Index 
Antagna texter
Tisdagen den 13 september 2016 - StrasbourgSlutlig utgåva
Sammanhållningspolitiken och forsknings- och innovationsstrategier för smart specialisering (RIS3)
 Europeiskt territoriellt samarbete – bästa praxis och innovativa åtgärder
 Undersökning av utsläppsmätningar i bilindustrin
 Begäran om upphävande av István Ujhelyis immunitet
 Begäran om fastställelse av Rosario Crocettas immunitet och privilegier
 Begäran om upphävande av Sotirios Zarianopoulos immmunitet
 Avtal mellan EU och Kina i samband med Kroatiens anslutning till EU ***
 Avtal mellan EU och Uruguay i samband med Kroatiens anslutning till EU ***
 Nominering av en ledamot av revisionsrätten – Lazaros Stavrou Lazarou
 Nominering av en ledamot av Europeiska revisionsrätten – João Figueiredo
 Nominering av en ledamot av revisionsrätten – Leo Brincat
 Statistik över utrikeshandeln med icke-medlemsstater (delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter) ***II
 Statistik om naturgas- och elpriser ***I
 En ny marknadsmodell för energimarknaderna
 EU-strategi för uppvärmning och kylning
 Att öka konkurrenskraften hos SMF
 En EU-strategi för Alpregionen
 EU:s förvaltningsfond för Afrika: konsekvenserna för utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd
 Inrättande av gynnsamma arbetsmarknadsvillkor för balans mellan arbetsliv och privatliv

Sammanhållningspolitiken och forsknings- och innovationsstrategier för smart specialisering (RIS3)
PDF 286kWORD 55k
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2016 om sammanhållningspolitiken och forsknings- och innovationsstrategier för smart specialisering (RIS3) (2015/2278(INI))
P8_TA(2016)0320A8-0159/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 4, 162 och 174–178,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006(1) (nedan kallad förordningen om gemensamma bestämmelser),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om särskilda bestämmelser för målet Investering för tillväxt och sysselsättning samt om upphävande av förordning (EG) nr 1080/2006(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska socialfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1081/2006(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 av den 17 december 2013 om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet Europeiskt territoriellt samarbete(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1302/2013 av den 17 december 2013 om ändring av förordning (EG) nr 1082/2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) för att förtydliga, förenkla och förbättra bildandet av sådana grupperingar och deras funktion(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1300/2013 av den 17 december 2013 om Sammanhållningsfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1084/2006(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2014 om smart specialisering och expertnätverk för en sund sammanhållningspolitik(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 september 2015 om investering för tillväxt och sysselsättning och om att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i unionen(9),

–  med beaktande av kommissionens skrift av den 22 februari 2016 En investeringsplan för Europa: nya riktlinjer för en sammanslagning av de europeiska struktur- och investeringsfonderna med Efsi,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 juni 2014 Forskning och innovation som källor till förnyad tillväxt (COM(2014)0339),

–  med beaktande av kommissionens sjätte rapport om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning av den 23 juli 2014 Investera i sysselsättning och tillväxt,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 november 2014 En investeringsplan för Europa (COM(2014)0903),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 december 2015 Investeringar i sysselsättning och tillväxt – en maximering av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag (COM(2015)0639),

–  med beaktande av kommissionen vägledning från 2014 om skapande av synergieffekter mellan europeiska struktur- och investeringsfonder, Horisont 2020 och andra forsknings-, innovations- och konkurrensrelaterade EU-program,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 oktober 2010 Hur regionalpolitiken kan bidra till smart tillväxt i Europa 2020 (COM(2010)0553),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 september 2013 att mäta innovationsresultat i Europa: en ny indikator (COM(2013)0624),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 4 maj 2012 Aktivt åldrande: Innovation – Smart hälsa – Bättre liv(10),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 30 maj 2013 Överbrygga innovationsklyftan(11),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 7 oktober 2014 Åtgärder för att stödja skapandet av ekosystem för grundande av högteknologiska företag(12),

–  med beaktande av kommissionen vägledning för politiskt ansvariga och genomförandeorgan om skapande av synergieffekter mellan europeiska struktur- och investeringsfonder, Horisont 2020 och andra forsknings-, innovations- och konkurrensrelaterade EU-program (SWD(2014)0205),

–  med beaktande av den förberedande åtgärden Sammanhållningspolitiken och samverkanseffekterna med forsknings- och utvecklingsfonderna: spetsforskningsstegen,

–  med beaktande av Europaparlamentets förberedande åtgärd i regionen Östra Makedonien och Thrakien (REMTh),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A8-0159/2016), och av följande skäl:

A.  I den rådande ekonomiska, finansiella och sociala krisen måste EU öka sina ansträngningar för att nå en smart och ekonomisk tillväxt för alla.

B.  Stärkande av forskning, teknisk utveckling och innovation är en av investeringsprioriteringarna inom Eruf för 2014–2020. Stödet till innovationen skiljer sig kraftigt åt i olika delar av EU och inom medlemsstaterna, i synnerhet när det gäller att utnyttja kunskaper och teknik för att främja innovation.

C.  För programperioden 2014–2020 måste medlemsstaterna för första gången utforma nationella och/eller regionala strategier för smart specialisering genom att involvera nationella och regionala förvaltningsmyndigheter och aktörer, såsom institutioner för högre utbildning, industrin och arbetsmarknadens parter, i en entreprenörsprocess.

D.  Smart specialisering kombinerar och sammanför olika politikområden, bland annat entreprenörskap, utbildning och innovation för regioner, för att identifiera och välja prioriterade områden för deras utveckling samt relaterade investeringar genom att fokusera på deras styrkor och konkurrensfördelar.

E.  Forsknings- och innovationsstrategierna för smart specialisering (RIS3) bör hjälpa till att öka den europeiska ekonomins konkurrenskraft, utveckla ett europeiskt mervärde för innovation, skapa fler och bättre högkvalitativa arbetstillfällen samt ta till vara en lång rad olika erfarenheter. De bör bidra till spridningen av bästa praxis och utvecklandet av en ny företagaranda, kombinerat med en fungerande digital gemensam marknad och smart specialisering som kan leda till nya färdigheter, ny kompetens, innovation och sysselsättning för att bättre utnyttja forskningsresultat och dra fördel av alla former av innovation.

F.  En RIS3-strategi utformas genom en process för utveckling av mekanismer för flernivåstyre i syfte att identifiera de platsbaserade områden som har den största strategiska potentialen, fastställa strategiska prioriteringar och utforma effektiva stödtjänster för företag, med målet att maximera regionens kunskapsbaserade potential.

G.  RIS3 bidrar till en effektiv användning av EU-medel, berör alla medlemsstater och regioner i unionen och bidrar till att frigöra potentialen hos alla regioner i unionen, samt hjälper på så sätt EU att motarbeta sina innovationsluckor, både internt och externt, för att kunna öka sin globala konkurrenskraft.

H.  En snabb och framgångsrik utveckling av RIS3 i medlemsstaterna är i hög grad beroende av att medlemsstaterna ökar sin administrativa kapacitet för programplanering, budgetering, genomförande och utvärdering inom den politiska ramen, i syfte att öka privata investeringar i forskning, utveckling och innovation. I utvecklingen måste man ta hänsyn till det faktum att de första utvärderingarna av strategier för smart specialisering hittills har gett en blandad bild, särskilt när det gäller valet av prioriteringar. De anses ofta vara alltför allmänna eller ha bristande kopplingar till regionala ekonomiska strukturer och innovationsstrukturer, vilket innebär att strategierna för smart specialisering måste förbättras i detta hänseende.

I.  RIS3-plattformen bidrar till nedifrån-och-upp- utbyten och kollegiala utbyten samt kunskapsöverföring mellan de deltagande regionerna. Denna process bör prioriteras med avseende på den framtida utformningen och metoderna för initiativ för smart specialisering.

En central roll för RIS3 för sammanhållningspolitikens bidrag till Europa 2020-målen

1.  Europaparlamentet understryker att strategierna för smart specialisering stöder en tematisk koncentration och strategisk programmering för de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonder) och leder till en ökad resultatinriktning på plats, vilket bidrar till att man uppnår Europa 2020-målen. Parlamentet betonar att syftet med dessa strategier är att skapa en kunskapsbaserad, hållbar tillväxt, balanserad utveckling och högkvalitativa arbetstillfällen i alla regioner, inte bara i välmående områden, utan även i övergångsregioner, mindre utvecklade regioner, landsbygdsregioner och öregioner.

2.  Europaparlamentet kräver att de nya bestämmelserna om förhandsvillkor för tilldelning av medel från ESI-fonderna respekteras till fullo för att strategierna för smart specialisering ska kunna fungera.

3.  Europaparlamentet uppmanar alla berörda aktörer att utveckla RIS3 utifrån analyser av respektive regions befintliga utvecklingsmöjligheter, tillgångar och kompetenser, samt att fokusera på företagsmässiga upptäckter för att kunna upptäcka framväxande nischer eller komparativa fördelar för smart specialisering, undvika påtvingad och artificiell överspecialisering och utveckla ett starkare partnerskap mellan offentliga och privata sektorer, samtidigt som man alltid undviker eventuella intressekonflikter mellan dem.

4.  Europaparlamentet stöder en bred definition av innovation, nämligen omvandling av en idé till en ny eller förbättrad produkt eller tjänst som lanseras på marknaden, till en ny eller förbättrad operativ process som används inom industrin och handeln eller till en ny metod för en social tjänst.

5.  Europaparlamentet uppmanar regionerna att utforma innovativa system för stödtjänster som kompletterar eller ersätter befintliga stödtjänster, i syfte att göra det möjligt för en region att nå sin fulla konkurrenskraft, hjälpa företag dra nytta av ny kunskap och teknik för att fortsätta att vara konkurrenskraftiga, samt se till att forsknings- och innovationsresurser uppnår en kritisk massa.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anpassa den allmänna gruppundantagsförordningen så att ESI-fonderna kan erbjuda villkor för spetskompetensstämpeln.

7.  Europaparlamentet uppmanar de nationella myndigheterna att investera i regional datautvinning av kunskap och stordata så att de både kan demonstrera sin unika konkurrensfördel och förstå trenderna bland regionala företag i den globala värdekedjan.

8.  Europaparlamentet anser att plattformen för strategierna för smart specialisering, som har upprättats av kommissionens GD REGIO och finns i Sevilla, spelar en nyckelroll för att ge råd och skapa riktmärken för regionernas olika innovationsstrategier, och därmed hjälpa eftersläpande regioner, förbättra flernivåstyret och öka synergieffekterna mellan regionerna genom att tillhandahålla information, metoder, sakkunskap och rådgivning till politiskt ansvariga på nationell och regional nivå. Parlamentet understryker att denna plattform bör göra en kontinuerlig insats för att uppdatera sin databas och då beakta lokala behov, särdrag och prioriteringar i regioner och städer.

9.  Europaparlamentet anser att plattformen för strategierna för smart specialisering i Sevilla bör ägna tillräcklig uppmärksamhet åt eftersläpande regioner och särskilt hjälpa dem att utforma och fokusera sina strategier.

10.  Europaparlamentet anser att mindre regioner har större problem med att utforma och genomföra strategier, och efterlyser därför förslag om ökat stöd till sådana regioner för att stärka genomförandet av strategierna för plattformen för strategierna för smart specialisering och utbytet av bästa praxis.

11.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen den senaste tiden har inriktat sig på eftersläpande regioner i from av att ett nytt pilotprojekt som hör samman med Europaparlamentets förberedande åtgärd i regionen Östra Makedonien och Thrakien, vilket har utvidgats till att omfatta regioner från åtta medlemsstater fram till slutet av 2017.

12.  Europaparlamentet välkomnar fortsättningen av Regional Innovation Monitor Plus-plattformen (RIM Plus) som har inrättats av kommissionens GD GROW, inrättandet av ett europeiskt observationsorgan för forskning och innovation (RIO) av GD RTD och olika politikrelaterade kunskapscenter vid GD JRC (kommissionen), som tillhandahåller omfattande uppgifter, indikatorer och riktlinjer till nationella och regionala aktörer som deltar i plattformen för strategierna för smart specialisering.

13.  Europaparlamentet ser fram emot framtida uppgifter om Europeiska innovationsrådet (EIC), som syftar till att skapa en enda kontaktpunkt för innovatörer för att på så sätt sammankoppla vetenskapliga resultat med företagens och de offentliga myndigheternas behov i Europa.

14.  Europaparlamentet påminner om att offentlig finansiering fortfarande är en effektiv drivkraft för innovation. Parlamentet uppmanar de berörda myndigheterna att vara försiktiga när det gäller att lägga större vikt vid finansiella instrument, eftersom innovationen inte bara ska fokuseras på stöd, utan även kunna identifiera alternativa finansieringsvägar, såsom lån och garantier, och kunna finna en balans mellan stöden och de alternativa finansieringsvägarna (offentlig och privat finansiering).

Flernivåstyrning och dess kapacitet

15.  Europaparlamentet beklagar att vissa medlemsstater har valt nationella RIS3 utan att ge lokala och regionala myndigheter en chans att uttrycka sina åsikter, vilket undergräver den entreprenörsprocess nedifrån och upp som RIS3 bör inkludera. Parlamentet understryker vikten av ett regionalt synsätt, eftersom genomförandet av RIS3 endast kan bli framgångsrikt om det grundas på lokala och regionala tillgångar. Parlamentet uppmanar de berörda medlemsstaterna att på nytt överväga att ersätta sin nationella RIS3 med regionala RIS3 för att inte gå miste om tillväxtmöjligheter, och efterlyser bättre samordning mellan nationella och regionala strategier för smart specialisering i lämpliga fall, för att vid behov anpassa dem till framtida behov och krav i samband med hållbar utveckling, särskilt inom livsmedels- och energisektorerna. Parlamentet beklagar att partnerskapsprincipen i artikel 5 i grundförordningen inte alltid har respekterats. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att respektera partnerskapsprincipen i alla skeden av utarbetandet och genomförandet av partnerskapsavtalet och de operativa programmen.

16.  Europaparlamentet anser att kvaliteten i samarbetet mellan förvaltningen och de relevanta aktörerna i regionen på ett avgörande sätt påverkar RIS3-strategin och påtagligt minskar risken för felaktiga val vad gäller prioriteringar. I detta sammanhang understryker parlamentet betydelsen av samråd med företagen, särskilt med de små och medelstora företagen, eftersom en s.k. innovationsvision kommer att bli framgångsrik endast om företagen också har motsvarande potential att genomföra den.

17.  Europaparlamentet understryker betydelsen av bättre samordning mellan alla styrningsnivåer för att främja en nedifrån-och-upp vision för regionala strategier, inklusive alla myndigheter och aktörer som ingår i den smarta specialiseringen, samt experter, det civila samhället och slutanvändare i syfte att bryta upp ”silotänkandet”. Parlamentet påpekar att misslyckanden att anpassa medlemsstaternas lagstiftning skapar hinder för att genomföra investeringar i forskning och innovation.

18.  Europaparlamentet påpekar att det civila samhället har spelat en begränsad roll i RIS3-strategierna och efterlyser därför ökat deltagande för det civila samhället via plattformar och samarbetspartnerskap, eftersom detta kan bidra till att förbättra utformningen av strategier, stärka samarbetet med samhället och leda till bättre styrning.

19.  Europaparlamentet understryker betydelsen av en nära samordning mellan de operativa programmen och RIS3 under hela genomförandefasen.

20.  Europaparlamentet efterlyser en närmare dialog och ett närmare samarbete mellan EU-institutioner (Europaparlamentet och rådet), samt på verkställande nivå (kommissionen och de nationella verkställande myndigheterna) för att skapa en gynnsam ram för innovation och forskning och förstärkt genomförande av RIS3 i samband med den kommande översynen av den fleråriga budgetramen för 2014.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och andra berörda organ att ge ytterligare bistånd till de medlemsstater som är i behov av det för att genomföra RIS3-strategin.

22.  Europaparlamentet efterlyser fortsatta ansträngningar för att ändra mentaliteten och främja innovativa politiska metoder för att stödja intraregionalt, interregionalt, utomregionalt, gränsöverskridande och transnationellt samarbete, bland annat genom befintliga verktyg såsom Interreg, i syfte att fortsätta att främja ett EU-mervärde i strategierna.

23.  Europaparlamentet påminner om vikten av att lyfta fram social innovation, eftersom detta kan bidra till att skapa nya affärsmodeller och affärskulturer och på så sätt skapa lämpliga förhållanden för genomförandet av den cirkulära ekonomin.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett integrerat meddelande om RIS3-strategiernas mervärde och deras genomförande i de operativa programmen, följt av förslag om ytterligare åtgärder i den sjunde sammanhållningsrapporten.

25.  Europaparlamentet beklagar bristen på interregionalt samarbete på grundval av det tematiska området smart specialisering. Parlamentet anser att den gemensamma strategiska ramen ger möjlighet att använda upp till 15 procent av medlen inom grundförordningen (Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden) för sådant samarbete utanför den egna regionen. Parlamentet betonar att 16.3-rapporten Investeringar i sysselsättning och tillväxt – en maximering av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag, visar att möjligheterna hittills inte har utnyttjats tillräckligt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och de regionala myndigheterna att i högre grad utnyttja de möjligheter som erbjuds.

26.  Europaparlamentet efterlyser en utveckling av flexibilitets- och samordningsmekanismer som förbinder resultaten av RIS3-processen med genomförandet av Horisont 2020-programmet. Parlamentet uppmanar regionerna att delta i gränsöverskridande samarbeten, såsom Vanguard-initiativet, spetskompetensstämpeln, kunskapsutbytesplattformen, spetsforskningsstegen, plattformarna för strategierna för smart specialisering, de regionala innovationssystemen för samlokaliseringar för Europeiska institutet för innovation och teknik (EITI). Parlamentet vill se en förenkling för utvecklingen av strategiska klusterpartnerskap, i syfte att främja investeringar, öka samordningen, skapa synergieffekter och gynna en diskussion för att undvika dubbelarbete och ineffektiv användning av offentliga resurser.

27.  Europaparlamentet uppmuntrar nationella och europeiska institutioner att fortsätta att övervaka innovationsklyftan, inte bara bland EU-medlemsstaterna och inom Nuts 2-regionerna, utan även alltmer inom medlemsstaterna.

28.  Europaparlamentet anser att förfarandena bör förenklas och flaskhalsarna i den administrativa hanteringen av strategierna minskas.

29.  Europaparlamentet uppmanar de berörda myndigheterna på alla nivåer att förenkla förfarandena och minska flaskhalsarna i den administrativa hanteringen av strategierna. Parlamentet uppmanar till investeringar i humankapital, inklusive via EU:s interregionala partnerskap, i syfte att främja den administrativa kapaciteten och förvalta och genomföra RIS3-processen framgångsrikt, samtidigt som man undviker ytterligare administration. Parlamentet uppmanar myndigheterna att prioritera forskning och innovation i regioner som har en motsvarande potential men där det råder brist på investeringar i detta område.

30.  Europaparlamentet uppmanar regionerna och medlemsstaterna att öka användningen av den tillgängliga budgeten för tekniskt stöd för att säkerställa ett effektivt genomförande av RIS3.

31.  Europaparlamentet påminner om att strategier för smart specialisering även bör vara ett kraftfullt instrument för att hantera sociala utmaningar och miljö-, klimat och energimässiga utmaningar samt främja kunskapsspridning och teknisk diversifiering.

Bättre synergier för tillväxt och jobbskapande

32.  Europaparlamentet kritiserar bristen på synergier i ESI-fonderna och andra EU-finansieringsinstrument, vilket hindrar samordning, enhetlighet och integration mellan EU:s olika finansieringsmöjligheter, samt minskar deras resultat och effekter. Europaparlamentet vill se ett ökat fokus på forskning om hur man ska kunna nå ett förbättrat strategiskt synsätt på synergieffekter samt beakta finansieringsinstrumentens kombinationer, samverkan och potential för att fullt utnyttja EU:s garantier att finansiera investeringsplattformar.

33.  Europaparlamentet betonar behovet av att fortsätta och fördjupa strategierna för trippel- och kvadratspiraler för smart specialisering på regional nivå, genom att involvera offentliga förvaltningar, företag, universitet och medborgare. Parlamentet betonar att rollen för de två senare deltagarna (dvs. institutioner för högre utbildning/forskningsinstitut och medborgarorganisationer) bör förstärkas i EU:s nya programperiod och när det gäller finansieringstyper.

34.  Europaparlamentet efterlyser ökat stöd för små och medelstora företag och nystartade företag eftersom den stora majoriteten av dessa företag står i frontlinjen när det gäller omvälvande innovation och dessutom bidrar avsevärt till att identifiera lokala talanger på en rad olika områden och till att anställa ungdomar.

35.  Europaparlamentet uppmuntrar till kontinuerliga försök att söka efter tillförlitliga indikatorer för övervakning av innovationsresultat på alla styrelsenivåer genom att bättre mobilisera och samordna resurserna för Eurostat och andra relevanta generaldirektorat inom kommissionen, samt med hänsyn till det arbete som utförs av OECD, Espon och andra aktörer på detta område, såsom nationella statistikkontor.

36.  Europaparlamentet understryker att den samordnade och kompletterande användningen av ESI-fonder tillsammans med Horisont 2020- och Efsi-medel, i enlighet med de riktlinjer för komplementaritet för de europeiska struktur- och investeringsfonden och Europeiska fonden för strategiska investeringar som kommissionen utfärdade i februari 2016, ger utmärkta möjligheter att främja innovation på regional, nationell och europeisk nivå genom att öka attraktionskraften hos investeringar i forskning och innovation, i syfte att locka privat kapital som komplement till den offentliga finansieringen. Parlamentet uppmanar lokala och regionala myndigheter att göra det mesta av möjligheterna att kombinera finansiering från dessa instrument.

37.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att få exakt information för att uppnå synergieffekter mellan olika politiska medel och instrument som är tillgängliga i RIS3, såsom sammanhållningspolitiken för 2014–2020, plattformen för smart specialisering, observationsorganet European Cluster Observatory, det europeiska innovationspartnerskapet, Europeiska strategiska forumet, s.k. viktig möjliggörande teknik samt forskningsinfrastrukturen.

38.  Europaparlamentet uppmuntrar regionerna att genomföra sina RIS3 för att främja en öppen innovationsmentalitet och ekosystemsamarbete baserat på modellen kvadratspiraler.

39.  Europaparlamentet betonar vikten av att anpassa utbildning och forskning till marknadens behov, för att säkerställa att nya innovationer motsvarar efterfrågan och bidrar till ekonomisk tillväxt.

Smarta städer som katalysatorer för RIS3

40.  Europaparlamentet upprepar att EU:s stadsområden måste spela en nyckelroll i den ekonomiska och sociala utvecklingen av unionen genom att agera som ett nav för olika aktörer och sektorer, kombinera utmaningarna och möjligheterna för en smart, hållbar och inkluderande tillväxt, samt gå i bräschen för den integrerade och platsbaserade politiska strategin. Parlamentet betonar eftertryckligen vikten av stadsområden som katalysatorer för mänskliga resurser och infrastruktur- och investeringspotential för utvecklingen av innovationskluster.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta RIS3 och andra innovationsprogram, med särskild hänsyn till integrerade territoriella investeringar, när den utformar programmet för städer i Europa, för att skapa synergier med och starka kopplingar till en effektiv resursanvändning.

42.  Europaparlamentet understryker vikten av att underlätta innovativt sektorsöverskridande samarbete, samarbete enligt modellen för trippelspiraler samt gränsöverskridande samarbete om de europeiska utmaningarna för att göra regioner och städer smartare, grönare och mer behagliga att leva och arbeta i.

43.  Europaparlamentet betonar behovet av att i Europa vidareutveckla och utvidga konceptet smarta och sammanlänkade städer. Parlamentet välkomnar det nederländska ordförandeskapets avsikt att skapa en nedifrån-och-upp-strategi där man ökar städernas egna möjligheter att, i samarbete med de regionala myndigheterna, utveckla EU:s stadsagenda och att gå från att vara smarta till att bli utmärkta städer. Parlamentet stöder i detta sammanhang förberedandet av ”Amsterdampakten” med dess fokus på hållbar tillväxt och jobbskapande, främjande av förbindelser mellan alla berörda parter, medborgare och sociala organisationer samt främjande av en hållbar och socialt inkluderande utveckling.

44.  Europaparlamentet uppmärksammar vikten av att främja olika samarbeten mellan städer samt system för kunskapsutbyte på området smart specialisering och innovation, såsom initiativet ”Open and Agile Smart Cities”, som stöds av kommissionen.

45.  Europaparlamentet stöder kommissionens och rådets initiativ för programmet för städer i Europa inom ramen för Amsterdampakten. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja samstämmighet mellan stads- och regionalpolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att i den sjunde sammanhållningsrapporten lägga fram förslag för att koppla ihop initiativen och metoderna för smarta städer med RIS3.

Övervakning och utvärdering

46.  Europaparlamentet konstaterar att även om de flesta regioner har antagit en RIS3, så behöver ett betydande antal av dem fortfarande se till att uppfylla förhandsvillkoren, där de huvudsakliga utmaningarna är övervakningsmekanismen, budgetramen och åtgärderna för att stimulera investeringar i forskning och innovation inom den privata sektorn.

47.  Europaparlamentet påminner lokala och regionala beslutsfattare om vikten av deras åtagande att använda RIS3 som ett ekonomiskt omvandlingsinstrument inom sina regioner och på så sätt även påverka EU-politiken.

48.  Europaparlamentet välkomnar att de regionala strategierna koncentreras på områdena energi, hälsa, informations- och kommunikationsteknik, avancerade material, livsmedel, tjänster, turism, hållbar innovation, transport, en biobaserad ekonomi, tillverkningssystem och kulturella och skapande branscher, samt andra specialiseringar och särskilt konkurrenskraftiga sektorer i en viss region. Parlamentet beklagar dock den bristande detaljnivån i många av strategierna och efterlyser en rationalisering av prioriteringsprocessen för att på så sätt undvika risken för att alla strategier inriktas på samma ämnen. Parlamentet vill se att strategier även utarbetas för lågnivåteknik och social innovation, inte bara för spetsteknik, och uppmuntrar alla intressenter at söka övergångar mellan sektorer, eftersom alla sådana övergångar kan främja innovation.

49.  Europaparlamentet anser att främjande av nationella observatorier för strategier för smart specialisering kan bidra till att bygga upp starkare indikatorsystem för övervakningen av RIS3, särskilt när det gäller metoder och utbildning.

50.  Europaparlamentet konstaterar att vissa RIS3 är dåligt dokumenterade när det gäller att visa deras unika konkurrensfördelar för den berörda regionen. Andra RIS3 ger inga belägg för aktörernas kapacitet att stödja innovativa företag eller forskare så att de tillhandahåller tillämpad forskning och finner kommersiella tillämpningar för sina resultat. Parlamentet noterar också att vissa regioner har breda strategier, men alltför förenklade övervakningsindikatorer. Parlamentet vill därför se att de offentliga myndigheterna ökar sin kapacitet för att samla in och bedöma relevant mottagen information och att de främjar en samordnad insatts från regionernas och de centrala myndigheternas sida för att identifiera och standardisera befintliga databaser så att de blir mer tillgängliga för aktörerna.

51.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att använda befintliga verktyg, såsom gemenskapens innovationsundersökning (CIS) för att genomföra en periodisk (årlig och efter halva tiden), såväl kvantitativ som kvalitativ, övervakning av genomförandet av strategierna, samt att inkludera alla intressenter, däribland civilsamhällets aktörer, i processen. Parlamentet konstaterar att både regioner och medlemsstater möter liknande problem när det gäller utvärderingen av övervakningen, och uppmanar regionerna att offentliggöra regelbundna rapporter om uppnåendet av målen, för att bättre kunna analysera effekterna av RIS3 samt garantera transparens och allmänhetens tillgång till övervakningsinformation. Parlamentet är emellertid medvetet om att det kommer att ta många år innan strategierna ger resultat, och den tidiga övervakningen bör därför utformas enligt rimliga förväntningar.

52.  Europaparlamentet uppmanar regioner och medlemsstater att vara proaktiva när det gäller ett snabbt genomförande av handlingsplanerna med tanke på måldatumet december 2016 för att uppfylla förhandsvillkoret. Parlamentet uppmanar dem att fastställa och genomföra sin kontrollmekanism under en löpande översyn av RIS3, där man fokuserar på att specificera investeringsnischer där regionala innovationsaktörer kan vinna eller upprätthålla en konkurrensfördel.

53.  Europaparlamentet anser att ett gemensamt deltagande i övervakningen och utvärderingen av relevanta instrument inom RIS3 samt en anpassning av övervakningen och utvärderingen när det gäller rapporteringen av de olika instrumenten kan vara till stor nytta inom detta område. Parlamentet uppmanar därför alla aktörer och beslutsfattare att skapa synergier och ta fram arrangemang för att samla in och sammanställa uppgifter från politiska åtgärder och instrument som ingår i de specifika RIS3-strategierna.

54.  Europaparlamentet påminner om att en bra strategi på papperet inte kommer att ge önskade resultat om inte företagen erbjuds stödtjänster.

Huvudsakliga lärdomar och RIS3:s framtid

55.  Europaparlamentet beklagar att RIS3 ofta erkänner behovet av att hjälpa företag att bedriva alla former av innovation, men sedan endast stöder innovation som bygger på teknisk kunskap. Parlamentet föreslår i detta avseende att RIS3 bör överväga innovation också i andra områden, såsom tjänster och den kreativa sektorn, och påminner om vikten av alla slags innovationssystem och institutioner, oavsett storlek, och om deras koppling till lokala och regionala kluster.

56.  Europaparlamentet påpekar att RIS3 måste genomföras på ett bra sätt om de ska kunna bidra till att minska innovationsbristerna och främja sysselsättning och tillväxt i Europa. Parlamentet betonar att det i detta syfte är nödvändigt att främja nedifrån-och-upp-strategier och öka kontrollen när det rör RIS3:s potential på alla styrnivåer. Parlamentet konstaterar att medlemsstaterna ska inkludera sina nationella statistikbyråer för att hjälpa regionerna att utveckla sina utvärderings- och övervakningsmekanismer.

57.  Europaparlamentet anser att det deltagarorienterade synsättet i strategierna måste integreras i alla processer, även i övervaknings- och utvärderingsprocessen, eftersom detta kommer att öka utrymmet för samarbete för att uppnå målen för RIS3.

58.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att inte glömma att detta instrument måste vara livskraftigt, operationellt och effektivt för att undvika att belasta mottagarna med byråkrati.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att driva på för att kunna se över strategierna 2017 i syfte att främja effektiviteten och informera om hur de bidrar till både den framtida sammanhållningspolitiken och politiken för forskning och innovation efter 2020, och då beakta de lärdomar som har dragits från de första åren av deras genomförande. Parlamentet uppmanar kommissionen att organisera ett offentligt samråd och en Europaövergripande konferens med parlamentet, Regionkommittén och andra intressenter inför den sjunde sammanhållningsrapporten.

60.  Europaparlamentet är medvetet om att strategier för smart specialisering kan vara kraftfulla instrument för att hantera utmaningarna på energiområdet samt resurseffektivitet och energitrygghet.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att stödja plattformen för strategierna för smart specialisering, bidra till att strategierna blir mer detaljerade och även fortsättningsvis fokusera på vikten av att stimulera privata investeringar.

62.  Europaparlamentet uppmanar GD REGIO och plattformen för strategierna för smart specialisering att upprätta, och ge omfattande spridning till, ett kort policydokument om tidigare RIS3-erfarenheter, där man fokuserar på följande områden: 1) en swot-analys över erfarenheten, 2) regionernas lärdomar och de största fällor som har upptäckts för vart och ett av de sex steg som beskrivs i RIS3-vägledningen, 3) rekommendationer och standardiserade mallar för en löpande förbättring av RIS3 för att bättre utforma strategier efter 2020, 4) erforderlig mänsklig kapacitet för att framgångsrikt kunna utforma och genomföra en RIS3. Parlamentet anser att regionala nätverk som arbetar med forskning och innovation bör uppmuntras och stödjas när det gäller att främja de framgångar som uppnåtts och de lärdomar som dragits för att integrera detta tankesätt på alla nivåer i regionerna.

o
o   o

63.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 289.
(3) EUT L 347, 20.12.2013, s. 470.
(4) EUT L 347, 20.12.2013, s. 259.
(5) EUT L 347, 20.12.2013, s. 303.
(6) EUT L 347, 20.12.2013, s. 281.
(7) EUT L 347, 20.12.2013, s. 487.
(8) Antagna texter, P7_TA(2014)0002.
(9) Antagna texter, P8_TA(2015)0308.
(10) EUT C 225, 27.7.2012, s. 46.
(11) EUT C 218, 30.7.2013, s. 12.
(12) EUT C 415, 20.11.2014, s. 5.


Europeiskt territoriellt samarbete – bästa praxis och innovativa åtgärder
PDF 388kWORD 57k
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2016 om europeiskt territoriellt samarbete – bästa praxis och innovativa åtgärder (2015/2280(INI))
P8_TA(2016)0321A8-0202/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt avdelning XVIII,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006(1) (nedan kallad förordningen om gemensamma bestämmelser),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om särskilda bestämmelser för målet Investering för tillväxt och sysselsättning samt om upphävande av förordning (EG) nr 1080/2006(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 av den 17 december 2013 om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet Europeiskt territoriellt samarbete(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1302/2013 av den 17 december 2013 om ändring av förordning (EG) nr 1082/2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) för att förtydliga, förenkla och förbättra bildandet av sådana grupperingar och deras funktion(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2014 av den 11 mars 2014 om fastställande av gemensamma bestämmelser och förfaranden för genomförandet av unionens instrument för finansiering av yttre åtgärder(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II)(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument(7),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(9),

–  med beaktande av Europeiska unionens territoriella agenda 2020: I riktning mot ett mer harmoniskt och välbalanserat Europa, som antogs under det informella ministermötet för ministrar med ansvar för markanvändningsplanering och regional utveckling den 19 maj 2011 i Gödöllő, Ungern.

–  med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2014 om EU-medlemsstaternas beredskap för att snabbt och effektivt inleda den nya programplaneringsperioden för sammanhållningspolitiken(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 november 2014 om förseningar i starten för sammanhållningspolitiken 2014–2020(11),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 november 2014 En investeringsplan för Europa (COM(2014)0903),

–  med beaktande av sjätte lägesrapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning (COM(2014)0473),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 september 2015 om investering för tillväxt och sysselsättning: att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i unionen(12),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–  med beaktande av sin resolution av den 28 oktober 2015om sammanhållningspolitiken och översynen av Europa 2020-strategin(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 november 2015 om en förenklad och mer resultatinriktad sammanhållningspolitik 2014–2020(14),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1017 av den 25 juni 2015 om Europeiska fonden för strategiska investeringar, Europeiska centrumet för investeringsrådgivning och portalen för investeringsprojekt på europeisk nivå samt om ändring av förordningarna (EU) nr 1291/2013 och (EU) nr 1316/2013 – Europeiska fonden för strategiska investeringar(15),

–  med beaktande av rapporten från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om de makroregionala strategiernas mervärde (COM(2013)0468) och de relevanta slutsatserna från rådet av den 22 oktober 2013,

–  med beaktande av studien från parlamentets generaldirektorat för EU-intern politik (utredningsavdelning B: struktur- och sammanhållningspolitik) från januari 2015 Makroregioners nya roll i det europeiska territoriella samarbetet,

–  med beaktande av studien från parlamentets generaldirektorat för EU-intern politik (utredningsavdelning B: struktur- och sammanhållningspolitik) från juli 2015 European Grouping of Territorial Cooperation as an instrument for promotion and improvement of territorial cooperation in Europe,

–  med beaktande av kommissionens skrift av den 22 februari 2016 Investeringsplan för Europa: nya riktlinjer för att kombinera finansiering från de europeiska struktur- och investeringsfonderna med Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande från maj 2015 Finansiella instrument till stöd för territoriell utveckling,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 december 2015 Investeringar i sysselsättning och tillväxt – en maximering av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag (COM(2015)0639),

–  med beaktande av Regionkommitténs uttalande av den 2 september 2015 25 years of Interreg: new impetus for cross-border cooperation,

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande från december 2015 Territoriell vision 2050: vilken framtid?,

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 17 december 2015 Förstärkning av det gränsöverskridande samarbetet: behövs ett bättre regelverk?

–  med beaktande av det bakgrundsdokument som utarbetats av rådets luxemburgska ordförandeskap Looking back on 25 years of Interreg and preparing the future of territorial cooperation,

–  med beaktande av rådets slutsatser Interreg-programmet 25 år: dess bidrag till målen för sammanhållningspolitiken,

–  med beaktande av det luxemburgska ordförandeskapets initiativ om specifika bestämmelser för gränsregioner för att svara på behoven och utmaningarna i dessa områden, A tool for the attribution and application of specific provisions for the improvement of cross-border cooperation(16),

–  med beaktande av kommissionens EU-omfattande offentliga samråd om de kvarvarande hindren för gränsöverskridande samarbete, som inleddes på Europeiska samarbetsdagen den 21 september 2015(17),

–  med beaktande av resultaten från kommissionens första Eurobarometerundersökning från 2015 för att identifiera och kartlägga attityder hos medborgare som bor i gränsområden i syfte att skapa mer riktade EU-insatser(18),

–  med beaktande av 2013 års OECD-rapport Regions and Innovation: collaborating across borders,

–  med beaktande av Regionkommitténs Rapport om övervakningen av EGTS 2014 – Att genomföra Europa 2020-strategin(19),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A8-0202/2016), och av följande skäl:

A.  Ungefär 38 procent av Europas befolkning bor i gränsregioner, och EU befinner sig i en stor ekonomisk, finansiell och social kris som särskilt belastar kvinnor på alla fronter. EU måste inkludera jämställdhet som en viktig del i all politik och praxis som berör det europeiska territoriella samarbetet (nedan kallat ETS).

B.  Det övergripande målet med ETS är att minska de nationella gränsernas inverkan i syfte att minska skillnaderna mellan regioner, avskaffa de kvarvarande hindren för investeringar och gränsöverskridande samarbete, förbättra sammanhållningen och främja en harmonisk ekonomisk, social, kulturell och territoriell utveckling i unionen som helhet21.

C.  ETS är en integrerad del av sammanhållningspolitiken, eftersom det stärker EU:s territoriella sammanhållning.

D.  Medlemsstaterna kan använda ETS för att bemöta utmaningar i samband med migrationskrisen.

E.  Det är fortfarande endast ett litet antal europeiska medborgare som utnyttjar alla möjligheter som EU:s inre marknad och den fria rörligheten ger.

F.  ETS-programmen följer principerna för delad förvaltning, flernivåstyre och partnerskap, och har utvecklats genom en kollektiv process som involverar ett flertal europeiska, nationella, regionala och lokala aktörer för att ta itu med gemensamma gränsöverskridande utmaningar och underlätta utbytet av god praxis.

G.  Man måste gemensamt reflektera över hur ETS ska fungera efter 2020.

ETS europeiska mervärde, bästa praxis och bidrag till målen i Europa 2020-strategin

1.  Europaparlamentet konstaterar att ETS har utvecklats till ett av de två lika viktiga målen för sammanhållningspolitiken för 2014–2020, och att det har en egen förordning. Parlamentet understryker dock att budgeten på 10,1 miljarder euro, vilket bara är 2,8 procent av sammanhållningspolitikens budget, inte står i förhållande till de stora utmaningar som ETS står inför och inte heller återspeglar dess höga europeiska mervärde. Parlamentet påminner om sin besvikelse över resultatet av förhandlingarna om den fleråriga budgetramen 2014–2020 avseende nedskärningen av anslag till ETS. Parlamentet anser att en ökad budget för ETS under nästa programplaneringsperiod kommer att höja mervärdet i sammanhållningspolitiken. Parlamentet efterlyser större respekt för artikel 174 i EUF-fördraget om territoriell sammanhållning, framför allt i landsbygdsområden och områden som påverkas av strukturomvandlingar, och regioner med allvarliga och permanenta naturbetingade eller demografiska nackdelar, såsom de yttersta randområdena, de nordligaste regionerna med låg befolkningstäthet och ö-, gräns- och bergsregioner. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt de geografiskt och demografiskt mest missgynnade områdena i genomförandet av sammanhållningspolitiken.

2.  Europaparlamentet konstaterar att ETS, i linje med målsättningarna i Europa 2020-strategin, har omformats för att uppnå större effekt genom att fokusera på tematisk koncentration och resultatinriktning, utan att för den skull påverka det angreppssätt som tar stor hänsyn till den territoriella aspekten och som möjliggör behållandet av regionala prioriteringar. Parlamentet anser att ytterligare uppmärksamhet bör ägnas åt särdragen hos ETS, och uppmanar därför till en bättre utvärdering av ETS-programmen för att påvisa deras effekter och mervärde.

3.  Europaparlamentet konstaterar att gränsöverskridande samarbete är ett viktigt verktyg i utvecklingen av gränsregioner, som anses vara veritabla laboratorier för europeisk integration. Parlamentet understryker att det gränsöverskridande samarbetet under perioderna 2000–2006 och 2007–2013 karaktäriserades av en tydlig inriktning på mer strategiskt fokuserade prioriteter, och uppnådde bästa praxis inom områdena för bättre förbindelser och tillgänglighet, överföring av kunskap och innovationer, stärkande av regional identitet, hantering av miljömässiga utmaningar, förbättring av institutionell kapacitet, hälsovård, utbildning, sysselsättning och arbetskraftens rörlighet samt civilskydd, skapande av nya partnerskap och konsolidering av befintliga sådana.

4.  Europaparlamentet är medvetet om att det transnationella samarbetet har bidragit till stödet till forskning, innovation och kunskapsekonomin, anpassningen till klimatförändringar och främjandet av hållbara transporter och rörlighet genom transnationella metoder, och att det har bidragit till att förbättra institutionell kapacitet. Parlamentet betonar att ett integrerat territoriellt förhållningssätt och transnationellt samarbete är särskilt viktiga för miljöskyddet, framför allt i fråga om vatten, biologisk mångfald och energi.

5.  Europaparlamentet är medvetet om att interregionalt samarbete har gjort det möjligt för städer och regioner att samarbeta om en mängd olika frågor och teman, med bl.a. utbyte av erfarenhet och god praxis, och att detta har gjort många regionala och lokala strategier mer effektiva. Parlamentet anser att man bör ta itu med de betydande utvecklingsklyftorna mellan landsbygds- och stadsområdena och problemen i storstadsregionerna.

