Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2016/2139(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0322/2016

Ingivna texter :

A8-0322/2016

Debatter :

PV 21/11/2016 - 17
CRE 21/11/2016 - 17

Omröstningar :

PV 22/11/2016 - 5.10
CRE 22/11/2016 - 5.10
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0437

Antagna texter
PDF 285kWORD 56k
Tisdagen den 22 november 2016 - Strasbourg Slutlig utgåva
Ökning av utvecklingssamarbetets effektivitet
P8_TA(2016)0437A8-0322/2016

Europaparlamentets resolution av den 22 november 2016 om ökning av utvecklingssamarbetets effektivitet (2016/2139(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Förenta nationernas toppmöte om hållbar utveckling och det slutdokument som antogs av FN:s generalförsamling den 25 september 2015 2030‑agendan för hållbar utveckling, och i synnerhet mål 17 i de mål om hållbar utveckling som anges i denna agenda, och som ålägger FN:s medlemsstater att stärka genomförandemedlen och återvitalisera det globala partnerskapet för hållbar utveckling(1),

–  med beaktande av handlingsplanen från Addis Abeba, det resultatdokument som antogs vid den tredje internationella konferensen om finansiering för utveckling (Addis Abeba, Etiopien, den 13–16 juli 2015) och godkändes av FN:s generalförsamling i dess resolution 69/313 av den 27 juli 2015(2),

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport om trender och framsteg i det internationella utvecklingssamarbetet, som lämnades in till 2016 års forum för utvecklingssamarbete (E/2016/65)(3),

–  med beaktande av Parisförklaringen om biståndseffektivitet som antogs vid det andra högnivåmötet om biståndseffektivitet 2005, Accra-handlingsplanen som antogs vid det tredje högnivåmötet om biståndseffektivitet i Accra (Ghana)(4) 2008 samt resultatet av det fjärde högnivåmötet om biståndseffektivitet i Busan (Sydkorea) i december 2011, varigenom det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete lanserades(5),

–  med beaktande av Diliförklaringen av den 10 april 2010 som handlar om fredsbyggande och nationsbyggande, samt den nya given för engagemang i instabila stater, som inleddes vid det fjärde högnivåmötet om biståndseffektivitet den 30 november 2011,

–  med beaktande av kommunikén från det första högnivåmötet i det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete, som hölls i Mexico City i april 2014(6),

–  med beaktande av det kommande andra högnivåmötet om det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete, som kommer att äga rum i Nairobi från den 28 november till den 1 december 2016(7),

–  med beaktande av OECD/UNDP:s framstegsrapport om att göra utvecklingssamarbetet mer effektivt från 2014(8),

–  med beaktande av samförståndsöverenskommelsen för det civila samhällets organisationer i Siem Reap 2011 om en internationell ram för utvecklingseffektivitet för det civila samhällets organisationer,

–  med beaktande av artikel 208 i EUF-fördraget, i vilket minskning och utrotning av fattigdom definieras som ett huvudmål för EU:s utvecklingspolitik och det anges att unionen och dess medlemsstater ska uppfylla de åtaganden som de har godkänt inom ramen för Förenta nationerna och andra behöriga internationella organisationer och ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som sannolikt påverkar utvecklingsländerna,

–  med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling från 2005(9) och planerna på att enas om ett nytt samförstånd 2017,

–  med beaktande av EU:s uppförandekod om komplementaritet och arbetsfördelning inom utvecklingspolitiken(10),

–  med beaktande av den konsoliderade texten i den operativa ramen för biståndseffektivitet(11), som bygger på rådets slutsatser av den 17 november 2009 om en operativ ram för biståndseffektivitet, rådets slutsatser av den 14 juni 2010 om arbetsfördelning mellan länderna och rådets slutsatser av den 9 december 2010 om transparens och ömsesidig ansvarighet,

