Index 
Antagna texter
Tisdagen den 5 juli 2016 - StrasbourgSlutlig utgåva
Avtal mellan EU och Peru om undantag från viseringskravet för kortare vistelser ***
 Utsläppsgränser för mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg ***I
 Flyktingars sociala delaktighet och integration på arbetsmarknaden
 Sociala och miljömässiga normer, mänskliga rättigheter och företagens ansvar
 En ny framåtblickande och innovativ strategi för handel och investeringar
 Kampen mot människohandel i EU:s yttre förbindelser

Avtal mellan EU och Peru om undantag från viseringskravet för kortare vistelser ***
PDF 237kWORD 59k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juli 2016 om utkastet till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Peru om undantag från viseringskravet för kortare vistelser (12099/2015 – C8-0143/2016 – 2015/0199(NLE))
P8_TA(2016)0295A8-0197/2016

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (12099/2015),

–  med beaktande av utkastet till avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Peru om undantag från viseringskravet för kortare vistelser (12097/2015),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 77.2 a samt artikel 218.6 andra stycket a led v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0143/2016),

–  med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och 99.2 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0197/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Peru.


Utsläppsgränser för mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg ***I
PDF 244kWORD 97k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juli 2016 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om krav för utsläppsgränser och typgodkännande för förbränningsmotorer i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg (COM(2014)0581 – C8-0168/2014 – 2014/0268(COD))
P8_TA(2016)0296A8-0276/2015

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2014)0581),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0168/2014),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 februari 2015(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 22 april 2016 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt, i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8‑0276/2015).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid den första behandlingen den 5 juli 2016 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr … /2015 om krav för utsläppsgränser vad gäller gas- och partikelformiga föroreningar samt typgodkännande för förbränningsmotorer för mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg, om ändring av förordningarna (EU) nr 1024/2012 och (EU) nr 167/2013 samt om ändring och upphävande av direktiv 97/68/EG

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2016/1628.)

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Flyktingars sociala delaktighet och integration på arbetsmarknaden
PDF 252kWORD 134k
Europaparlamentets resolution av den 5 juli 2016 om flyktingar: social delaktighet och integration på arbetsmarknaden (2015/2321(INI))
P8_TA(2016)0297A8-0204/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av artikel 78 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av Genèvekonventionen från 1951 och tilläggsprotokollet till denna,

–  med beaktande av sin resolution av den 29 april 2015 om de senaste tragedierna i Medelhavet och EU:s migrations- och asylpolitik(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 september 2015 om migration och flyktingar i Europa(2),

–  med beaktande av kommissionens migrationsrelaterade handlingsplan i tio punkter, vilken lades fram vid utrikes- och inrikesministrarnas gemensamma möte i Luxemburg den 20 april 2015,

–  med beaktande av kommissionens meddelande En europeisk migrationsagenda (COM(2015)0240),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 juni 2016 Europeisk agenda för integration av tredjelandsmedborgare (COM(2016)0377),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkompetent anställning (COM(2016)0378),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 juni 2016 En ny kompetensagenda för Europa (COM(2016)0381),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av EU:s gemensamma förteckning över säkra ursprungsländer enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU och om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd och om ändring av direktiv 2013/32/EU (COM(2015)0452),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (mottagningsdirektivet),

–  med beaktande av kommissionens meddelande EU:s handlingsplan för återvändande (COM(2015)0453),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation om inrättande av en gemensam handbok om återvändande som medlemsstaternas behöriga myndigheter ska använda när de utför uppgifter som rör återvändande (C(2015)6250),

–  med beaktande av kommissionens meddelande om reglerna för offentlig upphandling i samband med den aktuella asylkrisen (COM(2015)0454),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om åtgärder mot flyktingkrisen i Europa: den roll som EU:s yttre åtgärder spelar (JOIN(2015)0040),

–  med beaktande av kommissionens beslut om inrättande av Europeiska unionens förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika inriktade på stabilitet och insatser mot de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och fördrivna personer (C(2015)7293),

–  med beaktande av kommissionens meddelande om hantering av flyktingkrisen: omedelbara operativa, budgetära och rättsliga åtgärder enligt den europeiska migrationsagendan (COM(2015)0490),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 maj 2015 om EU:s åtgärdsplan mot smuggling av migranter (2015–2020) (COM(2015)0285),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om en europeisk agenda för integration av tredjelandsmedborgare,

–  med beaktande av kommissionens meddelande om hantering av flyktingkrisen: lägesrapport om genomförandet av de prioriterade åtgärderna i den europeiska migrationsagendan (COM(2015)0510),

–  med beaktande av de slutsatser som antogs av Europeiska rådet vid dess möte i juni 2014, vid dess särskilda möte den 23 april 2015, vid mötet den 25 och 26 juni 2015, vid EU:s stats- och regeringschefers informella migrationsmöte den 23 september 2015, vid mötet den 15 oktober 2015 och vid mötena den 17 och 18 december 2015 samt den 18 och 19 februari 2016,

–  med beaktande av rådets slutsatser om säkra ursprungsländer vid mötet den 20 juli 2015, om migration vid mötet den 20 juli 2015, om framtiden för återvändandepolitiken vid mötet den 8 oktober 2015, om migration vid mötet den 12 oktober 2015, om åtgärder för att hantera flykting- och migrationskrisen vid mötet den 9 november 2015 och om statslöshet vid mötet den 4 december 2015,

–  med beaktande av slutsatserna av den 20 juli 2015 från företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om vidarebosättning av 20 000 personer med ett klart behov av internationellt skydd genom multilaterala och nationella system,

–  med beaktande av EU:s och Turkiets gemensamma handlingsplan av den 15 oktober 2015,

–  med beaktande av förklaringen från högnivåkonferensen om östra Medelhavsrutten och västra Balkanrutten som antogs den 8 oktober 2015 samt ledarnas uttalande som antogs vid mötet om flyktingströmmarna längs västra Balkanrutten den 25 oktober 2015,

–  med beaktande av den handlingsplan och politiska förklaring som antogs vid migrationstoppmötet mellan EU och Afrika i Valletta den 11 och 12 november 2015,

–  med beaktande av rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening,

–  med beaktande av den gemensamma sysselsättningsrapporten från kommissionen och rådet Följedokument till kommissionens meddelande Årlig tillväxtöversikt för 2016,

–  med beaktande av resolution 1994 (2014) från Europarådets parlamentariska församling,

–  med beaktande av Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo) och dess arbete och rapporter, i synnerhet dess årsrapport om asylsituationen i Europeiska unionen 2014,

–  med beaktande av artiklarna 33.1 och 33.2 i 1984 års FN-konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

–  med beaktande av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) och dess arbete, årsrapporter och undersökningar, och i synnerhet undersökningarna om allvarliga former av arbetskraftsexploatering,

–  med beaktande av studien vid utredningsavdelning A om integrationen av invandrare och effekterna för arbetsmarknaden, av studierna vid utredningsavdelning C om genomförandet av artikel 80 i EUF-fördraget, om nya strategier, alternativa vägar och sätt att få tillgång till asylförfaranden för personer som söker internationellt skydd, om utforskning av nya lagstiftningsmöjligheter avseende arbetskraftsmigration till EU, om förstärkning av det gemensamma europeiska asylsystemet och alternativ till Dublin och om EU:s samarbete med tredjeländer på migrationsområdet samt med beaktande av kommentarerna och dokumenten från utredningsavdelningarna A och D om EU:s medel till migrationspolitiken och till integration av flyktingar: en analys av effektiviteten och bästa praxis i framtiden samt av studien från utredningsavdelning EXPO om migranter i Medelhavet: skydd av mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av de studier som genomförts av det europeiska migrationsnätverket, särskilt dess studier om politik, praxis och data om ensamkommande minderåriga,

–  med beaktande av FN:s flyktingkommissaries arbete och rapporter,

–  med beaktande av det arbete som utförts av FN:s särskilda rapportör om migranters mänskliga rättigheter och de rapporter som denne utarbetat,

–  med beaktande av verksamheten vid och rapporterna från Internationella organisationen för migration,

–  med beaktande av verksamheten vid och rapporterna från Europeiska rådet för flyktingar och fördrivna,

–  med beaktande av Europeiska regionkommitténs yttrande om en europeisk migrationsagenda, vilket antogs vid kommitténs 115:e plenarsammanträde den 3–4 december 2015,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttranden av den 10 december 2015 om den europeiska migrationsagendan och om EU:s åtgärdsplan mot smuggling av migranter,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 27 april 2016 om integration av flyktingar i EU,

–  med beaktande av sin resolution av den 17 december 2014 om situationen i Medelhavsområdet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU(3),

–  med beaktande av erfarenheterna och lärdomarna från programmet Equal,

–  med beaktande av de gemensamma grundläggande principerna för politiken för integration av invandrare i EU, som rådet (rättsliga och inrikes frågor) antog 2004, särskilt principerna 3, 5 och 7,

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2013 om integrationen av invandrare, effekterna för arbetsmarknaden och den externa dimensionen av EU:s samordning av social trygghet(4),

–  med beaktande av de relevanta publikationerna från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), i synnerhet Indicators of Immigrant Integration 2015: Settling In, Making Integration Work: Refugees and others in need of protection och A New Profile of Migrants in the Aftermath of the Recent Economic Crisis,

–  med beaktande av de relevanta publikationerna från Eurofound, i synnerhet Challenges of policy coordination for third-country nationals och Approaches towards the labour market integration of refugees in the EU,

–  Med beaktande av diskussionsunderlaget från Internationella valutafonden The Refugee Surge in Europe: Economic Challenges,

–  med beaktande av årsrapporten 2014–2015 från databasen med information om asylsökande (Asylum Information Database): Common Asylum System at a turning point: Refugees caught in Europe's solidarity crisis,

–  med beaktande av UNHCR:s överväganden om internationellt skydd för personer som flyr Arabrepubliken Syrien, uppdatering II av den 22 oktober 2013,

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om kompetenshöjande åtgärder för att bekämpa ungdomsarbetslöshet(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 september 2015 om socialt entreprenörskap och social innovation för att bekämpa arbetslöshet(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2016 om situationen för kvinnliga flyktingar och asylsökande i EU(7),

–  med beaktande av studien från Europaparlamentets utredningsavdelning C från februari 2016 Female refugees and asylum seekers: the issue of integration,

–  med beaktande av slutsatserna från det europeiska sociala trepartstoppmötet av den 16 mars 2016, framför allt det europeiska näringslivets och den europeiska arbetsmarknadens parters uttalande om flyktingkrisen,

–  med beaktande av de internationella åtagandena som återfinns i 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning och FN:s konvention om barnets rättigheter, och alla barns grundläggande rätt till kostnadsfri grundläggande skolutbildning, oavsett kön, ras och etniskt eller socialt ursprung,

–  med beaktande av sin resolution av den 26 november 2015 om barns utbildning i nödsituationer och utdragna kriser(8),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för kultur och utbildning (A8-0204/2016), och av följande skäl:

A.  Flyktingkrisen är först och främst en humanitär kris, som bl.a. utlösts genom en destabilisering av stater i EU:s grannskap, men den får långsiktiga konsekvenser för EU:s arbetsmarknader och civilsamhälle, och därför krävs långsiktiga och genomtänkta åtgärder för att garantera social sammanhållning på det lokala planet och framgångsrik integration av de nyanlända i våra samhällen.

B.  Genèvekonventionen tillkom för att skydda europeiska flyktingar efter andra världskriget. Den definierar vem som är flykting och fastställer en rad rättigheter för flyktingar, utöver staternas skyldigheter.

C.  Det finns tre typer av rättslig ställning för åtnjutande eller potentiellt åtnjutande av internationellt skydd, dvs. personer med flyktingstatus, personer som är asylsökande och personer som åtnjuter subsidiärt skydd. Politik för social delaktighet och integration på arbetsmarknaden bör anpassas efter de specifika behoven.

D.  Flyktingkrisens orsaker måste analyseras för att man snabbt ska kunna vidta effektiva åtgärder. Den främsta orsaken till flyktingkrisen är konflikter och om dessa kan lösas kan antalet flyktingar drastiskt minskas och det kan bli möjligt för dem att återvända till sina hemländer.

E.  Antalet asylsökande och flyktingar som registrerades i Europa under 2014 och 2015 var högre än någonsin, vilket berodde på den svåra humanitära situationen i vissa stater i EU:s grannskap, Bättre informationsmöjligheter med hjälp av ny teknik kan bidra till att förhindra att människohandel och människosmuggling florerar.

F.  Den handlingsplan och politiska förklaring som antogs vid migrationstoppmötet mellan EU och Afrika i Valletta den 11 och 12 november 2015 har inte lett till några praktiska och avgörande åtgärder.

G.  Integrationen av flyktingar både i samhället och på arbetsmarknaden kan bara lyckas om det finns solidaritet mellan och ett gemensamt åtagande från alla medlemsstater och deras samhällen.

H.  Den arbetsföra befolkningen i EU beräknas minska med 7,5 miljoner till 2020. Prognoserna för utvecklingen av arbetsmarknadens behov i EU pekar på nya och kommande brister inom specifika områden.

I.  Yrkesmässig integration är en språngbräda för social delaktighet.

J.  Flyktingars sociala delaktighet och integration i värdsamhällena, och särskilt på arbetsmarknaderna, är en dynamisk tvåvägsprocess samt en tvådimensionell process (med både rättigheter och skyldigheter) som utgör en utmaning och en möjlighet. Integreringen av flyktingar kräver avgränsat ansvarstagande och samordnade ansträngningar från såväl flyktingarna själva som från medlemsstaterna och lokala och i förekommande fall regionala myndigheter och mottagande samhällen samt att arbetsmarknadens parter och det civila samhället samt frivilligorganisationer deltar och ger stöd.

K.  En framgångsrik integration förutsätter inte bara integration på arbetsmarknaden, utan också att det vid ankomsten ordnas med språkundervisning, bostäder, allmän utbildning och yrkesutbildning, socialt skydd samt hälso- och sjukvård, även psykologiskt stöd.

L.  Arbetsmarknadsförhållandena i mottagarländerna är en avgörande faktor för framgångsrik integration av flyktingar. Arbetslösheten inom EU, i synnerhet ungdoms- och långtidsarbetslösheten, är fortfarande oroväckande hög, och att få utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden att gå ihop är en ständig utmaning.

M.  Varje flykting är en individ för sig med sin egen personliga bakgrund och med kunskaper, kompetens, kvalifikationer, arbets- och livserfarenhet och behov som alla förtjänar erkännande. Flyktingar kan sätta igång med och utveckla ekonomisk verksamhet som kan få positiva effekter i det mottagande samhället.

N.  Till detta kommer att 24,4 procent av alla invånare i EU riskerar fattigdom och social utestängning och nästan 10 procent lever i allvarlig materiell fattigdom.

O.  Tredjelandsmedborgare stöter på många svårigheter med att få sin kompetens och sina kvalifikationer erkända. Erkännandet av kvalifikationer från ett tredjeland går hand i hand med granskning av färdigheter.

P.  Erkännande av vuxna flyktingars utbildning och kvalifikationer och särskilda bestämmelser för att de ska kunna erhålla akademiska kvalifikationer och särskild kompetens är avgörande för deras inträde på arbetsmarknaden.

Q.  Att flyktingar och asylsökande effektivt får komma in på arbetsmarknaden är viktigt för att de ska få tillbaka sitt människovärde och sin självkänsla, och dessutom kostnadseffektivt, eftersom det är en ansvarstagande strategi gentemot de offentliga finanserna, då det lättar medlemsstaternas och de lokala myndigheternas kostnadsbörda samtidigt som det gör det möjligt för flyktingarna att bli aktiva skattebetalare.

R.  Kvinnor och barn, både flyktingar eller asylsökande, har särskilda skyddsbehov. All politik för social delaktighet och integration på arbetsmarknaden måste omfattas av ett jämställdhets- och barnskyddsperspektiv.

S.  Enligt uppgifter från Europol 2015 har minst 10 000 ensamkommande barn försvunnit efter ankomsten till Europa.

T.  Tvångsförflyttningar, konflikter, människorättskränkningar och krig kan få svåra konsekvenser för den fysiska och psykiska hälsan hos de människor som drabbas av dem. Till detta kommer sedan att kvinnliga flyktingar och asylsökande mycket ofta utsätts för könsrelaterat våld.

U.  En stor andel av de asylsökande som kommit till Europa lever under omänskliga och otrygga förhållanden i läger, utan tillgång till resurser och tillräckligt kvalitativa tjänster för att deras grundläggande behov ska tillgodoses.

V.  I artikel 33.1 i FN:s flyktingkonvention från 1951 fastställs att ”fördragsslutande stat må icke, på vilket sätt det vara må, utvisa eller avvisa flykting till gränsen mot område varest hans liv eller frihet skulle hotas på grund av hans ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politiska åskådning”.

W.  I artikel 3.1 och 3.2 i konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från 1984 fastställs att ”ingen konventionsstat skall utvisa, återföra eller utlämna en person till en annan stat, i vilken det finns grundad anledning att tro att han skulle vara i fara för att utsättas för tortyr”, och att de behöriga myndigheterna ska ”beakta alla hänsyn av betydelse, vari i förekommande fall även skall inbegripas förekomsten i den berörda staten av ett konsekvent handlingsmönster av grova, uppenbara eller talrika kränkningar av de mänskliga rättigheterna”.

X.  Diskrimineringen är ett av de största hindren för migranters fullständiga deltagande på arbetsmarknaden och i samhället, tillsammans med språkliga, utbildningsmässiga och institutionella faktorer(9).

Y.  Bland asylsökande och flyktingar som anlände till EU 2015 är hälften mellan 18 och 34 år och en av fyra barn. Dessa barn kommer från konfliktområden där deras skolnärvaro avbrutits eller begränsats, ibland under långa perioder, eller från flyktingläger där bara en minoritet av dem har kunnat få någon form av utbildning eller kunnat gå i lokala skolor.

Z.  I direktiv 2003/86/EG om familjeåterförening för flyktingar fastställs att EU-länderna inte kan införa villkor om att man måste ha vistats en viss tid inom territoriet innan familjeåterförening kan ske.

1.  Europaparlamentet betonar behovet av att EU låter sin omedelbara reaktion på situationen grundas på solidaritet och rättvis ansvarsfördelning, vilket anges i artikel 80 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), och på en helhetssyn som tar hänsyn till att det behövs förbättrade vägar för säker och laglig migration och som säkerställer fullständig respekt för befintlig lagstiftning och för grundläggande europeiska rättigheter och värderingar. Parlamentet framhåller att man omedelbart måste inrätta en stadigvarande omplaceringsmekanism för alla medlemsstater för att man ska kunna hantera tillströmningen av flyktingar och asylsökande.

2.  Europaparlamentet noterar den betydande heterogeniteten och bristande tydligheten i användningen av begreppet flykting i det offentliga och politiska samtalet. Parlamentet betonar vikten av att tydligt identifiera flyktingar i enlighet med den rättsliga definitionen i Genèvekonventionen av den 28 juli 1951, ändrad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967, och i EU-lagstiftningen, i synnerhet skyddsdirektivet(2011/95/EU)(10), enligt definitionen i artikel 2 c–g och i mottagningsdirektivet, enligt definitionen i artikel 2 a–c. Parlamentet betonar vikten av en tydlig åtskillnad mellan flykting och ekonomisk migrant för genomförandet av olika EU-åtgärder och internationella åtgärder.

3.  Europaparlamentet påpekar att en person som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande är en tredjelandsmedborgare eller en statslös person som inte uppfyller kraven för att betecknas som flykting, men som likväl skulle utsättas för en verklig risk att lida, utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning eller en civilperson som utsätts för allvarligt och personligt dödshot på grund av urskillningslöst våld i situationer av internationell eller intern väpnad konflikt (se skyddsdirektivet).

4.  Europaparlamentet betonar att det föreligger väsentliga skillnader i tid och villkor för behandling av ansökningar om internationellt skydd i medlemsstaterna. Parlamentet framhåller att långsamma och överdrivet byråkratiska förfaranden kan utgöra hinder för flyktingars och asylsökandes tillträde till utbildning, yrkesvägledning och arbetsmarknaden samt för aktivering av EU-program och nationella program och effektivt och samordnat nyttjande av medel på detta område, vartill kommer att de kan göra flyktingar och asylsökande än mer utsatta för odeklarerat arbete och osäkra arbetsförhållanden. Parlamentet understryker att det snarast måste inrättas ett gemensamt asylsystem för att förbättra förfarandena för erkännande och samtidigt sörja för att flyktingar och unionsmedborgare får största möjliga säkerhet. Parlamentet rekommenderar lämpliga stödåtgärder för de medlemsstater som av geografiska skäl står för det första mottagandet. Parlamentet erkänner att längden på de uppehållstillstånd som beviljas (särskilt för dem som åtnjuter subsidiärt skydd) hindrar integrationen på arbetsmarknaden, om de beviljas endast för en förhållandevis kort tid.

5.  Europaparlamentet efterlyser också effektiva åtgärder utanför EU för att de som har rätt till inresa ska kunna ta sig till det mottagande landet på ett säkert sätt, för att ansökningar om internationellt skydd ska kunna hanteras och för att obestämda migrationsströmmar ska kunna begränsas.

6.  Europaparlamentet framhåller att det för att underlätta flyktingars sociala delaktighet och integration på arbetsmarknad är nödvändigt att utarbeta en strategi som föreskriver lämplig anpassning och förutsätter samarbete, och ta itu med allvarliga och mångfasetterade frågor såsom all form av diskriminering, språkliga hinder, vilket är det första hindret för integration, validering av kompetens, skiftande socioekonomiska och kulturella bakgrunder, bostäder, hälsobehov, inbegripet psykosocialt och posttraumatiskt stöd, familjeåterförening, och den väsentliga andelen utsatta grupper bland flyktingarna, i synnerhet ett oroväckande antal barn, inbegripet ensamkommande barn, personer med funktionsnedsättning, äldre och kvinnor(11) som behöver åtgärder som anpassats efter deras särskilda behov.

7.  Europaparlamentet avvisar tanken på särskilda arbetsmarknader för flyktingar.

8.  Europaparlamentet förespråkar att respektive nationella minimilöner fortsättningsvis ska gälla också för flyktingar.

9.  Europaparlamentet erinrar om vilken ytterligt vansklig situation kvinnorna i Europas flyktingläger befinner sig i, framför allt levnadsförhållandena och de hygieniska förhållandena, som är sådana att det är motiverat med omedelbara sanitära åtgärder. Kvinnor har andra behov av hälso- och sjukvård än män, eftersom de i högre grad är utsatta för flerfaldiga risker, bl.a. i form av könsrelaterat våld, komplikationer för den reproduktiva hälsan och kulturbetingade hinder för att få hälso- och sjukvård. Politiken inom detta område kan därför inte vara könsneutral.

10.  Europaparlamentet betonar vikten av att skilja mellan krisåtgärder och åtgärder på medellång och lång sikt, för att effektivt klara av olika behov.

11.  Europaparlamentet upprepar vikten av att erkänna jämställdhetsaspekten redan från första början vid behandling av ansökningar om flyktingstatus, och erkänna behoven för kvinnor som ansöker om internationellt skydd och de särskilda utmaningarna för kvinnor med avseende på social delaktighet och inträde på arbetsmarknaden. Parlamentet kräver lika möjligheter för män och kvinnor i all politik och alla förfaranden med anknytning till social delaktighet, integration på arbetsmarknaden, asyl och migration med tanke på att kvinnor oftare än män brukar svara för vården av både barn och gamla, sjuka och omsorgsberoende familjemedlemmar, God barnomsorg och vård av andra vårdbehövande till överkomligt pris, tillsammans med en flexibel uppläggning av arbetstiderna, är utslagsgivande exempel på hur man kan förbättra föräldrars tillträde till arbetsmarknaden och göra det möjligt för dem att få ekonomisk och social egenmakt.

12.  Europaparlamentet framhåller att utbildning gagnar social delaktighet och integration på arbetsmarknaden. Alla flyktingar, framför allt flickor och kvinnor, måste få tillträde till formell, informell och icke-formell utbildning och långvariga utbildningsperioder, i förening med arbetslivserfarenhet(12). Parlamentet kräver dessutom kraftfulla och öppna förfaranden för erkännandet av kvalifikationer som förvärvats utomlands, utanför Europeiska unionen.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta ett språkutbildningssystem, med nära koppling mellan allmän språkutbildning och yrkesrelaterad språkutbildning.

14.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är med ett individanpassat grepp på integrationsfrågor, varvid nödvändig uppmärksamhet måste ägnas åt behoven hos och de särskilda utmaningarna för olika målgrupper. Parlamentet understryker i detta sammanhang det stora behovet av läs- och skrivundervisning.

Utmaningar och möjligheter

15.  Europaparlamentet anser det vara viktigt att bevilja flyktingar och asylsökande tillgång till bostäder, hälso- och sjukvård, utbildning, socialt skydd och arbetsmarknaden samtidigt som deras grundläggande rättigheter respekteras. Att göra de lokala och nationella arbetsmarknaderna öppna för alla kan spela en viktig roll för att återställa deras människovärde och självkänsla. Parlamentet betonar att det även är kostnadseffektivt, eftersom det skulle göra att de kan bli självförsörjande och ekonomiskt oberoende och bidra på ett positivt sätt till samhället, vilket är ett avgörande steg för deras integrering i samhället. Det är också en ansvarstagande strategi gentemot de offentliga finanserna och lättar medlemsstaternas och de lokala myndigheternas kostnadsbörda, eftersom det innebär att flyktingarna blir integrerade samtidigt som de blir aktiva skattebetalare, vilket kan anses hjälpa dem att växa som individer och gynna deras utveckling, självförtroende och erkännande i samhället samt samhället och lokalsamhället som helhet. Erinras bör samtidigt att inte alla flyktingar som anländer till EU kan arbeta, av hälsoskäl, åldersskäl eller andra orsaker. I skyddsdirektivet och i direktivet om mottagningsvillkor föreskrivs att både asylsökande och personer som beviljats internationellt skydd ska ha rätt att komma in på arbetsmarknaden och få yrkesutbildning.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att arbeta för införlivandet av de landspecifika rekommendationerna som fastställs inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

17.  Europaparlamentet påpekar att det är helt avgörande att ingripa tidigt och löpande för att flyktingar ska kunna bli socialt delaktiga och integreras på arbetsmarknaden och i lokalsamhällena så effektivt som möjligt, för att minska risken för isolering, känslor av otillräcklighet och missanpassning i framtiden. Åtgärder för tidigt ingripande skulle kunna omfatta tidigt deltagande genom frivilligarbete, praktikplatser, mentorverksamhet och samhällsengagemang.

18.  Europaparlamentet erkänner vikten av det civila samhällets och frivilligorganisationernas arbete att tillhandahålla stöd för egenmakt, integration och återhämtningsförmåga till alla asylsökande och flyktingar innan och medan de deltar på arbetsmarknaden. Nödvändiga åtgärder måste vidtas för att ordentligt utbilda dem som frivilligt engagerar sig i flyktingarnas integration och utbildning. Parlamentet noterar vikten av att sociala nätverk och nätverk i samhället etableras och byggs upp mellan och med flyktingar och migrantgrupper för att underlätta tillträdet till arbetsmarknaden.

19.  Europaparlamentet framhåller att arbetsmarknadsförhållandena i mottagarländerna är en av de avgörande faktorerna för varaktig och lyckad integration av flyktingar. Flyktingarna skiljer sig åt i fråga om ålder, kompetens och kunskaper. Parlamentet betonar att arbetslösheten inom EU, i synnerhet ungdomsarbetslösheten och långtidsarbetslösheten, fortfarande ligger på oroväckande höga nivåer i vissa länder och regioner, och att kommissionen och medlemsstaterna bör fortsätta att prioritera politik och investeringar som syftar till att skapa kvalitativa arbetstillfällen för hela samhället, med särskilt fokus på de mest utsatta och på ekonomisk tillväxt. Åtgärder för att skapa kvalitativa arbetstillfällen, främja aktiva arbetsmarknader och ta itu med arbetslöshet måste vara begripliga i ett lokalt sammanhang, annars kommer de inte att vara effektiva.

20.  Europaparlamentet understryker att det råder stora sociala och ekonomiska skillnader inom EU. Parlamentet insisterar på vikten av att beakta detta i samband med omplacering av flyktingar för att maximera deras möjligheter till integration i arbetslivet, eftersom de alltför ofta omplaceras till orter där de inte kan integreras på arbetsmarknaden.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att välkomnandet av nya flyktingar går hand i hand med en solid integrationspolitik, såsom språk- och orienteringskurser, som ska ge en övergripande insikt i grundläggande rättigheter och värderingar i EU och social integration. Tillägnandet av språkkunskaper spelar en avgörande roll för en lyckad integration av flyktingar, framför allt på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att kräva att flyktingar som sannolikt kommer att beviljas tillstånd och få jobb i värdlandet ska gå och få gå både allmänna och arbetsrelaterade språkkurser. Språkundervisning bör tillhandahållas redan vid mottagningsanläggningar och mottagningscentrum.