6.  Europaparlamentet anser att ett effektivt gränsöverskridande och transnationellt samarbete gör ett geografiskt område mer attraktivt för handelsföretag, genom att lokal, regional och gränsöverskridande potential samt humankapital utnyttjas så effektivt som möjligt för att bättre möta handelsföretagens behov och förväntningar, men också för att undvika att företag flyttar till tredjeländer, att EU:s regioner avfolkas och att arbetslösheten stiger.

7.  Europaparlamentet är övertygat om att ETS erbjuder ett betydande mervärde genom att bidra till fred, stabilitet och regional integration, även inom ramen för utvidgning och grannskapspolitik, samt på global nivå genom spridning av bästa praxis. Parlamentet anser att gränsöverskridande samarbete kan ge ett mervärde till hanteringen av migrationskrisen.

8.  Europaparlamentet betonar att ungefär 41 procent av Erufs ETS-budget för 2014–2020(20) kommer att investeras i åtgärder för att förbättra miljön, medan 27 procent kommer att investeras i en förstärkning av smart tillväxt, inbegripet forskning och innovation, och 13 procent kommer att gå till att främja tillväxt för alla genom verksamhet kopplad till sysselsättning och utbildning. Dessutom kommer 33 program att inriktas på att förbättra allmänna förbindelser över gränserna. Parlamentet noterar dessutom att 790 miljoner euro kommer att anslås till förbättring av institutionell kapacitet genom inrättande eller förstärkning av samarbetsstrukturer och förbättring av offentliga tjänster.

9.  Europaparlamentet understryker att konceptet resultatinriktning kräver att Interrreg-programmen säkerställer ett högkvalitativt samarbete på projektnivå och använder en ny typ av utvärdering som beaktar varje programs särdrag och bidrar till att minska den administrativa bördan för stödmottagarna och förvaltningsmyndigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och förvaltningsmyndigheterna att samarbeta och utbyta information och god praxis för att genomföra utvärderingar och utfärda riktlinjer om hur resultatinriktningen kan anpassas efter ETS särdrag. Parlamentet är medvetet om att det fulla mervärdet av ETS-program inte kan bedömas enbart med kvantitativa indikatorer, och uppmanar kommissionen att införa mer kvalitativa indikatorer för att bättre återspegla de resultat som uppnås genom territoriellt samarbete.

10.  Europaparlamentet konstaterar med oro det sena antagandet av Interreg-program och uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att få till stånd ett effektivt och framgångsrikt genomförande av programmen och avskaffa hinder för gränsöverskridande samarbete i syfte att undvika de kritiska problem som betonades redan under programplaneringsperioden 2007–2013. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att påskynda genomförandet av ETS-programmen.

11.  Europaparlamentet beklagar bristen på tillförlitliga gränsöverskridande uppgifter om och bevis på effektiviteten i det gränsöverskridande samarbetet när det gäller rapportering om resultatramen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen, Eurostat och förvaltningsmyndigheterna att samarbeta för att fastställa gemensamma utvärderingskriterier och gemensamt samordna en enda databas och utarbeta metoder för tillhandahållande, användning och utbyte av tillförlitliga uppgifter över gränserna. Parlamentet noterar de befintliga svårigheterna med genomförandet av integrerade territoriella förhållningssätt till följd av att medlemsstaternas regionala och lokala myndigheter har en kraftigt varierande grad av egenmakt.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och förvaltningsmyndigheterna att skapa lämpligt strukturerade övervakningssystem och utvärderingsplaner för att bättre utvärdera de uppnådda resultaten i förhållande till målen i Europa 2020-strategin och territoriell integration.

Bidrag till den territoriella sammanhållningen

13.  Europaparlamentet framhåller att ETS i betydande utsträckning bidrar till att stärka EU:s mål för territoriell sammanhållning genom att integrera olika sektorsspecifika strategier på territoriell nivå. Parlamentet välkomnar studien från Europeiskt observationsnätverk för territoriell utveckling och sammanhållning (Espon) ET2050: Territorial Scenarios and Visions for Europe, som kan fungera som en referensram för ytterligare diskussioner om utformningen av sammanhållningspolitiken efter 2020.

14.  Europaparlamentet påminner om hur viktigt det är med integrerad territoriell investering (ITI) och lokalt ledd utveckling (LLU), och att dessa inte genomförs i tillräckligt stor utsträckning i Interreg-programmen för 2014–2020, och uppmuntrar medlemsstaterna att använda dem i högre utsträckning. Parlamentet betonar att detta kommer att kräva ett ökat deltagande från regionala och lokala organ. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föreslå informations- och utbildningsprogram för stödmottagarna.

15.  Europaparlamentet anser att de nya instrumenten för territoriell utveckling, såsom ITI och LLU, kan omvandlas till investeringar i social-, hälso- och utbildningsinfrastruktur, förnyelse av eftersatta stadsområden, skapande av sysselsättning och andra åtgärder som syftar till att minska invandrares isolering och stödja deras integration.

16.  Europaparlamentet rekommenderar att särskilt fokus läggs på projekt som strävar efter att anpassa kommuner och regioner till den nya demografiska situationen och motverka den ojämlikhet som följer av den, nämligen genom att 1) anpassa de sociala infrastrukturerna och rörligheten till de demografiska förändringarna och migrationsströmmarna, 2) skapa specifika varor och tjänster för en åldrande befolkning, 3) ge stöd till sådana sysselsättningsmöjligheter för äldre, kvinnor och invandrare som bidrar till social inkludering och 4) förstärka de digitala förbindelserna och inrätta plattformar som möjliggör och stimulerar deltagande från invånare i mer isolerade regioner och deras interaktion med olika administrativa, sociala och politiska tjänster på alla myndighetsnivåer (lokal, regional, nationell och europeisk nivå).

17.  Europaparlamentet betonar den roll som ETS spelar i öregioner, de yttersta randområdena, glest befolkade regioner och bergs- och landsbygdsområden som ett viktigt verktyg för att stärka det regionala samarbetet och den regionala integrationen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt utnyttjandet av fonderna i dessa regioner, inklusive de områden som gränsar till tredjeländer, i syfte att förbättra genomförandet av gränsöverskridande projekt som finansieras av ETS.

18.  Europaparlamentet framhåller att ETS och makroregionala strategier kan komplettera varandra när det gäller att bemöta gemensamma utmaningar i större funktionella områden, och att makroregionala strategier kan spela en positiv roll i fråga om att bidra till att ta itu med gemensamma utmaningar som makroregioner ställs inför.

19.  Europaparlamentet anser att bättre samordning, synergieffekter och kompletterande karaktär bör eftersträvas mellan gränsöverskridande och transnationella programdelar i syfte att förbättra samarbetet och integrationen över mer omfattande strategiska territorier. Parlamentet efterlyser bättre samordning mellan förvaltningsmyndigheter och aktörer som spelar en roll i makroregionala strategier. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att intensifiera samarbetet och stärka ETS-programmens kopplingar till och förenlighet med nationella och regionala program i utvecklingsstadiet, i syfte att öka den kompletterande karaktären och undvika överlappningar.

20.  Europaparlamentet konstaterar att vissa regioner står inför allvarliga migrationsutmaningar och uppmuntrar till användning av Interreg-programmen och ett snabbt genomförande av dem för att bland annat bemöta utmaningarna med att hantera flyktingkrisen och utbytet av god praxis mellan lokala och regionala myndigheter i gränsområden, inklusive tredjeländer, särskilt genom makroregionala strategier.

Stöd för forskning och innovation

21.  Europaparlamentet framhåller resultaten inom forskning och innovationer, som t.ex. gemensamma forskningsprojekt, samarbete mellan forskningsinstitut och företag, upprättande av internationella gränsuniversitet, gränsöverskridande forskningscentrum och gränsöverskridande utbildningsinstitut, skapande av gränsöverskridande företagskluster och företagsnätverk, gränsöverskridande företagsinkubatorer och rådgivningstjänster för små och medelstora företag, ”högteknologisk” märkning för att attrahera utländska investerare o.s.v. Parlamentet noterar den viktiga roll som Interreg-program spelar för att förbättra regionernas konkurrenskraft och innovationspotential genom att främja synergieffekter mellan strategier för smart specialisering, samarbete mellan kluster och utveckling av innovationsnätverk. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en omfattande översikt av det territoriella samarbetet i Eruf och ESF utifrån den gemensamma strategiska ramen (bilaga I till förordningen om gemensamma bestämmelser (förordning (EU) nr 1303/2013)).

22.  Europaparlamentet är medvetet om att investeringar för att stärka smart tillväxt, däribland forskning och innovation, utgör 27 procent av Eruf-anslaget till programmen för gränsöverskridande samarbete för 2014–2020(21). Parlamentet konstaterar även att 35 procent av budgeten för de transnationella programmen går till att stödja smart tillväxt genom att stärka forskning och innovation.

23.  Europaparlamentet understryker behovet av att skapa gränsöverskridande innovationsstrategier, t.ex. gemensamma forsknings- och rörlighetsprogram, gemensamma forskningsinfrastrukturer, partnerskap och samarbetsnätverk. Parlamentet uppmärksammar det faktum att olika lagstiftning i medlemsstaterna hämmar gemensamma ansträngningar för att utvidga forskning och innovation över gränserna.

24.  Europaparlamentet yrkar på att synergieffekter och en kompletterande karaktär mellan program och fonder, inklusive Europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna), Horisont 2020, Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) osv., och andra EU-fonder ska syfta till att maximera kvantiteten och kvaliteten på och effekterna av forsknings- och innovationsinvesteringar. Parlamentet rekommenderar att lokala och regionala myndigheter fullt ut utnyttjar möjligheterna att kombinera dessa fonder för att stödja små och medelstora företag och forsknings- och innovationsprojekt, inklusive gränsöverskridande projekt, där så är lämpligt. Parlamentet uppmanar små och medelstora företag att till fullo utnyttja de möjligheter som dessa fonder erbjuder i fråga om att bidra till genomförandet av dessa ETS-program.

25.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck till antagandet av gränsöverskridande innovationsstrategier som ska komplettera redan befintliga strategier för smart specialisering och andra befintliga program och strategier. Parlamentet uppmuntrar till en utvärdering av potentialen för gränsöverskridande synergieffekter och mobilisering av olika finansieringskällor.

26.  Europaparlamentet anser att finansieringsinstrument måste vara en integrerad del av ETS-programmen genom att komplettera bidrag för att stödja små och medelstora företags tillgång till finansiering, forskning och innovation. Parlamentet anser att en större användning av finansieringsinstrument skulle kunna locka mer investeringar till Interreg-projekten, vilket skulle skapa nya arbetstillfällen och möjliggöra bättre resultat. Parlamentet påminner om den grundläggande betydelsen av tekniskt stöd och anpassade utbildningsinitiativ för att dra full nytta av användningen av finansieringsinstrument, även i mindre utvecklade regioner.

Styrning och politisk samordning

27.  Europaparlamentet anser att ETS inte har behandlats i tillräcklig utsträckning i den sjätte sammanhållningsrapporten, med tanke på att det sedan programperioden 2007–2013 är ett fullvärdigt mål för sammanhållningspolitiken. Parlamentet påminner om potentialen hos den europeiska grupperingen för territoriellt samarbete (EGTS), inte bara som ett instrument för att stödja och främja ETS och hantera gränsöverskridande projekt utan även som ett sätt att bidra till en omfattande integrerad territoriell utveckling och en flexibel plattform för flernivåstyre.

28.  Europaparlamentet välkomnar den förenklade EGTS-förordningen (förordning (EU) nr 1302/2013), och uppmanar medlemsstaterna att göra mer för att underlätta inrättandet av EGTS-grupperingar. Parlamentet betonar dock att denna förordning inte räcker till för att övervinna alla befintliga rättsliga hinder för gränsöverskridande samarbete. Parlamentet välkomnar därför initiativet från det luxemburgska ordförandeskapet, där man föreslår ett specifikt rättsligt instrument för gränsregioner, så att medlemsstaterna får möjlighet att samtycka till specifika rättsliga bestämmelser. Parlamentet välkomnar kommissionens initiativ att senast i slutet av 2016 genomföra en analys av hindren för gränsöverskridande samarbete där man tittar på lösningar och exempel på god praxis. Parlamentet uppmanar kommissionen att i denna analys inkludera en studie om behoven i gränsregioner. Parlamentet väntar med intresse på resultaten av kommissionens EU-omfattande offentliga samråd om de kvarvarande hindren för gränsöverskridande samarbete, som inleddes den 21 september 2015. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sin analys beakta parlamentets rekommendationer och resultatet av det offentliga samrådet.

29.  Europaparlamentet anser att Interreg-programmen måste respektera de programprioriteringar och den interventionslogik som man redan har kommit överens om och fungera som ett komplement till annan lämplig finansiering, men att de också bör stödja lösningar på migrations- och asylrelaterade problem och främja effektiva integrationsstrategier. Parlamentet begär att kommissionens öppenhet ska utnyttjas för en snabb granskning och ett snabbt godkännande av ändringar i de operativa programmen för 2014–2020, i de fall då de har begärts av de berörda medlemsstaterna och endast om det är nödvändigt på grund av flyktingkrisen.

30.  Europaparlamentet överväger en bredare användning av finansieringsinstrument som flexibla mekanismer vid sidan av bidrag. Parlamentet framhåller att finansieringsinstrument som genomförs ändamålsenligt kan göra finansiering betydligt mer effektiv. Parlamentet betonar i detta avseende behovet av tydliga, konsekventa och fokuserade regler för finansieringsinstrument som ska bidra till att förenkla förberedelse- och genomförandeprocessen för fondförvaltare och mottagare. Parlamentet framhåller möjligheten att utnyttja specifik sakkunskap och know-how genom finansieringstekniska instrument och instrument för tekniskt bistånd från EIB.

31.  Europaparlamentet understryker att de eventuella kompletteringsmöjligheterna mellan Interreg-programmen och andra EU-finansierade program inte utvärderades tillräckligt under programplaneringsperioden 2007–2013. Parlamentet begär att lämpliga samordningsmekanismer utvecklas för att säkerställa en effektiv samordning, komplettering och synergieffekter mellan ESI-fonderna och andra finansieringsinstrument inom gemenskapen och på nationell nivå, såsom Horisont 2020, samt med Efsi och EIB.

32.  Europaparlamentet vill gärna se att fortlöpande utvärderingar som fokuserar på en specifik bedömning av effektiviteten av synergieffekterna mellan program inkluderas i förvaltningsmyndigheternas utvärderingsplaner.

33.  Europaparlamentet betonar den allt större betydelsen av gränsöverskridande arbetsmarknader och deras avsevärda möjligheter att skapa välstånd och arbetstillfällen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att till fullo utnyttja de möjligheter som Interreg-programmen ger till att underlätta rörligheten för arbetskraft över gränserna, inklusive genom att främja principen om lika möjligheter, anpassa det administrativa och sociala regelverket om så behövs, samt stärka dialogen mellan alla styrelsenivåer.

34.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att öka synergieffekterna och den kompletterande karaktären mellan ETS-program och Eures-tjänster, eftersom dessa har en särskilt viktig roll att spela i gränsöverskridande regioner med betydande pendling över gränserna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionerna att fullt ut utnyttja de möjligheter som ges av Eures-tjänsterna vad gäller sysselsättning och rörlighet i arbetssyfte i EU.

35.  Europaparlamentet är övertygat om att principen om flernivåstyre, principen om partnerskap och det faktiska genomförandet av den europeiska uppförandekoden är särskilt viktiga för utvecklingen av Interreg-program.

Förenkling

36.  Europaparlamentet understryker att även om det finns en separat förordning för ETS bör genomförandet av territoriella samarbetsprogram förenklas ytterligare, och uppmanar högnivågruppen för förenkling1 att överväga förenklingsåtgärder och minska den administrativa bördan för stödmottagare före lagstiftningsförslaget om ETS och programplaneringen för Interreg-program för perioden efter 2020.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå specifika åtgärder för att förenkla reglerna för rapportering, revision och statligt stöd och för att harmonisera förfaranden. Parlamentet begär med eftertryck att standardkrav ska utarbetas för alla Interreg-program, för varje enskild programdel.

38.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förenkla sina nationella bestämmelser och undvika överreglering. Parlamentet begär att e-sammanhållning ska genomföras och administrativa förfaranden rationaliseras.

39.  Europaparlamentet betonar att systemet för att involvera aktörer från det civila samhället och privata aktörer måste utvidgas och förenklas, samtidigt som man hela tiden måste beakta behovet av öppenhet och ansvarighet. Parlamentet anser att upprättandet av offentlig-privata partnerskap kan ge ett antal möjliga fördelar men att det samtidigt medför en risk för intressekonflikter som bör hanteras på lämpligt sätt, både genom bindande och icke-bindande lagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen att i god tid tillhandahålla konsekventa och tydliga riktlinjer om användningen av finansieringsinstrument i ETS-program.

40.  Europaparlamentet understryker att alla förenklingar av program för tillväxt och sysselsättning också måste tillämpas på Interreg-program.

41.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att man inom ramen för förenklingsåtgärderna inför mekanismer för kontroll av stödmottagare.

42.  Europaparlamentet anser att prioritet bör ges till att bilda en enad front på fältet och uppmuntra till ömsesidig tillit bland aktörerna över gränserna, och att finansieringsinstrument kan ge värdefull hjälp med dessa insatser.

Rekommendationer för framtiden

43.  Europaparlamentet anser att ETS har visat sig vara effektivt och att dess potential bör utvecklas ytterligare. Parlamentet framhåller samarbetets potential utöver regionalpolitiken, på områden som den inre marknaden, den digitala agendan, sysselsättning, rörlighet, energi, forskning, utbildning, kultur, hälsa och miljö, och uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att överväga att bevara ETS som ett viktigt instrument, ge det en tydligare roll inom sammanhållningspolitiken efter 2020 och avsevärt öka dess budget.

44.  Europaparlamentet anser att ETS grundläggande samarbetsfilosofi och aktuella struktur, inbegripet respekten för principen om huvudstödmottagare, liksom betoningen på den gränsöverskridande komponenten bör bevaras. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera möjligheterna att ta fram en uppsättning harmoniserade kriterier, utifrån erfarenheterna från dess 25 år långa historia, inte bara efter befolkningsstorlek utan även utifrån socioekonomiska och territoriella särdrag.

45.  Europaparlamentet betonar vikten av gränsöverskridande samarbete vid EU:s yttre gränser inom ramen för instrumentet för stöd inför anslutningen och det europeiska grannskapsinstrumentet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att bästa praxis som möjliggör en minskning av den administrativa bördan för stödmottagarna inom ramen för Interreg-programmen också kan tillämpas på program som genomförs vid EU:s yttre gränser.

46.  Europaparlamentet påminner om den möjlighet till gräsrotssamarbete mellan människor som erbjuds av den så kallade fonden för småskaliga projekt, som ställer medel till förfogande för småskaliga projekt och mikroprojekt för främjande av civilt engagemang, med särskild uppmärksamhet på småskaliga gränsöverskridande samarbetsprojekt mellan angränsande gränsområden. Parlamentet begär att finansiering av sådana projekt ska uppmuntras, och påminner om att detta kräver ytterligare förenklings- och flexibilitetsansträngningar.

47.  Europaparlamentet uppmuntrar till ett gemensamt fastställande av strategier för gränsområden för att stärka en integrerad och hållbar territoriell utveckling, inklusive genomförande och spridning av integrerade strategier samt harmonisering av administrativa förfaranden och rättsliga föreskrifter över gränserna. Parlamentet framhåller att en balanserad territoriell utveckling behöver stimuleras inom regioner.

48.  Europaparlamentet anser att man bör rikta mer uppmärksamhet mot främjandet av det gränsöverskridande samarbetet mellan bergsområden längs gränser och prioritera landsbygdsområden.

49.  Europaparlamentet framhåller att kulturellt samarbete bör vara ett av målen med ETS. Parlamentet anser därför att man i högre grad bör stimulera samarbetet på kultur- och utbildningsområdet mellan gränsområden som delar samma kulturella och språkliga bakgrund.

50.  Europaparlamentet begär att regionala och lokala organ ska spela en större och mer betydelsefull roll i fråga om att föreslå, förvalta och utvärdera ETS, särskilt när det gäller gränsöverskridande samarbete, med beaktande av att vissa regioner redan har sådana befogenheter.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga finansieringsinstrumentens roll i fråga om att komplettera bidrag. Parlamentet anser att det är mycket viktigt med ett nära samarbete med EIB för att stödja små och medelstora företag och utnyttja den finansiella och tekniska expertis som finns i både kommissionen och EIB som en katalysator för investeringar. Parlamentet uppmanar kommissionen och EIB att göra finansieringsinstrumenten mer samstämda med målen för det territoriella samarbetet.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och förvaltningsmyndigheterna att granska det luxemburgska ordförandeskapets förslag om att inrätta ett nytt rättsligt instrument för sammanhållningspolitiken efter 2020, efter resultaten av efterhandsutvärderingarna, genomförandet av programmen för 2014–2020 och en lämplig konsekvensanalys.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att under 2016 påbörja en strukturerad flerpartsdiskussion på EU-nivå om framtiden för ETS efter 2020, för att förbereda sammanhållningspolitiken efter 2020. Parlamentet understryker att denna diskussion i första hand bör omfatta frågor som rör ETS struktur och förfarandet för fördelning av programbudgetar, och även arbeta med att utveckla nya mekanismer för att säkerställa en mer omfattande tillämpning av konceptet resultatinriktning. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att arbeta tillsammans med Regionkommittén och relevanta aktörer i det civila samhället och regionala aktörer.

54.  Europaparlamentet efterlyser en territoriell vision av EU på grundval av grönboken om territoriell sammanhållning (COM(2008)0616), och noterar att den framtida vitboken om territoriell sammanhållning också kan vara viktig för nästa programplaneringsperiod efter 2020.

Öka synligheten och allmänhetens medvetenhet

55.  Europaparlamentet beklagar djupt allmänhetens låga medvetenhet om ETS-program och programmens låga profil, och efterlyser en mer effektiv kommunikation om programmens mål, de möjligheter som de erbjuder och de kanaler som kan användas för att genomföra projekten, och i efterhand om resultaten av slutförda projekt. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och förvaltningsmyndigheterna att inrätta mekanismer och breda institutionaliserade plattformar för samarbete för att säkerställa bättre synlighet och bättre åtgärder för att öka kunskaperna. Parlamentet uppmanar kommissionen att kartlägga och ombesörja en vid spridning av vad ETS-programmen och projekten har åstadkommit hittills.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lyfta fram den roll som EGTS kan spela som ett verktyg för större effektivitet i bemötandet av lokala behov i gränsregioner.

57.  Europaparlamentet erkänner den viktiga roll som spelas av de aktörer som finns på plats och av stödet till utarbetandet av projekt, och uppmuntrar förvaltningsmyndigheterna att förstärka befintliga marknadsföringsverktyg, såsom de regionala kontaktpunkterna.

58.  Europaparlamentet konstaterar att ett gott samarbete mellan kommissionen, EIB och lokala och regionala myndigheter är avgörande för att säkerställa en framgångsrik användning av finansieringsinstrument i territoriell utveckling och i hela sammanhållningspolitiken. Parlamentet betonar, i detta sammanhang, behovet av att intensifiera utbytet av erfarenheter och kunskap mellan, å ena sidan, kommissionen och EIB och, å andra sidan, lokala och regionala myndigheter.

59.  Europaparlamentet erkänner betydelsen av den roll som spelas av territoriell (fält- )ledning, informationsspridning, medvetandehöjning på lokal nivå och projektstöd, och uppmuntrar därför förvaltningsmyndigheterna att stärka användbara verktyg som territoriella kontaktpunkter.

60.  Europaparlamentet efterlyser en bättre samordning mellan kommissionen, förvaltningsmyndigheterna och alla aktörer för att tillhandahålla en kritisk analys av projektens tematiska resultat, uppmärksamma framgångsberättelser och brister, göra rekommendationer för perioden efter 2020 och samtidigt säkerställa öppenhet och närhet till medborgarna.

o
o   o

61.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till de nationella parlamenten.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 289.
(3) EUT L 347, 20.12.2013, s. 259.
(4) EUT L 347, 20.12.2013, s. 303.
(5) EUT L 77, 15.3.2014, s. 95.
(6) EUT L 77, 15.3.2014, s. 11.
(7) EUT L 77, 15.3.2014, s. 27.
(8) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(9) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(10) Antagna texter, P7_TA(2014)0015.
(11) Antagna texter, P8_TA(2014)0068.
(12) Antagna texter, P8_TA(2015)0308.
(13) Antagna texter, P8_TA(2015)0384.
(14) Antagna texter, P8_TA(2015)0419.
(15) EUT L 169, 1.7.2015, s. 1.
(16) http://www.dat.public.lu/eu-presidency/Events/Informal-Ministerial-Meetings-on-Territorial-Cohesion-and-Urban-Policy-_26-27-November-2015_-Luxembourg-City_/Material/IMM-Territorial-_LU-Presidency_---Input-Paper-Action-3.pdf
(17) Kommissionens pressmeddelande IP/15/5686.
(18) Flash Eurobarometer 422 – Gränsöverskridande samarbete i EU.
(19) http://cor.europa.eu/en/documentation/studies/Documents/EGTC_MonitoringReport_2014.pdf
(20) Bilaga I (Europeiskt territoriellt samarbete/Interreg) till kommissionens meddelande Investeringar i sysselsättning och tillväxt – en maximering av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag.
(21) Bilaga I (Europeiskt territoriellt samarbete/Interreg) till kommissionens meddelande Investeringar i sysselsättning och tillväxt – en maximering av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag.


Undersökning av utsläppsmätningar i bilindustrin
PDF 158kWORD 43k
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2016 om undersökningen av utsläppsmätningar i bilindustrin (2016/2090(INI))
P8_TA(2016)0322A8-0246/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 226 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets, rådets och kommissionens beslut 95/167/EG, Euratom, EKSG av den 19 april 1995 om närmare föreskrifter för utövandet av Europaparlamentets undersökningsrätt(1),

–  med beaktande av parlamentets beslut (EU) 2016/34 av den 17 december 2015 om tillsättning av en undersökningskommitté beträffande utsläppsmätningar i bilindustrin och fastställande av dess ansvarsområden, antal ledamöter och mandatperiod(2),

–  med beaktande av artikel 198 i arbetsordningen,

–  med beaktande av interimsbetänkandet från undersökningskommittén beträffande utsläppsmätningar i bilindustrin (A8-0246/2016).

A.  Artikel 226 i EUF-fördraget utgör den rättsliga grunden för Europaparlamentet att tillsätta en tillfällig undersökningskommitté för att undersöka påstådda överträdelser av unionsrätten eller administrativa missförhållanden i anslutning till unionsrätten, utan att detta påverkar en eventuell domstolsprövning på nationell nivå eller unionsnivå. Detta är en viktig aspekt av parlamentets tillsynsbefogenheter.

B.  På grundval av ett förslag från talmanskonferensen beslutade parlamentet den 17 december 2015 att tillsätta en undersökningskommitté för att undersöka påstådd underlåtenhet att tillämpa unionsrätten i samband med utsläppsmätningar i bilindustrin, och att kommittén skulle komma med de rekommendationer som den ansåg nödvändiga.

C.  Undersökningskommittén arbetar enligt en arbetsplan som inbegriper:

   ett program för utfrågningar av inbjudna vittnen och experter i syfte att samla in relevanta muntliga uppgifter,
   begäranden om skriftliga uppgifter från vittnen och experter som bjudits in till utfrågningar,
   begäranden om handlingar i syfte att samla in relevanta skriftliga uppgifter från kommissionen, medlemsstaternas myndigheter och andra relevanta aktörer,
   två besök för att samla in information på plats,
   rapporter och studier som finansieras inom ramen för expertbudgeten,
   ett formellt skriftligt yttrande från parlamentets rättstjänst om de inbjudna gäster som kan omfattas av rättsliga förfaranden för att vittna.

D.  Undersökningskommittén har skickat ut olika frågeformulär till medlemsstaterna, unionens institutioner och övriga organ, och har gått ut med en uppmaning att inkomma med synpunkter på sin webbplats.

E.  Resultaten av den pågående undersökningen kan ge ett mervärde för unionens ramverk för typgodkännande.

F.  Parlamentet begärde i sitt beslut av den 17 december 2015 att undersökningskommittén skulle lägga fram ett interimsbetänkande inom sex månader efter det att den inlett sitt arbete.

G.  En undersökningskommitté är förhindrad att lägga fram några slutliga slutsatser av sina undersökningar innan den anser att mandatet har uppfyllts. Det är därför för tidigt för kommittén att lägga fram några synpunkter om de olika aspekterna av mandatet i detta interimsbetänkande.

H.  De muntliga och skriftliga uppgifter som hittills lämnats till och granskats av kommittén bekräftar behovet av att fortsätta undersöka samtliga punkter som ingår i kommitténs mandat.

1.  Europaparlamentet uppmuntrar undersökningskommittén att driva arbetet vidare och att till fullo uppfylla det mandat som parlamentet gav i sitt beslut av den 17 december 2015, och stöder alla åtgärder och initiativ som leder till att mandatet uppfylls.

2.  Europaparlamentet uppmanar talmanskonferensen och presidiet att stödja alla åtgärder som krävs för att undersökningskommittén ska kunna uppfylla sitt mandat, framför allt vad gäller tillstånd för utfrågningar och extra sammanträden, ersättning av experters och vittnens kostnader, resor eller andra tekniska hjälpmedel som är skäligen motiverade.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa snabbt stöd och full insyn när det gäller att hjälpa undersökningskommittén i dess arbete, med full respekt för principen om lojalt samarbete, och ge allt tänkbart tekniskt och politiskt stöd, särskilt genom att snabbare lägga fram begärda handlingar. Parlamentet förväntar sig att de berörda och nuvarande kommissionsledamöterna och generaldirektörerna liksom de som var ansvariga under tidigare valperioder samarbetar fullt ut. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att, med full respekt för principen om lojalt samarbete, ge undersökningskommittén det tekniska och politiska stöd som behövs, särskilt genom att ge kommissionen möjlighet att snabbare lägga fram begärda handlingar och, om överlämnandet av handlingar kräver medlemsstaternas samtycke, att påskynda sina interna förfaranden för att ge ett sådant samtycke.

4.  Europaparlamentet kräver att regeringar, parlament och behöriga myndigheter i medlemsstaterna ska hjälpa undersökningskommittén i dess uppdrag med full respekt för den princip om lojalt samarbete som fastställs i unionsrätten.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT L 113, 19.5.1995, s. 2.
(2) EUT L 10, 15.1.2016, s. 13.


Begäran om upphävande av István Ujhelyis immunitet
PDF 234kWORD 42k
Europaparlamentets beslut av den 13 september 2016 om begäran om upphävande av István Ujhelyis immunitet (2015/2237(IMM))
P8_TA(2016)0323A8-0229/2016

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den begäran om upphävande av István Ujhelyis immunitet som centrala distriktsdomstolen i Pest (Ungern) fattade beslut om den 26 november 2014 med anledning av det pågående brottmålsförfarandet i den domstolen; begäran översändes av Ungerns ständiga representant den 15 juli 2015 och tillkännagavs under plenarsammanträdet den 7 september 2015,

–  efter att ha hört István Ujhelyi den 28 januari 2016 i enlighet med artikel 9.5 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013(1),

–  med beaktande av artikel 4.2 i Ungerns grundlag,

–  med beaktande av artikel 10.2 i Ungerns rättsakt LVII från 2004 om rättslig status för ungerska ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av artiklarna 74.3 och 79.2 i Ungerns rättsakt XXXVI från 2012 om nationalförsamlingen,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0229/2016), och av följande skäl:

A.  Centrala distriktsdomstolen i Pest har begärt att Europaparlamentsledamoten István Ujhelyis parlamentariska immunitet ska upphävas med anledning av ett förfarande i denna domstol.

B.  Domstolens begäran avser ett brottmålsförfarande om förtal i samband med yttranden som István Ujhelyi gjorde den 25 april 2014 om en person i Ungern.

C.  Enligt artikel 8 i protokoll nr 7 får Europaparlamentets ledamöter inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.

D.  Enligt artikel 9 i protokoll nr 7 ska ledamöterna under Europaparlamentets sessioner på sin egen stats territorium åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land.

E.  Enligt artikel 4.2 i Ungerns grundlag ska parlamentets ledamöter för att deras oberoende ska främjas ha rätt till immunitet och arvode.

F.  Enligt artikel 10.1 i Ungerns rättsakt LVII från 2004 om rättslig status för ungerska ledamöter av Europaparlamentet ska dessa ledamöter åtnjuta samma grad av immunitet som ledamöter av det ungerska parlamentet.

G.  Enligt artikel 74.3 i Ungerns rättsakt XXXVI från 2012 om nationalförsamlingen ska begäranden om upphävande av en ledamots immunitet översändas till talmannen av chefsåklagaren innan åtal väcks eller av domstolen efter det att åtal väckts.

H.  Enligt artikel 79.2 i Ungerns rättsakt XXXVI från 2012 om nationalförsamlingen ska den som registrerats som kandidat till valet av ledamöter åtnjuta samma immunitet, så därför bör de yttranden som gjordes den 25 april 2014 omfattas av Ungerska parlamentets absoluta immunitet, men varje upphävande av personens immunitet ska fastställas av den nationella valkommittén och varje begäran om upphävande av hans eller hennes immunitet ska översändas till den nationella valkommitténs ordförande.

I.  Yttrandena i fråga gjordes den 25 april 2014, då István Ujhelyi inte var ledamot av Europaparlamentet, utan ledamot av Ungerns parlament.

J.  Anklagelserna mot István Ujhelyi rör inte något yttrande som han gjort eller någon röst som han avlagt under utövandet av sitt ämbete som ledamot av Europaparlamentet, varför det inte är tillämpligt med absolut immunitet i den mening som avses i artikel 8 i protokoll nr 7.

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva István Ujhelyis immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till de behöriga ungerska myndigheterna.

(1) Domstolens dom av den 12 maj 1964, Wagner/Fohrmann och Krier, 101/63, ECLI:EU:C:1964:28, domstolens dom av den 10 juli 1986, Wybot/Faure m.fl., 149/85, ECLI:EU:C:1986:310, tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C 200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI: EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23.


Begäran om fastställelse av Rosario Crocettas immunitet och privilegier
PDF 156kWORD 43k
Europaparlamentets beslut av den 13 september 2016 om begäran om fastställelse av Rosario Crocettas immunitet och privilegier (2016/2015(IMM))
P8_TA(2016)0324A8-0230/2016

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av Rosario Crocettas begäran, daterad den 7 januari 2016 och tillkännagiven i kammaren den 21 januari 2016, om fastställelse av hans immunitet och privilegier, med anledning av det pågående brottmålsförfarandet inför den tredje brottmålsavdelningen vid domstolen i Palermo, Italien (RGNR nr 20445/2012),

–  efter att ha hört Rosario Crocetta i enlighet med artikel 9.5 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013(1),

–  med beaktande av artikel 595 i den italienska strafflagen,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 7 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0230/2016), och av följande skäl:

A.  En före detta ledamot av Europaparlamentet, Rosario Crocetta, har begärt fastställelse av sin parlamentariska immunitet med anledning av ett pågående straffrättsligt förfarande inför den tredje brottmålsavdelningen vid domstolen i Palermo. Enligt delgivningen från åklagarmyndigheten påstås Crocetta ha gjort ärekränkande uttalanden, vilket är straffbart enligt artikel 595 i den italienska strafflagen.

B.  Enligt artikel 8 i protokoll nr 7 får Europaparlamentets ledamöter inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete. En sådan immunitet ska, i den mån den har till syfte att skydda Europaparlamentets ledamöters yttrandefrihet och oberoende, betraktas som en absolut immunitet vilken utgör hinder för samtliga rättsliga förfaranden med anledning av ett yttrande som gjorts eller en röst som avlagts under utövandet av ämbetet(2).

C.  Domstolen har slagit fast att ett yttrande omfattas av immunitet endast om en ledamot av Europaparlamentet har gjort det under utövandet av sitt ämbete. Det måste således föreligga ett samband mellan yttrandet och ämbetet som parlamentsledamot. Detta samband måste vara direkt och tydligt.(3)

D.  Rosario Crocetta var ledamot av Europaparlamentet när han gjorde uttalandena i fråga.

E.  Crocettas parlamentariska arbete visar att han alltid varit mycket aktiv i kampen mot den organiserade brottsligheten och dess följder för unionen och dess medlemsstater. Han har också fokuserat på inflytandet från systematisk korruption inom politiken och ekonomin, särskilt när det gäller offentliga upphandlingar inom området miljöpolitik.

F.  Omständigheterna i fallet visar, så som framgår av handlingarna till utskottet för rättsliga frågor och av utfrågningen inför utskottet, att Crocettas uttalanden har ett direkt och tydligt samband med utövandet av hans ämbete.

G.  Rosario Crocetta kan därför anses ha handlat inom ramen för utövandet av sitt ämbete som ledamot av Europaparlamentet.

1.  Europaparlamentet beslutar att fastställa Rosario Crocettas privilegier och immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till de behöriga myndigheterna i Republiken Italien och till Rosario Crocetta.

(1) Domstolens dom av den 12 maj 1964, Wagner/Fohrmann och Krier, 101/63, ECLI:EU:C:1964:28, domstolens dom av den 10 juli 1986, Wybot/Faure m.fl., 149/85, ECLI:EU:C:1986:310, tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C 200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C‑163/10, ECLI:EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T‑346/11 och T‑347/11, ECLI:EU:T:2013:23.
(2) Se de ovannämnda förenade målen C-200/07 och C-201/07, Marra, punkt 27.
(3) Se det ovannämnda målet C-163/10, Patriciello, punkterna 33 och 35.


Begäran om upphävande av Sotirios Zarianopoulos immmunitet
PDF 155kWORD 42k
Europaparlamentets beslut av den 13 september 2016 om begäran om upphävande av Sotirios Zarianopoulos immunitet (2016/2083(IMM))
P8_TA(2016)0325A8-0233/2016

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av begäran om upphävande av Sotirios Zarianopoulos immunitet, vilken ingavs den 28 mars 2016 av åklagaren vid Greklands högsta domstol i samband med ett åtal som planerats av en åklagare i Thessaloniki (ärendenummer: ABM A2015/1606); begäran tillkännagavs i kammaren den 27 april 2016,

–  efter att Sotirios Zarianopoulos avsagt sig rätten att höras i enlighet med artikel 9.5 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013(1),

–  med beaktande av artikel 62 i Republiken Greklands författning,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0233/2016), och av följande skäl:

A.  Åklagaren vid Greklands högsta domstol har begärt att Sotirios Zarianopoulos, ledamot av Europaparlamentet, ska få sin immunitet upphävd i samband med ett åtal om ett påstått brott.

B.  I artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier anges att Europaparlamentets ledamöter vad avser deras egen stats territorium ska åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land.

C.  Enligt artikel 62 i Greklands författning får en parlamentsledamot, under hela sin mandatperiod, inte åtalas, gripas, fängslas eller på annat sätt frihetsberövas utan godkännande av deputeradekammaren.

D.  De grekiska myndigheterna planerar att åtala Sotirios Zarianopoulos eftersom han tillsammans med andra ska ha underlåtit att uppfylla sina rättsliga skyldigheter.

E.  Det planerade åtalet avser ett beslut som kommunfullmäktige i Thessaloniki fattade 2011, nämligen beslutet att utfärda påstått olagliga tillstånd för användning av allmän egendom i syfte att anlägga trottoarserveringar på gågator. Sotirios Zarianopoulos är anklagad i sin egenskap av före detta ledamot av kommunfullmäktige.

F.  Det är uppenbart att det planerade åtalet inte har något som helst samband med Sotirios Zarianopoulos ställning som ledamot av Europaparlamentet, utan snarare med hans före detta uppdrag som ledamot av kommunfullmäktige i Thessaloniki.

G.  Det planerade åtalet rör inte yttranden som ledamoten av Europaparlamentet gjort eller röster han avlagt under utövandet av sitt ämbete i den mening som avses i artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

H.  Det finns inget som tyder på att det planerade åtalet skulle bero på en vilja att skada ledamotens politiska verksamhet (fumus persecutionis), inte minst eftersom åtalet omfattar alla de dåvarande ledamöterna av kommunfullmäktige.

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Sotirios Zarianopoulos immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till de grekiska myndigheterna.

(1) Domstolens dom av den 12 maj 1964, Wagner/Fohrmann och Krier, 101/63, ECLI:EU:C:1964:28, domstolens dom av den 10 juli 1986, Wybot/Faure m.fl., 149/85, ECLI:EU:C:1986:310, tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C-200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C‑163/10, ECLI:EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23.


Avtal mellan EU och Kina i samband med Kroatiens anslutning till EU ***
PDF 240kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 september 2016 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Folkrepubliken Kina i enlighet med artiklarna XXIV.6 och XXVIII i allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) 1994 om ändring av medgivanden i Republiken Kroatiens bindningslistor i samband med anslutningen till Europeiska unionen (15561/2015 – C8-0158/2016 – 2015/0298(NLE))
P8_TA(2016)0326A8-0231/2016

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (15561/2015),

–  med beaktande av överenskommelsen genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Folkrepubliken Kina i enlighet med artiklarna XXIV: 6 och XXVIII i allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) 1994 om ändring av medgivanden i Republiken Kroatiens bindningslistor i samband med anslutningen till Europeiska unionen (15562/2015),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 207.4 första stycket samt artikel 218.6 andra stycket a led v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0158/2016),

–  med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och 99.2 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel (A8-0231/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Folkrepubliken Kina.


Avtal mellan EU och Uruguay i samband med Kroatiens anslutning till EU ***
PDF 241kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 september 2016 om förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Republiken Uruguay i enlighet med artiklarna XXIV.6 och XXVIII i allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) 1994 om ändring av medgivanden i Republiken Kroatiens bindningslista i samband med anslutningen till Europeiska unionen (06870/2016 – C8-0235/2016 – 2016/0058(NLE))
P8_TA(2016)0327A8-0241/2016

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (06870/2016),

–  med beaktande av utkastet till avtal genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Republiken Uruguay i enlighet med artiklarna XXIV.6 och XXVIII i allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) 1994 om ändring av medgivanden i Republiken Kroatiens bindningslista i samband med anslutningen till Europeiska unionen (06871/2016),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 207.4 första stycket och 218.6 andra stycket a led v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0235/2016),

–  med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och 99.2 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel (A8‑0241/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Uruguay.