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 26 mars 2015 om inledande av EU:s internationella samarbete och utveckling av en ram för utvecklingsresultat (SWD(2015)0080), samt rådets slutsatser av den 26 maj 2015 om denna ram(12),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 17 mars 2014 om en gemensam ståndpunkt för det första högnivåmötet om ett globalt partnerskap för effektivt utvecklingssamarbete(13),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 26 maj 2015 om ett nytt globalt partnerskap för fattigdomsutrotning och en hållbar utveckling efter 2015(14),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 12 maj 2016 om ökad gemensam programplanering(15),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 12 maj 2016 om årsrapporten 2016 till Europeiska rådet om EU:s mål för utvecklingsbiståndet(16),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 23 juni 2015 med EU:s rapport om ansvarsutkrävande för utvecklingsfinansieringen under 2015 och en översyn av EU:s och dess medlemsstaters framsteg (SWD(2015)0128),

–  med beaktande av En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik – delade visioner, gemensamma åtgärder: Ett starkare Europa, som lades fram i juni 2016 av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik(17),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2008 om uppföljning av Parisförklaringen från 2005 om biståndseffektivitet(18),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2011 om framtiden för EU:s budgetstöd till utvecklingsländer(19),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om det fjärde högnivåmötet om biståndseffektivitet(20),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 december 2013 med rekommendationer till kommissionen om givarsamordning på EU-nivå av utvecklingsbistånd(21),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 maj 2015 om finansiering för utveckling(22),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 april 2016 om den privata sektorn och utveckling(23),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2016 om uppföljning och lägesbeskrivning av Agenda 2030(24),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2016 om EU:s rapport om en konsekvent politik för utveckling 2015(25),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A8-0322/2016), och av följande skäl:

A.  De principer som etablerades genom Parisförklaringen och Accra-handlingsplanen är fortsatt mycket viktiga och har bevisat sitt värde för att öka såväl kvaliteten på utvecklingsbiståndet, som det offentliga stödet för det i givarländerna.

B.  De politiska åtagandena i Monterreyöverenskommelsen (2002), Romförklaringen (2003), Parisförklaringen (2005), Accra-handlingsplanen (2008) och det fjärde högnivåforumet om biståndseffektivitet i Busan (2011) följer alla samma mål om att förbättra kvaliteten på genomförandet, förvaltningen och användandet av offentligt utvecklingsbistånd för att kunna maximera dess effekt.

C.  Principerna om biståndseffektivitet har helt klart bidragit till framsteg mot millenniemålen i många länder, men framstegen förblir ojämna och alla principer har inte alltid genomförts fullt ut i alla länder och av alla aktörer inom utvecklingen.

D.  Det globala partnerskapet kan spela en avgörande roll för genomförandet av 2030‑agendan för hållbar utveckling och uppnåendet av målen för hållbar utveckling, genom att fokus flyttas från konceptet ”biståndseffektivitet”, vilket syftar på det traditionella utvecklingsbiståndet, till ”effektivt utvecklingssamarbete”.

E.  Offentligt utvecklingsbistånd kan spela en avgörande roll när det gäller genomförandet av 2030-agendan, i synnerhet i låginkomstländer och i kampen mot extrem fattigdom och orättvisor, om den riktas bättre och om principerna om effektivt utvecklingssamarbete, dvs. demokratiskt ägarskap i länderna, anpassning, stärkande av lokal kapacitet, insyn och demokratisk ansvarsskyldighet, resultatstyrning och delaktighet, respekteras. Europaparlamentet understryker att villkoren för bistånd ska respektera principerna om demokratiskt ägarskap.

F.  Utöver utvecklingsbistånd och utvecklingssamarbete, behövs det även andra utvecklingspolitiska verktyg för att effektivt utrota fattigdomen och främja målen om hållbar utveckling.

G.  Budgetstödet innebär många fördelar, bland annat ansvar hos staten, mer exakt resultatutvärdering, bättre samordning mellan olika politikområden, bättre förutsebarhet för biståndet och maximalt utnyttjande av medlen till direkt nytta för medborgarna.

H.  Den privata sektorn är, tillsammans med andra traditionella statliga och icke-statliga utvecklingsorganisationer, på väg att bli en verklig partner i våra utvecklingsstrategier, när det gäller att nå en inkluderande och hållbar utveckling.

I.  Det är avgörande för biståndseffektiviteten att mottagarländerna parallellt tillämpar en tillväxtfrämjande politik som inkluderar marknadsekonomiska mekanismer, mobilisering av privat kapital och markreformer samt ett progressivt öppnade av sina marknader för global konkurrens.

