Index 
Antagna texter
Torsdagen den 15 september 2016 - StrasbourgSlutlig utgåva
Utnämning av en ny kommissionär
 Filippinerna
 Somalia
 Zimbabwe
 Resehandling för återsändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna ***I
 Prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel ***I
 Asyl: provisoriska åtgärder till förmån för Italien och Grekland *
 Riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik *
 Nyckelmålen för Cites sjuttonde partskonferens (COP17) i Johannesburg
 Tillämpningen av direktivet om posttjänster
 Tillgång till finansiering för små och medelstora företag och ökad mångfald avseende finansieringen av små och medelstora företag i kapitalmarknadsunionen
 Metoder för att på bästa sätt ta till vara små och medelstora företags potential att skapa arbetstillfällen
 Tillämpning av direktivet om likabehandling i arbetslivet
 Verksamheten inom och effekterna och mervärdet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter mellan 2007 och 2014
 Antagande av ändringar till ett kommissionsförslag (tolkning av artikel 61.2 i arbetsordningen

Utnämning av en ny kommissionär
PDF 148kWORD 42k
Europaparlamentets beslut av den 15 september 2016 om godkännande av utnämningen av Julian King till ledamot av kommissionen (C8-0339/2016 - 2016/0812(NLE))
P8_TA(2016)0348

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av artikel 246 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av punkt 6 i ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen(1),

–  med beaktande av Jonathan Hills skrivelse av den 25 juni 2016, i vilken han avsade sig sitt uppdrag som ledamot av kommissionen,

–  med beaktande av rådets skrivelse av den 15 juli 2016, varigenom rådet hörde parlamentet om ett beslut, som ska fattas i samförstånd med kommissionens ordförande, om utnämningen av Julian King till ledamot av kommissionen (C8-0339/2016),

–  med beaktande av utfrågningen av Julian King den 12 september 2016, under ledning av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, och till den bedömning som upprättades efter den utfrågningen,

–  med beaktande av artikel 118 i arbetsordningen och bilaga XVI till densamma,

1.  Europaparlamentet godkänner utnämningen av Julian King till ledamot av kommissionen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47.


Filippinerna
PDF 168kWORD 43k
Europaparlamentets resolution av den 15 september 2016 om Filippinerna (2016/2880(RSP))
P8_TA(2016)0349RC-B8-0990/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Filippinerna, särskilt resolutionerna av den 8 juni 2016(1) om ramavtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och Republiken Filippinerna av den 14 juni 2012(2) och av den 21 januari 2010(3),

–  med beaktande av uttalandet av den 3 september 2016 från Europeiska utrikestjänstens talesperson om attacken i Davao,

–  med beaktande av de diplomatiska förbindelserna mellan Filippinerna och EU (vid den tidpunkten Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG)), vilka upprättades den 12 maj 1964 i och med att den filippinske ambassadören till EEG utnämndes,

–  med beaktande av Filippinernas status som grundande medlem av Sydostasiatiska nationers förbund (Asean) efter undertecknandet av Bangkok-förklaringen den 8 augusti 1967,

–  med beaktande av ramavtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Filippinerna, å andra sidan,

–  med beaktande av uttalandet av den 8 juni 2016 från generalsekreterare Ban Ki-moon om det uppenbara accepterandet av utomrättsliga avrättningar,

–  med beaktande av uttalandet av den 3 augusti 2016 från verkställande chefen för FN:s organ för narkotikakontroll och brottsförebyggande om situationen i Filippinerna,

–  med beaktande av uttalandet av den 4 september 2016 från talespersonen för FN:s generalsekreterare, om Filippinerna,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds pressmeddelande av den 4 september 2016 om terroristattacken i Filippinerna,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Filippinerna och EU har långvariga diplomatiska, ekonomiska, kulturella och politiska förbindelser.

B.  Demokrati, rättsstatlighet, mänskliga rättigheter och dialog med det civila samhället har alltid varit en viktig del i de bilaterala samtalen mellan EU och Filippinerna.

C.  Filippinernas nyvalda regering står införda ofattbara utmaningar när det gäller att bekämpa orättvisor och korruption och att leda fredsprocessen i landet.

D.  Den olagliga narkotikahandeln i Filippinerna är ett fortsatt allvarligt nationellt och internationellt problem. 2015 hade, enligt det amerikanska utrikesdepartementets årliga rapport till kongressen rapporterade Filippinernas narkotikabekämpningsbyrå, det ledande organet för bekämpning av narkotika i landet, rapporterat att 8 629 byar eller så kallade barangayer (cirka 20 % av landets byar) uppgivit att det förekom narkotikarelaterad brottslighet, och Filippinerna anses ha flest missbrukare av metamfetaminer i Östasien.

E.  Ett av de centrala inslagen i Rodrigo Dutertes presidentkampanj var ett löfte att få slut på alla typer av narkotikarelaterad brottslighet i landet. Under sin presidentkampanj och första dagar på sitt ämbete uppmanade president Duterte flera gånger de brottsbekämpande myndigheterna och allmänheten att döda misstänkta narkotikahandlare som inte överlämnade sig såväl som narkotikamissbrukare.

F.  President Duterte uppgav offentligt att han inte hade för avsikt att åtala brottsbekämpande tjänstemän eller medborgare som dödade de narkotikahandlare som gjorde motstånd vid gripandet.

G.  De siffror som Filippinernas nationella polisväsen har släppt visar att mellan 1 juli och 4 september 2016 dödade polisen över tusen misstänka narkotikahandlare och missbrukare, och dessutom visar statistik från polisen att över tusen påstådda narkotikahandlare och missbrukare har dödats av okända beväpnade män under de senaste två månaderna. Al Jazeera har rapporterat att över 15 000 misstänkta narkotikamissbrukare har gripits, de flesta på basis av hörsägen och påståenden som andra medborgare har gjort. Nästan 700 000 har överlämnat sig ”frivilligt” till polisen och skrivit in sig för behandling med Tokhang-programmet för att undvika att bli måltavla för polisen eller medlemmar av medborgargarden.

H.  Den 8 juni 2016 fördömde generalsekreterare Ban Ki-moon ett antal utomrättsliga avrättningar och kallade dem olagliga och en kränkning av de grundläggande fri- och rättigheterna.

I.  Den 18 augusti 2016 uppmanade FN:s särskilda rapportör för utomrättsliga, summariska och godtyckliga avrättningar, Agnes Callamard, och FN:s särskilda rapportör om rätten till hälsa, Dainius Pūras, Filippinernas regering att få den nuvarande vågen av utomrättsliga avrättningar att upphöra i samband med en intensifierad kampanj mot brottslighet och narkotika riktad mot narkotikahandlare och missbrukare.

J.  Filippinernas senat och kommissionen för de mänskliga rättigheterna har inlett en egen oberoende undersökning av dödsfallen.

K.  Filippinerna var ett av de första länderna i Asien att avskaffa dödsstraffet 1987. Efter att ha återinförts avskaffades det 2006 en andra gång av den dåvarande presidenten Arroyo. Under sin valkampanj krävde president Duterte att det skulle återinföras än en gång, särskilt för olaglig narkotikahandel, och ett lagförslag behandlas nu i kongressen.

L.  Ett annat lagförslag i kongressen syftar till att sänka åldern för straffrättsligt ansvar från 15 till 9 år.

M.  Den 2 september 2016 skedde ett bombdåd på en marknad i staden Davao. Abu Sayyaf och anknutna grupper tog på sig ansvaret för dådet som krävde minst 14 dödsoffer och skadade 70. Filippinska väpnade styrkor fortsätter sin militära offensiv mot IS-anknutna militanta Abu Sayyaf-anhängare i södra provinsen Sulu.

N.  Efter attacken utlyste Filippinernas regering undantagstillstånd på grund av incidenter av laglöst våld i Mindanao.

O.  Den 26 augusti 2016, under överinseende av Norges regering undertecknades ett avtal om vapenvila utan tidsgräns mellan Filippinerna och Filippinernas nationella demokratiska front (NDFP) vilket utgör ett viktigt genombrott i det 47-års långa gerillakrig som har krävt omkring 40 000 dödsoffer.

P.  Filippinerna kommer att vara ordförandeland för Asean 2017 och president Duterte har aviserat att man under Filippinernas ordförandeskap kommer att lyfta fram Asean som en modell för regionalism och en global aktör med folkets intresse i centrum.

1.  Europaparlamentet fördömer med kraft attacken på nattmarknaden i staden Davao den 2 september 2016 och uttrycker sitt deltagande med offrens familjer. Parlamentet betonar att de ansvariga för dessa mord bör ställas till svars, men uppmanar EU‑delegationen att noggrant övervaka tillämpningen av ”laglöshet”. Parlamentet uppmanar alla stater att, i enlighet med deras skyldigheter enligt internationell rätt och relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd, samarbeta aktivt med Filippinernas regering och alla andra relevanta myndigheter i detta avseende.

2.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt narkotikahandel och missbruk i Filippinerna. Parlamentet betonar att olagliga droger utgör ett hot mot de unga i Filippinerna och ett av de allvarligaste problemen i samhället.

3.  Europaparlamentet förstår att miljoner människor i Filippinerna påverkas negativt av det utbredda narkotikamissbruket och konsekvenserna av detta. Parlamentet uttrycker dock stor oro över att så enormt många har dödats under polisinsatser och av medborgargarden i samband med en intensifierad kampanj mot brottslighet och narkotika riktad mot narkotikahandlare och missbrukare, och uppmanar enträget Filippinernas regering att få den nuvarande vågen av utomrättsliga avrättningar att upphöra.

4.  Europaparlamentet välkomnar regeringens vilja att minska den höga brottsligheten och den utbredda korruptionen, men uppmanar regeringen att anta särskilda övergripande strategier och program som också bör inkludera förebyggande åtgärder och rehabilitering, och inte endast fokusera på ett brutalt förtryck.

5.  Europaparlamentet ser mycket positivt på president Dutertes initiativ att ingjuta nytt liv i fredsprocessen med Filippinernas nationella demokratiska front (NDFP) och ser fram emot ett slut på denna konflikt inom den närmaste framtiden, eftersom ett slutligt avtal enligt förhandlingsplanen om ett slut på den väpnade konflikten kan uppnås inom ett år.

6.  Europaparlamentet betonar att åtgärder mot den olagliga narkotikahandeln måste vidtas med full respekt för nationella och internationella skyldigheter.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att säkerställa respekt för de mänskliga rättigheter och grundläggande rättigheter i enlighet med internationella människorättsnormer och internationella instrument som har ratificerats av Filippinerna.

8.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att omedelbart inleda en utredning över de enormt många dödsfall som skett under polisinsatserna.

9.  Europaparlamentet konstaterar att FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå är berett att fördjupa sitt samarbete med Filippinerna för att ställa narkotikahandlare inför rätta, med ett korrekt rättsskydd i linje med internationella standarder och normer.

10.  Europaparlamentet rekommenderar att ett nationellt system för att förebygga tortyr införs utan dröjsmål, enligt konventionen mot tortyr och dess fakultativa protokoll.

11.  Europaparlamentet uppmanar enträget Filippinernas regering att fördöma agerandet medborgargardens sida och utreda deras ansvar för morden. Parlamentet uppmanar enträget Filippinernas myndigheter att omedelbart göra en grundlig, effektiv och opartisk utredning för att identifiera alla skyldiga, ställa dem inför rätta i en behörig och opartisk domstol och att tillämpa de straffrättsliga påföljder som föreskrivs enligt lag.

12.  Europaparlamentet uppmanar Filippinernas regering att säkerställa ett lämpligt skydd för människorättsförsvarare, fackföreningsmedlemmar och journalister.

13.  Europaparlamentet välkomnar president Dutertes engagemang för rehabiliteringsprogram för missbrukare, och uppmanar EU att stödja regeringen i dess ansträngningar att ge narkotikamissbrukare den hjälp de behöver för att ta sig ur sitt missbruk, och att fortsätta stödja reformer av Filippinernas straffrättsliga system.

14.  Europaparlamentet rekommenderar Filippinerna att utan dröjsmål ratificera konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden och att kriminalisera påtvingade försvinnanden och utomrättsliga avrättningar i sin nationella lagstiftning.

15.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Filippinernas kongress att avstå från att återinföra dödsstraffet och från att sänka åldersgränsen för straffrättsligt ansvar.

16.  Europaparlamentet konstaterar att samtliga empiriska bevis visar att dödsstraffet inte minskar narkotikarelaterade brott och att det skulle förstöra de stora framsteg som gjorts i Filippinernas rättssystem.

17.  Europaparlamentet uppmanar EU att använda alla tillgängliga medel för att hjälpa Filippinernas regering att respektera internationella skyldigheter på människorättsområdet, särskilt genom ramavtalet.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Filippinernas regering och nationalförsamling, medlemsstaternas regeringar och parlament i Sydostasiatiska nationers förbunds, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter samt till FN:s generalsekreterare.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0263.
(2) EUT C 332E, 15.11.2013, s. 99.
(3) EUT C 305E, 11.11.2010, s. 11.


Somalia
PDF 179kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 15 september 2016 om Somalia (2016/2881(RSP))
P8_TA(2016)0350RC-B8-0989/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Somalia,

–  med beaktande av uttalandena av Europeiska utrikestjänstens talesperson om attackerna i Somalia av den 27 februari 2016, 2 juni 2016, 26 juni 2016, 26 juli 2016 och 21 augusti 2016,

–  med beaktande av rådets slutsatser om Somalia av den 18 juli 2016 och den 15 februari 2016,

–  med beaktande av uttalandet av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, om beslutet om en valmodell för Somalia 2016,

–  med beaktande av pakten om den nya given (New Deal Compact), som antogs den 16 september 2013 i Bryssel,

–  med beaktande av EU:s strategi för säkerhet och utveckling i Sahelregionen från september 2011,

–  med beaktande av FN:s rapport om yttrandefriheten i Somalia, som gavs ut den 4 september 2016,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2297 (2016), antagen den 7 juli 2016,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares rapporter till FN:s säkerhetsråd om Somalia av den 8 januari 2016 och den 9 maj 2016,

–  med beaktande av rapporten från FN:s arbetsgrupp för den allmänna återkommande utvärderingen, underställd FN:s råd för mänskliga rättigheter, av den 13 april 2016,

–  med beaktande av att FN:s generalsekreterares särskilde representant i Somalia, Michael Keating, fördömde bombningen av ett hotell i Mogadishu den 30 augusti 2016,

–  med beaktande av den senaste allmänna återkommande utvärderingen om Somalia inför FN:s råd för mänskliga rättigheter i januari 2016,

–  med beaktande av att Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom) den 2 september 2016 vädjade om hjälp för att bekämpa användningen av improviserade sprängladdningar i Somalia,

–  med beaktande av Amisoms uttalande av den 26 juli 2016, där terrorattackerna i Mogadishu fördömdes,

–  med beaktande av uttalandet av den 30 augusti 2016 från AU-kommissionens ordförandes särskilde representant för Somalia, ambassadör Francisco Caetano Madeira, där de somaliska säkerhetsstyrkorna lovordades med anledning av attacken mot ett hotell i Mogadishu,

–  med beaktande av AVS–EU-partnerskapsavtalet (Cotonouavtalet),

–  med beaktande av meddelandet från Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd vid dess 455:e sammanträde den 2 september 2014 om förebyggande och bekämpande av terrorism och våldsbejakande extremism i Afrika,

–  med beaktande av mandatet för Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter att främja och skydda mänskliga rättigheter och folkens rättigheter enligt den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av Afrikanska enhetsorganisationens konvention om förebyggande och bekämpning av terrorism, som antogs 1999,

–  med beaktande av artikel 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Efter två årtionden av inbördeskrig, frånvaro av statlig kontroll och terrorism befinner sig Somalia i en avgörande övergångsperiod. Sedan 2012, då en ny, internationellt understödd regering tillträdde, har Somalia långsamt rört sig i riktning mot stabilitet, men de nya myndigheterna prövas alltjämt av den till al-Qaida knutna rebellgruppen al‑Shabab.

B.  Även om en del positiva åtaganden och politiska utvecklingstendenser från den somaliska regeringens sida har kunnat skönjas, exempelvis inrättandet av en oberoende nationell människorättskommission, fortsätter osäkerhet och interna politiska strider att överskugga konkreta framsteg i fråga om reformer av rättsväsendet och säkerhetssektorn.

C.  I frånvaro av ett fungerande civilt rättsväsen förlitar sig den somaliska regeringen på militärdomstolar för att lagföra och döma civilpersoner, vilket innebär att rättigheterna för civila tilltalade inte garanteras. Den nationella underrättelse- och säkerhetsmyndigheten (Nisa), som för närvarande saknar mandat som rättsvårdande myndighet, har tilldelats vittgående undersökningsbefogenheter, vilket leder till avsevärda överträdelser av de processuella rättigheterna för personer som frihetsberövats av Nisa.

D.  Det somaliska folket är hårt prövat och tvingas ta konsekvenserna av återkommande barbariska attacker av krigsherrar och terrorister. Den 30 augusti 2016 dödades minst tio människor, både soldater och civila, i Mogadishu utanför presidentpalatset. Den 26 juli 2016 angrep al-Shabab en bas tillhörande Afrikanska unionen i Mogadishu, varvid minst 13 personer, däribland FN-personal, miste livet. Under föregående månader har det kommit rapporter om ännu fler granatattacker där över 100 personer dödats. Al‑Shabab är dessutom fortsatt aktivt i grannlandet Kenya och utför där regelbundna terroristattacker.

E.  Amisom, Afrikanska unionens 22 000 man starka fredsbevarande uppdrag, har bland annat mandat att minska hotet från al-Shabab och andra väpnade oppositionsgrupper, skapa säkerhet för att möjliggöra en politisk process på alla nivåer, samt stabiliseringsinsatser, försoning och fredsbyggande arbete i Somalia, och göra det möjligt att gradvis överlämna säkerhetsansvaret från Amisom till Somalias säkerhetsstyrkor, vilket är beroende av de senares kapacitet. Amisoms mandat har förlängts till den 31 maj 2017, något som välkomnas av parlamentet.

F.  Uganda, det land som bidrar med flest soldater, har aviserat att man kommer att dra tillbaka över 6 000 av sina soldater från Somalia före utgången av 2017. Afrikanska unionen har tillkännagett sina planer på att dra tillbaka hela styrkan fram till utgången av 2020 och meddelat att säkerhetsansvaret kommer att överföras på den somaliska militären gradvis, med början under 2018.

G.  Amisoms styrkor har vid flera tillfällen anklagats för allvarliga människorättsbrott, däribland urskillningslöst dödande och vissa fall av sexuell exploatering och sexuella övergrepp.

H.  Den kommande valprocessen i Somalia är en milstolpe för det somaliska folket och kommer att få långvariga konsekvenser för säkerheten, stabiliteten och utvecklingen i Somalia och hela regionen.

I.  Valet av ledamöter till det federala somaliska parlamentets överhus ska enligt planerna äga rum den 25 september 2016, medan ledamöterna till parlamentets underhus (”folkets kammare”) ska väljas mellan den 24 september och den 10 oktober 2016. Presidenten ska väljas av båda kamrarna den 30 oktober 2016.

J.  Valprocessen kommer att vara av avgörande betydelse för ett allmänt demokratiskt val 2020 organiserat av den nationella oberoende valkommissionen.

K.  Omar Mohamed Abdulle, ordförande för den federala valarbetsgruppen FIEIT, har på nytt bekräftat att valprocessen 2016 kommer att genomföras i tid och att den kommer att vara både öppen och tillförlitlig.

L.  Yttrandefriheten, som spelar en central roll i uppbyggnaden av demokratiska stater, är alltjämt kraftigt begränsad. I en färsk FN-rapport om yttrandefriheten i Somalia påtalas det fortsatt svåra klimatet för journalister, människorättsförsvarare och politiska ledare, med bland annat mord, mestadels begångna av al-Shabab, gripanden, hot och stängning av kritiska medier. Myndigheterna utreder sällan dessa fall eller lagför förövarna.

M.  Den nationella underrättelse- och säkerhetsmyndigheten (Nisa), som för närvarande saknar mandat som rättsvårdande myndighet, har tilldelats vittgående undersökningsbefogenheter, vilket leder till avsevärda överträdelser av de processuella rättigheterna för personer som frihetsberövats av Nisa.

N.  Enligt FN-rapporten har det noterats 120 fall av godtyckliga gripanden och kvarhållanden av medieanställda mellan januari 2014 och juli 2016. Sedan januari 2015 har endast 10 av de 48 gripna journalisterna och medieanställda ställts inför rätta.

O.  Somalia är alltjämt ett av de länder i världen som har den mest omfattande och långvariga förekomsten av fördrivna folkgrupper – 1,1 miljoner är internflyktingar, varav uppskattningsvis 400 000 enbart i Mogadishu, och närmare 1 miljon är flyktingar i regionen kring Afrikas horn. Enbart i juli rapporterade Förenta nationernas höge flyktingkommissarie (UNHCR) att tvångsavhysningar och osäkerhet till följd av den pågående militäroffensiven resulterat i närmare 28 000 nya fall av fördrivning.

P.  Det finns 420 000 somaliska flyktingar i läger i Kenya, varav 350 000 i Dadaab-lägret, och regeringarna i Somalia och Kenya samt UNHCR har enats om att underlätta för 10 000 flyktingar att frivilligt återvända till Somalia till områden som står utanför al‑Shababs kontroll. I maj 2016 meddelade Kenyas regering att flyktinglägret i Dadaab i nordöstra Kenya ska stängas före årets slut.

Q.  Barn fortsätter att dödas, utsättas för godtyckliga frihetsberövanden och rekryteras till de väpnade styrkorna trots att Somalia ratificerade och godkände konventionen om barnets rättigheter i januari 2015 och förklaringen om säkra skolor i november 2015 och därmed har förbundit sig att vidta konkreta åtgärder för att skydda studerande och utbildningsinstitutioner.

R.  EU har tillhandahållit 286 miljoner euro genom Europeiska utvecklingsfonden (2014–2020), med fokus på genomförandet av ”pakten”, närmare bestämt stats- och fredsbyggande arbete, trygg livsmedelsförsörjning, motståndskraft och utbildning. EU har även åtagit sig att stödja Amisom genom den fredsbevarande resursen för Afrika.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupaste medkänsla med offren för den senare tidens terroristattacker i Somalia och deras anhöriga, och beklagar djupt förlusten av människoliv. Parlamentet fördömer samtidigt skarpt förövarna av dessa attacker, som tillskrivits rebellgruppen al-Shabab.

2.  Europaparlamentet efterlyser en förstärkning av den nationella säkerhetsstrukturen och skyddet av befolkningen, och vill se ytterligare stöd från världssamfundet till Amisom och Somalias regering i deras arbete med att bygga fred och stabilitet.

3.  Europaparlamentet erinrar om att varaktig stabilitet och fred kan uppnås endast genom social inkludering, hållbar utveckling och ett gott samhällstyre på grundval av demokratiska och rättsstatliga principer där människors värdighet och rättigheter respekteras fullt ut.

4.  Europaparlamentet framhåller behovet av en allomfattande dialog mellan landets olika sociala sektorer, inklusive de klaner och stammar som utgör den somaliska nationen, för att möjliggöra ömsesidig förståelse och uppnå samförstånd om en varaktig och stabil fred.

5.  Europaparlamentet välkomnar regeringens och de regionala ledarnas godkännande av en ny nationell säkerhetspolitik, och uppmanar regeringen att påskynda dess genomförande mot bakgrund av det fortsatta hotet från al-Shabab.

6.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess internationella partner att förbli starkt engagerade i att samarbeta med Somalia i uppbyggnaden av legitima institutioner och en säkerhetssektor i somalisk regi för att bekämpa terrorism och erbjuda alla människor skydd. Parlamentet framhåller att detta är nyckeln till Somalias konstruktiva utveckling och säkerheten i regionen.

7.  Europaparlamentet uppmanar Afrikanska unionen (AU) att se till att alla länder som bidrar med soldater utbyter information med CCTARC (Amisoms grupp för spårning, analys och åtgärder när det gäller civila offer) i fråga om rapporter om eller utredningar av civila offer orsakade av länder som bidrar med soldater och att denna information även delas med FN, i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 2297 (2016), och matas in i Amisoms operativa planer.

8.  Europaparlamentet uppmanar regeringen och EU att, som ett led i sin verksamhet på rättsstatsområdet i Somalia, se till att Nisa regleras med verkningsfulla tillsynsmekanismer och bygga upp den somaliska brottsutredningsavdelningens tekniska expertis i fråga om att genomföra ingående och verkningsfulla utredningar som samtidigt respekterar rättigheter.

9.  Europaparlamentet välkomnar AU:s utredning av anklagelserna mot Amisom-soldater om sexuellt våld, kräver ett fullständigt genomförande av rekommendationerna i rapporten och uppmanar, i linje med FN:s säkerhetsråds resolution 2272 (2016), AU och länder som bidrar med soldater att se till att anklagelserna utreds ordentligt och grundligt och att de ansvariga ställs inför rätta.

10.  Europaparlamentet efterlyser bättre övervakning och kapacitetsuppbyggnad från EU:s sida för att utkräva ansvar för övergrepp begångna av Amisom, särskilt med tanke på att EU svarar för huvudparten av dess finansiering.

11.  Europaparlamentet framhåller de uppmuntrande framsteg som gjorts på väg mot mer inkluderande val och ett ansvarigt styre sedan 2012. Parlamentet välkomnar det nationella ledarskapsforumets beslut att främja inrättande och registrering av politiska partier under de kommande två åren inför valet 2020 baserat på principen ”en person, en röst”, samt försöket att återuppbygga de statliga institutionerna och antagandet av nya viktiga lagar om politiska partier och om inrättandet av en oberoende nationell människorättskommission. Parlamentet välkomnar besluten om att öka kvinnors representation. Parlamentet framhåller den ytterligt stora betydelsen av en trovärdig, inkluderande och öppen valprocess där ansvar kan utkrävas och där den nödvändiga legitimiteten för den valda ledningen säkerställs.

12.  Europaparlamentet uttrycker sin erkänsla för de positiva bidrag som FN:s stödkontor i Somalia lämnat genom att stödja de vinster som åstadkommits av Amisom och FN:s biståndsuppdrag i Somalia (Unsom) när de bistått med soldater och med finansiella och materiella resurser för att garantera civilbefolkningens skydd i Somalia.

13.  Europaparlamentet uppmanar med kraft den somaliska armén och Amisom att vidta alla nödvändiga åtgärder för att stoppa eventuella försök av den militanta rebellgruppen al‑Shabab att störa den kommande valprocessen. Parlamentet understryker att tryggandet av valprocessen bör vara huvudprioriteringen.

14.  Europaparlamentet fördömer säkerhetsstyrkornas rekrytering och användning av barn som soldater och informanter, däribland även tillfångatagna eller deserterade barnsoldater. Parlamentet uppmanar den somaliska regeringen att upphöra med dessa metoder.

15.  Europaparlamentet efterlyser skärpta åtgärder för att skydda barn som drabbats av väpnad konflikt och för att de inte ska rekryteras och användas av väpnade styrkor och grupper. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att behandla barn som misstänks för samröre med al-Shabab i första hand som offer och att ha barnets bästa och internationella skyddsnormer som vägledande principer.

16.  Europaparlamentet erinrar om att säkerhet inte är möjlig utan utveckling och att utveckling inte är möjlig utan säkerhet. Parlamentet efterlyser större samstämmighet mellan säkerhets- och utvecklingsinsatser och förstärkta program för att både främja ekonomisk och social utveckling och bekämpa underutveckling och terrorismens orsaker och grundvalar. Parlamentet erinrar om behovet av att tillhandahålla grundläggande tjänster och stöd till frisläppta människor, särskilt för att säkerställa en hållbar återintegrering av återvändande flyktingar i landet. Parlamentet framhåller behovet av att påskynda konsolideringen av den somaliska statens förvaltningsstruktur och av de institutioner som tillhandahåller sådana tjänster.

17.  Europaparlamentet uppmanar med kraft värdländer för flyktingar från Somalia att se realistiskt på säkerhetssituationen i stora delar av Somalia när de skickar tillbaka flyktingar till Somalia.

18.  Europaparlamentet är djupt oroat över attackerna mot humanitära aktörer i Somalia. Parlamentet upprepar den grundläggande betydelsen av humanitärt bistånd som ska lämnas till behövande människor enligt principerna om oberoende och neutralitet.

19.  Europaparlamentet erinrar om att yttrandefrihet spelar en central roll i uppbyggnaden av en demokratisk stat, särskilt under politiska övergångsperioder. Parlamentet uppmanar den somaliska regeringen att se över strafflagen, den nya medielagen och annan lagstiftning för att bringa den i samklang med Somalias internationella åtaganden om rätten till yttrande- och mediefrihet.

20.  Europaparlamentet fördömer skarpt de många fallen av mord och gripanden och den utbredda förekomsten av hot, stängningar av kritiska medier, konfiskering av utrustning och blockering av webbplatser. Parlamentet vill att de somaliska myndigheterna vidtar brådskande åtgärder för att se till att alla kränkningar av rätten till yttrandefrihet utreds fullt ut och att förövarna ställs inför rätta.

21.  Europaparlamentet lovordar Unsom och kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter för offentliggörandet av rapporten den 4 september 2016 om rätten till yttrandefrihet i Somalia, vilket var FN:s första offentliga människorättsrapport om Somalia någonsin. Parlamentet uppmanar FN att bedriva mer offentlig rapportering.

22.  Europaparlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att anta och införa lämpliga rättsliga ramar och att genomföra de nödvändiga reformerna av rättsväsendet för att tillgodose människors behov av rättvisa och skydd, eftersom straffrihet inte kan tolereras.

23.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över det ökande antalet tvångsavhysningar av fördrivna människor från offentliga och privata anläggningar i Somalias större städer. Parlamentet erinrar om att dessa avhysningar måste vara förenliga med tillämpliga nationella och internationella ramar. Parlamentet uppmanar Somalias federala regering och alla inblandade aktörer att finna hållbara konkreta lösningar på problemen för fördrivna människor. Den somaliska regeringen uppmanas även att, med stöd av sina partner, skapa villkor för att flyktingar frivilligt ska kunna återvända under värdiga former så snart säkerhetssituationen i landet medger detta.

24.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Afrikanska unionen, presidenten, premiärministern och parlamentet i Somalia, FN:s generalsekreterare, FN:s säkerhetsråd, FN:s råd för mänskliga rättigheter samt den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen.


Zimbabwe
PDF 171kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 15 september 2016 om Zimbabwe (2016/2882(RSP))
P8_TA(2016)0351RC-B8-0995/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Zimbabwe,

–  med beaktande av EU:s lokala uttalande av den 12 juli 2016 om våld,

–  med beaktande av EU:s lokala uttalande av den 9 mars 2016 om bortförandet av Itai Dzamara,

–  med beaktande av rådets beslut 2016/220/Gusp av den 15 februari 2016 om ändring av beslut 2011/101/Gusp om restriktiva åtgärder mot Zimbabwe(1),

–  med beaktande av den övergripande politiska överenskommelse som 2008 undertecknades av de tre största politiska partierna – Zanu-PF, MDC-T och MDC,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter från juni 1981, som Zimbabwe har ratificerat,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från december 1948,

–  med beaktande av Zimbabwes författning,

–  med beaktande av Cotonouavtalet,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Zimbabwes befolkning har under flera års tid plågats av en auktoritär regim, som under ledning av president Mugabe sitter kvar vid makten med hjälp av korruption, våld, riggade val och en brutal säkerhetstjänst. Zimbabwes folk har inte upplevt någon verklig frihet på flera årtionden och många under 30 år känner därför bara till ett liv i fattigdom och våldsamt förtryck.

B.  Spänningarna ökar på nytt i det krisdrabbade Zimbabwe som präglas av penningbrist, utbredd arbetslöshet och statlig korruption där myndigheterna försöker kväva yttrandefriheten och den politiska oppositionen. De olika grupperna positionerar sig nu i väntan på tiden efter Mugabe.

C.  Efter det att koalitionsregeringen föll 2013 har det arbete som Tendai Biti gjort för att stabilisera ekonomin och öka de statliga intäkterna omintetgjorts av en återgång till ett beskyddar- och tjuvsamhälle präglat av rädsla. Zimbabwe genomgår nu den värsta ekonomiska krisen sedan hyperinflationen 2008. Regeringen är fullständigt korrupt.

D.  Sedan maj 2016 har tusentals demonstranter – informella handlare, arbetslösa och nu även yrkesarbetande – intagit gatorna i flera städer över hela Zimbabwe för att protestera mot förlusten av arbetstillfällen, massarbetslösheten och regeringens oförmåga att uppfylla människors grundläggande ekonomiska förväntningar, dvs. en arbetsmarknad som erbjuder arbetstillfällen, offentliganställda som får lön i tid, en trovärdig stabil valuta och ett regelverk med rimliga priser. Det är endast armén som får en regelbunden lön i en valuta av värde.

E.  Den proteströrelse som leds av prästen Evan Mawarire, och som använder hashtagen #ThisFlag, har fått stöd av kyrkor och medelklassen som tidigare har hållit sig borta från gatupolitiken.

F.  Den 6 juli 2016 krävde oppositionsrörelsen ThisFlag en nationell ”stanna-hemmadag” i protest mot regeringens passivitet i fråga om korruption, straffrihet och fattigdom. Detta ledde till att de flesta affärer och företag i huvudstaden helt stängdes ned och till ett våldsamt ingripande av myndigheterna.

G.  Promise Mkwananzi, ledaren av #Tajamuka, en social rörelse kopplad till stanna‑hemmadagen i juli, som greps och åtalades för att ha uppviglat till allmänt våld, har släppts mot borgen. En annan aktivist från #Tajamuka, Linda Masarira, greps under protesterna i juli 2016 och har suttit fängslad sedan dess.

H.  Många demonstrationer organiseras nu via sociala medier, och myndigheterna i Zimbabwe har blockerat tillgången till internet och textmeddelanden via WhatsApp för att förhindra protester.

I.  Hundratals människor har gripits under demonstrationerna. Den 26 augusti 2016 ägde blodiga sammandrabbningar rum i huvudstaden Harare då polisen ignorerade ett domstolsbeslut och slog ned tusentals demonstranter som hade samlats under beskydd av reformagendan för nationella val (Nera) för att protestera mot uteblivna valreformer inför landets mycket efterlängtade val 2018. Många av dem som greps sitter fortfarande häktade, och det är oklart var många av dem exakt befinner sig.

J.  President Mugabe har haft makten sedan landet blev självständigt 1980 och försöker bli omvald, och flera medlemmar i hans regering har avfärdat krav på valreformer före valet 2018.

K.  Krigsveteraner från självständighetskriget, som tidigare var nära bundsförvanter till Mugabe i det styrande partiet, bojkottade hans tal den 8 augusti 2016 och fördömde hans diktatoriska tendenser och hans misslyckade försök att lösa den ekonomiska kris som plågat landet sedan 2000. Presidenten såg denna bojkott som ett svek och hämnades genom att gripa tre medlemmar i den nationella föreningen för oberoende veteraner.

L.  Den 2 september 2016 åberopade polisen rättsinstrument 101A för att förbjuda alla demonstrationer i centrala Harare bara några timmar innan 18 politiska partier skulle genomföra en större demonstration i huvudstaden.

M.  Den 7 september 2016 hävde högsta domstolen detta förbud under sju dagar, och detta beslut kom bara några dagar efter det att president Mugabe inkräktade på domstolsväsendets oberoende genom att anklaga Zimbabwes domare för ansvarslösa beslut som tillät demonstrationer mot hans styre.

N.  Zimbabwes människorättskommission har sagt att livsmedelsbistånd som samlats in för att bistå hungriga bybor som drabbats av torkan i landet delades ut efter partitillhörighet och att tjänstemän från Zanu PF nekade anhängare till oppositionspartiet livsmedelsbistånd. Zimbabwes regering utropade katastroftillstånd i februari 2016 och bedömde att omkring 4,5 miljoner människor skulle behöva livsmedelsbistånd före januari 2017 och att minst hälften av befolkningen på landsbygden skulle drabbas av svält.

O.  Den 9 mars 2016 inföll årsdagen för bortförandet av människorättsförsvararen Itai Dzamara. Högsta domstolen beordrade regeringen att leta efter Dzamara och att varannan vecka rapportera om utvecklingen till domstolen tills dess att han hade lokaliserats.

P.  Zimbabwe har undertecknat Cotonouavtalet och i artikel 96 i detta slås fast att respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna utgör ett väsentligt inslag i AVS-EU-samarbetet.

Q.  Några få av EU:s restriktiva åtgärder mot Zimbabwes regering förnyades i februari 2016 och gäller till den 20 februari 2017. Frysningen av tillgångar och reseförbudet kommer att fortsätta gälla för president Mugabe, Grace Mugabe och Zimbabwes försvarsminister. Ett vapenembargo kommer att förbli i kraft. EU hade tidigare lyft restriktionerna för 78 personer och åtta enheter.

R.  Det nationella vägledande programmet för Zimbabwe har anslagit 234 miljoner euro för perioden 2014–2020 inom ramen för elfte Europeiska utvecklingsfonden som ska fokusera på tre huvudsakliga områden – hälsa, jordbruksbaserad ekonomisk utveckling samt samhällsstyrning och kapacitetsuppbyggnad.

1.  Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro inför det ökade våldet mot demonstranter i Zimbabwe under de senaste månaderna. Parlamentet noterar med bestörtning det förbud mot demonstrationer som nyligen aviserades och som gäller en månad. Parlamentet uppmanar regeringen och samtliga partier i Zimbabwe att respektera rätten att demonstrera fredligt för att få bukt med allvarliga problem och uppmanar enträget Zimbabwes myndigheter att utreda anklagelser om övervåld och andra brott mot mänskliga rättigheter inom Zimbabwes polis, och att ställa dem till svars.

2.  Europaparlamentet känner oro inför det ökade antalet godtyckliga gripanden av människorättsförsvarare och av dem som deltar i fredliga och lagliga demonstrationer, och uppmanar enträget att rättstatsprincipen ska respekteras och att konstitutionen ska upprätthållas.

3.  Europaparlamentet uppmanar Zimbabwes myndigheter att omgående och ovillkorligen frige samtliga politiska fångar.

4.  Europaparlamentet fördömer de senaste uttalandena av president Mugabe i vilka han attackerar Zimbabwes rättsväsende, och uppmanar enträget Zimbabwes myndigheter att inte inkräkta på rättsväsendets oberoende.

5.  Europaparlamentet påminner om att Zimbabwe, enligt den övergripande politiska överenskommelsen, åtagit sig att se till att både dess lagstiftning och dess förfaranden och praxis är förenliga med internationella människorättsprinciper och folkrättsliga lagar, inbegripet mötes- och föreningsfriheten samt yttrandefriheten.

6.  Europaparlamentet uppmärksammar det särskilda lidande som många kvinnor i Zimbabwe utsätts för och behovet av att respektera kvinnors rättigheter.

7.  Europaparlamentet anser att rådet och kommissionen noggrant bör analysera lämpligheten i att återinföra vissa restriktiva åtgärder samtidigt som man gör klart att dessa åtgärder kommer att avlägsnas och att ett biståndspaket kommer att göras tillgängligt när det är uppenbart att Zimbabwe är på väg mot demokrati och respekterar rättsstatsprincipen samt mänskliga rättigheter och särskilt anger att stöd kommer att ges för att åstadkomma en fri och rättvis valprocess och en reform av polisen.

8.  Europaparlamentet efterlyser ett fredligt maktskifte baserat på fria och rättvisa val, rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna för att skapa en fri, välmående och pluralistisk demokrati.

9.  Europaparlamentet fördömer starkt att livsmedelsbistånd hindras i politiskt syfte. Parlamentet betonar sin oro över ytterligare åtgärder som skulle kunna skada jordbruksproduktionen, och efterlyser ytterligare åtgärder för att förbättra livsmedelsförsörjningen.

10.  Europaparlamentet uttrycker fortsatt oro över bortförandet av Itai Dzamara. Parlamentet kräver att den personliga friheten respekteras och att de ansvariga för hans bortförande ställs inför rätta.

11.  Europaparlamentet insisterar på att EU måste säkerställa att de medel som anslagits till Zimbabwe för landets nationella vägledande program används för att effektivt hantera de berörda sektorerna, och uppmanar Zimbabwes regering att ge kommissionen obehindrat tillträde till EU-finansierade projekt och att öka öppenheten för tekniskt bistånd för gemensamt överenskomna projekt och program.

12.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt för EU att inleda en politisk dialog med Zimbabwes myndigheter enligt artiklarna 8 och 96 i Cotonouavtalet för att på så sätt bekräfta EU:s åtagande att stödja lokalbefolkningen.

13.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC) och Samväldet att hjälpa Zimbabwe tillbaka på väg mot demokrati.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europeiska utrikestjänsten, Zimbabwes regering och parlament, regeringarna i Södra Afrikas utvecklingsgemenskap, Afrikanska unionen, Panafrikanska parlamentet, den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen och Samväldets generalsekreterare.

(1) EUT L 40, 17.2.2016, s. 11.


Resehandling för återsändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna ***I
PDF 237kWORD 38k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 september 2016 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om en europeisk resehandling för återsändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt (COM(2015)0668 – C8-0405/2015 – 2015/0306(COD))
P8_TA(2016)0352A8-0201/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0668),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 79.2 c i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0405/2015),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 30 juni 2016 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0201/2016),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 15 september 2016 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/… om inrättandet av en europeisk resehandling för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna och om upphävande av rådets rekommendation av den 30 november 1994

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2016/1953.)


Prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel ***I
PDF 741kWORD 140k
Text
Konsoliderad text
Europaparlamentets ändringar antagna den 15 september 2016 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel (COM(2015)0583 – C8-0375/2015 – 2015/0268(COD))(1)
P8_TA(2016)0353A8-0238/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

[Ändring 1, om inte annat anges]

EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGAR(2)
P8_TA(2016)0353A8-0238/2016
av kommissionens förslag
P8_TA(2016)0353A8-0238/2016
---------------------------------------------------------
P8_TA(2016)0353A8-0238/2016
Förslag till
P8_TA(2016)0353A8-0238/2016

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING
om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande(4),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5), och

av följande skäl:

(1)  Denna förordning utgör ett viktigt steg mot fullbordandet av kapitalmarknadsunionen enligt kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Handlingsplan för en kapitalmarknadsunion av den 30 september 2015. Syftet med kapitalmarknadsunionen är att hjälpa företagen att få tillgång till mer diversifierade kapitalkällor överallt inom Europeiska unionen (nedan kallad unionen), få marknaderna att fungera mer effektivt och ge investerare och sparare ytterligare möjligheter att använda sina pengar på ett mer effektivt sätt för att stärka tillväxten och skapa arbetstillfällen.

(2)  I Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG(6) fastställdes harmoniserade principer och regler om de prospekt som ska upprättas, godkännas och offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad. Direktivet bör ersättas med tanke på den lagstiftnings-och marknadsmässiga utvecklingen sedan det trädde i kraft.

(3)  Offentliggörande av information om erbjudanden av värdepapper till allmänheten eller upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad är avgörande för skyddet av investerarna genom att informationsasymmetrier mellan dem och emittenterna undanröjs. Genom att dessa informationskrav harmoniseras kan ett gränsöverskridande passystem inrättas som underlättar den inre marknadens effektiva funktion för ett stort antal olika värdepapper.

(4)  Olika metoder skulle resultera i en fragmenterad inre marknad, eftersom emittenter, erbjudare eller personer som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad skulle omfattas av olika regler i olika medlemsstater, och prospekt som godkänns i en medlemsstat inte skulle kunna användas i en annan. I avsaknad av en harmoniserad ram för att säkerställa enhetligt offentliggörande och EU-passets korrekta funktion är det därför sannolikt att skillnaderna i medlemsstaternas lagstiftningar skulle skapa hinder för en smidigt fungerande inre marknad för värdepapper. För att se till att den inre marknaden fungerar väl och förbättra förhållandena för dess funktion, särskilt när det gäller kapitalmarknaderna, och för att säkerställa en hög nivå av konsument- och investerarskydd, är det därför lämpligt att inrätta en regleringsram för prospekt på unionsnivå.

(5)  Det är lämpligt och nödvändigt att informationskraven när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad har formen av en förordning för att säkerställa att de bestämmelser genom vilka det direkt införs skyldigheter för personer som deltar i erbjudanden av värdepapper till allmänheten och i upptagande av handel på en reglerad marknad tillämpas på ett enhetligt sätt i hela unionen. Eftersom en rättslig ram för tillhandahållande av prospekt nödvändigtvis medför åtgärder med exakta krav för alla olika aspekter av prospekt, kan även små avvikelser i tillvägagångssättet i förhållande till dessa aspekter ge upphov till betydande hinder för gränsöverskridande erbjudanden av värdepapper, flerdubbla registreringar på reglerade marknader och EU:s konsumentskyddsregler. Därför bör användningen av en förordning, som är direkt tillämplig utan att det krävs nationell lagstiftning, minska risken för att olikartade åtgärder vidtas på nationell nivå, och bör säkerställa ett konsekvent tillvägagångssätt, större rättssäkerhet och förhindra förekomsten av betydande hinder vid gränsöverskridande erbjudanden och flerdubbla registreringar. En förordning kommer även att stärka förtroendet för marknadernas transparens i hela unionen samt minska regleringssystemens komplexitet och företagens kostnader för sökningar och för att efterleva bestämmelserna.

(6)  Utvärderingen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/73/EU(7) har visat att vissa ändringar som infördes genom direktivet inte har uppfyllt sina ursprungliga syften. Ytterligare ändringar av prospektsystemet i unionen är därför nödvändiga för att förenkla och förbättra dess tillämpning, öka dess effektivitet samt stärka unionens internationella konkurrenskraft och därigenom bidra till att minska de administrativa bördorna.