Nominering av en ledamot av revisionsrätten – Lazaros Stavrou Lazarou
PDF 229kWORD 41k
Europaparlamentets beslut av den 13 september 2016 om nomineringen av Lazaros Stavrou Lazarou till ämbetet som ledamot av revisionsrätten (C8-0190/2016 – 2016/0807(NLE))
P8_TA(2016)0328A8-0258/2016

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0190/2016),

–  med beaktande av artikel 121 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A8-0258/2016), och av följande skäl:

A.  Europaparlamentets budgetkontrollutskott har granskat den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

B.  Vid sitt sammanträde den 5 september 2016 höll budgetkontrollutskottet en utfrågning med rådets kandidat till ämbetet som ledamot av revisionsrätten.

1.  Europaparlamentet tillstyrker rådets förslag till utnämning av Lazaros Stavrou Lazarou till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.


Nominering av en ledamot av Europeiska revisionsrätten – João Figueiredo
PDF 234kWORD 41k
Europaparlamentets beslut av den 13 september 2016 om nomineringen av João Alexandre Tavares Gonçalves de Figueiredo till ämbetet som ledamot av revisionsrätten (C8-0260/2016 – 2016/0809(NLE))
P8_TA(2016)0329A8-0259/2016

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C8‑0260/2016),

–  med beaktande av artikel 121 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A8-0259/2016), och av följande skäl:

A.  Europaparlamentets budgetkontrollutskott har granskat den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

B.  Vid sitt sammanträde den 5 september 2016 höll budgetkontrollutskottet en utfrågning med rådets kandidat till ämbetet som ledamot av revisionsrätten.

1.  Europaparlamentet tillstyrker rådets förslag till utnämning av João Alexandre Tavares Gonçalves de Figueiredo till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.


Nominering av en ledamot av revisionsrätten – Leo Brincat
PDF 227kWORD 41k
Europaparlamentets beslut av den 13 september 2016 om nomineringen av Leo Brincat till ämbetet som ledamot av revisionsrätten (C8-0185/2016 – 2016/0806(NLE))
P8_TA(2016)0330A8-0257/2016

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C8 0185/2016),

–  med beaktande av artikel 121 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A8-0257/2016), och av följande skäl:

A.  Europaparlamentets budgetkontrollutskott har granskat den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

B.  Vid sitt sammanträde den 5 september 2016 höll budgetkontrollutskottet en utfrågning med rådets kandidat till ämbetet som ledamot av revisionsrätten.

1.  Europaparlamentet avstyrker rådets förslag till utnämning av Leo Brincat till ledamot av revisionsrätten och uppmanar rådet att dra tillbaka sitt förslag och förelägga parlamentet ett nytt.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.


Statistik över utrikeshandeln med icke-medlemsstater (delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter) ***II
PDF 236kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 september 2016 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 471/2009 om gemenskapsstatistik över utrikeshandeln med icke-medlemsstater vad gäller tilldelning av delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter till kommissionen för antagande av vissa åtgärder (08536/1/2016 – C8-0226/2016 – 2013/0279(COD))
P8_TA(2016)0331A8-0240/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (08536/1/2016 – C8-0226/2016),

–  med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen(1) av ärendet, en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0579),

–  med beaktande av artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 76 i arbetsordningen,

–  med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för internationell handel (A8-0240/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med rådets ståndpunkt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna akten i enlighet med artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att, när det har kontrollerats att alla förfaranden vederbörligen avslutats, underteckna akten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) Antagna texter, 12.3.2014, P7_TA(2014)0226.


Statistik om naturgas- och elpriser ***I
PDF 238kWORD 43k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 september 2016 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om europeisk statistik om naturgas- och elpriser och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/92/EG om ett gemenskapsförfarande för att främja öppenheten beträffande prissättningen på gas och el levererad till industriella slutanvändare (COM(2015)0496 – C8-0357/2015 – 2015/0239(COD))
P8_TA(2016)0332A8-0184/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0496),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 338.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0357/2015),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 22 juni 2016 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0184/2016).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 september 2016 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/… om europeisk statistik om naturgas- och elpriser och om upphävande av direktiv 2008/92/EG

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2016/1952.)


En ny marknadsmodell för energimarknaderna
PDF 358kWORD 58k
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2016 om en ny marknadsmodell för energimarknaderna (2015/2322(INI))
P8_TA(2016)0333A8-0214/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 114 och 194,

–   med beaktande av Parisavtalet, som ingicks i december 2015 vid den 21:a konferensen för parterna (COP 21) i FN:s ramkonvention om klimatförändringar,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 december 2011 Energifärdplan för 2050 (COM(2011)0885),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 november 2013 Fullbordande av den inre marknaden för el och utnyttjande av offentliga ingrepp på bästa sätt (C(2013)7243) och kommissionens arbetsdokument Generation Adequacy in the internal electricity market – guidance on public interventions (SWD(2013)0438),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 9 april 2014 Riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2010(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 december 2014 Kommissionens arbetsprogram 2015 – En ny start (COM(2014)0910),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 juli 2015 En ny giv för energikonsumenterna (COM(2015)0339),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 februari 2015 Åtgärdspaket för en energiunion. En ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik (COM(2015)0080),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 februari 2015 Att nå elsammanlänkningsmålet på 10 %: Att rusta Europas elnät för 2020 (COM(2015)0082),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 15 juli 2015 Inledning av ett offentligt samråd om en ny marknadsmodell för energimarknaderna (COM(2015)0340),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 23–24 oktober 2014 om ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 19 mars 2015 om EU:s energiunion,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 26 november 2015 om energiunionens styrningssystem,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter(2),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 av den 17 april 2013 om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer och om upphävande av beslut nr 1364/2006/EG och om ändring av förordningarna (EG) nr 713/2009, (EG) nr 714/2009 och (EG) nr 715/2009(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG om vilseledande marknadsföring och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder)(5),

–  med beaktade av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 256/2014 av den 26 februari 2014 om anmälan till kommissionen av projekt för investeringar i energiinfrastruktur inom Europeiska unionen, om ersättning av rådets förordning (EU, Euratom) nr 617/2010 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 736/96(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/89/EG av den 18 januari 2006 om åtgärder för att trygga elförsörjning och infrastrukturinvesteringar(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG(8),

–  med beaktande av det tredje energipaketet,

–  med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2008 om en europeisk stadga om konsumenternas rättigheter på energiområdet(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2013 om energifärdplanen för 2050, en framtid med energi(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2014 om lokala och regionala konsekvenser av utvecklingen av smarta nät(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 oktober 2015 Mot en ny internationell klimatöverenskommelse i Paris(12),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG(13),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 september 2013 om en välfungerande inre marknad för energi(15),

–  med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 15 december 2015 På väg mot en europeisk energiunion(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 december 2015 om att nå elsammanlänkningsmålet på 10 %: Att rusta Europas elnät för 2020(17),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0214/2016), och av följande skäl:

A.  Kommissionens planer för elmarknaden måste leda till en verklig omvandling av marknaden, bidra till effektivitet, försörjningstrygghet och utveckling av förnybar energi och sammanlänkningar samt säkerställa fullbordandet av EU:s inre energimarknad.

B.  Integrationen av energimarknaderna i kombination med en integration av alla marknadsaktörer, inklusive prosumenter, kommer att bidra till att det fördragsenliga målet om en säker, ekonomiskt överkomlig, effektiv och miljövänlig energiförsörjning uppnås.

C.  För att uppnå klimat- och energimålen måste framtidens energisystem vara mer flexibla, vilket kräver investeringar i alla fyra flexibla lösningar – flexibel produktion, nätverksutveckling, efterfrågan och förvaring.

D.  Över hälften av all el inom EU produceras utan utsläpp av växthusgaser.

E.  Integrationen av elmarknaderna måste följa bestämmelserna i artikel 194 i EUF‑fördraget, enligt vilken europeisk energipolitik ska garantera en fungerande energimarknad och energiförsörjning, främja energieffektivitet och energibesparingar samt utvecklingen av förnybara energikällor och sammankopplade energinät. Fastställandet av medlemsstaternas energimix och villkoren för användningen av deras energiresurser förblir en nationell befogenhet.

F.  De positiva erfarenheterna av multilateralt samarbete kan fungera som modeller för förstärkt regionalt marknadsansvar (t.ex. samordningsinitiativ för regional säkerhet), såsom Coreso och säkerhetssamarbetet mellan systemansvariga för överföringssystemet, det pentalaterala energiforumet, högnivågruppen för sammanlänkningar i sydvästra Europa, den baltiska energimarknadens sammanlänkningsplan (Bemip), de gemensamma multinationella nordiska reserv- och balansmarknaderna samt marknadskopplingen inom Central och Östeuropa. De omfattas av regler som säkerställer att kapacitet tilldelas i tillräckligt god tid i förväg för att ge investeringssignaler om mindre förorenande anläggningar.

G.  Flera medlemsstater räknar med en otillräcklig produktionskapacitet som kommer att utgöra en risk för strömavbrott under den närmaste framtiden om inte nödvändiga reservmekanismer tas i bruk.

H.  Nationella kapacitetsmarknader gör integrationen av elmarknaderna svårare och går stick i stäv med målen i den gemensamma energipolitiken och bör endast användas som en sista utväg efter att alla andra alternativ har övervägts, bl.a. förstärkt sammanlänkning med grannländer, efterfrågestyrda åtgärder och andra former av regional marknadsintegration.

I.  Europa har åtagit sig att få till stånd en energiomställning och i synnerhet att underlätta integrationen av förnybara energikällor, vilket medför nya behov av flexibilitet och ett genomförande av marknadssystem för försörjningstrygghet.

J.  Det energitrygghetsmål som fastställs i fördragen kommer att vara mycket viktigt för konsolideringen av energiunionen, och lämpliga instrument för att säkerställa detta måste därför behållas och/eller genomföras.

K.  För att göra offentliga investeringar så effektiva som möjligt genom att vidta nödvändiga åtgärder för att skapa en säker, hållbar och konkurrenskraftig energimarknad måste Europeiska fonden för strategiska investeringar kombineras med andra specifika finansieringskällor för energi såsom Fonden för ett sammanlänkat Europa.

L.  Ökat regionalt samarbete är absolut nödvändigt och bör fungera som en katalysator för djupare marknadsintegration på europeisk nivå.

M.  Energiskatter, höga beskattningskostnader, godtycklig prisreglering, hög marknadskoncentration, administrativa bördor, subventioner samt brist på gränsöverskridande samarbete och sammanlänkningar i vissa regioner och underutnyttjad efterfrågestyrning hindrar en väl fungerande inre marknad för el och försenar en fullständig marknadsintegration av förnybara energikällor.

N.  Alla marknadsaktörer bör bidra till att balansera systemet för att säkerställa maximal säkerhet för elförsörjningen till en rimlig kostnad för samhället och ekonomin.

O.  Den medellångsiktiga ökningen i graden av sammanlänkning mellan vissa medlemsstater – till 15 % på grundval av en kostnadsnyttoanalys – som minskar befintliga flaskhalsar på ett riktat sätt, kan förbättra försörjningstryggheten och eliminera energiöar. Parlamentet betonar att det förutom det kvantitativa målet också är viktigt med öppet tillträde och tillgänglighet i sammanlänkningar om de kvarstående hindren för en fungerande europeisk elmarknad ska kunna övervinnas.

P.  Den ökande andelen variabla förnybara energikällor i elmixen kräver stabilt stöd från flexibla och miljövänliga energikällor och flexibla tekniker, såsom förvaring och efterfrågeflexibilitet.

Q.  Energilagring är ett nyckelverktyg för att skapa mer flexibla och effektiva energimarknaderna, men det finns fortfarande inte någon regleringsmekanism som gör att man kan dra nytta av ett effektivt lagringssystem.

R.  Internationella energiorganet (IEA) lade nyligen fram betydelsefulla rekommendationer i sin studie Re-Powering Markets(18).

S.  En europeisk energimarknad har, om den är väl utformad och genomförs på rätt sätt, potential att väsentligt öka Europas energitrygghet och energioberoende, i synnerhet gentemot stora leverantörer som unionen är beroende av.

T.  EU:s kvarvarande energiöar måste avskaffas utan dröjsmål för att en verklig energimarknad ska kunna skapas.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ovannämnda meddelande av den 15 juli 2015 om en ny marknadsmodell för energimarknaderna, och ställer sig bakom uppfattningen att en förändrad elmarknad i kombination med genomförandet av befintlig lagstiftning bör stärka det regionala samarbetet kring alla aspekter som rör utbudet av och efterfrågan på energi, och bör fokusera på bättre, mer decentraliserade och flexiblare marknader för att säkerställa ett välreglerat marknadsbaserat system som kan uppnå EU:s alla fastställda energi- och klimatmål för 2030.

2.  Europaparlamentet anser att de innovativa faktorer som krävt en ny energimarknadsmodell är följande:

   Flera förnybara energikällor med marknadsdrivna priser.
   Ökad integration av de nationella marknaderna genom utveckling av sammanlänkningar.
   Utveckling av smarta energinät och nya tekniker för decentraliserad produktion, som tillåter konsumenterna att spela en aktivare roll både som konsument och producent och som medför en bättre efterfrågestyrning.

3.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att den nya strategin för energiunionen är utformad med avsikt att EU ska bli ledande inom förnybar energi, och noterar att det kommer att krävas en grundläggande förändring av Europas elsystem för att uppnå detta mål.

4.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att den nya strategin för energiunionen medför nya fördelar för energikonsumenter, erbjuder dem många fler alternativa möjligheter för deltagande på energimarknader och garanterar ett bättre konsumentskydd.

5.  Europaparlamentet kräver att den befintliga ramen för europeiska marknader ska anpassas så att en ökad andel förnybar energi blir möjlig och befintliga luckor i det gränsöverskridande regelverket kan åtgärdas. Parlamentet betonar att en ny utformning av elmarknaden inom ramen för ett alltmer decentraliserat energisystem måste bygga på marknadsprinciper, som ska stimulera investeringar, se till att små och medelstora företag har tillträde till energimarknaden och skapa en hållbar och effektiv elförsörjning genom ett stabilt, integrerat och smart energisystem. Parlamentet anser att denna ram ska främja och belöna flexibla lagringslösningar, tekniker för efterfrågeflexibilitet, flexibel produktion, flera sammanlänkningar och ytterligare marknadsintegration, som bidrar till att främja och integrera en ökad andel förnybar energi på marknaden. Parlamentet betonar att försörjningstryggheten och utfasningen av fossila bränslen kommer att kräva en kombination av likvida kortsiktiga marknader (dagen före- och intradagsmarknader) och långsiktiga prissignaler.

6.  Europaparlamentet anser att ett fullständigt genomförande av det tredje energipaketet i alla medlemsstater är ett av de viktigaste stegen mot en europeisk energimarknad. Parlamentet uppmanar således kommissionen att säkerställa genomförandet av den nuvarande lagstiftningsramen.

7.  Europaparlamentet skulle vilja att den nya utformningen av elmarknaden är holistisk och framtidsinriktat genom att den erkänner den ökade betydelsen av så kallade prosumenter inom den decentraliserade elproduktionen med förnybar energi. Parlamentet uppmanar kommissionen att i denna kontext leda en inkluderande process i syfte att uppnå en gemensam och praktisk förståelse av prosumenter på EU-nivå. Parlamentet ber kommissionen att inkludera ett nytt kapitel om prosumenter i det reviderade direktivet om förnybar energi för att ta itu med de största hindren och öka investeringar i egenproduktion och egenförbrukning av förnybara energikällor.

8.  Europaparlamentet utgår ifrån att den bästa vägen mot en integrerad europeisk marknad för el är att strategiskt fastställa den nödvändiga integrationsnivå som bör uppnås, att återställa förtroendet bland marknadsaktörerna och i synnerhet att säkerställa ett lämpligt genomförande av befintlig lagstiftning.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vara mer aktivt delaktiga i utformningen av en flexibel och decentraliserad europeisk inre marknad för el för att öka samordningen mellan nationella övergångsstrategier och för att undvika permanenta kapacitetsmarknader och kapacitetsmekanismer som undergräver målen i artikel 114 och 194 i EUF-fördraget.

10.  Europaparlamentet anser att det går att åstadkomma en stärkt europeisk inre marknad för el baserad på starkare prissignaler på grossistmarknaden med priser som speglar verklig resursknapphet och resursöverskott, inklusive pristoppar, som tillsammans med andra åtgärder, fungerar som signaler för investeringar i ny kapacitet och flexibla tjänster. Parlamentet påminner om att omställningen till knapphetspriser leder till en ökad användning av efterfrågeflexibilitet och lagring, tillsammans med effektiv marknadstillsyn och -kontroll för att hantera risken för maktmissbruk på marknaden, framför allt för att skydda konsumenter. Parlamentet anser att konsumenternas engagemang är ett av de viktigaste målen för att åstadkomma energieffektivitet, och huruvida priser som återspeglar den faktiska resursknappheten verkligen leder till tillräckliga investeringar i elproduktionskapacitet är något som bör utvärderas med jämna mellanrum.

11.  Europaparlamentet betonar att en europeisk inre marknad för el också påverkas av importen från tredjeländer med fundamentalt olika rättsliga system och lagstiftningssystem, inklusive krav på kärnkraftssäkerhet, miljön och klimatförändringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta tillräcklig hänsyn till detta vid utarbetandet av en ny marknadsmodell för energimarknaderna för att säkerställa lika villkor för energiproducenter i och utanför EU och för att erbjuda europeiska konsumenter trygg, hållbar och ekonomiskt överkomlig energi.

12.  Europaparlamentet anser att investeringar på energiområdet kräver en stabil och långsiktigt förutsägbar ram, och att den utmaning som EU står inför är att ingjuta förtroende för de nya reglerna.

13.  Europaparlamentet efterlyser lämpliga övergångsperioder med detaljerade kostnadsnyttoanalyser för alla förslag under behandling.

14.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av en gemensam analys av systemens tillräcklighet på regional nivå som möjliggörs av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) och Europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för el (ENTSO-E), och uppmanar därför systemansvariga för överföringssystemet på angränsande marknader att utarbeta en gemensam metod som godkänns av kommissionen. Parlamentet framhåller den enorma potentialen av fördjupat regionalt samarbete.

15.  Europaparlamentet betonar vikten av samordnad långsiktig planering för en effektiv utveckling av överföringsinfrastrukturen och elmarknaderna i Europa. Parlamentet uppmärksammar i denna fråga behovet av bättre regionalt samarbete och noterar framgången med befintliga regionala marknadsstrategier, såsom Nord Pool.

16.  Europaparlamentet betonar medlemsstaternas rätt att besluta om de villkor som reglerar användningen av deras energiresurser i den nationella energimix som omfattas av bestämmelserna i fördraget som föreskriver att den europeiska energipolitiken ska garantera att energimarknaden fungerar, säkerställa energiförsörjningen, främja energieffektivitet och energibesparingar samt utveckling av förnybara former av energi och främja sammankopplade energinät. Parlamentet betonar att regionalt samarbete skulle ge kostnadsbesparingar och fördelar för det europeiska energisystemet och bör bygga på ett regionalt system för en standardiserad, transparent metod för att utvärdera deras långsiktiga behov, och för att komma överens om vilka åtgärder som ska vidtas vid en elkris, i synnerhet när en sådan kris har gränsöverskridande effekter. Parlamentet uppmanar således kommissionen att föreslå en reviderad ram i detta syfte och att låta detta avspeglas i sitt lagstiftningsförslag.

17.  Europaparlamentet påminner om att de medlemsstater som väljer att använda kärnenergi bör göra det i enlighet med EU:s säkerhetsstandarder och regler för den inre energimarknaden samt regler för statligt stöd.

18.  Europaparlamentet konstaterar att energieffektiviseringar, efterfrågeflexibilitet, energilagringskapacitet och nätutveckling, särskilt genom smarta nät, effektiv användning av sammanlänkningar och ökad utbyggnad och utveckling av nationella nät, är en förutsättning för fullbordandet av den inre marknaden för el med en ökad andel förnybar energi, och erinrar om principen om ”effektivitet först” som innebär att investeringar i efterfrågesidan måste gå före investeringar i nätverk och försörjning. Parlamentet beklagar att utbyggnaden av nät inom och mellan vissa stater fortfarande uppvisar stora brister som leder till överbelastning och kraftigt begränsar nätdriftssäkerheten och den gränsöverskridande energihandeln. Parlamentet beklagar att överföringskapaciteten begränsas för att balansera den nationella produktionen och hantera interna flaskhalsar. Parlamentet kräver att målen för sammanlänkning av elnäten differentieras på regional nivå, så att verkliga marknadsflöden avspeglas, och att relevanta kostnadsnyttoanalyser av dem görs och att de utgår från Entso:s tioåriga nätutvecklingsplan för el, så länge minimimålen som fastställs för EU uppnås. Parlamentet anser därför att det också är mycket viktigt att motverka icke samordnade ringflöden, i synnerhet i den central- och östeuropeiska regionen. Parlamentet betonar att när gränsöverskridande kapacitet väl byggts upp är dess tillgänglighet lika viktig med tanke på medlemsstaternas ökade inskränkning av kapaciteten.

19.  Europaparlamentet noterar att det bör utvecklas nya strategier för att få bukt med flaskhalsar och få till stånd ett smart distributionsnät som möjliggör en smidig integration och tillhandahåller tjänster från decentraliserade producenter, prosumenter och konsumenter.

20.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för EU:s regionala mål om driftskompatibilitet. Parlamentet erkänner dock att ineffektiv användning av befintlig infrastruktur hotar målens effektivitet. Parlamentet betonar att optimal användning av befintlig infrastruktur är avgörande för en europeisk energimarknad och ber kommissionen följaktligen att ta itu med denna fråga i kommande lagstiftningsförslag.

21.  Europaparlamentet efterlyser ett optimalt genomförande och upprätthållande av ramen för den inre marknaden för el och uppmanar kommissionen och Acer att fortsätta hantera problem på grossistmarknaderna där nuvarande praxis inte överensstämmer med förordning (EG) nr 714/2009. Parlamentet uppmanar Acer att öka tillsynen över begränsningarna av den befintliga sammanlänkningskapaciteten.

22.  Europaparlamentet konstaterar att en målinriktad och ambitiös uppgradering av nät och avskaffandet av strukturell överbelastning i nätet är viktiga förutsättningar för att förverkliga den inre marknaden för el och därmed öka konkurrensen. Parlamentet anser att en konfiguration av priszoner bör diskuteras med deltagande av samtliga berörda aktörer och med hänsyn till Acer:s befogenheter liksom till granskningen av de elområden som är en del av Entso för el. Parlamentet betonar att en uppdelning av elområden som en sista utväg kan vara en lämplig marknadsekonomisk strategi som återspeglar den verkliga elbristen i vissa regioner. Parlamentet anser att i nära integrerade elnät bör beslut om uppdelning av priszoner fattas tillsammans med alla berörda grannländer för att undvika en ineffektiv användning av näten och en minskad gränsöverskridande kapacitet som är oförenlig med den inre marknaden.

23.  Europaparlamentet förstår att på grund av det låga energipriset på grossistmarknaderna och dess inverkan på investeringar, och på grund av behovet av att utveckla mekanismer som anpassar produktionskapaciteten till den flexibilitet som krävs för att möta efterfrågan, har flera medlemsstater, i brist på ett europeiskt förfarande och på grund av särdragen i sina konsumtionsmarknader, varit tvungna att utveckla kapacitetsmekanismer.

24.  Europaparlamentet är skeptiskt till rent nationella och icke marknadsbaserade kapacitetsmekanismer och marknader som är oförenliga med principen om en inre energimarknad och som leder till en snedvridning av marknaden, indirekta stöd till beprövade tekniker och höga kostnader för slutkonsumenterna. Parlamentet betonar därför att en kapacitetsmekanism i EU måste utformas på basis av gränsöverskridande samarbete efter det att grundliga studier gjorts av nödvändigheten med mekanismen, och måste vara förenlig med EU:s konkurrensregler och regler om statligt stöd. Parlamentet anser att en bättre integration av den nationella energiproduktionen i EU:s energisystem och en förstärkning av sammanlänkningar kan minska behovet av och kostnaderna för kapacitetsmekanismer.

25.  Europaparlamentet vill att gränsöverskridande kapacitetsmekanismer godkänns först när följande kriterier är uppfyllda:

   a) Behovet av dem fastställs genom en detaljerad tillräcklighetsanalys av den regionala produktions- och försörjningssituationen, inklusive sammanlänkningar, lagring, efterfrågeflexibilitet och gränsöverskridande produktionsresurser, som bygger på en homogen, standardiserad och transparent metod som tillämpas i hela EU och som identifierar tydliga hot mot en oavbruten försörjning.
   b) Det finns inga andra mindre kostsamma och marknadsstörande åtgärder, såsom fullständig marknadsintegration utan begränsning av den gränsöverskridande handeln kombinerat med riktade nätverk/strategiska reserver.
   c) De är marknadsbaserade och icke diskriminerande vad gäller användningen av tekniker för att lagra el, aggregerad efterfrågeflexibilitet, stabila förnybara energikällor och deltagande av företag i andra medlemsstater –det finns därmed ingen gränsöverskridande korssubventionering eller diskriminering mot företag eller andra kunder, och det är säkerställt att de enbart ersätter den kapacitet som är absolut nödvändig för försörjningstryggheten.
   d) De omfattas av regler för att säkerställa att kapacitet tilldelas i tillräckligt god tid i förväg för att ge lämpliga investeringssignaler om mindre förorenande anläggningar.
   e) Regler om hållbarhet och luftkvalitet ingår för att avskaffa de mest förorenande teknikerna (hänsyn bör i detta sammanhang tas till en utsläppsnorm).

26.  Europaparlamentet betonar att förutom den nya energimarknadsmodellen är den kommande översynen av direktivet om förnybara energikällor och av energieffektivitetsdirektivet mycket viktig för att tillvarata de möjligheter som energilagring erbjuder.

27.  Europaparlamentet anser att utvecklingen av nya och befintliga ellagringslösningar kommer att vara oumbärlig i energiomställningen, och att reglerna för den nya marknadsmodellen bör främja införandet av en stödram för de olika tekniker som används.

28.  Europaparlamentet anser att energilagring har många fördelar, inte minst att den tillåter efterfrågeflexibilitet, bistår i en balansering av nätet och tillhandahåller sätt att lagra överflödig produktion av förnybar energi på. Parlamentet efterlyser en översyn av den befintliga lagstiftningsramen för att främja utvecklingen av energilagringssystem och andra flexibla alternativ som gör det möjligt att mata in en större andel intermittenta förnybara energikällor – vare sig de är centraliserade eller utspridda – med lägre marginalkostnader i energisystemet. Parlamentet betonar behovet av att införa en separat resurskategori för el- eller energilagringssystem i den befintliga lagstiftningsramen med tanke på energilagringssystemens dubbla funktion – produktion och efterfrågan.

29.  Europaparlamentet vill således att den nya marknadsmodellen åtgärdar tekniska hinder och diskriminerande praxis i nätföreskrifterna för energilagring, och att avgifter och skatter tillämpas rättvist så att man undviker dubbla kostnader för laddning och urladdning av energi och får till stånd en marknad som belönar snabbreagerande flexibla resurser. Parlamentet föreslår att om och när lagringsalternativen blir fler till antalet och ekonomiskt överkomliga, kommer den logiska grunden för kapacitetsmarknader att snabbt försvinna.

30.  Europaparlamentet betonar behovet av att främja användningen av energilagringssystem och att skapa lika villkor som gör att energilagring kan konkurrera med andra flexibla alternativ, som bygger på en teknikneutral modell för energimarknaden.

31.  Europaparlamentet efterlyser således en teknikneutral modell för energimarknaden som ger olika energilagringslösningar baserade på förnybara energikällor, till exempel litium-jonbatterier, värmepumpar eller vätgasbränsleceller, möjlighet att komplettera kapaciteten för förnybar energiproduktion. Parlamentet efterlyser också inrättandet av tydligt definierade mekanismer i syfte att utnyttja överflödig produktion och inskränkningar.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klargöra ståndpunkten om lagring i olika skeden av elkedjan, och att tillåta systemansvariga för överföringen och distributionen att investera i samt använda och utnyttja energilagringstjänster för nätbalansering och andra stödtjänster.

33.  Europaparlamentet noterar det ökade antal energi- och stödtjänster som energilagring kan erbjuda i framtiden. Parlamentet kräver därför en definition av ellagring som kan täcka dess dubbla funktion (elförbrukning och elförsörjning), och ett avskaffande av lagstiftningshinder för ellagring.

34.  Europaparlamentet kräver en översyn av det befintliga regelverket i syfte att stödja användningen av energilagringssystem och andra flexibla alternativ med målet att centraliserat eller decentraliserat mata in en större andel förnybara intermittenta energikällor med låga marginalkostnader i energisystemet.

35.  Europaparlamentet efterlyser en definition av en anordning för energilagring i elsystem som ska införlivas i den befintliga ramen.

36.  Europaparlamentet kräver att det i den befintliga ramen inrättas en separat kategori för ellagringssystem vid sidan av produktion, nätdrift och förbrukning.

37.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna kan samarbeta genom sammanlänkningar för gas och genom att samordna nationella nödåtgärder vid större avbrott i gasförsörjningen.

38.  Europaparlamentet noterar att gränsöverskridande konkurrens kan skapa fördelar för konsumenterna eftersom det finns flera energileverantörer på en decentraliserad marknad, vilket leder till att nya innovativa energitjänsteföretag uppstår.

39.  Europaparlamentet kräver en vidareutveckling av renodlade energimarknader med en rättvis fördelning av kostnader och fördelar mellan alla energianvändare och energiproducenter, som bygger på ett konsekvent genomförande av befintlig lagstiftning, en målinriktad uppgradering av överförings- och distributionsinfrastruktur, stärkt regionalt samarbete, bättre sammanlänkning, energieffektivitet, system för efterfrågeflexibilitet och lagring, och som kan ge korrekta långsiktiga signaler för att skydda elsystemet och utveckla förnybara energikällor, samtidigt som hänsyn tas till särdragen hos elmarknaderna i regioner som är isolerade från det nationella elsystemet, vilket främjar energidiversifiering och stimulerar en större konkurrens med syftet att öka försörjningstryggheten.

40.  Europaparlamentet betonar att energieffektivitet är en grundläggande princip i strategin för energiunionen, eftersom detta är ett ändamålsenligt sätt att minska utsläppen, konsumenternas utgifter och EU:s beroende av import av fossila bränslen.

41.  Europaparlamentet erkänner att energiflexibilitet och energikapacitet för närvarande behövs och bör utvärderas grundligt inom ramen för en framtidssäker marknadsmodell eftersom de kompletterar varandra.

42.  Europaparlamentet betonar att en europeisk elmarknad måste vara marknadsdriven. Parlamentet betonar i detta sammanhang att en dynamisk prisbildning har en signalerande och styrande funktion och tveklöst är viktiga för effektiviteten och således för en välfungerande elmarknad.

43.  Europaparlamentet påpekar att tidsvarierande elpriser kan utlösa flexibilitet på efterfrågesidan, vilket kan hjälpa till att balansera efterfrågan och utbud samt jämna ut variabla förnybara produktionsmönster. Parlamentet betonar i detta avseende vikten av att elpriserna speglar de faktiska elkostnaderna.

44.  Europaparlamentet konstaterar att förväntningar om kommande pristoppar kan skapa incitament för producenter och investerare att investera i flexibla lösningar såsom energilagring, energieffektivitet, efterfrågestyrning, produktionskapacitet för förnybar energi, högeffektiva moderna gaskraftverk och pumpkraftverk. Parlamentet kräver återhållsamhet i fråga om ingripande på grossistmarknaden, även i samband med höga pristoppar, och att all planerad utfasning av reglerade konsumentpriser som ligger under produktionskostnaderna beaktar behoven hos utsatta konsumenter som riskerar energifattigdom.

45.  Europaparlamentet betonar att förnybara energikällor måste integreras fullt ut på elmarknaden. Parlamentet efterlyser åtgärder som stimulerar och maximerar ett inkluderande av dessa i balanseringstjänster, och anser att förkortade stängningstider, handelsintervaller som är anpassade till avräkningsperioden och möjlighet för producenter i olika medlemsstater att lämna aggregerade bud, verkligen skulle bidra till att detta mål uppnås.

46.  Europaparlamentet kräver en integration av den inre marknaden och balanserings- och reservtjänsterna genom att likviditet och gränsöverskridande handel i alla marknadstidsramar främjas. Parlamentet vill att åtgärder för att nå målmodellens ambitiösa mål när det gäller intradagen och balansmarknaderna ska påskyndas, med början i en harmonisering av stängningstiderna och energiprodukterna.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lämna in förslag som tillåter instrument att minska inkomstrisken från 20 till 30 år, så att investeringar i ny koldioxidsnål produktion verkligen drivs av marknaden, till exempel saminvesteringar med avtalsbunden riskfördelning mellan stora konsumenter och elproducenter, eller av en marknad för långsiktiga avtal som bygger på en genomsnittlig prissättning för kostnaderna.

48.  Europaparlamentet kräver att tjänster för elförsörjning och stödtjänster tilldelas på grundval av en fri marknad. Parlamentet anser att en sådan öppen upphandling bör, oavsett om den är nationell eller gränsöverskridande, vara teknikneutral och även göra det möjligt för systemansvariga för lagring att delta.

49.  Europaparlamentet står bakom en ökad andel förnybar energi i EU. Parlamentet betonar betydelsen av stabila och kostnadseffektiva stödsystem för förnybar energi vad gäller investeringar på lång sikt, och av system som är fortsatt flexibla och anpassningsbara på kort sikt och anpassade till nationella behov och förhållanden som möjliggör en utfasning av subventioner för mogen teknik för förnybar energi. Parlamentet välkomnar att ett antal former av teknik för förnybar energi snabbt är på väg att kostnadsmässigt kunna konkurrera med konventionella produktionsformer. Parlamentet noterar att det är viktigt att se till att stödsystem är väl utformade och att eventuella effekter på energiintensiva industrier som riskerar koldioxidläckage minimeras.

50.  Europaparlamentet betonar vikten av digital teknik som sänder prissignaler så att efterfrågerespons kan fungera som en källa till flexibilitet. Parlamentet efterlyser således en ambitiös strategi för att digitalisera energisektorn, från införande av intelligenta nät och intelligenta mätare till utveckling av mobila applikationer, onlineplattformar och datanav.

51.  Europaparlamentet framhåller att medlemsstaterna enligt ramen för 2020 måste uppfylla särskilda kvantitativa mål för andelen förnybar energi i den slutliga energiförbrukning, oavsett marknadssituation, och betonar därför hur viktigt det är att förnybar energi främjas genom åtgärder som är inriktade på konkurrens och kostnadseffektivitet, samtidigt som man är medveten om att det finns många olika förnybara tekniker som är i olika mognadsstadier och har olika egenskaper, och att en standardlösning för alla därför inte kan tillämpas. Parlamentet påminner i detta avseende om betydelsen av EU:s utsläppshandelssystem och betraktar investeringsfrämjande åtgärder som ett mer marknadsanpassat alternativ än fasta inmatningspriser och generella prioriteringsregler.

52.  Europaparlamentet vidhåller att med tanke på den allt högre tekniska mognadsgraden för och den breda spridningen av förnybar energi bör bidragsreglerna vara marknadsbaserade, som t.ex. inmatningspremier, för att hålla nere energikonsumenternas kostnader.

53.  Europaparlamentet varnar för att blanda ihop försörjningsmål och klimatpolitiska mål. Parlamentet kräver en konsekvent förstärkning av utsläppshandelssystemet och en ny marknadsmodell för att åstadkomma mer flexibilitet så att koldioxid- och bränslepriser bättre kan stödja ett ökat utnyttjande av förnybar energi i framtiden.

54.  Europaparlamentet påminner om att från och med 2016 kräver riktlinjerna för statligt stöd från 2014 att stora producenter av el från förnybara energikällor tar ett balanseringsansvar, vilket definieras som en skyldighet för producenter att kompensera för kortsiktiga avvikelser från tidigare leveransåtaganden då det finns en intradagsmarknad. Parlamentet betonar att vid avvikelse från den färdplan som den systemansvarige har anmält bör ett lämpligt kompenserande energipris tas ut. Parlamentet påminner om bestämmelserna i direktivet om förnybara energikällor, som ger förnybar energi prioriterat tillträde till näten och prioriterad inmatning i dem. Parlamentet föreslår att dessa bestämmelser utvärderas och ses över efter det att en ny marknad för el har förverkligats som ger mer enhetliga konkurrensvillkor och tar mer hänsyn till särdragen i produktionen av förnybar energi.

55.  Europaparlamentet kräver, med hänsyn till subsidiaritetsprincipen, att medlemsstaterna, vid ett ökat utnyttjande av förnybar energi, samordnar sina insatser med början på regional nivå, för att skapa ekonomiskt effektiva energimarknader i syfte att nå de gemensamma europeiska målen och stärka stabiliteten i nätet. Parlamentet anser att en medlemsstat inte bör kunna fatta ensidiga beslut som har en betydande inverkan på grannländerna utan en bredare diskussion och samarbete på regional nivå eller EU-nivå. Parlamentet påminner om att förnybara energikällor i de flesta fallen har en stark lokal förankring. Parlamentet uppmanar kommissionen att verka för en mer enhetlig europeisk ram för att främja förnybar energi.

56.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att överväga ett regelverk där slutanvändarna uppmuntras att producera egen el och lagra energi lokalt.

57.  Europaparlamentet är övertygat om att vid sidan av förnybar energi kommer alla säkra och hållbara energikällor i elproduktionen att fortsätta spela en viktig roll för att nå målet om en gradvis minskning av koldioxidutsläppen i enlighet med det senaste globala klimatavtalet COP21.

58.  Europaparlamentet betonar vikten av samordning på EU-nivå för att fastställa koncessionssystem för användning av vattenkraft och för att öppna sektorn för konkurrens, i syfte att undvika snedvridningar på marknaden och gynna en effektiv användning av resurserna.

59.  Europaparlamentet noterar att en omorganisering av elmarknaden kommer att uppfylla konsumenternas förväntningar i och med de verkliga fördelar som användningen av ny teknik ger, särskilt när det gäller förnybar energi med låga koldioxidutsläpp, vilket leder till ömsesidigt beroende mellan EU:s medlemsstater i fråga om energitrygghet.

60.  Europaparlamentet understryker att konventionell produktion av baslastel, vid avsaknad av ett fullständigt sammanlänkat elnätsystem med adekvata lagringsmöjligheter, är fortsatt viktig för en trygg elförsörjning.

61.  Europaparlamentet betonar att det lokala och regionala ansvaret som de systemansvariga för distributionen och överföringen har för energiunionen måste beaktas i större utsträckning eftersom energilandskapet decentraliseras alltmer och 90 % av de förnybara energikällorna är sammanlänkade med distributionsnätet och de systemansvariga för distributionen är lokalt förankrade. Parlamentet påminner om vikten av att alla medlemsstater genomför kraven i det tredje energipaketet beträffande uppdelningen av överförings- och distributionssystemen, särskilt mot bakgrund av den ökade roll som de systemansvariga för distributionen har vad gäller tillgång till och hantering av uppgifter. Parlamentet betonar att kontakterna mellan de systemansvariga för överföringen och de systemansvariga för distributionen måste beaktas i större utsträckning. Parlamentet anser att genomförandet av lämpliga affärsmodeller, särskild infrastruktur och harmoniserat stöd skulle kunna gynna en effektiv snabbstart för efterfrågeflexibilitet i alla medlemsstater samt över gränserna.

62.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta de rättsliga och administrativa mekanismer som krävs för att främja lokalsamhällens engagemang i energiproduktionen, genom att de blir delaktiga i mindre projekt för förnybar elproduktion.

63.  Europaparlamentet betonar att i de flesta fall matas förnybar energi in på distributionssystemnivå, nära förbrukningsnivån, och kräver därför att den roll som de systemansvariga för distributionen har som marknadsförmedlare stärks och knyts närmare arbetet med att utforma det europeiska regelverket och de berörda organen när det gäller att utarbeta riktlinjer för frågor som rör deras intresse som t.ex. efterfrågestyrning, flexibilitet och lagring, och efterlyser ett närmare samarbete mellan de systemansvariga för distributionen och de systemansvariga för överföring på EU‑nivå.

64.  Europaparlamentet kräver att man skapar incitament för nödvändiga investeringar i teknik för smarta nät och i distributionssystem för att bättre integrera en ökad mängd förnybar energi och för att vara bättre förberedd för digitalisering. Parlamentet anser i detta sammanhang att de systemansvariga för distributionen måste ges en större roll vid datainsamling och datadelning, och att uppgiftsskyddet måste säkerställas i alla lägen, samtidigt som hänsyn tas till erfarenheterna i länder där smarta mätare införts fullt ut.

65.  Europaparlamentet betonar vikten av ett regionalt perspektiv vid uppbyggnaden av den elinfrastruktur som saknas och som är avgörande för en trygg och hållbar elförsörjning för att eliminera överbelastningen i elnätet och fullborda den inre energimarknaden.

66.  Europaparlamentet ser på de systemansvariga för distributionen som neutrala marknadsförmedlare som får data från olika källor, som de sedan på ett icke-diskriminerande sätt kan ställa till berättigade tredje parters förfogande, efter det att konsumenten gett sitt samtycke – konsumenten garanteras på så sätt fortsatt kontroll över sina uppgifter. Parlamentet anser att de systemansvariga för distributionen gynnar marknadsutvecklingen och spelar en allt viktigare roll som aktiva systemhanterare, tekniska drivkrafter, dataadministratörer och innovatörer. Parlamentet anser att det krävs tydliga regler för att säkerställa att de systemansvariga för distributionen agerar neutrala marknadsförmedlare. Parlamentet påpekar att de systemansvariga för distributionen, bland övriga marknadsaktörer, också kan stödja lokala myndigheter genom att förse dem med uppgifter för att möjliggöra energiöverföring inom deras områden.

67.  Europaparlamentet betonar behovet av att på alla beslutsnivåer påskynda beviljandet av tillstånd för energiinfrastrukturprojekt.

