länder att begränsa ökningen av den globala medeltemperaturen till väl under 2 °C över förindustriell nivå och att göra ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C samt målet att uppnå en rättvis avvägning mellan antropogena utsläpp från källor och upptag i sänkor för växthusgaser (”noll nettoutsläpp”) under andra hälften av detta århundrade.

6.  Europaparlamentet erinrar om att det inte är säkert att vi kan undvika betydande negativa klimateffekter bara för att vi begränsar den globala temperaturökningen till väl under 2 °C. Parlamentet erkänner att det måste till en tydlig förståelse för de specifika politiska följderna av att begränsa den globala temperaturökningen till i genomsnitt 1,5 °C. Parlamentet välkomnar därför utarbetandet under 2018 av en särskild rapport från IPCC för detta ändamål. Parlamentet betonar att potentialen hos sänkor att bidra till utsläppsneutralitet inte bör överskattas.

7.  Europaparlamentet påminner om att en tidig utfasning av fossila bränslen är nödvändig för att begränsa ökningen av den globala medeltemperaturen till under 2 °C, samtidigt som man fortsätter ansträngningarna för att begränsa denna ökning till 1,5 °C, och att de globala växthusgasutsläppen bör nå sin topp så snart som möjligt. Parlamentet påminner om att de globala utsläppen bör fasas ut till 2050 eller snart därefter. Parlamentet uppmanar alla parter som kan att genomföra sina nationella mål om och strategier för att fasa ut fossila bränslen genom att prioritera utfasning av utsläpp från kol, vilket är den mest förorenande energikällan, och uppmanar EU att arbeta med sina internationella partner för detta ändamål och ge exempel på god praxis.

8.  Europaparlamentet betonar att det rättsligt bindande Parisavtalet och den utstakade vägen mot utfasning av fossila bränslen kommer att ge tillförlitlig vägledning för beslutsfattande, innebära att man kan undvika inlåsning i investeringar med höga koldioxidutsläpp, tillhandahålla företag och investerare visshet och förutsebarhet samt uppmuntra till en övergång från investeringar i fossila bränslen till koldioxidsnåla investeringar.

9.  Europaparlamentet betonar att det, även utan vetenskapliga bevis för vad en begränsning av den globala uppvärmningen till 1,5 °C innebär för varje sektor och region, är tydligt att de insatser som länder för närvarande gör inte är tillräckliga för att uppnå dessa säkra gränser för de mest sårbara länderna. Parlamentet uppmanar eftertryckligen alla länder, särskilt de utvecklade länderna, att öka de gemensamma insatserna och uppgradera sina nationellt fastställda bidrag i samband med den positiva dialogen 2018. Parlamentet uppmanar EU att åta sig ytterligare utsläppsminskningar i sina nationellt fastställda bidrag för 2030 i detta sammanhang. Parlamentet påminner om att åtgärder enbart inom EU inte kommer att räcka, varför kommissionen och rådet uppmanas att öka sina aktiviteter för att uppmuntra andra partner att göra samma sak.

10.  Europaparlamentet välkomnar åtagandet i Parisavtalet att minska de globala nettoutsläppen till noll under århundradets andra hälft. Parlamentet erkänner att detta innebär att de flesta sektorerna inom EU blir tvungna att uppnå nollutsläpp betydligt tidigare. Parlamentet understryker att EU måste sätta tryck på de parter där utvecklingen inte är förenlig med Parisavtalet.

11.  Europaparlamentet vädjar om ett tidigt ikraftträdande av Parisavtalet, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa en tidig och snabb ratificering för att inte fördröja ikraftträdandet av avtalet. Parlamentet uppmanar följaktligen kommissionen att inför Europaparlamentet och behöriga utskott regelbundet redogöra för ratificeringsprocessens framåtskridande och i synnerhet för anledningarna till de eventuella hinder som fortfarande påträffas. Parlamentet gläder sig åt att ett antal medlemsstater redan har inlett och att vissa redan har slutfört sina nationella ratificeringsförfaranden.

12.  Europaparlamentet beklagar emellertid att samtliga planerade nationellt fastställda bidrag sammantaget inte för världen ens i närheten av tvågradersmålet. Parlamentet påpekar att ytterligare ambitioner behövs och efterlyser samlade åtgärder från EU:s och andra stora utsläppares håll för att föra de planerade nationellt fastställda bidragen i linje med åtagandena i Parisavtalet. Parlamentet betonar att det är brådskande och mycket viktigt att alla parter, inbegripet EU, ökar sina utsläppsminskningsåtaganden i sina nationellt fastställda bidrag vart femte år i överensstämmelse med ambitionsmekanismen i Parisavtalet. Parlamentet anser att de nationellt fastställda bidragen är viktiga verktyg i den nationella utvecklingsplaneringen i samverkan med målen om hållbar utveckling.

