Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2016/2885(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-1227/2016

Ingivna texter :

B8-1227/2016

Debatter :

PV 24/11/2016 - 12
CRE 24/11/2016 - 12

Omröstningar :

PV 01/12/2016 - 6.25
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0480

Antagna texter
PDF 186kWORD 50k
Torsdagen den 1 december 2016 - Bryssel Slutlig utgåva
Tillgång till energi i utvecklingsländer
P8_TA(2016)0480B8-1227/2016

Europaparlamentets resolution av den 1 december 2016 om tillgång till energi i utvecklingsländerna (2016/2885(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av målen om hållbar utveckling, i synnerhet mål 7 om tillgång till energi och delmål 12 och 13 om hållbar konsumtion och produktion respektive klimatförändringarna,

–  med beaktande av det initiativ om hållbar energi för alla som FN inledde 2011,

–  med beaktande av kommissionens energiutvecklingsinitiativ, som lanserades 2012, för att erbjuda tillgång till hållbar energi för ytterligare 500 miljoner människor i utvecklingsländer fram till 2030,

–  med beaktande av artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget), där man fastställer att fattigdomsminskning och, på längre sikt, utrotning av fattigdom är ett primärt mål för EU:s utvecklingspolitik,

–  med beaktande av artikel 191 i EUF-fördraget och EU:s klimatpolitik,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättandet av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete(1), särskilt bilaga I, som innehåller bestämmelser om hållbar energi inom geografiska program, och bilaga II, som innehåller bestämmelser om den del som rör hållbar energi i instrumentets tematiska program Globala allmänna nyttigheter och utmaningar,

–  med beaktande av relevanta programdokument inom finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och Europeiska utvecklingsfonden, däribland de nationella vägledande program som inkluderar målsektorn för energi, liksom de årliga handlingsprogrammen för genomförande av de nationella vägledande programmen,

–  med beaktande av initiativet om en korridor för ren energi i Afrika, som syftar till att främja en snabbare utbredning av förnybar energi i Afrika, och minska koldioxidutsläppen och beroendet av importerade fossila bränslen,

–  med beaktande av sin kontroll av relevanta utkast till programdokument inom finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och Europeiska utvecklingsfonden, innan de godkänns av instrumentets respektive fondens styrelser,

–  med beaktande av den 21:a partskonferensen (COP 21) för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) i Paris i december 2015 och antagandet av Parisavtalet, den första universella och rättsligt bindande klimatöverenskommelsen någonsin,

–  med beaktande av den 22:a partskonferensen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) i Marrakech den 7–18 november 2016,

–  med beaktande av högnivåmötet om initiativet för förnybar energi och partnerskapet mellan EU och AU som hölls i samband med Förenta nationernas generalförsamling i New York den 21 september 2016 med Idriss Déby, ordförande för Afrikanska unionen, Alpha Condé, president för Republiken Guinea, Nkosazana Dlamini-Zuma, ordförande för kommissionen vid Afrikanska unionen och Akinwumi Adesina, ordförande för Afrikanska utvecklingsbanken, som ordförande, och i närvaro av representanter från Europeiska unionen, Stefano Manservisi, generaldirektör för GD Internationellt samarbete och utveckling, och Felice Zaccheo, biträdande enhetschef för enhet C6, energi och klimatförändringar, samt Ségolène Royal, Frankrikes minister för miljö, hållbar utveckling och energi,

–  med beaktande av rapporten A new framework for decision-making från Världskommissionen om dammar av den 16 november 2000, ‘A new framework for decision-making’,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 27 september 2011 om damminfrastrukturen i utvecklingsländerna(2), den 2 februari 2012 om EU:s utvecklingssamarbete till stöd för målet om tillgång till energi för alla senast 2030(3) och den 12 juni 2012 om energipolitiskt samarbete med partner utanför våra gränser: En strategisk metod för en trygg, hållbar och konkurrenskraftig energiförsörjning(4),

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 15/2015 EU-mekanismen för energiinvesteringar och stöd till förnybar energi i Östafrika av den 6 oktober 2015,

–  med beaktande av frågan till kommissionen om tillgång till energi i utvecklingsländerna (O-000134/2016 – B8-1809/2016),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för utveckling,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Hållbar tillgång till tillförlitlig och säker energi till överkomlig kostnad är en förutsättning för att tillgodose grundläggande mänskliga behov och rättigheter, däribland tillgång till rent vatten, sanitär utrustning, en säker och trygg miljö, hälso- och sjukvård, uppvärmning och utbildning, och är avgörande för i princip all ekonomisk verksamhet och en viktig drivkraft för utveckling. Det finns också säkerhetsaspekter och geopolitiska aspekter på tillgång till energi. Energifrågor kan bli konfliktdrivande.