68.  Europaparlamentet anser att det är viktigt med ett förstärkt samarbete inom och mellan regioner under samordning av Acer och i samarbete med Entso-E, i synnerhet i utvärderingen av gränsöverskridande effekter, men utan att medlemsstaterna för den skull avsäger sig ansvaret för försörjningstryggheten. Parlamentet betonar att gränsöverskridande samarbete och sammanlänkningar är nyckeln till att säkerställa försörjningstryggheten.

69.  Europaparlamentet välkomnar Acers arbete och kräver att byrån får tillräckliga finansiella och mänskliga resurser för att kunna fullgöra sina nuvarande och framtida uppgifter och skyldigheter, och för att utforma strategiska planer för sin verksamhet inom en medellång tidsram.

70.  Europaparlamentet framhåller vikten av en effektiv, opartisk och fortlöpande övervakning av de europeiska energimarknaderna som ett viktigt verktyg för att säkerställa en verklig inre energimarknad som kännetecknas av fri konkurrens, adekvata prissignaler och försörjningstrygghet. Parlamentet understryker Acers betydelse i detta avseende och ser fram emot kommissionens ståndpunkt om nya och utökade befogenheter för Acer i gränsöverskridande frågor.

71.  Europaparlamentet uppmanar Acer att stödja och samordna insatser för ett ökat regionalt samarbete kring systemsäkerhet och systemtillräcklighet. Parlamentet anser att överföringen av befogenheter vad gäller frågor om försörjningstrygghet till överstatliga instanser endast bör ske om det tydligt gynnar hela elsystemet och åtföljs av tillräcklig ansvarsskyldighet.

72.  Europaparlamentet kräver att Acer ges beslutande befogenheter vid samordningen av ett ökat regionalt samarbete i gränsöverskridande och interregionala frågor, särskilt i samband med samordningsinitiativ för regional säkerhet, med målet att optimera förvaltningen av energiresurser, och att en sådan samordning ska tillåta nationella egenheter, vara kostnadsbaserad och uppfylla marknadens kriterier samt tillåta en utveckling av adekvata verktyg för att effektivt övervaka energimarknaden och förverkliga energiunionen utan att en ny supermyndighet behöver inrättas.

73.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionens förslag till en ny marknadsmodell för energimarknaderna endast gäller elsektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera möjligheten att se över marknadsmodellen för naturgasmarknaderna för att möta de utmaningar som gassektorn står inför (t.ex. ändra efterfrågan på gas inom EU, strandade tillgångar och prissättningssystem, ytterligare marknadsintegration och vilka respektive roller Acer och det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för gas (Entso för gas) ska ha.

74.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaterna.

(1) EUT C 200, 28.6.2014, s. 1.
(2) EUT L 211, 14.8.2009, s. 1.
(3) EUT L 211, 14.8.2009, s. 15.
(4) EUT L 115, 25.4.2013, s. 39.
(5) EUT L 149, 11.6.2005, s. 22.
(6) EUT L 84, 20.3.2014, s. 61.
(7) EUT L 33, 4.2.2006, s. 22.
(8) EUT L 304, 22.11.2011, s. 64.
(9) EUT C 286 E, 27.11.2009, s. 24.
(10) EUT C 36, 29.1.2016, s. 62.
(11) Antagna texter, P7_TA(2014)0065.
(12) Antagna texter, P8_TA(2015)0359.
(13) EUT L 140, 5.6.2009, s. 16.
(14) EUT L 211, 14.8.2009, s. 55.
(15) EUT C 93, 9.3.2016, s. 8.
(16) Antagna texter, P8_TA(2015)0444.
(17) Antagna texter, P8_TA(2015)0445.
(18) http://www.iea.org/publications/freepublications/publication/REPOWERINGMARKETS.pdf


EU-strategi för uppvärmning och kylning
PDF 229kWORD 60k
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2016 om en EU-strategi för uppvärmning och kylning (2016/2058(INI))
P8_TA(2016)0334A8-0232/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 194,

–  med beaktande av Parisavtalet, som ingicks i december 2015 vid den 21:a konferensen för parterna (COP21) i Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 december 2011 Energifärdplan för 2050 (COM(2011)0885),

–  med beaktande av kommissionens meddelande En EU-strategi för uppvärmning och kylning (COM(2016)0051),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 februari 2015 En ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik (COM(2015)0080),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 23–24 oktober 2014 om ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030,

–  med beaktande av det tredje energipaketet,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050 (COM(2011)0112),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 februari 2014 om en ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1982/2006/EG(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om resurseffektivitet: på väg mot ett kretsloppssamhälle(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 december 2015 På väg mot en europeisk energiunion(4),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industri, forskning och energi och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0232/2016), och av följande skäl:

A.  Nästan 50 procent av den slutliga energiefterfrågan i EU används för uppvärmning och kylning, och 80 procent av denna används i byggnader. Uppvärmnings- och kylningssektorn bör spegla 2015 års klimatavtal från Paris (COP21). En uppvärmnings- och kylningssektor som är förenlig med EU:s energi- och klimatmål måste baseras på 100 procent förnybara energikällor senast 2050, och detta kan endast uppnås genom att vi minskar vår energiförbrukning och till fullo tillämpar principen ”energieffektivitet först/första bränsle”.

B.  För varje energibesparing på 1 procent minskar gasimporten med 2,6 procent(5).

C.  Fler åtgärder krävs för att minska uppvärmningsbehovet i byggnader och för att det kvarvarande behovet inte längre ska baseras på förbränning av importerade fossila bränslen i separata pannor utan på förnybara uppvärmnings- och kylningsalternativ i enlighet med EU:s 2050-mål.

D.  Byggnader står för en mycket stor del av den totala slutliga energiförbrukningen, och högre energieffektivitet i byggnader samt program för efterfrågestyrning kan spela en viktig roll för att balansera energibehovet och minska hög efterfrågan, vilket leder till att överkapaciteten minskar, liksom kostnaderna för produktion, drift och transport.

E.  Andelen energi från förnybara energikällor har långsamt tilltagit (och stod 2012 för 18 procent av primärenergin), men trots det finns det fortfarande mycket stor potential på alla nivåer. Andelen energi från förnybara energikällor samt andelen värmeenergi som återvunnits vid uppvärmning och kylning bör ökas ytterligare i medlemsstaterna.

F.  EU-marknaden för uppvärmning och kylning är fragmenterad till följd av sin lokala karaktär, de olika tekniker som förekommer och de ekonomiska aktörer som är involverade. Den lokala och regionala dimensionen är avgörande för att fastställa rätt politik för uppvärmning och kylning, planera och förverkliga infrastruktur för uppvärmning och kylning samt för att samråda med konsumenterna i syfte att göra uppvärmningen och kylningen mer effektiv och hållbar.

G.  Biomassa utgör 89 procent av den totala förbrukningen av värme från förnybara källor i EU och 15 procent av den totala värmeförbrukningen i EU. Biomassa har stora möjligheter att bidra till ytterligare och betydande kostnadseffektiva lösningar för det växande behovet av uppvärmning.

H.  Uppvärmning och kylning är ett utmärkt exempel på var det krävs en helhetsbaserad strategi med integrerade system för energilösningar som är inriktade på övergripande metoder för utformning av energisystem och för ekonomin i bredare avseende.

I.  Andelen primärenergi från fossila bränslen för uppvärmning och kylning är fortfarande mycket hög och uppgår till 75 procent, vilket utgör ett stort hinder för minskning av koldioxidutsläppen, påskyndar klimatförändringarna och är mycket belastande för miljön. Sektorn för uppvärmning och kylning bör bidra fullt ut till EU:s klimat- och energimål, och stöd för utnyttjande av fossila bränslen inom denna sektor bör utfasas stegvis i linje med Europeiska rådets slutsatser av den 22 maj 2013, allt efter lokala villkor.

J.  Det uppskattas att den mängd värme som produceras genom industriella processer och andra kommersiella processer och som därefter försvinner ut i atmosfären eller vattnet (i stället för att användas produktivt) räcker för att täcka EU:s hela behov av uppvärmning i bostäder och kontorsbyggnader.

K.  Byggnader står för cirka 13 procent av de totala koldioxidutsläppen inom EU.

L.  Användningen av progressiva, effektiva system för uppvärmning eller kylning måste kombineras med en omfattande, enhetlig process för värmeisolering, vilket minskar energibehovet och kostnaderna för konsumenterna och bidrar till att begränsa energifattigdomen samt till att främja utvecklingen av kvalificerade lokala arbetstillfällen.

M.  Om åtgärder för att utveckla en övergripande och integrerad strategi för uppvärmning och kylning inom energiunionen genomförs på rätt sätt erbjuder det både EU:s företag och konsumenter stora möjligheter i form av minskade totala energikostnader för industrin, ökad konkurrenskraft och kostnadsbesparingar för konsumenterna.

N.  EU:s regelverk tjänar till att framhäva övergripande mål, men det är väsentligt att verkliga framsteg görs när det gäller att omvandla uppvärmning och kylning som en del av en vidare översyn av energisystemet.

O.  Målet att optimera de förnybara energikällornas roll – särskilt elektricitetens – i det totala energinätet genom bättre integrering med tillämpningar och transport för uppvärmning och kylning bidrar till att minska koldioxidutsläppen i energisystemet, reducerar beroendet av importerad energi, sänker hushållens energikostnader och främjar EU-industrins konkurrenskraft.

P.  Det mest effektiva sättet att uppnå de här gemensamma målen är att stärka och stödja de lokala och regionala myndigheterna, tillsammans med alla berörda aktörer, så att man kan tillämpa en fullt integrerad systembaserad strategi för stadsplanering, infrastrukturutveckling, byggande och renovering av bostäder samt ny industriell utveckling, i syfte att maximera potentiell samverkan, effektivitetsvinster och andra ömsesidiga fördelar.

Q.  Energieffektiva byggnader är också beroende av lämpliga energisystem. ”Energieffektivitet först/första bränsle” bör respekteras som grundläggande bränsleprincip inom sektorn för uppvärmning och kylning.

R.  Ambitiösa mål för omfattande renovering av det befintliga byggnadsbeståndet skulle skapa miljoner arbetstillfällen i EU, särskilt för små och medelstora företag, öka energieffektiviteten och spela en avgörande roll för att säkerställa minimal energiförbrukning för uppvärmning och kylning.

S.  Arkitektur, stadsplanering, koncentrationen av efterfrågan på uppvärmning samt en åtskillnad mellan olika klimatzoner och byggnadstyper i Europa måste beaktas vid planeringen av energieffektiva, utsläppssnåla offentliga byggnader och bostadshus.

T.  Det finns en mycket stor outnyttjad potential i användning av spillvärme och fjärrvärmesystem, med tanke på att spillvärmen i EU överstiger det totala uppvärmningsbehovet i samtliga byggnader i unionen och att 50 procent av det totala uppvärmningsbehovet inom EU kan tillgodoses med fjärrvärme.

U.  En stor del av EU:s befolkning bor i områden, framför allt städer, där luftkvalitetsnormerna ibland överskrids.

V.  Uppvärmning och kylning förväntas fortsätta att utgöra den största delen av energibehovet i Europa, och en hög grad av detta behov tillgodoses med hjälp av naturgas och LPG. Användningen skulle kunna optimeras genom högeffektiv energilagring. Fortsatt beroende av fossila bränslen går stick i stäv med EU:s klimat- och energiåtaganden samt mål för minskade koldioxidutsläpp.

W.  Skillnaderna i den årliga energiförbrukningen för uppvärmningsändamål varierar för närvarande avsevärt mellan olika klimatzoner i EU: i genomsnitt från 60 till 90 kWh/m2 i Sydeuropa och från 175 till 235 kWh/m2 i Central- och Nordeuropa.

X.  Spridningen av effektiva uppvärmnings- och kylningslösningar har stor potential att stimulera utvecklingen av EU:s industri- och tjänstesektorer, i synnerhet inom området för förnybar energi, liksom skapandet av ett högre mervärde i avlägsna regioner och landsbygdsområden.

Y.  Energi har blivit en samhällelig resurs till vilken tillgång måste säkerställas. Det är dock inte möjligt för alla medborgare att få tillgång till energi: det finns mer än 25 miljoner européer som har allvarliga problem med sin energiförsörjning.

Z.  Politiken för energieffektivitet bör koncentreras på de mest kostnadseffektiva sätten att förbättra byggnadernas prestanda genom att minska uppvärmningsbehovet och/eller ansluta byggnaderna till högeffektiva alternativ.

AA.  Den låga kunskapsnivån bland konsumenterna när det gäller uppvärmningssystemens bristande effektivitet är en av de faktorer som påverkar elräkningarna mest.

AB.  Bostäder med god termisk isolering är fördelaktiga både för miljön och för användarna, som får lägre energikostnader.

AC.  I landsbygdsområden och medelbefolkade områden förbrukas 72 procent av uppvärmnings- och kylningsbehovet i enfamiljshus.

AD.  Naturbaserade lösningar, som välutformad gatuvegetation och gröna tak och väggar som ger byggnader isolering och skugga minskar energiefterfrågan genom att begränsa behovet av uppvärmning och kylning.

AE.  Av den energi som förbrukas i byggnader går 85 procent till rumsuppvärmning och varmvattentillförsel medan 45 procent av uppvärmningen och kylningen i EU används i bostadshus.

AF.  Industrin har tillsammans med lokala myndigheter en viktig roll att spela när det gäller bättre användning av spillvärme och spillkyla.

AG.  I genomsnitt lägger EU-invånarna 6 procent av sina konsumtionsutgifter på uppvärmning och kylning, och 11 procent har inte råd att hålla sina hem tillräckligt varma under vintern.

AH.  Kylningssektorn måste fortfarande analyseras mer ingående och beaktas alltmer i kommissionens strategier och i medlemsstaternas politik.

AI.  Det är viktigt att främja undersökningar om energibesparing i historiska byggnader för att optimera energiprestandan där så är möjligt, samtidigt som man ser till att kulturarvet skyddas och bevaras.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om en EU-strategi för uppvärmning och kylning såsom ett viktigt steg i riktning mot ett helhetsinriktat synsätt på omvandlingen av uppvärmning och kylning i unionen och identifieringen av prioriterade åtgärdsområden. Parlamentet ger sitt fulla stöd till kommissionens arbete för att erkänna och utnyttja synergierna mellan elektricitets- och uppvärmningssektorn i syfte att skapa en effektiv sektor som ger ökad försörjningstrygghet och gör det enklare att på ett kostnadseffektivt sätt uppnå EU:s klimat- och energimål. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta uppvärmnings- och kylningssektorn som en del av utformningen av den europeiska energimarknaden.

2.  Europaparlamentet påpekar vikten av att vidta särskilda åtgärder för uppvärmning och kylning vid översynen av direktivet om energieffektivitet (2012/27/EU), direktivet om förnybar energi (2009/28/EG) samt direktivet om byggnaders energiprestanda (2010/31/EU).

3.  Enligt Europaparlamentet bör man i samband med strategin för uppvärmning och kylning uppmärksamma bägge behoven i lika stor utsträckning och ta hänsyn till att EU har olika klimatzoner och att behoven i fråga om energianvändning därmed varierar.

4.  Europaparlamentet betonar att strategin bör prioritera hållbara och kostnadseffektiva lösningar som gör det möjligt för medlemsstaterna att uppnå EU:s politiska klimat- och energimål. Parlamentet noterar att medlemsstaternas uppvärmnings- och kylningssektorer skiljer sig mycket åt på grund deras divergerande energimix, klimatförhållanden, byggnadsbeståndets effektivitet och industriernas intensitet. Parlamentet understryker därför att man bör säkerställa flexibilitet när det väljs lämpliga strategiska lösningar.

5.  Europaparlamentet vill att specifika strategier för hållbar uppvärmning och kylning ska utarbetas på nationell nivå med särskild hänsyn till kombinerade lösningar för uppvärmning och energi, kraftvärme, fjärrvärme och fjärrkyla som företrädesvis baseras på förnybara energikällor, i enlighet med artikel 14 i direktivet om energieffektivitet.

6.  Europaparlamentet konstaterar att hög energieffektivitet, värmeisolering med hög prestanda samt användning av förnybara energikällor och värmeåtervinning utgör de viktigaste prioriteringarna i EU-strategin för uppvärmning och kylning. Parlamentet anser därför att principen ”energieffektivitet först/första bränsle” bör respekteras, eftersom energieffektivitet ger störst och snabbast ekonomisk lönsamhet och är ett centralt inslag i strategin för att uppnå en framgångsrik övergång till en säker, motståndskraftig och intelligent uppvärmnings- och kylningssektor.

7.  Europaparlamentet konstaterar att ett mer decentraliserat och flexibelt energisystem, där kraft- och värmekällorna finns närmare konsumtionspunkten, kan främja decentraliserad energiproduktion och därigenom möjliggöra för konsumenter och samhällen att engagera sig mer på energimarknaden, kontrollera den egna energianvändningen samt bli aktiva deltagare i efterfrågeflexibilitet. Parlamentet anser att energieffektiviteten inom energisystemet som helhet blir allt högre ju kortare den kedja är som omvandlar primärenergi till andra energiformer och som slutligen genererar användbar värmeenergi. Parlamentet erkänner dessutom att man genom en sådan strategi minskar överförings- och distributionsförlusterna, förbättrar energiinfrastrukturens motståndskraft och samtidigt tillhandahåller små och medelstora företag lokala affärsmöjligheter.

8.  Europaparlamentet understryker de kompletterande inslagen mellan dels rättsakterna om ekodesign och energimärkning, dels energieffektivitetsdirektivet och direktivet om byggnaders energiprestanda när det gäller att minska förbrukningen vid uppvärmning och kylning. Parlamentet anser att vitvaror (tvättmaskiner, diskmaskiner osv.) bör vara så effektiva som möjligt och utformade på ett sådant sätt att de kan utnyttja tappvarmvattennätet på installationsplatsen. Parlamentet anser därför att kraven på ekodesign och energimärkningsstrategierna regelbundet bör ses över och uppdateras för att man ska uppnå ytterligare energibesparingar och bättre konkurrenskraft genom mer innovativa produkter och lägre energikostnader.

9.  Europaparlamentet påminner om att uppvärmning och kylning står för den största delen av EU:s energibehov. Parlamentet betonar vikten av att respektera principen om teknikneutralitet mellan nuvarande tillgängliga förnybara energikällor och marknadsbaserade och statliga incitament under övergången till en trygg energiförsörjning med låga koldioxidutsläpp för uppvärmnings- och kylningssektorn.

10.  Europaparlamentet betonar behovet av en gynnsam ram för hyresgäster och personer som bor i flerfamiljshus för att det ska bli möjligt även för dem att dra nytta av egenproduktion och -förbrukning av förnybar uppvärmning och kylning samt energieffektivitetsåtgärder, för att man därigenom ska kunna ta itu med de utmaningar som delade incitament och, emellanåt, begränsande hyresregler innebär.

11.  Europaparlamentet understryker den väsentliga roll som tekniken för förnybar energi spelar, medräknat hållbar biomassa, luftvärme, geotermisk energi och solenergi samt solceller sammanlänkade med elektriska batterier, för uppvärmning av vatten samt uppvärmning och kylning av byggnader, i kombination med anläggningar för lagring av värme som kan nyttiggöras till utjämning på dags- eller årstidsbasis. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla stimulansåtgärder för främjande och utnyttjande av sådan teknik. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra energieffektivitetsdirektivet och direktivet om byggnaders energiprestanda fullt ut, inklusive kraven på ett byggnadsbestånd med nära-nollenergibyggnader och långsiktiga renoveringsstrategier, med beaktande av att det behövs tillräckligt med investeringar för att byggnadsbeståndet i medlemsstaterna ska kunna moderniseras. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en EU-omfattande vision om ett byggnadsbestånd med nära-nollenergibyggnader fram till 2050.

12.  Europaparlamentet anser att problemen avseende energisäkerhet inom EU i hög grad gäller säkerheten i fråga om tillgång till uppvärmning. Parlamentet anser därför att diversifiering av värmekällorna är ytterst viktigt och uppmanar kommissionen att undersöka sätt att ytterligare stödja och påskynda ökad utveckling av teknik för förnybar värmeproduktion.

13.  Europaparlamentet anser att kartläggning av resurser för uppvärmningsändamål, ändamålsenliga arkitektlösningar för byggnader, bästa praxis vad gäller förvaltning av anläggningar och stadsplaneringsprinciper – inbegripet nätverkslösningar på stadsnivå såsom fjärrvärme och fjärrkyla vid utformning av hela bostads- och affärsområden – bör utgöra grunden för energieffektivt och utsläppssnålt byggande i Europas olika klimatzoner. Parlamentet understryker att ett väl isolerat klimatskal har en hög värmelagringskapacitet, vilket leder till betydande besparingar i fråga om uppvärmning och kylning.

14.  Europaparlamentet betonar att energiefterfrågan inom fastighetssektorn svarar för ungefär 40 procent av EU:s energiförbrukning respektive en tredjedel av naturgasförbrukningen och skulle kunna skäras ned med så mycket som tre fjärdedelar om renoveringen av byggnader påskyndas. Parlamentet framhåller att 85 procent av denna energiförbrukning används för uppvärmning och varmvatten för hushållsbruk och att modernisering av gamla och ineffektiva uppvärmningssystem, ökad användning av elektricitet från förnybara energikällor, bättre utnyttjande av spillvärme genom högeffektiva fjärrvärmesystem samt totalrenovering av byggnader med förbättrad värmeisolering fortsätter att vara centralt för att få en mer säker och hållbar metod för värmeförsörjning. Parlamentet rekommenderar fortsatt höjning av energieffektivitetsstandarderna för byggnader, varvid man bör beakta och uppmuntra tekniska innovationer framför allt för att säkerställa homogenitet för isoleringen. Parlamentet rekommenderar vidare fortsatt stöd till uppförandet av nära-nollenergibyggnader.

15.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utveckla långsiktiga strategier för uppvärmning och kylning på grundval av en integrerad metod samt harmoniserad kartläggning och bedömning i enlighet med artikel 14 i energieffektivitetsdirektivet. Genom strategin bör prioriterade områden för insatser fastställas och optimerad stadsplanering möjliggöras. Parlamentet uppmanar kommissionen att bistå medlemsstaterna i detta genom att utarbeta allmänna riktlinjer för de nationella uppvärmnings- och kylningsstrategierna.

16.  Europaparlamentet framhåller att de ekonomiska konsekvenserna av att renovera och isolera byggnader ofta sänker uppvärmnings- och kylningskostnaderna med 50 procent. Kommissionen uppmanas att tillhandahålla lämplig samfinansiering för initiativ som är inriktade på att renovera subventionerade boenden och hyreshus med låg energieffektivitet.

17.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att utveckla en verktygslåda med åtgärder för att underlätta renovering av flerfamiljshus. Parlamentet anser att en harmoniserad och omfattande verktygslåda även bör utvecklas för städers energiplanering för att möjliggöra kartläggning av den lokala potentialen för uppvärmning och kylning, optimerad och integrerad byggnadsrenovering samt utveckling av infrastruktur för uppvärmning och kylning.

18.  Europaparlamentet upprepar betydelsen av att utveckla EU-system som ger incitament för energieffektiv renovering som går utöver de lagstadgade minimikraven när det gäller offentliga byggnader, bostäder, subventionerade boenden och ekologiska nybyggnationer.

19.  Europaparlamentet framhåller uppvärmningens och kylningens lokala karaktär och potential och uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att underlätta ytterligare värmerenovering av befintliga offentliga och kommersiella byggnader samt bostadshus med låg energiprestanda. Parlamentet framhåller betydelsen av rörelser såsom borgmästaravtalet, som möjliggör delande av kunskap och bästa praxis.

20.  Europaparlamentet understryker behovet av att kartlägga möjligheter till lokal uppvärmning och kylning i hela Europa, så att städer på ett bättre sätt kan identifiera tillgängliga lokala resurser och därmed bidra till att öka EU:s oberoende inom energiproduktion, främja tillväxt och konkurrenskraft genom att skapa lokala arbetstillfällen som inte kan läggas ut på underleverantörer samt leverera ren och prisvärd energi till konsumenterna.

21.  Europaparlamentet uppmanar lokala myndigheter att inom sina områden bedöma den befintliga potentialen för uppvärmning och kylning, liksom framtida uppvärmnings- och kylningsbehov, med beaktande av potentialen hos lokalt tillgängliga förnybara energikällor, värmeenergi från kraftvärmeverk och fjärrvärmevolymer.

22.  Europaparlamentet anser att det bör inrättas ett attraktivt finansieringssystem för hushåll som är belägna utanför områden med fjärrvärme- och fjärrkylningssystem, i syfte att främja ny teknik för uppvärmning av hushåll som använder förnybara energikällor.

23.  Europaparlamentet uppmanar lokala myndigheter att ta itu med de specifika problemen med byggnader på landsbygden, som tenderar att vara äldre, mindre energieffektiva, mer hälsovådliga och ge lägre värmekomfort.

24.  Europaparlamentet anser att energieffektiviteten blir allt högre ju kortare den kedja är som omvandlar primärenergi till andra energiformer och som slutligen genererar användbar värmeenergi. Parlamentet konstaterar att det finns många olika klimatförhållanden och andra förhållanden i unionen och uppmanar kommissionen att främja teknikneutrala instrument som gör det möjligt för varje samhälle att utveckla kostnadseffektiva lösningar för att minska uppvärmnings- och kylningssektorns koldioxidintensitet.

25.  Europaparlamentet konstaterar att syftet med EU:s regelverk är att framhäva övergripande mål, men att det är viktigt med verkliga framsteg för att revolutionera uppvärmning och kylning som en del av en vidare översyn av energisystemet.

26.  Europaparlamentet framhåller att EU:s politiska verktyg och kapacitet ännu inte är tillräckligt utvecklade för att man ska kunna driva på omvandlingen av uppvärmnings- och kylningssektorn, utnyttja potentialen fullt ut eller ta fram lösningar för att minska efterfrågan och koldioxidutsläppen i den omfattning och takt som krävs.

27.  Europaparlamentet betonar betydelsen av fjärrvärmenät, som erbjuder ett alternativ till mer förorenande individuella uppvärmningssystem eftersom de utgör en särskilt verkningsfull och kostnadseffektiv metod att leverera hållbar uppvärmning och kylning, integrera förnybara energikällor samt återvunnen värme och kyla och att lagra överskott av el när konsumtionen är låg, varvid man möjliggör flexibilitet för nätet. Parlamentet betonar behovet av att integrera en större andel förnybara energikällor, med tanke på att över 20 procent av fjärrvärmen och fjärrkylan redan produceras från förnybara energikällor i överensstämmelse med artikel 14 i energieffektivitetsdirektivet, där det krävs heltäckande bedömningar av potentialen för effektiv fjärrvärme och fjärrkyla. Parlamentet efterlyser en modernisering och utvidgning av befintliga fjärrvärmesystem för att uppnå en övergång till hög energieffektivitet och förnybara alternativ. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att genomföra skattemässiga och finansiella mekanismer för att uppmuntra utvecklingen och användningen av fjärrvärme och fjärrkyla samt ta itu med befintliga lagstiftningsmässiga hinder.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant bedöma medlemsstaternas övergripande bedömningar av potentialen när det gäller kraftvärme och fjärrvärme enligt artikel 14 i energieffektivitetsdirektivet, så att dessa planer speglar lösningarnas verkliga ekonomiska potential och utgör en sund grundval för politiska strategier som överensstämmer med EU:s mål.

29.  Europaparlamentet betonar att det är ytterst viktigt att ineffektiva och icke-hållbara individuella uppvärmningssystem eller fjärrvärme-/fjärrkylsystem i tätorter med kompakt bebyggelse stegvis ersätts med effektiva fjärrvärme-/fjärrkylsystem eller moderniseras med den senaste uppvärmnings-/kylningstekniken för att uppnå en övergång till hög energieffektivitet och förnybara alternativ.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina initiativ avseende direktivet om förnybar energi och marknadsmodeller föreslå åtgärder som bidrar till ett effektivare energisystem med större flexibilitet genom ytterligare integrering av system för elektricitet, uppvärmning och kylning.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en gemensam EU-ram för att främja och ge rättslig trygghet för självförsörjning, som särskilt främjar och stödjer grannkooperativ vilka utnyttjar förnybara energikällor.

32.  Europaparlamentet vill att det tas fram en nationell indikator för behovet av uppvärmning och kylning i byggnader.

33.  Europaparlamentet efterlyser ett strategiskt tillvägagångssätt för att minska koldioxidutsläppen från uppvärmning och kylning inom industrin, genom att förbättra effektiviteten i processerna, ersätta fossila bränslen med hållbara energikällor och integrera industrierna med det omgivande termiska klimatet.

34.  Europaparlamentet betonar den enorma potential som finns hos samordning av energi- och resursflöden för att spara primärenergi, särskilt inom industrierna, där överskottsvärme eller överskottskyla med hjälp av kaskadsystemet kan återanvändas i en annan process som inte kräver lika extrema temperaturer och, om möjligt, i samband med uppvärmning och kylning av byggnader via fjärrvärmesystem.

35.  Europaparlamentet konstaterar att föråldrade fjärrvärmeverk med låg energieffektivitet bör ersättas med de bästa tillgängliga alternativa lösningar som fullt ut överensstämmer med EU:s energi- och klimatmål, t.ex. mer miljövänliga kraftvärmeverk som drivs med hållbara bränslen i enlighet med hållbarhetskriterier för biomassa.

36.  Europaparlamentet konstaterar att uppvärmning och kylning är en väldigt lokal fråga, eftersom tillgängligheten och infrastrukturen samt värmebehovet till största delen beror på lokala omständigheter.

37.  Europaparlamentet håller med om det som anges i strategin för uppvärmning och kylning, nämligen att kraftvärmeverkens ekonomiska potential inte utnyttjas. Därför uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare främja högeffektiv kraftvärme och fjärrvärme i enlighet med kommissionens meddelande om tillståndet i energiunionen (COM(2015)0572).

38.  Europaparlamentet anser att det krävs en strategi på systemnivå för kylning som inkluderar befintliga byggnader och andra verksamheter där kylning används, t.ex. transport.

39.  Europaparlamentet anser att reversibla system för uppvärmning och kylning med hjälp av effektiva värmepumpar under vissa förhållanden kan få mycket stor betydelse i den tempererade klimatzonen i Europa på grund av deras flexibilitet. Parlamentet framhåller att hybriduppvärmningssystem, där värmen hämtas från två eller flera energikällor, kan främja en allt viktigare roll för förnybar uppvärmning, framför allt i befintliga byggnader där dessa system kan införas med begränsade renoveringsbehov. När det gäller värmepumpar uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att tillhandahålla lämpliga beräkningsmetoder och främja spridning av bästa praxis för stödmekanismer för att ge stöd till effektiva, hållbara lösningar med låga koldioxidutsläpp för olika uppvärmningsbehov.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka överensstämmelsen med EU:s lagstiftning gällande fluorerade växthusgaser för att minska utsläppet av sådana gaser i atmosfären. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att användningen av alternativa kylmedel är säker, kostnadseffektiv och överensstämmer med andra EU-mål avseende miljö, klimatförändringar och energieffektivitet.

41.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör undersöka möjligheten till direkt användning av värme från geotermiskt vatten, direkt återvunnen energi från industriella processer och värme från andra källor med lägre temperatur, till exempel värme från djuphavsutvinning för uppvärmning (kylning), vilket med hjälp av stora värmepumpar skulle möjliggöra uppvärmning av hela bostadsområden med befintliga och nya fjärrvärmenät och inte bara enskilda byggnader om det finns en lämplig fjärrvärmeinfrastruktur eller om en sådan kommer att utvecklas.

42.  Europaparlamentet betonar vikten av teknik som kan användas för att minska värmeenergibehovet och utsläppen av växthusgaser, såsom geotermisk energi med låg entalpi, fjärrvärme/fjärrkyla från förnybara energikällor, småskaliga kraftverk för trigeneration eller kraftvärmeverk som förbränner naturgas och/eller biometan, eller kombinationer av dessa.

43.  Europaparlamentet anser att anläggningar för lagring av värme som utnyttjar elektrisk resistans under perioder när förbrukningen är lägre (t.ex. genom att lagra energi i form av värme) och som därmed förbättrar kvaliteten på den elektriska strömmen genom att underlätta integrering av olika förnybara energikällor, kan spela en mycket viktig roll för uppvärmningen och bidra till att balansera elnätet samt minska energiproduktionen, importen och priserna.

44.  Europaparlamentet menar att spillvärme och spillkyla som uppstår genom industriella processer och kraftvärme under elproduktion i konventionella värmekraftverk och återvinns från välisolerade bostadshus genom rekuperativa metoder och mikrosystem bör spela en betydligt större roll för uppvärmning och kylning än hittills. Parlamentet betonar att återvinning av industriell spillvärme och spillkyla bör erkännas och uppmuntras genom forskning, eftersom den innebär en stor möjlighet för investering och innovation. Parlamentet betonar att industrier och närliggande bostadshus eller servicebyggnader bör uppmuntras att samarbeta och dela på energiproduktion och energibehov.

45.  Europaparlamentet betonar att offentlig finansiering eller offentligt ägande av fjärrvärmeinfrastruktur inte får leda till en kostsam låsning till infrastruktur med höga koldioxidutsläpp. Parlamentet uppmanar nationella, regionala och lokala myndigheter att bedöma behovet av offentligt ekonomiskt stöd till fjärrvärmeinfrastrukturen mot bakgrund av EU:s mål att minska utsläppen av växthusgaser med 80–95 procent till 2050 jämfört med 1990 års nivåer och en ordnad övergång inom energihushållningen.

46.  Europaparlamentet konstaterar att integrering av produktion, konsumtion och återanvändning av spillkyla ger miljömässiga och ekonomiska fördelar och minskar det primära energibehovet av kylning.

47.  Europaparlamentet betonar att omvandlingen av avfall till energi kommer att fortsätta spela en viktig roll inom uppvärmningssektorn, eftersom alternativet ofta är deponering och användning av fossila bränslen, och påminner om att det behövs mer återvinning.

48.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta rättsliga och ekonomiska åtgärder för att påskynda en gradvis avveckling av föråldrade värmesystem med ugnar för fasta bränslen med en energieffektivitet som understiger 80 procent och att ersätta dem, där så är möjligt, med effektiva och hållbara uppvärmningssystem på lokal nivå (såsom fjärrvärmesystem) eller mikronivå (såsom geotermisk värme och solvärmesystem).

49.  Europaparlamentet understryker att införandet av smarta värmesystem kan bidra till bättre förståelse av energiförbrukningen bland konsumenterna och förnyelse av ineffektiva värmesystem, vilket främjar energibesparingar.

50.  Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om att 75 procent av det europeiska byggnadsbeståndet inte är energieffektivt och 90 procent av dessa byggnader enligt uppskattningarna fortfarande kommer att vara i bruk 2050. Därför understryker parlamentet vikten av att just dessa byggnader utan dröjsmål ska genomgå omfattande renovering.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för programmet ”Avfall till energi” utarbeta en plan för att främja och utnyttja det potentiella bidraget från hållbar användning av organiskt avfall för uppvärmning och kylning i samband med fjärrvärme- och fjärrkylningssystem.

52.  Europaparlamentet betonar att biogas utgör en viktig hållbar energikälla för uppvärmnings- och kylningssystem och att det därför måste uppställas ett tydligt mål för återvinning av organiskt material för att stimulera investeringar i insamling och behandling av biologiskt avfall.

53.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utfasa användning för uppvärmningsändamål i tätorter av föråldrade ugnar som alstrar marknära utsläpp, det vill säga utsläpp i atmosfären av organiska pyrolysgaser från ofullständig förbränning, kväveoxider, sot och partiklar samt flygaska som sprids genom konvektion, och att genom incitament främja användningen av hållbara – däribland förnybara – alternativ.

54.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för utfasning av ineffektiva ugnar och pannor som drivs med eldningsolja och kol och som idag används i mer än hälften av bostäderna på landsbygden. Parlamentet anser att energiförsörjningen bör komma från förnybara källor med låga utsläpp av koldioxid.

55.  Europaparlamentet betonar att fjärrvärme baserad på förnybar energi förhindrar spridningen av mer förorenande individuella uppvärmningssystem som ökar luftföroreningarna i bostadsområden och som är mycket svårare att kontrollera än utbredda fjärrvärmesystem. Parlamentet betonar dock att infrastrukturens tillstånd och klimatförhållandena varierar inom unionen och att dessa system ofta behöver moderniseras för att bli mer effektiva. Parlamentet efterlyser därför en analys av behovet av stöd till fjärrvärmeinfrastruktur, och av hur förnybara energikällor och fjärrvärme beskattas.

56.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna snarast bör ta itu med utfasningen av lågtemperaturugnar för förbränning av fasta bränslen och organiskt avfall, i vilka förbränningsprocessen orsakar utsläpp i atmosfären av flera olika skadliga ämnen. Parlamentet anser att medlemsstaterna där så är möjligt bör uppmuntra utfasningen av uttjänta och ineffektiva vedspisar som används i tätbebyggda stadsområden samt underlätta utbyte av dessa till moderna, effektiva miljö- och hälsovänliga alternativ, liksom initiativ för att öka medvetenheten om eventuella hälsorisker och bästa praxis för vedspisar.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att täppa till de luckor i lagstiftningen som härrör från direktivet om ekodesign och direktivet om medelstora förbränningsanläggningar, vilka leder till utsläpp vid installationer under 1 MW som inte omfattas av dessa direktiv.

58.  Europaparlamentet menar att ökat behov av kylning kräver ytterligare övervägande av denna fråga, inklusive en integrerad strategi för hela kylkedjan – allt ifrån efterfrågan på industriell kylning från höga temperaturer till kylning för hushåll och behovet av kylning inom livsmedelsindustrin.

59.  Europaparlamentet noterar att tillgång till kvalitativa uppgifter är en förutsättning för att konsumenter och myndigheter ska kunna göra rationella val ifråga om energieffektiva lösningar för uppvärmning. Parlamentet understryker vikten av att utöka de möjligheter som digitaliseringen erbjuder uppvärmnings- och kylningssektorn. Kommissionen uppmanas att utveckla en definition och en metod för att beräkna förnybar kylning.

60.  Europaparlamentet anser att vatteneffektiva värmeväxlare kan spela en viktig roll för kylning i industriella processer genom att avge värme till naturliga vattenförekomster (frikylning) i närheten av lagringsutrymmen för produkter där temperaturen inte överstiger 6 °C under hela året.

61.  Europaparlamentet anser att stationära bränsleceller med hög effekt inom en mycket nära framtid kan bli ett miljövänligt alternativ till kol som fast bränsle.

62.  Europaparlamentet anser att kraft till gas kommer att ha en stor framtida potential för att lagra, transportera och använda förnybar energi för centraliserad och lokal uppvärmning. Parlamentet konstaterar att användningen av kraft till gas är ett effektivt sätt att använda förnybar energi för uppvärmning, särskilt i storstadsområden, tack vare möjligheten att utnyttja befintlig infrastruktur. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att främja forskning och pilotprojekt om kraft till gas.

63.  Europaparlamentet anser att EU:s strategi för innovativ uppvärmning och kylning kräver intensiv forskning som ger en grund för etablering av industrier som tillverkar miljövänlig utrustning för detta ändamål.

64.  Europaparlamentet framhåller fördelarna med forskning och teknisk innovation för den europeiska industrin i och med att den stärker industrins konkurrensfördelar och kommersiella lönsamhet och bidrar till EU:s viktigaste energipolitiska mål. I detta sammanhang betonar parlamentet behovet av mer forskning, utveckling och innovation på området energieffektivitet och teknik för uppvärmning och kylning på basis av förnybar energi, i syfte att sänka kostnaderna, förbättra prestandan samt öka utnyttjandet av och integreringen i detta energisystem. Kommissionen uppmanas att samarbeta med aktörerna inom denna sektor för att bibehålla uppdaterade tekniska färdplaner inom förnybar uppvärmning och kylning för att samordna, spåra och identifiera brister inom teknikutvecklingen för förnybar uppvärmning och kylning.

65.  Europaparlamentet anser att EU mot bakgrund av det akuta behovet av snabba och effektiva resultat inom moderniseringsprocessen för uppvärmningssystem inom EU:s värmesektor bör fokusera på forskning för att öka driftsättningen av den bästa tillgängliga teknik som för närvarande finns.

66.  Europaparlamentet anser att forskningen inom ramprogrammet Horisont 2020 bör omfatta utveckling av hållbara uppvärmnings- och kylningslösningar, teknik för utnyttjande av spillvärme och -kyla, nya material med maximal värmeledningsförmåga (värmeväxlare), med minimal ledningsförmåga – dvs. maximalt värmemotstånd (värmeisolering) – och maximal värmeackumulationskoefficient (värmelagring).

67.  Europaparlamentet anser att framsteg bör uppnås inom ramprogrammet Horisont 2020 när det gäller FoU om hållbara och effektiva uppvärmnings- och kylningssystem och -material, som småskaliga lösningar för framställning och lagring av förnybar energi, fjärrvärme- och fjärrkylningssystem, kraftvärme, isoleringsmaterial och innovativa material såsom strukturella fönsterrutor med hög genomsläpplighet för extern kortvågig instrålning (solljus) och minimal genomsläpplighet för långvågig värmestrålning, som annars skulle flöda ut ur byggnaden.

68.  Europaparlamentet betonar vikten av omfattande forskning inriktad på att utveckla innovativa tekniska lösningar som syftar till konstruktion av anordningar och hela anläggningar för uppvärmning och kylning som är energieffektiva och grundar sig på förnybar energi.

69.  Europaparlamentet kräver en översyn av nuvarande lagstiftning som fokuserar på att värna om teknikneutralitet och kostnadseffektivitet, så att inte en viss teknik gynnas eller missgynnas på bekostnad av någon annan. Vid beräkning av en byggnads energiprestanda bör man t.ex. redovisa den förnybara energi som produceras i byggnaden, exempelvis genom solpaneler på bostadshus, eller nära byggnaden, oavsett vilken källa den kommer från.

