Index 
Antagna texter
Torsdagen den 26 maj 2016 - BrysselSlutlig utgåva
Virtuella valutor
 Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (ansökan EGF/2015/010 FR/MoryGlobal)
 Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (ansökan EGF/2015/011 GR/Supermarket Larissa)
 Begäran om upphävande av Gianluca Buonannos immunitet
 Provisoriska åtgärder på området internationellt skydd till förmån för Sverige *
 Transatlantiska dataflöden
 En ny giv för energikonsumenterna
 Ett könsperspektiv på fattigdom
 Icke-tariffära hinder på den inre marknaden
 Strategin för den inre marknaden

Virtuella valutor
PDF 209kWORD 95k
Europaparlamentets resolution av den 26 maj 2016 om virtuella valutor (2016/2007(INI)
P8_TA(2016)0228A8-0168/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av dokumentet om digitala valutor från Banken för internationell betalningsutjämning i november 2015(1),

–  med beaktande av Bank of Englands publikation om de ekonomiska aspekterna av digitala valutor (Q3/2014)(2),

–  med beaktande av Europeiska bankmyndighetens yttrande om virtuella valutor från juli 2014(3),

–  med beaktande av Europeiska centralbankens analys av virtuella valutaupplägg i februari 2015(4),

–  med beaktande av kommissionens handlingsplan av den 2 februari 2016 för att stärka kampen mot finansieringen av terrorism(5),

–  med beaktande av kommissionens studie om storleken på momsgapet i EU från maj 2015(6),

–  med beaktande av studien från kommissionens gemensamma forskningscentrum om den digitala agendan för virtuella valutor(7),

–  med beaktande av Guidance for a Risk-Based Approach to Virtual Currencies från FATF (arbetsgruppen för finansiella åtgärder),

–  med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådet om kampen mot finansiering av terrorism av den 12 februari 2016(8),

–  med beaktande av domen från Europeiska unionens domstol om mervärdesskatt vid växling av den virtuella valutan (C-264/14)(9), och yttrandet från generaladvokat Kokott av den 16 juli 2015(10),

–  med beaktande av Esmas samråd om investeringar med virtuella valutor eller distribuerad databasteknik från juli 2015(11),

–  med beaktande av meddelandet om bitcoin-marknaden, ekonomi och reglering från GD Parlamentarisk utredning och analys (EPRS)(12),

–  med beaktande av Europols rapports om förändringar i metoderna för Islamiska statens terroristattacker av den 18 januari 2016(13),

–  med beaktande av FATF-rapporten om virtuella valutor från juni 2014(14),

–  med beaktande av OECD-studien The Bitcoin Question - currency versus trust-less transfer technology(15),

–  med beaktande av det interna diskussionsunderlaget från IMF om virtuella valutor Virtual curruncies and beyond från januari 2016(16),

–  med beaktande av rapporten från den vetenskapliga chefsrådgivaren i det brittiska regeringskansliet Distributed Ledger Technology: beyond block chain, från 2016(17),

–  med beaktande av utfrågningen i utskottet för ekonomi och valutafrågor om virtuella valutor den 25 januari 2016,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0168/2016), och av följande skäl:

A.  En allmängiltig definition har visserligen ännu inte etablerats men virtuella valutor (virtual currencies, VC) kallas ibland digitala pengar, och Europeiska bankmyndighetens (EBA) uppfattar dem som en digital värderepresentation som varken emitterats av en centralbank eller offentlig myndighet och som inte nödvändigtvis är kopplad till en fiatvaluta, men som godtas av fysiska eller juridiska personer såsom betalningsmedel och som kan överföras, lagras och handlas elektroniskt. Virtuella valutor är framför allt baserade på distribuerad databasteknik (distributed ledger technology, DLT), som är den tekniska basen för mer än 600 VC-system(18), vilket underlättar utbyte person-till-person, och där den hittills mest kända är bitcoin. Trots att bitcoin lanserades 2009, och för närvarande innehar en marknadsandel av DLT-baserade VC på nästan 90 procent och ett marknadsvärde för utestående bitcoins på cirka 5 miljarder euro(19), har den ännu inte uppnått systemdimension.

B.  DLT innebär databaser med varierande nivåer av förtroende och resiliens, med en potential att hantera ett stort antal transaktioner snabbt, och med en transformerande kapacitet inte bara när det gäller virtuella valutor utan också finansteknik i allmänhet, där clearing och avveckling kan vara en uppenbar tillämpning, och utanför finansområdet, särskilt när det gäller bevis på identitet och ägande.

C.  Investeringar i DLT är en integrerad del av den pågående innovationscykeln för finansteknik och uppgår för närvarande totalt till mer än 1 miljard euro, från både riskkapitalfinansiering och storbolagsinvesteringar(20).

Möjligheter och risker med virtuella valutor och DLT i det snabbt föränderliga tekniska betalningslandskapet

1.  Europaparlamentet betonar att virtuella valutor och DLT har potentialen att bidra positivt till medborgarnas välfärd och den ekonomiska utvecklingen, inbegripet inom finanssektorn, genom att

   a) sänka transaktionskostnaderna och de operativa kostnaderna för betalningar och särskilt gränsöverskridande penningöverföringar, där kostnaderna mycket väl skulle kunna ligga en bra bit under 1 procent jämfört med 2 procent - 4 procent för traditionella system för onlinebetalningar(21) och mer än 7 procent i genomsnitt för gränsöverskridande penningförsändelser(22), vilket enligt optimistiska uppskattningar därmed skulle kunna minska de totala kostnaderna globalt för sådana överföringar med 20 miljarder euro,
   b) rent allmänt minska kostnaderna för tillgång till finansiella tjänster även utan ett traditionellt bankkonto, vilket potentiellt skulle kunna bidra till finansiellt deltagande och 5x5-målet från G20 och G8(23),
   c) öka resiliensen och, beroende på systemets arkitektur, hastigheten i betalningssystemen och handeln med varor och tjänster tack vara den inneboende decentraliserade DLT-arkitekturen som kan fortsätta att fungera tillförlitligt även om delar av dess nätverk skulle drabbas av störningar eller utsättas för hackerattacker,
   d) möjliggöra system som kombinerar användarvänlighet, låga transaktionskostnader och operativa kostnader och ett högt skydd för personlig integritet, men utan full anonymitet så att transaktioner i viss utsträckning kan spåras vid oegentligheter och så att transparensen för marknadsdeltagare generellt ökar,
   e) använda sådana system för att utveckla säkra onlinesystem för mikrobetalningar som respekterar den personliga integriteten, och som möjligen skulle kunna ersätta vissa av de existerande onlineaffärsmodellerna som innebär en betydande fara för den personliga integriteten,
   f) potentiellt tillåta att olika typer av traditionella och innovativa betalningsmekanismer, från kreditkort till mobillösningar, sammansmälter till en säker och användarvänlig tillämpning, som skulle kunna förbättra vissa aspekter av e-handel i Europa och fördjupa den inre marknaden.

2.  Europaparlamentet noterar att virtuella valutor och DLT-system innebär risker som behöver hanteras på lämpligt sätt, för att öka deras tillförlitlighet, bland annat i följande situationer:

   a) Om det saknas flexibla men resilienta och tillförlitliga styrstrukturer eller en definition av dessa strukturer, särskilt i vissa DLT-tillämpningar som bitcoin, som skapar osäkerhet och konsumentskyddsproblem eller, mer generellt, användarskyddsproblem, särskilt i samband med utmaningar som inte förutsetts av den ursprungliga programvaruutvecklaren.
   b) De virtuella valutornas höga volatilitet och potential för finansbubblor, och avsaknaden av traditionella former av tillsyn, säkerhetsmekanismer och skydd, vilket är problem som utgör en särskild utmaning för konsumenterna.
   c) Myndigheternas ibland begränsade kapacitet när det gäller ny teknik, vilket kan göra det svårt att utforma lämpliga säkerhetsmekanismer i rätt tid för att säkerställa att DLT-tillämpningar fungerar på ett korrekt och tillförlitligt sätt när de växer sig så stora att de blir systemviktiga eller redan innan det sker.
   d) Den rättsliga osäkerheten kring nya DLT-tillämpningar.
   e) Energikonsumtionen för att driva vissa virtuella valutor som, enligt rapporten från den vetenskapliga chefsrådgivaren i det brittiska regeringskansliet om DLT, när det gäller bitcoin har uppskattats till mer än 1 gigawatt. Detta innebär att man skulle behöva investera i forskning i och främjande av effektivare former av system för kontroller av transaktioner.
   f) Avsaknaden av tillräckligt transparent och lätt tillgänglig teknisk dokumentation om funktionssättet för specifika virtuella valutor och andra DLT-system.
   g) Möjliga orsaker till finansiell instabilitet som kan förknippas med derivatprodukter på grund av dålig förståelse för virtuella valutor.
   h) En möjlig framtida begränsning på lång sikt av penningpolitikens effektivitet om privata VC-system i stor utsträckning skulle användas som ersättning för officiella fiatvalutor.
   i) Potentialen för ”svartmarknadstransaktioner”, penningtvätt, finansiering av terrorism(24), skattebedrägeri och skatteundandragande och annan brottslig verksamhet baserad på den pseudoanonymitet och de tjänstekombinationer som vissa sådana tjänsteleverantörer erbjuder och de virtuella valutornas decentraliserade karaktär, med beaktande av att spårbarheten i kontanttransaktioner tenderar att vara ännu lägre.

3.  Europaparlamentet anser att hanteringen av dessa risker kommer att kräva en ökad regleringskapacitet, inbegripet teknisk kunskap, och utvecklingen av en sund rättslig ram som håller jämna steg med innovationen, så att ett snabbt och proportionerligt svar kan komma om och när användningen av vissa DLT-tillämpningar blir systemviktiga.

4.  Europaparlamentet påpekar dock att om en reglering antas på ett mycket tidigt stadium kanske den inte är anpassad till det rådande läget som fortfarande kan vara instabilt och det skulle kunna sända ett felaktigt budskap till allmänheten om fördelarna med virtuella valutor och hur säkra de är.

Använda DLT för annat än betalningar

5.  Europaparlamentet konstaterar att DLT:s potential att accelerera, decentralisera, automatisera och standardisera datadrivna processer till lägre kostnader har potentialen att i grunden ändra det sätt på vilket tillgångar överförs och uppgifter lagras, vilket får konsekvenser för både den privata och den offentliga sektorn, där den senare berörs i tre dimensioner: som tjänsteleverantör, som tillsynsmyndighet och som lagstiftare.

6.  Europaparlamentet betonar att clearing, avveckling och andra efterhandelshanteringsprocesser för närvarande kostar den globala finansbranschen långt mer än 50 miljarder euro per år(25) och att detta och bankavstämningsprocesser är områden där DLT-användning skulle kunna bli banbrytande när det gäller effektivitet, hastighet och resiliens men att det också skulle innebära nya regleringsutmaningar.

7.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang att flera initiativ har tagits av privata aktörer och uppmanar de behöriga myndigheterna, både på europeisk och nationell nivå, att övervaka sådana initiativ.

8.  Europaparlamentet noterar vidare att DLT skulle kunna användas för att öka datadelning, transparens och förtroende inte bara mellan stater och medborgare utan också mellan den privata sektorns aktörer och kunder.

9.  Europaparlamentet medger att DLT har en ännu oförverkligad potential långt bortom finanssektorn, inbegripet gräsrotsfinansiering (crowdfunding) med kryptoandelar (crypto-equity) och tvistlösningstjänster, särskilt i den finansiella och juridiska sektorn, och betonar potentialen i smarta kontrakt i kombination med digitala signaturer, tillämpningar som möjliggör förhöjd datasäkerhet och synergieffekter med utvecklingen av sakernas internet.

10.  Europaparlamentet betonar den dynamik som blockkedjeteknik genererar i näringslivet och dess potential för transformationer i den reala ekonomin på lång sikt.

11.  Europaparlamentet erkänner DLT:s potential att bistå stater att minska penningtvätt, bedrägerier och korruption.

12.  Europaparlamentet uppmanar statliga organ att testa DLT-system efter att ha genomfört riktiga konsekvensanalysstudier i syfte att förbättra servicen till medborgare och erbjuda mer e-förvaltningslösningar, i överensstämmelse med EU:s uppgiftsskyddslagstiftning. Parlamentet uppmanar statliga organ att undvika inlåsningseffekter som kan förknippas med ett beroende av proprietära DLT-system. Parlamentet erkänner särskilt potentialen i DLT för att förbättra fastighetsregistren.

13.  Europaparlamentet rekommenderar att statliga organ och behöriga myndigheter med uppgift att analysera stora datamängder utforskar användningen av DLT-baserade tillsyns- och rapporteringsverktyg i realtid som en del av RegTech-agendan i finanssektorn och på andra områden, inte minst för att minska det stora momsgapet i unionen(26).

Smart reglering för främjande av innovation och säkrande av personlig integritet

14.  Europaparlamentet efterlyser en proportionerlig regleringsmetod på EU-nivå så att innovationen inte hämmas och så att det inte tillkommer onödiga kostnader redan på detta tidiga stadium, samtidigt som regleringsutmaningarna till följd av en bred användning av virtuella valutor och DLT tas på allvar.

15.  Europaparlamentet uppmärksammar likheterna mellan DLT-teknik som består av ett antal noder som deltar i ett system och delar en gemensam databas och World Wide Web, som definieras som en global uppsättning resurser som är logiskt sammankopplade med hyperlänkar. Parlamentet noterar att både DLT och WWW är baserade på internet, ett globalt system av sammankopplade stordator- och persondatornätverk och trådlösa datanätverk.

16.  Europaparlamentet påminner om att internet, trots försöken att främja en metod med många intressenter, fortfarande styrs av National Telecommunications and Information Administration, ett organ inom USA:s handelsdepartement.

17.  Europaparlamentet välkomnar att det skapas en dynamisk koalition för blockkedjeteknik vid Forumet för förvaltning av internet. Kommissionen uppmanas att främja en delad och inkluderande styrning av DLT så att problem som tidigare stötts på vid utvecklingen av internet kan undvikas.

18.  Europaparlamentet betonar att central EU-lagstiftning, såsom Emir, CSDR, SFD, MiFID/MiFIR, Ucits och AIFMD skulle kunna utgöra ett regelverk för den verksamhet som utförs, oavsett den underliggande tekniken, även när virtuella valutor och DLT-baserade tillämpningar expanderar till nya marknader och utökar sina verksamheter. Parlamentet noterar dock att mer skräddarsydd lagstiftning kan komma att behövas.

19.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att inkludera VC-växelplattformar i penningtvättsdirektivet, för att stoppa anonymiteten i samband med sådana plattformar. Parlamentet förväntar sig att eventuella förslag i detta syfte är målinriktade, motiverade genom en fullständig analys av riskerna med virtuella valutor och baserade på en grundlig konsekvensbedömning.

20.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen gör en omfattande granskning av virtuella valutor och på grundval av denna granskning överväger att vid behov revidera relevant EU-lagstiftning för betalningar, inbegripet direktivet om betalkonton, betaltjänstdirektivet och e-penningdirektivet, med tanke på de nya möjligheter som skapas genom den nya tekniska utvecklingen, inte minst virtuella valutor och DLT, så att konkurrensen ökar ytterligare och transaktionskostnaderna sänks, bland annat genom ökad driftskompatibilitet och också genom att främja en universell och icke-proprietär elektronisk plånbok.

21.  Europaparlamentet noterar att flera virtuella lokala valutor har skapats i Europa, inte minst som ett svar på den finansiella krisen och de relaterade kreditåtstramningsproblemen. Parlamentet efterlyser särskild försiktighet vid definitionen av virtuella valutor i samband med framtida lagstiftningsförslag, så att vederbörlig hänsyn tas till ”lokala valutor” i icke-vinstdrivande syfte som ofta har begränsad fungibilitet och betydande sociala och miljömässiga fördelar, och så att oproportionerlig reglering på detta område undviks, så länge beskattning varken undviks eller kringgås.

22.  Europaparlamentet begär att det inrättas en övergripande DLT-specialgrupp som leds av kommissionen och som består av tekniska experter och regleringsexperter i syfte att göra följande:

   i) Ge nödvändig teknisk och regleringsmässig expertis i de olika sektorerna av relevanta DLT-tillämpningar, sammanföra intressenter och stödja de relevanta offentliga aktörerna på EU-nivå och medlemsstatsnivå i deras ansträngningar för att övervaka användningen av DLT på europeisk och global nivå.
   ii) Främja medvetenheten och analysera fördelarna och riskerna – även för slutanvändare – med DLT-tillämpningar för att på bästa sätt utnyttja deras potential, inbegripet genom att försöka definiera en central uppsättning egenskaper hos DLT-system som främjar allmänintresset, såsom icke-proprietära öppna standarder, och genom att fastställa standarder för bästa praxis när sådana standarder utveckas.
   iii) Främja välgrundade och proportionerliga reaktioner i tid på de nya möjligheterna och utmaningarna till följd av att betydande DLT-tillämpningar införs, även genom en färdplan för framtida åtgärder på EU-nivå och medlemsstatsnivå som skulle omfatta en bedömning av existerande europeisk reglering, i syfte att vid behov uppdatera den som svar på en utbredd och systemisk användning av DLT, samtidigt som man tar itu med konsumentskyddsfrågor och systemutmaningar.
   iv) Utveckla stresstest för alla relevanta aspekter av virtuella valutor och andra DLT-system som används i så stor utsträckning att de blir systemviktiga för stabiliteten.

23.  Europaparlamentet betonar vikten av att konsumenterna är medvetna samt av transparens och förtroende i samband med användningen av virtuella valutor. Kommissionen uppmanas att i samarbete med medlemsstaterna och VC-branschen utarbeta riktlinjer för att garantera att korrekt, tydlig och fullständig information ges till existerande och framtida VC-användare, så att de kan fatta välgrundade beslut, och därmed stärka VC-systemens transparens, genom att tydliggöra hur de är organiserade, hur de fungerar och hur de skiljer sig från reglerade och kontrollerade betalningssystem i termer av konsumentskydd.

o
o   o

24.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)http://www.bis.org/cpmi/publ/d137.pdf
(2)http://www.bankofengland.co.uk/publications/Documents/quarterlybulletin/2014/qb14q3digitalcurrenciesBitcoin2.pdf
(3)https://www.eba.europa.eu/documents/10180/657547/EBA-Op-2014-08+Opinion+on+Virtual+Currencies.pdf
(4)https://www.ecb.europa.eu/pub/pdf/other/virtualcurrencyschemesen.pdf
(5)http://ec.europa.eu/justice/newsroom/criminal/news/160202_en.htm
(6)http://europa.eu/rapid/press-release_IP-15-5592_en.htm
(7)http://publications.jrc.ec.europa.eu/repository/bitstream/JRC97043/the%20digital%20agenda%20of%20virtual%20currencies_final.pdf
(8)http://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2016/02/12-conclusions-terrorism-financing/
(9)http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?qid=1463564584935&uri=CELEX:62014CJ0264
(10)http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX%3A62014CC0264
(11)https://www.esma.europa.eu/sites/default/files/library/2015/11/2015-532_call_for_evidence_on_virtual_currency_investment.pdf
(12)http://www.europarl.europa.eu/RegData/bibliotheque/briefing/2014/140793/LDM_BRI(2014)140793_REV1_EN.pdf
(13)https://www.europol.europa.eu/sites/default/files/publications/changes_in_modus_operandi_of_is_in_terrorist_attacks.pdf
(14)http://www.fatf-gafi.org/media/fatf/documents/reports/virtual-currency-key-definitions-and-potential-aml-cft-risks.pdf
(15)http://www.oecd.org/daf/fin/financial-markets/The-Bitcoin-Question-2014.pdf
(16)https://www.imf.org/external/pubs/ft/sdn/2016/sdn1603.pdf
(17) https://www.gov.uk/government/uploads/system/uploads/attachment_data/file/492972/gs-16-1-distributed-ledger-technology.pdf
(18) http://www.bis.org/cpmi/publ/d137.pdf
(19)http://coinmarketcap.com/
(20) Se bland annat: http://www.coindesk.com/state-of-Bitcoin-blockchain-2016/
(21) https://www.eba.europa.eu/documents/10180/657547/EBA-Op-2014-08+Opinion+on+Virtual+Currencies.pdf
(22) https://remittanceprices.worldbank.org/sites/default/files/rpw_report_december_2015.pdf
(23)  http://web.worldbank.org/WBSITE/EXTERNAL/TOPICS/EXTFINANCIALSECTOR/0,contentMDK:22383199~pagePK:210058~piPK:210062~theSitePK:282885,00.html
(24) Det finns visserligen en möjlighet att virtuella valutor kan användas för finansiering av terrorism men Europol har nyligen (18 januari 2016) påpekat att trots uppgifter från tredjepart som antyder att terrorister använder anonyma valutor såsom bitcoin för att finansiera sin verksamhet har detta inte bekräftats av rättsvårdande myndigheter.
(25) https://www.gov.uk/government/uploads/system/uploads/attachmentdata/file/492972/gs-16-1-distributed-ledger-technology.pdf
(26) http://europa.eu/rapid/press-release_IP-15-5592_en.htm


Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (ansökan EGF/2015/010 FR/MoryGlobal)
PDF 262kWORD 74k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 26 maj 2016 om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (ansökan från Frankrike – EGF/2015/010 FR/MoryGlobal) (COM(2016)0185 – C8-0136/2016 – 2016/2043(BUD))
P8_TA(2016)0229A8-0182/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0185 –C8-0136/2016),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1309/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2014‑2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1927/2006(1),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(2), särskilt artikel 12,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(3), särskilt punkt 13,

–  med beaktande av det trepartsförfarande som föreskrivs i punkt 13 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för regional utveckling,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0182/2016), och av följande skäl:

A.  Unionen har inrättat lagstiftnings- och budgetinstrument för att kunna ge kompletterande stöd till arbetstagare som drabbas av konsekvenserna av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln eller av den globala finansiella och ekonomiska krisen, och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

B.  Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda bör vara dynamiskt och ges så snabbt och effektivt som möjligt, i enlighet med Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som antogs vid förlikningsmötet den 17 juli 2008, och med vederbörlig hänsyn till det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 när det gäller antagandet av beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (nedan kallad fonden).

C.  Antagandet av förordningen om fonden återspeglar överenskommelsen mellan parlamentet och rådet om att återinföra kriteriet för utnyttjande i krislägen, öka unionens ekonomiska bidrag till 60 % av den totala uppskattade kostnaden för de föreslagna åtgärderna, effektivisera handläggningen av ansökningar om medel ur fonden inom kommissionen och av parlamentet och rådet genom att förkorta tiden för bedömning och godkännande, öka antalet stödberättigade åtgärder och förmånstagare genom att inbegripa egenföretagare och ungdomar, samt finansiera incitament att starta egna företag.

D.  Frankrike lämnade in ansökan EGF/2015/010 FR/MoryGlobal om ekonomiskt stöd från fonden efter uppsägningar inom den näringsgren som i Nace revision2 klassificeras under huvudgrupperna 49 (Landtransport; transport i rörsystem) och 52 (Magasinering och stödtjänster till transport) i hela Frankrike. 2 132 uppsagda arbetstagare som är berättigade till stöd från fonden förväntas delta i åtgärderna. Ansökan lämnades in efter det att MoryGlobal satts i konkurs och är en uppföljning av ansökan EGF/2014/017 FR/Mory‑Ducros.

E.  Ansökan lämnades in med stöd av insatskriteriet i artikel 4.1 a i förordningen om fonden, enligt vilket minst 500 arbetstagare ska ha blivit uppsagda under en referensperiod på fyra månader i ett företag i en medlemsstat. Detta omfattar även arbetstagare som har blivit uppsagda vid underleverantörer eller producenter i efterföljande produktionsled och egenföretagare som har upphört med sin verksamhet.

1.  Europaparlamentet delar kommissionens åsikt att villkoren enligt artikel 4.1 a i förordningen om fonden är uppfyllda och att Frankrike därför är berättigat till ekonomiskt stöd på 5 146 800 EUR enligt denna förordning, vilket utgör 60 % av de totala kostnaderna på 8 528 000 EUR.

2.  Europaparlamentet noterar att kommissionen respekterade tidsfristen på tolv veckor från och med den dag då ansökan mottogs från de franska myndigheterna, den 19 november 2015, fram till att kommissionen avslutade sin bedömning av huruvida ansökan uppfyller villkoren för ekonomiskt stöd, den 7 april 2016 och underrättade parlamentet om detta samma dag.

3.  Europaparlamentet anser att uppsägningarna vid MoryGlobal är kopplade till den allmänna nedgången i fysisk produktion i Europa, som har resulterat i minskade volymer som ska transporteras och utlöst ett priskrig inom vägtransportsektorn, vilket har lett till en stadig försämring av driftsmarginalerna och en rad förluster för sektorn i Frankrike sedan 2007. Parlamentet noterar att detta har åtföljts av en våg av konkurser, inbegripet för Mory-Ducros och därefter för MoryGlobal, som återanställde 2 107 av Mory-Ducros före detta arbetstagare.

4.  Europaparlamentet betonar att det stöd från fonden för 2 513 före detta arbetstagare vid Mory-Ducros som godkändes i april 2015(4) uppgår till 6 052 200 EUR.

5.  Europaparlamentet noterar att sektorn för landtransport och transport i rörsystem hittills har varit föremål för två andra ansökningar till fonden: EGF/2014/017 FR/Mory-Ducros and EGF/2011/001 AT/Nieder- und Oberoesterreic, båda med grund i den globala finansiella och ekonomiska krisen, avseende 2 804 uppsägningar inom denna sektor. Parlamentet noterar att flera åtgärder inom de båda ansökningarna är likartade.

6.  Europaparlamentet konstaterar att de franska myndigheterna den 23 april 2015 beslutade att inleda de individanpassade åtgärderna, långt innan beslutet fattades att bevilja stöd från fonden för det föreslagna samordnade paketet.

7.  Europaparlamentet gläder sig över att Frankrike hade infört ett friställningsprogram, i vilket företaget MoryGlobal också deltar ekonomiskt, innan man fick tilläggsbetalningen från fonden. Parlamentet uppskattar att det stöd som begärdes från fonden inte omfattar åtgärder enligt artikel 7.1 b i förordningen om fonden, dvs. bidrag, utan är inriktat på åtgärder med ett verkligt mervärde för de uppsagda arbetstagarnas framtida återintegrering på arbetsmarknaden.

8.  Europaparlamentet konstaterar att de individanpassade tjänster som ska medfinansieras av fonden består av råd och vägledning från konsulter med expertis på området och tillkommer utöver friställningsprogrammet och yrkessäkerhetsavtalet (Contrat de Sécurisation Professionnelle (CSP), som finansieras av den franska staten för att hjälpa arbetstagarna tillbaka till arbetslivet. Parlamentet noterar att de tre uppdragstagare som ingår i konsultgruppen också tillhandahöll tjänster till arbetstagare som sades upp av Mory-Ducros. Parlamentet förväntar sig att kommissionen och de franska myndigheterna strikt följer principen om att betalningar till företagen ska göras på basis av uppnådda resultat.

9.  Europaparlamentet noterar att aktörernas (BPI, Sodie och AFPA Transitions) uppgift är att bistå de uppsagda arbetstagarna och hjälpa dem att hitta lösningar som gör det möjligt för dem att hålla sig kvar på arbetsmarknaden med nya arbeten, med hjälp av individanpassade tjänster såsom allmänna och individuella informationsmöten, övergångar på arbetsmarknaden och vägledning rörande nya jobb.

