Index 
Antagna texter
Onsdagen den 8 juni 2016 - StrasbourgSlutlig utgåva
Inrättande av en undersökningskommitté för att utreda påstådda överträdelser och missförhållanden vid tillämpningen av unionsrätten i fråga om penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt samt fastställande av dess ansvarsområden, antal ledamöter och mandattid
 Avtal EU-Palau om undantag från viseringskravet för kortare vistelser ***
 Avtal EU-Tonga om undantag från viseringskravet för kortare vistelser ***
 Avtal EU-Colombia om undantag från viseringskravet för kortare vistelser ***
 Utvidgning av handeln med informationsteknikprodukter ***
 Underställa α-PVP kontrollåtgärder *
 Ratifikation av och anslutning till 2010 års protokoll om farliga och skadliga ämnen, med undantag för aspekter som rör civilrättsligt samarbete
 Ratifikation av och anslutning till 2010 års protokoll till internationella konventionen om farliga och skadliga ämnen med avseende på aspekter som rör civilrättsligt samarbete
 Ramavtal om partnerskap och samarbete EU-Filippinerna (Kroatiens anslutning) ***
 Ramavtal om partnerskap och samarbete EU-Filippinerna ***
 Ramavtal om partnerskap och samarbete EU-Filippinerna
 Makroekonomiskt stöd till Tunisien ***I
 Bestämmelser mot vissa skatteflyktsmetoder *
 Uppföljning av parlamentets resolution av den 11 februari 2015 om den amerikanska senatens rapport om CIA:s användning av tortyr
 Rymdkapacitet för säkerhet och försvar i Europa
 Utveckling av rymdmarknaden
 Situationen i Venezuela
 Hormonstörande ämnen: situationen till följd av tribunalens dom av den 16 december 2015
 Produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs
 Genetiskt modifierad nejlika (Dianthus caryophyllus L., linje SHD-27531-4)

Inrättande av en undersökningskommitté för att utreda påstådda överträdelser och missförhållanden vid tillämpningen av unionsrätten i fråga om penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt samt fastställande av dess ansvarsområden, antal ledamöter och mandattid
PDF 168kWORD 74k
Europaparlamentets beslut av den 8 juni 2016 om tillsättning av en undersökningskommitté för att undersöka påstådda överträdelser och missförhållanden vid tillämpningen av unionsrätten i fråga om penningtvätt, skatteflykt och skatteundandragande, dess ansvarsområden, sammansättning och mandattid (2016/2726(RSO))
P8_TA(2016)0253B8-0745/2016

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av att 337 ledamöter har begärt att parlamentet tillsätter en undersökningskommitté för att undersöka påstådda överträdelser och missförhållanden vid tillämpningen av unionsrätten i fråga om penningtvätt, skatteflykt och skatteundandragande,

–  med beaktande av talmanskonferensens förslag,

–  med beaktande av artikel 226 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets, rådets och kommissionens beslut 95/167/EG, Euratom, EKSG av den 19 april 1995 om närmare föreskrifter för utövandet av Europaparlamentets undersökningsrätt(1),

–  med beaktande av artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 325 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG(4),

–  med beaktande av rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG(5),

–  med beaktande av rådets direktiv 2014/107/EU av den 9 december 2014 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/91/EU av den 23 juli 2014 om ändring av direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) när det gäller förvaringsinstitutsfunktioner, ersättningspolicy och sanktioner(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010(8),

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn(9),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II)(10),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG(11),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 av den 16 april 2014 om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse och om upphävande av kommissionens beslut 2005/909/EG(12),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/56/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiv 2006/43/EG om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning(13),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG(14),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/17/EU av den 13 juni 2012 om ändring av rådets direktiv 89/666/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG och 2009/101/EG vad avser sammankoppling av centrala register, handelsregister och företagsregister(15),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation 2012/771/EU av den 6 december 2012 om åtgärder för att uppmuntra tredjeländer att tillämpa miniminormer för god förvaltning i skattefrågor(16) och kommissionens rekommendation 2012/772/EU av den 6 december 2012 om aggressiv skatteplanering(17),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 januari 2016 till Europaparlamentet och rådet om en extern strategi för effektiv beskattning (COM(2016)0024),

–  med beaktande av artikel 198 i arbetsordningen.

1.  Europaparlamentet beslutar att tillsätta en undersökningskommitté för att undersöka påstådda överträdelser och missförhållanden vid tillämpningen av unionsrätten i fråga om penningtvätt, skatteflykt och skatteundandragande.

2.  Europaparlamentet beslutar att undersökningskommittén ska

   undersöka den påstådda underlåtenheten från kommissionens sida att verkställa och från medlemsstaternas sida att effektivt genomföra och verkställa direktiv 2005/60/EG med beaktande av skyldigheten att säkerställa ett punktligt och effektivt genomförande av direktiv (EU) 2015/849,
   undersöka medlemsstaternas myndigheters påstådda underlåtenhet att tillämpa administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder på institutioner som har befunnits ansvariga för allvarliga överträdelser av de nationella bestämmelser som antagits i enlighet med direktiv 2005/60/EG, vilket krävs enligt direktiv 2013/36/EU,
   undersöka den påstådda underlåtenheten från kommissionens sida att verkställa och från medlemsstaternas myndigheters sida att effektivt genomföra direktiv 2011/16/EU, särskilt artikel 9.1 om utbyte av upplysningar om skatter utan föregående begäran i de fall det finns skäl att anta att det kan uppstå ett skattebortfall, med beaktande av skyldigheten att säkerställa ett punktligt och effektivt genomförande av direktiv 2014/107/EU; i detta syfte och för undersökningar på grundval av andra rättsliga grunder avseende de nämnda påstådda överträdelserna och fallen av missförhållanden, utnyttja tillgången till alla uppförandekodgruppens relevanta handlingar som de särskilda utskotten TAXE 1 och TAXE 2 har erhållit,
   undersöka medlemsstaternas påstådda underlåtenhet att verkställa artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, när det gäller räckvidden för den undersökning som omfattas av detta beslut,
   undersöka den påstådda underlåtenheten från kommissionens sida att verkställa och från medlemsstaternas sida att genomföra och verkställa direktiv 2014/91/EU,
   undersöka den påstådda underlåtenheten från kommissionens sida att verkställa och från medlemsstaternas sida att genomföra och verkställa direktiv 2011/61/EU och kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013,
   undersöka den påstådda underlåtenheten från kommissionens sida att verkställa och från medlemsstaternas sida att genomföra och verkställa direktiv 2009/138/EG,
   undersöka den påstådda underlåtenheten från kommissionens sida att verkställa och från medlemsstaternas sida att effektivt genomföra och verkställa direktiv 2006/43/EG, med beaktande av skyldigheten att säkerställa ett punktligt och effektivt genomförande av förordning (EU) nr 537/2014 och direktiv 2014/56/EU,
   undersöka medlemsstaternas påstådda underlåtenhet att införliva direktiv 2013/34/EU,
   undersöka den påstådda underlåtenheten från kommissionens sida att verkställa och från medlemsstaternas sida att effektivt genomföra och verkställa direktiv 2012/17/EU,
   undersöka den potentiella överträdelsen av principen om lojalt samarbete i enlighet med artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen av någon medlemsstat och associerade och beroende territorier i den utsträckning som detta är relevant för räckvidden av den undersökning som föreskrivs i detta beslut; i detta avseende särskilt bedöma huruvida en sådan överträdelse kan orsakas av den påstådda underlåtenheten att vidta lämpliga åtgärder för att förhindra användningen av instrument som gör det möjligt att dölja den verkliga ägaren från finansiella institut och andra mellanhänder, advokater, leverantörer av tjänster till truster eller bolag, eller användningen av alla andra instrument och mellanhänder som underlättar penningtvätt liksom skatteundandragande och skatteflykt i andra medlemsstater (bland annat se över rollen för truster, privata enmansbolag med begränsat ansvar och virtuella valutor), och samtidigt beakta nuvarande arbetsprogram som tillämpas på medlemsstatsnivå och som syftar till att behandla dessa frågor och lindra effekterna av dem,
   utfärda alla rekommendationer som den anser nödvändiga i detta sammanhang, inbegripet om medlemsstaternas genomförande av kommissionens ovannämnda rekommendationer av den 6 december 2012 om åtgärder för att uppmuntra tredjeländer att tillämpa miniminormer för god förvaltning i skattefrågor och aggressiv skatteplanering, samt bedöma den senaste utvecklingen inom ramen för kommissionens externa strategi för effektiv beskattning och bedöma kopplingarna mellan unionens och medlemsstaternas rättsliga ramar och tredjeländers skattesystem (t.ex. avtal om dubbelbeskattning och avtal om utbyte av skatteinformation, frihandelsavtal) liksom insatserna för att på internationell nivå (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, G20, arbetsgruppen för finansiella åtgärder och FN) främja transparens när det gäller uppgifter om de faktiska ägarna.

3.  Europaparlamentet beslutar att undersökningskommittén ska lägga fram sin slutrapport senast 12 månader efter antagandet av detta beslut.

4.  Europaparlamentet beslutar att undersökningskommittén i sitt arbete bör beakta all relevant utveckling som sker inom dess ansvarsområde under den fastställda mandatperioden.

5.  Europaparlamentet beslutar att alla rekommendationer som utformas av undersökningskommittén och av det särskilda utskottet TAXE 2 bör behandlas av de relevanta ständiga utskotten.

6.  Europaparlamentet beslutar att undersökningskommittén ska ha 65 medlemmar.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att se till att detta beslut offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

(1) EGT L 113, 19.5.1995, s. 1.
(2) EUT L 309, 25.11.2005, s. 15.
(3) EUT L 141, 5.6.2015, s. 73.
(4) EUT L 176, 27.6.2013, s. 338.
(5) EUT L 64, 11.3.2011, s. 1.
(6) EUT L 359, 16.12.2014, s. 1.
(7) EUT L 257, 28.8.2014, s. 186.
(8) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1.
(9) EUT L 83, 22.3.2013, s. 1.
(10) EUT L 335, 17.12.2009, s. 1.
(11) EUT L 157, 9.6.2006, s. 87.
(12) EUT L 158, 27.5.2014, s. 77.
(13) EUT L 158, 27.5.2014, s. 196.
(14) EUT L 182, 29.6.2013, s. 19.
(15) EUT L 156, 16.6.2012, s. 1.
(16) EUT L 338, 12.12.2012, s. 37.
(17) EUT L 338, 12.12.2012, s. 41.


Avtal EU-Palau om undantag från viseringskravet för kortare vistelser ***
PDF 237kWORD 59k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 juni 2016 om utkastet till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Palau om undantag från viseringskravet för kortare vistelser (12080/2015 – C8-0400/2015 – 2015/0193(NLE))
P8_TA(2016)0254A8-0177/2016

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av förslaget till rådets beslut (12080/2015),

–  med beaktande av förslaget till avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Palau om undantag från viseringskravet för kortare vistelser (12080/2015),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 77.2 a samt artikel 218.6 andra stycket a v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0400/2015),

–  med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och 99.2 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0177/2016),

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Palau.


Avtal EU-Tonga om undantag från viseringskravet för kortare vistelser ***
PDF 238kWORD 59k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 juni 2016 om utkastet till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen och Konungariket Tonga om undantag från viseringskravet för kortare vistelser (12089/2015 – C8-0374/2015 – 2015/0196(NLE))
P8_TA(2016)0255A8-0179/2016

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (12089/2015),

–  med beaktande av utkastet till avtal mellan Europeiska unionen och Konungariket Tonga om undantag från viseringskravet för kortare vistelser (12087/2015),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 77.2 a samt artikel 218.6 andra stycket a v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0374/2015),

–  med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och artiklarna 99.2 och 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0179/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Konungariket Tonga.


Avtal EU-Colombia om undantag från viseringskravet för kortare vistelser ***
PDF 237kWORD 59k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 juni 2016 om utkastet till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Colombia om undantag från viseringskravet för kortare vistelser (12095/2015 – C8-0390/2015– 2015/0201(NLE))
P8_TA(2016)0256A8-0178/2016

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (12095/2015),

–  med beaktande av utkastet till avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Colombia om undantag från viseringskravet för kortare vistelser (12094/2015),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 77.2 a samt artikel 218.6 andra stycket a v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0390/2015),

–  med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och 99.2 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0178/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Colombia.


Utvidgning av handeln med informationsteknikprodukter ***
PDF 238kWORD 59k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 juni 2016 om förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av ett avtal i form av en förklaring om utvidgning av handeln med informationsteknikprodukter (06925/2016 – C8-0141/2016 – 2016/0067(NLE))
P8_TA(2016)0257A8-0186/2016

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (06925/2016),

–  med beaktande av WTO:s ministerförklaring av den 16 december 2015 om utvidgning av handeln med informationsteknikprodukter (06926/2016),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 207.4 första stycket samt 218.6 andra stycket a led v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0141/2016),

–  med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och 99.2 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel (A8‑0186/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och till Världshandelsorganisationen.


Underställa α-PVP kontrollåtgärder *
PDF 241kWORD 60k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 juni 2016 om utkastet till rådets beslut om att underställa det nya psykoaktiva ämnet 1-fenyl-2-(1-pyrrolidin-1-yl)pentan-1-on (α-pyrrolidinovalerofenon, α-PVP) kontrollåtgärder (15386/2015 – C8-0115/2016 – 2015/0309(CNS))
P8_TA(2016)0258A8-0175/2016

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets utkast (15386/2015),

–  med beaktande av artikel 39.1 i fördraget om Europeiska unionen, i dess ändrade lydelse enligt Amsterdamfördraget, och artikel 9 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0115/2016),

–  med beaktande av rådets beslut 2005/387/RIF av den 10 maj 2005 om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll avseende nya psykoaktiva ämnen(1), särskilt artikel 8.3,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0175/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets utkast.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

(1)EUT L 127, 20.5.2005, s. 32.


Ratifikation av och anslutning till 2010 års protokoll om farliga och skadliga ämnen, med undantag för aspekter som rör civilrättsligt samarbete
PDF 269kWORD 75k
Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2016 om förslaget till rådets beslut om medlemsstaternas ratifikation av och anslutning till, i Europeiska unionens intresse, 2010 års protokoll till internationella konventionen om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen, med undantag för de aspekter som rör civilrättsligt samarbete (13806/2015 – C8-0410/2015 – 2015/0135(NLE))
P8_TA(2016)0259A8-0191/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (13806/2015),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 100.2 samt artikel 218.6 a led v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0410/2015),

–  med beaktande av artikel 3.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av domstolens yttrande av den 14 oktober 2014(1),

–  med beaktande av 1996 års internationella konvention om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen (nedan kallad HNS‑konventionen),

–  med beaktande av 2010 års protokoll till 1996 års HNS-konvention (nedan kallat 2010 års HNS-konvention),

–  med beaktande av förslaget till rådets beslut (COM(2015)0304),

–  med beaktande av rådets beslut 2002/971/EG av den 18 november 2002 om bemyndigande för medlemsstaterna att i gemenskapens intresse ratificera eller ansluta sig till 1996 års HNS-konvention(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador(3) (nedan kallat direktivet om miljöansvar),

–  med beaktande av kommissionens uttalande om protokollen från Ständiga representanternas kommitté och rådet av den 20 november respektive den 8 december 2015(4),

–  med beaktande av sjöfartsindustrins meddelande av den 18 september 2015 med en eftertrycklig begäran till medlemsstaterna att snarast ratificera eller ansluta sig till 2010 års HNS-konvention, i linje med kommissionens föreslagna tillvägagångssätt(5),

–  med beaktande av den slutrapport av den 19 februari 2014 som utarbetades åt kommissionen av BIO Intelligence Service, Study on ELD Effectiveness: scope and exceptions(6),

–  med beaktande från meddelandet av den 11 februari 2016 från parlamentets rättstjänst om den rättsliga grunden för det ovannämnda förslaget till rådets beslut (SJ-0066/16) och det påföljande yttrandet i form av en skrivelse om den lämpliga rättsliga grunden för det nämnda förslaget till beslut, som antogs av utskottet för rättsliga frågor den 19 februari 2016(7) och i bilaga till betänkandet A8-0191/2016,

–  med beaktande av artikel 99.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av interimsbetänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8‑0191/2016), och av följande skäl:

A.  Syftet med 2010 års HNS-konvention är att säkerställa ansvarsskyldighet och utbetalning av lämplig, snabb och effektiv ersättning för förluster eller skada på människor, gods och miljö som en följd av sjötransport av farliga och skadliga ämnen genom den specialiserade internationella HNS-ersättningsfonden.

B.  Å ena sidan innehåller konventionen principen om att förorenaren ska betala och principerna om förebyggande och försiktighet – med innebörden att förebyggande åtgärder bör vidtas vid eventuella miljöskador – och hör därmed till unionens politik och allmänna principer för miljön. Å andra sidan syftar den till att reglera frågor som uppstår genom skador som förorsakats till följd av sjötransporter och till att förebygga och minimera sådana skador, varför den hör till unionens transportpolitik.

C.  Enligt kommissionens förslag (COM(2015)0304) skulle ingåendet av 2010 års HNS‑konvention således överlappa med tillämpningsområdet för bestämmelserna i direktivet om miljöansvar.

D.  2010 års HNS-konvention överlappar, med avseende på tillämpningsområdet, med direktivet om miljöansvar i den utsträckning det gäller miljöskador på det territorium och de marina farvatten som hör till en konventionsstats jurisdiktion, skada genom förorening av miljön som uppkommit inom en konventionsstats exklusiva ekonomiska zon eller ett motsvarande område (upp till 200 nautiska mil från baslinjerna) samt förebyggande åtgärder för att förebygga eller minimera sådana skador.

E.  I 2010 års HNS-konvention fastställs ett strikt ansvar för fartygsägaren för alla skador till följd av sådan sjötransport av farliga och skadliga ämnen som omfattas av konventionen, liksom skyldigheten att ha en försäkring eller annan ekonomisk säkerhet för att täcka sitt ansvar för skada enligt konventionen. Därmed förbjuds alla övriga anspråk mot fartygsägaren utöver dem som omfattas av nämnda konvention (artikel 7.4 och 7.5).

F.  Det finns således en risk för en potentiell konflikt mellan direktivet om miljöansvar och 2010 års HNS-konvention. Denna risk kan avvärjas genom artikel 4.2 i direktivet om miljöansvar, som föreskriver att direktivet inte ska ”tillämpas på miljöskador eller överhängande hot om sådana skador som uppkommer till följd av tillbud för vilka ansvar eller ersättning omfattas av någon av de internationella konventioner som finns förtecknade i bilaga IV, inklusive alla eventuella framtida ändringar av dessa, och som är i kraft i de berörda medlemsstaterna”.

G.  Direktivet om miljöansvar utesluter således från sitt tillämpningsområde sådana miljöskador eller överhängande hot om sådana skador som omfattas av 2010 års HNS‑konvention, när denna trätt i kraft. Såvida inte alla medlemsstater ratificerar eller ansluter sig till 2010 års HNS-konvention inom samma tidsram finns det en risk för att det kommer att växa fram ett splittrat lagstiftningsområde, där vissa medlemsstater omfattas av 2010 års HNS-konvention och andra av direktivet om miljöansvar. Detta kommer att skapa skillnader mellan skadelidande vid förorening, som till exempel kustsamhällen och fiskare, och skulle dessutom gå emot andan i 2010 års HNS-konvention.

H.  De grundläggande principer som Internationella sjöfartsorganisationens konventioner bygger på utgör också grunden för 2010 års HNS-konvention, nämligen strikt skadeståndsansvar för fartygsägaren, obligatorisk försäkring som täcker skada för tredje part, rätt till direkt regress mot försäkringsgivaren för personer som lidit skada, ansvarsbegränsning samt – när det gäller olja och farliga och skadliga ämnen – en särskild ersättningsfond för utbetalning av skadestånd om detta överstiger gränserna för fartygsägarens ansvar.

I.  Det ligger i intresset för unionen som helhet att förfoga över ett enhetligt ansvarssystem som är tillämpligt på skador till följd av sjötransport av farliga och skadliga ämnen.

J.  Det är inte helt klart om artikel 4.2 i direktivet om miljöansvar betyder att tillämpning av direktivet blockeras i en medlemsstat som ratificerat 2010 års HNS-konvention, eller om denna blockering är begränsad till den utsträckning i vilken ansvar eller ersättning omfattas av denna konventions tillämpningsområde.

K.  Genom 2010 års HNS-konvention inrättas ett ersättningssystem, och konventionen är således mindre långtgående än direktivet om miljöansvar när det gäller att inrätta ett system som ålägger operatörerna – och vägleder behöriga myndigheter att ålägga operatörer – att förebygga eller åtgärda ett överhängande hot om miljöskador, eller inträffade miljöskador.

L.  I motsats till vad som är fallet när det gäller direktivet om miljöansvar kan ingen ersättning beviljas enligt 2010 års HNS-konvention för skador av icke-ekonomiskt slag.

M.  Direktivet om miljöansvar ålägger inte operatörer obligatorisk finansiell säkerhet för att se till att de har medel för att garantera förebyggande och åtgärdande av miljöskador, om inte en medlemsstat antagit striktare bestämmelser än vad som anges i direktivet.

N.  I 2010 års HNS-konvention införs en klar skyldighet för ägaren att teckna försäkring eller ordna med annan finansiell säkerhet för att kunna täcka sitt ansvar för skador enligt konventionen.

O.  De övriga konventioner från Internationella sjöfartsorganisationen som ingår i bilaga IV till direktivet om miljöansvar har visat sig fungera effektivt, eftersom de lyckats uppnå en balans mellan miljö- och handelsintressen genom att skapa tydliga kanaler för ansvar, vilket gör att det normalt sett inte råder någon osäkerhet om vem som är den ansvariga parten, samt genom att inrätta obligatoriska mekanismer för försäkring och snabb ersättning, som inte är begränsade till enbart miljöskador.

1.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att beakta följande rekommendationer:

   i) Rådet och kommissionen bör garantera respekten för tilldelningen av EU:s befogenheter enligt artikel 5.1 i EU-fördraget och domstolens fasta rättspraxis, enligt vilken ”valet av rättslig grund för en unionsrättsakt [ska] grunda sig på objektiva omständigheter som kan bli föremål för domstolsprövning, däribland rättsaktens syfte och innehåll”(8).
   ii) Därför bör de ansluta sig till det yttrande i form av en skrivelse av den 19 februari 2016 som utskottet för rättsliga frågor antagit och där bland annat följande anges:

Det föreslagna rådsbeslutet syftar till att bemyndiga medlemsstaterna att på unionens vägnar ratificera eller ansluta sig till 2010 års HNS-protokoll och därmed bli bundna av 2010 års HNS-konvention. Denna konvention omfattar dock inte bara miljöskador (eftersom den genomför principen om förebyggande åtgärder och principen om att förorenaren ska betala), utan också andra skador än miljöskador, förorsakade av sjötransport av vissa ämnen. Av dessa skäl, och mot bakgrund av det som sagts ovan, utgör artiklarna 100.2, 192.1 och 218.6 a v i EUF-fördraget de lämpliga rättsliga grunderna för förslaget.

   iii) De bör se till att gemensamma EU-bestämmelsers enhetlighet, integritet och verkan inte kommer att påverkas negativt av internationella åtaganden till följd av ratificering av eller anslutning till 2010 års HNS-konvention, i överensstämmelse med domstolens fasta rättspraxis(9).
   iv) I detta sammanhang bör de i ökad utsträckning uppmärksamma att direktivet om miljöansvar och 2010 års HNS-konvention överlappar med varandra i den utsträckning det gäller miljöskador på det territorium och de marina farvatten som hör till en konventionsstats jurisdiktion, skada genom förorening av miljön som uppkommit inom en konventionsstats exklusiva ekonomiska zon eller ett motsvarande område (upp till 200 nautiska mil från baslinjerna) samt förebyggande åtgärder för att förebygga eller minimera sådana skador (förebyggande åtgärder samt primära och kompletterande hjälpåtgärder).
   v) De bör se till att risken för en konflikt mellan direktivet om miljöansvar och 2010 års HNS-konvention minimeras genom att vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att exklusivitetsklausulen enligt artikel 7.4 och 7.5 i 2010 års HNS‑konvention – enligt vilken inga andra anspråk kan riktas mot fartygsägaren utöver dem som omfattas av nämnda konvention – fullt ut respekteras av de medlemsstater som ratificerat eller anslutit sig till konventionen, i överensstämmelse med artikel 4.2 i – och bilaga IV till – direktivet om miljöansvar.
   vi) Vidare bör de se till att risken för att det skapas och konsolideras en konkurrensnackdel för de stater som är redo att ansluta sig till 2010 års konvention minskas, i jämförelse med de stater som kan vilja försena denna process och också i fortsättningen vara bundna enbart av direktivet om miljöansvar.
   vii) De bör se till att det inte längre finns två ansvarsordningar för sjöfarten – en EU‑baserad och en internationell – sida vid sida, eftersom detta medför att EU:s lagstiftning splittras och dessutom äventyrar en tydlig ansvarsfördelning samt skulle kunna leda till långdragna och kostsamma rättsliga förfaranden till nackdel för skadelidande och sjöfartsindustri.
   viii) I detta avseende bör de se till att en tydlig skyldighet åläggs medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att åstadkomma ett konkret resultat, nämligen att ratificera eller ansluta sig till 2010 års HNS-konvention inom en rimlig period, som inte bör vara längre än två år efter det att rådets beslut trätt i kraft.

2.  Europaparlamentet drar slutsatsen att denna resolution vore en ytterligare möjlighet för rådet och kommissionen att ta upp de rekommendationer som anges i punkt 1.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att begära ytterligare diskussioner med kommissionen och rådet.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Domstolens yttrande av den 14 oktober 2014, 1/13, ECLI:EU:C:2014:2303.
(2) EGT L 337, 13.12.2002, s. 55.
(3) EUT L 143, 30.4.2004, s. 56.
(4) Punktsnot 13142/15.
(5) Tillgänglig på internet på följande adress: http://www.ics-shipping.org/docs/default-source/Submissions/EU/hazardous-and-noxious-substances.pdf.
(6) Tillgänglig på internet på följande adress: http://ec.europa.eu/environment/legal/liability/pdf/BIO%20ELD%20Effectiveness_report.pdf.
(7) PE576.992
(8) Domstolens dom av den 19 juli 2012, Europaparlamentet mot rådet, C-130/10, ECLI:EU:C:2012:472, punkt 42.
(9) Domstolens yttrande av den 19 mars 1993, 2/91, ECLI:EU:C:1993:106, punkt 25; domstolens dom av den 5 november 2002, Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Danmark, C-467/98, ECLI:EU:C:2002:625, punkt 82; domstolens yttrande av den 7 februari 2006, 1/03, ECLI:EU:C:2006:81, punkterna 120 och 126; domstolens yttrande av den 14 oktober 2014, 1/13, ECLI:EU:C:2014:2303.


Ratifikation av och anslutning till 2010 års protokoll till internationella konventionen om farliga och skadliga ämnen med avseende på aspekter som rör civilrättsligt samarbete
PDF 263kWORD 73k
Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2016 om utkastet till rådets beslut om medlemsstaternas ratifikation av och anslutning till, i Europeiska unionens intresse, 2010 års protokoll till internationella konventionen om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen, med avseende på de aspekter som rör civilrättsligt samarbete (14112/2015 – C8-0409/2015 – 2015/0136(NLE))
P8_TA(2016)0260A8-0190/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (14112/2015),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 81 och artikel 218.6 a led v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0409/2015),

–  med beaktande av artikel 3.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av protokoll nr 22 om Danmarks ställning, som är fogat till fördragen,

–  med beaktande av domstolens yttrande av den 14 oktober 2014(1),

–  med beaktande av 1996 års internationella konvention om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen (1996 års HNS‑konvention),

–  med beaktande av 2010 års protokoll till 1996 års HNS-konvention (2010 års HNS‑konvention),

–  med beaktande av förslaget till rådets beslut (COM(2015)0305),

–  med beaktande av rådets beslut 2002/971/EG av den 18 november 2002 om bemyndigande för medlemsstaterna att i gemenskapens intresse ratificera eller ansluta sig till 1996 års HNS-konvention(2),

–  med beaktande av förslaget till rådets beslut om att bemyndiga medlemsstaterna att i Europeiska gemenskapens intresse ratificera den internationella konventionen om ansvarighet och kompensation för skador i samband med frakt av farliga och giftiga ämnen till havs, 1996 (HNS-konventionen) (COM(2001)0674),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område(3) (den omarbetade Bryssel I-förordningen),

–  med beaktande av kommissionens uttalande om protokollet från Ständiga representanternas kommitté och rådet av den 20 november respektive den 8 december 2015(4),

–  med beaktande av sjöfartsindustrins meddelande av den 18 september 2015 med en eftertrycklig begäran till medlemsstaterna att snarast ratificera eller ansluta sig till 2010 års HNS-konvention, i linje med kommissionens föreslagna tillvägagångssätt(5),

–  med beaktande av artikel 99.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av interimsbetänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8‑0190/2016), och av följande skäl:

A.  Syftet med 2010 års HNS-konvention är att säkerställa ansvarsskyldighet och utbetalning av lämplig, snabb och effektiv ersättning för förluster eller skada på människor, gods och miljö som en följd av sjötransport av farliga och skadliga ämnen genom den specialiserade internationella HNS-ersättningsfonden.

B.  De grundläggande principer som Internationella sjöfartsorganisationens konventioner, inklusive 2010 års HNS-konvention, bygger på är strikt skadeståndsansvar för fartygsägaren, obligatorisk försäkring som täcker skada för tredje part, rätt till direkt regress mot försäkringsgivaren för personer som lidit skada, ansvarsbegränsning samt – när det gäller olja och farliga och skadliga ämnen – en särskild ersättningsfond för utbetalning av skadestånd om detta överstiger gränserna för fartygsägarens ansvar.

C.  Å ena sidan innehåller konventionen principen om att förorenaren ska betala och principerna om förebyggande och försiktighet – med innebörden att förebyggande åtgärder bör vidtas vid potentiella miljöskador – och hör därmed till unionens politik och allmänna principer för miljön. Å andra sidan syftar den till att reglera frågor som uppstår genom skador som förorsakats till följd av sjötransporter och till att förebygga och minimera sådana skador, varför den hör till unionens transportpolitik.

D.  2010 års HNS-konvention innehåller regler om behörighet för domstolar i konventionsstaterna över anspråk från personer som lidit skada som omfattas av konventionen, mot ägaren eller dennes försäkringsgivare eller mot den specialiserade HNS-ersättningsfonden. Den innehåller också regler om erkännande och verkställighet av domar som meddelats av domstolar i konventionsstaterna.

E.  Enligt kommissionens förslag (COM(2015)0305) skulle ingåendet av 2010 års HNS-konvention sålunda överlappa tillämpningsområdet för bestämmelserna i den omarbetade Bryssel I-förordningen.

F.  Den omarbetade Bryssel I-förordningen möjliggör flera olika grunder för domstols behörighet, samtidigt som det i kapitel IV i 2010 års HNS-konvention fastställs ett mycket restriktivt system för behörighet, erkännande och verkställighet i syfte att säkerställa lika villkor för ersättningssökande och en enhetlig tillämpning av bestämmelserna om ansvar och ersättning.