13.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att visa att EU efterlever Parisavtalet, bland annat genom att se över sina egna mål på medellång och lång sikt samt politiska instrument och inleda denna process så fort som möjligt, så att en övergripande debatt kan äga rum, i vilken parlamentet bör spela en avgörande roll, i partnerskap med företrädare för nationella, regionala och lokala myndigheter, det civila samhället och näringslivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en EU-strategi för nollutsläpp till mitten av århundradet, där man stakar ut en kostnadseffektiv väg till att nå det mål om noll nettoutsläpp som antogs i Parisavtalet.

COP 22 i Marrakech

14.  Europaparlamentet anser att framstegen i förhandlingarna bör baseras på de viktiga delarna i Parisavtalet, däribland en ram för ökad insyn, detaljerna i den globala inventeringen, ytterligare vägledning om de planerade nationellt fastställda bidragen, en överenskommelse om differentiering, förlust och skada, klimatfinansiering och kapacitetsstöd, inkluderande flernivåstyrning samt en mekanism för att underlätta genomförande och främja efterlevnad. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att stå fast vid de åtaganden som man kom överens om inom ramen för Parisavtalet, särskilt vad gäller EU:s bidrag till begränsning och anpassning samt dess stöd på områdena finansiering, tekniköverföring och kapacitetsuppbyggnad, trots eventuella förändringar av EU-medlemsstaters status.

15.  Europaparlamentet betonar att tid är avgörande för de gemensamma ansträngningarna för att bekämpa klimatförändringarna och fullgöra Parisavtalets åtaganden. Parlamentet understryker att EU har både kapacitet att och ansvar för att föregå med gott exempel och omedelbart påbörja arbetet med att anpassa sina klimat- och energimål till det mål som man kommit överens om internationellt om att begränsa ökningen av den globala medeltemperaturen till under 2 °C, samtidigt som man fortsätter ansträngningarna för att begränsa ökningen till 1,5 °C.

16.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att fortsätta med deras aktiva medverkan i den så kallade koalitionen för höga ambitioner och att åta sig att påskynda framstegen i förhandlingarna samt stödja Marockos ordförandeskap i dess inriktning på bidraget från förnybar energi och anpassningsåtgärder till den globala kampen mot klimatförändringar.

17.  Europaparlamentet betonar behovet av att inleda diskussioner om utformningen av den ”positiva dialogen” 2018, som kommer att vara ett viktigt tillfälle att minska den ihållande klyftan i begränsningar av klimatförändringar med hänsyn till de aktuella planerade nationellt fastställda bidragen. Parlamentet anser att EU bör spela en proaktiv roll i denna första positiva dialog för inventering av de kollektiva ambitionerna och av framstegen med att uppfylla åtagandena. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i mycket god tid inför den positiva dialogen lämna in ytterligare minskningar av växthusgasutsläppen, som går utöver de nuvarande åtagandena enligt Parisavtalet och på ett adekvat sätt bidrar till att minska begränsningsklyftan i enlighet med EU:s kapacitet.

18.  Europaparlamentet påminner om att en ökning av begränsningsåtgärderna under perioden före 2020 är en oundgänglig förutsättning för att man ska kunna uppnå de långsiktiga målen i Parisavtalet och en viktig faktor för att man ska kunna bedöma framgångarna för COP 22 i Marrakech.

Ambitionsnivåerna före 2020 och Kyotoprotokollet

19.  Europaparlamentet konstaterar att EU nu är på god väg att överträffa sina mål för minskning av växthusgasutsläpp till 2020 och att nå sitt mål för användning av förnybar energi till 2020, och att stora förbättringar åstadkommits på energiintensitetens område, tack vare effektivare byggnader, produkter, industriprocesser och fordon, samtidigt som den europeiska ekonomin har vuxit med 45 procent i reella termer sedan 1990. Parlamentet betonar emellertid att det krävs större ambitioner och mer åtgärder för att upprätthålla tillräcklig stimulans vad gäller de minskningar av växthusgasutsläppen som måste till för att man ska kunna nå EU:s klimat- och energimål till 2050. Parlamentet understryker att framstegen har varit otillräckliga i fråga om att minska växthusgasutsläppen inom transport- och jordbrukssektorerna med hänsyn till 2020‑målen och att ansträngningarna måste ökas vad gäller dessa sektorers bidrag till utsläppsminskningarna till 2030.