10.  Europaparlamentet anser att arbetstagare i åldersgruppen 55–64 år i högre grad riskerar långtidsarbetslöshet och utestängning från arbetsmarknaden med eventuell social utestängning som följd. Parlamentet anser därför att dessa arbetstagare, som utgör över 19 % av de stödmottagare som förväntas omfattas av de föreslagna åtgärderna, har specifika behov i samband med de individanpassade tjänster de erbjuds i enlighet med artikel 7 i förordningen om fonden.

11.  Europaparlamentet noterar att Frankrike har förklarat att det samordnade paketet av individanpassade tjänster har tagits fram i samråd med företrädare för de berörda stödmottagarna och arbetsmarknadens parter.

12.  Europaparlamentet påminner om att det samordnade paketet med individanpassade tjänster ska utformas utifrån framtida utsikter på arbetsmarknaden och önskad kompetens och vara förenligt med övergången till en resurseffektiv och hållbar ekonomi, i enlighet med artikel 7 i förordningen om fonden för justering för globaliseringseffekter. Parlamentet gläder sig över att Frankrike har lämnat alla nödvändiga garantier för att de föreslagna åtgärderna kommer att kompletteras med åtgärder som finansieras genom strukturfonderna som en kombinerad åtgärd för att anpassa sig till globala utmaningar i syfte att uppnå hållbar ekonomisk tillväxt, vilket betonades i The European Globalisation Adjustment Fund 2007-2014 European Implementation Assessment1a (Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter 2007–2014 - bedömning av genomförandet på EU‑nivå)(5).

13.  Europaparlamentet noterar att de uppdragstagare som ingår i konsultgruppen också tillhandahöll tjänster till arbetstagare som sades upp av Mory-Ducros. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en utvärdering av kostnadseffektiviteten av det beviljade stödet till de uppsagda arbetstagarna vid Mory-Ducros, eftersom föreliggande ansökan är en uppföljning av ansökan EGF/2014/017 FR/Mory-Ducros och de individanpassade tjänsterna ska tillhandahållas av samma aktörer.

14.  Europaparlamentet beaktar den specifika arbetsmarknadens sårbarhet, eftersom Frankrike har den högsta andelen av mervärdet för EU-28 inom sektorn för landtransport.

15.  Europaparlamentet betonar att de franska myndigheterna bekräftar att de föreslagna åtgärderna inte får ekonomiskt stöd från någon annan av unionens fonder eller något annat av unionens finansieringsinstrument och att de kompletterar åtgärder som finansieras genom strukturfonderna.

16.  Europaparlamentet betonar på nytt att stödet från fonden ska komplettera nationella åtgärder och inte får ersätta åtgärder som åligger medlemsstaterna eller företagen.

17.  Europaparlamentet uppskattar det förbättrade förfarande som kommissionen införde efter parlamentets begäran att bidragen snabbare skulle göras tillgängliga. Parlamentet noterar den tidspress som den nya tidsplanen för med sig och de potentiella effekterna för hur effektivt ärendena behandlas.

18.  Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissonen att säkra allmänhetens tillgång till samtliga handlingar som rör ansökningar om medel ur fonden.

19.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

21.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter

(ansökan från Frankrike – EGF/2015/010 FR/MoryGlobal)

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2016/989.)

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 855.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(3) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.
(4) Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2015/738 av den 29 april 2015 om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (ansökan EGF/2014/017 FR/Mory-Ducros, från Frankrike) (EUT L 117, 8.5.2015, s. 47).
(5) http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/IDAN/2016/558763/EPRS_IDA(2016)558763_EN.pdf


Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (ansökan EGF/2015/011 GR/Supermarket Larissa)
PDF 270kWORD 74k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 26 maj 2016 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (ansökan från Grekland – EGF/2015/011 GR/Supermarket Larissa) (COM(2016)0210 – C8-0149/2016 – 2016/2050(BUD))
P8_TA(2016)0230A8-0181/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0210 – C8-0149/2016),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1309/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2014–2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1927/2006(1) (nedan kallad förordningen om fonden),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(2), särskilt artikel 12,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(3), (nedan kallat det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013) särskilt punkt 13,

–  med beaktande av de fem tidigare ansökningarna till fonden med anknytning till detaljhandeln,

–  med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 13 april 2016 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF/2016/000 TA 2016 – tekniskt stöd på kommissionens initiativ)(4),

–  med beaktande av det trepartsförfarande som föreskrivs i punkt 13 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för regional utveckling,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0181/2016), och av följande skäl:

A.  Unionen har inrättat lagstiftningsinstrument och budgetinstrument för att kunna ge kompletterande stöd till arbetstagare som drabbas av följderna av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln eller av den globala finansiella och ekonomiska krisen och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (nedan kallad fonden) stöder arbetstagare som har blivit uppsagda från små och medelstora företag och multinationella företag, oberoende av den politik eller de intressen som låg bakom beslutet om nedläggning, särskilt när det gäller de sistnämnda. Förordningen om fonden och unionens handelspolitik bör ytterligare inriktas på hur arbetstillfällen, produktion och know-how kan tryggas inom unionen.

B.  Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som är i behov av stöd bör vara dynamiskt och ges så snabbt och effektivt som möjligt, i enlighet med Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande som antogs vid förlikningsmötet den 17 juli 2008 och med vederbörlig hänsyn till det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 när det gäller antagandet av beslut om utnyttjande av fonden.

C.  Grekland lämnade in ansökan EGF/2015/011 GR/Supermarket Larissa om ekonomiskt stöd från fonden efter uppsägningar inom den ekonomiska sektor som i Nace rev. 2 klassificeras under huvudgrupp 47 (Detaljhandel utom med motorfordon och motorcyklar) i Nuts 2-regionerna Mellersta Makedonien (Κεντρική Μακεδονία) (EL12) och Thessalien (Θεσσαλία) (EL14). Det förväntas att 557 uppsagda arbetstagare, samt 543 unga under 30 år som varken arbetar eller studerar och som är från samma regioner deltar i åtgärderna. Arbetstagarna sades upp efter det att Supermarket Larissa ABEE hade gått i konkurs och lagts ner.

D.  Ansökan lämnades in med stöd av insatskriterierna i artikel 4.1 a i förordningen om fonden, enligt vilken minst 500 arbetstagare ska ha blivit uppsagda under en referensperiod på fyra månader inom ett företag i en medlemsstat, inklusive sådana arbetstagare som är anställda bland underleverantörer eller producenter i efterföljande produktionsled och/eller egenföretagare vars verksamhet har upphört.

1.  Europaparlamentet delar kommissionens uppfattning att villkoren enligt artikel 4.1 a i förordningen om fonden är uppfyllda och att Grekland därför är berättigat till ekonomiskt stöd på 6 468 000 EUR enligt den förordningen, vilket utgör 60 % av de totala kostnaderna på 10 780 000 EUR.

2.  Europaparlamentet konstaterar att den ekonomiska ersättningen kommer att rikta sig till 557 uppsagda arbetstagare, varav 194 är män och 363 är kvinnor.

3.  Europaparlamentet påminner om att 543 unga under 30 år som varken arbetar eller studerar i samma region kan tillhandahållas individanpassade tjänster såsom yrkesvägledning inom ramen för ungdomssysselsättningsinitiativet.

4.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen respekterade tidsfristen på tolv veckor från och med den dag då ansökan från de grekiska myndigheterna togs emot, den 26 november 2015, fram till dess att kommissionen avslutade sin bedömning av huruvida ansökan uppfyllde villkoren för ekonomiskt stöd, den 14 april 2016, och underrättade parlamentet om detta den 15 april 2016.

5.  Europaparlamentet konstaterar att utöver de 557 uppsagda arbetstagarna förväntas 543 unga under 30 år som varken arbetar eller studerar och som är från samma regioner delta i åtgärderna och ges individanpassade tjänster som samfinansieras av fonden. Parlamentet konstaterar att orsaken till de grekiska myndigheternas begäran att inkludera unga som varken arbetar eller studerar i dessa åtgärder är bristen på sysselsättning i regionen i förhållande till de många arbetssökande – 73,5% av de arbetslösa har varit arbetslösa i över 12 månader i Thessalien (Eurostat).

6.  Europaparlamentet noterar att som en konsekvens av den grekiska ekonomins djupa recession följt av en minskning av hushållens konsumtion och köpkraft var försäljningsvolymerna i detaljhandeln med livsmedel, drycker och tobak mer än 30 % lägre 2015 än volymerna i början av krisen 2008. Parlamentet konstaterar att Supermarket Larissas försäljning följt samma nedåtgående trend.

7.  Europaparlamentet noterar därför att Supermarket Larissa, som är ett kooperativ bestående av små livsmedelsbutiker som bildades 1986 med 42 butiker och 600 anställda, inte kunde klara sina förluster och var tvunget att lägga ner sina butiker under det andra kvartalet 2014. Parlamentet påpekar att man trots åtstramningsåtgärderna, särskilt lönesänkningar (–30 %), omförhandling av hyreskontrakt och senareläggning av förfallodagen för räkningar inte kunde förhindra detta. Parlamentet noterar att denna situation också beror på den drastiska minskningen av lån till företag i ett sammanhang där Europeiska centralbankens kvantitativa lättnader inte lyckades få igång långivningen. Parlamentet noterar att detta är ett dramatiskt resultat av borgenärernas kontinuerliga tryck på Grekland och av den europeiska åtstramningspolitiken.

8.  Europaparlamentet välkomnar att de grekiska myndigheterna den 26 februari 2016 beslutade att inleda de individanpassade åtgärderna, innan beslutet att bevilja stöd från fonden för det föreslagna samordnade paketet fattades.

9.  Parlamentet noterar också att inkomststödjande åtgärder kommer att vara strikt begränsade till ett högsta belopp på 35 % av totalkostnaderna för paketet med individanpassade tjänster, i enlighet med förordningen om fonden, och att dessa åtgärder förutsätter att de berörda stödmottagarna aktivt söker arbete eller deltar i utbildning.

10.  Europaparlamentet konstaterar att även om kooperativet vidtog vissa åtstramningsåtgärder såsom lönesänkningar, omförhandling av hyresavtalen, uppskjutande av förfallodagen för räkningar, erbjudanden om billigare varor, lägre driftskostnader, tvingades man stänga ner den ena butiken efter den andra.

11.  Europaparlamentet konstaterar att de åtgärder som Grekland planerat för de uppsagda arbetstagarna och för unga som varken arbetar eller studerar omfattar följande kategorier: yrkesvägledning; utbildning, omskolning och yrkesutbildning; starta eget-bidrag; aktivitetsstöd och utbildningsbidrag; flyttbidrag.

12.  Europaparlamentet noterar det ganska höga beloppet (15 000 EUR) som ska utgå som en del av de individanpassade tjänsterna till de arbetstagare eller unga som varken arbetar eller studerar och som vill starta eget. Parlamentet konstaterar samtidigt att ett stort antal uppsagda arbetstagare har företagarbakgrund vilket ökar deras möjligheter att lyckas i denna bransch.

13.  Europaparlamentet noterar möjligheten att vissa av de nya företagen kommer att ta formen av sociala kooperativ, och välkomnar i detta sammanhang de grekiska myndigheternas ansträngningar att förbättra den sociala ekonomiska sektorn i Grekland.

14.  Europaparlamentet noterar vikten av att lansera en informationskampanj för att nå unga som varken arbetar eller studerar och som kan omfattas av dessa åtgärder. Parlamentet erinrar om sin ståndpunkt att unga som varken arbetar eller studerar måste få hjälp på ett permanent och hållbart sätt.

15.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att det samordnade paketet med individanpassade tjänster inrättades genom ytterligare samråd med representanter för de berörda stödmottagarna och arbetsmarknadens parter.

16.  Europaparlamentet påminner om att det samordnade paketet med individanpassade tjänster ska utformas utifrån framtida utsikter på arbetsmarknaden och önskad kompetens, och vara förenligt med övergången till en resurseffektiv och hållbar ekonomi, i enlighet med artikel 7 i förordningen om fonden.

17.  Europaparlamentet framhåller behovet av att förbättra alla arbetstagares anställbarhet med hjälp av anpassad utbildning och förväntar sig att den utbildning som erbjuds i det samordnade paketet kommer att tillgodose både arbetstagarnas och näringslivets behov.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i framtida förslag lämna mer information om de sektorer som har potential att växa och därför att anställa, och att samla in underbyggda uppgifter om effekterna av finansiering från fonden, inbegripet om kvaliteten på sysselsättningen i fråga och hur många som kan återintegreras tack vare insatser via fonden.

19.  Europaparlamentet noterar att de grekiska myndigheterna bekräftar att de åtgärder som avses inte får stöd från något annat av unionens finansieringsinstrument.

20.  Europaparlamentet uppskattar det förbättrade förfarande som kommissionen har infört efter parlamentets begäran att göra bidragen snabbare tillgängliga. Parlamentet noterar den tidspress som den nya tidsplanen för med sig och de potentiella effekterna för hur effektivt ärendena behandlas.

21.  Europaparlamentet påminner om sin uppmaning till kommissionen att säkra allmänheten tillgång till samtliga handlingar som berör ansökningar om medel ur fonden.

22.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

24.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter

(ansökan från Grekland – EGF/2015/011 GR/Supermarket Larissa)

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2016/990.)

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 855.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(3) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.
(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0112.


Begäran om upphävande av Gianluca Buonannos immunitet
PDF 164kWORD 65k
Europaparlamentets beslut av den 26 maj 2016 om begäran om upphävande av Gianluca Buonannos immunitet (2016/2003(IMM))
P8_TA(2016)0231A8-0180/2016

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den begäran om tillstånd att inhämta uppgifter från telefonbolagen om telefontrafiken till ett nummer använt av Gianluca Buonanno; begäran översändes den 20 november 2015 av biträdande åklagaren vid domstolen i Vercelli (Italien) och tillkännagavs i kammaren den 14 december 2015 inom ramen för det straffrättsliga förfarande som domstolen i Vercelli inlett på Gianluca Buonannos vägnar efter det att han påstått sig ha tagit emot telefonhot den 14 april 2015 från en okänd person på sitt mobiltelefonnummer (ref. nr 2890/15 R.G.N.R. ändr. 44),

–  efter att ha hört Gianluca Buonanno i enlighet med artikel 9.5 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013(1),

–  med beaktande av artikel 68 i Republiken Italiens författning,

–  med beaktande av artikel 4 i lag nr 140 av den 20 juni 2003 med bestämmelser om genomförande av artikel 68 i författningen och om lagföring av höga statstjänstemän(2),

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0180/2016), och av följande skäl:

A.  Biträdande åklagaren vid domstolen i Vercelli har översänt en begäran om tillstånd att inhämta uppgifter från telefonbolagen om telefontrafiken till ett nummer som använts av en italiensk ledamot av Europaparlamentet (Gianluca Buonanno) inom ramen för det straffrättsliga förfarande som domstolen i Vercelli inlett på Gianluca Buonannos vägnar efter det att han påstått sig ha tagit emot telefonhot den 14 april 2015 från en okänd person på sitt mobiltelefonnummer.

B.  I artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier anges att Europaparlamentets ledamöter på sin egen medlemsstats territorium ska åtnjuta den immunitet som beviljas ledamöterna i den medlemsstatens parlament.

C.  Artikel 68 i den italienska författningen har följande lydelse: ”En parlamentsledamot kan inte utan tillstånd från den kammare som han eller hon tillhör underkastas kroppsvisitation eller husrannsakan, gripas eller på annat sätt frihetsberövas, såvida det inte är fråga om genomförande av en lagakraftvunnen dom, eller såvida ledamoten inte grips på bar gärning för ett brott för vilket gripande på bar gärning är obligatoriskt. Ett sådant tillstånd krävs också för att övervaka en parlamentsledamots samtal eller kommunikation eller för att beslagta hans eller hennes post”.

D.  I artikel 4 i lag nr 140 av den 20 juni 2003 med bestämmelser om genomförande av artikel 68 i författningen och om lagföring av höga statstjänstemän fastställs bland annat att den behöriga myndigheten, när den behöver samla in uppgifter om en parlamentsledamots telefontrafik, bör begära tillstånd från den kammare där vederbörande är ledamot.

E.  Begäran om upphävande av Gianluca Buonannos immunitet rör den utredande myndighetens tillgång till listor över samtalen till ledamotens mobiltelefonnummer under den dag då han påstår sig ha tagit emot hotfulla telefonsamtal.

F.  I sin begäran om upphävande av immuniteten medger biträdande åklagaren vid domstolen i Vercelli att det är oklart huruvida detta parlamentariska privilegium bör tillämpas även i fall där parlamentsledamoten är ett påstått brottsoffer. Trots det drar han slutsatsen att den bästa tolkningen av den nationella lagstiftningen är att detta privilegium bör gälla för parlamentsledamöter oavsett deras processuella ställning. Han åberopar dock inte någon nationell rättspraxis till stöd för sin slutsats.

G.  Det ankommer inte på Europaparlamentet att tolka nationella bestämmelser om parlamentsledamöters immunitet och privilegier. Det verkar dock lämpligt att påminna om att huvudsyftet med artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier är att skydda ledamöternas oberoende genom att förhindra att det under parlamentets sammanträdesperioder kan utövas påtryckningar mot dem i form av hot om frihetsberövande eller lagföring. I det aktuella fallet är det obestridligt att det inte utövats några påtryckningar på den berörda ledamoten, eftersom förfarandet rör några påstådda hot som ledamoten själv har rapporterat om i sin egenskap av offer för telefonhot.

H.  Mot denna bakgrund förefaller det som om biträdande åklagaren vid domstolen i Vercelli inte borde ha varit skyldig att begära tillstånd från Europaparlamentet för att inhämta uppgifter om Gianluca Buonannos telefontrafik den 14 april 2015.

I.  Trots detta tycks det av rättssäkerhetsskäl lämpligt att utifrån ett försiktighetsperspektiv tillmötesgå begäran om tillstånd från biträdande åklagaren vid domstolen i Vercelli.

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Gianluca Buonannos immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till biträdande åklagaren vid domstolen i Vercelli och till Gianluca Buonanno.

(1) (Domstolens dom av den 12 maj 1964, Wagner/Fohrmann och Krier, 101/63, ECLI:EU:C:1964:28, domstolens dom av den 10 juli 1986, Wybot/Faure m.fl., 149/85, ECLI:EU:C:1986:310, tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C 200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI:EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23.)
(2) Legge n. 140, disposizioni per l’attuazione dell’articolo 68 della Costituzione nonché in materia di processi penali nei confronti delle alte cariche dello Stato, av den 20 juni 2003 (GURI No 142, av den 21 juni 2003).


Provisoriska åtgärder på området internationellt skydd till förmån för Sverige *
PDF 249kWORD 67k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 maj 2016 om förslaget till rådets beslut om fastställande av provisoriska åtgärder på området för internationellt skydd till förmån för Sverige i enlighet med artikel 9 i rådets beslut (EU) 2015/1523 och artikel 9 i rådets beslut (EU) 2015/1601 om fastställande av provisoriska åtgärder på området internationellt skydd till förmån för Italien och Grekland (COM(2015)0677 – C8-0017/2016 – 2015/0314(NLE))
P8_TA(2016)0232A8-0170/2016

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2015)0677),

–  med beaktande av artikel 78.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0017/2016),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0170/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till beslut
Skäl 5
(5)  Sverige står inför en nödsituation som kännetecknas av en plötslig tillströmning av tredjelandsmedborgare till landets territorium på grund av en kraftig förändring i migrationsströmmarna. Den 8 december begärde Sverige formellt ett upphävande av sina skyldigheter enligt rådets beslut (EU) 2015/1523 och (EU) 2015/1601.
(5)  Sverige står inför en nödsituation som kännetecknas av en plötslig tillströmning av tredjelandsmedborgare till landets territorium på grund av en kraftig förändring i migrationsströmmarna. Den 8 december 2015 begärde Sverige formellt ett upphävande av sina skyldigheter enligt rådets beslut (EU) 2015/1523 och (EU) 2015/1601, eftersom landet står inför utmaningen att vara både ett land för första ankomst och en slutdestination.
Ändring 2
Förslag till beslut
Skäl 9
(9)  Sverige hade under 2015 det i särklass högsta antalet personer som ansökte om internationellt skydd per capita i EU (11 503 asylsökande per miljon invånare).
(9)  Sverige hade under 2015 det i särklass högsta antalet personer som ansökte om internationellt skydd per capita i EU (11 503 asylsökande per miljon invånare) och tog i mars 2016 Sverige emot sammanlagt 107 104 sökande, varav 73 331 var barn och av dessa 36 181 underåriga utan medföljande vuxen.
Ändring 3
Förslag till beslut
Skäl 10
(10)  Sverige står också inför en svår situation på grund av den avsevärda ökningen av antalet ensamkommande barn, där en av fyra sökande hävdar att de är underåriga utan medföljande vuxen.
(10)  Sverige står också inför en svår situation på grund av den avsevärda ökningen av antalet ensamkommande barn, där en av fyra sökande hävdar att de är underåriga utan medföljande vuxen, vilka har särskilda behov och kräver extra resurser för tillhandahållande av hälso- och sjukvård, anständigt boende och utbildning, i enlighet med EU:s asylregler.

Transatlantiska dataflöden
PDF 179kWORD 77k
Europaparlamentets resolution av den 26 maj 2016 om transatlantiska dataflöden (2016/2727(RSP))
P8_TA(2016)0233RC-B8-0623/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artiklarna 6, 7, 8, 11, 16, 47 och 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(1) (nedan kallat dataskyddsdirektivet),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)(3), och av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF(4),

–  med beaktande av kommissionens beslut 2000/520/EG av den 26 juli 2000 (safe harbour-beslutet),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet av den 27 november 2013 Återskapande av förtroendet för dataflöden mellan EU och Förenta staterna (COM(2013)0846),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet av den 27 november 2013 om hur principerna om integritetsskydd (safe harbour) fungerar när det gäller EU:s medborgare och företag som är etablerade i EU (COM(2013)0847) (integritetsskyddsmeddelandet),

–  med beaktande av EU-domstolens dom av den 6 oktober 2015 i mål C-362/14, Maximillian Schrems mot Data Protection Commissioner, (EU:C:2015:650),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet av den 6 november 2015 om överföring av personuppgifter till Amerikas Förenta stater enligt direktiv 95/46/EG med anledning av domstolens dom i mål C-363/14 (Schrems) (COM(2015)0566),

–  med beaktande av artikel 29-gruppens uttalande av den 3 februari 2016 om konsekvenserna av domen i målet Schrems,

–  med beaktande av lagen om rättslig prövning (Judicial Redress Act) från 2015, som undertecknades av president Obama och blev lag den 24 februari 2016 (H.R.1428),

–  med beaktande av USA:s frihetslag (USA Freedom Act) från 2015(5),

–  med beaktande av de reformer av Förenta staternas signalspaningsverksamhet som fastställdes i presidentens policydirektiv 28 (Presidential Policy Directive 28, nedan kallat PPD-28)(6),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet av den 29 februari 2016 Transatlantiska dataflöden: Att återställa förtroendet genom starka skyddsmekanismer (COM(2016)0117),

–  med beaktande av artikel 29-gruppens yttrande 01/2016 av den 13 april 2016 om utkastet till beslut om adekvat skydd genom skölden för skydd av privatlivet i EU och USA,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2014 om amerikanska NSA:s övervakningsprogram, övervakningsorgan i olika medlemsstater samt inverkan på EU‑medborgarnas grundläggande rättigheter och på det transatlantiska samarbetet i rättsliga och inrikes frågor(7), och av sin resolution av den 29 oktober 2015 om uppföljning av Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2014 om den elektroniska massövervakningen av EU:s medborgare(8),

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I sin dom i mål C-362/14, Maximillian Schrems mot Data Protection Commissioner av den 6 oktober 2015, ogiltigförklarade Europeiska unionens domstol safe harbour-beslutet och klarlade att en adekvat skyddsnivå i ett tredjeland måste anses betyda att nivån är ”väsentligen likvärdig” med det skydd som erbjuds i unionen. något som föranledde det akuta behovet av att slutföra förhandlingarna om skölden för skydd av privatlivet i EU och USA, för att tillförsäkra rättslig säkerhet om hur det ska gå till när personuppgifter överförs från EU till Förenta staterna.

B.  Dataskydd innebär att man skyddar de människor till vilka den information som bearbetas hänför sig. Detta skydd är en av de grundläggande rättigheter som erkänts av unionen (artikel 8 i stadgan och artikel 16 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

C.  Rätten till skydd för personuppgifter, respekt för privatlivet och privata kommunikationer, rätten till säkerhet, rätten att ta emot och sprida uppgifter och rätten att bedriva affärsverksamhet är alla grundläggande rättigheter som ska upprätthållas och balanseras.

D.  När kommissionen granskar skyddsnivån i ett tredjeland måste den bedöma innehållet i de bestämmelser som är tillämpliga i landet i fråga till följd av landets inhemska lagstiftning eller på grund av landets internationella förpliktelser, samt det förfarande som ska se till att dessa bestämmelser iakttas, eftersom kommissionen enligt artikel 25.2 i dataskyddsdirektivet måste beakta alla de förhållanden som har samband med en överföring av personuppgifter till ett tredjeland. Denna bedömning ska inte bara avse lagstiftning och förfaranden med avseende på skyddet av personuppgifter för kommersiella och privata ändamål, utan även alla aspekter av den ram som är tillämplig för detta land eller denna sektor, framför allt, men inte uteslutande, brottsbekämpning, nationell säkerhet och respekt för de grundläggande rättigheterna.

E.  Små och medelstora företag utgör den snabbast växande sektorn i EU:s ekonomi och blir mer och mer beroende av det fria dataflödet. Små och medelstora företag utgjorde 60 procent av de företag som förlitade sig på safe harbour-avtalet, så att de kunde dra nytta av förenklade och kostnadseffektiva förfaranden för efterlevnaden.

F.  Förenta staternas och EU:s ekonomier står för över 50 procent av världens BNP, 25 procent av världens export och över 30 procent av världens import. De ekonomiska förbindelserna mellan Förenta staterna och EU är de högst värderade i världen, i och med att den sammanlagda handeln över Atlanten under 2014 uppgick till 1 090 miljarder US-dollar, jämfört med ett sammanlagt värde för Förenta staternas handel med Kanada och Kina på 741 miljarder respektive 646 miljarder US-dollar.

G.  De gränsöverskridande dataflödena mellan Förenta staterna och Europa är de mest omfattande i världen – 50 % större än dataflödena mellan Förenta staterna och Asien och nästan dubbelt så stora som dataflödena mellan Förenta staterna och Latinamerika. Överföring och utbyte av personuppgifter är ett viktigt inslag som stärker de nära förbindelserna mellan EU och Förenta staterna både inom handelsverksamhet och brottsbekämpning.

H.  I sitt yttrande 01/2016 välkomnade artikel 29-arbetsgruppen de avsevärda förbättringar som skölden för skydd av privatlivet fört med sig, jämfört med safe harbour-beslutet. Såsom glädjande framsteg ansåg gruppen framför allt att det införts centrala definitioner, inrättats mekanismer för att säkerställa övervakning av förteckningen i samband med skölden, och att det numera blivit obligatoriskt med externa och interna översyner av efterlevnaden. Arbetsgruppen yppade också starka farhågor, både om de kommersiella aspekterna och om offentliga myndigheters åtkomst till data som överförts med stöd av skölden.