22.  Europaparlamentet betonar behovet av snabb, rättvis, transparent och kostnadsfri bedömning av flyktingars och asylsökandes formella och informella kompetens, samt erkännande och validering av deras kvalifikationer. Detta ska främja deras tillträde till aktiv arbetsmarknadspolitik, framför allt genom utbildning och yrkesvägledning, inklusive åtgärder som säkerställer tillträde till arbetsmarknaden och icke-diskriminerande arbetsvillkor, och skräddarsydda åtgärder, som gör det möjligt för dem att till fullo utnyttja sin potential, samt att matcha utbudet på och efterfrågan av arbetskraft i mottagarländerna. Det är i detta sammanhang viktigt att stärka rollen för den europeiska referensramen för kvalifikationer och skyndsamt införa effektivare system för erkännande och validering av examensbevis, erfarenheter och kunskaper. Effektiviteten hos dessa system skulle gynna alla medborgare i unionen. Den här bedömningen får inte i någon utsträckning leda till diskriminering rörande asylsökandes kvalifikationer, och att kompetens och eventuell anställbarhet inte får vara ett kriterium för beslut om asylansökan. De begränsade resurserna bör användas omsorgsfullt, dels till snabb handläggning av asylförfarandena, och dels till snabb och effektivt integration av flyktingar.

23.  Europaparlamentet framhåller att offentliga utgifter, som omfattar de extraordinära investeringarna i åtgärder och program för social delaktighet och integration på arbetsmarknaden, sannolikt kommer att ha en positiv effekt på nationella BNP på kort sikt, medan effekterna på de offentliga finanserna, på medellång och lång sikt, kommer att bero på dessa åtgärders effektivitet.

24.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang att kommissionen beslutat att, vid sin bedömning inom ramen för stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande och korrigerande del av eventuella tillfälliga avvikelser från paktens krav, beakta hur den exceptionella flyktingtillströmningen påverkar budgetarna i form av extraordinära utgifter för medlemsstaterna(13).

25.  Europaparlamentet framhåller att de huvudsakliga EU-medlen som står tillgängliga för social delaktighet och integration på arbetsmarknaden, i synnerhet Europeiska socialfonden (ESF), asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif), Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (Fead), har olika fokus, målgrupper och förvaltningsformer på medlemsstatsnivå. Dessa medel stöder riktade initiativ för att förbättra språk- och yrkeskunskaper, främja tillgången till tjänster och arbetsmarknaden och stödja informationskampanjer med inriktning på både de mottagande samhällena och migranterna. Parlamentet påminner om vikten av att använda integrationsmedel för verkliga integrationsåtgärder och påminner medlemsstaterna om vikten av partnerskapsprincipen för att säkerställa en effektiv och mer samordnad användning av dessa medel. Målet om integration av flyktingar på arbetsmarknaden bör leda till att Europeiska socialfonden får ökad betydelse.

26.  Europaparlamentet framhåller att eftersom medlen är otillräckliga behövs ökade offentliga investeringar och ytterligare resurser för prioriteringen att förse lokala myndigheter, arbetsmarknadens parter, sociala och ekonomiska aktörer, det civila samhället och frivilligorganisationer med direkt ekonomiskt stöd för åtgärder som syftar till snabb integration av flyktingar och asylsökande i samhället och på arbetsmarknaden, inte minst för att undvika spänningar i samhället, särskilt där arbetslösheten är hög.

27.  Europaparlamentet erkänner kommissionens ansträngningar för att förenkla och öka synergier mellan de tillgängliga finansieringsinstrumenten. Parlamentet understryker dock behovet av ytterligare utveckling av tillgänglighet, komplettering och transparens för dessa medel i syfte att stärka medlemsstaternas kapacitet för mottagande och integration av flyktingar och asylsökande.

28.  Europaparlamentet understryker i detta hänseende att de ekonomiska medlen i asyl-, migrations- och integrationsfonden är uttömda. Fonden måste behållas när den fleråriga budgetramen ses över.

29.  Europaparlamentet framhåller att principerna om likabehandling, icke-diskriminering, lika möjligheter och jämställdhet alltid bör upprätthållas vid utformning och genomförande av politik och åtgärder för social delaktighet och integration.

30.  Europaparlamentet framhåller vidare att åtgärder för integration och delaktighet som riktas till flyktingar och asylsökande inte bör utnyttja finansiella resurser som är ämnade för program som riktar sig till andra missgynnade grupper, utan med nödvändighet kräver ytterligare sociala investeringar, vilket speglar behovet av ytterligare åtgärder. Parlamentet betonar också att tillgängliga EU-medel bör användas på ett mer ändamålsenligt och effektivt sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta uppgifter om arbetsmarknaden och den sociala situationen när integrationspolitiken utformas för att säkerställa att integrationsprocessen inte gör den sociala och ekonomiska situationen värre i de mottagande regionerna.

31.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att vid översynen av EU:s fleråriga budgetram överväga att anslå en minimiandel på 25 procent av ESF för att garantera tillräckliga medel till flyktingars arbetsmarknadsintegration på längre sikt. Parlamentet uppmanar rådet att i samband med den kommande översynen av den fleråriga budgetramen anpassa de övre gränserna för såväl de sammanlagda anslagen som de enskilda budgetposterna, med hänsyn tagen till de inre och yttre utmaningar som uppstått i anslutning till flyktingkrisen, och att anpassa dem till behoven för de medlemsstater som står inför de största integrationsutmaningarna(14).

32.  Europaparlamentet påpekar att, för att säkerställa en snabb fördelning av bidragen inom Europeiska socialfondens område, bör medlemsstaterna vid behov anpassa relaterade nationella bestämmelser, för att säkerställa att asylsökande behandlas på lika villkor som EU-medborgare och tredjelandsmedborgare som har tillgång till arbetsmarknaden.

Att få integrationen att fungera

33.  Europaparlamentet betonar behovet av strikt korrelation mellan alla rättsakter som utgör den europeiska migrationsagendan(15) i syfte att säkerställa en god hantering av flyktingar och migranter.

34.  Europaparlamentet konstaterar att delaktighet från alla aktörer som är involverade i samhället är avgörande och föreslår därför att utbytet av bästa praxis på integrationsområdet stärks samtidigt som man respekterar medlemsstaternas befogenheter när det gäller integrationsåtgärder. Integrationsåtgärder för alla tredjelandsmedborgare med laglig uppehållsrätt bör främja inkludering snarare än isolering. Lokala och regionala myndigheter, inklusive städer, har en nyckelroll i integrationsprocesserna.

35.  Europaparlamentet är av den bestämda uppfattningen att det kommer att bli svårt att integrera flyktingar på arbetsmarknaden utan aktivt, storskaligt stöd från mikroföretag och små och medelstora företag inom EU. Lämpliga myndigheter i medlemsstaterna bör ge små och medelstora företag omfattande skräddarsytt stöd och skräddarsydd rådgivning i samband med integrationen av flyktingar på arbetsmarknaden.

36.  Europaparlamentet stöder kommissionens ansträngningar för att uppdatera den europeiska migrationsagendan, i synnerhet genom en översyn av Dublin III-förordningen för att förbättra solidariteten, ansvarsdelningen och harmoniseringen av skyddsstandarder mellan medlemsstaterna. Parlamentet understryker den positiva inverkan som flyktingars rörlighet kan ha för att komma till rätta med behovet av och bristen på arbetskraft och flyktingars integration på arbetsmarknaden, inbegripet aspekter såsom att uppmuntra medlemsstaterna att tillåta familjeåterförening. Det är nödvändigt med ytterligare ansträngningar för att skapa ett verkligt enhetligt gemensamt europeiskt asylsystem och en övergripande och hållbar politik för laglig migration i EU för att tillgodose arbetsmarknadens efterfrågan på kompetens, där social delaktighet och aktiv integrationspolitik spelar en central roll.

37.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen var tvungen att anta 40 beslut i överträdelseärenden mot många medlemsstater som inte genomfört viktig politik inom ramen för det gemensamma europeiska asylsystemet, inbegripet formella underrättelser till 19 medlemsstater för att de inte meddelat åtgärder avseende införlivandet av direktivet om mottagningsvillkor, i vilket fastställs viktiga normer i frågor såsom möjlighet till anställning, yrkesutbildning, underårigas skolgång och utbildning, mat, bostäder, hälso- och sjukvård, medicinsk eller psykologisk vård samt bestämmelser för missgynnade personer. Parlamentet är av den bestämda uppfattningen att kommissionen bör göra mer för att säkerställa att befintliga regler genomförs effektivt och fullt ut. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att åtgärda denna situation i enlighet med mänskliga rättigheter och de europeiska principer om solidaritet, rättvis ansvarsfördelning och ärligt samarbete som föreskrivs i fördragen.

38.  Europaparlamentet noterar ordförande Junckers uttalande(16) i talet om tillståndet i unionen 2015 där han bekräftade sitt stöd åt att bevilja asylsökande tillträde till arbetsmarknaden under tiden deras ansökningar behandlas. Parlamentet beklagar dock kommissionens bristande beslutsamhet när det gäller att verkställa de antagna besluten. Parlamentet uttrycker sin oro över vissa medlemsstaters beslut att stänga sina inre gränser eller införa tillfälliga kontroller, varigenom rörelsefriheten inom Schengenområdet äventyras.

39.  Europaparlamentet beklagar att det avtal om fördelning av flyktingar mellan medlemsstaterna som ingicks i september 2015 inte verkställs på ett tillfredsställande sätt. Flertalet medlemsstater underlåter att fullgöra kvoterna för flyktingmottagning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att snarast möjligt genomföra avtalen och att påskynda förfarandena för att ta emot och placera flyktingar.

40.  Europaparlamentet påpekar att en långdragen behandling av ansökningar om internationellt skydd, och utebliven registrering av asylsökande vid deras ankomst, inte enbart hindrar snabbt och lagligt tillträde för flyktingar och asylsökande till arbetsmarknaden, utan även skapar en grogrund för svartarbete och all slags exploatering. Parlamentet betonar behovet av att stödja de medlemsstater som i första hand hanterar registreringar av asylsökande.

41.  Europaparlamentet betonar att rättshjälp och tillgång till skydd bör garanteras alla offer för exploatering och diskriminering. Parlamentet framhåller det centrala arbete som utförs av arbetsmarknadens parter, civilsamhället, lokala myndigheter, ekonomiska och sociala aktörer och frivilligorganisationer för att nå ut till dessa arbetstagare och tillhandahålla dem den information, i synnerhet om deras rättigheter och skyldigheter och det skydd de har rätt till, och det stöd de behöver, samtidigt som hänsyn tas till att flyktingarnas vistelse eventuellt enbart är tillfällig.

42.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av att undvika uppkomsten av ghetton för att det ska gå att åstadkomma en effektiv integration av flyktingar i samhället.

43.  Europaparlamentet välkomnar att det inom ramen för kommissionens nya kompetensagenda för Europa införts ett verktyg för kartläggning av kompetensen hos tredjelandsmedborgare, där syftet är att förstärka den tidiga kartläggningen och dokumentationen av den kompetens och de kvalifikationer som finns hos tredjelandsmedborgare, att införa en vägledning om bästa praxis till stöd för inträde på arbetsmarknaden i medlemsstaterna och att förbättra språkinlärningen via internet för nyanlända flyktingar och asylsökande genom Erasmus +-kurser på internet.

44.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens handlingsplan för integration av tredjelandsmedborgare, där det behandlas frågor om åtgärder före och efter ankomsten, utbildning, anställning och yrkesutbildning, tillgång till grundläggande tjänster, aktivt deltagande och social delaktighet.

Rekommendationer och bästa metoder

45.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera snabb och fullständig integration på arbetsmarknaden och social delaktighet för flyktingar, i enlighet med principen om likabehandling, situationen på den nationella arbetsmarknaden och EU-lagstiftning och nationell lagstiftning, och informera dem om och bevilja dem tillgång till offentliga tjänster, särskilt tillgång till bostad, hälso- och sjukvård och socialt skydd samt till integrationskurser, språkinlärningsmoduler och andra utbildnings- och yrkesutbildningsåtgärder.

46.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga en riktad översyn av direktivet om mottagningsvillkor i syfte att säkerställa att personer som ansöker om internationellt skydd har tillträde till arbetsmarknaden så snart som möjligt efter det att ansökan väl lämnats in. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att främja konvergens uppåt av standarder avseende socialt skydd och ett skyndsamt utfärdande av arbetstillstånd inom samtliga medlemsstater.

47.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera sina insatser för att garantera att flyktingar och asylsökande faktiskt beviljas tillträde till arbetsmarknaden, i synnerhet genom att verifiera att medlemsstaterna inte tillämpar alltför restriktiva villkor för tillträde till sysselsättning, som orimligt skulle försvåra tillträdet till sysselsättning. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att minska byråkratin för att underlätta för anställbara personer att komma in på arbetsmarknaden. Sådana åtgärder kommer att vara gynnsamma såväl för flyktingars integration som för EU-medborgarna överlag.

48.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att korta ned tiden för behandling av ansökningar om internationellt skydd, av hänsyn till de berörda personernas rättigheter och utan att göra avkall på beslutsfattandets kvalitet, bedöma utbildningsnivå och kvalifikationer vid anläggningar för det första mottagandet och därigenom, på en mer målinriktad grundval, utvidga ingripandeåtgärder i ett tidigt skede såsom språkutbildning, bedömning av färdigheter och kurser i medborgarintegration, däribland kurser i europeiska grundläggande rättigheter och värderingar och europeisk kultur, i synnerhet till de asylsökande som har goda förutsättningar att beviljas internationellt skydd, och kräver att det ges lika tillgång till åtgärderna. Parlamentet kräver att kommissionen stöder medlemsstaterna med konkreta och effektiva åtgärder som möjliggör kortare behandlingstider för ansökningar.

49.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa tidig, enkel och lika tillgång för flyktingar och asylsökande till utbildning, inbegripet praktikplatser, i syfte att säkerställa snabb, effektiv och fullständig integration i våra samhällen och på arbetsmarknaden, bland annat genom att förse dem med de kunskaper som krävs för att bygga upp en ny framtid vid återvändandet. Detta bör göras i form av initiativ som genomförs gemensamt med den privata sektorn, fackföreningar och civilsamhället. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att erkänna och validera flyktingarnas befintliga kompetens och formella och icke-formella färdigheter, förmågor och kunskaper på individuell basis. Den första barriär som flyktingarna måste övervinna är språkbarriären. Parlamentet rekommenderar därför att det görs effektiva insatser som inte bara möjliggör inlärning och förståelse av det mottagande landets språk, utan även en ömsesidig kulturell förståelse för att undvika spridning av främlingsfientliga och rasistiska åsikter.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en arbetsgrupp inom GD EMPL med uppgiften att så snart som möjligt utarbeta alleuropeiska standarder avseende mjuka färdigheter samt metoder för att katalogisera dessa.

51.  Europaparlamentet välkomnar lösningar för flerspråkig information om möjligheter till formell och icke-formell utbildning, yrkesutbildning, praktik och frivilligarbete för migranter, flyktingar och asylsökande. Parlamentet uppmanar därför till att sådana tjänster utvidgas.

52.  Europaparlamentet framhåller att innovativa instrument som utgår från nya medier såsom sociala medier och appar skulle kunna spela en central roll för att främja tillgång till tjänster samt utbyte av information kring flyktingregistrering, kompetensbedömning, arbetssökande, språkutbildning samt tillhandahållande av direkt stöd till behövande. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att inrätta särskilda plattformar och flerspråkiga webbportaler som ger kortfattade och lättillgängliga upplysningar om möjligheterna för erkännande, befintliga integrationsprogram och förteckningar över ansvariga institutioner, och påminner om att alla EU- och EES-stater har inrättat nationella informationscentrum rörande erkännande av akademiska betyg, som erbjuder möjligheten att jämföra akademiska kvalifikationer. Medlemsstaterna uppmanas i detta sammanhang att främja denna tjänst.

53.  Europaparlamentet framhåller de olika utbildningsmöjligheter och -modeller som finns tillgängliga i medlemsstaterna och i synnerhet modellen med varvad utbildning, som är okänd eller så gott som okänd i vissa medlemsstater och bland flyktingar och asylsökande, men som kan ge ett viktigt bidrag till flyktingars integration på arbetsmarknaden och i samhället genom att underlätta övergången från utbildning och yrkesutbildning till anställning, och tack vare vilken yrkeskunnig personal även kan utbildas till bristyrken.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram riktlinjer för hur flyktingars befintliga kvalifikationer och kompetens ska kunna erkännas. Parlamentet framhåller i detta sammanhang att utbildningen och processen för att förvärva kvalifikationer i flyktingarnas ursprungsländer i många fall inte motsvarar europeiska utbildningsmöjligheter och -standarder. Parlamentet föreslår att kommissionen utarbetar rekommendationer med vars hjälp medlemsstaterna lättare, skyndsammare och effektivare kan fastställa flyktingars kompetens, färdigheter, förmågor och kunskaper. Parlamentet framhåller i detta sammanhang skillnaderna mellan medlemsstaternas arbetsmarknader, och de skiftande behoven på dessa, och hoppas att arbetskraftskraven, genom att detta tas i beaktande, kan tillgodoses skyndsammare, enklare och effektivare inom vissa områden och att flyktingar samtidigt kan integreras snabbare på arbetsmarknaden.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga en översyn av blåkortsdirektivet.

56.  Europaparlamentet betonar behovet för kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera sina ansträngningar att bekämpa alla former av diskriminering, främlingsfientlighet och rasism, inbegripet genom att upplysa om lagstiftning mot diskriminering och genom att stödja lokala myndigheter, organisationer i det civila samhället, arbetsmarknadens parter och nationella organ för främjande av likabehandling i dessas arbete samt genom förstärkning av kommunikationsinsatserna gentemot medier och EU:s medborgare i syfte att motverka varje ansats till desinformation eller främlingsfientlighet i strid med de grundläggande europeiska värderingarna, vilket sammantaget kommer att bidra stort till social acceptans och integrering av flyktingarna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda medel från programmet Jämlikhet, rättigheter och medborgarskap till att utbilda om mångfald, och att utbilda och informera flyktingar och migranter som kommer in på arbetsmarknaden om deras lagstadgade rättigheter som arbetstagare för att förhindra att de drabbas av exploatering eller exploaterande arbetsgivare. Parlamentet betonar att diskriminering på flera grunder bör beaktas inom all migrations- och integrationspolitik.

57.  Europaparlamentet välkomnar arbetsmarknadsparternas gemensamma uttalande av den 16 mars 2016 om flyktingkrisen vid det sociala trepartstoppmötet, i vilket de fastställer sitt åtagande och sin vilja att samarbeta med regeringar och andra berörda parter för att utarbeta politik till stöd för integration. Arbetsmarknadens parter och civilsamhället är oundgängliga förmedlande aktörer som spelar en viktig roll i samband med flyktingars inkludering på arbetsmarknaden och i samhället i vidare bemärkelse. Parlamentet uppmanar kommissionen att utöka dialogen med arbetsmarknadens parter på grundval av en balanserad representation mellan olika intressen i syfte att identifiera arbetsmarknads- och sysselsättningsmöjligheter för flyktingar.

58.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att dra lärdom av och underlätta utbyte av den erfarenhet och praxis som samlats på kommunnivå för att främja inkluderande arbetsmarknader för alla invånare, inbegripet dem som åtnjuter internationellt skydd, och att engagera städer och lokala myndigheter i utformningen och genomförandet av politik för social och ekonomisk integration. Det behövs ett effektivare partnerskap mellan olika förvaltningsnivåer och EU-initiativ och nationella initiativ måste komplettera och stärka kommunernas insatser, med inriktning på medborgarnas verkliga behov. Medlemsstaternas goda praxis inom effektiv samordning mellan och deltagande från kommuner bör erkännas och synliggöras.

59.  Europaparlamentet anser det nödvändigt att flyktingar såväl som myndigheter får lämplig utbildning om sysselsättningslagstiftning och icke-diskriminering för att man ska kunna garantera att flyktingar inte utnyttjas genom svartarbete och andra former av allvarlig arbetskraftsexploatering eller diskrimineras på arbetsplatsen.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ekonomiskt stödja gränsöverskridande program för att god praxis ska kunna överföras och anpassas, såsom inbördes mentorskap och handledning på alla förvaltningsnivåer med flera olika aktörer, och som olika aktörer på EU-nivå har utformat och genomfört, och se till att programmen effektivt genomförs.

61.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra rambeslutet om bekämpande av rasism och främlingsfientlighet och det nya brottsofferdirektivet samt att garantera snabba utredningar och snabb lagföring vid all uppvigling till våld, inbegripet könsrelaterat våld, mot migranter och asylsökande oavsett vilken uppehållsstatus de har.

62.  Europaparlamentet betonar att hatpropaganda, invandrarfientliga åsikter och främlingsfientligt våld förekommer allt oftare bland både institutioner och enskilda.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera de diplomatiska förbindelserna och vidta alla ekonomiska och sociala åtgärder som krävs för att möjliggöra en stabilisering av de länder som flyktingarna flyr från så att de kan stanna i eller återvända till sina hemländer.

64.  Europaparlamentet kräver att medel så snart som möjligt ska omfördelas inom Europeiska socialfonden (ESF), Asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif), Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (Fead) så att de medlemsstater som tar den största stöten i samband med flyktingkrisen kan erhålla ett effektivare stöd.

Kultur, utbildning och idrott

65.  Europaparlamentet betonar att det finns ett trängande behov av att säkerställa att ensamkommande minderåriga särskilt skyddas från utnyttjande på arbetsplatsen, våld och människohandel. Parlamentet understryker behovet av handledare och särskilda åtgärder för flickor i synnerhet, som ofta är sårbarare och mer utsatta för olika former av utnyttjande, människohandel och sexuella övergrepp, och som löper större risk att fråntas möjligheter till utbildning.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka aspekterna kultur, utbildning och yrkesutbildning i de operativa åtgärder som genomförs som en del av den europeiska migrationsagendan. Parlamentet uppmanar kommissionen att anta en särskild politik för interkulturell dialog.

67.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att prioritera integration genom tidiga riktade insatser inom utbildning, kultur och idrott, samt de utmaningar som värdsamhällena står inför när det gäller att garantera, i synnerhet, barnens rätt till utbildning, oavsett flyktingstatus, enligt artikel 22 i FN:s konvention om barnets rättigheter, och på så sätt prioritera barnens bästa.

68.  Europaparlamentet insisterar på behovet av en grundlig analys på grundval av studier, forskning och statistik för att lägga fram de bästa förslagen till politiska initiativ och insatser, i syfte att fastställa vilken utbildningsstrategi som bör gälla för flyktingar, särskilt när det gäller vuxenutbildning, mot bakgrund av deras nuvarande kvalifikationer.

69.  Europaparlamentet betonar den avgörande roll som kostnadsfri offentlig utbildning, kultur, interkulturell och interreligiös dialog, icke-formell och informell utbildning, livslångt lärande samt ungdoms- och idrottspolitik spelar för främjandet av flyktingars och asylsökandes integration och sociala delaktighet i Europa, men även för värdländernas förståelse och solidaritet i kampen mot rasism, främlingsfientlighet och extremism och i stödet för byggandet av mer sammanhålla och inkluderande samhällen grundade på kulturell mångfald, främjandet av gemensamma europeiska värderingar och skyddet av de grundläggande rättigheterna. Parlamentet understryker behovet av att säkerställa kulturell och språklig medling under tiden som flyktingar och asylsökande tillägnar sig kunskaper i värdlandets språk och dess kulturella och sociala värderingar.

70.  Europaparlamentet understryker idrottens viktiga roll som ett verktyg för att främja social och interkulturell dialog genom upprättandet av positiva förbindelser mellan lokalbefolkningen och flyktingarna och asylsökandena, och uppmanar de europeiska institutionerna och medlemsstaterna att genomföra program för social integration av flyktingar genom gemensamma kulturella och idrottsliga aktiviteter. Parlamentet stöder därför de initiativ som för närvarande genomförs av idrottsorganisationer, och uppmanar till utbyte av bästa praxis mellan de olika enheter som är engagerade i idrottsaktiviteter med målet att socialt integrera flyktingar.

71.  Europaparlamentet beklagar djupt att kulturella nätverk nu försvinner på grund av Kreativa Europas nya inriktning.

72.  Europaparlamentet understryker behovet av effektiva förfaranden som möjliggör en smidig övergång mellan den utbildningsverksamhet som tillhandahålls i flyktingläger och utbildningssystemen i de medlemsstater dit de omplaceras.

73.  Europaparlamentet insisterar på att medlemsstaterna måste underlätta flyktingstuderandenas inskrivningar på alla utbildningsnivåer, och uppmanar till större ansträngningar när det gäller att sprida eleverna och effektivt placera dem i nationella skolsystem.

74.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att inrätta ”utbildningskorridorer” genom att främja avtal med europeiska universitet och Medelhavsområdets universitetsunion (Unimed) för att dessa ska ta emot studenter från konfliktområden i syfte att underlätta deras tillträde och främja stöd från personer i liknade situation och frivilligarbete. Parlamentet välkomnar de initiativ som antagits av ett antal europeiska universitet och deras partnerskap i detta avseende.

75.  Europaparlamentet välkomnar europeiska och nationella program och privata initiativ från icke vinstdrivande institutioner som hjälper migrerande akademiker inom vetenskap och andra yrkesområden, och förordar deras utveckling och stöd.

76.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa lösningar för praktikorienterad och begriplig förberedande utbildningsinformation på flera språk, så att integrationen ska kunna inledas omedelbart.

77.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla riktat stöd till barn och unga med status som flyktingar och asylsökande när de kommer in i skolsystemet, inte minst genom intensiva språkkurser och allmänna introduktionsprogram, däribland pedagogiskt stöd, så att de kan delta i den vanliga undervisningen så fort som möjligt. Man måste ta itu med specifika gruppers uttalade behov och utsatthet, i synnerhet ensamkommande minderåriga och vuxna utan grundutbildning.

78.  Europaparlamentet påminner EU och medlemsstaterna om deras skyldighet att säkerställa särskilt skydd för minderåriga, däribland flyktingbarn, i nödsituationer, enligt internationella bestämmelser, och att i synnerhet säkra deras tillgång till skolor och utbildningsinstitutioner. Parlamentet välkomnar målet om att avsätta 4 % av EU:s totala biståndsbudget för 2016 till utbildning, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta verka internationellt för att öka medlen till utbildning i nödsituationer inom ramen för befintliga stödprogram med tanke på världstoppmötet om humanitära frågor i Istanbul i maj 2016.

79.  Europaparlamentet rekommenderar att kompletterande hemspråksundervisning erbjuds flyktingbarn.

80.  Europaparlamentet betonar vikten av att inleda satsningar på utbildningsstöd, särskilt med målet att tillhandahålla lämpliga anläggningar i EU:s mottagningscentrum och knutpunkter, att understödja insatserna från humanitära organisationer och icke-statliga organisationer som redan har börjat anordna utbildningsmässiga och andra aktiviteter i lägren, samt att ge incitament och stöd för framtagandet av formella utbildningsinfrastrukturer i flyktinglägren, inte minst de som ligger i tredjeländer.

81.  Europaparlamentet välkomnar de nya ansökningsomgångar ägnade kulturella, utbildningsmässiga, idrottsliga och ungdomsrelaterade program och projekt för interkulturell dialog, kulturell och social delaktighet och integration inom ramen för Kreativa Europa och Erasmus+. Parlamentet betonar behovet av att bryta ned hinder och befintliga barriärer för ansökningar avseende projekt för flyktingars integration och att underlätta tillgången till programmen för alla.

82.  Europaparlamentet ber medlemsstaterna att främja initiativ som stärker samarbete, konsekvent politik och dialog bland offentliga myndigheter, lämpliga icke-statliga organisationer, arbetsmarknadens parter, civilsamhällets organisationer och flyktingsamhällen i syfte att öka ömsesidig kunskap och förståelse och bedöma ytterligare potentiella initiativ med målet att säkra lika tillgång till högkvalitativ utbildning, och sålunda integrera migranter och flyktingar i en positiv inlärningsmiljö.

83.  Europaparlamentet betonar lärarnas roll i integrationen av flyktingbarn, migrantbarn och unga i utbildningssystemet, och understryker behovet av en specialiserad lärarkår samt avancerad utbildning för de lärare som ska lära upp dem. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang EU och medlemsstaterna att överväga att inrätta samarbetskanaler för lärare så att de kan dela med sig av sina erfarenheter, utbyta bästa praxis och få stöd av andra lärare.

84.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att hjälpa migrerande lärare och professorer att finna lärarjobb för att både förbättra sin egen situation och utnyttja sin språkkunskap, undervisningskompetens och lärarerfarenhet i skolsystemen.

85.  Europaparlamentet stöder idén om att inrätta stödpunkter för lärare, så att de i god tid får stöd med att hantera olika slags mångfald i klassrummet och med att främja interkulturell dialog, samt får vägledning när de konfronteras med konflikter eller studenter som löper risk att radikaliseras. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att utvidga möjligheterna till politisk utbildning, samt att tillhandahålla lämpliga vidareutbildningsmöjligheter och utbildningsmaterial i syfte att klarlägga varför människor flyr och för att bekämpa extremism.

86.  Europaparlamentet betonar skolornas betydelse när det gäller att tillhandahålla rådgivning och språklig och kulturell medling, inte minst vad avser demokratiska värden genom medborgarutbildning och aktiva medborgarskapsprogram, samt skolornas nyckelroll när det gäller att påskynda och säkerställa social och kulturell delaktighet och integration inte bara av studenter utan även av deras familjer.

87.  Europaparlamentet välkomnar rådets beslut att inom ramen för arbetsplanen för kultur (2015–2018) ägna särskilda insatser åt kulturens, konstens och den interkulturella dialogens roll för integrationen av migranter, samt att göra en genomgång av befintlig bästa praxis i medlemsstaterna.

88.  Europaparlamentet betonar att man bättre bör lyfta fram konsten som integrationsverktyg och att flyktingars deltagande i konstnärliga aktiviteter bör underlättas och stärkas.