G.  Det är motiverat med ett undantag från den allmänna tillämpningen av den omarbetade Bryssel I-förordningen, med hänsyn till såväl den särskilda karaktären för behörighetsordningen i 2010 års HNS-konvention – som syftar till att garantera att skadelidande vid olyckor omfattas av tydliga procedurregler och rättssäkerhet, vilket därmed leder till mer verkningsfulla anspråk inför domstol – som de förväntade rättsliga och praktiska svårigheterna i samband med tillämpningen av en separat ordning om behörig domstol i unionen, jämfört med den som gäller för andra parter till 2010 års HNS-konvention.

H.  Danmark är undantaget från tillämpningen av avdelning V i kapitel 3 i EUF-fördraget och deltar inte i antagandet av det föreslagna rådsbeslutet med avseende på aspekter som rör civilrättsligt samarbete.

I.  Överlappningen mellan 2010 års HNS-konvention och unionens regler om rättsligt samarbete på privaträttens område utgjorde den rättsliga grunden för beslut 2002/971/EG. Eftersom 1996 års HNS-konvention ändrades genom 2010 års HNS-protokoll bör inverkan av 2010 års HNS-konvention på unionens regler bedömas mot bakgrund av tillämpningsområdet för och reglerna i Europaparlamentet och rådets direktiv 2004/35/EG (direktivet om miljöansvar)(6), som har blivit en del av EU:s rättsordning sedan beslut 2002/971/EG antogs.

J.  Från tillämpningsområdet för direktivet om miljöansvar utesluts miljöskador eller överhängande hot om sådana skador som omfattas av 2010 års HNS-konvention när denna trätt i kraft (artikel 4.2 i och bilaga IV till direktivet om miljöansvar).

K.  I 2010 års HNS-konvention fastställs ett strikt ansvar för fartygsägaren för alla skador till följd av sådan sjötransport av farliga och skadliga ämnen som omfattas av konventionen, liksom skyldigheten att ha en försäkring eller annan ekonomisk säkerhet för att täcka sitt ansvar för skada enligt konventionen. Därmed förbjuds alla övriga anspråk mot fartygsägaren utöver dem som omfattas av nämnda konvention (artikel 7.4 och 7.5).

L.  Såvida inte alla medlemsstater ratificerar eller ansluter sig till 2010 års HNS-konvention inom samma tidsram finns det en risk att sjöfartsindustrin samtidigt kommer att omfattas av två olika rättssystem, nämligen ett EU-system och ett internationellt system. Detta skulle också kunna skapa skillnader mellan skadelidande vid föroreningar, såsom kustsamhällen och fiskare, och skulle också gå emot andan i 2010 års HNS-konvention.

M.  De övriga konventioner från Internationella sjöfartsorganisationen som ingår i bilaga IV till direktivet om miljöansvar har visat sig fungera, eftersom de lyckats göra en avvägning mellan miljö- och handelsintressen genom att skapa tydliga kanaler för ansvar – vilket gör att det normalt sett inte råder någon osäkerhet om vem som är den ansvariga parten – och genom att inrätta obligatoriska mekanismer för försäkring och snabb ersättning som inte är begränsade till enbart miljöskador.

1.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att beakta följande rekommendationer:

   i) De bör se till att gemensamma EU-bestämmelsers enhetlighet, integritet och verkan inte kommer att påverkas negativt av internationella åtaganden till följd av ratificeringen av eller anslutningen till 2010 års HNS-konvention, i överensstämmelse med domstolens fasta rättspraxis(7).
   ii) I detta avseende bör de i större grad uppmärksamma överlappningen mellan den omarbetade Bryssel I-förordningen och 2010 års HNS-konvention i den mån de förfaranderegler som enligt konventionen är tillämpliga på anspråk och talan vid domstolar i konventionsstaterna berörs.
   iii) De bör se till att risken för en konflikt mellan direktivet om miljöansvar och 2010 års HNS-konvention minimeras genom att vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att exklusivitetsklausulen enligt artikel 7.4 och 7.5 i 2010 års HNS-konvention – enligt vilken inga andra anspråk får riktas mot fartygsägaren utöver dem som omfattas av nämnda konvention – fullt ut respekteras av de medlemsstater som ratificerat eller anslutit sig till konventionen.
   iv) De bör se till att risken för att det skapas och konsolideras en konkurrensnackdel för de stater som är redo att ansluta sig till 2010 års HNS-konvention minskas, i jämförelse med de stater som kan vilja försena denna process och också i fortsättningen vara bundna enbart av direktivet om miljöansvar.
   v) De bör se till att det inte längre finns två ansvarsordningar för sjöfarten – en EU-baserad och en internationell – sida vid sida, eftersom det leder till att EU:s lagstiftning splittras och dessutom äventyrar en tydlig ansvarsfördelning och skulle kunna leda till långdragna och kostsamma rättsliga förfaranden till nackdel för skadelidande och sjöfartsindustri.
   vi) I detta avseende bör de se till att en tydlig skyldighet åläggs medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att åstadkomma ett konkret resultat, nämligen att ratificera eller ansluta sig till 2010 års HNS-konvention inom en rimlig period, som inte bör vara längre än två år efter det att rådets beslut trätt i kraft.

2.  Europaparlamentet drar slutsatsen att denna resolution vore en ytterligare möjlighet för rådet och kommissionen att ta upp de rekommendationer som anges i punkt 1.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att begära ytterligare diskussioner med kommissionen och rådet.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Domstolens yttrande av den 14 oktober 2014, 1/13, ECLI:EU:C:2014:2303.
(2) EGT L 337, 13.12.2002, s. 55.
(3) EUT L 351, 20.12.2012, s. 1.
(4) Punktsnot 13142/15.
(5) Tillgänglig på internet på följande adress: http://www.ics-shipping.org/docs/default-source/Submissions/EU/hazardous-and-noxious-substances.pdf.
(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (EUT L 143, 30.4.2004, s. 56).
(7) Domstolens yttrande av den 19 mars 1993, 2/91, ECLI:EU:C:1993:106, punkt 25; domstolens dom av den 5 november 2002, Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Danmark, C-467/98, ECLI:EU:C:2002:625, punkt 82; domstolens yttrande av den 7 februari 2006, 1/03, ECLI:EU:C:2006:81, punkterna 120 och 126; domstolens yttrande av den 14 oktober 2014, 1/13, ECLI:EU:C:2014:2303.


Ramavtal om partnerskap och samarbete EU-Filippinerna (Kroatiens anslutning) ***
PDF 239kWORD 59k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 juni 2016 om utkastet till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens och dess medlemsstaters vägnar av ett protokoll till ramavtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Filippinerna, å andra sidan, för att beakta Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (13085/2014 – C8-0009/2015 – 2014/0224(NLE))
P8_TA(2016)0261A8-0148/2016

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (13085/2014),

–  med beaktande av utkastet till protokoll till ramavtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Filippinerna, å andra sidan, för att beakta Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (13082/2014),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 207 och 209 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0009/2015),

–  med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och 99.2 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A8-0148/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Filippinerna.


Ramavtal om partnerskap och samarbete EU-Filippinerna ***
PDF 240kWORD 60k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 juni 2016 om utkastet till rådets beslut om ingående på unionens vägnar av ramavtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Filippinerna, å andra sidan (05431/2015 – C8-0061/2015 – 2013/0441(NLE))
P8_TA(2016)0262A8-0149/2016

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (05431/2015),

–  med beaktande av utkastet till ramavtal om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Filippinerna, å andra sidan (15616/2010),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 207 och 209 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0061/2015),

–  med beaktande av sin resolution som inte avser lagstiftning av den 8 juni 2016 om utkastet till beslut(1),

–  med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och 99.2 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A8-0149/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Filippinerna.

(1) Antagna texter från detta sammanträde, P8_TA(2016)0263.


Ramavtal om partnerskap och samarbete EU-Filippinerna
PDF 341kWORD 77k
Europaparlamentets resolution som inte avser lagstiftning av den 8 juni 2016 om utkastet till rådets beslut om ingående på unionens vägnar av ramavtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Filippinerna, å andra sidan (05431/2015 – C8-0061/2015 – 2013/0441(NLE)2015/2234(INI))
P8_TA(2016)0263A8-0143/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (05431/2015),

–  med beaktande av utkastet till ramavtal om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Filippinerna, å andra sidan (15616/2010),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 207 och 209 samt artikel 218.6 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0061/2015),

–  med beaktande av Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 juni 2016 om utkast till beslut(1),

–  med beaktande av de diplomatiska förbindelserna mellan Filippinerna och EU (vid den tidpunkten Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG)), vilka upprättades den 12 maj 1964 i och med att den filippinske ambassadören till EEG utnämndes,

–  med beaktande av ramavtalet för utvecklingssamarbete mellan EG och Filippinerna, vilket trädde i kraft den 1 juni 1985,

–  med beaktande av Europeiska unionens fleråriga vägledande program för Filippinerna 2014–2020,

–  med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1440/80 av den 30 maj 1980 om slutandet av samarbetsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Filippinerna, Indonesien, Malaysia, Singapore och Thailand – medlemsländer i Sydöstasiatiska förbundet(2),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 18 maj 2015 till parlamentet och rådet EU och Asean – ett partnerskap med strategisk inriktning,

–  med beaktande av det tionde Asem-toppmötet, som hölls i Milano den 16‑17 oktober 2014,

–  med beaktande av det interparlamentariska sammanträdet mellan Europaparlamentet och det filippinska parlamentet i februari 2013,

–  med beaktande av det 23:e mötet i Gemensamma samarbetskommittén EU–Asean i Jakarta den 4 februari 2016,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Filippinerna, särskilt av den 14 juni 2012 om fallen av straffrihet i Filippinerna(3), av den 21 januari 2010 om Filippinerna (efter Maguindanao-massakern den 23 november 2009)(4) och av den 12 mars 2009 om Filippinerna (och fientligheterna mellan regeringsstyrkor och Moros nationella befrielsefront)(5),

–  med beaktande av Filippinernas status som grundande medlem av Asean efter undertecknandet av Bangkok-förklaringen den 8 augusti 1967,

–  med beaktande av det 27:e Asean-toppmötet, som hölls i Kuala Lumpur (Malaysia) den 18–22 november 2015,

–  med beaktande av det 14:e säkerhetstoppmötet för Asien (IISS Shangri-La-dialogen) i Singapore den 29–31 maj 2015,

–  med beaktande av rapporterna från FN:s särskilda rapportör för rätten till mat, Hilal Elver, av den 29 december 2015 (A/HRC/31/51/Add.1), FN:s särskilda rapportör för människohandel, Joy Ngosi Ezeilo, av den 19 april 2013 (A/HRC/23/48/Add.3) och FN:s särskilda rapportör för utomrättsliga, summariska och godtyckliga avrättningar, Philip Alston, av den 29 april 2009 (A/HRC/11/2/Add.8),

–  med beaktande av den andra allmänna återkommande utvärderingen från FN:s råd för mänskliga rättigheter från maj 2012, av vars 88 rekommendationer Filippinerna godtog 66,

–  med beaktande av den filippinska handlingsplanen för livsmedel för 2011–2016, det påskyndade programmet för minskning av hungern, den omfattande reformplanen för jordbruk från 1988 och uppförandekoden för fiske från 1998,

–  med beaktande av artikel 99.1 andra stycket i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0143/2016), och av följande skäl:

A.  När det gäller internationell och nationell lagstiftning om mänskliga rättigheter är Filippinerna en förebild för andra länder i regionen, med tanke på att landet har ratificerat åtta av de nio centrala konventionerna om mänskliga rättigheter, med undantag av konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden, samt ratificerade Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen under 2011.

B.  Filippinernas regering enades om en fredsöverenskommelse för Mindanao med Moros islamiska befrielsefront (MILF) i mars 2014 som inbegriper upprättande av en autonom region (Bangsamoro) i de muslimska södra delarna, dock utan att omfatta andra milisgrupper som motsätter sig fredsprocessen. Den filippinska kongressen misslyckades dock med att anta Bangsamoros grundlag i februari 2016 och lyckades därför inte heller slutföra fredsförhandlingarna med gott resultat.

C.  Filippinerna har tillhandahållits utbildning i gerilla- och terrorismbekämpning samt underrättelseverksamhet under ledning av den amerikanska armén i kampen mot milisgrupper som har eventuella kopplingar till regionala (sydostasiatiska) och international terroristgrupper, såsom al-Qaida och Islamiska staten.

D.  Filippinerna och USA undertecknade avtalet om stärkt försvarssamarbete i april 2015.

E.  Japan och Filippinerna undertecknade ett avtal om samarbete och utbyten på försvarsområdet i januari 2015.

F.  Förbindelserna mellan Kina och Filippinerna har försämrats gradvis sedan 2008 års anklagelser om korruption avseende det kinesiska biståndet och framför allt med anledning av Kinas alltmer bestämda hållning vad gäller landets territoriella anspråk i Sydkinesiska havet.

G.  Filippinerna inledde ett skiljedomsförfarande vid den internationella skiljedomstolen för Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos) i januari 2013, där landet sökte klarhet om sina maritima rättigheter enligt Unclos och giltigheten i Kinas anspråk med den niostreckade linjen över stora delar av Sydkinesiska havet.

H.  Filippinerna har aviserat att landet kommer att öppna nya flottbas- och flygbasanläggningar med omfattande tillträde till Sydkinesiska havet samt ge amerikanska, japanska och vietnamesiska fartyg tillträde till dessa anläggningar.

I.  EU beviljade Filippinerna GSP+-status i december 2014, vilket gjorde Filippinerna till det första land i Asean som kommer i åtnjutande av sådana handelsförmåner. Detta gör det möjligt för Filippinerna att exportera 66 procent av alla sina produkter tullfritt till EU, inklusive bearbetad frukt, kokosolja, skor, fisk och textilier.

J.  Filippinerna består av tusentals öar, vilket utgör en utmaning med avseende på inre förbindelser, infrastruktur och handel.

K.  EU är en viktig utländsk investerare i och handelspartner till Filippinerna.

L.  EU är Filippinernas fjärde största handelspartner och fjärde största exportmarknad, och står för 11,56 procent av den sammanlagda filippinska exporten.

M.  Filippinerna uttryckte nyligen intresse för att bli medlem i Stillahavspartnerskapet och samråder för närvarande med USA om att ansluta sig till avtalet.

N.  EU har mer än fördubblat sina finansiella anslag för utvecklingssamarbetet med Filippinerna för perioden 2014–2020 och har även tillhandahållit offren för de tropiska stormarna betydande humanitärt bistånd och katastrofbistånd.

O.  Filippinerna är det tredje mest sårbara utvecklingslandet när det gäller klimatförändringen, som kommer att påverka landets jordbruk och havsresurser negativt.

P.  De förödande effekterna av tyfonen Haiyan under 2013, som dödade omkring 6 000 människor, fortsätter att påverka ekonomin negativt och har på ett märkbart sätt förvärrat den osäkra livsmedelsförsörjningen och gjort att ytterligare en miljon människor drabbats av fattigdom enligt FN:s uppskattningar.

1.  Europaparlamentet välkomnar ingåendet av ramavtalet om partnerskap och samarbete med Filippinerna,

2.  Europaparlamentet anser att EU bör fortsätta att tillhandahålla Filippinerna ekonomiskt stöd och kapacitetsuppbyggande bistånd för fattigdomsminskning, social inkludering, respekten för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen och främjande av fred, försoning, säkerhet och reformer av rättsväsendet samt för att bistå landet när det gäller beredskap, nödhjälp och återhämtning vid katastrofer och effektiva åtgärder för att hantera klimatförändringen.

3.  Europaparlamentet uppmuntrar Filippinas regering att fortsätta arbetet med att utrota korruptionen och främja de mänskliga rättigheterna.

4.  Europaparlamentet lovordar Filippinerna för att ha varit en del av den internationella koalitionen mot terrorism sedan 2001. Parlamentet oroas dock över de fortsatta rapporterna om den filippinska militärens allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i samband med militära motaktioner, särskilt från paramilitära gruppers sida.

5.  Europaparlamentet erinrar om att gruppen Abu Sayyaf anklagas för att stå bakom de värsta terrordåden utförda i Filippinerna, bland annat flera blodiga bombattentat, varav ett mot en färja i Manila 2004 i vilket över 100 personer dödades.

6.  Europaparlamentet betonar att det finns en stadigt ökande oro över att Islamiska staten kommer att knyta till sig närbesläktade grupper i Sydostasien, med tanke på att den sprider propaganda på de lokala språken och att vissa extremister i regionen redan svurit rörelsen trohet.

7.  Europaparlamentet välkomnar den filippinska regeringens åtaganden och understryker vikten av att uppnå en fredsprocess för Mindanao som är så inkluderande som möjligt. Parlamentet noterar den internationella kontaktgruppens bidrag till Mindanao-avtalen, beklagar djupt att Mindanao-fredsavtalet ännu inte har antagits av Filippinas kongress och efterlyser fortsatta fredsförhandlingar och ett antagande från kongressens sida av Bangsamoros grundlag.

8.  Europaparlamentet fördömer den massaker mot kristna bönder som utfördes den 24 december 2015 av separatistrebeller på Mindanao. Parlamentet välkomnar den filippinska icke-statliga organisationen PeaceTechs initiativ att sammanföra kristna och muslimska elever via Skype i syfte att främja utbyte mellan de båda grupperna.

9.  Europaparlamentet uppmanar den filippinska regeringen att bygga upp kapacitet när det gäller systematisk insamling av uppgifter om människohandel och uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja regeringen och i synnerhet myndighetsrådet mot människohandel i dess arbete för att förbättra hjälpen och stödet till offren, inrätta åtgärder för effektiv brottsbekämpning, förbättra de lagliga vägarna för arbetsmigration och säkerställa god behandling av filippinska migranter i tredjeländer.

10.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att upprätthålla kontakt med Filippinerna för att utbyta underrättelseuppgifter, samarbeta och stödja regeringens kapacitetsuppbyggande åtgärder i den internationella kampen mot terrorism och extremism i enlighet med de grundläggande rättigheterna och rättsstatsprincipen.

11.  Europaparlamentet konstaterar att Filippinerna strategiskt sett befinner sig nära viktiga internationella trader och flygvägar över Sydkinesiska havet.

12.  Europaparlamentet påminner om sin djupa oro över spänningarna i Sydkinesiska havet, och beklagar att flera parter gör anspråk på land i de omstridda vattnen, i strid med viljeyttringen från 2002. Parlamentet är särskilt oroat över den massiva omfattningen av Kinas nuvarande verksamhet i området, som innefattar uppförandet av militära anläggningar och hamnar och minst en landningsbana. Alla parter i det omstridda området uppmanas eftertryckligen att avstå från ensidiga och provocerande åtgärder och i stället lösa konflikterna på fredlig väg baserat på internationell rätt, i synnerhet Unclos, och med hjälp av opartiska internationella medlings- och förlikningsförfaranden. Parlamentet uppmanar med kraft alla parter att erkänna både Unclos och skiljedomstolens jurisdiktion och efterlyser respekt för eventuella slutgiltiga beslut från Unclos sida. Parlamentet stöder alla insatser för att göra Sydkinesiska havet till ett ”fredens och samarbetets hav”. Parlamentet stöder också insatser för att se till att parterna enas om en uppförandekod för en fredlig exploatering av havsområdena i fråga, inklusive inrättandet av säkra handelsvägar, samt uppmuntrar till förtroendeskapande åtgärder. EU bör samarbeta bilateralt och multilateralt för att effektivt kunna bidra till regionens säkerhet.

13.  Europaparlamentet välkomnar det avtal från maj 2014 mellan Filippinerna och Indonesien genom vilket de överlappande sjögränserna runt Mindanao och Celebes klargjordes.

14.  Europaparlamentet uppmanar Filippinerna att, som ett av de länder som EU beviljat GSP+-status, säkerställa en tillämpning i praktiken av alla centrala internationella konventioner om mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter, miljöskydd och goda styrelseformer, i enlighet med förteckningen i bilaga VIII till förordning (EU) nr 978/2012. Parlamentet konstaterar att Filippinerna stärkt sin människorättslagstiftning och uppmuntrar landet att fortsätta med sina ansträngningar i den riktningen, också genom att offentliggöra den nationella handlingsplanen för mänskliga rättigheter, och att eliminera korruptionen. Parlamentet oroas särskilt över det förtryck som drabbar aktivister som bedriver fredliga kampanjer för att skydda sina förfäders marker mot konsekvenserna av gruv- och avskogningsverksamhet. Parlamentet påminner om att GSP+-mottagarna kommer att behöva bevisa att de fullgör sina skyldigheter i fråga om normer för mänskliga rättigheter, arbete, miljö och styrelseformer.

15.  Europaparlamentet noterar landsbedömningen enligt GSP+ av Filippinerna, särskilt när det gäller ratificeringen av FN:s samtliga sju konventioner om mänskliga rättigheter av relevans för EU:s GSP+. Parlamentet framhåller det arbete som återstår när det gäller genomförande, men erkänner samtidigt de steg som regeringen har tagit och den positiva utvecklingen hittills.

16.  Europaparlamentet uppmuntrar Filippinerna att fortsätta att förbättra investeringsklimatet, inklusive miljön för utländska direktinvesteringar, genom att öka transparensen och förbättra styrelseformerna och genom att genomföra FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter samt vidareutveckla infrastrukturen, vid behov genom offentlig-privata partnerskap. Parlamentet är oroat över de konsekvenser som klimatförändringen kommer att få för Filippinerna.

17.  Europaparlamentet uppmuntrar regeringen att investera i nya tekniker och internet för att underlätta kulturella utbyten och handel mellan öarna i Filippinas arkipelag.

18.  Europaparlamentet ser positivt på avtalet av den 22 december 2015 om att inleda förhandlingar om ett frihandelsavtal med Filippinerna. Kommissionen och de filippinska myndigheterna bör säkerställa stränga normer gällande mänskliga rättigheter, arbete och miljö. Parlamentet understryker att ett sådant frihandelsavtal bör fungera som en byggsten på vägen mot ett EU–Asean-avtal mellan regioner om handel och investeringar, om vilket förhandlingarna parallellt skulle kunna återupptas.

19.  Europaparlamentet konstaterar att 800 000 filippinier är bosatta i EU och att filippinska sjömän som arbetar på EU-registrerade fartyg årligen skickar penningförsändelser på 3 miljarder euro till Filippinerna. EU bör vidareutveckla utbytena på individnivå när det gäller studerande, akademiker och forskare, samt de kulturella utbytena.

20.  Med tanke på att besättningarna på ett stort antal fartyg som inte för gemenskapsflagg och som anländer till europeiska hamnar till största delen är filippinska, och med tanke på de hårda och omänskliga arbetsvillkor som många av dessa sjöfolk upplever, uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att inte tillåta att sådana fartyg tas emot i europeiska hamnar om deras arbetsvillkor strider mot arbetsrätten och de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar likaså med kraft fartyg som för annan flagg än gemenskapsflagg att för sina besättningar garantera arbetsvillkor som följer internationell lagstiftning och de regler som fastställts av ILO och IMO.

21.  Europaparlamentet efterlyser regelbundna utbyten mellan Europeiska utrikestjänsten och parlamentet så att parlamentet ges möjlighet att följa upp genomförandet av ramavtalet och frågan huruvida målen i avtalet uppnåtts.

22.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till Europeiska utrikestjänsten, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Filippinerna.

(1) Antagna texter från detta sammanträde, P8_TA(2016)0262.
(2) EGT L 144, 10.6.1980, s. 1.
(3) EUT C 332 E, 15.11.2013, s. 99.
(4) EUT C 305 E, 11.11.2010, s. 11.
(5) EUT C 87 E, 1.4.2010, s. 181.


Makroekonomiskt stöd till Tunisien ***I
PDF 119kWORD 62k
Resolution
Text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 juni 2016 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ytterligare makroekonomiskt stöd till Tunisien (COM(2016)0067 – C8-0032/2016 – 2016/0039(COD))
P8_TA(2016)0264A8-0187/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0067),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 212 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0032/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 1 juni 2016 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A8-0187/2016),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets och rådets gemensamma uttalande som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 8 juni 2016 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2016/… om ytterligare makroekonomiskt stöd till Tunisien

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2016/1112.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

GEMENSAMT UTTALANDE FRÅN EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Detta beslut har antagits utan att det påverkar det gemensamma uttalandet som antagits tillsammans med Europaparlamentets och rådets beslut 778/2013/EU om ytterligare makroekonomiskt stöd till Georgien, vilket även fortsättningsvis ska betraktas som basen för alla Europaparlamentets och rådets beslut om makrofinansiellt stöd till tredjeländer och territorier utanför EU.


Bestämmelser mot vissa skatteflyktsmetoder *
PDF 659kWORD 267k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 juni 2016 om förslaget till rådets direktiv om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt påverkar den inre marknadens funktion (COM(2016)0026 – C8-0031/2016 – 2016/0011(CNS))
P8_TA(2016)0265A8-0189/2016

(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2016)0026),

–  med beaktande av artikel 115 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0031/2016),