I.  Hittills har följande länder eller territorier, nämligen Andorra, Argentina, Kanada, Färöarna, Guernsey, Isle of Man, Jersey, Uruguay, Israel, Schweiz och Nya Zeeland erkänts ha en adekvat nivå av uppgiftsskydd, och beviljats positiv särbehandling i fråga om tillträdet till EU:s marknad.

1.  Europaparlamentet välkomnar de ansträngningar som kommissionen och Förenta staternas administration har gjort för att integritetsskyddet i skölden för skydd av privatlivet ska bli avsevärt bättre än i safe harbour-beslutet, framför allt att det införts centrala definitioner såsom ”personuppgifter”, ”bearbetning” och ”registeransvarig”, att det inrättats mekanismer för att säkerställa övervakning av förteckningen i samband med skölden, och att det numera blivit obligatoriskt med externa och interna översyner av efterlevnaden.

2.  Europaparlamentet framhåller vikten av de transatlantiska förbindelserna, som kvarstår som ett livsintresse för båda parter. Parlamentet betonar i detta sammanhang att en helhetslösning mellan Förenta staterna och EU bör respektera rätten till uppgiftsskydd och rätten till personlig integritet. Parlamentet erinrar om att EU har skyddet av personuppgifter som ett av sina grundläggande mål, också i samband med att uppgifterna överförs till EU:s största handelspartner.

3.  Europaparlamentet insisterar på att skölden för skydd av privatlivet måste vara förenlig med EU:s primär- och sekundärrätt samt med relevanta domar från både Europeiska unionens domstol och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

4.  Europaparlamentet konstaterar att bilaga VI (skrivelse från Robert S. Litt vid den amerikanska underrättelsemyndigheten Office of the Director of National Intelligence, ODNI) gör det klart att den amerikanske presidentens policydirektiv 28 (Presidential Policy Directive 28, nedan kallat PPD-28) i sex fall fortfarande tillåter bulkinsamling av personuppgifter och personliga kommunikationer från personer som inte är amerikanska medborgare. Parlamentet påpekar att denna bulkinsamling endast måste vara ”så pass skräddarsydd som det låter sig göras” och ”rimlig”, något som inte uppfyller de striktare kriterierna för nödvändighet och proportionerlighet som fastställs i stadgan.

5.  Europaparlamentet erinrar också om att rättslig säkerhet, och framför allt klara och enhetliga regler, är utslagsgivande för företagens utveckling och tillväxt, framför allt för små och medelstora företag, för att de inte ska bli osäkra på vad som gäller rent juridiskt och få vidkännas svåra konsekvenser för sin verksamhet och sin förmåga att göra affärer på andra sidan Atlanten.

6.  Europaparlamentet välkomnar att privatpersoner fått en mekanism för rättslig prövning i skölden för skydd av privatlivet. Parlamentet uppmanar kommissionen och Förenta staternas administration att åtgärda den nuvarande komplicerade karaktären för att förfarandena ska bli användarvänliga och effektiva.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utverka klarläggande av den rättsliga statusen för Förenta staternas skriftliga försäkringar.

8.  Europaparlamentet välkomnar utnämningen av en ombudsperson i Förenta staternas utrikesdepartement, som kommer att samarbeta med oberoende myndigheter för att besvara förfrågningar, som inkommit från privatpersoner, handlar om statlig övervakning och förmedlats via EU:s tillsynsmyndigheter. Parlamentet anser dock att denna nya institution inte är tillräckligt oberoende och inte fått adekvata befogenheter för att effektivt fullgöra sina skyldigheter och verkställa dem.

9.  Europaparlamentet välkomnar att skölden för skydd av privatlivet gett medlemsstaternas dataskyddsmyndigheter en framträdande roll för att utreda och undersöka klagomål som hänför sig till skyddet av personuppgifter enligt EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och för att tillfälligt inställa överföringen av data, liksom också att Förenta staternas handelsdepartement ålagts att lösa sådana klagomål.

10.  Europaparlamentet inser att skölden för skydd av privatlivet ingår som ett led i en mera brett upplagd dialog mellan EU och tredjeländer, bland dem också Förenta staterna, om dataintegritet, handel, säkerhet och rättigheter och mål av gemensamt intresse i anslutning till dem. Parlamentet uppmanar därför alla parter att samarbeta för att få till stånd fungerande, gemensamma internationella ramar och inhemska lagar som uppnår dessa mål, samt en fortgående förbättring av dem.

11.  Europaparlamentet insisterar på att rättssäkerheten med avseende på överföringen av personuppgifter mellan EU och USA är en väsentlig aspekt för konsumenternas förtroende, för utvecklingen av transatlantisk affärsverksamhet och för samarbetet inom brottsbekämpning, och därför är det en oeftergivlig förutsättning för effektivitet och ett långsiktigt genomförande att de instrument som möjliggör sådana överföringar är förenliga med både EU:s primär- och sekundärrätt.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut genomföra de rekommendationer som uttrycks i artikel 29-gruppens yttrande 01/2016 om utkastet till beslut om adekvat skydd genom skölden för skydd av privatlivet i EU och USA.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i praktisk handling till fullo omsätta sitt ansvar enligt skölden för skydd av privatlivet, nämligen att med jämna mellanrum se över vad den kommit fram till om huruvida skyddet är likvärdigt och vilka juridiska motiveringar det finns till detta, framför allt mot bakgrund av att den nya allmänna dataskyddsförordningen ska börja tillämpas efter två år.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta dialogen med Förenta staternas administration för att förhandla fram ytterligare förbättringar av skölden för skydd av privatlivet mot bakgrund av dess nuvarande brister.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Förenta staternas regering och kongress.

(1) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.
(2) EUT L 350, 30.12.2008, s. 60.
(3) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.
(4) EUT L 119, 4.5.2016, s. 89.
(5) https://www.congress.gov/114/plaws/publ23/PLAW-114publ23.pdf
(6) https://www.whitehouse.gov/the-press-office/2014/01/17/presidential-policy-directive-signals-intelligence-activities
(7) Antagna texter, P7_TA(2014)0230.
(8) Antagna texter, P8_TA(2015)0388.


En ny giv för energikonsumenterna
PDF 192kWORD 90k
Europaparlamentets resolution av den 26 maj 2016 om En ny giv för energikonsumenterna (2015/2323(INI))
P8_TA(2016)0234A8-0161/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 juli 2015 En ny giv för energikonsumenterna (COM(2015)0339),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 15 juli 2015 Inledning av ett offentligt samråd om en ny marknadsmodell för energimarknaderna (COM(2015)0340),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 februari 2016 En EU-strategi för uppvärmning och kylning (COM(2016)0051),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 februari 2015 En ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik (COM(2015)0080),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 november 2014 En investeringsplan för Europa (COM(2014)0903),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 november 2012 För en välfungerande inre marknad för energi (COM(2012)0663),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 mars 2011 Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050 (COM(2011)0112),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 december 2011 Energifärdplan för 2050 (COM(2011)0885),

–  med beaktande av det tredje energipaketet,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd av personuppgifter,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter,

–  med beaktande av kommissionens rekommendation 2012/148/EU av den 9 mars 2012 om förberedelser för uppsättning av smarta mätsystem,

–  med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2008 om en europeisk stadga om konsumenternas rättigheter på energiområdet(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 september 2013 om en välfungerande inre marknad för energi(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2013 om energifärdplanen för 2050, en framtid med energi(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2014 om lokala och regionala konsekvenser av utvecklingen av intelligenta nät(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 april 2014 om konsumentskydd - konsumentskydd i samband med försörjningstjänster(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 december 2015 om ”På väg mot en europeisk energiunion”(6),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0161/2016).

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande En ny giv för energikonsumenterna.

2.  Europaparlamentet understryker att detta betänkande tar sikte på en ny giv för hushållsförbrukare av energi i samband med energiomställningen, och framhåller att industrikonsumenter bör behandlas separat.

3.  Europaparlamentet framhåller att den pågående energiomställningen leder till att vi kommer bort från ett energisystem som bygger på traditionell centraliserad kraftproduktion och i stället får ett energisystem som är mera decentraliserat, energieffektivt och flexibelt, och i hög grad bygger på förnybar energi.

4.  Europaparlamentet påpekar vilka kostnader omställningen till en ny marknadsmodell kommer att föra med sig i vissa medlemsstater, och uppmanar kommissionen att ta vederbörlig hänsyn till vad dessa kostnader kommer att innebära med tanke på överkomliga priser och konkurrenskraft.

5.  Europaparlamentet påminner om att målet i sista hand bör bestå i en ekonomi som till fullo använder sig av principen om ”energieffektivitet först/första bränsle” och prioriterar energibesparingar och åtgärder på efterfrågesidan, snarare än på utbudssidan, för att på så sätt uppnå våra klimatmål i enlighet med Parisavtalets scenario om 1,5 °C, tillsammans med trygg energiförsörjning, konkurrenskraft och, framför allt, lägre kostnader för konsumenterna.

6.  Europaparlamentet anser att energiunionen bör låta nuvarande och kommande invånargenerationers intressen stå i centrum, och att den bör

   a) ge invånarna stabil, överkomligt prissatt, effektiv och hållbar energi, och energieffektiva produkter, tjänster och byggnader med hög kvalitet,
   b) ge invånarna möjlighet att själva producera, förbruka, lagra eller handla med egen förnybar energi, antingen enskilt eller kollektivt, samt att vidta energisparåtgärder, att aktivt delta på energimarknaden genom att det finns valmöjligheter för konsumenterna och att kunna ta del av efterfrågeflexibiliteten under betryggande och förtroendeingivande former, varvid parlamentet anser att man på EU-nivå bör komma överens om en definition av begreppet ”prosument”, genom en inkluderande process under kommissionens ledning,
   c) bidra till att utrota energifattigdomen,
   d) skydda konsumenterna mot att från marknadsaktörernas sida utsättas för förfaranden som är oseriösa och otillbörliga och där det saknas konkurrens, och låta konsumenterna till fullo utöva sina rättigheter,
   e) skapa gynnsamma förutsättningar för en välfungerande och konkurrensutsatt inre marknad för energi, som ger konsumenterna möjlighet att välja och att få öppen och tydlig information.

7.  Europaparlamentet anser att man, i samband med att reglerade energipriser för konsumenterna frångås, inom strategin för energiunionen bör beakta hur mycket konkurrens det faktiskt förekommer på marknaderna, för att konsumenterna ska kunna få trygga energipriser.

8.  Europaparlamentet anser att energiomställningen bör ha som sin allmänna princip att vi ska få ett energisystem som präglas av ökad effektivitet, insyn, hållbarhet, konkurrens, stabilitet och decentralisering, som i högre grad ger utrymme för alla och som blir till nytta för samhället som helhet, ökar medverkan från invånarnas och lokala och regionala aktörers och samhällens sida, och låter dem bli ägare eller delägare till produktionen, distributionen och lagringen av förnybar energi, allt under det att de mest utsatta samtidigt skyddas och det ses till att de kan dra nytta av energieffektivitetsåtgärder och förnybar energi.

På väg mot en välfungerande energimarknad till nytta för invånarna

9.  Europaparlamentet anser att det tredje energipaketet, trots att vissa framsteg gjorts, ännu inte helt förverkligat sitt syfte i alla EU-medlemsstater, alltså att vi ska få en verkligt konkurrensutsatt och insyns- och konsumentvänlig detaljhandelsmarknad för energi. Detta framgår av att marknadskoncentrationen fortsätter att vara stor och av att sjunkande grossistpriser inte slagit igenom i priserna på detaljhandelsmarknaden, liksom av att konsumenterna sällan byter leverantör, och att konsumenttillfredsställelsen är ringa.

10.  Europaparlamentet anser därför att kommissionen bör söka fram eller utveckla ytterligare indikatorer på vad som är en välfungerande och konsumentvänlig energimarknad. Parlamentet understryker att dessa indikatorer bör ta hänsyn, bland annat till vilka ekonomiska konsekvenser ett leverantörsbyte får för energikonsumenterna och till vilka tekniska hinder det finns för byte av leverantör eller plan, liksom till nivån av medvetenhet på konsumenthåll.

11.  Europaparlamentet framhåller att det behövs öppna och välreglerade marknader med insyn och konkurrens för att priserna ska hållas nere, innovationen drivas på, kunderna få bättre service och hindren tas bort för nya företagsmodeller som kan bli värdefulla för medborgarna, både genom att ge dem egenmakt och bidra till att förebygga energifattigdom.

12.  Europaparlamentet påminner om att kundernas valmöjligheter inom distributionsnäten är begränsade, eftersom näten är naturliga monopol, vilket innebär att kunderna inte kan byta den systemansvariga för distributionsnätet. Parlamentet betonar att det behövs en lämplig marknadsövervakning av systemansvariga för distributionsnäten, så att kunderna skyddas mot chockhöjningar av distributionsavgifterna.

13.  Europaparlamentet anser att kommissionen och medlemsstaterna bör vidta nödvändiga åtgärder, så att fördelarna med ökad sammanlänkning av nationella nät inte överförs till de systemansvariga för distributionsnäten, utan direkt omvandlas till fördelar för slutkonsumenterna. Parlamentet anser vidare att en förbättrad sammanlänkning av de nationella näten måste bli till nytta för konsumenternas energipriser, och att man därför bör undvika att det bara blir de systemansvariga för distributionsnäten som drar nytta av sammanlänkningen.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att noggrant se till att det tredje energipaketet genomförs till fullo, och vill att det ska ses över och bli en ny marknadsmodell för energimarknaderna, för att följande rekommendationer som hänför sig till hushållskonsumenter ska kunna beaktas:

   a) Parlamentet rekommenderar att faktureringsintervallen för energifakturorna ska förbättras och att både fakturorna och avtalen ska bli tydligare och medge ökad insyn, för att det ska gå lättare att förstå dem och göra jämförelser mellan dem. Parlamentet håller fast vid att klarspråk måste användas och facktermer undvikas. Parlamentet uppmanar kommissionen att reda ut vilka minimikrav i fråga om information som behövs här, också i form av bästa praxis. Parlamentet betonar att både fasta avgifter och skatter och avgifter tydligt bör fastställas som sådana i fakturorna, så att kunden lätt kan skilja dem från varierande och konsumtionsrelaterade kostnader. Parlamentet erinrar om att leverantörerna i dagens läge är skyldiga att i eller tillsammans med fakturorna ange var och en energikällas andel av leverantörens sammanlagda bränslesammansättning under fjolåret och att dessa angivelser ska vara lättbegripliga och möjliggöra tydliga jämförelser och även visa var man kan få information om miljöpåverkan i form av koldioxidutsläpp och radioaktivt avfall.
   b) Parlamentet rekommenderar att det inrättas en enda kontaktpunkt som ska tillhandahålla all relevant information för att konsumenterna ska kunna fatta ett välgrundat beslut.
   c) Parlamentet rekommenderar att systemansvariga för distributionsnätet, eftersom de har tillgång till uppgifter om ett hushålls förbrukningshistorik, tillsammans med driftsansvariga för oberoende jämförelseverktyg och energitillsynsmyndigheter ska se efter hur de bäst kan gå ut med anbudsjämförelser till konsumenterna, för att alla konsumenter, alltså också de som inte har åtkomst till internet eller kan använda det, ska få reda på om de skulle kunna spara pengar genom att byta leverantör.
   d) Parlamentet rekommenderar att det tas fram riktlinjer för prisjämförelseverktyg, för att tillförsäkra konsumenterna åtkomst till oberoende, aktuella och begripliga jämförelseverktyg. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör överväga att ta fram ackrediteringssystem för alla prisjämförelseverktyg, i överensstämmelse med riktlinjerna från CEER (det europeiska rådet för energitillsynsmyndigheter).
   e) Parlamentet rekommenderar att det inrättas nya plattformar som ska fungera som oberoende prisjämförelseverktyg, för att konsumenterna ska få veta mer om vad det står i deras fakturor. Parlamentet rekommenderar att sådana oberoende plattformar ger information om den respektive procentuella andelen för de energikällor som använts och om vilka olika skatter, avgifter och tilläggsfaktorer som ingår i energitarifferna, och att informationen möjliggör jämförelser så att konsumenterna lätt kan leta efter förmånligare erbjudanden i fråga om pris, kvalitet och hållbarhet. Denna uppgift skulle kunna utföras av befintliga organ, t.ex. nationella energimyndigheter, tillsynsmyndigheter eller konsumentorganisationer. Parlamentet rekommenderar minst ett sådant oberoende prisjämförelseverktyg per medlemsstat.
   f) Parlamentet rekommenderar att medlemsstaterna, av omsorg om bättre konkurrens mellan leverantörerna på detaljmarknaden, tar fram riktlinjer i samråd med driftsansvariga för prisjämförelseverktyg och konsumentgrupper, för att leverantörerna ska utforma sina olika tariffer på ett sådant sätt att de går lätt att jämföra och att konsumenterna inte blir förvirrade.
   g) Parlamentet rekommenderar att konsumenterna i eller tillsammans med energifakturorna ska få veta vilken tariff som är lämpligast och förmånligast för dem, utgående från deras förbrukningshistorik, och att konsumenterna så lätt som möjligt bör kunna byta till den tariffen, om de så önskar. Parlamentet konstaterar att de fåtaliga leverantörsbytena i många medlemsstater visar att många hushåll, framför allt de mest utsatta, inte är engagerade i energimarknaden och fortfarande betungas av olämpliga, föråldrade och dyra tariffer.
   h) Parlamentet rekommenderar att det utreds vilka åtgärder som behövs för att detaljpriserna bättre ska kunna återspegla grossistpriserna, så att man kan bryta trenden med att energifakturorna alltmer präglas av fasta inslag, framför allt skatter och avgifter, och i vissa fall anslutningsavgifter. Parlamentet framhåller vilken skillnad det är mellan de skatter och avgifter som betalas av hushållen, jämfört med vad industrikonsumenterna betalar.

15.  Europaparlamentet är av den bestämda uppfattningen att alla energileverantörers webbplatser och e-fakturering bör vara fullt tillgängliga för personer med funktionsnedsättning och uppfylla de relevanta kraven i den europeiska standarden EN 301 549.

16.  Europaparlamentet håller fast vid att medlemsstaterna fullständigt bör genomföra det tredje energipaketets bestämmelser om leverantörsbyte, och att nationell lagstiftning bör garantera konsumenterna rätten att snabbt, enkelt och kostnadsfritt byta leverantör, och att möjligheten till leverantörsbyte inte bör hindras av några uppsägningsavgifter eller straffavgifter. Parlamentet håller fast vid att denna rättighet måste förverkligas med hjälp av marknadsövervakning och effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder, och stöder Acers rekommendationer om leverantörsbyte, Bridge to 2025.

17.  Europaparlamentet anser att man bör främja system och kampanjer för kollektivt leverantörsbyte för att hjälpa konsumenterna få fördelaktigare villkor, både i prishänseende och kvalitetshänseende. Parlamentet framhåller att de här systemen måste vara oberoende, trovärdiga, transparenta och heltäckande och ha plats för alla, så att de når ut också till personer som är mindre engagerade i dessa frågor. Parlamentet föreslår att de lokala myndigheterna, tillsynsorganen och konsumentorganisationer och andra icke vinstdrivande organisationer med fördel kan sköta denna uppgift, så att oseriösa tillvägagångssätt undviks.

18.  Europaparlamentet håller fast vid att de föreskrifter som finns i direktiven om otillbörliga affärsmetoder respektive om konsumenternas rättigheter och som behandlar hemförsäljning, oskäliga avtalsvillkor, otillbörliga affärsmetoder och aggressiv marknadsföring ska genomföras och verkställas ordentligt av medlemsstaterna, till skydd för energikonsumenterna, och framför allt de mest utsatta bland dem. Parlamentet konstaterar att klagomålen rörande hemförsäljning har ökat i flera medlemsstater.

19.  Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att inkludera särskilda energilagar i bilagan till förordningen om samarbete på konsumentskyddsområdet(7).

Att göra energisystemet mera demokratiskt genom att ge medborgarna egenansvar för energiomställningen, producera egen förnybar energi och bli energieffektiva

20.  Europaparlamentet anser att lokala myndigheter, lokalsamhällen, kooperativ, hushåll och enskilda personer intar en nyckelställning i ett välfungerande energisystem och att de bör bidra avsevärt till energiomställningen och uppmuntras bli energiproducenter och energileverantörer, om de väljer att göra det. Parlamentet påpekar att det av denna anledning är viktigt att Europeiska unionen antar en gemensam operativ definition av ”prosumenter”.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa system för nettomätning för att stödja självgenerering och kooperativ energiproduktion.

22.  Europaparlamentet anser att en optimal energiomställning kommer att förutsätta en genomgripande beteendeförändring bland befolkningen. Här anser parlamentet att incitament och tillgång till information av god kvalitet spelar en nyckelroll och uppmanar kommissionen att ta upp detta i sina kommande förslag. Parlamentet menar att upplysnings- och informationskampanjer kommer att bli viktiga för denna beteendeförändring.

23.  Europaparlamentet anser att den begränsade tillgången till kapital, de avsevärda inledande investeringskostnaderna och de utdragna amorteringstiderna lägger hinder i vägen för att självgenerering och energieffektivitetsåtgärder ska vinna spridning. Parlamentet uppmuntrar till nya företagsmodeller, kollektiv upphandling och innovativa finansieringsinstrument, så att alla konsumenter får incitament till självgenerering, egen förbrukning och energieffektivitetsåtgärder. Parlamentet menar att detta bör bli ett viktigt mål för EIB, Efsi, Horisont 2020 och strukturfonderna, som marknadsaktörer och offentliga organ bör dra full nytta av. Parlamentet upprepar att projekten bör finansieras utgående från jämförelser av kostnadseffektiviteten, samtidigt som man har i åtanke nationella och europeiska klimat- och energirelaterade mål och skyldigheter.

24.  Europaparlamentet efterlyser stabila, tillräckliga och kostnadseffektiva system för ekonomisk ersättning, för att investeringssäkerheten ska garanteras och för att små och medelstora projekt för förnybar energi ska vinna större spridning, samtidigt som snedvridningarna av marknaden minimeras. Parlamentet uppmanar här medlemsstaterna att dra full nytta av de undantag för stöd av mindre betydelse, som föreskrivs i riktlinjerna för statligt stöd från 2014. Parlamentet anser att nättaxor och andra avgifter bör medge insyn, vara icke-diskriminerande, och på ett rättvist sätt återspegla konsumenternas avtryck på energinätet, med undvikande av dubbel debitering och samtidigt garantera att det finns tillräckligt med ekonomiska resurser för underhåll och utveckling av distributionsnäten. Parlamentet beklagar de retroaktiva förändringarna i systemen för stöd till förnybar energi, liksom också att det införts orättvisa och orimligt betungande skatter eller avgifter, som hindrar fortsatt utbyggnad av självgenerering. Parlamentet framhåller att väl utformade och framtidssäkra stödsystem är viktiga för att investerarna ska få ökad säkerhet och mer värde för sina pengar, och för att sådana förändringar framledes ska kunna undvikas. Parlamentet betonar att prosumenter som förser nätet med lagringskapacitet bör belönas.

25.  Europaparlamentet rekommenderar att de administrativa hindren för ny kapacitet för självgenerering nedbringas till ett absolut minimum, framför allt genom att begränsningar för marknads- och nättillträdet tas bort. Parlamentet föreslår att de administrativa förfarandena förkortas och förenklas, till exempel genom att man går över till ett enkelt anmälningskrav, samtidigt som alla rättsliga krav respekteras och det dras försorg om att de systemansvariga för distributionen hålls underrättade. Parlamentet föreslår att man vid översynen av direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor skulle kunna ta med särskilda bestämmelser om borttagande av hindren och främjande av lokalägda/kooperativa energisystem med hjälp av gemensamma kontaktpunkter som handlägger frågor om tillstånd till projekt och erbjuder ekonomisk och teknisk sakkunskap, och/eller med hjälp av särskilda informationskampanjer på lokal- och närsamhällesnivå, liksom genom att garantera prosumenterna möjlighet att anlita alternativa mekanismer för tvistlösning.

26.  Europaparlamentet påminner om att det måste tas fram en gynnsam, stabil och rättvis ram för hyresgäster och dem som bor i flerbostadshus, så att samägande, självgenerering och energieffektivitetsåtgärder kan bli till nytta också för dem.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sitt stöd till borgmästaravtalet, Smarta städer och samhällen och 100 % förnybara samhällen, för att de ska utvidgas och vidareutvecklas såsom ett verktyg för att främja självgenerering och energieffektivitetsåtgärder, bekämpa energifattigdom, underlätta utbyte av bästa praxis mellan alla lokala myndigheter, regioner och medlemsstater, och få alla lokala myndigheter att utan tvivel känna till vilket ekonomiskt stöd som finns att tillgå för dem.

Att arbeta för att utveckla efterfrågestyrningen

28.  Europaparlamentet betonar att energipriserna måste vara olika under perioder av högt respektive lågt energiuttag, för att det ska finnas incitament till efterfrågeflexibilitet. Parlamentet stöder därför utvecklingen av dynamisk prissättning på grundval av frivillighet, varvid dess konsekvenser för alla konsumenter ingående måste bedömas. Parlamentet betonar att det behövs teknik som ger prissignaler som belönar flexibla konsumtionsmönster, för att konsumentresponsen således ska öka. Parlamentet anser att tarifferna måste medge insyn, kunna jämföras med varandra och vara försedda med tydliga förklaringar. Parlamentet rekommenderar en ytterligare analys av olika sätt att inrätta och genomföra progressiva och varierande tariffsystem för att ge incitament till energisparande, självgenerering, efterfrågeflexibilitet och energieffektivitet. Parlamentet påminner kommissionen om att den vid arbetet med de kommande lagförslagen bör garantera att införandet av dynamisk prissättning åtföljs av ökad information till konsumenterna.

29.  Europaparlamentet anser att konsumenterna lätt och i lämplig tid bör kunna ta del av uppgifter om sin förbrukning och relaterade kostnader för att få hjälp med att fatta välgrundade beslut. Parlamentet noterar att endast 16 medlemsstater har gjort åtaganden om en storskalig utbyggnad av smarta mätare fram till 2020. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör se till att det finns en gedigen rättslig ram när smarta mätare börjar tas i bruk, såsom garanti för att omotiverade fakturajusteringar i efterhand ska frångås och för att ibruktagandet ska bli effektivt och överkomligt prissatt för alla konsumenter, framför allt för energifattiga konsumenter. Parlamentet håller fast vid att vinsterna med smarta mätare bör delas rättvist mellan nätoperatörerna och användarna.

30.  Europaparlamentet framhåller att utvecklingen av smart teknik är viktig för energiomställningen och kan hjälpa konsumenterna att minska sina energikostnader och förbättra energieffektiviteten. Parlamentet uppmanar därför till snabb utbyggnad av IKT, inbegripet mobilappar, nätplattformar och nätfakturering. Parlamentet framhåller dock att denna utveckling inte får leda till att de mest utsatta eller mindre engagerade konsumenterna blir eftersatta, och inte heller att deras utgifter ökar om de inte direkt har gynnats av den. Parlamentet konstaterar att man bör ge särskilt stöd till dessa grupper och undvika eventuella inlåsningseffekter som kan hindra konsumenterna att fritt välja tariff och leverantör.