J.  Enligt kommissionens undersökning medför fragmenteringen av biståndet extra kostnader på mellan 2 och 3 miljarder euro per år för EU.

K.  Det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete erbjuder ett inkluderande forum som sammanför regeringar, bilaterala och multilaterala organisationer, det civila samhället, parlament, fackföreningar och den privata sektorn från alla länder.

L.  Det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete fokuserar på uppträdandet och förbindelserna mellan aktörerna på utvecklingsområdet, ett effektivt genomförande av utvecklingspolitiken och utvecklingsprogrammen, och övervakning av framstegen när det gäller respekt för de grundläggande principer som har fastställts under det senaste årtiondet för att förbättra effektiviteten hos alla aktörers insatser för utveckling. Kopplingen till den globala utvecklingsstruktur som övervakar genomförandet av 2030‑agendan bör förtydligas.

M.  Länder som Kina, Brasilien, Turkiet, Ryssland och Indien spelar en allt viktigare roll som nya givare och för överföring av kunskap och teknik för utveckling, inte minst tack var sina egna tidigare och nuvarande erfarenheter av utvecklingen. Deras samarbete med mer traditionella givare för främjande av globala allmänna nyttigheter och deras deltagande i ett inkluderande utvecklingssamarbete i det globala partnerskapet för utvecklingssamarbete kan ökas.

N.  Kommissionen spelar en aktiv roll inom styrkommittén för det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete, samtidigt som en av dess medordförande kommer från en EU-medlemsstat, Nederländerna. Tyskland är på väg att ta över denna post som medordförande.

O.  Ägarskap i länderna inom utvecklingssamarbetet kräver att givare anpassar sig till nationella utvecklingsplaner och till de internationellt överenskomna målen och delmålen för hållbar utveckling, samt att de mottagande länderna deltar när det gäller utformning och ansvar för genomförandet av utvecklingsplaner och utvecklingsprogram.

P.  Biståndet ger dubbel utdelning när det inte bara finansierar utvecklingsprojekt utan även spenderas lokalt, för lokalt producerade varor och tjänster. En förstärkning av de landspecifika systemen och nationella upphandlingssystem är därför en förutsättning för biståndseffektivitet i enlighet med Parisförordningen om biståndseffektivitet och för att förstärka ett gott styre och demokratiskt ansvarstagande i partnerländerna.

Q.  En givardriven agenda för utvecklingssamarbetet och bundet bistånd på bland annat upphandlingsområdet, kan visa på skilda politiska intressen som ibland står i konflikt med utvecklingsprioriteringarna och kan riskera att underminera ägandet och hållbarheten i utvecklingsbiståndet och äventyra tidigare anpassningsframsteg, vilket leder till ineffektivitet och ökat beroende. Det lokala ägarskapet spelar en viktig roll för att säkerställa en effektiv utveckling för medborgarna.

R.  Allt fler resultatramar används för att mäta framstegen i programmen för utvecklingssamarbete, men en lång väg återstår innan utvecklingsländernas ägarskap och användning av dessa ramar har uppnåtts till fullo.

S.  Det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbetes övervakning under 2016 visar att användningen av landspecifika system är fortsatt låg och att avbindningen av bistånd inte har fortsatt utan kvarstår vid den toppnotering på 80 % som nåddes 2010.

T.  Parlamentsledamöter i partnerländer, lokala myndigheter och civilsamhället fortsätter att uttrycka sitt missnöje med hur mycket de inkluderas i och informeras om programplaneringen och genomförandet av utvecklingssamarbetet.

U.  Utvecklingseffektivitet, som betraktas som effektiv användning av alla medel och resurser som riktas till utveckling, däribland fattigdomsbekämpning, är beroende av både biståndsgivande och mottagande länder och förutsätter att det finns effektiva och reaktiva institutioner, en sund politik, deltagande av lokala intressenter och civilsamhället, rättsstatlighet med demokratiskt styre, effektiva och transparenta uppföljningsmekanismer samt skyddsklausuler mot korruption inom utvecklingsländer och olagliga finansiella flöden på internationell nivå. Det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete bör spela en ökad roll i utvecklingen och främjandet av framsteg inom ovannämnda utvecklingsfaktorer.