–  med beaktande av de motiverade yttranden från det maltesiska parlamentet och Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0189/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till direktiv
Skäl 1
(1)  De nuvarande politiska prioriteringarna inom området internationell beskattning belyser behovet att se till att skatt betalas där vinster och mervärde genereras. Det är därmed viktigt att återupprätta förtroendet för att skattesystemen är rättvisa och ge regeringarna möjlighet att effektivt utöva sin suveränitet på skatteområdet. Dessa nya politiska mål har omsatts i konkreta rekommendationer om åtgärder inom ramen för initiativet mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS) av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Som svar på behovet av en rättvisare beskattning fastställer kommissionen i sitt meddelande av den 17 juni 2015 en handlingsplan för rättvis och effektiv företagsbeskattning inom Europeiska unionen3 (nedan kallad handlingsplanen).
(1)  De nuvarande politiska prioriteringarna inom området internationell beskattning belyser behovet att se till att skatt betalas där vinster genereras och mervärde skapas. Det är därmed viktigt att återupprätta förtroendet för att skattesystemen är rättvisa och ge regeringarna möjlighet att effektivt utöva sin suveränitet på skatteområdet. Dessa nya politiska mål har omsatts i konkreta rekommendationer om åtgärder inom ramen för initiativet mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS) av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Som svar på behovet av en rättvisare beskattning fastställer kommissionen i sitt meddelande av den 17 juni 2015 en handlingsplan för rättvis och effektiv företagsbeskattning inom Europeiska unionen3 (nedan kallad handlingsplanen), i vilken den erkänner att en fullt utvecklad gemensam konsoliderad bolagsskattebas, med en lämplig och rättvis fördelningsnyckel, skulle utgöra en verklig förbättring i kampen mot artificiella BEPS-strategier. Kommissionen bör därför så snart som möjligt offentliggöra ett ambitiöst förslag till en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, och den lagstiftande makten bör slutföra förhandlingarna om detta viktiga ärende så snart som möjligt. Vederbörlig hänsyn bör tas till Europaparlamentets ståndpunkt av den 19 april 2012 om förslaget till rådets direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas.
__________________
__________________
3 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om en rättvis och effektiv företagsbeskattning i Europeiska unionen: 5 viktiga åtgärdsområden COM(2015) 302 final av den 17 juni 2015.
3 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om en rättvis och effektiv företagsbeskattning i Europeiska unionen: 5 viktiga åtgärdsområden COM(2015)0302 final av den 17 juni 2015.
Ändring 2
Förslag till direktiv
Skäl 1a (nytt)
(1a)   Europeiska unionen anser att kampen mot bedrägerier, skatteundandragande och skatteflykt är en överordnad politisk prioritering, eftersom missbruk av aggressiv skatteplanering är oacceptabelt för den inre marknadens integritet och den sociala rättvisan.
Ändring 3
Förslag till direktiv
Skäl 2
(2)  Merparten av medlemsstaterna har, i sin egenskap av medlemmar i OECD, åtagit sig att genomföra de 15 åtgärdspunkterna mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster, som offentliggjordes den 5 oktober 2015. Det är därför viktigt för en väl fungerande inre marknad att medlemsstaterna åtminstone genomför sina åtaganden enligt BEPS och, mer allmänt, vidtar åtgärder för att motverka skatteflyktsmetoder och säkerställa en rättvis och effektiv beskattning i unionen på ett tillräckligt konsekvent och samordnat sätt. På en marknad med mycket integrerande ekonomier, finns ett behov av gemensamma strategier och samordnade åtgärder för att förbättra den inre marknadens funktion och maximera de positiva effekterna av initiativet mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster. Dessutom kan bara en gemensam ram förhindra en fragmentering av marknaden och få ett slut på nuvarande bristande överensstämmelse och snedvridning av marknaden. Slutligen skulle nationella genomförandeåtgärder som följer en gemensam hållning inom unionen kunna ge skattebetalare rättslig säkerhet genom att dessa åtgärder skulle vara förenliga med unionslagstiftningen.
(2)  Merparten av medlemsstaterna har, i sin egenskap av medlemmar i OECD, åtagit sig att genomföra de 15 åtgärdspunkterna mot en verklig urholkning av skattebasen och överföring av vinster, som offentliggjordes den 5 oktober 2015. Det är därför viktigt för en väl fungerande inre marknad att medlemsstaterna åtminstone genomför sina åtaganden enligt BEPS och, mer allmänt, vidtar åtgärder för att motverka skatteflyktsmetoder och säkerställa en rättvis och effektiv beskattning i unionen på ett tillräckligt konsekvent och samordnat sätt. På en marknad med mycket integrerande ekonomier finns ett behov av gemensamma strategier och samordnade åtgärder för att förbättra den inre marknadens funktion och maximera de positiva effekterna av initiativet mot verkliga BEPS-strategier, samtidigt som vederbörlig hänsyn måste tas till konkurrenskraften för de företag som driver verksamhet på den inre marknaden. Dessutom kan bara en gemensam ram förhindra en fragmentering av marknaden och få ett slut på nuvarande bristande överensstämmelse och snedvridning av marknaden. Slutligen skulle nationella genomförandeåtgärder som följer en gemensam hållning inom unionen kunna ge skattebetalare rättslig säkerhet genom att dessa åtgärder skulle vara förenliga med unionslagstiftningen. I en union som präglas av starkt skiftande nationella marknader är en omfattande konsekvensbedömning av alla planerade åtgärder av största betydelse för att säkerställa att denna gemensamma linje finner ett utbrett stöd bland medlemsstaterna.
Ändring 4
Förslag till direktiv
Skäl 3a (nytt)
(3a)   Eftersom skatteparadis enligt OECD kan klassificeras som transparenta, bör förslag läggas fram om att öka transparensen i förvaltningsfonder och stiftelser.
Ändring 5
Förslag till direktiv
Skäl 4a (nytt)
(4a)   Det är av största betydelse att ge skattemyndigheterna lämpliga medel så att de effektivt kan bekämpa BEPS och därigenom förbättra transparensen i de stora multinationella företagens verksamhet, i synnerhet vad gäller realiserade vinster, vinstskatt som betalats, mottagna bidrag, skatterabatter, antal anställda och tillgångar som innehas.
Ändring 6
Förslag till direktiv
Skäl 4b (nytt)
(4b)   För att säkerställa konsekvens när det gäller behandlingen av fasta driftställen är det viktigt att medlemsstaterna i både den relevanta lagstiftningen och i bilaterala skatteavtal tillämpar en gemensam definition av fasta driftställen i enlighet med artikel 5 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet.
Ändring 7
Förslag till direktiv
Skäl 4c (nytt)
(4c)   För att undvika en inkonsekvent fördelning av vinster till fasta driftställen bör medlemsstaterna följa reglerna avseende vinster som ska tillskrivas fasta driftställen inom ramen för artikel 7 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet, och anpassa tillämplig lagstiftning och bilaterala avtal till dessa regler, när de revideras.
Ändring 8
Förslag till direktiv
Skäl 5
(5)  Det är nödvändigt att fastställa regler mot urholkning av skattebasen på den inre marknaden och överföring av vinster från den inre marknaden. Det är nödvändigt med regler på följande områden för att bidra till att uppnå det målet: begränsade ränteavdrag, utflyttningsbeskattning, regel om överflyttning av beskattning, en allmän regel för att motverka skatteflykt, regler om utländska kontrollerade bolag och en ram för att motverka hybridarrangemang. Om tillämpningen av dessa regler ger upphov till dubbelbeskattning bör skattebetalarna få skattelättnader genom avdrag för den skatt som erlagts i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland, allt efter omständigheterna. Dessa regler bör därför inte bara syfta till att motverka skatteflyktspraxis utan också till att undvika att skapa andra hinder på marknaden, som exempelvis dubbelbeskattning.
(5)  Det är nödvändigt att fastställa regler mot urholkning av skattebasen på den inre marknaden och överföring av vinster från den inre marknaden. Det är nödvändigt med regler på följande områden för att bidra till att uppnå det målet: begränsade avdrag för räntebetalningar, grundläggande förhållningsregler mot BEPS via jurisdiktioner som tillämpar sekretess eller lågskattejurisdiktioner, utflyttningsbeskattning, en tydlig definition av fasta driftställen, tydliga bestämmelser för internprissättning, en ram för patentboxsystem, regel om överflyttning av beskattning vid avsaknad av ett skäligt skatteavtal med motsvarande verkan med ett tredjeland, en allmän regel för att motverka skatteflykt, regler om utländska kontrollerade bolag och en ram för att motverka hybridarrangemang. Om tillämpningen av dessa regler ger upphov till dubbelbeskattning bör skattebetalarna få skattelättnader genom avdrag för den skatt som erlagts i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland, allt efter omständigheterna. Dessa regler bör därför inte bara syfta till att motverka skatteflyktspraxis utan också till att undvika att skapa andra hinder på marknaden, som exempelvis dubbelbeskattning. För en korrekt tillämpning av dessa regler måste medlemsstaternas skattemyndigheter få nödvändiga resurser. Det är emellertid också nödvändigt att brådskande fastställa en enda uppsättning regler för beräkningen av skattepliktiga vinster för gränsöverskridande företag i unionen genom att behandla företagsgrupper som en enda enhet i skattehänseende och därmed stärka den inre marknaden och undanröja många av svagheterna i den nuvarande ramen för företagsbeskattning, som möjliggör aggressiv skatteplanering.
Ändring 9
Förslag till direktiv
Skäl 6
(6)  I ett försök att minska sin globala skattebörda, har gränsöverskridande företagsgrupper i allt större utsträckning ägnat sig åt att överföra vinster, ofta genom räntebetalningar som drivits upp, från högskattejurisdiktioner till lågskatteländer. Regeln om räntebegränsningar är nödvändig för att avskräcka från sådana metoder genom att man begränsar avdragsrätten för skattebetalarnas finansiella kostnader (dvs. det belopp med vilket finansiella kostnader överstiger finansiella intäkter). Det är därför nödvändigt att fastställa ett procenttal för avdragsrätt som hänför sig till en skattebetalares vinst före räntor, skatt, av- och nedskrivningar (EBITDA). Skattebefriade finansiella intäkter bör inte avräknas mot finansiella kostnader. Detta beror på att endast skattepliktig inkomst ska beaktas vid fastställandet av hur mycket ränta som får dras av. För att underlätta för skattebetalare som löper minskade risker när det gäller urholkning av skattebasen och överföring av vinster, bör nettoräntor alltid vara avdragsgilla upp till ett fastställt maximibelopp, som tillämpas om det leder till ett högre avdrag än det procenttal som baseras på vinsten före räntor, skatt, av- och nedskrivningar. Om skattebetalaren är del av en företagsgrupp som lämnar koncernredovisning, bör företagsgruppens övergripande skuldsättning övervägas för att ge skattebetalarna rätt att dra av större belopp för finansiella nettokostnader. Regeln om räntebegränsningar bör tillämpas i samband med en skattebetalares finansiella nettokostnader, oberoende av om kostnaderna har sitt ursprung i skuld som fastställs nationellt, gränsöverskridande inom unionen eller i ett tredjeland. Även om det är allmänt accepterat att finansiella företag, dvs. finansinstitut och försäkringsföretag, också bör omfattas av begränsningarna av ränteavdrag är det också vedertaget att dessa två sektorer uppvisar särskilda egenskaper som kräver ett mer skräddarsytt tillvägagångssätt. Eftersom diskussionerna på detta område ännu inte är tillräckligt avgörande på internationell nivå och inom unionen, är det ännu inte möjligt att föreskriva särskilda regler inom finans- och försäkringssektorn.
(6)  I ett försök att minska sin globala skattebörda, har gränsöverskridande företagsgrupper i allt större utsträckning ägnat sig åt att överföra vinster, ofta genom räntebetalningar som drivits upp, från högskattejurisdiktioner till lågskatteländer. Regeln om räntebegränsningar är nödvändig för att avskräcka från sådana genuina BEPS-metoder genom att man begränsar avdragsrätten för skattebetalarnas finansiella kostnader (dvs. det belopp med vilket finansiella kostnader överstiger finansiella intäkter). Det är därför nödvändigt när det gäller räntekostnader att fastställa ett procenttal för avdragsrätt som hänför sig till en skattebetalares vinst före räntor, skatt, av- och nedskrivningar (EBITDA). Skattebefriade finansiella intäkter bör inte avräknas mot finansiella kostnader. Detta beror på att endast skattepliktig inkomst ska beaktas vid fastställandet av hur mycket ränta som får dras av. För att underlätta för skattebetalare som löper minskade risker när det gäller urholkning av skattebasen och överföring av vinster, bör nettoräntor alltid vara avdragsgilla upp till ett fastställt maximibelopp, som tillämpas om det leder till ett högre avdrag än det procenttal som baseras på vinsten före räntor, skatt, av- och nedskrivningar. Om skattebetalaren är del av en företagsgrupp som lämnar koncernredovisning, bör företagsgruppens övergripande skuldsättning övervägas för att ge skattebetalarna rätt att dra av större belopp för finansiella nettokostnader. Regeln om räntebegränsningar bör tillämpas i samband med en skattebetalares finansiella nettokostnader, oberoende av om kostnaderna har sitt ursprung i skuld som fastställs nationellt, gränsöverskridande inom unionen eller i ett tredjeland. Det är allmänt accepterat att finansiella företag, dvs. finansinstitut och försäkringsföretag, också bör omfattas av begränsningarna av ränteavdrag, eventuellt med ett mer skräddarsytt tillvägagångssätt.
Ändring 10
Förslag till direktiv
Skäl 6a (nytt)
(6a)   Vid finansiering av långsiktiga infrastrukturprojekt som ligger i allmänhetens intresse genom skuld till en tredje part, där skulden överstiger tröskelvärdet för undantag enligt detta direktiv, bör det vara möjligt för medlemsstaterna att bevilja undantag för tredjepartslån som finansierar offentliga infrastrukturprojekt under vissa villkor, eftersom tillämpning av de föreslagna bestämmelserna om räntebegränsning i sådana fall skulle vara kontraproduktivt.
Ändring 11
Förslag till direktiv
Skäl 6b (nytt)
(6b)   Överföring av vinster till jurisdiktioner som tillämpar sekretess eller lågskattejurisdiktioner utgör en särskild risk för medlemsstaternas skatteintäkter liksom för en rättvis och lika behandling mellan företag som lever upp till sina skatteskyldigheter och företag som tillgriper skatteflykt, stora som små. Utöver de allmänt gällande åtgärder som föreslås i detta direktiv för alla jurisdiktioner, är det av största vikt att avskräcka jurisdiktioner som tillämpar sekretess och lågskattejurisdiktioner från att basera sitt bolagsskattemässiga och rättsliga klimat på att dölja vinster som härrör från skatteflykt, samtidigt som de inte i tillräcklig grad genomför globala standarder för god förvaltning på skatteområdet, till exempel ett automatiskt utbyte av skatteinformation, eller i det tysta underlåter att efterleva reglerna genom att inte korrekt genomdriva skattelagar och internationella överenskommelser, trots politiska åtaganden om att genomföra dem. Specifika åtgärder föreslås därför för att använda detta direktiv som ett redskap för att säkerställa att jurisdiktioner som tillämpar sekretess eller lågskattejurisdiktioner uppfyller de internationella kraven på skattemässig transparens och rättvisa.
Ändring 13
Förslag till direktiv
Skäl 7a (nytt)
(7a)   Alltför ofta organiserar sig de multinationella företagen för att överföra sina vinster till skatteparadis utan att betala någon skatt eller efter att ha betalat mycket låg skatt. Begreppet fast driftställe gör det möjligt att fastställa en exakt och bindande definition av de kriterier som ska uppfyllas för att ett multinationellt företag ska kunna påvisa att det är etablerat i ett visst land. Detta kommer att tvinga de multinationella företagen att betala sina skatter på ett rättvist sätt.
Ändring 14
Förslag till direktiv
Skäl 7b (nytt)
(7b)   Begreppet internprissättning avser de villkor och bestämmelser som gäller för de transaktioner som genomförs inom ett multinationellt företag, inbegripet dotterbolag och skalbolag vars vinster överförs till ett multinationellt moderbolag. Det handlar om de priser som tillämpas mellan närstående företag, som är etablerade i olika länder, för deras transaktioner inom gruppen, till exempel överföring av varor och tjänster. Eftersom priserna fastställs av icke oberoende parter inom det multinationella företaget, avspeglar de kanske inte det objektiva marknadspriset. Unionen måste försäkra sig om att de multinationella företagens beskattningsbara vinster inte artificiellt flyttas från deras jurisdiktion, och att de skattebaser som de multinationella företagen deklarerar i sina ursprungsländer avspeglar den ekonomiska verksamhet som bedrivs i dessa länder. Det är mycket viktigt för skattebetalarna att man begränsar de risker för dubbel icke-beskattning som kan uppstå till följd av skilda uppfattningar mellan två länder om fastställandet av avgiften på basis av armlängdsprincipen för deras internationella transaktioner med närstående företag. Detta system ger inte möjlighet att förhindra en rad artificiella metoder, i synnerhet för de produkter som det inte finns något marknadspris för (till exempel franchiseavgifter eller tjänster till företagen).
Ändring 101/rev
Förslag till direktiv
Skäl 7c (nytt)
(7c)   Skattesystem kopplade till immaterialrätt, patent och forskning och utveckling (FoU) används i stor utsträckning i unionen. Flera studier från kommissionen har dock tydligt visat att kopplingen mellan patentboxar och främjande av FoU i många fall är godtycklig. OECD har utarbetat den ändrade nexusstrategin för att reglera patentboxsystemet. Denna metod säkerställer att endast de inkomster som kan kopplas till utgifter för forskning och utveckling beviljas en förmånlig beskattning inom ramen för patentboxsystemet. Vi kan dock redan konstatera svårigheterna för medlemsstaterna när det gäller tillämpningen av begreppen nexus och ekonomisk substans på deras innovationsboxar. Om medlemsstaterna senast i januari 2017 fortfarande inte till fullo tillämpar den ändrade nexusstrategin på ett enhetligt sätt i syfte att avskaffa de nuvarande skadliga patentboxsystemen, bör kommissionen lägga fram ett nytt bindande lagstiftningsförslag i enlighet med artikel 116 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt i syfte att tidigarelägga avskaffandet av de gamla skadliga systemen till den 30 juni 2017 genom en förkortning av den period under vilken farfarsklausulen gäller. En gemensam konsoliderad skattebas skulle avskriva frågan om överföring av vinster genom skatteplanering när det gäller immateriella rättigheter.
Ändring 16
Förslag till direktiv
Skäl 7d (nytt)
(7d)   Utflyttningsskatt bör inte tas ut om de överförda tillgångarna är materiella tillgångar som genererar aktiv inkomst. Överföringar av sådana tillgångar är en oundviklig del av ett företags konkreta resursfördelning och är inte främst avsedda för skatteoptimering och skatteflykt, och bör därför vara undantagna från dessa bestämmelser.
Ändring 17
Förslag till direktiv
Skäl 8
(8)  Med tanke på de svårigheter som finns när det gäller att göra avräkning för den skatt som erlagts i utlandet, tenderar staterna att alltmer undanta utländska inkomster från beskattning i hemvistlandet. De oavsiktliga negativa effekterna av detta tillvägagångssätt är dock att de uppmuntrar situationer där obeskattade eller lågt beskattade inkomster kommer in på den inre marknaden och därefter, cirkulerar – i många fall obeskattade – inom unionen, genom användning av tillgängliga instrument inom unionslagstiftningen. Det är vanligt att regler om överflyttning av beskattning används mot sådana metoder. Det är därför nödvändigt att föreskriva en regel om överflyttning av beskattning som är riktad mot vissa typer av utländska inkomster, t.ex. vinstutdelningar, inkomster från avyttring av aktier och vinster från fasta driftställen som är befriade från skatt i unionen och som har sitt ursprung i tredjeländer. Dessa inkomster bör vara skattepliktiga i unionen, om de har beskattats under en viss nivå i tredjeland. Eftersom regeln om överflyttning av beskattning inte kräver kontroll över den lågt beskattade enheten och enhetens lagstadgade redovisning därför inte är tillgänglig, kan beräkningen av den effektiva skattesatsen bli en mycket komplicerad uppgift. Medlemsstaterna bör därför använda den lagstadgade skattesatsen vid tillämpning av regeln om överflyttning av beskattning. Medlemsstater som tillämpar regeln om överflyttning av beskattning bör medge avräkning för den skatt som erlagts i utlandet, i syfte att undvika dubbelbeskattning.
(8)  Med tanke på de svårigheter som finns när det gäller att göra avräkning för den skatt som erlagts i utlandet, tenderar staterna att alltmer undanta utländska inkomster från beskattning i hemvistlandet. De oavsiktliga negativa effekterna av detta tillvägagångssätt är dock att de uppmuntrar situationer där obeskattade eller lågt beskattade inkomster kommer in på den inre marknaden och därefter, cirkulerar – i många fall obeskattade – inom unionen, genom användning av tillgängliga instrument inom unionslagstiftningen. Det är vanligt att regler om överflyttning av beskattning används mot sådana metoder. Det är därför nödvändigt att föreskriva en regel om överflyttning av beskattning som är riktad mot vissa typer av utländska inkomster, t.ex. vinstutdelningar, inkomster från avyttring av aktier och vinster från fasta driftställen som är befriade från skatt i unionen. Dessa inkomster bör vara skattepliktiga i unionen, om de har beskattats under en viss nivå i ursprungslandet och i avsaknad av ett skäligt skatteavtal med motsvarande verkan med det berörda landet. Medlemsstater som tillämpar regeln om överflyttning av beskattning bör medge avräkning för den skatt som erlagts i utlandet, i syfte att undvika dubbelbeskattning.
Ändring 96
Förslag till direktiv
Skäl 9
(9)  Allmänna regler för att motverka skatteflykt ingår i skattesystemen för att motverka skatteflyktsmetoder som ännu inte har behandlats genom särskilt riktade bestämmelser. Dessa regler har därför till syfte att täcka luckor och bör inte påverka tillämpningen av specifika regler för att motverka skatteflykt. Inom unionen bör tillämpningen av de allmänna reglerna för att motverka skatteflykt begränsas till arrangemang som är helt konstlade (icke genuina). Annars bör den skattskyldige ha rätt att välja den skattemässigt mest effektiva strukturen för sin kommersiella verksamhet. Det är dessutom viktigt att se till att de allmänna reglerna för att motverka skatteflykt tillämpas på ett enhetligt sätt i inhemska situationer, inom unionen och gentemot tredjeländer, så att deras räckvidd och resultatet av deras tillämpning i inhemska och gränsöverskridande situationer inte skiljer sig åt.
(9)  Allmänna regler för att motverka skatteflykt ingår i skattesystemen för att motverka skatteflyktsmetoder som ännu inte har behandlats genom särskilt riktade bestämmelser. Dessa regler har därför till syfte att täcka luckor och bör inte påverka tillämpningen av specifika regler för att motverka skatteflykt. Inom unionen bör allmänna regler för att motverka skatteflykt tillämpas för arrangemang, som har införts med det huvudsakliga syftet eller som har som ett av sina huvudsakliga syften att uppnå en skattefördel, som motverkar syftet med de i övrigt tillämpliga skattebestämmelserna, dock utan att hindra en skattebetalare från att välja den skattemässigt mest effektiva strukturen för sin kommersiella verksamhet. Det är dessutom viktigt att se till att de allmänna reglerna för att motverka skatteflykt tillämpas på ett enhetligt sätt i inhemska situationer, inom unionen och gentemot tredjeländer, så att deras räckvidd och resultatet av deras tillämpning i inhemska och gränsöverskridande situationer inte skiljer sig åt.
Ändring 19
Förslag till direktiv
Skäl 9a (nytt)
(9a)   Ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang kan betraktas som icke-genuina i den utsträckning som de beskattar vissa typer av inkomster, till exempel inkomster från patent, olika.
Ändring 97
Förslag till direktiv
Skäl 9 b (nytt)
(9b)   Medlemsstaterna bör genomföra detaljerade bestämmelser, som klargör vad som avses med icke-genuina arrangemang och annan verksamhet på skatteområdet som är föremål för sanktioner. Sanktioner bör fastställas på ett tydligt sätt för att inte skapa rättsosäkerhet och för att ge starka incitament att till fullo efterleva skattelagstiftningen.
Ändring 21
Förslag till direktiv
Skäl 9c (nytt)
(9c)   Medlemsstaterna bör införa ett sanktionssystem i enlighet med nationell rätt och informera kommissionen om detta.
Ändring 22
Förslag till direktiv
Skäl 9d (nytt)
(9d)   För att undvika att skapa enheter med särskilda syften, t.ex. brevlådeföretag eller skalbolag, med lägre skatter, bör företagen uppfylla de definitioner för fast driftställe och minsta ekonomiska substans som anges i artikel 2.
Ändring 23
Förslag till direktiv
Skäl 9e (nytt)
(9e)   Användningen av brevlådeföretag bör vara förbjuden för skattebetalare som verkar i unionen. Skattebetalare bör tillhandahålla skattemyndigheten bevis som dokumenterar ekonomisk substans för varje enhet i deras grupper, som en del av den årliga landsspecifika rapporteringen.
Ändring 24
Förslag till direktiv
Skäl 9f (nytt)
(9f)   I syfte att förbättra de befintliga mekanismerna för att lösa gränsöverskridande skattetvister i unionen, där fokus inte enbart läggs på fall av dubbelbeskattning utan även på dubbel icke-beskattning, bör en tvistlösningsmekanism med tydligare regler och strängare tidsfrister införas senast i januari 2017.
Ändring 25
Förslag till direktiv
Skäl 9g (nytt)
(9g)   En korrekt identifiering av skattebetalare krävs för ett effektivt informationsutbyte mellan skattemyndigheter. Införandet av ett europeiskt skatteregistreringsnummer skulle vara den bästa metoden för denna identifiering. Det skulle göra det möjligt för en tredje part att snabbt, enkelt och korrekt identifiera och registrera skatteregistreringsnummer i gränsöverskridande förbindelser och fungera som grundval för ett effektivt automatiskt informationsutbyte mellan medlemsstaternas skattemyndigheter. Kommissionen bör också arbeta aktivt för att införa ett liknande registreringsnummer på global nivå, såsom tillsynskommitténs globala system med identifieringskoder för juridiska personer (LEI).
Ändring 26
Förslag till direktiv
Skäl 10
(10)  Reglerna om utländska kontrollerade bolag (CFC) får till följd att inkomster från ett lågt beskattat kontrollerat dotterbolag omfördelas till dess moderbolag. Då blir moderbolaget skattskyldigt för inkomsten i den stat där det har sin skatterättsliga hemvist. Beroende på de politiska prioriteringarna i den staten, kan reglerna om utländska kontrollerade bolag vara inriktade på hela det lågt beskattade dotterbolaget eller begränsas till inkomster som artificiellt har avletts till dotterbolaget. Det är önskvärt att ta itu med sådana situationer både i tredjeländer och i unionen. För att iaktta de grundläggande friheterna bör effekterna av reglerna inom unionen begränsas till arrangemang som leder till en konstlad överföring av vinster från moderbolagets medlemsstat till det utländska kontrollerade bolaget. I detta fall bör inkomstbelopp som tillskrivs moderbolaget justeras med hänsyn till armslängdsprincipen, så att moderbolagets medlemsstat bara beskattar inkomster från det utländska kontrollerade bolaget i den mån de inte överensstämmer med denna princip. Reglerna om utländska kontrollerade bolag bör inte tillämpas på finansiella företag om de är skatterättsligt hemmahörande i unionen, inbegripet fasta etableringsställen i sådana företag belägna inom unionen. Detta beror på att tillämpningsområdet för en legitim tillämpning av regler om utländska kontrollerade bolag inom unionen bör begränsas till artificiella situationer utan ekonomisk substans, vilket skulle innebära att den kraftigt reglerade finans- och försäkringssektorn sannolikt inte kommer att omfattas av dessa regler.
(10)  Reglerna om utländska kontrollerade bolag (CFC) får till följd att inkomster från ett lågt beskattat kontrollerat dotterbolag omfördelas till dess moderbolag. Då blir moderbolaget skattskyldigt för inkomsten i den stat där det har sin skatterättsliga hemvist. Beroende på de politiska prioriteringarna i den staten, kan reglerna om utländska kontrollerade bolag vara inriktade på hela det lågt beskattade dotterbolaget eller begränsas till inkomster som artificiellt har avletts till dotterbolaget. Det är önskvärt att ta itu med sådana situationer både i tredjeländer och i unionen. Effekterna av reglerna inom unionen bör omfatta alla arrangemang där ett av de huvudsakliga syftena är en konstlad överföring av vinster från moderbolagets medlemsstat till det utländska kontrollerade bolaget. I detta fall bör inkomstbelopp som tillskrivs moderbolaget justeras med hänsyn till armslängdsprincipen, så att moderbolagets medlemsstat bara beskattar inkomster från det utländska kontrollerade bolaget i den mån de inte överensstämmer med denna princip. Överlappningar mellan reglerna om utländska kontrollerade bolag och regeln om överflyttning av beskattning bör undvikas.
Ändring 27
Förslag till direktiv
Skäl 11
(11)  Hybridarrangemang är följden av skillnader i den rättsliga kvalificeringen av betalningar (finansiella instrument) eller enheter och dessa skillnader visar sig vid interaktionen mellan rättssystemen i de två jurisdiktionerna. Effekten av sådana arrangemang är ofta dubbla avdrag (dvs. avdrag i båda staterna) eller ett avdrag av inkomst i den enda staten som inte ingår i skattebasen i den andra. För att förhindra ett sådant resultat är det nödvändigt att fastställa regler som gör det möjligt för en av de två jurisdiktionerna i ett hybridarrangemang att ge en rättslig kvalificering av hybridinstrumentet eller hybridenheten, som den andra jurisdiktionen bör godta. Även om medlemsstaterna, inom ramen för uppförandekodgruppen för företagsbeskattning, har enats om riktlinjer för den skattemässiga behandlingen av hybridenheter4 och fasta hybridenheter5 inom unionen samt för den skattemässiga behandlingen av hybridenheter i förbindelserna med tredjeländer är det fortfarande nödvändigt att utfärda bindande regler. Slutligen är det nödvändigt att begränsa tillämpningsområdet för dessa bestämmelser till hybridarrangemang mellan medlemsstater. Hybridarrangemang mellan medlemsstater och tredjeländer behöver utredas ytterligare.
(11)  Hybridarrangemang är följden av skillnader i den rättsliga kvalificeringen av betalningar (finansiella instrument) eller enheter och dessa skillnader visar sig vid interaktionen mellan rättssystemen i de två jurisdiktionerna. Effekten av sådana arrangemang är ofta dubbla avdrag (dvs. avdrag i båda staterna) eller ett avdrag av inkomst i den enda staten som inte ingår i skattebasen i den andra. För att förhindra ett sådant resultat är det nödvändigt att fastställa regler som gör det möjligt för en av de två jurisdiktionerna i ett hybridarrangemang att ge en rättslig kvalificering av hybridinstrumentet eller hybridenheten, som den andra jurisdiktionen bör godta. Om ett sådant hybridarrangemang uppstår mellan en medlemsstat och ett tredjeland måste en korrekt beskattning av denna verksamhet tryggas av medlemsstaten. Även om medlemsstaterna, inom ramen för uppförandekodgruppen för företagsbeskattning, har enats om riktlinjer för den skattemässiga behandlingen av hybridenheter4 och fasta hybridenheter5 inom unionen samt för den skattemässiga behandlingen av hybridenheter i förbindelserna med tredjeländer är det fortfarande nödvändigt att utfärda bindande regler.
__________________
__________________
4 Uppförandekoden (företagsbeskattning) – rapport till rådet, 16553/14, FISC 225, 11.12.2014.
4 Uppförandekoden (företagsbeskattning) – rapport till rådet, 16553/14, FISC 225, 11.12.2014.
5 Uppförandekoden (företagsbeskattning) – rapport till rådet, 9620/15, FISC 60, 11.6.2015.
5 Uppförandekoden (företagsbeskattning) – rapport till rådet, 9620/15, FISC 60, 11.6.2015.
Ändring 28
Förslag till direktiv
Skäl 11a (nytt)
(11a)   Det bör upprättas en definition och en uttömmande ”svart lista” för hela unionen över skatteparadis och länder, däribland unionsländer, som snedvrider konkurrensen genom förmånliga skattevillkor. Denna svarta lista bör kompletteras med en lista över sanktioner för icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner och finansinstitut som är verksamma i skatteparadis.
Ändring 29
Förslag till direktiv
Skäl 12a (nytt)
(12a)   En av de största svårigheterna för skattemyndigheterna är bristen på tillgång i rätt tid till fullständiga och relevanta uppgifter om de multinationella företagens skatteplaneringsstrategier. Dessa uppgifter bör göras tillgängliga för allmänheten, så att skattemyndigheterna kan reagera snabbt på skattemässiga risker genom en bättre bedömning av riskerna, målinriktade kontrollinsatser och meddelanden om nödvändiga ändringar av gällande rätt.
Ändring 30
Förslag till direktiv
Skäl 14
(14)  Med tanke på att ett viktigt mål med detta direktiv är att förbättra motståndskraften hos den inre marknaden som helhet mot gränsöverskridande skatteplanering, kan detta inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna var för sig. De nationella bolagsskattesystemen är olika, och oberoende åtgärder från medlemsstaternas sida skulle bara återskapa den nuvarande fragmenteringen av den inre marknaden vid direkt beskattning. Det skulle därför göra det möjligt för ineffektiviteter och felaktigheter att kvarstå vid samverkan av olika nationella åtgärder. Resultatet skulle bli bristande samordning. På grund av det faktum att en stor del av ineffektiviteten på den inre marknaden främst skapar problem av gränsöverskridande karaktär måste avhjälpande åtgärder antas på unionsnivå. Det är därför avgörande att anta lösningar som fungerar på den inre marknaden som helhet, och detta kan bättre uppnås på unionsnivå. Unionen kan därmed vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. Genom att fastställa en minsta skyddsnivå för den inre marknaden syftar detta direktiv endast till att uppnå nödvändig minsta samordning inom unionen för att förverkliga dess mål.
(14)  Med tanke på att ett viktigt mål med detta direktiv är att förbättra motståndskraften hos den inre marknaden som helhet mot gränsöverskridande skatteplanering, kan detta inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna var för sig. De nationella bolagsskattesystemen är olika, och oberoende åtgärder från medlemsstaternas sida skulle bara återskapa den nuvarande fragmenteringen av den inre marknaden vid direkt beskattning. Det skulle därför göra det möjligt för ineffektiviteter och felaktigheter att kvarstå vid samverkan av olika nationella åtgärder. Resultatet skulle bli bristande samordning. På grund av det faktum att en stor del av ineffektiviteten på den inre marknaden främst skapar problem av gränsöverskridande karaktär måste avhjälpande åtgärder antas på unionsnivå. Det är därför avgörande att anta lösningar som fungerar på den inre marknaden som helhet, och detta kan bättre uppnås på unionsnivå. Unionen kan därmed vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. Genom att fastställa en minsta skyddsnivå för den inre marknaden syftar detta direktiv endast till att uppnå nödvändig minsta samordning inom unionen för att förverkliga dess mål. En översyn av den rättsliga ramen på skatteområdet, för att med stöd av en förordning kunna reglera metoderna för urholkning av skattebasen, skulle dock ha gjort det möjligt att uppnå ett bättre resultat för att säkra lika villkor på den inre marknaden.
Ändring 31
Förslag till direktiv
Skäl 14a (nytt)
(14a)   Kommissionen bör genomföra en kostnads-nyttoanalys och bedöma de möjliga konsekvenserna av en hög skatt på kapital som återförs till hemlandet från tredjeländer med låg beskattning.
Ändring 32
Förslag till direktiv
Skäl 14b (nytt)
(14b)   Alla handelsavtal och ekonomiska partnerskapsavtal i vilka unionen är part bör innehålla bestämmelser om främjande av god förvaltning på skatteområdet, i syfte att öka transparensen och bekämpa skadliga skattemetoder.
Ändring 33
Förslag till direktiv
Skäl 15
(15)  Kommissionen bör genomförandet av detta direktiv tre år efter dess ikraftträdande och rapportera om detta till rådet. Medlemsstaterna bör till kommissionen överlämna all information som behövs för denna utvärdering.
(15)  Kommissionen bör inrätta en specifik övervakningsmekanism för att säkerställa ett korrekt genomförande av detta direktiv och en enhetlig tolkning av dess åtgärder bland medlemsstaterna. Den bör utvärdera genomförandet av detta direktiv tre år efter dess ikraftträdande och rapportera om detta till Europaparlamentet och rådet. Medlemsstaterna bör till Europaparlamentet och kommissionen överlämna all information som behövs för denna utvärdering.
Ändring 34
Förslag till direktiv
Artikel 2 – led 1a (nytt)
(1a)   skattebetalare: en bolagsenhet inom tillämpningsområdet för detta direktiv.
Ändring 35
Förslag till direktiv
Artikel 2 – led 4a (nytt)
(4a)   royaltykostnad: kostnader som härrör från varje slags betalning som görs som ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, häri inbegripet biograffilm och programvara, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod, eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur eller någon annan immateriell egendom. Betalningar för nyttjandet av eller för rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning ska anses vara royaltykostnader.
Ändring 36
Förslag till direktiv
Artikel 2 – led 4b (nytt)
(4b)   jurisdiktion som tillämpar sekretess eller lågskattejurisdiktion: en jurisdiktion som från den 31 december 2016 uppfyller något av följande kriterier:
a)   Avsaknad av automatiskt utbyte av information med alla parter som undertecknat det multilaterala avtalet mellan behöriga myndigheter i linje med OECD:s standard för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton som offentliggjordes den 21 juli 2014.
b)   Inget register över de verkliga huvudmännen för företag, truster och liknande juridiska strukturer som åtminstone uppfyller den minimistandard som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/8491a.
c)   Rättsliga eller administrativa bestämmelser eller praxis på grundval av vilka förmånliga skattevillkor beviljas oavsett om de bedriver någon egentlig ekonomisk verksamhet eller har någon väsentlig ekonomisk närvaro i landet i fråga.
__________________
1a Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).
Ändring 37
Förslag till direktiv
Artikel 2 – led 7a (nytt)
(7a)   fast driftställe: en stadigvarande plats för affärsverksamhet belägen i en medlemsstat, från vilken ett i en annan medlemsstat beläget bolags verksamhet helt eller delvis bedrivs. Denna definition bör även omfatta situationer där företag som ägnar sig åt helt dematerialiserad digital verksamhet anses ha ett fast driftställe i en medlemsstat om de har en väsentlig digital närvaro i den medlemsstatens ekonomi.
Ändring 38
Förslag till direktiv
Artikel 2 – led 7b (nytt)
(7b)   skatteparadis: en jurisdiktion som kännetecknas av ett eller flera av följande kriterier:
a)   Ingen eller endast nominell beskattning för icke bosatta personer.
b)   Rättslig eller administrativ praxis som förhindrar ett effektivt utbyte av skatteinformation med andra jurisdiktioner.
c)   Rättsliga eller administrativa bestämmelser som förhindrar skattetransparens eller avsaknad av krav på att en väsentlig ekonomisk verksamhet ska bedrivas.
Ändring 39
Förslag till direktiv
Artikel 2 – led 7c (nytt)
(7c)   minsta ekonomiska substans: en faktor, som även omfattar den digitala ekonomin, som gör det möjligt att definiera ett företag på basis av objektiva kriterier såsom företagsspecifika mänskliga och materiella resurser, dess ledningsoberoende, dess juridiska status och, i förekommande fall, arten av dess tillgångar.
Ändring 40
Förslag till direktiv
Artikel 2 – led 7d (nytt)
(7d)   europeiskt skatteregistreringsnummer eller TIN-nummer: ett nummer enligt definitionen i kommissionens meddelande av den 6 december 2012 med en handlingsplan för att stärka kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande.
Ändring 41
Förslag till direktiv
Artikel 2 – led 7e (nytt)
(7e)   internprissättning: den prissättning som ett företag tillämpar vid överföring av fysiska varor eller immateriella tillgångar, eller vid tillhandahållande av tjänster till närstående företag.
Ändring 42
Förslag till direktiv
Artikel 2 – led 7f (nytt)
(7f)   patentbox: ett system som beräknar den inkomst som genereras av immateriella rättigheter som är berättigade till skatteförmåner, genom att upprätta en koppling mellan den förmånsberättigande utgift som uppstod i samband med skapandet av tillgångar i form av immateriella rättigheter (uttryckt som en andel av de globala utgifterna för skapandet av tillgångarna i form av immateriella rättigheter) och inkomsten från dessa tillgångar i form av immateriella rättigheter. Detta system begränsar tillgångarna i form av immateriella rättigheter till patent eller immateriella tillgångar med likvärdig funktion, och bidrar till definitionen av ”förmånsberättigande utgifter”, ”globala utgifter” och ”inkomst som genereras av tillgångar i form av immateriella rättigheter”.
Ändring 43
Förslag till direktiv
Artikel 2 – led 7g (nytt)
(7g)   brevlådeföretag: alla typer av juridiska personer som saknar ekonomisk substans och som enbart har inrättats av skatteskäl.
Ändring 44
Förslag till direktiv
Artikel 2 – led 7h (nytt)
(7h)   en person eller ett företag som är närstående med en skattebetalare: en situation där den första personen innehar en andel på över 25 procent i den andra, eller där det finns en tredje person som innehar en andel på över 25 procent i båda.
Ändring 45
Förslag till direktiv
Artikel 2 – led 7i (nytt)
(7i)   hybridarrangemang: en situation som råder mellan en skattebetalare i en medlemsstat och ett närstående företag, enligt definitionen i det gällande bolagsskattesystemet, i en annan medlemsstat eller ett tredjeland där följande resultat kan hänföras till skillnader i den rättsliga kvalificeringen av ett finansiellt instrument eller en finansiell enhet:
a)   Ett avdrag av samma betalning, kostnader eller förluster görs både i den medlemsstat där betalningen har sin källa eller kostnaden eller förlusten uppstår och i en annan medlemsstat (dubbla avdrag).
b)   Det görs ett avdrag i den medlemsstat eller det tredjeland där betalningen har sin källa utan motsvarande upptagande av samma betalning i en annan medlemsstat eller ett annat tredjeland (avdrag som inte ingår).
Ändring 46
Förslag till direktiv
Artikel 4 – punkt 2
2.  Överstigande lånekostnader ska vara avdragsgilla under det beskattningsår då de uppkommer med upp till 30 procent av skattebetalarens vinst före räntor, skatt, av- och nedskrivningar (EBITDA) eller upp till ett belopp om 1 000 000 euro, beroende på vilket som är högre. Vinsten före räntor, skatt, av- och nedskrivningar (EBITDA) ska beräknas genom att man till den skattepliktiga intäkten lägger till de skattejusterade beloppen för nettoräntekostnader och andra likvärdiga kostnader liksom skattejusterade belopp för av- och nedskrivningar.
2.  Överstigande lånekostnader ska vara avdragsgilla under det beskattningsår då de uppkommer med upp till 20 % av skattebetalarens vinst före räntor, skatt, av- och nedskrivningar (EBITDA) eller upp till ett belopp om 2 000 000 euro, beroende på vilket som är högre. Vinsten före räntor, skatt, av- och nedskrivningar (EBITDA) ska beräknas genom att man till den skattepliktiga intäkten lägger till de skattejusterade beloppen för nettoräntekostnader och andra likvärdiga kostnader liksom skattejusterade belopp för av- och nedskrivningar.
Ändring 47
Förslag till direktiv
Artikel 4 – punkt 2a (ny)
2a.   Medlemsstaterna kan från tillämpningsområdet för punkt 2 undanta alltför höga lånekostnader för tredje parts lån som används för att finansiera ett offentligt infrastrukturprojekt, som varar i minst 10 år och som av en medlemsstat eller unionen anses ligga i allmänhetens intresse.
Ändring 48
Förslag till direktiv
Artikel 4 – punkt 4
4.  Vinsten före räntor, skatt, av- och nedskrivningar (EBITDA) för ett beskattningsår som inte till fullo absorberas av de lånekostnader som skattebetalaren har ådragit sig under detta eller föregående beskattningsår får överföras till kommande beskattningsår.
4.  Vinsten före räntor, skatt, av- och nedskrivningar (EBITDA) för ett beskattningsår som inte till fullo absorberas av de lånekostnader som skattebetalaren har ådragit sig under detta eller föregående beskattningsår får överföras till kommande beskattningsår för en period på fem år.
Ändring 49
Förslag till direktiv
Artikel 4 – punkt 5
5.  Lånekostnader som inte får dras av under innevarande beskattningsår enligt punkt 2 ska vara avdragsgilla med upp till 30 procent av vinsten före räntor, skatt, av- och nedskrivningar (EBITDA) under påföljande beskattningsår på samma sätt som lånekostnaderna för de åren.
5.  Lånekostnader som inte får dras av under innevarande beskattningsår enligt punkt 2 ska vara avdragsgilla med upp till 20 % av vinsten före räntor, skatt, av- och nedskrivningar (EBITDA) under de fem påföljande beskattningsåren på samma sätt som lånekostnaderna för de åren.
Ändring 50
Förslag till direktiv
Artikel 4 – punkt 6
6.  Punkterna 2–5 ska inte gälla för finansiella företag.
6.  Punkterna 2–5 ska inte gälla för finansiella företag. Kommissionen måste se över tillämpningsområdet för denna artikel om och när ett avtal ingås på OECD-nivå och om kommissionen gör bedömningen att OECD-avtalet kan genomföras på unionsnivå.
Ändring 51
Förslag till direktiv
Artikel 4a (ny)
Artikel 4a
Fast driftställe
1.   En stadigvarande plats för affärsverksamhet som utnyttjas eller upprätthålls av en skattebetalare ska anses utgöra ett fast driftställe om samma skattebetalare eller en närstående person bedriver kommersiell verksamhet på samma plats eller på en annan plats i samma stat och
a)   denna plats eller den andra platsen utgör ett fast driftställe för skattebetalaren eller den närstående personen i enlighet med denna artikel, eller
b)   den totala verksamhet som blir resultatet av de kombinerade verksamheter som bedrivs av skattebetalaren och den närstående personen på samma plats, eller av samma skattebetalare eller närstående personer på båda platserna, inte är av förberedande eller underordnad karaktär, förutsatt att de kommersiella verksamheter som bedrivs av skattebetalaren och den närstående personen på samma plats, eller av samma skattebetalare eller närstående personer på båda platserna, utgör kompletterande verksamheter som ingår i en sammanhängande affärsverksamhet.
2.   När en person är verksam i en stat för en skattebetalares räkning och, inom ramen för denna verksamhet, vanligtvis ingår kontrakt eller vanligtvis innehar den centrala roll som leder till ingåendet av kontrakt som systematiskt ingås utan väsentliga ändringar från skattebetalarens sida, och när dessa kontrakt
a)   står i skattebetalarens namn,
b)   avser överlåtelse av egendom som tillhör denna skattebetalare eller som skattebetalaren har rätt att utnyttja, eller avser beviljande av en rätt att utnyttja sådan egendom, eller
c)   används av denna skattebetalare för tillhandahållande av tjänster, ska denna skattebetalare anses ha ett fast driftställe i den staten för alla verksamheter som denna person bedriver för skattebetalarens räkning, såvida inte de verksamheter som denna person bedriver är av förberedande eller underordnad karaktär, så att de om de bedrivs på en stadigvarande plats för affärsverksamhet inte omvandlar denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till ett fast driftställe i enlighet med denna punkt.
3.   Medlemsstaterna ska anpassa sin gällande lagstiftning och eventuella bilaterala dubbelbeskattningsavtal till denna artikel.
4.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter med avseende på begreppen förberedande eller underordnad karaktär.
Ändring 52
Förslag till direktiv
Artikel 4b (ny)
Artikel 4b
Vinster som kan hänföras till ett fast driftställe
1.   Vinster som i en medlemsstat kan hänföras till det fasta driftställe som avses i artikel 4a är också de vinster som detta kan förväntas uppnå, särskilt i sina förbindelser med andra delar av företaget, om dessa var separata och självständiga företag som utövar samma verksamhet och under liknande förhållanden, med beaktande av det berörda fasta driftställets tillgångar och risker.
2.   Om en medlemsstat justerar den vinst som kan hänföras till det fasta driftställe som avses i punkt 1 och beskattar den i överensstämmelse härmed, bör vinsten och skatten i övriga medlemsstater justeras i enlighet med detta, för att undvika dubbelbeskattning.
3.   Som en del av OECD:s BEPS-åtgärd 7 håller OECD för närvarande på att revidera de regler som fastställs i artikel 7 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet, som rör vinster som kan hänföras till fasta driftställen, och när dessa regler har uppdaterats ska medlemsstaterna anpassa sin gällande lagstiftning i enlighet härmed.
Ändring 53
Förslag till direktiv
Artikel 4c (ny)
Artikel 4c
Jurisdiktioner som tillämpar sekretess eller lågskattejurisdiktioner
1.   En medlemsstat kan ta ut en källskatt på betalningar från en enhet i en medlemsstat till en enhet i en jurisdiktion som tillämpar sekretess eller en lågskattejurisdiktion.
2.   Betalningar som inte direkt görs till en enhet i en jurisdiktion som tillämpar sekretess eller en lågskattejurisdiktion, men som skäligen kan antas indirekt göras till en enhet i en jurisdiktion som tillämpar sekretess eller en lågskattejurisdiktion, t.ex. genom mellanhänder i andra jurisdiktioner, ska också omfattas av bestämmelserna i punkt 1.
3.   Medlemsstaterna ska efter hand uppdatera eventuella dubbelbeskattningsavtal som för närvarande utesluter en sådan nivå av källskatt i syfte att avlägsna eventuella rättsliga hinder mot denna kollektiva försvarsåtgärd.
Ändring 54
Förslag till direktiv
Artikel 5 – punkt 1 – inledningen
1.  En skattebetalare ska beskattas till ett belopp som motsvarar marknadsvärdet för de överförda tillgångarna vid tidpunkten för utflyttningen, minus deras skattemässiga värde, om någon av följande omständigheter föreligger:
1.  En skattebetalare ska beskattas till ett belopp som motsvarar marknadsvärdet för de överförda tillgångarna vid tidpunkten för utflyttningen av tillgångarna, minus deras skattemässiga värde, om någon av följande omständigheter föreligger:
Ändring 55
Förslag till direktiv
Artikel 5 – punkt 1 – led a
(a)   En skattebetalare överför tillgångar från sitt huvudkontor till sitt fasta driftställe i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland.
a)   En skattebetalare överför tillgångar från sitt huvudkontor till sitt fasta driftställe i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland, om den medlemsstat där huvudkontoret är beläget på grund av överföringen inte längre har rätt att beskatta de överförda tillgångarna.
Ändring 56
Förslag till direktiv
Artikel 5 – punkt 1 – led b
(b)   En skattebetalare överför tillgångar från sitt fasta driftställe i en medlemsstat till sitt huvudkontor eller ett annat fast driftställe i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland.
b)   En skattebetalare överför tillgångar från sitt fasta driftställe i en medlemsstat till sitt huvudkontor eller ett annat fast driftställe i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland, om den medlemsstat där det fasta driftstället är beläget på grund av överföringen inte längre har rätt att beskatta de överförda tillgångarna.
Ändring 57
Förslag till direktiv
Artikel 5 – punkt 1 – led d
(d)   En skattebetalare flyttar sitt fasta driftsställe från en medlemsstat.
d)   En skattebetalare flyttar sitt fasta driftsställe till en annan medlemsstat eller till ett tredjeland, om den medlemsstat där det fasta driftstället är beläget på grund av överföringen inte längre har rätt att beskatta de överförda tillgångarna.
Ändring 63
Förslag till direktiv
Artikel 5 – punkt 7
7.  Denna artikel ska inte tillämpas på överföringar av tillgångar av tillfällig natur där tillgångarna är avsedda att återgå till den medlemsstat där den överlåtande parten har sin hemvist.
7.  Denna artikel ska inte tillämpas på överföringar av tillgångar av tillfällig natur där tillgångarna är avsedda att återgå till den medlemsstat där den överlåtande parten har sin hemvist, eller på överföringar av materiella tillgångar som förs över för att generera inkomster från aktiv verksamhet. För att omfattas av undantaget ska skattebetalaren bevisa inför skattemyndigheterna att den utländska inkomsten härrör från aktiv verksamhet, t.ex. med hjälp av ett intyg från de utländska skattemyndigheterna.
Ändring 64
Förslag till direktiv
Artikel 5a (ny)
Artikel 5a
Internprissättning
1.   I enlighet med OECD:s riktlinjer för internprissättning för multinationella företag och skatteförvaltningar som offentliggjordes den 18 augusti 2010, kan de vinster som skulle ha gjorts av ett företag men som faktiskt inte har gjorts på grund av följande omständigheter inräknas i detta företags inkomster och beskattas i överensstämmelse därmed:
a)   Ett företag i en stat deltar direkt eller indirekt i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra staten eller äger del i detta företags kapital.
b)   Samma personer deltar direkt eller indirekt i ledningen eller övervakningen av såväl ett företag i en stat som ett företag i den andra staten eller äger del i båda dessa företags kapital.
c)   Det mellan företagen i fråga avtalas om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag.
2.   I fall då inkomst, för vilken ett företag i en stat beskattas i denna stat, även inräknas i inkomsten för ett företag i den andra staten och beskattats i överensstämmelse därmed i denna andra stat samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda staten om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, ska den andra staten genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten i denna stat. Vid sådan justering iakttas de övriga bestämmelserna i detta direktiv och de skattemyndigheterna i de berörda staterna överlägger vid behov med varandra.
Ändring 102
Förslag till direktiv
Artikel 6 – punkt 1
1.  Medlemsstaterna ska inte undanta en skattebetalare från skatt på utländska inkomster som skattebetalaren har uppburit som vinstutdelning från en enhet i ett tredjeland eller som inkomster från avyttring av aktier i en enhet i ett tredjeland eller som inkomst från ett fast driftställe som är beläget i ett tredjeland där enheten eller det fasta driftstället är föremål, i det land där enheten har sitt hemvist eller i det land där det fasta driftstället är beläget, för skatt på vinster med en lagstadgad bolagsskattesats som är lägre än 40 procent av den lagstadgade skattesatsen som skulle ha tagits ut enligt det tillämpliga systemet för företagsbeskattning i den medlemsstat där skattebetalaren har sin hemvist. Under dessa omständigheter ska skattebetalaren vara föremål för skatt på utländsk inkomst med avdrag för den skatt som erlagts i tredjelandet från sin skatteskuld i sin skatterättsliga hemvist. Avdraget får inte överstiga skattebeloppet, beräknat före avdraget, som är hänförligt till den inkomst som får beskattas.
1.  Medlemsstaterna ska inte undanta en skattebetalare från skatt på utländska inkomster, som inte härrör från aktiv verksamhet, som skattebetalaren har uppburit som vinstutdelning från en enhet i ett tredjeland eller som inkomster från avyttring av aktier i en enhet i ett tredjeland eller som inkomst från ett fast driftställe som är beläget i ett tredjeland där enheten eller det fasta driftstället är föremål, i det land där enheten har sin hemvist eller i det land där det fasta driftstället är beläget, för skatt på vinster med en lagstadgad bolagsskattesats som är lägre än 15 procent. Under dessa omständigheter ska skattebetalaren vara föremål för skatt på utländsk inkomst med avdrag för den skatt som erlagts i tredjelandet från sin skatteskuld i sin skatterättsliga hemvist. Avdraget får inte överstiga skattebeloppet, beräknat före avdraget, som är hänförligt till den inkomst som får beskattas. För att omfattas av undantaget ska skattebetalaren bevisa inför skattemyndigheterna att den utländska inkomsten härrör från aktiv verksamhet och stöds av personal, utrustning, tillgångar och lokaler av rimlig omfattning som motiverar den inkomst som tillskrivits det.
Ändring 68
Förslag till direktiv
Artikel 7 – punkt 1
1.  Icke genuina arrangemang eller en uppsättning arrangemang, som utförs med det huvudsakliga syftet att uppnå en skattefördel som motverkar syftet med de i övrigt tillämpliga skattebestämmelserna, ska inte tas med i beräkningen av bolagsskatteskulden. Ett arrangemang kan bestå av mer än ett steg eller av mer än en del.
1.  Icke genuina arrangemang eller en uppsättning arrangemang, som har införts med det huvudsakliga syftet eller som har som ett av sina huvudsakliga syften att uppnå en skattefördel som motverkar syftet med de i övrigt tillämpliga skattebestämmelserna, och som inte är genuina med hänsyn till alla relevanta förhållanden och omständigheter, ska inte tas med i beräkningen av bolagsskatteskulden. Ett arrangemang kan bestå av mer än ett steg eller av mer än en del.
Ändring 103
Förslag till direktiv
Artikel 7 – punkt 3
3.  Om ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang inte tas med i enlighet med punkt 1 ska skatteskulden beräknas med hänvisning till ekonomisk substans i enlighet med nationell lagstiftning.
3.  Om ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang inte tas med i enlighet med punkt 1 ska skatteskulden beräknas med hänvisning till ekonomisk substans enligt definitionen i artikel 2 i enlighet med nationell lagstiftning.
Ändring 70
Förslag till direktiv
Artikel 7 – punkt 3a (ny)
3a.   Medlemsstaterna ska anslå tillräcklig personal och expertis och tillräckliga budgetmedel till sina nationella skattemyndigheter, i synnerhet skatterevisionspersonal, samt medel till utbildning av skattemyndigheternas personal, med fokus på gränsöverskridande samarbete kring skattebedrägerier och skatteflykt och på automatiskt informationsutbyte för att säkerställa ett fullständigt genomförande av detta direktiv.
Ändring 98
Förslag till direktiv
Artikel 7 – punkt 3b (ny)
3b.   Kommissionen ska inom sin struktur inrätta en europeisk kontroll- och övervakningsenhet för BEPS som ett starkt redskap i kampen mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster, och denna enhet ska utvärdera och ge råd om genomförandet av detta direktiv och andra kommande rättsakter som behandlar frågan om urholkning av skattebasen och överföring av vinster, i nära samarbete med medlemsstaterna. Kontroll- och övervakningsenheten för BEPS ska avge rapport till Europaparlamentet.
Ändring 104
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 1 – led b
b)  Enligt det allmänna systemet i det land där enheten är hemmahörande omfattas vinsterna av en effektiv bolagsskattesats som är lägre än 40 procent av den effektiva skattesats som skulle ha tagits ut enligt det tillämpliga systemet för bolagsbeskattning i skattebetalarens medlemsstat.
b)  Enligt det allmänna systemet i det land där enheten är hemmahörande omfattas vinsterna av en effektiv bolagsskattesats som är lägre än 15 procent. Denna skattesats ska ses över varje år i förhållande till den ekonomiska utvecklingen av världshandeln.
Ändring 73
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 1 – led c – inledningen
(c)   Mer än 50 procent av inkomsterna till enheten ingår i någon av följande kategorier:
c)   Mer än 25 procent av inkomsterna till enheten ingår i någon av följande kategorier:
Ändring 74
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 1 – led c – led viia (nytt)
viia) Inkomster från varor som handlats med skattebetalaren eller ett närstående företag, utom sådana standardvaror som regelbundet handlas mellan oberoende parter och för vilka det finns offentligt observerbara priser.
Ändring 105
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 2 – stycke 1
2.  Medlemsstaterna ska inte tillämpa punkt 1 när en enhet är skatterättsligt hemmahörande i en medlemsstat eller i ett tredjeland som är part i EES-avtalet eller när det gäller ett fast driftställe som innehas av en enhet i tredjeland, som är belägen i en medlemsstat, såvida inte enhetens säte är fiktivt eller i den utsträckning som enheten, inom ramen för sin verksamhet, ägnar sig åt icke-genuina arrangemang som har införts med det huvudsakliga syftet att uppnå en skattefördel.
2.  Medlemsstaterna ska inte tillämpa punkt 1 när en enhet är skatterättsligt hemmahörande i en medlemsstat eller i ett tredjeland som är part i EES-avtalet eller när det gäller ett fast driftställe som innehas av en enhet i tredjeland, som är belägen i en medlemsstat, såvida inte skattebetalaren kan fastställa att det kontrollerade utländska företaget har inrättats av giltiga kommersiella skäl och bedriver ekonomisk verksamhet som stöds av personal, utrustning, tillgångar och lokaler av rimlig omfattning och som motiverar den inkomst som tillskrivits det. I det specifika fallet med försäkringsbolag, ska det faktum att ett moderbolag återförsäkrar sina risker genom sina egna dotterbolag anses som icke-genuint.
Ändring 77
Förslag till direktiv
Artikel 10 – rubriken
Hybridarrangemang
Hybridarrangemang mellan medlemsstater
Ändring 80
Förslag till direktiv
Artikel 10 – stycke 2a (nytt)
Medlemsstaterna ska uppdatera sina dubbelbeskattningsavtal med tredjeländer eller kollektivt förhandla fram likvärdiga avtal så att bestämmelserna i denna artikel blir tillämpliga i gränsöverskridande förbindelser mellan medlemsstaterna och tredjeländer.
Ändring 81
Förslag till direktiv
Artikel 10a (ny)
Artikel 10a
Hybridarrangemang avseende tredjeländer
Om ett hybridarrangemang mellan en medlemsstat och ett tredjeland leder till ett dubbelt avdrag, ska medlemsstaten vägra avdraget av denna betalning, såvida inte tredjelandet redan har gjort det.
Om ett hybridarrangemang mellan en medlemsstat och ett tredjeland leder till ett avdrag som inte räknas med, ska medlemsstaten vägra avdrag eller icke-medräkning av en sådan betalning, beroende på vad som är tillämpligt, såvida inte tredjelandet redan har gjort det.
Ändring 82
Förslag till direktiv
Artikel 10b (ny)
Artikel 10b
Effektiv skattesats
Kommissionen ska utveckla en gemensam beräkningsmetod för den effektiva skattesatsen i varje medlemsstat, för att göra det möjligt att utarbeta en jämförelsetabell över de effektiva skattesatserna i samtliga medlemsstater.
Ändring 83
Förslag till direktiv
Artikel 10c (ny)
Artikel 10c
Åtgärder mot missbruk av skatteavtal
1.   Medlemsstaterna ska ändra sina bilaterala skatteavtal så att de omfattar följande bestämmelser:
a)   En klausul som säkerställer att båda avtalsparterna förbinder sig att se till att skatt betalas om ekonomisk verksamhet äger rum och värde skapas.
b)   Ett tillägg för att klargöra att målet med bilaterala fördrag, utöver att undvika dubbelbeskattning, är att bekämpa skatteundandragande och skatteflykt.
c)   En klausul med en allmän regel för att motverka missbruk som bygger på en bedömning av huvudsakligt syfte, enligt definition i kommissionens rekommendation (EU) 2016/136 av den 28 januari 2016 om genomförandet av åtgärder mot missbruk av skatteavtal1a.
d)   En definition av fast driftställe, enligt definition i artikel 5 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet.
2.   Kommissionen ska lägga fram ett förslag senast den 31 december 2017 till en europeisk strategi för skatteavtal i syfte att skapa en europeisk modell för skatteavtal, som därefter kan ersätta de tusentals bilaterala avtal som varje medlemsstat har ingått.
3.   Medlemsstaterna ska upphäva eller avstå från att underteckna bilaterala avtal med jurisdiktioner som inte respekterar minimistandarderna i de principer om god förvaltning på skatteområdet som fastställts av unionen.
___________________
1a EUT L 25, 2.2.2016, s. 67.
Ändring 84
Förslag till direktiv
Artikel 10d (ny)
Artikel 10d
God förvaltning på skatteområdet
Kommissionen ska inkludera bestämmelser om främjande av god förvaltning på skatteområdet, i syfte att öka transparensen och bekämpa skadliga skattemetoder, i internationella handelsavtal och ekonomiska partnerskapsavtal i vilka unionen är part.
Ändring 85
Förslag till direktiv
Artikel 10e (ny)
Artikel 10d
Sanktioner
Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelser av nationella bestämmelser som antagits enligt detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska anmäla dessa regler och åtgärder till kommissionen utan dröjsmål och ska anmäla eventuella ändringar som berör dem.
Ändring 86
Förslag till direktiv
Artikel 11 – rubriken
Översyn
Översyn och övervakning
Ändring 87
Förslag till direktiv
Artikel 11 – punkt 1
1.  Kommissionen ska utvärdera genomförandet av detta direktiv tre år efter dess ikraftträdande och rapportera om detta till rådet.
1.  Kommissionen ska utvärdera genomförandet av detta direktiv tre år efter dess ikraftträdande och rapportera om detta till Europaparlamentet och rådet.
Ändring 88
Förslag till direktiv
Artikel 11 – punkt 2
2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna all information som behövs för att utvärdera genomförandet av detta direktiv.
2.  Medlemsstaterna ska till Europaparlamentet och kommissionen överlämna all information som behövs för att utvärdera genomförandet av detta direktiv.
Ändring 89
Förslag till direktiv
Artikel 11 – punkt 2a (ny)
2a.   Kommissionen ska införa en specifik övervakningsmekanism för att säkerställa ett fullständigt och tillfredsställande införlivande av detta direktiv och en korrekt tolkning av alla fastställda definitioner och åtgärder som krävs av medlemsstaterna, för att uppnå en samordnad europeisk strategi för att motverka BEPS.
Ändring 90
Förslag till direktiv
Artikel 11a (ny)
Artikel 11a
Europeiskt skatteregistreringsnummer
Kommissionen ska senast den 31 december 2016 lägga fram ett lagstiftningsförslag om ett harmoniserat, gemensamt europeiskt skatteregistreringsnummer, för att göra det automatiska utbytet av skatteinformation mer effektivt och tillförlitligt inom unionen.
Ändring 91
Förslag till direktiv
Artikel 11b (ny)
Artikel 11b
Automatiskt och obligatoriskt informationsutbyte i skattefrågor
För att säkerställa total transparens och korrekt tillämpning av bestämmelserna i detta direktiv, ska informationsutbytet i skattefrågor vara automatiskt och obligatoriskt, i enlighet med rådets direktiv 2011/16/EU11a.
_______________
1a Rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG (EUT L 64, 11.3.2011, s. 1).