89.  Europaparlamentet välkomnar den nya expertarbetsgruppen för interkulturell dialog och integration av migranter och flyktingar genom konst och dialog(17) som inrättats av kommissionen och som förväntas offentliggöra en handbok för bästa praxis före 2017 års utgång.

90.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att främja och fortsatt utveckla appar, videor och övningar för utbildning, samt lärplattformar för flyktingar, i syfte att underlätta och komplettera deras utbildning.

o
o   o

91.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0176.
(2) Antagna texter, P8_TA(2015)0317.
(3) Antagna texter, P8_TA(2014)0105.
(4) EUT C 36, 29.1.2016, s. 91.
(5) Antagna texter, P8_TA(2016)0008.
(6) Antagna texter, P8_TA(2015)0320.
(7) Antagna texter, P8_TA(2016)0073.
(8) Antagna texter, P8_TA(2015)0418.
(9) http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/note/join/2014/518768/IPOL-EMPL_NT%282014%29518768_EN.pdf
(10) EUT L 337, 20.12.2011, s. 9.
(11) http://www.keepeek.com/Digital-Asset-Management/oecd/social-issues-migration-health/making-integration-work-humanitarian-migrants_9789264251236-en
(12) Antagna texter från sammanträdet den 8.3.2016, P8_TA(2016)0073.
(13) http://europa.eu/rapid/press-release_IP-15-6067_sv.htm
(14) http://www.europarl.europa.eu/news/en/news-room/20131118IPR25534/MEPs-approve-new-cohesion-policy-%E2%82%AC325bn-to-invest-in-Europe’s-regions
(15) COM(2015)0240.
(16) http://ec.europa.eu/avservices/video/player.cfm?ref=I107934
(17) http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-14444-2015-INIT/sv/pdf


Sociala och miljömässiga normer, mänskliga rättigheter och företagens ansvar
PDF 312kWORD 114k
Europaparlamentets resolution av den 5 juli 2016 om genomförande av parlamentets rekommendationer från 2010 om sociala och miljömässiga normer, mänskliga rättigheter och företagens ansvar (2015/2038(INI))
P8_TA(2016)0298A8-0217/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 2, 3, 6 och 21 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artiklarna 11, 153, 191, 207 och 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 12, 21, 28, 29, 31 och 32 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Handel för alla – Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik (COM(2015)0497),

–  med beaktande av slutsatserna från WTO:s 10:e ministerkonferens (MC10)(1),

–  med beaktande av Parisavtalet (30 november–11 december 2015)(2),

–  med beaktande av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen (2014)(3),

–  med beaktande av EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati (2015–2019) Hålla de mänskliga rättigheterna högt på EU:s dagordning,

–  med beaktande av Guidelines on the analysis of human rights impacts in impact assessments for trade-related policy initiatives(4),

–  med beaktande av studien Human rights and democracy clauses in international agreements som offentliggjordes 2015 av Europaparlamentets utredningsavdelning,

–  med beaktande av den resolution som antogs av FN:s generalförsamling den 25 september 2015 om 2030-agendan för hållbar utveckling(5),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2173/2005 av den 20 december 2005 om upprättande av ett system med Flegtlicenser för import av timmer till unionen(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 av den 25 oktober 2012 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet(7),

–  med beaktande av OECD:s riktlinjer för multinationella företag(8),

–  med beaktande av OECD:s vägledning om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfulla leveranskedjor för mineraler från konfliktdrabbade områden och högriskområden(9),

–  med beaktande av arbetsdokumentet av den 14 juli 2015 från kommissionens avdelningar Implementing the UN Guiding Principles on Business and Human Rights – State of Play (SWD(2015)0144),

–  med beaktande av kommissionens meddelande från 2011 En förnyad EU-strategi 2011–2014 för företagens sociala ansvar (COM(2011)0681),

–  med beaktande av Unctads investeringspolitiska ram för hållbar utveckling (2015)(10),

–  med beaktande av studien The EU’s Trade Policy: from gender-blind to gender-sensitive? från Europaparlamentets utredningsavdelning,

–  med beaktande av den fjärde rapporten från den oberoende sakkunnige The promotion of a democratic and equitable international order – meddelande från FN:s generalsekreterare till generalförsamlingen av den 5 augusti 2015 (A/70/285),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om företagens sociala ansvar vid internationella handelsavtal(11),

–  med beaktande av FN:s resolution 64/292, där vatten och sanitet uttryckligen erkänns som mänskliga rättigheter av Förenta Nationernas generalförsamling, och där det uppges att rent dricksvatten och sanitet är nödvändigt för att uppfylla alla mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av sin resolution av den 8 september 2015 om uppföljning av det europeiska medborgarinitiativet Right2Water(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om den internationella handelspolitiken inom ramen för de krav som klimatförändringarna medför(14),

–  med beaktande av studien Gender Mainstreaming in Committees and Delegations of the European Parliament, som Europaparlamentets utredningsavdelning C offentliggjorde 2014,

–  med beaktande av resolution 26/9(15) från FN:s råd för mänskliga rättigheter, där man beslutade att upprätta en förutsättningslös mellanstatlig arbetsgrupp om transnationella bolag och andra affärsrörelser med avseende på mänskliga rättigheter, vars mandat ska vara att utarbeta ett internationellt juridiskt bindande instrument för att i internationell människorätt reglera transnationella bolags och andra affärsrörelsers verksamhet,

–  med beaktande av EU:s reformerade allmänna preferenssystem (GSP) som fastställdes genom förordning (EU) nr 978/2012,

–  med beaktande av rapporten från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om det allmänna preferenssystemet för perioden 2014–2015 (COM(2016)0029),

–  med beaktande av Förenta nationernas vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter, OECD:s reviderade riktlinjer för multinationella företag, ILO:s trepartsförklaring om principerna för multinationella företag och socialpolitik, ramverket för den internationella kommittén för integrerad rapportering, de tio principerna i FN:s Global Compact-initiativ samt den vägledande ISO-standarden för socialt ansvarstagande (ISO 26000),

–  med beaktande av det franska lagförslaget om vederbörlig aktsamhet, som stöder FN:s vägledande principer, och ordförande Junckers uttalande vid G7-toppmötet 2015,

–  med beaktande av projektet Realising Long-term Value for Companies and Investors, som genomförs inom ramen för FN:s principer för ansvarsfulla investeringar och FN:s Global Compact-initiativ,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling, utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0217/2016), och av följande skäl:

A.  År 2010 utfärdade parlamentet rekommendationer till kommissionen med avseende på sociala normer och miljönormer, mänskliga rättigheter och företagens sociala ansvar. Ett antal av dessa rekommendationer har genomförts, andra inte.

B.  Parlamentet är medlagstiftare när det gäller åtgärder som utgör ramen för tillämpningen av unionens gemensamma handelspolitik. Parlamentets godkännande krävs för ratificering av alla handelsavtal som förhandlas fram av unionen. Det är därför nödvändigt att genomföra parlamentets rekommendationer för att se till att kommissionens initiativ på den gemensamma handelspolitikens område blir framgångsrika.

C.  Handel spelar en viktig roll när det gäller att främja affärsmöjligheter, skapa välstånd och öka sysselsättningen, samt som drivkraft för ekonomisk och social utveckling, levnadsstandard, livskvalitet och förbättrade människorättsnormer på lång sikt.

D.  EU understryker sitt bestämda engagemang för att främja hållbar utveckling på det sätt som återigen intygades i strategin ”Handel för alla” liksom mänskliga rättigheter och gott styre genom incitament såsom GSP+ samt förmånstillträde till marknaden i länder som har åtagit sig att tillämpa de grundläggande internationella konventionerna inom dessa områden.

E.  EU har möjlighet att genom sin handelspolitik bidra positivt till större respekt för mänskliga rättigheter och hållbar utveckling på det globala planet. Kommissionen måste fortsätta sin strategi med detta mål i åtanke. Handels- och investeringsavtal påverkar mänskliga rättigheter och hållbar utveckling, och bör därför utformas på ett sätt som stöder den sociala och miljömässiga utvecklingen och garanterar att de europeiska standarderna inte sätts på spel, att mänskliga rättigheter skyddas och att sociala och miljömässiga normer efterlevs.

F.  Handel och utländska investeringar från internationella företag bidrar till ett ökat engagemang för mänskliga och sociala rättigheter samt arbetstagares rättigheter i de länder företagen är verksamma.

G.  Parlamentets bidrag kan mätas i termer av hur ändamålsenligt dess rekommendationer genomförs. Genomförandet av avtalen måste övervakas regelbundet så att efterlevnad av de mål och åtaganden som ingåtts inom ramen för handelsavtalen säkerställs, i synnerhet avseende skyddet av mänskliga rättigheter.

H.  Enligt artikel 208 i EUF-fördraget har EU och medlemsstaterna en faktisk rättslig förpliktelse att se till att politiken är förenlig med utvecklingsmålen.

I.  Kommissionens förslag till en ny handels- och investeringsstrategi, ”Handel för alla”, erkänner kopplingen mellan handel, mänskliga rättigheter och sociala och miljömässiga normer och insisterar på behovet av att göra dessa rättigheter och normer till en integrerad del i EU:s ekonomiska och handelsmässiga förbindelser.

J.  Multinationella globala detaljhandlare och företag har ansvar när det gäller att förbättra arbetsvillkor och löner i producentländerna.

K.  Kvinnors rättigheter är en grundläggande del av mänskliga rättigheter, och frågan om jämställdhet mellan män och kvinnor ingår i kapitlen om hållbar utveckling i handelsavtalen. Handels- och investeringsavtalens särskilda följder påverkar kvinnor och män på olika sätt på grund av strukturella könsskillnader, och en hållbar och inkluderande utveckling, tillväxt och handelsavtal måste innefatta mänskliga rättigheter, däribland ur ett jämställdhetsperspektiv.

L.  I agenda 2030 för hållbar utveckling erkänns de handelspolitiska åtgärdernas avgörande betydelse när det gäller att genomföra agendans mål, i och med att ett antal politikområden inkluderats i agendan, såsom ursprungsregler, livsmedelsbestämmelser, råvarumarknader och jämställdhet.

M.  Kapaciteten i GSP- och GSP plus-systemen att säkerställa ratificering och tillämpning av konventioner om mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter i utvecklingsländer kan förbättras genom att man kopplar ekonomiska incitament till ett effektivt antagande och en fortlöpande kontroll av de huvudsakliga konventionerna om mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter.

N.  Som en följd av Rana Plaza-katastrofen inledde EU i samarbete med Bangladeshs regering och ILO ett Global Compact-initiativ för förbättringar av arbetstagarnas rättigheter och fabrikssäkerhet i Bangladesh som syftar till att förbättra arbets-, hälso- och säkerhetsförhållandena för arbetstagare. Dessa insatser ledde till en större medvetenhet hos allmänheten såväl som till innovativa lösningar för att hantera frågor rörande handel och hållbar utveckling, såsom avtalet om brand- och byggnadssäkerhet i Bangladesh.

O.  Den privata sektorn måste, parallellt med den offentliga sektorn, bidra till en hållbar utveckling och företagen bör handla på ett socialt och ekologiskt ansvarsfullt sätt. EU:s nya generation av handels- och investeringsavtal innehåller kapitel om hållbar utveckling, enligt vilka avtalsparterna ska förbinda sig att skydda mänskliga rättigheter, efterleva sociala och miljömässiga normer och säkerställa företagens sociala ansvar. Sådana kapitel har påvisat skillnader i fråga om ambitionsnivån i flera av EU:s på varandra följande handelsavtal. Kommissionen uppmanas att eftersträva högsta möjliga ambitionsnivå.

P.  Kommissionens strategi ”Handel för alla” från 2015 gör handel och hållbar utveckling till en prioritet för EU. För att denna strategi ska kunna fungera som en ordentlig drivkraft för agendan för handel och hållbar utveckling måste kommissionen nu omvandla sina mycket välkomna föresatser till bestämda och konkreta åtgärder.

Q.  Projektet för att uppnå långsiktigt värde för företag och investerare, som genomförs inom ramen för FN:s principer för ansvarsfulla investeringar och FN:s Global Compact‑initiativ, visar att ekonomisk återhämtning i Europa och i världen är förenlig med och ömsesidigt stärker principerna om social rättvisa, miljöhållbarhet och respekt för mänskliga rättigheter.

R.  Enligt artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska EU:s gemensamma handelspolitik föras inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder.

S.  Enligt artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) ska EU:s yttre åtgärder utgå från principerna om demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, principerna om jämlikhet och solidaritet samt efterlevnad av FN:s stadga och av folkrätten.

T.  Kopplingen mellan handel och mänskliga rättigheter å ena sidan och sociala och miljömässiga normer å andra sidan har blivit en integrerad del av EU:s ekonomiska och handelsmässiga förbindelser. EU:s politik för mänskliga rättigheter och demokrati i tredjeländer bör även i fortsättningen integreras i unionens övriga utrikesrelaterade politik, inbegripet handelspolitiken. EU bör utnyttja handelspolitiken till att främja målet att inrätta stränga globala normer på området mänskliga och sociala rättigheter, konsumentskydd och miljö.

U.  Handelspolitik och ambitiösa handelsavtal främjar och stärker ett handelssystem som bygger på globala regler. Frågor rörande mänskliga rättigheter bör också beaktas på ett sunt och transparent sätt innan handelsförhandlingar avslutas. FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, tillsammans med alla övriga relevanta instrument, inbegripet främjande av företagens sociala ansvar, syftar till att i högre grad lyfta fram bestämmelser om mänskliga rättigheter i samband med handelspolitiken.

V.  Den 26 juni 2014 antog FN:s råd för mänskliga rättigheter en resolution om inrättandet av en mellanstatlig arbetsgrupp, som fick i uppdrag att inleda en process för att skapa ett internationellt folkrättsligt bindande instrument för reglering av gränsöverskridande företags och andra företags verksamheter.

W.  Handel skulle kunna stärka de mänskliga rättigheterna och vice versa, och näringslivet, som är skyldigt att respektera de mänskliga rättigheterna, skulle även kunna spela en viktig roll när det gäller att ta fram positiva incitament för att främja mänskliga rättigheter, demokrati, miljönormer och företagens ansvar. EU har spelat en ledande roll i förhandlingarna om och genomförandet av ett antal globala initiativ för globalt ansvar, vilket går hand i hand med främjande av och respekt för internationella standarder, bland annat social rättvisa, miljöhållbarhet och respekt för mänskliga rättigheter. Europeiska företag som verkar globalt och fungerar som förebild genom en icke‑diskriminerande företagskultur har en långsiktig positiv inverkan på mänskliga rättigheter. Genom att stärka handelsförbindelser som bygger på skydd och upprätthållande av mänskliga rättigheter ökar man den ömsesidiga förståelsen och befäster gemensamma värderingar, såsom rättsstatsprincipen, goda styrelseformer och respekt för mänskliga rättigheter.

Allmänna principer

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införliva ett jämställdhetsperspektiv i all sin politik, även i handelspolitiken, och att garantera bland annat verklig överensstämmelse med konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW). Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta aspekter med anknytning till jämställdhet mellan män och kvinnor i sin konsekvensbedömning av EU:s handelsstrategi med avseende på kvinnors rättigheter, och uppmanar kommissionen att systematiskt bedöma gällande handels- och investeringsavtal för att fastställa deras följder för jämställdheten.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa en ökad konsekvens när det gäller utveckling samt en effektiv bedömning av politiska åtgärder och samordning mellan utvecklingsbistånds- och handelspolitik, och att sträva efter att se till att alla berörda parter respekterar internationella normer avseende mänskliga rättigheter, jämställdhet, arbetsrätt och miljö.

3.  Europaparlamentet uppmanar unionen att spela en aktiv roll i genomförandet av de 17 målen för hållbar utveckling som förtecknas i 2030-agendan för hållbar utveckling, som FN:s generalförsamling antog vid sin 70:e session.

4.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att främja bindande åtgärder som säkerställer att företag betalar skatter där ekonomisk verksamhet äger rum och mervärde skapas, att främja obligatorisk rapportering land för land från den privata sektorn i enlighet med vad som förespråkas av OECD samt att främja god förvaltning, framför allt i skattefrågor, och en effektiv skatteuppbörd. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen och medlemsstaterna att sörja för att denna fråga prioriteras i agendan för deras politiska dialog (på politisk nivå och ifråga om utveckling och handel), och att stödja det civila samhällets roll genom att se till att skatteförvaltningen granskas offentligt och att fall med skattebedrägeri övervakas. Parlamentet anser att ett företags skattepolitik ska betraktas som en del av företagets sociala ansvar och att det därför inte är socialt ansvarsfullt att tillämpa strategier för skatteundandragande eller utnyttjande av skatteparadis.

5.  Europaparlamentet erkänner att tillgången till gemensamma resurser som vatten, sjukvård och utbildning utgör viktiga delar som vittnar om statens förmåga att garantera mänskliga och sociala rättigheter.

6.  Europaparlamentet betonar att EU under lång tid har diskuterat sociala och miljömässiga frågor inom ramen för sin handelsdiplomati, och att man därmed ligger långt före andra stora globala handelsaktörer. Parlamentet understryker att våra handelspartners engagemang för mänskliga rättigheter utgör en stabil grund för en pågående dialog, samarbetsprocesser och gradvisa förbättringar på lång sikt.

7.  Europaparlamentet betonar vikten av handel och utländska investeringar som betydelsefulla verktyg för att uppnå ekonomisk tillväxt, hållbar utveckling, gott styre och skydd av mänskliga rättigheter.

8.  Europaparlamentet påminner om att handel och utländska direktinvesteringar ökar välståndet i fattigare länder. Parlamentet påminner om att det finns ett icke obetydligt samband mellan ökat välstånd och starkare skydd av mänskliga och sociala rättigheter, arbetstagares rättigheter och ett starkt miljöskydd.

9.  Europaparlamentet erinrar om att EU förbundit sig att konsekvent främja och respektera mänskliga rättigheter och demokrati i sina förbindelser med tredjeländer på alla sina politikområden, inbegripet handelspolitiken, och i alla sina relevanta externa finansieringsinstrument.

10.  Europaparlamentet rekommenderar därför att EU:s handelsstrategi ska användas som ett verktyg för att främja demokratiska värderingar i tredjeländer. Parlamentet välkomnar därför att man stärker den roll som handelsavtal och program för handelsförmåner spelar som redskap för att främja mänskliga rättigheter, avskaffa tvångsarbete och barnarbete, trygga livsmedelsförsörjningen och rätten till hälsa samt främja hållbar utveckling, stränga säkerhets- och miljökvalitetsnormer och ekonomiska möjligheter för alla.

Mänskliga rättigheter samt miljömässiga och sociala normer på multilateral nivå

11.  Europaparlamentet påminner om hur viktigt det är för EU utveckla sitt multilaterala samarbete, och upprepar därför sin uppmaning till kommissionen att ta på sig en ledande roll när det gäller att reformera styrningen av WTO, i synnerhet för att uppnå följande mål:

   a) Att stärka ett effektivt samarbete och en regelbunden dialog mellan WTO och relevanta FN-organ, såsom högkommissarien för mänskliga rättigheter, FN:s konferens för handel och utveckling och Internationella arbetsorganisationen (ILO), i synnerhet genom att ge ILO officiell observatörsstatus i WTO och genom att göra ILO delaktig i handelstvister som har att göra med brott mot internationella människo- och arbetsrättsliga konventioner. Parlamentet anser att ILO även i fortsättningen bör involveras i bilaterala, multilaterala och plurilaterala handelsavtal.
   b) Att reformera WTO:s tillsynsmekanismer för handelspolitik så att de innefattar sociala, miljömässiga och människorättsliga aspekter baserade på ILO:s riktlinjer, FN:s riktlinjer för mänskliga rättigheter och riktlinjerna för multilaterala miljöavtal, och att främja hållbar utveckling, i synnerhet genom att upprätta en kommitté för handel och anständigt arbete inom WTO vid sidan av den befintliga kommittén för handel och miljö, enligt kraven i parlamentets rekommendationer från 2010.
   c) Att bedöma i vilken utsträckningen WTO:s utskott för handel och miljö har fullgjort sitt uppdrag, såsom detta fastställdes i WTO:s ministerbeslut om handel och miljö som fattades i Marrakech den 15 april 1994, samt utskottets slutsatser om vad mer som behövs göras, i synnerhet inom ramen för den globala dialogen om begränsning av och anpassning till klimatförändringarna och WTO, enligt parlamentets ursprungliga begäran.
   d) Att på ett konstruktivt sätt delta i FN:s arbetsgrupp för ett förfarande för ett fördrag om företag och mänskliga rättigheter, som en uppföljning av den undersökning om hantering genom rättsmedel av företags grova kränkningar av mänskliga rättigheter som genomfördes av kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter.

12.  Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen att aktivt främja ytterligare förbättringar av WTO för att fastställa multilaterala regler för en hållbar förvaltning av globala leveranskedjor på ett ansvarsfullt sätt, vilket i synnerhet bör inbegripa

   a) effektiva och verkställbara krav på tillbörlig noggrannhet och transparens i leveranskedjan, på grundval av FN:s riktlinjer för företag och mänskliga rättigheter,
   b) arbetsmiljönormer som i synnerhet erkänner arbetstagarnas rätt till skyddskommittéer,
   c) ett socialt grundskydd,
   d) respekt för ILO:s grundläggande arbetsmarknadsnormer.

13.  Europaparlamentet upprepar sin begäran om att man ska se till att alla åtgärder som antas av en part inom ramen för klimatavtalet från Paris eller rörande någon av de principer eller åtaganden som ingår i artiklarna 3 och 4 i FN:s ramkonvention om klimatförändringar kommer att säkras, även genom att man i handelsavtal fastställer ett rättsligt sundare skydd av rätten av reglera.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skynda på arbetet med att inom ramen för handelsavtal utveckla system för att skilja mellan produkter på basis av deras tillverkningsprocess och tillverkningsmetod samt på basis av hållbarhetskriterier.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att trappa upp sina insatser för att uppfylla sitt åtagande att fasa ut subventioner för fossila bränslen i linje med G20‑åtagandet.

16.  Europaparlamentet anser att handelspolitiken skulle kunna bidra mer till energiomställningen, och att unionens handelsinstrument borde främja framväxt och utveckling av förnybar energi samt utveckling av miljövaror och miljöteknik i Europa. Parlamentet erkänner kommissionens insatser för att förhandla fram ett plurilateralt avtal om gröna varor (avtalet om miljöanpassade varor) och begär att dessa förhandlingar ska leda fram till ett ambitiöst och balanserat avtal. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för förhandlingarna om avtalet om miljövaror utarbeta kvantitativa eller kvalitativa kriterier för definitionen av ”miljövaror”, och att främja en trovärdig och öppen metod i förhandlingarna om avtalet om miljövaror. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att beakta de faktorer som påverkar handeln med miljövaror, såsom antidumpningspolitik i sektorn för förnybar energi, immaterialrättsliga ordningar, åtstramade finansieringsprogram och nationell miljöpolitik som skapar efterfrågan på sådana varor.

Mänskliga rättigheter samt miljömässiga och sociala normer på bilateral nivå

17.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att på förhand och i efterhand utföra bedömningar av konsekvenserna för hållbar utveckling i fråga om alla handelsavtal i enlighet med riktlinjerna om analys av inverkan på de mänskliga rättigheterna i konsekvensbedömningar för handelsrelaterade politiska initiativ. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen

   a) att tillämpa riktlinjerna vid utarbetandet av bedömningarna av konsekvenserna för hållbar utveckling i alla pågående och framtida förhandlingar,
   b) att i dessa konsekvensbedömningar även ta hänsyn till de riktlinjer som utarbetats av FN:s särskilda rapportör om rätten till mat,
   c) att beakta handels- och investeringsavtalens inverkan på särskilt utsatta personer, såsom personer som tillhör en minoritet eller är geografiskt isolerade, fattiga eller utestängda, varvid man bör påminna om kommissionens åtagande att bedöma konsekvenserna av frihandelsavtal för EU:s yttersta randområden,
   d) att se till att civilsamhällets organisationer och arbetsmarknadens parter vederbörligen deltar i utarbetandet av bedömningarna av konsekvenserna för hållbar utveckling samt att involvera parlamentet i varje etapp i processen,
   e) att under förhandlingarna ta full hänsyn till resultaten av dessa bedömningar,
   f) att säkerställa att bedömningar av konsekvenserna för hållbar utveckling offentliggörs i ett tidigt skede, så att de kan finnas med som underlag vid förhandlingar innan dessa tar form, och för att informera allmänheten och göra det möjligt för valda representanter att noggrant bedöma alla föreslagna avtal.

18.  Europaparlamentet uppmärksammar Europeiska ombudsmannens slutsatser angående kommissionens beslut att slutföra avtalet med Vietnam innan konsekvensbedömningen på människorättsområdet var slutförd, och uppmanar kommissionen att snarast möjligt göra denna bedömning på basis av den nya metoden så att parlamentet kan fatta välgrundat beslut.

19.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för ett införande av människorättsklausuler i handelsavtal, och påminner om vikten av att respektera och tillämpa människorättsklausuler. Parlamentet välkomnar kommissionens och rådets insatser för att införa sådana rättsligt bindande klausuler om mänskliga rättigheter i alla handels- och investeringsavtal, i enlighet med den gemensamma inställningen, och begär att rådets gemensamma inställning ska offentliggöras. Parlamentet konstaterar att klausuler om mänskliga rättigheter inte ingår i alla EU-avtal, och kräver att man i de handelsförhandlingar som pågår med EU:s övriga partner, i synnerhet med dem som omfattas av TTIP, ska se till att rättsligt bindande människorättsklausuler inkluderas.

20.  Europaparlamentet anser dock att de befintliga klausulerna har haft en begränsad inverkan på fullgörandet av skyldigheter och åtaganden på människorättsområdet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och rådet att göra följande anpassningar:

   a) Införa handelsskyddsvillkor för att bevara varje parts förmåga att uppfylla sina skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter på de områden där parten är primärt ansvarig, i händelse av bekräftade överträdelser av bestämmelserna i människorättsklausulerna.
   b) Regelbundet och noggrant följa upp genomförandet av människorättsklausuler i handels- och associeringsavtal, i synnerhet genom offentliggörande av regelbundna rapporter till parlamentet från kommissionen och Europeiska utrikestjänsten om partnerländernas respekt för mänskliga rättigheter och genom upprättande av en interinstitutionell kommitté.
   c) Överväga möjligheten att inkludera en underkommitté för mänskliga rättigheter i alla EU:s handelsavtal för att säkerställa en seriös och systematisk uppföljning i frågor rörande de mänskliga rättigheterna med avseende på det berörda avtalet. Parlamentet påminner i detta avseende om betydelsen av att man involverar allmänheten i förhandlingarna för att trygga transparens.
   d) Säkerställa att EU förfogar över ett internt rättsmedelssystem som gör det möjligt att lämna in klagomål i fall då handelsavtal och människorättsklausuler inte respekterats.

21.  Europaparlamentet påminner om sin begäran i rekommendationerna från 2010 om att alla EU:s handelsavtal, både bilaterala och plurilaterala, bör ha övergripande, rättsligt bindande och verkställbara kapitel om handel och hållbar utveckling. Parlamentet uppmärksammar de många avvikelserna i kapitlen om handel och hållbar utveckling i EU:s olika handelsavtal. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att upprätthålla högsta möjliga konsekvensnivå i alla handelsförhandlingar, och att införa kapitel om handel och hållbar utveckling med följande inslag:

   a) Ett åtagande från var och en av parterna att ratificera och effektivt genomföra de åtta grundläggande och de fyra prioriterade ILO-konventionerna, samt de internationella multilaterala miljöavtalen.
   b) Fastställande av att människorättsklausuler och kapitel om handel och hållbar utveckling ska omfattas av det allmänna tvistlösningsförfarandet på lika villkor med andra delar av avtalen, enligt kravet i resolutionen från 2010, för att säkra efterlevnad av normer för mänskliga rättigheter och sociala och miljömässiga normer.
   c) Möjligheten att överklaga eller begära omprövning genom ett klagomålsförfarande för arbetsmarknadens parter och det civila samhället.
   d) Införande av avskräckande åtgärder, även i form av kompensationsbetalningar, i händelse av allvarliga och bekräftade överträdelser av bestämmelserna i det kapitel om hållbar utveckling som ingår i ett avtal. Dessa åtgärder skulle som en sista utväg kunna genomföras i form av tillfällig fördröjning, minskning eller till och med indragning av vissa handelsförmåner som ges enligt avtalet, i händelse av allvarliga och fortsatta överträdelser av dessa normer, och införande av handlingsplaner med våra partner skulle kunna bidra till att åtgärda bristande efterlevnad av vissa åtaganden som gjorts i handels- och investeringsavtal.

22.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på att det ska införas forum för hållbar utveckling eller rådgivande grupper under de olika etapperna då ett avtal utarbetas, förhandlas fram och genomförs. Parlamentet påminner om behovet av att alla inhemska rådgivande grupper ska vara helt oberoende och att de måste ha tillgång till lämpliga resurser. Parlamentet noterar den kritik som ofta uttrycks av deltagarna i de inhemska rådgivande grupper som upprättas av EU i enlighet med befintliga handelsavtal över att deras överläggningar inte har någon praktisk inverkan, och föreslår att kommissionen vidtar följande åtgärder:

   a) Inrätta ett rapporteringssystem som ger parlamentet möjlighet att bedöma de rådgivande gruppernas arbete.
   b) Systematiskt och konkret reagera på problem som tas upp av EU:s inhemska rådgivande grupper och följa upp initiativ som föreslås av det europeiska civilsamhällets organisationer och arbetsmarknadens parter inom denna ram.
   c) I kapitel om handel och hållbar utveckling fastställa grundläggande logistikbestämmelser för att möjliggöra en effektiv tillämpning, eftersom dessa aspekter har visat sig utgöra allvarliga hinder, samt även kompletterande åtgärder, såsom program för teknisk assistans och samarbetsprogram.