B.  1,2 miljarder människor saknar tillgång till elektricitet, och för ännu fler är tillgången otillförlitlig. Hälften av de människor som saknar elektricitet bor i Afrika och antalet ökar eftersom befolkningen där ökar snabbare än vad energitillgången byggs ut.

C.  När det gäller tillgång till energi är situationen i Afrika söder om Sahara värst i världen, men eftersom regionens energisektor utvecklas är det troligt att Afrika söder om Sahara senast 2040 kommer att konsumera lika mycket el som Indien och Latinamerika tillsammans gjorde 2010.

D.  Över 70 procent av Afrikas sammanlagda energiförbrukning kommer från förnybara källor, men nästan allt av det är från traditionell användning av biomassa. Det finns fortfarande stora möjligheter att inkludera andra källor, särskilt i form av sol- och vindenergi.

E.  Den demografiska tendensen i Afrika kommer att inverka stort på behovet av mark för växtodling samt behovet av brännved.

F.  Den globala avskogningen står för nära 20 procent av alla koldioxidutsläpp. Ett starkt beroende av traditionell biomassa och ineffektiva spisar äventyrar skog och buskmark i många regioner i Afrika.

G.  2,3 miljarder människor använder traditionell biomassa såsom träkol för matlagning, vilket ofta får skadliga hälso- och miljöeffekter. Kvinnor bär en oproportionerligt stor del av bördan för användningen av sådant material, bland annat genom insamling av ved, vilket kan vara tidskrävande och också utgöra en säkerhetsrisk. Användning av bättre spisar skulle minska den tid och den ansträngning som krävs för matlagning.

H.  Afrika är både den världsdel med den största potentialen för förnybar energi och den som släpar efter mest när det gäller elektrifiering.

I.  Energifattigdomen är mest utbredd i landsbygdsområden, men att tillhandahålla energi i snabbt växande storstadsområden utgör även det en stor utmaning, med tanke på geografiska förhållanden, anslutbarhet och bristen på infrastruktur. De fattigaste länderna i Afrika har de högsta energiräkningarna.

J.  Det är mycket viktigt att fortsätta att utveckla de fortfarande unga elektrifieringsmarknaderna på landsbygden tills de blir mogna och självförsörjande och att ytterligare stödja program som riktar in sig på förnybara, energieffektiva, småskaliga och decentraliserade energilösningar.

K.  Energifattigdom har också en könsdimension. Konsekvenserna av energifattigdom är värre för kvinnor.

L.  Alla ska ha tillgång till tillförlitlig, hållbar och modern energi till en överkomlig kostnad till 2030 enligt mål 7 av de allmänna målen för hållbar utveckling. Att uppfylla åtagandena vad gäller klimatåtgärder kräver också kraftfulla och välbetänkta insatser på energiområdet. Afrika står därför inför en dubbel utmaning eftersom man drastiskt måste öka medborgarnas tillgång till grundläggande energitjänster och samtidigt uppfylla sina åtaganden enligt klimatavtalet.

M.  Enligt FN:s miljöprograms rapport Global Trends in Renewable Energy Investment 2016 var den årliga globala investeringen i ny förnybar kapacitet mer än dubbelt så stor som investeringen i kol- och gaskraftverk 2015. Marknaden för förnybar energi dominerades 2015 av solcellsenergi och vindkraft. Investeringarna i förnybar energi var 2015 för första gången större i utvecklingsländerna än i utvecklade länder.

N.  I rapporten av den 16 november 2000 från Världskommissionen om dammar är slutsatsen att stora dammar inte har producerat så mycket elektricitet, tillhandahållit så mycket vatten eller motverkat översvämningsskador i den utsträckning som man förväntat, utan att de i stället har fått betydande sociala och miljömässiga konsekvenser samt att de ansträngningar som har gjorts för att dämpa dessa skadeverkningar i stort sett har varit resultatlösa.