Uppföljning av parlamentets resolution av den 11 februari 2015 om den amerikanska senatens rapport om CIA:s användning av tortyr
PDF 197kWORD 92k
Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2016 om uppföljningen av parlamentets resolution av den 11 februari 2015 om den amerikanska senatens rapport om CIA:s användning av tortyr (2016/2573(RSP))
P8_TA(2016)0266B8-0580/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artiklarna 2, 3, 4, 6, 7 och 21,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 1, 2, 3, 4, 18 och 19,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad Europakonventionen) samt protokollen till denna,

–  med beaktande av FN:s relevanta instrument för mänskliga rättigheter, särskilt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter av den 16 december 1966, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av den 10 december 1984 och de relevanta protokollen till denna samt den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden av den 20 december 2006,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2178 (2014) av den 24 september 2014 om det hot mot internationell fred och säkerhet som terroristhandlingar utgör,

–  med beaktande av rapporten från FN:s råd för mänskliga rättigheter, framlagd av den särskilde rapportören om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, med inriktning på undersökningskommissioner som svar på mönster eller praxis av tortyr eller andra former av misshandel,

–  med beaktande av domarna från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i målen Nasr och Ghali mot Italien (Abu Omar) från februari 2016, al-Nashiri mot Polen och Husayn (Abu Zubaydah) mot Polen från juli 2014, och El-Masri mot f.d. jugoslaviska republiken Makedonien från december 2012,

–  med beaktande också av pågående och aktuella mål inför Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Abu Zubaydah mot Litauen och al-Nashiri mot Rumänien),

–  med beaktande av det italienska domstolsavgörande som förklarade 22 CIA-agenter, en flygvapenpilot och två italienska agenter skyldiga i deras frånvaro och dömde dem till fängelsestraff för deras roller i kidnappningen 2003 av Abu Omar, imam i Milano,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 15 juni 2009 från Europeiska unionen och dess medlemsstater samt Amerikas förenta stater om stängningen av interneringsförläggningen i Guantánamobukten och om ett framtida samarbete i kampen mot terrorism som bygger på gemensamma värderingar, internationell rätt och respekt för rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2011 om Guantánamo: det förestående beslutet om dödsstraff(1), av sina övriga resolutioner om Guantánamo, varav den mest aktuella är av den 23 maj 2013 om hungerstrejk bland fångarna i Guantánamo(2), av sin resolution av den 8 oktober 2015 om dödsstraffet(3)och av EU:s riktlinjer om dödsstraff,

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2006 om CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar – det tillfälliga utskottets halvtidsöversyn(4), av sin resolution av den 14 februari 2007 om CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar(5), av sin resolution av den 11 september 2012 om CIA:s påstådda transport och illegala internering av fångar i europeiska länder: uppföljning av TDIP-utskottets betänkande(6), och sin resolution av den 10 oktober 2013 om CIA:s påstådda transport och illegala internering av fångar i europeiska länder(7),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 5 och 6 juni 2014 om grundläggande rättigheter och rättsstatsprincipen och om kommissionens rapport från 2013 om tillämpningen av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av sin resolution av den 27 februari 2014 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2012)(8), och sin resolution av den 8 september 2015 över situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2013–2014)(9),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 mars 2014 En ny EU-ram för att stärka rättsstatsprincipen (COM(2014)0158),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 februari 2015 om den amerikanska senatens rapport om CIA:s användning av tortyr(10),

–  med beaktande av den i mars 2015 antagna Brysseldeklarationen om genomförandet av Europakonventionen,

–  med beaktande av den avslutade undersökning som genomförts med stöd av artikel 52 i Europakonventionen och inriktat sig på CIA:s illegala interneringar och transport av fångar misstänkta för terrordåd, och av Europarådets generalsekreterares begäran till alla stater som är parter i Europakonventionen om att senast den 30 september 2015 få information om tidigare eller pågående utredningar, aktuella fall inför inhemska domstolar eller andra åtgärder som vidtagits i anledning av den ovannämnda undersökningen(11),

–  med beaktande av den parlamentariska informationsresa som utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor gjorde till Bukarest (Rumänien) den 24 och 25 september 2015, och av rapporten från resan,

–  med beaktande av den offentliga utfrågning som dess utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor höll den 13 oktober 2015 om om CIA:s påstådda transport och illegala internering av fångar i europeiska länder,

–  med beaktande av den studie för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor som offentliggjordes 2015, A quest for accountability? EU and Member State inquiries into the CIA Rendition and Secret Detention Programme,

–  med beaktande av det öppna brevet av den 11 januari 2016 från människorättsexperter från Förenta nationerna och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) till Amerikas förenta staters regering på fjortonårsdagen efter öppnandet av interneringsförläggningen i Guantánamobukten,

–  med beaktande av de resolutioner som på senaste tiden antagits och de rapporter som offentliggjorts av den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna och behandlar de mänskliga rättigheterna för de internerade i Guantánamo, inklusive deras tillgång till medicinsk vård, av rapporten från 2015 från kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) inom OSSE, och av besluten från FN:s arbetsgrupp om godtyckligt frihetsberövande,

–  med beaktande av frågorna till rådet och kommissionen om uppföljningen av Europaparlamentets resolution av den 11 februari 2015 om den amerikanska senatens rapport om CIA:s användning av tortyr (O-000038/2016 – B8-0367/2016 och O‑000039/2016 – B8-0368/2016),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU är grundat på principerna om demokrati, rättsstat, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, respekt för människans värdighet och folkrätten, inte bara i sin interna politik, utan också gentemot omvärlden. EU:s åtagande om de mänskliga rättigheterna, som har stärkts genom ikraftträdandet av EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och processen för anslutning till Europakonventionen, måste återspeglas på alla politikområden för att EU:s politik för de mänskliga rättigheterna ska bli verkningsfull.