23.  Europaparlamentet efterfrågar ökad insyn för och redovisningsskyldighet inför gräsrotsorganisationer i samband med utformandet av internationella handelsregler och nationell handelspolitik, samtidigt som man säkrar konsekvens när det gäller arbetstagarnas rättigheter och de mänskliga rättigheterna, inbegripet kvinnors rättigheter.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i högre grad engagera parlamentet i uppföljningen av genomförandet av handels- och investeringsavtal ifråga om respekten för mänskliga rättigheter och sociala och miljömässiga normer, och uppmanar rådet att höra parlamentet vid alla beslut om att se över eller rentav upphäva tillämpningen av ett avtal om detta är nödvändigt.

Mänskliga rättigheter samt miljömässiga och sociala normer på unilateral nivå

25.  Europaparlamentet välkomnar ikraftträdandet av det nya allmänna preferenssystemet (GSP) (förordning (EU) nr 978/2012) den 1 januari 2014, och offentliggörandet av den första övervakningsrapporten angående GSP för perioden 2014–2015. Parlamentet anser att handelspolitiken bör vara ett sätt att uppmuntra EU:s partnerländer att anta strängare sociala och miljömässiga normer, och uppmanar därför kommissionen att vidta följande korrigerande åtgärder:

   a) Genom en delegerad akt eller via den förestående översynen av förordning (EU) nr 978/2012 klargöra definitionerna av ”allvarlig brist när det gäller genomförandet” av en internationell konvention och av ”allvarligt och systematiskt åsidosättande av principerna” i en internationell konvention.
   b) Inhämta åsikter från alla berörda organ för att bättre bedöma efterlevnaden av de internationella konventioner som avses i GSP-förordningen. Kommissionen uppmanas i synnerhet att fokusera sin bedömning på de åsikter som uttrycks av ILO:s expertråd för tillämpning av ILO:s konventioner med avseende både på beviljande och upphävande av handelsförmåner i enlighet med GSP-förordningen.
   c) Inom ramen för den förestående översynen av förordning (EU) nr 978/2012 förbättra kontrollen av de förpliktelser som förmånsländer åtar sig. Arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer bör ges en formell roll i kontrollen av GSP och GSP+, i synnerhet genom ett förfarande som gör det möjligt att ta del av och svara på de frågor som riktas till kommissionen.
   d) I samband med översynen även införa villkor om företagens sociala ansvar i förordningen om det allmänna preferenssystemet, enligt begäran från 2010, för att säkra transnationella företags efterlevnad av nationella och internationella rättsliga förpliktelser på områdena mänskliga rättigheter, arbetsnormer och miljöregler.
   e) Övervaka och bedöma utveckling när det gäller genomförandet av Allt utom vapen- och GSP-ordningarna och deras effektivitet, och rapportera om detta till Europaparlamentet.

26.  Europaparlamentet stöder kommissionens åtaganden att verka för ett avskaffande av barnarbete. Parlamentet välkomnar antagandet av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar och upprepar sin begäran från 2010 om ett balanserat och genomförbart lagförslag, inbegripet åtgärder såsom märkning av barnarbetsfria produkter, beviljande av handelsförmåner till länder som uppfyller vissa arbetsrättsliga normer och horisontella importförbud för produkter som tillverkats med hjälp av barnarbete. Parlamentet betonar vikten av att inbegripa målet att bekämpa tvångsarbete och barnarbete i kapitel om handel och hållbar utveckling i EU:s handelsavtal, tillsammans med de övriga sex grundläggande ILO-konventionerna, liksom EU:s åtagande i internationella diskussioner på WTO-, OECD- och ILO-nivå att fördjupa sin multilaterala dimension.

27.  Europaparlamentet bekräftar att det motsätter sig alla direkta eller indirekta villkor som påverkar handel inom energirelaterade tjänster som skulle möjliggöra tekniskt neutrala subventioner. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på allvar ta hänsyn till det faktum att de ökande koldioxidutsläppen från den internationella handeln undergräver Europas klimatstrategi, och understryker att en omläggning till lokala produktions- och konsumtionsmönster kan bidra till att uppnå målen i Parisavtalet.

28.  Europaparlamentet påminner om den inneboende kopplingen mellan klimatförändringarna och avskogning orsakad av ohållbar och olaglig utvinning av råvaror. Parlamentet uppmanar kommissionen att garantera en effektiv tillämpning och efterlevnad av Flegt och timmerförordningen, inklusive kravet på laglighet i timmerleveranskedjor.

29.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att inleda en genomförbarhetsstudie för en europeisk åtgärdsplan om avskogning och skogsförstörelse.

Företagens sociala ansvar

30.  Europaparlamentet påminner om sin begäran från 2010 om att företagens sociala ansvar ska inkluderas i alla EU:s handelsavtal och bestämmelser för bättre efterlevnad av reglerna, i synnerhet möjligheten för kommissionen att genomföra utredningar av påstådda brott mot åtaganden rörande företagens sociala ansvar och ett upprättande av EU-kontaktpunkter, genom att utnyttja OECD:s kontaktpunkter som modell och samtidigt stärka dessa. Parlamentet uppmanar kommissionen att trappa upp sina insatser i riktning mot att uppnå efterlevnad från företagen, genom hela deras leveranskedjor, och full respekt för ILO:s grundläggande arbetsmarknadsnormer och internationellt erkända normer för företags sociala ansvar, i synnerhet OECD:s nyligen uppdaterade riktlinjer för multinationella företag, de tio principerna i FN:s Global Compact-initiativ, den vägledande standarden för socialt ansvarstagande ISO 26000, ILO:s trepartsförklaring om principer för multinationella företag och socialpolitik samt FN:s riktlinjer för företag och mänskliga rättigheter, i synnerhet inom beklädnadssektorn och sektorn för naturresursutvinning där kränkningar av mänskliga rättigheter och sociala normer förekommer mest. Parlamentet påminner om att kommissionen till följd av dramat vid Rana Plaza i Bangladesh 2013 lade fram en hållbarhetspakt i samarbete med Bangladesh, ILO och Förenta staterna. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att eftersträva hållbarhetspaktens mål för att främja en förbättring av arbetstagarnas rättigheter och behovet av en mer ansvarsfull förvaltning av leveranskedjorna på internationell nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvidga denna typ av program och åtgärder till andra EU‑handelspartner.

31.  Europaparlamentet anser att det är avgörande betydelse att fortsätta insatserna för att ansluta sig till OECD:s förklaring om internationella investeringar och multinationella företag, så att man säkrar att riktlinjerna specifikt anges i alla nya avtal mellan EU och tredjeländer och går över från en ”passiv” mot en ”aktiv” inställning till genomförandet av OECD:s riktlinjer. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkra transparens när det gäller tillgång till information om företags uppförande, och att införa ett effektivt och genomförbart rapporteringssystem som ger information om produkters värdekedjor. Parlamentet påminner om sin ståndpunkt från 2010 att kräva att företag offentliggör sina balansräkningar för socialt ansvar och att alla företag visar tillbörlig aktsamhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera sin strategi avseende företagens sociala ansvar för att införa strängare rapporterings- och efterlevnadskrav och säkra ett bättre genomförande av FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter, och uppmanar med kraft medlemsstaterna att främja företagens sociala ansvar i handelsavtal.

32.  Europaparlamentet uppmanar unionen att införa dialogplattformar som inbegriper civilsamhället, företag, internationella organisationer och andra berörda aktörer avseende företagens sociala ansvar.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa de kommande resultaten av det projekt för att uppnå långsiktigt värde för företag och investerare som genomförs inom ramen för FN:s principer för ansvarsfulla investeringar och FN:s Global Compact‑initiativ på kommissionens egen europeiska fond för strategiska investeringar och på kommissionens dialog med investerare vid förhandlingar om handelsavtal, samt att stödja konceptet för en ”hållbar kapitalmarknadsunion” genom stöd för hållbar handel.

34.  Europaparlamentet påminner om att ILO:s trepartsförklaring om principer för multinationella företag och socialpolitik, ILO:s agenda för anständigt arbete och delarna rörande arbete i OECD:s riktlinjer för multinationella företag är grundläggande texter när det gäller företagens sociala ansvar. Parlamentet uppmanar kommissionen att följa upp OECD:s och FN:s initiativ genom att införliva nyligen utarbetade internationella normer i EU:s lagstiftning, och att främja väl avvägda och övergripande politiska rekommendationer, inklusive en kraftfull dimension för hållbar utveckling i globala värdekedjor vid mötet för G20-gruppens handelsministrar i Shanghai i juli 2016.

35.  Europaparlamentet påminner om att EU är världens ledande aktör med avseende på nationella handlingsplaner för företagens sociala ansvar. Parlamentet uppmanar kommissionen att aktivt främja ansvarsfull företagsverksamhet bland EU-företag som är verksamma utomlands, med särskild tonvikt på ett strikt fullgörande av alla rättsliga skyldigheter i enlighet med antingen den nationella lagstiftningen eller eventuella bilaterala eller internationella rättsliga skyldigheter som deras verksamhet omfattas av, inte minst efterlevnad av internationella normer och bestämmelser avseende mänskliga rättigheter, arbetsförhållanden och miljö. För att nå detta mål föreslår parlamentet vidare att kommissionen i sina kontakter med partnerländer aktivt ska utbyta bästa praxis och know-how kring sätt att förbättra företagsmiljön och öka medvetenheten rörande ansvarsfull företagsverksamhet.

36.  Europaparlamentet konstaterar att agendan för företagens sociala ansvar måste anpassas till regionernas och ländernas särskilda behov för att kunna bidra till en förbättrad hållbar ekonomisk och social utveckling.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder inom området handel och investeringar för att uppmuntra och belöna de företag som inför strategier för företagens sociala ansvar, genom beviljande av märkning, införande av förmånstillträde till unionens offentliga upphandlingar och stödprogram för små och medelstora företag.

38.  Europaparlamentet välkomnar eftertryckligt att större företags rapportering om mänskliga rättigheter ska ingå i EU:s direktiv om icke-finansiell rapportering. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att snabbt och effektivt införliva direktivet. Parlamentet uppmärksammar ramverket för rapportering inom ramen för FN:s vägledande principer, ”Corporate Human Rights Benchmark” (riktmärkning för mänskliga rättigheter för företag) och målet ”integrerad rapportering”, och uppmanar alla börsnoterade företag i EU och deras aktieägare att efterleva direktivets anda inom EU och vid handel utanför EU.

39.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att aktivt engagera sig i arbetet inom FN:s råd för mänskliga rättigheter och FN:s miljöprogram om en internationell konvention för att hålla transnationella företag ansvariga för kränkningar och överträdelser av mänskliga rättigheter och miljönormer.

40.  Europaparlamentet betonar att ett effektivt genomförande av dessa rekommendationer utgör en avgörande aspekt i parlamentets bedömning av handelsavtal som förhandlas av kommissionen. Parlamentet begär att kommissionen utan dröjsmål ger ett detaljerat svar på alla de frågor som tas upp i denna resolution.

o
o   o

41.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) https://www.wto.org/english/news_e/news15_e/mc10_19dec15_e.htm
(2) http://unfccc.int/resource/docs/2015/cop21/eng/l09r01.pdf
(3) http://eeas.europa.eu/human_rights/docs/2014-hr-annual-report_en.pdf
(4) http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2015/july/tradoc_153591.pdf
(5) Resolution antagen av FN:s generalförsamling den 25 september 2015 (A/RES/70/1).http://www.un.org/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/70/1&Lang=E
(6) EUT L 347, 30.12.2005, s. 1.
(7) EUT L 303, 31.10.2012, s. 1.
(8) http://mneguidelines.oecd.org/text/
(9) http://www.oecd.org/daf/inv/mne/GuidanceEdition2.pdf
(10) http://unctad.org/en/pages/PublicationWebflyer.aspx?publicationid=1437
(11) EUT C 99E, 3.4.2012, s. 101.
(12) Antagna texter, P8_TA(2015)0294.
(13) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 31.
(14) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 94.
(15) A/HRC/RES/26/9: http://www.ihrb.org/pdf/G1408252.pdf


En ny framåtblickande och innovativ strategi för handel och investeringar
PDF 342kWORD 141k
Europaparlamentets resolution av den 5 juli 2016 om en ny framåtblickande och innovativ strategi för handel och investeringar (2015/2105(INI))
P8_TA(2016)0299A8-0220/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—  med beaktande av sin resolution av den 26 november 2015 om det aktuella läget för utvecklingsagendan från Doha inför WTO:s tionde ministerkonferens(1)

–   med beaktande av sina rekommendationer till kommissionen om förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar av den 8 juli 2015(2) respektive den 3 februari 2016(3),

—  med beaktande av kommissionens meddelande Handel för alla - Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik (COM(2015)0497),

–   med beaktande av 2030-agendan för hållbar utveckling, som antogs vid FN:s toppmöte om hållbar utveckling i New York 2015,

—  med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2015 om de externa effekterna av EU:s handels- och investeringspolitik för offentlig-privata initiativ i länder utanför EU(4),

—  med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2015 om strategin för skydd och säkerställande av immateriella rättigheter i tredjeländer(5),

–   med beaktande av dess resolution av den 29 april 2015 om den andra årsdagen av Rana Plaza-byggnadens kollaps och läget för överenskommelsen om godtagbarhet i Bangladesh (Bangladesh Sustainability Compact)(6),

—  med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 2/2014 Förvaltas förmånsordningar på handelsområdet på ett lämpligt sätt?

—  med beaktande av riktlinjerna för multinationella företag från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och av Internationella arbetsorganisationens (ILO) trepartsförklaring om principerna för multinationella företag och socialpolitik,

–  med beaktande av EU-förordningen om olagligt avverkat timmer, EU-direktivet om icke-finansiell rapportering, kommissionens förslag till en förordning om konfliktmineraler, klausulen om insyn i försörjningskedjor i Förenade kungarikets lag om nutida slaveri och det franska lagförslaget om aktsamhetskrav,

—  med beaktande av sin resolution av den 27 september 2011 om en ny handelspolitik för Europa i samband med Europa 2020-strategin(7),

—  med beaktande av sin resolution av den 17 februari 2011 om Europa 2020-strategin(8),

—  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om den internationella handelspolitiken inom ramen för de krav som klimatförändringarna medför(9),

—  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal(10),

—  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om företagens sociala ansvar vid internationella handelsavtal(11),

–   med beaktande av EU:s riktlinjer för att främja och skydda fullständiga mänskliga rättigheter för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer), som antogs av rådet (utrikes frågor) den 24 juni 2013,

–   med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 7–8 februari 2013, dess slutsatser om handel av den 21 november 2014 och slutsatserna från rådet (utrikes frågor) av den 27 november 2015,

–   med beaktande av yttrandet från utskottet för internationell handel över betänkandet om öppenhet, ansvarstagande och integritet i EU:s institutioner,

—  med beaktande av Marrakechavtalet genom vilket WTO inrättades,

—  med beaktande av artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen,

—  med beaktande av artiklarna 207, 208 och 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–   med beaktande av artikel 24.2 i förordning (EU) 2015/478 av den 11 mars 2015 om gemensamma importregler,

–  med beaktande av principen om en konsekvent politik för utveckling såsom den anges i EUF-fördraget,

—  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0220/2016), och av följande skäl:

A.  Handel är inte ett mål i sig utan är ett sätt att uppnå välstånd och jämlikhet, främja affärsmöjligheter, hållbar ekonomisk utveckling, sociala framsteg och kulturell förståelse, öka sysselsättningen och höja levnadsstandarden utan att öka de offentliga utgifterna.

B.  Den gemensamma handelspolitiken har genomgått en genomgående förändring sedan Lissabonfördraget trädde i kraft i december 2009. Handeln fungerar inte isolerat utan är kopplad till och beroende av många andra politikområden. Förhandlingarna om handels- och investeringsavtal måste omfatta mer än bara sänkta tullar eftersom de nuvarande komplexa utmaningarna har att göra med lagstiftningsfrågor och samordning av internationella standarder.

C.  Det har inte förekommit någon riktig debatt i Europeiska unionen om frihandelspolitikens kostnader (såsom industrianpassningar: nedlagda industrier, förlorade jobb inom tillverkningssektorn, utlokalisering av hela industrier till tredjeländer och ökad import) och den övergripande kostnadsnyttoanalysen av frihandelspolitiken. Avsaknaden av en sådan ärlig debatt har fått flera intressenter att ifrågasätta logiken bakom och inriktningen på EU:s handelspolitik och EU:s politik i allmänhet, och en ärlig debatt skulle kunna förhindra detta olyckliga resultat.

D.  Den globala överkapaciteten inom viktiga industrier och det resulterande handelsbalansunderskottet har börjat undergräva EU-företagens och EU-industriernas förtroende för stabiliteten hos EU:s handelspolitik.

E.  I tider av svag ekonomisk utveckling är utrikeshandelns bidrag till den europeiska ekonomins återhämtning av avgörande betydelse för att åstadkomma konkreta och mätbara resultat och för att bidra till anständiga jobb, hållbar ekonomisk tillväxt och jämlikhet i Europa och resten av världen.

F.  Den nya generationen handelspolitik måste beakta människors oro kring transparens och deltagande, välstånd och jobb, företagens förväntningar om en global och sammankopplad ekonomi, bekämpning av fattigdom och behovet av att garantera en rättvisare fördelning av handelns vinster, och ta itu med nya frågor, såsom digital handel och de små och medelstora företagens centrala roll.

G.  De pågående handelsförhandlingarna har fått allmänheten att uppmärksamma EU:s handelspolitik allt mer, och allt fler medborgare är intresserade av handelspolitiken och oroas av att europeiska och nationella bestämmelser och standarder skulle kunna undermineras genom den gemensamma handelspolitiken.

H.  Kommissionen har tydligt lovat att inga handelsavtal någonsin kommer att sänka det lagstadgade skyddet, att eventuella ändringar av skyddet enbart kan göra det starkare och att regleringsrätten alltid kommer att skyddas.

I.  Regleringssamarbetet i samband med handelsavtal måste säkerställa ett så högt skydd som möjligt av hälsan och säkerheten i linje med försiktighetsprincipen i artikel 191 i EUF-fördraget.

J.  Medborgare, bolag och små och medelstora företag (SMF) i EU har börjat ifrågasätta huruvida stora industrisammanslutningar verkligen representerar EU-medborgarnas, EU-bolagens och, rent allmänt, Europeiska unionens intressen.

K.  Transparensen kräver att EU:s institutioner kontrollerar att ståndpunkter som lämnats in å EU-industriers vägnar faktiskt speglar åsikterna inom EU:s industri.

L.  EU:s handels- och investeringspolitik måste förstärkas, inte enbart genom att ge goda resultat i form av sysselsättning och välstånd för medborgare och företag, utan även genom att man förstärker miljörelaterade och sociala rättigheter och garanterar största möjliga transparens, engagemang och ansvarsskyldighet, genom en fortlöpande dialog med företag, konsumenter, arbetsmarknadens parter, olika intressenter och lokala och regionala myndigheter, och genom tydliga riktlinjer under förhandlingarna.

M.  Ursprungsreglerna avgör handelsliberaliseringens faktiska omfattning, eftersom de avgör vilka varor som för närvarande gynnas av frihandelsavtalen, men förbises ofta i de handelspolitiska debatterna och har hittills inte varit föremål för någon analys från Europaparlamentets sida.

N.  Europeiska unionen bör i sin handelspolitik och i de handelsförhandlingar som den bedriver ta hänsyn till sårbarheten inom vissa sektorer vad gäller avregleringen av marknaden och i synnerhet inom jordbrukssektorn.

O.  Framåt 2050 förutspås EU-28 att stå för endast 15 % av världens BNP, vilket är en minskning från 23,7 % 2013, och sedan 2015 genereras 90 % av tillväxten i världen utanför Europa. Tillväxtekonomiernas tillväxttakt är på väg att sakta in ordentligt.

P.  EU är för närvarande det största handelsblocket i världen, och står för en tredjedel av världshandeln, men 2020 förutspås andelen att ha minskat till ca 26 %.

Q.  Andra variabler, t.ex. demografiska förändringar, kommer också att negativt påverka EU:s ställning på världshandelsscenen. EU:s andel av världens befolkning förväntas minska från 7,1 % 2013 till 5,3 % 2060.

R.  Framtida handelsavtal och handelsförhandlingar bör beakta och vara förenliga med de ståndpunkter som uttryckts i parlamentets resolutioner om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP) och om avtalet om handel med tjänster (TiSA)

S.  Centrum för välståndsskapandet flyttas tydligt österut mot Asien och Stillahavsområdet, med Kina som redan har passerat Japan och som förmodligen kommer att passera USA och bli världens största ekonomi 2025. Detta visar att tillväxtekonomierna och utvecklingsländerna håller på att komma ifatt gruppen av industrialiserade länder och nå stadiet av mogna ekonomier.

T.  Det har beräknats att gränsöverskridande handelsflöden av kapital, varor, tjänster och data tillförde ytterligare 7,8 biljoner US-dollar till den globala ekonomin under 2014, där bara dataflödena hade ett mervärde på 2,8 biljoner US-dollar av den totalsumman, mer än de 2,7 biljoner US-dollar som beräknats för varuhandeln.

Snabbare anpassning till hastiga förändringar inom de globala handelstendenserna

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens nya strategi Handel för alla. Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik, särskilt den nya inriktningen mot sådana aspekter som ansvarsfull förvaltning av försörjningskedjor, den globala digitala marknaden, handel i digitala produkter och tjänster, rättvis och etisk handel och handelsliberaliseringens sociala kostnader. Parlamentet är av den fasta övertygelsen att all framtida handelspolitik måste bekämpa olika former av protektionism, inte minst att minska onödiga icke-tariffära handelshinder, och säkerställa nytt marknadstillträde, i synnerhet för små och medelstora företag. Parlamentet påminner om att handelsliberaliseringen måste skötas korrekt för att en hållbar utveckling ska kunna säkras. Parlamentet beklagar kommissionens senfärdighet med att presentera en ny strategi, med tanke på att parlamentet begärde att en reviderad medellångsiktig och långsiktig handelsstrategi skulle presenteras senast sommaren 2012.

2.  Tjänster står visserligen för 70 % av BNP i EU och kommer att ge 90 % av de framtida jobben men Europaparlamentet är av den fasta övertygelsen att EU:s tillverkningssektor är en central del i återindustrialiseringen av Europa och att strategin därför bör fokusera mer tillverkningssektorns roll i den gemensamma handelspolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att arbeta med handelspartner för att säkerställa att deras marknader blir öppnare för EU-företag, i synnerhet när det gäller transport, telekommunikation och offentlig upphandling, då de utländska företagen från deras länder faktiskt gynnas av omfattande tillträde till EU:s inre marknad.

3.  Europaparlamentet medger att EU:s handelspolitik är av största geopolitiska och ekonomiska vikt för Europa för att forma globaliseringen, stärka internationella standarder och öka tillträdet till utländska marknader. Om vi inte agerar nu kommer de internationella reglerna att fastställas av andra. Parlamentet framhåller att hållbar och ansvarsfull handel, med tanke på EU:s ställning som den största ekonomin i världen, är det viktigaste politiska redskapet både för att stödja europeiska intressen, investeringar och affärsmöjligheter och för att främja europeiska värderingar utomlands, samtidigt som den skapar ekonomisk tillväxt, investeringar och arbetstillfällen på hemmaplan. Parlamentet stöder kommissionens mål att främja synergier mellan handelspolitiken och politiken för den inre marknaden och rekommenderar att sysselsättningsfrämjande åtgärder prioriteras inom dessa politikområden.

4.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens löfte att inga handelsavtal kommer att försämra det som åstadkommits genom de europeiska konsumentskyddsnormerna, inte heller i samband med den digitala revolutionen. Parlamentet betonar att man kommer att fortsätta att noggrant kontrollera att detta löfte inte bryts under de pågående förhandlingarna.

5.  Europaparlamentet betonar kopplingen mellan den inre marknaden och EU:s handelspolitik, som bör vara fullt förenliga med varandra och med EU:s övergripande politik och värderingar. Parlamentet är övertygat om att en öppen, ansvarsfull och fri global handel, baserad på effektiva, transparenta och stränga globala regler, är väsentlig för att den inre marknadens fulla potential ska kunna förverkligas genom att fungera, växa och arbeta till nytta för medborgare, konsumenter och företag, särskilt små och medelstora företag. Parlamentet påminner om att liberalisering av handeln leder till högre produktivitet, bidrar till ökad extern konkurrenskraft och redan nu ligger till grund för nästan vart sjunde arbetstillfälle på den inre marknaden samt innebär stora fördelar för konsumenterna.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet uppdatera sin handels- och investeringsstrategi och att offentligt presentera en detaljerad genomföranderapport efter halva tiden för parlamentet för att se till att den uppfyller sina löften. Parlamentet uppmanar kommissionen att i dessa rapporter ta med framstegen om handelsförhandlingarna och genomförandet av de aktuella handelsavtalen.

7.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att skynda på sina förfaranden så att förhandlade handelsavtal kan hänskjutas till parlamentet fortare och att de därmed kan tillämpas provisoriskt eller träda i kraft snabbare.

En transparent handelspolitik och ökat medinflytande för medborgarna

8.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ökade transparens och öppenhet under handelsförhandlingarnas alla stadier, och stöder kommissionens transparensinitiativ i samband med TTIP. Parlamentet uppskattar att kommissionen, efter ett antal påstötningar från parlamentet, förbättrade transparensen i förhandlingarna genom att ge alla ledamöter av Europaparlamentet och de nationella parlamenten tillgång till förtroliga förhandlingsdokument, och genom att ge mer information till intressenterna. Parlamentsledamöternas utökande tillgång till förtrolig information under TTIP-förhandlingarna har förstärkt den parlamentariska granskningen, och därmed underlättat för parlamentet att ta sitt ansvar inom ramen för den gemensamma handelspolitiken. Parlamentet begär därför att kommissionens transparensinitiativ utvidgas så att fullständig transparens och möjlighet till offentlig granskning utsträcks till att omfatta alla pågående och framtida handelsförhandlingar och att samråda med partnerländerna i syfte att uppmuntra till högsta transparensstandarder för att säkerställa att detta blir en ömsesidig process där EU:s förhandlingsposition inte komprometteras och att detta avtal uppnås med den eftersträvade transparensnivån på förhandlingar och sonderingsförfaranden. Parlamentet påpekar att meningsfull transparens kan stärka det globala stödet till regelbaserad handel.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra alla tidigare antagna och framtida förhandlingsmandat utan dröjsmål.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa ett starkt och balanserat deltagande från civilsamhället och arbetsmarknadens parter, bl.a. genom lämpliga och offentliga samråd och kommunikationskampanjer online, för att förbättra innehållet i EU:s handelspolitik och inrikta den på att försvara medborgarnas rättigheter och därigenom stärka dess legitimitet.

11.  I samband med den pågående debatten om handelsförhandlingarnas räckvidd betonar Europaparlamentet att regleringssamarbetet måste behålla sin primära funktion att verka för allmänintresset. Parlamentet betonar att förbättrat samarbete mellan reglerande instanser är avgörande för att underlätta handel och investeringar genom att identifiera onödiga tekniska hinder för handel och duplicerade eller överflödiga administrativa bördor och formaliteter, vilket påverkar SMF på ett oproportionerligt sätt, utan att kompromettera de tekniska förfaranden som har koppling till grundläggande standarder och föreskrifter eller förfaranden med ett offentligpolitiskt mål, genom att bevara europeiska standarder om hälsa, säkerhet, konsumenter och arbete, social- och miljölagstiftning och kulturell mångfald och till fullo respektera de nationella, regionala och lokala myndigheternas oberoende på regleringsområdet. Parlamentet påminner om att de motsvarande mekanismerna måste vara baserade på ökat informationsutbyte och bättre antagande och genomförande av internationella tekniska standarder och leda till ökad konvergens, samtidigt som de inte under några omständigheter får undergräva eller försena den demokratiskt legitimerade beslutsprocessen hos någon handelspartner. Parlamentet uppmanar till användning och framtagning av ytterligare internationella tekniska standarder på grundval av konsekvensbedömningar och uppmuntrar alla insatser för att garantera att våra handelspartner fullt ut deltar i de internationella standardiseringsorganen. Avsaknaden av en gemensam internationell standard bör dock inte stå i vägen för ömsesidigt erkännande av likvärdighet, i tillämpliga fall, och inte heller för ansträngningar för att uppnå gemensamma transatlantiska tekniska standarder.

12.  För att säkerställa transparens och försvara EU:s handelsintressen uppmanar Europaparlamentet kommissionen att i samband med branschsamråd om handelsinitiativ säkerställa att EU-organisationer faktiskt företräder EU-handelsintressen genom att återspegla de nationella branschernas faktiska intressen. Parlamentet betonar att EU-institutionernas dokument bör publiceras eftersom transparens är avgörande för att vinna offentligt stöd för den gemensamma handelspolitiken. Kommissionen uppmanas att genomföra Europeiska ombudsmannens rekommendationer från juli 2015, med särskild hänsyn till tillgång till handlingar i samband med samtliga förhandlingar.