(7)  Syftet med förordningen är att garantera skydd för investerarna och marknadseffektivitet, samtidigt som den inre kapitalmarknaden stärks. Tillhandahållande av information som med hänsyn till emittentens och värdepapperens natur är nödvändigt för att investerarna ska kunna fatta ett välavvägt investeringsbeslut garanterar, tillsammans med uppföranderegler, skyddet av investerarna. Denna information bidrar också till att öka förtroendet för värdepapper i allmänhet och gynnar således värdepappersmarknadernas utveckling och funktionssätt. Sådan information bör ges genom offentliggörande av prospekt.

(8)  De informationskrav som anges i denna förordning förhindrar inte att en medlemsstat, en behörig myndighet eller en börs, genom sina bestämmelser, inför andra särskilda krav avseende upptagande till handel av värdepapper på en reglerad marknad (i synnerhet avseende bolagsstyrning). Sådana krav får inte direkt eller indirekt begränsa upprättandet, innehållet och spridningen av ett prospekt som godkänts av en behörig myndighet.

(9)  Icke-aktierelaterade värdepapper emitterade av en medlemsstat eller av en medlemsstats regionala eller lokala myndigheter, av internationella offentliga organ i vilka en eller flera av medlemsstaterna är medlemmar, av Europeiska centralbanken eller av medlemsstaternas centralbanker bör inte omfattas av denna förordning och bör följaktligen inte påverkas av denna förordning.

(10)  För att garantera skyddet av investerarna bör kravet att upprätta prospekt omfatta både aktierelaterade och icke-aktierelaterade värdepapper som erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på reglerade marknader. Vissa av de värdepapper som omfattas av denna förordning ger innehavaren rätt att förvärva överlåtbara värdepapper eller att erhålla ett kontantbelopp som ska fastställas med hänsyn till andra instrument, framför allt överlåtbara värdepapper, valutor, räntesatser eller ränteavkastning, råvaror eller andra index eller mått. Denna förordning omfattar särskilt långa optioner (warrants), täckta långa optioner (covered warrants), företagscertifikat, depåbevis och konvertibla skuldebrev, såsom värdepapper som är konvertibla när investeraren så önskar.

(11)  För att garantera att prospekten godkänns och beviljas EU-pass och för att säkerställa övervakningen av efterlevnaden av förordningen, särskilt när det gäller reklamverksamhet, måste en behörig myndighet identifieras för varje prospekt. Följaktligen bör det i denna förordning tydligt fastställas vilken hemmedlemsstat som är bäst lämpad att godkänna prospekten.

(12)  Kostnaden för att upprätta prospekt för erbjudanden av värdepapper till allmänheten för ett sammanlagt vederlag i unionen på mindre än 1 000 000 EUR, i enlighet med denna förordning är sannolikt oproportionerlig i förhållande till de intäkter erbjudandet förväntas ge. Det är därför lämpligt att kravet att upprätta prospekt enligt denna förordning inte bör gälla för erbjudanden i så liten skala. Medlemsstaterna bör inte tillämpa kraven på att upprätta ett prospekt i enlighet med denna förordning för erbjudanden av värdepapper med ett totalt vederlag under denna gräns. Dessutom bör medlemsstaterna avstå från att på nationell nivå införa andra informationskrav som skulle kunna utgöra en oproportionerlig eller onödig börda i förhållande till sådana erbjudanden, och således öka fragmenteringen av den inre marknaden. Om medlemsstaterna inför sådana nationella krav på offentliggörande bör de underrätta kommissionen och Esma om gällande regler.

(12a)   Kommissionen bör analysera sådana nationella krav på offentliggörande och ta fasta på resultaten i sitt arbete om gräsrotsfinansiering, med beaktande av behovet av att undvika fragmentering på den inre marknaden. Det är viktigt att regleringsramarna på unionsnivå säkerställer att företag har tillräckligt med alternativ för att anskaffa kapital. I kapitalmarknadsunionens anda och för att frigöra investeringar bör kommissionen därför föreslå ett regleringsinitiativ för att reglera och harmonisera gräsrotsfinansieringsmetoder inom hela unionen.

(13)  Med tanke på hur olika stora finansmarknaderna inom unionen är bör medlemsstaterna få valmöjligheten att undanta erbjudanden av värdepapper till allmänheten som inte överstiger 5 000 000 EUR från skyldigheten att upprätta prospekt enligt denna förordning. Medlemsstaterna bör särskilt vara fria att i sin nationella lagstiftning ange en gräns mellan 1 000 000 EUR och 5 000 000 EUR, uttryckt som det totala vederlaget för erbjudandet i unionen under en tolvmånadersperiod, som undantaget bör vara tillämpligt på, med hänsyn till den nivå på det inhemska skyddet av investerare som de finner lämplig. Medlemsstaterna bör underrätta kommissionen och Esma om den gräns som valts. Erbjudanden av värdepapper till allmänheten som görs med stöd av ett sådant undantag bör inte kunna åtnjuta EU-passystemet enligt denna förordning. Dessutom bör sådana erbjudanden innehålla en klar angivelse att erbjudandet till allmänheten inte är gränsöverskridande och får inte aktivt vända sig till investerare utanför denna medlemsstat.

(13a)   Om en medlemsstat väljer att undanta erbjudanden av värdepapper till allmänheten med ett totalt vederlag som inte överstiger 5 000 000 EUR, bör inget i denna förordning hindra denna medlemsstat från att införa regler på nationell nivå som tillåter multilaterala handelsplattformar (MTF) att avgöra innehållet i upptagandedokumentet som en emittent är ålagd att upprätta då dess värdepapper först upptas till handel. I ett sådant fall skulle det kunna vara lämpligt att operatören av MTF-plattformen fastställer hur detta dokument ska granskas, vilket inte nödvändigtvis bör innebära ett formellt godkännande av den behöriga myndigheten eller MTF-plattformen.

(14)  När erbjudanden av värdepapper endast riktas till en begränsad krets investerare, som inte är kvalificerade investerare, eller andra investerare som uppfyller villkoren i artikel 6.1 a och b i förordning (EU) nr 345/2013 utgör upprättandet av ett prospekt en oproportionerlig börda med tanke på att erbjudandet riktas till så få personer, och prospekt bör därför inte krävas i dessa fall. Detta bör t.ex. gälla för erbjudanden från ett företags ledning som riktas till släktingar eller personliga bekanta.

(15)  Att uppmuntra styrelseledamöter och anställda att inneha värdepapper i det egna företaget kan inverka positivt på företagets ledning och bidra till att skapa långsiktigt mervärde genom att främja de anställdas engagemang och känsla av egenansvar. Detta bidrar till att närma aktieägarnas och de anställdas intressen och ger de anställda investeringsmöjligheter. Att de anställda äger en del av företaget är särskilt viktigt i små och medelstora företag, där enskilda anställda spelar en viktig roll för företagets framgång. Därför bör det inte finnas krav på att upprätta prospekt för erbjudanden som görs inom ramen för program för aktier riktade till anställda inom unionen, under förutsättning att ett dokument tillhandahålls med information om värdepapperens antal och art samt om motiven och de närmare formerna för erbjudandet, för att garantera skyddet av investerarna. För att garantera lika tillgång till program för aktier riktade till anställda för alla styrelsemedlemmar och anställda, oberoende av om arbetsgivaren är etablerad inom eller utanför unionen, bör inget beslut om likvärdighet krävas längre, under förutsättning att det förutnämnda dokumentet görs tillgängligt. På så sätt kommer alla deltagare i program för aktier riktade till anställda att åtnjuta lika behandling och information.

(16)  Emissioner av aktier eller värdepapper med utspädningseffekter som ger tillgång till aktier är ofta transaktioner som har en betydande inverkan på emittentens kapitalstruktur, framtidsutsikter och finansiella situation, vilket innebär att den information som ges i prospekt är nödvändig. Om en emittent har aktier som redan är upptagna till handel på en reglerad marknad bör prospekt däremot inte krävas för eventuellt efterföljande upptagande av samma aktier till handel på samma reglerade marknad, även när sådana aktier uppkommer efter konvertering eller utbyte av andra värdepapper eller efter utövande av rättigheter som är förenade med andra värdepapper, under förutsättning av att dessa nyemitterade aktier utgör en begränsad proportion i förhållande till aktier som är av samma kategori som de aktier som redan emitterats på samma reglerade marknad, såvida inte ett sådant upptagande är kombinerat med ett erbjudande till allmänheten som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning. Samma princip bör tillämpas mer generellt på värdepapper som är fungibla med värdepapper som redan tagits upp till handel på en reglerad marknad.

(17)  När definitionen ”erbjudande av värdepapper till allmänheten” tillämpas bör investerarens förmåga att fatta ett individuellt beslut om att köpa eller teckna säkerheter vara ett utslagsgivande kriterium. Om värdepapper erbjuds utan att mottagaren har en individuell valmöjlighet, även vid fördelningar av värdepapper utan rättighet att tillbakavisa fördelningen, bör transaktionen därför inte omfattas av definitionen av ”erbjudande av värdepapper till allmänheten” som föreskrivs i denna förordning.

(18)  Emittenter, erbjudare eller personer som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad av värdepapper som inte omfattas av skyldigheten att ge ut ett prospekt bör vara berättigade till att på frivillig basis upprätta ett fullständigt prospekt eller i förekommande fall ett EU-tillväxtprospekt, i enlighet med denna förordning. Därför bör de vara berättigade till EU-passet om de väljer att uppfylla bestämmelserna i denna förordning på en frivillig basis.

(19)  Information genom prospekt bör inte krävas för erbjudanden som är begränsade till kvalificerade investerare. För vidareförsäljning till allmänheten eller offentlig handel efter upptagande till handel på en reglerad marknad ska det dock krävas att prospekt offentliggörs.

(20)  Ett giltigt prospekt, upprättat av emittenten eller personen med ansvar för att upprätta prospektet och tillgängligt för allmänheten vid den slutliga placeringen av värdepapper via finansiella mellanhänder eller vid en efterföljande återförsäljning av värdepapper, tillhandahåller tillräcklig information för att investerare ska kunna göra en välgrundad investeringsbedömning. Därför bör de finansiella mellanhänder som placerar och därefter säljer vidare värdepapper ha rätt att förlita sig på det ursprungliga prospekt som offentliggjordes av emittenten eller den person som ansvarar för upprättandet av prospektet så länge detta är giltigt och vederbörligen kompletteras med tillägg och emittenten eller den person som ansvarar för att upprätta prospektet medger att det används. Emittenten eller personen med ansvar för att upprätta prospektet bör ha rätt att ställa villkor för sitt medgivande. Medgivandet att använda prospektet och eventuella villkor för detta bör ges i en skriftlig överenskommelse, som gör det möjligt för relevanta parter att bedöma om återförsäljningen eller den slutliga placeringen av värdepapper uppfyller överenskommelsen. Om användning av prospektet har medgivits bör emittenten eller den person som har ansvarat för att upprätta det ursprungliga prospektet hållas ansvarig för informationen i detta och, om det handlar om grundprospekt, för tillhandahållande och registrering av de slutgiltiga villkoren och inga ytterligare prospekt bör krävas. Om emittenten eller personen med ansvar för att upprätta ett sådant ursprungligt prospekt inte medger att det används, bör dock den finansiella mellanhanden vara skyldig att offentliggöra ett nytt prospekt. I detta fall bör den finansiella mellanhanden hållas ansvarig för informationen i prospektet, inbegripet alla uppgifter som införlivas genom hänvisningar och, om det handlar om grundprospekt, slutgiltiga villkor.

(21)  Genom en harmonisering av informationskraven för prospekt bör ett likvärdigt skydd för investerare inom hela unionen kunna uppnås. För att investerare ska kunna fatta ett välgrundat investeringsbeslut bör ett prospekt som upprättas enligt denna förordning innehålla den relevanta och nödvändiga information avseende en värdepappersinvestering som en investerare rimligtvis behöver för att göra en välgrundad bedömning av emittentens och eventuell garants tillgångar och skulder, finansiella ställning, vinster och förluster och framtidsutsikter samt av de rättigheter som är förenade med värdepapperen. Sådan information bör avfattas och presenteras i en lätt analyserbar, kortfattad och begriplig form och bör anpassas till den typ av prospekt som upprättas i enlighet med denna förordning, även prospekt som omfattas av förenklade regler för information för andrahandsemissioner och EU‑tillväxtprospektet. Prospekten bör inte innehålla information som inte är väsentlig eller specifik för emittenten och de berörda värdepapperen, eftersom detta kan medföra att information som är relevant för investerare hamnar i bakgrunden, vilket därmed undergräver skyddet av investerarna. Därför bör den information som ingår i ett prospekt anpassas så att den återspeglar emittentens natur och förhållanden, typen av värdepapper, typen av investerare som ett erbjudande eller ett upptagande till handel på en reglerad marknad riktas till, samt investerarnas sannolika kunskaper och den information som finns tillgänglig för dem på grund av att den har offentliggjorts i enlighet med andra rättsliga eller administrativa krav.

(22)  Prospektsammanfattningen bör vara en viktig informationskälla för investerare, särskilt icke-professionella investerare. En sammanfattning bör utgöra en fristående del av prospektet och bör fokusera på nyckelinformation som investerarna behöver för att kunna bestämma vilka erbjudanden och upptaganden till handel av värdepapper som de önskar undersöka närmare genom att titta på prospektet i sin helhet i syfte att fatta ett välgrundat investeringsbeslut. Detta innebär att information som presenteras i sammanfattningen inte upprepas i huvuddelen av prospektet, såvida detta inte är absolut nödvändigt. Sådan nyckelinformation bör förmedla väsentliga karakteristika och risker förenade med emittenten, eventuell garant och värdepapperen som erbjuds eller upptas till handel på en reglerad marknad, inbegripet unika identifieringskoder, såsom identifieringskoder för juridiska personer (LEI) för aktörer som är involverade i erbjudandet och internationella standardnummer för värdepapper (ISIN). Den bör även tillhandahålla erbjudandets allmänna villkor. Redogörelsen för riskfaktorer i sammanfattningen bör i synnerhet bestå av ett begränsat urval av de specifika risker som emittenten anser vara mest relevanta för investeraren vid beslutsfattandet. Beskrivningen av de riskfaktorer som omnämns i sammanfattningen bör vara relevant för det specifika erbjudandet och endast göras till förmån för investeraren, och inte syfta till att ge generella uttalanden om investeringsrisk eller begränsa ansvaret för emittenten, erbjudaren eller någon annan som agerar på deras vägnar.

(22a)   Sammanfattningen bör innehålla en tydlig varning för att uppmärksamma riskerna, i synnerhet för icke-professionella investerare, när det gäller värdepapper som utfärdas av banker som är föremål för ett skuldnedskrivningsförfarande (bail-in), i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU (BRRD)(8).

(23)  Prospektsammanfattningen bör vara kort, enkel, tydlig och lättbegriplig för investerarna. Den bör vara klart formulerad på ett icke-tekniskt språk, och presentera informationen på ett lättillgängligt sätt. Den bör inte endast bestå av en sammanställning av utdrag från prospektet. Det är lämpligt att fastställa en maximal längd för sammanfattningarna för att se till att investerarna inte avskräcks från att läsa dem och för att uppmuntra emittenterna att välja sådan information om är väsentlig för investerarna. Den behöriga myndigheten bör dock i exceptionella fall få tillåta emittenten att upprätta en längre sammanfattning på upp till tio A4-sidor vid utskrift, om detta är nödvändigt på grund av komplexiteten i emittentens verksamhet eller på grund av de emitterade värdepapperens art eller om investeraren skulle bli vilseledd utan den ytterligare informationen i sammanfattningen.

(24)  För att se till att prospektsammanfattningarna har en enhetlig struktur bör allmänna avsnitt och underrubriker tillhandahållas, med vägledande innehåll som emittenten kan fylla med kortfattade redogörelser, inklusive siffror om så är lämpligt. Så länge prospektsammanfattningarna presenteras på ett rättvist och välavvägt sätt bör emittenterna ha möjlighet att välja den information som de anser vara väsentlig och meningsfull.

(25)  Prospektsammanfattningen bör i så stor utsträckning som möjligt bygga på det faktablad som krävs enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014(9). I de fall värdepapper omfattas både av denna förordning och av förordning (EU) nr 1286/2014 skulle fullständig återanvändning av innehållet i faktabladet bli tillåten i sammanfattningen, med målet att minimera efterlevnadskostnaderna och den administrativa bördan för emittenterna. Kravet att upprätta en sammanfattning bör emellertid inte åsidosättas när faktablad krävs, eftersom faktablad inte innehåller nyckelinformation om emittenten och erbjudandet till allmänheten eller upptagandet till handel av de berörda värdepapperen.

(26)  Inget civilrättsligt ansvar bör kunna åläggas en person enbart på grundval av sammanfattningen, eller någon översättning av densamma, såvida inte den är vilseledande, felaktig eller oförenlig med de relevanta delarna av prospektet. Sammanfattningen bör innehålla en tydlig varning i detta avseende.

(27)  Emittenter som ofta söker finansiering på kapitalmarknaderna bör erbjudas särskilda format för registreringsdokument och prospekt samt särskilda förfaranden för ingivande och godkännande, så att de får mer flexibilitet och kan utnyttja marknadsmöjligheter. I alla händelser bör sådana format och förfaranden vara valfria att använda för emittenterna.

(28)  För alla icke-aktierelaterade värdepapper, även när de emitteras fortlöpande eller vid upprepade tillfällen eller ges ut inom ramen för ett emissionsprogram, bör emittenterna tillåtas att upprätta prospekt i form av ett grundprospekt. Ett grundprospekt och dess slutgiltiga villkor bör innehålla samma information som ett prospekt.

(29)  Det är lämpligt att förtydliga att de slutgiltiga villkoren för ett grundprospekt endast bör innehålla uppgifter om värdepappersnoten som specifikt gäller emissionen i fråga och som kan fastställas endast vid tidpunkten för den enskilda emissionen. Sådan information kan exempelvis inbegripa den internationella ISIN–koden (International Securities Identification Number), emissionspriset, löptiden, eventuell kupong, lösendagen, lösenpriset, inlösenpriset och andra villkor som inte var kända när grundprospektet upprättades. Om de slutgiltiga villkoren för erbjudandet inte ingår i grundprospektet behöver de inte godkännas av den behöriga myndigheten, utan endast ingivas tillsammans med grundprospektet. Annan ny information som kan påverka bedömningen av emittenten och värdepapperet bör ingå i ett tillägg till grundprospektet. Varken de slutgiltiga villkoren eller tillägg bör användas för att inbegripa ett slag av värdepapper som inte redan beskrivs i grundprospektet.

(30)  I grundprospekt bör sammanfattningar endast upprättas av emittenten för varje individuell erbjuden emission, för att minska den administrativa bördan och göra prospekten mer lättläsliga för investerarna. Denna emissionsspecifika sammanfattning bör bifogas de slutgiltiga villkoren och bör endast godkännas av den behöriga myndigheten om de slutgiltiga villkoren ingår i grundprospektet eller i ett tillägg till detta.

(31)  För att öka grundprospektens flexibilitet och kostnadseffektivitet bör regelbundna emittenter tillåtas att upprätta grundprospekt som separata dokument och låta det allmänna registreringsdokumentet ingå i grundprospektet.

(32)  Regelbundna emittenter bör uppmuntras att upprätta sina prospekt som separata dokument, eftersom detta kan minska deras kostnader för att efterleva bestämmelserna i denna förordning och dessutom ger dem möjlighet att snabbt reagera på marknadsmöjligheter. Emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på reglerade marknader eller multilaterala handelsplattformar bör därför ha alternativet, men inte skyldigheten, att varje räkenskapsår upprätta och offentliggöra ett allmänt registreringsdokument som innehåller rättslig information, information om verksamheten, finansiell information, redovisningsinformation och information om aktieinnehav samt lämna en beskrivning av emittenten för det räkenskapsåret. Detta bör ge emittenten möjlighet att hålla informationen aktuell och upprätta prospekt när marknadsförhållandena blir gynnsamma för ett erbjudande eller upptagande genom att lägga till en värdepappersnot och en sammanfattning. Det allmänna registreringsdokumentet bör fylla flera ändamål i den bemärkelsen att innehållet bör vara detsamma, oavsett om emittenten därefter använder det för ett erbjudande om eller ett upptagande till handel med aktierelaterade värdepapper, skuldinstrument eller derivat. Det bör fungera som en referenskälla om emittenten och förse investerare och analytiker med det minimum av information som krävs för att göra en välavvägd bedömning av företagets verksamhet, finansiella ställning, inkomster och framtidsutsikter, ledning och aktieinnehav.

(33)  En emittent som har ansökt om och beviljats godkännande av ett allmänt registreringsdokument i två på varandra följande år kan anses vara välkänd för den behöriga myndigheten. Alla efterföljande allmänna registreringsdokument och eventuella ändringar av dessa bör därför få inges utan förhandsgodkännande och granskas i efterhand av den behöriga myndigheten om den anser att det är nödvändigt, såvida dessa ändringar inte rör ett utelämnande, eller ett sakfel eller en oriktighet som sannolikt kan vilseleda allmänheten när det gäller de fakta och omständigheter som krävs för att göra en välgrundad bedömning av emittenten. Varje behörig myndighet bör fastställa hur ofta sådana granskningar bör göras, t.ex. med hänsyn till dess bedömning av emittentens risker, kvaliteten på tidigare offentliggöranden eller hur lång tid som har förflutit sedan den senaste granskningen av ett ingivet allmänt registreringsdokument.

(34)  Ändringar bör vara möjliga så länge det allmänna registreringsdokumentet inte ingår i ett godkänt prospekt, antingen frivilligt av emittenten, t.ex. vid en väsentlig förändring av dess organisation eller finansiella situation, eller på begäran av den behöriga myndigheten inom ramen för en efterhandsgranskning i det fall normerna för fullständighet, begriplighet och konsekvens inte är uppfyllda. Sådana ändringar bör offentliggöras enligt samma förfaranden som gäller för det allmänna registreringsdokumentet. Om den behöriga myndigheten upptäcker ett utelämnande, sakfel eller förbiseende bör emittenten ändra det allmänna registreringsdokumentet och göra det tillgängligt för allmänheten utan onödigt dröjsmål. Eftersom det varken rör sig om ett erbjudande till allmänheten eller upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad, bör förfarandet för att ändra ett allmänt registreringsdokument skilja sig från förfarandet för att komplettera ett prospekt, vilket bör vara tillämpligt först när prospektet har godkänts.

(35)  När en emittent upprättar ett prospekt som består av separata dokument bör alla delar av prospektet omfattas av kravet på godkännande, i förekommande fall även det allmänna registreringsdokumentet och eventuella ändringar av detta, om de tidigare har ingivits till den behöriga myndigheten men inte godkänts. För regelbundna emittenter bör ändringar av det allmänna registreringsdokumentet inte behöva godkännas före offentliggörandet utan istället granskas av den behöriga myndigheten i efterhand.

(36)  För att påskynda upprättandet av prospekt och underlätta tillträdet till kapitalmarknaderna på ett kostnadseffektivt sätt bör regelbundna emittenter som upprättar ett allmänt registreringsdokument beviljas ett snabbare godkännandeförfarande, eftersom huvuddelen av prospektet antingen redan har godkänts eller redan finns tillgänglig för granskning av den behöriga myndigheten. Godkännandetiden för prospekt bör därför förkortas när registreringsdokumentet har formen av ett allmänt registreringsdokument.

(37)  På villkor att emittenterna följer förfarandena för ingivande, spridning och lagring av reglerad information och de tidsfrister som anges i artiklarna 4 och 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG(10), bör de få offentliggöra de årliga redovisningar och delårsrapporter som krävs enligt direktiv 2004/109/EG som delar av det allmänna registreringsdokumentet, såvida inte emittentens hemmedlemsstat är en annan enligt denna förordning och direktiv 2004/109/EG och det språk som det allmänna registreringsdokumentet är författat på inte uppfyller villkoren i artikel 20 i direktiv 2004/109/EG. Detta bör bidra till att minska den administrativa bördan i samband med flerfaldiga ingivanden, utan att påverka den information som finns tillgänglig för allmänheten eller övervakningen av dessa rapporter enligt direktiv 2004/109/EG.

(38)  En tydlig tidsfrist bör anges för prospektens giltighet för att undvika investeringsbeslut som grundas på inaktuell information. För att förbättra rättssäkerheten bör giltighetstiden för ett prospekt börja då det godkänns, vilket är en tidpunkt som lätt kan kontrolleras av den behöriga myndigheten. Ett erbjudande av värdepapper till allmänheten enligt ett grundprospekt bör endast få överskrida giltighetsperioden för grundprospektet när ett efterföljande grundprospekt godkänns innan giltighetsperioden har löpt ut och täcker det fortsatta erbjudandet.

(39)  Till sin natur kan information om skatt på inkomster från värdepapper i ett prospekt endast vara allmän, och tillför inte mycket i informationsvärde för den individuella investeraren. Eftersom sådan information inte bara måste omfatta det land där emittenten har sitt säte, utan även de länder där emittenten ansöker om erbjudande eller upptagande till handel när ett EU-pass används för prospektet, är den kostsam att ta fram och kan hämma gränsöverskridande erbjudanden. Prospekten bör endast innehålla en varning om att skattelagstiftningen i investerarens medlemsstat och i den medlemsstat där emittenten har sitt säte kan påverka den inkomst som värdepapperen ger. Prospektet bör dock fortfarande innehålla lämplig information om beskattning när den föreslagna investeringen medför ett specifikt skattesystem, t.ex. vid investeringar i värdepapper som ger investeraren förmånlig skattebehandling.

(40)  När en kategori av värdepapper tas upp till handel på en reglerad marknad får investeraren fortlöpande information från emittenten enligt Europaparlamentets förordning (EU) nr 596/2014(11) och direktiv 2004/109/EG. Behovet av ett fullständigt prospekt är därför mindre tvingande när det gäller efterföljande erbjudanden till allmänheten eller upptagande till handel av en sådan emittent. En annan form av förenklat prospekt bör därför finnas tillgänglig för andrahandsemissioner, och innehållskraven bör mildras jämfört med det normala systemet med tanke på den information som redan lämnats. Investerarna måste ändå få samlad och välstrukturerad information om punkter såsom villkoren för erbjudandet och sammanhanget ▌. Därför bör det förenklade prospektet för andrahandsemissioner inbegripa den relevanta reducerade information som investerarna rimligtvis behöver för att förstå emittentens och eventuella garanters framtidsutsikter, de rättigheter som är förknippade med värdepapperen, skälen till emissionen och emissionens effekt på emittenten, i synnerhet redogörelsen för rörelsekapitalet, information om kapitaltäckningsgrad och skuldsättning, effekten på den övergripande kapitalstrukturen och en koncis sammanfattning av de relevanta uppgifter som lämnats enligt förordning (EU) nr 596/2014 sedan dagen för den senaste emissionen.

(41)  Det förenklade regelverket för offentliggörande av andrahandsemissioner bör utvidgas till att omfatta värdepapper som handlas på tillväxtmarknader för små och medelstora företag, eftersom deras operatörer enligt direktiv 2014/65/EU är skyldiga att fastställa och tillämpa regler för att säkerställa lämplig löpande information från emittenter vars värdepapper handlas på sådana marknadsplatser. Regelverket bör också gälla för andra MTF-plattformar än tillväxtmarknader för små och medelstora företag när dessa MTF-plattformar har krav på offentliggörande som är likvärdiga med kraven på tillväxtmarknader för små och medelstora företag enligt direktiv 2014/65/EU.

(42)  De förenklade reglerna för offentliggörande för andrahandsemissioner bör inte kunna tillämpas förrän en minimiperiod har förflutit sedan emittenten introducerat en kategori värdepapper till handel på marknaden. En förskjutning på 18 månader bör garantera att emittenten åtminstone en gång har fullgjort sin skyldighet att offentliggöra en årlig finansiell rapport enligt direktiv 2004/109/EG eller enligt reglerna för operatörer av tillväxtmarknader för små och medelstora företag eller en MTF-plattform med likvärdiga krav på offentliggörande.

(43)  Ett av de centrala målen för kapitalmarknadsunionen är att underlätta tillgången till finansiering på kapitalmarknaderna för små och medelstora företag i unionen. Eftersom sådana företag vanligtvis behöver anskaffa förhållandevis lägre belopp än andra emittenter kan kostnaden för att upprätta ett fullständigt prospekt bli oproportionerligt hög och kan avskräcka dem från att erbjuda sina värdepapper till allmänheten. På grund av sin storlek och för de kanske har bedrivit verksamhet under kortare tid kan små och medelstora företag medföra en specifik investeringsrisk jämfört med större emittenter och bör därför ge investerarna tillräckligt med information för att de ska kunna fatta sitt investeringsbeslut. I syfte att uppmuntra små och medelstora företags utnyttjande av kapitalmarknadsfinansiering bör särskild uppmärksamhet i denna förordning ägnas åt tillväxtmarknader för små och medelstora företag. Tillväxtmarknader för små och medelstora företag är lovande instrument som kan ge mindre, växande företag möjlighet att anskaffa kapital. Sådana marknadsplatsers framgång beror dock på hur attraktiva de är för företag av en viss storlek. På samma sätt skulle emittenter som erbjuder värdepapper till allmänheten med ett totalt vederlag i unionen som inte överstiger 20 000 000 EUR åtnjuta lättare tillgång till kapitalmarknadsfinansiering för att kunna växa och nå sin fulla potential och de bör kunna anskaffa kapital till en kostnad som inte är oproportionerligt hög. Det är därför lämpligt att denna förordning etablerar ett specifikt och proportionerligt EU-tillväxtprospekt som är tillgängligt för små och medelstora företag, för emittenter som till allmänheten erbjuder värdepapper som ska upptas till handel på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag och för emittenter som till allmänheten erbjuder värdepapper med ett totalt vederlag i unionen som inte överstiger 20 000 000 EUR. En lämplig avvägning bör därför göras mellan kostnadseffektivt tillträde till finansmarknaderna och skydd av investerare när EU-tillväxtprospektets innehåll anpassas till små och medelstora företag. Ett särskilt regelverk bör utformas för små och medelstora företag för att uppnå det målet. När EU-tillväxtprospekt väl godkänts bör passystemet enligt denna förordning kunna utnyttjas och prospekten därmed bli giltiga för alla erbjudanden till allmänheten i hela unionen.

(44)  Den reducerade information som krävs i EU-tillväxtprospektet bör anpassas så att det fokuseras på information som är väsentlig och relevant vid investeringar i de emitterade värdepapperen och bör säkerställa garantera proportionalitet mellan företagets storlek och dess finansieringsbehov å ena sidan, och kostnaden för att upprätta prospekt å andra sidan. För att se till att sådana företag kan upprätta prospekt utan att ådra sig kostnader som inte är proportionerliga till deras storlek, och således till omfattningen av deras finansieringsbehov, bör regelverket för EU-tillväxtprospekt vara mer flexibelt än de regler som gäller för företag på reglerade marknader i den utsträckning det är förenligt med den nyckelinformation som investerarna behöver.

(45)  Det proportionerliga regelverket för offentliggörande för EU-tillväxtprospekt bör inte vara tillgängligt när värdepapper ska upptas på en reglerad marknad eftersom investerare på reglerade marknader måste kunna ha förtroende för att de emittenter vars värdepapper de investerar i omfattas av ett enda regelverk för offentliggörande. Det får därför inte finnas dubbla normer för offentliggörande för upptagande av värdepapper på reglerade marknader beroende på emittentens storlek.

(46)  Ett EU-tillväxtprospekt bör vara ett standardiserat dokument som är enkelt för emittenten att fylla i och bör omfatta basfakta om emittenten, värdepapperet och erbjudandet. Kommissionen bör utarbeta delegerade akter för att specificera det reducerade innehållet och formatet för det standardiserade EU-tillväxtprospektet. När de närmare uppgifterna för det proportionerliga regelverket för offentliggörande för EU-tillväxtprospekt fastställs, bör kommissionen beakta behovet av att säkerställa att EU-tillväxtprospektet verkligen är betydligt enklare än det fullständiga prospektet, när det gäller administrativ börda och emissionskostnader, behovet av att underlätta tillträde till kapitalmarknaderna för små och medelstora företag samtidigt som investerarnas förtroende för att investera i sådana företag säkras, behovet av att minimera kostnaderna och bördan för små och medelstora företag, behovet av att få fram specifika typer av information som är särskilt relevant för små och medelstora företag, storleken på emittenten och hur länge denne bedrivit verksamhet, de olika typerna och särdragen av erbjudandena och de olika typer av information som investerarna behöver för de olika typerna av värdepapper.

(48)  Det främsta syftet med att inbegripa riskfaktorer i ett prospekt är att se till att investerarna kan göra en välgrundad bedömning av sådana risker och därmed fatta sina investeringsbeslut med full kännedom om fakta. Riskfaktorerna bör därför begränsas till sådana risker som är väsentliga och specifika för emittenten och dess värdepapper, och som bekräftas av prospektets innehåll. Prospekt bör inte innehålla generella riskfaktorer som endast tjänar som ansvarsfriskrivning, eftersom detta kan leda till att de mer specifika riskfaktorer som investerarna bör vara medvetna om hamnar i bakgrunden, vilket i sin tur innebär att informationen i prospektet inte presenteras på ett lätt analyserbart, koncist och lättbegripligt sätt. Dessutom bör Esma utarbeta riktlinjer om bedömningen av riskfaktorernas specifika drag och betydelse i syfte att hjälpa behöriga myndigheter att se över riskerna på ett sätt som uppmuntrar ett lämpligt och fokuserat offentliggörande av emittenternas riskfaktorer.

(49)  Det bör tillåtas att känslig information inte införs i prospekt under vissa omständigheter genom ett undantag som beviljas av den behöriga myndigheten, så att det kan undvikas att emittenter försätts i skadliga situationer.

(50)  Medlemsstaterna offentliggör riklig information om sin finansiella situation som normalt är tillgänglig för allmänheten. När en medlemsstat garanterar ett erbjudande av värdepapper behöver sådan information följaktligen inte lämnas i prospektet.

(51)  Att tillåta att emittenterna redovisar information som ska offentliggöras i ett prospekt eller ett grundprospekt i form av hänvisningar till andra dokument, förutsatt att dessa redan har offentliggjorts elektroniskt, bör göra det enklare och mindre kostsamt för emittenten att upprätta prospekt, utan att investerarskyddet för den skull äventyras. Målet att förenkla och minska kostnaderna för att upprätta prospekt bör emellertid inte uppnås till skada för andra intressen som prospekten är avsedda att skydda, bland annat informationens tillgänglighet. Det språk som används för information som införlivas som hänvisning bör följa språkreglerna för prospekt. Information som införlivas genom hänvisning får avse historiska uppgifter, men om dessa inte längre är relevanta på grund av att förhållandena ändrats i väsentligt avseende, bör detta tydligt anges i prospektet och uppdaterade uppgifter bör även redovisas. Dessutom bör regelbundna emittenter vara fria att välja att införliva eventuella ändringar till det allmänna registreringsdokumentet genom en dynamisk referens i prospektet. Sådana dynamiska referenser skulle säkerställa att läsaren alltid hänvisas till den senaste versionen av det allmänna registreringsdokumentet, utan att det behövs ett tillägg. Utnyttjandet av en dynamisk referens i stället för ett tillägg bör inte påverka investerarens rätt till återkallande.

(52)  All reglerad information ▌ bör kunna införlivas som hänvisning i prospekt. Emittenter vars värdepapper handlas på en multilateral handelsplattform och emittenter som är undantagna från att offentliggöra årliga redovisningar och delårsrapporter i enlighet med artikel 8.1 b i direktiv 2004/109/EG bör även få införliva hela eller delar av sina årliga finansiella rapporter och delårsrapporter, revisionsberättelser, årliga redovisningar, förvaltningsberättelser eller årsberättelser om bolagsstyrningen i prospekt som hänvisningar. De ska offentliggöras elektroniskt.

(53)  Inte alla emittenter har tillgång till lämplig information och vägledning om gransknings- och godkännandeförfarandet och de åtgärder som måste vidtas för att få ett prospekt godkänt, eftersom medlemsstaternas behöriga myndigheter tillämpar olika metoder. Denna förordning bör bidra till att undanröja dessa skillnader genom att harmonisera reglerna för gransknings- och godkännandeförfarandet och rationalisera de nationella behöriga myndigheternas godkännandeförfarande för att se till att alla behöriga myndigheter tillämpar en enhetlig metod när de kontrollerar att informationen i prospekt är fullständig, konsekvent och förståelig. Vägledning om ansökningsförfarandet för att få prospekt godkända bör finnas allmänt tillgänglig på de behöriga myndigheternas webbplatser. Esma bör spela en central roll genom att främja enhetlighet i tillsynen på detta område genom att utöva sina befogenheter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010(12). Esma bör särskilt utföra sakkunnigbedömningar av de behöriga myndigheternas verksamhet enligt denna förordning inom en lämplig tidsram före översynen av denna förordning och i enlighet med förordning (EU) nr 1095/2010. Esma bör utveckla ett centralt arbetsflödessystem där prospektgodkännandet från inledandet fram till godkännandet registreras och där behöriga myndigheter, Esma och emittenter har möjlighet att hantera och övervaka ansökningar online. Detta system skulle ge nyckelinformation och fungera som ett verktyg för Esma och behöriga myndigheter att driva på konvergensen för processer och förfaranden för prospektgodkännande i hela unionen och säkerställa att prospekt i framtiden godkänns på samma sätt i hela unionen.

(53a)   Esma bör tillsammans med de nationella behöriga myndigheterna göra en bedömning av hur ett centralt arbetsflödessystem ska utformas, finansieras och fungera inom ramen för kapitalmarknadsunionen.

(54)  För att underlätta tillträdet till medlemsstaternas marknader är det viktigt att de behöriga myndigheterna offentliggör de avgifter som de tar ut för godkännande och registrering av prospekt samt relaterade dokument och att dessa avgifter är rimliga. Avgifter som åläggs emittenter etablerade i ett tredjeland bör återspegla den börda som en sådan emission innebär.

(55)  Eftersom internet ger enkel tillgång till information och för att garantera bättre tillgänglighet för investerarna bör godkända prospekt alltid offentliggöras i elektronisk form. Prospektet bör offentliggöras i en särskild del på webbplatsen för emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande till handel, eller i förekommande fall på webbplatsen för de finansiella mellanhänder som placerar eller säljer värdepapperen, däribland betalningsombud, eller på webbplatsen för den reglerade marknad där ansökan om upptagande till handel görs, eller webbplatsen för operatören av den multilaterala handelsplattformen, och överföras av den behöriga myndigheten till Esma tillsammans med relevanta uppgifter som gör det möjligt att klassificera prospektet. Esma bör tillhandahålla en centraliserad lagringsmekanism för prospekt med kostnadsfri tillgång och lämpliga sökverktyg för allmänheten. För att säkerställa att investerare har tillgång till tillförlitliga uppgifter som kan användas och analyseras vid rätt tidpunkt och på ett effektivt sätt, bör nyckelinformation i prospekten, såsom ISIN som identifierar värdepapperen och LEI som identifierar emittenter, erbjudare och garanter, vara maskinläsbar, även när metadata används. Prospekt bör finnas allmänt tillgängliga under en period på minst tio år efter offentliggörandet, för att se till att perioden då de finns allmänt tillgängliga anpassas till perioden för årliga redovisningar och delårsrapporter enligt direktiv 2004/109/EG. Ett prospekt bör dock alltid finnas tillgängligt för investerarna på ett varaktigt medium utan kostnad och på begäran.

(56)  Det är också nödvändigt att harmonisera annonseringen för att undvika att skada allmänhetens förtroende för finansmarknaderna och därmed deras funktionssätt. Korrekt och rimlig annonsering som är konsekvent med innehållet i prospekt är ytterst viktigt för skyddet av investerarna, även icke-professionella investerare. Utan att passystemet enligt denna förordning påverkas, är övervakningen av annonsering en integrerad del av de behöriga myndigheternas arbete. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där annonseringen sker bör ha kontrollbefogenheter i fråga om iakttagandet av principerna enligt denna förordning för annonsering för erbjudanden av värdepapper till allmänheten eller upptagande till handel på en reglerad marknad. Hemmedlemsstaten bör vid behov bistå den behöriga myndigheten i den medlemsstat där annonseringen sker i bedömningen av huruvida annonseringen överensstämmer med den information som lämnas i prospektet. Utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 30.1, bör en behörig myndighets kontroll av annonseringen inte utgöra en förutsättning för erbjudanden till allmänheten eller upptagande till handel i någon värdmedlemsstat.

(57)  Varje ny omständighet av betydelse, sakfel eller förbiseende som kan påverka bedömningen av en investering och som framkommer efter det att prospektet offentliggjorts, men innan erbjudandet löpt ut eller värdepapperet börjat handlas på en reglerad marknad, bör utan onödigt dröjsmål spridas genom ett tillägg till prospektet som måste ha godkänts.

(58)  För att förbättra rättssäkerheten är det nödvändigt att klargöra de respektive tidsramar inom vilka emittenterna måste offentliggöra tillägg till prospektet och inom vilka investerarna har rätt att återkalla sitt godkännande av erbjudandet efter offentliggörandet av ett tillägg. Skyldigheten att tillhandahålla tillägg till ett prospekt bör å ena sidan gälla fram till slutliga upphörandet av erbjudandet eller när handeln med värdepapperen på en reglerad marknad påbörjas, beroende på vad som inträffar senare. Rätten att återkalla ett godkännande bör å andra sidan endast vara tillämplig om prospektet är kopplat till ett erbjudande om värdepapper till allmänheten och den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet inträffade före det slutliga upphörandet av erbjudandet till allmänheten och leveransen av värdepapperen. Rätten till återkallanden bör sålunda vara kopplad till den tidpunkt då den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet som motiverar ett tillägg inträffade och bör förutsätta att denna utlösande händelse har inträffat medan erbjudandet fortfarande gällde och innan värdepapperen levereras. För att förbättra rättssäkerheten bör det i tillägget till prospektet specificeras när rätten att återkalla ett godkännande upphör. Finansiella mellanhänder bör underlätta förfarandet när investerare utövar sin rätt att återkalla godkännanden.

(59)  Kravet på emittenterna att översätta hela prospekten till samtliga berörda officiella språk verkar hämmande på gränsöverskridande erbjudanden eller upptagande till handel i flera medlemsstater. För att göra det lättare att erbjuda värdepapper över gränserna bör endast sammanfattningen översättas till värd- eller hemmedlemsstatens officiella språk, eller till ett av de officiella språk som används i den del av medlemsstaten där investeringsprodukten distribueras, förutsatt att prospektet som helhet är upprättat på ett språk som allmänt används i internationella finanskretsar.

(60)  Esma och den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten bör ha rätt att få del av ett intyg från den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, där det bekräftas att prospektet, eller det enskilda allmänna registreringsdokumentet då endast ett sådant dokument har godkänts, har utformats i enlighet med denna förordning. Hemmedlemsstatens behöriga myndighet bör även underrätta emittenten eller den person som ansvarar för upprättandet av prospektet, eller i förekommande fall det allmänna registreringsdokumentet, om det intyg om godkännande av prospektet ska översändas till myndigheterna i värdmedlemsstaten, så att emittenten eller den person som ansvarar för upprättandet av prospektet, eller i förekommande fall det allmänna registreringsdokumentet, kan vara säker på om och när denna underrättelse faktiskt har gjorts

(61)  För att syftena med denna förordning kunna uppnås fullt ut bör det även omfatta värdepapper som ges ut av emittenter som lyder under lagstiftning i tredje länder. ▌För att säkerställa informationsutbyte och samarbete med tredjeländer för att uppnå en effektiv kontroll av efterlevnaden av denna förordning, bör de behöriga myndigheterna ingå samarbetsöverenskommelser med sina motsvarigheter i tredjeländer. Varje överföring av personuppgifter som görs på grundval av dessa arrangemang bör vara förenlig med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG och med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001.

(62)  Ett stort antal behöriga myndigheter i medlemsstaterna med skilda ansvarsområden kan skapa såväl onödiga kostnader som överlappning av ansvaret utan att tillföra något mervärde. I varje medlemsstat bör en enda behörig myndighet utses som ska godkänna prospekt och ansvara för tillsynen över att genomförandeåtgärderna för denna förordning iakttas. Denna behöriga myndighet bör inrättas som en administrativ myndighet och i en sådan form att dess oberoende från ekonomiska aktörer garanteras och intressekonflikter undviks. Att en behörig myndighet för godkännandet av prospekt utses bör inte hindra samarbete mellan den behöriga myndigheten och andra organ, såsom tillsynsmyndigheter på bank- och försäkringsområdet eller börsmyndigheter, i syfte att säkerställa att granskningen och godkännandet av prospekten utförs effektivt i emittenternas, investerarnas, marknadsaktörernas och marknadernas gemensamma intresse. Delegering av uppgifter av en behörig myndighet till en annan enhet bör endast vara tillåten när delegeringen rör offentliggörande av godkända prospekt.

(63)  Tillsynens effektivitet garanteras genom en uppsättning effektiva verktyg, befogenheter och resurser för medlemsstaternas behöriga myndigheter. Denna förordning bör därför i synnerhet fastställa den minimiuppsättning av tillsyns- och utredningsbefogenheter som medlemsstaternas behöriga myndigheter bör ges i enlighet med nationell rätt. De befogenheterna bör, när nationell rätt så kräver, utövas genom ansökan hos de behöriga rättsliga myndigheterna. När de behöriga myndigheterna och Esma utövar sina befogenheter enligt denna förordning bör de agera objektivt och opartiskt och förbli autonoma i sitt beslutsfattande.