B.  När tonvikten förlagts till ”kriget mot terrorism” har jämvikten mellan de olika statsmakterna kommit att betänkligt förskjutas i riktning mot att regeringarna får utökade befogenheter, på bekostnad av parlamenten och de rättsvårdande myndigheterna. Detta har lett till att man som aldrig förr gör gällande att det är fråga om statshemligheter, så att offentliga undersökningar av påstådda människorättskränkningar förhindras.

C.  Europaparlamentet har vid upprepade tillfällen begärt att kampen mot terrorism ska respektera rättsstaten, människors värdighet, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, även inom internationellt samarbete på området, på grundval av EU:s fördrag, Europakonventionen, nationella konstitutioner och lagstiftning om grundläggande rättigheter.

D.  Europaparlamentet har med skärpa fördömt det program för överlämnande och hemlig internering som letts av Förenta staternas underrättelsetjänst Central Intelligence Agency (CIA) och där det förekommit många slags människorättskränkningar, bland annat olagliga och godtyckliga interneringar, bortföranden, tortyr och annan omänsklig eller förnedrande behandling, brott mot principen om non-refoulement och påtvingade försvinnanden genom att Europas luftrum och territorium använts av CIA, något som framkommit vid det arbete som gjorts av Europaparlamentets tillfälliga utskott för CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar.

E.  Ansvarsutkrävande för dessa handlingar är avgörande för att skydda och främja mänskliga rättigheter på ett effektivt sätt i EU:s inrikes- och utrikespolitik och för att garantera en legitim och verkningsfull säkerhetspolitik som bygger på rättsstatsprincipen.

F.  Europaparlamentet har vid upprepade tillfällen efterlyst en fullständig undersökning av EU-medlemsstaternas medverkan i CIA:s program för hemliga interneringar och extraordinära överlämnanden.

G.  Den 9 december 2015 betecknade årsdagen för offentliggörandet av studien från senatens särskilda utskott avseende underrättelsetjänster (Senate Select Committee on Intelligence, SSCI) om CIA:s program för frihetsberövanden och förhör, och om hur CIA utsatt internerade personer för tortyr av olika slag mellan 2001 och 2006. Studien avslöjade nya fakta som stärker påståendena om att ett antal EU-medlemsstater, deras myndigheter, tjänstemän och medarbetare från deras säkerhets- och underrättelsetjänster var delaktiga i CIA:s program för hemliga interneringar och extraordinära överlämnanden, ibland på korrupta sätt genom att CIA erbjudit dem avsevärda penningbelopp i utbyte mot deras samarbete. Studien resulterade emellertid inte i något som helst ansvarsutkrävande i Förenta staterna för CIA:s program för hemliga interneringar och extraordinära överlämnanden. Förenta staterna har beklagligt nog inte samarbetat med de europeiska undersökningarna om europeisk delaktighet i CIA:s program, och hittills har inga förövare ställts till svars.

H.  Mark Martins, som är chefsåklagare hos militärkommissionerna i Guantánamobukten, har konstaterat att de händelser som beskrivs i sammanfattningen av SSCI:s studie av CIA:s program för interneringar och förhör faktiskt inträffat.

I.  Den information som ingår i sammanfattningen av SSCI:s studie har gjorts till föremål för en ingående ny analys, varvid tidigare undersökningar av ett antal länders, bland dem också EU-medlemsstaters, medverkan bekräftats, och nya vägar för undersökningsarbetet utpekats.

J.  I sin resolution av den 10 oktober 2013 ville det tidigare Europaparlamentet att det nuvarande parlamentet skulle fortsätta att uppfylla och genomföra det mandat som det fått av det tillfälliga utskottet om CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar, och därmed även se till att utskottets rekommendationer följs upp, att undersöka nya frågor som kan uppstå och fullt ut utnyttja och utveckla sin undersökningsrätt.

K.  De resolutioner som på senaste tiden antagits och de rapporter som offentliggjorts av den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna och behandlar de mänskliga rättigheterna för de internerade i Guantánamo ger skäl att befara att åtminstone vissa av de internerade inte får lämplig medicinsk vård eller rehabilitering. I rapporten från 2015 från OSSE:s ODIHR uttrycks likaså oro över skyddet för de mänskliga rättigheterna i Guantánamo, bland annat i form av att rättigheten till en rättvis rättegång förvägras. I besluten från FN:s arbetsgrupp om godtyckligt frihetsberövande hävdas det att olika internerade i Guantánamo utsätts för godtycklig behandling.

L.  Förenta staternas president Barack Obama åtog sig att senast i januari 2010 stänga interneringsförläggningen i Guantánamobukten. Den 15 juni 2009 undertecknade EU och dess medlemsstater och Förenta staterna ett gemensamt uttalande om stängningen av interneringsförläggningen i Guantánamobukten och om ett framtida samarbete i kampen mot terrorism som bygger på gemensamma värderingar, folkrätt och respekt för rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna. Den 23 februari 2016 lade president Obama inför kongressen fram en plan om att en gång för alla stänga militärfängelset i Guantánamobukten. EU-medlemsstaternas hjälp med att ordna vidarebosättning för vissa fångar har varit begränsad.

M.  Inte en enda av de berörda medlemsstaterna har utfört fullständiga och effektiva undersökningar för att få dem som begått brott mot folkrätten och nationell rätt ställda inför rätta, eller för att se till att ansvar kommer att utkrävas, efter det att den amerikanska senatens studie offentliggjorts.

N.  Det är beklagligt att de ledamöter av Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor som deltog i informationsresan till Bukarest inte fick besöka den fastighet där nationella registreringskontoret för hemlig information (ORNISS) är inrymt, och som lär ha använts som hemlig interneringsplats av CIA.

O.  I Europaparlamentets resolution av den 11 februari 2015 om den amerikanska senatens rapport om CIA:s användning av tortyr uppmanades utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att, i samarbete med utskottet för utrikesfrågor, och i synnerhet underskottet för mänskliga rättigheter, återuppta sin undersökning av CIA:s påstådda transport och illegala internering av fångar i europeiska länder och att rapportera till plenarförsamlingen inom ett år.

1.  Europaparlamentet understryker den unika vikten av och den strategiska karaktären hos de transatlantiska förbindelserna, i en tid då världen blir alltmer instabil. Parlamentet anser att dessa förbindelser, som bygger på såväl gemensamma intressen som gemensamma värden, behöver ytterligare stärkas på grundval av respekt för multilateralism, rättsstat och förhandlingslösningar på konflikter.

2.  Europaparlamentet fördömer återigen skarpt hårda förhörsmetoder, som är folkrättsligt förbjudna och som strider mot bland annat rätten till frihet, säkerhet, human behandling, frihet från tortyr, oskuldspresumtion, rättvis rättegång, juridiskt biträde och likvärdigt skydd enligt lag.

3.  Europaparlamentet uttrycker, nu när det gått ett år sedan senatens studie offentliggjordes, sina allvarliga farhågor över hur likgiltiga medlemsstaterna och unionens institutioner varit med att erkänna de talrika fall av brott mot grundläggande rättigheter och tortyr som inträffat på europeisk mark mellan 2001 och 2006, liksom också med att utreda dem och med att lagföra de delaktiga och ansvariga.

4.  Europaparlamentet välkomnar domen från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna av den 23 februari 2016 i målet Nasr och Ghali mot Italien (44883/09), där man kom fram till att de italienska myndigheterna vetat om att den egyptiska imamen Abu Omar utsatts för tortyr, och uppenbart använt sig av principen om ”statshemligheter” för att de ansvariga i själva verket skulle få gå ostraffade. Parlamentet uppmanar statsmakterna i Italien att frångå principen om ”statshemligheter” för den f.d. chefen och vice chefen för landets underrättelsetjänst och militära säkerhetstjänst (SISMi), liksom för tre tidigare medlemmar av SISMi, för att rättvisa obehindrat ska kunna skipas.

5.  Europaparlamentet beklagar att bara en enda partiövergripande informationsresa gjorts till Rumänien i september 2015. Parlamentet vill att Europaparlamentet ska anordna flera informationsresor till de medlemsstater som i senatens studie om CIA:s program för internering och förhör utpekats såsom delaktiga i programmet, såsom Litauen, Polen, Italien och Storbritannien.

6.  Europaparlamentet understryker att ett transatlantiskt samarbete som bygger på gemensamma värden såsom främjandet av frihet och säkerhet, demokrati och grundläggande mänskliga rättigheter är och måste vara en central prioritering i EU:s yttre förbindelser. Parlamentet upprepar den tydliga ståndpunkt som man intog i uttalandet från Förenta staterna och EU 2009 att gemensamma ansträngningar för att bekämpa terrorism måste vara förenliga med skyldigheterna enligt folkrätten, särskilt internationell människorättslagstiftning och internationell humanitär rätt, och att detta kommer att göra våra länder starkare och säkrare. Parlamentet uppmanar här Förenta staterna att göra allt för att respektera unionsmedborgares rättigheter på samma sätt som amerikanska medborgares.

7.  Europaparlamentet anser att det transatlantiska samarbetet mot terrorism måste bedrivas med respekt för grundläggande fri- och rättigheter och den enskildes integritet, såsom det garanteras i unionslagstiftningen, för att det ska bli till nytta för medborgarna på ömse sidor om Atlanten. Parlamentet efterlyser en fortlöpande politisk dialog mellan de transatlantiska partnerna om frågor med anknytning till säkerhet och kampen mot terrorism, inklusive om skyddet av medborgerliga och mänskliga rättigheter, för att terrorism ska kunna bekämpas effektivt.

8.  Europaparlamentet beklagar att i dagens läge, när över ett år har gått sedan senatens studie offentliggjordes och parlamentet antog sin resolution i vilken Förenta staterna uppmanades att undersöka och lagföra de talrika människorättskränkningar som inträffat till följd av CIA:s program för överlämnande och hemlig internering och att samarbeta med alla begäranden som EU-medlemsstater lagt fram i anledning av CIA:s program, av att inga förövare ställts till svars och Förenta staternas regering inte samarbetat med EU:s medlemsstater.

9.  Europaparlamentet uppmanar än en gång Förenta staterna att undersöka och lagföra de talrika människorättskränkningar som inträffat till följd av CIA:s program för överlämnande och hemlig internering, vilka fungerat under ledning av den föregående amerikanska förvaltningen, och att samarbeta med alla begäranden från EU-medlemsstater om information, utlämning eller effektiva rättsmedel för offer i samband med CIA:s program. Parlamentet uppmanar senatens särskilda utskott SSCI att offentliggöra hela sin studie av CIA:s program för frihetsberövanden och förhör, och understryker den amerikanska senatens grundläggande slutsats att de våldsbetonade och olagliga metoder som CIA tillämpade inte fick fram underrättelser som hindrade ytterligare terroristattacker. Parlamentet erinrar om sitt absoluta fördömande av tortyr och påtvingade försvinnanden. Vidare uppmanar parlamentet Förenta staterna att följa internationell rätt som styr undersökningarna av de aktuella påståendena om tortyr och misshandel i interneringsförläggningen i Guantánamobukten, bland annat de flerfaldiga begärandena från EU-medlemsstater om information om personer som tidigare hållits frihetsberövade i CIA:s hemliga fängelser, och från FN:s särskilda rapportör om tortyr angående hans uppdrag att inspektera interneringsförläggningen i Guantánamobukten.

10.  Europaparlamentet beklagar att den undersökning som utförts av Europarådets generalsekreterare med stöd av artikel 52 i Europakonventionen lagts ned, i och med att undersökningar fortfarande pågår i ett antal medlemsstater och att det behövs ytterligare uppföljning i detta sammanhang. Parlamentet uppmanar med tanke på detta medlemsstaterna att med fullständig insyn undersöka påståendena om att det funnits hemliga fängelser på deras territorium där människor hållits fängslade som ett led i CIA:s program, och att lagföra dem som haft en andel i detta, också offentliga aktörer, och därvid ta hänsyn till alla nya bevis som framkommit (också de betalningar som verkställts, enligt vad som anges i sammanfattningen av studien). Parlamentet beklagar att det gått så trögt med undersökningarna, att ansvar utkrävts endast i begränsad utsträckning och att man i alltför hög grad hänvisat till statshemligheter.

11.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Litauen, Rumänien och Polen att skyndsamt göra öppna, genomgripande och effektiva brottsutredningar av CIA:s hemliga interneringsförläggningar på deras respektive territorier, efter att fullständigt ha beaktat alla faktiska bevis som avslöjats, att ställa inför rätta dem som begått människorättskränkningar, att låta utredarna grundligt undersöka hela nätet av flygningar för överlämnanden och de kontaktpersoner om vilka det är allmänt känt att de arrangerat dessa flygningar eller deltagit i dem, att utföra kriminaltekniska undersökningar av fängelserna och av vilken medicinsk vård som getts åt de internerade, att analysera listor över telefonsamtal och penningöverföringar, att ta upp till behandling ansökningar från eventuella offer om status/deltagande i utredningsarbetet, och att se till att alla relevanta brott behandlas, också i samband med överföringarna av interner eller att offentliggöra slutsatserna av alla utredningar som gjorts till dags dato.

12.  Europaparlamentet håller fast vid att domarna från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna mot Polen och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien ska genomföras fullständigt och omedelbart, och att länderna ska rätta sig efter brådskande enskilda och allmänna åtgärder. Parlamentet upprepar Europarådets ministerkommittés uppmaning till Polen om att landet ska begära och utverka diplomatiska försäkringar från Förenta staterna om att dödsstraffet inte ska tillämpas och att förfarandena ska vara rättvisa, samt om att i rätt tid utföra genomgripande och effektiva brottsutredningar för att alla relevanta brott ska åtgärdas, också i relation till alla offer, och att ställa inför rätta alla dem som begått människorättskränkningar. Parlamentet välkomnar med tanke på detta f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens avsikt att tillsätta ett särskilt oberoende undersökningsorgan, och uppmanar med kraft till att det snabbt inrättas, med internationellt stöd och deltagande.

13.  Europaparlamentet erinrar om att den f.d. rumänske direktören för underrättelseväsendet, Ioan Talpes, offentligen vidgått inför Europaparlamentets delegation att han varit fullt medveten om CIA:s närvaro på rumänskt territorium, och att han gett tillstånd till att en offentlig byggnad ”hyrdes ut” till CIA.

14.  Europaparlamentet uttrycker oro över hindren mot att nationella parlament och rättsväsen utreder vissa medlemsstaters medverkan i CIA:s program, liksom över att dokument utan giltig orsak hemligstämplats så att de som begått människorättskränkningar fått gå ostraffade.

15.  Europaparlamentet erinrar om att Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna numera, i sin dom av den 24 juli 2014, uttryckligen erkänt att offentliga källor och kumulativa bevis som bidrar till att bättre belysa medlemsstaternas medverkan i CIA:s program för överlämnande kan tillåtas som bevismaterial i rättsliga förfaranden, framför allt såvida officiella statliga dokument av ”nationella säkerhetsskäl” varken får bli föremål för offentlig tillsyn eller prövas av domstol.

16.  Europaparlamentet välkomnar vad Rumänien hittills gjort, och uppmanar den rumänska senaten att häva hemligstämpeln på de delar av rapporten från 2007 som fortfarande är hemligstämplade, nämligen de bilagor som slutsatserna från den rumänska senaten baserade sig på. Parlamentet uppmanar än en gång Rumänien att undersöka påståendena om att det funnits ett hemligt fängelse, att lagföra dem som haft andel i detta, med beaktande av alla nya bevis som framkommit, och att slutföra undersökningen i brådskande ordning.

17.  Europaparlamentet konstaterar att de uppgifter som insamlats vid den undersökning av Litauens medverkan i CIA:s program för hemliga interneringar, som utfördes av Litauens parlaments utskott för nationell säkerhet och försvar (Seimas CNSD), inte offentliggjorts, och vill att uppgifterna ska offentliggöras.

18.  Europaparlamentet uttrycker sin besvikelse över att ledamöterna av parlamentets informationsuppdrag inte fått besöka ”Bright Light”, en byggnad som upprepade gånger och officiellt rapporterats ha använts som interneringsplats, trots ett flertal påstötar (en skrivelse till Rumäniens utrikesminister från ordföranden för parlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, och en annan begäran till statssekreterare under den tid då informationsuppdraget pågick).

19.  Europaparlamentet uppmanar alla ledamöter av Europaparlamentet att fullständigt och aktivt stödja utredningen av EU:s medlemsstaters medverkan i CIA:s program för hemliga interneringar och extraordinära överlämnanden, särskilt till den del den inriktar sig på personer som innehaft regeringsansvarig ställning i de berörda länderna under den tid då de händelser som utgör föremål för utredningen utspelade sig.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att före utgången av juni 2016 rapportera till plenarsammanträdet om vilka uppföljande åtgärder som vidtagits med anledning av de rekommendationer och begäranden som parlamentet framställt i sin undersökning om CIA:s påstådda transport och illegala internering av fångar i europeiska länder samt i sina därpå följande resolutioner, samt om vad som framkommit vid undersökningar och lagföringar i medlemsstaterna.

21.  Europaparlamentet efterlyser en förstärkning av den regelbundna, strukturerade interparlamentariska dialogen mellan EU och Förenta staterna, framför allt mellan parlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och dess relevanta motparter i Förenta staternas kongress och senat. En sådan förstärkning bör ske genom anlitande av alla kanaler till samarbete och dialog som erbjuds av den transatlantiska lagstiftardialogen. Parlamentet välkomnar här det 78:e mötet för den transatlantiska lagstiftardialogen, som ska hållas mellan Europaparlamentet och Förenta staternas kongress den 26–28 juni 2016 i Haag, och ser det som en möjlighet att förstärka detta samarbete, eftersom samarbetet mot terrorism kommer att vara en integrerad del av diskussionen.

22.  Europaparlamentet påpekar att öppenhet är den ofrånkomliga hörnstenen i varje demokratiskt samhälle och en oeftergivlig förutsättning för att en regering ska kunna ställas till ansvar inför sitt folk. Parlamentet är därför djupt bekymrat över att regeringar alltmer och utan giltig orsak åberopar ”nationell säkerhet” och då har som enda eller huvudsakliga avsikt att medborgarna (som regeringen är ansvarig inför) eller rättsväsendet (som vakar över att ett lands lagar följs) inte ska kunna utöva någon offentlig tillsyn. Parlamentet påpekar den stora faran med att mekanismer för demokratisk ansvarsskyldighet försätts ur funktion, eftersom detta i själva verket innebär att regeringen inte längre kan ställas till ansvar.

23.  Europaparlamentet beklagar att utfästelsen från Förenta staternas president att stänga Guantánamo senast i januari 2010 ännu inte har infriats. Parlamentet uppmanar återigen de amerikanska myndigheterna att se över systemet med militärkommissioner i syfte att säkerställa rättvisa rättegångar, att stänga Guantánamo och att under alla förhållanden förbjuda tortyr, misshandel och frihetsberövande på obestämd tid och utan rättegång.

24.  Europaparlamentet beklagar att Förenta staternas administration inte lyckats uppnå ett av sina centrala mål, nämligen att stänga interneringsförläggningen vid Förenta staternas militärbas i Guantánamobukten. Parlamentet uppmuntrar allt fortsatt arbete som syftar till att stänga denna interneringsförläggning och frige de fångar som inte har åtalats. Parlamentet uppmanar Förenta staterna att vidta åtgärder med anledning av de farhågor om de mänskliga rättigheterna för de internerade i Guantánamo som aktualiserats av internationella människorättsorgan, inklusive frågan om tillgång till lämplig medicinsk vård och rehabilitering för tortyroffer. Parlamentet betonar att president Obama i sitt tal till nationen den 20 januari 2015 upprepat sin beslutsamhet om att infria sin utfästelse från valkampanjen 2008 om att stänga fängelset i Guantánamo, och välkomnar därtill den plan han lade fram för kongressen den 23 februari 2016. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att erbjuda asyl åt de fångar som fått officiellt klartecken för att friges.

25.  Europaparlamentet upprepar sin övertygelse om att normala brottmålsrättegångar inför civila domstolar är det bästa sättet att lösa frågan om Guantánamofångarnas ställning. Parlamentet insisterar på att fångar i amerikanska interneringsförläggningar antingen bör åtalas utan dröjsmål och få sina ärenden prövade i överensstämmelse med de internationella normerna för rättsstaten, eller friges. I detta sammanhang understryker parlamentet att samma standarder för rättvisa rättegångar bör tillämpas på alla, utan diskriminering.

26.  Europaparlamentet uppmanar de amerikanska myndigheterna att inte tillämpa dödsstraff mot internerade i Guantánamobukten.

27.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Förenta staternas militärkommissioners behöriga företrädare, Förenta staternas utrikesminister, Förenta staternas president, Förenta staternas kongress och senat, FN:s generalsekreterare, FN:s särskilda rapportör om tortyr, Europarådets generalsekreterare, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa och den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna.

(1) EUT C 380 E, 11.12.2012, s. 132.
(2) EUT C 55, 12.2.2016, s. 123.
(3) Antagna texter, P8_TA(2015)0348.
(4) EUT C 303 E, 13.12.2006, s. 833.
(5) EUT C 287 E, 29.11.2007, s. 309.
(6) EUT C 353 E, 3.12.2013, s. 1.
(7) Antagna texter, P7_TA(2013)0418.
(8) Antagna texter, P7_TA(2014)0173.
(9) Antagna texter, P8_TA(2015)0286.
(10) Antagna texter, P8_TA(2015)0031.
(11) http://website-pace.net/documents/19838/2008330/AS-JUR-INF-2016-06-EN.pdf/f9280767-bf73-44a1-8541-03204e2dfae3


Rymdkapacitet för säkerhet och försvar i Europa
PDF 213kWORD 104k
Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2016 om rymdkapacitet för säkerhet och försvar i Europa (2015/2276(INI))
P8_TA(2016)0267A8-0151/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av avdelning V i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av avdelningarna XVII och XIX i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Frankrikes begäran av den 17 november 2015 om stöd och bistånd enligt artikel 42.7 i EU-fördraget,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20 november 2015 om förstärkning av de straffrättsliga åtgärderna mot radikalisering som leder till terrorism och våldsam extremism,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 18 december 2013 och den 25–26 juni 2015,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 25 november 2013 och den 18 november 2014 om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20–21 februari 2014 om rymdpolitiken,

–  med beaktande av lägesrapporten av den 7 juli 2014 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och chefen för Europeiska försvarsbyrån om genomförandet av Europeiska rådets slutsatser från december 2013,

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 8 maj 2015 om genomförandet av dess meddelande om försvaret,

–  med beaktande av vice ordförandens/den höga representantens och kommissionens gemensamma meddelande av den 11 december 2013 EU:s övergripande strategi för externa konflikter och kriser (JOIN(2013)0030) och rådets relaterade slutsatser av den 12 maj 2014,

–  med beaktande av uttalandet från Natos generalsekreterare, Jens Stoltenberg, i Europaparlamentet den 30 mars 2015 om ett närmare samarbete mellan EU och Nato,

–  med beaktande av uttalandena från USA:s biträdande försvarsminister, Bob Work, den 28 januari 2015 och den 10 september 2015 om den tredje amerikanska kompensationsstrategin och dess följder för partner och allierade (The Third U.S. Offset Strategy and its Implications for Partners and Allies),

–  med beaktande av vice ordförandens/den höga representantens och kommissionens gemensamma meddelande av den 18 november 2015 Översyn av den europeiska grannskapspolitiken (JOIN(2015)0050),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 377/2014 av den 3 april 2014 om inrättande av Copernicusprogrammet och om upphävande av förordning (EU) nr 911/2010(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1285/2013 av den 11 december 2013 om uppbyggnad och drift av de europeiska satellitnavigeringssystemen(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 541/2014/EU av den 16 april 2014 om inrättande av en ram till stöd för rymdövervakning och spårning(3),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0151/2016), och av följande skäl:

A.  Den allt farligare och mer utmanande säkerhetssituationen, både inom och utanför unionen, kännetecknas av terrorattentat och massmord som påverkar alla medlemsstater, och medlemsstaterna måste reagera på denna situation genom att anta en gemensam strategi och ett samordnat svar. Säkerhetsutmaningarna innebär att EU:s säkerhet behöver stärkas genom fortsatt utveckling av och stöd till EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik, så att denna blir ett effektivare politiskt verktyg och en verklig garanti för EU-medborgarnas säkerhet och för främjandet och skyddet av europeiska normer, intressen och värden enligt artikel 21 i EU-fördraget.

B.  EU behöver stärka sin roll som säkerhetsgarant på hemmaplan och utanför unionen och säkerställa stabilitet i sitt grannskap och globalt. Unionen måste bidra till kampen mot säkerhetsutmaningar, i synnerhet sådana som följer av terrorism på hemmaplan och utanför unionen, bland annat genom att hjälpa tredjeländer att bekämpa terrorismen och dess bakomliggande orsaker. Medlemsstaterna och unionen måste samarbeta om ett ändamålsenligt och enhetligt gränsförvaltningssystem för att säkra de yttre gränserna.

C.  EU behöver utöka sitt samarbete och sin samordning med Nato och USA, som båda förblir garanter för Europas säkerhet och stabilitet, med FN, OSSE och Afrikanska unionen samt med andra grannar och regionala partner.

D.  EU behöver ta itu med de bakomliggande orsakerna till hoten mot vår säkerhet, oroligheterna och de väpnade konflikterna i vårt grannskap, migrationen, den försämring av människors försörjningsmöjligheter som orsakas av statliga och icke-statliga aktörer samt söndervittringen av stater och regionala ordningar, bland annat till följd av klimatförändringar och fattigdom. Detta bör göras med hjälp av en övergripande regel- och värdebaserad strategi för hantering av kriser både i och utanför unionen.

E.  Satellitkapaciteten skulle kunna utnyttjas för att bättre bedöma och identifiera strömmar av olagliga invandrare och deras resvägar samt, när det gäller de som kommer från Nordafrika, identifiera de områden där båtar tar ombord passagerare så att man snabbare kan ingripa och rädda fler liv.

F.  Vid Europeiska rådets möte i juni 2015 låg tonvikten vid försvaret, och man efterlyste ett ökat och mer systematiskt europeiskt försvarssamarbete i syfte att tillhandahålla nyckelkapacitet, bland annat genom en sammanhållen och effektiv användning av EU-medel och befintlig EU-kapacitet.

G.  Rymdpolitiken är ett väsentligt inslag i den strategiska autonomi som EU måste utveckla för att skydda känslig teknisk och industriell kapacitet och oberoende utvärderingskapacitet.

H.  Rymdkapacitet för Europas säkerhet och försvar är viktigt och i vissa fall rentav vitalt för en mängd situationer, från daglig användning i fredstid till krishantering och mer akuta säkerhetsutmaningar, inklusive fullskaligt krig. Att utveckla sådan kapacitet är ett långsiktigt projekt, och den framtida kapaciteten måste planeras samtidigt som den nuvarande används.

I.  Spridningen av rymdteknik och samhällenas ökande beroende av satelliter ökar konkurrensen om rymdtillgångarna (banor och frekvenser) och gör satelliterna till kritisk infrastruktur. Ett antal aktörers utveckling av antisatellitteknik, inbegripet kapacitet för vapen i omloppsbana, tyder på att man förbereder utplacering av vapen i rymden.

J.  På säkerhets- och försvarsområdet kan EU agera genom bland annat institutioner såsom Europeiska försvarsbyrån och Europeiska unionens satellitcentrum.

K.  Europeiska rymdtillgångar har utvecklats under de senaste fem årtiondena tack vare nationella rymdorgans och på senare tid Europeiska rymdorganisationens (ESA) samordnade insatser. Rymdfördraget, den grundläggande rättsliga ramen för internationell rymdlagstiftning, trädde i kraft i oktober 1967.

L.  För att utveckla och upprätthålla rymdkapacitet för säkerhet och försvar i Europa krävs ett verkningsfullt samarbete och synergier mellan medlemsstaterna och med europeiska och internationella institutioner.

M.  EU:s rymdkapacitet bör vara kompatibel med Natos och USA:s kapacitet så att den fullt ut kan utnyttjas som ett nätverk i händelse av en kris.