31.  Europaparlamentet framhåller att man måste underlätta utvecklingen av smarta nät och apparater, där efterfrågestyrningen sker automatiskt i takt med prissignalerna. Parlamentet menar att de smarta apparaterna måste tillförsäkra höga nivåer på uppgiftsskyddet, samt vara driftskompatibla, utformade till gagn för slutkonsumenten och utrustade med funktioner som ger bättre energibesparingar och stöder utvecklingen av marknader för energitjänster och efterfrågestyrning.

32.  Europaparlamentet understryker att konsumenter fritt bör kunna välja aggregatorer och energitjänsteföretag oberoende från leverantörer.

33.  Europaparlamentet understryker att konsumenternas energirelaterade uppgifter bör insamlas, bearbetas och lagras av enheter som hanterar uppgifterna på ett icke-diskriminerande sätt och följer EU:s rättsliga ram för personlig integritet och uppgiftsskydd, där det stadgas att konsumenterna alltid ska ha kontroll över sina personuppgifter, och att dessa endast med konsumentens uttryckliga samtycke får utlämnas till tredje part. Parlamentet anser dessutom att konsumenterna bör kunna utöva sin rätt att få personuppgifter korrigerade och raderade.

Åtgärder mot orsakerna till energifattigdom

34.  Europaparlamentet efterlyser en bättre samordning på EU-nivå för bekämpning av energifattigdom genom utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna, och vill att det utvecklas en bred, gemensam definition av begreppet energifattigdom, där tyngdpunkten ska vara förlagd till att överkomligt prissatt energi är en grundläggande social rättighet.

35.  Europaparlamentet håller fast vid att bättre tillgång till uppgifter och bättre insamling av dem är en grundläggande förutsättning för att situationen ska kunna bedömas och för att biståndet så effektivt som möjligt ska kunna inriktas på energifattiga medborgare, hushåll och samhällsgrupper.

36.  Europaparlamentet understryker betydelsen av att uppmuntra alla synergier på detta område, inte minst de som kan finnas mellan lokala myndigheter och de systemansvariga för distributionsnätet, som kan tillhandahålla så mycket information som möjligt om nivån på energifattigdomen och upptäcka risksituationer, med full respekt för europeiska och nationella bestämmelser om uppgiftsskydd.

37.  Europaparlamentet anser att det bör ingå i energiunionens ram för styrning att medlemsstaterna fastställer mål i fråga om energifattigdomen och rapporterar om den, och att det bör utvecklas en verktygslåda för bästa praxis.

38.  Europaparlamentet anser att energieffektivitetsåtgärder har en central betydelse för varje kostnadseffektiv strategi mot energifattigdom och mot att konsumenter befinner sig i en utsatt ställning, och att de kompletterar socialpolitiken. Parlamentet vill att man vid översynen av direktivet om byggnaders energiprestanda och av energieffektivitetsdirektivet, särskilt artikel 7, ska förbättra deras inriktning på energifattiga invånare vid arbetet med att renovera befintliga byggnader för att de ska bli energieffektivare. Parlamentet föreslår att man överväger ett mål om att antalet bostäder som inte är energieffektiva ska minskas fram till 2030, och att tyngdpunkten då ska förläggas till hyresbostäder och socialt boende. Parlamentet anser att byggnader som ägs och disponeras av offentliga myndigheter bör föregå med gott exempel på detta område.

39.  Europaparlamentet vill att EU-medlen till förmån för energieffektivitet och stödet till självgenerering i högre grad ska fokusera på energifattiga konsumenter med låga inkomster och åtgärda frågan om delade incitament mellan hyresgäster och fastighetsägare.

40.  Europaparlamentet anser att välinriktade elrabatter för pensionärer etc. är livsviktiga för utsatta invånare med låga inkomster och att man därför bör arbeta för dem. Parlamentet anser att varje sådan elrabatt bör medge fullständig insyn.

o
o   o

41.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen

(1) EUT C 286 E, 27.11.2009, s. 24.
(2) EUT C 93, 9.3.2016, s. 8.
(3) EUT C 36, 29.1.2016, s. 62.
(4) Antagna texter, P7_TA(2014)0065.
(5) Antagna texter, P7_TA(2014)0342.
(6) Antagna texter, P8_TA(2015)0444.
(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (EUT L 364, 9.12.2004, s. 1.).


Ett könsperspektiv på fattigdom
PDF 229kWORD 114k
Europaparlamentets resolution av den 26 maj 2016 om ett könsperspektiv på fattigdom (2015/2228(INI))
P8_TA(2016)0235A8-0153/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 2 och artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artiklarna 8, 9, 151, 153 och 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt bestämmelserna om sociala rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män,

–  med beaktande av FN:s konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

–  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen),

–  med beaktande av EU:s tillväxtstrategi Europa 2020 och i synnerhet målet att minska antalet EU-medborgare som lever under de nationella fattigdomsgränserna med 25 % fram till 2020, vilket skulle innebära att över 20 miljoner människor lyfts ut ur fattigdom, samt behovet att fullt ut använda medlemsstaternas socialförsäkrings- och pensionssystem för att garantera ett lämpligt försörjningsstöd,

–  med beaktande av kommissionens paket om sociala investeringar från 2013,

–  med beaktande av Europeiska socialfondens lärandenätverk för jämställdhetsintegrering (GenderCop) och i synnerhet GenderCops arbetsgrupp om fattigdom och social integration,

–  med beaktande av artikel 7 i förordningen om gemensamma bestämmelser för strukturfonderna 2014–2020,

–  med beaktande av det årliga konventet 2014 om den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet,

–  med beaktande av rådets direktiv 2010/18/EU av den 8 mars 2010 om genomförandet av det ändrade ramavtalet om föräldraledighet som ingåtts av Businesseurope, UEAPME, ECPE och EFS och om upphävande av direktiv 96/34/EG,

–  med beaktande av kommissionens färdplan ”En nystart för att hjälpa arbetande föräldrar att förena arbetsliv och privatliv” från augusti 2015,

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 3 december 2015 med titeln ”Strategic engagement for gender equality 2016-2019” (Strategiskt samarbete för jämställdhet 2016–2019) (SWD(2015)0278),

–  med beaktande av resultatet av FRA:s enkätundersökning rörande homosexuella, bisexuella och transpersoner i EU, vilket offentliggjordes den 17 maj 2013,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 13 oktober 2005 om kvinnor och fattigdom i Europeiska unionen(1) och av den 3 februari 2009 om icke-diskriminering grundad på kön och solidaritet mellan generationer(2),

–  med beaktande av sin ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 20 oktober 2010(3) inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/.../EU om ändring av direktivet om mammaledighet,

–  med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om fattigdom bland kvinnor i Europeiska unionen(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 april 2011 om prioriteringar och utkast till en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2011 om situationen för kvinnor som närmar sig pensionsåldern(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om situationen för ensamstående mödrar(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 maj 2012 med rekommendationer till kommissionen om tillämpning av principen om lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare för samma eller likvärdigt arbete(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 februari 2013 om den 57:e sessionen i FN:s kvinnokommission: Förebyggande och avskaffande av alla former av våld mot kvinnor och flickor(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2013 om den ekonomiska krisens inverkan på jämställdhet mellan könen och kvinnors rättigheter(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2015 om jämställdheten mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2013(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2015 om EU:s strategi för jämställdhet efter 2015(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2015 om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet(13),

–  med beaktande av studien om ensamstående föräldrar och sysselsättning i Europa (Single parents and employment in Europe) som utförts på uppdrag av kommissionen och offentliggjordes i april 2014,

–  med beaktande av rapporten från utskottet för sysselsättning och sociala frågor om att nå målen för fattigdomsbekämpningen mot bakgrund av ökande utgifter för hushållen, och det bifogade yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0040/2016),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män samt yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för kultur och utbildning (A8-0153/2016), och av följande skäl:

A.  Enligt de senaste uppgifterna från Eurostat är antalet kvinnor i fattigdom fortfarande högre är antalet män, med närmare 64,6 miljoner kvinnor jämfört med 57,6 miljoner män(14). Detta visar att fattigdom påverkar kvinnor annorlunda än män. Kvinnor var särskilt utsatta för risken för fattigdom i EU-28 år 2014, då andelen var 46,6 % före sociala transfereringar och 17,7 % efter sådana transfereringar. Fattigdomen bland kvinnor varierar kraftigt mellan medlemsstaterna. Oavsett hur specifika riskgrupperna är – exempelvis äldre kvinnor, ensamstående kvinnor, ensamstående mödrar, lesbiska kvinnor, bisexuella kvinnor, transkvinnor eller kvinnor med funktionshinder – ligger fattigdomen bland invandrarkvinnor och kvinnor från etniska minoriteter på samma nivå i hela EU. 38,9 % av befolkningen och 48,6 % av ensamstående kvinnor i EU-28 klarar inte av oförutsedda utgifter. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter rapporterar att kvinnor utgör majoriteten av världens fattigaste människor och att antalet kvinnor som lever i fattigdom på landsbygden har ökat med omkring 50 % sedan 1975, att kvinnor utför två tredjedelar av arbetstimmarna i hela världen och producerar hälften av världens livsmedel, men bara erhåller 10 % av inkomsterna i världen och äger mindre än en procent av all egendom i världen.

B.  Jämställdhet på arbetsmarknaden, som uppnås genom att öka det sociala och ekonomiska välbefinnandet, gynnar inte bara kvinnor utan ekonomin och samhället som helhet. Målet att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män går tillbaka till Romfördraget 1957.

C.  I FN:s konvention om barnets rättigheter och 2030-agendan för hållbar utveckling har regeringarna åtagit sig att sörja för att alla pojkar och flickor får fullständig grundläggande skolutbildning. Parlamentet organiserade ett evenemang under rubriken ”att stärka kvinnor och flickor genom utbildning” på internationella kvinnodagen i mars 2015. Både formell och informell utbildning bidrar starkt till att man kan komma tillrätta med marginalisering och diskriminering på flera grunder, genom att skapa dialog, öppenhet och förståelse mellan grupper och genom att stärka egenmakten för marginaliserade befolkningsgrupper.

D.  I tider av ekonomisk nedgång befinner sig de som redan löper risk för ett liv i fattigdom – vilka oftare är kvinnor – i en mer utsatt ställning på arbetsmarknader vad avser social trygghet, särskilt de som utsätts för diskriminering på flera grunder. Enligt EU:s hbt-undersökning löper lesbiska och transkvinnor en oproportionerligt stor risk att bli utsatta för diskriminering på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet, när det gäller sysselsättning (19 %), utbildning (19 %), boende (13 %) sjukvård (10 %) och tillgång till sociala tjänster (8 %). Detta leder till oproportionerligt stora risker för deras ekonomiska och sociala välfärd.

E.  Den åtstramningspolitik som begärts av kommissionen och genomförts av medlemsstaterna, utöver den ekonomiska krisen de senaste åren, har ökat ojämlikheten och påverkat kvinnor i synnerhet, förvärrat fattigdomen bland kvinnor och i allt högre grad uteslutit dem från arbetsmarknaden. Nätverket av offentliga tjänster och infrastruktur för omsorgen om barn, äldre och sjuka, och tillgången till kostnadsfria högkvalitativa offentliga tjänster av denna typ, har minskat.

F.  Familjer med en ensamstående förälder löper större risk för fattigdom eller social utestängning (49,8 % jämfört med 25,2% av genomsnittliga hushåll med underhållsberättigade barn, även om det finns stora skillnader mellan medlemsstater)(15). Enligt Eurostat utgjorde kvinnorna 56,6 % av hushållen med en ensamstående förälder under 2014. Fattigdom har en betydande inverkan på barns personlighetsutveckling och utbildning och kan få följder som varar livet ut. Utbildningsklyftorna mellan barn från olika socioekonomiska samhällsskikt har ökat (i elva länder finns det förskoleverksamhet och barnomsorg för endast 15 % av alla barn under tre år). Sannolikheten är mycket stor för att fattigdom överförs till fler generationer. Bristen på utbildning av tillräcklig kvalitet är en faktor som avsevärt ökar riskerna för barnfattigdom och barns sociala utestängning, och ett antal faktorer relaterade till familjelivet, såsom bristen på stabilitet, våld eller dåliga bostadsförhållanden, ökar avsevärt risken för skolavhopp.

G.  Många kvinnor som lever i landsbygdsområden är särskilt drabbade av fattigdom. De är varken registrerade på arbetsmarknaden eller registrerade som arbetslösa. Arbetslösheten bland kvinnor i landsbygdsområdena är synnerligen hög, och de som har anställning har mycket låga löner. Kvinnor i landsbygdsområdena har begränsad tillgång till utbildning, tidig cancerdiagnos och hälso- och sjukvård i allmänhet.

H.  Ett liv på gränsen till fattigdom leder till social utestängning och brist på social delaktighet när det gäller tillgång till utbildning, rättvisa, livslångt lärande, primärvårdstjänster, anständigt boende, kost, vatten och energi, tillgång till och nyttjande av kultur och information, idrott och kollektivtrafik. Investeringar i åtgärder för att stödja kvinnor förbättrar också levnadsförhållandena för deras familjer, särskilt för barnen.

I.  Lönegapet mellan könen ligger på 16,3 % och det är också vanligare att kvinnor har atypiska och osäkra former av anställningsavtal

J.  Kvinnor som har för avsikt att starta ett företag har mycket ofta svårt att få tillgång till kredit på grund av att traditionella finansiella mellanhänder är ovilliga att bevilja lån, eftersom de anser att kvinnliga företagare är mer utsatta för risker och mindre benägna att låta sina företag växa och att göra lönsamma investeringar.

K.  Kvinnor utför ofta hushållsnära tjänster och deras anställningar hamnar vanligtvis utanför den nationella arbetslagstiftningen. Framför allt papperslösa kvinnor löper risk för att sysselsättas och exploateras inom denna bransch.

L.  Kvinnor tar oftare än män ansvar för vården av äldre eller sjuka familjemedlemmar och barn. De avbryter oftare sin yrkeskarriär, vilket leder till lägre deltagande och långa perioder av inaktivitet på arbetsmarknaden. Risken för att hamna i fattigdom minskar genom inrättandet av överkomliga högkvalitativa sociala tjänster och institutioner för förskoleverksamhet och barnomsorg eller för andra personer i beroendeställning, såsom äldre. Endast några få medlemsstater har nått eller överträffat Barcelonamålen, vilket måste anses vara en nödvändighet för att kunna uppnå en jämlik ansvarsfördelning mellan vårdgivare.

M.  För att få bukt med feminiseringen av fattigdomen är det mot bakgrund av fattigdomens generationsövergripande aspekter av avgörande betydelse att ta itu med situationen för flickor och unga kvinnor som utsätts för socialt utanförskap och fattigdom.

N.  För hela EU-27 riskerar 34 % av ensamstående mödrar i aktiv ålder fattigdom jämfört med 17 % när det gäller andra familjer i aktiv ålder med barn.

O.  Klyftan i fråga om pensionsrättigheter uppgår till i genomsnitt 39 % som en följd av de ihållande ojämlikheterna vad avser löner och tillgång till sysselsättning, diskriminering, samt lönegapet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden. Skillnaden mellan pensionsbeloppen utgör ett hinder för kvinnors ekonomiska oberoende och är en av anledningarna till att kvinnorna hamnar under fattigdomsgränsen när de blir äldre. Åtgärder behövs för att garantera kvinnor lika tillgång till adekvata pensionssystem. Pensionsklyftan minskade mellan 2006 och 2012 i de medlemsstater där direktiv 2006/54/EG(16) genomfördes.

P.  Den ökade risken för fattigdom är nära kopplad till budgetnedskärningarna som påverkar utbildning, sociala trygghetssystem och omsorgstjänster. Kvinnorna och barnen har drabbats hårdast av krisen och de åtstramningsåtgärder som vidtagits i många europeiska länder.

Q.  Kvinnor är en avgörande kraft för ekonomisk och social utveckling, och en god utbildning är en av de mest effektiva av de tillgängliga strategierna för framgång på arbetsmarknaden och för att bryta sig ut ur fattigdomscirkeln. Den omfattande ekonomiska bördan för icke-fri utbildning, med tanke på de direkta och indirekta kostnader som är involverade, är ett avgörande hinder för människor i fattigdom att skaffa sig bättre kvalifikationer. Flickor får bättre resultat än pojkar i skolan men de förhindras ofta från att överföra denna framgång inom utbildningen till yrkeslivet på grund av påtryckningar inom familjen och annan påverkan.

R.  Samhällets stereotyper har sin grund i patriarkatet och tvingar kvinnan till en underordnad roll i samhället, vilket bidrar till en feminisering av fattigdomen. Dessa stereotyper utvecklas redan i barndomen och märks av såväl i valen av utbildning som i valen på arbetsmarknaden. Kvinnorna begränsas alltför ofta till ”kvinnovänliga” befattningar som fortfarande inte är tillräckligt välavlönade och kvinnorna är fortfarande underrepresenterade inom vissa områden som matematik, naturvetenskap, näringsliv, IKT och teknik, samt på ledande positioner. Dessa stereotyper i kombination med att mansdominerade sektorer är normgivande vid lönesättning leder till könsdiskriminering.

S.  Europa 2020-strategin, som syftar till att göra EU till en smart och hållbar ekonomi för alla, innehåller ambitiösa mål, som exempelvis en sysselsättningsgrad på 75 % och en minskning av det antal människor som drabbas eller hotas av fattigdom och social utestängning med minst 20 miljoner fram till 2020. Målen i strategin omfattar också att antalet elever som lämnar skolan i förtid ska minska till under 10 %.

T.  Ett av målen i Europa 2020-strategin är att 40 % i åldersgruppen 30–34 ska genomgå universitetsutbildning, jämfört med dagens genomsnitt på 37,9 %. Genomsnittet för kvinnor ligger högre, med 42,3 %, medan siffran är 33,6 % för män.

U.  Det krävs betydande ny politisk drivkraft för att nå målen för fattigdomsbekämpning i Europa 2020-strategin, såsom ett av de fem mätbara målen. Dessa mål kan inte nås om inte politiken för fattigdomsbekämpning innehåller en tydlig jämställdhetsdimension, tillsammans med antagandet av nationella strategier för att skydda i synnerhet kvinnor från risken för fattigdom.

V.  Fattigdom och socialt utanförskap samt kvinnors ekonomiska beroendeställning kan vara faktorer som förvärrar våldet mot kvinnor, men även tvärtom, eftersom våld har följder för kvinnors hälsa och ofta leder till arbetslöshet, hemlöshet, social utestängning och fattigdom. Detta inbegriper en oproportionerlig risk att bli föremål för människohandel och sexuellt utnyttjande. Dessutom är många kvinnor som utsätts för detta våld tvungna att fortsätta att bo tillsammans med gärningsmannen eftersom de är ekonomiskt beroende.

W.  Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett instrument i kampen mot fattigdom bland kvinnor eftersom den har en positiv inverkan på produktiviteten och den ekonomiska tillväxten och leder till ökad delaktighet på arbetsmarknaden för kvinnor, vilket i sin tur medför ett flertal sociala och ekonomiska fördelar.

Fattigdom och balans mellan arbete och privatliv

1.  Europaparlamentet understryker den mycket viktiga roll som offentliga tjänster av hög kvalitet spelar i kampen mot fattigdom, särskilt för kvinnors fattigdom, eftersom kvinnor är mer beroende av sådana tjänster.

2.  Europaparlamentet understryker behovet av att män måste uppmuntras och stimuleras till att främja jämställdhet inom alla områden och på alla nivåer på arbetsmarknaden.

3.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör prioritera att behandla frågan om att förena privatlivet med arbetslivet genom att införa familjevänliga arbetsvillkor, såsom flexibla arbetstider och möjlighet till distansarbete. Parlamentet noterar att bristen på överkomlig och högkvalitativ barnomsorg, omsorg om personer i beroendeställning och äldre, särskilt daghem, förskolor och särskilda omsorgsboenden, bidrar till social utestängning, skillnaderna i sysselsättning mellan könen, lönegapet och den därtill kopplade pensionsklyftan. Parlamentet understryker att lika tillgång till kostnadsfri förskoleverksamhet och överkomlig omsorg samt formell, informell och icke-formell utbildning och stödtjänster för familjer är av central betydelse för att uppmuntra kvinnor att ta sig in på arbetsmarknaden, garantera lika möjligheter och bryta fattigdomscirkeln, eftersom detta hjälper kvinnor att bli självständiga och skaffa sig de kvalifikationer som är till nytta för att få anställning.

4.  Europaparlamentet beklagar den åtstramningspolitik som, tillsammans med den ekonomiska krisen, bidrar till att öka fattigdomen, särskilt bland kvinnor.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att utveckla och använda tillgängliga politiska och finansiella instrument, bland annat paketet om sociala investeringar, för att uppnå Barcelonamålen. Parlamentet begär i detta sammanhang att Europeiska socialfonden (ESF) och Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) optimeras, att inrättandet av offentlig och privat infrastruktur för barnomsorg och stöd för barn och andra personer i beroendeställning prioriteras i samband med sociala investeringar och Efsi-förordningen. Parlamentet föreslår att kommissionen fördelar särskilda resurser, inom ramen för en mekanism för samfinansiering, för att främja stimulansåtgärder för specifika områden som saknar strukturer för förskoleverksamhet och barnomsorg och där sysselsättningsgraden för kvinnor är extremt låg.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra en politik som skyddar, uppgraderar och främjar kostnadsfria högkvalitativa offentliga tjänster, framför allt inom hälsa, utbildning, social trygghet och rättsväsende. Parlamentet understryker att det är avgörande att de offentliga tjänsterna har de ekonomiska och mänskliga resurser som krävs för att nå målen.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att främja möjligheten att förena arbetsliv och privatliv så att kvinnor, särskilt de som löper allra störst risk att hamna i fattigdom, får möjlighet att fortsätta att yrkesarbeta på heltid eller, om de föredrar det, får tillgång till deltidsarbete eller arbete med flexibla arbetstider.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med medlemsstaterna ta ett fullständigt rättsligt initiativ för att tillgodose mammors och pappors behov av olika typer av ledigheter, nämligen mamma-, pappa- och föräldraledighet samt ledighet för vård av anhörig, för att framför allt männen ska stödjas i sin aktiva papparoll, för att möjliggöra en mer jämlik fördelning av familjeansvaret och för att kvinnor på detta sätt ska få möjligheter att delta på arbetsmarknaden på lika villkor, vilket stärker kvinnornas ekonomiska oberoende. Parlamentet konstaterar att vissa medlemsstater redan har lagstiftat på området och överträffar unionslagstiftningen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga lagstiftning som skyddar eller förbättrar rättigheterna till mamma-, pappa- och föräldraledighet. Parlamentet understryker att 2010 var endast 2,7 % av de personer som använder sin rätt till föräldraledighet män, vilket visar på behovet av konkreta åtgärder. för att säkerställa rättigheter till föräldraledighet.

9.  Europaparlamentet upprepar sin besvikelse över att man har dragit tillbaka direktivet om mammaledighet efter många års arbete med att bryta dödläget och på så sätt garantera ett bättre skydd för Europas invånare. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett nytt förslag och anser att rätten till betald pappaledighet bör göras obligatorisk. Parlamentet anser att särskilda åtgärder måste vidtas i alla medlemsstater för att förbättra balansen mellan arbete och privatliv för kvinnor. Parlamentet uppmanar kommissionen att införliva en mer kraftfull social dimension och jämställdhetsmål på sysselsättningsområdet i den europeiska planeringsterminen.

10.  Europaparlamentet välkomnar förslaget att införa ledighet för vård av anhörig, som föreskrivs i kommissionens färdplan ”En nystart för att hjälpa arbetande föräldrar att förena arbetsliv och privatliv”.

Fattigdom och sysselsättning

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra en politik som främjar kvinnors sysselsättning och en integration på arbetsmarknaden av socialt marginaliserade kvinnogrupper, med avseende på målen i Europa 2020-strategin, för att stärka och förbättra utbildning, och att investera mer i fortbildning och informationskampanjer och se till att det är kvalifikationer som styr i den efterföljande integrationen av kvinnor på arbetsmarknaden, med fokus på livslångt lärande, eftersom det ger kvinnor de färdigheter de behöver för att få tillgång till högkvalitativa arbeten och ger dem tillgång och möjlighet till omskolning på den ständigt föränderliga arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar till ökad marknadsföring av vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik riktad mot unga flickor för att tidigt komma till rätta med befintliga utbildningsstereotyper och bekämpa långsiktiga klyftor i sysselsättning och lön. Parlamentet uppmanar till utveckling av högkvalitativa offentliga omsorgstjänster till en överkomlig kostnad, flexibla men inte osäkra arbetstider, vilket gynnar både kvinnor och män, samt åtgärder för bekämpning av segregationen mellan män och kvinnor uppdelat efter yrken och sektorer, däribland inom företagsvärlden och i ledande positioner.

12.  Europaparlamentet betonar att tillgång till kredit samt finansiella tjänster och råd är av avgörande betydelse för att genom entreprenörskap stärka kvinnor som utsätts för socialt utanförskap, och öka deras representation i sektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta effektiva åtgärder för att öka tillgången till finansiering för kvinnor som vill starta egna företag eller investeringsprojekt, samt att främja kvinnligt företagande eftersom det bidrar till den allmänna ekonomiska och sociala utvecklingen, att underlätta tillgång till krediter, även genom mikrokreditinstrument, i synnerhet med avseende på sårbara kvinnor som utsätts för diskriminering på flera olika grunder, samt att utveckla och utvidga programmen för egenföretagare på ett sätt som inte skapar osäkerhet. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av att dela med sig av och främja bästa praxis, mentorskap, kvinnliga förebilder och annat stöd för arbetslösa kvinnor.

13.  Europaparlamentet betonar nödvändigheten att reformera politiken på de makroekonomiska, sociala och arbetsmarknadsmässiga områdena genom att samordna dessa med jämställdhetspolitiken för att garantera ekonomisk och social rättvisa för kvinnor, ompröva de metoder som används för att bestämma fattigdomsgrad och utveckla strategier för att främja en rättvis fördelning av välstånd.

14.  Europaparlamentet konstaterar att kvinnor oftare är anställda i osäkra och lågavlönade arbeten och under anställningsformer som skiljer sig från standarden. Parlamentet noterar att en annan aspekt av otrygga anställningar är omfattningen av det ofrivilliga deltidsarbetet, som bidrar till fattigdomsrisken och har stigit från 16,7 % till 19,6 % av den totala sysselsättningen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sina insatser mot odeklarerat arbete, osäkra anställningsförhållanden och missbruket av atypiska anställningsformer, däribland nolltidskontrakt som förekommer i vissa medlemsstater. Parlamentet framhåller den stora mängden odeklarerat arbete som utförs av kvinnor, vilket har en negativ inverkan på kvinnors inkomst och socialförsäkringsskydd samt på EU:s BNP. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att genomföra Internationella arbetsorganisationens (ILO) rekommendationer som avser att minska omfattningen osäkra anställningar(17), exempelvis genom att analysera och begränsa de fall där otrygga kontrakt kan utnyttjas och den tid arbetstagare kan anställas på flera på varandra följande kontrakt av denna typ, varefter de måste få valet att anställas enligt fast kontrakt.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att övervaka rättigheterna för kvinnliga arbetstagare, som i allt högre grad arbetar inom lågavlönade arbeten och utsätts för diskriminering.

16.  Europaparlamentet påpekar att det finns nya kategorier av kvinnor som lever i fattigdom, som består av unga yrkesutövande kvinnor, och som därför dömer en stor del av unga kvinnliga akademiker till ett osäkert arbetsliv och en inkomst som sällan lyckas höja sig över fattigdomsgränsen (”de nya fattiga”).