O.  Målet om allmän tillgång till energi hör nära samman med målet om klimaträttvisa.

P.  Klimaträttvisa innebär att mänskliga rättigheter och utveckling länkas ihop för ett angreppssätt som sätter människan i centrum och skyddar de mest utsattas rättigheter och där bördorna och fördelarna med klimatförändringarna och dess effekter fördelas lika och rättvist.

Q.  Den bristande överensstämmelsen mellan strömmarna av klimatfinansiering och tekniköverföring i förhållande till klimatförändringarna kan äventyra de afrikanska ledarnas vilja att utveckla förnybar energi för att uppfylla världsdelens industrialiseringsagenda.

R.  Parisavtalet betonar behovet av att främja allmän tillgång till hållbar energi i utvecklingsländer, i synnerhet i Afrika, genom en förstärkt utbyggnad av förnybar energi.

S.  Det finns gott om bevis för, och ett brett samförstånd om, att småskalig decentraliserad produktion av förnybar energi samt lokala nät och lösningar utanför nätet ofta är de mest effektiva, att sådana lösningar brukar bidra mest till den allmänna utvecklingen och bäst kan minimera eller undvika negativa effekter på miljön.

T.  Lokal produktion av förnybar energi betonas i förordningen om finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete, och program inom finansieringsinstrumentet och Europeiska utvecklingsfonden samt projekt inom energiområdet bör utformas för att återspegla insikten om fördelarna med en decentraliserad produktion av förnybar energi.

U.  EU:s utvecklingsstöd inom energiområdet har ökat kraftigt och dessa utgifter planeras uppgå till 3,5 miljarder EUR under 2014–2020. 30 nationella vägledande program, varav hälften är för afrikanska länder, inkluderar målsektorn för energi.

V.  EU-mekanismen för energiinvesteringar i AVS-staterna som inrättades i juni 2005 syftar till att främja tillgång till moderna energitjänster för de fattiga på landsbygden och i stadsnära områden, med ett starkt fokus på Afrika söder om Sahara och förnybar energi. Revisionsrättens särskilda rapport nr 15/2015 om mekanismen innehåller ett antal rekommendationer till kommissionen om att välja ut projekt noggrannare, skärpa övervakningen av projekten och öka deras hållbarhetsutsikter.

W.  Nyligen lanserade EU ett finansieringsinitiativ för att bygga ut elnäten (Electrifi) och dessutom finns det andra finansieringsupplägg, såsom system för att kombinera EU-stöd med lån eller likvida medel från offentliga och privata finansiärer (kombinationsinstrument) för olika delar av världen, Europeiska investeringsbankens verksamhet inom energiområdet inom sitt mandat för extern utlåning samt den verksamhet inom energisektorn som EU-Afrikas förvaltningsfond för infrastruktur bedriver.

X.  För att uppnå mål nummer 7 för hållbar utveckling krävs det ökade privata investeringar. Varje beslut att med hjälp av kombinerade mekanismer främja användningen av offentlig-privata partnerskap i utvecklingsländer bör baseras på en ingående analys av mekanismerna och av vad man lärt sig av tidigare erfarenheter. Man måste under alla omständigheter undvika att ge stöd till projekt som ändå är genomförbara på kommersiell grund.

Y.  Man måste prioritera att utbilda lokalt specialiserad och högt specialiserad personal för att säkra tillgången till energi i utvecklingsländerna, och en väsentlig andel av finansieringen måste avsättas för detta ändamål.

Z.  De globala subventionerna till fossila bränslen uppgår till cirka 500 miljarder US-dollar per år, vilket leder till ökade i stället för minskade utsläpp av växthusgaser och tenderar att gynna relativt rika snarare än fattiga. Subventionerna bör fasas ut, och på så sätt kan staterna frigöra betydande medel för att bedriva en mycket mer effektiv socialpolitik och utöka tillgången till tillförlitlig, hållbar och modern energi till en överkomlig kostnad och minska ojämlikheten och förbättra livskvaliteten.