20.  Europaparlamentet betonar att 20/20/20-målen för växthusgasutsläpp, förnybar energi och energibesparingar har spelat en avgörande roll för denna utveckling och har garanterat varaktig sysselsättning för mer än 4,2 miljoner människor inom olika delar av miljöindustrin, och att tillväxten inom denna sektor till och med fortsatte under den ekonomiska krisen.

21.  Europaparlamentet förtydligar att Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod visserligen kommer att ha begränsad räckvidd men att den ändå bör ses som ett mycket viktigt mellansteg, och uppmanar därför parterna, inbegripet EU:s medlemsstater, att slutföra ratificeringsprocessen så fort som möjligt. Parlamentet noterar att det har gjort sitt genom att ge sitt godkännande och välkomnar de medlemsstater som redan har slutfört sina interna processer.

Omfattande insats från alla sektorer

22.  Europaparlamentet välkomnar utvecklingen av utsläppshandelssystem globalt, bl.a. 17 utsläppshandelssystem som är i bruk på fyra kontinenter, omfattar länder som svarar för sammanlagt 40 procent av världens BNP och bidrar till en kostnadseffektiv minskning av de globala utsläppen. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja kopplingar mellan EU:s utsläppshandelssystem och andra utsläppshandelssystem för att åstadkomma internationella koldioxidmarknadsmekanismer och på det sättet öka ambitionsnivån i klimatfrågor och samtidigt bidra till att minska risken för koldioxidläckage genom att skapa lika villkor. Parlamentet efterlyser kraftfulla insatser för att hålla eventuella medlemsstater med en skiftande status kvar inom EU:s utsläppshandelssystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa skyddsåtgärder för att se till att en koppling till EU:s utsläppshandelssystem resulterar i varaktiga begränsningsbidrag och inte undergräver EU:s inhemska mål i fråga om växthusgasutsläpp.

23.  Europaparlamentet understryker att IPCC har kommit fram till att utsläpp från mark (jordbruk, boskap, skog och annan markanvändning) har betydande kostnadseffektiv potential för begränsning och ökad motståndskraft, och att det därför behövs stärkta EU‑åtgärder och ett ökat internationellt samarbete för att bättre uppskatta och optimera förmågan att binda koldioxid från utsläpp från mark och garantera en säker och hållbar koldioxidbindning. Parlamentet noterar de särskilda möjligheterna med anknytning till skogsjordbruk i detta avseende. Parlamentet erinrar om det viktiga avtal som uppnåddes i början av valperioden om indirekt ändring av markanvändning (ILUC), och hoppas att det bidrag som Europaparlamentet vid detta tillfälle gav till förhandlingarna kan utgöra grundvalen för en ambitiös lösning vid den kommande översynen av lagstiftningen.

24.  Europaparlamentet framhåller att avskogning och skogsförstörelse svarar för 20 procent av de globala växthusgasutsläppen och betonar skogarnas och ett aktivt hållbart skogsbruks betydelse för att begränsa klimatförändringarna samt behovet av att förbättra skogarnas anpassningsförmåga och klimattålighet. Parlamentet betonar att det behövs begränsningsinsatser som inriktar sig på tropiska skogar (Redd+). Parlamentet understryker att målet om att hålla den globala temperaturökningen under 2 °C utan dessa insatser förmodligen skulle vara omöjligt att uppnå. Parlamentet uppmanar vidare EU att öka den internationella finansieringen av åtgärder för att minska avskogningen i utvecklingsländer.

25.  Europaparlamentet framhåller vikten av att mänskliga rättigheter fortsättningsvis får stå i centrum för klimatåtgärderna och insisterar på att kommissionen och medlemsstaterna ska se till att man vid förhandlingarna om anpassningsåtgärder erkänner behovet av respekt och skydd för samt främjande av mänskliga rättigheter, vilket bl.a. omfattar jämställdhet, kvinnors fulla deltagande på lika villkor samt aktivt främjande av en rättvis arbetskraftsomställning, så vi får anständig sysselsättning av hög kvalitet för alla.

26.  Europaparlamentet vill att markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) ska inkluderas i EU:s ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030, mot bakgrund av att dessa utsläpp måste beaktas för sig för att inte EU:s LULUCF‑sänka ska användas för att minska begränsningsåtgärderna inom andra sektorer.