V.  Fragmenteringen av biståndet är fortfarande en utmaning till följd av det stora antalet givare och biståndsorgan samt den bristande samordningen av deras verksamhet och projekt.

W.  Syd-syd-samarbetet har fortsatt att växa, trots en inbromsning i tillväxtekonomierna och fallande råvarupriser.

X.  Utvecklingslandskapet blir allt mer heterogent med allt fler människor som lever i medelinkomstländer än i låginkomstländer. Samtidigt har utvecklingsutmaningarna ändrats till sin natur när nya globala utmaningar såsom migration, livsmedelssäkerhet, fred och stabilitet och klimatförändringar har växt fram.

1.  Europaparlamentet uppmanar aktörerna inom utvecklingen att bygga vidare på åtagandena från Paris till Busan, samt att förnya och förstärka sina ansträngningar för att göra utvecklingssamarbetet så effektivt som möjligt i syfte att nå de ambitiösa mål och delmål som ingår i 2030-agendan och på bästa sätt utnyttja offentliga och privata resurser för utveckling.

2.  Europaparlamentet vill se en användning av alla utvecklingsverktyg för fattigdomsbekämpning och främjande av målen för en hållbar utveckling. Parlamentet anser att effektiviteten i utvecklingsfinansieringen bör bedömas på grundval av konkreta resultat och dess bidrag till utvecklingspolitiken som helhet.

3.  Parlamentet understryker det offentliga utvecklingsbiståndets roll för att uppfylla agendan för utvecklingseffektivitet, minska fattigdomen, minska ojämlikheterna, tillhandahålla grundläggande offentliga tjänster och stödja ett gott styre. Det offentliga utvecklingsbiståndet är mer flexibelt och förutsägbart och det är enklare att utkräva ansvar än vid andra flöden som eventuellt kan bidra till utvecklingen.

4.  Europaparlamentet påminner om att tillräcklig finansiering är en förutsättning för effektivt utvecklingssamarbete. Parlamentet konstaterar att de flesta som tillhandahåller officiellt utvecklingsbistånd inte har uppfyllt sina åtaganden om att tillhandahålla 0,7 % av BNI som utvecklingsbistånd till 2015, vilket innebär att det saknas mer än 2 biljoner dollar för att utvecklingsländerna ska kunna nå millenniemålen.

5.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att uppfylla det långvariga åtagandet om att avsätta 0,7 % av BNI till bistånd och att öka utvecklingsbiståndet, bland annat genom EU-budgeten och Europeiska utvecklingsfonden, samt att anta en effektiv färdplan för att kunna uppfylla åtagandena på ett öppet, förutsägbart och ansvarsfullt sätt. Parlamentet varnar för en urvattning av kriterierna för offentligt utvecklingsbistånd i syfte att täcka utgifter utöver de som är direkt kopplade till att främja en hållbar utveckling i utvecklingsländerna.

6.  Europaparlamentet konstaterar med oro att fram till mitten av 2015 hade endast fem EU-medlemsstater offentliggjort genomförandeplaner och uppmanar medlemsstaterna att offentliggöra genomförandeplaner och rapporter om deras ansträngningar innan det andra högnivåmötet om det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete, som kommer att äga rum i Nairobi den 28 november till den 1 december 2016.

7.  Europaparlamentet vill se att resultatdokumentet från detta högnivåmöte tydligt beaktar och tilldelar olika roller och ansvarsområden för aktörer och institutioner för att genomföra agendan och tillämpa principerna, i syfte att öka framstegen och underlätta framtida samarbete.

8.  Europaparlamentet tar del av Mexikos förslag om att inkludera en femte princip för utvecklingseffektivitet, nämligen att inte låta någon hamna på efterkälken. Parlamentet är medvetet om betydelsen av att kraftigt fokusera på fattiga, utsatta och marginaliserade grupper där man tar vederbörlig hänsyn till jämställdhet och känsliga och konfliktfyllda situationer inom ramen för agendan för utvecklingseffektivitet. Parlamentet anser att denna princip visserligen kommer att motsvara den allmänna filosofin och de heltäckande åtagandena för agenda 2030, men att en eventuell inkludering av den bör följas av en allvarlig diskussion och reflektion om dess genomförande, i synnerhet när det gäller integrering och indikatorer.