17.  Europaparlamentet uppmanar återigen kommissionen att se över aktuell lagstiftning för att överbrygga lönegapet och pensionsklyftan mellan män och kvinnor. Parlamentet noterar att åtgärder avsedda att öka löneinsynen är av avgörande betydelse för att överbrygga lönegapet mellan könen, och uppmanar medlemsstaterna att genomföra kommissionens rekommendation av den 7 mars 2014 om stärkande av principen om lika lön för kvinnor och män genom bättre insyn, däribland genom omvändande av bevisbördan när det gäller att bemöta könsdiskriminering på arbetsplatsen.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en studie om hur förfaranden för officiellt erkännande av en persons könsbyte, eller avsaknad av sådana förfaranden, påverkar transpersoners ställning på arbetsmarknaden, särskilt deras möjligheter att få anställning, lönenivå, karriärutveckling och pensioner.

19.  Europaparlamentet noterar med oro att kvinnor ofta erhåller en pension som nätt och jämt överstiger existensminimum på grund av olika orsaker såsom att de har avbrutit eller upphört med sitt yrkesarbete för att ta hand om familjen, huvudsakligen har varit deltidsanställda under hela yrkeslivet eller har arbetat oavlönade i makens företag, framför allt inom sektorerna handel och jordbruk, utan lön och utan att betala in socialförsäkringsavgifter.

20.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att kommissionen anser att ”lika lön för likvärdigt arbete” är ett av de viktigaste områdena för åtgärder i sin nya jämställdhetsstrategi. Parlamentet uppmanar kommissionen att anta ett meddelande för en ”Ny strategi för jämställdhet och kvinnors rättigheter efter 2015”, så att målen och de politiska åtgärderna i strategin kan genomföras på ett effektivt sätt.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att alla som har gjort ett tillfälligt avbrott i sin yrkesverksamhet för att uppfostra barn eller ta hand om äldre ska kunna återintegreras på arbetsmarknaden eller återgå till den tidigare anställningen och kunna bli befordrade.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en konsekvensanalys om systemen för minimilön i EU och beakta ytterligare åtgärder som tar hänsyn till varje medlemsstats ekonomiska och sociala förhållanden samt en bedömning av huruvida systemen gör det möjligt för hushållen att uppfylla grundläggande personliga behov. Parlamentet uppmanar återigen medlemsstaterna att införa en nationell minimipension som ej får understiga fattigdomsgränsen.

23.  Europaparlamentet noterar att pensionerade kvinnor är den mest utsatta gruppen och ofta lever i eller riskerar fattigdom. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att hantera frågan om att minska pensionsklyftan mellan kvinnor och män som ett ekonomiskt mål. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att reformera pensionssystemen med målet att säkra lämpliga pensioner för alla i syfte att undanröja pensionsklyftan. Parlamentet anser att instrumenten för att ta itu med pensionsklyftan omfattar justering av pensionssystemen för att säkerställa jämställdhet, justering av utbildning, yrkesrådgivning, system för föräldraledighet och andra tjänster till stöd för föräldraskap. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga tillhandahållandet av delade pensionsrättigheter i händelse av skilsmässa och hemskillnad, i linje med subsidiaritetsprincipen. Parlamentet noterar att tjänstepensionssystemen i allt större utsträckning sköts de enligt försäkringsprinciper och att detta kan leda till en mängd skillnader i fråga om socialt skydd(18). Parlamentet betonar att Europeiska unionens domstol har klargjort att tjänstepension ska betraktas som lön och att principen om likabehandling därför ska gälla även i tjänstepensionssystem.

Fattigdom: allmänna rekommendationer

24.  Europaparlamentet konstaterar att människor som lever i otrygghet ofta betalar en högre kostnad per enhet jämfört med mer välbärgade människor för samma varor och tjänster som är nödvändiga för deras sociala och ekonomiska överlevnad, i synnerhet när det gäller telekommunikationer, energi och vatten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ha ett nära samarbete med leverantörer och operatörer när det gäller utvecklingen av system för socialbidrag och prissättning som gynnar de som har det sämst ställt, i synnerhet i fråga om vatten- och energiförsörjning för att undanröja energifattigdomen bland hushållen.

25.  Europaparlamentet upprepar utbildningens roll i att bekämpa könsbaserade stereotyper, stärka kvinnors och flickors egenmakt i sociala, ekonomiska, kulturella och politiska sammanhang och inom vetenskapliga karriärer, samt när det gäller att bryta fattigdomscykeln genom inkluderandet av kvinnor i sektorer där de har varit underrepresenterade, såsom vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och företagande, och uppmanar kommissionen att införa yrkesutbildningsmål för kvinnor i sina landsspecifika rekommendationer. Parlamentet betonar den roll som icke-formell utbildning spelar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inbegripa investeringar i flickors och kvinnors utbildning med målet att öka deras potential, som en integrerad del av deras ekonomi och återhämtningsplaner. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att arbeta för att hjälpa unga kvinnor i övergången från formell utbildning till arbetsmarknaden. Parlamentet betonar behovet av att alla utbildningsinstitutioner förmedlar demokratiska värderingar för att uppmuntra till tolerans, aktivt medborgarskap, socialt ansvar och respekt för det motsatta könet samt för minoriteter och religiösa grupper. Parlamentet pekar på vikten av idrott och fysisk träning när det gäller att undanröja förutfattade meningar och stereotyper och deras potentiella värde som ett sätt för socialt utsatta ungdomar att få ordning på sina liv igen.

26.  Europaparlamentet uttrycker oro över att kvinnor med barn diskrimineras på arbetsplatsen på grund av att de är mammor och inte på grund av att deras arbetsprestation är underlägsen kollegornas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktivt främja en positiv bild av mammor på arbetsplatsen och att motverka tendensen att mammor missgynnas, något som påvisats i flera undersökningar.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att strukturfonder, i synnerhet ESF, men även Efsi, används för att förbättra utbildningen i syfte att förbättra tillträdet till arbetsmarknaden och bekämpa arbetslöshet, fattigdom och sociala utestängning bland kvinnor. Parlamentet framhåller att den tjugoprocentiga andel av ESF som anslagits till åtgärder för social inkludering och projekt för social innovation skulle kunna användas mer aktivt för att stödja initiativ, exempelvis småskaliga lokala projekt, som är inriktade på att stärka kvinnor som lever i fattigdom och social utestängning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna med kraft att genomföra fler informationskampanjer om möjligheterna att delta i EU-finansierade projekt.

28.  Europaparlamentet efterlyser finansieringsmekanismer som stimulerar till jämlik representation på områden där det för närvarande råder obalans mellan könen. Det behövs könsuppdelad statistik för att bättre klargöra situationen för flickor, pojkar, män och kvinnor och för att på så sätt kunna reagera mer effektivt på situationer där obalans råder. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram köns- och åldersuppdelad statistik om deltagande i europeiska program för rörlighet i utbildningen, t.ex. Erasmus+, Kreativa Europa och Ett Europa för medborgarna.

29.  Europaparlamentet påminner i synnerhet om rätten för migrerande barn och flyktingbarn, såväl pojkar som flickor, att ha tillgång till utbildning, en prioritering i europeiska samhällen. Parlamentet betonar därför att man, mot bakgrund av att flyktingkrisen inte visar några tecken på att avta, omgående bör vidta utbildningsåtgärder för migranter både på EU-nivå och nationellt. Parlamentet betonar att utbildning är nyckeln till integration och anställbarhet och att ytterligare kulturell segregering och fördjupade sociala klyftor kan bli resultatet om de nationella utbildningssystemen inte klarar att leva upp till denna utmaning. Parlamentet påpekar att tillgång till utbildning, i såväl flyktingläger som mottagande kommuner, som uppfyller kvalitetskraven och kompletteras med språkligt och psykologiskt stöd, inte får undergrävas av byråkratiska och administrativa problem som har att göra med erkännande av flyktingstatus.

30.  Europaparlamentet lyfter fram det bidrag som kommer från frivilligorganisationer och tjänstesektorn på det här området och uppmanar medlemsstaterna att stödja deras insatser. Parlamentet påminner om att det till stor del är kvinnor som arbetar med frivillig undervisning och andra aktiviteter och som bär upp och förbättrar utbildningsmöjligheterna för till exempel flyktingar och fattiga barn.

31.  Europaparlamentet poängterar att effekterna av barns fattigdom och sociala utestängning kan hålla i sig hela livet och leda till fattigdom i flera generationer. Parlamentet understryker att risken för fattigdom och social utestängning bland barn i alla medlemsstater är starkt kopplad till deras föräldrars, särskilt moderns, utbildningsnivå, till föräldrarnas situation på arbetsmarknaden och deras sociala situation, samt till de stödformer för familjer som erbjuds av medlemsstaterna. Parlamentet rekommenderar medlemsstaterna att säkerställa att alla barn och ungdomar har tillgång till högkvalitativ kostnadsfri offentlig utbildning i alla åldrar, även i förskoleåldern. Parlamentet betonar den roll som utbildningsrådgivning spelar för barn vad avser att göra det möjligt för dem att nå sin fulla potential. Parlamentet betonar behovet av att stödja, med riktade program, den pågående utbildningen för tonårsmödrar, vars skolavhopp är ett första steg mot fattigdom. Parlamentet framhåller behovet av att införa ett övergripande åtgärdspaket för att komma till rätta med barns fattigdom och för att främja barns välfärd på grundval av tre pelare, nämligen tillgång till tillräckliga resurser och förening av arbetsliv och familjeliv, tillgång till tjänster av god kvalitet, och barns deltagande i beslut som påverkar dem, och i kultur-, fritids- och idrottsverksamhet. Parlamentet upprepar behovet av att information görs lätt tillgänglig på jämlik grund, i synnerhet på områdena social trygghet, vuxenutbildning, sjukvård och tillgängligt ekonomiskt stöd.

32.  Europaparlamentet understryker att bristen på erkännande av hbti-familjer i många medlemsstater leder till lägre inkomster och högre utgifter för hbti-personer, vilket ökar risken för fattigdom och socialt utanförskap. Parlamentet anser att lagstiftning om likabehandling är ett ytterst viktigt instrument för bekämpning av fattigdom som en följd av marginalisering och diskriminering av sexuella minoriteter och könsminoriteter. Parlamentet uppmanar i detta avseende rådet att anta förslaget från 2008 till ett direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Parlamentet uppmanar vidare till ett förbud för diskriminering på grund av könsidentitet, som uttryckligen bör inkluderas i eventuella framtida ändringar av jämställdhetsdirektiven. Parlamentet är bekymrat över att medvetenheten om rättigheter och medvetenheten om organ och organisationer som erbjuder stöd till offer för diskriminering är låg. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att noggrant övervaka effektiviteten vad avser de nationella organen och förfarandena för klagomålshantering.

33.  Europaparlamentet uppmanar till att fullt ut genomföra direktiv 2006/54/EG om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet, samt att det ses över och ett krav på företag att utarbeta åtgärder eller planer för jämställdhet införs, inklusive insatser för mindre segregering, utveckling av lönesystem och åtgärder för att stödja kvinnors yrkesliv.

34.  Europaparlamentet bekräftar på nytt vikten av ekonomisk och finansiell utbildning i tidig ålder, eftersom denna har visat sig förbättra det ekonomiska beslutsfattandet senare i livet, inklusive när det gäller att hantera utgifter och inkomster. Parlamentet rekommenderar utbyte av bästa praxis och främjande av sådana utbildningsprogram som riktar sig till kvinnor och flickor i utsatta och marginaliserade befolkningsgrupper som är drabbade av fattigdom och socialt utanförskap.

35.  Europaparlamentet noterar att frånvaron av en partners inkomst kan vara en viktig bidragande orsak till fattigdomsfällan och till kvinnors sociala utestängning. Parlamentet framhåller den ofta osäkra situationen för änkor och för frånskilda kvinnor och ensamstående mödrar till vilka domare har beviljat vårdnaden om barn och för vilka ett lämpligt underhållsbidrag bör fastställas. Parlamentet konstaterar att ensamstående mödrar riskerar att hamna i fattigdom på grund av uteblivna underhållsbidrag. Parlamentet understryker att det faktum att frånskilda kvinnor ofta diskrimineras och hamnar i fattigdom, och att detta är ett tecken på att kvinnor ännu inte är helt ekonomiskt oberoende, vilket visar på behovet av ytterligare åtgärder på arbetsmarknaden och av att överbrygga lönegapet mellan könen.

36.  Europaparlamentet betonar att datainsamling om hushållens utgifter och inkomster måste kompletteras av individualiserade uppgifter för att förklara ojämställdhet inom hushållen.

37.  Europaparlamentet betonar att den makroekonomiska politiken måste vara förenlig med social jämställdhetspolitik. Parlamentet upprepar att finansinstitutioner såsom ECB och de nationella centralbankerna måste ta de sociala följderna med i beräkningarna, när de utarbetar modeller och träffar beslut om makroekonomisk penningpolitik eller politik rörande finansiella tjänster.

38.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för initiativet om att utforma en referensbudget som riktlinje och uppmanar kommissionen att ta könsspecifika hänsyn vid dess utformning, däribland ojämställdhet inom hushållen.

39.  Europaparlamentet hävdar återigen behovet av att utföra forskning om kvinnors hemlöshet och dess orsaker och drivkrafter, eftersom detta fenomen inte framträder tydligt nog i de befintliga uppgifterna. Parlamentet noterar att könsspecifika faktorer som bör beaktas är bland annat könsbaserat ekonomiskt beroende, tillfälligt boende och undvikande av sociala tjänster.

40.  Europaparlamentet betonar att våld mot kvinnor fortfarande utgör ett betydande problem i EU, och att det finns en akut behov av att involvera förövarna i insatser för att bekämpa våldet mot kvinnor oberoende av deras ålder, utbildning, inkomstnivå och sociala ställning, och att dess inverkan på risken för marginalisering, fattigdom och social utestängning alltjämt ökar. Parlamentet noterar att kvinnors ekonomiska oberoende spelar en avgörande roll för deras förmåga att undfly situationer där de utsätts för könsbaserat våld i hemmet genom att vidta proaktiva åtgärder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter att inrätta sociala trygghetssystem som säkerställer sociala rättigheter för de kvinnor som fallit offer för våld i någon form, oavsett om det är våld i hemmet, människohandel eller prostitution, och att vidta åtgärder för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden, samt att därvid utnyttja instrument såsom ESF. Parlamentet understryker behovet av en ökning av tillgängligheten på information när det gäller rättsliga tjänster för våldsoffer.

41.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att konsekvent bekämpa våld i hemmet, i synnerhet mot kvinnor. Parlamentet noterar att kvinnors ekonomiska oberoende spelar en avgörande roll för deras liv och deras förmåga att undfly situationer där de utsätts för våld i hemmet, och att kvinnor som har utnyttjat sin rätt till betald ledighet löper risk att mista sina jobb och sitt ekonomiska oberoende. Parlamentet noterar att Australien och USA nyligen infört ledighet vid våld i hemmet, vilket har gett många arbetstagare anställningsskydd när de hanterar konsekvenserna av våld i hemmet, till exempel genom att ge de berörda personerna möjlighet att avsätta tid för läkarbesök och domstolsbesök och andra förfaranden som de ställs inför i sådana situationer. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka genomförbarheten hos och de möjliga följderna av att införa ett system för betald ledighet för personer som fallit offer för våld i hemmet där avsaknaden av betald ledighet utgör ett hinder för offren att behålla sin anställning samtidigt som deras personliga integritet skyddas. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa ytterligare åtgärder för att öka medvetenheten om problemet med våld i hemmet och att hjälpa offren för sådant våld, att främja bättre kunskaper om och försvar av deras rättigheter och att skydda deras ekonomiska oberoende.

42.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till EU och dess medlemsstater att signera och ratificera Istanbulkonventionen och uppmanar till ett skyndsamt initiativ för att införa ett EU-direktiv om bekämpning av våld mot kvinnor. Parlamentet uppmanar återigen kommissionen att lägga fram en europeisk strategi mot könsrelaterat våld och att införa ett Europaår mot könsrelaterat våld.

43.  Europaparlamentet anser att det finns ett behov av förebyggande arbete för att få bukt med våld mot kvinnor genom att rikta in sig på normer som glorifierar våld. Parlamentet understryker att de stereotyper och strukturer som utgör grundvalen för mäns våld mot kvinnor måste bekämpas genom förebyggande åtgärder genom kampanjer och ständig utbildning om machokulturer på nationell nivå.

44.  Europaparlamentet påpekar att nya tekniker bör betraktas som ett grundläggande verktyg för att skapa nya arbetstillfällen och en möjlighet att minska fattigdomen bland kvinnor.

45.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att i samarbete med regionala och lokala myndigheter bidra till att höja livskvaliteten för kvinnor på landsbygden för att minska risken för fattigdom genom att erbjuda dem utbildningsprogram av god kvalitet i syfte att stärka kvinnor på landsbygden, liksom goda anställningsvillkor och anständiga löner för denna grupp. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att i landsbygdsområden upprätta en väl fungerande kommunal, offentlig och social infrastruktur för att förbättra de allmänna levnadsvillkoren på landsbygden.

46.  Europaparlamentet anser att många aspekter av fattigdom, i synnerhet fattigdom bland kvinnor, fortfarande inte är erkända, t.ex. att kvinnor utesluts från kulturella och sociala sammanhang, och uppmanar därför medlemsstaterna att ge det stöd som behövs för att se till så att alla kvinnor har tillgång till kultur, idrott och fritid, särskilt kvinnor som lever i fattigdom, har en funktionsnedsättning eller är migranter. Parlamentet anser att de befintliga indikatorerna för allvarlig materiell fattigdom exkluderar tillgång till kultur och socialt deltagande, och att de därför leder till en otillräcklig förståelse av fattigdom. Parlamentet uppmanar till att andra indikatorer ska utvecklas för att bedöma utestängningen när det gäller socialt, kulturellt och politiskt deltagande, och i synnerhet hur det påverkar fattigdomens onda cirkel samt dess generationsövergripande följder.

47.  Europaparlamentet noterar att funktionshindrade kvinnor ofta diskrimineras inom familjen och utbildningsväsendet, att de har begränsade möjligheter att hitta arbete och i regel har ett socialförsäkringsskydd som inte är tillräckligt för att förhindra dem från att hamna i fattigdom. Parlamentet understryker i detta avseende att medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna bör bevilja funktionshindrade kvinnor den särskilda vård de behöver för att kunna utöva sina rättigheter, samt föreslå åtgärder för att främja att dessa personer integreras på arbetsmarknaden genom kompletterande stödåtgärder, i synnerhet vad gäller utbildning och yrkesutbildning.

48.  Europaparlamentet efterlyser en ambitiösare politik för att hantera energifattigdom, som i oproportionerlig grad drabbar ensamstående kvinnor, ensamstående föräldrar och hushåll där kvinnor har ansvaret. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att fastställa en definition av energifattigdom som beaktar företeelsens könsrelaterade aspekter, och att ta med denna definition i den framtida omarbetningen av direktivet om byggnaders energiprestanda. Parlamentet framhåller den viktiga roll som spelas av lokala energiinitiativ såsom kooperativ när det gäller att ge egenmakt åt sårbara energikonsumenter, i synnerhet kvinnor som utsätts för fattigdom och socialt utanförskap samt marginalisering.

49.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att arbeta för att införa en europeisk barngaranti som säkerställer att varje europeiskt barn som riskerar att hamna i fattigdom har tillgång till kostnadsfri hälso- och sjukvård, kostnadsfri utbildning, kostnadsfri barnomsorg, anständiga bostadsförhållanden och näringsriktig mat. Parlamentet betonar att en sådan politisk åtgärd måste ta upp kvinnors och flickors situation, i synnerhet i utsatta och marginaliserade befolkningsgrupper. Parlamentet noterar att ungdomsgarantin måste omfatta ett könsperspektiv.

50.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och kommissionen att samla in könsuppdelad statistik och att införa nya individuella indikatorer avseende kvinnor och fattigdom, som ett verktyg för att övervaka effekten av en bredare social, ekonomisk och sysselsättningsmässig politik på kvinnor och fattigdom i syfte att utveckla ett utbyte av god praxis när det gäller lagstiftnings- och budgetinstrument ägnade åt bekämpning av fattigdom, med inriktning på de grupper som löper särskild risk att hamna i fattigdom och detta oavsett sexuell läggning eller könsidentitet.

51.  Europaparlamentet framhåller den roll som sociala företag kan spela när det gäller att ge egenmakt åt och inkludera kvinnor som utsätts för fattigdom och socialt utanförskap samt diskriminering på flera grunder.

52.  Europaparlamentet ber kommissionen och medlemsstaterna att inrätta processer för involvering av berörda parter där man uppmuntrar och underlättar för personer som riskerar fattigdom och socialt utanförskap, särskilt kvinnor och flickor, att delta direkt i beslutsfattandet om social inkludering på alla nivåer.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra jämställdhetsbudgetering som ett verktyg för att se till att budgetbeslut tas med hänsyn till jämställdhetsaspekten och differentierade effekter.

54.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i kampen mot fattigdom samarbeta med icke-statliga organisationer, som framgångsrikt är verksamma i områden som är drabbade av extrem fattigdom och har värdefullt kunnande i fråga om lokala förhållanden, och uppmanar medlemsstaterna att främja ett fungerande samarbete på lokal nivå.

55.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att involvera arbetsmarknadsparterna (fackföreningar och arbetsgivare) och det civila samhället, inbegripet jämställdhetsorgan, i jämställdhetsarbetet i syfte att främja likabehandling. Parlamentet framhåller att dialogen mellan arbetsmarknadsparterna måste inbegripa övervakning och främjande av jämställdhetsåtgärder på arbetsplatsen, bland annat flexibla arbetsförhållanden, för att göra det lättare att förena arbete och privatliv. Parlamentet betonar betydelsen av kollektivavtal för att bekämpa diskriminering och främja jämställdhet på arbetsplatsen liksom andra instrument såsom uppförandekoder, forskning eller utbyte av erfarenheter och god praxis på jämställdhetsområdet.

o
o   o

56.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 233 E, 28.9.2006, s. 130.
(2)EUT C 67 E, 18.3.2010, s. 31.
(3) EUT C 70 E, 8.3.2012, s. 162.
(4) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 77.
(5) EUT C 296 E, 2.10.2012, s. 26.
(6) EUT C 51 E, 22.2.2013, s. 9.
(7) EUT C 131 E, 8.5.2013, s. 60.
(8) EUT C 264 E, 13.9.2013, s. 75.
(9) EUT C 24, 22.1.2016, s. 8.
(10) EUT C 36, 29.1.2016, s. 6.
(11) Antagna texter, P8_TA(2015)0050.
(12) Antagna texter, P8_TA(2015)0218.
(13) Antagna texter, P8_TA(2015)0351.
(14)http://ec.europa.eu/eurostat/tgm/refreshTableAction.do?tab=table&plugin=1&pcode=t2020_50&language=en
(15) Rädda Barnen, Child poverty and social exclusion in Europe, Bryssel, 2014, s. 14.
(16)http:\\www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2015/547546/EPRS_STU(2015)547546_EN.pdf, s. 11
(17)Internationella arbetsorganisationen, Policies and regulations to combat precarious employment, 2011.
(18) http://ec.europa.eu/justice/gender-equality/files/conference_sept_2011/dgjustice_oldagepensionspublication3march2011_en.pdf


Icke-tariffära hinder på den inre marknaden
PDF 273kWORD 88k
Europaparlamentets resolution av den 26 maj 2016 om icke-tariffära hinder på den inre marknaden (2015/2346(INI))
P8_TA(2016)0236A8-0160/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 oktober 2015 Att förbättra den inre marknaden – bättre möjligheter för individer och företag (COM(2015)0550),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 28 oktober 2015 A Single Market Strategy for Europe – Analysis and Evidence (SWD(2015)0202),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 28 oktober 2015 Report on Single Market Integration and Competitiveness in the EU and its Member States (SWD(2015)0203),

–  med beaktande av studien The Cost of Non-Europe in the Single Market från Europaparlamentets utredningstjänst som utkom i september 2014,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 september 2013 om den inre marknaden för tjänster: lägesrapport och kommande steg(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 december 2013 om en europeisk handlingsplan för detaljhandeln till nytta för samtliga aktörer(2),

–  med beaktande av utgåvan från oktober 2015 av den nätbaserade resultattavlan för den inre marknaden,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0160/2016), och av följande skäl:

A.  Den europeiska inre marknaden utgör ett avsevärt bidrag till Europas ekonomier.

B.  Man räknar med att man genom en fullbordad inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, offentlig upphandling, den digitala ekonomin och konsumentregelverket skulle uppnå ekonomiska vinster på mellan 651 miljarder och 1,1 biljoner euro per år, vilket motsvarar mellan 5 och 8,63 procent av EU:s BNP.

C.  Mer än tjugo år efter det att den inre marknaden infördes fortsätter omotiverade icke-tariffära hinder att påverka handeln och den fria rörligheten för varor och tjänster mellan medlemsstaterna. Dessa icke-tariffära hinder kan bero på protektionism och åtföljas av byråkratiska utmaningar som i många fall är oproportionerliga jämfört med deras syften.

D.  Den inre marknaden för tjänster beräknas utgöra cirka 70 procent av den europeiska ekonomin medan den endast utgör cirka 20 procent av handeln inom EU.

E.  25 procent av reglerade yrken är endast reglerade i en enda medlemsstat.

F.  De potentiella vinsterna från en fungerande digital inre marknad kan beräknas bli cirka 415 miljarder euro per år och innebära en ökning av BNP med cirka 0,4 procent år 2020. Det finns många luckor i EU-lagstiftningen som hindrar att marknaden fungerar korrekt.

G.  Endast 2 procent av nya små och medelstora företag, mikroföretag och nystartade företag har genomfört en gränsöverskridande expansion med hjälp av utländska direktinvesteringar.

H.  För konsumenternas del leder luckor på den inre marknaden samt ofullständigt, eller med den inre marknadens mål oförenligt, genomförande av EU:s lagstiftning i många fall till otillfredsställande produktutbud och till dyrare varor och tjänster.

I.  För företagens del ses kostnader i dyrare leveranskedjor, vilket får till följd att deras egna produkter kostar mer eller att tillgången till företagstjänster försämras, något som skadar deras konkurrenskraft. Innovation däremot främjas genom en konkurrenskraftig marknad.

J.  Komplexiteten i det nuvarande momssystemet kan också betraktas som ett icke-tariffärt hinder.

K.  Konkurrensbegränsande skatteuppgörelser mellan medlemsstaterna och stora multinationella företag kan betraktas som ett omotiverat icke-tariffärt hinder.

L.  Företag och enskilda personer upplever stora hinder vid gränsöverskridande aktiviteter på den inre marknaden på grund av brist på tillförlitlig information, hjälptjänster och onlineförfaranden, vilket medför stora administrativa bördor och betydande efterlevnadskostnader.

M.  Kontrollen av hinder och kostnader sker bit för bit och osystematiskt. Dessutom finns det brister när det gäller kvantifiering och tydlig identifiering av hinder och kostnader, vilket gör det svårt att prioritera politiska åtgärder.