1.  Europaparlamentet påminner om att tillgång till energi påskyndar utveckling. Parlamentet uppmärksammar omfattningen på, och följderna av, energifattigdomen i utvecklingsländerna och EU:s stora engagemang för att minska denna fattigdom. Parlamentet understryker behovet av kraftfulla och gemensamma insatser från regeringar, civilsamhället och övriga aktörer i de berörda länderna och från internationella parter för att minska energifattigdomen och uppnå mål nummer 7 för hållbar utveckling, vilket kräver särskilda insatser i isolerade landsbygdsområden, särskilt i regioner som inte är anslutna till energinätet. Klimat- och handelspolitiken bör ömsesidigt stödja hållbar utveckling och fattigdomsutrotning i överensstämmelse med Agenda 2030 och Parisavtalet.

2.  Europaparlamentet betonar det starka sambandet mellan energi och potentiella säkerhetsfrågor och anser att energistyrning visserligen är svårt att genomföra men avgörande för ekonomisk och mänsklig utveckling i utvecklingsländerna.

3.  Europaparlamentet påpekar att elektrifiering uppnås tack vare stöd från de offentliga myndigheterna, som i sin tur är beroende av en god förvaltning av energidistributionstjänster och av statens möjligheter att utöva sin suveränitet.

4.  Europaparlamentet kräver att EU jämställdhetsintegrerar all sin energipolitik och fokuserar på kvinnor med särskilda behov.

5.  Europaparlamentet stöder kommissionens energiutvecklingsinitiativ att fram till 2030 ge ytterligare 500 miljoner människor i utvecklingsländerna tillgång till hållbar energi genom delar i programmet såsom inrättandet av faciliteten för tekniskt bistånd, att EU‑experter ska utveckla teknisk expertis i utvecklingsländerna samt att främja kapacitetsuppbyggnad och tekniköverföring. Energi är en förutsättning för många andra områden, t.ex. hälsa, utbildning, rent vatten, jordbruk samt telekommunikation och internetanslutning. Energiutvecklingsinitiativet måste fullt ut överensstämma med målen för EU:s utvecklingspolitik enligt Lissabonfördraget.

6.  Europaparlamentet anser att, även om de relevanta bestämmelserna i förordningen om finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete, som har antagits genom medbeslutandeförfarandet mellan parlamentet och rådet, är kortfattade utgör de en bra grund för EU:s utvecklingsbistånd inom energiområdet. Parlamentet påminner om att dessa bestämmelser fokuserar på tillgång till energi och lägger tonvikten på lokal och regional förnybar energi samt på att säkerställa tillgången för fattiga människor i isolerade områden.

7.  Europaparlamentet välkomnar Electrifi, som med sin flexibla och inkluderande struktur gör det möjligt för olika partner att delta, såsom den privata sektorn, offentliga institutioner och lokala myndigheter, som kan dra nytta härav i lika stor utsträckning och på samma marknadsbaserade villkor, med vederbörlig hänsyn till varje lands och regions behov och möjligheter. Att partner från den lokala privata sektorn och det civila samhällets organisationer deltar kommer att bidra till att öka effektiviteten och egenansvaret för de insatser som görs.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på sin webbsida regelbundet rapportera om vilka framsteg som har gjorts för att nå energiutvecklingsinitiativets mål, att ange hur stor andel av den totala finansieringen för energi i utvecklingsländer som har gått till förnybar energi, isolerade områden, personalutbildning, lokal sakkunskap och kompetens och till lokala lösningar och lösningar utanför nätet samt att kortfattat, men så noggrant som möjligt, beskriva de olika intressenternas deltagande i avslutade och pågående åtgärder.

9.  Europaparlamentet framhåller den stora potentialen för förnybara energikällor i Afrika i form av sol- och vindkraft för säkerställandet av tillgång till energi för alla, särskilt på landsbygden. Priset på solcellsutrustning är avgörande för det faktiska utnyttjandet av solenergipotentialen i Afrika. EU och dess medlemsstater bör därför främja tekniköverföring för spridning i utvecklingsländerna.

10.  Europaparlamentet noterar att Afrika har runt 10 procent av världens teoretiska vattenkraftpotential. Den globala uppvärmningen kommer att påverka nederbördsmönstren och utgör därför en växande utmaning för tryggad vatten- och livsmedelsförsörjning. Världskommissionen om dammar har också påpekat att fattiga, andra sårbara grupper och framtida generationer troligen kommer att få bära en oproportionerlig del av de sociala och miljömässiga kostnaderna för stora dammprojekt utan att få någon skälig andel av den ekonomiska vinsten. Parlamentet understryker att små vattenkraftsdammar är mer hållbara och ekonomiskt lönsamma än stora vattenkraftverk.