(64)  För att upptäcka överträdelser av denna förordning är det nödvändigt att de behöriga myndigheterna har tillträde till andra platser än fysiska personers privata bostäder för att beslagta dokument. Tillträdet till sådana lokaler krävs när det föreligger rimlig misstanke om att det finns dokument och andra uppgifter med anknytning till föremålet för inspektionen eller utredningen som kan vara relevanta för att bevisa en överträdelse av denna förordning. Dessutom krävs tillträde till sådana lokaler när den person som mottagit en begäran om upplysningar underlåter att hörsamma den eller om det finns rimliga skäl att anta att en eventuell begäran inte skulle hörsammas eller att de dokument eller upplysningar som informationskravet avser skulle undanröjas, manipuleras eller förstöras.

(65)  I linje med kommissionens meddelande av den 8 december 2010 om att förstärka sanktionssystemen i den finansiella tjänstesektorn, och för att säkerställa att kraven i denna förordning efterlevs, är det viktigt att medlemsstaterna vidtar nödvändiga åtgärder för att se till att överträdelser av denna förordning blir föremål för lämpliga administrativa sanktioner och åtgärder. Dessa sanktioner och administrativa åtgärder bör vara effektiva, proportionerliga och avskräckande, garantera en gemensam strategi i medlemsstaterna och ha en avskräckande effekt. Denna förordning bör inte begränsa medlemsstaternas möjligheter att påföra strängare administrativa sanktioner.

(66)  För att se till att behöriga myndigheters beslut har en avskräckande effekt på allmänheten i stort bör besluten som regel offentliggöras såvida inte den behöriga myndigheten i enlighet med denna förordning anser det vara nödvändigt att offentliggöra sanktionerna på anonym grund, skjuta upp offentliggörandet eller inte offentliggöra sanktioner.

(67)  Även om medlemsstaterna får fastställa regler om såväl administrativa sanktioner som straffrättsliga påföljder för samma överträdelser bör medlemsstaterna inte åläggas att fastställa regler om administrativa sanktioner vid de överträdelser av denna förordning som omfattas av nationell straffrätt senast den [ange tillämpningsdatum för denna förordning]. I enlighet med nationell rätt är medlemsstaterna inte skyldiga att påföra såväl administrativa sanktioner som straffrättsliga påföljder för samma brott, men de bör kunna göra det om deras nationella rätt tillåter det. Bibehållandet av straffrättsliga påföljder i stället för administrativa sanktioner för överträdelser av denna förordning bör dock inte minska eller på annat sätt påverka de behöriga myndigheternas förmåga att i god tid samarbeta och få tillträde till och utbyta information med de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater vid tillämpning av denna förordning, inbegripet efter det att de aktuella överträdelserna har överlämnats till de behöriga rättsliga myndigheterna för lagföring.

(68)  Visselblåsare kan göra de behöriga myndigheterna uppmärksamma på ny information som kan vara till nytta i arbetet med att upptäcka och påföra sanktioner i fall av överträdelser av denna förordning. Denna förordning bör därför säkerställa att det finns ändamålsenliga arrangemang som ger visselblåsare möjlighet att uppmärksamma behöriga myndigheter på faktiska eller potentiella överträdelser av denna förordning och skyddar dem mot repressalier.

(69)  För specificering av kraven enligt denna förordning bör befogenheterna att anta akter enligt artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende ▌ på den minimiinformation som dokumenten ska innehålla som avses i artikel 1.3 f och g och i artikel 1.4 d och e, anpassningen av definitionerna i artikel 2, ▌ prospektens format, grundprospektet och slutgiltiga villkor samt den särskilda information som måste ingå i prospekt, minimiinformationen i det allmänna registreringsdokumentet, den reducerade informationen i det förenklade prospektet vid andrahandsemissioner och för små och medelstora företag, det specifika reducerade innehållet och formatet för EU-tillväxtprospektet enligt denna förordning, de annonseringar av värdepapper som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde samt de allmänna kriterierna för att prospekt som upprättas av emittenter i tredjeländer ska anses vara likvärdiga. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika delaktighet i utarbetandet av delegerade akter bör framför allt Europaparlamentet och rådet erhålla alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter bör ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(70)  För att garantera enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning när det gäller likvärdighet för tredjeländers lagstiftning om prospekt bör kommissionen ges genomförandebefogenheter för att fatta beslut om sådan likvärdighet. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(13).

(71)  Tekniska standarder för finansiella tjänster bör garantera ett adekvat skydd för investerare och konsumenter i hela unionen. Då Esma har mycket specialiserad sakkunskap, skulle det vara ändamålsenligt och lämpligt att ge det organet befogenhet att för kommissionen ta fram förslag till tekniska standarder för tillsyn som inte inbegriper politiska val.

(72)  Kommissionen bör anta utkast till tekniska standarder för tillsyn som utarbetats av Esma om innehållet och formatet när det gäller presentationen av den historiska finansiella nyckelinformation som ska ingå i sammanfattningen, granskning, godkännande, ingivande och översyn av det allmänna registreringsdokumentet samt villkor för ändringar eller uppdateringar och omständigheter när emittenter kan förlora sin status som regelbundna emittenter, den information som införlivas som hänvisning och ytterligare dokumenttyper som krävs enligt unionslagstiftningen, förfaranden för kontroll och godkännande av prospekten, offentliggörande av prospekten, de uppgifter som behövs för att kategorisera prospekten i den lagringsmekanism som drivs av Esma, bestämmelserna om annonsering, de situationer där en ny omständighet av betydelse, ett sakfel eller ett förbiseende i samband med informationen i ett prospekt kräver att ett tillägg till prospektet offentliggörs, den information som utbyts mellan de behöriga myndigheterna och Esma inom ramen för skyldigheten att samarbeta samt minimiinnehållet för samarbetsavtal med tillsynsmyndigheter i tredjeländer. Kommissionen bör anta de utkasten till tekniska standarder för tillsyn genom delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

(73)  Kommissionen bör också ges befogenhet att anta tekniska standarder för genomförande genom genomförandeakter enligt artikel 291 i EUF-fördraget och i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010. Esma bör ges i uppdrag att utarbeta utkast till tekniska standarder för genomförande som ska läggas fram för kommissionen med avseende på standardblanketterna, mallarna och förfarandena för anmälan av intyget om godkännande, prospektet, tillägg till prospektet och översättningen av prospektet och/eller sammanfattningen, standardblanketter för samarbete och informationsutbyte mellan behöriga myndigheter samt förfaranden och former för informationsutbytet mellan de behöriga myndigheterna och Esma.

(74)  Vid utövandet av sina delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter enligt denna förordning bör kommissionen respektera följande principer:

   Behovet av att bland icke-professionella investerare och små och medelstora företag skapa förtroende för finansiella marknader genom att främja höga standarder för transparens avseende finansiella marknader.
   Behovet av att anpassa informationskraven för prospekt med hänsyn till emittentens storlek och den information som emittenter redan är skyldiga att offentliggöra enligt direktiv 2004/109/EG och förordning (EU) nr 596/2014.
   Behovet av att underlätta små och medelstora företags tillträde till kapitalmarknaderna, samtidigt som investerarnas förtroende för att investera i sådana företag säkerställs.
   Behovet av att erbjuda investerarna ett stort urval av konkurrerande investeringsmöjligheter samt information och skydd på en nivå som är anpassad till deras förhållanden.
   Behovet av att säkerställa att oberoende tillsynsmyndigheter tillämpar bestämmelserna konsekvent, särskilt vid bekämpandet av ekonomisk brottslighet.
   Behovet av en hög grad av transparens och samråd med alla marknadsdeltagare samt med Europaparlamentet och rådet.
   Behovet av att främja innovationer på de finansiella marknaderna så att de utvecklas dynamiskt och effektivt.
   Behovet av att säkerställa systemstabilitet i det finansiella systemet genom en nära och reaktionssnabb övervakning av innovationer på det finansiella området.
   Betydelsen av att minska kapitalkostnaderna och skapa ökad tillgång till kapital.
   Behovet av en långsiktig avvägning av kostnaderna och fördelarna för alla marknadsaktörer när det gäller genomförandeåtgärderna.
   Behovet av att främja den internationella konkurrenskraften hos de finansiella marknaderna inom unionen utan att samtidigt skada det ytterst viktiga internationella samarbetet.
   Behovet av att skapa jämbördiga konkurrensvillkor för alla marknadsaktörer genom att upprätta unionslagstiftning när så är lämpligt.
   Behovet av att säkerställa samordningen med annan unionslagstiftning inom detta område, eftersom skillnader i information och brist på transparens kan äventyra marknadernas funktion och framför allt skada konsumenter och privata investerare.

(75)  Varje behandling av personuppgifter som genomförs inom ramen för denna förordning, såsom utbyte eller överföring av personuppgifter av de behöriga myndigheterna, bör ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG(14) och varje utbyte eller överföring av information som utförs av Esma bör ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001(15).

(76)  Senast fem år efter denna förordnings ikraftträdande bör kommissionen se över tillämpningen av denna förordning och särskilt bedöma huruvida regelverken för offentliggörande för andrahandsemissioner och för små och medelstora företag, det allmänna registreringsdokumentet och prospektsammanfattningen fortfarande är lämpliga för att uppfylla förordningens mål.

(77)  Tillämpningen av kraven i denna förordning bör skjutas upp för att möjliggöra antagande av delegerade akter och genomförandeakter och för att marknadsdeltagarna ska kunna införliva och planera för tillämpningen av de nya åtgärderna.

(78)  Eftersom målet för denna förordning, nämligen att förstärka skyddet av investerarna och marknadens effektivitet och samtidigt inrätta kapitalmarknadsunionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(79)  Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Denna förordning bör därför tolkas och tillämpas i överensstämmelse med dessa rättigheter och principer.

(80)  Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 ▌.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.  Syftet med denna förordning är att fastställa krav för upprättande, godkännande och spridning av prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad som är etablerad inom en medlemsstat.

2.  Förordningen, med undantag för artikel 4, ska inte tillämpas på följande typer av värdepapper:

a)  Andelar som emitterats av företag för kollektiva investeringar ▌.

b)  Icke-aktierelaterade värdepapper emitterade av en medlemsstat eller av en medlemsstats regionala eller lokala myndigheter, av internationella offentliga organ i vilka en eller flera av medlemsstaterna är medlemmar, av Europeiska centralbanken eller av medlemsstaternas centralbanker.

c)  Kapitalandelar i medlemsstaternas centralbanker.

d)  Värdepapper som fullständigt, villkorslöst och oåterkalleligen garanteras av en medlemsstat eller av regionala eller lokala myndigheter i en medlemsstat.

e)  Värdepapper som emitterats av sammanslutningar vars verksamhet är författningsreglerad eller av organ som drivs utan vinstsyfte, erkända av en medlemsstat, i syfte att anskaffa finansiering som är nödvändig för att uppnå sammanslutningens eller organets icke-vinstgivande ändamål.

g)  Icke-fungibla kapitalandelar vars huvudsakliga ändamål är att ge innehavaren rätt att disponera hela eller en del av en lägenhet eller en fastighet och som inte kan säljas utan att denna rätt ges upp.

i)  Icke-aktierelaterade värdepapper som fortlöpande eller vid upprepade tillfällen emitteras av kreditinstitut, när det totala aggregerade vederlaget i unionen för de värdepapper som erbjuds understiger 75 000 000 EUR per kreditinstitut under en tolvmånadersperiod, förutsatt att dessa värdepapper

i)  inte är efterställda, konvertibla eller utbytbara,

ii)  inte ger rätt att teckna eller förvärva andra slag av värdepapper och att de inte är kopplade till ett derivatinstrument.

3.  Förordningen, med undantag av artikel 4, ska inte tillämpas på följande typer av erbjudanden av värdepapper till allmänheten:

a)  Erbjudanden ▌ som riktas endast till kvalificerade investerare.

b)  Erbjudanden ▌ som riktas till färre än 350 fysiska eller juridiska personer per medlemsstat och sammanlagt inte fler än 4000 fysiska eller juridiska personer i unionen som inte är kvalificerade investerare eller andra investerare som uppfyller villkoren i artikel 6.1 a och b i förordning (EU) nr 345/2013.

c)  Erbjudanden ▌som riktas till investerare som förvärvar värdepapper för ett sammanlagt vederlag på minst 100 000 EUR per investerare för varje separat erbjudande.

d)  Erbjudanden ▌för ett sammanlagt vederlag i unionen på mindre än 1 000 000 EUR, som ska beräknas för en tolvmånadersperiod.

e)  Aktier som ges ut i utbyte mot redan emitterade aktier av samma kategori, om utgivandet av sådana nya aktier inte innebär någon total ökning av aktiekapitalet.

f)  Värdepapper som erbjuds i samband med ett övertagande genom ett erbjudande om utbyte av värdepapper, under förutsättning att det föreligger ett dokument som beskriver transaktionen och dess inverkan på emittenten.

g)  Värdepapper som erbjuds, tilldelas eller ska tilldelas i samband med en fusion eller uppdelning, under förutsättning att det föreligger ett dokument som beskriver transaktionen och dess inverkan på emittenten.

h)  Utdelning som betalas till de befintliga aktieägarna i form av aktier av samma kategori som de aktier som utdelningen gäller, under förutsättning att ett dokument som innehåller information om aktiernas antal och art samt om motiven och de närmare formerna för erbjudandet görs tillgängligt.

i)  Värdepapper som erbjuds, tilldelas eller ska tilldelas nuvarande eller tidigare styrelseledamöter eller anställda av deras arbetsgivare eller av ett anslutet företag, oavsett om de är belägna i unionen eller inte, under förutsättning att ett dokument som innehåller information om värdepapperens antal och art samt om motiven och de närmare formerna för erbjudandet eller tilldelningen görs tillgängligt.

Medlemsstaterna ska inte tillämpa kravet på att upprätta ett prospekt i enlighet med denna förordning för de erbjudanden av värdepapper som avses i led d i första stycket. Dessutom ska medlemsstaterna avstå från att för sådana erbjudanden av värdepapper införa andra krav på offentliggörande på nationell nivå som skulle kunna utgöra en oproportionerlig eller onödig börda. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och Esma om de eventuella krav på offentliggörande som tillämpas på nationell nivå och även tillhandahålla texten för bestämmelserna i fråga.

4.  Denna förordning ska inte vara tillämplig på upptagande till handel på en reglerad marknad av något av följande:

a)  Värdepapper som är fungibla med värdepapper som redan tagits upp till handel på samma reglerade marknad, under förutsättning att de under en tolvmånadersperiod utgör mindre än 20 % av det antal värdepapper som redan tagits upp till handel på samma reglerade marknad.

b)  Aktier som uppkommer efter konvertering eller utbyte av andra värdepapper eller efter utövande av rättigheter som är förenade med andra värdepapper, under förutsättning att dessa aktier är av samma kategori som de aktier som redan upptagits till handel på samma reglerade marknad, och under förutsättning att de aktier som uppkommer under en tolvmånadersperiod utgör mindre än 20 % av det antal aktier av samma kategori som redan tagits upp till handel på samma reglerade marknad. Om ett prospekt upprättas i överensstämmelse med antingen denna förordning eller direktiv 2003/71/EG vid ett erbjudande till allmänheten eller upptagande till handel av de värdepapper som ger tillgång till aktierna, eller om de värdepapper som ger tillgång till aktierna emitterades före denna förordnings ikraftträdande, ska denna förordning inte vara tillämplig på upptagandet till handel på en reglerad marknad av de aktier som uppkommer, oavsett deras proportion i förhållande till det antal aktier av samma kategori som redan tagits upp till handel på samma reglerade marknad.

c)  Aktier som ges ut i utbyte mot aktier av samma kategori som redan upptagits till handel på samma reglerade marknad, om utgivandet av sådana nya aktier inte innebär någon total ökning av aktiekapitalet.

d)  Värdepapper som erbjuds i samband med ett övertagande genom ett erbjudande om utbyte av värdepapper, under förutsättning att det föreligger ett dokument som beskriver transaktionen och dess inverkan på emittenten.

e)  Värdepapper som erbjuds, tilldelas eller ska tilldelas i samband med en fusion eller uppdelning, under förutsättning att det föreligger ett dokument som beskriver transaktionen och dess inverkan på emittenten.

f)  Aktier som erbjuds, tilldelas eller ska tilldelas utan kostnad till de befintliga aktieägarna och utdelning som betalas i form av aktier av samma kategori som de aktier som utdelningen gäller, under förutsättning av att dessa aktier är av samma kategori som de aktier som redan upptagits till handel på samma reglerade marknad och att ett dokument som innehåller information om aktiernas antal och art samt om motiven och de närmare formerna för erbjudandet eller tilldelningen görs tillgängligt.

g)  Värdepapper som erbjuds, tilldelas eller ska tilldelas till nuvarande eller tidigare styrelseledamöter eller anställda av deras arbetsgivare eller av ett anslutet företag, oavsett om det är beläget i unionen eller inte, under förutsättning att dessa värdepapper är av samma kategori som de värdepapper som redan upptagits till handel på samma reglerade marknad och att ett dokument som innehåller information om värdepapperens antal och art samt om motiven och de närmare formerna för erbjudandet eller tilldelningen görs tillgängligt.

h)  Värdepapper som redan upptagits till handel på en annan reglerad marknad på följande villkor:

i)  Att dessa värdepapper, eller värdepapper av samma kategori, har varit upptagna till handel på den andra reglerade marknaden under mer än 18 månader.

ii)  Att värdepapper som tagits upp till handel på en reglerad marknad först efter den 1 juli 2005 togs upp till handel på den andra reglerade marknaden enligt ett prospekt som godkänts och offentliggjorts i enlighet med direktiv 2003/71/EG.

iii)  När led ii inte ska tillämpas och det är fråga om värdepapper som för första gången upptagits till notering efter den 30 juni 1983, att börsprospekt har godkänts enligt kraven i rådets direktiv 80/390/EEG(16) eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/34/EG(17).

iv)  Att de löpande skyldigheterna avseende handeln på den andra reglerade marknaden är fullgjorda. och

v)  Att den person som ansöker om upptagande av ett värdepapper till handel på en reglerad marknad enligt detta undantag gör ett dokument tillgängligt för allmänheten på det sätt som anges i artikel 20.2 och vars innehåll överensstämmer med artikel 7, på ett språk som godtagits av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den reglerade marknad för vilken upptagande till handel söks är belägen. I dokumentet ska det anges var det senaste prospektet kan erhållas och var den finansiella information som emittenten offentliggjort enligt det löpande kravet på offentliggörande finns tillgänglig.

6.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 42 för att ange den information som minst ska ingå i de dokument som avses i punkt 3 f och g och punkt 4 d och e i denna artikel.

Artikel 2

Definitioner

1.  I denna förordning gäller följande definitioner:

a)  värdepapper: överlåtbara värdepapper enligt definitionen i artikel 4.1.44 i direktiv 2014/65/EU med undantag av penningmarknadsinstrument enligt definitionen i artikel 4.1.17 i direktiv 2014/65/EU med en löptid på mindre än tolv månader,

b)  aktierelaterade värdepapper: aktier och andra överlåtbara värdepapper motsvarande aktier i bolag samt varje annat slag av överlåtbara värdepapper som ger rätt att förvärva något av dessa slag av värdepapper genom konvertering eller utövande av de rättigheter de ger, förutsatt att detta senare slag av värdepapper emitteras av emittenten av de underliggande aktierna eller av en enhet som tillhör denne emittents koncern,

c)  icke-aktierelaterade värdepapper: alla värdepapper som inte är aktierelaterade värdepapper,

d)  erbjudande av värdepapper till allmänheten: ett meddelande till personer, oavsett form och medium, som innehåller tillräcklig information om villkoren för erbjudandet och de värdepapper som erbjuds för att en investerare ska ha förutsättningar att fatta beslut om att teckna eller förvärva dessa värdepapper. Definitionen är också tillämplig på placeringar av värdepapper via finansiella mellanhänder,

e)  kvalificerade investerare: de personer eller enheter som anges i punkterna 1–4 i avsnitt I bilaga II till direktiv 2014/65/EU, och de personer och enheter som begär behandling som professionella kunder i enlighet med avsnitt II i bilaga II till direktiv 2014/65/EU, eller erkänns som godtagbara motparter i enlighet med artikel 30 i direktiv 2014/65/EU, om de inte har begärt behandling som icke-professionella kunder. Värdepappersföretag och kreditinstitut ska på begäran meddela emittenten sin klassificering, utan att detta påverkar tillämpningen av relevant lagstiftning om dataskydd,

f)  små och medelstora företag: antingen

–  Företag som enligt sin senaste årsredovisning eller koncernredovisning uppfyller minst två av följande tre kriterier: genomsnittligt antal anställda under räkenskapsåret på under 250, en balansomslutning som inte överstiger 43 000 000 EUR och en årlig nettoomsättning som inte överstiger 50 000 000 EUR, eller

–  små och medelstora företag enligt definitionen i artikel 4.1.13 i direktiv 2014/65/EU,

g)  kreditinstitut: ett företag enligt definitionen i artikel 4.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013(18),

h)  emittent: en juridisk person som emitterar eller föreslår emission av värdepapper,

i)  erbjudare: en juridisk eller fysisk person som erbjuder värdepapper till allmänheten,

j)  reglerad marknad: en reglerad marknad enligt definitionen i artikel 4.1.21 i direktiv 2014/65/EU,

k)  annonsering: tillkännagivanden, som

–  avser ett specifikt erbjudande av värdepapper till allmänheten eller upptagande till handel på en reglerad marknad,

–  publiceras av eller på uppdrag av emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad, och

–  specifikt syftar till att främja möjligheter till tecknande eller förvärv av värdepapper,

l)  obligatorisk information: all information som emittenten eller någon annan person som har ansökt om upptagande till handel av värdepapper på en reglerad marknad utan emittentens godkännande är ålagd att offentliggöra enligt direktiv 2004/109/EG eller enligt de lagar eller andra författningar som gäller i en medlemsstat och som antagits enligt artikel 2.1 k i det direktivet och enligt artiklarna 17 och 19 i förordning (EU) nr 596/2014,

m)  hemmedlemsstat:

i)  när det gäller alla emittenter som är etablerade i unionen av värdepapper som inte nämns i led ii: den medlemsstat där emittenten har sitt säte,

ii)  när det gäller emissioner av icke-aktierelaterade värdepapper, vilkas nominella värde per enhet uppgår till minst 1 000 EUR, och alla emissioner av icke-aktierelaterade värdepapper som ger rätt att genom konvertering eller utövande av de med värdepapperet förenade rättigheterna förvärva överlåtbara värdepapper eller erhålla ett kontantbelopp, förutsatt att emittenten av de icke-aktierelaterade värdepapperen inte är emittent av de underliggande värdepapperen eller en enhet som tillhör denna senare emittents koncern: den medlemsstat som väljs av emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande till handel bland de medlemsstater där emittenten har sitt säte, där värdepapperen tagits eller ska tas upp till handel på en reglerad marknad eller där de erbjuds till allmänheten. Detsamma ska gälla icke-aktierelaterade värdepapper i andra valutor än euro under förutsättning att det nominella minimivärdet i princip motsvarar 1 000 EUR,

iii)  när det gäller samtliga emittenter som är etablerade i tredje land och som emitterar värdepapper som inte nämns i led ii: den medlemsstat som väljs av emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande till handel bland de medlemsstater där värdepapperen avses erbjudas allmänheten för första gången eller där den första ansökan om upptagande till handel på en reglerad marknad görs, med förbehåll för senare val som görs av emittenter etablerade i tredje land under någon av följande omständigheter:

–  När hemmedlemsstaten inte fastställdes enligt emittenternas val.

–  I enlighet med artikel 2.1 i iii i direktiv 2004/109/EG.

n)  värdmedlemsstat: den medlemsstat där ett erbjudande av värdepapper till allmänheten eller en ansökan om upptagande till handel på en reglerad marknad görs i de fall då denna stat inte är hemmedlemsstaten,

na)   behörig myndighet: den myndighet som varje medlemsstat utsett i enlighet med artikel 29, såvida inte annat följer av denna förordning,

o)  företag för kollektiva investeringar ▌: företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (Ucits) som auktoriserats i enlighet med artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG(19) och alternativa investeringsfonder (AIF-fonder) enligt definitionen i artikel 4.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU(20),

p)  andelar i ett företag för kollektiva investeringar: värdepapper som emitterats av ett företag för kollektiva investeringar och som utgör bevis för andelsrätt i ett sådant företags tillgångar,

q)  godkännande: hemmedlemsstatens behöriga myndighets positiva ställningstagande efter att ha kontrollerat att den information som ges i prospektet är fullständig, konsekvent och begriplig,

r)  grundprospekt: ett prospekt som uppfyller artikel 8 i denna förordning, och efter emittentens eget val, de slutgiltiga villkoren för erbjudandet,

s)  arbetsdag: i denna förordning, den relevanta behöriga myndighetens arbetsdagar, förutom lördagar, söndagar och allmänna helgdagar enligt den nationella lag som är tillämplig på den behöriga myndigheten,

t)  multilateral handelsplattform: ett multilateralt system enligt definitionen i artikel 4.1.22 i direktiv 2014/65/EU,

u)  tillväxtmarknad för små och medelstora företag: en tillväxtmarknad för små och medelstora företag enligt definitionen i artikel 4.1.12 i direktiv 2014/65/EU,

v)  emittent i tredjeland: en emittent som är etablerad i ett tredjeland,

va)   varaktigt medium: varje instrument som

i)   gör det möjligt för kunden att bevara information som riktas till denne personligen, på ett sätt som är tillgängligt för användning i framtiden under en tid som är adekvat med hänsyn till vad som är avsikten med informationen, och

ii)   tillåter oförändrad återgivning av den bevarade informationen.

2.  För att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 42 för att ange vissa tekniska faktorer i de definitioner som fastställs i punkt 1 i denna artikel, med undantag för definitionen av små och medelstora företag i punkt 1 f, med hänsyn till situationen på olika nationella marknader, ▌ unionslagstiftningen ▌ och den ekonomiska utvecklingen.

Artikel 3

Skyldigheten att offentliggöra prospekt och undantag

1.  Värdepapper ska ▌ erbjudas till allmänheten inom unionen först efter att ett prospekt har offentliggjorts enligt denna förordning.

2.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 15 får en medlemsstat besluta att undanta erbjudanden av värdepapper till allmänheten från skyldigheten att offentliggöra ett projekt enligt punkt 1 under förutsättning att erbjudandet i unionen inte överstiger 5 000 000 EUR beräknat under en tolvmånadersperiod.

Erbjudanden till allmänheten som görs med stöd av undantaget i första stycket

a)   ska inte åtnjuta passystemet enligt denna förordning och därför ska inte artiklarna 23 och 24 i denna förordning gälla,

b)   ska innehålla en klar angivelse om att erbjudandet inte är gränsöverskridande, och

c)   får inte aktivt vända till sig investerare utanför den medlemsstat som anges i första stycket.

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och Esma om alla beslut som fattats i enlighet med första stycket och om den gräns som valts för det totala vederlag som anges där.

3.  Värdepapper ska ▌ tas upp till handel på en reglerad marknad som är etablerad i unionen först efter det ett prospekt har offentliggjorts.

3a.   För att beakta växelkursrörelser, inbegripet inflation och växelkurser för andra valutor än euro, får kommissionen genom delegerade akter i enlighet med artikel 42 anta åtgärder för att precisera den gräns som fastställs i punkt 2 i denna artikel.

Artikel 4

Frivilliga prospekt

Om ett erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad faller utanför denna förordnings tillämpningsområde enligt specifikationen i artikel 1, har emittenter, erbjudare eller personer som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad rätt att frivilligt upprätta ett prospekt eller i förekommande fall ett EU-tillväxtprospekt i enlighet med denna förordning.

Ett sådant frivilligt upprättat prospekt som godkänns av den behöriga myndighet i hemmedlemsstaten som fastställts enligt artikel 2.1 m ska medföra alla rättigheter och skyldigheter som gäller för prospekt som är obligatoriska enligt denna förordning och ska omfattas av förordningens bestämmelser, under överinseende av den behöriga myndigheten.

Artikel 5

Efterföljande återförsäljning av värdepapper

Varje därpå följande återförsäljning av värdepapper, som tidigare erbjöds genom en eller flera av de slag av erbjudanden av värdepapper som undantas från denna förordnings tillämpningsområde enligt artikel 1.3 a–d, ska betraktas som ett separat erbjudande, och den definition som anges i artikel 2.1 d ska tillämpas för att fastställa om återförsäljningen är ett erbjudande av värdepapper till allmänheten. Vid placeringar av värdepapper via finansiella mellanhänder ska prospekt offentliggöras om inget av de villkor som anges i artikel 1.3 a–d uppfylls när det gäller den slutliga placeringen.

Inga ytterligare prospekt ska begäras vid någon sådan efterföljande återförsäljning av värdepapper eller slutlig placering av värdepapper via finansiella mellanhänder, så länge ett giltigt prospekt finns tillgängligt i enlighet med artikel 12 och emittenten eller den person som ansvarar för upprättandet av ett sådant prospekt i ett skriftligt avtal godkänner att det används.

KAPITEL II

UPPRÄTTANDE AV PROSPEKT

Artikel 6

Prospektet

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 14.2 och 17.2, ska prospektet innehålla den relevanta och nödvändiga information avseende en värdepappersinvestering som en investerare rimligtvis kan behöva för att göra en välgrundad bedömning av

a)   emittentens och eventuell garants tillgångar och skulder, finansiella ställning, vinst och förlust samt framtidsutsikter, och

b)   de rättigheter som är förenade med värdepapperen.

Denna information ska avfattas och presenteras i en lätt analyserbar, koncis och lättbegriplig form och kan variera beroende på

a)   emittentens natur,

b)   typen av värdepapper,

c)   emittentens ställning,

d)   i tillämpliga fall, typ av investerare som ett erbjudande till allmänheten eller ett upptagande till handel riktas till, sannolik kunskap hos en sådan typ av investerare och den marknad på vilken värdepapperen ska tas upp till handel,

e)   alla de uppgifter – vilka ska vara tillgängliga via en officiellt utsedd mekanism i enlighet med bestämmelserna i artikel 21 i direktiv 2004/109/EG – som ställs till investerarnas förfogande till följd av de krav på emittenten av värdepapperen som fastställs i unionslagstiftningen eller nationell lag eller i bestämmelserna för en behörig myndighet eller handelsplats där emittentens värdepapper är noterade eller upptagna till handel,

f)   tillämpligheten av något av de regelverk för offentliggörande som anges i artiklarna 14 och 15.

2.  Emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad får upprätta prospektet som ett sammanhängande eller som flera separata dokument.

I ett prospekt som består av separata dokument ska den begärda informationen, delas upp i ett registreringsdokument, en värdepappersnot och en sammanfattning, utan att det påverkar artikel 8.7 och artikel 7.1 andra stycket. Registreringsdokumentet ska innehålla information om emittenten. Värdepappersnoten ska innehålla informationen om de värdepapper som erbjuds allmänheten eller som ska upptas till handel på en reglerad marknad.

Artikel 7

Prospektsammanfattningen

1.  Prospektet ska innehålla en sammanfattning med den nyckelinformation som investerarna behöver för att förstå typen av och riskerna med emittenten, garanten och de värdepapper som erbjuds eller tas upp till handel på en reglerad marknad och ska läsas tillsammans med de övriga delarna av prospektet för att hjälpa investerarna när de överväger om de ska investera i de berörda värdepapperen.

Genom undantag från första stycket ska ingen sammanfattning krävas när prospektet avser upptagande till handel på en reglerad marknad av icke-aktierelaterade värdepapper som erbjuds enbart till kvalificerade investerare.

2.  Sammanfattningens innehåll ska vara korrekt, rättvisande, klart och inte vilseledande. Sammanfattningen ska läsas som en introduktion till prospektet och ska vara förenligt med de övriga delarna i prospektet.

3.  Sammanfattningen ska upprättas som ett kortfattat dokument, vara skrivet på ett koncist sätt och får vara högst sex A4-sidor vid utskrift.

Den behöriga myndigheten får dock, men endast i exceptionella fall, tillåta emittenten att upprätta en längre sammanfattning på upp till tio A4-sidor vid utskrift, om detta är nödvändigt på grund av komplexiteten i emittentens verksamhet eller på grund av de emitterade värdepapperens art eller då det finns en fara att investeraren skulle bli vilseledd utan den ytterligare informationen i sammanfattningen.

Sammanfattningen ska

a)  presenteras och utformas så att det är lättläst, med tillräckligt stora tecken,

b)  vara skrivet på ett språk och i en stil som underlättar förståelsen av informationen, framför allt på ett språk som är klart, icke-tekniskt, koncist och begripligt för den berörda typen av investerare.

4.  Sammanfattningen ska bestå av följande fyra avsnitt:

a)  En inledning som innehåller allmänna och specifika varningar, bland annat om i vilken utsträckning investerare kan förlora sina investeringar i ett värsta tänkbara scenario.

b)  Nyckelinformation om emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad.

c)  Nyckelinformation om värdepapperen.

d)  Nyckelinformation om erbjudandet i sig och/eller upptagandet till handel.

5.  Följande ska anges i sammanfattningens inledning:

a)   Namn och internationellt standardnummer för värdepapper (ISIN) på värdepapperen.

b)   Identitet och kontaktuppgifter för emittenten, däribland dennes identifieringskod för juridiska personer (LEI).

c)   Identitet och kontaktuppgifter för erbjudaren, däribland dennes identifieringskod för juridiska personer (LEI) om erbjudaren är en juridisk person, eller för den person som ansöker om upptagande till handel.

d)   Identitet och kontaktuppgifter för hemmedlemsstatens behöriga myndighet samt dokumentdatum.

Vid tillämpningen av led d i första stycket, om prospektet består av separata dokument som har godkänts av olika behöriga myndigheter, ska inledningen till sammanfattningen identifiera och ge kontaktuppgifter till samtliga dessa behöriga myndigheter.

Den ska innehålla varningar om

a)  att sammanfattningen bör betraktas som en introduktion till prospektet,

b)  att varje beslut om att investera i värdepapperen ska baseras på en bedömning av prospektet i dess helhet från investerarens sida,

c)  att om yrkande hänförligt till uppgifterna i ett prospekt anförs vid domstol, den investerare som är kärande i enlighet med medlemsstaternas nationella lagstiftning kan bli tvungen att svara för kostnaderna för översättning av prospektet innan de rättsliga förfarandena inleds,

d)  att civilrättsligt ansvar endast kan åläggas de personer som lagt fram sammanfattningen, inklusive översättningar därav, men endast om sammanfattningen är vilseledande, felaktig eller oförenlig med de andra delarna av prospektet eller om den inte, tillsammans med andra delar av prospektet, ger nyckelinformation för att hjälpa investerare när de överväger att investera i sådana värdepapper.

6.  Det avsnitt som avses i punkt 4 b ska innehålla följande information:

a)  I ett underavsnitt med titeln ”Vem är emittenten av värdepapperen?”, en kort beskrivning av emittenten av värdepapperen, med minst följande uppgifter:

–  Emittentens hemvist och juridiska form, dess LEI-nummer, enligt vilken lagstiftning emittenten bedriver verksamhet och i vilket land bolaget har bildats.

–  Emittentens huvudverksamhet.

–  Emittentens större aktieägare, även om den direkt eller indirekt ägs eller kontrolleras och av vem.

–  De viktigaste verkställande direktörernas och styrelseledamöternas identitet.

–  De lagstadgade revisorernas identitet.

b)  I ett underavsnitt med titeln ”Finansiell nyckelinformation för emittenten”, ett urval av historisk finansiell nyckelinformation, i förekommande fall även proformaredovisning, för varje räkenskapsår för den period som omfattas av den historiska finansiella informationen och för eventuella senare finansiella delperioder, samt jämförbara uppgifter för samma period föregående räkenskapsår. Kravet på jämförbara balansuppgifter ska uppfyllas genom att presentera balansräkningen från utgången av året.

c)  I ett underavsnitt med titeln ”Vilka nyckelrisker är specifika för emittenten?”, en kort beskrivning av högst tio av de mest betydande riskfaktorer som är specifika för emittenten och som anges i prospektet, vilka särskilt ska inkludera operativa risker och investeringsrisker.

7.  Det avsnitt som avses i punkt 4 c ska innehålla följande information:

a)  Under ett avsnitt med titeln ”Viktigaste egenskaper hos värdepapperen”, en kort beskrivning av de värdepapper som erbjuds och/eller tas upp till handel, med minst följande uppgifter:

–  Värdepapperens typ och slag, deras ISIN-kod, valuta, nominellt värde, antal emitterade värdepapper, löptid,

–  vilka rättigheter som sammanhänger med värdepapperen,

–  relativa förtursrätten för värdepapperen i emittentens kapitalstruktur i händelse av insolvens, inbegripet i förekommande fall information om värdepapperens efterställningsnivå och deras behandling i händelse av resolution enligt BRRD,

–  eventuella inskränkningar i rätten att fritt överlåta värdepapperen

–  i förekommande fall, utdelning eller utbetalningspolicy.

b)  I ett underavsnitt med titeln ”Var kommer värdepapperen att handlas?”, uppgift om huruvida de erbjudna värdepapperen kommer att vara föremål för en ansökan om upptagande till handel på en reglerad marknad eller till handel på en multilateral handelsplattform samt namn på alla marknader som värdepapperen handlas eller kommer att handlas på.

c)  I ett underavsnitt med titeln ”Gäller en garanti för värdepapperen?”, en kort beskrivning av arten och omfattningen av den eventuella garantin samt en kort beskrivning av garanten, däribland dennes LEI-kod.

d)  I ett underavsnitt med titeln ”Vilka nyckelrisker är specifika för värdepapperen?”, en kort beskrivning av högst tio av de mest betydande riskfaktorer som är specifika för värdepapperen och som anges i prospektet.

Om ett faktablad ska upprättas enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014(21) får emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande till handel ersätta det innehåll som anges i denna punkt med den information som anges i artikel 8.3 b–i förordning (EU) nr 1286/2014. I ett sådant fall och om en enda sammanfattning omfattar flera värdepapper som endast skiljer sig åt i mycket begränsade detaljer, såsom emissionspris eller förfallodag, ska den högsta längd som anges i punkt 3 förlängas med tre ytterligare A4-sidor för varje ytterligare värdepapper enligt artikel 8.8 sista stycket.

8.  Det avsnitt som avses i punkt 4 d ska innehålla följande information:

a)  I ett underavsnitt med titeln ”På vilka villkor och enligt vilken tidplan kan jag investera i detta värdepapper?”, i förekommande fall allmänna villkor och förväntad tidplan för erbjudandet, uppgifter om upptagande till handel, distributionsplan, belopp och procentandel omedelbar utspädning till följd av erbjudandet samt en uppskattning av de totala utgifterna för emissionen och/eller erbjudandet, inklusive en uppskattning av de utgifter som emittenten eller erbjudaren tar ut från investeraren.

b)  I ett underavsnitt med titeln ”Varför har emittenten upprättat detta prospekt?”, en kort redogörelse för skälen till erbjudandet eller upptagandet till handel samt användning av och uppskattat nettobelopp för medlen.

9.  I varje underavsnitt som beskrivs i punkterna 6, 7 och 8 får emittenten lägga till underrubriker om så bedöms nödvändigt.

10.  Sammanfattningen ska inte innehålla korshänvisningar till andra delar av prospektet och information får inte införlivas genom hänvisning.

11.  Esma ska utarbeta utkast till tekniska standarder för tillsyn för att ange innehållet i och det format som de historiska finansiella nyckeluppgifter som avses i punkt 6 b ska presenteras i, med beaktande av de olika typerna av värdepapper och emittenter, och säkerställa att den information som lämnas är kortfattad, koncis och lättbegriplig.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [12 månader från dagen för ikraftträdandet av denna förordning].

Kommissionens ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 8

Grundprospektet

1.  För icke-aktierelaterade värdepapper kan prospektet, efter eget val av emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad, bestå av ett grundprospekt som innehåller all relevant information om emittenten och om de värdepapper som ska erbjudas allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad:

2.  Ett grundprospekt ska innehålla följande information:

a)  En förteckning över den information som kommer att ingå i de slutgiltiga villkoren för erbjudandet.

b)  En mall med titeln ”Form för slutgiltiga villkor” som ska fyllas i för varje enskild emission.

c)  Adressen till den webbplats där de slutgiltiga villkoren kommer att offentliggöras.

3.  De slutgiltiga villkoren ska presenteras i form att ett separat dokument eller ingå i grundprospektet eller i ett tillägg till detta. De slutgiltiga villkoren ska sammanställas i en överskådlig och lättbegriplig form.

De slutgiltiga villkoren ska endast innehålla information som avser värdepappersnoten och ska inte användas för att komplettera grundprospektet. Artikel 17.1a ska tillämpas i sådana fall.

4.  Om de slutgiltiga villkoren varken ingår i grundprospektet eller i ett tillägg ska emittenten göra dem tillgängliga för allmänheten i enlighet med artikel 20 och så snart som det är praktiskt möjligt anmäla dem till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, innan erbjudandet till allmänheten eller upptagandet till handel inleds.

En tydlig förklaring ska införas på framträdande plats i de slutgiltiga villkoren, med följande uppgifter:

a)  Att de slutgiltiga villkoren har utarbetats enligt denna förordning och ska läsas tillsammans med grundprospektet och dess tillägg för att inhämta all relevant information.

b)  Var grundprospektet och dess tillägg offentliggörs enligt artikel 20.

c)  Att en sammanfattning av den enskilda emissionen bifogats de slutgiltiga villkoren.

5.  Grundprospekt får upprättas som ett enda dokument eller i form av flera dokument.

Om emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande till handel tidigare har ingivit ett registreringsdokument för ett visst slag av icke-aktierelaterade värdepapper eller ett allmänt registreringsdokument enligt artikel 9 och väljer att upprätta ett grundprospekt i ett senare skede, ska grundprospektet bestå av följande:

a)  Informationen i registreringsdokumentet eller det allmänna registreringsdokumentet.

b)  Den information som i annat fall skulle ha ingått i värdepappersnoten med undantag av de slutgiltiga villkoren, om dessa inte ingår i grundprospektet.

6.  Den specifika informationen om varje värdepapper som ingår i grundprospektet ska tydligt åtskiljas.

7.  En sammanfattning ska endast upprättas om de slutgiltiga villkoren finns med i grundprospektet i enlighet med punkt 3 eller ingivits, och sammanfattningen ska vara specifik för den enskilda emissionen.

8.  Sammanfattningen av den enskilda emissionen ska omfattas av samma krav som de slutgiltiga villkoren enligt vad som anges i denna artikel, och ska bifogas till de slutgiltiga villkoren.

Sammanfattningen av den enskilda emissionen ska vara förenlig med artikel 7 och innehålla nyckelinformationen i grundprospektet och i de slutgiltiga villkoren. Det ska innehålla följande:

a)  Den information i grundprospektet som endast är relevant för den enskilda emissionen, inbegripet väsentlig information om emittenten.

b)  De alternativ som ingår i grundprospektet som endast är relevanta för den enskilda emissionen så som de fastställs i de slutgiltiga villkoren.

c)  De relevanta uppgifter som ingår i de slutgiltiga villkoren och som tidigare har lämnats blanka i grundprospektet.

Om de slutgiltiga villkoren avser flera värdepapper som endast skiljer sig åt i vissa mycket begränsade detaljer, som t.ex. emissionskurs eller förfallodag, kan en enda sammanfattning av den enskilda emissionen bifogas för alla dessa värdepapper, förutsatt att de uppgifter som avser olika värdepapper är tydligt åtskilda.

9.  Informationen i grundprospektet ska, om så krävs, i enlighet med artikel 22 kompletteras med uppdaterad information om emittenten och om de värdepapper som ska erbjudas allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad.

10.  Ett erbjudande till allmänheten kan fortsätta att gälla efter det att det grundprospekt enligt vilket det inleddes har löpt ut, under förutsättning att ett efterföljande grundprospekt godkänns senast på den sista giltighetsdagen för det föregående grundprospektet. De slutgiltiga villkoren för ett sådant erbjudande ska innehålla en varning på en framträdande plats på första sidan med en angivelse av den sista giltighetsdagen för det föregående grundprospektet och var det efterföljande grundprospektet kommer att offentliggöras. Det efterföljande grundprospektet ska ange formen för de slutgiltiga villkoren från det första grundprospektet eller införliva denna information genom en hänvisning, och hänvisa till de slutgiltiga villkor som är relevanta för det fortsatta erbjudandet.

Den rätt till återkallande som beviljas enligt artikel 22.2 ska även gälla investerare som har samtyckt till att köpa eller teckna värdepapperen under giltighetsperioden för det föregående grundprospektet, om inte värdepapperen redan har levererats till dem.

Artikel 9

Det allmänna registreringsdokumentet

1.  Varje emittent som har sitt säte i en medlemsstat och vars värdepapper tas upp till handel på en reglerad marknad eller en multilateral handelsplattform får varje räkenskapsår upprätta ett registreringsdokument i form av att allmänt registreringsdokument med en beskrivning av företagets organisation, verksamhet, finansiella ställning, inkomster och framtidsutsikter, styrning och aktieinnehav.

2.  Emittenter som väljer att varje räkenskapsår upprätta ett allmänt registreringsdokument ska lämna in det för godkännande av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten enligt det förfarande som anges i punkterna 2, 4 och 5 i artikel 19.

När emittenten har beviljats godkännande av ett allmänt registreringsdokument för varje räkenskapsår i två på varandra följande år kan efterföljande allmänna registreringsdokument eller ändringar till sådana allmänna registreringsdokument inges till den behöriga myndigheten utan föregående godkännande, såvida dessa ändringar inte rör ett utelämnande, eller ett sakfel eller en oriktighet som sannolikt kan vilseleda allmänheten när det gäller de fakta och omständigheter som krävs för att göra en välgrundad bedömning av emittenten.