27.  Europaparlamentet erinrar om att transporter är den näst största sektorn i fråga om växthusgasutsläpp. Parlamentet beklagar att internationell luftfart och sjöfart inte tas upp i Parisavtalet. Parlamentet insisterar på att en rad strategier behöver införas för att minska utsläppen inom denna sektor. Parlamentet upprepar att parterna i UNFCCC måste agera för att effektivt reglera och sätta en övre gräns för utsläpp från internationell luftfart och sjöfart, på lämpligt sätt och enligt situationens krav. Parlamentet uppmanar samtliga parter att genom Icao och IMO arbeta fram en global politisk ram som åstadkommer ett verkningsfullt svar, och att vidta åtgärder för att fastställa adekvata mål före utgången av 2016 för att uppnå de minskningar som krävs med tanke på målet på väl under 2 °C.

28.  Europaparlamentet påminner om att växthusgasutsläppen från luftfarten införlivades i EU:s utsläppshandelssystem den 1 januari 2012, så att alla luftfartygsoperatörer som omfattas av utsläppshandelssystemet måste skaffa utsläppsrätter för sina koldioxidutsläpp. Parlamentet noterar antagandet av de båda besluten om att ”stanna klockan” 2013 respektive 2014, som tillfälligt begränsade tillämpningsområdet för EU:s utsläppshandelssystem så att internationella flygningar undantogs för att Icao skulle hinna ta fram en global marknadsbaserad åtgärd för att minska utsläppen från internationell luftfart, och noterar att detta undantag kommer att upphöra att gälla från och med 2017.

29.  Europaparlamentet begär att det vid den pågående Icao-församlingens 39:e möte ska instiftas en rättvis och handfast global marknadsbaserad åtgärd som ska genomföras på internationell nivå från och med 2020. Parlamentet är djupt besviket över det nuvarande förslag som Icao håller på att diskutera, och påminner om att ändringar av den befintliga lagstiftningen om inkludering av luftfarten inom EU:s utsläppshandelssystem endast kan övervägas om den globala marknadsbaserade åtgärden är ambitiös. Flygningar inom Europa kommer i vilket fall som helst fortsättningsvis att omfattas av EU:s utsläppshandelssystem.

30.  Europaparlamentet framhåller Europeiska systemrisknämndens varning för att en senkommen insikt i betydelsen av att kontrollera utsläpp skulle kunna leda till ett brådstörtat genomförande av kvantitetsbegränsningar i fråga om användningen av koldioxidintensiva energikällor, och för att övergångskostnaderna i motsvarande grad kommer att bli högre, med potentiella följder för den ekonomiska aktiviteten och för finansinstituten. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare bedöma de potentiella systemriskerna med anknytning till en brådstörtad övergång och att vid behov föreslå nödvändiga krav på öppenhet på finansmarknaderna och på politik för att begränsa systemriskerna så mycket som möjligt.

31.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som den cirkulära ekonomin kommer att spela för att man ska uppnå ett koldioxidsnålt samhälle. Parlamentet konstaterar att åtgärder enbart inriktade på utsläppsminskning utan beaktande av bidraget från utbyggnaden av förnybar energi och effektiv resursanvändning kommer att förfela sin verkan. Mot bakgrund av råvaruexploateringens och avfallshanteringens inverkan på växthusgasutsläppen måste övergången till en modell för en global cirkulär ekonomi tas upp på lämpligt sätt av COP 22.

32.  Europaparlamentet framhäver vikten av ett enhetligt, systemiskt angreppssätt för utarbetandet och genomförandet av politiska åtgärder för att minska växthusgasutsläpp och av att i synnerhet bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt, mänskligt välbefinnande och resursförbrukning, eftersom resurseffektivitet både minskar växthusgasutsläpp och annan miljö- och resurspåverkan och samtidigt främjar hållbar tillväxt. En politik som endast fokuserar på att minska växthusgasutsläpp garanterar däremot inte samtidigt en effektivare användning av resurser. Parlamentet betonar att resurssnålhet möjliggör ekonomiska och miljömässiga vinster samt att den cirkulära ekonomin och en därmed sammanhängande lämplig hantering av naturresurser kan fungera som en viktig hävstång i klimatfrågan: en stor andel av energiförbrukningen hänger nämligen direkt samman med utvinning, förädling, transport, omvandling, användning och avfallshantering av resurser. Att öka resursproduktiviteten genom att stärka effektiviteten och att minska resursslöseriet genom återanvändning, återbruk och återvinning leder också till betydligt lägre resursförbrukning och samtidigt mindre växthusgasutsläpp. Parlamentet hänvisar i detta sammanhang till det arbete som utförs av den internationella resurspanelen.