11.  Europaparlamentet rekommenderar att finansieringsorgan (bilaterala stödorgan, multilaterala utvecklingsbanker, exportkreditorgan och Europeiska investeringsbanken) säkerställer att alla dammalternativ som beviljas finansiering följer de riktlinjer som Världskommissionen om dammar utfärdat. Parlamentet understryker särskilt att alla dammprojekt bör utvärderas enligt de fem kriterierna rättvisa, effektivitet, delaktigt beslutsfattande, hållbarhet och ansvarighet. Parlamentet betonar att när dessa projekt påverkar ursprungsbefolkningar och stamfolk måste beslutsfattandet framför allt grunda sig på principen om fria och väl underbyggda förhandsgodkännanden från dessa folk.

12.  Europaparlamentet påminner om att bioenergi är en komplex energikälla som är förbunden med jordbruk, skogsbruk och industrin och som inverkar på ekosystemen och den biologiska mångfalden. Utvecklingen av biomassa för energi innebär nya hot, dvs. när det gäller tryggad livsmedelsförsörjning, besittningsrätt till mark, avskogning och markförsämring. Bioenergins vattenfotavtryck bör också beaktas, eftersom många delar av Afrika redan lider av vattenbrist, och omkring en tredjedel av Afrikas odlingsområden redan klassificerats som torra områden. Parlamentet betonar därför att det finns ett behov av att både inom EU och i utvecklingsländerna ta fram strikta och bindande miljömässiga och sociala hållbarhetskrav för produktion av biomassa, i syfte att uppfylla mål 7 för hållbar utveckling.

13.  Europaparlamentet betonar att mycket effektiva spisar och övergången till moderna matlagningsbränslen måste stödjas för att motverka den snabba uttömningen av träresurser.

14.  Europaparlamentet gläds åt att det finns olika initiativ på internationell nivå för att främja hållbar energitillgång i utvecklingsländer, i synnerhet i Afrika, men vidhåller att de måste samordnas bättre för att bli effektivare. EU och dess medlemsstater uppmanas att tillhandahålla stöd och tekniskt bistånd vid genomförandet av handlingsplanen för initiativet om en korridor för ren energi i Afrika, som syftar till att hälften av det sammanlagda energibehovet ska tillgodoses genom miljövänliga, inhemska och kostnadseffektiva förnybara energikällor senast 2030 och därigenom minska koldioxidutsläppen. Finansieringsorgan, den privata sektorn och utvecklingsländernas regeringar bör samarbeta mer så att målen kan uppnås snabbare. Det behövs stöd till underhåll med tillräcklig tillgång till reservdelar och lokalt utbildade tekniska experter.

15.  Europaparlamentet stöder användningen av kombinerade mekanismer där detta är den effektivaste användningen av medel till utvecklingsbistånd för att uppfylla mål 7 för hållbar utveckling, om fokus ligger på småskaliga projekt och om deltagande företag måste vara socialt ansvarstagande. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant undvika att bevilja medel till något projekt som skulle vara genomförbart utan dessa medel, även om en privat investerare söker dem. Parlamentet anser att principerna om utvecklingseffektivitet måste följas även när det gäller kombinerad finansiering och konstaterar att det är viktigt med en anpassning till mottagarländernas utvecklingsprogram, att skapa ett brett deltagande från intressenter samt att säkerställa insyn, ansvarsskyldighet, samordning och effektivitet samt mätbara och påtagliga resultat.

16.  Europaparlamentet kräver en utfasning av subventionerna av fossila bränslen och vill se att de medel som frigörs på detta sätt används till en effektiv socialpolitik och åtgärder för att utrota energifattigdomen i utvecklingsländerna.

17.  Europaparlamentet understryker att det enda avgörandet måttet på framgång inom EU:s åtgärder är i vilken utsträckning de bidrar till att nå en allmän tillgång till energi, med minsta möjliga utsläpp av växthusgaser, med beaktande av principen om gemensamt men differentierat ansvar.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik, FN:s generalsekreterare och generalsekreteraren för gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet.

(1) EUT L 77, 15.3.2014, s. 44.
(2) EUT C 56 E, 26.2.2013, s. 67.
(3) EUT C 239 E, 20.8.2013, s. 83.
(4) EUT C 332 E, 15.11.2013, s. 28.

Rättsligt meddelande