70.  Parlamentet framhåller betydelsen av att kombinera den mest avancerade tekniken med intelligent energiförvaltning – t.ex. genom automatiseringssystem i hemmet och smarta värmekontrollsystem, framför allt i en uppkopplad värld där enheterna lätt kan anpassas efter väderförhållanden och elprissignaler samt bidra till stabilisering av nätet genom att efterfrågan ändras. Kommissionen uppmanas att integrera smart teknik på ett bättre sätt i relevanta energiunionsinitiativ för att säkerställa verklig inbördes sammankoppling mellan smarta enheter, uppkopplade bostäder och smarta byggnader med smarta elnät. Parlamentet anser att sådana lösningar bör främjas när det befintliga byggnadsbeståndet renoveras, eftersom de hjälper konsumenterna att förstå sina konsumtionsmönster bättre och justera driften av sitt uppvärmningssystem i enlighet med detta.

71.  Europaparlamentet betonar att byggsektorn har en stor potential att minska efterfrågan på energi och utsläppen av koldioxid. Parlamentet understryker att det behövs ytterligare insatser för att öka den takt i vilken byggnader renoveras. Parlamentet konstaterar att det krävs attraktiva finansiella stimulansåtgärder, tillgång till mycket kompetenta experter på olika nivåer samt utbyte och främjande av bästa praxis för att uppnå detta.

72.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att identifiera och undanröja de återstående hindren för energieffektivitetsåtgärder, särskilt renovering av bostadshus, och att utveckla en fullödig marknad på området energieffektivitet för att främja utbytet av bästa praxis och se till att produkter och lösningar är tillgängliga i hela EU i syfte att bygga upp en verklig inre marknad för produkter och tjänster som avser energieffektivitet. Parlamentet betonar att det inte enbart finns möjligheter att skapa jobb och ekonomisk tillväxt under uppstartsfasen av sådana produkter och tjänster utan även vid fortsatt underhåll och daglig drift av integrerade energisystem som reglerar uppvärmning och kylning.

73.  Europaparlamentet anser att industrin behöver tydliga signaler från de politiskt ansvariga så att de gör nödvändiga investeringar för att uppnå EU:s energimål. Parlamentet understryker behovet av ambitiösa bindande mål och en rättslig ram som främjar innovation utan att skapa överflödiga administrativa bördor, för att på bästa sätt främja kostnadseffektiva och miljömässigt hållbara uppvärmnings- och kylningslösningar.

74.  Europaparlamentet anser att investeringar i energieffektivitet för byggnader bör gå hand i hand med investeringar i förnybar uppvärmning och kylning. Parlamentet anser att de synergier som finns mellan energieffektivitet i byggnader och förnybar uppvärmning och kylning innebär ett stort steg i riktning mot en koldioxidsnål ekonomi. Parlamentet välkomnar nationella åtgärder för att öka antalet nära-nollenergibyggnader.

75.  Europaparlamentet rekommenderar att man för byggnader som utgör byggnadsminnen tar fram individuella system för värmerenovering med dubbelt fokus på investeringar i byggnadens ytskikt tillsammans med optimering av byggnadens styr- och automatiseringssystem samt tillförseln av effektiv uppvärmning och kylning, samtidigt som man är noggrann med att inte förstöra byggnadernas unika arkitektoniska stil.

76.  Europaparlamentet konstaterar att de arkitektoniska lösningarna för intelligenta byggnader bör ta ett helhetsgrepp för att garantera värmekomfort (kylning) genom byggnadernas form och massa, anpassning av ytan och justering av sådana parametrar som mängden dagsljus samt intensiteten hos ventilation och rekuperation, samtidigt som driftskostnaderna hålls låga.

77.  Europaparlamentet betonar betydelsen av standardiserade energibesiktningar samt kostnadseffektivitet när det gäller att lösa problem med industriell isolering för att spara energi och minska utsläppen. Parlamentet anser att industriella energikostnader skulle kunna minskas ytterligare genom investeringar i befintlig och beprövad hållbar teknik.

78.  Europaparlamentet betonar att de europeiska struktur- och investeringsfonderna är ett viktigt verktyg för att modernisera energisystemet. Parlamentet menar att de begränsningar som gällt hittills för Eruf-finansieringen av den prioriterade övergången till en utsläppssnål ekonomi inte har varit effektiva. När det gäller programperioden efter 2020 anser parlamentet att den andel av budgeten som avsatts för denna prioritering bör utökas.

79.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att säkerställa tillgång till finansiering både på kort och lång sikt för investeringar i projekt av alla storlekar som avser modernisering av uppvärmnings- och kylningssektorn, medräknat fjärrvärme- och fjärrkylning, uppgradering av relevant nätinfrastruktur, modernisering av uppvärmningssystem – inklusive en övergång till förnybara energikällor – och en snabbare byggnadsrenoveringstakt. I detta avseende uppmanas kommissionen att utveckla en stabil, innovativ och långsiktig finansiell mekanism. Parlamentet betonar den roll som Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) och andra tillämpliga europeiska fonder, t.ex. de som är tillgängliga via Europeiska investeringsbanken (EIB) eller EU:s utsläppshandelssystem, skulle kunna spela i fråga om finansiering och tekniskt bistånd, när det gäller att se till att projekt är attraktiva för investerare i och med att det erbjuds stabila regleringsvillkor, framför allt genom minimerad byråkrati och en ändamålsenlig process för ansökan och godkännande. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka de befintliga bestämmelserna om uppvärmning och kylning under programperioden efter 2020 för samtliga tillämpliga europeiska fonder och att undanröja hinder som innebär att de lokala myndigheterna inte kan fördela användbara resurser för renovering av offentliga byggnader. Parlamentet stödjer initiativet smart finansiering för smarta byggnader, genom vilket ökat utnyttjande av energieffektivitetsåtgärder främjas i kombination med förnybar energi inom byggsektorn. Modernisering och värmeisolering av byggnader bör enligt parlamentets mening föregå andra åtgärder när det gäller tillgång till finansiering med tanke på deras synnerligen stora jobbskapande potential.

80.  Europaparlamentet upprepar behovet av att strukturfonderna görs tillgängliga för flera former av förbättringar av byggnader och byggnadssystem, särskilt genom förmånliga lån till privata fastighetsägare, vilket skulle kunna ge starkare incitament till en mycket välbehövlig förbättring av befintliga byggnader, särskilt i EU:s mindre utvecklade delar.

81.  Europaparlamentet betonar att kommissionen för att stimulera förbättringar inom uppvärmnings- och kylningssektorn till fullo bör tillämpa de förhandsvillkor som anges i artikel 19 i förordning (EU) nr 1303/2013 och säkerställa att EU:s befintliga lagstiftning om åtgärder för uppvärmning och kylning genomförs och tillämpas korrekt.

82.  Europaparlamentet anser att riktlinjerna för statligt stöd för effektiv teknik – som krävs för utfasningen av fossila bränslen inom uppvärmning och kylning, särskilt för gemenskapsbaserade lösningar – bör beakta behovet av lämpligt offentligt stöd.

83.  Europaparlamentet konstaterar att initiativ såsom Elena (europeiskt lokalt energistöd), smarta städer och det nya integrerade borgmästaravtalet om klimat och energi kan stödja lokala och regionala aktörer när det gäller renovering av energisystem i byggnader.

84.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att EU:s budget används enligt målen om minskade koldioxidutsläpp och energieffektivitet.

85.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta riktade åtgärder och kraftfullt stimulera ökad energieffektivitet och användning av förnybara energikällor i utsatta hushåll med låg inkomst. Kommissionen uppmanas att öronmärka en mycket större andel av EU:s medel för att finansiera energieffektivitet och program för förnybara energikällor för utsatta hushåll i energifattigdom och för att ge medlemsstaterna vägledning i fråga om särskilda åtgärder mot energifattigdom.

86.  Europaparlamentet anser att medborgarna bör få bättre information om energiförbrukningen i sina hushåll, möjligheter till energibesparingar samt fördelarna med uppgraderingar av deras uppvärmningssystem som baseras på förnybar energi och möjligheten att producera och förbruka egen förnybar uppvärmning och kylning.

87.  Enligt Europaparlamentet måste medlemsstaterna se till – bland annat genom informationskampanjer, kontaktpunkter, kollektiva inköpssystem (så att konsumenterna kan gå samman om inköp till nedsatta priser) och kluster av enskilda projekt (så att flera små projekt sammanförs i ett större kluster, vilket bör göra det möjligt att finna investeringar med bättre villkor) – att konsumenterna får full kunskap om och tillgång till de tekniska och ekonomiska fördelarna med mer hållbara system för uppvärmning och kylning samt ökad energieffektivitet, så att de kan göra bästa möjliga val allt efter sin egen situation och få tillgång till de ekonomiska, hälsomässiga och livskvalitetshöjande fördelar som finns. Parlamentet noterar att hushåll i avlägsna och isolerade områden kan behöva särskild uppmärksamhet och unika lösningar. Parlamentet framhåller potentialen hos ”prosumenter” att upprätta energisystem som tillhandahåller uppvärmning och kylning baserat på förnybar energi. Parlamentet betonar vikten av regelbunden utbildning, fortbildning, certifiering och kontroll av installatörer och arkitekter, eftersom de utgör den första kontaktpunkten för hushållen.

88.  Europaparlamentet anser det vara avgörande att man kontinuerligt utbildar experter för att bedöma byggnaders värmetillstånd och huruvida byggnaderna värms upp (kyls) på ett effektivt sätt. Parlamentet anser att det blir nödvändigt med optimalt utplacerade servicegrupper som är tillgängliga för slutanvändare.

89.  Europaparlamentet understryker vikten av att ge konsumenterna valfrihet mellan flera olika högeffektiva uppvärmningstekniker som på bästa sätt uppfyller deras personliga uppvärmningsbehov.

90.  Europaparlamentet understryker att det därför är nödvändigt att genom information och stimulansåtgärder ge konsumenterna möjlighet att påskynda moderniseringen av sina uttjänta och ineffektiva uppvärmningssystem för att uppnå höga energieffektivitetsvinster som redan kan uppnås genom tillgänglig teknik, bland annat genom uppvärmningssystem som bygger på förnybar energi. Parlamentet påpekar den bristande medvetenheten hos konsumenterna om den ofta låga prestandan i deras uppvärmnings- och kylningssystem. Kommissionen uppmanas att lägga fram förslag för att öka medvetenheten om och moderniseringstakten för befintliga uppvärmnings- och kylningssystem som en del av den kommande översynen av direktivet om byggnaders energiprestanda. Parlamentet uppmanar även kommissionen att införa ett energimärkningssystem för installerade uppvärmningssystem.

91.  Europaparlamentet betonar den aktiva roll som konsumenter kan spela för att skapa ett hållbart EU-system för uppvärmning och kylning. Parlamentet anser att ett verksamt resultat av den nya förordningen om energimärkning, i vilken de nya etiketternas skalor är framåtblickande och gör det möjligt att belysa skillnaderna mellan olika produkters energieffektivitet, kan göra det lättare för konsumenterna att välja energibesparingar och minska sina kostnader.

92.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen och medlemsstaterna att lägga fram särskilda strategier för att hantera det ständigt ökande problemet med energifattigdom för att kunna hjälpa alla konsumenter, särskilt de mest utsatta, att förbättra sina bostäder samt sin uppvärmning och kylning på enskild eller gemensam basis, oavsett om de är fastighetsägare eller hyresgäster.

93.  Europaparlamentet betonar behovet av att uppnå en hög grad av energioberoende genom att man prioriterar användning av lokala resurser.

94.  Europaparlamentet vill att man efterlyser använder spillvärme från befintliga industriföretag för uppvärmning av hushåll.

95.  Europaparlamentet anser att grunden för att åtgärda energifattigdom är att minska de totala värmeenergikostnaderna för enskilda hushåll genom att se till att energieffektiviteten ökas avsevärt under de tre grundläggande faserna av användningen, dvs. under omvandlingen av primärenergi till användbar energi, under vidare transporter av denna energi, och framför allt under slutanvändningen. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att verkligen prioritera åtgärderna för energieffektivitet och övergången till uppvärmning och kylning som grundas på förnybar energi.

96.  Europaparlamentet anser det vara viktigt att se till att en del av finansieringen av energieffektivitet avsätts till förbättringar för energifattiga hushåll eller för dem som lever i de mest eftersatta områdena, t.ex. genom att man hjälper dem investera i energieffektiv uppvärmnings- och kylutrustning.

97.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom ramen för direktivet om energieffektivitet införa statliga renoveringsprogram i syfte att göra byggnader energieffektiva, inte minst genom att erbjuda incitament för renovering av byggnader som ägs av enskilda. Sådana planer bör även inbegripa särskilda åtgärder för de mest utsatta grupperna med målet att förebygga energifattigdom.

98.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att som en del av genomförandet av direktivet om energieffektivitet utarbeta fortbildning av aktörerna när det gäller revision och planering av energieffektivitetsåtgärder och att hjälpa enskilda – framför allt de mest utsatta grupperna – att ta del av åtgärderna.

99.  Europaparlamentet understryker att lågkvalitativ isolering samt uttjänta och ineffektiva uppvärmningssystem medför att energi för närvarande går till spillo i en stor del av byggnaderna i EU samtidigt som nästan 11 % av unionens befolkning lider av energifattigdom.

100.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de lokala myndigheterna att mot bakgrund av risken för eventuella gasförsörjningskriser i framtiden fullt ut integrera produktionen av biogas från gödselbearbetning i genomförandet av den cirkulära ekonomin.

101.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen.

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0094.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 104.
(3) Antagna texter, P8_TA(2015)0266.
(4) Antagna texter, P8_TA(2015)0444.
(5) Kommissionens meddelande (2014) om energieffektivitet, om hur energieffektivitet kan trygga energiförsörjningen och om 2030-ramen för klimat- och energipolitiken (COM(2014)0520).


Att öka konkurrenskraften hos SMF
PDF 367kWORD 54k
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2016 om genomförande av det tematiska målet ”att öka konkurrenskraften hos SMF” (artikel 9.3 i förordningen om gemensamma bestämmelser) (2015/2282(INI))
P8_TA(2016)0335A8-0162/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 9.3 om det tematiska målet att öka konkurrenskraften hos små och medelstora företag (nedan kallade SMF) i förordning (EU) nr 1303/2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser (nedan kallad förordningen om gemensamma bestämmelser) ,

–  med beaktande av artikel 37 om finansieringsinstrument som får stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna i förordningen (EU) nr 1303/2013 om gemensamma bestämmelser,

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 15 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om unionens deltagande i ett forsknings- och utvecklingsprogram som genomförs gemensamt av flera medlemsstater och som syftar till att stödja små och medelstora företag som bedriver forskning(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 februari 2013 om att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner,

–  med beaktande av sin resolution av den 19 maj 2015 om möjligheter till grön tillväxt för små och medelstora företag(3),

–  med beaktande av Cosmeprogrammet för små och medelstora företag,

–  med beaktande av Eurobarometerundersökningen om SMF, resurseffektivitet och gröna marknader (Flash Eurobarometer 381) och Eurobarometerundersökningen om det offentliga stödets roll i samband med kommersialiseringen av innovationer (Flash Eurobarometer 394),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 december 2008 om åtgärder för att förbättra förutsättningarna för små och medelstora företag i Europa – Small Business Act(4)

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 juni 2008 Tänk småskaligt först – En ”Small Business Act” för Europa (COM(2008)0394),

–  med beaktande av Europeiska stadgan för småföretag, som antogs av Europeiska rådet i Feira den 19–20 juni 2000,

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2011 om praktiska aspekter som avser översynen av EU-instrument i syfte att stödja små och medelstora företags finanser under nästa programperiod(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2012 om små och medelstora företag: konkurrenskraft och affärsmöjligheter(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2014 om smart specialisering: Expertnätverk för en sund sammanhållningspolitik(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 september 2015 om investering för tillväxt och sysselsättning: att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i unionen(8),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag(9),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 juni 2014 Forskning och innovation som källor till förnyad tillväxt (COM(2014)0339),

–  med beaktande av kommissionens sjätte lägesrapport av den 23 juli 2014 om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning Investering för sysselsättning och tillväxt,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 november 2014 En investeringsplan för Europa (COM(2014)0903),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 oktober 2011 Industripolitik för stärkt konkurrenskraft (COM(2011)0642),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 november 2011 Företaget är litet, världen stor – ett nytt partnerskap för att hjälpa små och medelstora företag utnyttja globala möjligheter (COM(2011)0702),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 23 november 2011 Att minska regelbördan för små och medelstora företag – Anpassning av EU:s regler till småföretagens behov (COM(2011)0803),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 februari 2011 Översyn av småföretagsakten för Europa (COM(2011)0078),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 oktober 2010 Hur regionalpolitiken kan bidra till smart tillväxt i Europa 2020 (COM(2010)0553),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 december 2015 Investeringar i sysselsättning och tillväxt – en maximering av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag (COM(2015)0639),

–  med beaktande av regionkommitténs yttrande av den 30 maj 2013 Överbrygga innovationsklyftan(10),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 7 oktober 2014 Åtgärder för att stödja skapandet av ekosystem för grundande av högteknologiska företag(11),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A8-0162/2016), och av följande skäl:

A.  Sammanhållningspolitiken är det huvudsakliga verktyget för investeringar i tillväxt och arbetstillfällen i EU, med en budget på över 350 miljarder euro fram till 2020. De konkreta resultaten av sammanhållningspolitiskt finansierade investeringar kan bidra till att forma dagens och framtidens tillväxt i medlemsstaternas regioner.

B.  Till följd av den ekonomiska och finansiella krisen har fattigdomen och den sociala utestängningen ökat i många medlemsstater, liksom långtidsarbetslösheten, ungdomsarbetslösheten och de sociala skillnaderna, och SMF kan därför spela en relevant och viktig roll för Europas återhämtning.

C.  Det finns 23 miljoner SMF i EU, och dessa utgör omkring 99 procent av alla företag. De bidrar avsevärt till ekonomisk tillväxt, social sammanhållning, innovation och skapande av högkvalitativa arbetstillfällen. De tillhandahåller över 100 miljoner arbetstillfällen, vilket motsvarar två av tre arbetstillfällen inom den privata sektorn, och har dubbelt så stor sysselsättningstillväxt som större företag. Endast 13 procent av SMF:en i Europa bedriver kommersiell verksamhet och gör investeringar på de globala marknaderna.

D.  De europeiska SMF:en skiljer sig mycket åt och omfattar ett stort antal lokalt baserade mikroföretag som ofta är verksamma inom traditionella sektorer, och ett växande antal nyetablerade företag och snabbväxande innovativa företag, samt företag inom den sociala ekonomin som inriktar sig på särskilda mål och grupper. Dessa företagsmodeller har olika problem och därmed olika behov. En förenkling av europeisk, nationell och regional lagstiftning är avgörande för att SMF ska få bättre tillgång till kredit.

E.  SMF har lätt att anpassa sig till förändring och har inga problem med att hålla jämna steg med den tekniska utvecklingen.

F.  Mikrokrediter, som främst riktas till mikroentreprenörer och utsatta människor som vill bli egenföretagare, spelar en central roll för att övervinna hinder för tillgång till traditionella banktjänster. Jasmine (gemensamt program till stöd för mikrofinansinstitut i Europa) och området för mikrofinansiering och socialt entreprenörskap i Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation (EaSI) kan ge lämpligt stöd för en förbättrad tillgång till finansiering, inklusive för sociala företag.

G.  Under programperioden 2007–2013 tillhandahöll sammanhållningspolitiken 70 miljarder euro i stöd till SMF, vilket skapade över 263 000 arbetstillfällen inom SMF. Detta stöd hjälpte också SMF att modernisera sig genom ökad användning av IKT, tillgång till färdigheter, innovation och modernisering av arbetsrutiner.

H.  Under programperioden 2014–2020 kommer sammanhållningspolitiken att ge ytterligare stöd till SMF genom att fördubbla stödet från 2007–2013 till 140 miljarder euro.

I.  Det tematiska målet ”att öka konkurrenskraften hos SMF” (nedan kallat TM 3) är ett av de tematiska mål som har störst andel (13,9 procent) av den totala finansieringen, och är av grundläggande betydelse för att uppnå målen i sammanhållningspolitiken och Europa 2020-strategin.

J.  De SMF som är berättigade till stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna för att de är verksamma i en konkurrensutsatt miljö och hålls tillbaka av ett flertal begränsningar, såsom begränsad likviditet, drabbas hårdast av de invecklade och instabila reglerna och den administrativa bördan, i synnerhet det faktum att de administrativa kostnaderna inte alls står i proportion till tilldelade belopp, den tid det tar för finansieringsansökningar att handläggas och kravet på att tillhandahålla medel i förväg.

K.  Införandet av tematisk koncentration i sammanhållningspolitiken för programperioden 2014–2020 skapade ett effektivt verktyg för att utforma operativa program med bättre fokus på investeringsprioriteringar i syfte att ha tillräckliga resurser för att ge verkliga effekter.

L.  De partnerskapsavtal och operativa program som föreskrivs i artiklarna 14, 16 och 29 i förordningen om gemensamma bestämmelser är strategiska verktyg för att vägleda investeringar i medlemsstaterna och regionerna.

M.  SMF kommer att säkerställa att industriproduktionen står för minst 20 procent av medlemsstaternas BNP senast 2020.

N.  Endast en liten andel av de europeiska SMF:en kan i dagsläget identifiera och utnyttja de möjligheter som erbjuds av internationell handel, handelsavtal och globala värdekedjor. Endast 13 procent av de europeiska SMF:en har bedrivit verksamhet på internationell nivå utanför EU under de senaste tre åren.

O.  Internationaliseringen av SMF bör bygga på företagens sociala ansvar, respekt för mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter samt högsta möjliga miljöskydd för att garantera rättvis konkurrens och fler arbetstillfällen av god kvalitet.

1.  Europaparlamentet noterar att de operativa programmen tack vare den tematiska koncentrationen har varit bättre inriktade på ett begränsat antal strategiska mål, särskilt i fråga om SMF:s, inklusive mikroföretags, potential att stärka tillväxten och skapa arbetstillfällen av hög kvalitet. Parlamentet anser att SMF är den drivande kraften bakom den europeiska ekonomin och är en viktig faktor för sammanhållningspolitikens framgång, men att de ofta står inför många olika utmaningar till följd av sin storlek. Parlamentet rekommenderar därför att det stöd från struktur- och investeringsfonderna som riktas till SMF bör ökas ytterligare.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beakta det mervärde som SMF-projekt ger till utveckling och nyskapande inom traditionella sektorer, eftersom detta inte bara kommer att gynna skapandet av arbetstillfällen utan även bevara lokala och regionala näringslivsförhållanden, samtidigt som hållbarhetsprinciperna respekteras. Parlamentet betonar att man även behöver ta hänsyn till det sammanhang som sådana sektorer verkar i och inte störa den känsliga balansen mellan traditionell kunskapsbaserad produktionsteknik och innovation. Parlamentet påpekar att SMF spelar en viktig roll inom tjänstesektorn, som genomgår en stor förändring till följd av digitaliseringen, och anser därför att kunskapsklyftan i fråga om IKT-kompetens bör hanteras genom att större betoning läggs på relevant fortbildning och utbildning.

3.  Europaparlamentet påpekar att det finns ett allmänt behov av mekanismer som bidrar till att förenkla företagsklimatet och påskynda bildandet av nya företag med Refit i syfte att stödja SMF:s konkurrenskraft och förmåga att utnyttja ESI-fonderna. Parlamentet betonar också att förhandsvillkoren måste vara uppfyllda.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta principerna i paketet om en cirkulär ekonomi vid genomförandet av TM 3, i syfte att främja en mer hållbar ekonomisk tillväxt och skapa nya kvalitetsjobb för SMF, och att ägna särskild uppmärksamhet åt främjandet av gröna jobb. Parlamentet anser i detta sammanhang att det är väsentligt att fortsätta att främja den gröna konkurrenskraften hos SMF genom att ge dem bättre tillgång till finansiering och mer information, förenkla lagstiftningen, minska den administrativa bördan, främja e-sammanhållningen och stärka en grön företagskultur. Parlamentet påpekar dessutom att en mer miljövänlig värdekedja, som omfattar återtillverkning, reparationer, underhåll, återvinning och ekodesign, skulle kunna medföra avsevärda affärsmöjligheter för många SMF, förutsatt att det ekonomiska beteendet förändras och lagstiftningsmässiga, institutionella och tekniska hinder avskaffas eller minskas.

5.  Europaparlamentet påminner om att de svårigheter som SMF står inför delvis beror på en försvagad efterfrågan på grund av medlemsstaternas och EU:s åtstramningspolitik.

6.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och de regionala myndigheterna att överväga utnyttjandet av finansieringsinstrumentens möjligheter. Parlamentet betonar att man måste säkerställa att sådana finansieringsinstrument, liksom initiativet för små och medelstora företag, som ger finansiellt stöd till SMF, förblir öppna för insyn och ansvarsskyldiga, samt att de fortsätter att granskas. Parlamentet understryker att finansieringsinstrument alltid bör användas i överensstämmelse med målen för sammanhållningspolitiken, och att lämpligt tekniskt och administrativt stöd bör ges.

7.  Europaparlamentet begär att tillgången till kredit ska förenklas och bli mindre reglerad, med beaktande av mikroföretagens och de nyetablerade företagens särdrag samt särdragen i de regioner där de är verksamma. Parlamentet beklagar att investerare och banker ofta är motvilliga till att finansiera företag i etableringsfasen och första utvidgningsfaserna, och att många SMF, särskilt små nyetablerade företag, har haft svårt att få tillgång till extern finansiering. Parlamentet uppmanar därför kommissionen, medlemsstaterna och de regionala myndigheterna att ägna särskild uppmärksamhet åt att förbättra tillgången till finansiering för mikroföretag och nystartade företag som vill utöka verksamheten. Parlamentet noterar att det är nödvändigt att ha samma räntesatser för finansiering av SMF som av större företag.

8.  Europaparlamentet anser att europeiska små företag tenderar att förlita sig på finansieringskällor såsom banker, och att de inte till fullo känner till förekomsten av andra finansieringskällor, eller vilka finansieringsalternativ de har. Parlamentet noterar att kommissionen, med beaktande av fragmenteringen av marknaderna, har lagt fram ett antal initiativ, till exempel kapitalmarknadsunionen, som syftar till att diversifiera finansieringskällorna, underlätta fri rörlighet för kapital och förbättra tillgången till finansiering, särskilt med avseende på SMF.

9.  Europaparlamentet noterar avsaknaden av belägg för de utfall och resultat som uppnåtts av finansieringsinstrument och den svaga kopplingen mellan dessa finansieringsinstrument och EU:s övergripande mål och prioriteringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare förbättra tillhandahållandet av bidrag i stället för att i första hand främja användningen av finansieringsinstrument.

10.  Europaparlamentet konstaterar att flera hinder under den senaste programperioden 2007–2013, såsom effekterna av den ekonomiska krisen, den komplexa förvaltningen av strukturfonderna och de administrativa bördorna, samt begränsad tillgång till finansiering för SMF och komplexiteten i genomförandet av stödordningar, ledde till att sådana medel inte utnyttjades i tillräckligt hög grad av SMF. Parlamentet varnar för att man måste ta itu med de underliggande orsakerna till den låga utnyttjandegraden om man vill undvika att samma problem upprepas under programperioden 2014–2020, och att alltför stor byråkrati hindrade vissa SMF från att ansöka om de medel som fanns tillgängliga. Parlamentet beklagar att befintliga studier av ESI-fondernas effektivitet och verkliga effekter på SMF är alltför allmänt hållna och ofullständiga, och uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna snarast utarbeta en bedömning av denna fråga och lägga fram den för parlamentet. Parlamentet betonar att undermålig administrativ kapacitet kan hindra ett framgångsrikt genomförande i rätt tid av TM 3.

11.  Europaparlamentet noterar att kommissionen i större utsträckning uppmärksammar bra styrelseformer och offentliga tjänster av hög kvalitet. Parlamentet påminner om hur viktigt det är att SMF har ett insynsvänligt, konsekvent och innovativt förfarande för offentlig upphandling. Parlamentet begär därför med eftertryck att de hinder som SMF möter när de deltar i upphandlingar ska avskaffas i så hög grad som möjligt, genom att man avskaffar onödiga administrativa bördor, undviker att införa ytterligare krav på nationell nivå och genomför befintlig lagstiftning i syfte att lösa tvister vid offentliga upphandlingar så snabbt som möjligt. Parlamentet välkomnar direktiv 2014/24/EU och det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet, som avsevärt skulle kunna minska den administrativa bördan för företag, särskilt SMF. Parlamentet betonar att man behöver fortsätta att strikt tillämpa fel- och bedrägeribekämpningsåtgärder utan att öka den administrativa bördan, och förenkla de administrativa förfarandena för att förebygga fel. Parlamentet uppmanar upphandlande myndigheter som vill gruppera kontrakt att vara noga med att inte utestänga SMF från processen till följd av att den slutliga delen blir alltför omfattande, eftersom större kontrakt kan betyda mer betungande kriterier.

12.  Europaparlamentet efterlyser på nytt en större öppenhet och ökat deltagande från alla relevanta regionala och lokala myndigheter, civilsamhällesaktörer, entreprenörer och andra berörda parter, särskilt i processen för att fastställa krav i inbjudningar att lämna projektförslag, för att bättre kunna bemöta de slutliga stödmottagarnas behov. Parlamentet understryker därför att partnerskapsprincipen verkligen behöver tillämpas och respekteras också vid utformningen, förberedelsen och genomförandet av partnerskapsavtal och operativa program, i enlighet med förordningen om gemensamma bestämmelser och uppförandekoden om partnerskap. Parlamentet noterar med oro att många SMF-organisationer i medlemsstaterna fortfarande inte deltar ordentligt, och ofta enbart informeras utan att först ha rådfrågats på lämpligt sätt. Parlamentet uppmuntrar organisationer som företräder framtidsorienterade, hållbara och ekoinnovativa sektorer i ekonomin att engagera sig i partnerskapet, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka deras ställning genom att använda tekniskt stöd och kapacitetsuppbyggnad.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att all den investeringspolitik som EU bedriver gentemot SMF samordnas bättre och är konsekvent. Parlamentet påpekar att större synergieffekter mellan ESI-finansiering och andra politiska åtgärder och finansieringsinstrument som riktar sig till SMF kommer att maximera investeringarnas effekter. Parlamentet välkomnar planen att underlätta tillgången till de europeiska struktur- och investeringsfonderna genom att man inför en spetskompetensstämpel för projekt som bedöms vara utmärkta men som inte finansieras via Horisont 2020. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att i partnerskap med relevanta sociala och ekonomiska aktörer inrätta antingen en gemensam kontaktpunkt på regional nivå, och således främja de redan befintliga kontaktpunkterna, eller en konsoliderad plattform för de olika EU‑finansieringsinstrument som riktar sig till SMF samt för administrativt stöd till förberedelse och genomförande av projekt.

14.  Europaparlamentet understryker den roll som integrerade territoriella investeringar, lokalt ledd utveckling, makroregionala strategier och europeiskt territoriellt samarbete i allmänhet kan spela vid ett framgångsrikt genomförande av målen i TM 3, med tanke på att vissa projekt kan omfatta gränsöverskridande områden, inbegripet flera regioner och länder, och kan utarbeta platsbaserade innovativa metoder.

15.  Europaparlamentet noterar, efter att ha tagit del av kommissionens första utvärdering, att de belopp som avsatts för stöd till SMF har ökat avsevärt jämfört med tidigare programperioder. Parlamentet betonar att ESI-fonderna, och särskilt de operativa program som inriktas på att stödja forskning och utveckling, kan hjälpa SMF att få större kapacitet att inge patentansökningar till Europeiska patentverket genom att tillhandahålla genomförbara och användarvänliga finansieringsordningar.

16.  Europaparlamentet beklagar förseningarna i genomförandet av sammanhållningspolitiken under innevarande programperiod. Parlamentet påpekar att SMF snabbt behöver få tillgång till finansiering och att även om samtliga operativa program nu har godkänts, så befinner sig själva genomförandet ännu i sin linda. Parlamentet noterar att förseningar leder till brister i genomförandet av sammanhållningspolitiken, och uppmanar med kraft kommissionen att utarbeta åtgärder för att snabbare ta itu med sådana förseningar.

17.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att övervaka och uppmuntra ett snabbare genomförande av sammanhållningspolitiken, särskilt inrättandet av projekt med potential att bidra till hållbar tillväxt och skapande av kvalitetsjobb, även med fokus på projekt i landsbygdsområden i syfte att skapa nya tjänster och undvika en avfolkning av landsbygden. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid fastställande av urvalskriterier överväga projektens ekonomiska och sociala mervärde och miljökonsekvenser.

18.  Europaparlamentet betonar parlamentets roll i övervakningen av ett resultatorienterat genomförande av sammanhållningspolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att på ett så tidigt stadium som möjligt kartlägga och minska de faktorer som hindrar SMF och nyetablerade företag från att utnyttja fonderna på ett effektivt sätt, att kartlägga potentiella synergieffekter ESI-fonderna emellan och mellan ESI-fonderna och andra fonder som är relevanta för SMF samt att utfärda specifika rekommendationer om åtgärder och vägledning som syftar till att ytterligare förenkla, övervaka och bedöma utnyttjandet av sådana finansieringsinstrument. Parlamentet noterar att problemen blir allt större i denna sektor, framför allt i de yttersta randområdena och i de områden där den dåliga kvaliteten på infrastruktur leder till låga nivåer av privata investeringar.

19.  Europaparlamentet understryker att det behövs en strukturerad dialog mellan Europeiska investeringsbanken och Europeiska investeringsfonden för att förbättra och underlätta SMF:s tillgång till diversifierade finansieringskällor.

20.  Europaparlamentet påpekar att de största hinder som ligger i vägen för en bred tillgång till ESI-fonderna för SMF är den administrativa bördan, ett stort antal stödordningar, komplexa regler och förfaranden, förseningar i införandet av genomförandeakter samt risken för nationell överreglering. Parlamentet uppmanar därför högnivågruppen för förenkling att lägga fram konkreta förslag, även med beaktande av strategin för bättre lagstiftning, för att minska den administrativa bördan och förenkla förfarandena för hur SMF hanterar ESI-fonderna, med särskild betoning på kraven i samband med revision, flexibilitet i förvaltningen, risk- och interimsbedömningar, kontrollsystem och samstämdhet med konkurrensbestämmelserna och med annan EU-politik. Parlamentet kräver att sådana förenklingsåtgärder ska respektera den så kallade engångsprincipen och principen ”tänk småskaligt först” i ”Small Business Act” för Europa (nedan kallad småföretagsakten), och att de ska utformas och genomföras på olika nivåer i samarbete med företrädare för olika kategorier av SMF. Parlamentet uppmanar högnivågruppen att kontinuerligt redogöra för resultatet av sitt arbete för parlamentets utskott för regional utveckling, och uppmanar kommissionen att rådfråga medlemsstaternas företrädare i de frågor som högnivågruppen behandlar.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa villkor för statligt stöd på nationell och regional nivå som inte är diskriminerande för SMF och som bör vara i linje med sammanhållningspolitikens stöd till företag, samt att till fullo utnyttja stödordningar som baseras på den allmänna gruppundantagsförordningen, i syfte att minska den administrativa bördan för förvaltningar och stödmottagare och öka utnyttjandet av ESI-fonderna, och på samma gång klargöra kopplingen mellan reglerna för ESI-fonderna för små och medelstora företag och reglerna för statligt stöd.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att utbyta uppgifter, kunskap och bästa praxis i detta avseende för att säkerställa lämplig rapportering och motivera dem att stödja projekt med en hög sysselsättningsskapande potential.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utan dröjsmål hitta en varaktig lösning på eftersläpningen i samband med betalningar som avser regionalpolitiken, och att korrekt tillämpa direktivet om sena betalningar (2011/7/EU), i syfte att säkerställa att SMF, såsom projektpartner, inte hindras från att delta i stödprogram och projekt under innevarande programperiod på grund av betalningsförseningar. Parlamentet påpekar också att en bättre efterlevnad av detta direktiv, som bland annat kräver att myndigheter ska betala för varor och tjänster som de beställer inom 30 dagar, skulle bidra till att förutsättningar skapas för en stabilisering och utveckling av SMF.

24.  Europaparlamentet betonar att strategier för smart specialisering är ett mycket viktigt verktyg för att garantera innovation och de tematiska målens anpassningsförmåga, även om de inte utgör ett formellt förhandsvillkor i TM 3, och betonar samtidigt att dessa strategier inte bara bör inriktas på vetenskapligt och tekniskt ledd innovation, utan även bör främja innovation som inte är vetenskapligt baserad. Kommissionen uppmanas att rapportera till parlamentet om resultaten av strategier för smart specialisering som vänder sig till SMF på nationell och/eller regional nivå. Parlamentet betonar samstämdheten mellan de strategier för smart specialisering som antas av varje region och den berörda territoriella ekonomin, och svårigheterna med att genomföra smart specialisering i andra områden än storstadsområden där man inte har tillräcklig stödjande infrastruktur. Parlamentet välkomnar förhandsvillkoret avseende småföretagsakten i TM 3, och uppmanar medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs och snabba på uppnåendet av målen i småföretagsakten. Parlamentet stöder utmärkelsen Europeiska entreprenörsregioner (EER), som syftar till att identifiera och belöna EU-regioner med utomordentliga framtidsorienterade företagandestrategier som tillämpar de tio principerna i småföretagsakten.

25.  Europaparlamentet uppmanar förvaltningsmyndigheterna att ta hänsyn till enskilda territoriers särdrag och särskilda kompetenser, med särskild inriktning på de territorier som är underutvecklade och avfolkade och som har hög arbetslöshet, i syfte att främja både traditionella och innovativa ekonomiska sektorer. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta särskilda program som omfattar alla sådana aspekter för hållbar och smart tillväxt för alla som är relevanta för SMF. Parlamentet påminner om den existerande klyftan mellan könen, som också identifieras i småföretagsakten, och uttrycker oro över att det är så få kvinnor som startar och driver företag. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra genomförandet av specifika strategier för att stödja ungdomars och kvinnors företagande inom ramen för en miljömässigt hållbar tillväxt, som ett sätt att förena ekonomisk tillväxt, ökad sysselsättning, social inkludering och professionalism med miljömässig hållbarhet.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom de befintliga budgetarna inrätta en deltagarbaserad plattform för spridning av resultaten av SMF-projekt, inklusive exempel på god praxis som också tillämpades inom ramen för Eruf under programperioderna 2000–2006 och 2007–2013.

27.  Europaparlamentet noterar att ”Handboken om tjänsteinnovation”, som har utarbetats av kommissionen, betonar hur viktigt det är med strategier för offentligt stöd, som har utarbetats i samråd med sociala och ekonomiska aktörer på regional nivå, för att erbjuda SMF en gynnsam miljö och hjälpa dem att behålla sin konkurrenskraft i de globala värdekedjorna.

28.  Europaparlamentet betonar de utmaningar och möjligheter som SMF ställs inför när det gäller att anpassa sig till och följa de beslut som nyligen fattades vid COP 21‑konferensen.

29.  Europaparlamentet anser att lämpligt stöd till och lämpliga incitament för SMF:s insatser kan ge upphov till innovativa möjligheter för integrering av flyktingar och migranter.

30.  Europaparlamentet betonar att SMF är den största sysselsättningskällan i EU, och att startandet av företag bör underlättas genom främjande av entreprenörskunskaper och införande av entreprenörskap i skolornas läroplaner, såsom fastställs i småföretagsakten, att lämplig utbildning och lämpligt företagsstöd är grundläggande, särskilt i mikrokreditordningar, och att särskild utbildning behövs för att förbereda ungdomar för den gröna ekonomin.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i samarbete med medlemsstaterna och förvaltningsmyndigheterna, främja skapandet av ett ekosystem som består av universitet, forskningscentrum, sociala och ekonomiska aktörer och offentliga institutioner för att främja entreprenörskunskaper, samt att uppmuntra förvaltningsmyndigheter att ta i anspråk tillgängliga medel som är avsedda för tekniskt bistånd, inklusive en innovativ användning av IKT bland SMF. Parlamentet noterar också i detta avseende att det tekniska stödet som föreskrivs i det elfte tematiska målet (TM 11) måste komma alla partners som avses i artikel 5 om partnerskap i förordningen om gemensamma bestämmelser till godo. Parlamentet efterlyser därför åtgärder för att säkerställa territoriella SMF-organisationers tillgång till resurserna inom TM 11 samt till kapacitetsuppbyggnadsåtgärder.

32.  Europaparlamentet betonar att endast omkring 25 procent av EU-baserade SMF bedriver exportverksamhet inom EU, och att internationaliseringen av SMF är en process som behöver stödjas även på lokal nivå. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att i högre grad utnyttja ESI-fonderna för att hjälpa SMF att ta vara på de möjligheter som erbjuds och hantera de utmaningar som uppstår i samband med internationell handel, och att stödja dem så att de klarar anpassningskostnaderna och de negativa effekterna av ökad internationell konkurrens.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, vid utarbetandet av sammanhållningspolitiken för perioden efter år 2020, öka finansieringen för att stärka konkurrenskraften hos SMF.

34.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0364.
(2) EUT C 24, 22.1.2016, s. 2.
(3) Antagna texter, P8_TA(2015)0198.
(4) EUT C 21 E, 28.1.2010, s. 1.
(5) EUT C 188 E, 28.6.2012, s. 7.
(6) EUT C 68 E, 7.3.2014, s. 40.
(7) Antagna texter, P7_TA(2014)0002.
(8) Antagna texter, P8_TA(2015)0308.
(9) EUT L 124, 20.5.2003, s. 36.
(10) EUT C 218, 30.7.2013, s. 12.
(11) EUT C 415, 20.11.2014, s. 5.