I.Kontexten och målen för politiken

1.  Europaparlamentet inser, trots att tariffära hinder togs bort den 1 juli 1968, att den fria rörligheten för varor och tjänster fortfarande hämmas av icke-tariffära hinder i form av t.ex. omotiverade nationella tekniska bestämmelser samt lagstiftade och icke-lagstiftade krav för produkter, tjänsteleverantörer och villkor för tillhandahållande av tjänster eller byråkrati. Parlamentet framhäver att man för att förstärka den inre marknaden måste vidta akuta åtgärder både inom unionen och i medlemsstaterna för att hantera sådana icke-tariffära hinder.

2.  Europaparlamentet ser ett icke-tariffärt hinder som en oproportionerlig eller diskriminerande lagstiftningsåtgärd som innebär en börda eller en kostnad som måste bäras av företag som försöker komma in på en marknad, men inte bärs av företag som redan finns på denna marknad, eller som en kostnad vilken åläggs utländska företag, men inte bärs av inhemska företag, utan att det påverkar medlemsstaternas rätt att reglera och följa legitima mål för den offentliga politiken såsom miljöskydd eller skydd av konsumenters och arbetstagares rättigheter.

3.  Europaparlamentet är medvetet om att flernivåstyrning kan leda till att skillnader uppstår på nationell nivå. Parlamentet anser att alla nivåer inom beslutsfattandet på regleringsområdet verkligen måste bli varse behovet av åtgärder som är proportionerliga och främjar legitima mål för den offentliga politiken. Parlamentet anser att konsekvens och samstämmighet för politik och lagstiftningspraxis kan bidra avsevärt till att minska de icke-tariffära hindren.

4.  I de fall då sådana icke-tariffära hinder kan motiveras som proportionerliga bör det finnas lättillgänglig information om skillnaderna i de olika nationella regelkraven och tillhörande villkor för meddelanden, information och genomförande av processer bör vara så användarvänliga som möjligt. Europaparlamentet anser att genomförandet av det nuvarande systemet, som är uppbyggt kring en rad olika kontaktpunkter, bland annat kontaktpunkterna för produkter och de gemensamma kontaktpunkterna, har varit inkonsekvent i de olika medlemsstaterna och att det dessutom är alltför komplicerat. Parlamentet påminner om vikten av att stärka och effektivisera befintliga verktyg för små och medelstora företag på den inre marknaden i syfte att förenkla deras expansion över gränserna. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas med kraft att lägga större vikt vid att rationalisera och förbättra dessa system, särskilt i fråga om behovet att snabbt förbättra de gemensamma kontaktpunkterna, och kommissionen uppmanas att meddela parlamentet om de framsteg som görs samt om kommande steg i slutet av 2016. Parlamentet betonar att medlemsstaten i fråga blir mer attraktiv för utländska investeringar om den är mer öppen och tillgänglig avseende regelkraven.

5.  Europaparlamentet välkomnar initiativet om en gemensam digital ingång (Single Digital Gateway), som presenterades i kommissionens meddelande om den digitala inre marknaden, och ser det som ett positivt steg. Kommissionen uppmanas att för företag och konsumenter inrätta en gemensam ingång för all information, stöd och problemlösning som avser den inre marknaden samt de nationella och EU-omfattande förfaranden som behövs för att driva gränsöverskridande verksamhet i EU.

6.  Europaparlamentet anser att för att undanröja icke-tariffära hinder är det viktigt att kommissionen och medlemsstaterna arbetar tillsammans för att få Solvit-nätverket att fungera bättre, särskilt i geografiska områden eller industriområden där företagen inte använder Solvit så ofta och där inte alla inlämnade fall tas upp av den behöriga myndigheten.

7.  Europaparlamentet framhåller att åtskilliga företag, i synnerhet små och medelstora företag, som försöker bedriva handel i en annan medlemsstat, ser en sådan expansion fortfarande som ett exempel på ”internationell handel”. Parlamentet framhåller att små och medelstora företag, nystartade företag samt innovativa verksamheter, särskilt företag inom delningsekonomin, ska ges full möjlighet att växa genom gränsöverskridande handel.

8.  Europaparlamentet anser att en av unionens och de enskilda medlemsstaternas uppgifter bör vara att slutligen undanröja icke-tariffära hinder ifall de inte kan motiveras eller inte stöder målen i artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen, där det anges att Europa bygger på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft.

9.  Europaparlamentet upprepar att strategin för den digitala inre marknaden och en europeisk inre marknadsstrategi består av initiativ som ska genomföras snabbt och på ett ambitiöst sätt för att minska icke-tariffära hinder på den inre marknaden. Parlamentet framhäver att det är viktigt att dessa initiativ baseras på principer för bättre lagstiftning och på de mest effektiva verktygen som harmonisering och ömsesidigt erkännande.

II.Sektorsövergripande icke-tariffära hinder

10.  Europaparlamentet tror att olika hastigheter i samband med införlivandet och det exakta genomförandet av befintliga direktiv på nationell nivå medför en rättsosäkerhet för företagen och olika konkurrensvillkor på den inre marknaden.

11.  Europaparlamentet anser att där kommissionen har upphävt onödig EU-lagstiftning bör även medlemsstaterna snabbt agera för att upphäva motsvarande nationella bestämmelser.

12.  Om unionslagstiftningen i omfattande grad inte följs av medlemsstaterna kommer detta att skada den inre marknaden och konsumenterna. Europaparlamentet anser även att det långsamma införlivandet gör att en del medlemsstater kan dra nytta av en orimligt lång tidsfrist för efterlevnad. Tillsammans med kommissionen och medlemsstaterna ska man främja en efterlevnadskultur enligt strategin för den inre marknaden. Parlamentet understryker behovet att omedelbart ta upp bristen på efterlevnad med medlemsstaterna.

13.  Europaparlamentet vill uppmärksamma kommissionen och medlemsstaterna på frågan om så kallad överreglering, dvs. att vissa nationella regeringar lägger till fler bestämmelser när de genomför EU:s lagstiftning.

14.  Europaparlamentet fäster uppmärksamheten på att intensiteten och antalet kontroller som nyligen införts för utländska serviceleverantörer ökar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att dessa kontroller är proportionerliga, motiverade och icke-diskriminerande.

15.  Europaparlamentet betonar att ett inkonsekvent genomförande av befintliga bestämmelser som införlivats korrekt av medlemsstaterna vållar lika stor skada för den inre marknaden som ett försenat införlivande av dem. Parlamentet anser att efterlevnaden och genomförandet innebär stora utmaningar, eftersom allmänt använda definitioner, som exempelvis ”spårbarhet” eller ”utsläppande på marknaden”, ges olika betydelser i olika rättsakter.

16.  Om samma bestämmelser inte tillämpas på ett enhetligt sätt i de olika medlemsstaterna kan det eventuellt leda till att nya omotiverade icke-tariffära hinder skapas. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta alla åtgärder för att minimera skillnaderna i ett så tidigt skede som möjligt.

17.  Europaparlamentet är av uppfattningen att kommissionen bör öka användningen av riktlinjer i samband med genomförandet av direktiv, eftersom detta kan vara ett användbart verktyg för att säkerställa en högre nivå av enhetligt genomförande.

18.  Europaparlamentet konstaterar att det fortfarande förekommer skillnader på nationell nivå vad gäller produktmarknadsreglering som företag med gränsöverskridande verksamhet måste brottas med både när det gäller begränsningar och skillnader mellan medlemsstaterna. Parlamentet anser att detta tvingar företag att i onödan anpassa sina produkter och tjänster så att de efterlever många olika standarder och testas upprepade gånger, vilket begränsar handeln inom EU och minskar tillväxt och jobbtillfällen.

19.  Europaparlamentet tror att små och medelstora företag samt mikroföretag ur olika aspekter, bl.a. rättsliga och finansiella, i oproportionerligt hög grad får bära bördan för att stordriftsfördelarna minskar när man måste producera olika produktgrupper.

20.  Europaparlamentet uppmärksammar de hittillsvarande små volymerna av offentlig upphandling över gränserna, där mindre än 20 procent av all offentlig upphandling i unionen offentliggörs på EU-omfattande plattformar och där endast 3,5 procent av kontrakten går till företag från andra medlemsstater. Parlamentet framhäver svårigheterna, som i synnerhet små och medelstora företag upplever, vid deltagande i gränsöverskridande offentlig upphandling. Parlamentet betonar i detta sammanhang betydelsen av de nya EU-direktiven om offentlig upphandling och tilldelning av koncessioner som skulle genomföras av medlemsstaterna senast i april 2016. Medlemsstaterna uppmanas att genomföra denna lagstiftning fullt ut, inklusive helt elektroniska förfaranden för offentlig upphandling.

21.  Europaparlamentet betonar att efterlevnadskostnader med momskrav är ett av de största icke-tariffära hindren och rekommenderar därför praktiska förslag på momsförenkling.

22.  Europaparlamentet är medvetet om att olika momssystem inom EU kan betraktas som ett icke-tariffärt hinder. Parlamentet betonar att den gemensamma momsportalen utgör ett bra stöd för att övervinna detta hinder och särskilt för att stödja små och medelstora företag i deras gränsöverskridande verksamhet. Parlamentet beaktar att det fortfarande finns vissa mindre problem med den gemensamma momsportalen och uppmanar kommissionen att fortsätta arbetet med att förenkla kraven för momsbetalning av företag inom EU.

23.  Europaparlamentet tror att många olika nationella administrativa rutiner även skapar omotiverade icke-tariffära hinder, bland annat i form av krav på formaliserade handlingar från nationella organ eller byråer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda e-förvaltningslösningar, som omfattar prioritering av interoperabilitet samt digitala signaturer, för att modernisera sin offentliga förvaltning och bygga vidare på exemplen från Estland och Danmark, genom att tillhandahålla fler och mer lättillgängliga digitala tjänster för medborgare och företag och förenkla gränsöverskridande samarbete och interoperabiliteten inom offentlig förvaltning utan att skyddet av personuppgifter påverkas. Parlamentet anser att användningen av e-förvaltning är ett viktigt verktyg för företagen, men att detta inte får utesluta alternativa sätt att få tillgång till information eller vara till nackdel för medborgare som inte har tillgång till de digitala tjänsterna.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga stor vikt vid genomförandet i praktiken för att säkerställa att den inre marknadens bestämmelser vederbörligen tillämpas och genomförs av medlemsstaterna. Parlamentet anser i detta avseende att samordningen av genomförandeprocessen av införlivade direktiv bör stärkas, t.ex. genom införlivandeseminarier som ordnas av kommissionen samt utbyte av bästa praxis för att i ett tidigt skede minimera skillnader mellan medlemsstater.

III.Sektorsspecifika icke-tariffära hinder

En inre marknad för varor

25.  Europaparlamentet betonar hur viktig principen om ömsesidigt erkännande är för att säkra marknadstillträde till den inre marknaden för varor som inte harmoniseras på EU-nivå och i de fall då medlemsstater har nationella – och mycket ofta olika – bestämmelser för produkter, även om det underliggande syftet är detsamma.

26.  Europaparlamentet betonar att många företag inte är medvetna om principen om ömsesidigt erkännande och därför tror att de måste efterleva nationella krav i destinationsmedlemsstaten vid handel på den inre marknaden.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att förbättra tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande. Parlamentet ser i detta sammanhang fram emot kommissionens planer att öka medvetenheten om och se över förordningen om ömsesidigt erkännande. Parlamentet anser att harmonisering också är ett effektivt verktyg för att säkerställa ett jämlikt tillträde för varor och tjänster på den inre marknaden.

En inre marknad för tjänster

28.  Europaparlamentet vill uppmärksamma de problem för tjänsteleverantörerna, i synnerhet i samband med företagstjänster, inom transportsektorn och på byggen, som beror på många olika omotiverade och oproportionerliga krav avseende godkännanden, registrering, förhandsanmälan eller faktiska etableringar. Parlamentet betonar att detta kan leda till diskriminering av utländska serviceleverantörer, vilket i sådana fall skulle strida mot principen om fri rörlighet för tjänster. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang till en mer utvecklad e-förvaltning och elektronisk registrering för att förenkla processen för serviceleverantörer.

29.  Europaparlamentet betonar att bristen på genomförande och avvikelser vid tillämpningen av tjänstedirektivet särskilt hindrar den inre marknaden.

30.  Europaparlamentet betonar behovet av en tydlig och enhetlig lagstiftningsmiljö som gör det möjligt att utveckla tjänster på en marknad som skyddar arbetstagare och konsumenter och säkerställer att befintliga och nya aktörer på EU:s inre marknad inte stöter på onödiga lagstiftningshinder, oavsett deras affärsverksamhet.

31.  Europaparlamentet vill även uppmärksamma de omotiverade och oproportionerliga begränsningar i vissa medlemsstater som rör tjänsteleverantörernas juridiska form och deras aktieinnehav eller förvaltningsstruktur samt de begränsningar som rör det gemensamma yrkesutövandet. Parlamentet betonar att en del av dessa begränsningar kan utgöra oproportionerliga eller omotiverade hinder för tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster. Parlamentet framhäver nödvändigheten av att säkerställa en enhetligare proportionalitetsbedömning av de rättsliga krav och restriktioner som är tillämpliga för tjänster.

32.  Europaparlamentet betonar att det anmälningskrav som fastställts i tjänstedirektivet skulle ha kunnat minska eller undanröja omotiverade icke-tariffära hinder på ett effektivt sätt, men att det har åsidosatts av medlemsstaterna och kommissionen. Parlamentet ser därför positivt på att anmälningsförfarandet åter sätts i fokus inom strategin för den inre marknaden, eftersom tidiga initiativ gör att nationella åtgärder kan ses över för att lösa problemen innan de uppstår. Parlamentet anser vidare att mer detaljerade motiveringar ska begäras från medlemsstaterna vid införande av nya lagstiftningsåtgärder. Parlamentet betonar de positiva erfarenheterna med anmälningsförfarandet för produkter och föreslår att detta bör användas som exempel för att förbättra förfarandet för tjänster.

33.  Europaparlamentet påminner om att offentliga tjänster omfattas av ett särskilt skydd i förhållande till bestämmelserna om den inre marknaden på grund av de uppgifter av allmänt intresse som tilldelats dem, och att de bestämmelser som de offentliga myndigheterna har fastställt för att de ska fungera väl inte utgör några icke-tariffära hinder. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att tjänstedirektivet inte omfattar social- och hälsovårdstjänster.

34.  Europaparlamentet pekar på att leverantörer av byggentreprenader ofta ställs inför vissa krav som rör deras organisation i hemlandet, bland annat avseende certifieringssystem för organisationer, vilket gör det alltför komplicerat att tillhandahålla tjänster i ett annat land, och således hämmas den fria rörligheten för tjänster och aktörer inom byggsektorn.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med dessa hinder, bland annat genom förbättrat ömsesidigt godkännande och, om så är ändamålsenligt, lagstiftningsåtgärder. Parlamentet framhäver att framtida åtgärder, såsom det föreslagna tjänstepasset, inte bör leda till ytterligare administrativa bördor utan att sådana åtgärder bör ta itu med icke-tariffära hinder.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med de bördor kopplade till den splittrade banksektorn i Europa som gör det svårt för icke-medborgare, särskilt små och medelstora företag, att öppna ett bankkonto i en annan medlemsstat.

37.  Europaparlamentet pekar på att vissa av medlemsstaternas bestämmelser om tillträde till och utövande av reglerade yrken kan vara oproportionerliga och därför kan skapa onödiga lagstiftningshinder som begränsar tillgången till utövandet av vissa yrken samt rörligheten av tjänsteleverantörer som utövar reglerade yrken. Parlamentet beaktar inte desto mindre vikten av att garantera rättvis konkurrens, utbildningskvalitet och att främja framgångsrika kvalifikationssystem.

38.  Europaparlamentet upprepar kommissionens ståndpunkt att rekommendera system för varvad utbildning som exempel på bästa praxis inom Europeiska unionen.

39.  Europaparlamentet ser positivt på den ömsesidiga bedömning som genomförts under de senaste två åren. Parlamentet anser att förfaranden som omfattar en väl utformad inbördes granskning och som uppmanar till en uppriktig diskussion medlemsstaterna emellan kan vara effektiva för att främja förändringar. Medlemsstaterna och kommissionen uppmuntras att sprida denna metod, i synnerhet till övriga områden som omfattas av regleringen av den inre marknaden.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med medlemsstaternas reformprioriteringar på området professionella tjänster inom ramen för den europeiska planeringsterminen och landsspecifika rekommendationer för att avreglera vissa yrken i medlemsstaterna.

En inre marknad för detaljhandeln

41.  Europaparlamentet framhäver den inbördes granskningen av etableringar inom detaljhandeln som utförts av kommissionen 2014 och 2015 och som visade att återförsäljarna ofta drabbas av oproportionerliga och olämpliga villkor och förfaranden för etablering och bedrivande av verksamhet på den inre marknaden.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att påskynda processen med att frigöra den potential som finns i en fullständigt digital inre marknad och genomförandet av EU:s digitala agenda.

43.  Europaparlamentet framhäver att vissa medlemsstater inför bestämmelser som diskriminerar ekonomisk verksamhet i detalj- och grossisthandlarsektorerna utifrån hur stor den yta är på vilken verksamheten bedrivs, företagets storlek eller varifrån kapitalet kommer, vilket är oförenligt med idén om den inre marknaden och principerna för fri konkurrens och begränsar arbetsmarknadens utveckling.

44.  Europaparlamentet pekar på att bestämmelser som medför begränsningar för detaljhandeln och grossistverksamheter och som strider mot EU-lagstiftningen och är oproportionerliga kan skapa avsevärda hinder för marknadstillträde, vilket leder till att färre nya försäljningsställen öppnar samtidigt som konkurrensen hämmas, vilket leder till högre priser för konsumenterna. Parlamentet betonar i detta avseende att vissa åtgärder, inbegripet avgifter och kontrollavgifter, kan betraktas som icke-tariffära hinder om de inte kan motiveras med mål för den offentliga politiken. Inga driftsbegränsningar som åläggs detaljhandeln eller grossistverksamheter får begränsa dessa verksamheter på ett otillbörligt eller oproportionerligt sätt, och de får inte leda till en faktisk diskriminering mellan olika aktörer på marknaden.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ange bästa praxis för detaljhandelsetablering och att säkerställa fri rörlighet för produkter och tjänster, med fullständigt iakttagande av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera driftsbegränsningar för detaljhandel och grossistverksamhet på den inre marknaden och att lägga fram reformförslag där så är nödvändigt för att sedan lämna en rapport om denna analys under våren 2017.

47.  Europaparlamentet betonar att lättillgängliga, effektiva och högkvalitativa paketleveranstjänster till överkomligt pris är en nödvändig förutsättning för en framgångsrik gränsöverskridande e-handel som framför allt gynnar de små och medelstora företagen och konsumenterna.

IV.Slutsatser

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under 2016 lägga fram en heltäckande översikt över icke-tariffära hinder på den inre marknaden och en analys av olika sätt att ta itu med dessa hinder, som tar tydlig hänsyn till skillnaderna mellan ett icke-tariffärt hinder och de bestämmelser som syftar till att genomföra ett legitimt mål för den offentliga politiken i en medlemsstat på ett proportionerligt sätt, inklusive ett ambitiöst förslag för att undanröja dessa icke-tariffära hinder så snart som möjligt för att kunna utnyttja den inre marknadens fulla potential.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i tid överväga EU:s politik och lagstiftningsåtgärder inom framväxande områden, med omfattande samråd med berörda parter, särskilt små och medelstora företag samt organisationer från det civila samhället.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att först säkerställa att medlemsstaterna respekterar de befintliga reglerna för den inre marknaden innan nya lagstiftningsdelar inrättas för frågor som omfattas av befintliga regler.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fördjupa sitt arbete i fråga om genomförandet och de principer som underbygger den inre marknaden. Parlamentet anser att ingripanden i ett tidigt skede när det gäller nationella åtgärder eller genomförandeförfaranden som utgör omotiverade icke-tariffära hinder kan vara effektiva, och att resultat kan uppnås lättare genom sådana ingripanden än genom överträdelseförfaranden. Vid allvarliga eller ständigt återkommande misslyckade eller felaktiga tillämpningar av unionslagstiftningen måste kommissionen använda alla tillgängliga åtgärder, även prioritering av överträdelseåtgärder, för att säkerställa att EU-lagstiftningen för den inre marknaden genomförs fullt ut.

52.  Det är beklagligt att parlamentets tillgång till relevant information fortfarande är begränsad i samband med både sådana fall där inget överträdelseförfarande ännu har inletts och överträdelseförfaranden. Europaparlamentet efterlyser i detta avseende förbättrad öppenhet, med tillbörlig respekt för sekretessregler.

53.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att betrakta den inre marknaden som ett gemensamt initiativ som kräver ett samordnat och gemensamt underhåll och som är ett villkor för att EU:s ekonomi ska vara konkurrenskraftig. Parlamentet anser att de som slutligen drabbas av konsekvenserna av omotiverade icke-tariffära hinder är konsumenterna, som nekas tillträde till nya deltagare på de nationella marknaderna och som ställs inför högre kostnader, lägre kvalitet och färre valmöjligheter. Medlemsstaterna bör ägna mer tid åt övergripande frågor som rör den inre marknaden och kartläggning av områden som kräver prioriterade åtgärder av en eller flera medlemsstater för att upprätthålla och vidareutveckla den inre marknaden.

o
o   o

54.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet och Europeiska rådet samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 93, 9.3.2016, s. 84.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0580.


Strategin för den inre marknaden
PDF 326kWORD 128k
Europaparlamentets resolution av den 26 maj 2016 om strategin för den inre marknaden (2015/2354(INI))
P8_TA(2016)0237A8-0171/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 oktober 2015 Att förbättra den inre marknaden – bättre möjligheter för individer och företag (COM(2015)0550),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 28 oktober 2015 A Single Market Strategy for Europe – Analysis and Evidence (SWD(2015)0202),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 28 oktober 2015 Report on Single Market Integration and Competitiveness in the EU and its Member States (SWD(2015)0203),

–  med beaktande av kommissionen meddelande av den 6 maj 2015 En strategi för en inre digital marknad i Europa (COM(2015)0192),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 april 2011 "Inremarknadsakten Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden ”Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt” (COM(2011)0206),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 oktober 2012 Inremarknadsakt II Tillsammans för ny tillväxt (COM(2012)0573),

–  med beaktande av rapporten av den 9 maj 2010 från Mario Monti till kommissionens ordförande En ny strategi för den inre marknaden i ekonomins och samhällets tjänst för Europa,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2015 om styrning av den inre marknaden inom den europeiska planeringsterminen 2015(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 december 2013 om en europeisk handlingsplan för detaljhandeln till nytta för samtliga aktörer(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om vägen mot en rättsakt för den digitala inre marknaden(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2014 om effektiva yrkesinspektioner för att förbättra arbetsförhållandena i Europa(5),

–  med beaktande av studien från september 2014 om kostnaden för uteblivna EU-åtgärder på den inre marknaden, beställd av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd,

–  med beaktande av studien från september 2015 A strategy for completing the Single Market: ”the trillion euro bonus”, beställd av från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd

–  med beaktande av studien av den 20 november 2015 Ex-post evaluation of Late Payment Directive, beställd av kommissionen,

–  med beaktande av studien från november 2014 The EU furniture market situation and a possible furniture products initiative, beställd av kommissionen,

–  med beaktande av utgåvan från oktober 2015 av den nätbaserade resultattavlan för den inre marknaden,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0171/2016), och av följande skäl:

A.  Den inre marknaden har varit och är fortfarande hörnstenen i EU:s integration och motorn för hållbar tillväxt och sysselsättning, i och med att den underlättar handeln inom EU och samtidigt garanterar en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft på grundval av artikel 3.3 i EU-fördraget.

B.  Fördjupandet av den europeiska inre marknaden är en viktig ekonomisk fråga, i synnerhet när det gäller utvecklingen av ny teknik, där det är nödvändigt med en marknad med kritisk massa för att främja framväxten av innovativa och konkurrenskraftiga aktörer på global nivå.

C.  Den inre marknaden har utvecklats positivt på många olika sätt den senaste tiden, men skulle kunna åstadkomma mer på nästan alla områden, vare sig det handlar om att stimulera den digitala marknaden, uppmuntra nystartade företag, integrera globala leveranskedjor, förbättra arbetstagarnas rörlighet och sociala rättigheter, hantera nya affärsmodeller eller sörja för marknadsunderlättande, ömsesidigt erkännande, standardisering och licensiering av yrkesverksamma, om omotiverade fysiska, juridiska och tekniska hinder undanröjs.

D.  Enligt parlamentets egna utredningar kan den förväntade vinsten vid fullbordandet av den inre marknaden uppgå till en biljon euro (motsvarande en potentiell effektivitetsvinst i storleksordningen 615 miljarder euro per år). Uppsplittring av den inre marknaden är ett av de största hindren för högre strukturell ekonomisk tillväxt.

E.  Det behövs ett verkligt strategiskt förhållningssätt för ytterligare integration av den inre marknaden, och svarsåtgärderna på utmaningarna bör vara såväl politiska som tekniska, särskilt när det gäller omotiverade icke-tariffära hinder inom den inre marknaden.

F.  EU bör fortsätta arbetet med att skapa en verklig inre marknad och se den som en gemensam tillgång för alla medborgare, arbetstagare, ekonomiska aktörer och medlemsstater, och den inre marknaden kan endast uppnå sin fulla potential om alla medlemsstater ger den sitt fulla stöd och samarbetar med varandra.

G.  Reglerna och åtgärderna på EU-nivå bör införlivas i en enhetlig strategisk vision och måste därför vara samstämmiga och inte motstridiga. Medlemsstaterna får inte vidta diskriminerande åtgärder, som att införa handels- och skattelagar som endast påverkar vissa branscher eller affärsmodeller, som snedvrider konkurrensen eller som gör det svårt för företag att etablera sig i en medlemsstat, eftersom sådana åtgärder utgör ett tydligt brott mot principerna för den inre marknaden.

H.  Den inre marknaden bör inte ses som isolerad från andra övergripande politikområden, i synnerhet den digitala inre marknaden, hälso- och konsumentskydd, social trygghet, arbetsrätten och medborgarnas rörlighet, miljön, hållbar utveckling, energi, transporter och utrikespolitik.

I.  Att fullborda den inre marknaden inom varu- och tjänstesektorn och undanröja alla hinder är högprioriterat, och för att åstadkomma detta måste medlemsstaterna och EU-institutionerna tillämpa en snabbspårsstrategi.

J.  Hinder på den inre marknaden leder till färre valmöjligheter och dyrare varor och tjänster för konsumenterna.

K.  Sociala företag åtnjuter i väldigt liten utsträckning något erkännande på europeisk nivå, och majoriteten av dessa företag erkänns inte genom någon rättslig ram på europeisk nivå, utan endast i olika juridiska former på nationell nivå i vissa medlemsstater. Att det inte finns någon sådan rättslig ram på EU-nivå utgör ett hinder för sociala företag att verka över gränserna på den inre marknaden.

L.  Varumärkesförfalskningar är ett allvarligt hot mot allmän hälsa och säkerhet och det totala värdet på handeln med förfalskade varor har ökat avsevärt under de senaste åren med förödande konsekvenser för innovationer, sysselsättningen och europeiska företags varumärken.

M.  Skapandet av en inre kapitalmarknad skulle bidra till en större gränsöverskridande fördelning av risker och mer likvida marknader.

N.  Av den sammanfattande rapporten från kommissionens samråd om geografisk blockering framgår att det bland konsumenterna finns ett starkt stöd för juridiska åtgärder mot geografisk blockering.