Bättre samordning av EU:s handelsmål och andra aspekter av unionens externa politik för handel för utveckling

13.  Europaparlamentet påminner om att den gemensamma handelspolitiken måste bedrivas i enlighet med principerna och målen för unionens externa åtgärder, enligt artiklarna 21 och 208 i EUF-fördraget, och bör främja de värderingar som EU står för, i enlighet med artikel 2 i EU-fördraget. Parlamentet efterlyser konsekvens mellan extern politik och intern politik som har en extern dimension som måste säkras. Parlamentet betonar att EU har rättsliga skyldigheter att respektera mänskliga rättigheter, och bör främja en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i de länder man handlar med. EU har ett ansvar för att göra alla nödvändiga insatser för att förutse, förhindra och åtgärda eventuella negativa följder av dess gemensamma handelspolitik genom att regelbundet utföra förhands- och efterhandsanalyser av konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna och hållbarheten och följaktligen se över handelsavtalen om så behövs. Endast rättvis och ordentligt reglerad handel som är förenlig med målen för hållbar utveckling skulle kunna ha potential att gagna utvecklingen. Målen för hållbar utveckling inbegriper åtskilliga handelsrelaterade mål på ett antal olika politikområden, varvid ett av de mest konkreta målen är att öka exporten från utvecklingsländer så att man senast 2020 fördubblat de minst utvecklade ländernas andel av den globala exporten.

14.  Europaparlamentet gläds åt den stora minskning av antalet människor som lever i absolut fattigdom sedan 1990, enligt Världsbankens definition. Parlamentet noterar dock att mer måste göras för att locka fram både privata och offentliga investeringar i de minst utvecklade länderna (MUL) för att skapa de institutionella ramar och den infrastruktur som kommer att göra det möjligt för dessa länder att dra större nytta av de fördelar som erbjuds genom handeln och att hjälpa dem att diversifiera sina ekonomier och integrera dem i globala värdekedjor, så att de kan specialisera sig på produkter med ett högre mervärde.

15.  Europaparlamentet noterar kommissionens utfästelser om att understödja hållbar utveckling och främja mänskliga rättigheter, arbetsrättsliga normer och sociala standarder samt miljömässig hållbarhet globalt genom sina handels- och investeringsavtal men efterlyser resoluta ansträngningar för att helt och hållet genomföra och kontrollera efterlevnaden av motsvarande kapitel i praktiken. Parlamentet delar kommissionens inställning att EU har ett särskilt ansvar när det gäller effekterna av dess handelspolitik för utvecklingsländerna och i synnerhet för MUL‑länderna.

16.  Europaparlamentet anser att migrationen är en av de största utmaningarna som EU står inför under det tjugoförsta århundradet. Att säkerställa politisk samstämmighet hos EU:s handel och investeringar är grundläggande för att kunna hantera orsakerna bakom migrationen. Parlamentet beklagar att detta inte har återspeglats tillräckligt tydligt i strategin Handel för alla.

17.  Europaparlamentet anser att målet med de djupgående och omfattande frihandelsområdena, särskilt för de partnerländer som genomgår en ekonomisk kris, framför allt måste vara att få till stånd konkreta och hållbara förbättringar av vanliga människors levnadsvillkor.

18.  Europaparlamentet betonar att bestämmelser om mänskliga rättigheter och sociala och miljömässiga standarder och åtaganden för arbetstagarrättigheter baserat på ILO:s grundläggande konventioner och principer avseende företagens sociala ansvar (CSR), inbegripet OECD:s principer om multinationella företag och FN:s principer om företag och mänskliga rättigheter, måste vara bindande och utgöra en viktig del av EU:s handelsavtal genom verkställbara åtaganden. Kommissionen uppmanas att ta med kapitel om hållbar utveckling i EU:s samtliga handels- och investeringsavtal. Europaparlamentet anser att man för att göra dessa bestämmelser om hållbar utveckling bindande måste genomföra en strategi i tre steg med samråd med regeringar, inhemska rådgivande grupper och expertpaneler som involverar ILO, med den allmänna bestämmelsen om tvistlösning i avtalet som en sista utväg för att hantera tvister med möjlighet till finansiella sanktioner. Parlamentet påpekar att arbetsnormer och miljöstandarder inte begränsas till kapitlen om handel och hållbar utveckling utan måste gälla inom handelsavtalens samtliga områden.

19.  Europaparlamentet understryker hur viktigt det är med effektiva skyddsmekanismer i handelsavtal. Samtidigt vill parlamentet att man tar med en effektiv mekanism för genomdrivande av arbetstagar- och miljörättigheter som inte täcks av klausulen om mänskliga rättigheter. Kommissionen uppmanas att inrätta en strukturerad och opolitisk process varigenom samråd med en partner om misstänkt åsidosättande av skyldigheter i kapitlen om handel och hållbar utveckling måste inledas enligt tydliga kriterier.

20.  Europaparlamentet understryker civilsamhällets involvering för frihandelsavtal (FTA) och möjligheten att utnyttja mer avancerade medier för att underlätta civilsamhällets deltagande.

21.  Europaparlamentet upprepar vikten av att respektera europeiska och internationella regler om handel med vapen, i synnerhet FN:s fördrag om vapenhandel och EU:s uppförandekod för vapenexport. EU:s handelspolitik är ett instrument för ekonomisk diplomati som också kan bidra till att hantera de bakomliggande orsakerna till terrorism. Parlamentet understryker att en effektiv lagstiftning om exportkontroll också är en central aspekt av EU:s handelspolitik. Kommissionen uppmanas här att uppdatera EU:s rättsakt om kontroll av export av produkter med dubbla användningsområden i syfte att fullfölja EU:s strategiska mål och universella värden.

22.  Europaparlamentet påminner om att ILO har beräknat att 865 miljoner kvinnor i hela världen skulle kunna bidra i högre grad till den ekonomiska tillväxten om de fick bättre stöd. Parlamentet noterar att kvinnoägda företag utgör en underutnyttjad drivkraft för att förstärka konkurrenskraften, skynda på företagandet och understödja tillväxten. Parlamentet hävdar att handelspolitiken kan ha olika könseffekter i olika sektorer av ekonomin och att det behövs mer uppgifter om kön och handel. Parlamentet noterar att kommissionen inte tar upp handelsavtals könsdimensioner i sitt meddelande Handel för alla. Kommissionen uppmanas att öka sina ansträngningar för att använda handelsförhandlingar som ett verktyg för att främja jämlikhet mellan könen över hela världen, liksom för att se till att både kvinnor och män kan dra fördel av handelsliberaliseringens frukter och skyddas från dess negativa effekter. I detta syfte bör kommissionen se till att könsperspektivet inkluderas horisontellt i alla framtida handelsavtal och övervaka könseffekterna av de handelsavtal som redan är i kraft.

23.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens aviserade avsikt att genomföra en halvtidsöversyn av det allmänna preferenssystemet (GSP), där man i synnerhet bedömer möjligheten att utvidga förmånsrätter inom systemet även till tjänster. Parlamentet betonar samtidigt att GSP, inbegripet EBA- och GPS+-ordningarna, är verktyg som tillåter att grundläggande värden upprätthålls och som behöver genomföras och övervakas effektivt.

Transparenta globala värdekedjor med respekt för grundläggande värden och standarder i hela världen

24.  Europaparlamentet inser att internationaliseringen av världens produktionssystem har skapat nya möjligheter för ekonomisk utveckling och en sysselsättningsbaserad väg bort från fattigdom för hundratals miljoner människor. Parlamentet påminner om att ca 780 miljoner yrkesverksamma kvinnor och män enligt ILO inte tjänar tillräckligt för att kunna ta sig ur fattigdomen. Utvecklingen av globala värdekedjor har skapat arbetstillfällen men den svaga kontrollen av efterlevnaden av befintliga arbetslagar och arbetsmiljöstandarder i ursprungsländerna som införts för att skydda arbetstagare från orimligt långa arbetsdagar och oacceptabla villkor förblir en brännande fråga. Parlamentet noterar att globala värdekedjor också har föranlett vissa leverantörsföretag att nonchalera arbetslagstiftningen, omlokalisera sin ekonomiska aktivitet till utanför EU, anställa arbetstagare på osäkra och oacceptabla villkor, kräva orimligt långa arbetsdagar och förvägra arbetstagarna deras grundläggande rättigheter. Sådan praxis leder till illojal konkurrens för leverantörer som följer arbetslagstiftningen och internationella arbets- och miljöstandarder samt för regeringar som vill förbättra löner och levnadsstandard. Kommissionen uppmanas att undersöka effekterna av de ökande globala värdekedjorna och att lägga fram konkreta förslag för att förbättra villkoren i dem i nära samarbete med ILO och OECD. Parlamentet understryker att EU:s ytterligare integrering i globala värdekedjor måste präglas av den dubbla principen att skydda den europeiska sociala modellen och regleringsmodellen och samtidigt säkra och skapa hållbar och rättvis tillväxt och anständiga arbetstillfällen i EU och för unionens partner. Globaliseringen av värdekedjor ökar importinnehållet hos både inhemsk produktion och export, vilket på så sätt ökar kostnaderna för protektionistiska åtgärder påtagligt.

25.  Europaparlamentet anser att handelspolitiken måste bidra till en transparent produktionsprocess genom hela värdekedjan, liksom respekt för grundläggande miljöstandarder, sociala standarder och säkerhetsstandarder. Kommissionen uppmanas att föreslå initiativ om tillbörlig aktsamhet för försörjningskedjor. Parlamentet välkomnar kommissionens önskan om ett nära samarbete med ILO och OECD för att utveckla ett övergripande angreppssätt för att förbättra arbetsvillkoren, framför allt i konfektionssektorn. Det är viktigt att identifiera och bedöma nya sektorsbaserade eller geografiska möjligheter för ytterligare initiativ för ansvarsfulla försörjningskedjor. Parlamentet ser fram mot kommissionens kommande meddelande om CSR

26.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att skynda på den heltäckande investeringspolitiska ramen för hållbar utveckling från FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad).

27.  Europaparlamentet efterfrågar handelsrelaterat bistånd och tekniskt stöd som är inriktat på att stärka fattiga producenters, mikroföretags och små företags ställning, öka jämställdheten samt främja kvinnor och kooperativ så att de ska kunna dra större nytta av handeln på lokala och regionala marknader.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta lagstiftning med målet att förbjuda import av varor som producerats med någon form av tvångsarbete eller nutida slaveri, och att under tiden förstärka kontrollerna av import- och försörjningskedjorna på etiska grunder.

29.  Europaparlamentet understryker att ett bättre skydd och verkställande av hela spektrumet av immateriella rättigheter är av central betydelse för ökad integrering i globala värdekedjor.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja alla utvecklingsländer i deras arbete med att fullständigt och effektivt utnyttja all flexibilitet som finns inbyggd i avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Trips-avtalet), och som erkändes och bekräftades i Dohaförklaringen av den 14 november 2001, i syfte att säkerställa att de kan erbjuda tillgång till läkemedel till överkomliga priser inom ramen för sina inhemska folkhälsoprogram. Parlamentet påminner rådet att i detta avseende uppfylla sina åtaganden enligt Dohaförklaringen genom att se till att kommissionen uttryckligen garanterar tillgång till läkemedel när man förhandlar om läkemedelsrelaterade bestämmelser inom ramen för framtida bilaterala och regionala handelsavtal med utvecklingsländer eller när utvecklingsländer inleder anslutningsprocessen till WTO. Parlamentet gläder sig åt kommissionens stöd till MUL‑ländernas begäran om förlängning av undantaget när det gäller immateriella rättigheter för läkemedel men beklagar beslutet från WTO:s Trips-råd att endast bevilja det för 17 år.

31.  Europaparlamentet välkomnar den uppmärksamhet som kommissionen ger till rättvis handel i sitt meddelande Handel för alla och uppmanar kommissionen att som en prioriterad fråga uppfylla sina åtaganden om att använda den befintliga strukturen för genomförande av frihandelsavtal för att främja rättvis handel, främja ordningar för rättvis handel för små producenter i tredjeländer genom EU-delegationerna och att utveckla medvetandehöjande verksamheter i EU såsom en utmärkelse av typen ”EU‑stad för rättvis och etisk handel”.

32.  Europaparlamentet tror att ny teknik och internet utgör nya verktyg för att kunna spåra produkter längs försörjningskedjan.

33.  Europaparlamentet framhåller den funktion som banktjänster fyller i utvecklingen av handel och investeringar. EU uppmanas att stödja åtgärder för att främja tillgång till banktjänster i utvecklingsländer.

34.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens aviserade avsikt att modernisera ursprungsregler eftersom sådana regler utgör ett allt större handelshinder då handelsmönster domineras av globala värdekedjor. Parlamentet understryker att modernisering av ursprungsregler måste vara en prioriterad fråga i alla de frihandelsavtal som unionen förhandlar om. Kommissionen uppmanas att särskilt arbeta för flexibla ursprungsregler inklusive låga krav på mervärde och ändring av HS‑undernummer.

Övervakning, utvärdering och uppföljning av befintliga avtal såsom en nyckelprioritet i den gemensamma handelspolitiken

35.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till förstärkt partnerskap med parlamentet och intressenter vid handelsavtalens genomförande. Parlamentet måste involveras och bli fullständigt informerat i rätt tid under förfarandets alla stadier, inklusive genom ett systematiskt samråd med parlamentet innan förhandlingsmandat utarbetas. Kommissionen är skyldig att informera parlamentet om vilka åtgärder som man vidtar i samband med genomförandet, övervakningen och uppföljningen av handels- och investeringsavtal.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte begära provisorisk tillämpning av handelsavtal, inklusive handelskapitlen i associeringsavtal, innan Europaparlamentet har godkänt avtalen. Detta skulle allvarligt kunna underminera parlamentets rättigheter och skapa potentiell rättslig osäkerhet i förhållande till avtalens andra signatärer och de berörda ekonomiska aktörerna. Parlamentet påminner om och välkomnar åtagandena från kommissionsledamoten med ansvar för handel i detta avseende, men begär bestämt att man formaliserar detta arrangemang i det nya interinstitutionella avtalet.

37.  När det gäller blandande avtal anser Europaparlamentet att den redan utprovade metoden där ett avtal endast tillämpas provisoriskt efter det att parlamentet har gett tillstånd i väntan på de nationella parlamentens ratificering utgör den bästa balansen mellan demokratisk kontroll och effektivitet.

38.  Europaparlamentet insisterar på att övervakningen, utvärderingen och uppföljningen av befintliga avtal måste prioriteras i den gemensamma handelspolitiken. Kommissionen uppmanas att omfördela resurser så att GD Handel bättre kan övervaka de handelsavtal som måste genomföras med tanke på den växande förhandlingsagendan. Kommissionen uppmanas att fastställa särskilda indikatorer för att säkerställa att genomförandet av handelsavtalen övervakas och att offentligt presentera en omfattande och detaljerad årlig genomföranderapport för parlamentet där man anger EU-branschernas prestationer och effekterna av avtalen på olika sektorer och deras respektive marknadsandelar.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra noggrannheten hos och kvaliteten både på förhands- och efterhandsutvärderingarna på grundval av den reviderade metoden. Parlamentet betonar behovet av att alltid lägga fram en djupgående och omfattande konsekvensbedömning för handelspolitiska initiativ, i synnerhet med tanke på ombudsmannens nyliga rekommendation gällande klagomål 1409/2014/JN om frihandelsavtalet mellan EU och Vietnam. Bedömningen åtminstone bör innehålla: känsliga ekonomiska sektorer, mänskliga, sociala och miljörelaterade rättigheter samt jordbruk och lokalproduktion i de yttersta randområdena. Bristen på interims- och efterhandsutvärderingar och kvaliteten på vissa befintliga utvärderingar är oroande, vilket framkom i Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 02/2014. Mer högkvalitativa interims- och efterhandsutvärderingar bör utföras i samband med alla handelsavtal så att beslutsfattare, intressenter och europeiska skattebetalare kan bedöma huruvida avtalen har uppnått avsedda resultat. Kommissionen uppmanas att lämna uppgifter om effekterna av de handelsavtal som har ingåtts, med särskild tonvikt på SMF, skapandet av arbetstillfällen, mänskliga rättigheter och miljön, inbegripet i partnerländerna och att lägga fram ytterligare åtgärder för att säkerställa att MUL‑länderna gynnas av vår handelspolitik.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en rapport inför parlamentet om dubbel prissättning och annan praxis som orsakar en snedvridning av prissättningen hos en del av EU:s viktiga handelspartner, med särskilt fokus på energiresurser och som visar de ekonomiska följderna av sådan praxis på EU:s ekonomi och de åtgärder som kommissionen har vidtagit – på bilateral och multilateral nivå samt inom WTO – för att sätta stopp för sådan praxis. Kommissionen uppmanas att göra sitt yttersta för att få ett slut på dubbel prissättning och annan praxis som orsakar en snedvridning av prissättningen inom ramen för handelsförbindelserna med alla sina handelspartner.

Främjande av världshandeln via en multilateral strategi inom WTO

41.  Europaparlamentet framhåller att det multilaterala handelssystemet som företräds av WTO fortsatt är det bästa alternativet för ett öppet, rättvist och regelbaserat system som iakttar och balanserar dess medlemmars varierande intressen. Parlamentet upprepar att man är en ivrig förespråkare för en multilateral agenda. Parlamentet välkomnar att förhandlingarna om avtalet om förenklade handelsprocedurer har avslutats, vilket kommer att bidra till att tullförfarandena i många länder förenklas och moderniseras, vilket i sin tur gör det enklare att integrera utvecklingsländer i det globala handelssystemet. Parlamentet uppmanar samtliga parter att genomföra avtalet på ett snabbt och regelrätt sätt.

42.  Europaparlamentet noterar att man nådde begränsade framgångar under den tionde ministerkonferensen i Nairobi 2015. Parlamentet inser vilka skillnader det finns mellan WTO:s medlemmar när det gäller hur man ska gå vidare efter Doharundan, bl.a. när det gäller behovet av att finna nya angreppssätt för att komma till rätta med olösta frågor med tanke på de olika intressena inom utvecklingsländer och mellan MUL-länder, samtidigt som större ansvar läggs på tillväxtekonomierna för att avsluta Doha-rundan. I detta sammanhang välkomnar parlamentet också EU:s åtagande på 400 miljoner euro som finansieringsmål under fem års tid för att stödja utvecklingsländer, särskilt MUL‑länderna, i deras ansträngningar att genomföra avtalet om förenklade handelsprocedurer. Parlamentet välkomnar vissa av WTO-medlemmarnas intresse för att börja ta sig an nya förhandlingsområden, exempelvis men inte begränsat till investeringar, statliga företag, konkurrens och digital handel. Resultaten från den tionde ministerkonferensen i Nairobi utgör ett tillfälle att blåsa nytt liv i WTO:s förhandlingsfunktion. Kommissionen uppmanas enträget att ta initiativ till att reformera och förstärka WTO, också genom att stärka samarbetet med ILO och andra FN-byråer som verkar för mänskliga rättigheter och miljö, i syfte att säkerställa större delaktighet, effektivitet, transparens och redovisningsskyldighet. Parlamentet påminner om den centrala roll som strategin för handelsrelaterat bistånd (Aid for Trade) har för handelsrelaterad kapacitetsuppbyggnad och tekniskt bistånd till utvecklingsländer och MUL-länder. Parlamentet uppmanar i detta avseende EU och dess medlemsstater att åta sig att öka det handelsrelaterade biståndet så att utvecklingsländerna får ta större del av mervärdet i globala värdekedjor. Kommissionen uppmanas att ta itu med frågorna om rättvis och etisk handel vid den kommande översynen av strategin för handelsrelaterat bistånd.

43.  Europaparlamentet anser att plurilaterala förhandlingar, företrädesvis inom WTO (såsom avtal om handel med informationsteknikprodukter (ITA), avtalet om miljöanpassade varor (EGA) och avtalet om handel med tjänster (TiSA)) erbjuder ett tillfälle att göra nya framsteg på WTO-nivå men endast genom att hålla en dörr öppen så att intresserade WTO-medlemmar kan ansluta sig. Parlamentet är fast övertygat om att dessa avtal, där så är möjligt, måste ha tillräckligt högt ställda mål för att kunna tillämpas på alla WTO-medlemmar enligt principen om mest gynnad nation och bör fungera som byggstenar för framtida multilaterala avtal. Handelspolitik bör även användas som ett verktyg för att öka miljöanpassade produkters konkurrenskraft, både när det gäller användning och produktionsmetoder. Parlamentet betonar hur viktigt det är att multilateralisera initiativet ”gröna varor”, och att överväga huruvida handelsavtal skulle kunna ge företräde åt verkligt miljöanpassade varor. Parlamentet betonar att TiSA skulle kunna vara en möjlighet att göra nya framsteg om handel med tjänster på WTO-nivå.

44.  Europaparlamentet efterlyser en starkt och effektiv parlamentarisk dimension inom WTO för att öka transparensen i organisationen och stärka den globala handelspolitikens legitimitet. Parlamentet uppmanar WTO att till fullo utnyttja den parlamentariska WTO-konferensen så att parlamentarikerna har tillgång till all information de behöver för att på ett effektivt sätt fylla sin tillsynsfunktion och på ett meningsfullt sätt bidra till handelspolitiken.

Ett skräddarsytt angreppssätt för framtida FTA-förhandlingar

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, på ett balanserat sätt och med vederbörlig respekt för ömsesidighet och ömsesidiga fördelar, fokusera på att slutföra de pågående handelsförhandlingarna, och att utvärdera de möjliga sammantagna effekterna, särskilt vad gäller känsliga produkter som omfattas av kvoter eller liberaliseringar inom ramarna för de pågående förhandlingarna eller avtal som redan har slutits. Parlamentet begär att de faktiska och potentiella effekterna av de genomförda handelsavtalen bedöms och kommuniceras på ett bättre sätt, i syfte att hitta en lämplig balans mellan skyddet av känsliga jordbrukssektorer och främjandet av EU:s offensiva intressen såsom en av de största livsmedelsexportörerna, bland annat genom att planera för lämpliga övergångsperioder och kvoter för de känsligaste produkterna, och i vissa fall undantag för dessa. Parlamentet påminner kommissionen om att utföra sonderingsförfaranden och opartiska och förutsättningslösa förhandsbedömningar av hållbarheten, med beaktande av unionens intressen innan förhandlingsmandat utformas.

46.  Europaparlamentet anser det vara viktigt att först och främst se till att de handelsförhandlingar som framgångsrikt har slutförts så snabbt som möjligt ratificeras. Parlamentet efterlyser särskilt avtal med Kanada och Singapore så att två stora marknader som kommer att vara centrala i framtiden för företagen i EU öppnas. Parlamentet efterlyser en informerad debatt i hela EU under de politiska diskussionerna.

47.  Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att i alla EU-handelsförhandlingar driva känsliga och offensiva intressen som att främja investeringar, avlägsna icke‑tariffära handelshinder, erkänna och skydda geografiska beteckningar och arbetstagarrättigheter, förbättra tillgången till offentlig upphandling (i synnerhet i samband med de pågående samtalen om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP) och frihandelsavtalet mellan EU och Japan), säkerställa anständiga kvalitetsjobb, integrera SMF i de globala värdekedjorna, exkludera offentliga och audiovisuella tjänster och rättsligt säkra rätten att reglera när förhandlingarna om frihandelsavtal utgör en del av ambitiösa, balanserade och heltäckande paket.

48.  Europaparlamentet insisterar på att handelsförhandlingar måste följa en skräddarsydd regional handelsstrategi och att fullständig förenlighet med regional integration garanteras, särskilt inom Asien, Afrika och Latinamerika som kommissionen har identifierat som avgörande regioner för EU:s ekonomiska intressen, utan att förbise den nyckelroll som EU-USA spelar som strategiskt partnerskap. Kommissionen uppmanas att omedelbart inleda förhandlingar om ett investeringsavtal med Taiwan. Parlamentet påminner om att EU och Latinamerika är naturliga allierade med en sammanlagd befolkning på en miljard människor som genererar en fjärdedel av världens BNP. Detta partnerskaps potential har inte tagits till vara tillräckligt. Parlamentet välkomnar att kommissionens nya handels- och investeringsstrategi har ett tydligt fokus på Latinamerika. Kommissionen uppmanas att dra fördel av den nuvarande dynamiken i Mercosurländerna för att uppnå ett heltäckande, balanserat och ambitiöst avtal. Parlamentet stöder moderniseringen av avtalen med Mexiko och Chile. Parlamentet begär att ytterligare impulser ges till att förhandla fram FTA med både Australien och Nya Zeeland och påminner om vikten av att utveckla EU:s handelsrelationer med Indien, med tanke på den stora potentialen på denna marknad. Kommissionen uppmanas att blåsa nytt liv i förhandlingarna med Malaysia och inleda förhandlingar med Indonesien så snart som möjligt efter slutförandet av förberedande diskussioner om ett övergripande ekonomiskt partnerskap.

49.  Med tanke på rådande utmaningar betonar Europaparlamentet att särskild uppmärksamhet bör ägnas ramarna efter Cotonou-avtalet, med betoning på kopplingarna med människorättsklausulerna i avtalen om ekonomiskt partnerskap, avseende stöd till upprättandet av ett kontinentalt frihandelsområde som främjar stabilitet, regional integration, lokal tillväxt, sysselsättning och innovation. Parlamentet påminner om behovet för EU att säkerställa stabilitet i dess östra och södra grannskap och efterlyser större handelsrelaterad och ekonomisk integration som skulle åstadkomma ett fullständigt, snabbt och korrekt genomförande av DCFTA-avtalen med Ukraina, Georgien, Moldavien och konkreta framsteg med Tunisien, Marocko och Jordanien.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut involvera nationella företag i alla stadier av handelsförhandlingarna, också genom att inleda samråd med nationella organisationer, parallellt med samråden med EU:s paraplyorganisationer, och att låta den framförhandlade handelsavtalstexten åtföljas av en förteckning som tydligt anger resultaten av förhandlingarna för de olika sektorerna och skälen till de val som kommissionen gjort.

Motstånd mot att tillerkänna Kina marknadsekonomisk status och behovet av effektiva handelspolitiska skyddsåtgärder

51.  Europaparlamentet betonar att ytterligare handelsliberalisering – vilket skulle kunna leda till illojala handelsmetoder och konkurrens mellan länder med alla möjliga slags icke-tariffära handelshinder, arbetstagarrättigheter och miljö- och folkhälsonormer – kräver att EU kan reagera ännu effektivare på illojala handelsmetoder och säkerställa lika spelregler. Handelspolitiska skyddsåtgärder måste förbli en nödvändig del av EU:s handelsstrategi och möjliggöra en förbättring av dess konkurrenskraft genom att återupprätta rättvisa konkurrensförhållanden om detta visar sig vara nödvändigt. Parlamentet påminner om att den nuvarande EU-lagstiftningen om handelspolitiska skyddsåtgärder är från 1995. Unionens system för handelspolitiska skyddsåtgärder måste skyndsamt moderniseras utan att de försvagas. EU:s lagstiftning om handelspolitiska skyddsåtgärder måste bli effektivare, mer tillgängliga för SMF och bättre anpassade till dagens utmaningar och handelsmönster, och dessutom måste transparensen och förutsebarheten förbättras. Parlamentet beklagar att förslaget om modernisering av de handelspolitiska skyddsåtgärderna är blockerat i rådet som inte har kunnat få fram någonting i denna viktiga lagstiftning. Parlamentet beklagar också att kommissionen i sitt meddelande Handel för alla över huvud taget inte nämner att de handelspolitiska skyddsåtgärderna behöver moderniseras. Rådet uppmanas att snarast bryta dödläget när det gäller att modernisera de handelspolitiska skyddsåtgärderna med utgångspunkt i parlamentets ståndpunkt, särskilt med tanke på att Kina nu kräver att få marknadsekonomisk status.

52.  Europaparlamentet upprepar vikten av EU:s partnerskap med Kina, där fri och rättvis handel och investeringar spelar en viktig roll. Parlamentet är övertygat om att EU, till dess att Kina uppfyller alla fem EU-kriterier som krävs för att kvalificeras som marknadsekonomi, bör tillämpa en icke-standardiserad metod för antidumpnings- och antisubventionsundersökningar av import från Kina när det gäller att fastställa prisjämförbarhet, i enlighet med och med full tillämpning av de delar av avsnitt 15 i protokollet om Kinas anslutning till WTO, som ger utrymme för tillämpning av en icke-standardiserad metod. Kommissionen uppmanas att lägga fram ett förslag i enlighet med denna princip och påminner om behovet av en nära samordning med andra WTO-partner i denna fråga.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte vidta några åtgärder utan att först göra en grundlig och heltäckande konsekvensbedömning som inbegriper alla tänkbara effekter och följder för sysselsättningen och den hållbara tillväxten inom alla EU:s sektorer samt de tänkbara effekterna och följderna för miljön.

Bättre överensstämmelse mellan EU:s handels- och industripolitik, och bättre skydd för immateriella rättigheter

54.  Europaparlamentet anser att det måste göras mer för att på ett samlat sätt ta sig an den europeiska industrins behov, och att EU:s industrisektor alltför ofta uppmärksammas i mindre grad än tjänstesektorn. Handelspolitiken måste garantera lika spelregler för Europas industri, ge tillgång till nya och framväxande marknader och underlätta uppåtriktad konvergens för standarder samtidigt som dubbelcertifiering minskas. Kommissionen uppmanas att se till att det råder samstämdhet mellan EU:s handels- och industripolitik samt främja den europeiska industrins utveckling och konkurrenskraft, med särskilt beaktande av återindustrialiseringsstrategin.