Minskning av andra utsläpp än koldioxidutsläpp

33.  Europaparlamentet välkomnar G7-ledarnas förklaring som antogs vid toppmötet den 26–27 maj 2016 i Ise-Shima, Japan, där man betonar vikten av att begränsa utsläppen från kortlivade klimatpåverkande ämnen såsom sot, fluorkolväten och metan för att hjälpa till att minska takten på uppvärmningen på kort sikt.

34.  Europaparlamentet vill att en ambitiös global utfasning av fluorkolväten antas under 2016 inom ramen för Montrealprotokollet. Parlamentet erinrar om att EU har antagit ambitiös lagstiftning för att fasa ut fluorkolväten med 79 procent fram till 2030 eftersom klimatvänliga alternativ finns tillgängliga i stor utsträckning och deras potential bör utnyttjas fullt ut. Parlamentet noterar att utfasningen av fluorkolväten är en lätt och snabb begränsningsåtgärd i och utanför EU.

Industri och konkurrenskraft

35.  Europaparlamentet understryker att kampen mot klimatförändringarna har prioritet och bör föras över hela världen, samtidigt som man säkerställer energitrygghet och utvecklingen av en hållbar ekonomisk tillväxt och sysselsättning.

36.  Europaparlamentet betonar att klimatrelaterade investeringar kräver ett stabilt och förutsägbart regelverk och tydliga politiska signaler.

37.  Europaparlamentet ser positivt på att Kina och andra stora konkurrenter till EU:s energiintensiva industrier inför utsläppshandel eller andra prissättningsmekanismer. Parlamentet anser att tills lika villkor uppnås bör EU bibehålla lämpliga och proportionerliga åtgärder för att säkerställa sin industris konkurrenskraft, och vid behov förhindra koldioxidläckage, med hänsyn till att energi-, industri- och klimatpolitik går hand i hand.

38.  Europaparlamentet understryker vikten av att bättre utnyttja de befintliga programmen och instrumenten såsom Horisont 2020-programmet, som är öppna för tredjeländer att delta i, i synnerhet inom områdena energi, klimatförändringar och hållbar utveckling och vikten av att integrera hållbarhet i relevanta program.

Energipolitiken

39.  Europaparlamentet uppmanar EU att utöva påtryckningar på det internationella samfundet att utan dröjsmål anta konkreta åtgärder, däribland en tidsplan för gradvis utfasning av miljömässigt eller ekonomiskt skadliga subventioner, inbegripet för fossila bränslen.

40.  Europaparlamentet betonar att mer ambitiösa mål för energieffektivitet i EU kan hjälpa till att uppnå ett ambitiöst klimatmål och samtidigt minska risken för koldioxidläckage.

41.  Europaparlamentet betonar vikten av energieffektivitet och förnybar energi för att minska utsläppen samt för ekonomiska besparingar, energitrygghet och förebyggande och lindrande av energifattigdom för att skydda och hjälpa utsatta och fattiga hushåll. Parlamentet efterlyser ett global främjande av energieffektivitetsåtgärder och utveckling av förnybara energikällor (t.ex. genom att stimulera egenproduktion och användning av förnybara energikällor) och påminner om att energieffektivitet och förnybara energikällor är två av de viktigaste målen i EU:s energiunion.

Forskning, innovation och digital teknik

42.  Europaparlamentet understryker att forskning och innovation inom klimatförändringar och anpassningsstrategier samt inom resurseffektiv och utsläppssnål teknik är nyckeln till att bekämpa klimatförändringarna på ett kostnadseffektivt sätt, minskar beroendet av fossila bränslen och bör främja användningen av returråvaror. Parlamentet efterlyser därför ett globalt åtagande att öka och fokusera investeringar på detta område.

43.  Europaparlamentet påminner om att forskning, innovation och konkurrenskraft är en av de fem pelarna i energiunionens strategi. Parlamentet konstaterar att EU är fast beslutet att förbli en global ledare på dessa områden och samtidigt utveckla ett nära vetenskapligt samarbete med internationella partner. Parlamentet betonar vikten av att skapa och bevara en stark innovationskapacitet, i både utvecklade länder och tillväxtekonomier, för införande av ren och hållbar energiteknik.

44.  Europaparlamentet påminner om den katalytiska roll som digital teknik kan spela i omvandlingen av energisystemet. Parlamentet understryker vikten av att utveckla energilagringstekniker som kommer att bidra till att minska koldioxidutsläppen inom energisektorn och sektorerna för uppvärmning och kylning av hushåll.