O.  De ekonomiska konsekvenserna av finanskrisen är fortfarande kännbara, och BNP ligger alltjämt under 2008 års nivå i flera medlemsstater.

P.  Den inre marknaden kännetecknas av fortsatt hög arbetslöshet. Sedan finanskrisen har antalet arbetslösa ökat med över 6 miljoner. I slutet av 2015 var fler än 22 miljoner människor i unionen utan jobb.

Politiska mål

1.  Europaparlamentet stöder de övergripande målen i kommissionens inremarknadsstrategi för varor och tjänster i meddelandet Att förbättra den inre marknaden – bättre möjligheter för individer och företag, och uppskattar åtgärderna inom viktiga områden för att frigöra den inre marknadens fulla potential till gagn för konsumenter, anställda och företag, framför allt nystartade företag, i syfte att öka antalet varaktiga jobb och få små och medelstora företag att växa och utvecklas. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att utveckla sektorsövergripande politik utformad för att åstadkomma en rättvisare och mer konkurrenskraftig inre marknad i överensstämmelse med avdelning II i EUF-fördraget om bestämmelser med allmän giltighet.

2.  Europaparlamentet konstaterar att upprättandet av en inre marknad där den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs är ett väsentligt mål för unionen.

3.  Europaparlamentet välkomnar att strategin är avsedd att komplettera de insatser som görs på andra områden. Genom att strategin förbättrar redan tagna initiativ har den goda möjligheter att bidra till ekonomiskt välstånd, skapa fler varaktiga arbetstillfällen och tillväxt, förbättra européernas välfärd genom konkreta åtgärder, göra EU attraktivt för investeringar och utveckla de europeiska företagens globala konkurrenskraft. Parlamentet understryker dock att man vid genomförandet av strategin måste se till att de olika initiativen inte är motsägande och överlappande. Förslagen bör vara faktabaserade och överensstämma med principerna om bättre lagstiftning.

4.  Europaparlamentet betonar det akuta behovet att undanröja omotiverade hinder för den inre marknaden för att uppnå påtagliga och snabba resultat i fråga om konkurrenskraft, hållbar tillväxt, forskning, innovation, jobbskapande, konsumentutbud och nya företagsmodeller. För att uppnå dessa mål bör vi sträva efter en större harmonisering av lagstiftningen, där så är nödvändigt och lämpligt, samtidigt som högsta möjliga konsumentskyddsnivå upprätthålls, och vidta lämpliga åtgärder mot omotiverade hinder som upprättats av medlemsstaterna.

5.  Europaparlamentet anser att man vid halvtidsöversynen av EU:s 2020-strategi bör fastställa ambitiösa mål om att uppnå en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft och hållbar tillväxt fram till år 2020. Den inre marknaden bör vara central för uppnåendet av målet.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att visa prov på nytänkande vid genomförandet av lagstiftningen om den inre marknaden. Parlamentet betonar den stora potentialen hos arbetsintensiva sektorer, t.ex. detaljhandeln och hotell- och restaurangbranschen, för jobbskapande, integration och motverkande av ungdomsarbetslöshet.

7.  Europaparlamentet anser att Montirapporten från 2010 ”En ny strategi för den inre marknaden” bör genomföras fullt ut och beaktas vid utarbetandet av strategin för den inre marknaden.

8.  Europaparlamentet betonar att strategin för den inre marknaden inte får bortse från industrins tillväxtpotential när det gäller hållbar tillväxt och skapande av arbetstillfällen av god kvalitet i Europa.

9.  Europaparlamentet anser att den interna efterfrågan – särskilt en ökad köpkraft, innovativa åtgärder och investeringar i grön ekonomi – är avgörande för att ta tillvara den inre marknadens fulla potential och främja hållbar tillväxt.

En modern och mer innovativ inre marknad

10.  Europaparlamentet välkomnar strategins fokus på aspekter som ska hjälpa företag, särskilt små och medelstora företag, mikroföretag och nystartade företag, att utvidga sin verksamhet, växa sig större och stanna kvar på den inre marknaden, och därigenom främja innovation och jobbskapande. Alla initiativ inriktade på små och medelstora företag och nystartade företag kräver omedelbara åtgärder och bör prioriteras, men dessa initiativ får inte göra det möjligt för oärliga företag att kringgå befintliga regler, sänka arbetstagar- och konsumentnormer eller öka risken för företagsbedrägerier, kriminell verksamhet och brevlådeföretag.

11.  Europaparlamentet anser att strategin för den inre marknaden kan erbjuda nya möjligheter för små och medelstora företag, som är själva ryggraden i den europeiska ekonomin, och för mikroföretag och innovativa nystartade företag. Parlamentet anser att det är avgörande att man utvecklar rätt företagsklimat genom att förbättra ramarna för privat riskkapital för små och medelstora företag, underlätta tillgången till finansiering, utarbeta en förnuftig lagstiftning och fullt ut tillämpa principen ”att tänka småskaligt först” inom den inre marknaden, och att man härigenom kan gynna tillväxt och jobbskapande.

12.  Europaparlamentet anser att man för att uppnå målen i strategin måste minska de administrativa bördorna och efterlevnadskostnaderna för företag, särskilt små och medelstora företag, och avskaffa icke-nödvändig lagstiftning samtidigt som man fortsätter att säkerställa höga standarder i fråga om konsument-, arbetstagar-, hälso- och miljöskydd.

13.  Europaparlamentet anser att man måste överväga en uppsättning möjliga objektiva kriterier och indikatorer för en definition av innovativa nystartade företag, små och medelstora företag och sociala företag som kan användas som referens när man vidtar relaterade åtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå sådana kriterier och indikatorer.

14.  Europaparlamentet betonar att sociala företag måste främjas på den inre marknaden med tanke på att det finns kring 2 miljoner sociala företag i EU som utgör cirka 10–12 procent av alla europeiska företag. Parlamentet betonar därtill att den sociala ekonomin växer snabbt, tillhandahåller kvalitativa produkter och tjänster och skapar högkvalitativa jobb.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att be Refit-plattformen att ta itu med hinder för innovation och föreslå hur de kan minskas eller undanröjas, utöver förslaget om inrättande av ett europeiskt innovationsråd. Parlamentet betonar att denna process inte får leda till minskad sysselsättning, sämre konsumentskydd och sänkta miljönormer. Parlamentet anser att i syfte att säkerställa bättre lagstiftning bör den befintliga lagstiftningen ses över och vid behov förenklas så att den blir ändamålsenlig, samtidigt som all ny lagstiftning bör vara framtidssäkrad och som standard digital och följa principen ”att tänka småskaligt först”.

16.  Europaparlamentet konstaterar att bra lagstiftning kan gagna både företag och arbetstagare och bidra till att främja ekonomisk tillväxt och skapande av bra arbetstillfällen på den inre marknaden. Parlamentet noterar kommissionens agenda för bättre lagstiftning, som bland annat föreskriver ett utökat deltagande av berörda parter genom till exempel Refit-plattformen samt förstärkta konsekvensbedömningar. Parlamentet understryker behovet av att bedöma inte bara lagstiftningens effekter på kort sikt, utan också dess långsiktiga värde samt konsekvenserna av utebliven lagstiftning. Genom bättre, ändamålsenligare och enklare lagstiftning kan man minska de administrativa bördorna och stärka tillväxten och skapandet av arbetstillfällen samtidigt som man fortsätter att säkerställa höga standarder i fråga om konsument-, arbetstagar-, hälso- och miljöskydd.

17.  Europaparlamentet anser att vidareutveckling av den inre marknaden kräver att handelshinder mellan medlemsstaterna undanröjs. Parlamentet stöder EU:s deklaration om konkurrenskraft från februari 2016, i synnerhet åtagandet att förenkla regelverket och minska bördan, att göra mera för att minska den totala bördan av EU-lagstiftningen, i synnerhet på små och medelstora företag och mikroföretag, och att där så är möjligt fastställa mål för minskad börda i specifika sektorer. Parlamentet rekommenderar att arbetet med att fastställa sådana mål för minskning av bördan bör inledas genast.

18.  Europaparlamentet anser att EU, för att säkerställa målen för den inre marknaden och skapa tillväxt och arbetstillfällen, måste förbättra konkurrenskraften, i enlighet med Europeiska rådets förklaring om konkurrenskraft.

19.  Parlamentet välkomnar att kommissionen är fast besluten att ta itu med bristen på samordning av skatterna inom EU, och i synnerhet de svårigheter som små och medelstora företag möter till följd av komplexiteten i de olika nationella momsbestämmelserna. Parlamentet stöder helhjärtat kommissionen vad gäller momsreformen. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta hur de nya reglerna om platsen för moms på digitala tjänster kan ändras så att den beaktar små och medelstora företags och mikroföretags specifika behov. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma möjligheterna till ytterligare samordning och särskilt att bedöma möjligheten till en förenklad momsstrategi (för samma kategori varor) i e-handelssektorn.

20.  Europaparlamentet stöder kommissionens ansträngningar att få till stånd en rättvis beskattning i Europeiska unionen och bekämpa aggressiv skatteplanering och andra metoder för skatteflykt. Parlamentet uppmanar kommissionen att fokusera på en rapporteringsskyldighet land för land för koncerner med gränsöverskridande verksamhet.

21.  Europaparlamentet uppmärksammar svårigheterna för företag, särskilt små och medelstora företag och nystartade företag att skaffa finansering. Skillnaderna i fråga om yttre faktorer, såsom exempelvis tillgång till krediter, beskattningssystem och arbetsnormer, innebär att vissa små och medelstora företag missgynnas i förhållande till andra. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att ge värdefullt stöd till dessa företag genom Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) och program såsom Horisont 2020, Cosme och struktur- och investeringsfonderna och att samtidigt undersöka möjligheterna att ytterligare underlätta tillgången till dessa och andra program och instrument, särskilt för mikroföretag, exempelvis genom att förkorta ansökningsfristerna till sex månader och ytterligare förenkla relevanta förfaranden, samt genom att förbättra synligheten för den europeiska finansieringen. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att använda fonder inom programmet Cosme för att finansiera informationskampanjer riktade till innovativa unga små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar regionala och lokala myndigheter med ansvar för att stödja företag, i synnerhet sådana som hör till nätverket Enterprise Europe Network, att delta i kampanjerna. Förenkling är nyckeln till finansiering för små och medelstora företag och mikroföretag. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att en gränsöverskridande bidragsinsamling kan ske utan hinder

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att stärka nätverket av nationella representanter för små och medelstora företag genom att vidta en rad åtgärder – och samtidigt undvika ytterligare byråkrati – för att bland små och medelstora företag öka kännedomen om detta verktyg och göra det mer synligt, och för att stärka utbytet mellan varje nationell representant och respektive företrädare för små och medelstora företag och en gång per år redogöra för nätverkets verksamhet för parlamentet.

23.  Europaparlamentet betonar att trots att parlamentet antog direktivet om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner i februari 2011 går tusentals små och medelstora företag och nystartade företag i EU i konkurs varje år i väntan på att deras fakturor ska bli betalda, däribland av nationella offentliga myndigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra mer för att direktivet om sena betalningar ska tillämpas och upprätthållas. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att i händelse av otillfredsställande genomförande av direktivet om sena betalningar överväga former för tillräcklig ersättning för företag som har utestående betalningskrav på offentliga myndigheter, så att de inte tvingas gå i konkurs på grund av det.

24.  Europaparlamentet uppskattar lagstiftningsinitiativet om företagsinsolvens, inklusive tidig omstrukturering och en andra chans, som ska säkerställa att medlemsstaterna tillhandahåller ett regelverk som medger att misslyckanden ibland inträffar och kan uppmuntra innovation, men påpekar att kostnaderna och konsekvenserna för företag som misslyckas påverkar inte bara företagets ägare och aktieägare utan också fordringsägare, anställda och skattebetalare. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att detta initiativ medför att insolvensförfaranden i hela EU anpassas samt att tiden och kostnaderna för rättegångar minskas.

25.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte nog underströk den särskilda roll som traditionell tillverkning, utförd av hantverksföretag samt små och medelstora företag, spelar, och som utgör ett viktigt bidrag till både konkurrenskraft och ekonomisk stabilitet i EU. Kommissionen uppmanas att utnyttja den fulla potentialen av digitalisering och innovation i tillverkningsindustrin, i synnerhet hos mikroföretag, små tillverkare och nystartade företag samt i mindre industrialiserade regioner, så att de kan bidra till att minska de regionala skillnaderna och vitalisera den lokala ekonomin. En kraftfullare politik för små och medelstora företag och hantverk måste läggas fram och utgöra en av de främsta prioriteringarna i alla EU:s institutioner och medlemsstater under de närmaste åren.

26.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens gemensamma digitala ingång, som bör bygga på de aktuella gemensamma kontaktpunkter som inrättades enligt tjänstedirektivet, och att de gemensamma kontaktpunkterna ansluts till andra liknande nätverk på den inre marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att på alla sätt undersöka hur den gemensamma digitala ingången bäst kan användas för att hjälpa nystartade företag i EU att expandera i hela EU och bli internationella genom att tillhandahålla korrekt och tydlig information på olika språk om alla förfaranden och formaliteter som behövs för att verka inom landet eller i ett annat EU-land. Kommissionen uppmanas att för företag och konsumenter inrätta en gemensam ingång för all information, stöd och problemlösning som avser den inre marknaden samt de nationella och EU-omfattande förfaranden som behövs för att driva gränsöverskridande verksamhet i EU. Kommissionen uppmanas med kraft att se till att detta genomförs snabbt.

27.  Europaparlamentet konstaterar att företag, särskilt små och medelstora företag, antingen är omedvetna om de regler som gäller i andra medlemsstater eller har svårt att hitta och förstå informationen om de regler och förfaranden som gäller för deras företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att koppla samman alla olika portaler, accesspunkter och webbplatser med information till en gemensam ingång som tillhandahåller användarvänlig information för små och medelstora företag samt nystartade företag, så att de kan fatta välgrundade beslut samt spara tid och kostnader.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla gemensamma kontaktpunkter från att vara en reglerad portal till att bli ett system med fullt utbyggda företagsportaler på internet, som främjar regelbundet utbyte av information av och mellan företrädare för näringslivet och som hjälper nationella företag och medborgare att konkurrera i andra EU-medlemsstater.

29.  Europaparlamentet påminner om vikten av att stärka och effektivisera befintliga verktyg för små och medelstora företag på den inre marknaden i syfte att förenkla deras expansion över gränserna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lägga större vikt vid att effektivisera och förbättra kontaktpunkter för produkter samt gemensamma kontaktpunkter.

30.  Europaparlamentet påminner om det brådskande behovet av att garantera konsumenterna en likvärdig skyddsnivå både på och utanför internet. Parlamentet betonar att alla ekonomiska aktörer som bedriver verksamhet på och utanför internet på den inre marknaden måste vidta alla rimliga och tillräckliga åtgärder för att bekämpa varumärkesförfalskningar i syfte att garantera konsumentskyddet och produktsäkerheten.

31.  Europaparlamentet betonar att delningsekonomin växer snabbt och att samtidigt som det innebär en förändring i hur många tjänster och tillgångar levereras och konsumeras, kan det främja innovation och tillföra ytterligare förmåner och möjligheter för företag och konsumenter på den inre marknaden. Parlamentet framhåller delningsekonomins ekonomiska, samhälleliga och miljömässiga fördelar och utmaningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att samordna medlemsstaternas ansträngningar att hitta kort- eller långsiktiga lagstiftningslösningar för delningsekonomin. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lägga fram förslag för att förhindra missbruk på sysselsättnings- och skatteområdet i delningsekonomin.

32.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens aviserade initiativ om delningsekonomin och kommissionens avsikt att undersöka företag som är etablerade inom detta område och att i riktlinjer klargöra samspelet mellan bestämmelserna i EU:s befintliga lagstiftning, så att delningsekonomins företagsmodeller tillämpas och fungerar. Parlamentet anser att lagstiftningsåtgärder på detta område måste kännetecknas av flexibilitet, för en skyndsam anpassning och tillämpning av reglerna i en sektor som snabbt förändras och där det krävs snabba och effektiva anpassningar. Parlamentet betonar att aktuella standarder för konsumentskydd också måste tillämpas och upprätthållas i den digitala ekonomin. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa bästa möjliga förutsättningar för att delningsekonomin ska kunna utvecklas och blomstra.

33.  Europaparlamentet betonar att de nya säkerhetsfunktioner som delningsekonomin erbjuder, såsom betalningssäkerhet, geolokalisering och försäkring, stärker konsumenterna och att man därför måste bedöma var efterhandskorrigeringar kan vara mer verkningsfulla än förhandsreglering. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare främja offentlig-privat samarbete i syfte att ta itu med nuvarande hinder i delningsekonomin, i synnerhet hinder för såväl ökad användning av digital identitet för ökat konsumentförtroende för onlinetransaktioner som utveckling av digitala lösningar för skattebetalning, tillhandahållandet av gränsöverskridande försäkringssystem och moderniseringen av arbetsrätten.

34.  Europaparlamentet anser att i delningsekonomin bör utvecklingen av nya företagsmodeller, innovativa tjänster och tillfällig användning av tillgångar uppmuntras, men i förekommande fall baseras på liknande regler för liknande tjänster, i syfte att säkerställa högkvalitativa tjänster, oberoende av hur tillgången till och tillhandahållet av dem är organiserade, och säkerställa lika villkor och konsumentsäkerhet, samtidigt som man undviker fragmentering som skulle hindra utvecklingen av nya företagsmodeller. Europaparlamentet anser att en strategi för en inre marknad endast kan antas med hänsyn till delningsekonomin, eftersom fragmenteringen av den inre marknaden genom lokala eller nationella bestämmelser hindrar EU:s företag i delningsekonomin från att expandera till EU-nivå.

35.  Europaparlamentet uppmärksammar den viktiga roll som tekniska EU-standarder spelar för innovation, konkurrenskraft och framsteg på den inre marknaden. Snabba åtgärder måste vidtas för att utveckla höga EU-standarder för kvalitet, driftskompabilitet och säkerhet som ett led i att främja EU:s industripolitik, och att dessa standarder även bör främjas internationellt. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja och förstärka EU-standarder, vilket redan föreskrivs i förordning nr (EU) nr 1025/2012, och att utarbeta ett effektivare och mer ändamålsenligt ramverk för standardisering, inbegripet genom att utnyttja de möjligheter som erbjuds av internationella handelsförhandlingar. Parlamentet betonar att standarderna bör fastställas på ett marknadsorienterat, öppet, inkluderande och konkurrenskraftigt sätt så att de enkelt kan tillämpas av små och medelstora företag. På det sättet undviks såväl risken för slutna värdekedjor samtidigt som förseningar i offentliggörandet av standarderna undviks.

36.  Europaparlamentet understryker den viktiga roll som standardiseringssystemet spelar för den fria rörligheten för produkter och i allt högre grad även tjänster. Parlamentet noterar att den frivilliga användningen av standarder har bidragit till BNP i EU med mellan 0,3 och 1 procent och påverkar arbetsproduktiviteten positivt.

37.  Europaparlamentet påminner om att de flesta standarder utvecklas som svar på ett behov som identifierats inom en bransch efter en nedifrån och upp-strategi, för att säkerställa att standarderna är relevanta för marknaden. Parlamentet stödjer åtagandet i strategin för den inre marknaden för att säkerställa att EU förblir ledande globalt när det gäller utvecklandet av standarder. Parlamentet uppmuntrar standardisering som är förenlig med ett internationellt perspektiv, antingen genom utveckling av globala internationella standarder eller i förekommande fall erkännande av motsvarande internationella standarder. Parlamentet noterar avsikten att inrätta ett ramverk och prioriteringar för standardiseringsverksamhet genom ett gemensamt standardiseringsinitiativ. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att det gemensamma initiativet fortsättningsvis drivs av ett sådant behov som identifierats på gräsrotsnivå inom en bransch och således prioriterar och levererar endast sådana standarder som svarar mot de behov som identifierats och är relevanta för marknaden, och att det inte leder till icke-nödvändiga standarder eller krav som är oförenliga med andra relaterade fastställda standarder.

38.  Europaparlamentet noterar att förslaget till ett gemensamt standardiseringsinitiativ för Europa kommer att bygga på den oberoende översynen av det europeiska standardiseringssystemet och stöder dess mål om att de europeiska standardiseringsorganisationerna ska utveckla åtgärder för att förbättra systemet i sin helhet, inklusive rekommendationer om delaktighet och stöd för europeiska företags konkurrenskraft.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja de europeiska standardiseringsorganisationerna och deras nationella motsvarigheter i deras insatser att förbättra små och medelstora företags delaktighet, såväl i själva processen för att skapa standarder som i användningen av de standarder som fastställts. Parlamentet uppmuntrar dessutom kommissionen att samarbeta med de europeiska standardiseringsorganisationerna, nationella standardiseringsorganen och andra aktörer för att förbättra insynen i standardiseringsprocessen, i genomförandet av åtaganden inom ramen för arbetsprogrammet för europeisk standardisering 2016 och den underliggande förordningen.

40.  Europaparlamentet anser att det gemensamma initiativet borde fokusera på kontinuerliga förbättringar av arbetspraxis, i synnerhet genom att etablera processer för att se över sammansättningen av tekniska kommittéer och åtgärderna för att främja öppenhet och delaktighet, vilket gör det möjligt för ett stort antal intressenter att bidra till diskussionerna i de tekniska kommittéerna.

41.  Europaparlamentet anser att ett mer transparent och tillgängligt klagomålsförfarande skulle skapa förtroende och förbättra processerna för att fastställa standarder. Om en standard har efterfrågats av kommissionen till följd av att EU-lagstiftning antagits, kan Europaparlamentets relevanta utskott spela en roll i den offentliga granskningen och debatten som en del av en sådan process, i förekommande fall före ett beslut om formella invändningar. Vid beslut om standardiseringsbegäran som ske ges till standardiseringsorganen, bör principerna om proportionalitet och en riskbaserad strategi inbegripas.

42.  Europaparlamentet tror att man genom att öka allmänhetens medvetenhet om vilka standarder som föreslås i form av utkast före det slutliga godkännandet kan öka ansvarsskyldigheten och öppenheten samt skapa en stabilare process, i linje med den befintliga bästa praxisen inom de europeiska standardiseringsorganisationerna.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att före utgången av 2016 rapportera till parlamentet om genomförandet av det gemensamma standardiseringsinitiativet för Europa och om de framsteg som uppnåtts i samarbete med de europeiska standardiseringsorganisationerna gällande rekommendationerna i unionens årliga arbetsprogram för 2016.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, som ansvarar för konkurrensen på EU:s inre marknad, att i samarbete med nationella tillsynsmyndigheter garantera lika villkor för konkurrenter på marknaden.

45.  Europaparlamentet välkomnar den senaste tidens initiativ för en effektivare och transparentare offentlig upphandling genom bättre användning av upphandlingsuppgifter och mer omfattande frivillig bedömning av upphandlingar för vissa storskaliga infrastrukturprojekt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med kommissionen i genomförandet av dessa initiativ.

46.  Europaparlamentet hoppas att kommissionen kommer att fortsätta processen med att reformera systemet för offentlig upphandling, som den inledde med direktiven 2014, och röra sig mot en mer specificerad efterfrågan inom upphandlingsområdet, i syfte att belöna teknisk innovation och energieffektivitet.

47.  Europaparlamentet noterar att den nya ordningen för offentlig upphandling från 2014 är mer lätthanterlig med flexiblare regler för att bättre tjäna annan politik för den offentliga sektorn liksom även medlemsstater och lokala specialiserade företag. Parlamentet påpekar att det fortfarande finns betydande ineffektiva faktorer i den offentliga upphandlingen i olika medlemsstater vilket begränsar den gränsöverskridande expansionen och tillväxten på den inhemska marknaden.

48.  Europaparlamentet välkomnar i princip de initiativ som tillkännagetts av kommissionen för större öppenhet, effektivitet och ansvarsskyldighet vid offentlig upphandling. Parlamentet betonar dock att genomförandet och tillämpningen av de nya EU-direktiven bör ha företräde framför införandet av nya instrument som registret över kontrakt. Parlamentet framhåller mot denna bakgrund att eventuella verktyg för dataanalys inte får leda till nya eller ytterligare rapporteringskrav. En förhandsbedömning för stora infrastrukturprojekt bör vara av rent frivillig karaktär.

49.  Europaparlamentet understryker behovet av ett helt elektroniskt system för offentlig upphandling. Parlamentet betonar behovet av ett snabbt och fullständigt genomförande av direktivet om offentlig upphandling i dess helhet. E-upphandling bör användas i större utsträckning för att öppna marknaden för små och medelstora företag.

50.  Europaparlamentet understryker vikten av ett enhetligt patent. Parlamentet stöder kommissionens avsikt att undanröja osäkerheter om hur det enhetliga patentet ska kunna samexistera med nationella skydd och tilläggsskydd samt möjligheten att eventuellt skapa ett enhetligt tilläggsskydd, samtidigt som man tar hänsyn till folkhälsan och patientintressen.

51.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att före 2019 införa och genomföra ett undantag för tillverkning med tilläggsskydd i syfte att öka konkurrenskraften för den europeiska tillverkningen av generiska läkemedel och biosimilarer i en global miljö, samt att upprätthålla och skapa ytterligare arbeten och tillväxt i EU utan att undergräva den ensamrätt på marknaden som beviljats skyddade marknader i enlighet med ordningen för tilläggsskydd. Sådana bestämmelser kan ha en positiv effekt på tillgången till högklassiga läkemedel i utvecklingsländer och de minst utvecklade länderna samt bidra till att undvika utlokalisering av produktion.

52.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder som ska underlätta tillgången till patentsystemet i EU för alla mikroföretag, små och medelstora företag och nystartade företag som önskar använda det europeiska patentet med enhetlig verkan vid innovation av sina produkter och processer, däribland sänkta ansöknings- och förnyelseavgifter och tillhandahållande av översättningsstöd. Parlamentet betonar vikten av både standardessentiella patent och innovativa öppna licenslösningar som ibland lämpar sig bättre för att stödja innovation. Parlamentet påminner om vikten av patentlicensavtal, inom de gränser som EU:s konkurrensregler fastställer, som grundar sig på rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor, i syfte att bevara forskning och utveckling och standardiseringsincitament, främja innovation och säkerställa rättvisa licensvillkor.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål lägga fram ett lagförslag för inrättandet av ett enhetligt europeiskt system för skydd av geografiska beteckningar för icke-jordbruksprodukter i EU, vilket parlamentet redan har begärt, i syfte att etablera ett enhetligt europeiskt system och därmed få ett slut på den otillräckliga och högst splittrade situationen i Europa, och att erbjuda många och varierande positiva effekter för medborgare, konsumenter, producenter och hela den ekonomiska och sociala strukturen i EU. Ett sådant verktyg skulle uttryckligen framhålla många lokala produkters mervärde, med uppenbara fördelar för berörda producenter och regioner i fråga om konsumentmedvetande.

54.  Europaparlamentet påpekar att offentlig-privata partnerskaps fulla potential är underutnyttjad i de flesta av EU:s medlemsstater. Parlamentet efterlyser en harmonisering av ramnormerna för offentlig-privata partnerskap i medlemsstaterna, spridning av god praxis och främjande av denna modell.

55.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta strukturer för rådgivning och stöd till gränspendlare när det gäller de ekonomiska och sociala konsekvenserna av att arbeta i en annan medlemsstat.