Om emittenten därefter underlåter att inge ett allmänt registreringsdokument för ett räkenskapsår förlorar emittenten förmånen att inge allmänna registreringsdokument utan godkännande, och alla efterföljande allmänna registreringsdokument ska inges till den behöriga myndigheten för godkännande till dess att villkoret i andra stycket är uppfyllt igen.

3.  Emittenter som före dagen för denna förordnings ikraftträdande har upprättat ett registreringsdokument i enlighet med bilaga I eller XI till förordning (EG) nr 809/2004(22) som godkänts av en behörig myndighet i minst två på varandra följande år och därefter i enlighet med artikel 12.3 i direktiv 2003/71/EG har ingett eller fått ett sådant registreringsdokument godkänt varje år, får inge ett allmänt registreringsdokument utan föregående godkännande i enlighet med punkt 2 andra stycket från dagen för denna förordnings ikraftträdande.

4.  När ett allmänt registreringsdokument samt ändringar av detta enligt vad som avses i punkterna 7 och 9 har godkänts eller ingivits utan godkännande ska det utan onödigt dröjsmål göras allmänt tillgängligt enligt de förfaranden som anges i artikel 20.

5.  Allmänna registreringsdokument ska uppfylla de språkkrav som fastställs i artikel 25.

6.  Information får införlivas genom hänvisning i allmänna registreringsdokument enligt de villkor som anges i artikel 18.

7.  Efter det att ett allmänt registreringsdokument ingivits eller godkänts får emittenten när som helst uppdatera den information det innehåller genom att inge en ändring av sitt allmänna registreringsdokument till den behöriga myndigheten.

8.  Den behöriga myndigheten får när som helst granska innehållet i allmänna registreringsdokument som har ingivits utan föregående godkännande samt innehållet i ändringar till detta.

I sin granskning ska den behöriga myndigheten kontrollera att den information som ges i det allmänna registreringsdokumentet och eventuella ändringar av detta är fullständig, konsekvent och begriplig.

9.  Om den behöriga myndigheten i sin granskning finner att det allmänna registreringsdokumentet inte uppfyller normerna för fullständighet, begriplighet och konsekvens, och/eller att ändringar eller kompletterande information behövs, ska den underrätta emittenten om detta.

En begäran om ändring eller kompletterande information som den behöriga myndigheten riktar till emittenten måste endast beaktas av emittenten i nästa allmänna registreringsdokument som inges för följande räkenskapsår, om inte emittenten vill använda det allmänna registreringsdokumentet som en del av ett prospekt som ingivits för godkännande. I ett sådant fall ska emittenten inge en ändring av det allmänna registreringsdokumentet senast vid inlämnandet av den ansökan som avses i artikel 19.5.

Genom undantag från det andra stycket ska emittenten, när den behöriga myndigheten underrättar emittenten om att begäran om ändring rör ett utelämnande, ett sakfel eller en oriktighet som sannolikt kan vilseleda allmänheten när det gäller de fakta och omständigheter som krävs för att göra en välavvägd bedömning av emittenten, utan onödigt dröjsmål inge en ändring av det allmänna registreringsdokumentet.

10.  Bestämmelserna i punkterna 7 och 9 ska endast gälla när det allmänna registreringsdokumentet inte används som en del av ett prospekt. Om ett allmänt registreringsdokument används som en del av ett prospekt ska endast bestämmelserna i artikel 22 om tillägg till prospekt gälla mellan tidpunkten för godkännandet av prospektet och det slutliga upphörandet av erbjudandet till allmänheten, respektive den tidpunkt då handeln på en reglerad marknad påbörjas, beroende på vad som inträffar sist.

11.  En emittent som uppfyller de villkor som anges i punkt 2 första och andra stycket eller i punkt 3 ska ha status som regelbunden emittent och ska beviljas det snabbare godkännandeförfarande som beskrivs i artikel 19.5, under förutsättning att

a)  emittenten vid ingivandet eller inlämnandet av varje allmänt registreringsdokument för godkännande lämnar en skriftlig bekräftelse till den behöriga myndigheten om att all reglerad information som emittenten är skyldig att lämna ut enligt 2004/109/EG, i förekommande fall, samt förordning (EU) nr 596/2014 har ingivits och offentliggjorts enligt de krav som anges i dessa rättsakter, och

b)  om emittenten, i det fall den behöriga myndigheten genomför den granskning som avses i punkt 8, ändrar sitt allmänna registreringsdokument enligt de förfaranden som anges i punkt 9.

Om något av ovanstående villkor inte uppfylls av emittenten ska den förlora status som regelbunden emittent.

12.  Om det allmänna registreringsdokument som ingivits till eller godkänts av den behöriga myndigheten offentliggörs senast fyra månader efter räkenskapsårets slut och innehåller den information som krävs för att det ska kunna ingå i den årliga redovisning som avses i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG(23) ska emittenten anses ha uppfyllt sin skyldighet att offentliggöra den årliga redovisning som krävs enligt den artikeln.

Om det allmänna registreringsdokument eller en ändring därav inges till eller godkänns av den behöriga myndigheten och offentliggörs senast tre månader efter slutet av de första sex månaderna av räkenskapsåret och innehåller den information som krävs för att det ska kunna ingå i den delårsrapport som avses i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG, ska emittenten anses ha uppfyllt sin skyldighet att offentliggöra den delårsrapport som krävs enligt den artikeln.

I de fall som beskrivs i det första eller andra stycket ska emittenten

a)  i det allmänna registreringsdokumentet införliva en förteckning över korshänvisningar där det anges var varje post som krävs i de årliga redovisningarna och delårsrapporterna återfinns i det allmänna registreringsdokumentet,

b)  inge ett allmänt registreringsdokument i enlighet med artikel 19.1 i direktiv 2004/109/EG och tillhandahålla det till den officiellt utsedda mekanism som avses i artikel 21.2 i direktiv 2004/109/EG, och

c)  i det allmänna registreringsdokumentet infoga en ansvarsförsäkran enligt de villkor som anges i artiklarna 4.2 c och 5.2 c i direktiv 2004/109/EG.

13.  Punkt 12 ska endast vara tillämplig om emittentens hemmedlemsstat enligt denna förordning även är hemmedlemsstaten enligt direktiv 2004/109/EG, och om språket för det allmänna registreringsdokumentet uppfyller villkoren i artikel 20 i direktiv 2004/109/EG.

14.  Esma ska utarbeta utkast till tekniska standarder för tillsyn för att ange förfarandet för granskning, godkännande, ingivande och översyn av det allmänna registreringsdokumentet samt villkoren för ändringar och de villkor enligt vilka en emittent kan förlora status som regelbunden emittent.

Esma ska överlämna dessa utkast till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [12 månader från dagen för ikraftträdandet av denna förordning].

Kommissionens ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 10

Prospekt som innehåller separata dokument

1.  En emittent som redan har fått ett registreringsdokument godkänt av den behöriga myndigheten ska vara skyldig att upprätta endast en värdepappersnot och en sammanfattning när värdepapper erbjuds allmänheten eller upptas till handel på en reglerad marknad. I ett sådant fall ska värdepappersnoten och sammanfattningen godkännas separat.

Om en ny omständighet av betydelse, ett sakfel eller ett förbiseende har inträffat sedan godkännandet av registreringsdokumentet som rör information i registreringsdokumentet som kan påverka bedömningen av värdepapperen ska ett tillägg till registreringsdokumentet inges för godkännande samtidigt som värdepappersnoten och sammanfattningen. Rätten att återkalla godkännanden enligt artikel 22.2 ska inte gälla i sådana fall.

Registreringsdokumentet och i förekommande fall dess tillägg ska tillsammans med värdepappersnoten och sammanfattningen utgöra ett prospekt när det har godkänts av den behöriga myndigheten.

2.  En emittent som redan har fått ett allmänt registreringsdokument godkänt av den behöriga myndigheten eller som har ingivit ett allmänt registreringsdokument utan godkännande enligt andra stycket i artikel 9.2 ska vara skyldig att upprätta endast en värdepappersnot och en sammanfattning när värdepapper erbjuds allmänheten eller upptas till handel på en reglerad marknad. I ett sådant fall ska värdepappersnoten, sammanfattningen och alla ändringar av det allmänna registreringsdokumentet som ingivits sedan det allmänna registreringsdokumentet godkändes eller ingavs, förutom ändringar eller tillägg till en regelbunden emittents allmänna registreringsdokumentet i enlighet med artikel 19.5, vara föremål för separata godkännanden.

Om en emittent har ingivit ett allmänt registreringsdokument utan godkännande ska hela dokumentationen, inklusive ändringar av det allmänna registreringsdokumentet, vara föremål för godkännande, trots att dokumenten förblir separata.

Det allmänna registreringsdokumentet, ändrat i enlighet med punkterna 7 eller 9 i artikel 9, ska tillsammans med värdepappersnoten och sammanfattningen utgöra ett prospekt när de har godkänts av den behöriga myndigheten.

Artikel 11

Ansvaret för prospektet

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ansvaret för den information som ges i ett prospekt åvilar emittenten eller dess förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan, erbjudaren, den person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad eller garanten. De personer som är ansvariga ska klart anges i prospektet med uppgift om namn och befattning eller, beträffande juridiska personer, namn och säte, tillsammans med förklaringar avgivna av dem om att enligt deras kännedom överensstämmer den information som ges i prospektet med sakförhållandena och att någon uppgift som skulle kunna påverka dess innebörd inte har utelämnats.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att deras lagar och andra författningar om civilrättsligt ansvar är tillämpliga på de personer som är ansvariga för den information som ges i prospekt.

Medlemsstaterna ska dock säkerställa att inget civilrättsligt ansvar ska kunna åläggas en person enbart på grund av sammanfattningen, inklusive översättningen därav, om den inte är vilseledande, felaktig eller oförenlig med de andra delarna av prospektet eller om den inte, tillsammans med andra delar av prospektet, ger nyckelinformation för att hjälpa investerare när de överväger att investera i sådana värdepapper. Sammanfattningen ska innehålla en tydlig varning i detta avseende.

3.  Ansvaret för information som lämnas i ett allmänt registreringsdokument ska endast åvila de personer som avses i punkt 1 om det allmänna registreringsdokumentet används som en del av ett godkänt prospekt. Detta ska tillämpas utan att det påverkar artiklarna 4 och 5 i direktiv 2004/109/EG om informationen enligt dessa artiklar ingår i ett allmänt registreringsdokument.

Artikel 12

Giltigheten av prospekt, grundprospekt och registreringsdokument

1.  Prospekt eller grundprospekt, vare sig de består av ett enda dokument eller av separata dokument, ska vara giltiga under en tid av tolv månader efter godkännandet när det gäller erbjudanden till allmänheten eller upptagande till handel på en reglerad marknad, förutsatt att de kompletteras med tillägg när så krävs enligt artikel 22.

Om ett prospekt eller grundprospekt består av separata dokument ska giltighetstiden börja löpa vid godkännandet av värdepappersnoten.

2.  Registreringsdokument, även allmänna registreringsdokument enligt vad som avses i artikel 9, som tidigare har ingivits eller godkänts ska vara giltiga för användning som en del av ett prospekt under en tid av 12 månader efter ingivandet eller godkännandet.

Upphörandet av giltighetstiden för ett sådant registreringsdokument ska inte påverka giltigheten för det prospekt som det är en del av.

KAPITEL III

PROSPEKTETS INNEHÅLL OCH FORMAT

Artikel 13

Minsta information och format

1.  Kommissionen ska i enlighet med artikel 42 anta delegerade akter angående formatet för prospekt, grundprospekt och slutgiltiga villkor samt tidsplanerna för den särskilda information som ska ingå i prospekt, i syfte att undvika dubbel information när prospekt består av separata dokument.

Följande ska särskilt beaktas vid upprättandet av de olika tidsplanerna för prospekt:

a)  De olika slag av uppgifter som investerarna har behov av beträffande aktierelaterade värdepapper jämfört med icke-aktierelaterade värdepapper, med en konsekvent behandling av informationskraven för prospekt avseende värdepapper med liknande ekonomiska ändamål, bl.a. derivatinstrument.

b)  De olika kategorierna och arterna av erbjudanden och upptagande till handel på en reglerad marknad av icke-aktierelaterade värdepapper.

c)  Det format som ska användas och den information som ska krävas i grundprospekt som gäller icke-aktierelaterade värdepapper, däribland långa optioner (warrants) av alla slag.

d)  I tillämpliga fall, om emittenten är offentlig.

e)  I tillämpliga fall, den specifika karaktären av emittentens verksamheter.

Kommissionen ska framför allt upprätta två uppsättningar separata och i grunden olika prospektplaner med de informationskrav som är tillämpliga på icke-aktierelaterade värdepapper och anpassade till olika investerarklasser – kvalificerade och icke-kvalificerade – till vilka erbjudandena riktar sig, med beaktande av de olika informationsbehov som dessa investerare har.

2.  Kommissionen ska i enlighet med artikel 42 anta delegerade akter för att fastställa tidsplanen för den information som minst ska ingå i det allmänna registreringsdokumentet samt en särskild tidsplan för kreditinstituts allmänna registreringsdokument.

Genom tidsplanen ska det säkerställas att det allmänna registreringsdokumentet innehåller all nödvändig information om emittenten så att samma allmänna registreringsdokument kan användas för det efterföljande erbjudandet till allmänheten eller upptagandet till handel av aktier, skuldinstrument eller derivat. När det gäller den finansiella informationen, den analyserande tilläggsinformationen i form av verksamhetsöversikt och ekonomiska översikt, framtidsutsikter och bolagsstyrning, ska sådan information så långt det är möjligt anpassas till den information som ska lämnas i de årliga redovisningar och delårsrapporter som avses i artiklarna 4 och 5 i direktiv 2004/109/EG, inbegripet förvaltningsberättelsen och bolagsstyrningsrapporten.

3.  De delegerade akter som avses i punkterna 1 och 2 ska bygga på de standarder för finansiell och icke-finansiell information som fastställts av internationella organisationer för tillsyn över värdepappersmarknaden, särskilt Iosco, och på bilagorna I, II och III till denna förordning. Dessa delegerade akter ska antas senast den [6 månader före denna förordnings tillämpningsdatum].

Artikel 14

Förenklade regler för offentliggörande för andrahandsemissioner

1.  Följande personer kan välja att upprätta ett förenklat prospekt enligt det förenklade regelverket för offentliggörande för andrahandsemissioner vid erbjudande av värdepapper till allmänheten eller upptagande till handel med värdepapper på en reglerad marknad:

a)  Emittenter vars värdepapper har tagits upp till handel på en reglerad marknad eller en tillväxtmarknad för små och medelstora företag eller en annan MTF-plattform än en tillväxtmarknad för små och medelstora företag, med krav på offentliggörande som motsvarar åtminstone de krav som ställs för en tillväxtmarknad för små och medelstora företag enligt artikel 33.3 d, e, f och g i MiFID, i minst 18 månader och som emitterar fler värdepapper av samma kategori.

b)  Emittenter vars värdepapper har tagits upp till handel på en reglerad marknad eller en tillväxtmarknad för små och medelstora företag eller en annan MTF-plattform än en tillväxtmarknad för små och medelstora företag, med krav på offentliggörande som motsvarar åtminstone de krav som ställs för en tillväxtmarknad för små och medelstora företag enligt artikel 33.3 d, e, f och g i MiFID, i minst 18 månader och som emitterar icke-aktierelaterade värdepapper.

c)  Erbjudare av en kategori värdepapper som är upptagen till handel på en reglerad marknad eller en tillväxtmarknad för små och medelstora företag eller en annan MTF-plattform än en tillväxtmarknad för små och medelstora företag, med krav på offentliggörande som motsvarar åtminstone de krav som ställs för en tillväxtmarknad för små och medelstora företag enligt artikel 33.3 d, e, f och g i MiFID, i minst 18 månader.

Det förenklade prospekt som avses i första stycket ska bestå av en sammanfattning enligt artikel 7, ett särskilt registreringsdokument som kan användas av de personer som avses i leden a, b och c, och en särskild värdepappersnot som kan användas av de personer som avses i leden a och c.

Vid tillämpningen av leden a, b och c i första stycket ska Esma offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över andra MTF-plattformar än tillväxtmarknader för små och medelstora företag, med krav på offentliggörande som motsvarar åtminstone de krav som ställs för en tillväxtmarknad för små och medelstora företag enligt artikel 33.3 d, e, f och g i MiFID.

2.  I enlighet med de principer som fastställs i artikel 6.1, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 17.2, behöver det förenklade prospektet enligt punkt 1 innehålla den relevanta reducerade information som en investerare rimligtvis behöver när det gäller en andrahandsemission för att kunna göra en välgrundad bedömning av

a)   emittenternas och eventuella garanters prospekt, grundat på ▌ finansiell information som ingår i eller införlivas i prospektet genom hänvisning och som endast omfattar det senaste räkenskapsåret,

b)   de rättigheter som är förknippade med värdepapperen,

c)   skälen till emissionen och dess effekter på emittenten, i synnerhet redogörelsen för rörelsekapitalet, information om kapitaltäckningsgrad och skuldsättning, effekten på den övergripande kapitalstrukturen och en koncis sammanfattning av de relevanta uppgifter som lämnats enligt förordning (EU) nr 596/2014 sedan dagen för den senaste emissionen.

Sammanfattningen ska endast omfatta den relevanta information som anges i det förenklade regelverket för offentliggörande för andrahandsemissioner.

Informationen i det förenklade prospekt som avses i punkt 1 ska avfattas och presenteras i lätt analyserbar, koncis och begriplig form och ska göra det möjligt för investerarna att fatta ett välgrundat investeringsbeslut.

3.  Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 42 för att ange den reducerade information som avses i punkt 2 och som ska ingå i de tidsplaner som är tillämpliga enligt det förenklade regelverk för offentliggörande som avses i punkt 1.

Vid specificeringen av den reducerade information som ska inkluderas enligt de tidsplaner som tillämpas enligt det förenklade regelverket för offentliggörande, ska kommissionen beakta behovet av att underlätta tillträdet till kapitalmarknaderna, vikten av att minska kostnaderna för och öka tillgången till kapital och den information som en emittent redan är ålagd att offentliggöra enligt direktiv 2004/109/EG, i förekommande fall, och förordning (EU) nr 596/2014. För att undvika onödiga bördor på emittenterna ska kommissionen anpassa kraven så att de fokuserar på information som är väsentlig och relevant för andrahandsemissionen och som är proportionerlig.

Dessa delegerade akter ska antas senast den [6 månader före denna förordnings tillämpningsdatum].

Artikel 15

EU-tillväxtprospektet

1.  Följande enheter ska ha rätt att välja att upprätta ett EU-tillväxtprospekt enligt det proportionerliga regelverk för offentliggörande som beskrivs i denna artikel vid erbjudanden av värdepapper till allmänheten, utom då värdepapperen ska upptas till handel på en reglerad marknad:

a)   Små och medelstora företag.

b)   Andra emittenter än små och medelstora företag när erbjudanden till allmänheten avser värdepapper som ska upptas till handel på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag.

c)   Andra emittenter än de som avses i leden a och b när vederlaget i unionen för erbjudandet av värdepapper till allmänheten inte överstiger 20 000 000 EUR, beräknat under en tolvmånadersperiod.

Ett EU-tillväxtprospekt som godkänts enligt denna artikel ska vara giltigt för alla erbjudanden av värdepapper till allmänheten i ett obegränsat antal värdmedlemsstater i enlighet med villkoren i artiklarna 23, 24 och 25.

Ett EU-tillväxtprospekt enligt det proportionerliga regelverk för offentliggörande som avses i första stycket ska vara ett standardiserat dokument som är enkelt för emittenter att fylla i.

1a.   EU-tillväxtprospektet ska täcka följande tre nyckelområden:

a)   Nyckelinformation om emittenten, såsom

i)   namnet på emittenten och de personer som ansvarar för prospekten,

ii)   en affärsöversikt, aktuella handelsuppgifter och framtidsutsikter för emittenten,

iii)   riskfaktorer med anknytning till emittenten,

iv)   finansiell information, som kan införlivas genom hänvisning.

b)   Nyckelinformation om värdepapperen, såsom

i)   antalet och arten av de värdepapper som utgör erbjudandet,

ii)   värdepapperens villkor och en beskrivning av alla rättigheter som sammanhänger med värdepappren,

iii)   riskfaktorer med anknytning till värdepapperen.

c)   Nyckelinformation om erbjudandet, såsom

i)   villkoren för erbjudandet, inbegripet emissionspriset,

ii)   skälen till erbjudandet och den användning som avses med nettobeloppet.

3.  Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 42 för att specificera det reducerade innehållet och formatet för det standardiserade EU-tillväxtprospekt som avses i punkterna 1 och 1a. Dessa akter ska specificera den information som krävs i tidsplanerna för prospekten på ett enkelt språk, med införlivande genom hänvisning om så är lämpligt.

Vid specificeringen av det reducerade innehållet och formatet för det standardiserade EU-tillväxtprospektet ska kommissionen anpassa informationskraven så att de fokuserar på följande:

a)   Den information som är väsentlig och relevant vid investeringar i värdepapper som emitterats för investerare.

b)   Behovet av att säkerställa proportionalitet mellan företagets storlek och dess finansieringsbehov .

c)   Kostnaden för att framställa prospektet.

I samband med detta ska kommissionen beakta följande:

–   Behovet av att säkerställa att EU-tillväxtprospektet verkligen är enklare än det fullständiga prospektet, när det gäller administrativ börda och kostnad för emittenter.

–   Behovet av att underlätta små och medelstora företags tillgång till kapitalmarknaderna, samtidigt som investerarnas förtroende för att investera i sådana företag säkerställs.

–   Behovet av att minimera kostnaderna och bördorna för små och medelstora företag.

–   Behovet av att få fram särskild typ av information som är särskilt relevant för små och medelstora företag.

–   Storleken på emittenten och hur länge denne har bedrivit verksamhet.

–   Erbjudandenas olika typer och särdrag.

–   De olika typer av information som investerare behöver för olika typer av värdepapper.

Dessa delegerade akter ska antas senast den [6 månader före denna förordnings tillämpningsdatum].

Artikel 16

Riskfaktorer

1.  De riskfaktorer som anges i prospektet ska begränsas till risker som är specifika för emittenten och/eller värdepapperen och är väsentliga för att fatta ett välgrundat investeringsbeslut, vilket ska gå att bekräfta genom innehållet i registreringsdokumentet och värdepappersnoten. ▌

1a.   Riskfaktorerna ska också omfatta risker som rör värdepapperets prioriteringsnivå och konsekvenserna för den förväntade storleken på och tidpunkten för betalningar till innehavarna av värdepapperen i förbindelse med ett konkursförfarande eller varje annat liknande förfarande, däribland, när detta är relevant, ett kreditinstituts insolvens, resolution eller omstrukturering i enlighet med direktiv 2014/59/EU (BRRD).

2.  Esma ska utarbeta riktlinjer om bedömningen av hur specifika och väsentliga riskerna är och om hur riskerna ska fördelas ▌. Dessutom ska Esma utveckla riktlinjer för att hjälpa behöriga myndigheter att se över riskerna på ett sätt som uppmuntrar ett lämpligt och fokuserat offentliggörande av emittenternas riskfaktorer.

Artikel 17

Utelämnade av information

1.  I de fall då det slutgiltiga emissionspriset och/eller det antal värdepapper som ska erbjudas allmänheten inte kan anges i prospektet

a)  ska detta innehålla uppgifter om de kriterier och/eller villkor som ska tillämpas för att fastställa dessa uppgifter eller, när det gäller priset, om det maximala priset, eller

b)  godkännande av köp eller tecknande av värdepapper ska kunna återkallas under minst två arbetsdagar efter det att emissionspriset och/eller antalet värdepapper som erbjuds allmänheten har fastställts slutgiltigt och givits in.

Det slutliga emissionspriset och antalet värdepapper ska ges in till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och offentliggöras i enlighet med artikel 20.2.

2.  Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten får medge att viss information som ska ingå i prospekt utelämnas i prospekten, om den finner att något av följande villkor är uppfyllt:

a)  Offentliggörande av sådan information skulle strida mot det allmänna intresset.

b)  Offentliggörande av sådan information skulle medföra allvarlig skada för emittenten, förutsatt att utelämnandet av informationen inte kan antas medföra att allmänheten vilseleds i fråga om förhållanden och omständigheter som är av väsentlig betydelse för en välgrundad bedömning av emittent, erbjudare eller eventuell garant och av de rättigheter som är förenade med de värdepapper som prospektet gäller.

c)  Sådan information är av mindre betydelse för ett särskilt erbjudande eller upptagande till handel på en reglerad marknad och inte kommer att påverka bedömningen av emittentens, erbjudarens eller garantens finansiella ställning och framtidsutsikter.

Den behöriga myndigheten ska lägga fram en årlig rapport för Esma om den information vars utelämnande den har medgett.

3.  När i undantagsfall viss information ska förekomma i ett prospekt inte är förenlig med emittentens verksamhetsområde, dennes rättsliga form eller de värdepapper prospektet avser, ska, utan att detta får medföra att investerarna inte ges adekvat information, prospektet innehålla information som är likvärdig med den som krävs.

4.  Om en medlemsstat står som garantigivare för värdepapper, ska emittenten, erbjudaren eller en person som begär upptagande till handel på en reglerad marknad, när denne upprättar prospekt i enlighet med artikel 4, ha rätt att utelämna information som hänför sig till den medlemsstaten.

5.  Esma får utarbeta förslag till riktlinjer för att ange de fall där information får utelämnas enligt punkt 2, med beaktande av de rapporter som de behöriga myndigheterna har lagt fram för Esma enligt punkt 2.

Artikel 18

Införlivande genom hänvisning

1.  Information kan införlivas genom hänvisningar i prospekt eller i grundprospekt om den tidigare eller samtidigt har offentliggjorts elektroniskt, är upprättad på ett språk som uppfyller kraven i artikel 25 och registrerats inom ramen för krav på offentliggörande enligt unionslag eller ingetts enligt regler som gäller för handelsplatsen eller tillväxtmarknaden för små och medelstora företag:

a)  Dokument som har godkänts av en behörig myndighet i hemmedlemsstaten eller registrerats hos denna i enlighet med denna förordning.

b)  De dokument som avses i artikel 1.3 f och g och artikel 1.4 d och e.

c)  Reglerad information enligt definitionen i artikel 2.1 l.

d)  Finansiella års- och delårsrapporter.

e)  Revisionsberättelser och årsredovisningar.

f)  Verksamhetsberättelser enligt definitionen i artikel 19 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU(24).

g)  Bolagsstyrningsrapporter enligt definitionen i artikel 20 i direktiv 2013/34/EU.

h)  [Rapporter om ersättning enligt definitionen i artikel [X] i [det reviderade direktivet om aktieägares rättigheter(25).]

ha)   Årsredovisningar eller information i samband med offentliggörande i enlighet med artiklarna 22 och 23 i direktiv 2011/61/EU.

i)  Stiftelseurkund och bolagsordning.

Informationen ska vara den allra senaste som emittenten har tillgänglig.

Om endast vissa delar av ett dokument införlivas genom hänvisning ska en förklaring ingå i prospektet om att de delar som inte införlivats antingen inte är relevanta för investeraren eller omfattas av andra delar av prospektet.

2.  Om information införlivas genom hänvisning ska emittenter, erbjudare eller personer som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad se till att informationen är tillgänglig. En förteckning över korshänvisningar ska ingå i prospektet så att investerarna enkelt kan identifiera särskilda informationsposter, och prospektet ska innehålla länkar till alla dokument som innehåller information som införlivas genom hänvisning.

3.  När så är möjligt ska emittenter, erbjudare eller personer som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad tillsammans med det första utkastet av prospektet som ges in till den behöriga myndigheten, och i alla händelser under granskningen av prospektet, lämna all information som införlivas genom hänvisning i prospektet i sökbart elektroniskt format, om inte sådan information redan har godkänts av eller registrerats hos den behöriga myndighet som godkänner prospektet.

4.  ▌Esma får utarbeta utkast till tekniska standarder för tillsyn för att uppdatera den förteckning dokument som beskrivs i punkt 1 genom att lägga till ytterligare dokumenttyper som krävs enligt unionslagstiftningen och som ska registreras hos eller godkännas av en offentlig myndighet.

Kommissionens ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

KAPITEL IV

FÖRFARANDEN FÖR GODKÄNNANDE OCH OFFENTLIGGÖRANDE AV PROSPEKT

Artikel 19

Kontroll och godkännande av prospekt

1.  Ett prospekt får inte offentliggöras förrän det, eller alla dess delar, har godkänts av hemmedlemsstatens relevanta behöriga myndighet.

2.  Den behöriga myndigheten ska underrätta emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad om sitt beslut om godkännandet av prospektet inom tio arbetsdagar från och med inlämnandet av utkastet till prospekt.

▌Den behöriga myndigheten ska underrätta Esma om godkännandet av och varje tillägg till prospektet samtidigt som detta godkännande meddelas emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad.

3.  Tidsfristen i punkt 2 ska utsträckas till 20 arbetsdagar i det fall ett erbjudande till allmänheten gäller värdepapper som utfärdas av en emittent som inte tidigare har fått några värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad och som inte tidigare har erbjudit allmänheten värdepapper.

Gränsen på 20 arbetsdagar ska endast vara tillämplig på det första inlämnandet av utkastet till prospekt. Om efterföljande inlämnanden är nödvändiga enligt punkt 4 ska tidsgränsen i punkt 2 gälla.

4.  Om den behöriga myndigheten finner att utkastet till prospekt inte uppfyller kraven på fullständig, begriplig och konsekvent information för att det ska kunna godkännas och/eller att ändringar eller kompletterande information krävs, ska den

a)  inom tio arbetsdagar från inlämnandet av utkastet till prospekt och/eller den kompletterande informationen underrätta emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad och detaljerat ange skälen till beslutet, och

b)  de tidsgränser som avses i punkterna 2 och 3 ska därefter endast gälla från den dag då ett ändrat utkast till prospekt och/eller den begärda kompletterande informationen lämnas in till den behöriga myndigheten.

5.  Genom undantag från punkterna 2 och 4 ska den tidsgräns som anges i dessa punkter minskas till fem arbetsdagar för de regelbundna emittenter som avses i artikel 9.11. Regelbundna emittenter ska informera den behöriga myndigheten minst fem arbetsdagar före det planerade datumet för inlämnande av en ansökan om godkännande.

Regelbundna emittenter ska inge en ansökan till den behöriga myndigheten som innehåller de nödvändiga ändringarna av det allmänna registreringsdokument, i förekommande fall, samt den värdepappersnot och den sammanfattning som lämnas in för godkännande.

Regelbundna emittenter ska inte vara ålagda att erhålla godkännande för ändringar av det allmänna registreringsdokumentet såvida dessa ändringar inte avser ett utelämnande, eller ett sakfel eller en oriktighet som sannolikt kan vilseleda allmänheten när det gäller de fakta och omständigheter som krävs för att göra en välgrundad bedömning av emittenten.

6.  De behöriga myndigheterna ska tillhandahålla vägledning om gransknings- och godkännandeförfarandet på sina webbplatser för att underlätta ett effektivt och snabbt godkännande av prospekt. Vägledningen ska innehålla uppgifter om kontaktpunkter i fråga om godkännanden. Emittenten eller den person som ansvarar för att upprätta prospektet ska ha möjlighet att direkt kommunicera och samverka med den behöriga myndighetens personal under förfarandet för prospektets godkännande.

9.  De avgifter som de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten tar ut för godkännande av prospekt, registreringsdokument, inklusive allmänna registreringsdokument, tillägg och ändringar samt ingivande av allmänna registreringsdokument, ändringar av dessa och slutgiltiga villkor, ska vara rimliga och proportionerliga och ska minst göras tillgängliga för allmänheten på den behöriga myndighetens webbplats.

10.  Esma får utarbeta utkast till tekniska standarder för tillsyn för att ange förfaranden för granskningen av om prospekten är fullständiga, begripliga och konsekventa samt förfarandet för godkännande av prospekt.

Kommissionens ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

11.  Esma ska utöva sina befogenheter enligt förordning (EU) nr 1095/2010 för att främja enhetlighet i tillsynen i fråga om de behöriga myndigheternas gransknings- och godkännandeförfaranden när de bedömer huruvida informationen i prospekt är fullständig, konsekvent och begriplig. Esma ska i detta syfte utveckla riktlinjer som riktas till de behöriga myndigheterna för tillsyn och tillämpning av prospekt och som omfattar en undersökning av hur denna förordning efterlevs och med eventuella delegerade akter eller genomförandeakter som antas i anslutning till detta, samt tillämpning av lämpliga administrativa åtgärder och sanktioner för överträdelser i enlighet med artiklarna 36 och 37. [Ändr. 2]Esma ska särskilt främja enhetlighet i fråga om effektiviteten, metoderna och tidsplanen för de behöriga myndigheternas granskning av den information som ges i prospekt.

11a.   Esma ska utveckla ett centralt arbetsflödessystem i vilket prospektgodkännandet från inledandet fram till godkännandet registreras och som möjliggör för behöriga myndigheter, Esma och emittenter att hantera och övervaka ansökningar online.

12.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 30 i förordning (EU) nr 1095/2010 ska Esma anordna och genomföra minst en sakkunnighetsbedömning av de behöriga myndigheternas gransknings- och godkännandeförfaranden, däribland meddelanden om godkännande mellan de behöriga myndigheterna. Sakkunnighetsbedömningen ska även omfatta en granskning av hur olika gransknings- och godkännandemetoder som används av de behöriga myndigheterna påverkar emittenternas förmåga att anskaffa kapital i EU. Rapporten om denna sakkunnighetsbedömning ska offentliggöras senast tre år efter den dag då denna förordning började tillämpas. Inom ramen för sakkunnighetsbedömningen ska Esma beakta yttranden eller råd från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som avses i artikel 37 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 20

Offentliggörande av prospektet

1.  När prospektet har godkänts ska det göras tillgängligt för allmänheten av emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande till handel i skälig tid före och senast vid den tidpunkt då erbjudandet till allmänheten börjar gälla eller de berörda värdepapperen tas upp till handel.

I det fall det rör sig om det första erbjudandet till allmänheten av en kategori av aktier som ännu inte upptagits till handel på en reglerad marknad för första gången, ska prospektet vara tillgängligt minst sex arbetsdagar innan erbjudandet löper ut.

2.  Prospektet, vare sig det utgörs av ett enda dokument eller består av separata dokument, ska anses vara tillgängligt för allmänheten när det offentliggörs i elektronisk form på någon av följande webbplatser:

a)  Webbplatsen för emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad.

b)  Webbplatsen för finansiella mellanhänder som placerar eller säljer värdepapperen, däribland betalningsombud.

c)  Webbplatsen för den reglerade marknad där upptagandet till handel söks, eller webbplatsen för operatören av den multilaterala handelsplatsen, i förekommande fall.

3.  Prospekten ska offentliggöras i en särskild del av webbplatsen som är lätt tillgänglig när personerna går in på webbplatsen. De ska vara möjliga att ladda ned och skriva ut och ska vara i ett sökbart elektroniskt format som inte kan ändras.

Dokument som innehåller information som införlivats genom hänvisningar i prospektet samt tillägg och/eller slutgiltiga villkor i fråga om prospektet ska finnas tillgängliga i samma del i anslutning till prospektet, även via länkar om så är nödvändigt.

Utan att det påverkar rätten till återkallande enligt artikel 22.2, får regelbundna emittenter enligt artikel 9.11 istället för ett tillägg välja att införliva ändringar till det allmänna registreringsdokumentet genom en dynamisk hänvisning till den senaste versionen av det allmänna registreringsdokumentet.

4.  Det ska inte vara nödvändigt att registrera sig, godkänna en ansvarsfriskrivning eller betala en avgift för att få tillgång till prospekten.

5.  Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska på sin webbplats offentliggöra alla godkända prospekt, eller åtminstone en förteckning över godkända prospekt, inklusive en länk till den särskilda delen av webbplatsen som avses i punkt 3 samt en angivelse av värdmedlemsstaten eller värdmedlemsstaterna om prospekt anmäls i enlighet med artikel 24. Den offentliggjorda förteckningen, inklusive länkar, ska hållas aktuell och alla poster ska ligga kvar på webbplatsen under den tidsperiod som avses i punkt 7.

Samtidigt som den behöriga myndigheten underrättar Esma om godkännandet av ett prospekt eller eventuella tillägg till detta, ska den till Esma lämna en elektronisk kopia av prospektet och eventuella tillägg samt de uppgifter som är nödvändiga för att Esma ska kunna kategorisera prospektet i den lagringsmekanism som avses i punkt 6 samt för den rapport som avses i artikel 45.

Den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten ska på sin webbplats offentliggöra information om alla underrättelser som mottagits i enlighet med artikel 24.

6.  Senast från inledandet av erbjudandet till allmänheten eller upptagandet till handel av de berörda värdepapperen ska Esma på sin webbplats offentliggöra alla prospekt som mottagits från de behöriga myndigheterna, inklusive eventuella tillägg till dessa, slutgiltiga villkor och relaterade översättningar i förekommande fall, samt information om värdmedlemsstaten eller värdmedlemsstaterna i fråga om prospekt som anmäls i enlighet med artikel 24. Offentliggörandet ska säkerställas genom en lagringsmekanism som ger allmänheten kostnadsfri tillgång och sökfunktioner. Nyckelinformation som ingår i prospektet, såsom internationella standardnummer för värdepapper (ISIN) och identifieringskoder för juridiska personer (LEI) för emittenter, erbjudare och garanter, ska vara maskinläsbar även när metadata används.

7.  Alla godkända prospekt ska finnas tillgängliga i digital form under minst tio år efter det att de offentliggjorts på de webbplatser som anges i punkterna 2 och 6.

8.  När det gäller prospekt som består av flera dokument och/eller innehåller information som införlivats genom hänvisning, får de dokument och den information som tillsammans utgör prospektet offentliggöras och spridas separat, förutsatt att dokumenten görs tillgängliga för allmänheten i enlighet med punkt 2. I varje dokument som ingår i prospektet ska det anges var de andra dokument som redan har godkänts av och/eller registrerats hos den behöriga myndigheten kan erhållas.

9.  Texten till och utformningen av det prospekt, och/eller tilläggen till prospektet som har gjorts tillgängligt för allmänheten ska alltid vara identiska med den ursprungliga version som godkänts av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten.

10.  En ▌kopia av prospektet på ett varaktigt medium ska på begäran lämnas kostnadsfritt till alla fysiska eller juridiska personer av emittenten, erbjudaren, den person som ansöker om upptagande till handel eller de finansiella mellanhänder som placerar eller säljer värdepapperen. Leveransen av papperskopior ska begränsas till de jurisdiktioner där erbjudandet till allmänheten görs eller där upptagandet till handel sker enligt denna förordning.

11.  För att säkerställa en konsekvent harmonisering av de förfaranden som fastställs i denna artikel får Esma utarbeta utkast till tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera kraven för offentliggörande av prospekt.

Kommissionens ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

12.  Esma ska utarbeta utkast till tekniska standarder för tillsyn för att ange de uppgifter som är nödvändiga för den kategorisering av prospekt som avses i punkt 5.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [12 månader från dagen för ikraftträdandet av denna förordning].

Kommissionens ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 21

Annonsering

1.  De principer som anges i denna artikel ska uppfyllas vid all annonsering som gäller antingen ett erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande till handel på en reglerad marknad.

2.  I annonserna ska det anges att ett prospekt har offentliggjorts eller kommer att offentliggöras och var investerare kan eller kommer att kunna erhålla det.

3.  Det ska klart framgå av annonsen att det är en annons. Informationen i denna får inte vara felaktig eller vilseledande. Denna information i annonseringen ska också vara förenlig med informationen som ges i prospektet, om prospektet redan är offentliggjort, eller förenlig med den information som obligatoriskt ska finnas i prospektet, om prospektet offentliggörs senare.

4.  All information om erbjudandet av värdepapper till allmänheten eller upptagandet till handel på en reglerad marknad som lämnas muntligen eller skriftligen, även om det inte sker i reklamsyfte, ska överensstämma med den information som lämnas i prospektet.

När väsentlig information lämnas av en emittent eller en erbjudare och riktas till en eller flera utvalda investerare i muntlig eller skriftlig form, ska sådan information lämnas till alla andra investerare till vilka erbjudandet riktas, oavsett om ett prospekt krävs eller inte enligt denna förordning. När ett prospekt måste offentliggöras, ska sådan information ingå i prospektet eller i ett tillägg till prospektet enligt artikel 22.1.

5.  Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där annonseringen sker ska ha kontrollbefogenheter i fråga om iakttagandet av principerna i punkterna 2–4 vid annonsering för erbjudanden av värdepapper till allmänheten eller upptagande till handel på en reglerad marknad.

Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska vid behov bistå den behöriga myndigheten i den medlemsstat där annonseringen sker i bedömningen av huruvida annonseringen överensstämmer med den information som lämnas i prospektet.

Utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 30.1, ska en behörig myndighets kontroll av annonseringen inte utgöra en förutsättning för erbjudanden av värdepapper till allmänheten eller upptagande till handel på en reglerad marknad i någon värdmedlemsstat.

5b.   Ingen avgift får tas ut av en behörig myndighet för kontroll av annonsering enligt denna artikel.

5c.   Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där annonseringen sker får komma överens med den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, om dessa är olika myndigheter, att den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska ha befogenhet att utöva kontrollen av att annonsverksamheten är förenlig med punkt 5. Om en sådan överenskommelse finns ska hemmedlemsstatens behöriga myndighet utan dröjsmål informera emittenten och Esma om detta.

6.  Esma ska utarbeta utkast till tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera bestämmelserna om annonsering som föreskrivs i punkterna 2–4 och 5a i denna förordning, även för att specificera bestämmelserna om spridning av annonserna och för att införa förfaranden för samarbete mellan de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten och i den medlemsstat där annonseringen sker.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [12 månader från dagen för ikraftträdandet av denna förordning].

Kommissionens ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 22

Tillägg till prospekt

1.  Varje ny omständighet av betydelse, sakfel eller förbiseende i samband med informationen i ett prospekt som kan påverka bedömningen av värdepapperen och som uppkommer eller uppmärksammas mellan tidpunkten för godkännandet av prospektet och det slutliga upphörandet av erbjudandet till allmänheten respektive den tidpunkt då handeln på en reglerad marknad påbörjas ska utan onödigt dröjsmål uppges i ett tillägg till prospektet.

Sådana tillägg ska godkännas på samma sätt som det ursprungliga prospektet inom maximalt fem arbetsdagar och offentliggöras med minst samma metoder som de som tillämpades vid offentliggörandet av detta i enlighet med artikel 20. Sammanfattningen, och eventuella översättningar av denna, ska också kompletteras om så är nödvändigt för att beakta den nya informationen i tillägget.

2.  Om prospektet avser ett värdepapperserbjudande till allmänheten ska investerare som redan har samtyckt till att köpa eller teckna sig för värdepapperen innan tillägget offentliggörs ha rätt att återkalla sina godkännanden inom fem arbetsdagar efter det att tillägget offentliggjorts, förutsatt att den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet i punkt 1 inträffade före det slutliga upphörandet av erbjudandet till allmänheten eller leveransen av värdepapperen, beroende på vad som inträffar först. Denna period kan förlängas av emittenten eller erbjudaren. Sista dagen för rätten till återkallande ska anges i tillägget.

Om en emittent väljer att införliva ändringar till det allmänna registreringsdokumentet genom en dynamisk hänvisning till den senaste versionen av det allmänna registreringsdokument, i stället för ett tillägg enligt artikel 20.3, ska detta inte påverka investerarens rätt till återkallande i enlighet med första stycket.

3.  Om en emittent utarbetar ett tillägg för upplysningar i grundprospektet som endast avser en eller flera individuella emissioner, ska investerarnas rätt att återkalla sina godkännanden enligt punkt 2 endast tillämpas på den eller de berörda enskilda emissionerna och inte på några andra emissioner av värdepapper i grundprospektet.

4.  Endast ett tillägg ska utarbetas och godkännas om en sådan ny omständighet av betydelse, sakfel eller förbiseende som avses i punkt 1 endast rör informationen i ett registreringsdokument eller ett allmänt registreringsdokument, och detta registreringsdokument eller allmänna registreringsdokument samtidigt används som en del av flera prospekt. I ett sådant fall ska alla prospekt som omfattas av tillägget anges i detta.

5.  När den behöriga myndigheten granskar ett tillägg före godkännande, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 20.3.2a, kan den begära att tillägget ska innehålla en konsoliderad version av de prospekt som har kompletterats i form av en bilaga, om så är nödvändigt för att säkerställa att den information som ges i prospektet är begriplig. En sådan begäran ska anses utgöra en begäran om kompletterande information enligt artikel 19.4.

6.  För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna artikel och beakta den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att specificera situationer där en ny omständighet av betydelse eller ett sakfel eller förbiseende i uppgifterna i prospektet kräver att ett tillägg till prospektet offentliggörs.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [12 månader från dagen för ikraftträdandet av denna förordning].

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

KAPITEL V

GRÄNSÖVERSKRIDANDE ERBJUDANDEN OCH UPPTAGANDEN TILL HANDEL SAMT ANVÄNDNING AV SPRÅK

Artikel 23

Räckvidden av godkännandet av ett prospekt och ett allmänt registreringsdokument inom unionen

1.  När ett erbjudande till allmänheten eller ett upptagande till handel på en reglerad marknad planeras i en eller flera medlemsstater eller i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten, ska det prospekt som godkänts i hemmedlemsstaten, liksom eventuella tillägg till detta, vara giltigt för erbjudanden till allmänheten eller upptagande till handel i varje värdmedlemsstat, förutsatt att anmälan görs till Esma och den behöriga myndigheten i varje värdmedlemsstat i enlighet med artikel 24; detta ska dock inte påverka tillämpningen av artikel 35. Värdmedlemsstatens behöriga myndighet ska inte företa något godkännande eller annat administrativt förfarande i fråga om prospektet.