9.  Europaparlamentet understryker behovet att skapa en tydlig position för det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete inom ramen för genomförandet av 2030-agendan och handlingsplanen från Addis Abeba. Europaparlamentet anser att det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete kan ge ett mervärde om dess verksamhet är strategiskt uppdelad och anpassad till arbetet och tidsplanen i forumet för effektivt utvecklingssamarbete, forumet för finansiering av utveckling och det politiska högnivåforumet i FN:s ekonomiska och sociala råd.

10.  Europaparlamentet betonar att det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete bör spela en framträdande roll i de evidensbaserade aspekterna inom övervakning och ansvarsskyldighet när det gäller effektivitetsprinciperna för att nå målen för hållbar utveckling och att ge stöd för ett mer komplett genomförande av alla aktörer på nationell nivå. Parlamentet understryker att det globala partnerskapet för utvecklingssamarbete måste tillhandahålla tydligt fastställda kanaler för specifika utvecklingsaktörer utöver OECD-givarna, däribland nya givare, lokala och regional regeringar, civilsamhällets organisationer, privata filantroper, ekonomiska institutioner, företag inom den privata sektorn och fackföreningar. Parlamentet anser att ordförandeskapet inom det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete bör återspegla aktörernas mångfald.

11.  Europaparlamentet påpekar att en tillväxt på 1 % i Afrika ger ett mer än dubbelt så stort belopp som det offentliga utvecklingsbiståndet.

12.  Europaparlamentet anser att det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete bör ges en ledande roll för att nå mål nummer 17 för hållbar utveckling, dvs. övervakning och ansvarsskyldighet, ökad biståndseffektivitet, kvalitets- och kapacitetsaspekter för utvecklingsfinansieringen, skatter och hållbar skuldsättning, mobilisering av den privata sektorn och dess ansvar för hållbar utveckling, insyn, politisk enighet, partnerskap med flera aktörer, syd-syd-samarbete och trepartssamarbete.

13.  Europaparlamentet understryker den viktiga roll som det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete spelar när det gäller indikator 17.16.1 i de globala målen, i synnerhet när det gäller att nå effektivare och mer inkluderande partnerskap mellan flera intressenter för att stödja och upprätthålla genomförandet av 2030-agendan genom att mäta kvaliteten på deras utvecklingsarbete. Parlamentet välkomnar övervakningsrundan 2016 och konstaterar att antalet utvecklingspartner som har deltagit i denna har ökat, samt ser fram emot att framstegsrapporten publiceras.

14.  Europaparlamentet uppmanar parterna till det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete att skapa ett mer oberoende och ordentligt utrustat permanent sekretariat för partnerskapet, där man bygger vidare på den gemensamma arbetsgruppens arbete och uppmanar EU:s medlemsstater och partnerländer att utse nationella fokuspunkter.

15.  Europaparlamentet påpekar att parlamentet fullt ut ska ha möjlighet att fullgöra sin viktiga uppgift att utöva demokratisk kontroll av all EU-politik, inklusive utvecklingspolitiken, och kräver att få regelbunden information i rätt tid om de beslut som kommissionen fattar i styrkommittén för det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete.

16.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som har gjorts och rekommenderar att kommissionen anstränger sig ytterligare för att se till att alla berörda aktörer har tillgång till information om insynen i utvecklingssamarbetets programplanering, finansieringsmekanismer, projekt och biståndsflöden, i synnerhet inom ramen för det internationella initiativet för öppenhet och upprättandet av webbplatsen ”EU Aid Explorer”. Parlamentet påpekar dock att man fortfarande måste ta stora steg i detta sammanhang och efterlyser snarast ytterligare stora ansträngningar från alla givare för att göra information och uppgifter mer tillgängliga, jämförbara och tillhandahållna i rätt tid. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte bidrar till det internationella initiativet för öppenhet att börja göra det. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att använda tillgängliga uppgifter och att även stödja partnerländer genom att främja informationsutbyte och bästa praxis i detta hänseende.