En EU-strategi för Alpregionen
PDF 290kWORD 53k
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2016 om en EU-strategi för Alpregionen (2015/2324(INI))
P8_TA(2016)0336A8-0226/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 192, 265.5 och 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 juli 2015 om Europeiska unionens strategi för Alpregionen (COM(2015)0366) och tillhörande handlingsplan och analysdokument (SWD(2015)0147),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006(1) (förordningen om gemensamma bestämmelser),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 av den 17 december 2013 om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet Europeiskt territoriellt samarbete(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1302/2013 av den 17 december 2013 om ändring av förordning (EG) nr 1082/2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) för att förtydliga, förenkla och förbättra bildandet av sådana grupperingar och deras funktion(3),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 19 och 20 december 2013 om Europeiska unionens strategi för Alpregionen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 8 oktober 2015 över kommissionens meddelande om Europeiska unionens strategi för Alpregionen(4),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 3 december 2014 över en makroregional EU-strategi för Alpområdet(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2012 om utvecklingen av EU:s makroregionala strategier: nuvarande praxis och framtidsutsikter, särskilt i Medelhavsområdet(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2013 om en makroregional strategi för Alperna(7),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 20 maj 2014 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om styrningen av makroregionala strategier (COM(2014)0284),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 januari 2011 om regionalpolitikens bidrag till Europa 2020-strategins mål för hållbar tillväxt (COM(2011)0017),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan,

–  med beaktande av rådets beslut 2005/370/EG av den 17 februari 2005 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen),

–  med beaktande av den inledande konferens om Europeiska unionens strategi för Alpregionen som hölls i Brdo (Slovenien) den 25–26 januari 2016,

–  med beaktande av den konferens för parter som berörs av Europeiska unionens strategi för Alpregionen som hölls i Innsbruck den 17 september 2014,

–  med beaktande av den konferens för parter som berörs av Europeiska unionens strategi för Alpregionen som hölls i Milano den 1–2 december 2014,

–  med beaktande av rådets beslut 96/191/EG av den 26 februari 1996 att ingå en konvention om skydd för Alperna (Alpkonventionen),

–  med beaktande av kommissionens sammanfattande rapport om det offentliga samrådet om Europeiska unionens strategi för Alpregionen,

–  med beaktande av de åsikter som uttrycks av berörda parter i den politiska resolution om Europeiska unionens strategi för Alpregionen som antogs i Grenoble den 18 oktober 2013,

–  med beaktande av studien från januari 2015 om makroregioners nya roll i det europeiska territoriella samarbetet, från parlamentets generaldirektorat för EU-intern politik (utredningsavdelning B: struktur- och sammanhållningspolitik),

–  med beaktande av kommissionens vitbok av den 1 april 2009 Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram (COM(2009)0147),

–  med beaktande av kommissionens resultattavla för Innovationsunionen 2015,

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Grön infrastruktur (GI) – Att stärka Europas naturkapital (COM(2013)0249),

–  med beaktande av kommissionens vägledningsdokument från 2014 Enabling synergies between European Structural and Investment Funds, Horizon 2020 and other research, innovation, and competitiveness-related Union programmes,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 november 2014 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska centralbanken, Europeiska ekonomiska sociala kommittén, Regionkommittén och Europeiska investeringsbanken En investeringsplan för Europa (COM(2014)0903),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för transport och turism och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0226/2016), och av följande skäl:

A.  För att främja heltäckande och harmonisk utveckling måste den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen över hela EU stärkas.

B.  Makroregionala strategier är det grundläggande verktyg vi har i dag för att bidra till målet med ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. Dessa strategier stöds av principen om ”tre nej”, det vill säga nej till ny lagstiftning, nej till ny finansiering och nej till nya institutioner.

C.  Den makroregionala strategin för Alperna skulle kunna bidra till att vända den ekonomiska nedgången genom investeringar i forskning, innovation och näringslivsstöd med hänsyn till regionens unika särdrag och tillgångar.

D.  Målet för makroregionala strategier bör vara att nå olika regioners gemensamma mål på ett bättre sätt genom en frivillig och samordnad strategi utan att det medför att ytterligare reglering skapas.

E.  Klimatförändringen går snabbare i Alpområdet än i andra delar av världen i genomsnitt och leder allt oftare till naturkatastrofer som laviner och översvämningar.

F.  Genom den makroekonomiska strategin försöker man kartlägga vilka resurser som finns och utnyttja regionernas gemensamma utvecklingspotential.

G.  Makroregionala strategier omfattar en typ av flernivåstyre där medverkan av berörda lokala, regionala och nationella parter är av avgörande betydelse för ett lyckat resultat. Ömsesidigt samarbete mellan olika makroregioner bör uppmuntras för att göra deras politik mer samstämmig i enlighet med EU:s mål.

H.  Makroregionala strategier kan bidra till utveckling av gränsöverskridande strategier och internationella projekt för att skapa samarbetsnätverk som är till gagn för hela regionen.

I.  Regionala identiteter och kulturarvet, t.ex. Alpområdets folkkulturer och sedvänjor, förtjänar särskilt skydd.

J.  De regioner som ingår i Alpområdet arbetar enligt tydliga nedifrån-och-upp-metoder. Dessa metoder har lett fram till utveckling av Europeiska unionens strategi för Alpregionen, vars målsättning är att konkret ta itu med de utmaningar som är gemensamma för hela Alpregionen.

K.  Alpregionen har stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen i medlemsstaterna och tillhandahåller talrika ekosystemtjänster för närliggande städer och stadsnära områden.

L.  Den makroregionala strategin för Alpregionen kommer att beröra 80 miljoner människor i 48 regioner i sju länder, varav fem är EU-länder (Frankrike, Italien, Slovenien, Tyskland och Österrike,) och två ligger utanför EU (Liechtenstein och Schweiz).

M.  EU:s strategi för Alpregionen måste förena miljömässig hållbarhet och ekonomisk utveckling i ett naturområde som också är ett viktigt turistmål.

N.  Avfolkning är det största problemet för vissa områden i Alperna. Flertalet invånare i Alpregionen kan inte överleva enbart på Alpturismen, och de måste därför vidareutveckla jordbruk, skogsbruk och andra miljövänliga branscher och tjänster.

O.  Det finns stora skillnader mellan de regioner som omfattas av strategin, och därför krävs det att politiken och sektorerna samordnas mellan olika regioner (horisontalt) och inom enskilda regioner (vertikalt).

P.  Alpregionen har unika geografiska särdrag och naturegenskaper och är en sammanlänkad makroregion och transitregion med stor utvecklingspotential, men det behövs specifika svar på utmaningar beträffande miljö, demografi, transport, turism, energi, säsongsbundenhet och diversifiering av verksamheter. Samordnad territoriell planering skulle kunna ge bättre resultat och skapa mervärde för den territoriella sammanhållningen i områdena i och kring Alperna.

Q.  Alpregionen fungerar som Europas ”vattentorn”, och sommartid får områdena vid Alpernas fot upp till 90 procent av sitt vatten från Alperna. Vattenresurserna är viktiga för vattenkraft, bevattning av jordbruksmark, hållbar skogsförvaltning, bevarande av den biologiska mångfalden och landskapet samt dricksvattenförsörjning. Det är av avgörande betydelse att bevara vattnets kvalitet och flodernas vattennivå i Alperna och att hitta en korrekt jämvikt mellan lokalbefolkningens intressen och miljöbetingade behov.

R.  Alpregionen genomkorsas av gränser och undanröjandet av dessa hinder är en grundförutsättning för samarbete i området, för den fria rörligheten för personer, tjänster, varor och kapital och därmed för ekonomisk, social och miljömässig samverkan. Alpstrategin ger också en möjlighet att stärka det gränsöverskridande samarbetet, knyta samman människor och ekonomi genom olika förbindelser och nätverk och därmed montera ner gränserna och de hinder som dessa medför.

S.  I meddelandet om EU:s strategi för Alpregionen understryker kommissionen dels behovet av att minska transporternas påverkan på den alpina miljön, dels vikten av att genomföra en strategi för en hälsosammare och bättre bevarad livsmiljö för lokalbefolkningen.

T.  Den fria rörligheten för personer är en grundläggande rättighet och en förutsättning, i synnerhet i gränsområden, för att kunna uppnå målen om ekonomisk, social, territoriell och miljömässig sammanhållning i syfte att åstadkomma stark och hållbar konkurrenskraft och att ge lika förutsättningar att hitta jobb.

U.  Alpstrategin omfattar både själva bergsområdena och de omkringliggande områdena, inbegripet storstadsområden, som länkas samman genom täta kontakter och funktionella förbindelser som alla påverkar den ekonomiska, sociala och miljömässiga utvecklingen.

V.  Denna region, med bevarade ekosystem och ekosystemtjänster, kan utgöra en grund för många ekonomiska verksamheter, med betoning på jordbruk, skogsbruk, turism och energi, med hänsyn till regionens kultur- och naturarv.

W.  Europeiska unionens strategi för Alpregionen kan som första makroregionala strategi för ett bergsområde fungera som modell och inspiration för andra bergsområden i EU.

X.  EU:s tidigare makroregionala strategier har visat att denna typ av samarbetsmekanism fungerar väl och har gett nyttig erfarenhet för utarbetande av nya makroregionala strategier.

Allmänna överväganden och styrning

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om Europeiska unionens strategi för Alpregionen och den tillhörande handlingsplanen. Parlamentet anser att detta är ett steg framåt för regionens utveckling i linje med Europa 2020-målet om smart och hållbar tillväxt för alla. Parlamentet noterar att strategin och handlingsplanen kan vara viktiga för att bromsa avfolkning i regionen, särskilt när det gäller utflyttningen av ungdomar.

2.  Europaparlamentet framhåller de värdefulla erfarenheterna från genomförandet av Alpkonventionen, som balanserar ekonomiska, sociala och miljömässiga intressen. Parlamentet uppmanar de deltagande länderna att inte undergräva de överenskommelser som nåtts och att bibehålla ett starkt engagemang för hållbar utveckling och skydd av Alperna.

3.  Europaparlamentet välkomnar att de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) erbjuder potentiellt betydande resurser och en bred uppsättning verktyg och alternativ för strategin. Parlamentet uppmanar till ökade synergier genom främjande av samordningen och komplementariteterna mellan ESI-fonderna och andra fonder och instrument som är relevanta för strategins olika pelare, t.ex. Horisont 2020, Fonden för ett sammanlänkat Europa, Lifeprogrammet, Cosmeprogrammet för små och medelstora företag, Interregs program för Alpområdet och Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi). Kommissionen bör undersöka om det finns något mervärde i att inom dessa instrument ha separata ansökningsförfaranden för Alpregionens särskilda utmaningar.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och nationella, regionala och lokala organ med ansvar för utarbetande, förvaltning och genomförande av program inom ramen för ESI-fonderna att betona vikten av makroregionala projekt och åtgärder. Parlamentet förväntar sig ökad samaktivitet genom samordning av EU:s politik, program och strategier av betydelse för Alperna och uppmanar kommissionen att undersöka hur programmen i fråga används i praktiken så att man undviker överlappning och maximerar komplementaritet och mervärde. Parlamentet uppmanar kommissionen att dessutom säkerställa enkel tillgång till relevanta handlingar, både för allmänheten och medlemsstaternas institutioner, i syfte att skapa fullständig öppenhet beträffande det förfarande som ska följas.

5.  Europaparlamentet upprepar betydelsen av principen om ”tre nej”, eftersom makroregioner utgör ramverk som bygger på mervärdet av samarbetsinitiativ och synergier mellan EU:s olika finansieringsinstrument.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas behöriga myndigheter och de deltagande regionerna att där så är möjligt samordna sina nationella och regionala strategier och finansieringslösningar med Alpstrategins åtgärder och mål, och att anpassa de antagna operativa programmen så att man ser till att framtida projekt inom Alpstrategin genomförs omgående och att förvaltningsmyndigheter tar hänsyn till Alpstrategins prioriteringar när de genomför operativa program (t.ex. genom separata ansökningsförfaranden, bonuspoäng eller öronmärkning av budgetmedel). Parlamentet efterlyser vidareutveckling av den makroregionala metoden, inför reformen av sammanhållningspolitiken efter 2020, och understryker vikten av integrerade makroregionala projekt och åtgärder.

7.  Europaparlamentet uppmanar EIB att, i samarbete med kommissionen, utreda möjligheten att upprätta en investeringsplattform för Alpregionen, som skulle göra det möjligt att uppbringa medel från offentliga och privata källor. Parlamentet efterlyser en översikt över planerade och pågående projekt i regionen, för att locka investerare. Parlamentet uppmanar kommissionen, EIB och medlemsländerna att fullt ut utnyttja de möjligheter som Efsi erbjuder för att finansiera projekt i regionen som syftar till att uppnå hållbar utveckling och ekonomisk tillväxt och stimulera sysselsättning på makroregional nivå.

8.  Europaparlamentet betonar behovet av lämpliga informationskampanjer för EU:s strategi för Alpregionen, och uppmuntrar medlemsstaterna att se till att strategin får tillräckligt hög profil och att dess syften och resultat ges tillräcklig publicitet på alla nivåer, även gränsöverskridande och internationellt. Parlamentet efterlyser främjande av samordning och utbyte av bästa praxis vid genomförandet av EU:s makroregionala strategier, särskilt vad gäller förvaltning av natur- och kulturarv, så att man får till stånd hållbara turistattraktioner.

9.  Europaparlamentet uppmanar till inrättande av en stödstruktur på makroregional nivå för de styrande organen för Alpstrategin, i samarbete och överenskommelse med kommissionen, medlemsstaterna och regionerna. Det är också välkommet att parlamentet företräds i dess styrande organ, och parlamentet bör även vara involverat i övervakningen av hur strategin genomförs.

10.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör ha en aktiv roll i Alpstrategins genomförandefas. Parlamentet bör, med iakttagande av subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen, tillsammans med medlemsstaterna och regionerna delta i alla led för strategiprojektens planering och genomförande, inte minst för att säkerställa att lokala och regionala aktörer, inbegripet offentliga myndigheter, ekonomiska aktörer, arbetsmarknadens parter och organisationer som företräder det civila samhället, faktiskt deltar och att nödvändig samordning sker med övriga EU-stödda strategier och finansieringsformer.

11.  Europaparlamentet anser att genomförandet av Alpstrategin bör utvärderas av kommissionen, med hjälp av objektiva kriterier och mätbara indikatorer.

12.  Europaparlamentet ger sitt stöd till strategisk planering i såväl tätbebyggda områden som landsbygdsområden i Alpregionen, i syfte att främja nätverksbyggande och gemensamma mål inom en koherent, samordnad och integrerad politisk ram (t.ex. beträffande förnybar energi, välfärd, logistik och innovation för företag och på det sociala området). Parlamentet uppmanar till att samla och dela bästa praxis om exempelvis hållbar turism inbördes mellan regionerna och även med andra befintliga makroregionala strategier.

13.  Europaparlamentet insisterar på att lokala och regionala myndigheter i partnerskap med lokala och regionala civilsamhällen bör ha en ledande roll vad gäller beslutsfattandet i de styrande, operativa och tekniska organen och genomförandeorganen för strategin, i enlighet med subsidiaritetsprincipen och principen om flernivåstyrning.

14.  Europaparlamentet anser att investeringar bör inriktas på jämlik och effektiv tillgång till hälso- och sjukvård, första hjälpen och nödhjälp för regionens alla invånare, särskilt i glesbygden, för att förhindra avfolkning.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vartannat år lägga fram en rapport om Alpstrategins genomförande för parlamentet och rådet, med utgångspunkt i objektiva kriterier och mätbara indikatorer, för att bedöma strategins funktion och mervärde i termer av tillväxt och sysselsättning, minskade klyftor och hållbar utveckling.

16.  Europaparlamentet uppmanar de deltagande länderna att fortsätta sina ansträngningar för att diversifiera energikällorna, med respekt för miljön. Parlamentet understryker behovet av hållbarhet, konkurrenskraft och modernisering beträffande befintliga vattenkraftsanläggningar, som utvecklades på ett mycket tidigt stadium, samtidigt som man beaktar vattenkraftsanläggningarnas påverkan på miljö och geologi och främjar små (mini-, mikro- och piko-) anläggningar. Parlamentet betonar att integrerad förvaltning och skydd av vattenresurser är en av nycklarna till hållbar utveckling i Alperna och att lokalbefolkningen därför bör kunna ta ställning för vattenkraften och dra nytta av det mervärde som den genererar. Parlamentet uppmanar de deltagande länderna att bidra till väl fungerande nät i makroregionen och därmed säkra en hållbar försörjningstrygghet samt att skapa strukturer för utbyte av bästa praxis om gränsöverskridande samarbete.

17.  Europaparlamentet betonar behovet av att ytterligare stärka den sociala dimensionen, för att säkerställa att man eftersträvar en tillväxtmodell för hållbar tillväxt, social delaktighet och social trygghet för alla, i synnerhet i gränsområdena. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av att fastställa prioriteringar och vidta åtgärder mot alla former av diskriminering.

18.  Europaparlamentet erinrar om principen om att säkra tillgången till offentliga tjänster för alla, i alla EU:s regioner, i synnerhet på området för utbildning, hälso- och sjukvård, sociala tjänster och rörlighet, med särskild hänsyn till behoven för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet framhåller att de deltagande länderna måste uppmuntra alternativa och innovativa lösningar för Alpregionen när det gäller tillhandahållande av offentliga tjänster, däribland skräddarsydda lösningar som anpassas till lokala och regionala ändamål. I detta sammanhang uppmanas de deltagande länderna att ta fram incitament för utveckling av offentlig-privata partnerskap. Parlamentet påminner dock om principen om att offentliga tjänster av hög kvalitet ska vara tillgängliga och ekonomiskt överkomliga för alla.

19.  Europaparlamentet oroar sig över försämringen av ekosystemen och risken för naturkatastrofer i vissa delar av Alpregionen. Parlamentet betonar att man till fullo bör tillämpa strategier för riskhantering avseende naturkatastrofer respektive anpassning till klimatförändringarna. Parlamentet understryker behovet av att utveckla och genomföra gemensamma beredskapsplaner för att hantera förorening över gränserna. Parlamentet efterlyser inrättande av gemensamma snabbinsatsstyrkor för turisttäta områden som drabbas av naturkatastrofer som jordskred och översvämningar och påpekar i detta sammanhang att EU:s civilskyddsmekanism behöver främjas i större utsträckning.

Sysselsättning, ekonomisk tillväxt och innovation

20.  Europaparlamentet konstaterar att Alpregionen har en miljö som behöver värnas, med sina enorma natur- och landskapstillgångar och sina exceptionellt varierade ekosystem, med allt från bergstrakter till slättbygder och till och med medelhavskuster, vilket skapar möjligheter för ett ekonomiskt område och en biosfär som bygger på samexistens mellan natur och människor. Parlamentet framhäver därför behovet av aktivt och synergifrämjande samarbete mellan jordbruket och den övriga ekonomiska verksamheten i skyddade områden (Natura 2000-områden, nationalparker osv.) i syfte att utveckla integrerade turismprodukter, och behovet att bevara och skydda de unika livsmiljöerna i bergsregionerna.

21.  Europaparlamentet betonar de möjligheter som strategin kan skapa när det gäller att utveckla arbetsmarknaden, där pendling över gränserna sker i olika stor omfattning. Parlamentet anser att höjning av arbetskraftens kompetens och skapande av nya arbetstillfällen i den gröna ekonomin bör vara några av prioriteringarna för Alpstrategins investeringar. Parlamentet understryker dock att små och medelstora företag – väldigt ofta familjeföretag inom jordbruket och beredningssektorn – inom jordbruk, turism, handel, hantverk och tillverkning utgör näringslivets kärna på ett integrerat och hållbart sätt i Alpregionen och därmed utgör ryggraden i livsmiljön, kulturlivet och den naturliga miljön i Alperna och är en viktig källa till sysselsättning. Parlamentet understryker behovet av att ytterligare diversifiera de ekonomiska verksamheterna och sysselsättningsmöjligheterna i Alpregionen.

22.  Europaparlamentet lyfter fram behovet att prioritera investeringar i digital infrastruktur och vikten av tillgång till snabba internetanslutningar och därigenom till digitala tjänster, onlinetjänster, som e-handel och digitala marknadskanaler och distansarbete liksom andra möjligheter för personer som bor långt från större tätorter, och samtidigt, där så är möjligt, främja alternativ till fysiska förflyttningar.

23.  Europaparlamentet anser att innovation och användning av ny teknik på ekonomiska nyckelområden, som drivs av strategier för smart specialisering och finansieras genom befintliga EU-medel (t.ex. Eruf, ESF, Cosme, Horisont 2020 eller Erasmus+), skulle kunna bidra till att nya arbetstillfällen av hög kvalitet i strategiska sektorer, som biovetenskap, bioekonomi, energi, ekologiska produkter, nya material eller e-tjänster. Parlamentet påminner om vikten av att säkerställa starkt stöd till små och medelstora företag, som skulle kunna vända den avfolkningstendens som kan iakttas i vissa delar av Alpregionen.

24.  Europaparlamentet uppmanar behöriga nationella och regionala myndigheter i Alpregionen att föra en dialog med kommissionen för att kunna bedöma om det är möjligt att under nästa planeringsperiod framlägga ett gemensamt program (i enlighet med artikel 185 i EUF-fördraget) för att stimulera integrationen av forskning och innovation inom Alpregionen för konsekventa europeiska värdekedjor som är samordnade med strategierna för smart specialisering.

25.  Europaparlamentet uppmanar till klusterbildning och samarbete mellan offentliga och privata företag, universitet, forskningsinstitut och andra relevanta intressenter i syfte att främja innovation och göra det möjligt att dra nytta av synergieffekter mellan bergsområden och omliggande områden. Parlamentet anser att planerade insatser bör bygga vidare på nationella och regionala forsknings- och innovationsstrategier för smart regional specialisering, i syfte att säkerställa mer effektiva och ändamålsenliga investeringar.

26.  Europaparlamentet tillstår vikten av att Alpstrategin utvecklar projekt som är ämnade för föreningar och institutioner, samt för mikroföretag och för små och medelstora företag som är aktiva i kulturella och konstnärliga branscher med anledning av rollen som dessa aktörer spelar när det kommer till investeringar, tillväxt, innovation och sysselsättning, men även vad gäller skydd och främjande av kulturell och språklig mångfald.

27.  Europaparlamentet betonar att en makroregional strategi för Alperna inte bara bör ge möjlighet att värna, stödja och vid behov anpassa traditionell ekonomisk verksamhet, t.ex. inom jord- och skogsbruket eller hantverket, utan även främja innovation och utveckling av nya initiativ på det här området, t.ex. genom EU:s InnovFin-instrument. Parlamentet betonar behovet av att göra det lättare för små och mellanstora företag att erhålla stöd och finansiering, med tanke på deras betydelse för att skapa arbetstillfällen.

28.  Europaparlamentet understryker att regionerna måste samarbeta, framför allt gränsöverskridande, för att man ska kunna fortsätta att utveckla turismen i hela regionen. Parlamentet uppmuntrar till utformning av turismstrategier som bygger på existerande natur- och kulturarv, hållbarhet och innovation. Parlamentet betonar den sociala, kulturella och ekonomiska dimensionen i olika alpina traditioner och sedvänjor, som bör uppmuntras och bevaras i sin mångfald.

29.  Europaparlamentet konstaterar att förvaltning och återinförande av rovfåglar och rovdjur i Alpregionen sköts på nationell och lokal nivå, trots att dessa arter inte tar hänsyn till administrativa gränser och att deras förflyttningar är gränsöverskridande till sin natur. För att undvika konflikter i samband med sådant återinförande uppmanas medlemsstaterna att förbättra samordningen mellan de olika myndigheterna. Samtidigt måste utbytet av information och bästa praxis ökas i syfte att förbättra förvaltningen och skyddet av betande tamboskap inom ramen för Alpstrategin och i samarbete med Alpkonventionens plattform för stora rovdjur och vilda klöv- och hovdjur.

30.  Europaparlamentet ger sitt stöd till diversifiering av turismutbudet genom att det utvecklas nya utbud som är anpassade till de regionala förutsättningarna och utnyttjar regionala resurser, t.ex. genom parker och resrutter med bestämda teman, mat- och vinturism, kultur-, hälso- och studieturism samt sportturism, så att man kan förlänga turismsäsongen och samtidigt minska trycket på infrastrukturerna och åstadkomma åretruntsysselsättning inom turismsektorn, liksom sådan landsbygdsturism som syftar till att locka besökare till landsbygds- och naturaktiviteter på hotell utanför huvudfåran, samt öka turistdestinationernas konkurrenskraft och hållbarhet. Parlamentet ger sitt stöd till främjande av nya turismaktiviteter som är bättre anpassade till klimatförändringen och miljöskyddet. Parlamentet betonar också behovet av stöd till och att stärka samordningen av bergräddningstjänster.

31.  Europaparlamentet ger sitt stöd till åtgärder som syftar till att avlasta transportinfrastrukturen genom utspridning av skolloven och därmed sammanhängande semestertider, smart utformning av vägtullar och stimulans från turismföretagens sida under högsäsong och perioder med hög trafikbelastning.

32.  Europaparlamentet påminner om den ekonomiska betydelsen av att främja utvecklingen av mjuka och hållbara turismaktiviteter i hela Alpregionen, inklusive orter vid sjöar och med spa-anläggningar. Medlemsstaterna uppmanas också att uppmuntra till cykling i kombination med tågresor eller intermodala transporter. Parlamentet lyfter, på grundval av bästa praxis, fram turistplattformar som tagits fram med hjälp av EU-stöd.

33.  Europaparlamentet konstaterar att en och samma person ofta måste bedriva olika verksamheter under årets lopp, ibland i olika länder. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att uppmana aktörer som erbjuder yrkesutbildning – såväl grund- som vidareutbildning – att samarbeta. Parlamentet understryker att ett Erasmus+-program för gränsöverskridande lärlingsutbildning vore av intresse.

Rörlighet och förbindelser

34.  Europaparlamentet betonar vikten av bättre transport- och energiförbindelser mellan de deltagande länderna, inklusive lokala, regionala och gränsöverskridande transporter och intermodala förbindelser med mer avsides belägna områden (inklusive stora tätorter), för att främja utvecklingen i regionen, förbättra invånarnas livskvalitet och locka människor att bosätta sig där, samtidigt som man gör en bedömning av om befintliga förbindelser kan rustas upp och/eller byggas ut med det övergripande syftet att bättre genomföra TEN-T-näten. Parlamentet betonar vikten av att bygga ”smart” infrastruktur. Parlamentet anser att nybyggd infrastruktur ska bli veritabla ”tekniska korridorer” som även ska innehålla all separat infrastruktur, det vill säga elledningar, telefonledningar, bredbandsnät, ultrasnabba bredbandsnät, gasledningar, fibernät, vattenledningar osv.

35.  Europaparlamentet efterlyser ett samlat angreppssätt för framtida utformning och genomförande av transport- och miljöpolitiken i Alpregionen. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att prioritera en övergång från väg- till järnvägstransporter, i synnerhet för godstrafik, och uppmanar kommissionen att stödja denna övergång. I detta sammanhang efterlyser parlamentet en obligatorisk öronmärkning av intäkter från vägtransporter för stöd till effektiva och miljövänliga järnvägstransporter för personer och gods och för minskat buller och minskade luftföroreningar. Parlamentet noterar potentiella projekt inom områden som trafikreglering, teknisk innovation, driftskompatibilitet osv. Parlamentet efterlyser även en utbyggnad av nödvändig infrastruktur, inklusive intermodala och driftskompatibla system av god kvalitet, i Alpregionen. Parlamentet betonar vikten av att garantera transportförbindelser och tillgänglighet för alla invånare i regionen.

36.  Europaparlamentet understryker betydelsen av att ansluta transportrutterna med andra delar av Europa och betonar betydelsen av anslutningar till TEN-T-korridorerna, samtidigt som befintlig infrastruktur utnyttjas optimalt. Parlamentet påminner om att bergen är och förblir ett naturligt hinder för närmare kontakter mellan de europeiska medborgarna och att EU har åtagit sig att öka finansieringen till infrastruktur för gränsöverskridande transporter. De deltagande länderna uppmanas därför att koncentrera sina insatser på att genomföra och planera komplementära projekt, som är hållbara och inkluderande samtidigt som de innebär koppling till och utveckling av det befintliga TEN-T-nätet.

37.  Europaparlamentet uppmärksammar bristen på effektiva, miljövänliga förbindelser inom bergsområdena och mellan bergsområdena och intilliggande områden. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att skapa bättre förutsättningar för rena, utsläppssnåla och bättre regionala och lokala förbindelser, i synnerhet järnvägsnät, i syfte att öka sammanhållningen och höja livskvaliteten i de här områdena. Parlamentet uppmuntrar och rekommenderar folk att slå sig ner i Alpregionen.

38.  Europaparlamentet uppmanar länderna som deltar i den makroregionala strategin att beakta gränsarbetarnas specifika situation och utarbeta överenskommelser för Alpregionens gränsarbetare.

39.  Europaparlamentet ger sitt stöd till utveckling av innovativa former av lokala efterfrågestyrda transporter, t.ex. smart trafikinformation, trafikreglering respektive trafiktelematik och multimodalitet, också med tanke på möjligheterna att dela verksamhet regionövergripande på det här området.

40.  Europaparlamentet betonar bristen på effektiva digitala förbindelser inom bergsområdena. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att skapa bättre förutsättningar för förbindelser regionalt och lokalt i syfte att höja livskvaliteten, främja utvecklingen av nya verksamheter, stimulera skapandet av arbetstillfällen och uppmuntra bosättning i de här områdena.

41.  Europaparlamentet betonar vikten av offentliga investeringar i bergsområdena i syfte att råda bot på marknadens misslyckande vad gäller att tillhandahålla digital uppkoppling i de här områdena. Parlamentet betonar vikten av en komplett och heltäckande försörjning med bredbandsinternet även i bergsområden för att på ett hållbart sätt slå vakt om avsides belägna ekonomiska regioner och livsmiljöer. Kommissionen uppmanas att lägga fram konkreta förslag på hur man kan lösa denna fråga.

Miljö, biologisk mångfald, klimatförändring och energi

42.  Europaparlamentet understryker vikten av att skydda och stärka den biologiska mångfalden i Alpregionen. Parlamentet efterlyser gemensamma ansträngningar för innovativa åtgärder för att värna och bevara den och efterlyser samtidigt en noggrann undersökning av de stora rovdjurens roll och ett eventuellt införande av anpassningsåtgärder, med full respekt för EU:s regelverk för skydd av miljön, den biologiska mångfalden, mark och vatten. Parlamentet understryker vikten av att se till att alla åtgärder vidtas för att undvika överlappning med befintliga lagstiftningsinitiativ.

43.  Europaparlamentet understryker att Alpregionen erbjuder stora möjligheter vad gäller innovativa lösningar och att dessa innovationer kan göra regionen till ett unikt laboratorium för att testa den cirkulära ekonomin. Parlamentet kommer i budgetförfarandet för 2017 att lägga fram ett pilotprojekt som undersöker detta områdes potential för konkreta strategier med koppling till den cirkulära ekonomin, t.ex. produktion, konsumtion och avfallshantering.

44.  Europaparlamentet betonar vikten av att främja egenproduktion av energi, förbättra energieffektiviteten och stödja utvecklingen av de effektivaste förnybara energikällorna i regionen, från vattenkraft via sol- och vindkraft till geotermisk energi, och även att stödja utvecklingen av nya former av Alpspecifik förnybar energi. Parlamentet noterar att olika förbränningsmetoder för uppvärmning har inverkan på luftkvaliteten. Parlamentet stöder hållbar användning av timmer, utan att den befintliga skogsarealen minskar, med tanke på skogens betydelse för jämvikten i bergskedjans ekosystem, samt för skydd mot laviner, jordskred och översvämningar.

45.  Europaparlamentet understryker det brådskande behovet av att ta fram nya strategier för att motverka luftföroreningar, som är ett folkhälsoproblem, och klimatförändringen, särskilt i de mer industrialiserade och tätbefolkade delarna av makroregionen, samtidigt som man kartlägger befintliga föroreningskällor och noga bevakar de förorenande utsläppen. Därför uppmanas medlemsstaterna att formulera en hållbar transportpolitik i linje med målen från COP21 i Paris och att stödja bevarande och skydd av ekosystemtjänster i hela den alpina makroregionen.

46.  Europaparlamentet understryker vikten av energiinfrastruktur och stöder smarta system för distribution, lagring och överföring av energi samt investeringar i energiinfrastruktur för såväl produktion som transport av el och gas, i samklang med TEN-E-nätet och som genomförande av de konkreta projekt som anges i förteckningen över projekt av intresse för energigemenskapen. Parlamentet betonar vikten av att lokala, i synnerhet förnybara, energikällor utnyttjas, så att beroendet av importerad energi kan minskas. Parlamentet efterlyser främjande av decentraliserad produktion och egenproduktion av energi och förbättrad energieffektivitet på samtliga områden.

47.  Europaparlamentet uppmanar de deltagande länderna att gemensamt bedriva fysisk planering och integrerad territoriell förvaltning, och då låta olika regionala intressenter delta (t.ex. nationella, regionala och lokala myndigheter, forskarsamfundet och icke-statliga organisationer).

48.  Europaparlamentet anser att samarbetet och insatserna inom ramen för World Glacier Monitoring Service bör stärkas ytterligare, med tanke på de nyligen fattade besluten från COP21-konferensen i Paris och den strategi som nu ska följas.

49.  Europaparlamentet är oroat över att klimatförändring och temperaturhöjning är ett allvarligt hot mot arter som lever på hög höjd. Ett annat orosmoln är att glaciärerna smälter eftersom detta påverkar grundvattenresurserna kraftigt. Parlamentet skulle vilja se att man inrättade en omfattande gränsöverskridande plan för att bekämpa glaciärsmältningen och klimatförändringen för hela Alperna.

50.  Europaparlamentet uppmanar de deltagande länderna att fortsätta sina ansträngningar för att diversifiera energikällorna och utveckla de förnybara energikällor som redan finns, t.ex. sol- och vindkraft, inom energiproduktionsmixen. Parlamentet understryker vattenkraftsanläggningarnas hållbarhet och konkurrenskraft. Parlamentet uppmanar de deltagande länderna att konstruera välfungerande nät för elinfrastruktur i makroregionen.

51.  Europaparlamentet betonar att diversifiering av energikällorna inte bara förbättrar energisäkerheten i makroregionen utan även bidrar till mer konkurrens, vilket gynnar den ekonomiska utvecklingen i regionen.

o
o   o

52.  Europaparlamentet uppmanar talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och regeringarna och de nationella och regionala parlamenten i de länder som omfattas av Europeiska unionens strategi för Alpregionen (Frankrike, Italien, Schweiz, Liechtenstein, Österrike, Tyskland och Slovenien).

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 259.
(3) EUT L 347, 20.12.2013, s. 303.
(4) EUT C 32, 28.1.2016, s. 12.
(5) EUT C 19, 21.1.2015, s. 32.
(6) EUT C 349 E, 29.11.2013, s. 1.
(7) EUT C 55, 12.2.2016, s. 117.


EU:s förvaltningsfond för Afrika: konsekvenserna för utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd
PDF 197kWORD 53k
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2016 om EU:s förvaltningsfond för Afrika: konsekvenserna för utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd (2015/2341(INI))
P8_TA(2016)0337A8-0221/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 41.2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget),

–  med beaktande av EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika inriktade på stabilitet och insatser mot de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och fördrivning av personer (EU:s förvaltningsfond för Afrika), inrättad vid toppmötet i Valletta om migration som ägde rum den 11 och 12 november 2015,

–  med beaktande av den gemensamma handlingsplanen som antogs under toppmötet i Valletta,

–  med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000(1), dess efterföljande ändringar och bilaga Ic (den fleråriga finansieringsramen för perioden 2014–2020), motsvarande elfte Europeiska utvecklingsfonden (EUF),

–  med beaktande av den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020, som utgör EU:s budget, och budgetposten under rubrik 4 (Europa i världen),

–  med beaktande av 2030-agendan för hållbar utveckling, som antogs vid FN:s toppmöte om hållbar utveckling som hölls i New York 2015,

–  med beaktande av det gemensamma arbetsdokumentet Gender Equality and Women's Empowerment: Transforming the Lives of Girls and Women through EU External Relations 2016-2020 (SWD(2015)0182) och av rådets slutsatser av den 26 oktober 2015 i vilken motsvarande handlingsplan för jämställdhet för 2016–2020 antagits,

–  med beaktande av Pekingplattformen från 1995 och handlingsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling (ICPD) från 1994 samt resultaten från deras översynskonferenser,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandet från budgetutskottet (A8-0221/2016), och av följande skäl:

A.  Det huvudsakliga målet med EU:s förvaltningsfond för Afrika, som undertecknades av kommissionens ordförande tillsammans med 25 EU-medlemsstater samt Norge och Schweiz, och som lanserades vid toppmötet i Valletta om migration den 12 november 2015 av de europeiska och afrikanska partnerna, är att hjälpa till att främja stabiliteten i regionerna och bidra till en bättre migrationshantering. Syftet med EU:s förvaltningsfond är rent konkret att ta itu med de bakomliggande orsakerna till destabilisering, tvångsförflyttning och irreguljär migration genom att främja motståndskraft, ekonomiska och lika möjligheter, säkerhet och utveckling.

B.  Det europeiska samförståndet om utveckling fortsätter att utgöra regleringsramen för EU:s utvecklingspolitik och det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd bekräftar på nytt de grundläggande principerna för humanitärt bistånd. Fred har erkänts som avgörande för utveckling i den nya 2030-agendan för hållbar utveckling, och i målen för hållbar utveckling har mål nr 16 om fred och rättvisa införts. EU och dess partner på området humanitärt bistånd måste kunna säkerställa stöd och skydd utifrån behov och respekt för de principer om humanitära insatsers neutralitet, opartiskhet, humanitet och oberoende som fastställs i internationell rätt, särskilt internationell humanitär rätt.

C.  Afrika upplever en fortsatt mycket stor befolkningsökning och endast en långsam minskning av födelsetalen, en situation som inom en nära framtid kommer att leda till en kraftig ökning av den yngre befolkningen i arbetsför ålder, vilket skapar potentiellt stora sociala och ekonomiska fördelar. För att utrusta unga människor med den utbildning och de färdigheter som de behöver för att förstå sin potential och för att skapa sysselsättningsmöjligheter är det avgörande att främja stabilitet, hållbar ekonomisk tillväxt, social sammanhållning och utveckling i regionen.

D.  EU:s förvaltningsfond är tänkt att vara ett utvecklingsverktyg som sammanför resurser från olika givare för att göra så att EU kan agera på ett snabbt, flexibelt kompletterande, transparent och samordnat sätt på en nödsituations olika aspekter.

E.  1,5 miljarder människor lever i instabila och konfliktdrabbade regioner världen över, och bräckliga stater och områden utan styrning sprider sig, vilket gör att många hamnar i fattigdom, laglöshet, grasserande korruption och våld. EU:s förvaltningsfond har utformats för att bistå 23 länder i tre afrikanska regioner (Afrikas horn, Sahel och Tchadsjöns bäcken samt Nordafrika) med några av Afrikas mest bräckliga stater som påverkas av migration, eftersom de är ursprungs-, transit- eller/och destinationsländer, och som kommer att dra störst nytta av denna form för ekonomiskt bistånd från EU. De stödberättigade ländernas afrikanska grannländer kan också, från fall till fall, gynnas av förvaltningsfondsprojekt med en regional dimension som syftar till att ta itu med regionala migrationsflöden och relaterade gränsöverskridande utmaningar.

F.  Syftet med EU:s förvaltningsfond är att ta itu med de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och fördrivning i ursprungs-, transit- och destinationsländerna genom följande fem prioriterade områden: 1) utvecklingsmässiga fördelar med migration, 2) laglig migration och mobilitet, 3) skydd och asyl, 4) förebyggande och bekämpande av irreguljär migration samt 5) återvändande, återtagande och återanpassning.

G.  EU:s bidrag uppgår till 1,8 miljarder euro, men kommissionen kan även begära ytterligare medel från EU:s medlemsstater och andra givare som motsvarar detta belopp. EU:s förvaltningsfond tjänar som ett komplement till EU:s befintliga bistånd till de regioner som omfattas av en summa på över 10 miljarder euro fram till år 2020 med målet att främja inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt.

H.  Två förvaltningsfonder inrättades 2014, nämligen förvaltningsfonden Bêkou med fokus på stabiliseringen och återuppbyggandet av Centralafrikanska republiken, vilket har gett positiva resultat, samt Madad-fonden som hanterar insatser med anledning av krisen i Syrien.

I.  FN:s befolkningsfonds (UNFPA) rapport ICPD Beyond 2014 Global Report offentliggjordes den 12 februari 2014, och i den betonar man att skyddet för kvinnor och ungdomar som drabbas av våld måste prioriteras på den internationella utvecklingsagendan.

J.  Förvaltningsfonderna är en del av ett för ändamålet särskilt utformat svar – som blottar de bristande resurser och den begränsade flexibilitet som kännetecknar EU:s budgetram – men som är livsavgörande för att säkerställa snabba och heltäckande åtgärder för att hantera humanitära kriser, inbegripet långvariga kriser.

K.  EU kommer att fortsätta med strävandena att i praktiken genomföra FN:s säkerhetsråds resolution 1325 och efterföljande FN-resolutioner om kvinnor, fred och säkerhet.

Anslagstilldelning och budgetmässiga aspekter

1.  Europaparlamentet erinrar om att anslagstilldelningen kännetecknas av tre huvudfaser: löfte, åtagande och åtgärd/betalning. Parlamentet pekar emellertid på att lärdom måste dras från EU:s tidigare förvaltningsfonder. Parlamentet beklagar det faktum att de ekonomiska bidrag som medlemsstaterna gjort hittills fortfarande är för låga och endast uppgår till en liten bråkdel av unionens bidrag och därmed ligger långt från målet för det officiella åtagandet, det vill säga endast till 81,71 miljoner euro i april 2016 (eller 4,5 procent av planerade 1,8 miljarder euro). Löften och åtaganden måste omsättas till handling. Rådet och kommissionen erinras om att effektivt bistånd kännetecknas av en finansiering som genomförs i tid och på ett förutsägbart sätt, och parlamentet efterlyser att utbetalningen av dessa medel påskyndas.

2.  Europaparlamentet välkomnar intentionen att betala ut medel snabbare och mer flexibelt i en nödsituation, och att sammanföra olika finansieringskällor för att kunna angripa migrations- och flyktingkrisen i alla dess dimensioner. Parlamentet kritiserar det faktum att kommissionen har kanaliserat anslag från målen och principerna för de grundläggande rättsakterna genom EU:s förvaltningsfond, eftersom detta strider mot de finansiella bestämmelserna och dessutom äventyrar EU:s långsiktiga politik. Parlamentet önskar därför att nya anslag ska användas när så är möjligt och att full insyn i finansieringens ursprung och destination ska säkerställas.