N.  Forskning och utveckling på det rymdtekniska området är en sektor som ger god avkastning på investerat kapital och som även genererar högkvalitativa program- och maskinvaror som biprodukter för olika typer av kommersiell användning.

1.  Europaparlamentet anser att rymdkapacitet och rymdbaserade tjänster spelar en viktig roll för bland annat Europas säkerhet och försvar. Parlamentet är övertygat om att nuvarande och framtida rymdkapacitet och rymdbaserade tjänster kommer att förse medlemsstaterna och unionen med förbättrad operativ kapacitet för dubbla användningsområden för genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) och annan EU-politik på områden som yttre åtgärder, gränsförvaltning, sjöfartsskydd, jordbruk, miljö, klimatåtgärder, energitrygghet, katastrofhantering, humanitärt bistånd och transporter.

2.  Det krävs ytterligare åtgärder för att genomföra GSFP, och Europaparlamentet framhåller på nytt behovet att öka GSFP:s genomslagskraft, synlighet och inverkan. Parlamentet bekräftar rymdpolitikens betydelse och mervärde för GSFP. Rymden bör ingå som en del av den framtida unionspolitiken (på områden som inre säkerhet, transport, rymdfrågor, energi och forskningsfrågor), och synergierna med rymdområdet bör stärkas och utnyttjas i större utsträckning. Parlamentet understryker att användningen av rymdkapacitet i kriget mot terrorism och terroristorganisationer, tack vare möjligheten att lokalisera och övervaka deras träningsläger, är av avgörande betydelse.

3.  Europaparlamentet anser att de nationella regeringarna och unionen bör förbättra tillgången till den rymdbaserade satellitkommunikationen, rymdlägesbilden, precisionsnavigeringen och jordobservationskapaciteten samt säkra europeiskt oberoende när det gäller kritisk rymdteknik och tillgång till rymden. Särskilt rymdlägesbilden kommer att fortsätta att spela en avgörande roll i militära och civila sammanhang. Parlamentet framhåller utfästelsen att inte militarisera rymden. För att detta mål ska uppnås behövs det tillräckliga finansiella investeringar. Här uppmanas kommissionen och medlemsstaterna kraftfullt att garantera EU:s autonomi när det gäller rymdstrukturer och att tillhandahålla de resurser som krävs för detta ändamål. Detta är livsviktigt för den civila verksamheten (i västländerna uppskattas det att 6–7 procent av BNP är beroende av teknik för satellitpositionering och satellitnavigering) och för säkerheten och försvaret. Samarbete bör inledas på mellanstatlig grund och genom ESA.

4.  Europaparlamentet understryker säkerhetsaspekten av Copernicusprogrammet, i synnerhet dess tillämpningar för krisförebyggande och krishantering, humanitärt bistånd och samarbete, konfliktförebyggande arbete med kontroll av efterlevnaden av internationella fördrag samt övervakning till havs. Den höga representanten, kommissionen och medlemsstaterna uppmanas eftertryckligen att prioritera målet om konfliktförebyggande i samband med rymdkapacitet.

5.  Europaparlamentet betonar att EU:s rymdpolitik stöder vetenskapliga och tekniska framsteg, industrins konkurrenskraft och genomförandet av EU:s politik i enlighet med artikel 189 i EUF-fördraget, vilket inbegriper säkerhets- och försvarspolitik. Parlamentet påminner om att EU:s två flaggskeppsprogram – Galileo och Copernicus – är civila program som står under civil kontroll och att den europeiska dimensionen av Galileo och Copernicus har möjliggjort dessa program och säkerställt deras framgång. Rådet, vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen uppmanas med eftertryck att se till att europeiska rymdprogram används för att utveckla civil rymdkapacitet och civila rymdbaserade tjänster med betydelse för europeisk säkerhets- och försvarskapacitet, i synnerhet genom tillräckliga forskningsanslag. Rymdkapacitet för dubbla användningsområden är viktigt för att använda resurserna så effektivt som möjligt.

6.  Europaparlamentet betonar att rymdprogram ger säkerhets- och försvarsmässiga vinster som tekniskt sett hänger samman med civila fördelar, och framhåller i detta sammanhang Galileos och Copernicus kapacitet för dubbla användningsområden. Denna kapacitet bör utvecklas fullt ut i kommande generationer, till exempel för bättre precision, autentisering, kryptering, kontinuitet och integritet (Galileo). Parlamentet betonar att högupplösta jordobservationsdata och positioneringssystem är användbara för tillämpningar på de civila och säkerhetsmässiga områdena, till exempel inom katastrofhantering, humanitära insatser, flyktinghjälp, övervakning till havs, den globala uppvärmningen, energitrygghet och global livsmedelstrygghet samt upptäckt av och reaktion på globala naturkatastrofer, särskilt torka, jordbävningar, översvämningar och skogsbränder. Det behövs ett bättre samspel mellan drönare och satelliter. Parlamentet efterlyser tillräckliga anslag vid halvtidsöversynen till alla satellitsystems framtida utveckling.

7.  Europaparlamentet anser att det nödvändigt med ett integrerat och långsiktigt helhetsgrepp på rymdsektorn på EU-nivå. Rymdsektorn bör nämnas i EU:s nya globala strategi för utrikes- och säkerhetspolitiken, med tanke på den nuvarande utvecklingen av EU:s rymdprogram med dubbla användningsområden och behovet att vidareutveckla civila EU-rymdprogram som kan användas för både civila ändamål och säkerhets- och försvarsändamål.

8.  Europaparlamentet välkomnar det EU-stödda multilaterala initiativet för en internationell uppförandekod för rymdverksamhet som ett sätt att införa normer för uppträdandet i rymden, eftersom det syftar till att öka säkerheten, skyddet och hållbarheten i rymden genom betoningen på att rymdverksamhet bör bedrivas med stor omsorg, tillbörlig aktsamhet och tillräcklig insyn i syfte att skapa förtroende i rymdsektorn.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt fastställa EU:s behov i fråga om rymdpolitikens potentiella bidrag till GSFP, med avseende på samtliga huvudaspekter, det vill säga uppskjutning, positionering, bilder, kommunikation, rymdväder, rymdskrot, it-säkerhet, störsändning, spoofing och andra avsiktliga hot samt säkerhet avseende marksegmentet. De nuvarande europeiska systemens framtida rymdinslag bör fastställas i enlighet med GSFP-kraven och omfatta alla de aspekter som anges ovan.

10.  Europaparlamentet begär att de nödvändiga kraven för framtida privata eller offentliga system som bidrar till tillämpningar avseende säkerhet för människoliv (t.ex. positionering och flygledningstjänster) definieras med hänsyn till skydd mot möjliga säkerhetsangrepp (störsändning, spoofing, it-angrepp, rymdväder och rymdskrot). Sådana säkerhetskrav bör vara möjliga att certifiera och stå under tillsyn av ett EU-organ (t.ex. Easa).

11.  Europaparlamentet understryker i detta avseende att utvecklingen av europeisk rymdkapacitet för Europas säkerhet och försvar bör följa två strategiska huvudmål: dels säkerhet på jorden genom rymdsystem i omloppsbana för övervakning av jordytan eller positionering, navigering och tidsbestämning eller satellitkommunikation, dels säkerhet i yttre rymden och rymdsäkerhet, det vill säga säkerhet i omloppsbana och i rymden genom rymdövervakningssystem på marken och i omloppsbana.

12.  Europaparlamentet ser farorna med it-krigföring och hybridhot för de europeiska rymdprogrammen, med tanke på att spoofing eller störsändning kan störa militära uppdrag eller få långtgående konsekvenser för vardagslivet på jorden. För att uppnå it-säkerhet krävs en samlad strategi från EU, medlemsstaterna, näringslivet och internetspecialister. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att inbegripa rymdprogram i sin it-säkerhetsverksamhet.

13.  Europaparlamentet anser att samordningen av de rymdsystem som används på ett fragmentariskt sätt av de olika medlemsstaterna för olika nationella behov bör förbättras för att man snabbt ska kunna föregripa avbrott i olika tillämpningar (t.ex. flygledningstjänster).

14.  Europaparlamentet understryker att samarbete mellan kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, byrån för GNSS, Europeiska försvarsbyrån (EDA), ESA och medlemsstaterna är avgörande för att förbättra rymdkapacitet och rymdtjänster i Europa. Unionen, närmare bestämt vice ordföranden/den höga representanten, bör samordna, underlätta och stödja sådant samarbete på rymd-, säkerhets- och försvarsområdet genom ett specifikt operativt samordningscentrum. Parlamentet är övertygat om att ESA bör spela en betydande roll i fastställandet och genomförandet av en gemensam europeisk rymdpolitik som omfattar säkerhets- och försvarspolitik.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att redogöra för resultaten från den nyinrättade Europeiska samarbetsramen för säkerhets- och försvarsforskning när det gäller rymdområdet, och efterlyser rekommendationer om hur denna kan vidareutvecklas. Kommissionen uppmanas även att klargöra hur civil-militär forskning inom ramen för Horisont 2020 bidragit till genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken på området för rymdkapacitet.

16.  Europaparlamentet välkomnar ramen till stöd för rymdövervakning och spårning. Kommissionen uppmanas att informera parlamentet om genomförandet av ramen och dess inverkan på säkerhet och försvar. Kommissionen uppmanas även att utarbeta en genomförandefärdplan som omfattar definitionen av den planerade strukturen.

17.  Europaparlamentet betonar den strategiska betydelsen för säkerhet och försvar av att stimulera rymdinnovationer och rymdforskning. Parlamentet erkänner den betydande potentialen för kritisk rymdteknik som det europeiska datareläsystemet, som möjliggör kontinuerlig jordobservation i realtid, utplacering av megakonstellationer av nanosatelliter och, slutligen, uppbyggnad av rymdkapacitet med reaktionsförmåga. Parlamentet understryker behovet av innovativ stordatateknik för att hela potentialen för rymddata för säkerhet och försvar ska kunna utnyttjas. Parlamentet uppmanar kommissionen att införliva denna teknik i sin rymdstrategi för Europa.

18.  Europaparlamentet efterlyser en utveckling av EU:s olika diplomatiska initiativ med anknytning till rymdfrågor, både i ett bilateralt och multilateralt sammanhang, i syfte att bidra till utvecklingen av institutionaliseringen av rymden och större transparens och förtroendeskapande. Parlamentet betonar behovet att intensifiera arbetet för en internationell uppförandekod för verksamhet i yttre rymden. Utrikestjänsten uppmuntras att ta hänsyn till rymdaspekten i förhandlingar på andra områden.

19.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att genomföra och slutföra gemensamma program och initiativ – såsom det multinationella rymdbaserade avbildningssystemet för övervakning, rekognoscering och observation och programmen för statlig satellitkommunikation respektive rymdövervakning och spårning – och att tillämpa sammanslagning och gemensamt utnyttjande på försvars- och säkerhetsområdet. Parlamentet uttrycker sitt stöd för sådana gemensamma program och initiativ.

20.  Europaparlamentet välkomnar EDA:s och ESA:s pågående projekt för statlig satellitkommunikation, som är ett av EDA:s flaggskeppsprogram enligt vad som fastställdes vid Europeiska rådets möte i december 2013. I detta avseende uppmanas de berörda aktörerna att inrätta ett permanent program och att utnyttja EDA:s europeiska mervärde också för militär satellitkommunikation. Parlamentet välkomnar det framgångsrika fullbordandet av Desire I-projektet och inledandet av demonstrationsprojektet Desire II inför EDA:s och ESA:s framtida drift av fjärrstyrda luftfartygssystem (RPAS) i ett icke separerat luftrum.

21.  Europaparlamentet anser att ett samarbete mellan EU och USA kring framtida rymdkapacitet och rymdbaserade tjänster för säkerhets- och försvarsändamål skulle vara till nytta båda parter. Parlamentet anser också att samarbetet mellan EU och USA är effektivare och kompatiblare när de båda parterna befinner sig på samma nivå vad gäller teknik och kapacitet. Potentiella teknikklyftor bör identifieras och åtgärdas av kommissionen. Parlamentet noterar det arbete som inletts för att upprätta den tredje amerikanska kompensationsstrategin. EU uppmanas kraftfullt att ta hänsyn till denna utveckling vid utarbetandet av sin egen globala strategi för utrikes- och säkerhetspolitiken och att inkludera rymdkapacitet för säkerhet och försvar i denna strategi. Redan befintliga bilaterala förbindelser mellan medlemsstaterna och USA skulle vid behov kunna utnyttjas. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att med försvarsministrarna diskutera vilket strategiskt tillvägagångssätt som ska tillämpas och att informera parlamentet om diskussionens utveckling.

22.  Europaparlamentet anser att EU även framöver bör underlätta upprättandet av en internationell uppförandekod för verksamhet i yttre rymden, i syfte att skydda rymdinfrastruktur samtidigt som man förhindrar en utplacering av vapen av rymden. Utvecklingen av rymdlägesbildsprogrammet är av avgörande betydelse för detta. Unionen uppmanas att eftersträva detta mål i samarbete med FN:s kommitté för fredligt utnyttjande av yttre rymden och andra relevanta partner.

23.  Det behövs ett tätt samarbete mellan EU och Nato på säkerhets- och försvarsområdet. Europaparlamentet är övertygat om att samarbetet mellan EU och Nato bör omfatta deras uppbyggnad av motståndskraft, i samverkan med EU:s grannländer, liksom försvarsinvesteringar. Parlamentet anser att samarbete om rymdkapacitet och rymdbaserade tjänster kan ge utsikter till förbättrad kompatibilitet mellan de två ramverken. Parlamentet är av den bestämda åsikten att detta också skulle stärka Natos roll i säkerhets- och försvarspolitiken och i det kollektiva försvaret.

24.  Europaparlamentet påpekar emellertid att EU måste fortsätta att försöka säkerställa högsta möjliga rymdrelaterade och militära autonomi. På längre sikt måste EU ha sina egna instrument för att etablera en försvarsunion.

25.  Europaparlamentet anser att skyddet av rymdkapacitet och rymdbaserade tjänster för säkerhet och försvar mot it-angrepp, fysiska hot, rymdskrot eller andra skadliga störningar kan ge utsikter till ett samarbete mellan EU och Nato som skulle resultera i den tekniska infrastruktur som är nödvändig för att säkra tillgångarna, eftersom investeringarna på mångmiljardbelopp av skattebetalarnas pengar i den europeiska rymdinfrastrukturen annars kan vara bortkastade. Kommersiella satellittelekommunikationer och den alltmer utbredda användningen av dem för militära ändamål riskerar att göra dem till måltavlor för angrepp. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att hålla parlamentet informerat om hur samarbetet mellan EU och Nato på detta område utvecklas.

26.  Europaparlamentet anser att de civila EU-programmen på rymdområdet tillhandahåller många olika typer av kapacitet och tjänster som potentiellt kan användas i många sektorer, inbegripet de kommande etapperna i utvecklingen av Copernicus- och Galileosystemen. Alla eventuella säkerhets- och försvarsrelaterade frågor behöver tas under övervägande från första början. Parlamentet anser att rymdlägesbilden/rymdväder, satellitkommunikation, teknisk signalspaning och tidig varning är områden som skulle kunna dra nytta av ett ökat samarbete mellan den offentliga och privata sektorn, ytterligare stöd på EU-nivå samt kontinuerliga investeringar från och stöd till organ på rymd-, säkerhets- och försvarsområdena.

27.  Europaparlamentet noterar vikten av Galileos offentliga reglerade tjänst för navigering och styrning av militära system. Den höga representanten och EU:s medlemsstater uppmanas att öka sina insatser gällande en eventuell översyn av 1967 års fördrag om yttre rymden eller att utarbeta ett nytt regelverk som tar hänsyn till de tekniska framsteg som gjorts sedan 1960-talet och syftar till att förhindra en kapprustning i rymden.

28.  Öppenhet och effektiva åtgärder för att öka den europeiska allmänhetens medvetande om tillämpningsområdena för EU:s rymdprogram med direkt inverkan på användarna, såsom Galileo- och Copernicustjänster, är avgörande för att dessa program ska bli framgångsrika. Dessa program skulle kunna användas för att öka genomslagskraften för det strategiska arbetet och de operativa insatserna, inom ramen för GSFP. Europaparlamentet uppmuntrar till fastställande och utveckling av säkerhets- och försvarsrelaterade kapacitetsbehov för de kommande generationerna av Galileo- och Copernicussystemen.

29.  Europaparlamentet påpekar att det finns en offentlig reglerad tjänst för Galileo som är begränsad till användare med tillstånd från myndigheterna och som lämpar sig för känsliga tillämpningar där robusthet och fullständig tillförlitlighet måste säkerställas. Den offentliga reglerade tjänstens kapacitet bör vidareutvecklas i kommande generationer för att bemöta nya hot. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att de operativa förfarandena är så effektiva som möjligt, i synnerhet i händelse av en kris. Parlamentet framhåller behovet att fortsätta att utveckla och främja tillämpningar som bygger på Galileokapacitet, inklusive sådana som behövs för GSFP, i syfte att maximera de socioekonomiska vinsterna. Parlamentet påminner dessutom om behovet att stärka Galileoinfrastrukturens säkerhet, även i fråga om marksegmentet, och uppmanar kommissionen att vidta de åtgärder som krävs i riktning mot detta i samarbete med medlemsstaterna.

30.  Europaparlamentet understryker den höga säkerhetsnivån hos EU:s GNSS-system. Parlamentet betonar det framgångsrika genomförandet av de uppgifter som tilldelats Europeiska byrån för GNSS, i synnerhet genom styrelsen för säkerhetsackreditering och säkerhetsövervakningscentrumen för Galileo. Parlamentet efterlyser i detta avseende användning av sakkunskapen och säkerhetsinfrastrukturen hos Europeiska byrån för GNSS också för Copernicus. Denna fråga bör tas upp inom halvtidsöversynen av Galileo och Copernicus.

31.  Europaparlamentet noterar i synnerhet det operativa behovet av mycket högupplösta jordobservationsdata inom Copernicusprogrammet och uppmanar kommissionen att bedöma hur detta behov kan tillgodoses, med beaktande av GSFP-kraven. Parlamentet framhåller utvecklingsframsteg såsom observation i nära realtid och videoströmning från rymden, och rekommenderar kommissionen att undersöka hur dessa möjligheter kan utnyttjas för bland annat säkerhets- och försvarsändamål. Parlamentet påminner vidare om behovet att stärka Copernicusinfrastrukturens säkerhet, även i fråga om marksegmentet och datasäkerhet, och uppmanar kommissionen att vidta de åtgärder som krävs i riktning mot detta i samarbete med medlemsstaterna. Parlamentet framhåller dessutom vikten av att överväga hur näringslivet kan involveras i förvaltningen av driften av Copernicus.

32.  Europaparlamentet framhåller behovet att förbättra processen för informationsspridning från satelliter till användare, bland annat genom att bygga den tekniska infrastruktur som krävs. Parlamentet noterar vad som anges i kommissionens meddelande, nämligen att 60 procent av elektroniken i europeiska satelliter för närvarande importeras från USA. Parlamentet efterlyser ett initiativ om hur känsliga uppgifter och personuppgifter kan skyddas i detta sammanhang.

33.  Europaparlamentet välkomnar arbetet med att ge EU en självständig tillgång till statlig satellitkommunikation (GovSatcom) och uppmanar kommissionen att fortsätta att göra framsteg avseende detta. Parlamentet påminner om att det första steget i processen utgjordes av att kommissionen respektive EDA fastställde de civila och militära behoven. Detta initiativ bör leda till sammanslagning beträffande efterfrågan och bör utformas på det sätt som bäst tillgodoser de fastställda behoven. Kommissionen uppmanas att på grundval av stödmottagarnas behov och krav göra en kostnadsnyttoanalys av olika lösningar, nämligen

   att kommersiella aktörer tillhandahåller tjänster,
   ett system som bygger på nuvarande kapacitet med möjlighet att integrera framtida kapacitet, eller
   att det skapas ny kapacitet genom ett särskilt system för detta ändamål.

Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att ta upp frågan om ägarskap och ansvarsskyldighet. Oavsett vilket det slutliga beslutet blir bör varje nytt initiativ ske i allmänhetens intresse och gynna det europeiska näringslivet (tillverkare, operatörer, uppskjutning och andra näringslivsgrenar). Statlig satellitkommunikation bör även ses som en möjlighet att främja konkurrenskraft och innovationer genom att man drar nytta av utvecklingen av teknik med dubbla användningsområden i samband med den extremt konkurrenskraftiga och dynamiska satellitkommunikationsmarknaden. Parlamentet understryker behovet att i mindre utsträckning förlita sig på leverantörer av utrustning och tjänster utanför EU.

34.  Europaparlamentet påpekar att utvecklingen av rymdövervakning och spårning är ett bra initiativ inom rymdsamarbetet och ett steg i riktning mot säkerhet i rymden. Parlamentet begär att en vidareutveckling av den egna rymdövervaknings- och spårningskapaciteten prioriteras av EU för att trygga ekonomin, samhället och medborgarnas säkerhet samt inom området rymdkapacitet för Europas säkerhet och försvar. Rymdövervakning och spårning bör bli ett EU-program med en egen budget, samtidigt som man säkerställer att finansieringen av pågående projekt för den skull inte minskar. Parlamentet anser dessutom att EU bör utveckla en mer övergripande kapacitet för rymdlägesbilden, med större prediktionsförmåga, där rymdövervakning samt analys och bedömning av potentiella hot och risker avseende rymdverksamhet bör ingå. Kommissionen uppmanas därför att bygga vidare på rymdövervakning och spårning genom att utveckla ett bredare koncept för rymdlägesbilden som även skulle bemöta avsiktliga hot mot rymdsystem och, i samarbete med ESA, ta hänsyn till rymdväder och jordnära objekt samt behovet av forskning om tekniska system för undvikande och bortskaffande av rymdskrot. Parlamentet anser att en helhetssamordning av rymdverksamheten bör uppnås utan att friheten att använda rymden hindras. Kommissionen uppmanas att undersöka om den privata sektorn kan spela en viktig roll i fortsatt utveckling och underhåll av den icke-känsliga delen av systemet för rymdövervakning och spårning, för vilket Galileos tudelade ledningsstruktur kan tjäna som förebild.

35.  Europaparlamentet understryker behovet att utveckla politik och forskningskapacitet för att kunna tillhandahålla framtida tillämpningar och utveckla en konkurrenskraftig europeisk industri som kan nå kommersiell framgång på grundval av en sund ekonomisk miljö. Parlamentet noterar att de privata aktörernas betydelse på rymdmarknaden ökar. Parlamentet understryker behovet av – och fördelarna med – små och medelstora företags delaktighet i processerna för forskning, utveckling och produktion med anknytning till rymdteknik, särskilt sådan som är relevant för att garantera säkerheten. Parlamentet är fortfarande på sin vakt vad avser riskerna med oreglerade privata initiativ med säkerhets- och försvarskonsekvenser. Förhållandet mellan risker och fördelar kan variera från segment till segment inom rymdverksamheten och måste därför bedömas från fall till fall, särskilt med tanke på de specifika förhållandena i denna sektor när det gäller suveränitet och strategisk autonomi. Kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att tillhandahålla de medel som är nödvändiga för att begränsa dessa risker.

36.  Med tanke på rymdens strategiska betydelse är det viktigt att den offentliga sektorn står för merparten av investeringarna. Europaparlamentet anser att de höga kostnaderna för att ta fram rymdprogram och rymdinfrastruktur innebär att det enda sättet att se till att dessa projekt är livskraftiga är beslutsamma offentliga ansträngningar som kanaliserar privata initiativ.

37.  Europaparlamentet påpekar att det, vad gäller den framtida finansieringen av europeiska rymdprogram, skulle vara önskvärt att fastställa när det kan bli möjligt att använda olika former av offentlig-privata partnerskap.

38.  Europaparlamentet påpekar att de korrekta rättsliga och politiska ramarna måste fastställas för att ge industrin ytterligare drivkraft och incitament att fortsätta den tekniska utvecklingen och forskningen inom rymdkapacitet. Parlamentet efterlyser den finansiering som krävs för att den rymdrelaterade forskningen ska säkerställas på de områden som anges ovan. Parlamentet noterar den viktiga roll som Horisont 2020 kan spela för att hjälpa EU att minska sitt beroende i fråga om kritisk rymdteknik. I samband med detta påminner parlamentet om att rymddelen av Horisont 2020 omfattas av prioriteringen ”Industriellt ledarskap” och i synnerhet av det särskilda målet ”Ledarskap inom möjliggörande teknik och industriteknik”. Parlamentet anser därför att Horisont 2020 bör användas för att stödja Europas rymdtekniska bas och rymdindustrikapacitet. Kommissionen uppmanas att ge tillräckligt utrymme åt kritisk rymdteknik för säkerhet och försvar under halvtidsöversynen av Horisont 2020.

39.  EU skulle kunna spela en roll för att göra rymdkapacitet och rymdtjänster i Europa mer robusta, motståndskraftiga och reaktiva. Europaparlamentet är övertygat om att en snabb reaktionsförmåga för att ersätta eller återställa skadade eller förstörda tillgångar i rymden i en krissituation bör utvecklas på ett ändamålsenligt sätt genom partnerskap som inbegriper flera stater, även på europeisk nivå. Parlamentet lovordar ESA:s arbete med att utveckla ett rymdlägesbildsprogram som ska upptäcka och förutspå rymdskrot och satellitkollisioner. Det finns ett akut behov att minska den kollisionsrisk som allt fler satelliter och en tilltagande mängd rymdskrot medför. Kommissionen och rådet uppmanas att fortsätta finansieringen av denna kapacitet efter 2016. Parlamentet välkomnar därför kommissionens initiativ till ett europeiskt system för rymdövervakning och spårning, som kommer att säkra EU:s oberoende i rymden. Parlamentet ifrågasätter om lämpliga styrningsstrukturer är på plats för förvaltningen av offentliga reglerade tjänster och andra centrala rymdinfrastrukturer i händelse av ett väpnat angrepp eller andra större säkerhetskriser.

40.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och de europeiska organen på rymd-, säkerhets- och försvarsområdena att med gemensamma krafter ta fram en vitbok om utbildningskrav för användning av rymdkapacitet och rymdbaserade tjänster för säkerhet och försvar. EU-resurser bör avsättas för pilotkurser på de områden där medlemsstaterna och de behöriga europeiska organen har pekat ut ett överhängande behov.

41.  Europaparlamentet anser att det är av strategisk betydelse med ytterligare finansiellt och politiskt stöd till utvecklingen och användningen av europeiska uppskjutningsanordningar och programmet Pride (Programme for Reusable In-orbit Demonstrator in Europe), eftersom en demonstrator är kostnadseffektivare och ger ett oberoende i fråga om tillgång till rymden och dessutom kan användas som en plan för rymdkrishantering.

42.  Europaparlamentet är oroat över de ökade kostnaderna för Copernicus- och Galileoprogrammen, långt utöver de ursprungliga budgetanslagen. Parlamentet stöder vidareutvecklingen av EU:s rymdkapacitet, samtidigt som det efterlyser lämplig förvaltning av de finansiella resurserna.

43.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som inte har ratificerat fördraget om yttre rymden att göra detta, med tanke på hur viktigt det är för upprätthållandet av lagen i rymden.

44.  Europaparlamentet välkomnar framstegen med och planerna på att utveckla nya europeiska uppskjutningsanordningar med namnen Ariane 6 och Vega, och anser att utvecklingen av dessa är nödvändig för att europeiska rymdprogram för försvars- och säkerhetsändamål ska kunna förbli livskraftiga och stå på egna ben i det långa loppet. Parlamentet är av den bestämda uppfattningen att det måste vara ett strategiskt europeiskt mål att upprätthålla de europeiska uppskjutningsanordningarnas dominerande ställning i ett läge när det dyker upp nya konkurrenter som är starkt uppbackade av konkurrenskraftiga finansieringsmodeller. För att uppnå detta mål behövs lämpliga ändringar av strukturer, lagstiftning och finansiering i syfte att främja utvecklingen av innovativa och konkurrenskraftiga projekt på EU-nivå. Parlamentet förespråkar bland annat innovation i återanvändningen av komponenter, eftersom det utgör ett viktigt framsteg i fråga om både effektivitet och hållbarhet. EU bör ägna särskild uppmärksamhet åt följderna av vissa projekt som rör unionens oberoende, såsom samarbete med Ryssland på känsliga områden som uppskjutning av satelliter med Sojuzraketer.

45.  Europaparlamentet noterar den strategiska betydelsen av oberoende tillträde till rymden och behovet av särskilda EU-åtgärder, också i fråga om säkerhet och försvar, eftersom Europa genom denna kapacitet skulle kunna få tillträde till rymden i händelse av en kris. Parlamentet uppmanar kommissionen, i samarbete med ESA och medlemsstaterna, att

   samordna, dela och utveckla planerade rymdprojekt och europeiska marknader, så att den europeiska industrin kan förutse efterfrågan (till förmån för arbetstillfällen och industri med bas i Europa) och även generera sin egen efterfrågan i fråga om företagsdriven användning,
   stödja infrastruktur för uppskjutning, och
   främja forskning och utveckling, bland annat genom offentlig-privata partnerskap, särskilt inom banbrytande teknik.

Parlamentet anser att dessa insatser är nödvändiga för att Europa ska kunna konkurrera på den globala uppskjutningsmarknaden. Parlamentet anser dessutom att EU måste se till att ha en solid rymdteknisk bas och nödvändig industriell kapacitet för att kunna utforma, utveckla, skjuta upp, driva och utnyttja rymdsystem, hela vägen från tekniskt oberoende och it-säkerhet till överväganden på utbudssidan.

46.  Europaparlamentet anser att EU dels bör uppmuntra alla aktörer i leveranskedjorna för teknik och kunskap att uppmärksamma rymdkapacitet och tekniker med dubbla användningsområden med betydelse för säkerhet och försvar, dels verka för en utveckling av innovativa tillämpningar och nya affärsidéer på detta område, med särskild inriktning på små och medelstora företag och en utveckling av entreprenörskap inom sektorn. Det behövs fortsatta finansiella investeringar för att den tekniska forskningen och utvecklingen ska kunna upprätthållas. Parlamentet är av den bestämda uppfattningen att den offentliga sektorn måste ge incitament till skapandet av specialistinkubatorer och medel som utformats för att finansiera innovativa uppstartsföretag, så att man ser till att de höga rymdforskningskostnaderna inte hindrar framväxten av innovativa projekt. Parlamentet efterlyser en plan för användning av rymdteknik med dubbla användningsområden inom rymdsektorn, i syfte att bidra till utvecklingen av europeisk försvarsindustri och ökad konkurrens.

47.  Man bör stödja insatser för att stärka det europeiska samarbetet i sektorn så att man får bukt med den stora splittringen, särskilt med avseende på efterfrågan från institutionerna. Europaparlamentet är övertygat om att endast en kostnadseffektivare, insynsvänligare och mer konsoliderad europeisk rymdindustri har möjlighet att hävda sig i den internationella konkurrensen. Den europeiska rymdindustripolitiken måste vidareutvecklas i samordning med ESA, så att komplementaritet garanteras.