Bestämmelserna i första stycket i punkt 1 ska i tillämpliga delar gälla för allmänna registreringsdokument som redan godkänts.

När ett prospekt lämnas in för godkännande i mer än en medlemsstat och det innehåller ett allmänt registreringsdokument som redan har godkänts i en annan medlemsstat, ska den behöriga myndighet som behandlar ansökan om godkännande av prospektet inte ompröva det allmänna registreringsdokumentet utan acceptera det tidigare godkännandet.

2.  Om nya omständigheter, sakfel eller förbiseenden av betydelse som avses i artikel 22 uppdagas efter godkännandet av prospektet, ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten kräva att ett tillägg offentliggörs och godkänns i enlighet med artikel 19.1. Esma och den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten får upplysa den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om behovet av nya uppgifter.

Artikel 24

Anmälan

1.  På begäran av emittenten eller den person som ansvarar för utformningen av prospektet ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten inom tre arbetsdagar räknat från mottagandet av begäran, eller inom en arbetsdag efter godkännandet av prospektet om begäran bifogas utkastet till prospekt, översända ett intyg om godkännande till den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten, av vilket det ska framgå att prospektet har upprättats i enlighet med denna förordning, samt en elektronisk kopia av det prospektet. Esma ska inrätta en portal där varje nationell behörig myndighet lägger in sådan information.

I tillämpliga fall ska det intyg som avses i första stycket åtföljas av en översättning av prospektet och/eller sammanfattningen, framställd på, emittentens eller den persons som ansvarar för utformningen av prospektet ansvar.

När ett allmänt registreringsdokument har godkänts i enlighet med artikel 9 ska det första och andra stycket i denna punkt gälla i tillämpliga delar.

Emittenten eller den person som ansvarar för upprättandet av prospektet eller i förekommande fall det allmänna registreringsdokumentet ska underrättas om godkännandeintyget samtidigt med den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten.

2.  Om bestämmelserna i artikel 17.2 och 17.3 har tillämpats ska detta framgå av intyget, liksom skälen till detta.

3.  Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska underrätta Esma om intyget om godkännande av prospektet samtidigt som den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten underrättas.

4.  Om de slutgiltiga villkoren för ett grundprospekt som redan har anmälts varken ingår i grundprospektet eller i ett tillägg ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten så snart det är praktiskt möjligt efter det att de registrerats kommunicera dem elektroniskt till den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten eller värdmedlemsstaterna och till Esma.

5.  De behöriga myndigheterna ska inte ta ut någon avgift för underrättelse eller mottagande av en underrättelse om prospekt eller tillägg till dessa, eller i förekommande fall det allmänna registreringsdokumentet, eller för eventuell relaterad tillsynsverksamhet, vare sig i hemmedlemsstaten eller i värdmedlemsstaten eller värdmedlemsstaterna.

6.  För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna förordning och beakta den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för anmälan av intyget om godkännande, prospektet, tillägget till prospektet eller det allmänna registreringsdokumentet och översättningen av prospektet och/eller sammanfattningen.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 25

Användning av språk

1.  När värdepapper erbjuds allmänheten eller ansökan görs om upptagande till handel på en reglerad marknad enbart i hemmedlemsstaten, ska prospektet avfattas på ett språk som godtas av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten.

2.  När värdepapper erbjuds allmänheten eller ansökan om upptagande till handel på en reglerad marknad görs i en eller flera medlemsstater utom hemmedlemsstaten, ska prospektet avfattas antingen på ett språk som godtas av de behöriga myndigheterna i de medlemsstaterna eller på ett språk som allmänt används i internationella finanskretsar, efter emittentens, erbjudarens eller den persons som begär upptagande till handel val.

Den behöriga myndigheten i varje värdmedlemsstat ska kräva att den sammanfattning som avses i artikel 7 ska översättas till dess officiella språk, men får inte kräva att någon annan del av prospekten översätts.[Ändr. 3]

För att den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska kunna utföra sin granskning och godkänna prospektet ska prospektet avfattas antingen på ett språk som den myndigheten godtar eller på ett språk som allmänt används i internationella finanskretsar, efter emittentens, erbjudarens eller den persons som ansöker om upptagande till handel val.

3.  När värdepapper erbjuds allmänheten eller ansökan görs om upptagande till handel på en reglerad marknad i flera medlemsstater inklusive hemmedlemsstaten, ska prospektet avfattas på ett språk som godtas av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och ska också göras tillgängligt antingen på ett språk som godtas av de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaterna eller på ett språk som allmänt används i internationella finanskretsar, efter emittentens, erbjudarens eller den persons som ansöker om upptagande till handel val.

Den behöriga myndigheten i varje värdmedlemsstat kan kräva att den sammanfattning som avses i artikel 7 ska översättas till dess officiella språk, men får inte kräva att någon annan del av prospekten översätts.

4.  De slutgiltiga villkoren och sammanfattningen av den enskilda emissionen ska vara avfattade på samma språk som det godkända grundprospektet.

När de slutgiltiga villkoren delges den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten, eller om det finns fler än en värdmedlemsstat, till de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaterna, ska de slutgiltiga villkoren och den bifogade sammanfattningen av den enskilda emissionen omfattas av de språkkrav som anges i denna artikel.

KAPITEL VI

SÄRSKILDA REGLER FÖR EMITTENTER SOM ÄR ETABLERADE I TREDJELÄNDER

Artikel 26

Erbjudande eller upptagande till handel av värdepapper enligt ett prospekt som upprättats i enlighet med denna förordning

1.  Om en emittent från ett tredjeland ▌ har för avsikt att erbjuda värdepapper till allmänheten i unionen eller ansöka om upptagande till handel med värdepapper på en reglerad marknad som är etablerad i unionen enligt ett prospekt som har upprättats i enlighet med denna förordning ska denne i enlighet med artikel 19 inhämta godkännande av sitt prospekt från den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat.

När ett prospekt har godkänts i enlighet med första stycket ska detta medföra alla rättigheter och skyldigheter som gäller för ett prospekt enligt denna förordning och prospektet och emittenter från tredjeländer ska omfattas av alla bestämmelser i denna förordning under tillsyn av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten.

Artikel 27

Erbjudande eller upptagande till handel av värdepapper enligt ett prospekt som upprättas i enlighet med lagstiftningen i ett tredjeland

1.  Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten för en emittent från ett tredjeland får godkänna prospekt för erbjudande till allmänheten eller upptagande till handel på en reglerad marknad som upprättats i enlighet med, och omfattas av, den nationella lagstiftning som emittenten från tredjelandet lyder under, förutsatt att

a)   informationskraven i den lagstiftningen är likvärdiga med kraven enligt denna förordning, och

b)   den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har ingått samarbetsavtal med den relevanta tillsynsmyndigheten för tredjelandsemittenten i enlighet med artikel 28.

2.  Om värdepapper som givits ut av en emittent i ett tredje land erbjuds till allmänheten eller upptas till handel i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten, ska kraven i artiklarna 23, 24 och 25 tillämpas.

För sådana emittenter ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ha rätt att ta ut en extra avgift för den börda en sådan emission medför.

3.  Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 42 anta delegerade akter för att fastställa allmänna kriterier för likvärdighet grundat på de krav som fastställs i artiklarna 6, 7, 8 och 13.

På grundval av ovanstående kriterier får kommissionen anta ett genomförandebeslut som fastställer att informationskraven i ett tredjelands lagstiftning är likvärdiga med kraven i denna förordning. Sådana genomförandebeslut ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 43.2.

Artikel 28

Samarbete med tredjeländer

1.  Vid tillämpningen av artikel 27, och när så anses nödvändigt, vid tillämpningen av artikel 26, ska medlemsstaternas behöriga myndigheter ingå samarbetsavtal med tillsynsmyndigheter i tredjeländer rörande informationsutbyte med tillsynsmyndigheter i tredjeländer och verkställandet av de skyldigheter som uppstår enligt denna förordning i tredjeländer, såvida inte det tredjelandet finns upptaget på kommissionens lista över icke-samarbetsvilliga länder. De samarbetsformerna ska leda till åtminstone ett effektivt informationsutbyte som gör att de behöriga myndigheterna kan utföra sina skyldigheter enligt denna förordning.

En behörig myndighet ska informera Esma och de andra behöriga myndigheterna om den avser att komma överens om en sådan samarbetsform.

2.  Vid tillämpningen av artikel 27, och när så anses nödvändigt, vid tillämpningen av artikel 26, ska Esma underlätta och samordna utvecklingen av samarbetsavtalen mellan de behöriga myndigheterna och berörda tillsynsmyndigheter från tredjeländer.

Esma ska också när det är nödvändigt underlätta och samordna utbytet mellan behöriga myndigheter av information som erhållits från tillsynsmyndigheter i tredjeländer som kan vara relevanta när åtgärder vidtas enligt artiklarna 36 och 37.

3.  De behöriga myndigheterna ska ingå samarbetsformer om utbyte av information med tillsynsmyndigheterna i tredjeländer enbart om den utlämnade informationen omfattas av garantier om tystnadsplikt som minst motsvarar dem som anges i artikel 33. Detta informationsutbyte måste vara avsett för fullgörande av dessa behöriga myndigheters verksamhetsuppgifter.

3a.   Esma får utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa minimiinnehållet i de samarbetsformer som avses i punkt 1.

Kommissionens ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

3b.   För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa ett malldokument för de samarbetsformer som de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska tillämpa.

KAPITEL VII

ESMA OCH BEHÖRIGA MYNDIGHETER

Artikel 29

Behöriga myndigheter

1.  Varje medlemsstat ska utse en enda behörig administrativ myndighet som är ansvarig för att utföra de uppgifter som anges i denna förordning och för att se till att de bestämmelser som antas i enlighet med förordningen tillämpas. Medlemsstaterna ska informera kommissionen, Esma och de andra behöriga myndigheterna i andra medlemsstater om detta.

Den behöriga myndigheten ska vara ▌ oberoende av ▌ marknadsdeltagare.

2.  Medlemsstaterna kan tillåta att deras behöriga myndigheter delegerar uppgiften att offentliggöra godkända prospekt på internet.

Eventuell delegering av uppgifter till andra enheter ska anges i ett särskilt beslut med angivande av vilka uppgifter som ska utföras och på vilka villkor de ska utföras. De villkoren ska innehålla en bestämmelse om att enheten ska agera och vara organiserad på ett sådant sätt att intressekonflikter undviks och att den information som erhållits vid utförandet av de delegerade uppgifterna inte utnyttjas på ett illojalt sätt eller för att förhindra konkurrens. Beslutet ska ange alla avtal som ingås mellan den behöriga myndigheten och den enhet som uppgifterna delegeras till.

Det slutliga ansvaret för övervakningen av att denna förordning och för godkännande av prospekten ska ligga hos den behöriga myndighet eller de behöriga myndigheter som har utsetts i enlighet med punkt 1.

Medlemsstaterna ska meddela kommissionen, Esma och de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna det beslut som avses i andra stycket beslut som fattas, inbegripet de exakta villkor som reglerar sådan delegering.

3.  Punkterna 1 och 2 ska gälla utan att det påverkar medlemsstaternas möjlighet att inrätta separata rättsliga och administrativa förfaranden för utomeuropeiska territorier när den medlemsstaten ansvarar för deras yttre förbindelser.

Artikel 30

De behöriga myndigheternas befogenheter

1.  För att utföra sina uppgifter enligt denna förordning ska behöriga myndigheter i enlighet med nationell rätt ha minst följande tillsyns- och utredningsbefogenheter:

a)  Kräva att emittenter, erbjudare eller personer som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad tar med kompletterande uppgifter i prospektet, om det är nödvändigt för att skydda investerarna.

b)  Kräva att emittenter, erbjudare eller personer som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad, och de personer som kontrollerar dem eller kontrolleras av dem, överlämnar upplysningar och handlingar.

c)  Kräva att revisorer och företagsledning hos emittenter, erbjudare och personer som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad samt finansiella mellanhänder som fått i uppdrag att utföra erbjudandet till allmänheten eller begära upptagande till handel, överlämnar upplysningar.

d)  Meddela tillfälligt förbud för ett erbjudande till allmänheten eller ett upptagande till handel under högst 25 på varandra följande arbetsdagar vid ett och samma tillfälle, om den har skälig anledning att misstänka att bestämmelserna i denna förordning har överträtts.

e)  Förbjuda annonsering helt eller tillfälligt eller kräva att emittenter, erbjudare eller personer som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad eller relevanta finansiella mellanhänder att upphör med eller tillfälligt drar in annonseringen under högst tio på varandra följande arbetsdagar vid ett och samma tillfälle, om den har skälig anledning att tro att bestämmelserna i denna förordning har överträtts.

f)  Förbjuda ett erbjudande till allmänheten, om den finner att bestämmelserna i denna förordning har överträtts eller har skälig anledning att misstänka att de skulle överträdas.

g)  Meddela eller begära att den berörda reglerade marknaden meddelar tillfälligt förbud för handeln på en reglerad marknad under högst tio på varandra följande arbetsdagar vid ett och samma tillfälle om den har skälig anledning att tro att bestämmelserna i denna förordning har överträtts.

h)  Förbjuda handel på en reglerad marknad om den finner att bestämmelserna i denna förordning har överträtts.

i)  Offentliggöra det faktum att en emittent, en erbjudare eller en person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad underlåter att iaktta sina skyldigheter.

j)  Avbryta granskningen av ett prospekt som ingivits för godkännande eller avbryta ett erbjudande till allmänheten eller ett upptagande till handel om den behöriga myndigheten utnyttjar sin befogenhet att införa ett förbud eller en begränsning i enlighet med artikel 42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014(26), till dess att förbudet eller begränsningen har upphört.

k)  Avslå godkännande av prospekt som upprättats av en viss emittent, erbjudare eller en person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad för en period av högst fem år, om denna emittent, erbjudare eller person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad allvarligt eller upprepade gånger har överträtt bestämmelserna i denna förordning.

l)  Lämna ut, eller kräva att emittenten lämnar ut, all väsentlig information som kan tänkas påverka bedömningen av ett värdepapper som tagits upp till handel på en reglerad marknad, för att skydda investerarna eller för att säkerställa att marknaden fungerar störningsfritt.

m)  Meddela tillfälligt förbud eller begära att den berörda reglerade marknaden meddelar tillfälligt förbud för handeln med ett värdepapper om myndigheten anser att emittentens ställning är sådan att handeln skulle skada investerarnas intressen.

n)  Utföra inspektioner på plats eller utredningar på andra platser än privatbostäder för fysiska personer, och för detta ändamål få tillträde till lokaler för att få åtkomst till dokument och andra uppgifter i någon form när det föreligger rimlig misstanke om att det finns dokument och andra uppgifter med anknytning till föremålet för utredningen som kan vara relevanta för att bevisa en överträdelse av denna förordning.

När så krävs enligt nationell lagstiftning får den behöriga myndigheten begära att behörig rättslig myndighet ska besluta om att utnyttja befogenheterna enligt första stycket. I enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1095/2010 ska Esma ha rätt att delta i inspektioner på plats enligt led n, om dessa utförs gemensamt av två eller flera behöriga myndigheter.

2.  De behöriga myndigheterna ska utöva sina befogenheter enligt vad som avses i punkt 1, i den utsträckning som krävs för att de ska kunna uppfylla sitt ansvar för att övervaka efterlevnaden av denna förordning och godkänna prospektet, på något av följande sätt:

a)  Direkt.

b)  I samarbete med andra myndigheter.

c)  På eget ansvar genom delegering till sådana myndigheter.

d)  Genom hänvändelse till de behöriga rättsliga myndigheterna.

3.  Medlemsstaterna ska se till att lämpliga åtgärder vidtagits så att behöriga myndigheter förfogar över de tillsyns- och övervakningsbefogenheter som behövs för att de ska kunna uppfylla sina åtaganden.

4.  En person som rapporterar information till den behöriga myndigheten i enlighet med denna förordning ska inte anses överträda eventuella restriktioner för lämnande av uppgifter som ålagts genom avtal eller i någon lagbestämmelse eller administrativ bestämmelse, och den rapporterande personen ska inte ha någon form av ansvar med avseende på denna rapportering.

5.  Punkterna 1–3 ska inte påverka en medlemsstats möjlighet att införa särskilda rättsliga och administrativa åtgärder för utomeuropeiska territorier för vars yttre förbindelser medlemsstaten i fråga är ansvarig.

Artikel 31

Samarbete mellan behöriga myndigheter

1.  De behöriga myndigheterna ska samarbeta med varandra och med Esma vid tillämpningen av denna förordning. De ska utbyta information utan onödigt dröjsmål och samarbeta om undersökningar, tillsyn och kontroll av efterlevnad.

Om medlemsstaterna i enlighet med artikel 36 har valt att fastställa straffrättsliga påföljder för de överträdelser av bestämmelserna som avses i denna förordning, ska de se till att lämpliga åtgärder har vidtagits, så att behöriga myndigheterna har alla nödvändiga befogenheter att etablera kontakter med rättsliga myndigheter inom sin jurisdiktion för att få särskild information om brottsutredningar eller straffrättsliga förfaranden som har inletts på grund av eventuella överträdelser av denna förordning och vidarebefordra samma information till andra behöriga myndigheter och Esma, så att de kan uppfylla sin skyldighet att samarbeta med varandra och Esma vid tillämpningen av denna förordning.

2.  En behörig myndighet får vägra att tillmötesgå en begäran om information eller en begäran om samarbete i samband med en undersökning endast under någon följande exceptionella omständigheter:

a)  Om tillmötesgående av begäran sannolikt kan inverka negativt på dess egna undersökningar, efterlevnadskontroller eller en brottsutredning.

b)  Om rättsliga förfaranden redan har inletts beträffande samma handlingar och mot samma personer inför den berörda medlemsstatens myndigheter.

c)  Om ett slutligt rättsligt avgörande redan har meddelats mot samma personer för samma handlingar i den berörda medlemsstaten.

3.  De behöriga myndigheterna ska på begäran omedelbart överlämna all information som krävs för syftet med denna förordning.

4.  Den behöriga myndigheten får begära bistånd från den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat i fråga om inspektioner på plats eller undersökningar.

Den begärande behöriga myndigheten ska informera Esma om varje framställan som avses i första stycket. När det rör sig om gränsöverskridande undersökningar eller inspektioner ska Esma samordna kontroller eller utredningen om en av de behöriga myndigheterna begär det.

Om en behörig myndighet tar emot en begäran från en behörig myndighet i en annan medlemsstat om att genomföra en inspektion på plats eller en undersökning får den förstnämnda myndigheten göra följande:

a)  Själv genomföra inspektionen på plats eller undersökningen.

b)  Tillåta att den behöriga myndighet som inkom med begäran deltar i en inspektion på plats eller en undersökning.

c)  Tillåta att den behöriga myndighet som inkom med begäran själv genomför inspektionen på plats eller undersökningen.

d)  Utse revisorer eller andra sakkunniga för att utföra inspektionen på plats eller undersökningen.

e)  Samarbeta med övriga behöriga myndigheter vid utförandet av vissa tillsynsuppgifter.

5.  De behöriga myndigheterna får till Esma hänskjuta situationer där en begäran om samarbete, i synnerhet för utbyte av upplysningar, har avslagits eller inte lett till åtgärder inom rimlig tid. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) får Esma i de fall som avses i första meningen agera i enlighet med de befogenheter som myndigheten tilldelats genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

6.  Esma kan utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera vilka uppgifter som ska utbytas mellan de behöriga myndigheterna i enlighet med punkt 1.

Kommissionens ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

7.  Esma kan utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för samarbete och utbyte av information mellan behöriga myndigheter.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i tredje stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 32

Samarbete med Esma

1.  De behöriga myndigheterna ska samarbeta med Esma vid tillämpningen av denna förordning, i enlighet med förordning (EU) nr 1095/2010.

2.  De behöriga myndigheterna ska omgående förse Esma med alla uppgifter den behöver för att utföra sina verksamhetsuppgifter, i enlighet med artikel 35 i förordning (EU) nr 1095/2010.

3.  För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av den här artikeln kan Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för att fastställa de förfaranden och format för informationsutbyte som avses i punkt 2.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 33

Tystnadsplikt

1.  All information som utbyts mellan behöriga myndigheter enligt denna förordning och som avser affärs- eller driftsförhållanden och andra ekonomiska eller personliga förhållanden ska anses vara konfidentiell och omfattas av tystnadsplikt, utom då den behöriga myndigheten när informationen lämnas anger att informationen får lämnas ut eller då så krävs för rättsliga förfaranden.

2.  Sekretess ska gälla för alla personer som arbetar eller har arbetat för den behöriga myndigheten och för någon enhet till vilken den behöriga myndigheten har delegerat sina befogenheter. Information som omfattas av tystnadsplikt får lämnas ut till en annan person eller myndighet endast när detta föreskrivs i unionsrätten eller nationell rätt.

Artikel 34

Uppgiftsskydd

I fråga om behandling av personuppgifter inom ramen för denna förordning, ska behöriga myndigheter utföra sina uppgifter enligt denna förordning i enlighet med nationella lagar och andra författningar som införlivar direktiv 95/46/EG.

I fråga om Esmas behandling av personuppgifter inom ramen för denna förordning, ska Esma följa bestämmelserna i förordning (EG) nr 45/2001.

Artikel 35

Förebyggande åtgärder

1.  I fall då värdmedlemsstatens behöriga myndighet konstaterar att emittenter, erbjudare eller personer som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad eller finansiella institut med ansvar för förfarandena i samband med erbjudanden till allmänheten har begått oegentligheter eller att dessa personer har överträtt sina skyldigheter enligt denna förordning, måste den meddela dessa undersökningsresultat till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och till Esma.

2.  Om emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad eller det finansinstitut som ansvarar för erbjudandet till allmänheten fortsätter att överträda de relevanta bestämmelserna i denna förordning trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, ska den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten, efter att ha informerat den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och Esma, vidta alla lämpliga åtgärder för att skydda investerarna och utan onödigt dröjsmål underrätta kommissionen och Esma om detta.

3.  I de situationer som avses i punkt 2 får Esma agera i enlighet med de befogenheter som myndigheten tilldelats genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

KAPITEL VIII

ADMINISTRATIVA ÅTGÄRDER OCH SANKTIONER

Artikel 36

Administrativa åtgärder och sanktioner

1.  Medlemsstaterna ska i enlighet med nationell lagstiftning ge behöriga myndigheter befogenhet att vidta administrativa åtgärder och tillgripa administrativa påföljder, som ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande, utan påverkan på de behöriga myndigheternas tillsyns- och utredningsbefogenheter enligt artikel 30 och medlemsstaternas rätt att besluta om och tillgripa straffrättsliga påföljder. Dessa administrativa åtgärder och påföljder ska åtminstone tillämpas mot följande:

a)  Överträdelser av artikel 3, artikel 5, artikel 6, artikel 7.1–10, artikel 8, artikel 9.1–13, artikel 10, artikel 11.1 och 3, artikel 12, artikel 14.2, artikel 15.1 och 2, artikel 16.1, artikel 17.1 och 3, artikel 18.1–3, artikel 19.1, artikel 20.1–4 och 7–10, artikel 21.2–4, artikel 22.1, 2 och 4 samt artikel 25 i denna förordning.

b)  Underlåtenhet att samarbeta eller uppfylla sina skyldigheter i samband med en utredning, inspektion eller begäran som omfattas av artikel 30.

Medlemsstaterna får besluta att inte fastställa några bestämmelser om administrativa sanktioner som avses i första stycket om överträdelserna som avses i led a eller led b i det stycket redan är föremål för straffrättsliga påföljder enligt deras nationella rätt senast den [12 månader från dagen för ikraftträdandet av denna förordning]. Om medlemsstaterna så beslutar ska de underrätta kommissionen och Esma på ett detaljerat sätt om de relevanta delarna av sin straffrätt.

Senast den [12 månader från dagen för ikraftträdandet av denna förordning] ska medlemsstaterna i detalj anmäla de regler som avses i första och andra stycket till kommissionen och Esma. De ska utan dröjsmål underrätta kommissionen och Esma om eventuella ändringar av reglerna.

2.  Medlemsstaterna ska i enlighet med nationell rätt se till att de behöriga myndigheterna har befogenhet att vidta och besluta åtminstone följande administrativa sanktioner och åtgärder i fråga om de överträdelser som anges i punkt 1 a:

a)  Ett offentligt utlåtande med uppgift om den ansvariga fysiska eller juridiska personen och om överträdelsens karaktär i enlighet med artikel 40.

b)  Ett föreläggande enligt vilket det krävs att den fysiska eller juridiska personen upphör med sitt agerande och inte upprepar detta.

c)  Maximala administrativa sanktionsavgifter på minst två gånger beloppet av de vinster som erhållits eller de förluster som undvikits genom överträdelsen, om dessa belopp kan fastställas.

d)  I fråga om en juridisk person, maximala administrativa sanktionsavgifter på minst 5 000 000 EUR eller, i medlemsstater vars valuta inte är euro, det motsvarande beloppet i den nationella valutan den [dagen för ikraftträdandet av denna förordning], eller 3 % av den juridiska personens totala årsomsättning enligt den senaste tillgängliga redovisning som har godkänts av ledningsorganet.

Om den juridiska personen är ett moderbolag eller dotterbolag till ett moderbolag som ska upprätta en koncernredovisning enligt direktiv 2013/34/EU, ska den relevanta totala årsomsättningen vara den totala årsomsättningen eller motsvarande typ av inkomst enligt relevant EU-lagstiftning på redovisningsområdet i den senast tillgängliga koncernredovisning som godkänts av ledningsorganet för det yttersta moderbolaget.

e)  För en fysisk person, maximala administrativa böter på minst 700 000 EUR eller, i medlemsstater som inte har euron som valuta, motsvarande värde i nationell valuta [dagen för denna förordnings ikraftträdande].

3.  Medlemsstaterna får föreskriva ytterligare sanktioner eller åtgärder och högre sanktionsavgifter än vad som föreskrivs i denna förordning.

Artikel 37

Utövande av tillsyns- och sanktionsbefogenheter

1.  De behöriga myndigheterna ska när de fastställer typ av och storlek på administrativa sanktioner och åtgärder beakta alla relevanta omständigheter, inklusive följande där så är lämpligt:

a)  Överträdelsens allvarlighetsgrad och varaktighet.

b)  Graden av ansvar hos den person som är ansvarig för överträdelsen.

c)  Finansiell styrka hos den person som är ansvarig för överträdelsen enligt den ansvariga juridiska personens totala omsättning eller den aktuella fysiska personens årsinkomst och nettotillgångar.

d)  Överträdelsens inverkan på icke-professionella investerares intressen.

e)  Storleken på de vinster som har gjorts eller de förluster som undvikits av den person som är ansvarig för överträdelsen eller förluster för tredje part till följd av överträdelsen, i den mån dessa kan fastställas.

f)  Graden av samarbete med den behöriga myndigheten hos den person som är ansvarig för överträdelsen, utan att det påverkar behovet av att säkerställa återbetalning av de vinster som personen har erhållit eller de förluster som den undvikit.

g)  Tidigare överträdelser av den person som gjort sig skyldig till överträdelsen.

h)  Åtgärder som den person som är ansvarig för överträdelsen har vidtagit efter överträdelsen för att förhindra att den upprepas.

2.  När de behöriga myndigheterna utövar sina befogenheter att påföra sanktioner och vidta andra administrativa åtgärder enligt artikel 36 ska de bedriva ett nära samarbete för att se till att utövandet av deras tillsyns- och utredningsbefogenheter och de administrativa sanktionerna och andra administrativa åtgärder som de påför är effektiva och lämpliga enligt denna förordning. De ska samordna sina åtgärder för att undvika eventuellt dubbelarbete och överlappningar när de utövar sina tillsyns- och utredningsbefogenheter och när de påför de administrativa sanktionerna och åtgärderna i gränsöverskridande fall.

Artikel 38

Omprövning

Medlemsstaterna ska se till att beslut som fattas i enlighet med bestämmelserna i denna förordning är vederbörligen motiverade och omfattas av rätten att överklaga inför domstol.

Artikel 39

Rapportering av överträdelser

1.  De behöriga myndigheterna ska inrätta effektiva mekanismer för att uppmuntra och möjliggöra rapportering till dem om faktiska eller potentiella överträdelser av denna förordning.

2.  Systemen enligt punkt 1 ska åtminstone inkludera följande:

a)  Särskilda förfaranden för mottagande av rapporter om faktiska eller potentiella överträdelser och uppföljning av dem, inbegripet inrättande av säkra kommunikationskanaler för sådana rapporter.

b)  Lämpligt skydd för anställda med anställningsavtal som rapporterar om överträdelser, åtminstone mot vedergällning, diskriminering och andra former av orättvis behandling från deras arbetsgivare eller en tredje part.

c)  Identitets- och personuppgiftsskydd för både den person som rapporterar överträdelser och den fysiska person som påstås vara ansvarig för en överträdelse under alla skeden av förfarandena, såvida inte sådant offentliggörande krävs enligt nationell rätt i samband med ytterligare utredning eller efterföljande rättsliga förfaranden.

3.  Medlemsstaterna får föreskriva att ekonomiska incitament till personer som erbjuder relevant information om faktiska eller potentiella överträdelser av denna förordning kan beviljas i enlighet med nationell rätt om det inte finns andra rättsliga skyldigheter eller avtalsförpliktelser för dessa personer att rapportera sådan information, och förutsatt att informationen är ny och att den leder till påförandet av en administrativ sanktion eller straffrättslig påföljd eller vidtagande av en annan administrativ åtgärd på grund av en överträdelse av denna förordning.

4.  Medlemsstaterna ska kräva att arbetsgivare som bedriver verksamhet som regleras med avseende på finansiella tjänster ska ha inrättat lämpliga förfaranden genom vilka deras anställda kan rapportera faktiska eller potentiella överträdelser internt genom en särskild, oberoende och självständig kanal.

Artikel 40

Offentliggörande av beslut

1.  Den behöriga myndigheten ska på sin officiella webbplats offentliggöra beslut om administrativa sanktioner eller åtgärder till följd av en överträdelse av denna förordning omedelbart efter det att den person som har ålagts sanktionen eller åtgärden har informerats om det beslutet. Offentliggörandet ska innehålla åtminstone information om överträdelsens typ och art och om vilka personer som är ansvariga. Den skyldigheten ska inte gälla beslut om åläggande av åtgärder av utredningskaraktär.

2.  Om den behöriga myndigheten anser att ett offentliggörande av de juridiska personernas identitet eller av de fysiska personernas identitet eller personuppgifter är oproportionerlig, mot bakgrund av en bedömning av proportionaliteten i offentliggörandet av sådana uppgifter i det enskilda fallet, eller om offentliggörandet skulle äventyra finansmarknadernas stabilitet eller en pågående utredning, ska medlemsstaterna se till att de behöriga myndigheterna

a)  skjuter upp offentliggörandet av beslutet om sanktionen eller åtgärden tills det inte längre finns någon anledning att inte offentliggöra det,

b)  offentliggör beslutet om sanktionen eller åtgärden på anonym grund på ett sätt som överensstämmer med nationell rätt, om ett sådant anonymt offentliggörande säkerställer ett effektivt skydd av personuppgifterna i fråga; vid ett beslut om att offentliggöra en sanktion eller åtgärd på anonym grund får offentliggörandet av de relevanta uppgifterna skjutas upp under en rimlig tidsperiod, om det antas att anledningen till det anonyma offentliggörandet kommer att upphöra att gälla inom denna tidsperiod,

c)  inte offentliggör beslutet om sanktionen eller åtgärden om de alternativ som anges i leden a och b inte anses vara tillräckliga för att säkerställa att

i)  att finansmarknadernas stabilitet inte äventyras,

ii)  att offentliggörandet av dessa beslut är proportionerligt, när det gäller åtgärder som bedöms vara av mindre vikt.

3.  Vid överklagande av beslutet om att påföra en sanktion eller åtgärd inför relevanta rättsliga eller andra myndigheter, ska de behöriga myndigheterna på sin officiella webbplats omedelbart även offentliggöra information om detta och all senare information om resultatet av ett sådant överklagande. Dessutom ska alla beslut om ogiltigförklarande av ett tidigare beslut eller om påförande av en sanktion eller åtgärd offentliggöras.

4.  De behöriga myndigheterna ska säkerställa att allt som offentliggörs i enlighet med denna artikel ska finnas kvar på deras officiella webbplats under minst fem år efter offentliggörandet. Personuppgifter i offentliggörandet ska endast finnas på den behöriga myndighetens officiella webbplats under den tidsperiod som är nödvändig enligt tillämpliga regler om uppgiftsskydd.

Artikel 41

Rapportering av sanktioner till Esma

1.  Den behöriga myndigheten ska en gång om året till Esma lämna sammanställda uppgifter om alla administrativa sanktioner eller åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 36. Esma ska offentliggöra den samlade informationen i en årsrapport.

Om medlemsstaterna i enlighet med artikel 36.1 har valt att fastställa straffrättsliga påföljder för överträdelser av bestämmelser som avses i artikel 36.1, ska deras behöriga myndigheter årligen tillhandahålla Esma anonymiserade uppgifter i aggregerad form om alla inledda brottsutredningar och alla ålagda straffrättsliga påföljder. Esma ska i en årsrapport offentliggöra uppgifter om utdömda straffrättsliga påföljder.

2.  Om den behöriga myndigheten har offentliggjort administrativa eller straffrättsliga påföljder eller andra administrativa åtgärder, ska den samtidigt underrätta Esma om dessa administrativa sanktioner eller åtgärder.

3.  Behöriga myndigheter ska informera Esma om alla administrativa sanktioner eller åtgärder som påförts men som inte offentliggjorts i enlighet med artikel 40.2 c, inbegripet överklaganden av dessa och utgången av de överklagandena. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna delges information och den slutliga domen vid ålagda straffrättsliga påföljder och att de lämnar dessa till Esma. Esma ska upprätthålla en central databas över sanktioner som rapporterats till Esma med informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna som enda syfte. Den databasen ska endast vara tillgänglig för behöriga myndigheter och ska uppdateras på grundval av uppgifter som lämnas av de behöriga myndigheterna.

KAPITEL IX

DELEGERADE AKTER OCH GENOMFÖRANDEAKTER

Artikel 42

Utövande av delegering

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den delegering av befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel ▌1.6, artikel 2.2, ▌artikel 13.1 och 2, artikel 14.3, artikel 15.3 ▌och artikel 27.3 ska ges till kommissionen för en obegränsad tidsperiod från och med [dagen för ikraftträdandet av denna förordning].

3.  Den delegering av befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel ▌1.6, artikel 2.2, ▌artikel 13.1 och 2, artikel 14.3, artikel 15.3 ▌och artikel 27.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.  En delegerad akt som antas enligt artikel ▌1.6, artikel 2.2, ▌artikel 13.1 och 2, artikel 14.3, artikel 15.3 ▌och artikel 27.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet inte gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 43

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av Europeiska värdepapperskommittén, som inrättats genom kommissionens beslut 2001/528/EG(27). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

KAPITEL X

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 44

Upphävande

1.  Direktiv 2003/71/EG upphävs från och med [den dag då denna förordning börjar tillämpas].

2.  Hänvisningar till direktiv 2003/71/EG ska tolkas som hänvisningar till denna förordning och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga IV till den här förordningen.

4.  Prospekt som godkänns i enlighet med de nationella lagar som införlivar direktiv 2003/71/EG före den [tillämpningsdatumet för denna förordning] ska fortsätta att regleras av den nationella lagen till dess att deras giltighetstid löper ut eller till dess att tolv månader har förflutit efter [tillämpningsdatumet för denna förordning], beroende på vad som inträffar först.

Artikel 45

Esmas rapport om prospekt

1.  På grundval av de dokument som offentliggörs via den mekanism som avses i artikel 20.6 ska Esma varje år offentliggöra en rapport med statistik över godkända och anmälda prospekt i unionen samt en analys av trender, med beaktande av typer av emittenter, särskilt små och medelstora företag, och typer av emissioner, särskilt vederlag för erbjudanden, typ av överförbara värdepapper, typ av handelspalats samt nominellt värde.

2.  Rapporten ska särskilt innehålla följande:

a)  En analys av i vilken utsträckning de regelverk för offentliggörande som anges i artiklarna 14 och 15 och det allmänna registreringsdokument som anges i artikel 9 används inom unionen.

b)  Statistik över grundprospekt och slutgiltiga villkor och statistik över prospekt som upprättats som separata dokument eller som ett enda dokument.

c)  Statistik över de genomsnittliga och totala belopp som anskaffas genom erbjudanden av värdepapper till allmänheten som omfattas av denna förordning, av onoterade företag, företag vars värdepapper handlas på multilaterala handelsplattformar, inklusive tillväxtmarknader för små och medelstora företag, och företag vars värdepapper är upptagna till handel på reglerade marknader. I förekommande fall ska statistiken innehålla en uppdelning mellan marknadsintroduktioner och efterföljande erbjudanden och mellan aktierelaterade och icke-aktierelaterade värdepapper.

ca)   Statistik över kostnaderna för att upprätta ett prospekt uppdelade åtminstone mellan olika kategorier av emittenter, emissionens storlek och plats samt de olika typer av avgifter som emittenterna måste betala och de kategorier av tjänsteleverantörer som tar ut avgifterna. Statistiken ska åtföljas av en analys av hur effektiv konkurrensen är mellan tjänsteleverantörer involverade i utarbetandet av prospekt och rekommendationer om hur kostnaderna kan minskas.

Artikel 46

Översyn

Senast [fem år från dagen för ikraftträdandet av denna förordning] ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning, vid behov åtföljd av ett lagstiftningsförslag.

Rapporten ska bland annat innehålla en bedömning av huruvida prospektsammanfattningen, de regelverk för offentliggörande som fastställs i artiklarna 14 och 15 och det allmänna registreringsdokument som fastställs i artikel 9 fortfarande är lämpliga mot bakgrund av de eftersträvade målen. Rapporten ska beakta resultaten av den sakkunnighetsbedömning som nämns i artikel 19.12.

Artikel 47

Ikraftträdande och tillämpning

1.  Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.  Den ska tillämpas från och med den [24 månader från dagen för denna förordnings ikraftträdande].

2a.   Genom undantag från punkt 2 får medlemsstaterna välja att tillämpa de gränser som fastställts för undantaget i artikel 1.3 d eller alternativet i artikel 3.2 från och med dagen för denna förordnings ikraftträdande.

3.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa artikel 11, artikel 19.8, artikel 29, artikel 30, artikel 36, artikel 37, artikel 38, artikel 39, artikel 40 och artikel 41 senast den [24 månader från dagen för denna förordnings ikraftträdande].

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

Bilaga I

PROSPEKT

I.   Sammanfattning

II.   Uppgifter om styrelsens sammansättning, företagsledning, rådgivare och revisorer

Syftet är att identifiera företagets företrädare och andra personer som har medverkat i företagets erbjudande till allmänheten eller värdepapperens upptagande till handel, dvs. de personer som är ansvariga för utformningen av prospektet och de som ansvarar för revisionen av årsboksluten.

III.   Sifferuppgifter om erbjudandet och förväntad tidsplan

Syftet är att ge väsentlig information om genomförandet av ett erbjudande och ange viktiga datum som rör erbjudandet.

A.  Uppgifter om erbjudandet.

B.  Metod och förväntad tidsplan.

IV.   Väsentlig information

Syftet är att i sammandrag redovisa väsentlig information om företagets finansiella ställning, kapitalstruktur och riskfaktorer. Om de årsredovisningshandlingar som ingår i dokumentet har omarbetats för att avspegla väsentliga förändringar i företagets koncernstruktur eller redovisningsprinciper, ska de utvalda finansiella uppgifterna också omräknas.

A.  Finansiella uppgifter i utdrag.

B.  Eget kapital och skuldsättning. Det ska ingå uppgifter om eget kapital och skuldsättning (i det senare fallet ska det anges vilka skulder som är täckta av borgen eller säkerhet).

C.  Motiven för erbjudandet och användningen av de medel erbjudandet förväntas tillföra.

D.  Riskfaktorer

V.   Information om företaget

Syftet är att ge information om företagets affärsverksamhet, om de produkter företaget tillverkar eller de tjänster det tillhandahåller, samt om de faktorer som påverkar verksamheten. Denna punkt syftar också till att ge information som gör det möjligt att bedöma om företagets fastigheter, anläggningar, maskiner och utrustning är ändamålsenliga och lämpliga, samt om företagets planer för framtida ökningar eller minskningar av sådan kapacitet.

A.  Företagets historik och utveckling.

B.  Företagets verksamhet.

C.  Organisationsstruktur.

D.  Egendom, anläggningar och utrustning.

VI.   Översikt över drift och finansiering, framtidsutsikter

Syftet är att ge ledningens beskrivning av vilka faktorer som har påverkat företagets finansiella ställning och resultat under de tidigare räkenskapsår som omfattas av boksluten, och ledningens bedömning av faktorer och tendenser som förväntas få en väsentlig inverkan på företagets finansiella ställning och rörelseresultat under kommande perioder.

A.  Rörelseresultat.

B.  Likviditet och kapitalresurser.

C.  Forskning och utveckling, patent och licenser, osv.

D.  Tendenser och prognoser.

VII.   Styrelseledamöter, företagsledning och anställda

Syftet är att ge information om bolagets styrelse och ledning som möjliggör för investerare att bedöma dessa personers erfarenhet, kvalifikationer och ersättningsnivåer liksom deras anknytning till bolaget.

A.  Styrelseledamöter och företagsledning.

B.  Ersättning.

C.  Styrelsens arbetsformer.

D.  Anställda.

E.  Aktieinnehav.

VIII. Större aktieägare och transaktioner med närstående parter

Syftet är att ge information om de större aktieägarna och andra som kontrollerar eller kan kontrollera bolaget. Under denna rubrik ska också ges information om de transaktioner bolaget har haft med närstående personer och huruvida villkoren för dessa transaktioner gagnar företagets intressen.

A.  Större aktieägare.

B.  Transaktioner med närstående parter

C.  Experters och rådgivares intressen i företaget.

IX.   Ekonomisk information

Syftet är att närmare ange vilka bokslutshandlingar som ska tas med i dokumentet, vilka perioder dessa ska täcka, hur gamla dessa handlingar får vara samt övrig finansiell information. De principer för redovisning och revision som kommer att tillåtas för att sammanställa och revidera årsredovisningarna kommer att fastställas enligt internationella redovisnings- och revisionsstandarder.

A.  Koncernredovisning och övrig finansiell information.

B.  Väsentliga ändringar

X.   Närmare upplysningar om erbjudandet och upptagandet till handel

Syftet är att ge information om erbjudandet och upptagandet till handel av värdepapper, värdepapperens planerade fördelning och därmed sammanhängande frågor.

A.  Erbjudande och upptagande till handel.

B.  Plan över fördelningen av värdepapper.

C.  Marknader.

D.  Säljande värdepappersinnehavare.

E.  Utspädning (enbart för aktierelaterade värdepapper).

F.  Emissionskostnader.

XI.   Ytterligare information

Syftet är att ge information, i huvudsak av lagstadgad natur, som inte återfinns på andra ställen i prospektet.

A.  Aktiekapital.

B.  Stiftelseurkund och bolagsordning.

C.  Väsentliga kontrakt.

D.  Valutakontroll.

E.  Varning om skattekonsekvenser.

F.  Utdelning och betalningsombud.

G.  Expertutlåtande.

H.  FÖREVISADE DOKUMENT

I.  Övrig information.

Bilaga II

REGISTRERINGSDOKUMENT

I.   Uppgifter om styrelsens sammansättning, företagsledning, rådgivare och revisorer

Syftet är att identifiera företagets företrädare och andra personer som har medverkat i företagets erbjudande till allmänheten eller värdepapperens upptagande till handel, dvs. de personer som är ansvariga för utformningen av prospektet och de som ansvarar för revisionen av årsboksluten.

II.   Väsentlig information om emittenten

Syftet är att i sammandrag redovisa väsentlig information om företagets finansiella ställning, kapitalstruktur och riskfaktorer. Om de årsredovisningshandlingar som ingår i dokumentet har omarbetats för att avspegla väsentliga förändringar i företagets koncernstruktur eller redovisningsprinciper, ska de utvalda finansiella uppgifterna också omräknas.

A.  Finansiella uppgifter i utdrag.

B.  Eget kapital och skuldsättning Det ska ingå uppgifter om eget kapital och skuldsättning (i det senare fallet ska det anges vilka skulder som är täckta av borgen eller säkerhet).

C.  Riskfaktorer.

III.   Information om företaget

Syftet är att ge information om företagets affärsverksamhet, om de produkter företaget tillverkar eller de tjänster det tillhandahåller, samt om de faktorer som påverkar verksamheten. Denna punkt syftar också till att ge information som gör det möjligt att bedöma om företagets fastigheter, anläggningar, maskiner och utrustning är ändamålsenliga och lämpliga, samt om företagets planer för framtida ökningar eller minskningar av sådan kapacitet.

A.  Företagets historik och utveckling.

B.  Företagets verksamhet.

C.  Organisationsstruktur.

D.  Egendom, anläggningar, maskiner och utrustning.

IV.   Översikt över drift och finansiering, framtidsutsikter

Syftet är att ge ledningens beskrivning av vilka faktorer som har påverkat företagets finansiella ställning och resultat under de tidigare räkenskapsår som omfattas av boksluten, och ledningens bedömning av faktorer och tendenser som förväntas få en väsentlig inverkan på företagets finansiella ställning och rörelseresultat under kommande perioder.