3.  Europaparlamentet noterar att på området yttre åtgärder är EU:s förvaltningsfonder främst utformade för att möjliggöra snabba insatser vid en specifik katastrof eller efter inledande katastrof- eller krisinsatser genom att öka EU-medlemsstaternas och andra givares bidrag samtidigt som de europeiska insatsernas synlighet ökar globalt sett. Parlamentet betonar emellertid att medlemsstaterna inte bör ignorera sitt åtagande i fråga om att uppnå målet på 0,7 % av bruttonationalinkomsten (BNI) till offentligt utvecklingsbistånd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa sina åtaganden både vad gäller målet på 0,7 % till offentligt utvecklingsbistånd och bidraget till EU:s förvaltningsfond för Afrika.

4.  Europaparlamentet betonar fluktueringarna i de frivilliga bidragen. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att stå för sina åtaganden och att snabbt och effektivt matcha EU:s bidrag för att göra det möjligt för förvaltningsfonden att utveckla sin fulla potential, i stället för att ge det minimibelopp som krävs för att få rösträtt i förvaltningskommittén.

5.  Europaparlamentet beklagar djupt att resultatet av förvaltningsfonderna blir att budgetmyndigheten förbigås och att budgetens enhet undermineras. Genom att inrätta detta ad hoc-instrument erkänner man att den fleråriga budgetramen (FBR) för 2014–2020 är underdimensionerad. Parlamentet påpekar att 85 procent av EU-budgeten utgörs av medlemsstaternas bidrag. Parlamentet anser att inrättandet av förvaltningsfonden i själva verket innebär en revidering av utgiftstaken för den nuvarande fleråriga budgetramen, eftersom medlemsstaternas bidrag höjs. Parlamentet betonar därför att skapande av finansieringsinstrument utanför EU-budgeten endast får ske i undantagsfall. Parlamentet beklagar djupt att det inte är representerat i förvaltningskommittén, trots att stora delar av medlen kommer från EU:s budget. Parlamentet önskar att budgetmyndigheten ska bjudas in att medverka i förvaltningskommittén.

6.  Europaparlamentet noterar att EU:s anslag till EU:s förvaltningsfond för Afrika för närvarande huvudsakligen härrör från elfte Europeiska utvecklingsfonden. Parlamentet betonar att EU:s förvaltningsfond inrättades eftersom EU-budgeten och den fleråriga budgetramen saknar de resurser och den flexibilitet som krävs för att ta itu med de olika dimensionerna av sådana kriser på ett skyndsamt och heltäckande sätt. EU uppmanas att enas om att hitta en mer övergripande lösning för nödfinansiering inom ramen för detta års översyn av den fleråriga budgetramen för 2014−2020 och översynen av de externa finansieringsinstrumenten 2016, med syfte att öka effektiviteten och återverkan av humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd i EU-budgeten.

7.  Europaparlamentet vill i synnerhet se en ändamålsenlig översyn av utgiftstaket för att krismekanismerna ska kunna tas med i den fleråriga budgetramen, så att budgetens enhet återupprättas. Parlamentet anser att en revidering av den fleråriga budgetramen skulle ge ökad budgetmässig, demokratisk och juridisk säkerhet. Parlamentet understryker dessutom behovet att se över de finansiella bestämmelserna för att underlätta förvaltningen av medel ur EU:s budget och för att, som en del av en helhetsstrategi, få större synergier mellan EU:s budget, EUF och bilateralt samarbete för att öka effekterna av utvecklingsfinansieringen och bana vägen för EUF:s integrering i budgeten, samtidigt som nivån för tillgångar upprätthålls som planerat fram till 2021. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att vidta omedelbara åtgärder för att förbättra budgetmyndighetens medverkan och bättre anpassa förvaltningsfonderna och andra mekanismer efter budgetreglerna, bland annat genom att låta dem synas i EU:s budget.

8.  Europaparlamentet noterar att parlamentet har visat sitt ansvar som budgetmyndighet genom att godkänna en frigöring av medel för nödåtgärder. Parlamentet beklagar dock djupt att det ökade antalet nödinstrument leder till att gemenskapsmetoden överges. Parlamentet understryker sin vilja att bevara de grundläggande principerna för EU:s budget, särskilt enheten i budgeten och medbeslutandeförfarandet. Parlamentet anser att det nu verkligen finns ett akut behov av nytänkande när det gäller EU:s reaktionskapacitet vid stora kriser, särskilt i fråga om den budgetmässiga dimensionen. Parlamentet ställer som villkor för sitt godkännande av framtida förslag om krisverktyg att dessa dimensioner beaktas vid den fleråriga budgetramens halvtidsöversyn, som förväntas genomföras före utgången av 2016.

9.  Europaparlamentet noterar att ytterligare medel har tagits från andra finansiella instrument inom EU:s budget, såsom finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete med 125 miljoner euro, instrumentet för humanitärt bistånd med 50 miljoner euro samt det europeiska grannskapsinstrumentet med 200 miljoner euro.

10.  Europaparlamentet noterar att av EU:s totala bidrag på 1,8 miljarder euro utgörs endast 1 miljard euro från Europeiska utvecklingsfondens reserv av kompletterande medel. Parlamentet är oroat över att finansieringen av EU:s förvaltningsfond eventuellt görs på bekostnad av andra utvecklingsmål. Parlamentet erinrar om att EU:s förvaltningsfond som verktyg bör komplettera redan befintliga instrument, och uppmanar kommissionen att säkerställa transparens och ansvarsutkrävande i fråga om användningen och summan av de medel från befintliga budgetposter som finansierar EU:s förvaltningsfond.

11.  Europaparlamentet understryker kraftfullt att medel från Europeiska utvecklingsfonden och offentliga biståndskällor uteslutande får användas för ekonomisk, mänsklig och social utveckling i värdlandet, med särskilt fokus på de utvecklingsutmaningar som fastställts i beslutet om förvaltningsfonden. Parlamentet betonar att utveckling inte kan komma till stånd utan säkerhet. Parlamentet fördömer all användning av medel från Europeiska utvecklingsfonden och offentliga biståndskällor för migrationshantering och kontroll av alla andra insatser utan utvecklingsmål.

Finansiering av de minst utvecklade länderna

12.  Europaparlamentet betonar att användningen av Europeiska utvecklingsfonden för att finansiera EU:s förvaltningsfond för Afrika kan påverka de biståndsmottagande länderna i Afrika som inte omfattas av förvaltningsfonden och i synnerhet de minst utvecklade länderna.

13.  Europaparlamentet beklagar djupt att det redan låga utvecklingsbiståndet till de minst utvecklade länderna minskade för andra året i rad 2014, trots att det offentliga utvecklingsbiståndet är fortsatt viktigt för dessa länder, samt att biståndsandelen till dessa länder aldrig varit så låg på tio år. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att se till att bistånd inte omfördelas från de fattigaste länderna för att täcka utgifterna för de pågående kriserna.

Det civila samhällets, de icke-statliga organisationernas, de lokala myndigheternas och de internationella organisationernas roll

14.  Europaparlamentet anser att EU:s förvaltningsfond för Afrika bör bidra till utvecklingen i transitländer och migranternas ursprungsländer, stärka och förbättra lokala offentliga tjänster (sociala tjänster, hälsa, utbildning, näring, kultur), politiskt deltagande och förvaltning, i synnerhet genom lokalt förankrade projekt. Parlamentet anser att fonden bör bidra till utvecklingen av sysselsättningsmöjligheter inom lokala sektorer samtidigt som de mänskliga rättigheterna och miljön respekteras. I detta sammanhang måste lokala myndigheter rådfrågas som fullvärdiga partner så länge som det finns fullständiga garantier för effektivitet och god förvaltning i enlighet med principerna om biståndseffektivitet, och de bör även vara centrala aktörer med ansvar för offentliga tjänster som tillhandahålls på lokal nivå. Parlamentet anser att det civila samhället, icke-statliga organisationer, internationella organisationer och diasporagrupper bör utgöra ett komplement och spela en nyckelroll i arbetet med att ta itu med de bakomliggande orsakerna till migration och att förbättra lokala tjänster.

15.  Europaparlamentet erinrar om att regionala och lokala myndigheter, organisationer inom det civila samhället och icke-statliga organisationer är naturliga partner för en effektiv utvecklingspolitik och att en fortlöpande dialog med nationella myndigheter och lokalsamhällen är avgörande för att fastställa gemensamma strategier och prioriteringar samt att tillåta en evidensbaserad ansats vid fondens genomförande, särskilt i stater som inte kan ge tillräckliga garantier i fråga om god förvaltning och transparens. Parlamentet kräver att subsidiaritetsprincipen och principen om egenansvar respekteras även på detta insatsområde. Parlamentet betonar att lokala myndigheter, det lokala civilsamhället, icke-statliga organisationer och internationella organisationer bör involveras ordentligt i planerings- genomförande- och utvärderingsfasen av EU:s förvaltningsfond. Kommissionen uppmanas förtydliga och formalisera samrådsförfarandena med dessa intressenter för att säkerställa deras faktiska deltagande i de diskussioner som äger rum i de operativa kommittéerna, med tydliga och transparenta kriterier för stödberättigande.

16.  Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa en bättre balans i finansieringen för mottagarländernas regeringar och i synnerhet för pålitliga aktörer i det civila samhället, som ofta tenderar att vara mer uppmärksamma på samhälleliga brister som kräver stöd.

17.  Europaparlamentet erinrar om vikten med en strategi för motståndskraft där människorna och lokalsamhället står i centrum, och parlamentet är av den bestämda uppfattningen att förvaltningsfonden inte bara bör inriktas på ekonomisk utveckling, utan även på projekt på gräsrotsnivå med det specifika syftet att förbättra kvaliteten på grundläggande tjänster och att göra dem mer rättvisa och allmänt tillgängliga, samt utbildning för att utveckla lokala kompetenser, samt att tillmötesgå behoven hos utsatta befolkningsgrupper, inbegripet minoriteter.

Transparens och tydlighet för att uppnå målen bättre

18.  Europaparlamentet erkänner den pågående flyktingkrisens komplexitet och mångdimensionella natur. Parlamentet varnar emellertid för den allvarliga risken för att EU:s utvecklingsbistånd kan missbrukas, i synnerhet i konfliktdrabbade länder där säkerhet, migration och utvecklingsfrågor är nära sammankopplade. Parlamentet understryker att de projekt som omfattas av EU:s förvaltningsfond, som upprättats genom medel som huvudsakligen ska användas för utvecklingsändamål, måste ha utvecklingsmål. Parlamentet betonar att projekt som syftar till att förstärka säkerhetskapaciteten i vissa länder måste utformas på ett sådant sätt att deras huvudfokus för slutresultaten är fattigdomsminskning samt mottagarländernas stabilitet.

19.  Europaparlamentet påminner kommissionen och de myndigheter som direkt ska förvalta förvaltningsfonden om att de resurser som härrör från Europeiska utvecklingsfonden eller annan utvecklingsfinansiering enbart får användas för åtgärder som är direkt kopplade till utvecklingsbistånd. Parlamentet ber kommissionen att ge uttryckliga försäkringar om sådan användning och om säkerställande av regelbunden och heltäckande rapportering om hur dessa medel används.

20.  Europaparlamentet betonar att EU:s budget inte får användas för direktfinansiering av operationer som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser (artikel 41.2 i EU‑fördraget), men att fredsbevarande insatser med utvecklingsmål inte utesluts uttryckligen. Parlamentet erinrar vidare om att i artiklarna 209 och 212 i EUF-fördraget utesluts inte uttryckligen finansieringen av kapacitetsuppbyggnad inom säkerhetssektorn.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, förvaltningskommittén och den operativa kommittén att först och främst sätta fokus på kapacitetsuppbyggnad, stabilitet och fred, motståndskraft, lokalbefolkningars välbefinnande och egenmakt, främjandet och skyddet och efterlevnaden av mänskliga rättigheter samt skapandet av sysselsättningsmöjligheter och utbildning, särskilt för kvinnor och ungdomar.

22.  Europaparlamentet framhäver bestämt att det slutliga målet för EU:s utvecklingspolitik, enligt artikel 208 i EUF-fördraget, måste vara att minska och utrota fattigdom. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att samtidigt som EU:s bidrag till förvaltningsfonden främst härrör från offentliga biståndsresurser kommer denna finansieringsmekanism inte enbart att inriktas på utvecklingsorienterade mål. Parlamentet betonar att man inom förvaltningsfonden måste göra en tydlig, transparent och överförbar åtskillnad mellan finansieringsramarna för utvecklingsaktiviteter, å ena sidan, och de aktiviteter som rör migrationshantering, gränskontroller samt alla andra aktiviteter å andra sidan. Parlamentet betonar att om det offentliga utvecklingsbiståndet urvattnas, så att färre medel används för att bekämpa extrem fattigdom, skulle detta kunna urholka de avsevärda framsteg som gjorts inom den internationella utvecklingen och utgöra ett hot mot de nyligen antagna målen för hållbar utveckling.

En konsekvent EU-politik och åtaganden på människorättsområdet

23.  Europaparlamentet uppmanar EU att vara mer konsekvent i sina insatser på området för internationellt utvecklingssamarbete av två anledningar: EU och medlemsstaterna bör, å ena sidan, agera enligt sina åtaganden och, å andra sidan, visa på övergripande samstämdhet i sina strategier och instrument för yttre förbindelser med den afrikanska regionen, särskilt när det gäller medförvaltningen i fråga om Cotonouavtalet mellan AVS-länderna och EU. Med hänsyn till det sistnämnda perspektivet anser parlamentet att förvaltningsfonden bör återspegla principen om en konsekvent politik för hållbar utveckling och komplementaritet mellan alla intressenter på utvecklingsområdet, och alla former av motsägelser mellan utvecklingsändamål och säkerhet, humanitär politik och migrationspolitik bör undvikas. Parlamentet hoppas att paketet om bättre lagstiftning kommer att bidra till att främja en mer konsekvent politik för hållbar utveckling genom att beakta utveckling och mänskliga rättigheter i alla dess konsekvensbedömningar.

24.  Europaparlamentet erinrar om att de bestämmelser och kriterier som gäller för utvecklingsbistånd till projekt som finansieras av EU:s förvaltningsfond måste fastställas i enlighet med gemensamma värderingar och intressen, i synnerhet vad gäller respekten för och främjandet av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet understryker i detta sammanhang att EU:s politik i fråga om samarbete kring säkerhet, migrationshantering och människohandel samt människosmuggling bör innehålla specifika bestämmelser som syftar till att säkerställa respekten för de mänskliga rättigheterna och rättsstaten, och då särskilt uppmärksamma kvinnors rättigheter, hbti‑personers rättigheter, sexuell och reproduktiv hälsa och därtill hörande rättigheter, barns rättigheter och minoriteters samt andra särskilt utsatta gruppers rättigheter. Parlamentet påpekar att EU måste uppmuntra arbetet med att bekämpa diskriminering på grund av religion eller övertygelse, kön, ras eller etniskt ursprung, funktionsnedsättning eller sexuell läggning.

25.  Europaparlamentet påpekar att förvaltningsfonderna måste bidra till att de långsiktiga målen om att säkerställa fred och stärka samhällsstyret i mottagländerna uppnås. Parlamentet betonar behovet att noggrant och systematiskt utvärdera vilken effekt de insatser har haft som finansierats av EU:s förvaltningsfond för Afrika i fråga om leveransen av humanitärt bistånd. Parlamentet understryker att EU:s förvaltningsfond inte bör undergräva EU:s långvariga utvecklingssamarbete. Parlamentet betonar att egenansvar och komplementaritet för långsiktiga och kortsiktiga projekt måste säkerställas, skyddas och anpassas till EU:s befintliga regionala och nationella strategier för Sahel, Guineabukten, Afrikas horn och Nordafrika. Parlamentet framhåller att en heltäckande lands- och sektorsspecifik diagnos krävs för en god anslagstilldelning, samt även i fråga om att utveckla nära partnerskap med många olika aktörer i det civila samhället. Parlamentet välkomnar den forskningskomponent som införlivats i EU:s förvaltningsfond som en potentiell möjlighet att skapa utvecklingsmöjligheter och synergieffekter mellan EU och de berörda länderna.

Mål och uppföljning

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt övervaka hur medel från EU:s förvaltningsfonder används och hur de anslås, samt att öka parlamentets granskningsbefogenheter i samband med EU:s förvaltningsfond. Parlamentet uppmanar i synnerhet rådet och kommissionen att regelbundet informera om de särskilda insatser som genomförts av både EU och de afrikanska staterna vid användningen av dessa medel och om vilka resultat som nåtts.

27.  Europaparlamentet är oroat över den bristande samordningen mellan alla involverade aktörer i förvaltningen av EU:s förvaltningsfond (och i synnerhet mellan kommissionens generaldirektorat för internationellt samarbete och utveckling (GD DEVCO) och dess generaldirektorat för humanitärt bistånd och civilskydd (Echo)), samt bristen på tydliga riktlinjer om hur finansiering kan säkerställas. Parlamentet beklagar bristen på tydlighet och transparens i fråga om finansieringskriterierna och den mängd medel som finns tillgänglig för det civila samhället genom EU:s förvaltningsfond. Parlamentet påminner om behovet av bättre kommunikation mellan kommissionen, medlemsstaterna och parlamentet i fråga om programplanering och genomförandeåtgärder av EU:s förvaltningsfond i allmänhet, med tanke på den framtida planeringen av eventuellt ytterligare förvaltningsfonder. Parlamentet påminner om att kommissionen måste iaktta särskild försiktighet för att säkerställa att dess åtgärder ligger i linje med och är samordnade med de regionala utvecklingsprogrammen (RDP), i syfte att undvika dubblering av insatser och säkerställa att huvudfokus ligger på utveckling och inte på gränskontroll och säkerhet på migranternas bekostnad. Kommissionen uppmanas, av samma skäl, och för att maximera det globala biståndets effekter och effektivitet, att upprätthålla en intensiv dialog med FN i fråga om EU:s förvaltningsfond. Kommissionen uppmanas även att intensifiera sina insatser för en mer systematisk konsekvensbedömning av sin politik och finansiering, inbegripet EU:s förvaltningsfond, särskilt med avseende på dess effekter på hållbar utveckling, mänskliga rättigheter och jämställdhet, samt att införliva resultaten av dessa bedömningar i sin politik och programplanering.

28.  Europaparlamentet understryker den hittills bristande involveringen av parlamentet i samband med inrättandet av förvaltningsfonden och betonar behovet att garantera, genom en detaljerad och regelbunden rapportering från kommissionens sida, att parlamentet får möjlighet att granska hur förvaltningsfonden har genomförts.

29.  Europaparlamentet anser att, med tanke på en förvaltningsfonds ovanligt stora flexibilitet och snabbhet, bör den periodiska rapporteringen till parlamentet åtminstone göras en gång var sjätte månad. Parlamentet betonar med kraft behovet av transparent resultatövervakning, utvärdering och ansvarsutkrävande.

30.  Europaparlamentet anser att transparens, kommunikation och synlighet i samband med projekt som utvecklats inom ramen för förvaltningsfonden är av avgörande betydelse för att sprida resultaten samt involvera och öka känsligheten hos privata aktörer, lokala och regionala myndigheter, icke-statliga organisationer och det civila samhället i Europa för att skapa förutsättningar för ett större engagemang från medlemsstaternas sida och göra det lättare för dem att delta.

31.  Europaparlamentet understryker att det behövs en noggrann övervakning av genomförandet av bestämmelserna som rör omfördelning, omplacering i ursprungsländerna, samt medlemsstaternas finansiella åtaganden, där särskild uppmärksamhet ägnas åt de mänskliga rättigheterna.

32.  Europaparlamentet erinrar om att fokus för EU:s migrationspolitik först och främst bör vara att ta itu med de bakomliggande orsakerna till migration. Parlamentet betonar att EU:s migrationspolitik bör arbeta för att hjälpa till att skapa fred och stabilitet samt främja ekonomisk utveckling i överensstämmelse med det tredje, fjärde och femte målet, det sjunde delmålet i det tionde målet och sextonde målet för 2030-agendan för målen för hållbar utveckling, genom att samarbeta närmare med tredjeländer för att förbättra samarbetet kring incitament för frivilligt återvändande och återanpassning i migranternas ursprungsländer, som inkluderar högkvalificerade migranter, frivilligt återvändande och återtagande, på ett sätt som ökar deras möjligheter.

33.  Europaparlamentet betonar att instabilitet och fysisk osäkerhet är de främsta orsakerna till tvångsförflyttningar, och parlamentet stöder därför ett genomförande av förvaltningsfonden som tar hänsyn till konfliktsituationen och som skulle prioritera konfliktförebyggande och statsbyggande åtgärder, god samhällsstyrning och främjandet av rättsstaten. Parlamentet anser att EU:s förvaltningsfond innebär en stor möjlighet för EU, som gör det möjligt för unionen att stärka sitt samarbete och sin politiska dialog med sina afrikanska partner, i synnerhet i fråga om effektivt genomförande av avtal om återvändande och återtagande, samt att skapa gemensamma strategier för hanteringen av migrationsströmmarna. Parlamentet pekar på behovet av en ansvarsfördelning mellan EU och unionens afrikanska partner i överensstämmelse med slutsatserna från toppmötet i Valletta i november 2015. Parlamentet anser emellertid att utvecklingsbistånd inte ska användas för att hejda flödet av migranter och asylsökande, och att de projekt som omfattas av EU:s förvaltningsfond inte bör användas som en förevändning för att förhindra avresor eller förstärka gränserna mellan länderna samtidigt som man bortser från de faktorer som driver människor från deras hem. Parlamentet uttrycker allvarlig oro över det inflytande som EU:s förvaltningsfond kan ha på de mänskliga rättigheterna ifall en begränsning av migrantströmmarna innebär samarbete med länder som begår systematiska och/eller allvarliga kränkningar av de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att fonden tjänar sina syften, att omedelbart hjälpa dem som är i behov av hjälp och att inte finansiera regeringar som kränker de mänskliga rättigheterna. Parlamentet kräver att respekten för migranternas mänskliga rättigheter stärks i EU-finansierade projekt.

34.  Europaparlamentet understryker att det att viktigt att förstå orsakerna till och följderna av internationell migration utifrån ett könsperspektiv, inklusive de beslutsprocesser som de omfattas av och de mekanismer som leder till migration. Parlamentet påminner om att kvinnor och flickor som är flyktingar och migranter är särskilt utsatta när de befinner sig i situationer där deras säkerhet inte kan säkerställas och där de kan utsättas för sexuellt våld eller utnyttjas. Parlamentet betonar att EU:s förvaltningsfond måste bidra till att skydda, stötta och/eller bistå utsatta migranter, flyktingar och offer för människohandel, och att särskild uppmärksamhet bör ägnas kvinnor och barn.

35.  Europaparlamentet noterar att EU:s förvaltningsfond för Afrika inrättades efter toppmötet om migration i Valletta mellan Afrikas och EU:s stats- eller regeringschefer. Parlamentet uppmanar kommissionen att till parlamentet lämna en översikt över vilka konkreta handlingar som toppmötet resulterat i, särskilt på utvecklingsområdet, när det gäller att bekämpa smugglare och underteckna avtal om återvändande, återtagande och återanpassning. Parlamentet uppmanar rådet att ge kommissionen de mandat som behövs för att ingå sådana avtal med de länder som berörs av förvaltningsfonden.

o
o   o

36.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament, medordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen och talmannen för Panafrikanska parlamentet

(1) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3.


Inrättande av gynnsamma arbetsmarknadsvillkor för balans mellan arbetsliv och privatliv
PDF 362kWORD 64k
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2016 om inrättande av gynnsamma arbetsmarknadsvillkor för balans mellan arbetsliv och privatliv (2016/2017(INI))
P8_TA(2016)0338A8-0253/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—  med beaktande av artikel 2 och artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen,

—  med beaktande av artiklarna 6 a, 8, 10, 153.1, 153.2 och 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—  med beaktande av artiklarna 7, 9, 23, 24 och 33 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—  med beaktande av den europeiska sociala stadgan av den 3 maj 1996, särskilt del I och del II samt artiklarna 2, 4, 16 och 27, om rätt till lika möjligheter och lika behandling för arbetstagare med familjeansvar,

—  med beaktande av rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar(1) (direktivet om mammaledighet),

—  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktivet om mammaledighet (COM(2008)0637),

—  med beaktande av sin ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 20 oktober 2010 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/…/EU om ändring av rådets direktiv 92/85/EEG om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar och om åtgärder till stöd för arbetstagares möjligheter att skapa balans mellan arbete och familjeliv(2), där det bland annat framfördes ett krav på två veckors pappaledighet,

—  med beaktande av rådets direktiv 2010/18/EU av den 8 mars 2010 om genomförandet av det ändrade ramavtalet om föräldraledighet som ingåtts av BUSINESSEUROPE, UEAPME, ECPE och EFS och om upphävande av direktiv 96/34/EG(3),

—  med beaktande av rådets direktiv 2013/62/EU av den 17 december 2013 om ändring av rådets direktiv 2010/18/EU om genomförandet av det ändrade ramavtalet om föräldraledighet som ingåtts av BUSINESSEUROPE, UEAPME, ECPE och EFS till följd av ändringen av Mayottes ställning i förhållande till Europeiska unionen(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/41/EU av den 7 juli 2010 om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare och om upphävande av rådets direktiv 86/613/EEG(5),

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden(7),

–  med beaktande av rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS(8),

—  med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2016 om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten 2016(9),

—  med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2015 om mammaledighet(10),

—  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2013 om tillämpning av principen om lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare för lika eller likvärdigt arbete(11),

—  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2013 om avskaffande av könsstereotyper i EU(12),

—  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2015 om jämställdheten mellan kvinnor och män i Europeiska unionen – 2013(13),

—  med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2015 om EU:s strategi för jämställdhet efter 2015​(14),

—  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2015 om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet(15),

—  med beaktande av sin resolution av den 3 februari 2016 om den nya strategin för kvinnors rättigheter och jämställdhet i Europa efter 2015(16),

—  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2016 om tillämpningen av rådets direktiv 2010/18/EU av den 8 mars 2010 om genomförandet av det ändrade ramavtalet om föräldraledighet, som ingåtts av BUSINESSEUROPE, UEAPME, ECPE och EFS, och om upphävande av direktiv 96/34/EG(17),

—  med beaktande av rådets slutsatser av den 15 juni 2011 om förskola och barnomsorg: att ge våra barn bästa möjliga grund för morgondagens värld(18),

—  med beaktande av rådets slutsatser av den 19 juni 2015 om lika inkomstmöjligheter för kvinnor och män: Att minska pensionsklyftan mellan könen

—  med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten för 2011–2020, som antagits genom rådets slutsatser av den 7 mars 2011(19),

—  med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Barcelona den 15 och 16 mars 2002,

—  med beaktande av förklaringen om jämställdhet från EU:s ordförandeskapstrio Nederländerna, Slovakien och Malta den 7 december 2015,

—  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

—  med beaktande av kommissionens initiativ Roadmap: A new start to address the challenges of work-life balance faced by working families (färdplan om en nystart för att förvärvsarbetande familjer ska kunna förena arbetsliv och privatliv) (december 2015), samt av samrådet med allmänheten och berörda parter,

—  med beaktande av kommissionens meddelande Kommissionens arbetsprogram 2016 – Dags för nya tag (COM(2015)0610),

—  med beaktande av kommissionens meddelande Samråd om en europeisk pelare för sociala rättigheter (COM(2016)0127),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Sociala investeringar till stöd för tillväxt och sammanhållning – inklusive genomförandet av Europeiska socialfonden 2014–2020 (COM(2013)0083) och dess rekommendation 2013/112/EU av den 20 februari 2013 Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid,

—  med beaktande av kommissionens meddelande Bättre balans i livet: ökat stöd för att göra det lättare att kombinera arbete och familj (COM(2008)0635),

—  med beaktande av rådets slutsatser av den 17 februari 2011 om förskola och barnomsorg: en bättre grund för framtiden” (COM(2011)0066),

—  med beaktande av kommissionens lägesrapport av den 29 maj 2013 om Barcelonamålen Utveckling av barnomsorgen i Europa för en hållbar och inkluderande tillväxt (COM(2013)0322),

—  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar The Strategic engagement for gender equality 2016–2019, särskilt kapitel 3.1 – Increasing female labour-market participation and the equal economic independence of women and men,

—  med beaktande av kommissionens rapport från 2015 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen (SWD(2016)0054), särskilt kapitlet om lika möjligheter till ekonomiskt oberoende,

—  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 21 januari 2016, särskilt kapitel III.2 om socialt skydd,

—  med beaktande av studierna från Europeiska institutet för förbättring av arbets- och levnadsvillkor (Eurofound) Working time and work-life balance in a life course perspective (2013), Caring for children and dependants: Effect on carers of young workers (2013) och Working and caring: Reconciliation measures in times of demographic change (2015) och av den sjätte undersökningen om arbetsvillkor i Europa (EWCS) (2016),

–  med beaktande av rapporten från Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor Working time development in the 21st century från 2015,

—  med beaktande av studien från Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor Promoting parental and paternity leave among fathers,

—  med beaktande av rapporten från det europeiska nätverket för likabehandlingsorgan (Equinet) av den 8 juli 2014 Equality bodies promoting a better work-life balance for all,

—  med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets jämställdhetsindex 2015 och dess rapport från 2015 Reconciliation of work, family and private life in the European Union: Policy review,

—  med beaktande av den studie som offentliggjordes i maj 2015 av Europaparlamentets utredningstjänst Gender equality in employment and occupation – Directive 2006/54/EC, European Implementation Assessment,

—  med beaktande av studien från parlamentets generaldirektorat för EU-intern politik Maternity, paternity and parental leave: Data Related to Duration and Compensation Rates in the European Union,

—  med beaktande av studien från parlamentets generaldirektorat för EU-intern politik Costs and benefits of maternity and paternity leave,

—  med beaktande av studien från parlamentets generaldirektorat för EU-intern politik Discrimination Generated by the Intersection of Gender and Disability,

—  med beaktande av studien från parlamentets generaldirektorat för EU-intern politik från mars 2016 Differences in Men’s and Women’s Work, Care and Leisure Time,

—  med beaktande av Eurocarers strategi för informella vårdare Enabling Carers to Care från 2014,

—  med beaktande av den europeiska pakten för psykisk hälsa och psykiskt välbefinnande från 2008 och dess prioritering om psykisk hälsa på arbetsplatsen,

—  med beaktande av ILO-konvention nr 156 från 1981 om arbetstagare med familjeansvar och ILO-rekommendation nr 165 från 1981 om arbetstagare med familjeansvar,

—  med beaktande av ILO-konventionen om deltidsarbete från 1994, ILO-konventionen om arbete i hemmet från 1996, ILO-konventionen om skydd vid havandeskap och barnsbörd från 2000 och ILO-konventionen om hushållsanställda från 2011,

—  med beaktande av ILO:s rapport Maternity and paternity at work: law and practice across the world (2014),

—  med beaktande av de överenskomna slutsatserna av den 24 mars 2016 från det 60:e mötet i FN:s kvinnokommission, särskilt punkterna e–g,

—  med beaktande av det gemensamma arbetsdokumentet från ILO och Unicef av den 8 juli 2013 Supporting workers with family responsibilities: connecting child development and the decent work agenda,

—  med beaktande av OECD:s Better Life Index 2015,

—  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

—  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0253/2016), och av följande skäl:

A.  Enligt de senaste uppgifterna från Eurostat har födelsetalen i EU minskat de senaste årtiondena, och EU står inför aldrig förut skådade demografiska utmaningar(20) som medlemsstaterna måste ta itu med. En familjevänlig politik är viktig för att stimulera en positiv befolkningsutveckling, eftersom osäkerhet kring arbetstillfällena och obekväma arbetsvillkor kan inverka negativt på familjeplaneringen.

B.  2014 föddes 5,1 miljoner barn i EU-28, vilket motsvarar ett födelsetal på 10,1. Födelsetalet var 10,6 år 2000, 12,8 år 1985 och 16,4 år 1970. EU står inför en stor demografisk utmaning eftersom födelsetalet konstant fortsätter att sjunka i de flesta medlemsstater. Detta omvandlar gradvis unionen till ett samhälle styrt av åldringar, vilket är ett direkt hot mot social och ekonomisk tillväxt och utveckling.

C.  De traditionella könsrollerna och kärnfamiljsbegreppet ifrågasätts allt mer genom den ökande förekomsten av familjer med bara en förälder, samkönade föräldrapar, tonårsmammor etc. i EU. Att inte erkänna denna mångfald innebär diskriminering och har negativa följder för människor som bor i EU och deras familjer.

D.  Jämställdhet är en av EU:s grundläggande principer. I artiklarna 21 och 23 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna förbjuds all diskriminering på grund av kön och krävs det att jämställdhet mellan kvinnor och män ska säkerställas på alla områden, inklusive balans mellan arbets- och privatliv.

E.  Kommissionens färdplan är en början. Denna möjlighet måste utnyttjas till att inleda en förändringsprocess för att uppnå balans mellan arbets- och privatliv för kvinnor och män i Europa, och den måste bidra avsevärt till ökad jämställdhet.

F.  Välutformade och väl genomförda strategier för att förena arbetsliv och privatliv ska anses vara en mycket viktig förbättring av arbetsmiljön i syfte att möjliggöra goda arbetsförhållanden och socialt och yrkesmässigt välbefinnande. En korrekt balans mellan arbetsliv och privatliv främjar ekonomisk tillväxt, konkurrenskraft, det totala arbetsmarknadsdeltagandet och jämställdhet. Den minskar risken för fattigdom, främjar solidaritet mellan generationerna, tar itu med utmaningarna med ett åldrande samhälle och påverkar födelsetalen gynnsamt i EU. För att uppnå dessa mål måste de politiska strategierna vara moderna, fokusera på att förbättra kvinnors tillträde till arbetsmarknaden samt på en jämlik fördelning av hushålls- och omsorgsrelaterade uppgifter mellan kvinnor och män samt utgå från inrättandet av en samstämmig lagstiftningsram, understödd av kollektivförhandlingar och kollektivavtal för att möjliggöra en bättre balans mellan omsorg, arbetsliv och privatliv.

G.  Att förena arbetsliv och privatliv beror också i hög grad på arbetstiden på arbetsplatsen. Det är tveksamt om ökade respektive längre arbetstider verkligen gynnar ekonomin i fråga om ökad produktivitet. En stor andel av arbetstagarna i EU har atypiska arbetstider, inbegripet helgarbete, skiftarbete och nattarbete, och nästan hälften av dem har arbetat på sin fritid under 2015. Enligt de senaste rönen ändras arbetstiden regelbundet för 31 procent av de anställda, ofta med kort varsel(21). Detta kan medföra hälso- och säkerhetsproblem, med ökad risk för olyckor på arbetsplatsen och sämre hälsa på lång sikt, vilket gör det svårt för arbetstagare att förena sitt arbetsliv med sina åtaganden gentemot barn och andra omsorgsbehövande. Vissa sektorer är mer drabbade, såsom detaljhandeln, där de flesta anställda är kvinnor.

H.  Kommissionen bör tillsammans med medlemsstaterna vidta särskilda åtgärder för att främja flexibla och effektiva arbetsmodeller både inom den offentliga och den privata sektorn, vilket skulle göra det möjligt för arbetstagarna att kombinera arbetsliv och privatliv.

I.  I EU:s 28 medlemsstater var sysselsättningen 75,9 procent för män 2015, men bara 64,3 procent för kvinnor(22), trots att kvinnor har högre utbildning. Antalet kvinnor bland de förvärvsarbetande är ännu lägre om man omvandlar sysselsättningssiffrorna till heltidsekvivalenter, eftersom antalet deltidsarbetande kvinnor är mycket högt i vissa medlemsstater. 2013 tillbringade männen 47 timmar per vecka i betalt arbete, jämfört med 34 timmar för kvinnorna. Om man lägger samman tiden på betalt arbete och obetalt arbete hemma arbetar unga kvinnor i genomsnitt 64 timmar i veckan, jämfört med de unga männens 53 timmar(23). Enligt beräkningar leder könsklyftor på arbetsmarknaden till att BNP per capita minskar med upp till 10 procent i Europa.

J.  Mot bakgrund av EU:s nuvarande sysselsättningsrelaterade, socioekonomiska och jämlikhetsrelaterade politik har Europa 2020-strategin och de mål som tidigare fastställts långt ifrån uppnåtts. Utan proaktiva strategier som utformats och genomförts för att hjälpa kvinnor att komma in på arbetsmarknaden, särskilt strategier som främjar en bättre balans mellan arbetsliv och privatliv, kan inget mål på EU-nivå uppnås i praktiken.

K.  De europeiska arbetsmarknaderna är könssegregerade(24). I sitt meddelande av den 8 mars 2016 om den europeiska pelaren för sociala rättigheter (COM(2016)0127, bilaga I) erkände kommissionen detta och konstaterade att kvinnor fortfarande är ”underrepresenterade på arbetsmarknaden och överrepresenterade bland deltidsarbetande och i låglönesektorer. De får lägre timlön även när likvärdigt arbete utförs, trots att utbildningsnivån bland kvinnor numera är högre än bland män”.

L.  Fattigdomen och den ökade ojämlikheten har förvärrats i och med de makroekonomiska strategier som genomförts av EU och de åtstramningsåtgärder som införts som svar på den ekonomiska krisen.

M.  Det är en särskild utmaning för ensamstående föräldrar att förena familje- och privatliv, och de flesta av dem är kvinnor. I de 28 EU-medlemsstaterna riskerar inte mindre än 34 % av de ensamstående mödrarna att drabbas av fattigdom, och barnen från dessa familjer är utsatta för en oproportionerligt större risk för att fattigdomen överförs från en generation till följande generation.

N.  De skadliga återverkningarna av ”feminiseringen av fattigdomen” drabbar de barn hårdast som uppfostras av ensamstående mödrar, som har stora svårigheter att förena rollen som ensam försörjare med föräldraansvaret.

O.  Jämställdhet på arbetsmarknaden gynnar inte enbart kvinnor utan ekonomin och samhället som helhet och är en central ekonomisk tillgång för att främja en hållbar ekonomisk tillväxt för alla, minska yrkesmässig ojämställdhet och uppnå effektivitet och flexibilitet på arbetsmarknaden. Kvinnor som kommer ut i eller återgår till arbetslivet ökar familjens inkomster, konsumtionen, inbetalningarna till socialförsäkringssystemen och skatteintäkterna. Kvinnor diskrimineras fortfarande ofta i samband med anställning och förvägras sina rättigheter som arbetstagare särskilt på grund av graviditet eller moderskap.

P.  Lönegapet mellan könen ligger på 16,3 procent och det är också vanligare att det är kvinnor som har atypiska och osäkra former av anställningsavtal.

Q.  Bristande jämställdhet på arbetsmarknaden får livslånga konsekvenser och påverkar kvinnors rättigheter, till exempel pensioner, vilket pensionsklyftan på 39 procent i EU vittnar om, som är mer än dubbelt så hög som könslönegapet på 16 procent.

R.  Bland de olika yrkeskategorierna är det särskilt svårt för kvinnor som är egenföretagare och för yrkesutövande kvinnor att förena arbetsliv och familjeliv. Kvinnor som har för avsikt att starta ett företag har mycket ofta svårt att få tillgång till kredit på grund av att finansiella mellanhänder är ovilliga att bevilja lån, eftersom de anser att kvinnor är mer utsatta för risker och mindre sannolikt lyckas få sina företag att växa.

S.  De stereotyper som ofta förekommer i samhället tvingar kvinnan till en underordnad roll. Dessa stereotyper utvecklas redan i barndomen och speglas såväl i valen av utbildning som valen på arbetsmarknaden. Kvinnor stannar alltför ofta kvar på ”kvinnliga” och ofta dåligt betalda arbeten. Dessa uppdelningar på arbetsmarknaden reproducerar stereotyper som innebär att det klart största omsorgsansvaret främst faller på kvinnor, vilket leder till att kvinnor fägnar två till tio gånger så mycket tid som män åt obetald omsorg(25). Könsstereotyper och könsbaserad diskriminering har negativa följder för kvinnors personliga, sociala och ekonomiska oberoende och framtidsutsikter och leder till att en högre andel kvinnor deltidsarbetar, har avbrott i karriären och löper större risk för fattigdom och socialutestängning, särskilt ensamstående mödrar, vilket därmed inverkar på kvinnornas oberoende.

T.  Familjerelaterad ledighet blir fortfarande ofta en grund för diskriminering och stigmatisering för såväl kvinnor som män, trots den gällande politiska ramen och lagstiftningen i EU och på nationell nivå, och det är framför allt kvinnor som drabbas eftersom de bär det huvudsakliga omsorgsansvaret och tar ut familjerelaterad ledighet.

U.  Skillnaderna i mäns och kvinnors uttag av föräldraledighet visar på könsdiskriminering. Andelen pappor som utnyttjar föräldraledigheten i medlemsstaterna är fortfarande låg: endast 10 procent av papporna tar minst en dag föräldraledigt, medan 97 procent av kvinnorna utnyttjar den föräldraledighet som bägge föräldrarna har tillgång till. Tillgängliga uppgifter bekräftar att obetald eller dåligt betald familjerelaterad ledighet medför att denna möjlighet utnyttjas i låg grad. Helt eller delvis icke överlåtbar och tillräckligt betald föräldraledighet får föräldrarna att mer balanserat dela på uttaget, och bidrar till att minska diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden. Endast få medlemsstater uppmuntrar pappor att verkligen utnyttja pappaledigheten eller föräldraledigheten, vilket fråntar männen möjligheten att ta lika stor del av omsorgen om sina barn och vara tillsammans med dem.

V.  Det är avgörande att vidta åtgärder till förmån för pappaledighet, även med tanke på att fäder som tar ut föräldraledighet bygger upp en bättre relation med sina barn och är mer benägna att ta aktiv del i den framtida omsorgen om barnet.

W.  Studier som Eurofound gjort visar att pappors uttag av föräldraledighet särskilt påverkas av ersättningsnivån, ledighetssystemets flexibilitet, tillgången till information, tillgången till flexibel barnomsorg och i vilken utsträckning arbetstagarna är rädda för att förlora sin plats på arbetsmarknaden när de tar ut ledigheten.