55.  Europaparlamentet betonar att ursprungsreglerna i hög grad avgör vilka industrier som vinner eller förlorar på EU:s frihandelsavtal. Parlamentet erkänner att ursprungsregler hittills inte har analyserats helt av parlamentet och uppmanar kommissionen att utarbeta en rapport om de ändringar på fyrsiffrig CN-nivå som kommissionen har gjort under de senaste tio åren av sin valda FTA-standardförhandlingsposition om ursprungsregler och förklara skälen till ändringarna.

56.  Europaparlamentet anser att överlevnaden för hela sektorer av Europas industri äventyras när de immateriella rättigheterna faktiskt inte skyddas. Varumärkesförfalskning leder till förlust av arbetstillfällen och underminerar innovationen. Parlamentet upprepar att adekvat skydd av de immateriella rättigheterna och en effektiv tillämpning av detta skydd är grunden för en global ekonomi. Parlamentet välkomnar kommissionens åtagande att i frihandelsavtal och inom WTO förstärka skyddet av de immateriella rättigheterna och tillämpningen av detta skydd, och att samarbeta med partner för att bekämpa bedrägerier. Parlamentet stöder kommissionens mål att skydda hela spektrumet av immateriella rättigheter, inklusive patent, varumärken, copyright, design, geografiska beteckningar, ursprungsbeteckningar samt läkemedel.

Öppnandet av nya marknadsmöjligheter för EU:s tjänsteleverantörer och erkännandet av yrkeskvalifikationer som en grundläggande del i EU:s handelsstrategi

57.  Europaparlamentet påminner om att EU har en ledande roll i tjänstesektorn. Öppnandet av nya marknadsmöjligheter måste vara en väsentlig del av EU:s internationella handelsstrategi. Parlamentet betonar att det är ytterst viktigt att ta med tjänster i handelsavtalen, eftersom det ger europeiska företag och inhemsk personal möjligheter samtidigt som det också, i enlighet med artiklarna 14 och 106 i EUF-fördraget och protokoll 26, utesluter nuvarande och framtida tjänster av allmänt intresse och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från tillämpningsområdet för alla avtal, oavsett om de är offentligt eller privat finansierade. Parlamentet begär att kommissionen ska främja och inkludera erkännande av yrkeskvalifikationer i handelsavtal och därmed öppna upp nya möjligheter för europeiska företag och anställda. Parlamentet begär särskilt att ett införlivande av vissa fördelar från IKT-direktivet i handels- och investeringsavtal övervägs, i utbyte mot sådana erkännanden.

58.  Europaparlamentet delar kommissionens uppfattning att tillfällig flytt av personal har blivit en nödvändighet för att utvidga företagens verksamhet internationellt och att detta förblir ett av EU:s offensiva intressen. Ett kapitel om arbetstagares rörlighet bör ingå i alla EU:s handels- och investeringsavtal. Parlamentet påminner dock om att Gats‑åtagandena gällande leveranssätt 4 bara får gälla rörlighet för högkvalificerade personer (såsom personer med universitetsexamen eller motsvarande masterutbildning eller med en ledande ställning) för särskilda ändamål, för en begränsad tid och under exakt angivna villkor som fastställs i nationell lagstiftning i det land där tjänsten utförs och i ett avtal som respekterar sådan nationell lagstiftning i enlighet med artikel 16 i tjänstedirektivet, samtidigt som det garanteras att inget kommer att hindra EU och dess medlemsstater från att vidhålla och förbättra arbetsrättsnormer och kollektivavtal.

59.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att utnyttja handelspolitiken för att ta itu med nya former av digital protektionism och för att utforma bestämmelser för e‑handel och gränsöverskridande dataströmmar i överensstämmelse med EU:s uppgiftsskyddslagstiftning och privaträtt och för att skydda de grundläggande rättigheterna. Parlamentet anser att mer behöver göras för att skapa ett klimat som är förmånligt för e-handel och entreprenörskap inom EU som minskar monopol och missbruk av monopolsituationer på telekommarknaden, praxis med geografisk blockering och konkreta överklagandemöjligheter. Det är mycket viktigt att kunna garantera regleringssamarbete, färre bedrägerier online, ömsesidigt erkännande och harmonisering av standarder inom den digitala sektorn. Kommissionen uppmanas att lägga fram en ny modell för kapitlen om e-handel som skulle undanta existerande och alla framtida EU-regelverk för dataskydd från alla handelsförhandlingar, i syfte att säkerställa datautbyte med fullständig respekt för de bestämmelser om uppgiftsskydd som gäller i den registrerades ursprungsland. Parlamentet efterlyser mer samarbete mellan de verkställande aktörerna, särskilt vad gäller otillbörliga affärsmetoder på internet.

Den digitala ekonomins stora betydelse för framtidens världshandel

60.  Europaparlamentet noterar den digitala ekonomins växande och framtida betydelse, inte bara i Europa utan i hela världen, med uppskattningsvis 3,3 miljarder internetanvändare globalt sett, vilket motsvarar 40 % av världens befolkning. Trender såsom molntjänster, mobila webbtjänster, smarta nät och sociala medier håller på att skapa ett radikalt förändrat affärslandskap. Parlamentet betonar att EU:s handelspolitik måste hålla jämna steg med digitala och tekniska trender.

61.  Europaparlamentet begär att kommissionen tillsammans med WTO-partner dels ska upprätta en arbetsgrupp för digital handel inom WTO som bör ha i uppgift att i detalj utreda det nuvarande regelverkets lämplighet för elektronisk handel genom att granska specifika rekommendationer, förtydliganden och ändringar, dels överväga att upprätta ett nytt regelverk för förenklade handelsprocedurer på tjänsteområdet som bygger på god praxis från tillämpningen av avtalet om förenklade handelsprocedurer.

Stöd åt kommissionen i dess kamp mot korruption

62.  Europaparlamentet är medvetet om att införandet av bestämmelser om finansiella tjänster i handelsavtal har skapat oro för potentiellt negativa konsekvenser i form av penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt. Kommissionen uppmanas att bekämpa korruption såsom ett väsentligt icke-tariffärt handelshinder i både de utvecklade länderna och utvecklingsländerna. Handels- och investeringsavtal erbjuder en bra möjlighet att öka samarbetet i kampen mot korruption, penningtvätt, skattebedrägerier och skatteundandragande. Åtaganden grundade på internationella standarder, landsspecifika rapporteringskrav och ett automatiskt informationsutbyte bör inkluderas i lämpliga internationella avtal för att ytterligare underbygga en liberalisering av finansiella tjänster.

63.  Europaparlamentet anser att kopplingen mellan handels- och investeringsavtal och avtal om dubbelbeskattning har granskats alltför lite och uppmanar kommissionen att noggrant undersöka alla effekter som sådana verktyg kan få på varandra och på den bredare politiska samstämdheten i fråga om kampen mot skatteundandragande.

En framåtblickande handelspolitik som tar hänsyn till de små och medelstora företagens (SMF) behov

64.  Europaparlamentet understryker att en framåtblickande handelspolitik i större utsträckning måste uppmärksamma mikroföretags och SMF:s särskilda behov och se till så att de fullt ut gynnas av handels- och investeringsavtal. Bara en liten del av Europas SMF kan identifiera och utnyttja de möjligheter som globalisering och handelsliberalisering erbjuder. Endast 13 % av Europas SMF har varit internationellt aktiva utanför EU, men SMF står redan för en tredjedel av EU:s export. Parlamentet stöder initiativ för att underlätta internationaliseringen av Europas SMF och poängterar därför fördelarna med ett SMF-kapital i alla framtida FTA. Nya vägar måste utforskas för att bättre kunna stödja SMF i deras försäljning av varor och tjänster utomlands. SMF behöver mer skräddarsytt stöd, med start i medlemsstaterna, enklare tillgång till användarvänlig onlineinformation om handelsåtgärder och specifika och tydliga vägledningar om de möjligheter och fördelar som varje tidigare eller framtida handelsavtal som sluts av EU innebär.

65.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till SMF:s behov i handelsavtalens samtliga kapitel, inbegripet, men inte begränsat till, upprättande av onlinebaserade kontaktpunkter för SMF där de kan få information om relevant lagstiftning, vilket är ytterst viktigt i synnerhet för gränsöverskridande tjänsteleverantörer i samband med licensiering och andra administrativa krav. Dessa verktyg bör i tillämpliga fall omfatta nya möjligheter till marknadstillträde för SMF, särskilt upphandlingar med lågt värde. Parlamentet betonar att det är viktigt att minska handelskostnaderna för SMF genom att effektivisera tullförfarandena, minska de icke-tariffära hindren och regelbördan samt förenkla ursprungsreglerna. SMF kan spela en roll i att hjälpa kommissionen med utformningen av dessa verktyg, för att se till att handelsavtal uppfyller deras behov. Kommissionen uppmanas att vidhålla en nära dialog med företrädare för SMF i alla skeden av handelsförhandlingar.

66.  Europaparlamentet betonar att det är avgörande att ge SMF snabbare tillgång till antidumpningsförfaranden för att skydda dem mot otillbörliga handelsmetoder. Parlamentet understryker behovet av en reform av WTO:s multilaterala ramar för att bättre involvera SMF och för att garantera en snabbare lösning av tvister.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera och förbättra existerande verktyg för subsidiaritet, undvikande av dubbelarbete och komplementaritet, i relation till respektive medlemsstats program och europeiskt mervärde, innan man utvecklar ytterligare separata åtgärder för att stödja internationaliseringen av SMF. Kommissionen bör lämna in en oberoende bedömning av alla pågående program till parlamentet.

Investeringar

68.  Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är med inkommande och utgående investeringar för EU:s ekonomi och att EU:s företag behöver vara skyddade när de investerar på tredjeländers marknader. Parlamentet uppskattar kommissionens insatser när det gäller det nya systemet för investeringsdomstolar. Parlamentet betonar behovet av ytterligare diskussioner med intressenter och parlamentet om dessa investeringsdomstolar. Systemet måste vara förenligt med EU:s rättssystem, särskilt EU-domstolarnas behörighet, och mer specifikt EU:s konkurrensbestämmelser. Parlamentet delar ambitionen att på medellång sikt inrätta en multilateral lösning för investeringstvister. Parlamentet beklagar att förslaget om ett system för investeringsdomstolar inte innehåller en bestämmelser om investerares skyldigheter.

69.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att följa de rekommendationer om att stimulera mer ansvarsfulla, transparenta och befogade investeringar som ingår i Unctads heltäckande investeringspolitiska ram för hållbar utveckling.

70.  Europaparlamentet noterar kravet i kommissionens investeringsplan för Europa att få fart på investeringar inom EU, och anser att handelsstrategier är ett viktigt medel för att uppnå detta mål. Parlamentet noterar att Europeiska fonden för strategiska investeringar saknar en extern dimension. Kommissionen uppmanas att endast överväga inrättandet av en extern dimension efter en noggrann analys av fondens resultat och en granskning av dess nytta, med tanke på att lån erbjuds av Europeiska investeringsbanken, Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling och insatserna inom ramen för Europeiska utvecklingsfonden. Parlamentet betonar att dessa fonder måste bidra till hållbar utveckling och anständiga jobb, tackla fattigdomen och lindra de bakomliggande orsakerna till migration.

71.  Parlamentet påminner om behovet att öka transparensen och ansvarsskyldigheten för institutioner för utvecklingsfinansiering och offentlig-privata partnerskap för att på ändamålsenligt sätt spåra och kontrollera penningflödena, skuldhållbarheten och mervärdet för den hållbara utvecklingen i deras projekt.

Handel och jordbruk

72.  Europaparlamentet framhåller att Europas höga standarder när det gäller miljö, livsmedelssäkerhet, djurs välbefinnande och sociala förhållanden är ytterst viktiga för EU-medborgarna, särskilt i fråga om offentlig moral och informerade konsumentval, och anser att handelsavtal bör främja rättvis konkurrens för att säkerställa att EU‑jordbrukare drar full nytta av tullmedgivanden och inte missgynnas ekonomiskt jämfört med deras motparter i tredjeländer. Parlamentet understryker behovet av att garantera att EU:s standarder för livsmedelssäkerhet och djurens välbefinnande skyddas genom upprätthållande av försiktighetsprincipen, hållbart jordbruk och en hög nivå på spårbarhet och produktmärkning och genom att säkerställa att all import uppfyller tillämplig EU-lag. Det råder stora skillnader i standarderna för djurens välbefinnande internationellt. Parlamentet understryker behovet av att reglera exporten av levande produktionsdjur i enlighet med existerande EU-lag och de standarder som fastställts av Världsorganisationen för djurhälsa (OIE).

73.  Europaparlamentet anser att det med hänsyn till den aktuella jordbrukskrisen är av avgörande betydelse att öppna nya marknader för EU:s jordbruksprodukter, såsom mejeriprodukter, kött samt frukt och grönsaker. Parlamentet betonar vikten av en kartläggning av nya avsättningsmöjligheter med hög köppotential.

74.  Europaparlamentet anser att man måste stärka jordbrukets mervärde och genomföra marknadsföringskampanjer i syfte att öppna nya marknader. Parlamentet understryker framför allt att det är mycket viktigt att stärka de europeiska kvalitetsordningarna, eftersom de säkerställer det bästa möjliga varumärket för europeiska produkter på världsmarknaden, vilket indirekt är till nytta för hela det europeiska jordbruket.

75.  Europaparlamentet insisterar på att man måste stärka importkontrollerna vid gränserna liksom de kontroller som kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor gör av produktionsvillkoren och saluföringen i de länder som exporterar till EU så att förenlighet med unionsregler kan säkerställas.

76.  Europaparlamentet framhåller vikten av framsteg på området för sanitära, fytosanitära och andra icke-tariffära hinder mot handel på jordbruksområdet, inom alla frihandelsförhandlingar, särskilt vad gäller de ”absoluta gränser” som EU fastställer när det gäller sådana aspekter som kan inverka på konsumenternas hälsa.

77.  Europaparlamentet påminner om den betydelse som geografiska beteckningar har vid marknadsföring av traditionella europeiska livsmedel från jordbruket, genom att skydda dem från skadliga försök att åka snålskjuts på deras rykte, garantera konsumenternas rättigheter och medvetna val och skydda producenter på landsbygden och jordbrukare, särskilt SMF. Parlamentet konstaterar att skydd och erkännande av geografiska ursprungsbeteckningar i tredjeländer kan vara av stort värde för hela EU:s jordbruks- och livsmedelssektor, och anser att skyddsåtgärder och insatser för att motverka förfalskningar bör ingå i alla handelsavtal.

Bättre tillgång till offentliga kontrakt för europeiska ekonomiska aktörer

78.  Europaparlamentet vill eliminera skillnaderna mellan EU och andra handelspartner när det gäller hur öppna marknaderna för offentlig upphandling är. Kommissionen uppmanas att anstränga sig ännu mer för att försöka få till stånd en ambitiös och mer ömsesidig öppning av internationella marknader för offentlig upphandling, samtidigt som undantag garanteras för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och det säkerställs att stater är fortsatt fria att anta sociala och miljömässiga standarder, såsom det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet för sina upphandlingsförfaranden. Europeiska ekonomiska aktörer, både storföretag och SMF, behöver få bättre tillgång till offentliga kontrakt i tredjeländer genom instrument såsom Small Business Act och elimineringen av den nuvarande nivån på asymmetrierna. Parlamentet påminner här om att EU är en av de öppnaste marknaderna för offentlig upphandling bland alla WTO-medlemmar.

79.  Europaparlamentet noterar kommissionens ändrade förslag till förordning om tillträdet för varor och tjänster från tredjeländer till unionens inre marknad för offentlig upphandling, som är ett viktigt redskap för att kunna garantera lika spelregler när det gäller tredjeländers marknadstillträde, och beklagar djupt att medlemsstaternas regeringar har försinkat det ursprungliga förslaget. Kommissionen uppmanas att säkra positiv ömsesidighet i tillträdet till marknader för offentlig upphandling med alla handelspartner.

Lika tillgång till resurser för sund konkurrens på världsmarknaden

80.  Europaparlamentet betonar att naturresurser är begränsade och bör användas på ett ekonomiskt och miljömässigt hållbart sätt där återvinning prioriteras. Parlamentet konstaterar att utvecklingsländer och särskilt MUL-länder är mycket beroende av naturresurser. Parlamentet påminner om att Europas handelspolitik måste gå i riktning mot en konsekvent, hållbar, heltäckande och tvärpolitisk strategi för råvaror, vilket parlamentet redan har uttryckt i sitt betänkande En ny handelspolitik för Europa i samband med Europa 2020-strategin.

81.  Europaparlamentet framhåller behovet av att växla om till en koldioxidsnål ekonomi, och uppmuntrar därför kommissionen att stärka samarbetet om forsknings-, utvecklings- och innovationsaktiviteter på energiområdet som att främja diversifieringen av energileverantörer, energiförsörjningsvägar och energikällor genom att hitta nya energihandelspartner, för att på så sätt skapa större konkurrens och ge EU:s energikonsumenter lägre priser. Parlamentet understryker att utvecklingen av förnybara energikällor och främjandet av energieffektivitet är avgörande för att öka energitryggheten och minska importberoendet. Parlamentet framhäver hur viktigt det är att frihandelsavtal innehåller bestämmelser som syftar till att upprätta partnerskap på området för hållbar energi och att utöka det tekniska samarbetet, i synnerhet på området för förnybara energikällor och energieffektivitet och energisäkerhetsmekanismer, och till att förebygga koldioxidläckor för att uppfylla målen enligt COP21.

Kampen mot olaglig handel med vilda djur och växter och produkter från vilda djur och växter

82.  Europaparlamentet ser fortfarande mycket allvarligt på den senaste tidens stora ökning av brottslighet avseende vilda djur och växter och den därmed förknippade olagliga handeln, som inte bara har en förödande inverkan på den biologiska mångfalden och antalet arter utan även utgör ett tydligt och faktiskt hot mot försörjningsvägar och lokala ekonomier, särskilt i utvecklingsländer. Parlamentet välkomnar EU:s åtagande att eliminera den olagliga handeln med vilda djur och växter som en del av EU:s svar på FN:s 2030-agenda för hållbar utveckling, särskilt mål nr 15 för hållbar utveckling där det konstateras att det inte bara finns ett behov av att få ett slut på tjuvjakt och handel med skyddade djur- och växtarter utan även att ta itu med både efterfrågan på och utbudet av olagliga produkter från vilda djur och växter. Parlamentet förväntar sig i detta sammanhang att kommissionen, efter en period med reflektion som omfattar samråd med parlamentet och medlemsstaterna, kommer att överväga vilket som är det bästa sättet att införliva bestämmelser om olaglig handel med vilda djur och växter i EU:s alla framtida handelsavtal.

Bättre tullsamarbete och kampen mot olaglig handel vid EU:s gränser

83.  Europaparlamentet betonar att bättre harmoniserade och effektivare tullförfaranden inom och utanför Europa bidrar till att underlätta handeln, uppfylla respektive avtal om förenklade handelsprocedurer, och även bidrar till att förebygga förfalskningar och olagliga och falska varor som, när de införs på den inre marknaden, undergräver EU:s ekonomiska tillväxt och utsätter de EU-konsumenterna för allvarliga risker. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att förbättra samarbetet mellan tullmyndigheterna. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas än en gång att inrätta en gemensam EU-tulltjänst för en effektivare tillämpning av tullbestämmelser och tullförfaranden inom EU:s tullområde.

84.  Europaparlamentet understryker att kommissionen vid förhandlingar om handelsavtal bör sträva efter att förmå handelspartner att upprätta gemensamma kontaktpunkter för tullfrågor och gränsbestämmelser, som vid behov kan kompletteras av stöd till kapacitetsbyggande för handelsfonder.

85.  Europaparlamentet betonar att det krävs adekvat kommunikation och god samordning för att se till att avskaffande av tullavgifter åtföljs av lämpliga tekniska, institutionella och politiska åtgärder för att säkerställa en fortsatt säker handel.

86.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga centrala resultatindikatorer som ska användas för att bedöma tullens resultat inom och utanför Europa. Det är beklagligt att det finns mycket få offentligt tillgängliga uppgifter. Det skulle vara värdefullt att öka kunskapen om hur tullar och andra gränskontroller löpande presterar, på hemmaplan liksom i våra handelspartnerländer, för att utbyta bästa praxis och samordna förenklade handelsprocedurer av särskilt intresse för de europeiska institutionerna – med tanke på bestämmelserna i artikel 13 i WTO:s avtal om förenklade handelsprocedurer.

87.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inleda en öppen diskussion om en möjlig överföring av tullmyndigheter från nationell nivå till EU-nivå.

Att leverera konkreta fördelar för konsumenter

88.  Europaparlamentet erkänner att handelsavtal har potentialen att skapa stora fördelar för konsumenter, särskilt genom att öka konkurrensen, sänka priserna, leda till större urval och främja innovation. För att frigöra en sådan potential uppmanas kommissionen att i alla förhandlingar med kraftfullt verka för att begränsa tillämpningen av geografisk blockering, minska de internationella roamingavgifterna och stärka passagerares rättigheter.

89.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att stödja konsumenter när det gäller gränsöverskridande handel med varor och tjänster med tredjeländer, till exempel kontaktpunkter på nätet som erbjuder information eller rådgivning vid tvister.

90.  Europaparlamentet insisterar på att konsumenterna måste ges korrekt information om särdragen hos de produkter som är föremål för handel.

Handel för alla: kompletterande politiska åtgärder i den öppna handeln och den investeringspolitik som behövs för att maximera vinsterna och minimera förlusterna

91.  Europaparlamentet delar OECD:s syn att öppen handel och investeringspolitik kräver en uppsättning effektiva kompletterande politiska åtgärder för att maximera vinsterna och minimera förlusterna av handelsliberaliseringen för EU och för tredjeländers befolkningar och ekonomier. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att göra mycket mera för att komplettera den öppnade handeln med en uppsättning stödjande åtgärder för att garantera hållbar utveckling, t.ex. när det gäller allmännyttiga tjänster och offentliga investeringar, utbildning och hälso- och sjukvård, aktiv arbetsmarknadspolitik, forskning och utveckling, utveckling av infrastruktur samt lämpliga bestämmelser för att garantera sociala och miljömässiga rättigheter.

92.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra en grundlig förhands- och efterhandsanalys på grundval av konsekvensanalyser för varje företag för sig och för regioner i fråga om alla relevanta handelsavtal och lagstiftningsdokument, för att förutse möjliga negativa effekter på arbetsmarknaden i EU och finna mer sofistikerade metoder för att introducera riskreducerande åtgärder och blåsa nytt liv i industrier och regioner som har halkat efter, i syfte att uppnå en rättvisare fördelning av handeln och säkerställa brett baserade vinster från denna. Parlamentet betonar att de europeiska struktur- och investeringsfonderna, särskilt Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska socialfonden, kan spela en avgörande roll i detta sammanhang. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter skulle också kunna bli ett viktigt instrument om den reformerades och utformades så att den blir adekvat finansierad för att ge stöd till företag och producenter i EU som påverkas negativt av handelsrelaterade sanktioner gentemot tredjeländer och stöd till anställda i SMF som drabbas direkt av globaliseringseffekterna.

o
o   o

93.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén, Unctad och WTO.

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0415.
(2) Antagna texter, P8_TA(2015)0252.
(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0041.
(4) Antagna texter, P8_TA(2015)0250.
(5) Antagna texter, P8_TA(2015)0219.
(6) Antagna texter, P8_TA(2015)0175.
(7) EUT C 56E, 26.2.2013, s. 87.
(8) EUT C 188E, 28.6.2012, s. 42.
(9) EUT C 99E, 3.4.2012, s. 94.
(10) EUT C 99E, 3.4.2012, s. 31.
(11) EUT C 99E, 3.4.2012, s. 101.


Kampen mot människohandel i EU:s yttre förbindelser
PDF 250kWORD 133k
Europaparlamentets resolution av den 5 juli 2016 om kampen mot människohandel i EU:s yttre förbindelser (2015/2340(INI))
P8_TA(2016)0300A8-0205/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och alla relevanta internationella fördrag om mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av konventionen om barnets rättigheter,

–  med beaktande av det fakultativa protokollet till konventionen om barnets rättigheter om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi,

–  med beaktande av FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (2000) och tillhörande protokoll, särskilt protokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn (2000) samt protokollet mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen (2000),

–  med beaktande av FN:s internationella konvention om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar (1990),

–  med beaktande av arbetet inom internationella människorättsmekanismer, däribland FN:s särskilda rapportör för människohandel, särskilt handel med kvinnor och barn, samt andra relevanta FN-rapportörer, den allmänna återkommande utvärderingen och arbetet inom relevanta FN-organ för människorättsfördraget,

–  med beaktande av rapporten från FN:s människorättsråds särskilda rapportör för människohandel, särskilt handel med kvinnor och barn (2014),

–  med beaktande av FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrås globala rapport om människohandel (2014),

–  med beaktande av FN:s lagstiftningsmodell mot människohandel, som syftar till att hjälpa länder att se över och ändra befintlig lagstiftning samt anta ny lagstiftning för att bekämpa människohandel (2009),

–  med beaktande av de rekommenderade principer och riktlinjer avseende mänskliga rättigheter och människohandel som lades fram för Ekonomiska och sociala rådet som ett tillägg till rapporten från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (E/2002/68/Add. 1),

–  med beaktande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, som genomför FN:s ram Skydda, respektera och åtgärda,

–  med beaktande av FN:s grundläggande principer om rätten till ett effektivt rättsmedel för offer för människohandel,

–  med beaktande av Unicefs riktlinjer om skydd av barn som fallit offer för människohandel,

–  med beaktande av ILO:s konvention nr 29 om tvångsarbete (1930), 2014 års protokoll till konventionen om tvångsarbete (1930), konvention nr 105 om avskaffande av tvångsarbete (1957) och rekommendation nr 203 om tvångsarbete (kompletterande åtgärder) (2014),

–  med beaktande av konvention nr 138 om minimiålder för tillträde till arbete (1973) och konvention nr 182 om förbud mot och omedelbara åtgärder för att avskaffa de värsta formerna av barnarbete (1999),

–  med beaktande av ILO:s konvention nr 189 om anständiga arbetsvillkor för hushållsanställda (2011),

–  med beaktande av ILO:s rapport Profits and Poverty: The Economics of Forced Labour (2014),

–  med beaktande av den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, den europeiska sociala stadgan och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 5,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG av den 31 mars 2004 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler,

–  med beaktande av det åtgärdsinriktade dokumentet om förstärkning av EU:s yttre dimension när det gäller åtgärder mot människohandel (2009) och de två genomföranderapporterna avseende detta (2011 och 2012),

–  med beaktande av EU:s strategi för utrotande av människohandel (2012–2016),

–  med beaktande av halvtidsrapporten om genomförandet av EU:s strategi för utrotande av människohandel (COM(2014)0635),

–  med beaktande av det arbete som EU-samordnaren för kampen mot människohandel har uträttat,

–  med beaktande av EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati (2015‑2019),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 december 2015 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2014 och Europeiska unionens politik på området(1),

–  med beaktande av ramen för EU:s verksamhet för jämställdhet och medinflytande för kvinnor i EU:s yttre förbindelser 2016–2020,

–  med beaktande av Europols lägesrapport från februari 2016 om människohandel i EU (Trafficking in human beings in the EU),

–  med beaktande av den övergripande strategin för migration och rörlighet,

–  med beaktande av den europeiska migrationsagendan av den 13 maj 2015,

–  med beaktande av handlingsplanen från toppmötet i Valletta i november 2015,

–  med beaktande av Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel (2005),

–  med beaktande av den senaste allmänna rapporten om verksamheten inom Europarådets expertgrupp för åtgärder mot människohandel (Greta), där man beskriver genomförandet av Europarådets konvention om bekämpande av människohandel (2014),

–  med beaktande av Europarådets konvention mot olaglig handel med mänskliga organ, vilken sedan mars 2015 stått öppen för undertecknande,

–  med beaktande av konventionen om skydd av mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet vid biologisk och medicinsk tillämpning: konventionen om mänskliga rättigheter och biomedicin.

–  med beaktande av Istanbuldeklarationen om organhandel och transplantationsturism (2008),

–  med beaktande av OSSE:s riktlinjer för mänskliga rättigheter i samband med återvändandeförfaranden för offer för människohandel (2014),

–  med beaktande av rapporten från den mellanstatliga arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) (2011),

–  med beaktande av Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner,

–  med beaktande av rapporten från Internationella organisationen för migration (IOM) om insatser för att förhindra människohandel och bistå utsatta migranter (2012),

–  med beaktande av IOM:s rapport om åtgärder mot människohandel och utnyttjande av människor i kristider (2015),

–  med beaktande av Aseans konvention mot handel med människor, särskilt kvinnor och barn (2015),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0205/2016), och av följande skäl:

A.  Människohandeln, som är en del av den organiserade brottsligheten, hör till de värsta brotten mot de mänskliga rättigheterna, eftersom den omvandlar människor till varor, djupt och långvarigt kränker offrets värdighet, integritet och rättigheter och påverkar hela familjer och samhällen samt innebär att människor i sårbara situationer – t.ex. fattiga eller personer i utanförskap – utnyttjas avsiktligt.