45.  Europaparlamentet understryker vikten av att öka antalet kvalificerade arbetstagare som är verksamma inom branschen och av att främja kunskap och bästa praxis för att stimulera skapandet av högkvalitativa arbetstillfällen, och samtidigt stödja arbetskraftens övergång vid behov.

46.  Europaparlamentet efterlyser en bättre användning av teknik, t.ex. rymdsatelliter, för korrekt insamling av uppgifter om utsläpp, temperatur och klimatförändringar. Parlamentet pekar i synnerhet på Copernicusprogrammets bidrag. Parlamentet efterlyser också ett öppet samarbete och informationsutbyte mellan länder och att uppgifter görs tillgängliga för forskarsamhället.

Icke-statliga aktörers roll

47.  Europaparlamentet vill lyfta fram de åtgärder som vidtas av allt fler icke-statliga aktörer för utfasning av fossila bränslen och för att öka motståndskraften mot klimatförändringarna. Parlamentet betonar därför vikten av en strukturerad och konstruktiv dialog mellan regeringar, näringsliv, inklusive små och medelstora företag, städer, regioner, internationella organisationer, det civila samhället och akademiska institutioner, samt att dessa måste få delta i planeringen och genomförandet av klimatåtgärder för att mobilisera kraftfulla globala insatser för koldioxidsnåla och motståndskraftiga samhällen. Parlamentet ser positivt på att det upprättas en agenda för globala klimatåtgärder, som bygger vidare på åtgärdsagendan Lima–Paris och omfattar 70 initiativ från många aktörer i olika sektorer.

48.  Europaparlamentet betonar att Nazca (icke-statliga aktörers forum för klimatåtgärder) bör integreras fullt ut i UNFCCC-ramen. Parlamentet noterar att lokala och regionala myndigheter utgör de största bidragsgivarna till åtgärdsagendan Lima–Paris och till Nazca, och att de redan visat sitt engagemang vad gäller att nå resultat i fråga om Parisavtalets genomförande både när det gäller begränsning och anpassning, genom att säkerställa horisontell samordning och integrering av klimatförändringspolitiken, varvid lokalsamhällen och medborgare ges makt och processer för samhällsförändring och innovation främjas, framför allt genom initiativ såsom det globala borgmästaravtalet och samförståndsavtalet Under 2 MOU.

49.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att arbeta med det civila samhällets alla aktörer (institutioner, den privata sektorn, icke-statliga organisationer och närsamhället) för att utveckla minskningsinitiativ inom centrala sektorer (energi, teknik, stadsbyggnad, transport), liksom initiativ för anpassning och motståndskraft, i syfte att svara på anpassningsproblemen, framför allt i fråga om tillgång till vatten, livsmedelstrygghet och riskförebyggande. Parlamentet uppmanar alla myndigheter och aktörer inom det civila samhället att stödja och stärka denna åtgärdsagenda.

50.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att garantera att legitim lobbyverksamhet i samband med förhandlingarna om det kommande COP 22 präglas av maximal insyn och att alla berörda och officiellt erkända intressenter får lika tillgång till all erforderlig information.

51.  Europaparlamentet påminner parterna och även FN om att individuella åtgärder är lika viktiga som regeringars och institutioners agerande. Parlamentet efterlyser därför kampanjinsatser och åtgärder för att upplysa och informera allmänheten om de små och stora steg som kan bidra till att bekämpa klimatförändringarna i såväl utvecklade länder som utvecklingsländer.

Klimattålighet genom anpassning

52.  Europaparlamentet betonar att alla länder oundvikligen måste vidta anpassningsåtgärder om de ska kunna minimera de negativa effekterna och fullt ut utnyttja möjligheterna till en klimattålig tillväxt och hållbar utveckling. Parlamentet kräver att långsiktiga anpassningsmål ska fastställas i enlighet med detta. Parlamentet erinrar om att utvecklingsländerna, i synnerhet de minst utvecklade länderna och små östater under utveckling, har bidragit minst till klimatförändringarna, samtidigt som de är de mest utsatta för klimatförändringarnas negativa effekter och har den minsta anpassningskapaciteten.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över EU:s strategi för klimatanpassning, som antogs 2013. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett rättsligt bindande instrument ifall de åtgärder som vidtas i medlemsstaterna anses vara otillräckliga.