48.  Europaparlamentet påminner om att det, för att man ska kunna upprätthålla och stärka säkerheten, försvaret och stabiliteten i Europa, är viktigt att förhindra export av känslig rymdteknik till länder som hotar den regionala eller globala säkerheten och stabiliteten, för en aggressiv utrikespolitik och direkt eller indirekt stöder terrorism samt gör sig skyldiga till inhemskt förtryck av befolkningen. Den höga representanten, EU:s medlemsstater och kommissionen uppmanas eftertryckligen att se till att de åtta kriterierna i den gemensamma ståndpunkten 944 och bestämmelserna i förordningen om dubbla användningsområden respekteras till fullo med avseende på export av känslig rymdrelaterad teknik.

49.  Det behövs bättre samordning av EU:s rymdkapacitet, genom en utveckling av den systemarkitektur och de förfaranden som behövs för att säkerställa en proportionerlig säkerhetsnivå, inklusive datasäkerhet. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta och främja en förvaltningsmodell för varje system genom vilket säkerhets- och försvarsrelaterade tjänster tillhandahålls. För att kunna tillhandahålla slutanvändarna integrerade tjänster bör EU:s rymdkapacitet för säkerhet och försvar förvaltas av ett särskilt centrum för samordning av operativa tjänster (lednings- och kontrollcentrum enligt vad som avses i arbetsprogrammet 2014–2015 för Horisont 2020). Parlamentet anser att detta av kostnadseffektivitetsskäl om möjligt bör införlivas i ett av EU:s befintliga organ, såsom Europeiska byrån för GNSS, Europeiska unionens satellitcentrum eller EDA, med hänsyn till den kapacitet som redan erbjuds av dessa organ.

50.  Europaparlamentet anser att långsiktiga rättsliga ramar som möjliggör hållbara investeringar på EU-nivå i säkerhets- och försvarskapacitet skulle kunna främja ett ökat och mer systematiskt europeiskt försvarssamarbete i syfte att tillhandahålla nyckelkapacitet. Parlamentet noterar därför Europeiska rådets slutsatser från juni 2015 och uppmanar kraftfullt rådet, vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen att utveckla de nödvändiga ramarna för EU-finansiering.

51.  Europas rymdindustri är mycket koncentrerad med en hög vertikal integration, där fyra företag står för mer än 70 procent av den sammanlagda sysselsättningen inom den europeiska rymdsektorn och där 90 procent av sysselsättningen i den europeiska rymdsektorns tillverkningsindustri är förlagd till sex länder. Europaparlamentet betonar att man inte bör förbise potentialen hos länder som uppvisar goda resultat gällande patentansökningar på högteknologiområden men inte har någon tradition av rymdverksamhet, och efterlyser politiska åtgärder för att uppmuntra sådana länders deltagande i den europeiska rymdsektorn, med hjälp av bland annat verktygen i Horisont 2020-programmet.

52.  Europaparlamentet anser också att forskningen och utvecklingen på området för rymdteknik och rymdbaserade tjänster bör stärkas inom en enhetlig EU-politisk ram.

53.  Europaparlamentet anser att en vitbok om säkerhet och försvar på EU-nivå skulle vara ett lämpligt sätt att skapa en struktur för EU:s framtida insatser för rymdbaserad säkerhets- och försvarskapacitet. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att inleda en debatt för att fastställa EU:s ambitionsnivå på de överlappande områdena rymdkapacitet och säkerhet och försvar. Detta skulle också kunna möjliggöra en sammanhållen utveckling inom alla kapacitetsområden när det gäller fredsbevarande och konfliktförebyggande arbete samt stärkt internationell säkerhet, i enlighet med FN-stadgans principer. Kommissionen uppmanas att i den kommande europeiska handlingsplanen på försvarsområdet ange huvuddragen för sina planer i fråga om rymdverksamhet till stöd för säkerhet och försvar. Parlamentet erkänner samtidigt vinsterna med ett säkerhetsrelaterat internationellt samarbete på rymdområdet med EU:s pålitliga partner.

54.  Europaparlamentet påminner om att rymdskrot är ett växande problem för rymdsäkerheten, och uppmanar EU att stödja forskning och utveckling av tekniker för aktivt bortskaffande av rymdskrot. EU uppmuntras att satsa på ett internationellt avtal som inbegriper en juridisk definition av rymdskrot, regler och föreskrifter om bortskaffande av det samt ett klargörande om ansvarsfrågor. Parlamentet framhåller behovet av en utökad global rymdlägesbildsmekanism, anser att det europeiska rymdlägesbildssystemet bör länkas till partner som USA och efterlyser ytterligare förtroendeskapande åtgärder och informationsutbyte med andra motparter.

55.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, FN:s generalsekreterare, Natos generalsekreterare, EU:s byråer på rymd-, säkerhets- och försvarsområdena samt de nationella parlamenten.

(1) EUT L 122, 24.4.2014, s. 44.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 1.
(3) EUT L 158, 27.5.2014, s. 227.


Utveckling av rymdmarknaden
PDF 267kWORD 84k
Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2016 om utveckling av rymdmarknaden (2016/2731(RSP))
P8_TA(2016)0268B8-0739/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av avdelning XIX artikel 189 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 februari 2013 EU:s rymdindustripolitik (COM(2013)0108),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 april 2011 En europeisk rymdstrategi för Europeiska unionen i allmänhetens tjänst (COM(2011)0152),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 april 2016 Det europeiska initiativet för datormoln – att bygga upp en konkurrenskraftig data- och kunskapsekonomi i Europa (COM(2016)0178),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 juni 2010 Åtgärdsplan för tillämpningar för det globala systemet för satellitnavigering (GNSS) (COM(2010)0308),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 512/2014 av den 16 april 2014 om ändring av förordning (EU) nr 912/2010 om inrättande av Europeiska byrån för GNSS(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 377/2014 av den 3 april 2014 om inrättande av Copernicusprogrammet och om upphävande av förordning (EU) nr 911/2010(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 912/2010 av den 22 september 2010 om inrättande av Europeiska byrån för GNSS och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1321/2004 om inrättandet av strukturer för förvaltningen av de europeiska programmen för satellitbaserad radionavigering och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 683/2008(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1285/2013 av den 11 december 2013 om uppbyggnad och drift av de europeiska satellitnavigeringssystemen och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 876/2002 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 683/2008(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/758 av den 29 april 2015 om typgodkännandekrav för montering av eCall-system som bygger på 112-tjänsten i fordon och om ändring av direktiv 2007/46/EG(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014 av den 4 februari 2014 om färdskrivare vid vägtransporter, om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare vid vägtransporter och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet(6),

–  med beaktande av de relevanta slutsatserna från rådet och ”ministerförklaringen från Amsterdam” av den 14 april 2016 om samarbete på området för uppkopplad och automatiserad körning,

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2016 om rymdkapacitet för säkerhet och försvar i Europa(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 december 2013 om EU:s rymdindustripolitik: rymdbranschens potential för ekonomisk tillväxt(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2012 om en rymdstrategi för Europeiska unionen i allmänhetens tjänst(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2011 om transporttillämpningar av de globala systemen för satellitnavigering – EU-politiken på kort och medellång sikt(10),

–  med beaktande av studien från januari 2016 om utveckling av rymdmarknaden i Europa(11),

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU:s rymdverksamhet är av stor betydelse för vetenskapliga och tekniska framsteg, innovation, ekonomisk tillväxt, industrins konkurrenskraft, sammanhållning i samhället, skapande av kvalificerade arbetstillfällen och företag samt nya möjligheter för både uppströms- och nedströmsmarknaderna.

B.  Tjänster för satellitnavigering, jordobservation och satellitkommunikation skulle kunna lämna ett viktigt bidrag till genomförandet av en bred uppsättning av unionens politikområden. Europas medborgare skulle kunna dra avsevärd nytta av tjänster för satellitnavigering och jordobservation.

C.  Genomförandet av flaggskeppsprogram för rymden visar mervärdet med samarbete på EU-nivå. EU saknar fortfarande en integrerad och samstämd rymdpolitik.

D.  Autonomt tillträde till rymden är av strategisk betydelse för EU. Mycket tillförlitlig och korrekt positionerings- och tidsplaneringsinformation och jordobservationsdata är grundläggande för att stärka Europas autonomi. De europeiska GNSS- och Copernicusprogrammen använder sig av en unik innovativ metod för teknikgenomförande. Unionen kommer att investera mer än 11 miljarder euro i infrastruktur för dessa program fram till 2020.

E.  Det europeiska systemet för navigering genom geostationär överlappning (European Geostationary Navigation Overlay Service, Egnos), som förstärker GPS-signalen, är redan i drift, och Galileo kommer snart att starta sina inledande tjänster. Copernicus är i drift, dess centrala tjänster är redan tillgängliga för användarna och dess data är fritt tillgängliga i hela världen.

F.  Den teknik som utvecklas inom rymdforskningen har omfattande korsbefruktnings- och spinoffeffekter på andra politikområden.

G.  Sammankoppling av befintlig infrastruktur på områdena datalagring, nätverk och högpresterande datorer i Europa behövs för utveckling av förmågan att behandla och lagra stora volymer satellitdata. Den är därför viktig för att underlätta en kraftfull och konkurrenskraftig europeisk nedströmsindustri på området jordobservation.

H.  Under de kommande båda årtiondena förväntas det europeiska GNSS generera ekonomiska och sociala vinster till ett värde av ungefär 60–90 miljarder euro. Den potentiella årliga omsättning på marknaden för nedströmstjänster på området jordobservation som kan uppnås senast 2030 uppskattas till ungefär 2,8 miljarder euro, varav mer än 90 procent bör komma från Copernicus.

I.  Marknadsgenomslaget för nedströmsprogram och nedströmstjänster som är baserade på rymddata har hittills legat under förväntningarna. För att fullt ut utnyttja potentialen hos marknaden för rymddata behöver både den offentliga och den privata sektorns efterfrågan stimuleras. Det är nödvändigt att övervinna marknadsfragmenteringen och eventuella tekniska, lagstiftningsmässiga och övriga hinder för den inre marknadens sätt att fungera på området för rymdbaserade produkter och tjänster.

J.  Kommissionen tillkännagav i sitt arbetsprogram för 2016 sin avsikt att lägga fram en “rymdstrategi för Europa” och inledde ett offentligt samråd i april 2016. Denna resolution erbjuder ett bidrag till denna strategi.

Rymdstrategi och marknadsgenomslag

1.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att lägga fram en övergripande, ambitiös och framåtblickande strategi som på kort, medellång och lång sikt sörjer för en ledande position för Europa inom rymdteknik och rymdtjänster på de globala marknaderna, oberoende tillträde till rymden för Europa och likvärdiga förutsättningar för Europas rymdindustri.

2.  Europaparlamentet anser att en av strategins viktigaste beståndsdelar bör vara marknadsgenomslaget för rymddata, rymdtjänster och rymdtillämpningar, i syfte att maximera de socioekonomiska fördelarna av EU:s rymdprogram.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om en tydlig europeisk rymdindustripolitik som en del av den kommande strategin.

4.  Europaparlamentet understryker att den framtida utvecklingen av EU:s rymdprogram bör vara användarinriktad och drivas av behoven hos användare inom offentlig och privat sektor och inom vetenskapen.

5.  Europaparlamentet noterar att det finns en bred uppsättning berörda parter som deltar i att genomföra EU:s rymdpolitik, särskilt kommissionen, Europeiska byrån för GNSS (GSA), Europeiska rymdorganisationen (ESA), leverantörer av Copernicustjänster (Eumetsat, Europeiska miljöbyrån, Europeiska sjösäkerhetsbyrån, Frontex, Europacentret för medellånga väderprognoser, gemensamma forskningscentrumet, Mercator Ocean), medlemsstaterna och industrin. Parlamentet uppmuntrar dem att vidareutveckla sitt samarbete, särskilt samarbetet mellan EU och ESA. Kommissionen uppmanas att inta en ledande roll när det gäller att utveckla den europeiska industrins förmåga att förbättra tillgången till data, marknadsgenomslaget och konkurrenskraften på den globala marknaden.

6.  Europaparlamentet understryker behovet av att förenkla den institutionella strukturen för EU:s rymdverksamhet för att underlätta marknadsgenomslaget hos både offentliga och privata användare. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med detta behov i sin strategi och föreslå tydliga definitioner av de olika aktörernas roller.

7.  Europaparlamentet betonar den regionala dimensionens betydelse och stöder ett ökat deltagande av regionala och lokala myndigheter i en framgångsrik EU-rymdpolitik. Parlamentet insisterar på behovet av att samordna lokala initiativ på nationell nivå för att undvika att kommissionen och medlemsstaterna bedriver dubbelarbete.

Tekniska hinder

8.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts avseende de två flaggskeppsprogrammen, Galileo och Copernicus, och anser att de bör betraktas som kompletterande program och att ytterligare synergier bör uppmuntras. Parlamentet uppmanar kommissionen att följa tidsplanen och att säkerställa att infrastrukturen i rymden och på marken snabbt och fullständigt kan tas i drift liksom de tjänster som erbjuds av de båda flaggskeppsprogrammen. Parlamentet tror att en nyckel för att behålla den privata marknadens förtroende är att ytterligare förseningar undviks. Det är värt att upprepa att globala marknadsmöjligheter erbjuds genom de globala systemen för satellitnavigering (GNSS) kopplat till en utvidgning av Egnos täckning till sydöstra och östra Europa, Afrika och Mellanöstern.

9.  Europaparlamentet stöder utvecklingen av integrerade tillämpningar som använder såväl Egnos/Galileo som Copernicus.

10.  Europaparlamentet anser att dataspridningen från Copernicus är alltför uppsplittrad och att det behövs en EU-strategi så att industrin inom EU kan dra nytta av informationen. Parlamentet betonar att förbättrad tillgång till Copernicus jordobservationsdata är ett villkor för utveckling av en stark industrisektor i senare led, och parlamentet lyfter särskilt fram behovet av snabbare tillgång till stora mängder av jordobservationsdata, såsom tidsserier.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att Copernicusdata görs tillgängliga för oberoende IKT-plattformar, vilket skulle möjliggöra lagring, hantering och behandling av all tillgång till stordata och göra det lättare att integrera data från så många källor som möjligt samt leverera datan till användaren. Parlamentet menar att sådana plattformar bör göra följande:

   Samla efterfrågan, hjälpa till att motverka rådande uppsplittring och skapa en intern marknad för jordobservationsdata utan behov av regleringsåtgärder,
   garantera användarna fritt och icke-diskriminerande tillträde,
   göra det möjligt för industriföretagen att erbjuda de tjänster de önskar genom dessa plattformar,
   vara ett komplement till andra insatser som görs av medlemsstaterna, ESA, industrin och det öppna europeiska forskningsmolnet.

12.  Europaparlamentet rekommenderar också kommissionen att arbeta nära tillsammans med medlemsstaterna och ESA för att skapa ett verkligt integrerat infrastruktursystem, med lämpliga dataskyddsnivåer.

13.  Europaparlamentet betonar att utan mottagare och chippsatser som är avsedda för Galileo kommer Galileomarknadsutvecklingen att hämmas rejält. Parlamentet välkomnar därför det belopp som avsatts i den europeiska GNSS-budgeten för finansieringsprogrammet för ”grundläggande beståndsdelar”, som förvaltas av GSA, för att stödja denna utveckling. Kommissionen uppmanas att vid halvtidsöversynen undersöka om beloppet bör ökas.

14.  Europaparlamentet uppmanar GSA att fortsätta att arbeta med tillverkare av chippsatser och mottagare för Galileo för att förstå deras behov och ge dem de tekniska uppgifter och specifikationer som behövs för att se till att så mycket användarutrustning som möjligt är kompatibel med Galileo. Parlamentet menar att industrins behov bör införlivas i programmets utvecklingsprocess, så att systemet fortsätter att möta marknadens behov. Kommissionen uppmanas att se till att Galileo tas emot av industrin som ett av referenssystemen för flersystemsmottagare.

15.  Europaparlamentet påminner om att Galileo kommer att ha differentieringsfaktorer, det vill säga vissa fördelar som inte erbjuds genom andra GNSS-system, såsom öppentjänst-autentisering och mycket hög precision och tillförlitlighet i den kommersiella tjänsten. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att dessa differentieringar blir tillgängliga så snart som möjligt, så att de kan bidra till att Galileo blir ett referenssystem och så att man kan lyfta fram dess fördelar framför konkurrenternas.

16.  Europaparlamentet betonar vikten av att se till att nödvändiga tekniska standarder föreligger, så att rymdinformationen och rymdtjänsterna kan användas. Kommissionen uppmanas med kraft att inrätta tematiska arbetsgrupper med medlemsstaternas experter för att införa sådana standarder.

Marknadshinder

17.  Europaparlamentet anser att verksamhet i den offentliga sektorn, inklusive av betrodda europeiska företag, bör vara förutsebar så att den privata sektorn lockas att investera. Parlamentet är anhängare av principen att framtida rymdtjänster i första hand bör levereras av och upphandlas från kommersiella företag, om det inte finns väldigt goda anledningar att frångå den principen, till exempel påtagliga säkerhetsrisker. Parlamentet föreslår att halvtidsöversynen av Copernicus- och Galileo-förordningarna bör användas för att se till att den privata sektorn involveras mer i upphandlingen av tjänster.

18.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att, när det gäller Copernicus‑data, så snart som möjligt klart definiera de grundläggande offentliga tjänsternas roll (vilka produkter de tillhandahåller inom ramen för politiken för öppen och fri tillgång, vilka förfaranden som gäller för att lägga till nya produkter) och fastställa vad som ska lämnas till industrin längre ned i tillverkningskedjan. Kommissionen uppmanas att bedöma behoven av jordobservationsdata med väldigt stark upplösning för EU-interna driftssyften. Parlamentet menar att sådan data bör upphandlas från europeiska kommersiella leverantörer i syfte att placera den europeiska industrin i en stark position som tillåter den att sälja på kommersiella marknader över hela världen. Kommissionen uppmanas med kraft att även vidta åtgärder för att underlätta offentliga myndigheters upphandling av rymdbaserade tjänster, även genom att uppmuntra förkommersiell upphandling, i synnerhet för att stödja innovativa små och medelstora företag.

19.  Europaparlamentet vill se ökade ansträngningar för att öka medvetenheten i den privata och den offentliga sektorn och bland slutanvändarna om de europeiska rymdprogrammens potential, och för att uppmuntra användningen av rymddata i den offentliga sektorn och inom näringslivet. Parlamentet tror att en strategi inriktad på användarnas behov och på problemlösning, där politiska behov matchas mot relevanta operativa satellitbaserade tjänster, kan vara effektiv. Parlamentet rekommenderar att kommissionen uppmuntrar utbyten av bästa praxis, såsom det brittiska rymdprogrammet Space for Smarter Government. Parlamentet menar att kommissionen kan spela en effektiv roll vad gäller att samordna den offentliga sektorns behov och hjälpa till att generera efterfrågan från användarna.

20.  Europaparlamentet uppskattar de olika åtgärder för att öka medvetenheten som vidtagits av kommissionen, GSA, ESA, Copernicus tjänsteleverantörer, nationella rymdorgan och andra aktörer. Som lyckade exempel på bästa praxis lyfter parlamentet fram de årliga konferenserna om europeisk rymdpolitik, konferenserna om europeiska rymdlösningar, rymddagar, den europeiska rymdutställningen, Galileos tecknartävling, den europeiska satellitnavigeringstävlingen och Copernicus Masters.

21.  Europaparlamentet menar att man bör göra ytterligare ansträngningar för att främja och marknadsföra Copernicusprogrammet.

22.  Europaparlamentet uppmuntrar GSA att fortsätta sina ansträngningar när det gäller att främja och marknadsföra Galileo och Egnos och ge information om användarnas behov och utvecklingen på marknaden för satellitnavigering.

23.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör involvera nätverket med regionala Europa direkt-centrum i medlemsstaterna för att sprida kunskap om fördelarna med rymddata från Copernicus och Galileo, och även stödja offentliga myndigheter i deras arbete med att fastställa sina behov.

Rymden i EU:s politik

24.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen och medlemsstaterna att se till att det europeiska rymdprogrammets infrastruktur och deras tjänster används i relaterad politik och program. Parlamentet anser att kommissionen bör förstärka kopplingarna mellan EU:s rymdtillgångar och verksamhet på politikområden såsom den inre marknaden, den industriella basen, jobb, tillväxt, investeringar, energi, klimat, miljö, hälsovård, jordbruk, skogsbruk, fiskeri, transport, turism, digital inre marknad, regionalpolitik och lokal planering. Parlamentet tror att det finns enorm potential att kunna ta itu med utmaningar som migration, gränsförvaltning och hållbar utveckling.

25.  Europaparlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen att låta alla befintliga och nya politikinitiativ genomgå en ”rymdkontroll”, för att säkerställa att EU:s rymdtillgångar används på bästa sätt. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se över befintlig unionslagstiftning för att bedöma huruvida det behövs några förändringar för att stimulera användningen av satellitdata och satellittjänster (GNSS, jordobservation, telekommunikation) för att tillhandahålla socio‑ekonomiska och andra förmåner, och att låta all ny lagstiftning genomgå en ”rymdkontroll”.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheterna att föra in europeiska GNSS och Copernicus i unionens grannskap och i utvecklingspolitiken samt i förhandlingar om samarbete med länder utanför EU och med internationella organisationer.

27.  Europaparlamentet understryker den centrala betydelsen av europeiska GNSS-data för ökad säkerhet och effektiv användning av intelligenta transporter och trafikförvaltningssystem. Parlamentet pekar på förordningarna om eCall och digitala färdskrivare, som kommer att bidra till att främja antagandet av Galileo och Egnos. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta upp andra intressanta tillämpningsområden som gagnar unionsmedborgarnas trygghet och säkerhet, såsom nödsamtal och platsangivelser för meddelanden. Kommissionen uppmanas att vidta lagstiftningsåtgärder för att se till att GNSS chippsatser är kompatibla med Galileo/Egnos, särskilt på området för civil luftfart och central infrastruktur.

28.  Europaparlamentet betonar att rymddata och rymdtjänster kan spela en avgörande roll för att göra det möjligt för Europa att inta en ledande position i de större tekniska trenderna, såsom sakernas internet, smarta städer, stordata och uppkopplade/självgående fordon. Parlamentet välkomnar i detta hänseende Amsterdamförklaringen där Galileos och Egnos roll lyftes fram.

Tillgång till finansiering och sakkunskap

29.  Europaparlamentet betonar behovet av att stärka finansieringen för utveckling av tillämpningar och tjänster i senare led och generellt sett hela marknaden i senare led. Kommissionen uppmanas att i samband med nästa fleråriga budgetplan undersöka om det är önskvärt att avsätta en större del av EU:s rymdbudget för detta ändamål.

30.  Europaparlamentet betonar att EU har till sitt förfogande ett brett utbud av finansieringsmöjligheter för att stödja rymdsektorn i senare led i kedjan (Horisont 2020, ESI-fonder, Cosme, Efsi, etc.). Parlamentet uppmanar kommissionen att använda dessa instrument på ett samordnat och fokuserat sätt och även underlätta rådgivningstjänster och uppsökande verksamhet. Kommissionen uppmanas också att införa innovativa och flexibla finansieringsmekanismer och att ta itu med problemet med bristande tillgång på riskkapital. Parlamentet lyfter fram behovet av att ägna särskild uppmärksamhet åt förenklad tillgång till finansiering för europeiska nystartade företag, mikroföretag samt små och medelstora företag, särskilt för att hjälpa dem att lyckas i de inledande kommersialieringsfaserna.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja rymdföretagens internationalisering, inbegripet små och medelstora företag, genom bättre tillgång till finansiering och lämpligt stöd till den europeiska rymdindustrins konkurrenskraft, och även genom särskilt avsedda EU-åtgärder som möjliggör för Europa att få autonomt tillträde till rymden.

32.  Europaparlamentet rekommenderar en starkare koppling mellan forskning och utveckling och stöd till företagsutvecklingsprogram. Parlamentet anser särskilt att innovationspotentialen i Horisont 2020 bör utnyttjas bättre för rymdsektorn. Parlamentet efterlyser en lämplig strategi för att sprida resultaten av den rymdrelaterade forskningen inom Horisont 2020 till näringslivet, och menar att det är nödvändigt att främja ett närmare samarbete mellan universitet och privata bolag för att utveckla tillämpningar och tjänster.

33.  Europaparlamentet är övertygat om att rymdindustrikluster, inkubatorer och liknande initiativ hjälper till att underbygga marknadsutvecklingen, stimulera innovation och främja synergier mellan rymdsektorn och IKT och andra sektorer i näringslivet. Parlamentet välkomnar de ansträngningar som vissa medlemsstater gjort på detta område, liksom ESA:s företagsinkubatorcenter. Parlamentet anser att kommissionen bör bygga på dessa ansträngningar för att utveckla en konsekvent EU-strategi för stöd till rymdentreprenörskap och utveckla sätt att koppla samman dessa med det övriga näringslivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa till med att rätta till den geografiska obalansen i dessa verksamheter, där de central- och östeuropeiska länderna släpar efter. Parlamentet betonar behovet av att stärka samarbetet och utbytet av information och bästa praxis samt delning av infrastrukturkapacitet.

34.  Europaparlamentet anser att EU och medlemsstaterna i samarbete med den privata sektorn bör öka sina ansträngningar för att stimulera kunskap och entreprenörskap och för att locka studenter från tekniska högskolor, unga naturvetare och entreprenörer att intressera sig för rymdsektorn. Parlamentet tror att detta skulle bidra till att upprätthålla en ledande rymdvetenskapskapacitet och förhindra att högutbildade personer och experter förvinner med sin kompetens till andra delar av världen.

o
o   o

35.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 150, 20.5.2014, s. 72.
(2) EUT L 122, 24.4.2014, s. 44.
(3) EUT L 276, 20.10.2010, s. 11.
(4) EUT L 347, 20.12.2013, s. 1.
(5) EUT L 123, 19.5.2015, s. 77.
(6) EUT L 60, 28.2.2014, s. 1.
(7) Antagna texter från sammanträdet, P8_TA(2016)0267.
(8) Antagna texter, P7_TA(2013)0534.
(9) EUT C 227E, 6.8.2013, s. 16.
(10) EUT C 380E, 11.12.2012, s. 1.
(11) Space Market Uptake in Europe, undersökning för ITRE-utskottet, generaldirektoratet för EU-intern politik, utredningsavdelning A, 2016, ISBN 978-92-823-8537-1.


Situationen i Venezuela
PDF 243kWORD 74k
Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2016 om situationen i Venezuela (2016/2699(RSP))
P8_TA(2016)0269RC-B8-0700/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina många tidigare och nyligen antagna resolutioner om situationen i Venezuela, i synnerhet av den 27 februari 2014 om situationen i Venezuela(1), av den 18 december 2014 om förföljelsen av den demokratiska oppositionen i Venezuela(2) och av den 12 mars 2015 om situationen i Venezuela(3),

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Venezuela har anslutit sig till,

–  med beaktande av den interamerikanska demokratistadgan som antogs den 11 september 2001,

–  med beaktande av Venezuelas konstitution, särskilt artiklarna 72 och 233,

–  med beaktande av uttalandet av den 20 oktober 2014 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om frihetsberövandet av demonstranter och politiker i Venezuela,

–  med beaktande av uttalandena av den 7 december 2015 från Federica Mogherini, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, om valet i Venezuela,

–  med beaktande av uttalandet av den 5 januari 2016 från Europeiska utrikestjänstens talesperson om Venezuelas nya nationalförsamlings tillträde,

–  med beaktande av uttalandet av den 12 april 2016 från Ravina Shamdasani, talesperson för kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av uttalandet av den 10 maj 2016 från vice ordföranden/unionens höga representant om situationen i Venezuela,

–  med beaktande av Human Rights Watchs skrivelse av den 16 maj 2016 till Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekreterare, Luis Almagro, om Venezuela(4),

–  med beaktande av uttalandet av den 18 maj 2016 från Amerikanska samarbetsorganisationens ständiga råd,

–  med beaktande av de officiella meddelandena från Sydamerikanska nationernas union (Unasur) som utfärdades den 23 maj(5) och den 28 maj(6) 2016 om förberedande möten för att inleda en nationell dialog mellan representanter för den venezuelanska regeringen och oppositionskoalitionen MUD,

–  med beaktande av ledarna för G7-staternas förklaring från Ise-Shima den 26–27 maj 2016(7),

–  med beaktande av Förenta staternas utrikesminister John Kerrys uttalande av den 27 maj 2016 om hans samtal med Spaniens tidigare premiärminister José Luis Rodríguez Zapatero(8),

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Venezuelas oppositionskoalition, MUD, vann 112 av 167 mandat i nationalförsamlingens enda kammare, vilket är två tredjedelars majoritet i förhållande till PSUV:s 55 mandat. Därefter blockerade Högsta domstolen fyra nyvalda ledamöter av nationalförsamlingen, varav tre från MUD, från att inta sitt mandat, vilket gjorde att oppositionen förlorade sin två tredjedelars majoritet.

B.  Under de fem månader då den nya nationalförsamlingen har varit verksam inom lagstiftningsarbetet, med den demokratiska oppositionen i majoritet, har Högsta domstolen avkunnat tretton politiskt motiverade domar i den verkställande maktens favör, vilka alla äventyrar den maktbalans som är nödvändig i en rättsstat.

C.  Sådana beslut som att utfärda och bekräfta dekretet om undantagstillstånd och ekonomiskt undantagstillstånd, att avskaffa nationalförsamlingens befogenheter att granska politiken, att vägra erkänna nationalförsamlingens författningsenliga befogenheter att återkalla utnämningen av domare i Högsta domstolen, att förklara reformen av Venezuelas centralbank författningsvidrig och att tills vidare upphäva artiklarna i nationalförsamlingens interna debattregler fattades bland annat i strid med nationalförsamlingens lagstiftningsbefogenheter och utan respekt för den maktbalans som är nödvändig i en rättsstat.

D.  Ungefär 2 000 personer är fängslade, befinner sig i husarrest eller är villkorligt dömda av politiska skäl, häribland viktiga politiska ledare som Leopoldo López, Antonio Ledezma och Daniel Ceballos. Den 30 mars 2016 antog den venezuelanska nationalförsamlingen en lag som skulle ge amnesti åt ovannämnda fångar och därmed bana väg för en dialog för nationell försoning. Denna lag är förenlig med artikel 29 i Venezuelas konstitution trots Högsta domstolen förklaring om att den är författningsvidrig. Zeid Ra’ad al-Hussein, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, har förklarat offentligt att lagen om amnesti och nationell försoning är förenlig med internationell rätt och uttryckt sin besvikelse över att den förkastades.

E.  Rättsstatsprincipen och maktfördelningsprincipen respekteras inte i Venezuela. Föreliggande fakta visar att regeringen har inflytande och kontroll över den juridiska makten och det nationella valrådet, vilket får negativa effekter för den lagstiftande makten och oppositionen, dvs. hörnstenarna i alla demokratiska system, något som klart strider mot den princip om oberoende och maktdelning som kännetecknar demokratiska rättsstater.

F.  Den demokratiska oppositionen har inlett en av konstitutionen erkänd process som innebär att offentliga tjänstemän kan avsättas genom en folkomröstning efter att ha fullgjort halva tjänstetiden. Det nationella valrådet har från MUD mottagit 1,8 miljoner namnunderskrifter från venezuelanska medborgare till stöd för denna process. Detta är betydligt fler än de 198 000 underskrifter som ursprungligen krävdes för att processen ska vara laglig och författningsenlig.