17.  Europaparlamentet anser att övervakning, översyn och kunskapsdelning om framstegen inom utvecklingen är mycket viktiga för att öka ansvarstagandet och effekterna av samarbetet, i synnerhet på landsnivå. Parlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen att lägga fram rapporter, åtminstone var 24 månad, om EU:s och medlemsstaternas ansträngningar och handlingsplaner för att på ett heltäckande sätt genomföra Busanprinciperna. EU uppmanas att fortsätta att stödja partnerländerna med att förbättra sin administrativa och logistiska kapacitet, och i synnerhet sina statistiska system.

18.  Europaparlamentet välkomnar OECD:s initiativ för att bidra till att minska olagliga finansiella flöden och uppmanar det internationella samfundet att utvidga samarbetet för att generellt kunna öka transparensen i skattesystem och ekonomiska flöden. Parlamentet understryker den avgörande roll och det ansvar som multinationella företag och finansiella institutioner ska spela i detta sammanhang.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, EU:s delegationer och medlemsstaternas organ att informera nationella parlamentet och, i största möjliga utsträckning, lokala och regionala myndigheter samt privata intressenteter och civilsamhället, om programplanering och finansiella åtaganden i förbindelse med utvecklingsstöd genom att offentliggöra en landspecifik utvecklingsöversyn som ska ge en översyn över strategiska dokument, biståndssamordning, årliga handlingsplaner, pågående och planerade program, samt anbud om projekt och upphandlingar.

20.  Europaparlamentet uppmanar mottagarländernas parlament att anta nationella principer om utvecklingsbistånd i syfte att förbättra ansvarsskyldigheten bland givare och mottagande regeringar – däribland lokala myndigheter – öka den offentliga hanteringen och upptagningskapaciteten, utrota korruption och alla former av biståndssvinn, effektivisera skattesystemen samt förbättra villkoren för att ta emot budgetstöd och, på lång sikt, minska biståndsberoendet.

21.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att främja alla medlemsstaters deltagande i skatteinitiativet från Addis Abeba för att kunna fördubbla det tekniska biståndet till 2020 och stärka partnerländernas skattekapacitet.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att arbeta tillsammans med de nationella parlamenten i partnerländerna i syfte att konstruktivt stödja utvecklingen av en sådan politik och komplettera den med ömsesidig ansvarsskyldighet, samt välkomnar kommissionens ansträngningar för att förbättra den inhemska ansvarsskyldigheten i samband med budgetbistånd för att stärka de nationella parlamentens och högre revisionsorganens institutionella kapacitet.

23.  Europaparlamentet understryker den roll i utvecklingen som medborgare, lokala samhällen, valda representanter, religiösa organisationer, civilsamhällets organisationer, universitet, fackföreningar och den privata sektorn spelar för utvecklingen, och betonar att alla dessa aktörer måste inkluderas för att främja och genomföra effektivitetsagendan på olika nivåer. Parlamentet anser att ett effektivt bidrag kräver att de deltar i planering och genomförande, ömsesidig ansvarsskyldighet och insyn, övervakning, utvärdering och att givare bör förbättra förutsägbarheten och snabbheten vid samarbetet med dessa aktörer som genomförandeparter och leverantörer av grundläggande tjänster för att verkligen kunna nå ut till de mest utsatta delarna av befolkningen.

24.  Europaparlamentet understryker att stöd endast kan vara hållbart om mottagarna är starkt engagerade och har ägarskap. Parlamentet understryker betydelsen av delat ansvar för utvecklingsresultaten, inklusive för genomförandet av Istanbulprinciperna, samt påminner om att demokratiskt ägarskap förutsätter starka institutioner som kan säkerställa att lokala aktörer deltar fullt ut i genomförandet, övervakningen och utvärderingen av utvecklingsprogrammen.