54.  Europaparlamentet understryker de allvarliga negativa och ofta oåterkalleliga konsekvenserna av uteblivna åtgärder med tanke på att klimatförändringar påverkar alla regioner i världen på olika men högst skadliga sätt som leder till migrationsströmmar och förlust av människoliv samt ekonomiska, miljömässiga och sociala förluster. Parlamentet betonar att en samlad global politisk och ekonomisk påtryckning till förmån för innovationsverksamhet i teknik för ren och förnybar energi samt energieffektivitet är avgörande för att vi ska uppnå våra klimatmål och för att tillväxten ska främjas.

55.  Europaparlamentet kräver att problematiken med klimatflyktingar och dess omfattning, som en följd av klimatkatastrofer orsakade av den globala uppvärmningen, tas på allvar. Parlamentet noterar med oro att 166 miljoner människor tvingades lämna sina hem på grund av översvämningar, stormar, jordbävningar eller andra katastrofer mellan 2008 och 2013. En klimatrelaterad utveckling i delar av Afrika och Mellanöstern kan bidra till politisk instabilitet, ekonomiska påfrestningar och en upptrappning av flyktingkrisen i Medelhavsområdet.

56.  Europaparlamentet välkomnar insatserna från den internationella Warszawamekanismen för förlust och skada, som ska ses över vid COP 22. Parlamentet uppmanar mekanismen att fortsätta att stärka förståelsen av, och expertisen om, hur klimatförändringarnas effekter påverkar mönstren för migration, tvångsförflyttning och människors rörlighet, och att främja tillämpningen av sådan förståelse och expertis.

57.  Europaparlamentet uppmanar EU och alla andra länder att ta itu med människorättsdimensionen och de sociala konsekvenserna av klimatförändringarna, säkerställa skyddet för och främjandet av mänskliga rättigheter och solidaritet och ge stöd åt fattigare länder vilkas kapacitet belastas av klimatförändringarnas effekter.

Stöd till utvecklingsländer

58.  Europaparlamentet betonar hur viktig utvecklingsländernas roll också är för att uppnå målen i Parisavtalet och att dessa länder behöver hjälp att genomföra sina klimatplaner, genom att fullt ut utnyttja synergierna med de relativa målen för hållbar utveckling mellan de vidtagna klimatåtgärderna, handlingsplanen från Addis Abeba och 2030‑agendan.

59.  Europaparlamentet betonar behovet av att främja allmän tillgång till hållbar energi i utvecklingsländer, i synnerhet i Afrika, genom en förstärkt utbyggnad av förnybar energi. Afrika har tillgång till enorma naturresurser som kan garantera kontinenten energitrygghet. Parlamentet betonar att en del av Europas energi så småningom skulle kunna komma från Afrika om elsammanlänkningar upprättas på ett effektivt sätt.

60.  Europaparlamentet betonar att EU har den erfarenhet, kapacitet och globala räckvidd som krävs för att leda skapandet av den smartare, renare och mer motståndskraftiga infrastruktur som behövs för att klara av den globala övergång som Parisavtalet uppmuntrar till. Parlamentet uppmanar EU att stödja utvecklingsländernas ansträngningar i övergången till koldioxidsnåla samhällen som är mer inkluderande, socialt och miljömässigt hållbara, välmående och trygga.

Klimatfinansiering

61.  Europaparlamentet konstaterar att det behövs ytterligare insatser för att se till att målet på 100 miljarder US-dollar i klimatfinansiering uppnås senast 2020 och välkomnar att det fortsätts fram till 2025. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU och samtliga parter som kan att fullgöra sina skyldigheter att tillhandahålla klimatfinansiering i syfte att stödja större insatser för minskade växthusgasutsläpp och anpassning till klimatförändringarnas effekter med tanke på hur omfattande och brådskande denna utmaning är. Parlamentet erkänner att det för en minimering av de farliga klimateffekterna kommer att krävas avsevärt större koldioxidsnåla, klimattåliga investeringar och insatser för att fasa ut bidragen till fossila bränslen. Parlamentet understryker betydelsen av att stimulera bredare finansiella flöden genom koldioxidprissättning och offentlig-privata partnerskap.

62.  Europaparlamentet efterlyser konkreta EU-åtaganden och internationella åtaganden om att tillgängliggöra ytterligare källor till klimatfinansiering, bland annat genom att en skatt på finansiella transaktioner införs, att en del utsläppsrätter i EU:s utsläppshandelssystem för perioden 2021–2030 avsätts för ändamålet och att intäkter från EU-åtgärder och internationella åtgärder mot luftfartens och sjöfartens utsläpp anslås till internationell klimatfinansiering och till den gröna klimatfonden, bland annat till projekt för teknisk innovation.