A.  Rörelseresultat.

B.  Likviditet och kapitalresurser.

C.  Forskning och utveckling, patent och licenser, osv.

D.  Tendenser och prognoser.

V.   Styrelseledamöter, företagsledning och anställda

Syftet är att ge information om bolagets styrelse och ledning som möjliggör för investerare att bedöma dessa personers erfarenhet, kvalifikationer och ersättningsnivåer liksom deras anknytning till bolaget.

A.  Styrelseledamöter och företagsledning.

B.  Ersättning.

C.  Styrelsens arbetsformer.

D.  Anställda.

E.  Aktieinnehav.

VI.   Större aktieägare och transaktioner med närstående parter

Syftet är att ge information om de större aktieägarna och andra som kontrollerar eller kan kontrollera bolaget. Under denna rubrik ska också ges information om de transaktioner bolaget har haft med närstående personer och huruvida villkoren för dessa transaktioner gagnar företagets intressen.

A.  Större aktieägare.

B.  Transaktioner med närstående parter.

C.  Experters och rådgivares intressen i företaget.

VII.   Ekonomisk information

Syftet är att närmare ange vilka bokslutshandlingar som ska tas med i dokumentet, vilka perioder dessa ska täcka, hur gamla dessa handlingar får vara samt övrig finansiell information. De principer för redovisning och revision som kommer att tillåtas för att sammanställa och revidera årsredovisningarna kommer att fastställas enligt internationella redovisnings- och revisionsstandarder.

A.  Koncernredovisning och övrig finansiell information.

B.  Väsentliga ändringar.

VIII. Ytterligare information

Syftet är att ge information, i huvudsak av lagstadgad natur, som inte återfinns på andra ställen i prospektet.

A.  Aktiekapital.

B.  Stiftelseurkund och bolagsordning.

C.  Väsentliga kontrakt.

D.  Expertutlåtande.

E.  FÖREVISADE DOKUMENT

F.  Övrig information.

Bilaga III

VÄRDEPAPPERSNOT

I.   Uppgifter om styrelsens sammansättning, företagsledning, rådgivare och revisorer

Syftet är att identifiera företagets företrädare och andra personer som har medverkat i företagets erbjudande till allmänheten eller värdepapperens upptagande till handel, dvs. de personer som är ansvariga för utformningen av prospektet och de som ansvarar för revisionen av årsboksluten.

II.   Sifferuppgifter om erbjudandet och förväntad tidsplan

Syftet är att ge väsentlig information om genomförandet av ett erbjudande och ange viktiga datum som rör erbjudandet.

A.  Uppgifter om erbjudandet.

B.  Metod och förväntad tidsplan.

III.   Väsentlig information om emittenten

Syftet är att i sammandrag redovisa väsentlig information om företagets finansiella ställning, kapitalstruktur och riskfaktorer. Om de årsredovisningshandlingar som ingår i dokumentet har omarbetats för att avspegla väsentliga förändringar i företagets koncernstruktur eller redovisningsprinciper, ska de utvalda finansiella uppgifterna också omräknas.

A.  Eget kapital och skuldsättning Det ska ingå uppgifter om eget kapital och skuldsättning (i det senare fallet ska det anges vilka skulder som är täckta av borgen eller säkerhet).

B.  Motiven för erbjudandet och användningen av de medel erbjudandet förväntas tillföra.

C.  Riskfaktorer.

IV.   Experters intressen i bolaget

Syftet är att ge information om affärstransaktioner som bolaget har ingått med experter eller rådgivare som anlitats på tillfällig basis.

V.   Närmare upplysningar om erbjudandet och upptagandet till handel

Syftet är att ge information om erbjudandet och upptagandet till handel av värdepapper, värdepapperens planerade fördelning och därmed sammanhängande frågor.

A.  Erbjudande och upptagande till handel.

B.  Plan över fördelningen av värdepapper.

C.  Marknader.

D.  Säljande värdepappersinnehavare.

E.  Utspädning (enbart för aktierelaterade värdepapper).

F.  Emissionskostnader.

VI.   Ytterligare information

Syftet är att ge information, i huvudsak av lagstadgad natur, som inte återfinns på andra ställen i prospektet.

A.  Valutakontroll.

B.  Varning om skattekonsekvenser.

C.  Utdelning och betalningsombud.

D.  Expertutlåtande.

E.  FÖREVISADE DOKUMENT

Bilaga IV

Jämförelsetabell

(som avses i artikel 44)

Direktiv 2003/71/EG

Denna förordning

Artikel 1.1

Artikel 1.1

Artikel 1.2 utom artikel 1.2 h

Artikel 1.2

Artikel 1.2 h

Artikel 1.3 d

Artikel 1.3

Artikel 4

Artikel 1.4

Artikel 1.5 a och b

Artikel 2.1

Artikel 2.1

Artikel 2.4

Artikel 2.2

Artikel 3.1

Artikel 3.1

Artikel 3.2 a

Artikel 1.3 a

Artikel 3.2 b

Artikel 1.3 b

Artikel 3.2 c

Artikel 1.3 c

Artikel 3.2 d

Artikel 3.2 e

Artikel 3.2 stycke 2 och 3

Artikel 5

Artikel 3.3

Artikel 3.3

Artikel 3.4

Artikel 1.5 b

Artikel 4.1 a

Artikel 1.3 e

Artikel 4.1 b

Artikel 1.3 f

Artikel 4.1 c

Artikel 1.3 g

Artikel 4.1 d

Artikel 1.3 h

Artikel 4.1 e

Artikel 1.3 i

Artikel 4.1 stycke 2–5

Artikel 4.2 a

Artikel 1.4 a

Artikel 4.2 b

Artikel 1.4 c

Artikel 4.2 c

Artikel 1.4 d

Artikel 4.2 d

Artikel 1.4 e

Artikel 4.2 e

Artikel 1.4 f

Artikel 4.2 f

Artikel 1.4 g

Artikel 4.2 g

Artikel 1.4 b

Artikel 4.2 h

Artikel 1.4 h

Artikel 4.3

Artikel 1.6

Artikel 5.1

Artikel 6.1

Artikel 5.2

Artikel 7

Artikel 5.3

Artikel 6.2

Artikel 5. 4 stycke 1

Artikel 8.1

Artikel 5.4 stycke 2

Artikel 8.9

Artikel 5.4 stycke 3

Artikel 8.4 och artikel 24.4

Artikel 5.5

Artikel 13.1

Artikel 6.1

Artikel 11.1

Artikel 6.2

Artikel 11.2

Artikel 7.1

Artikel 13.1 stycke 1

Artikel 7.2 a

Artikel 13.1 stycke 2 a

Artikel 7.2 b

Artikel 13.2 stycke 2 b

Artikel 7.2 c

Artikel 13.2 stycke 2 c

Artikel 7.2 d

Artikel 13.2 stycke 2 c

Artikel 7.2 e

Artikel 15

Artikel 7.2 f

Artikel 13.2 stycke 2 d

Artikel 7.2 g

Artikel 14

Artikel 7.3

Artikel 13.3

Artikel 7.4

Artikel 8.1

Artikel 17.1

Artikel 8.2

Artikel 17.2

Artikel 8.3

Artikel 17.3

Artikel 8.3a

Artikel 17.4

Artikel 8.4

Artikel 17.5

Artikel 8.5

Artikel 9.1

Artikel 12.1

Artikel 9.2

Artikel 12.1

Artikel 9.3

Artikel 12.1

Artikel 9.4

Artikel 12.2

Artikel 11.1

Artikel 18.1

Artikel 11.2

Artikel 18.2

Artikel 11.3

Artikel 18.4

Artikel 12.1

Artikel 10.1 stycke 1

Artikel 12.2

Artikel 10.1 stycke 2

Artikel 12.3

Artikel 13.1

Artikel 19.1

Artikel 13.2

Artikel 19.2

Artikel 13.3

Artikel 19.3

Artikel 13.4

Artikel 19.4

Artikel 13.5

Artikel 19.7

Artikel 13.6

Artikel 19.8

Artikel 19.8

Artikel 19.10

Artikel 14.1

Artikel 20.1

Artikel 14.2

Artikel 20.2

Artikel 14.3

Artikel 14.4

Artikel 20.5

Artikel 14.4a

Artikel 20.6

Artikel 14.5

Artikel 20.8

Artikel 14.6

Artikel 20.9

Artikel 14.7

Artikel 20.10

Artikel 14.8

Artikel 20.11

Artikel 15.1

Artikel 21.1

Artikel 15.2

Artikel 21.2

Artikel 15.3

Artikel 21.3

Artikel 15.4

Artikel 21.4

Artikel 15.5

Artikel 15.6

Artikel 21.5

Artikel 15.7

Artikel 21.6

Artikel 16.1

Artikel 22.1

Artikel 16.2

Artikel 22.2

Artikel 16.3

Artikel 22.6

Artikel 17.1

Artikel 23.1

Artikel 17.2

Artikel 23.2

Artikel 18.1

Artikel 24.1

Artikel 18.2

Artikel 24.2

Artikel 18.3 stycke 1

Artikel 24.3

Artikel 18.3 stycke 2

Artikel 20.5 stycke 3 och artikel 20.6

Artikel 18.4

Artikel 24.6

Artikel 19.1

Artikel 25.1

Artikel 19.2

Artikel 25.2

Artikel 19.3

Artikel 25.3

Artikel 19.4

Artikel 20.1

Artikel 27.1

Artikel 20.2

Artikel 27.2

Artikel 20.3

Artikel 27.3

Artikel 21.1

Artikel 29.1

Artikel 21.1a

Artikel 32.1

Artikel 21.1b

Artikel 32.2

Artikel 21.2

Artikel 29.2

Artikel 21.3 a

Artikel 30.1 a

Artikel 21.3 b

Artikel 30.1 b

Artikel 21.3 c

Artikel 30.1 c

Artikel 21.3 d

Artikel 30.1 d

Artikel 21.3 e

Artikel 30.1 e

Artikel 21.3 f

Artikel 30.1 f

Artikel 21.3 g

Artikel 30.1 g

Artikel 21.3 h

Artikel 30.1 h

Artikel 21.3 i

Artikel 30.1 i

Artikel 21.3 stycke 2

Artikel 30.1 stycke 2

Artikel 21.4 a

Artikel 30.1 l

Artikel 21.4 b

Artikel 30.1 m

Artikel 21.4 c

Artikel 21.4 d

Artikel 30.1 n

Artikel 21.4 stycke 2

Artikel 30.1 stycke 3

Artikel 21.5

Artikel 29.3 och artikel 30.5

Artikel 22.1

Artikel 33.2

Artikel 22.2 stycke 1

Artikel 31.1

Artikel 22.2 stycke 2

Artikel 22.2 stycke 3

Artikel 31.5

Artikel 22.3

Artikel 22.4

Artikel 31.6 och 7

Artikel 23.1

Artikel 35.1

Artikel 23.2

Artikel 35.2

Artikel 24

Artikel 43

Artikel 24a.1

Artikel 42.2

Artikel 24a.2

Artikel 42.4

Artikel 24a.3

Artikel 42.1

Artikel 24b

Artikel 42.3

Artikel 24c

Artikel 42.5

Artikel 25.1

Artikel 36.1

Artikel 25.2

Artikel 40

Artikel 26

Artikel 38

Artikel 27

Artikel 28

Artikel 29

Artikel 30

Artikel 31

Artikel 46

Artikel 32

Artikel 47

Artikel 33

Artikel 47

(1) Ärendet återförvisades till det ansvariga utskottet för ytterligare behandling enligt artikel 61.2 andra stycket i arbetsordningen (A8-0238/2016).
(2)*Ändringar: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar med symbolen ▌.
(3) EUT C 177, 18.5.2016, s. 9.
(4) EUT C 195, 2.6.2016, s. 1.
(5) Europaparlamentets ståndpunkt av den ... (EUT ...) (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den ....
(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG (EUT L 345, 31.12.2003, s. 64).
(7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/73/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiv 2003/71/EG om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och av direktiv 2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad (EUT L 327, 11.12.2010, s. 1).
(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).
(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014 av den 26 november 2014 om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare (Priips) (EUT L 352, 9.12.2014, s. 1).
(10) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG (EUT L 390, 31.12.2004, s. 38).
(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (EUT L 173, 12.6.2014, s. 1).
(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).
(13) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(14) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).
(15) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).
(16) Rådets direktiv 80/390/EEG av den 17 mars 1980 om samordning av kraven på upprättande, granskning och spridning av prospekt som ska offentliggöras vid upptagande av värdepapper till officiell notering vid fondbörs (EGT L 100, 17.4.1980, s. 1).
(17) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/34/EG av den 28 maj 2001 om upptagande av värdepapper till officiell notering och om uppgifter som ska offentliggöras beträffande sådana värdepapper (EGT L 184, 6.7.2001, s. 1).
(18) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).
(19) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32).
(20) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1).
(21) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014 av den 26 november 2014 om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare (EUT L 352, 9.12.2014, s. 1).
(22) Kommissionens förordning (EG) nr 809/2004 av den 29 april 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG i fråga om informationen i prospekt, dessas format, införlivande genom hänvisning samt offentliggörande av prospekt och annonsering (EUT L 149, 30.4.2004, s. 1).
(23) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG (EUT L 390, 31.12.2004, s. 38).
(24) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).
(25) [EUT C , , s. ].
(26) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 84).
(27) Kommissionens beslut 2001/528/EG av den 6 juni 2001 om inrättande av en europeisk värdepapperskommitté (EGT L 191, 13.7.2001, s. 45).


Asyl: provisoriska åtgärder till förmån för Italien och Grekland *
PDF 411kWORD 52k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 september 2016 om förslaget till rådets beslut om ändring av rådets beslut (EU) 2015/1601 av den 22 september 2015 om fastställande av provisoriska åtgärder på området internationellt skydd till förmån för Italien och Grekland (COM(2016)0171 – C8-0133/2016 – 2016/0089(NLE))
P8_TA(2016)0354A8-0236/2016

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2016)0171),

–  med beaktande av artikel 78.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0133/2016),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0236/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till beslut
Skäl 2
(2)  Enligt artikel 4.2 i beslut (EU) 2015/1601 av den 26 september 2016 skulle 54 000 sökande omplaceras från Italien och Grekland till övriga medlemsstaters territorium, om inte kommissionen dessförinnan i enlighet med artikel 4.3 föreslagit omplacering från någon annan av de deltagande medlemsstaterna som försatts i en nödsituation till följd av en plötslig tillströmning av flyktingar.
(2)  Enligt artikel 4.2 i beslut (EU) 2015/1601 skulle, per den 26 september 2016, 54 000 sökande omplaceras från Italien och Grekland, enligt den proportion som fastställdes i det beslutet (dvs. 12 764 sökande från Italien och 41 236 från Grekland), till övriga medlemsstaters territorium, om inte kommissionen dessförinnan i enlighet med artikel 4.3 föreslagit omplacering från andra deltagande medlemsstater som försatts i en nödsituation till följd av en plötslig tillströmning av flyktingar.
Ändring 2
Förslag till beslut
Skäl 3
(3)   Enligt artikel 1.2 i beslut (EU) 2015/1601 ska kommissionen fortlöpande granska situationen avseende tillströmning i stor skala av tredjelandsmedborgare i medlemsstaterna. Kommissionen bör när så är lämpligt lägga fram förslag om ändring av det beslutet för att ta hänsyn till utvecklingen av situationen på plats och dess påverkan på omplaceringsmekanismen, samt växande påfrestningar i medlemsstaterna, särskilt i medlemsstater som ligger i frontlinjen.
utgår
Ändring 3
Förslag till beslut
Skäl 3a (nytt)
(3a)   I artikel 4.1 c i beslut (EU) 2015/1601 anges att 54 000 sökande bör omplaceras. Omplacering definieras på följande sätt i artikel 2 e i beslutet: överföring av en sökande från den medlemsstats territorium som är ansvarig för prövningen av ansökan om internationellt skydd till omplaceringsmedlemsstatens territorium. Omplacering omfattar inte vidarebosättning eller inresa till en medlemsstats territorium för personer från tredjeländer som är i behov av internationellt skydd.
Ändring 4
Förslag till beslut
Skäl 3b (nytt)
(3b)   Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån bör ha som uppgift att fortlöpande granska situationen avseende tillströmning i stor skala av tredjelandsmedborgare i medlemsstaterna.
Ändring 5
Förslag till beslut
Skäl 4
(4)  Den 7 mars enades EU:s stats- och regeringschefer om en rad principer som ska ligga till grund för ett avtal med Turkiet, däribland att för varje syrier som återtas av Turkiet från de grekiska öarna vidarebosätta en annan syrier från Turkiet i EU:s medlemsstater inom ramen för gällande åtaganden. Dessa principer vidareutvecklades i kommissionens meddelande om de nästa operativa stegen i samarbetet mellan EU och Turkiet på migrationsområdet, där åtgärder för att överföra vissa åtaganden enligt befintliga beslut om omplacering till det så kallade 1:1-systemet efterlystes, i synnerhet samtliga eller några av de 54 000 personer som ännu inte kunnat omplaceras.
(4)  Den 7 mars enades EU:s stats- och regeringschefer genom ett uttalande om en rad principer som ska ligga till grund för ett avtal med Turkiet, däribland att för varje syrier som återtas av Turkiet från de grekiska öarna vidarebosätta en annan syrier från Turkiet i EU:s medlemsstater inom ramen för gällande åtaganden. Detta 1:1-system bör genomföras med målet att skydda syrier som flyr undan krig och förföljelse, med fullt beaktande av rätten att söka asyl och principen om non-refoulement i enlighet med unionsrätten, Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 och protokollet till denna av den 31 januari 1967 angående flyktingars rättsliga ställning.
Ändring 6
Förslag till beslut
Skäl 5
(5)  Vidarebosättning, inresetillstånd av humanitära skäl eller andra former av laglig inresa från Turkiet enligt nationella och multilaterala system skulle lätta migrationstrycket på de medlemsstater från vilka omplacering ska göras enligt beslut (EU) 2015/1601 genom att tillhandahålla säkra och lagliga inresevägar till unionen och motverka irreguljära inresor. Därför bör medlemsstaternas ansträngningar att visa solidaritet genom att tillåta syriska medborgare i tydligt behov av internationellt skydd att resa in på landets territorium från Turkiet beaktas med avseende på de ovannämnda 54 000 asylsökande. Det antal personer som en medlemsstat på detta sätt tar emot från Turkiet bör dras av från det antal personer som ska omplaceras till den medlemsstaten enligt beslut (EU) 2015/1601 i förhållande till dessa 54 000 sökande.
(5)  Storskalig vidarebosättning, inresetillstånd av humanitära skäl eller andra former av lagligt beviljad inresa från Turkiet enligt nationella och multilaterala system behövs för att lätta migrationstrycket på medlemsstaterna genom att tillhandahålla säkra och lagliga inresevägar till unionen och göra irreguljära inresor onödiga. Därför bör dessa åtgärder förlängas. Hittills har endast ett minimalt antal syriska flyktingar vidarebosatts till unionen. I sin resolution av den 12 april 2016 om situationen i Medelhavsområdet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU efterlyste parlamentet ett större antal säkrare vägar för laglig migration för asylsökande och flyktingar till unionen, bland annat en bindande och obligatorisk unionslagstiftningsstrategi om vidarebosättning, humanitära inreseprogram som inrättas av alla medlemsstater och en mer omfattande användning av humanitära viseringar. Dessa åtgärder bör komplettera de omplaceringssystem som antagits enligt besluten (EU) 2015/1523 och (EU) 2015/1601.
Ändring 7
Förslag till beslut
Skäl 6
(6)  Inresa kan beviljas för vidarebosättning, av humanitära skäl eller andra typer av laglig inresa för personer i tydligt behov av internationellt skydd, såsom visering av humanitära skäl, överföring av humanitära skäl, program för familjeåterförening, projekt för privata sponsorsåtaganden, stipendier, program för arbetskraftens rörlighet och på andra sätt.
(6)  Inresa kan beviljas för vidarebosättning, av humanitära skäl eller andra typer av laglig inresa för personer i tydligt behov av internationellt skydd, såsom visering av humanitära skäl, överföring av humanitära skäl, program för familjeåterförening, projekt för privata sponsorsåtaganden, stipendier, tillträde till utbildning, program för arbetskraftens rörlighet och på andra sätt.
Ändring 8
Förslag till beslut
Skäl 6a (nytt)
(6a)   Enligt rådets direktiv 2003/86/EG1a bör åtgärderna avseende familjeåterförening antas i överensstämmelse med den skyldighet att skydda familjen och att respektera familjelivet som har stadfästs i en rad folkrättsliga instrument. Familjeåterförening är därför inte villkorad av annan unionspolitik, solidaritetsåtgärder eller brådskande åtgärder. Den bör alltid respekteras och främjas av medlemsstaterna.
___________________
1a Rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, 3.10.2003, s. 12).
Ändring 25
Förslag till beslut
Skäl 6b (nytt)
(6b)   Många sökande som behöver internationellt skydd och för närvarande finns i Grekland och Italien kan inte dra nytta av omplaceringssystemet eftersom de omfattas av förordning (EU) nr 604/2013. Medlemsstaterna måste snabbt genomföra rätten till familjeåterförening enligt förordning (EU) nr 604/2013 och påskynda behandlingen av fall med utsatta personer, så att dessa kan återförenas med sina familjer så fort som möjligt.
Ändring 9
Förslag till beslut
Skäl 7
(7)  Medlemsstaternas åtaganden inom ramen för det vidarebosättningssystem som överenskoms i slutsatserna från företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, av den 20 juli 2015 bör inte påverkas av detta beslut och bör inte beaktas i samband med deras skyldigheter enligt beslut (EU) 2015/1601. En medlemsstat som väljer att fullgöra sina skyldigheter enligt beslut (EU) 2015/1601 genom att tillåta inresa från Turkiet för syriska medborgare med hjälp av vidarebosättning får därför inte tillgodoräkna sig dessa ansträngningar i samband med sitt åtagande inom ramen för det vidarebosättningssystem som beslutades den 20 juli 2015.
(7)  Medlemsstaternas åtaganden inom ramen för det vidarebosättningssystem som överenskoms i slutsatserna från företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, av den 20 juli 2015 bör inte påverkas av detta beslut och bör inte beaktas i samband med deras skyldigheter enligt beslut (EU) 2015/1601.
Ändring 10
Förslag till beslut
Skäl 8
(8)  För att åstadkomma en lämplig uppföljning av situationen bör medlemsstaterna varje månad rapportera till kommissionen om hur många syriska medborgare som beviljats inresa till deras territorium från Turkiet i enlighet med det föreliggande ändringsförslaget och ange enligt vilket system personen beviljats inresa – nationellt eller multilateralt – samt vilken typ av laglig inresa som ägt rum.
(8)  För att åstadkomma en lämplig uppföljning av situationen bör medlemsstaterna varje månad rapportera till kommissionen om hur många syriska medborgare som beviljats inresa till deras territorium från Turkiet, om vilket slags inresa som använts och om vilken typ av system som inresan omfattas av.
Ändring 11
Förslag till beslut
Skäl 8a (nytt)
(8a)   Vidarebosättning bör inte ske på bekostnad av omplacering. Båda är viktiga solidaritetsinstrument. Omplacering är en form av intern solidaritet mellan medlemsstaterna, medan vidarebosättning och humanitär inresa eller annat slags inresa är en form av extern solidaritet med de tredjeländer som hyser de flesta flyktingarna.
Ändring 12
Förslag till beslut
Skäl 8b (nytt)
(8b)   Med tanke på det aktuella antalet asylsökande i Grekland och ökningen av det antal asylsökande som anländer till Italien förväntas behovet av nödfallsomplaceringsplatser fortsatt vara stort.
Ändring 13
Förslag till beslut
Skäl 8c (nytt)
(8c)   Enligt färska uppgifter från UNHCR finns 53 859 personer som söker internationellt skydd för närvarande kvar i Grekland. Det stora flertalet av dem är syrier (45 %), irakier (22 %) och afghaner (21 %). Trots det minskade antalet anländande personer, och med tanke på den politiska karaktären hos uttalandet från EU:s stats- och regeringschefer av den 18 mars 2016 om samarbete med Turkiet, är det ytterst osäkert om den nuvarande minskningen av det antal asylsökande som anländer till Grekland kommer att hålla i sig. Flyktingarna kan också använda nya vägar, t.ex. vägen via centrala Medelhavsområdet till Italien, där UNHCR rapporterar en ökning på 42,5 % i antalet migranter som anländer via Libyen jämfört med samma period 2015. Därför förväntas behovet av omplaceringsplatser förbli stort.
Ändring 14
Förslag till beslut
Skäl 8d (nytt)
(8d)   I sitt meddelande av den 16 mars 2016 Första rapporten om omplacering och vidarebosättning uppgav kommissionen att genomförandet av rådets beslut (EU) 2015/1601 har många brister. Medlemsstaternas reaktion på Easos allmänna uppmaning avseende 374 experter är klart otillräcklig med tanke på den kritiska situationen i Italien och Grekland. Trots det ökande antalet underåriga utan medföljande vuxen bland asylsökande och flyktingar som kommer i fråga för omplacering har bara ett mycket begränsat antal omplacerats, trots att man i rådets beslut om omplacering begär att utsatta sökande ska behandlas med prioritet. Vissa medlemsstater har i dagsläget inte tagit fram några omplaceringsplatser. Endast 18 medlemsstater har utfäst sig att ta emot omplacerade personer från Grekland, och 19 medlemsstater personer från Italien. Bland dessa medlemsstater har några endast gjort mycket begränsade utfästelser i förhållande till sin sammanlagda tilldelning.
Ändring 15
Förslag till beslut
Skäl 8e (nytt)
(8e)   Kommissionen har inlett överträdelseförfaranden mot Italien och Grekland rörande genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/20131a och mot Grekland rörande Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU1b. Inga rättsliga åtgärder har dock vidtagits mot medlemsstater som inte fullgör skyldigheterna enligt beslut (EU) 2015/1601.
_________________
1a Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 av den 26 juni 2013 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EU) nr 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat och för när medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och Europol begär jämförelser med Eurodacuppgifter för brottsbekämpande ändamål, samt om ändring av förordning (EU) nr 1077/2011 om inrättande av en Europeisk byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (omarbetning) (EUT L 180, 29.6.2013, s. 1.)
1b Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd, EUT L 180, 29.6.2013, s. 96).
Ändring 16
Förslag till beslut
Skäl 8f (nytt)
(8f)   Omplaceringsmedlemsstaterna måste fullständigt fullgöra sina skyldigheter enligt besluten (EU) 2015/1523 och (EU) 2015/1601 för att lindra trycket på de medlemsstater som ligger i frontlinjen. Omplaceringsmedlemsstaterna bör därför snabbt och väsentligt öka sina insatser för att bemöta den akuta humanitära situationen i Grekland och förhindra att situationen förvärras i Italien. Hittills har medlemsstaterna tillhandahållit endast 7 procent av omplaceringsplatserna. Per den 5 juni 2016 hade endast 793 personer från Italien och 2033 personer från Grekland faktiskt omplacerats. I sin första rapport om omplacering och vidarebosättning av den 16 mars 2016 påpekade kommissionen att medlemsstaterna måste uppnå en omplaceringsgrad på minst 5 680 personer i månaden för att uppfylla sina omplaceringsskyldigheter inom den tvååriga tidsfristen.
Ändring 17
Förslag till beslut
Skäl 8g (nytt)
(8g)   Afghaner bör också vara berättigade till omplacering enligt beslut (EU) 2015/1601. Under 2015 nådde antalet asylansökningar ingivna av afghaner i unionen en hittills oöverträffad nivå på omkring 180 000, vilket innebär att afghaner var den näst största gruppen asylsökande till unionen 2015. De allra flesta afghaner anländer till Grekland. Många av dem är underåriga utan medföljande vuxen. De har särskilda skyddsbehov som Grekland på grund av det fortsatt akuta asyltrycket inte kan tillgodose. Den försämrade säkerhetssituationen i Afghanistan, med ett rekordantal terroristattacker och civila dödsfall 2015, har lett till en betydande ökning av antalet godkända asylansökningar från afghaner i unionen: från 43 % år 2014 till 66 % år 2015, enligt uppgifter från Eurostat.
Ändring 18
Förslag till beslut
Skäl 14
(14)  Med hänsyn till situationens brådskande natur bör detta beslut träda i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
(14)  Detta beslut bör träda i kraft omedelbart, dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Ändring 19
Förslag till beslut
Artikel 1 – stycke 1 – led -1 (nytt)
Beslut (EU) nr 2015/1601
Artikel 3 – punkt 2
-1.   I artikel 3 ska punkt 2 ersättas med följande:
2.  Omplacering enligt detta beslut ska tillämpas endast med avseende på sökande av en nationalitet för vilken andelen beslut om beviljande av internationellt skydd i förhållande till de beslut som fattats i första instans angående ansökningar om internationellt skydd enligt kapitel III i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU [1] enligt de senast tillgängliga uppdaterade kvartalsvisa unionsomfattande uppgifterna från Eurostat är 75 % eller högre. Vad gäller statslösa personer ska hänsyn tas till det land där vederbörande tidigare hade sin hemvist. Kvartalsvisa uppdateringar ska tas i beaktande endast med avseende på sökande som inte redan har identifierats som sådana sökande som kan omplaceras i enlighet med artikel 5.3 i detta beslut.”
2. Omplacering enligt detta beslut ska tillämpas endast med avseende på sökande med syrisk, irakisk, eritreansk eller afghansk nationalitet eller sökande med en nationalitet för vilken andelen beslut om beviljande av internationellt skydd i förhållande till de beslut som fattats i första instans angående ansökningar om internationellt skydd enligt kapitel III i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU [1] enligt de senast tillgängliga uppdaterade kvartalsvisa unionsomfattande uppgifterna från Eurostat är 75 % eller högre. Vad gäller statslösa personer ska hänsyn tas till det land där vederbörande tidigare hade sin hemvist. Kvartalsvisa uppdateringar ska tas i beaktande endast med avseende på sökande som inte redan har identifierats som sådana sökande som kan omplaceras i enlighet med artikel 5.3 i detta beslut.”
Ändring 20
Förslag till beslut
Artikel 1 – stycke 1
Beslut (EU) nr 2015/1601
Artikel 4 – punkt 3a
I artikel 4 i beslut (EU) 2015/1601 ska följande punkt föras in som punkt 3a:
utgår
."3a. Det faktum att en medlemsstat tillåter syriska medborgare att resa in på landets territorium från Turkiet enligt internationella eller multilaterala system för laglig inresa för personer som är i tydligt behov av internationellt skydd, utöver åtaganden enligt det vidarebosättningssystem som avses i slutsatserna från stats- och regeringschefernas möte i rådet den 20 juli 2015, ska leda till att den medlemsstatens åtaganden i fråga om omplacering av de sökande som avses i artikel 3.1 c sätts ner i motsvarande omfattning.
Artikel 10 ska i tillämpliga delar gälla för alla lagliga inresor som leder till en minskning av omplaceringsskyldigheten.
Medlemsstaterna ska varje månad rapportera till kommissionen om hur många personer som lagligen rest in på det sätt som avses i detta stycke, enligt vilket system inresan skett och vilken typ av laglig inresa som beviljats.”
Ändring 21
Förslag till beslut
Artikel 1 – stycke 1 – led 1a (nytt)
Beslut (EU) nr 2015/1601
Artikel 5 – punkt 2
1a.   I artikel 5 ska punkt 2 ersättas med följande:
2.  Medlemsstaterna ska med jämna mellanrum och minst var tredje månad ange hur många sökande som snabbt kan omplaceras på deras territorium och tillhandahålla alla andra relevanta uppgifter.
2. Medlemsstaterna ska med jämna mellanrum och minst var tredje månad ange hur många sökande som snabbt kan omplaceras på deras territorium och tillhandahålla alla andra relevanta uppgifter. Medlemsstaterna ska göra minst en tredjedel av sina omplaceringsplatser tillgängliga senast den 31 december 2016.”
Ändring 22
Förslag till beslut
Artikel 1 – stycke 1 – led 1b (nytt)
Beslut (EU) nr 2015/1601
Artikel 5 – punkt 4
1b.   I artikel 5 ska punkt 4 ersättas med följande:
4.  När omplaceringsmedlemsstaten har gett sitt godkännande ska Italien och Grekland med det snaraste i samråd med Easo fatta beslut om omplacering av varje identifierad sökande till en specifik omplaceringsmedlemsstat och meddela den sökande detta i enlighet med artikel 6.4. Omplaceringsmedlemsstaten får besluta att inte godkänna omplacering av en sökande endast om det finns sådana rimliga skäl för detta som avses i punkt 7 i den här artikeln.
4. När omplaceringsmedlemsstaten har gett sitt godkännande ska Italien och Grekland med det snaraste i samråd med Easo fatta beslut om omplacering av varje identifierad sökande till en specifik omplaceringsmedlemsstat och meddela den sökande detta i enlighet med artikel 6.4. Omplaceringsmedlemsstaten får besluta att inte godkänna omplacering av en sökande endast om det finns sådana rimliga skäl för detta som avses i punkt 7 i den här artikeln. Om omplaceringsmedlemsstaten inte har godkänt omplaceringen inom två veckor ska medlemsstaten anses ha gett sitt godkännande.”
Ändring 23
Förslag till beslut
Artikel 1 – stycke 1 – led 1c (nytt)
Beslut (EU) nr 2015/1601
Artikel 5 – punkt 10
1c.   I artikel 5 ska punkt 10 ersättas med följande:
10.  Det omplaceringsförfarande som föreskrivs i denna artikel ska slutföras så snabbt som möjligt och senast två månader efter tidpunkten för underrättelsen från omplaceringsmedlemsstaten enligt punkt 2, om inte omplaceringsmedlemsstatens godkännande enligt punkt 4 sker mindre än två veckor innan tvåmånadersperioden löper ut. I sådana fall får tidsfristen för slutförandet av omplaceringsförfarandet förlängas med högst två veckor. Tidsfristen får dessutom förlängas med ytterligare fyra veckor, om så är lämpligt, om Italien eller Grekland kan anföra objektiva praktiska hinder för överföringen.
10. Det omplaceringsförfarande som föreskrivs i denna artikel ska slutföras så snabbt som möjligt och senast två månader efter tidpunkten för underrättelsen från omplaceringsmedlemsstaten enligt punkt 2. Tidsfristen får förlängas med fyra veckor, om så är lämpligt, om Italien eller Grekland kan anföra objektiva praktiska hinder för överföringen.”

Riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik *
PDF 476kWORD 55k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 september 2016 om förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (COM(2016)0071 – C8-0098/2016 – 2016/0043(NLE))
P8_TA(2016)0355A8-0247/2016