25.  Europaparlamentet understryker betydelsen av att låta civilsamhällets organisationer utöva sin roll som oberoende utvecklingsaktörer, med särskilt fokus på en gynnsam miljö som är konsekvent med överenskomna internationella rättigheter och maximerar bidragen till civilsamhällets organisationer när det gäller utveckling. Parlamentet uttrycker sin oro för att utrymmet för civilsamhällets organisationer minskar i många partnerländer. Kommissionen uppmanas att förbättra tillgången till finansiering för civilsamhällets organisationer.

26.  Europaparlamentet välkomnar EU:s framsteg inom och åtagande om gemensam programplanering. Parlamentet konstaterar att en gemensam programplanering bör leda till ett mindre splittrat bistånd och minskade transaktionskostnader och öka komplementariteten genom bättre arbetsfördelning och ömsesidigt ansvarstagande och förutsägbarhet inom utvecklingssamarbetet, och därmed erbjuda tydliga fördelar för både EU och partnerländerna. Parlamentet konstaterar att en gemensam programplanering finns i 59 av 110 partnerländer som tar emot utvecklingsbistånd från EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och partnerländerna att gå vidare med sitt engagemang för gemensam programplanering för att kunna utnyttja dess fördelar till fullo i alla tänkbara länder.

27.  Europaparlamentet påminner om sin begäran(26) att kodifiera och stärka mekanismerna och metoderna för att säkerställa en bättre komplementaritet och effektiv samordning av utvecklingsbiståndet bland EU:s medlemsstater och institutioner samt att ge tydliga och genomförbara regler för att säkerställa ett demokratiskt inhemskt ägarskap, harmonisering, anpassning till landsstrategier och landssystem, förutsägbarhet för medel, insyn och ömsesidig ansvarsskyldighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att lämna information om bristen på uppföljning av denna begäran och att ange vilka alternativa åtgärder som den har vidtagit eller planerar att vidta i detta hänseende.

28.  Europaparlamentet påminner om att EU och medlemsstaterna har åtagit sig att avbinda sitt bistånd och välkomnar de framsteg som har gjorts på detta område. Parlamentet efterlyser ytterligare ansträngningar för att påskynda avbindandet av bistånd på global nivå för alla som tillhandahåller bistånd, inklusive tillväxtekonomier, och uppmanar de som tillhandahåller bistånd att använda partnerländernas upphandlingssystem som en första möjlighet.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla nya initiativ för att utvidga syd-syd-samarbete och trepartssamarbete om flaggskeppsprojekt som inkluderar nya givare och andra medelinkomstländer och som bygger på att tackla globala utmaningar av ömsesidigt intresse, utan att förlora fokuseringen på att utrota fattigdomen. Parlamentet understryker behovet av att utnyttja den fulla potentialen i det decentraliserade samarbetet för att kunna utveckla effektivitetsagendan ytterligare, samtidigt som man respekterar alla säkerhetsklausuler när det gäller insyn, effektivitet och samständighet samt undviker ytterligare fragmentering av det internationella biståndssystemet.

30.  Europaparlamentet betonar att utvecklingsbiståndet kan spela en viktig roll när det gäller att bekämpa fattigdom, bemöta orättvisor och främja utveckling, i synnerhet i de minst utvecklande länderna och främja tillgång till kvalitativa offentliga tjänster för de mest eftersatta och utsatta grupperna, samt att katalysera andra kritiska systemfaktorer som gynnar utvecklingen, såsom främjande av jämställdhet (i enlighet med Busanpartnerskapet) och utbildning liksom stärkande av hälsosystemen, inklusive kampen mot fattigdomsrelaterade sjukdomar, om de genomförs inom ramen för ett legitimt, inkluderande styre som bygger på rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna.

31.  Europaparlamentet betonar betydelsen av mål nr 16 för utvecklingseffektiviteten generellt sett, och varnar för att utvecklingsbiståndet inte effektivt kan uppfylla sitt syfte utan fred, respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen, ett neutralt, effektivt och självständigt rättsväsende, internationellt erkända sociala, miljömässiga och arbetsmarknadsmässiga standarder samt standarder och garantier för integriteten i offentliga institutioner och hos tjänstemän, inklusive deltagande och representativt beslutsfattande på alla nivåer samt öppenhet och ansvarsskyldighet.