56.  Europaparlamentet konstaterar att fördjupandet av den inre marknaden och den digitala inre marknaden kan medföra nya möjligheter och utmaningar och kommer att leda till frågor beträffande kompetens, nya anställningsformer, finansiella strukturer, social trygghet samt arbetsmiljö. Alla dessa frågor måste hanteras och medföra fördelar för arbetstagare, företag och konsumenter.

57.  Europaparlamentet beklagar att strategin för den inre marknaden inte tillräckligt uppmärksammar kompetensglappet, som fortfarande är ett hinder för tillväxt på den inre marknaden. Parlamentet noterar med oro att 40–47 procent av befolkningen i EU har otillräcklig digital kompetens och att efterfrågan på arbetstagare med digital kompetens växer med 4 procent om året, medan de offentliga utbildningsutgifterna har minskat med 3,2 procent sedan 2010, vilket är ett hot mot EU:s konkurrenskraft på medellång sikt och mot arbetskraftens anställbarhet. Medlemsstaterna uppmuntras att satsa på digital utbildning och kompetens.

58.  Europaparlamentet noterar syftena med paketet om arbetstagarnas rörlighet, nämligen att bidra till en fördjupad och mer rättvis inre marknad. Parlamentet betonar emellertid vikten av att se till att de åtgärder som ingår i detta paket är proportionerliga och tar hänsyn till de konsekvenser som en stor rörlighet får för vissa regioner.

59.  Europaparlamentet lyfter fram kommissionens stöd till system för varvad utbildning som utöver att underlätta den personliga utvecklingen kan bidra till att förbättra matchningen mellan å ena sidan de europeiska arbetstagarnas kompetens och kvalifikationer och å andra sidan de verkliga behoven på arbetsmarknaden. Parlamentet betonar vikten av att se till att strategin inte på något sätt undergräver system för varvad utbildning och att säkerställa kvaliteten på lärlingsutbildningar och framför allt anställningsskyddet. Parlamentet understryker att arbetsmarknadens parter har en viktig roll i utvecklingen av system för varvad utbildning. Ett system för varvad utbildning som används i en medlemsstat kan inte rakt av kopieras av en annan medlemsstat. Det bör finnas ett europeiskt fokus på det starka sambandet mellan varvad utbildning och sysselsättning för unga.

60.  Europaparlamentet stöder åtgärder som är inriktade på att täppa till luckorna i EU:s antidiskrimineringslagstiftning på sysselsättningsområdet, särskilt när det gäller personer med funktionsnedsättning. Parlamentet stöder även ett omedelbart genomförande av rådets direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling.

61.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en plattform för bekämpning av odeklarerat arbete och uppmuntrar framför allt medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att satsa helt och fullt på denna plattform för att effektivare bekämpa odeklarerat arbete och falskt egenföretagande.

62.  Europaparlamentet anser att det, för att utnyttja möjligheterna i samband med digitaliseringen av arbetstillfällen, finns ett behov av att skapa flexibla arbetstider, stabila arbetsvillkor och social trygghet och att det även är angeläget att underlätta ”smart working” för att förbättra produktiviteten och göra det lättare att kombinera arbetsliv och familjeliv. Parlamentet understryker betydelsen av utvecklingen av digital infrastruktur på landsbygden i detta hänseende för att göra det möjligt att dra fördel av de många möjligheter som erbjuds av den digitala agendan, till exempel distansarbete.

63.  Europaparlamentet betonar vikten av starka och oberoende arbetsmarknadsparter och en ändamålsenlig social dialog. Parlamentet vidhåller att man vid behov måste göra arbetsmarknadens parter delaktiga i diskussionerna om eventuella nationella reformer när det gäller reglerade yrken.

64.  Europaparlamentet betonar vikten av att ha en social dialog om de möjligheter och ändringar som en inre marknad medför på sysselsättningsområdet.

En fördjupad inre marknad

65.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fördjupa sitt arbete vad gäller kontroll av efterlevnaden. Europaparlamentet påpekar att många åtgärder redan har beslutats men ännu inte genomdrivits ordentligt, vilket undergräver de lika villkor som ska gälla på den inre marknaden. Parlamentet påpekar vidare att enligt uppgifter från kommissionen i mitten av 2015 pågick omkring 1 090 överträdelseförfaranden vad gäller den inre marknaden. Kommissionen uppmanas att, för att förbättra införlivandet, tillämpningen och efterlevnaden av lagstiftningen om den inre marknaden, se till att administrativ samordning, samarbete och kontroll av efterlevnaden prioriteras på alla nivåer (EU, mellan medlemsstater och nationella, lokala och regionala myndigheter), och vidta välinriktade verkställighetsåtgärder baserade på transparenta och objektiva kriterier samt säkerställa att de ekonomiskt mest omotiverade eller oproportionerliga hindren åtgärdas. Parlamentet anser att ingripande i ett tidigt skede i fråga om nationella åtgärder eller genomföranden kan vara effektivare och ge bättre resultat än överträdelseförfaranden. Om förfarandena för tidigt ingripande inte leder till några resultat, måste kommissionen dock vidta alla tillgängliga åtgärder, inbegripet överträdelseförfaranden, för att säkerställa ett fullständigt genomförande av inremarknadsreglerna.

66.  Europaparlamentet välkomnar avsikten i strategin om att skapa en efterlevnadskultur och en fortsatt nolltolerans för överträdelser av inremarknadsreglerna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utforska om inte kommissionens befogenheter under överträdelseförfarandet borde anpassas till de befogenheter den har i fråga om konkurrenspolitik.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare stödja medlemsstaterna att utveckla en stark kultur för efterlevnad av regler, däribland genom att främja och bredda informationssystemet för den inre marknaden (IMI), utarbeta planer för tillämpning av ny, viktig lagstiftning, anordna efterlevandedialoger med medlemsstaterna och utbildning för nationella tjänstemän som ansvarar för efterlevnaden, och främja effektivare samordning mellan nationella tillsynsmyndigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra och upprätthålla EU-lagstiftningen samt tillämpa principen om ömsesidigt erkännande. Korrekt efterlevnad och bättre lagstiftning är mycket viktigt, mot bakgrund av fragmenteringen på den inre marknaden, som begränsar den ekonomiska aktiviteten och konsumenternas valfrihet, och bör omfatta alla företagssektorer och gälla för befintlig och framtida lagstiftning.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att analysera icke-nödvändiga restriktioner på den inre marknaden som inte är motiverade av tvingande hänsyn till allmänintresset, för att få fram idéer om hur man vid behov kan klara dessa utmaningar och rapportera om detta 2017.

69.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införliva reglerna om den inre marknaden på ett samordnat och konsekvent sätt och att fullt ut och korrekt genomföra reglerna och lagstiftningen avseende den inre marknaden. Parlamentet betonar att krav på extra tester och registreringar, icke-erkännande av certifikat och standarder, begränsningar av det regionala utbudet och liknande åtgärder skapar merkostnader för konsumenter och detaljhandlare, vilket berövar EU-invånarna chansen att fullt ut åtnjuta den inre marknadens fördelar. För att säkerställa en bättre förvaltning uppmanar parlamentet dessutom kommissionen att tillämpa en lämplig politik mot medlemsstater som inte tillämpar inremarknadsreglerna korrekt, om så krävs med överträdelseförfaranden och genom att påskynda överträdelseförfaranden med hjälp av snabba insatser.

70.  Europaparlamentet noterar att det för att åstadkomma ett mer homogent genomförande av den befintliga inremarknadslagstiftningen är mycket angeläget med kontinuerlig enhetlig tillämpning och tillbörligt genomförande av EU-regler, i kombination med regelbunden övervakning och bedömning på basis av kvalitativa och kvantitativa indikatorer, benchmarking och utbyte av bästa praxis. Parlamentet påminner därför om behovet av att fullt ut och grundligt införliva och genomföra EU-reglerna om den inre marknadens funktionssätt i alla medlemsstater.

71.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera sina insatser för att fastställa medlemsstaternas möjliga överträdelser av EU:s lagstiftning på ett mycket tidigt stadium och att inta en bestämd hållning mot eventuella lagstiftningsåtgärder som har antagits eller som behandlas i de nationella parlamenten och som kan öka uppsplittringen av den inre marknaden.

72.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaternas åtaganden och vilja att fullt ut genomföra och tillämpa EU:s lagstiftning är av yttersta vikt för att den inre marknaden ska bli framgångsrik. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att undanröja omotiverade och oproportionerliga hinder för den inre marknaden och att avstå ifrån diskriminerande och protektionistiska åtgärder för att främja sysselsättning, tillväxt och konkurrenskraft.

73.  Europaparlamentet noterar att medlemsstaterna spelar en avgörande roll för att en välstyrd och välfungerande inre marknad och att de därför gemensamt behöver utöva ett proaktivt ägande och förvaltning av den inre marknaden i syfte att generera en ny politisk drivkraft genom konsoliderade rapporter om den inre marknadens hälsotillstånd, regelbundna och tematiska diskussioner vid möten i rådet (konkurrenskraft) samt genom att inkludera den inre marknaden som en pelare för styrning i den europeiska planeringsterminen.

74.  Europaparlamentet upprepar att EU skulle kunna skapa sin egen uppsättning av vetenskapsbaserade, oberoende indikatorer på graden av integration på den inre marknaden, som ska offentliggöras som en del av den årliga tillväxtstrategin, och efterlyser ett strategidokument från ordförandena för vissa EU-organ, ”de fem ordförandenas rapport”, för att staka ut vägen till en verklig inre marknad.

75.  Europaparlamentet betonar att dess utskott för inre marknad och konsumentskydd måste stärka sina band till de nationella parlamenten i syfte att samordna och behandla frågor i samband med införlivandet och genomförandet av inremarknadsreglerna.

76.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att stärka Solvit-nätverket, särskilt genom att utvidga samverkan mellan Solvit, Chap och EU Pilot och Enterprise Europe Network för att effektivisera den bredare ramen för EU:s klagomålshantering, och att öka medvetenheten om nätverket bland medborgare och små och medelstora företag, och dess praktiska roll för att lösa tolkningsproblem som rör den inre marknaden. Uppgifter om frågor som tagits upp via Solvit-nätverket bör beaktas när kommissionen överväger hur man ska fastställa prioriteringar för verkställighetsåtgärder. Kommissionen bör öka sina ansträngningar för att hjälpa medlemsstaterna att lösa de mest problematiska fallen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att på lämpligt sätt utrusta och positionera sina nationella Solvit-centrum så att de kan utföra sin uppgift.

77.  Europaparlamentet betonar att insyn i de nationella reglerna är ett viktigt verktyg för att möjliggöra gränsöverskridande handel på den inre marknaden och bidrar till att identifiera icke-tariffära handelshinder. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att göra sina regler mer lättillgängliga online och på mer än ett språk, i syfte att uppnå ökad handel, vilket kommer att gynna alla.

78.  Europaparlamentet noterar vikten av att främja rörlighet genom utbildningar, lärlingssystem, kompetens och anställbarhet via program som Erasmus+ och Eures, vilka gör det möjligt för miljontals arbetstagare i EU att skaffa sig nyttig erfarenhet.

79.  Europaparlamentet beklagar att många medlemsstater inte tillämpar principen om ömsesidigt erkännande på rätt sätt. Parlamentet ser fram emot kommissionens förslag ur denna synpunkt, som ett led i stärkandet av den inre marknaden för varor, eftersom det kommer att förbättra ömsesidigt erkännande genom åtgärder som ska öka medvetenheten samt säkerställa bättre tillämpning och upprätthållande av principen om ömsesidigt erkännande genom översyn av förordningen om ömsesidigt erkännande, bl.a. med syfte att förbättra instrumenten för lösning av tvister kopplade till bristande genomförande eller tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande. Parlamentet betonar att om principen om ömsesidigt erkännande tillämpades korrekt av behöriga myndigheter i hela EU, skulle företagen kunna fokusera helt på att göra affärer och öka EU: s tillväxt, istället för att sträva efter att övervinna olika hinder, till följd av att principen om ömsesidigt erkännande inte respekteras av medlemsstaterna.

80.  Europaparlamentet anser också att kommissionen bör vara mer proaktiv när det gäller att identifiera sektorer med hög potential för gränsöverskridande handel och digitalisering där principen om ömsesidigt erkännande skulle kunna vara tillämplig.

81.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klargöra hur de föreslagna verktygen för marknadsinformation skulle fungera samt den rättsliga grunden för sådana verktyg.

82.  Europaparlamentet upprepar sin begäran till rådet om att snarast anta paketet om produktsäkerhet och marknadsövervakning, samt uppmanar kommissionen att fullt ut delta i sin roll som problemsamordnare i detta sammanhang. Parlamentet betonar vikten av att tillhandahålla lämplig information om produkter avsedda för detaljhandeln, särskilt vad gäller ursprungslandet, vilket är avgörande för att skydda konsumenter och stärka bekämpningen av varumärkesförfalskning.

83.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka sanktionerna mot varumärkesförfalskning och att säkerställa att den befintliga EU-lagstiftningen på det här området tillämpas fullt ut.

84.  Europaparlamentet betonar att skillnader i medlemsstaternas regelverk vad gäller olika märknings- eller kvalitetskrav skapar onödiga hinder för varuleverantörers verksamhet och för konsumentskyddet. Parlamentet understryker mervärdet av miljömärkning. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma vilken märkning som är väsentlig och vilken som inte är väsentligt för att säkerställa konsumentinformation och överväga att införa ett obligatoriskt system för tillhandahållande av nyckelinformation om hantverks- och industriprodukter, vilket har övervägts på EU-nivå för till exempel möbelsektorn, för att konsumenter ska få nyckelinformation och för att säkerställa likvärdig produktkvalitet i olika medlemsstater. Ett sådant initiativ skulle vara till gagn för konsumenter, näringsliv och handlare och säkerställa öppenhet, vederbörligt erkännande av europeiska produkter och harmoniserade regler för aktörer på den inre marknaden.

85.  Europaparlamentet betonar när det gäller den inre marknaden för tjänster att det finns ett tydligt behov av att förbättra det gränsöverskridande tillhandahållandet av tjänster, samtidigt som man måste vara uppmärksam på att inte uppmuntra sociala dumpningsfenomen. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att säkerställa en korrekt och effektivare tillämpning av tjänstedirektivet och samtidigt undvika överreglering. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag att förbättra anmälningar enligt tjänstedirektivet, eftersom det befintliga förfarandet är bristfälligt och icke överblickbart. Anmälningar bör lämnas in tidigare i lagstiftningsprocessen så att det ges tid för återkoppling från intressenter och medlemsstater och så att man minimerar förseningar i antagandet av den nya lagstiftningen. Anmälningsförfarandet i direktiv (EU) 2015/1535 bör utvidgas till alla sektorer som inte omfattas av det direktivet. Parlamentet ställer sig avvisande till eventuella krav på att utöka tillämpningsområdet för tjänstedirektivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med de bördor för den splittrade banksektorn i Europa som skapar svårigheter för utomlands bosatta, särskilt små och medelstora företag, att öppna ett bankkonto i en annan medlemsstat.

86.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sträva efter en förenklad och enhetlig utformning av förfarandet för att tillhandahålla gränsöverskridande tjänster i syfte att bättre integrera små och medelstora företag på den inre marknaden.

87.  Europaparlamentet påpekar att kraven på en proportionell reglering är klart definierade i artikel 16.1 i tjänstedirektivet och i EU-domstolens rättspraxis. Parlamentet påminner om att ifall en medlemsstat antar mindre strikta bestämmelser än en annan innebär inte detta att den sistnämndas bestämmelser är oproportionerliga och därför skulle vara oförenliga med unionslagstiftningen. Parlamentet bekräftar att bestämmelser som försvårar, hindrar eller gör det gränsöverskridande tillhandahållandet av tjänster mindre attraktivt endast är förenliga med den inre marknadens krav om de tjänar överordnade syften som rör allmänintresset, verkligen lämpar sig för detta och inte inskränker friheten att tillhandahålla tjänster mer än nödvändigt för att skydda det allmänintresse de syftar till att tjäna.

88.  Europaparlamentet framhäver nödvändigheten av att säkerställa en enhetligare proportionalitetsbedömning av de rättsliga krav och restriktioner som är tillämpliga för tjänster. Parlamentet stöder kommissionens förslag att införa tjänstepass för att i viktiga ekonomiska sektorer såsom företagstjänster underlätta företagens utveckling och rörlighet på den inre marknaden. Detta initiativ bör syfta till att förenkla de administrativa förfarandena för tjänsteleverantörer som vill vara verksamma över gränserna och för myndigheter, och ta itu med rättsliga hinder som avskräcker företagen från att ge sig in på marknaden i en annan medlemsstat. Parlamentet begär att de eventuella tjänstepassen måste integreras bland de övergripande verktygen till stöd för inremarknadslagstiftningen, såsom informationssystemet för den inre marknaden (IMI) eller de gemensamma kontaktpunkter som anges i tjänstedirektivet som gemensamma gränssnitt mot myndigheter för att handlägga alla de administrativa förfaranden som krävs för gränsöverskridande tjänsteverksamhet. Parlamentet betonar att införandet av ett tjänstepass inte får medföra att den rättspraxis som utvecklats av EU-domstolen om de tvingande hänsyn till allmänintresset som kan legitimera bestämmelser som inskränker den gränsöverskridande handeln med tjänster försvagas eller upphävs. Parlamentet understryker dock att ett tjänstepass skulle vara överflödigt om tjänstedirektivet tillämpades och verkställdes på ett korrekt sätt. Parlamentet framhåller att detta inte får innebära att ursprungslandsprincipen införs.

89.  Europaparlamentet välkomnar den starka inriktningen på den roll tjänsterna spelar på den inre marknaden och att man ser till att yrkesverksamma och tjänsteföretag, i synnerhet detaljhandlare, inte stängs inne på sina nationella marknader. Parlamentet betonar att en ytterligare utökning av systemen för yrkespass och tjänstepass kommer att bli avgörande för att undvika den icke-nödvändiga byråkrati mellan medlemsstaterna som förhindrar EU- medborgarna från att arbeta och bedriva handel över gränserna.

90.  Europaparlamentet påminner om att det är viktigt att undanröja hindren (inbegripet språkliga och administrativa hinder samt hinder i form av brist på information) som begränsar företagspotentialen i den gränsöverskridande online-handeln och undergräver konsumenternas förtroende för den inre marknaden. Parlamentet betonar vikten av att undanröja operationella restriktioner som åläggs detaljhandeln, såsom reglering av öppettider, specifika detaljhandelsskatter och selektiva skatter och oproportionerliga krav på information från bolag.

91.  Europaparlamentet erkänner de lokala myndigheternas kompetens på området stadsplanering. Parlamentet betonar emellertid att stadsplanering inte bör användas som ett svepskäl för att kringgå rätten till fri etablering. I detta sammanhang påminner parlamentet om vikten av ett korrekt upprätthållande av tjänstedirektivet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att undanröja hinder för fri rörlighet och att öppna sina marknader, i avsikt att stimulera konkurrensen och främja en butiksmångfald, vilket är avgörande för att shoppingområden, särskilt i mindre och större städers stadskärnor, ska förbli attraktiva.

92.  Europaparlamentet understryker att detalj- och partihandeln är den största affärssektorn i Europa. Att begränsa onödiga lagstadgade administrativa och praktiska hinder för detaljhandeln bör vara en prioriterad fråga.

93.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ge högsta politiska prioritet åt detaljhandelssektorn som en pelare för den inre marknaden, inbegripet den digitala inre marknaden, och att undanröja rättsliga, administrativa och praktiska hinder för att starta upp företag samt för utveckling och kontinuitet, som gör det svårt för detaljhandlare att fullt ut dra nytta av den inre marknaden. Lagstiftningen om detaljhandeln bör vara erfarenhetsbaserad och ta hänsyn till sektorns behov.

94.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att analysera de icke-nödvändiga restriktioner för etablering av detaljhandel på den inre marknaden som inte berättigas av tvingande hänsyn till allmänintresset, och lägga fram förslag om hur man i förekommande fall kan lösa dessa problem och rapportera om detta under våren 2017.

95.  Europaparlamentet anser att olika regleringsmodeller avseende sektorn för professionella tjänster i sig inte utgör något hinder för att fördjupa den inre marknaden. Reglering av tillträde till och utövande av yrken kan vara nödvändiga för att skydda allmänintresset och konsumentskyddet, och en bedömning av dem är endast ändamålsenlig på det nationella planet.

96.  Europaparlamentet håller med kommissionen om att många av bestämmelserna i medlemsstaterna beträffande tillträde till och utövande av reglerade yrken är oproportionerliga i förhållande till kraven, och skapar hinder för tillträde till dessa yrken.

97.  Europaparlamentet anser att ett tillfälligt tillhandahållande av tjänster över gränserna, inklusive professionella tjänster, bör anses vara en nyckelfaktor för den inre marknaden eftersom det skapar arbetstillfällen och tillhandahåller högkvalitativa produkter och tjänster till EU:s medborgare. Parlamentet anser därför att återkommande vägledning är ett användbart instrument för medlemsstaterna, med hänsyn till medlemsstaternas olika ekonomiska, geografiska och sociala bakgrund.

98.  Europaparlamentet välkomnar den förnyade inriktningen i strategin för den inre marknaden på reglerade och fria yrken i EU, som utgör en viktig tillväxt- och sysselsättningsfaktor på den inre marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå specifika åtgärder för att genomföra rekommendationerna från kommissionens arbetsgrupp ”Handlingsplaner för att främja de fria yrkenas ekonomi”.

99.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens lagstiftningsförslag om att ta itu med lagstiftningshinder som begränsar tillträdet till vissa yrken, eftersom detta är ett viktigt steg för att öppna upp den inre marknaden och främja jobbtillväxt.

100.  Europaparlamentet stöder kommissionens initiativ att se över reglerade yrken, men påpekar att alla sådana åtgärder bör upprätthålla höga kvalitetsstandarder för anställningar och tjänster, grundlig kompetens och konsumenternas säkerhet.

101.  Europaparlamentet anser att företagen kan få det svårt att förbli konkurrenskraftiga och behålla och skapa nya arbetstillfällen om det saknas konkurrenskraftiga yrkesmässiga tjänster och företagstjänster i hela EU.

102.  Europaparlamentet framhåller det faktum att bristfälliga leveranstjänster, i synnerhet med avseende på leverans på sista sträckan, utgör ett stort hinder för försäljning över gränserna i EU. Parlamentet betonar att tillgängliga, överkomliga, effektiva och högkvalitativa leveranstjänster är en nödvändig förutsättning för en blomstrande inre marknad. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en övergripande handlingsplan för paketleverans och fastställa de mål som ska nås på denna marknad senast vid utgången av 2020. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga större tonvikt på att undanröja de hinder som aktörerna stöter på vid leverans över gränserna.

103.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna för att förenkla och påskynda förfarandena för erkännande av yrkeskvalifikationer, bland annat genom att underlätta och uppmuntra införandet av gemensamma utbildningsramar och samtidigt fullt ut respektera subsidiaritetsprincipen. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att utöka utbildningen i IKT och vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, så att både dagens och framtidens arbetskraft får den e-kompetens som behövs.

104.  Europaparlamentet välkomnar att man i strategin hänvisar till den höga arbetslösheten i EU, men beklagar att man inte presenterar särskilda åtgärder som kan hjälpa människor att hitta sysselsättning, såsom att förbättra utbildningsstandarderna, uppnå målen för livslångt lärande och ta itu med glappet mellan efterfrågan och utbud vad gäller arbetstagarnas och de yrkesverksammas komptens och kvalifikationer. Det är självklart att den inre marknaden förändras i snabb takt på grund av digitaliseringen av de olika branscherna och att de nya arbetstillfällena kommer att kräva en annan kombination av kompetenser och färdigheter.

105.  Europaparlamentet ogillar att kommissionen inte antog några särskilda åtgärder i strategin för den inre marknaden för att tillgodose behoven hos personer och konsumenter med funktionsnedsättning, äldre samt personer som bor på landsbygden och i perifera områden.

106.  Parlamentet anser att principen om lika lön för lika arbete på samma plats, som kommissionens ordförande Juncker förespråkat, är ett viktigt redskap för att bekämpa marknadssnedvridningar.

En rättvisare inre marknad

107.  Europaparlamentet framhåller att en verklig inre marknad skulle ge fördelar och skydd åt medborgare, konsumenter och företag i form av bättre kvalitet, större urval, rimliga priser och säkra varor och tjänster. Europaparlamentet betonar att det inte, vare sig på eller utanför internet, är acceptabelt att på den inre marknaden omotiverat diskriminera tjänstemottagare (konsumenter och företagare) på grund av nationalitet eller hemvist utan grund i objektiva eller verifierbara kriterier. Parlamentet anser dock att ett krav att företagen ska sälja till hela EU inte är genomförbart.

108.  Parlamentet uppmanar kommissionen att skynda på med att lägga fram ett lagstiftningsförslag för att ta itu med omotiverad geoblockering och andra omotiverade former av diskriminering från marknadsaktörernas sida. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa ändamålsenliga kriterier för bedömning av omotiverad geoblockering. Parlamentet betonar att alla sådana förslag måste respektera den grundläggande frihandelsprincipen. Kommissionens förslag bör också ta hänsyn till proportionalitetsprincipen, särskilt för små företag och mikroföretag. Marknadsaktörer behöver ibland göra marknadsurval för att kunna vara verksamma i enlighet med de fastställda marknadsvillkoren.

109.  Europaparlamentet håller med om att konsumenter behöver klar och tydlig information när de köper varor och tjänster på den inre marknaden, och även en uppsättning moderna och starka rättigheter till skydd för sina intressen. En eventuell översyn, sammanslagning eller konsolidering av de konsumenträttsliga direktiven skulle leda till en verkligt hög konsumentskyddsnivå och verkställbara rättigheter, enligt befintlig bästa praxis i de nationella lagstiftningarna.

110.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera det nuvarande oklara rättsläget som påverkar konsumenterna och vid behov komma till rätta med det genom klargöranden av och tillägg till den rättsliga ramen för konsumenternas rättigheter. Parlamentet upprepar sitt stöd för principen om flexibel harmonisering för alla förslag till EU:s konsumentlagstiftning och påminner om att total harmonisering endast tillämpas när det behövs en mycket hög konsumentskyddsnivå och att detta ger konsumenterna tydliga fördelar.

111.  Europaparlamentet betonar att företag inom den sociala sektorn representerar en rad olika affärsmodeller som är av avgörande betydelse för en mycket konkurrenskraftig och rättvisare inre marknad. Parlamentet uppmanar kommissionen att integrera den sociala ekonomin i sin politik för den inre marknaden och att utarbeta en europeisk handlingsplan för sociala företag för att ta tillvara den fulla potentialen i en hållbar och inkluderande tillväxt.

Slutsatser

112.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med beaktande av ovannämnda förslag, och efter att lämpligt samråd med intressenter och konsekvensbedömning genomförts, snarast lägga fram planerade lagstiftningsförslag och lagstiftningsinitiativ för lagstiftarna för antagande vid lämplig tidpunkt.

o
o   o

113.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet och Europeiska rådet samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 304, 22.11.2011, s. 64.
(2) Antagna texter, P8_TA(2015)0069.
(3) Antagna texter, P7_TA(2013)0580.
(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0009.
(5) Antagna texter, P7_TA(2014)0012.

Rättsligt meddelande