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2016)0071),

–  med beaktande av artikel 148.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0098/2016),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 8 juli 2015 om förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik(1),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8‑0247/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till beslut
Skäl -1 (nytt)
(-1)  Rådet har med sitt beslut (EU) 2015/1848 1a valt att återigen ignorera Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 juli 2015. Rådets strategi är inte i linje med andan i fördragen och försvagar samarbetet mellan EU-institutionerna samt ökar det demokratiska underskottet gentemot unionens medborgare. Europaparlamentet beklagar djupt rådets strategi och betonar att lagstiftningsresolutionen bör beaktas.
____________
1aRådets beslut (EU) 2015/1848 av den 5 oktober 2015 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik för 2015 (EUT L 268, 15.10.2015, s. 28).
Ändring 2
Förslag till beslut
Skäl 1
(1)  I artikel 145 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) föreskrivs att medlemsstaterna och unionen ska arbeta för att utveckla en samordnad sysselsättningsstrategi och särskilt för att främja en kvalificerad, utbildad och anpassningsbar arbetskraft och en arbetsmarknad som kan anpassa sig till ekonomiska förändringar i syfte att uppnå de mål som uppställs i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen (nedan kallat EU-fördraget).
(1)  I artikel 145 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) föreskrivs att medlemsstaterna och unionen ska arbeta för att utveckla en samordnad sysselsättningsstrategi och särskilt för att främja en kvalificerad, utbildad och anpassningsbar arbetskraft och en arbetsmarknad som kan anpassa sig till ekonomiska förändringar i syfte att uppnå de mål som uppställs i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen (nedan kallat EU-fördraget). Enligt artikel 9 och 10 i EUF-fördraget ska unionen vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet säkra en integrerad och inkluderande arbetsmarknad som kan motverka arbetslöshetens allvarliga konsekvenser och säkerställa en hög sysselsättning, garantera anständiga arbetsvillkor i hela EU, inklusive skäliga löner och säkra ett fullgott socialt skydd i överensstämmelse med arbetslagstiftning, kollektivavtal och i enlighet med subsidiaritetsprincipen liksom en hög utbildningsnivå samt bekämpa diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.
Ändring 3
Förslag till beslut
Skäl 2
(2)  Kommissionens Europa 2020-strategi gör det möjligt för unionen att inrikta sin ekonomi på en smart och hållbar tillväxt för alla i kombination med hög sysselsättning, hög produktivitet och en hög grad av social sammanhållning. Fem överordnade mål, som förtecknas under de relevanta riktlinjerna, utgör de gemensamma målsättningar som vägleder medlemsstaternas åtgärder, med beaktande av medlemsstaternas olika utgångslägen och förutsättningar samt unionens ståndpunkter och förutsättningar. Den europeiska sysselsättningsstrategin är av central betydelse för att förverkliga de sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiska målen i den nya strategin.
(2)  Kommissionens Europa 2020-strategi (Europa 2020) bör göra det möjligt för unionen att inrikta sin ekonomi på en smart och hållbar tillväxt för alla i kombination med en hög sysselsättningsnivå, hög produktivitet och en hög grad av social sammanhållning. Unionen är i behov av en övergripande politik och offentliga investeringar som kan bekämpa arbetslöshet och fattigdom. I detta avseende är den utveckling av sysselsättningsindikatorer och sociala indikatorer som hittills skett inom Europa 2020 mycket oroande eftersom antalet människor i riskzonen för fattigdom och social utestängning har ökat med 5 miljoner i stället för att minska, sysselsättningsgraden i vissa länder har ännu inte nått den nivå som var före krisen, och i vissa medlemsstater är andelen unga som varken arbetar eller studerar över 20 % och den andel som lämnar skolan i förtid uppgår till 23 %. Den europeiska sysselsättningsstrategin är av central betydelse för att förverkliga de sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiska målen samt målen för social delaktighet i den nya strategin. Dessa mål har dock ännu inte uppfyllts och medlemsstaterna måste öka sina insatser betydligt för att uppnå de förväntade resultaten. Uppnåendet av Europa 2020 inom det sysselsättnings- och socialpolitiska området måste fortsätta att vara ett prioriterat mål i medlemsstaternas sysselsättningspolitik.
Ändring 4
Förslag till beslut
Skäl 3
(3)  De integrerade riktlinjerna ligger i linje med Europeiska rådets slutsatser. De ger medlemsstaterna tydlig vägledning när de upprättar sina nationella reformprogram och genomför reformerna samtidigt som de återspeglar det ömsesidiga beroendet och ligger i linje med stabilitets- och tillväxtpakten. Riktlinjerna för sysselsättningen bör ligga till grund för eventuella landsspecifika rekommendationer som rådet kan rikta till medlemsstaterna i enlighet med artikel 148.4 i EUF-fördraget, parallellt med de landsspecifika rekommendationer som riktas till medlemsstaterna i enlighet med artikel 121.2 i samma fördrag. Riktlinjerna för sysselsättningen bör också ligga till grund för upprättandet av den gemensamma rapport om sysselsättningen som rådet och Europeiska kommissionen varje år lägger fram för Europeiska rådet.
(3)  De integrerade riktlinjerna bör ligga i linje med Europeiska rådets slutsatser. De ger medlemsstaterna tydlig vägledning när de upprättar sina nationella reformprogram och genomför reformerna samtidigt som de återspeglar det ömsesidiga beroendet och ligger i linje med stabilitets- och tillväxtpakten. Riktlinjerna för sysselsättningen bör beaktas för eventuella landsspecifika rekommendationer som rådet kan rikta till medlemsstaterna i enlighet med artikel 148.4 i EUF-fördraget, på ett välavvägt sätt med de landsspecifika rekommendationer som riktas till medlemsstaterna i enlighet med artikel 121.2 i EUF-fördraget. De länderspecifika rekommendationerna bör beakta inte bara ekonomiska indikatorer, utan även vid behov sysselsättningsindikatorer samt sociala indikatorer, och i förväg bedöma reformerna och deras konsekvenser för allmänheten. Riktlinjerna för sysselsättningen bör fastställas i nära samarbete med Europaparlamentet och bör ligga till grund för upprättandet av den gemensamma rapport om sysselsättningen som rådet och Europeiska kommissionen varje år lägger fram för Europeiska rådet. Tre sysselsättningsindikatorer – aktivitetsgrad, ungdomsarbetslöshet och långtidsarbetslöshet – har nyligen inkluderats i förfarandet vid makroekonomiska obalanser och i sin resolution av den 25 februari 2016 1a ansåg Europaparlamentet att dessa indikatorer borde leda till en djupgående analys i berörda medlemsstater som kan resultera i förslag och genomförande av ekonomiska reformer, arbetsmarknadsreformer och sociala reformer.
________________
1a Antagna texter, P8_TA(2016)0058. http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+REPORT+A8-2016-0030+0+DOC+XML+V0//SV
Ändring 5
Förslag till beslut
Skäl 4
(4)  Genomgången av medlemsstaternas nationella reformprogram i den gemensamma sysselsättningsrapporten visar att medlemsstaterna även i fortsättningen bör satsa på följande prioriterade områden: öka deltagandet på arbetsmarknaden och minska den strukturella arbetslösheten, utveckla en kvalificerad arbetskraft som tillgodoser behoven på arbetsmarknaden samt främja kvalitet i arbetet och livslångt lärande, förbättra utbildningssystemens resultat på alla nivåer och öka deltagandet i högre utbildning samt främja social inkludering och bekämpa fattigdom.
(4)  Genomgången av medlemsstaternas nationella reformprogram i den gemensamma sysselsättningsrapporten visar att medlemsstaterna även i fortsättningen bör beakta Europaparlamentets rekommendationer om den årliga tillväxtöversikten, de landsspecifika rekommendationerna och riktlinjerna för sysselsättningen och satsa på följande prioriterade områden: öka deltagandet på arbetsmarknaden och minska den strukturella arbetslösheten genom att skapa arbetstillfällen, ge stöd till välfungerande, dynamiska och inkluderande arbetsmarknader, utveckla en kvalificerad arbetskraft som kan tillgodose behoven på arbetsmarknaden samt främja anständiga arbeten och livslångt lärande, förbättra utbildningssystemens resultat på alla nivåer och öka deltagandet i högre utbildning samt främja social inkludering och möjligheter att förena yrkesliv och familjeliv, motverka alla former av diskriminering och bekämpa fattigdom, särskilt barnfattigdom liksom öka förmågan hos den åldrande befolkningen.
Ändring 6
Förslag till beslut
Skäl 6a (nytt)
(6a)   120 miljoner unionsmedborgare, cirka 25 %, befinner sig i riskzonen för fattigdom och social utestängning. Denna akuta situation, som också karaktäriseras av att många unionsmedborgare fortfarande är utan sysselsättning, innebär att kommissionen måste anta åtgärder för att uppmuntra medlemsstaterna att utveckla nationella system för lägsta basinkomst så att de kan garanteras anständiga levnadsvillkor.
Ändring 7
Förslag till beslut
Artikel 1
Riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik enligt bilagan till rådets beslut av den 5 oktober 2015 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik4 ska fortsätta att gälla under 2016 och ska beaktas i medlemsstaternas sysselsättningspolitik.
Riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, enligt bilagan, antas härmed. Dessa riktlinjer ska beaktas i medlemsstaternas sysselsättningspolitik och deras reformprogram, vilka ska rapporteras i linje med artikel 148.3 i EUF-fördraget.
__________________
4Rådets beslut (EU) 2015/1848 av den 5 oktober 2015 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik för 2015 (EUT L 268, 15.10.2015, s. 28).
Ändring 8
Förslag till beslut
Bilaga (ny)
Riktlinje 5: Stimulera efterfrågan på arbetskraft
Medlemsstaterna bör i samarbete med lokala och regionala myndigheter snabbt och effektivt ta itu med det allvarliga problem som arbetslösheten utgör, och underlätta och investera i skapandet av hållbara arbetstillfällen av god kvalitet, hantera frågor om tillträde för riskgrupper och undanröja hinder för nyanställningar i företag, oavsett kompetensnivå och arbetsmarknadssektor, även genom att minska onödig byråkrati, med respekt för arbetsnormer och sociala normer, främja entreprenörskap bland unga, och särskilt stödja nya mikroföretag, såväl som små och medelstora företag och deras tillväxt, i syfte att öka sysselsättningsgraden för kvinnor och män. Medlemsstaterna bör aktivt främja bl.a. sysselsättning i de gröna, vita och blå sektorerna och den sociala ekonomin samt stödja social innovation.
En skatteväxling bör göras från arbete till andra former av beskattning som är mindre skadliga för sysselsättning och tillväxt, samtidigt som inkomsterna måste tryggas för ett fullgott socialt skydd och utgifter för offentliga investeringar, innovation och sysselsättningsskapande. En sänkning av skatten på arbete bör inriktas på relevanta skattetryckskomponenter, på att komma åt diskriminering och på att undanröja hinder och negativa incitament för deltagande på arbetsmarknaden, särskilt för personer med funktionsnedsättningar och för dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden, samtidigt som gällande arbetsnormer respekteras.
En politik för att säkerställa skäliga löner som man kan leva på är fortfarande viktigt för att skapa sysselsättning och minska fattigdomen i unionen. Medlemsstaterna bör därför, i samarbete med arbetsmarknadens parter, respektera och uppmuntra lönesättningsmekanismer som gör det möjligt att anpassa reallönerna till produktivitetsutvecklingen vilket bidrar till att korrigera tidigare skillnader utan att utlösa ett deflationstryck. Dessa mekanismer bör säkerställa tillräckliga resurser för att tillgodose grundläggande behov, med hänsyn till fattigdomsindikatorer som är specifika för varje medlemsstat. I det sammanhanget bör olikheter i kompetens och förhållanden på den lokala arbetsmarknaden utvärderas korrekt för att i hela unionen kunna säkerställa en skälig lön som det går att leva på. När medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter fastställer minimilöner, i enlighet med nationell lagstiftning och praxis, bör de se till att de är skäliga och beakta hur minimilönerna påverkar fattigdomen bland förvärvsarbetande, hushållsinkomsten, den samlade efterfrågan, skapandet av nya arbetstillfällen och konkurrenskraften.
Medlemsstaterna bör minska byråkratin för att avlasta små och medelstora företag, eftersom de i så hög grad bidrar till sysselsättningsskapandet.
Riktlinje 6: Öka arbetskraftsutbudet och arbetskraftens kompetens
Medlemsstaterna bör främja en hållbar produktivitet och kvalitativ anställbarhet genom ett tillräckligt utbud av relevant kunskap och kompetens som tillgängliggjorts för alla. Särskild uppmärksamhet bör läggas på verksamheter inom sjukvård, sociala tjänster och transporttjänster som har eller kommer att få personalbrist på medellång sikt. Medlemsstaterna bör göra effektiva investeringar i inkluderande utbildning av hög kvalitet från tidig ålder och i yrkesutbildning, och samtidigt förbättra deras effektivitet och ändamålsenlighet för att öka kunnandet och kompetensen hos arbetskraften samt öka antalet färdigheter, så att arbetskraften bättre kan förutse och möta de snabbt föränderliga behoven på de dynamiska arbetsmarknaderna i en alltmer digital ekonomi. Eftersom ”mjuk kompetens”, såsom kommunikation, blir allt viktigare i allt fler yrken bör detta beaktas.
Medlemsstaterna bör främja entreprenörskap bland unga, bland annat genom att införa frivilliga entreprenörskapskurser och uppmuntra studentföretag på skolor och vid universitet. Medlemsstaterna bör i samarbete med lokala och regionala myndigheter öka insatserna för att förhindra att unga slutar skolan i förtid, skapa en smidigare övergång från utbildning till arbetsliv, förbättra tillgången till och undanröja hindren för högkvalitativ vuxenutbildning för alla, med särskilt fokus på högriskgrupper och deras behov, genom att erbjuda omskolning då förlust av arbetstillfällen och förändringar på arbetsmarknaden kräver en aktiv återintegrering. Medlemsstaterna bör samtidigt genomföra strategier för aktivt åldrande som möjliggör ett hälsosamt arbetsliv fram till den faktiska pensionsåldern.
Samtidigt som medlemsstaterna säkerställer den kompetensnivå som efterfrågas på en arbetsmarknad i ständig förändring och stöder utbildning såväl som program för vuxenutbildning, bör de beakta att det också behövs lågkvalificerade arbetstillfällen och att sysselsättningsmöjligheterna för högkvalificerade personer är bättre än för personer med medelhög eller låg utbildning.
Tillgången till en förskola och barnomsorg av god kvalitet till ett rimligt pris bör prioriteras i övergripande strategier och investeringar liksom stöd till familjer och föräldraskap samt åtgärder som hjälper föräldrar att förena arbete och privatliv, som ett sätt att förhindra att unga inte slutar skolan i förtid och att öka deras möjligheter på arbetsmarknaden.
Frågan om arbetslöshet, framför allt långtidsarbetslöshet och den höga arbetslösheten i vissa regioner, bör snabbt och effektivt åtgärdas, och den bör förhindras med hjälp av en kombination av åtgärder på efterfråge- och utbudssidan. Antalet långtidsarbetslösa bör minskas och problemet med kompetensglapp och föråldrad kompetens bör åtgärdas genom övergripande och sinsemellan kompletterande strategier, bland annat genom individuellt behovsbaserat aktivt stöd och lämpliga sociala trygghetssystem så att långtidsarbetslösa ska kunna komma tillbaka till arbetsmarknaden på ett medvetet och ansvarsfullt sätt. Ungdomsarbetslösheten behöver motarbetas på ett lämpligt och ingående sätt, genom en övergripande strategi för ungdomssysselsättning. Här ingår investeringar i sektorer som kan skapa arbetstillfällen av god kvalitet för unga samt att berörda aktörer, såsom stödtjänster för ungdomar, utbildningssamordnare, ungdomsorganisationer och offentliga arbetsförmedlingar förses med de medel som krävs för att till fullo genomföra de nationella genomförandeplanerna för ungdomsgarantin på ett konsekvent sätt, men också genom att medlemsstaterna snabbt utnyttjar de anslag som finns till deras förfogande. Det bör dessutom bli lättare för dem som vill starta eget att få tillgång till finansiering genom mer tillgänglig information och mindre byråkrati och möjlighet att omvandla flera månaders arbetslöshetsersättning till ett inledande startbidrag efter att ha presenterat en affärsplan och i överensstämmelse med nationell lagstiftning.
Medlemsstaterna bör beakta lokala och regionala skillnader vid utarbetandet och genomförandet av åtgärder mot arbetslöshet och bör samarbeta med lokala arbetsförmedlingar.
Strukturella svagheter i utbildningssystemen måste åtgärdas för att trygga utbildningens kvalitet samt förebygga och hantera problem med avbruten skolgång och satsa på en heltäckande utbildning av hög kvalitet redan från tidig ålder. Detta kräver flexibla utbildningssystem med tonvikt på praktik. Medlemsstaterna bör, i samarbete med lokala och regionala myndigheter, höja kvaliteten på utbildningen och göra utbildning tillgänglig för alla samt inrätta och förbättra varvad utbildning, anpassad efter medlemsstatens egna behov, genom att förbättra yrkesutbildningen och de befintliga ramarna, såsom Europass, och vid behov säkerställa en omvärdering av kompetensen och erkänna sådan kompetens som förvärvats utanför det formella utbildningssystemet. Kopplingarna mellan utbildning och arbetsmarknad bör stärkas och en tillräckligt bred utbildning bör erbjudas som ger människor en solid grund för en livslång anställbarhet.
Medlemsstaterna bör bättre anpassa sina utbildningssystem till arbetsmarknaden för att förbättra övergången mellan utbildning och arbetsliv. Detta är särskilt viktigt mot bakgrund av digitaliseringen, och med tanke på ny teknik, gröna jobb och hälso- och sjukvården.
Diskriminering på arbetsmarknaden såväl som i tillträdet till arbetsmarknaden måste minskas ytterligare, särskilt för grupper som utsätts för diskriminering eller utestängning, såsom kvinnor, äldre arbetstagare, ungdomar, personer med funktionsnedsättningar och lagliga migranter. Jämställdhet mellan könen, vilket inbegriper lika lön, ska råda på arbetsmarknaden, och ekonomiskt överkomlig och högkvalitativ barnomsorg och förskola ska erbjudas och det ska finnas nödvändig flexibilitet för att förhindra att de som gjort avbrott i karriären på grund av familjeansvar, såsom anhörigvårdare, utestängs. Medlemsstaterna bör i detta avseende bryta dödläget vad gäller direktivet om kvinnor i styrelser.
Mot denna bakgrund bör medlemsstaterna ta hänsyn till det faktum att andelen unga som varken arbetar eller studerar är högre för kvinnor än för män, samt att fenomenet unga som varken arbetar eller studerar främst beror på ökad ungdomsarbetslöshet men även på passivitet från ungdomarnas sida, som inte är kopplat till en avsaknad av utbildning.
Medlemsstaterna bör fullt ut och på ett effektivt och ändamålsenligt sätt utnyttja stöd från Europeiska socialfonden och annan unionsfinansiering för att bekämpa fattigdom, höja kvaliteten i sysselsättningen och förbättra social integration, utbildning, offentlig förvaltning och offentliga tjänster. Den europeiska fonden för strategiska investeringar och dess investeringsplattformar bör också användas för att säkerställa att arbetstillfällen av hög kvalitet skapas och att arbetstagarna har den kompetens som krävs för unionens övergång till en hållbar modell för tillväxt.
Riktlinje 7: Förbättra arbetsmarknadens funktion
Medlemsstaterna bör minska segmenteringen av arbetsmarknaden genom att ta itu med osäkra anställningar, undersysselsättning, odeklarerat arbete och nolltidskontrakt. Regler om anställningsskydd och berörda myndigheter bör ge goda förutsättningar för rekrytering och erbjuda ett adekvat skydd för arbetstagare och arbetssökande, inklusive tillfälligt anställda, deltidsanställda, anställda med atypiska kontrakt eller egenföretagare, genom att aktivt engagera arbetsmarknadens parter och främja kollektivförhandlingar. Sysselsättningens höga kvalitet bör tryggas för alla i form av socioekonomisk trygghet, varaktighet, skäliga löner, rättigheter på arbetet, dräglig arbetsmiljö (inklusive hälsa och säkerhet), social trygghet, jämställdhet och utbildningsmöjligheter. Det är därför nödvändigt att främja ungdomars inträde på arbetsmarknaden, återintegrering av långtidsarbetslösa och balans mellan arbetsliv och privatliv samt erbjuda vård och omsorg till ett rimligt pris och modernare arbetsorganisation. Uppåtriktad konvergens när det gäller arbetsförhållanden bör främjas över hela unionen.
Tillträdet till arbetsmarknaden bör gynna företagande, skapande av hållbara arbetstillfällen inom samtliga sektorer, inbegripet gröna jobb, sociala tjänster och social innovation, i syfte att på bästa sätt tillvarata människors kompetens, främja deras livslånga utveckling och stödja arbetstagarstyrd innovation.
Medlemsstaterna bör involvera nationella parlament, arbetsmarknadens parter samt organisationer i det civila samhället liksom regionala och lokala myndigheter när reformer och politik utformas och genomförs i överensstämmelse med partnerskapsprincipen och nationell praxis, samt stödja en bättre fungerande och effektiv social dialog på nationell nivå, särskilt i länder med stora problem med lönedevalvering till följd av de avregleringar som nyligen gjorts på arbetsmarknaderna, och svaga kollektivförhandlingar.
Medlemsstaterna bör säkerställa grundläggande kvalitetsstandarder i den aktiva arbetsmarknadspolitiken genom att göra den mer målinriktad, förbättra räckvidden och täckningen samt låta den samverka med stödåtgärder, såsom social trygghet. Dessa principer ska syfta till att förbättra tillträdet till arbetsmarknaden, förstärka kollektivavtalen och den sociala dialogen samt stödet för hållbara övergångar på arbetsmarknaden där högt kvalificerade offentliga arbetsförmedlingar ger individuellt stöd och tillämpar system för kontroll av prestationer. Medlemsstaterna bör även se till att de sociala trygghetssystemen faktiskt aktiverar och ger möjligheter åt dem som kan delta på arbetsmarknaden, skyddar dem som är utestängda från arbetsmarknaden och/eller inte har kunnat delta på arbetsmarknaden, och förbereder individen för eventuella risker och förändrade ekonomiska och sociala villkor genom att investera i humankapital. Medlemsstaterna bör införa, som en möjlig åtgärd för att minska fattigdomen och i enlighet med nationell praxis, en minimiinkomstnivå som står i proportion till deras särskilda socioekonomiska situation. Medlemsstaterna bör främja inkluderande arbetsmarknader som är öppna för alla samt vidta effektiva åtgärder mot diskriminering.
Arbetstagarnas rörlighet bör tryggas som en grundläggande rättighet och som ett fritt val så att den europeiska arbetsmarknadens fulla potential kan utnyttjas, bland annat genom att möjligheterna för överföring av pensionsrättigheter förbättras liksom det faktiska erkännandet av kvalifikationer och valideringen av färdigheter samt undanröjandet av byråkrati och andra hinder. Samtidigt bör medlemsstaterna hantera språkbarriärerna och i samband med detta förbättra utbildningssystemen. Medlemsstaterna bör också på lämpligt sätt utnyttja Euresnätverket för att främja arbetskraftens rörlighet. Investeringar i regioner som har ett utflöde av arbetskraft bör främjas i syfte att dämpa kompetensflykten och uppmuntra mobila arbetstagare att återvända.
Riktlinje 8: Bättre kvalitet och resultat inom utbildningssystemen på alla nivåer
Medlemsstaterna bör prioritera tillgången till omsorg och en förskola av hög kvalitativ till ett rimligt pris, eftersom båda är viktiga stödåtgärder för aktörer på arbetsmarknaden och bidrar till en ökning av den totala sysselsättningsgraden samtidigt som de innebär ett stöd till individerna i deras ansvarstagande. Medlemsstaterna bör inrätta de heltäckande strategier och investeringar som krävs för att förbättra stödet till familjer och föräldraskap så att föräldrar får hjälp med att skapa balans mellan arbetsliv och familjeliv, som ett sätt att förebygga skolavhopp i förtid, så att ungdomarna ges ökade möjligheter på arbetsmarknaden.
Riktlinje 9: Säkerställa social rättvisa, bekämpa fattigdom och främja lika möjligheter
Medlemsstaterna bör, i samarbete med lokala och regionala myndigheter, förbättra sina sociala trygghetssystem genom att erbjuda en grundläggande standard för ett ändamålsenligt, effektivt och hållbart skydd i alla skeden av livet och för att garantera ett värdigt liv, solidaritet, tillgång till socialt skydd, full respekt för sociala rättigheter samt rättvisa, och åtgärda ojämlikhet och säkerställa inkludering för att utrota fattigdom, särskilt bland dem som står utanför arbetsmarknaden och de mest sårbara grupperna. Det finns behov av en förenklad, mer riktad och ambitiös socialpolitik, bland annat genom en ekonomiskt överkomlig och högkvalitativ barnomsorg och skola, effektivt stöd till yrkesutbildning och arbete, bostadsbidrag och lättillgänglig och högkvalitativ hälso- och sjukvård för alla, tillgång till bastjänster såsom bankkonto och internet samt förebyggande åtgärder mot avhopp från skolan i förtid och extrem fattigdom, energifattigdom, social utestängning och mer generellt alla former av fattigdom. Särskilt barnfattigdom måste bekämpas med beslutsamhet.
För att uppnå detta bör en rad olika kompletterande åtgärder sättas in, bland annat arbetsmarknadsåtgärder, möjliggörande tjänster och inkomststöd anpassade efter individuella behov. Det är i detta avseende upp till varje medlemsstat att fastställa minimiinkomstnivåer, i enlighet med nationell praxis och i proportion till den specifika samhällsekonomiska situationen i medlemsstaten i fråga. De sociala trygghetssystemen bör utformas för att underlätta tillgång och täckning för alla personer på ett icke-diskriminerande sätt, stödja investeringar i humankapital och bidra till att förebygga, minska och skydda mot fattigdom och social utestängning liksom mot andra risker, såsom försämrad hälsa och arbetslöshet. Barnfattigdom till följd av långtidsarbetslösa föräldrar bör särskilt uppmärksammas.
Pensionssystemen bör utformas på ett sätt som säkerställer deras hållbarhet, säkerhet och lämplighet för kvinnor och män genom förstärkta pensionssystem som syftar till en skälig pension som är åtminstone ligger över fattigdomsnivån. Pensionssystemen bör erbjuda konsolidering, vidareutveckling och förbättring av de tre pelarna inom pensionssparandet. Att koppla den lagstadgade pensionsåldern till medellivslängden är inte det enda sättet att hantera befolkningens åldrande. Reformer av pensionssystemen bör bland annat också spegla trender på arbetsmarknaden, födelsetalen, den demografiska situationen, hälsoläget och välståndet, arbetsförhållanden och försörjningskvoten. Det bästa sättet att hantera utmaningen med en åldrande befolkning är att öka den totala sysselsättningsgraden och bland annat utgå från sociala investeringar i aktivt åldrande.
Medlemsstaterna bör förbättra kvalitet, överkomlighet, tillgänglighet, effektivitet och ändamålsenlighet inom sjuk- och hälsovård liksom långvarig vård och omsorg samt socialtjänster, men även skäliga arbetsvillkor i närstående sektorer, och samtidigt säkra den finansiella hållbarheten hos dessa system genom att förbättra den solidariska finansieringen.
Medlemsstaterna bör fullt ut utnyttja stöd från Europeiska socialfonden och annan unionsfinansiering för att bekämpa fattigdom, social utestängning och diskriminering, förbättra tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning, främja jämställdheten mellan kvinnor och män och förbättra den offentliga förvaltningen.
De överordnade målen för Europa 2020 om fattigdomsbekämpning och social utestängning, som kommer att vara utgångspunkten när medlemsstaterna fastställer sina nationella mål med beaktande av sina relativa utgångslägen och nationella förhållanden, är att höja sysselsättningsgraden bland kvinnor och män mellan 20 och 64 år till 75 % senast 2020; att minska andelen personer med avbruten skolgång till mindre än 10 %, att öka den andel av befolkningen i åldern 30–34 år som avslutar en högre utbildning eller motsvarande till minst 40 % samt att främja social delaktighet, framför allt genom minskad fattigdom, med målsättningen att åtminstone 20 miljoner människor ska komma ur en situation där de riskerar att drabbas av fattigdom och social utestängning 1a.
______________
1a Befolkning definieras som antalet personer som riskerar fattigdom och utestängning enligt tre indikatorer (riskerar fattigdom, materiell fattigdom, hushåll utan förvärvsarbetande). Medlemsstaterna får själva fastställa nationella mål med utgångspunkt från de mest lämpliga indikatorerna, med beaktande av deras nationella omständigheter och prioriteringar.

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0261.


Nyckelmålen för Cites sjuttonde partskonferens (COP17) i Johannesburg
PDF 295kWORD 55k
Europaparlamentets resolution av den 15 september 2016 om EU:s strategiska mål för det sjuttonde mötet i partskonferensen för konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) i Johannesburg (Sydafrika) den 24 september–5 oktober 2016 (2016/2664(RSP))
P8_TA(2016)0356B8-0987/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  Den allvarliga minskningen av den biologiska mångfalden på global nivå motsvarar ett sjätte massutdöende av arter.

–  Skogar och tropiska skogsområden där jordens biologiska mångfald är som störst, utgör grundläggande livsmiljöer för vilda djur- och växtarter samt för urbefolkningar.

–  med beaktande av det kommande sjuttonde mötet i partskonferensen för konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) i Johannesburg (Sydafrika) den 24 september – 5 oktober 2016,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 69/314 om bekämpning av olaglig handel med vilda djur och växter, som antogs den 30 juli 2015,

–  med beaktande frågor till rådet och till kommissionen om nyckelmålen för partskonferensen för Cites i Johannesburg (Sydafrika) den 24 september–5 oktober 2016 (O-000088/2016 – B8-0711/2016 och O-000089/2016 – B8-0712/2016),

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Cites, med dess 181 parter, däribland EU och EU:s 28 medlemsstater, är det största globala naturskyddsavtalet som finns.

B.  Syftet med Cites är att garantera att internationell handel med vilda djur och växter inte hotar arternas överlevnad i naturen.

C.  Enligt Internationella naturvårdsunionens röda lista över hotade arter är mer än 23 000 arter, som utgör omkring 30 procent av de 79 837 arter som naturvårdsunionen bedömt, utrotningshotade.

D.  50–80 procent av jordens djur- och växtarter finns i den tropiska regnskogen. Dessa miljöer är idag särskilt hotade, inte minst på grund av handeln med arter, i synnerhet exploateringen av tropiskt timmer och underliggande jordlager. Avskogningen och den olagliga handeln med timmer är en stor katastrof för bevarandet av djur och växter i skogsområdena.

E.  Det intensiva fisket, den kommersiella jakten liksom den okontrollerade exploateringen av mikroorganismer och havsbottnars underliggande jordlager påverkar den marina biologiska mångfalden.

F.  Beståndet minskar drastiskt bland arter som blivit föremål för troféjakt. EU:s medlemsstater har under en 10-årsperiod deklarerat import av närmare 117 000 exemplar av jakttroféer härrörande från djurarter som upptagits i Cites artlistor.

G.  Olaglig handel med vilda djur och växter har blivit ett organiserat transnationellt brott som får stora negativa konsekvenser för den biologiska mångfalden och för lokalbefolkningars försörjningsmöjligheter eftersom de förvägras en laglig inkomst, vilket skapar osäkerhet och instabilitet.

H.  Olaglig handel med vilda djur har blivit den fjärde största svarta marknaden efter narkotikahandeln, människohandeln och vapenhandeln. Internet har fått en allt mer avgörande betydelse för att underlätta handeln med vilda djur. Även terroristgrupper använder sig av sådan handel för att finansiera sin verksamhet. Sanktionerna och straffen för brott i samband med handel med vilda djur är dessutom för milda.

I.  Korruption spelar en central roll i den olagliga handeln med vilda djur och växter.

J.  Bevisen pekar på att vildfångade exemplar ”tvättas” genom bedrägerier med Cites-tillstånd och påståenden om uppfödning i fångenskap.

K.  EU är en stor transit- och slutmarknad för den olagliga handeln med vilda djur och växter, särskilt fåglar, sköldpaddor, reptiler och växtarter(1) som finns med på Cites artlistor.

L.  Ett växande antal illegalt sålda exotiska arter hålls som husdjur i Europa och internationellt. Om dessa djur flyr kan de börja sprida sig okontrollerat, vilket påverkar miljön, folkhälsan och ekonomin.

M.  EU och medlemsstaterna ger betydande ekonomiskt och logistiskt stöd till Cites, och till bekämpandet av olaglig handel med vilda djur i många tredjeländer.

N.  Arter som skyddas enligt Cites är förtecknade i bilagorna utgående från deras bevarandestatus och omfattningen av den internationella handeln med dem. Bilaga I innehåller de utrotningshotade arter för vilka internationell handel är förbjuden, och bilaga II innehåller de arter med vilka handeln måste begränsas för att undvika ett utnyttjande som är oförenligt med deras överlevnad.

O.  Arter upptagna i bilaga I till Cites har ett starkt skydd och all kommersiell handel med arter som är förtecknade i denna bilaga är förbjuden. Tillstånd att sälja konfiskerade exemplar eller produkter (exempelvis elfenben, tigerprodukter eller noshörningshorn) skulle strida mot målet för Cites-konventionen.

P.  Alla ansträngningar för att förbättra insynen i beslutsprocessen är välkomna och nödvändiga.

1.  Europaparlamentet välkomnar EU:s anslutning till Cites. Anslutningen är viktig för att EU även fortsättningsvis ska kunna nå de övergripande målen för sin miljöpolitik och för de internationella reglerna för handel med utrotningshotade vilda djur och växter och främja FN:s 2030-agenda för hållbar utveckling.

2.  Europaparlamentet välkomnar särskilt att EU för första gången deltar som part, och stöder EU:s och dess medlemsstaters förslag, särskilt förslagen till resolutioner om korruption och om jakttroféer, utvidgningen av Cites skydd till en rad arter som importeras till EU, särskilt som sällskapsdjur, och de föreslagna ändringarna av resolution 13.7 (Rev. CoP14) om kontroll av handeln med personliga tillhörigheter och hushållsföremål.

3.  Europaparlamentet poängterar för det första att Europeiska unionens anslutning till Cites kommer att göra unionens rättsliga status mer transparent gentemot tredje parter till konventionen. Parlamentet anser att det är ett logiskt och nödvändigt steg för att säkerställa att Europeiska unionen är fullt kapabel att fullfölja sina mål i sin miljöpolitik, En anslutning gör det möjligt för kommissionen att på Europeiska unionens vägnar framföra en enhetlig EU-ståndpunkt i Cites-frågor och spela en avgörande roll i förhandlingarna under partskonferenserna.

4.  Europaparlamentet betonar att Europeiska unionen blev en part till Cites år 2015 och att den kommer att rösta med 28 röster kring frågor som faller inom EU:s behörighet på Cites-partskonferensen. Parlamentet stöder i det avseendet ändringar i arbetsordningen för partskonferensen som återspeglar texten i Cites-konventionen om röstning av regionala organisationer för ekonomisk integration och som är förenliga med vad som har varit rådande i andra internationella överenskommelser under många år, och motsätter sig att EU:s röster beräknas på grundval av antalet medlemsstater som har ackrediterats på tillbörligt sätt för mötet vid den tidpunkt då själva omröstningen sker.

5.  Europaparlamentet välkomnar EU:s nyligen antagna handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter, som syftar till att förhindra sådan olaglig handel genom att ta itu med de främsta orsakerna till den, förbättra genomförandet och verkställandet av gällande regler, och bekämpa organiserad brottslighet när det gäller olaglig handel med vilda djur och växter på ett mer effektivt sätt. Parlamentet välkomnar införandet i handlingsplanen av ett särskilt kapitel som handlar om att stärka det globala partnerskapet mellan källa, konsument och transitländer mot den olagliga handeln med djur och vilda växter, och uppmanar EU och dess medlemsstater att anta och genomföra den utökade handlingsplanen, som kommer att visa ett starkt europeiskt engagemang för att ta itu med den olagliga handeln med djur och vilda växter.

6.  Europaparlamentet stöder initiativet från kommissionen och medlemsstaterna att enas om globala riktlinjer för troféjakt inom Cites för att bättre kunna internationellt kontrollera det hållbara ursprunget för jakttroféer av de arter som anges i bilaga I eller II.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att följa försiktighetsprincipen när det gäller artskydd i alla sina beslut om arbetsdokument och förslag om upptagande på artlistorna (såsom anges i Cites resolution Conf. 9.24 (Rev. CoP16)) – särskilt när det gäller import av jakttroféer av Cites-arter – och ta särskild hänsyn till principen om att användaren betalar, principen om förebyggande åtgärder och en ekosystembaserad strategi. Parlamentet uppmanar dessutom EU och dess medlemsstater att verka för att avskaffa undantag för tillstånd för alla jakttroféer från Cites-listade arter.

8.  Europaparlamentet kräver att alla Cites/CoP17-beslut ska grundas på vetenskap, noggrann analys och rättvist samråd med de berörda utbredningsstaterna och nås i samarbete med de lokala samhällena. Parlamentet understryker att förordningar om vilda djur och växter bör uppmuntra landsbygdsbefolkningens engagemang i naturskydd genom att koppla samman deras nytta med den biologiska mångfaldens tillstånd.

9.  Europaparlamentet uppmanar parterna i Cites att stärka samarbetet, samordningen och synergierna mellan konventioner som rör biologisk mångfald på alla relevanta nivåer.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka samarbetet, samordningen och utbytet av information mellan samtliga relevanta myndigheter som deltar i genomförandet av Cites-konventionen, särskilt vad gäller tullen, polisen, myndigheter som utför veterinärkontroller vid gränserna- och fytosanitära inspektioner samt övriga myndigheter.

11.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att främja och stödja initiativ som syftar till att förbättra skyddet mot den internationella handelns konsekvenser för de arter för vilka EU är en betydande transit- och slutmarknad.

12.  Europaparlamentet ser med oro på det faktum att gränsen mellan laglig och olaglig handel med arter och produkter som härrör från dessa är mycket otydlig samt att de samlade effekterna av mänsklig aktivitet och den globala uppvärmningen gör att flertalet vilda djur- och växtarter idag hotas av utrotning.

13.  Europaparlamentet uppmanar EU att anta en lagstiftning som syftar till att minska den olagliga handeln genom att förbjuda import, export, försäljning, förvärv eller köp av vilda djur eller växter som tagits i anspråk, transporterats eller sålts på ett sätt som strider mot lagstiftningen i ursprungs- eller transitländerna.

14.  Europaparlamentet lägger stor vikt vid att starkt uppmana alla medlemsstater att förbjuda export av obearbetat elfenben, vilket Storbritannien, Sverige, Tyskland och några av USA:s delstater redan gör, att öka sin vaksamhet med avseende på marknadsföringscertifikat inom sina territorier, att effektivisera bedrägeribekämpningen, särskilt vid gränserna, att inleda arbetet med destruktion av olagligt elfenben och att öka straffsatserna för olaglig handel med skyddade arter (särskilt elefanter, noshörningar, tigrar, primater och olika tropiska träslag).

15.  Europaparlamentet uppmuntrar EU och dess medlemsstater och de övriga Cites-parterna att i enlighet med artiklarna III, IV och V i konventionen främja och stödja initiativ för att förbättra djurens välbefinnande vid handel med levande Cites-listade arter. Sådana initiativ omfattar mekanismer för att säkerställa att djuren hanteras och fraktas så att risken för skador, sjukdom eller grym behandling minimeras, att destinationer är utrustade för att hysa och ta hand om dem, och att beslagtagande av levande exemplar görs med vederbörlig hänsyn till deras välbefinnande.

16.  Europaparlamentet är bekymrat över inverkan som ”spekulationer om utrotning”, eller köp av produkter i hopp om att de berörda arterna snart kommer att dö ut, kan ha på skyddet av utrotningshotade djur. Parlamentet uppmanar Cites-parterna och sekretariatet att forska vidare om huruvida nya finansiella produkter och teknologier som bitcoin kan spela en möjliggörande roll.

17.  Europaparlamentet inser att observatörerna till Cites har en viktig funktion med sin sakkunskap om arter och handel och genom sitt stöd till parternas kapacitetsuppbyggnad.

Öppenhet i beslutsprocesser

18.  Europaparlamentet anser att insyn i beslutsfattandet i internationella miljöinstitutioner är avgörande för att de ska fungera effektivt. Parlamentet välkomnar allt frivilligt och förfarandemässigt arbete för att öka insynen i styrningen av Cites. Parlamentet är starkt kritiskt till det allmänna bruket av slutna omröstningar inom Cites.

19.  Europaparlamentet välkomnar beslutet vid det sextonde mötet i partskonferensen (CoP16) att inkludera ett krav på att ledamöterna i kommittéerna för djur och växter ska göra intresseförklaringar. Parlamentet är dock medvetet om att kravet endast bygger på ledamöternas egenbedömning. Parlamentet beklagar att ledamöterna i dessa kommittéer hittills inte har lagt fram några förklaringar om eventuella konflikter som berör ekonomiska intressen.

20.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Cites-sekretariatet att utreda möjligheterna att inrätta en oberoende granskningsnämnd eller utvidga den ständiga kommitténs mandat till att omfatta en oberoende granskningsgrupp för att övervaka bestämmelserna om intressekonflikter.

21.  Europaparlamentet anser att öppenhet är absolut nödvändigt vid all finansiering och en förutsättning för god förvaltning, och stöder därför EU:s förslag till resolution om ”projektet för sponsrade delegater”(2).

Rapportering

22.  Europaparlamentet anser att spårbarheten är väsentlig för laglig och hållbar handel och att det dessutom är grundläggande för EU:s åtagande för att bekämpa korruption, illegal handel med vilda djur och tjuvjakt, som anses vara den fjärde största kriminella marknaden i hela världen, både med och utan kommersiellt syfte. Parlamentet betonar i detta avseende behovet av att alla parter genomför ett transparent system med e-tillstånd, som är gemensamt för de deltagande parterna. Parlamentet är medvetet om de tekniska utmaningarna som vissa parter står inför vad gäller detta, och uppmuntrar till tillhandahållande av stöd för att bygga ut kapaciteten för att möjliggöra alla parters genomförande av systemet med e-tillstånd.

23.  Europaparlamentet välkomnar beslutet som fattades vid CoP16 angående regelbunden rapportering från Cites-parterna om den illegala handeln. Parlamentet anser att det nya formatet för rapportering av den årliga illegala handeln som ingår i Cites-meddelande nr 2016/007 är ett viktigt steg för att utveckla en bättre förståelse av den olagliga handeln med vilda djur och växter och uppmuntrar alla Cites-parter att noggrant och regelbundet rapportera om illegal handel med hjälp av det föreskrivna formatet.

24.  Europaparlamentet välkomnar den privata sektorns initiativ, exempelvis Internationella lufttransportorganisationens initiativ om e-transport för och av leveranskedjan inom flygfrakt. Parlamentet anser att en utvidgning av sådana spårbarhetsinitiativ, särskilt för transportsektorn, är ett viktigt verktyg för informationsinsamling.

25.  Europaparlamentet understryker hur viktigt utfärdandet av tillstånd är för datainsamlingens ändamålsenlighet och därmed de förvaltande myndigheternas centrala funktion. Parlamentet upprepar att de myndigheter som utfärdar tillstånd måste vara oberoende i enlighet med artikel VI i Cites.

Olaglig handel med vilda djur och växter och korruption

26.  Europaparlamentet uppmärksammar fall av korruption där avsiktligt bedrägligt utfärdande av tillstånd har skett av aktörer vid tillståndsmyndigheten. Parlamentet uppmanar Cites-sekretariatet och den ständiga kommittén att ta itu med dessa fall som en prioriterad och brådskande fråga.

27.  Europaparlamentet understryker att korruption förekommer i varje led av handelskedjan för vilda djur och växter, berör ursprungs-, transit- och destinationsländer och undergräver Cites-konventionens ändamålsenlighet, genomförande och slutliga framgång. Parlamentet anser därför att kraftfulla och ändamålsenliga åtgärder mot korruption är nödvändiga för att bekämpa den olagliga handeln med vilda djur och växter.

28.  Europaparlamentet är allvarligt oroat över den avsiktligt felaktiga användningen av källkoder för den olagliga handeln med vildfångade exemplar av Cites-arter genom bedrägerier med koder för djur uppfödda i fångenskap. Parlamentet uppmanar det sjuttonde mötet i partskonferensen att införa ett effektivt system för registrering, övervakning och certifiering av handel med arter uppfödda eller uppvuxna i fångenskap både i ursprungsländer och i EU, för att förhindra detta.

29.  Europaparlamentet uppmanar med kraft parterna i Cites att ta fram ytterligare riktlinjer och stödja utvecklingen av ytterligare tekniker och metoder för att skilja mellan arter som föds upp i fångenskap och vilda arter.

30.  Europaparlamentet fördömer organiserade kriminella gruppers och nätverks omfattande olagliga verksamhet i strid med konventionen och att de ofta använder korruption för att underlätta handeln med vilda djur och växter och motverka ansträngningarna för att verkställa lagstiftningen.

31.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de parter som ännu inte har undertecknat eller ratificerat FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och FN:s konvention mot korruption att göra detta utan dröjsmål.

32.  Europaparlamentet välkomnar det internationella åtagandet enligt FN:s generalförsamlings resolution 69/314 (juli 2015), bl.a. vad gäller korruptionsbekämpning (artikel 10)(3),

33.  Europaparlamentet stöder initiativ av EU och dess medlemsstater som syftar till fler åtgärder i den globala kampen mot korruption inom ramen för Cites. Parlamentet uppmanar med kraft parterna i Cites att stödja EU:s förslag till resolution mot korruptionsfrämjande verksamhet som strider mot konventionen.

Efterlevnadsåtgärder

34.  Europaparlamentet uppmanar Cites att i rätt tid och i full utsträckning använda sanktioner mot parter som inte följer centrala delar av konventionen, och uppmanar särskilt EU och dess medlemsstater att utnyttja tillgängliga mekanismer för att få parterna att följa Cites-konventionen och andra internationella avtal som ska skydda vilda djur och växter och den biologiska mångfalden.

35.  Europaparlamentet betonar betydelsen av gemensamt internationellt samarbete mellan samtliga aktörer i brottsbekämpningskedjan för att stärka brottsbekämpningskapaciteten på lokal, regional, nationell och internationell nivå. Parlamentet välkomnar deras insatser och efterlyser ännu mer engagemang. Parlamentet betonar också vikten av att inrätta en specialutredningsmyndighet och specialiserade polisenheter för en mer effektiv kamp mot olaglig handel med vilda djur. Parlamentet betonar betydelsen av gemensamma internationella brottsbekämpningsinsatser inom ramen för ICCWC(4) och välkomnar i detta avseende den framgångsrika COBRA III-operationen(5). Parlamentet välkomnar EU:s stöd av ICCWC.

36.  Europaparlamentet är medveten om den ökande illegala handeln med vilda djur och produkter av vilda djur via internet, och uppmanar Cites-parterna att samarbeta med brottsbekämpande myndigheter och it-brottsförebyggande enheter samt ICCWC, det internationella konsortiet för att bekämpa artskyddsbrott, i syfte att fastställa bästa praxis och modeller för inhemska åtgärder för att bekämpa olaglig näthandel.

37.  Europaparlamentet uppmanar parterna att vidta tydliga och effektiva politiska åtgärder för att avskräcka från konsumtion av produkter som härrör från vilda, utrotningshotade arter, öka konsumenternas medvetenhet om de negativa effekterna som handeln med vilda arter medför och om farorna med nätverk för olaglig handel.

38.  Europaparlamentet uppmanar parterna att stödja utvecklingen av försörjningsmöjligheter för de lokalsamhällen som har etablerat sig i närheten av berörda vilda arter, och att samarbeta med dessa samhällen i kampen mot tjuvjakt och för främjandet av informationsspridning om konsekvenserna av handeln med utrotningshotade växt- och djurarter.

39.  Europaparlamentet begär fortsatt internationellt engagemang för att främja långsiktig kapacitetsuppbyggnad, förbättra informations- och underrättelseutbytet och samordna myndigheternas brottsbekämpningsinsatser.

40.  Europaparlamentet uppmanar parterna att garantera en effektiv lagföring av personer som begår brott med koppling till vilda arter och efterfrågar påföljder som motsvarar brottens allvarlighetsgrad.

Finansiering

41.  Europaparlamentet poängterar behovet av att ge ökade medel till naturskydds- och kapacitetsuppbyggnadsprogram.

42.  Europaparlamentet betonar behovet av att tillräckliga medel anslås till Cites-sekretariatet, särskilt med tanke på dess ökade ansvar och ytterligare arbetsbelastning. Parlamentet betonar vidare behovet av att i rätt tid föra över utlovade finansiella bidrag från parterna till Cites.

43.  Europaparlamentet uppmuntrar parterna att överväga att utöka Cites kärnbudget för att kompensera för inflation och för att säkerställa att Cites-konventionen fungerar som den ska.

44.  Europaparlamentet ser gärna att finansieringen till kapacitetsuppbyggnadsprogram genom offentlig-privat partnerskap utvidgas till andra områden inom ramen för Cites-konventionen, såväl som direkt finansiering, för att främja genomförandet av konventionen.

45.  Europaparlamentet välkomnar EU:s finansiering till Cites-konventionen genom Europeiska utvecklingsfonden och uppmanar EU att fortsätta tillhandahålla och garantera riktat ekonomiskt stöd på detta sätt och även garantera specifikt och riktat ekonomiskt stöd på lång sikt.

Ändringar av Cites artlistor

46.  Europaparlamentet uttrycker sitt starka stöd för EU:s och dess medlemsstaters förslag om upptagande på artlistorna.

47.  Europaparlamentet uppmanar samtliga Cites-parter och alla parter till CoP17 att respektera kriterierna i konventionen för införande av arter i bilagorna samt att tillämpa en försiktig linje i syfte att säkerställa en hög och effektiv skyddsnivå för utrotningshotade arter. Parlamentet konstaterar att Cites trovärdighet beror på dess förmåga att ändra listor som ett svar på negativa såväl som positiva trender, och välkomnar därför möjligheten att nedklassificera arter endast när det är lämpligt, i enlighet med fastställda vetenskapliga kriterier, vilket är ett bevis på att Cites-förteckningen fungerar väl.

Den afrikanska elefanten och elfenbenshandeln

48.  Europaparlamentet noterar att, med en fördubbling av olagligt dödande och en tredubbling av beslag av elfenben under det senaste decenniet, krisen som drabbar afrikanska elefanter (Loxondonta africana) som en följd av tjuvjakt för handel med elfenben, är fortsatt förödande och leder till en nedgång i populationen i hela Afrika och är ett hot mot försörjningen för miljontals människor, med tanke på att den olagliga handeln med elfenben skadar den ekonomiska utvecklingen, främjar den organiserade brottsligheten, främjar korruption, spär på konflikter och hotar den regionala och nationella säkerheten genom att milisgrupper förses med en finansieringskälla. Parlamentet uppmanar därför EU och dess medlemsstater att stödja förslag som skulle stärka skyddet av afrikanska elefanter och minska den illegala handeln med elfenben.

49.  Europaparlamentet uppmuntrar förslaget som presenterats av Benin, Burkina Faso, Centralafrikanska republiken, Tchad, Kenya, Liberia, Niger, Nigeria, Senegal, Sri Lanka och Uganda med stöd av Koalitionen för den afrikanska elefanten i syfte att uppta samtliga afrikanska elefantpopulationer i artlista I, vilket skulle förenkla genomförandet av ett förbud mot den internationella elfenbenshandeln och sända en tydlig signal världen över om den globala ambitionen att stoppa utrotningen av afrikanska elefanter.

50.  Europaparlamentet uppmanar EU och alla parter att bibehålla det rådande moratoriet och därmed motsätta sig förslagen från Namibia och Zimbabwe om handeln med elfenben, som syftar till att ta bort restriktioner för handel i samband med kommentarerna till bilaga II med en förteckning över dessa parters elefantpopulationer.

51.  Europaparlamentet konstaterar att försök av Cites att minska tjuvjakt och illegal handel genom att tillåta laglig försäljning av elfenben har misslyckats och att olaglig handel med elfenben har ökat markant. Parlamentet efterlyser ytterligare insatser från berörda parter inom ramen för processen med NIAP (nationell handlingsplan med avseende på elfenben). Parlamentet stöder åtgärder för hantering och destruktion av elfenbenslager.

52.  Europaparlamentet påminner om uppmaningen i sin resolution av den 15 januari 2014 om naturvårdsbrott(6) till alla 28 medlemsstater att införa ett moratorium för all kommersiell import, export och inhemsk försäljning och inköp av betar och obearbetat elfenben samt bearbetade elfenbensprodukter tills vilda elefantpopulationer inte längre hotas av tjuvjakt. Parlamentet konstaterar att Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Storbritannien, Österrike, Sverige, Tjeckien, Slovakien och Danmark redan har beslutat att inte bevilja några exporttillstånd för ”obearbetat” elfenben från före konventionen. Parlamentet uppmuntrar därför EU och dess medlemsstater att förbjuda exporten och importen av elfenben och förbjuda all kommersiell försäljning och köp av elfenben inom EU.

Vit noshörning

53.  Europaparlamentet beklagar förslaget från Swaziland att legalisera handeln med noshörningshorn från sin vita noshörningspopulation (Ceratotherium simum simum), vilket skulle underlätta ”tvättning” av tjuvjagade noshörningshorn i den lagliga handeln, och därmed undergräva befintliga insatser för att minska efterfrågan på och förbud mot inhemsk handel på konsumentmarknaden och kanske spä på tjuvjakt av noshörningspopulationerna i Afrika och Asien. Parlamentet uppmanar EU och alla parter att motsätta sig detta förslag, och uppmanar följaktligen Swaziland att dra tillbaka sitt förslag.

Det afrikanska lejonet

54.  Europaparlamentet noterar att medan populationen av det afrikanska lejonet (Panthera leo) har genomgått en dramatisk minskning med 43 procent på 21 år, och nyligen utrotats i tolv afrikanska stater, har den internationella handeln med lejonprodukter ökat markant. Parlamentet uppmanar EU och alla parter att stödja förslaget från Niger, Tchad, Elfenbenskusten, Gabon, Guinea, Mali, Mauretanien, Nigeria, Rwanda och Togo att överföra alla afrikanska lejonpopulationer till bilaga I Cites.

Myrkottar

55.  Europaparlamentet konstaterar att myrkottar är det däggdjur som det bedrivs mest olaglig handel med i hela världen, både för deras kött och deras fjäll som används i traditionell medicin, vilket gör att alla åtta myrkottearter (Manis crassicaudata, M. tetradactyla, M. tricuspis, M. gigantea, M. temminckii, M. javanica, M. pentadactyla, M. culionensis) riskerar att utrotas. Parlamentet välkomnar därför de olika förslagen för att flytta alla asiatiska och afrikanska myrkottearter till Cites bilaga I.

Tigrar och övriga asiatiska stora kattdjur

56.  Europaparlamentet uppmanar EU och alla parter att stödja antagandet av beslut som föreslagits av Cites ständiga kommitté som fastställer strikta villkor för tigeruppfödning och handel i tigrar uppfödda i fångenskap och relaterade produkter, liksom förslaget från Indien som uppmuntrar parterna att dela bilder av beslagtagna tigerexemplar och produkter som kan hjälpa brottsbekämpande myndigheter med identifikationen av enskilda tigrar med hjälp av deras unika randmönster. Parlamentet uppmanar EU att överväga att tillhandahålla medel för att genomföra dessa beslut och efterlyser nedläggning av tigerfarmar och ett stopp för handeln med delar och produkter från tigrar uppfödda i fångenskap vid Cites CoP17.

Handeln med olika arter som sällskapsdjur

57.  Europaparlamentet konstaterar att marknaden för exotiska sällskapsdjur växer internationellt och inom EU, och att ett stort antal förslag har lagts fram för att lista reptiler, amfibier, fåglar, fiskar och däggdjur som hotas av den internationella handeln med sällskapsdjur. Parlamentet uppmanar samtliga parter att stödja dessa förslag i syfte att garantera ett bättre skydd för dessa utrotningshotade arter från exploatering för handeln med sällskapsdjur.

58.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att upprätta en positivlista över exotiska djur som kan hållas som sällskapsdjur.