G.  Venezuela står inför en allvarlig humanitär kris som orsakats av bristen på livsmedel och läkemedel. Nationalförsamlingen har förklarat att en ”humanitär kris för sjuk- och hälsovård och livsmedel” råder med tanke på den allmänna bristen på läkemedel, medicintekniska produkter och förråd, och den har begärt humanitärt bistånd från och ett tekniskt besök av Världshälsoorganisationen (WHO) för att bekräfta de ovannämnda förhållandena.

H.  Trots bristen på officiella uppgifter har enligt ENCOVI (Encuesta de Condiciones de Vida) andelen fattiga i Venezuela fördubblats, från 30 % 2013 till 60 % 2016. 75 % av de läkemedel som Världshälsoorganisationen anser vara basläkemedel saknas i Venezuela.

I.  Regeringen hindrar humanitärt bistånd från att komma in i landet och bojkottar de många olika internationella initiativ som vill bistå det civila samhället, vilket varit fallet med Caritas och andra icke-statliga organisationer.

J.  Enligt Internationella valutafonden (IMF) kommer Venezuelas ekonomi att minska med 8 % 2016, vilket följer på en minskning med 5,7 % 2015. Trots att minimilönen har höjts med 30 % så innebär inflationstakten på 180,9 % att invånarna i Venezuela inte kan betala för grundläggande förnödenheter. IMF räknar med en genomsnittlig inflationstakt på 700 % vid slutet av 2016 och 2 200 % under 2017.

K.  Bristen på framförhållning när det gäller grundläggande infrastruktur och ett ineffektivt styre har lett till en djup ekonomisk och social kris, som präglas av en långvarig brist på resurser, råvaror, insatsvaror, baslivsmedel och basläkemedel samt en produktionsnivå på noll. Landet står på randen till stora sociala omvälvningar och en humanitär kris med oförutsägbara konsekvenser.

L.  Venezuelas mycket höga brottslighet och fullständiga straffrihet har gjort landet till ett av de farligaste i världen. Caracas har den högsta andelen våldsbrott i världen, med över 119,87 mord per 100 000 invånare.

M.  Strider om kontrollen av olagliga gruvor är vanliga i de mineralrika områdena nära gränserna till Guyana och Brasilien. Den 4 mars 2016 ägde en massaker rum i Tumeremo, i delstaten Bolívar, då 28 gruvarbetare försvann och sedan mördades. Myndigheterna har fortfarande inte kommit med någon tillfredsställande förklaring och journalisten Lucía Suárez, som nyligen hade undersökt händelsen, sköts till döds i sitt hem i Tumeremo den 28 april 2016.

N.  Den 27 maj 2016 kom G7-länderna med ett uttalande där de vädjade till Venezuela ”att skapa villkor för en dialog mellan regeringen och landets medborgare för att lösa den allt allvarligare ekonomiska och politiska krisen” och den 1 juni 2016 kom Amerikanska samarbetsorganisationens ständiga råd med ett uttalande om situationen i Venezuela.

O.  Inom ramen för Unasur har förberedande möten nyligen hållits i Dominikanska republiken under ledning av Spaniens tidigare premiärminister José Luis Rodríguez Zapatero, Dominikanska republikens tidigare president Leonel Fernández och Panamas tidigare president Martín Torrijos, i syfte att inleda en nationell dialog med representanter från Bolivarianska republiken Venezuela och oppositionspartierna, som representeras av MUD.

P.  Krisen kan bara lösas genom en dialog med alla nivåer inom förvaltningen, den demokratiska oppositionen och samhället.

1.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över den allvarligt försämrade situationen när det gäller demokrati, mänskliga rättigheter och den samhällsekonomiska situationen i Venezuela och det alltmer instabila politiska och sociala klimatet.

2.  Europaparlamentet uttrycker även sin oro över det rådande institutionella dödläget och den verkställande maktens användning av statliga maktmedel för att kontrollera Högsta domstolen och det nationella valrådet för att hindra tillämpningen av lagar och initiativ som den nationella församlingen har antagit. Parlamentet uppmanar Venezuelas regering att respektera rättsstatsprincipen och maktdelningsprincipen. Parlamentet påpekar att åtskillnad och icke-inblandning mellan legitima makthavare är en grundläggande princip för demokratiska stater som styrs enligt rättsstatsprincipen.

3.  Europaparlamentet uppmanar den venezuelanska regeringen att inta en konstruktiv hållning för att komma till rätta med den kritiska belägenhet som Venezuela för närvarande befinner sig i genom en författningsenlig, fredlig och demokratisk lösning baserad på dialog.

4.  Europaparlamentet välkomnar Unasurs initiativ till och medlingsförsök för att inleda en nationell dialog mellan den verkställande makten och oppositionen som representeras av majoriteten i MUD.

5.  Europaparlamentet tar del av G7-ledarnas förklaring om Venezuela och uppmanar Europeiska rådet att vid sitt möte i juni göra ett politiskt uttalande om situationen i landet och om att stödja de medlingsförsök som nyligen har inletts för att nå en överenskommelse om demokratiska och politiska lösningar för Venezuela.

6.  Europaparlamentet vädjar till Venezuelas regering att omedelbart frige alla politiska fångar. Parlamentet påminner om att ett frigivande av politiska fångar är ett krav från oppositionen för att inleda förhandlingar och uppmanar båda sidor att nå en kompromisslösning för att stödja de aktuella medlingsförsöken. EU och vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att kräva ett frigivande av politiska fångar och personer som är godtyckligt frihetsberövade, i enlighet med de krav som ställts av åtskilliga FN-organ och internationella organisationer och i enlighet med lagen om amnesti och nationell försoning.

7.  Europaparlamentet kräver att myndigheterna respekterar och garanterar den grundlagsskyddade rätten att demonstrera fredligt. Parlamentet uppmanar samtidigt oppositionsledarna att utöva sin makt på ett ansvarsfullt sätt. De venezuelanska myndigheterna uppmanas att garantera alla medborgare säkerhet och ett fritt utövande av sina rättigheter, i synnerhet människorättsförsvarare, journalister, politiska aktivister och medlemmar av oberoende icke-statliga organisationer.

8.  Europaparlamentet uppmanar president Nicolás Maduro och hans regering att genomföra brådskande ekonomiska reformer tillsammans med nationalförsamlingen för att hitta en konstruktiv lösning på den ekonomiska krisen och energikrisen, i synnerhet vad gäller bristen på livsmedel och läkemedel.

9.  Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över de allt större sociala spänningar som uppstår på grund av bristen på basvaror som livsmedel och läkemedel. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/unionens höga representant att föreslå en biståndsplan för landet och att vädja till de venezuelanska myndigheterna att tillåta humanitärt bistånd in i landet och att ge tillträde till de internationella organisationer som vill hjälpa de mest drabbade sektorerna i samhället i syfte att tillgodose befolkningens mest akuta och grundläggande behov.

10.  Europaparlamentet vädjar till regeringen och de offentliga myndigheterna i Venezuela att respektera konstitutionen, däribland de lagliga och erkända mekanismerna och förfarandena för att aktivera den process som fastställts i Venezuelas konstitution för att ställa presidenten inför riksrätt före utgången av 2016.

11.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att samarbeta med Latinamerikas länder och med regionala och internationella organisationer för att se till att mekanismer för dialog, nationell försoning och medling införs i syfte att stödja en fredlig, demokratisk och författningsenlig lösning på den kris landet för närvarande genomgår.

12.  Europaparlamentet ser det som en absolut prioritet att minska den rådande omfattande straffriheten, som spär på och främjar det tilltagande våldet och den ökande osäkerheten i landet, och att säkerställa respekten för det befintliga rättssystemet, vilket kräver rättvisa för offren för bortföranden, mord och andra brott som begås varje dag, liksom för deras familjer.

13.  Europaparlamentet uppmanar de venezuelanska myndigheterna att undersöka Tumeremo-massakern, där 28 gruvarbetare mördades, för att ställa förövarna och anstiftarna inför rätta. Detsamma gäller för dem som stod bakom mordet på journalisten Lucía Suárez nyligen, vilket ägde rum på samma plats och förmodas ha ett samband med massakern.

14.  Europaparlamentet erinrar om sin begäran att så snart som möjligt skicka en delegation från Europaparlamentet till Venezuela och föra en dialog med alla sektorer som är inblandade i konflikten.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Bolivarianska republiken Venezuelas regering och nationalförsamling, den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika och Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekreterare.

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0176.
(2) Antagna texter, P8_TA(2014)0106.
(3) Antagna texter, P8_TA(2015)0080.
(4) https://www.hrw.org/news/2016/05/16/letter-human-rights-watch-secretary-general-almagro-about-venezuela
(5) http://www.unasursg.org/es/node/719
(6) http://www.unasursg.org/es/node/779
(7) http://www.mofa.go.jp/files/000160266.pdf
(8) http://www.state.gov/r/pa/prs/ps/2016/05/257789.htm


Hormonstörande ämnen: situationen till följd av tribunalens dom av den 16 december 2015
PDF 227kWORD 71k
Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2016 om hormonstörande ämnen: situationen till följd av tribunalens dom av den 16 december 2015 (2016/2747(RSP))
P8_TA(2016)0270RC-B8-0733/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter(1),

–  med beaktande av kommissionens färdplan Defining criteria for identifying Endocrine Disruptors in the context of the implementation of the Plant Protection Product Regulation and Biocidal Products Regulation(2),

–  med beaktande av tribunalens dom av den 16 december 2015 i mål T-521/14 (talan väckt av Sverige mot kommissionen; Sveriges talan stöddes av Europaparlamentet, Europeiska unionens råd, Danmark, Finland, Frankrike och Nederländerna)(3),

–  med beaktande av artikel 17.1 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 265 och 266 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av skrivelsen av den 22 mars 2016 från kommissionens ordförande, Jean-Claude Juncker, till Europaparlamentets talman ((2016)1416502),

–  med beaktande av Unep/WHO:s rapport State of the science of endocrine disrupting chemicals 2012(4),

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 5 i förordning (EU) nr 528/2012 får verksamma ämnen som anses ha hormonstörande egenskaper som kan ha skadliga effekter på människor, antingen på grundval av vetenskapliga kriterier som ska fastställas eller, i avvaktan på att sådana kriterier antas, på grundval av interimskriterier, inte godkännas, utom när ett av undantagen i artikel 5.2 är tillämpligt.

B.  Enligt artikel 5.3. i förordning (EU) nr 528/2012 ska kommissionen senast den 13 december 2013 anta delegerade akter för att närmare ange vetenskapliga kriterier för fastställande av hormonstörande egenskaper hos verksamma ämnen och biocidprodukter.

C.  Kommissionen har fortfarande inte antagit delegerade akter för att närmare ange vetenskapliga kriterier, som nu är mer än två och ett halvt år försenade.

D.  Enligt Unep/WHO:s rapport utgör hormonstörande ämnen ett globalt hot, mot bakgrund av bland annat den höga förekomsten av och den stigande trenden för många hormonrelaterade sjukdomar hos människor, och i rapporten noteras även att hormonrelaterade effekter har observerats bland populationer av vilda djur. Det finns nya bevis för att exponering för hormonstörande ämnen har skadliga effekter på fortplantningsförmågan (sterilitet, cancer, missbildningar), och bevisen ökar för att dessa kemikalier har en effekt på sköldkörtelns funktion, hjärnans funktion, övervikt och ämnesomsättning samt insulin- och blodsockerbalansen.

E.  Tribunalen fastslog i sin dom av den 16 december 2015 i mål T-521/14 att kommissionen brutit mot unionslagstiftningen genom att inte anta delegerade akter för att närmare ange vetenskapliga kriterier för fastställande av hormonstörande egenskaper.

F.  Tribunalen fastslog i sin dom att kommissionen hade en klar, precis och ovillkorlig skyldighet att anta delegerade akter för att närmare ange de ovannämnda vetenskapliga kriterierna senast den 13 december 2013.

G.  Den rådgivande expertgruppen för ämnen med hormonstörande egenskaper, inrättad av kommissionen och samordnad av det gemensamma forskningscentrumet, antog den 28 mars 2013 en rapport om de huvudsakliga vetenskapliga frågorna med bäring på identifikation och karakterisering av hormonstörande ämnen. Ett fullfjädrat förslag till vetenskapliga kriterier låg då färdigt, efter att avdelningarna hade arbetat med det i tre år.

H.  Tribunalen slog vidare fast att ingen bestämmelse i förordning (EU) nr 528/2012 kräver en konsekvensbedömning av vetenskapliga farobaserade kriterier, och att även om kommissionen ansåg att en sådan konsekvensbedömning behövdes skulle detta inte befria kommissionen från att iaktta den tidsfrist som fastslagits i förordningen (punkt 74 i domen).

I.  Tribunalen fastslog också att fastställande av vetenskapliga kriterier endast kan göras på ett objektivt sätt, med hänsyn till vetenskapliga uppgifter om hormonsystemet, oberoende av andra överväganden, särskilt ekonomiska (punkt 71 i domen). Tribunalen klargjorde således att en socioekonomisk konsekvensbedömning inte är lämplig för att besluta om vetenskapliga frågor.

J.  Vidare slog tribunalen fast att kommissionen vid genomförandet av de befogenheter som delegerats till den av lagstiftaren inte får ifrågasätta den regleringsbalans som lagstiftaren fastslagit mellan förbättringen av den inre marknadens funktion och skyddet för både människors och djurs hälsa och för miljön (punkt 72 i domen). Tribunalen klargjorde därmed att det är olämpligt för kommissionen att som en del av konsekvensbedömningen i samband med antagandet av en delegerad akt bedöma lagstiftningsändringar i den sektorsspecifika lagstiftningen.

K.  Enligt tribunalen kan interimskriterierna i förordning (EU) nr 528/2012 inte anses säkerställa en tillräckligt hög skyddsnivå (punkt 77 i domen).

L.  Enligt artikel 266 i EUF-fördraget ska den institution vars underlåtenhet att agera har förklarats strida mot fördragen vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa EU-domstolens dom.

M.  Vid parlamentets plenarsammanträde i februari 2016 meddelade Vytenis Andriukatis, kommissionsledamot med ansvar för hälsa och livsmedelssäkerhet, att kommissionen trots detta skulle gå vidare med konsekvensbedömningen, eftersom kommissionen ansåg den vara ett användbart och till och med oumbärligt verktyg för att ge vägledning i kommissionens framtida beslut om kriterierna.

N.  Kommissionen är skyldig att genomföra konsekvensbedömningar för sådana lagstiftningsinitiativ och andra initiativ som förväntas ha en betydande ekonomisk, miljömässig eller social påverkan, i syfte att kartlägga alternativa lösningar, vilket innebär att konsekvensbedömningar är värdefulla verktyg som hjälper lagstiftarna att bedöma politiska alternativ, men inte att klargöra vetenskapliga frågor.

O.  Kommissionens ordförande, Jean- Claude Juncker, bekräftade i sin skrivelse av den 22 mars 2016 till parlamentets talman, Martin Schulz, kommissionens avsikt att först rådfråga nämnden för lagstiftningskontroll om konsekvensbedömningen innan den fattar ett beslut om de vetenskapliga kriterierna, och att sedan anta vetenskapliga kriterier för fastställande av hormonstörande egenskaper senast i slutet av juni 2016.

P.  Det finns därför ingen tvekan om att kommissionen ännu inte har vidtagit de nödvändiga åtgärderna för att följa domstolens dom, utan snarare framhärdar i sitt åsidosättande av unionsrätten såsom den fastställts av domstolen, och därmed även åsidosätter artikel 266 i EUF-fördraget.

Q.  Det är fullständigt oacceptabelt att kommissionen, som är fördragens beskyddare, inte respekterar fördragen.

1.  Europaparlamentet fördömer kommissionen, inte bara för dess underlåtenhet att fullgöra sin skyldighet att anta delegerade akter enligt förordning (EU) nr 528/2012, utan också för dess underlåtenhet att fullgöra sina institutionella skyldigheter enligt själva fördragen, särskilt artikel 266 i EUF-fördraget.

2.  Europaparlamentet noterar kommissionens politiska åtagande att föreslå vetenskapliga kriterier för fastställande av hormonstörande egenskaper före sommaren.

3.  Europaparlamentet betonar att tribunalen har fastslagit att fastställandet av vetenskapliga kriterier endast kan göras på ett objektivt sätt, med hänsyn till vetenskapliga uppgifter om hormonsystemet, oberoende av andra överväganden, särskilt ekonomiska, och att kommissionen inte har rätt att ändra den regleringsbalans som fastställs i en grundläggande akt i samband med tillämpningen av befogenheter delegerade till kommissionen i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget, en fråga som kommissionen dock utvärderar som en del av sin konsekvensbedömning.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genast fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 266 i EUF-fördraget, och att genast anta farobaserade vetenskapliga kriterier för fastställande av hormonstörande egenskaper.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådets ordförande och kommissionens ordförande och att underrätta dem om resultatet av omröstningen om den i kammaren.

(1) EUT L 167, 27.6.2012, s. 1.
(2) http://ec.europa.eu/smart-regulation/impact/planned_ia/docs/2014_env_009_endocrine_disruptors_en.pdf
(3) http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf;jsessionid=9ea7d2dc30d51da24ab07e534c8a920ba78762970884.e34KaxiLc3qMb40Rch0SaxuTa3r0?text=&docid=173067&pageIndex=0&doclang=SV&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=717530
(4) http://www.who.int/ceh/publications/endocrine/en/


Produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs
PDF 262kWORD 71k
Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen Bt11 × MIR162 × MIR604 × GA21, och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av transformationshändelserna Bt11, MIR162, MIR604 och GA21 och om upphävande av besluten 2010/426/EU, 2011/893/EU, 2011/892/EU och 2011/894/EU (D044931/01 – 2016/2682(RSP))
P8_TA(2016)0271B8-0732/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen Bt11 × MIR162 × MIR604 × GA21, och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av transformationshändelserna Bt11, MIR162, MIR604 och GA21 och om upphävande av besluten 2010/426/EU, 2011/893/EU, 2011/892/EU och 2011/894/EU (D044931/01),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder(1), särskilt artiklarna 7.3, 9.2, 19.3 och 21.2,

–  med beaktande av artiklarna 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(2),

–  med beaktande av att den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003 den 25 april 2016 röstade för att inte avge något yttrande,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) av den 7 december 2015(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 februari 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87705 x MON 89788 (MON-877Ø5-6 × MON-89788-1) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 februari 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87708 × MON 89788 (MON-877Ø8-9 × MON-89788-1) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 februari 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan FG72 (MST-FGØ72-2) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 december 2015 om kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/2279 av den 4 december 2015 om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen NK603 × T25 (MON-ØØ6Ø3-6 × ACS‑ZMØØ3‑2) enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003(7),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av artikel 106.2 och 106.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Syngenta France SAS lämnade den 9 februari 2009 in en ansökan till den behöriga tyska myndigheten, i enlighet med artiklarna 5 och 17 i förordning (EG) nr 1829/2003, om att få släppa ut livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som innehåller, består av eller har framställts av Bt11 × MIR162 × MIR604 × GA21-majs på marknaden.

B.  Ansökan gäller även utsläppande på marknaden av den genetiskt modifierade majsen Bt11 × MIR162 × MIR604 × GA21 i produkter som består av eller innehåller denna majs för annan användning än som livsmedel och foder som är tillåten för annan majs, med undantag för odling.

C.  Den 5 juli 2013 utvidgade Syngenta ansökan till att omfatta alla kombinationer av den enda transformationshändelse som bildar Bt11 × MIR162 × MIR604 × GA21-majs (kombinationer), inbegripet Bt11 × GA21-majs, MIR604 × GA21-majs, Bt11 × MIR604-majs och Bt11 × MIR604 × GA21-majs, som redan har godkänts genom kommissionens beslut 2010/426/EU(8) och 2011/892/EU(9), samt 2011/893/EU(10) och 2011/894/EU(11).

D.  SYN-BTØ11-1-majsen, såsom den beskrivs i ansökan, uttrycker Cry1Ab-protein som ger skydd mot vissa skadedjur av ordningen fjärilar och PAT-protein som ger tolerans mot herbiciden glyfosinatammonium.

E.  SYN-IR162-4-majsen, såsom den beskrivs i ansökan, uttrycker Vip3Aa20-protein som ger skydd mot vissa skadedjur av ordningen fjärilar och PMI-protein som användes som en selektionsmarkör.

F.  SYN-IR6Ø4-5-majsen, såsom den beskrivs i ansökan, uttrycker Cry3A-protein som ger skydd mot vissa växtskadegörande skalbaggar och PMI-protein som användes som en selektionsmarkör.

G.  MON-ØØØ21-9-majsen, såsom den beskrivs i ansökan, uttrycker Cry1Ab-protein som ger skydd mot vissa skadedjur av ordningen fjärilar och mEPSPS-protein som ger tolerans mot glyfosatbaserade herbicider.

H.  Den 20 mars 2015 meddelade WHO:s särskilda cancerorgan, International Agency for Research on Cancer, att de klassar glyfosat som troligtvis cancerframkallande för människor(12).

I.  Ständiga kommittén röstade om utkastet till kommissionens genomförandebeslut den 25 april 2016, och inget yttrande avgavs.

J.  I motiveringen till sitt lagstiftningsförslag av den 22 april 2015 om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003 beklagade kommissionen att tillståndsbesluten, sedan förordning (EG) nr 1829/2003 trädde i kraft, hade fattats av kommissionen, i enlighet med tillämplig lagstiftning, utan stöd av yttrandena från medlemsstaternas kommittéer. Vid beslut om godkännande av genetiskt modifierade livsmedel och foder hade det blivit en norm att åter hänvisa ärendet till kommissionen för det slutliga beslutet, något som egentligen tillhör undantagen i förfarandet.

1.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut överskrider de genomförandebefogenheter som föreskrivs i förordning (EG) nr 1829/2003.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandebeslut.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 268, 18.10.2003, s. 1.
(2) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
(3) Efsas GMO-panel (Efsas panel för genetiskt modifierade organismer), 2015.Scientific Opinion on an application by Syngenta (EFSA-GMO-DE-2009-66) for placing on the market of herbicide tolerant and insect resistant maize Bt11 × MIR162 × MIR604 × GA21 and subcombinations independently of their origin for food and feed uses, import and processing under Regulation (EC) nr 1829/2003. EFSA Journal 2015;13(12):4297. 34 pp. doi:10.2903/j.efsa.2015.4297.
(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0040.
(5) Antagna texter, P8_TA(2016)0039.
(6) Antagna texter, P8_TA(2016)0038.
(7) Antagna texter, P8_TA(2015)0456.
(8) Kommissionens beslut 2010/426/EU av den 28 juli 2010 om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen Bt11xGA21 (SYN-BTØ11-1xMON-ØØØ21-9) enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT L 199, 31.7.2010, s. 36).
(9) Kommissionens beslut 2011/892/EU av den 22 december 2011 om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MIR604xGA21 (SYN-IR6Ø4-5xMON-ØØØ21-9) enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT L 344, 28.12.2011, s. 55).
(10) Kommissionens beslut 2011/893/EU av den 22 december 2011 om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen Bt11xMIR604 (SYN-BTØ11-1xSYN-IR6Ø4-5) enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT L 344, 28.12.2011, s. 59).
(11) Kommissionens beslut 2011/894/EU av den 22 december 2011 om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen Bt11xMIR604xGA21 (SYN-BTØ11-1xSYN-IR6Ø4-5xMON-ØØØ21-9) enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT L 344, 28.12.2011, s. 64).
(12)ARC Monographs Volume 112: evaluation of five organophosphate insecticides and herbicides 20 mars 2015, http://www.iarc.fr/en/media-centre/iarcnews/pdf/MonographVolume112.pdf


Genetiskt modifierad nejlika (Dianthus caryophyllus L., linje SHD-27531-4)
PDF 262kWORD 69k
Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om utsläppande på marknaden av en genetiskt modifierad nejlika (Dianthus caryophyllus L., linje SHD-27531-4) (D044927/02 – 2016/2683(RSP))
P8_TA(2016)0272B8-0731/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till kommissionens genomförandebeslut om utsläppande på marknaden av en genetiskt modifierad nejlika (Dianthus caryophyllus L., linje SHD‑27531-4)

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG(1), särskilt artikel 18.1 första stycket,

–  med beaktande av artiklarna 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(2),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) av den 15 december 2015(3),

–  med beaktande av Efsas yttrande av den 10 november 2014(4),

–  med beaktande av resultatet av den föreskrivande kommitténs omröstning den 25 april 2016,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av artikel 106.2 och 106.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I mars 2013 lämnade Suntory Holdings Limited i Osaka (Japan) in en anmälan (referens C/NL/13/01) om utsläppande på marknaden av en genetiskt modifierad nejlika (Dianthus caryophyllus L., linje SHD-27531-4) till den behöriga myndigheten i Nederländerna.

B.  Anmälan C/NL/13/01 avser import, distribution och återförsäljning i EU av snittblommor av den genetiskt modifierade nejlikan SHD-27531-4 enbart för prydnadsändamål.

C.  Den 25 april 2016 beslutade den föreskrivande kommittén att inte avge något yttrande, och sju medlemsstater, motsvarande 7,84 % av befolkningen, röstade emot utkastet till kommissionens genomförandebeslut, sex medlemsstater, motsvarande 46,26 % av befolkningen, lade ned sina röster, elva medlemsstater, motsvarande 36,29 % av befolkningen, röstade för utkastet, och fyra medlemsstater var inte representerade.

D.  Enligt Efsas yttrande är Efsas GMO-panel medveten om att det i vissa folkgrupper är vanligt att avsiktligen äta kronblad från nejlikor som prydnad i maträtter.

E.  Efsas GMO-panel bedömde emellertid inte de eventuella konsekvenserna för människor av att konsumera genetiskt modifierade nejlikor.

F.  Efsas yttrande omfattade inte djurs avsiktliga eller oavsiktliga förtäring av genetiskt modifierade nejlikor.

G.  Nejlikan tillhör arten Dianthus caryophyllus av det vanligen förekommande släktet Dianthus.

H.  Blommor som tillhör släktet Dianthus, såväl vilda som odlade arter, är relativt varierade, eftersom de ursprungligen kommer från så skilda delar av världen som södra Ryssland, bergsområdena i Grekland och Auvergnebergen i Frankrike. Dianthus spp. är anpassade till de kallare europeiska och asiatiska bergsområdena, och finns också i regionerna vid Medelhavskusten. D. caryophyllus är en vanligt förekommande prydnadsblomma i Europa som odlas såväl i växthus som utomhus (dvs. i Italien och Spanien), och som ibland förekommer naturligt i vissa Medelhavsländer, men den tycks vara begränsad till regionerna vid Medelhavskusten i Grekland, Italien, Sicilien, Korsika och Sardinien(5).

I.  De länder som är de största producenterna av nejlikor är Italien, Spanien och Nederländerna, och vilda Dianthus Caryophyllus förekommer främst i Frankrike och Italien(6).

J.  Cypern har invänt mot anmälan, och Efsas GMO-panel höll med Cypern om att förökning av nejlika SHD-27531-4 (t.ex. rotning) utförd av privatpersoner inte kunde uteslutas. Enligt Efsa skulle snittade stjälkar med vegetativa skott kunna förökas genom rotning eller mikroförökning och sättas ut i miljön (t.ex. i trädgårdar).

K.  I naturen sker korsbefruktning av Dianthus spp. med hjälp av insektspollinatörer, främst fjärilar, vars snablar är tillräckligt långa för att komma åt den nektar som finns i nedre delen av blomman. Efsas GMO-panel anser att en eventuell spridning av pollen från den genetiskt modifierade nejlikan SHD-27531-4 av fjärilar till vilda arter av Dianthus inte kan uteslutas.

L.  När den har tjänat ut som prydnad kommer den genetiskt modifierade Dianthus caryophyllus L., linje SHD-27531-4 att bli till avfall som, i enlighet med principerna för den cirkulära ekonomin, eventuellt kommer att komposteras, men Efsa analyserade inte effekten av en sådan utsättning i miljön.

M.  Om nejlika SHD-27531-4 skulle spridas i miljön via livsdugliga frön, pollen eller rotade växter anser Efsas GMO-panel inte att nejlikan skulle uppvisa förbättrade egenskaper, utom om den utsätts för sulfonylureaherbicider.

N.  Den genetiskt modifierade nejlikan innehåller SuRB (als)-genen från Nicotiana tabacum som kodar för ett mutant-acetolaktatsyntasprotein (ALS) som ger tolerans mot sulfonylurea.

O.  Enligt PAN UK är vissa herbicider, t.ex. sulfonylurea, sulfonamider och imidazoler, mycket giftiga för växter i mycket små doser. Sulfonylureaherbicider har ersatt andra herbicider som är giftigare för djur. Experter har varnat för att en utbredd användning av sulfonylureaherbicider skulle kunna få förödande effekter på produktiviteten hos grödor utanför målgruppen och sammansättningen av naturliga vegetationssamhällen och näringskedjor i naturen(7).

P.  Sulfonylurea är ett vanligt andrahandsval vid behandling av typ 2-diabetes, och medför en högre risk för kardiovaskulära problem jämfört med andra diabetesläkemedel(8).

Q.  Om man upprättar en marknad för sulfonylurea-resistenta växter kommer man att uppmuntra till att detta läkemedel mot diabetes används som herbicid i hela världen.

R.  Genom att använda ett läkemedel för ett annat ändamål än för folkhälsan, och därigenom sprida det på ett okontrollerat sätt i ekosystemet, kan man orsaka skadliga effekter på den biologiska mångfalden och kemiska föroreningar av dricksvattnet i hela världen.

1.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut inte uppfyller målet för skydd av hälsa och miljö i direktiv 2001/18/EG, och därför överskrider de genomförandebefogenheter som föreskrivs i detta direktiv.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandebeslut.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT L 106, 17.4.2001, s. 1.
(2) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
(3) GMO-panelen (Efsas panel för genetiskt modifierade organismer), 2015. Vetenskapligt yttrande över en Del C‑anmälan (referens C/NL/13/01) från Suntory Holdings Limited om import, distribution och återförsäljning av snittblommor av nejlika SHD-27531-4 med ändrad färg på kronbladen för prydnadsändamål. EFSA journal vol. 13(2015):12, artikelnr 4358, s. 19, doi: 10/2903/j.efsa.2015.4358.
(4) GMO Panel (Efsas panel för genetiskt modifierade organismer), 2014. Vetenskapligt yttrande över en medlemsstats invändningar mot en anmälan (referens C/NL/13/01) om utsläppande på marknaden av den genetiskt modifierade nejlikan SHD-27531-4 med ändrad färg, för import av snittblommor för prydnadsändamål, enligt del C i direktiv 2001/18/EG från Suntory Holdings Limited. EFSA journal vol. 12(2014):11, artikelnr 3878, s. 9, doi: 10/2903/j.efsa.2014.3878.
(5) Tutin et al., 1993.
(6) http://gmoinfo.jrc.ec.europa.eu/csnifs/C-NL-13-01.pdf
(7) http://www.pan-uk.org/pestnews/Issue/pn88/PN88_p4-7.pdf
(8) http://thelancet.com/journals/landia/article/PIIS2213-8587(14)70213-X/fulltext

Rättsligt meddelande