X.  Tillgänglighet och åtkomst till överkomlig, lämplig och högkvalitativ förskoleverksamhet och barnomsorg, omsorg om andra personer i beroendeställning samt högkvalitativa sociala tjänster är en av de viktigaste faktorer som påverkar kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Det saknas tillräcklig infrastruktur som skulle erbjuda alla inkomstgrupper högkvalitativ och tillgänglig barnomsorg. För 27 % av EU-invånarna leder den låga kvaliteten på barnomsorgen till att det är svårt att kunna tillgå dessa tjänster(26). Att uppnå tjänster av hög kvalitet innebär att investera i utbildning av anställda inom barnomsorgen(27). Endast 11 medlemsstater har uppnått det första Barcelonamålet (barnomsorg tillgänglig för minst 90 procent av alla barn mellan 3 år och den obligatoriska skolåldern), och endast 10 medlemsstater hade uppnått det andra målet (minst 33 procent av alla barn under 3 år)(28).

Y.  Förskoleverksamhet och barnomsorg samt barns erfarenheter när de är mellan noll och tre år gamla påverkar deras kognitiva utveckling på ett avgörande sätt, eftersom de utvecklar centrala förmågor under de första fem levnadsåren.

Z.  De politiska riktlinjerna för balans mellan arbetsliv och privatliv bör också göra det möjligt för föräldrar att uppfylla sina plikter gentemot sina barn, och säkerställa de ekonomiska medel, den tid och det stöd som såväl mammor som pappor behöver.

Aa.  Europa är den kontinent som har det högsta antalet äldre medborgare och en befolkning som blir allt äldre. Denna process kommer fortsätta de kommande årtiondena. Många medlemsstater har inte tillräckligt med inrättningar för långtidsvård för att klara av de växande behoven av omsorg och den stagnerande minskningen av indikatorerna för friska levnadsår. De flesta arbetsplatser som inrättas inom den formella hemvården för äldre anhöriga är dåligt betalda och kräver låg utbildning(29).

Ab.  Informella omsorgsgivare tillgodoser 80 procent av omsorgsbehovet i EU. Cirka 3,3 miljoner EU-invånare mellan 15 och 34 års ålder har varit tvungna att avstå från heltidsarbete eftersom det saknas barnomsorg för minderåriga barn eller inrättningar för vård av äldre anhöriga.

Ac.  IKT och ny teknik har förändrat förutsättningarna för arbete och anställningar och organisationskulturer och organisationsstrukturer inom alla branscher. Det politiska beslutsfattandet måste hålla sig à jour med den tekniska utvecklingen, för att säkerställa att dessa nya förutsättningar leder till att de sociala trygghetssystemen och jämställdhetsintegreringen går framåt och inte bakåt.

Ad.  Kombinationen omsorg och lönearbete har viktiga konsekvenser för arbetets hållbarhet och sysselsättningsgraden, särskilt för kvinnor som i ett visst skede i livet kan få ta på sig omsorgsansvar för både barnbarn och/eller äldre anhöriga(30).

Ae.  Vissa rättssystem i EU upprätthåller skatte- och socialförsäkringssystemens icke-individualisering, där kvinnor endast erkänns härledda rättigheter genom sin ställning i förhållande till män, inklusive tillgång till hälso- och sjukvårds- samt pensionstjänster. Medlemsstater som tvingar makan/modern till beroende diskriminerar direkt mot kvinnor, och förvägrar kvinnor fullständiga medborgerliga rättigheter genom det selektiva sätt på vilket statliga tjänster tillhandahålls.

Af.  En politik med fokus på arbetsmarknaden och balans mellan arbetsliv och privatliv behövs för att ta hänsyn till de sektorsövergripande hinder för balans mellan arbetsliv och privatliv samt anställningstrygghet som utsatta kvinnor ställs inför, exempelvis kvinnor med funktionsnedsättning, unga kvinnor, kvinnor som är migranter eller flyktingar, kvinnor som tillhör en etnisk minoritet och hbti-kvinnor.

Ag.  Att ge arbetstagare ledigt för personlig utveckling och utbildning i samband med livslångt lärande utan diskriminering gynnar deras välbefinnande och även deras bidrag till ekonomin med fler färdigheter och högre produktivitet(31).

Ah.  Enbart genomförandet av strategier för att förena arbetsliv och privatliv kommer inte i sig att skapa fördelar för arbetstagare om de inte åtföljs av strategier för att förbättra levnadsvillkoren, liksom strategier för att främja bland annat kultur-, fritids- och idrottsverksamhet.

Allmänna principer

1.  Europaparlamentet betonar att möjligheterna att förena yrkes- och privatliv samt familjeliv är ett begrepp som kan tolkas brett och som omfattar all övergripande politik av lagstiftande och icke-lagstiftande karaktär och syftar till att främja en lämplig och proportionerlig balans mellan de olika aspekterna av människors liv. För att uppnå en verklig balans mellan arbetsliv och privatliv krävs det enligt parlamentet robusta, sektorsövergripande, strukturella, samstämmiga och breda strategier som omfattar incitament och effektiva åtgärder för att förena arbete, tid att sörja för och tillbringa med familj och vänner samt tid för fritid och personlig utveckling. Parlamentet poängterar att det framför allt fordras en ny grundinställning i samhället, med ändrad uppfattning om könsroller så att arbete och omsorg fördelas jämnare mellan män och kvinnor.

2.  Europaparlamentet betonar att möjligheterna att förena yrkesliv, privatliv och familjeliv måste garanteras som en grundläggande rättighet för alla människor, i enlighet med andan och ordalydelsen i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och att åtgärderna ska vara tillgängliga för alla och gå utöver unga mammor, unga pappor eller omsorgsgivare. Parlamentet vill att det införs en ram för att säkerställa denna rättighet såsom en grundläggande strävan efter sociala system. Därför uppmanar parlamentet EU och medlemsstaterna att både inom den offentliga och den privata sektorn främja välfärdsmodeller för företag som kräver respekt för rätten till balans mellan arbetsliv och privatliv. Denna rättighet bör integreras i all EU-verksamhet som kan beröra denna fråga direkt eller indirekt.

3.  Europaparlamentet framhåller att EU står inför aldrig förut skådade demografiska förändringar – stigande förväntad livslängd, lägre födelsetal, ändrade familjestrukturer med nya förhållande- och (sam)levnadsformer, sent föräldraskap samt migration. Allt detta innebär nya utmaningar för unionen. Parlamentet oroar sig för att den ekonomiska och finansiella krisen har haft negativ inverkan på de offentliga finanser som behövs för strategierna för balans mellan arbetsliv och privatliv och för säkerställande av tillgång och åtkomst till högkvalitativa och överkomliga tjänster i allmänhetens intresse. Därför uppmanar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att genomföra positiva strategier och stimulansåtgärder som främjar demografisk förnyelse, bevarar socialförsäkringssystemen samt främjar människors och hela samhällets välmående och utveckling.

4.  Europaparlamentet betonar att det sjunkande födelsetalet i EU har förvärrats av krisen eftersom arbetslöshet, otrygga arbetstillfällen, osäkerhet kring framtiden samt diskriminering på arbetsmarknaden gör att unga människor, i synnerhet unga yrkeskvinnor, avstår från att få barn för att förbli aktiva på en allt mer konkurrenskraftig arbetsmarknad. I detta sammanhang uppmanar parlamentet medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att främja familjevänliga arbetsmiljöer, planer för att förena arbete och familj, program för återgång till arbetet, kommunikationskanaler mellan arbetstagare och arbetsgivare samt incitament för företag och egenföretagare. Syftet med detta är framför allt att säkerställa att man inte straffas ekonomiskt för att man får barn och att legitima karriärmål inte står i motsättning till familjerelaterade planer. Parlamentet betonar dessutom att mamma-, pappa- och föräldraledighet kan tillämpas ändamålsenligt med fördelar för samhället och ekonomin endast om andra politiska instrument tillämpas samtidigt, däribland högkvalitativ och överkomlig barnomsorg.

5.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens inställning att strategierna för balans mellan arbetsliv och privatliv är centrala för att lösa de socioekonomiska utmaningarna. Parlamentet uppmanar de europeiska arbetsmarknadsparterna att lägga fram en överenskommelse om ett övergripande paket med lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder rörande möjligheterna att förena yrkesliv, privatliv och familjeliv. Kommissionen uppmanas att med respekt för subsidiaritetsprincipen lägga fram ett förslag till ett sådant paket som en del av kommissionens arbetsprogram för 2017 i samband med den aviserade pelaren för sociala rättigheter om det inte skulle gå att uppnå en överenskommelse mellan arbetsmarknadsparterna. Parlamentet betonar att lagförslagen bör innefatta jämställdhet som rättslig grund. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med de sociala intressenterna i riktning mot en pelare för sociala rättigheter som leder till en genuin social investering där tonvikten främst läggs på investering i humankapital.

6.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har inlett ett offentligt samråd om den europeiska pelaren för sociala rättigheter för att inhämta åsikter och återkoppling rörande en rad väsentliga principer för att stödja väl fungerande och rättvisa arbetsmarknader och välfärdssystem inom euroområdet.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa relevanta strategier och åtgärder som tar hänsyn till den ökande mångfalden bland familjeförhållandena, bland annat registrerade partnerskap och föräldraskap samt far- och morföräldraskap, liksom mångfalden i samhället som helhet, särskilt för att garantera att det inte förekommer någon diskriminering av ett barn på grund av föräldrarnas civilstånd eller familjens sammansättning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ömsesidigt erkänna juridiska dokument för att säkerställa fri rörlighet utan diskriminering.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla och genomföra strategier samt tillhandahålla åtgärder för de mest missgynnade eller för dem som just nu inte omfattas av befintlig lagstiftning och politik, såsom ensamstående föräldrar, par som inte är gifta, samkönade par, migranter, egenföretagare eller så kallade ”medhjälpande makar”, liksom familjer där en eller flera familjemedlemmar har en funktionsnedsättning.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att det i lagstiftningen och politiken om balans mellan arbetsliv och privatliv tas hänsyn till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och de sammanfattande observationerna från FN:s CRPD-kommitté till EU 2015.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att man som en av prioriteringarna tar hänsyn till barns välbefinnande och bästa intresse när politiken för balans mellan arbetsliv och privatliv utarbetas, övervakas och genomförs. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut genomföra rekommendationen Investera i barnens framtid(32) och noggrant övervaka framstegen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta och införa initiativ, t.ex. en barngaranti, som sätter barnen i centrum för befintliga åtgärder för att bekämpa fattigdom, så att alla barn kan få tillgång till kostnadsfri hälso- och sjukvård, utbildning och barnomsorg samt anständiga bostadsförhållanden och tillräcklig näring, som ett led i en europeisk integrerad plan för minskad barnfattigdom.

11.  Europaparlamentet anser att barns fattigdom är kopplad till föräldrarnas fattigdom och uppmanar därför medlemsstaterna att genomföra rekommendationen om barns fattigdom och välmående samt använda den indikatorbaserade övervakningsram som ingår i den.

12.  Europaparlamentet framhåller vikten av att ett livscykeltänkande inlemmas i strategierna för balans mellan arbetsliv och privatliv samt företagsstrategier, för att alla ska få stöd under livets alla olika etapper och kunna delta aktivt på arbetsmarknaden och i samhället som helhet.

13.  Europaparlamentet betonar att bättre balans mellan arbetsliv och privatliv samt stärkt jämställdhet är nödvändigt för att stödja kvinnors delaktighet på arbetsmarknaden, i synnerhet kvinnliga omsorgsgivare och ensamstående mödrar, och för att uppnå målen för kvinnors egenmakt. Parlamentet understryker att nyckeln till kvinnors ekonomiska egenmakt är att omvandla och anpassa arbetsmarknaden och välfärdssystemen så att hänsyn tas till kvinnors livscykler.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram förändringspolitik och investera i medvetandehöjande kampanjer för att undanröja könsstereotyper och främja en mer jämställd fördelning av omsorgs- och hushållsrelaterade arbetsuppgifter och även fokusera på männens rätt till och behov av att åta sig omsorgsansvar utan att bli stigmatiserade eller bestraffade. Parlamentet anser att man bör inrikta sig på företagen och stödja deras insatser för att främja bättre balans mellan arbetsliv och privatliv samt bekämpa diskriminering.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra skyddet mot diskriminering och olaglig uppsägning i samband med balans mellan arbetsliv och privatliv, något som särskilt påverkar kvinnliga arbetstagare, och att garantera tillgång till rättslig prövning och rättsliga åtgärder, genom ökat tillhandahållande av information om arbetstagarens rättigheter samt om juridisk hjälp vid behov. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen och medlemsstaterna att föreslå politiska strategier som förbättrar genomförandet av åtgärder mot diskriminering på arbetsplatsen, däribland att höja medvetenheten om den lagliga rätten till likabehandling genom informationskampanjer, att vända på bevisbördan(33) och ge de nationella jämlikhetsorganen befogenhet att på eget initiativ genomföra formella utredningar i frågor om likabehandling samt att bistå potentiella offer för diskriminering.

16.  Europaparlamentet betonar att bristen på jämförbara, omfattande, tillförlitliga och regelbundet uppdaterade uppgifter om likabehandling gör det svårare att bevisa förekomsten av diskriminering, i synnerhet indirekt diskriminering. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att systematiskt samla in uppgifter om likabehandling och göra dem tillgängliga, med deltagande av nationella organ för främjande av likabehandling samt nationella domstolar, bland annat med avsikten att analysera och övervaka dessa för de landsspecifika rapporterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda initiativ för att främja sådan uppgiftsinsamling genom rekommendationer till medlemsstaterna och genom att ge Eurostat i uppdrag att hålla samråd för att harmonisera uppdelningen av statistik om alla diskrimineringsgrunder som används för indikatorerna i Europeiska samhällsundersökningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta samarbeta med Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) för att förbättra kvantiteten och kvaliteten på uppgifter fördelade enligt kön på ett systematiskt sätt.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet se över de framsteg som görs på kritiska, angelägna områden som definierats i handlingsplanen från Peking, och för vilka indikatorer redan har tagits fram av EIGE, och att ta hänsyn till resultaten av dessa översyner i kommissionens bedömning av jämställdhet i EU.

18.  Europaparlamentet noterar den viktiga roll som nationella organ för främjande av likabehandling har vid genomförandet av direktiv 2000/78/EG om likabehandling i arbetslivet, genom att de bidrar till upplysning och datainsamling, behåller kontakterna med arbetsmarknadens parter och andra intressenter, tar itu med underrapportering och gör klagomålsförfarandena mer tillgängliga. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka den roll, kapacitet och oavhängighet som organen för främjande av likabehandling har – inklusive Equinet – bland annat genom att tillhandahålla lämplig finansiering. Parlamentet vill i synnerhet att man stärker de organisationer som avses i direktiv 2006/54/EG om likabehandling och garanterar tillgång till rättslig prövning och rättsliga åtgärder.

19.  Europaparlamentet anser det nödvändigt att lämplig utbildning om lagstiftning mot diskriminering på arbetsmarknaden och i rättspraxis tillhandahålls anställda vid nationella, regionala och lokala myndigheter, brottsbekämpande organ och yrkesinspektörer. Parlamentet anser att sådan utbildning också är av yttersta vikt för domare, åklagare, advokater och polisen.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med kommissionen se till att sociala rättigheter som tilldelas genom offentlig politik är lika tillgängliga för kvinnor och män i syfte att garantera att alla kan göra anspråk på sina rättigheter och förena arbetsliv och privatliv på ett bättre sätt.

Kvinnor och män som jämställda försörjare och omsorgsgivare

21.  Europaparlamentet betonar behovet av att undanröja bristande jämställdhet när det gäller avlönat och oavlönat arbete och att främja en rättvis fördelning mellan kvinnor och män – men också samhället som helhet – av ansvar, kostnader för omsorg om barn och andra omsorgsbehövande. Hit hör även att säkerställa allmän åtkomst till tjänster i allmänhetens intresse. I detta avseende understryker parlamentet behovet av specifika förslag för att förbättra balansen mellan arbetsliv och privatliv.

22.  Europaparlamentet beklagar det bestående könslönegapet som kränker den grundläggande principen om lika lön för kvinnor och män för likvärdigt arbete enligt artikel 157 i EUF-fördraget, och som i synnerhet berör kvinnor som får och som uppfostrar barn. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att i samarbete med arbetsmarknadens parter och jämställdhetsorganisationer ta fram och genomföra politiska strategier som utjämnar löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att regelbundet genomföra lönekartläggning som komplement till arbetet med dessa insatser.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i enlighet med rådets slutsatser om jämställdhet mellan kvinnor och män av den 16 juni 2016 höja statusen för sitt strategiska engagemang för jämställdhet mellan könen och integrera ett jämställdhetsperspektiv i Europa 2020-strategin för att säkerställa att jämställdhetsarbetet inte ska nedprioriteras. Parlamentet uppmanar kommissionen att anta en jämställdhetsstrategi för perioden efter 2015, i linje med rekommendationerna i den europeiska pakten för jämställdhet för perioden 2011–2020.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta proaktiva åtgärder och lämpliga investeringar som syftar till och som är utformade för att hjälpa kvinnor och män att komma in på, återvända till och avancera på arbetsmarknaden efter perioder av familje- och omsorgsrelaterade typer av ledighet, med stabila anställningar och arbetstillfällen av hög kvalitet, i linje med artikel 27 i den europeiska sociala stadgan. Parlamentet understryker i synnerhet behovet av att garantera återinsättning på samma arbetsplats eller en likvärdig eller liknande befattning, skydd mot uppsägning och mindre gynnsam behandling till följd av graviditet eller en begäran om eller uttagen föräldraledighet samt en skyddsperiod efter återgången för att berörda personer ska kunna återanpassa sig till sin arbetsplats.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra arbetsmarknadens parter och det civila samhället delaktiga i jämställdhetspolitiken. Parlamentet betonar vikten av tillräcklig finansiering för sådana strategier, kollektivavtal och kollektivförhandlingar för att bekämpa diskriminering och främja jämställdhet på arbetsplatsen, liksom forskning och utbyte av beprövade metoder.

26.  Europaparlamentet anser att det är avgörande att främja kvinnors närvaro på arbetsmarknaden och deras ekonomiska oberoende för att kunna uppfylla målet i Europa 2020-strategin om en allmän sysselsättningsgrad på 75 procent, vilket även skulle öka BNP. Därför uppmanar parlamentet medlemsstaterna att stärka de politiska strategierna och öka investeringar till stöd för anställning av kvinnor i högkvalitativa jobb, i synnerhet inom sektorer och på befattningar där kvinnor är underrepresenterade, såsom vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik samt grön ekonomi, eller höga chefspositioner inom alla sektorer.

Familje- och omsorgsrelaterade typer av ledighet

27.  Europaparlamentet noterar att kommissionen har dragit tillbaka översynen av direktivet om mammaledighet och uppmanar den att i nära samarbete med arbetsmarknadsparterna och i samråd med organisationer i det civila samhället lägga fram ett ambitiöst förslag med höga standarder för att säkerställa bättre balans mellan arbetsliv och privatliv. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att se till att kvinnor är betalda och omfattas av social trygghet under mammaledigheten för att stödja familjer och bekämpa ojämlikhet, stärka kvinnors sociala och ekonomiska oberoende samt förhindra att de straffas ekonomiskt för att de får barn. Parlamentet understryker att mammaledigheten måste åtföljas av ändamålsenliga åtgärder som skyddar rättigheterna för gravida kvinnor och nyblivna mödrar som ammar, i enlighet med Internationella arbetsorganisationens och WHO:s rekommendationer.

28.  Europaparlamentet efterlyser bättre samordning av olika typer av ledighet i EU och medlemsstaterna, i samarbete med arbetsmarknadsparterna. Parlamentet betonar att bättre tillgång till olika typer av ledigheter ger människor utsikter till ledighet under hela livscykeln och ökar deltagandet på arbetsmarknaden samt en allmän effektivitet och anställdas tillfredsställelse när det gäller deras arbetsuppgifter. Om det inte finns några bestämmelser om ledighet, eller där de befintliga reglerna anses vara otillräckliga kan arbetsmarknadens parter fylla en viktig funktion vid fastställande av nya eller uppdatering av befintliga bestämmelser om mammaledighet, pappaledighet och föräldraledighet.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa tillräcklig ersättning och socialt skydd under alla former av familje- eller omsorgsrelaterad ledighet, särskilt för att se till att låginkomsttagare kan åtnjuta ledighetsåtgärder under villkor som är likvärdiga med andras.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra en rapport om genomförandet av direktivet om föräldraledighet och uppmanar den och arbetsmarknadsparterna att överväga att förlänga den minsta varaktigheten av föräldraledighet med tillräcklig inkomstersättning och social trygghet från fyra månader till minst sex månader samt höja den gräns baserad på barnets ålder från och med vilken föräldraledighet kan tas ut. Parlamentet anser att föräldrar bör ha flexibilitet att ta ut all ledighet på en gång eller uppdelat. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att se över sina system för ekonomisk ersättning vid föräldraledighet, så att en tillräcklig nivå för inkomstersättning kan nås, som fungerar som incitament och även uppmuntrar män att ta ut längre föräldraledighet än den minimiperiod som garanteras i direktivet. Parlamentet anser att föräldraledighet bör delas lika mellan föräldrarna och att en betydande del av ledigheten inte bör kunna överföras(34). Parlamentet understryker att likabehandling måste gälla för bägge föräldrarna när det gäller rätt till inkomst och ledighetens längd.

31.  Parlamentet noterar den ökade utsattheten för arbetande föräldrar som har barn med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att förbättra och stärka bestämmelserna i direktiv 2010/18/EU när det gäller villkoren för stödberättigande och detaljerade regler för att bevilja föräldraledighet till föräldrar som har barn med en funktionsnedsättning eller allvarlig eller kronisk sjukdom som kan leda till funktionsnedsättning. Medlemsstaterna uppmanas i detta avseende att förlänga möjligheten för dessa föräldrar att ta ut föräldraledighet utöver den lagstadgade ålder för barnet som anges i direktivet samt bevilja dem ytterligare mammaledighet, pappaledighet (där sådan förekommer) och föräldraledighet.

32.  Europaparlamentet anser att främjandet av en individualisering av rätten till ledighet, liksom pappornas roll i sina barns uppfostran genom att de tar ut ledighet, är avgörande för att uppnå såväl en jämställd möjlighet att förena arbetsliv och privatliv som sysselsättningsmålet för kvinnor och män enligt Europa 2020-strategin.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram väl underbyggda och följdriktiga initiativ som gör det möjligt för föräldrar med barn eller med omsorgsbehövande anhöriga att uppnå bättre balans mellan arbetsliv och privatliv genom följande:

   1) Ett direktiv om pappaledighet med minst två veckors fullständigt betald ledighet.
   2) Ett direktiv om ledighet för omsorgsgivare, som kompletterar tillhandahållandet av professionell vård, gör det möjligt för arbetstagare att vårda omsorgsbehövande och erbjuder omsorgsgivaren adekvat ersättning och socialt skydd. Parlamentet efterlyser arbetstagarinitierad flexibilitet och tillräckliga stimulansåtgärder för att män ska ta ut ledighet för omsorgsgivare.
   3) Minimistandarder som gäller i alla medlemsstater och som tar upp de särskilda behoven hos adoptivföräldrar och adoptivbarn samt inför samma rättigheter som för biologiska föräldrar.

Parlamentet erkänner att vissa medlemsstater redan har vidtagit aktiva åtgärder när det gäller pappaledighet och ledighet för omsorgsgivare.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genom lagstiftning som reglerar arbetslivet och social trygghet införa ”omsorgspoäng” för både kvinnor och män som likvärdiga perioder för att bygga upp pensionsrättigheter, i syfte att skydda dem som gör ett avbrott i anställningen för att ge informell omsorg till en omsorgsbehövande eller en familjemedlem och erkänna värdet av dessa omsorgsgivares arbete för hela samhället. Medlemsstaterna uppmuntras att utbyta bästa metoder på detta område.

Omsorg om omsorgsbehövande

35.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att verkligen genomföra Barcelonamålen till 2020 och ansluta sig till 2014 års kvalitetskriterier för förskoleverksamhet och barnomsorg.

36.  Europaparlamentet påminner om att investeringar i sociala tjänster, medräknat infrastruktur, genererar betydande sysselsättningseffekter, men ger också betydande ytterligare inkomster för den offentliga sektorn i form av arbetsgivaravgifter och socialförsäkringsavgifter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera i högkvalitativ förskoleverksamhet och barnomsorg samt omsorg om äldre och omsorgsbehövande. Medlemsstaterna uppmanas att säkerställa tillgänglighet och allmän åtkomst till överkomliga tjänster av denna typ, t.ex. genom att öka de offentliga utgifterna för vårdtjänster, inklusive strategier för självständigt boende, och utnyttja EU:s medel på ett bättre sätt. Parlamentet vill att översynen av den fleråriga budgetramen ska utnyttjas för ökade investeringar i sociala tjänster och infrastruktur, framför allt genom ESF, Eruf och Efsi. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att bevilja kostnadsfria omsorgstjänster för familjer utsatta för fattigdom och social utestängning. Parlamentet noterar också de oproportionerliga effekter som otillräckliga investeringar i offentliga omsorgsformer och omsorgstjänster får för ensamstående föräldrar, varav de allra flesta är kvinnor.

37.  Europaparlamentet understryker behovet av att uppmärksamma det arbete som utförs av människor som ägnar sin tid och kompetens åt omsorg om äldre och omsorgsbehövande personer.

38.  Europaparlamentet framhåller att omsorg om barn med funktionsnedsättning utgör en särskild utmaning för arbetande föräldrar, som bör erkännas av samhället och stödjas genom offentliga strategier och kollektivförhandlingar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vid tillhandahållandet av omsorg åt förskolebarn inte bara betona tillgången till utan även kvaliteten på denna omsorg, särskilt när det gäller barn från så kallade segregerade miljöer och barn med funktionsnedsättning.

39.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja användningen av skattepolitiken som ett kraftfullt påtryckningsmedel som förbättrar balansen mellan arbetsliv och privatliv, och att främja sysselsättningen bland kvinnor.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa mål för omsorg om äldre, personer med funktionsnedsättning och andra omsorgsbehövande, i likhet med Barcelonamålen, med övervakningsredskap för att mäta kvalitet, tillgänglighet och kostnader. Parlamentet uppmanar Eurostat, Eurofound och EIGE (för dess jämställdhetsindex) att samla in relevanta uppgifter och genomföra studier till stöd för detta arbete.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka nätverket av specialiserade tjänster inom äldreomsorgen och särskilt att inrätta nätverk för hemtjänst. I detta avseende betonar parlamentet också behovet av en individuellt inriktad äldreomsorgspolitik och, om möjligt, att tonvikten läggs på de äldres egna preferenser när det gäller var omsorgen ges.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för att införa EU-kvalitetsnormer för alla vårdtjänster, medräknat deras tillgänglighet och åtkomst samt överkomliga priser, vilket skulle stödja medlemsstaterna att höja vårdstandarderna. Parlamentet påminner om befintliga ramverk, t.ex. den europeiska kvalitetsramen för långtidsvård, och konstaterar att inspiration bör hämtas från dem. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram politiska strategier för att i förekommande fall möjliggöra och främja avinstitutionalisering av långtidsvård, med stöd av den samhällsbaserade omsorgen.

43.  Europaparlamentet påpekar att en viktig del av att uppnå tjänster av god kvalitet är att investera i arbetstagarna(35). Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att främja anständiga arbetsförhållanden och sysselsättning av god kvalitet för vårdanställda, inklusive genom en anständig lön, erkännande av vårdanställdas status och utarbetande av högkvalitativa yrkesutbildningar för vårdanställda.

Sysselsättning med kvalitet

44.  Europaparlamentet påpekar att det finns ett stort antal fattiga arbetstagare i hela Europa, och att vissa människor måste arbeta mer och längre och till och med kombinera flera jobb för att få en anständig inkomst. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att ta fram en lönepolitisk ram med effektiva åtgärder för att bekämpa lönediskriminering som säkerställer tillräckliga löner för samtliga arbetstagare, t.ex. genom att införa en nationell minimiinkomst som säkerställer värdiga levnadsförhållanden, i linje med nationell praxis. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja kollektiva löneförhandlingar, som en viktig faktor för att utveckla en lönepolitik.

45.  Europaparlamentet understryker att balans mellan arbetsliv och privatliv måste utgå från arbetstagarnas rättigheter och trygghet på arbetsmarknaden, samt rätten till ledighet utan att den inskränks av ökade krav på mobilitet och flexibilitet. Parlamentet betonar att ökad flexibilitet kan resultera i att kvinnors nuvarande diskriminering på arbetsmarknaden i form av lägre löner och atypiska anställningsformer samt ett oproportionerligt ansvar för det obetalda hemarbetet förstärks om det inte föregås av ett tydligt jämställdhetsperspektiv.

46.  Europaparlamentet uppmanar Eurofound att fortsätta mäta sin verksamhet genom undersökningen om arbetsvillkor i Europa utgående från sitt eget begrepp om arbetskvalitet, som består av inkomst, framtidsutsikter, arbetstidskvalitet, användning av färdigheter och omdöme, social miljö, fysisk risk och arbetsintensitet. Vidare uppmanar parlamentet Eurofound att utveckla sin forskning om politiska åtgärder, arbetsmarknadsparternas avtal och företagspraxis som stöder arbetskvaliteten(36). Parlamentet uppmanar Eurofound att fortsätta övervaka arbetstidsarrangemangen och analysera offentliga politiska åtgärder och arbetsmarknadsparternas avtal på detta område, inklusive bedöma hur dessa framförhandlas och stöder en balans mellan arbetsliv och privatliv. Parlamentet uppmanar Eurofound att undersöka hur arbetstidsarrangemangen hanteras i hushåll där båda föräldrarna yrkesarbetar och hur man stöder dessa hushåll på bästa sätt.

47.  Europaparlamentet betonar att balans mellan arbetsliv och privatliv måste utgå ifrån arbetstagarnas rättigheter och trygghet på arbetsmarknaden, samt rätten att ta ut ledighet utan att den inskränks av ökade krav på mobilitet och flexibilitet. Å andra sidan betonar parlamentet skillnaderna i den personliga situationen och familjesituationen för varje arbetstagare och anser därför att arbetstagarna bör ges möjlighet att utnyttja flexibla arbetsformer för att anpassa dessa till sin specifika situation under hela livet. Parlamentet anser att sådan arbetstagarinitierad flexibilitet kan främja högre sysselsättningsnivåer bland kvinnor. Parlamentet betonar att arbetstagare och arbetsgivare har ett gemensamt ansvar för att utforma och komma överens om de lämpligaste arrangemangen. Kommissionen uppmanas att kartlägga situationen i medlemsstaterna när det gäller rättigheten att begära flexibla arbetsarrangemang.

48.  Europaparlamentet stöder s.k. smart working (flexibelt och självständigt arbete) som en metod för att organisera arbetet genom en kombination av flexibilitet, självständighet och samarbete som inte nödvändigtvis förutsätter arbetstagarens närvaro på arbetsplatsen eller någon på förhand fastställd plats men som gör det möjligt för dem att hantera sin egen arbetstid, samtidigt som man dock ser till att de följer den maximala arbetstid per dag och per vecka som stadgas i lag och kollektivavtal. Därför understryker parlamentet möjligheterna med s.k. smart working för att balansera arbetsliv och familjeliv på ett bättre sätt, i synnerhet för föräldrar som återvänder till eller tar sig in på arbetsmarknaden efter mammaledighet eller föräldraledighet. Parlamentet motsätter sig dock en övergång från en kultur där man är närvarande till en kultur där man konstant är tillgänglig. Kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadsparterna uppmanas att när de utvecklar strategier för s.k. smart working se till att dessa inte utgör en extra börda för arbetstagaren utan snarare stärker en sund balans mellan arbetsliv och familjeliv samt ökar arbetstagarnas välbefinnande. Parlamentet betonar vikten av att fokusera på uppnåendet av arbetsresultat för att förhindra missbruk av dessa nya arbetsformer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja tekniska möjligheter såsom digitala data, höghastighetsinternet samt audio- och videoteknik för smart (distans)arbete.

49.  Europaparlamentet framhåller att alternativa affärsmodeller såsom kooperativ och ömsesidiga företag har en mycket stor möjlighet att främja jämställdhet och en sund balans mellan arbetsliv och privatliv, i synnerhet inom den framväxande digitala smart working-miljön, mot bakgrund av att arbetstagarna i högre grad deltar i beslutsfattandet. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att undersöka kooperativens och de alternativa affärsmodellernas inverkan på jämställdheten och balansen mellan arbetsliv och privatliv, i synnerhet inom tekniksektorn, och utarbeta politiska lösningar för att främja och dela med sig av modeller för bästa praxis.

50.  Europaparlamentet är oroat över att ofrivilligt deltidsarbete blivit mer frekvent, i synnerhet bland kvinnor som har omsorgsansvar, vilket ökar deras risk för fattigdom bland förvärvsarbetande. Parlamentet betonar att när en arbetstagare väljer deltidsarbete ska kvaliteten på hans eller hennes anställningsförhållande säkerställas, precis som icke-diskriminering jämfört med heltidsarbetande anställda i linje med direktivet om deltidsarbete(37), och uppmanar kommissionen att göra en uppföljning av tillämpningen av detta direktiv. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att deltidsanställda, arbetstagare med oregelbundna anställningar och arbetstagare med avbrott i yrkeslivet eller med perioder med färre arbetstimmar har rätt till en skälig pension utan någon form av diskriminering.

51.  Europaparlamentet är oroat över missbruket i vissa medlemsstater av nolltidskontrakt, liksom över utnyttjandet av exploaterande kontrakt, ofrivilliga visstidskontrakt, oregelbundna, oförutsägbara och alltför långa arbetstider samt praktikplatser av låg kvalitet, vilka i längden gör det omöjligt att uppnå en sund balans mellan arbetsliv och privatliv. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och arbetsmarknadsparterna att utan dröjsmål ta itu med problemet osäker anställning, som i synnerhet drabbar ungdomar och kvinnor.

52.  Europaparlamentet anser att en alltför lång och oregelbunden arbetsdag och otillräckliga viloperioder, otrygga anställningsförhållanden samt orimliga prestationskrav är centrala faktorer bakom ökande nivåer av stress, dålig fysisk och psykisk hälsa samt allt fler arbetsolyckor och arbetssjukdomar. Parlamentet påpekar att flextid och förutsägbara arbetstider har en positiv inverkan på balansen mellan arbetsliv och privatliv(38). Medlemsstaterna och arbetsmarknadsparterna uppmanas att genom genomförandet av all relevant lagstiftning säkerställa arbetstider och en viloperiod per vecka. Parlamentet uppmanar kommissionen att följa upp genomförandet av arbetstidsdirektivet och överväga att inleda överträdelseförfaranden mot medlemsstater som inte efterlever det.

53.  Europaparlamentet uppmanar vidare kommissionen och medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och de berörda aktörerna att inrikta sig på en innovativ organisation av arbetsplatsen och att balansera såväl kvinnors som mäns behov i arbetslivet och privatlivet, liksom företagens produktivitet/vinst. Parlamentet noterar att en positiv koppling mellan ökad sysselsättning för kvinnor, balans mellan arbetsliv och privatliv samt företagens konkurrenskraft med avseende på minskad frånvaro, produktionsgap, omsättning, dragningskraft på begåvningar, lojalitet, resursfördelning för utarbetande av sociala trygghetsplaner, ökad levnadsstandard och fritid, upprepade gånger har bevisats genom bästa praxis i Europa i ett antal storföretag och nätverk med små och medelstora företag.

54.  Europaparlamentet betonar att kvinnor och hbti-personer utsätts för särskilda könsbaserade hinder och stresskällor på arbetet, däribland trakasserier, utfrysning, diskriminering eller stereotypa könsmönster som negativt påverkar deras välbefinnande på arbetet och hotar deras mentala hälsa och deras förmåga att utvecklas karriärmässigt. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta ytterligare åtgärder för att ta itu med dessa ogynnsamma förhållanden genom att se till att den relevanta lagstiftningen mot diskriminering tillämpas korrekt, att genusmedvetna program för livslångt lärande genomförs, och att man samarbetar med fackföreningar och civilsamhällets organisationer.

55.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utveckla och stärka de nationella organen för kontroll av arbetsrätten med hjälp av finansiella medel och mänskliga resurser som möjliggör en effektiv närvaro på det här området, samt föra en kamp mot otrygga arbetsförhållanden, oreglerat arbete samt diskriminering ifråga om anställningar och löner, i synnerhet utifrån ett jämställdhetsperspektiv.

56.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra direktiv 2006/54/EG om lika möjligheter och likabehandling och kommissionen att se över direktivet samt att bland företag främja genomförandet av planer för jämställdhet, inklusive insatser för mindre segregering, utveckling av lönesystem och åtgärder för att stödja kvinnors karriärer. Parlamentet betonar vikten av den roll som spelas av likabehandlingsorgan när det gäller att hjälpa personer som har utsatts för diskriminering och motverka stereotypa könsmönster. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra rättsakter för att säkerställa principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män på arbetet.

57.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till rådet att skyndsamt anta förslaget till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att garantera social trygghet, socialt skydd och ersättning vid mamma-, föräldra-, pappa- eller sjukledighet för att möjliggöra en verklig balans mellan arbetsliv och privatliv.

Livskvalitet

59.  Europaparlamentet påpekar att ”livskvalitet” är ett bredare begrepp än ”levnadsförhållanden” och hänvisar till enskildas allmänna välbefinnande i ett samhälle och fastställer ett antal dimensioner i den mänskliga tillvaron som är av avgörande betydelse för ett välbalanserat mänskligt liv(39).

60.  Europaparlamentet understryker att ojämlikhet när det gäller fritid och ansvarsfördelning mellan kvinnor och män kan påverka hur kvinnors personliga utveckling gestaltar sig och hur de lär sig nya färdigheter och språk samt deltar i det sociala, politiska, kulturella och samhälleliga livet, och att i synnerhet kvinnors ekonomiska situation påverkas.

61.  Europaparlamentet understryker att alla former av diskriminering mot kvinnor, medräknat könssegregering, skillnader i lön och pension, stereotypa könsmönster och en hög nivå av stress för att kunna hantera arbetsliv och privatliv leder till att kvinnor ofta är fysiskt inaktiva och har en enorm påverkan på deras fysiska och mentala hälsa(40). Parlamentet understryker vikten av att bekämpa stereotyper genom att främja och värna om jämlikhet mellan män och kvinnor från och med förskolan och under hela skoltiden. Medlemsstaterna och arbetsmarknadsparterna uppmanas att genomföra kampanjer för att sprida information och öka medvetenheten samt program som främjar jämlikhet mellan könen och bekämpar stereotyper.

62.  Europaparlamentet understryker vikten av livslångt lärande för arbetstagarnas personliga utveckling och för att de ska kunna anpassa sig till kontinuerligt föränderliga arbetsförhållanden. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att främja livslångt lärande. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att ta fram och genomföra strategier för utbildningsledighet samt arbetsplatsbaserad fortbildning och livslångt lärande, även i andra medlemsstater än den egna. Kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter uppmanas att möjliggöra inlärning på och utanför arbetsplatsen för alla arbetstagare, i synnerhet de som är missgynnade, med betoning på kvinnliga arbetstagare inom sektorer där kvinnor är strukturellt underrepresenterade.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bekämpa social och ekonomisk ojämlikhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna dels att främja åtgärder för att införa system för tillräckliga inkomster i linje med nationell praxis och nationella traditioner som gör det möjligt för alla människor att leva ett värdigt liv, dels att stödja människors fullständiga deltagande i samhället och säkerställa deras oberoende under hela livscykeln.

o
o   o

64.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 348, 28.11.1992, s. 1.
(2) EUT C 70 E, 8.3.2012, s. 163.
(3) EGT L 68, 18.3.2010, s. 13.
(4) EGT L 353, 28.12.2013, s. 7.
(5) EGT L 180, 15.7.2010, s. 1.
(6) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.
(7) EGT L 299, 18.11.2003, s. 9.
(8) EGT L 14, 20.1.1998, s. 9.
(9) Antagna texter, P8_TA(2016)0059.
(10) Antagna texter, P8_TA(2015)0207.
(11) EUT C 93, 9.3.2016, s. 110.
(12) EUT C 36, 29.1.2016, s. 18.
(13) EUT C 316, 30.8.2016, s. 2.
(14) Antagna texter, P8_TA(2015)0218.
(15) Antagna texter, P8_TA(2015)0351.
(16) Antagna texter, P8_TA(2016)0042.
(17) Antagna texter, P8_TA(2016)0226.
(18) EUT C 175, 15.6.2011, s. 8.
(19) 3073:e mötet i rådet (sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) i Bryssel den 7 mars 2011.
(20) Eurostat 2015 Demography Report.
(21) Eurofound (2015): First findings: Sixth European Working Conditions Survey.
(22) http://appsso.eurostat.ec.europa.eu/nui/submitViewTableAction.do
(23) Eurofound (2013): Caring for children and dependants: Effect on carers of young workers.
(24) Eurofound (2015): First findings: Sixth European Working Conditions Survey.
(25) Uppgifter från Eurostat 2010, kommissionens rapport 2015 Equality between women and men in the European Union, (SWD(2016)0054).
(26) Eurofound: European Quality of Life Survey 2012.
(27) Eurofound (2015), Early childhood care: working conditions, training and quality of services – A systematic review.
(28) Kommissionens lägesrapport av den 29 maj 2013 om Barcelonamålen Utveckling av barnomsorgen i Europa för en hållbar och inkluderande tillväxt (COM(2013)0322).
(29) Eurofound (2013) Caring for children and dependants: Effect on carers of young workers.
(30) Eurofound report Sustainable work over the life course: Concept paper (2015).
(31) Forskningsrapport från Cedefop: Training leave. Policies and practices in Europe, 2010.
(32) Kommissionens rekommendation 2013/112/EU.
(33) Europaparlamentets resolution av den 8 oktober 2015 om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG (P8_TA(2015)0351).
(34) Europaparlamentets resolution av den 12 maj 2016 om tillämpningen av rådets direktiv 2010/18/EU P8_TA(2016)0226.
(35) Eurofound (2015), Early childhood care: working conditions, training and quality of services – A systematic review.
(36) Eurofounds rapporter Trends in job quality in Europe (2012) och Convergence and divergence of job quality in Europe 1995–2010 (2015).
(37) Rådets direktiv 97/81/EG.
(38) Eurofound: European Working Conditions Survey.
(39) Eurofound: Third European Quality of Life Survey.
(40) Studie från parlamentets generaldirektorat för EU-intern politik från mars 2016, Differences in Men’s and Women’s Work, Care and Leisure Time.

Rättsligt meddelande