63.  Europaparlamentet välkomnar Parisavtalets åtagande att göra alla finansiella flöden förenliga med låga växthusgasutsläpp och klimattålig utveckling. Parlamentet anser att detta fordrar att EU utan dröjsmål tar itu med de finansiella flödena till fossila bränslen och infrastruktur som leder till höga koldioxidutsläpp.

64.  Europaparlamentet ser fram emot en positiv dialog där man hittar sätt att öka de finansiella resurserna och stödja ökade begränsningar av klimatförändringarna från alla parter. Parlamentet påpekar att alla parter, donatorer och mottagare bär ett ansvar att samarbeta för att öka stödet och göra det mer tillgängligt och effektivt.

65.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en heltäckande bedömning av Parisavtalets möjliga konsekvenser för EU:s budget och att utarbeta en för ändamålet avsedd automatisk finansieringsmekanism på EU-nivå, som ger ytterligare och lämpligt stöd i riktning mot EU:s rättvisa andel av uppnåendet av det globala klimatfinansieringsmålet på 100 miljarder US-dollar.

66.  Europaparlamentet efterlyser en prissättning av koldioxid på bred basis som ett globalt tillämpligt instrument för att hantera utsläpp, samt att intäkter, dels från utsläppshandel, dels från koldioxidprissättning av bränslen som används vid internationella transporter, anslås till klimatrelaterade investeringar. Parlamentet vill dessutom att jordbruksstödet delvis används för att garantera investeringar i produktion och användning av förnybar energi på jordbruken. Parlamentet framhåller vikten av att mobilisera kapital från den privata sektorn och få till stånd nödvändiga investeringar i koldioxidsnål teknik. Parlamentet vill att myndigheter och offentliga och privata finansinstitut, bland dem banker, pensionsfonder och försäkringsföretag, på bred front ska gå in för att anpassa sin praxis för utlåning och investering med målet om att uppvärmningen ska begränsas till under 2 °C, samt för att avveckla investeringar i fossila bränslen, bland annat genom att frångå exportkrediter för sådana investeringar. Parlamentet efterfrågar särskilda offentliga garantier till förmån för gröna investeringar, tillsammans med märken och skatteförmåner för gröna investeringsfonder, samt utfärdande av gröna obligationer.

67.  Europaparlamentet understryker vikten av att utbyta praxis om integrations- och hållbarhetsfrågor i de finansiella sektorerna, både internationellt och på europeisk nivå, och vill att märkning av finansiella produkter övervägs, som genomförs via en bedömning av och rapport om produktens exponering mot klimatrelaterade risker samt dess bidrag till övergången till ett koldioxidsnålt samhälle, så att investerare kan ges tillförlitlig och kortfattad information om utomfinansiella frågor.

Klimatdiplomati

68.  Europaparlamentet välkomnar EU:s fortsatta fokus på klimatdiplomati, som är mycket viktigt för att höja klimatåtgärdernas profil i partnerländer och inför världsopinionen. Parlamentet understryker att EU, dess medlemsstater och Europeiska utrikestjänsten har en enorm utrikespolitisk kapacitet och måste visa ledarskap i klimatforum. Parlamentet betonar att ambitiösa och brådskande klimatåtgärder samt genomförandet av åtagandena från COP 21 måste förbli en av EU:s prioriteringar i dess bilaterala och biregionala högnivådialoger med partnerländer, G7, G20, FN och andra internationella forum.

69.  Europaparlamentet uppmanar EU att inrikta sin klimatdiplomati på att se till att man skapar en robust struktur för Parisavtalet.

Europaparlamentet

70.  Europaparlamentet åtar sig att ratificera Parisavtalet så fort som möjligt, att använda sin internationella roll och sitt medlemskap i internationella parlamentariska nätverk för att konsekvent sträva efter framsteg mot en snabb ratificering och ett snabbt genomförande av Parisavtalet.

71.  Europaparlamentet anser att eftersom parlamentet måste godkänna alla internationella överenskommelser måste parlamentet vara väl integrerat i EU:s delegation. Parlamentet förväntar sig därför att få närvara vid EU:s samordningsmöten i Marrakech och att få garantier för tillgång till alla förberedande dokument från och med att förhandlingarna inleds.

o
o   o

72.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament och sekretariatet för UNFCCC, med en begäran om att resolutionen ska spridas till alla parter i konventionen som inte är medlemmar i EU.

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0359.

Rättsligt meddelande