B.  Människohandel definieras av FN (Palermoprotokollet) som rekrytering, transport, överföring, hysande eller mottagande av personer genom hot om eller användning av våld eller andra former av tvång, bortförande, bedrägeri, vilseledande, maktmissbruk eller missbruk av en persons utsatta situation eller genom givande eller mottagande av betalning eller förmåner för att erhålla samtycke från en person som har kontroll över en annan person i syfte att utnyttja denna person. Utnyttjande omfattar åtminstone andras påtvingade prostitution eller andra former av sexuellt utnyttjande, tvångsarbete eller tvångstjänster, slaveri eller slaveriliknande förhållanden, inbegripet barnslaveri med syftet att rekrytera barnsoldater, skapa träldom eller avlägsna organ. Detta är en avskyvärd metod, framför allt i fall där människor utsätter barn för värsta möjliga form av utnyttjande.

C.  I artikel 2a i det fakultativa protokollet till FN:s konvention om barnets rättigheter om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi definieras termen ”handel med barn” som varje handling eller transaktion genom vilken ett barn överförs av en person eller grupp av personer till en annan person eller grupp mot betalning eller någon annan kompensation.

D.  Enligt den globala rapporten om människohandel (2014) från FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC) är 70 procent av det totala antalet registrerade offer kvinnor och flickor. Kvinnor utgör 79 procent av de registrerade offren för sexuellt utnyttjande, som i sin tur utgör 53 procent av de registrerade formerna av utnyttjande globalt. Män utgör 83 procent av de registrerade offren för tvångsarbete, som i sin tur utgör 40 procent av de registrerade formerna av utnyttjande globalt.

E.  Komplexa och sinsemellan relaterade faktorer, såsom systematisk och strukturell diskriminering, brott mot de mänskliga rättigheterna, fattigdom, ojämlikhet, korruption, våldsamma konflikter, konfiskering av mark, brist på utbildning, arbetslöshet och dysfunktionella system för arbetskraftsmigration, gör människor mer sårbara för utnyttjande och missbruk eftersom de har färre alternativ och resurser. I EU:s strategi för utrotande av människohandel 2012–2016 anges våld mot kvinnor som en bakomliggande orsak till människohandel.

F.  Människohandeln är ett könsrelaterat brott. Kvinnor och flickor utgör en stor procentandel av offren även för andra former av människohandel, såsom tvångsutnyttjande inom hushålls-, omsorgs-, tillverknings-, livsmedels- och städsektorn samt andra sektorer.

G.  Människohandeln är en av de mest lönsamma formerna av organiserad brottslighet i världen jämsides med den olagliga narkotika- och vapenhandeln. Enligt ILO:s senaste uppskattningar uppgår den årliga olagliga avkastningen från tvångsarbete, inbegripet genom penningtvätt, till omkring 150 miljarder US-dollar. Uppskattningsvis 90 procent av offren utnyttjas i den privata ekonomin och två tredjedelar av avkastningen kommer från kommersiellt sexuellt utnyttjande, vilket gör detta till den mest lukrativa formen av utnyttjande.

H.  Människohandeln måste förstås med utgångspunkt såväl i efterfrågan som i avkastningen, eftersom utnyttjandet av kvinnor för i synnerhet sexuella tjänster bygger på att det finns en efterfrågan av sådana tjänster och på att verksamheten ger avkastning.

I.  Det otillräckliga genomförandet av rättsramen mot människohandel på nationell nivå och avsaknaden av motsvarande rättsram i tredjeländer är ett av de mest betydande hindren för att bekämpa människohandel.

J.  Tillgången till rättslig prövning för offer för människohandel varierar från problematisk till att helt nekas. Korruption och bristande kapacitet förblir ett stort problem för polisen och rättsliga organisationer i många länder.

K.  Enligt Europol innebär den alltmer utbredda tillgången till internet runt om i världen en möjlighet för människohandeln att i allt högre grad utvecklas via internet. Detta uppmuntrar till nya former av rekrytering och utnyttjande av offren.

L.  Det finns en koppling mellan smuggling av migranter och människohandel. Smugglingsnätverken använder sig bland annat av internet för att annonsera sina tjänster för potentiella migranter.

M.  Människohandel och människosmuggling är tyvärr inte en övergående företeelse och kan till och med komma att öka under de kommande åren, eftersom konfliktområden, förtryckande regimer samt ekonomiska situationer runtom i världen utgör en grogrund för människohandlares och människosmugglares kriminella verksamhet.

N.  Olagliga migrationsströmmar ökar risken för människohandel eftersom irreguljära migranter – på grund av sin utsatthet och att de befinner sig i en irreguljär situation – löper särskilt stor risk att falla offer för människohandel. Bland dessa migranter är ensamkommande barn, som utgör en stor del av de migranter som anländer till EU, en målgrupp för människohandelsnätverken.

O.  Människohandel är ett både regionalt och globalt problem som inte alltid är möjligt att lösa uteslutande på nationell nivå.

P.  Enligt de senaste uppgifterna i Global Slavery Index är ca 35,8 miljoner människor i världen fångna i olika former av modernt slaveri, vilket innebär att människohandeln är utbredd och rör alla delar av världen.

Q.  Tidigare och nya tendenser inom människohandeln antar olika former och varierar avsevärt mellan olika regioner och inom underregioner.

R.  Människohandel är inte en företeelse som är begränsad till länder som anses vara mindre utvecklade, utan det är också en företeelse som återfinns, i en mer dold form, i utvecklade länder.

S.  Enligt ILO står Asien-Stillahavsområdet för 56 procent av det uppskattade antalet offer för tvångsarbete globalt, inbegripet för sexuellt utnyttjande, vilket är den klart största andelen globalt.

T.  Uppskattningsvis 300 000 barn är involverade i väpnade konflikter runtom i världen. I Afrika är handeln med barn för rekrytering av barnsoldater den mest omfattande i världen.

U.  I Nordafrika och Mellanöstern är 95 procent av de registrerade offren vuxna människor. Länderna i Mellanöstern är i första hand destinationsländer för migrerande arbetstagare, där det sponsringssystem som kallas kafala binder arbetstagarna till en viss arbetsgivare och skapar förhållanden som leder till övergrepp och utnyttjande. Ibland går detta så långt som till tvångsarbete.

V.  I länderna i EU:s östra grannskap är sexuellt utnyttjande den främsta orsaken till de fall av människohandel som rapporterats. Systematisk diskriminering och rasism leder till att både män och kvinnor i romska samhällen blir särskilt sårbara för människohandel med olika syften.

W.  Samarbete mellan medlemsstaterna, Europol och ursprungs- och transitländerna för de människor som fallit offer för människohandel är ett oumbärligt verktyg i kampen mot människohandelsnätverken.

X.  EU har fastställt ett antal prioriterade länder och regioner för att ytterligare stärka och effektivisera samarbetet mot människohandel.

Y.  Kommissionen utsåg en EU-samordnare för kampen mot människohandel 2010 för att förbättra samordningen och konsekvensen mellan EU:s institutioner, byråer och medlemsstater samt tredjeländer och internationella aktörer.

Globala tendenser i människohandeln

1.  Europaparlamentet fördömer och avvisar uttryckligen människohandeln, som är en växande industri för mänskligt lidande och som berör alla samhällen och ekonomier på ett genomgripande och varaktigt sätt.

2.  Europaparlamentet understryker att människohandel är en modern form av slaveri och ett allvarligt brott som utgör en av de värsta formerna av brott mot de mänskliga rättigheterna och inte kan accepteras i ett samhälle som bygger på respekt för mänskliga rättigheter, inklusive jämställdhet. Människohandeln måste vidare ses ur ett helhetsperspektiv, och fokus bör inte ligga enbart på sexuellt utnyttjande utan även på tvångsarbete, organhandel, påtvingat tiggeri, tvångsgifte, barnsoldater och spädbarnshandel.

3.  Europaparlamentet påminner om att människohandel är ett gränsöverskridande brott av global karaktär och att alla åtgärder för att bekämpa den bör ta hänsyn till bakomliggande orsaker och globala trender. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av konsekvens i EU:s inre och yttre politik för att bekämpa människohandel.

4.  Europaparlamentet är medvetet om att människohandeln, som en del av den organiserade brottsligheten, förekommer både över gränser och inom inre gränser, vilket innebär att det krävs både kraftfulla inhemska lagar mot människohandel och samarbete mellan länder.

5.  Europaparlamentet beklagar djupt att det fortsatt saknas lämplig lagstiftning för att kriminalisera och på ett verkningsfullt sätt bekämpa människohandeln i många länder runtom i världen.

6.  Europaparlamentet beklagar också djupt den stora luckan mellan den lagstiftning som finns tillgänglig och tillämpningen av denna, inbegripet å ena sidan begränsad eller obefintlig tillgång till rättslig prövning för offer, å andra sidan underlåtenhet att lagföra förövarna.

7.  Europaparlamentet beklagar djupt att man identifierar långt färre offer än det antal som människohandeln enligt uppskattningarna drabbar, och att ytterst få fall dras inför rätta. Parlamentet är djupt oroat över att många offer för människohandel lämnas utan adekvat stöd, skydd och lämpliga åtgärder för att gottgöra kränkningar av deras grundläggande rättigheter.

8.  Europaparlamentet påminner om att offer för människohandel ofta är ”osynliga personer” i det land där de utnyttjas, att de upplever svårigheter på grund av kulturella och språkliga skillnader och att allt detta gör det ännu svårare för dem att avslöja de brott som de utsätts för. Parlamentet fördömer att dessa svårigheter är ännu större för särskilt utsatta kategorier bland offren, såsom kvinnor och barn.

9.  Europaparlamentet betonar att efterfrågan på sexuella tjänster i utvecklade länder driver människohandeln från utvecklingsländer och försätter människor i en utsatt situation, särskilt kvinnor och flickor. Medlemsstaterna uppmanas att kriminalisera den medvetna användningen av tjänster som utförs av offer för människohandel.

10.  Europaparlamentet påpekar att grupper som är organiserade på internationell nivå transporterar offer – antingen i lönndom eller efter överenskommelse med offren, som luras av falska löften – till rikare regioner i synnerhet för sexhandel. Särskilt populära är de europeiska länder där det finns mer välbeställda kunder.

11.  Europaparlamentet fördömer att över 10 000 ensamkommande flyktingbarn och migrantbarn, enligt ett pressmeddelande från Europols stabschef, har försvunnit i Europa. Parlamentet uppmärksammar EU och medlemsstaterna på att många av dessa barn har blivit indragna i sexhandelsnätverk, tiggeri, den olagliga och lukrativa organtransplantationsmarknaden eller slavhandel.

12.  Europaparlamentet poängterar den avgörande åtskillnad som måste göras mellan begreppen människohandel och smuggling av migranter. Parlamentet konstaterar att smuggling också ingår bland verksamheterna hos de kriminella nätverken och den organiserade brottsligheten och kan leda till människohandel, men understryker att de två begreppen fordrar olika rättsliga och praktiska åtgärder och medför olika slags skyldigheter på statsnivå. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU och dess medlemsstater att utbilda personal med ansvar för mottagande och identifiering av migranter/asylsökande med hjälp av särskilda medvetandehöjande program inriktade på en korrekt åtskillnad mellan människosmuggling och människohandel, särskilt när det gäller identifiering och skydd av barn som fallit offer för människohandel och ensamkommande barn som riskerar att falla offer för människohandel.

13.  Europaparlamentet påminner om att migranterna har samtyckt till smugglingen, som slutar med ankomsten till deras destination, till skillnad från offer för människohandel, som utnyttjas genom tvång, bedrägerier och övergrepp utan att ha någon möjlighet att samtycka. Parlamentet understryker att de två företeelserna även kan överlappa varandra på grund av risken för att kriminella grupper som smugglar flyktingar och andra migranter in i EU tvingar dem till utnyttjande som offer för människohandel, i synnerhet ensamkommande barn och ensamresande kvinnor. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna uppmanas kraftfullt att uppmärksamma denna överlappning under polisarbete, det rättsliga samarbetet och den rättsvårdande verksamheten.

14.  Europaparlamentet påpekar att internet och sociala nätverk i allt större utsträckning används av kriminella nätverk för att rekrytera och utnyttja offer. Parlamentet uppmanar därför EU och medlemsstaterna att, inom ramen för sina insatser för att bekämpa människohandel, göra tillräckliga investeringar i teknik och expertis för att identifiera, spåra och bekämpa kriminella nätverks missbruk av internet, både för att rekrytera offer och för att erbjuda tjänster vars syfte är att utnyttja offer.

15.  Europaparlamentet erkänner betydelsen av informations- och kommunikationsteknik och den roll som denna spelar för människohandeln, och inser att tekniken används för att förenkla rekryteringen och utnyttjandet av offren, men även kan användas som ett verktyg för att förhindra människohandel. Parlamentet anser att mer forskning bör fokusera på den roll som informations- och kommunikationsteknik spelar för människohandeln.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda användningen av internet i människohandelssyfte, särskilt när det gäller sexuellt utnyttjande online. Parlamentet begär att Europol ska intensifiera kampen mot människohandel via internet inom ramen för EU IRU (EU-enheten för anmälan av innehåll på internet) för att upptäcka, rapportera och ta bort material på internet med koppling till människohandel.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anpassa sitt samarbete med tredjeländer för att ta hänsyn till den nya verkligheten med utveckling av människohandel via internet. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europol att undersöka möjligheterna till ett samarbete mellan EU:s organ för kampen mot it-brottslighet (särskilt inom ramen för Europol) och tredjeländers organ. Parlamentet uppmanar kommissionen att också överväga alla användbara former av samarbete med internettjänstleverantörer i syfte att upptäcka och bekämpa innehåll med koppling till människohandel på internet. Parlamentet uppmanar kommissionen att hålla parlamentet vederbörligen informerat.

Människohandelns ekonomiska aspekt

18.  Europaparlamentet fördömer att människohandeln är en ytterst lönsam affär och att vinningen av denna brottsliga verksamhet i hög grad pumpas tillbaka in i den globala ekonomin och det finansiella systemet. Parlamentet fördömer också att de mest organiserade och mäktiga internationella kriminella organisationerna är inblandade i människohandel och har skapat ett verkligt internationellt och förgrenat kriminellt nätverk. Parlamentet uppmanar alla stater och relevanta aktörer som är involverade på detta område att sträva efter att omvandla människohandel från en verksamhet med låg risk och stora vinster till en med höga risker och låga vinster.

19.  Europaparlamentet anser att finansiella utredningar där man spårar, beslagtar och återvinner brottsliga tillgångar samt åtgärder mot penningtvätt är avgörande för att bekämpa människohandel. Parlamentet påminner om att det behövs mer data och ett större fokus på penningtvätt. Parlamentet beklagar djupt att användningen av åtgärder för att samla in, analysera och utbyta finansiell information för att stödja brottsutredningar om människohandel fortfarande är begränsad och ofta skapar svårigheter med att till fullo integrera finansiella utredningar i människohandelsmål. EU och dess medlemsstater uppmanas att stärka samarbetet, samordningen och informationsutbytet med tredjeländer för att lokalisera och beslagta vinningen av denna brottsliga verksamhet. Parlamentet anser att konfiskerade tillgångar bör användas för att stödja och kompensera offer för människohandel.

20.  Europaparlamentet uppmanar regeringarna att iaktta tillbörlig aktsamhet i sin kamp mot korruption, som bidrar till människohandel, och att fastställa och stoppa den offentliga sektorns deltagande i eller medverkan till människohandel, inbegripet genom att se till att personalen inom den offentliga sektorn utbildas i att identifiera sådana fall och får interna riktlinjer som stöd i att hantera misstänkta fall.

21.  Europaparlamentet påminner om att rekryteringsrelaterat utnyttjande tycks förekomma i många länder och regioner i världen, och att det – oavsett var det förekommer – är nära förknippat med människohandel, antingen genom att rekryteringsbyråer är direkt delaktiga i människohandel genom vilseledande eller tvingande rekryteringsmetoder eller genom att det skapas förutsättningar för utnyttjande av arbetstagare genom krav på höga rekryteringsavgifter, vilket gör i synnerhet migranter och lågkvalificerade arbetstagare finansiellt sårbara eller beroende.

22.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att öka samarbetet med tredjeländer för att utreda människohandelns samtliga etapper, medräknat rekryteringsskedet, förbättra informationsutbytet samt inleda föregripande insatser, (finansiella) utredningar och åtal. Alla stater uppmanas att förbättra tillsynen över och regleringen av rekryteringsföretag.

23.  Europaparlamentet anser att det aldrig kan vara fråga om giltigt samtycke i ett fall där en medborgare från ett tredjeland förs bort från sitt land till EU (eller när en EU‑medborgare förs bort till en annan medlemsstat) för prostitution eller någon annan form av sexuellt utnyttjande eller tvångsarbete.

24.  Europaparlamentet anser att regeringarna bör uppmuntra en flerpartsdialog och partnerskap för att sammanföra företag, experter på människohandelsbekämpning och icke-statliga organisationer samt genomföra gemensamma insatser mot människohandel för att se till att arbetstagarnas rättigheter upprätthålls, inbegripet deras centrala arbetstagarrättigheter. Parlamentet uppmanar också regeringarna att vidta rättsliga åtgärder för att garantera insyn och spårbarhet för produkter i leveranskedjan, och uppmanar företag att bättre rapportera om sina insatser för att utrota människohandel från sina leveranskedjor. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att aktivt involvera nationella och internationella företag för att säkerställa att deras produkter inte involverar utnyttjande i något som helst skede av leveranskedjan och för att utkräva ansvar av dem när det gäller människohandel längs hela leveranskedjan, även av deras anknutna företag och underleverantörer.

25.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att delta konstruktivt i förhandlingarna inom den öppna, mellanstatliga arbetsgrupp som ska utarbeta ett internationellt, rättsligt bindande instrument för reglering av transnationella och andra företags verksamhet med respekt för mänskliga rättigheter, samt att genomföra FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter.

Olika former av utnyttjande

26.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och medlemsstaterna att göra de ansträngningar som krävs för att bekämpa tvångsarbete inom EU-företag utomlands och, med avseende på tredjeländer, genom att tillämpa och genomföra arbetsnormer samt stödja regeringar i antagandet av arbetsrättsliga bestämmelser som säkerställer en lägsta skyddsnivå för arbetstagare, medräknat utländska arbetstagare, och se till att europeiska företag som är verksamma i tredjeländer respekterar dessa normer. Parlamentet uppmanar med kraft regeringarna att genomföra arbetsrättsliga bestämmelser, att behandla alla arbetstagare rättvist så att alla arbetstagare garanteras samma rättigheter oavsett nationalitet och härkomst samt att utrota korruptionen. Parlamentet efterlyser ytterligare internationellt samarbete för att stärka politiken för arbetskraftsmigration och utarbeta och genomföra bättre lagstiftning för arbetskraftsrekryterare.

27.  Europaparlamentet efterlyser ökad internationell efterlevnad av ILO:s grundläggande arbetsnormer och miljönormer i alla skeden, bland annat med hjälp av bättre social trygghet och yrkesinspektioner. Parlamentet begär också att ILO:s konvention nr 189 om anständiga arbetsvillkor för hushållsanställda (2011) ska ratificeras och genomföras och att dess bestämmelser ska inlemmas i den nationella lagstiftningen, medräknat bestämmelserna om hushållsanställda vid diplomatiska beskickningar.

28.  Europaparlamentet betonar att den tydliga kopplingen mellan människohandel för sexuella ändamål och prostitution kräver att åtgärder införs som stoppar efterfrågan på prostitution.

29.  Europaparlamentet påpekar att offren för tvångsprostitution i de flesta medlemsstaterna har svårt att få tillgång till psykisk vård och därför måste förlita sig nästan helt och hållet på stöd från välgörenhetsorganisationer. Parlamentet efterlyser därför mer stöd till dessa organisationer, och uppmanar medlemsstaterna att undanröja hindren när det gäller tillgång till psykisk vård.

30.  Europaparlamentet understryker att tvångsäktenskap kan betraktas som en form av människohandel om det finns inslag av utnyttjande av offret, och uppmanar samtliga medlemsstater att införa denna dimension i sin definition av människohandel. Parlamentet betonar att utnyttjandet kan vara sexuellt (våldtäkt inom äktenskapet, påtvingad prostitution och pornografi) eller ekonomiskt (hushållsarbete och tvångstiggeri) och att tvångsäktenskap kan vara människohandelns slutliga syfte (att sälja ett offer som maka eller ingå äktenskap under hot). Parlamentet framhåller att tvångsäktenskap kan ske över gränserna, och uppmanar därför medlemsstaterna att försäkra sig om att de nationella myndigheterna med ansvar för migrationsfrågor får fullgod utbildning om problemet med tvångsäktenskap som en del av människohandel. Parlamentet uppmanar kommissionen att även öka utbytet av bästa praxis på detta område.

31.  Europaparlamentet fördömer att människor köps och säljs för att tvingas till surrogatmoderskap, eftersom detta är en kränkning av kvinnors rättigheter och barnets rättigheter. Efterfrågan drivs på av utvecklingsländer på bekostnad av sårbara och fattiga människor, som ofta kommer från utvecklingsländer. Medlemsstaterna uppmanas att överväga följderna av sin egen restriktiva reproduktiva politik.

32.  Europaparlamentet vidhåller att barn som fallit offer för människohandel måste identifieras som sådana och att barnets bästa samt dess rättigheter och behov under alla omständigheter måste komma i första rummet. Parlamentet vill att rättsligt, fysiskt, psykologiskt och annat stöd och skydd tillhandahålls på både kort och lång sikt och att åtgärder vidtas för att i förekommande fall underlätta familjeåterförening med barnets bästa för ögonen och med respekt för barnets värdighet och rättigheter, eller att det inrättas adekvata vårdarrangemang.

33.  Europaparlamentet påminner om att handel med barn ofta leder till fall av sexuella övergrepp, prostitution, tvångsarbete eller organplundring och organhandel, och betonar att ett eventuellt samtycke om att utföra arbete eller tjänster från ett barn som har utsatts för människohandel aldrig bör betraktas som giltigt. Parlamentet beklagar djupt att barn i farozonen ofta behandlas som brottslingar eller irreguljära migranter av tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter, som inte systematiskt letar efter tecken på människohandel för att identifiera offer.

34.  När det gäller ensamkommande minderåriga anser Europaparlamentet att det är avgörande med en bättre och mer proaktiv identifiering av barn som fallit offer för människohandel, särskilt vid gränsövergångar och på mottagningsenheter, liksom ett starkare multidisciplinärt samarbete för att säkerställa att barnets bästa skyddas på ett effektivt sätt. Parlamentet anser det vara nödvändigt att stärka förmyndarskapssystemen i medlemsstaterna för att förhindra att ensamkommande barn och barn som skilts från sina föräldrar hamnar i klorna på den organiserade människohandeln.

35.  Europaparlamentet efterlyser stärkta nationella förmyndarskapssystem för barn i Europa, som en del av EU:s strategi mot människohandel som erkänner den viktiga roll som förmyndare spelar i att skydda barn.

36.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU att fortsätta sina insatser för att bekämpa företeelsen med barnsoldater – särskilt genom att stödja dels regeringarna i arbetet med denna fråga, dels de lokala grupper inom det civila samhället som är aktiva på fältet –, att införa åtgärder för att förebygga framtida rekrytering och användning av barnsoldater, att stödja utvecklingen av barnskyddslagstiftning, inbegripet kriminalisering av rekrytering av barn, och att mobilisera resurser för att bygga upp motståndskraft och stärka skyddade miljöer för barn. Parlamentet uppmanar EU att eftertryckligen uppmana tredjeländer att ratificera och genomföra relevanta internationella normer, inbegripet det fakultativa protokollet till konventionen om barnets rättigheter vid indragning av barn i väpnade konflikter.

37.  Europaparlamentet betonar att barn och personer med funktionsnedsättning bör betraktas som sårbara offer för människohandel. Offer för människohandel kan utveckla funktionsnedsättningar på grund av människohandlarnas övergrepp, samtidigt som en individ med funktionsnedsättning kan komma att bli föremål för övergrepp av en människohandlare på grund av den sårbarhet som funktionsnedsättningen innebär.

38.  Europaparlamentet välkomnar att påtvingat tiggeri tagits med som en form av människohandel genom direktiv 2011/36/EU. Medlemsstaterna uppmanas eftertryckligen att harmonisera den nationella lagstiftningen och att begära att regeringarna i tredjeländer antar och genomför rättsliga bestämmelser i detta avseende. Parlamentet fördömer all kriminalisering av offer för påtvingat tiggeri och efterlyser tillgång till arbetstillfällen och bostäder. Parlamentet betonar behovet av att genomföra utbildning för polisen och andra tjänstemän för korrekt identifiering och hänvisning, för att garantera att offren för påtvingat tiggeri får lämpligt stöd. Parlamentet understryker att många av offren kommer från fattiga och marginaliserade förhållanden. Parlamentet efterfrågar förebyggande åtgärder som inriktas på att minska riskgruppers utsatthet, med början i grundläggande strukturer såsom utbildning eller arbetsmarknadsintegration, och på att öka antalet härbärgen och platser där utsatta personer kan få hjälp.

39.  Europaparlamentet understryker att FN:s Palermoprotokoll innehåller ett krav på att tvångsarbete ska kriminaliseras som en form av människohandel. Parlamentet uppmanar med eftertryck regeringarna att genomföra lagen och se till att de som drar fördel av tvångsarbete straffas.

40.  Europaparlamentet noterar att en ny form av människohandel har utvecklats där människor köps och säljs i syfte att utkräva lösesummor och där svår tortyr förekommer. Parlamentet konstaterar att denna nya form av kommersialisering av människor kännetecknas av utpressning, misshandel och våldtäkter som en metod för att tvinga fram betalningar av skulder från familjer och släktingar som är bosatta i och utanför EU.

41.  Europaparlamentet fördömer olaglig handel med mänskliga organ, vävnader och celler, inklusive olaglig handel med könsceller (ägg, sperma), celler och vävnader från foster samt adulta och embryonala stamceller.

42.  Enligt en rapport från Global Financial Integrity är handeln med människoorgan en av de tio mest lukrativa olagliga verksamheterna i världen, eftersom den genererar vinster på mellan 600 miljoner och 1,2 miljarder US-dollar om året och omfattar många olika länder. Europaparlamentet betonar att FN slagit fast att människor i alla åldersgrupper kan bli måltavlor, men att migranter, hemlösa och analfabeter är särskilt utsatta.

43.  Europaparlamentet framhåller att ekonomisk stagnation, kryphål i lagstiftningen och brister i efterlevnaden av lagstiftningen i utvecklingsländer, tillsammans med en ökande globalisering och en förbättrad kommunikationsteknik, skapar en perfekt jordmån för brottslingar som vill ägna sig åt olaglig organhandel. Bristen på ekonomiska möjligheter tvingar människor att överväga alternativ som de annars skulle betrakta som farliga eller förkastliga, och den otillräckliga brottsbekämpningen gör det möjligt för dem som bedriver olaglig handel att agera med liten risk för att åtalas.

44.  Europaparlamentet betonar att det är olagligt att köpa mänskliga organ, vävnader och celler. Parlamentet konstaterar att människor som köps och säljs i syfte att avlägsna deras organ ställs inför särskilda utmaningar och att offren ofta inte är medvetna om de långsiktiga och handikappande medicinska konsekvenser som avlägsnande av organ och bristen på postoperativ vård har eller om operationens psykiska konsekvenser. Parlamentet efterlyser bättre riktade informationsinitiativ för att i högre grad uppmärksamma de skador som är förknippade med organförsäljning, särskilt bland de fattigaste och mest utsatta, som kan betrakta försäljningen av ett organ som ett pris som är värt att betala för en bättre ekonomisk situation.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fördöma människohandel vars syfte är avlägsnande av organ, och att inta en klar hållning gentemot olaglig handel med organ, vävnader och celler. Parlamentet uppmanar EU att uppmuntra sjukvårds- och transplantationsorganisationer att ta fram en etisk uppförandekod för hälso- och sjukvårdspersonal och transplantationscentrum i fråga om sätten att erhålla en organtransplantation från utlandet och vården efter en transplantation. Människorna i världens fattigaste länder löper särskilt stor risk för att bli offer för olaglig organhandel.

46.  Europaparlamentet begär att Europarådets konvention mot olaglig handel med mänskliga organ ska ratificeras och genomföras. Parlamentet uppmanar EU att anmoda regeringar i tredjeländer att vidta rättsliga åtgärder mot hälso- och sjukvårdspersonal, sjukhus och privata kliniker som är involverade i den olagliga och lönsamma marknaden för organtransplantationer.

47.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra till ytterligare ansträngningar för att engagera sjukvården för att förbättra arbetet med att bekämpa denna form av människohandel genom att höja medvetenheten om människohandelsrelaterade frågor och tillhandahålla obligatorisk utbildning.

48.  Europaparlamentet framhåller vikten av förebyggande insatser och en sektorsövergripande och tvärvetenskaplig strategi i arbetet för att ta itu med olaglig upphandling av mänskliga organ och förhindra att människor köps och säljs i syfte att avlägsna organ, något som har utvecklats till ett globalt problem. Parlamentet efterlyser bättre riktade informationsinitiativ för att i högre grad uppmärksamma de skador som är förknippade med organförsäljning och bättre informera offren och potentiella offer om de fysiska och psykiska riskerna, särskilt bland de fattigaste och mest utsatta med hänsyn till ojämlikhet och fattigdom, eftersom de kan betrakta försäljningen av ett organ som ett pris som är värt att betala för en bättre ekonomisk situation. Upplysningskampanjer bör vara ett krav i den europeiska grannskapspolitiken och EU:s utvecklingssamarbete.