32.  Europaparlamentet påminner om att korruptionen i mottagarländerna, oavsett om den är direkt kopplad till utvecklingsbiståndet eller inte, utgör ett allvarligt brott mot demokratisk legitimitet och hämmar offentligt stöd för utvecklingsbiståndet i givarländerna. Parlamentet välkomnar därför alla åtgärder som har vidtagits för att främja en sund ekonomisk förvaltning och för att utrota korruption, samtidigt som man noterar att situationen i många partnerländer definitionsmässigt innebär en viss risk.

33.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och andra givare att öka sina ansträngningar och mänskliga resurser för att på ett bättre sätt åskådliggöra effektiviteten när det gäller utsattheten, situationen efter konflikter och förebyggande av konflikter när önskade resultat inte alltid kan uppnås i form av uppgifter och inom resultatramar.

34.  Europaparlamentet är helt övertygat om att den privata sektorn är en viktig partner för att uppnå målen om hållbar utveckling och uppbringa ytterligare resurser för utvecklingen. Parlamentet betonar att eftersom de får en allt större roll i utvecklingssamarbetet måste aktörerna inom den privata sektorn följa principerna om utvecklingseffektivitet och följa principerna om företagens sociala ansvar genom projektens hela livscykel. Parlamentet välkomnar det arbete som vissa aktörer inom den privata sektorn har gjort för att uppfylla åtaganden om mänskliga rättigheter, social inkludering och hållbarhet som en kärna i sina företagsmodeller och efterlyser en generalisering av detta synsätt. Parlamentet understryker att den privata sektorn måste respektera principerna i internationell rätt och uppfylla sociala och miljömässiga standarder, liksom FN:s globala överenskommelse om mänskliga rättigheter, FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, ILO:s grundläggande arbetsnormer samt FN:s konvention mot korruption. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att företag som agerar från skatteparadis inte deltar i projekt som finansieras genom offentligt utvecklingsbistånd. Samtidigt understryker parlamentet att partnerländer måste främja en gynnsam miljö för företag, inklusive öppna juridiska och reglerande system.

35.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, utrikestjänsten, parlamentet och regeringen i Kenya i egenskap av värd för det andra högnivåmötet om det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete, medordförandena för det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete, FN:s utvecklingsprogram, OECD och den interparlamentariska unionen.

(1) http://www.un.org/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/70/1&Lang=E
(2) http://www.un.org/esa/ffd/wp-content/uploads/2015/08/AAAA_Outcome.pdf
(3) https://documents-dds-ny.un.org/doc/UNDOC/GEN/N16/132/05/PDF/N1613205.pdf?OpenElement
(4) http://www.oecd.org/dac/effectiveness/34428351.pdf
(5) http://www.oecd.org/development/aideffectiveness/49650173.pdf
(6) http://effectivecooperation.org/2014/03/draft-communique-for-the-first-high-level-meeting-of-the-global-partnership/
(7) http://effectivecooperation.org/events/2016-high-level-meeting/
(8) http://effectivecooperation.org/wp-content/uploads/2016/05/4314021e.pdf
(9) EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.
(10) Rådets slutsatser 9558/07, 15.5.2007.
(11) 18239/10
(12) http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-9145-2015-INIT/sv/pdf
(13) http://www.consilium.europa.eu/en/workarea/downloadasset.aspx?id=15603
(14) http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-9241-2015-INIT/sv/pdf
(15) http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-8831-2016-INIT/sv/pdf
(16) http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-8822-2016-INIT/sv/pdf
(17) Rådets dokument 10715/16.
(18) EUT C 279E, 19.11.2009, s. 100.
(19) EUT C 33 E, 5.2.2013, s. 38.
(20) EUT C 131 E, 8.5.2013, s. 80.
(21) Antagna texter, P7_TA(2013)0558.
(22) EUT C 353, 27.9.2016, s. 2.
(23) Antagna texter, P8_TA(2016)0137.
(24) Antagna texter, P8_TA(2016)0224.
(25) Antagna texter, P8_TA(2016)0246.
(26) Antagna texter från sammanträdet den 11 december 2013, P7_TA(2013)0558.

Rättsligt meddelande