49.  Europaparlamentet pekar på hur viktig läkarnas, sjuksköterskornas, socialarbetarnas och den övriga vårdpersonalens roll är, då de är unika i sin yrkesmässiga kontakt med offer som hålls i fångenskap och spelar en central roll när det gäller att förhindra människohandel. Parlamentet är bekymrat över att man för närvarande inte utnyttjar detta tillfälle till ingripande. Parlamentet noterar behovet av att utbilda sjukvården att upptäcka varningssignalerna för människohandel och hur man gör anmälningar för att bättre hjälpa offren samt att införa stränga påföljder för all inblandning i olaglig organhandel.

50.  Europaparlamentet uppmuntrar till att det i flera länder införs program för underförstått samtycke eller system som gör det möjligt för medborgarna att direkt ansluta sig till ett organdonationsregister när de fullgör vissa administrativa förfaranden. Härigenom minskar man patienternas tillit till den svarta marknaden samtidigt som man ökar antalet tillgängliga organ, vilket sänker kostnaden för en transplantation och minskar vårdturismens attraktionskraft.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förhindra ”transplantationsturism” genom att vidta åtgärder som ökar tillgången på lagligt anskaffade organ i syfte att stärka förebyggandet av olaglig upphandling av organ samt att införa ett transparent system för spårbarhet för transplanterade organ samtidigt som man säkerställer donatorernas anonymitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer för att uppmuntra till medlemsstaternas deltagande i samarbetspartnerskap, t.ex. Eurotransplant och Scandiatransplant.

52.  Europaparlamentet påpekar att det enligt Världshälsoorganisationen finns begränsade vetenskapliga uppgifter om människohandel och hälsa, särskilt i fråga om mental och psykisk hälsa. Parlamentet påpekar också att offrens och överlevarnas behov ofta underskattas. Kommissionen och medlemsstaternas berörda myndigheter uppmanas därför att inrätta ett övervakningssystem och att sprida information om människohandelns konsekvenser och offrens behov när det gäller både fysisk och psykisk hälsa.

Offrens rättigheter, däribland rätten till rättsmedel

53.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att följa en människorättsbaserad och offerfokuserad strategi samt att sätta offer och utsatta befolkningsgrupper i centrum för alla insatser som syftar till att bekämpa och förebygga människohandel samt skydda offren.

54.  Europaparlamentet fördömer de oroande luckorna mellan statens skyldigheter och den omfattning i vilken dessa skyldigheter fullgörs i praktiken när det är fråga om offrens rättigheter. Parlamentet välkomnar direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem. Parlamentet hoppas att medlemsstaterna korrekt har införlivat detta direktiv, vars genomförandetidsfrist var fastställd till den 16 november 2015. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, inbegripet ursprungs-, transit- och destinationsländer, att ge eller underlätta tillgång till rättsmedel som är rättvisa, tillräckliga och lämpliga för alla personer som fallit offer för människohandel inom deras respektive territorium och i enlighet med deras respektive jurisdiktion, inbegripet icke-medborgare.

55.  Europaparlamentet påminner om att snabb och exakt identifiering av offer är avgörande för att man ska kunna förverkliga de rättigheter som offren har laglig rätt till. Kapacitetsbyggande åtgärder måste vidtas i samband med att offer för människohandel identifieras, särskilt inom migrationstjänster, säkerhetstjänster och gränskontrollorgan.

56.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att utbyta bästa praxis med tredjeländer, främst för utbildning av polismyndigheter och hjälparbetare i hur man bäst närmar sig offren, och i andra hand om hur principen om individuella bedömningar av offren ska tillämpas för att avgöra vilka specifika behov de har och vilken hjälp och vilket skydd de ska få.

57.  Europaparlamentet betonar betydelsen av principen om ömsesidigt erkännande, som stadgas i artikel 82.1 i EUF-fördraget. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och EU:s organ att stärka ställningen för offer för människohandel genom fullständigt ömsesidigt erkännande av rättsliga och administrativa beslut, inklusive sådana som rör skyddsåtgärder för offer för människohandel, vilket innebär att status som offer som fastställts i en medlemsstat måste gälla inom hela EU och att offren (eller organisationer som företräder dem) därmed bör få hjälp och bistånd i händelse av icke-erkännande av deras status när de reser inom unionen.

58.  Europaparlamentet vidhåller att de straffrättsliga motåtgärderna bör garantera offren lika och effektiv tillgång till rättslig prövning och information om deras juridiska rättigheter. Alla stater uppmanas att fullgöra sin internationella skyldighet att upprätthålla offrens rättigheter inom sin jurisdiktion, för att garantera offren fullständigt stöd – även psykologiskt sådant – oavsett om de är beredda att samarbeta i straffrättsliga förfaranden eller inte.

59.  Europaparlamentet bekräftar att offer för människohandel har rätt till ett effektivt rättsmedel, medräknat tillgång till rättslig prövning, erkännande av juridisk identitet och medborgarskap, återlämnande av egendom, lämplig ersättning, medicinsk och psykologisk vård, rättsliga och sociala tjänster samt långsiktigt stöd för (åter)integrering, t.ex. ekonomiskt stöd.

60.  Europaparlamentet noterar betydelsen av allmän tillgång till hälsovård och sexuell och reproduktiv hälsa, särskilt för offer för människohandel som eventuellt brottas med många fysiska och psykiska problem som en direkt följd av att de utnyttjats. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa lättillgängliga sjukvårdstjänster och eftervård för människohandelns offer.

61.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater där utnyttjandet av människohandelns offer ägt rum att erbjuda lämplig och nödvändig könsmedveten medicinsk behandling som baseras på individens behov, med särskild uppmärksamhet på de människohandelsoffer som utnyttjats sexuellt.

62.  Europaparlamentet noterar att personer med funktionsnedsättning eller som blir funktionsnedsatta under resan med människohandlare behöver ytterligare skydd mot utnyttjande och uppmanar EU och medlemsstaterna att se till att stöd till sådana identifierade offer på ett lämpligt sätt anpassas till deras särskilda behov.

63.  Europaparlamentet framhåller att det är nödvändigt att återintegrera offer för människohandel i samhället och att ge dem rätt till skydd. Medlemsstaterna uppmanas att upprätta nätverkscentrum och stärka befintliga sådana för att erbjuda stöd och skydd och för att säkerställa tillhandahållandet av tjänster på ett språk som offret kan förstå, samt att erbjuda offren tillgång till utbildning. Parlamentet efterlyser gemensamma insatser för social inkludering samt tillhandahållande av stöd från icke-statliga organisationer, internationella organisationer, statliga organ och byråer från destinations- och ursprungsländer, särskilt i situationer där offren återvänder till sina hemländer.

64.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att garantera säkerheten för dem som utsatts för människohandel och sedan vittnar i domstol mot förövarna.

65.  Europaparlamentet vill att offren uppmärksammas i högre grad under straffrättsliga förfaranden. Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att inte frihetsberöva offren för människohandel och att inte försätta dessa i en situation där de riskerar att bestraffas för brott som begåtts inom ramen för deras situation som offer för människohandel, särskilt när det gäller prostitution, varje annan form av sexuellt utnyttjande och tvångsarbete. Medlemsstaterna uppmanas att respektera principen om icke-kriminalisering.

66.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa och tillämpa rättsliga instrument som underlättar för människohandelns offer att kontakta myndigheterna utan att sätta sin egen säkerhet på spel eller äventyra sina egna rättigheter i egenskap av offer.

67.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utan dröjsmål genomföra direktiv 2011/36/EU, särskilt artikel 8, utöver alla relevanta rättsliga regelverk om människohandel. Kommissionen uppmanas eftertryckligen att vidta rättsliga åtgärder mot medlemsstater som underlåter att genomföra direktivet och att så snart som möjligt offentliggöra den genomföranderapport som skulle ha lagts fram i april 2015.

68.  Europaparlamentet uppmanar regeringarna att upprätta brandväggar mellan immigrationsmyndigheter och yrkesinspektioner, för att uppmuntra offer att framföra klagomål och se till att det i samband med upptäckta fall av människohandel inte förekommer någon rädsla för åtgärder mot offren från immigrationsmyndigheternas sida.

69.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att kriminalisera sina egna medborgares utnyttjande av tjänster från offer för människohandel utanför medlemsstaten och/eller utanför EU, inbegripet prostitution eller andra former av sexuellt utnyttjande, tvångsarbete eller tvångstjänster, inklusive tiggeri, slaveri eller slaveriliknande förhållanden, träldom eller utnyttjande av brottslig verksamhet eller avlägsnande av organ.

70.  Europaparlamentet anser att det bör betraktas som en riskfaktor att vara flykting, asylsökande, innehavare av ett humanitärt visum eller en person i behov av internationellt skydd när det gäller offer för människohandel. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att brottsbekämpande myndigheter och asylmyndigheter samarbetar för att hjälpa offer för människohandel som behöver internationellt skydd att lämna in ansökningar om skydd. Parlamentet bekräftar återigen att åtgärder som vidtas mot människohandel inte får negativt påverka de rättigheter som offer för människohandel, migranter, flyktingar och personer i behov av internationellt skydd har.

71.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra könsmedvetna åtgärder för att bättre kunna identifiera offer för människohandel i asyl- och återvändandeförfaranden, för att föra mer detaljerade och könsuppdelade register och för att se till att dessa offer även hänvisas till lämpliga stödmöjligheter.

72.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att direktiv 2011/36/EU inte påverkar tillämpningen av principen om non-refoulement enligt 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning.

73.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att garantera asylsökande som fallit offer för människohandel samma rättigheter som andra offer för människohandel.

74.  Europaparlamentet noterar att migranters och flyktingars återvändande enligt Internationella organisationen för migration (IOM) är förenat med fara för att de återigen ska falla offer för människohandel, och riskerna för detta måste identifieras, analyseras och begränsas, eftersom den risk som migranter som fallit offer för människohandel utsätts för av sina exploatörer ofta ökar när de har lyckats fly, varit i kontakt med tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter eller har vittnat i domstol.(2)

75.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att göra kampen mot människohandel synligare för allmänheten, med särskild inriktning på flygplatser, tågstationer, bussar, skolor, universitet och arbetsplatser. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att öka medvetenheten hos sina offentliga tjänstemän om EU:s riktlinjer för identifiering av offer för människohandel och om kommissionens publikation om EU:s rättigheter för offer för människohandel, samt uppmuntrar till en aktiv tillämpning av dessa.

76.  Europaparlamentet uppmuntrar EU att tillhandahålla lokala icke-statliga organisationer riktad finansiering för att identifiera och stödja offer för människohandel och öka medvetenheten bland befolkningsgrupper som riskerar att utsättas för utnyttjande och människohandel. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang den roll som innehas av medierna, som kan hjälpa till att öka medvetenheten och informera om risker.

Regionalt och internationellt samarbete mot människohandel

77.  Europaparlamentet är oroat över det otillräckliga internationella samarbetet i fall av människohandel, särskilt där ursprungs- och transitländer är involverade. Denna situation är ett stort hinder för en effektiv kamp mot människohandeln. Parlamentet efterlyser stärkt samordning och samarbete och systematiskt informationsutbyte för att utreda och bekämpa människohandel över nationsgränserna genom att man ökar det finansiella och tekniska stödet och stärker gränsöverskridande kommunikation, samarbete och kapacitetsbyggande på regeringsnivå och de brottsbekämpande myndigheternas nivå. Detta omfattar gränsbevakningstjänstemän, migrationstjänstemän, asylhandläggare, brottsutredare, brottsofferorganisationer, det civila samhället samt FN:s organ. Parlamentet anser att man dessutom bör utreda hur offren ska identifieras och skyddas samt diskutera olika möjligheter att hantera ursprungsländer, transitländer och destinationsländer som inte har ratificerat FN:s Palermoprotokoll. EU uppmanas att utveckla en regional strategi där man koncentrerar sig på människohandelsrutterna och erbjuder motåtgärder som är anpassade efter vilken typ av utnyttjande det rör sig om i de olika regionerna. Parlamentet understryker dessutom att internationella utbytesprogram är till stor nytta för yrkesverksamma som arbetar mot människohandel.

78.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, de behöriga EU-byråerna och medlemsstaterna att ta fram könsspecifika utbildningar för personal som arbetar inom brottsbekämpande myndigheter och gränsmyndigheter för att bättre kunna identifiera och bistå potentiella offer för människohandel, i synnerhet när det gäller människohandel för sexuellt utnyttjande.

79.  Europaparlamentet insisterar på att EU behöver stärka polissamarbetet och det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna och med tredjeländer – i synnerhet ursprungs- och transitländerna för offren för människohandel – kring förebyggande, utredning och lagföring av människohandel, särskilt via Europol och Eurojust, inklusive informationsutbyte, i synnerhet med avseende på kända människohandelsrutter, deltagande i gemensamma utredningsgrupper samt bekämpning av rekrytering av människor till människohandel via internet och andra digitala medel. Parlamentet betonar vikten av systematiskt informationsutbyte mellan medlemsstaterna och deras bidrag till Europols databaser Focal Point Phoenix och Focal Point Twins. Parlamentet uppmuntrar till ett ökat samarbete mellan Europol och Interpol i kampen mot människohandel, och erinrar om att utbyten av uppgifter mellan medlemsstaterna och med tredjeländer till fullo bör respektera EU:s normer för uppgiftsskydd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samla in mer jämförbara uppgifter om kampen mot människohandel och att förbättra utbytet av uppgifter mellan sig själva och med tredjeländer.

80.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att förse sina brottsbekämpande organ och polismyndigheter med den personal och de resurser som behövs för att de ska kunna ta emot information även från familjer och andra källor och utbyta denna information med relevanta europeiska och nationella myndigheter samt behandla och analysera den på lämpligt sätt.

81.  Europaparlamentet betonar att transitländerna är en nyckelfaktor i kampen mot människohandel eftersom utnyttjandet av offren ännu inte inletts under den fasen. Parlamentet betonar vikten av vidareutbildning för gränspolis så att identifieringsprocessen kan förbättras.

82.  Europaparlamentet understryker de talrika utmaningar som är förknippade med gränsöverskridande arbetskraftsmigration, framför allt risken för att migranter ska förklaras som irreguljära och fråntas sina mest grundläggande rättigheter. Parlamentet efterlyser inrättande av mekanismer för gränsöverskridande arbetskraftsmigration i EU och på internationell nivå med målet att utöka och formalisera den lagliga arbetskraftsmigrationen.

83.  Europaparlamentet är medvetet om EU:s ansträngningar att skapa formaliserade kanaler för gränsöverskridande arbetskraftsmigration, anser att dessa bör uppmärksammas mer och efterfrågar mer konsekventa och stärkta insatser i detta sammanhang. Parlamentet understryker den formaliserade arbetskraftsmigrationens potential när det gäller att förhindra människohandel och rädda liv.

84.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU att stärka sitt samarbete med icke-statliga och andra relevanta internationella organisationer – t.ex. genom att garantera tillräcklig finansiering och samordnade stödåtgärder – för att öka utbytet av beprövade metoder, utvecklingen av politiska strategier och genomförandet av dem samt utöka forskningen, bland annat tillsammans med lokala aktörer, och att särskilt inrikta sig på tillgång till rättslig prövning för offer och effektiv lagföring av förövare.

85.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna, i enlighet med direktiv 2011/36/EU, bör uppmuntra organisationer i det civila samhället och samarbeta nära med dem, särskilt kring politiska initiativ, informations- och upplysningskampanjer, forsknings- och utbildningsprogram samt fortbildning, liksom uppföljning och utvärdering av effekterna av åtgärderna mot människohandel. Parlamentet påpekar vidare att icke-statliga organisationer också bör bistå med avseende på tidig identifiering av och hjälp och stöd till offer. Parlamentet insisterar på att medlemsstaterna bör säkerställa att icke-statliga organisationer skyddas från vedergällningar, hot och trakasserier och i synnerhet att de undantas från lagföring när de bistår offer för människohandel vilka befinner sig i en irreguljär situation.

86.  Europaparlamentet uppmanar EU, medlemsstaterna och det internationella samfundet att särskilt uppmärksamma problemet med att förebygga och bekämpa människohandel i samband med humanitära kriser som naturkatastrofer och väpnade konflikter, för att minska offrens sårbarhet inför människohandlare och andra kriminella nätverk. Skydd måste beviljas alla som har rätt till det enligt internationella och regionala konventioner.

87.  Europaparlamentet betonar att människor som, på grund av plötsliga eller gradvisa klimatrelaterade förändringar som negativt påverkar deras liv och levnadsvillkor, tvingas lämna sin hem löper stor risk för att falla offer för människohandel. Parlamentet framhåller att denna typ av mänsklig rörlighet i samband med klimatförändringar har en stark ekonomisk dimension, bland annat försämrade försörjningsmöjligheter och minskade hushållsinkomster, vilket innebär att det finns ett direkt hot för att de berörda människorna kommer att riskera att bli offer för tvångsarbete eller slaveri.

EU:s politik mot människohandel i unionens yttre förbindelser

88.  Europaparlamentet är medvetet om och stöder det arbete som utförs av EU-samordnaren för kampen mot människohandel – ett ämbete som inrättades för att öka samordningen och konsekvensen mellan EU-institutionerna, byråer, medlemsstater samt tredjeländer och internationella aktörer – och uppmanar eftertryckligen samordnaren att ta fram ytterligare konkreta gemensamma insatser och åtgärder mellan EU, medlemsstaterna, tredjeländer och internationella aktörer i syfte att upprätta ett mer konsekvent och effektivt samarbete för att upprätta system som identifierar, skyddar och hjälper offer för människohandel, ökar förebyggandet av människohandel, strävar efter fler åtal mot människohandlare och upprättar ett nätverk som kan svara på framväxande orosmoment.

89.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU att göra alla nödvändiga ansträngningar på internationell nivå för att hindra och utrota slavhandeln och att progressivt och snarast möjligt få till stånd ett totalt avskaffande av slaveri i alla dess former.

90.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att strategier för att förhindra människohandel tar itu med de faktorer som underlättar och i grund och botten ger upphov till handeln, och att samma strategier följer ett integrerat tillvägagångssätt enligt vilket olika aktörer, mandat och perspektiv samlas, både nationellt och internationellt. Strategierna för att förhindra handeln bör inbegripa åtgärder mot fattigdom, förtryck, bristfällig respekt för de mänskliga rättigheterna, väpnade konflikter och ekonomiska och sociala orättvisor, och de bör vara inriktade på att minska sårbarheten hos de potentiella offren, motverka efterfrågan på tjänster från offren för människohandel – som också kan ses som en av de grundläggande orsakerna –, öka den allmänna utbildningen och eliminera korruptionen bland offentliga tjänstemän. Alla stater uppmanas därutöver att effektivt fullgöra sina skyldigheter enligt Palermoprotokollet.

91.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera alla relevanta internationella instrument, avtal och rättsliga skyldigheter, inklusive Istanbulkonventionen, samt öka insatserna för att göra kampen mot människohandeln mer effektiv, samordnad och konsekvent. Parlamentet uppmuntrar EU att uppmana till ratificering av alla relevanta internationella instrument.

92.  Europaparlamentet uppmanar EU:s företrädare att ägna särskild uppmärksamhet åt människohandel i EU:s politiska dialog med tredjeländer, och även genom sina samarbetsprogram och inom multilaterala och regionala forum, också genom offentliga uttalanden.

93.  Europaparlamentet uppmanar EU att se över sina biståndsprogram med avseende på människohandel, se till att finansieringen blir mer målinriktad och göra människohandeln till ett fullvärdigt samarbetsområde. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang ökade resurser för enheter med ansvar för människohandelsfrågor inom EU-institutionerna. Kommissionen uppmanas med kraft att regelbundet ompröva sin förteckning över prioriterade länder, inbegripet urvalskriterierna, för att garantera att den återspeglar verkligheten i de berörda områdena och göra dem mer flexibla och anpassningsbara till ändrade förhållanden och framväxande trender.

94.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i arbetet med att intensifiera de rättsliga åtgärderna mot människohandel också vidga definitionen av människohandel genom att låta begreppet omfatta nya sätt att bedriva handel med människor.

95.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att genomföra åtgärderna mot människohandel i EU:s nuvarande handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, i linje med EU:s strategi för utrotande av människohandel.

96.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera behovet av en översyn av mandatet för en framtida europeisk åklagarmyndighet för att denna ska få befogenhet att bekämpa människohandel när den väl är inrättad.

97.  Europaparlamentet önskar att EU:s politik mot människohandel effektiviseras genom att den på ett mer genomarbetat sätt integreras i EU:s bredare strategier avseende säkerhet, jämställdhet, ekonomisk tillväxt, it-säkerhet, migration och yttre förbindelser.

98.  Europaparlamentet uppmanar alla EU-institutioner och medlemsstaterna att bedriva en enhetlig politik både internt och externt genom att, i överensstämmelse med unionens grundläggande värden, sätta mänskliga rättigheter i centrum för EU:s förbindelser med alla tredjeländer och att framför allt använda ekonomiska förbindelser och handelsförbindelser som påtryckningsmedel.

99.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att mänskliga rättigheter, jämställdhet och bekämpning av människohandel fortsätter att utgöra kärnan i EU:s utvecklingspolitik och i partnerskapen med tredjeländer. Parlamentet önskar att kommissionen ska införa bestämmelser som tar hänsyn till jämställdhetsaspekter när den utarbetar ny utvecklingspolitik och när den ser över befintlig politik.

100.  Europaparlamentet betonar att ekonomisk och social egenmakt för kvinnor och flickor skulle minska risken för dessa grupper att bli offer för människohandel, och uppmanar kommissionen att fortsätta sin målinriktade insats för att integrera jämställdhetsfrågorna inom all utvecklingsverksamhet och att se till att de samt kvinnors rättigheter står kvar på dagordningen vid politiska dialoger med tredjeländer.

101.  Europaparlamentet betonar vikten av de globala målen för hållbar utveckling, särskilt mål nr 5.2 om avskaffandet av alla former av våld mot kvinnor och flickor i det offentliga och privata rummet, inklusive människohandel, sexuellt utnyttjande och andra typer av utnyttjande.

102.  Europaparlamentet uppmanar EU att stödja tredjeländer i deras insatser för att öka identifieringen av, stödet till och återintegrationen av offer och lagföringen i samband med människohandel genom att anta och genomföra lämplig lagstiftning samt harmonisera juridiska definitioner, förfaranden och samarbetsformer i enlighet med internationella normer.

103.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att se till att brottsbekämpande personal, bland annat vid organ som Frontex, Europol och Easo, liksom andra tjänstemän som sannolikt kommer i kontakt med offer eller potentiella offer för människohandel, får utbildning om människohandel som är tillräcklig för att de ska kunna hantera denna företeelse ur ett integrerat intersektionellt perspektiv, med tonvikt på de särskilda behoven för kvinnliga och minderåriga offer för människohandel och andra grupper i utsatta situationer, såsom romer och flyktingar, och på hur offer för människohandel ska få fullständigt skydd och andra ska uppmuntras att anmäla människohandlare.

104.  Europaparlamentet anser att offer för människohandel från tredjeländer måste identifieras i ett så tidigt skede som möjligt och att det därför krävs större insatser vid gränserna för att identifiera offren när de anländer till EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med tredjeländer för att förbättra befintliga riktlinjer som kan hjälpa konsulat och gränsbevakningstjänstemän att identifiera offer för människohandel, och understryker i detta sammanhang vikten av utbyte av bästa praxis, särskilt när det gäller intervjuer vid gränserna. Parlamentet betonar också att gräns- och kustbevakningen behöver ha tillgång till Europols databaser.

105.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utöka samarbetet med tredjeländer i syfte att bekämpa alla former av människohandel, och särskilt uppmärksamma människohandelns jämställdhetsdimension, så att man särskilt bekämpar barnäktenskap, sexuellt utnyttjande av kvinnor och flickor samt sexturism. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att intensifiera arbetet i Khartoumprocessen genom att öka antalet riktade projekt och utvidga det aktiva deltagandet till ett större antal länder.

106.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och utrikestjänsten att vid sina förhandlingar med tredjeländer om internationella avtal, återtagandeavtal och samarbetsavtal lägga tyngdpunkten på att tredjeländerna måste bekämpa människohandeln på ett verkningsfullt sätt, öka lagföringen av förövare och stärka skyddet för offren.

107.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU att effektivt inrikta sina ansträngningar på att bekämpa både människohandel och människosmuggling. EU och medlemsstaterna uppmanas med kraft att intensifiera arbete med att identifiera offer för människohandel bland flyktingar och migranter och bland offer för kränkningar och missbruk inom ramen för människosmuggling, som kontrolleras av kriminella nätverk.

108.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt med förberedande arbete och utbildning för internationella civila polisinsatser och att utbilda diplomater, sambandsmän och samarbetsansvariga från konsulat och inom utvecklingsinsatser för att förbättra identifieringen av offer för människohandel. Parlamentet anser att det är nödvändigt att utbilda dessa grupper, eftersom de ofta är den första kontaktpunkten för offer för människohandel, och att åtgärder bör vidtas för att se till att dessa tjänstemän har tillgång till adekvat material som information till personer som löper risk att falla offer för människohandel.

109.  Europaparlamentet påminner om att inledandet av den andra fasen av Eunavfor MED, som också kallas Sophiainsatsen, den 7 oktober 2015 gör det möjligt att på ett konkret sätt bekämpa människohandel, eftersom bordning, visitering, beslagtagande och omdirigering på öppet hav av fartyg och livbåtar som misstänks användas för människohandel nu är tillåtet. Parlamentet påminner också om att 48 misstänkta människosmugglare och människohandlare hittills har kvarhållits och befinner sig i det italienska rättssystemets förvar. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta och intensifiera sina insatser i Medelhavet.

110.  Europaparlamentet uppmanar EU att ta fram konkreta lösningar för hur migranter och flyktingar kan komma till EU på ett lagligt, reguljärt och säkert sätt som inte inbegriper utnyttjande. Parlamentet påminner medlemsstaterna och EU om att de måste efterleva internationell rätt, inbegripet principen om non-refoulement, i all sin politik, och särskilt migrationspolitiken. Parlamentet påminner om att mottagarstaten och ursprungsstaten bör garantera offer för människohandel säkert och frivilligt återvändande. Lagliga alternativ till återsändande bör erbjudas i sådana fall där återsändandet skulle innebära en risk för offrens och/eller deras familjemedlemmars säkerhet. Parlamentet vidhåller att mottagarstaten och ursprungsstaten måste garantera de förutsättningar som krävs för säkerheten och återintegrationen av offren vid återkomsten.

111.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att respektera FN-stadgan och principerna i asylrätten.

112.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja program som stöder inkludering av migranter och flyktingar med inblandning från viktiga aktörer från tredjeländer, och även från kulturtolkar, som kan hjälpa till att öka medvetenheten i samhällen om människohandel och göra dem mer motståndskraftiga mot organiserad brottslighet.

113.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att bemöda sig om att skydda och hitta alla flyktingar eller migranter, särskilt barn, som har försvunnit efter att ha anlänt till Europa.

114.  Europaparlamentet välkomnar Europols insatser, särskilt inom ramen för Focal Point Twins, för att upptäcka personer som beger sig till tredjeländer för att där förgripa sig på barn. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med Europol genom att säkerställa ett systematiskt och snabbt informationsutbyte.

115.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen innan den ingår ett avtal om viseringsliberalisering måste bedöma riskerna i samband med tredjelandet i fråga, i synnerhet när det gäller olaglig invandring. Parlamentet betonar att människohandelsnätverk också kan använda lagliga migrationsvägar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen låta ett av de kriterier som måste uppfyllas innan det kan bli tal om att ingå ett avtal om viseringsliberalisering vara att de berörda tredjeländerna måste samarbeta genuint i människohandelsfrågan.

116.  Europaparlamentet påpekar att EU behöver en bindande och obligatorisk lagstiftningsstrategi för vidarebosättning, så som anges i kommissionens migrationsagenda. Parlamentet påpekar att humanitär inresa vid behov kan användas som ett komplement till vidarebosättning för att ge akut skydd, ofta av tillfällig natur, till dem som är mest sårbara, till exempel ensamkommande barn eller flyktingar med funktionsnedsättning eller personer som är i behov av omedelbar medicinsk evakuering.

117.  Europaparlamentet uppmanar EU att tillsammans med tredjeländer utarbeta ett standardiserat system för insamling av kvalitativa och kvantitativa uppgifter och analys av människohandel, i syfte att utveckla en gemensam eller åtminstone jämförbar mall i EU och tredjeländer för insamling och analys av uppgifter i samband med alla aspekter på människohandel. Parlamentet framhåller att det är absolut nödvändigt att tilldela tillräckliga medel för uppgiftsinsamling och forskning om människohandel.

118.  Europaparlamentet uppmuntrar EU att ta fram en ny strategi mot människohandel för tiden efter 2016 med en mer kraftfull och målinriktad yttre dimension som går ut på att alltmer prioritera utveckling av partnerskap med det lokala civila samhället i ursprungs-, transit- och destinationsländer utanför EU samt med regeringarna och den privata sektorn i dessa, och att ta itu med människohandelns finansiella och ekonomiska aspekter.

o
o   o

119.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten och EU:s delegationer.

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0470.
(2) Se s. 23 i rapporten från Internationella organisationen för migration (IOM) Counter Trafficking and Assistance to Vulnerable Migrants Annual Report of Activities 2011 (om insatser mot människohandel och bistånd till utsatta migranter, årlig verksamhetsrapport 2011).

Rättsligt meddelande