Agarträ och rosenträ

59.  Europaparlamentet erkänner att olaglig skogsavverkning är ett av de mest destruktiva naturvårdsbrotten, eftersom det inte bara hotar enstaka arter men hela miljöer, och att efterfrågan på rosenträ (Dalbergia spp.) har fortsatt att öka på de asiatiska marknaderna. Parlamentet uppmanar EU och alla parter att stödja förslaget från Argentina, Brasilien, Guatemala och Kenya om införande av släktet Dalbergia i Cites-bilaga II med undantag av de arter som anges i bilaga I eftersom detta kommer att vara ett avgörande bidrag i arbetet med att stoppa den ohållbara handeln med rosenträ.

60.  Europaparlamentet konstaterar att de nuvarande undantagen från Cites-krav gör det möjligt att exportera hartspulver från agarträd (Aquilaria spp. och Gyrinops spp.) som utvunnet pulver, och andra produkter att förpackas för försäljning i detaljhandeln före exporten, för att således kringgå importbestämmelser. Parlamentet uppmanar därför EU och alla parter att stödja Förenta staternas förslag till ändring av annotationen för att undvika kryphål för handeln med detta mycket värdefulla aromatiska träslag.

Övriga arter

61.  Europaparlamentet uppmanar EU och alla parter

   att stödja förslaget från Peru till att ändra annotationen till bilaga II för vikunja (Vicugna vicugna) eftersom det kommer att konsolidera märkningskraven för den internationella handeln med denna art,
   att stödja införandet av Nautilus (Nautildae spp.) i bilaga II som föreslagits av Fiji, Indien, Palau och Förenta staterna med tanke på att den internationella handeln med Nautilus-skal som smycken och inredning är ett stort hot mot dessa biologiskt sårbara arter,
   att motsätta sig förslaget från Kanada att flytta pilgrimsfalken (Falco peregrinus) från bilaga I till II eftersom det kan förvärra den betydande illegala handeln med arten.

62.  Europaparlamentet påminner om att pyjamasfisk (Pterapogon kauderni) finns upptagen i Internationella naturvårdsunionens lista över utrotningshotade arter och att en mycket stor andel av arterna har gått förlorade, inklusive flera hela populationer, på grund av den fortsatt stora efterfrågan från akvariehandeln, där huvuddestinationerna är EU och Förenta staterna. Parlamentet uppmanar därför EU och dess medlemsstater att stödja att pyjamasfisk införs i bilaga I och inte i bilaga II.

63.  Europaparlamentet noterar att den internationella handeln med obearbetad och bearbetad korall växer och att efterfrågan på ädelkorall har ökat, vilket hotar dess överlevnad. Parlamentet uppmanar EU och samtliga parter att genast stödja antagandet av rapporten om ädelkoraller som lagts fram av Förenta staterna.

o
o   o

64.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, parterna till Cites och Cites-sekretariatet.

(1) http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2016/570008/IPOL_STU(2016)570008_EN.pdf
(2) http://ec.europa.eu/environment/cites/pdf/cop17/Res%20sponsored%20delegate%20project.pdf
(3) http://www.un.org/en/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/69/314
(4) Internationella konsortiet för bekämpning av olaglig handel med vilda djur och växter (International Consortium for Combating Wildlife Trafficking) bestående av Interpol, Cites-sekretariatet, Världstullorganisationen, FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå och Världsbanken.
(5) Gemensam internationell polis- och tulloperation genomförd i maj 2015.
(6) Antagna texter, P7_TA(2014)0031.


Tillämpningen av direktivet om posttjänster
PDF 272kWORD 52k
Europaparlamentets resolution av den 15 september 2016 om tillämpningen av direktivet om posttjänster (2016/2010(INI))
P8_TA(2016)0357A8-0254/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 49 och 56 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) om etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster inom unionen,

–  med beaktande av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget om konkurrensregler tillämpliga på företag,

–  med beaktande av artikel 14 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av protokoll (nr 26) till EUF-fördraget om tjänster av allmänt intresse,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna,(1) ändrat genom direktiven 2002/39/EG och 2008/6/EG (nedan kallat direktivet om posttjänster),

–  med beaktande av kommissionens beslut av den 10 augusti 2010 om inrättandet av Europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter för posttjänster(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU av den 21 maj 2013 om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 524/2013 av den 21 maj 2013 om tvistlösning online vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(6),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 17 november 2015 om tillämpningen av postdirektivet (COM(2015)0568) och av det åtföljande arbetsdokumentet (SWD(2015)0207),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 maj 2015 En strategi för en inre digital marknad i Europa (COM(2015)0192),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 december 2013 En färdplan för fullbordandet av den inre marknaden för paketleveranser: Bygga upp förtroendet för leveranstjänster och uppmuntra nätförsäljning (COM(2013)0886),

–  med beaktande av kommissionens grönbok av den 29 november 2012 En integrerad marknad för leverans av paket i syfte att främja e-handeln inom EU (COM(2012)0698),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 januari 2012 Samstämmiga ramar för att öka tilltron till en inre e-marknad för e-handel och nättjänster (COM(2011)0942),

–  med beaktande av kommissionens vitbok av den 28 mars 2011 Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem (COM(2011)0144),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2014 om en integrerad marknad för leverans av paket i syfte att främja e-handeln inom EU(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 Vägen mot en rättsakt för den digitala inre marknaden(8),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0254/2016).

A.  Marknaden för posttjänster är fortfarande ett område inom ekonomin med stora utsikter för tillväxt och ökande konkurrens, även om brevtjänsterna i EU minskade med i genomsnitt 4,85 procent mellan 2012 och 2013 enligt kommissionens statistiska databas över posttjänster, vilket är i linje med minskningen i brevförsändelser under de senaste tio åren, till stor del beroende på övergången till elektroniska ersättningstjänster.

B.  Genomförandet av direktivet om posttjänster bidrog till att öppna inhemska marknader för konkurrens på brevmarknaden, men utvecklingen har varit långsam och ledde inte till ett genomförande av en inre marknad för posttjänster, och i de flesta medlemsstater domineras sektorn fortfarande av leverantörer av samhällsomfattande tjänster.

C.  Användningen av IKT har kontinuerligt stimulerat sektorn för posttjänster genom möjligheter till innovation och tillväxt för marknaden.

D.  Nya konkurrenter har främst inriktat sig på stora affärskunder och tätbefolkade områden.

E.  Marknaden för paketleveranser är mycket konkurrenskraftig, innovativ och snabbväxande, och uppnådde en tillväxt på 33 procent mellan 2008 och 2011 vad gäller volym, och e-handeln är en drivande faktor för marknadstillväxten.

F.  Den utbredda användningen av fjärrstyrda luftfartygssystem (drönare) möjliggör nya, snabba, miljövänliga och effektiva paketleveranssätt, särskilt i glesbefolkade, isolerade och avlägsna områden.

G.  Konsumenter och småföretag rapporterar att problem med paketleveranser, särskilt höga priser, hindrar dem från att sälja mer till eller köpa mer från andra medlemsstater.

I. Samhällsomfattande tjänster: förbättring av de nationella regleringsmyndigheternas oberoende

1.  Europaparlamentet noterar att minimistandarderna kopplade till skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster (postförsändelser på upp till 2 kilo, postpaket på upp till 10–20 kilo, registrerade och försäkrade försändelser och andra tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, såsom dagstidningar och tidskrifter), som i EU regleras framför allt genom garanterade väsentliga minimitjänster inom EU:s hela territorium, utan att medlemsstaterna förhindras att tillämpa högre standarder, generellt uppfyller konsumenternas krav, och vissa detaljerade krav vilka inte omfattas av reglering på EU-nivå fastställs korrekt av de nationella regleringsmyndigheter som anförtrotts denna uppgift.

2.  Europaparlamentet konstaterar att de nationella regleringsmyndigheternas främsta uppgift är att uppfylla det övergripande målet för direktivet om posttjänster, i syfte att säkerställa ett hållbart tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja de nationella regleringsmyndigheternas roll och oberoende genom höga yrkeskvalifikationskriterier för de anställda, med garanterad likvärdig och icke-diskriminerande tillgång till fortbildning, fastlagda mandattider och rättsligt skydd mot uppsägning utan saklig grund, och i fall av uppsägning, med en uttömmande förteckning över skäl som motiverar sådana uppsägningar (t.ex. allvarliga lagöverträdelser), så att de nationella regleringsmyndigheterna kan uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet om posttjänster på ett neutralt och öppet sätt utan dröjsmål.

3.  Europaparlamentet anser att en eventuell utvidgning av de nationella regleringsmyndigheternas roll på marknaden för paketleveranser enligt den nya förordningen bör motverka att man plockar russinen ur kakan inom leveranssektorn och att minimistandarder bör fastställas för alla aktörer i syfte att säkerställa en rättvis och jämlik konkurrens.

4.  Europaparlamentet anser att kraven på oberoende endast kan uppfyllas om de nationella regleringsmyndigheternas regleringsfunktioner strukturellt och funktionellt separeras från verksamheter kopplade till ägande eller kontroll av någon postoperatör. För att undvika intressekonflikter bör högre tjänstemän vid nationella regleringsmyndigheter inte ha lov att arbeta för offentliga postoperatörer eller andra berörda parter minst sex månader efter att de har lämnat den nationella regleringsmyndigheten. I detta syfte bör medlemsstaterna införa lagbestämmelser som gör det möjligt att förelägga sanktioner för överträdelse av ovannämnda skyldighet.

5.  Europaparlamentet ber kommissionen att underlätta och förstärka samarbetet och samordningen mellan de nationella regleringsmyndigheterna i syfte att öka effektiviteten och driftskompatibiliteten för gränsöverskridande leveranser, och att övervaka de nationella regleringsmyndigheternas regleringsverksamhet, däribland tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster, för att säkerställa en enhetlig tillämpning av EU-lagstiftningen och harmonisering av marknaden för posttjänster inom EU.

6.  Europaparlamentet påminner om att direktivet om posttjänster ger medlemsstaterna nödvändig flexibilitet för att hantera lokala särdrag och säkerställa långsiktig hållbarhet i tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster, samtidigt som användarnas behov tillgodoses och man anpassar sig till förändringar i den tekniska, ekonomiska och sociala omgivningen.

7.  Europaparlamentet noterar kommissionens bekräftelse av att direktivet om posttjänster inte kräver någon särskild ägarskapsstruktur för leverantörer av samhällsomfattande tjänster. Parlamentet anser inte att dessa leverantörer bör förhindras att investera i och bedriva innovation för att kunna tillhandahålla effektiva och kvalitativa posttjänster.

II. Upprätthållande av samhällsomfattande tjänster och möjliggörande av sund konkurrens: tillgång, servicenivå och användarbehov

8.  Europaparlamentet anser att tendensen går mot att minska omfattningen av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. Parlamentet anser att konsumenternas valfrihet bör främjas när det gäller fastställandet av brevleveranser inom ramen för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. Parlamentet betonar därför vikten av att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster av hög kvalitet till överkomliga villkor, bestående av åtminstone fem leveransdagar och fem insamlingsdagar per vecka för alla medborgare. Parlamentet noterar att vissa medlemsstater, för att säkerställa långsiktigt hållbara samhällsomfattande tjänster och med beaktande av sina nationella särdrag och sin specifika geografiska situation, medger en viss flexibilitet. Parlamentet påpekar att även om direktivet tillåter en viss flexibilitet ska de nationella bestämmelserna inte överskrida detta.

9.  Europaparlamentet påminner om att de samhällsomfattande tjänsterna måste utvecklas som svar på tekniska, ekonomiska och sociala förhållanden samt på användarnas behov, och att direktivet om posttjänster ger medlemsstaterna nödvändig flexibilitet för att hantera lokala särdrag och säkerställa långsiktig hållbarhet för samhällsomfattande tjänster.

10.  Europaparlamentet anser att den geografiska täckningen och tillgängligheten till samhällsomfattande tjänster för paketleveranser kan och måste förbättras, i synnerhet för personer med funktionsnedsättning, personer med nedsatt rörlighet och personer i avlägsna områden. Parlamentet betonar vikten av att säkerställa en obehindrad tillgång till posttjänster och av samstämmighet mellan direktivet om posttjänster och tillgänglighetslagen.

11.  Europaparlamentet noterar att minskningen av brevvolymerna gör det allt svårare att tillhandahålla samhällsomfattande posttjänster i många medlemsstater. Parlamentet erkänner att många utsedda leverantörer av samhällsomfattande tjänster använder inkomster från kommersiell verksamhet som inte omfattas av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, såsom finanstjänster eller paketleveranser, för att finansiera skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

12.  Europaparlamentet konstaterar att det finns ett antal fall av illojal konkurrens inom postsektorn och uppmanar den ansvariga myndigheten att ingripa mot felaktigt agerande.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att övervaka bestämmelserna om posttjänster som allmännyttiga tjänster för att säkerställa att ersättningen för allmännyttiga tjänster genomförs på ett sätt som är proportionellt, öppet och rättvist.

14.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att priserna inom ramen för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster måste vara överkomliga och att alla användare ges tillgång till de tjänster som tillhandahålls. Parlamentet påminner om att de nationella regleringsmyndigheterna tydligt måste definiera överkomligheten för brevförsändelser och att medlemsstaterna får behålla eller införa kostnadsfria posttjänster för blinda och synskadade personer.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att upprätthålla den territoriella och sociala sammanhållningen samt därmed förbundna kvalitetskrav, och konstaterar att medlemsstaterna redan får införa vissa särskilda bestämmelser för att tillgodose lokal efterfrågan genom att utnyttja den flexibilitet som föreskrivs i direktiv 97/67/EG. Parlamentet bekräftar att postnätverk och posttjänster är av stort intresse för unionsmedborgarna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att enligt EU:s konkurrenspolitik endast i undantagsfall, och på ett öppet, icke-diskriminerande och lämpligt sätt använda verktyg för statligt stöd, samt att se till att kunder även i fortsättningen har tillgång till posttjänster genom att man garanterar, vid behov, ett minimiutbud av tjänster på samma inlämningsställe. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att ersättningsfonderna är proportionella och att förfarandena för offentlig upphandling är öppna och rättvisa.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genom en noggrann övervakning av marknadsutvecklingen säkerställa att öppnandet av marknaden fortsätter att gynna alla användare, särskilt konsumenter och små och medelstora företag. Parlamentet efterlyser ytterligare förbättringar när det gäller snabbhet, valfrihet och tillförlitlighet.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra den nuvarande definitionen av samhällsomfattande tjänster för att fastställa en garanterad miniminivå på tjänster för konsumenterna, att anpassa skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster till marknadsutvecklingen, att beakta marknadsförändringar i olika medlemsstater, och att främja ekonomisk tillväxt och social sammanhållning. Parlamentet understryker emellertid att man, mot bakgrund av de specifika begränsningarna på varje marknad, bör ge operatörerna en viss flexibilitet när det gäller att organisera dessa samhällsomfattande tjänster. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra sina licensieringsförfaranden enligt det nuvarande direktivet och att ytterligare harmonisera sina licensierings- och/eller anmälningsförfaranden i syfte att minska omotiverade inträdeshinder inom den inre marknaden, utan att skapa onödiga administrativa bördor.

18.  Europaparlamentet betonar att införandet av lätt tillgängliga förlikningsförfaranden till överkomliga priser är en intressant potentiell möjlighet när det gäller att uppnå en enkel och kortsiktig lösning för både aktörerna och konsumenterna i händelse av tvist. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att införa lagstiftning om postkonsumenters rättigheter.

19.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att vid utarbetandet av lagstiftningsförslag beakta digitaliseringen och de möjligheter som denna medför, medlemsstaternas särdrag och de övergripande trenderna på post- och paketmarknaden.

20.  Europaparlamentet påminner om att undantaget från mervärdesskatt för posttjänster måste tillämpas på ett sätt som minimerar snedvridning av konkurrensen mellan före detta monopol och aktörer som är nya på marknaden, samtidigt som det garanterar långsiktig hållbarhet inom ramen för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, så att alla operatörer kan fortsätta att tillhandahålla posttjänster runt om i Europa. Parlamentet noterar att undantaget från mervärdesskatt för etablerade leverantörer för andra tjänster än samhällsomfattande tjänster, samtidigt som andra leverantörer omfattas av mervärdesskatt, avsevärt begränsar konkurrensutvecklingen på marknaden.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa gemensamma likvärdiga förutsättningar mellan leverantörer, både för traditionell post och för det snabbt ökande området för paketleveranser och mellan etablerade och nya aktörer. Parlamentet föreslår att kommissionen ska ha rätt att bedöma huruvida upphandlingsförfaranden utgör en orättvis börda.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tänka på att tidigare etablerade aktörer varken ges fördelar i form av statligt stöd eller lider nackdelar till följd av deras skyldighet att tillhandahålla den samhällsomfattande tjänsten eller nedärvda kostnader gentemot nya marknadsaktörer.

23.  Europaparlamentet anser att konkurrensen och marknaden är drivkrafter för innovation och utveckling av mervärdestjänster, och ber kommissionen att, med beaktande av proportionalitetsprincipen och ekonomisk motivering, stödja innovation i sektorn för att främja mervärdestjänster såsom spårningsteknik, upphämtnings- och avlämningsställen, flexibel leveranstid och passande returalternativ samt tillgång till enkla förfaranden för rättslig prövning. Parlamentet erkänner det arbete och de investeringar som redan gjorts av postoperatörerna på detta område.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att nära övervaka medlemsstaternas stöd för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och andra nedärvda kostnader för posttjänster enligt det huvudsakliga regelverket för kontroll av statligt stöd till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (2012 års ram för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse).

25.  Europaparlamentet anser att kvaliteten på tjänsten bör bedömas utifrån de standarder som fastställs i direktivet och återspegla konsumenternas behov i syfte att förbättra driftskompatibiliteten och förbättra kvaliteten på tjänsten.

26.  Europaparlamentet noterar att de europeiska postoperatörerna har gjort investeringar för att uppgradera sammankopplingen av sina nät och infört nya och användarvänliga tjänster för konsumenterna och de små och medelstora företag som bedriver gränsöverskridande e-handel. Parlamentet anser att dessa investeringar bör skyddas genom villkor för rättvis tillgång.

27.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för Postal User Forum, som upprättades 2011 av kommissionen för att underlätta diskussionerna mellan användare, operatörer, fackföreningar och andra intressenter om frågor som slutkundernas tillfredsställelse, företagsanvändarnas behov och hur leveranserna vid e-handel kan förbättras. Detta forum är mycket användbart och bör sammanträda regelbundet för att identifiera möjliga lösningar för att förbättra post- och paketleveranstjänsterna.

III. Den gränsöverskridande aspekten och e-handeln

28.  Europaparlamentet ber medlemsstaterna att säkerställa kompatibilitet mellan och uppgradering av postnätverk och, där det finns ett flertal leverantörer av samhällsomfattande tjänster, förebygga svårigheter vid transporten av postförsändelser och ge små och medelstora företag tillgång till ekonomiskt attraktiva tjänster för gränsöverskridande leveranser genom att öka insynen i de taxor som tillämpas av postoperatörerna.

29.  Europaparlamentet anser att paketleveranser är en mycket konkurrenskraftig, innovativ och snabbväxande sektor. Parlamentet konstaterar att betalbara och tillförlitliga paketleveranstjänster är viktiga för att förverkliga den digitala inre marknaden. Parlamentet påminner om att öppnandet av denna sektor för konkurrens har stimulerat till utveckling av mervärdestjänster såsom spårningsteknik, upphämtnings- och avlämningsställen, flexibel leveranstid och returalternativ. Parlamentet anser följaktligen att varje ny bestämmelse på denna marknad därför måste vara proportionell och stödjas av goda ekonomiska belägg.

30.  Europaparlamentet noterar i detta sammanhang att alla fördelar som ny teknik, däribland drönare, erbjuder bör tas i beaktande eftersom de kan underlätta leveranstjänster, särskilt i glesbefolkade, isolerade och avlägsna områden, samtidigt som säkerhets- och miljöaspekterna beaktas.

31.  Europaparlamentet anser att dynamiken hos den mycket konkurrenskraftiga, innovativa och snabbväxande marknaden för paketleveranser inte får hindras av omotiverad reglering och onödig byråkrati.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att när så är nödvändigt utveckla marknadstillsynen av paketleveranser i en prestationsbaserad riktning, och att förbättra, utan att undergräva de nationella regleringsmyndigheternas kompetens, gränsöverskridande taxors överkomlighet och identifiera illojal konkurrens och monopolistiska metoder. Parlamentet efterlyser ökad insyn i taxor och tjänsters tillgänglighet, särskilt för slutkunder och små och medelstora företag.

33.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om öppet och icke-diskriminerande gränsöverskridande tillträde till alla nätelement och tillhörande faciliteter samt relevanta tjänster och informationssystem avseende postnätverk för tredje parter. Parlamentet anser att en effektiv användning av infrastrukturen kan ge ekonomiska vinster för leverantörer av samhällsomfattande tjänster och öka konkurrensen inom gränsöverskridande leveranser.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samla in mer uppgifter om marknaden för paketleveranser för att bättre bedöma utvecklingen i denna ekonomiska sektor samt dess strukturella utveckling.

35.  Europaparlamentet betonar vikten av att förbättra tjänsternas kvalitet och skyddet av konsumenternas rättigheter för att återupprätta en tillräcklig tillitsnivå hos konsumenterna. Parlamentet anser att bristen på tillit skulle kunna bemötas genom större insyn i priser, leveransalternativ, villkor och kvalitet/genomförande (hur snabbt ett paket levereras, inom vilket geografiskt område, förseningar och hantering av skadade eller förlorade varor) samt förtroendemärkningar.

36.  Europaparlamentet ber medlemsstaterna och kommissionen att förbättra öppenheten vad gäller offentlig prissättning och tjänstekvalitet (leveransalternativ, slutlig leverans, pålitlighet), i synnerhet när det gäller e-handeln. Parlamentet efterlyser insynskontroller när priserna inte kontrolleras av konkurrensen eller är orimligt höga. Parlamentet betonar vikten av att minska skillnaden mellan inhemska och gränsöverskridande priser och stöder åtgärder för att öka konsumenternas medvetenhet om och förmåga att jämföra inhemska och gränsöverskridande prisstrukturer. Parlamentet uppmanar de nationella regleringsmyndigheterna att utvärdera överkomligheten vad gäller priserna för vissa gränsöverskridande sträckor, och särskilt uppmärksamma överdrivna skillnader.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja strategin för e-handel och gränsöverskridande paketleveranser. Parlamentet föreslår att driftskompatibiliteten längs leveranskedjan ska främjas och att man utvecklar offentligt tillgänglig bästa praxis för e-handlare.

38.  Europaparlamentet understryker betydelsen av att det finns en enkel, effektiv och gränsöverskridande mekanism för klagomålshantering och tvistlösning. Parlamentet understryker att direktivet om alternativ tvistlösning och den internetplattform som etableras av förordningen (EU) nr 524/2013 om tvistlösning online för konsumenttvister kan gynna konsumenter och företag vid gränsöverskridande transaktioner. Parlamentet är oroat över det faktum att trots att tidsfristen för införlivande gick ut i juli 2015 har hittills endast 24 medlemsstater införlivat direktivet om alternativ tvistlösning och miljontals europeiska medborgare saknar därför denna viktiga mekanism för rättslig prövning. Parlamentet anser att det europeiska småmålsförfarandet (ESCP) kunde vara en användbar resurs för konsumenter och företag vid gränsöverskridande transaktioner. Parlamentet vill se att man vid behov överväger ytterligare mekanismer för rättslig prövning för konsumenter inom postområdet.

39.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja kostnadsminskningar genom att göra paketutskicks- och paketavhämtningsprocesser mer kompatibla, och att utveckla europeiska standarder för integrerad spårningsteknik. Parlamentet uppskattar de framsteg som gjorts av branschen när det gäller gränsöverskridande service till konsumenter och små och medelstora företag genom förbättrad kompatibilitet och spårningsteknik. Parlamentet stöder att det införs öppna verktyg och indikatorer för kvaliteten på tjänster, så att konsumenterna enkelt kan jämföra erbjudanden från olika tjänsteleverantörer. Parlamentet välkomnar dessa framsteg som bekräftar den marknadsstrategi som parlamentet stöder och har efterfrågat. Parlamentet uppmuntrar skapandet av plattformar för samarbete och informationsutbyte mellan leverantörer för att skapa ett större urval av leveransalternativ och returlösningar för konsumenter.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka hur gränsöverskridande paketleveranser fungerar enligt diverse regler som stammar från antingen internationella handelsavtal (t.ex. bestämmelser från Världspostföreningen och Internationella civila luftfartsorganisationen) eller EU-lagstiftning (som t.ex. unionens tullkodex), i synnerhet skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, som kan missbrukas och skapa marknadssnedvridning. Parlamentet uppmanar EU att ansöka om medlemskap i Världspostföreningen, i syfte att uppnå en fullständigt integrerad europeisk postsektor.

41.  Europaparlamentet stöder principen om insamling av statistiska uppgifter från marknaden för paketleveranser i syfte att få en bättre kännedom om dess främsta aktörer, konkurrensstruktur och utveckling.

IV. Den sociala dimensionen: förbättrad sysselsättning

42.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera anständiga arbetsvillkor, inklusive erforderligt skydd avseende hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, för alla arbetstagare i postsektorn oavsett storleken på och typen av företag de är anställda av samt oberoende av arbetsplatsen och det underliggande avtalet. Parlamentet understryker betydelsen av hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, i synnerhet med tanke på den demografiska förändringen och den stora rörligheten för arbetstagare inom postsektorn. Parlamentet välkomnar samarbetet mellan Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha) och sektorns arbetsmarknadsparter inom ramen för kampanjen ”Friska arbetsplatser förebygger stress”.

43.  Europaparlamentet konstaterar att de tekniska framstegen och digitaliseringen under senare år i stor utsträckning har förändrat postsektorn och att moderniseringen och diversifieringen av posttjänsterna i hög grad har påverkat arbetsvillkoren och sysselsättningen inom sektorn.

44.  Europaparlamentet konstaterar att liberaliseringen av postsektorn i vissa medlemsstater har lett till stora skillnader mellan arbetsvillkoren och lönerna för leverantörer av samhällsomfattande tjänster och konkurrerande företag som tillhandahåller posttjänster. Parlamentet anser att ökad konkurrens inte bör skapa olagliga sociala metoder eller leda till en försämring av arbetsförhållandena.

45.  Europaparlamentet konstaterar att om postföretagen skulle ha möjlighet att utveckla och utvidga sin produktion på ett innovativt sätt, särskilt inom randområdena, skulle det ha en främjande effekt även på sysselsättningen.

46.  Europaparlamentet konstaterar att antalet deltidsanställda, anställda från bemanningsföretag och egenföretagare i branschen har ökat och att utvecklingen går mot mer flexibla anställningsavtal, vilket i vissa fall kan leda till en osäker anställning utan fullgott skydd för de anställda. Parlamentet välkomnar att nya modeller för arbetstider utvecklas för de anställda, som genom detta till exempel kan kombinera familj och arbete på ett bättre sätt, slutföra en fortbildning eller ha möjlighet att arbeta deltid. Parlamentet påpekar att nya, flexibla anställningsavtal måste utesluta möjliga risker såsom överbelastning av de anställda eller löner som inte motsvarar prestationen. Parlamentet framhåller därför behovet av en flexibel arbetsmarknad å ena sidan, och av arbetstagarnas ekonomiska och sociala säkerhet å den andra. Parlamentet betonar att minskade arbetskostnader genom försämrade arbetsvillkor och anställningsstandarder inte ska anses vara flexibilitet. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att bedriva kontrollverksamhet för att komma åt problemet med falska egenföretagare i postsektorn. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att mer allmänt förhindra att flexibiliteten i anställningsavtal får negativa konsekvenser för arbetstagare.

47.  Europaparlamentet ser positivt på fackföreningarnas viktiga roll, eftersom dessa i många medlemsstater försöker att samarbeta med leverantörerna av samhällsomfattande tjänster för att hantera förändringarna i postsektorn på ett socialt ansvarsfullt sätt. Parlamentet understryker vikten av starka och oberoende arbetsmarknadsparter inom postsektorn, en institutionaliserad social dialog och de anställdas deltagande i företagsrelaterade frågor.

48.  Europaparlamentet understryker vikten av att kontrollera att obligatoriska kör- och viloperioder samt arbetstider efterlevs i postsektorn. Parlamentet anser att kontrollen bör ske med digitala kontrollinstrument installerade i fordonen. Parlamentet påminner om att förordning (EU) nr 165/2014 om färdskrivare vid vägtransporter inte gäller för fordon som väger mindre än 3,5 ton. Parlamentet uppmanar på grund av detta till ökade kontroller vad gäller arbetstider och viloperioder. Parlamentet erinrar om att alla uppgifter med anknytning till en anställds verksamhet ska anses vara arbetstid. Parlamentet betonar på samma sätt vikten av att kontrollera att europeisk och nationell lagstiftning efterlevs gällande arbetsmiljöskydd, inbegripet förhållandena inuti fordonen, för alla personer som deltar i postleveransen, oavsett om deras anställningsförhållande är som egenföretagare, underleverantör, tillfälligt anställd eller kontraktsanställd.

49.  Europaparlamentet anser att det bör uppnås en balans mellan fri konkurrens, konsumentkrav, de samhällsomfattande tjänsternas hållbarhet och finansiering samt bevarandet av arbetstillfällen.

50.  Europaparlamentet uttrycker oro över försök att kringgå befintliga regler för minimilöner genom att öka arbetsbelastningen till en omfattning som inte kan hanteras under betald arbetstid.

51.  Europaparlamentet välkomnar den branschvisa dialogkommitténs arbete inom postsektorn och hänvisar till projektet Managing demographic challenges and finding sustainable Solutions by the social partners in the postal sector, som har lanserats av de europeiska arbetsmarknadsparterna i denna sektor.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samla in mer uppgifter om sysselsättningsgrad och anställningsvillkor inom postsektorn för att bättre kunna bedöma den faktiska situationen efter det att marknaderna öppnats helt och reagera effektivt på utvecklingen och bemöta eventuella problem. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att nära övervaka de nya automatiserade sätten att leverera post, hur dessa inverkar på arbetsvillkoren och sysselsättningen, och att bedöma behovet av att modernisera sociallagstiftningen och arbetslagstiftningen i tillämpliga fall, för att hålla jämna steg med förändringarna inom postsektorn. Parlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter att där så är nödvändigt på samma sätt uppdatera kollektivavtal så att höga arbets- och anställningsstandarder kan garanteras.

o
o   o

53.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 15, 21.1.1998, s. 14.
(2) EUT C 217, 11.8.2010, s. 7.
(3) EUT L 165, 18.6.2013, s. 63.
(4) EUT L 165, 18.6.2013, s. 1.
(5) EUT L 304, 22.11.2011, s. 64.
(6) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.
(7) Antagna texter, P7_TA(2014)0067.
(8) Antagna texter, P8_TA(2016)0009.


Tillgång till finansiering för små och medelstora företag och ökad mångfald avseende finansieringen av små och medelstora företag i kapitalmarknadsunionen
PDF 318kWORD 62k
Europaparlamentets resolution av den 15 september 2016 om tillgång till finansiering för små och medelstora företag och mer diversifierad finansiering till små och medelstora företag i en kapitalmarknadsunion (2016/2032(INI))
P8_TA(2016)0358A8-0222/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 5 februari 2013 om att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 november 2014 om översynen av kommissionens riktlinjer för konsekvensbedömningar och SMF-testets roll(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 28 april 2016 om Europeiska investeringsbankens årsrapport för 2014(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2016 om Europeiska centralbankens årsrapport för 2014(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om att bygga en kapitalmarknadsunion(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2015 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om årsrapporten om EU:s konkurrenspolitik(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om lägesbedömning och utmaningar – EU:s lagstiftning om finansiella tjänster: konsekvenser och vägen mot en effektivare och mer ändamålsenlig EU-ram för finansiell reglering och en kapitalmarknadsunion(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 september 2015 om familjeföretag i Europa(9),

–  med beaktande av debatten den 13 april 2016 på grundval av de muntliga frågorna från grupperna PPE, S&D, ECR, ALDE och GUE/NGL om översynen av SMF-stödfaktorn(10),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 december 2011 En åtgärdsplan för att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering (COM(2011)0870),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 september 2015 Handlingsplan för en kapitalmarknadsunion (COM(2015)0468),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 oktober 2015 Att förbättra den inre marknaden – bättre möjligheter för individer och företag (COM(2015)0550),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Riktlinjer för statligt stöd för att främja riskfinansieringsinvesteringar(11),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner(12),

–  med beaktande av Europeiska centralbankens enkät från december 2015 om tillgång till finansiering för företag i euroområdet – april till september 2015,

–  med beaktande av det andra samrådsdokumentet i december 2015 från Baselkommittén för banktillsyn om en översyn av den standardiserade metoden för kreditrisker,

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 18 juni 2015 Utvärdering av förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (COM(2015)0301),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar om gräsrotsfinansiering i EU:s kapitalmarknadsunion (”Crowdfunding in the EU Capital Markets Union”) (SWD(2016)0154),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag(13),

–  med beaktande av Europeiska centralbankens månatliga nyhetsbrev av juli 2014(14),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 januari 2016 Åtgärdspaket mot skatteflykt: Nästa steg i riktning mot effektiv beskattning och ökad transparens i EU (COM(2016)0023),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 30 november 2015 till förordning om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel (COM(2015)0583),

–  med beaktande av Europeiska bankmyndighetens rapport om små och medelstora företag och stödfaktorn för små och medelstora företag(15),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 juli 2015 Samfällt arbeta för jobb och tillväxt: de nationella utvecklingsbankernas roll som stöd för investeringsplanen för Europa (COM(2015)0361),

–  med beaktande av kommissionens rapport om förvarningsmekanismen 2016 av den 26 november 2015 (COM(2015)0691),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från budgetutskottet, utskottet för regional utveckling och utskottet för utskottet för kultur och utbildning (A8-0222/2016), och av följande skäl:

A.  Mikroföretag, små och medelstora företag (SMF) och midcap-bolag spelar en viktig roll inom den europeiska ekonomin i fråga om sysselsättning och tillväxt, då SMF stod för 67 procent av den totala sysselsättningen, 71,4 procent av sysselsättningsökningen och 58 procent av mervärdet i den icke-finansiella affärssektorn i EU 2014(16).

B.  Det finns för närvarande inte någon uttrycklig definition av små och medelstora företag i unionens lagstiftning, mer än kategoriseringarna ”små företag” och ”medelstora företag” i redovisningsdirektivet.

C.  De europeiska SMF:en skiljer sig mycket åt och omfattar ett stort antal mikroföretag som ofta är verksamma inom traditionella sektorer, liksom ett växande antal nyetablerade företag och snabbväxande innovativa företag. Dessa företagsmodeller möter olika problem och har därmed olika behov av finansiering.

D.  De flesta europeiska SMF är framför allt verksamma på nationell nivå. Relativt få SMF är engagerade i gränsöverskridande verksamhet inom EU, och de som exporterar utanför unionen utgör en mycket liten minoritet.

E.  Bankerna står för 77 procent av den utestående SMF-finansieringen i Europa(17).

F.  Finansieringen av SMF ska vara så brett baserad som möjligt, för att säkerställa optimal tillgång till finansiering för SMF i var och en av ett företags utvecklingsfaser. Detta innefattar en lämplig lagstiftningsmiljö för alla finansieringskanaler, som bankfinansiering, kapitalmarknadsfinansiering, skuldebrev, leasing, gräsrotsfinansiering, riskkapital, person-till-person-lån osv.

G.  Institutionella investerare såsom försäkringsföretag ger ett viktigt bidrag till finansiering av SMF genom övergång och omvandling av risk.

H.  I sin rapport om SMF och SMF-stödfaktorn från mars 2016 fann EBA att det inte finns några belägg för att SMF-stödfaktorn har gett extra stimulans till utlåning till SMF jämfört med de stora företagen. EBA konstaterade dock att det kan vara för tidigt att dra några skarpa slutsatser, med tanke på begränsningarna i dess utvärdering, i synnerhet att de tillgängliga uppgifterna är begränsade, att SMF-stödfaktorn introducerats relativt sent och att andra utvecklingstendenser kan ha osynliggjort effekterna av SMF-stödfaktorn och att stora företag använts som kontrollgrupp. EBA fann istället att bättre kapitaliserade banker generellt sett lånar mer till SMF och det är mer sannolikt att mindre och yngre företag känner av kreditbegränsningar än större och äldre företag. EBA noterar också att SMF-stödfaktorn infördes av lagstiftaren som en försiktighetsåtgärd för att inte äventyra utlåningen till SMF.

I.  Finansieringen till mikroföretag och SMF minskade mer under krisen än finansieringen till stora företag, trots att en viss förbättring just registrerats. SMF i euroområdet har också upplevt, och fortsätter alltjämt i viss mån att mötas av, en skärpning av bankernas krav på säkerheter(18).

J.  Sedan den första omgången undersökningar om tillgången till finansiering för SMF (SAFE) har det dominerande bekymret för SMF i euroområdet varit att ”hitta kunder” medan ”tillgång till finansiering” har rangordnats betydligt lägre sett till vad man bekymrar sig för. Den senaste undersökningen, som offentliggjordes 2015, visade att tillgången till extern finansiering för SMF skiljer sig markant åt mellan länderna i euroområdet. Tillgång till finansiering förblev ett större bekymmer för SMF än för stora företag.

K.  De nationella/regionala utvecklingsbankerna spelar en viktig roll som katalysatorer för långsiktig finansiering. De har trappat upp sina verksamheter, i syfte att kompensera för den nödvändiga skuldnedväxlingsprocessen i den kommersiella banksektorn. De spelar också en viktig roll för att genomföra EU:s finansiella instrument utöver vad som omfattas av Europeiska fonden för strategiska investeringar.

L.  Förbättrad tillgång till finansiering för SMF bör inte leda till en sänkning av finansiella standarder och regelverk.

M.  I Schweiz utgör WIR Bank ett kompletterande valutasystem som betjänar SMF, huvudsakligen med värdtjänster, byggnad, tillverkning, återförsäljning och professionella tjänster. WIR erbjuder en clearingmekanism där företag kan köpa av varandra utan att använda schweiziska franc. WIR används emellertid ofta i kombination med schweiziska franc i transaktioner med dubbel valuta. Handeln i WIR har en andel på 1–2 procent av Schweiz BNP. WIR har visat sig vara kontracykliskt med BNP, och denna tendens förstärks ytterligare i takt med antalet arbetslösa.

N.  I april 2015 rapporterades att direktivet om sena betalningar från 2011 hade införlivats korrekt av endast 21 av de 28 medlemsstaterna, trots att det då gått två år sedan sista införlivandedatum.

O.  Kommissionen varnar i sin rapport om förvarningsmekanismen 2016 att ”tillväxten har blivit alltmer beroende av den inhemska efterfrågan, i synnerhet måste investeringarna återhämta sig”, och å andra sidan, ”trots att konsumtionen har ökat på senare tid, är den inhemska efterfrågan ändå dämpad, delvis mot bakgrund av de stora behoven av skuldsanering i flera medlemsstater”.

P.  I rådets direktiv 2004/113/EG förbjuds könsdiskriminering när det gäller tillgång till varor och tjänster, däribland finansiella tjänster. Tillgången till finansiering har befunnits vara antingen det huvudsakliga hindret eller ett av de huvudsakliga hinder som kvinnliga entreprenörer upplever. Kvinnliga entreprenörer startar ofta med mindre kapital, lånar mindre och använder sig hellre av familjen än lån eller finansiering med eget kapital.

Diversifierad finansiering för en diversifierad SMF-sektor

1.  Europaparlamentet konstaterar att det förekommer stora skillnader mellan SMF, inbegripet mikroföretag, och midcap-bolag i medlemsstaterna, vilket återspeglas i deras affärsmodeller, storlek, geografiska position, socioekonomiska miljö, utvecklingsstadier, finansiella struktur, juridiska form och olika nivå av skolning i entreprenörskap.

2.  Europaparlamentet inser vilka utmaningar som SMF står inför, på grund av skillnaderna i finansieringsvillkor och i behoven för SMF mellan olika medlemsstater och regioner, särskilt vad gäller omfattningen av och kostnaden för tillgänglig finansiering, som påverkas av faktorer som är specifika för SMF och de länder och regioner där de är etablerade, inbegripet ekonomisk volatilitet, långsam tillväxt och större finansiell skörhet. Parlamentet noterar också andra utmaningar för SMF såsom tillgång till kunder. Parlamentet betonar att kapitalmarknaderna är fragmenterade och reglerade på olika sätt runtom i EU och att en del av den uppnådda integrationen har gått förlorad på grund av krisen.

3.  Europaparlamentet understryker att SMF:s behov av tillgång till olika och förbättrade offentliga och privata finansieringsalternativ inte upphör efter uppstartsfasen utan fortsätter genom hela deras livscykel, och påpekar att det behövs ett långsiktigt strategiskt förhållningssätt för att slå vakt om finansieringen till företagen. Tillgång till finansiering är även viktigt för att möjliggöra företagsöverlåtelser. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att stödja SMF i denna process, framför allt under de första verksamhetsåren. Parlamentet noterar att sådan mångfald måste medföra en mångsidig och skräddarsydd arbetsmetod sett till regelverk och initiativ som ska stödjas. Parlamentet påpekar att det inte finns någon enda finansieringsform som passar alla och uppmanar kommissionen att stödja utvecklingen av en bred uppsättning skräddarsydda program, instrument och initiativ, för att kunna stödja företag under etablerings-, expansions- och överlåtelsefaserna, med beaktande av deras storlek, omsättning och finansieringsbehov. Parlamentet noterar att kvinnors företag oftare än mäns finns på tjänsteområdet och grundas på immateriella resurser. Den låga andelen kvinnor som driver SMF beror delvis på att de har svårare att få tillgång till finansiering. Parlamentet beklagar att det europeiska instrumentet Progress för mikrokrediter, vars mål är att främja lika möjligheter för kvinnor och män, hade ett förhållande på 60:40 för män resp. kvinnor som fick mikrolån 2013. Kommissionen uppmanas därför att säkerställa att dess program med syfte att underlätta tillgång till finansiering för SMF inte missgynnar kvinnliga entreprenörer.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma den diskriminering som drabbar SMF som drivs av andra sårbara grupper i samhället.

5.  Europaparlamentet anser att en diversifierad, välreglerad och stabil sektor för finansiella tjänster, som erbjuder ett brett utbud av kostnadseffektiva och skräddarsydda alternativ, är det som bäst kan tillgodose de faktiska finansieringsbehoven för SMF och den reala ekonomin och gör långsiktig hållbar utveckling möjlig. Parlamentet understryker vikten av traditionella bankmodeller, däribland små regionala banker, sparkooperativ och offentliga institutioner i detta avseende. Parlamentet noterar här behovet av att säkerställa lika fokus på att förbättra tillgången till finansiering för både mikroföretag och enskilda näringsidkare.

6.  Europaparlamentet uppmanar SMF att betrakta hela EU som sin hemmamarknad och att utnyttja den inre marknadens potential för sina finansieringsbehov. Parlamentet välkomnar kommissionens initiativ till stöd för SMF och nystartade företag på en förbättrad inre marknad, och uppmanar kommissionen att fortsätta med att utarbeta förslag som skräddarsytts till behoven för SMF. Initiativet Startup Europe ska hjälpa små innovativa företag genom att stödja dem tills de får igång verksamheten. Parlamentet betonar i detta hänseende vikten av konvergens med regler och förfaranden i hela unionen och av att genomföra den s.k. Small Business Act. Kommissionen uppmanas att följa upp Small Business Act, något som ytterligare skulle hjälpa företagen att övervinna både fysiska hinder och regleringshinder. Parlamentet erkänner i detta sammanhang att innovation är en viktig drivkraft för hållbar tillväxt och sysselsättning i EU och att innovativa SMF särskilt bör uppmärksammas. EU:s sammanhållningspolitik och EU:s regionalfonder har en potential som källa för SMF-finansiering. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att garantera samordning, konsekvens och synergieffekter mellan de olika europeiska instrumenten och programmen till stöd för SMF såsom de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI). Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att främja ett helhetsgrepp när det gäller spridning av information om EU:s finansieringsmöjligheter. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas enträget att göra ytterligare betydande förenklingar så att finansieringen blir mer attraktiv för SMF.

7.  Europaparlamentet påminner om att en mer harmoniserad rätts- och affärsmiljö som främjar punktliga betalningar vid kommersiella transaktioner är nyckeln för tillgång till finansiering. Parlamentet understryker i detta sammanhang de finansiella problem som SMF drabbas av och den situation av osäkerhet som leverantörer upplever till följd av sena betalningar från större bolag, offentliga institutioner och myndigheter. Kommissionen uppmanas att vid översynen av direktivet om sena betalningar bedöma införandet av särskilda åtgärder inriktade på att underlätta betalningar för SMF. Kommissionen uppmanas att offentliggöra sin rapport om genomförandet av direktivet om sena betalningar, planerad till den 16 mars 2016, och vid behov formulera nya förslag för att minimera risken för gränsöverskridande betalningar och störningar i kassaflödet i allmänhet.

8.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att återuppta arbetet med att införa en verklig europeisk marknad för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag genom offentliggörandet av grönboken om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag (2015). Kommissionen uppmanas att ägna särskild uppmärksamhet åt särarten hos SMF och att se till att gränsöverskridande verksamhet inom finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag leder till att SMF får bättre tillgång till finansiering.

9.  Europaparlamentet noterar att framför allt nystartade företag och mikroföretag har svårt att få lämplig finansiering och att identifiera och uppfylla lagstadgade finansiella krav, särskilt i utvecklingsfasen. Parlamentet noterar bristen på harmonisering av nationell lagstiftning om SMF-skapande. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att fortsätta sina ansträngningar för att minska de administrativa hindren och skapa en enda kontaktpunkt för alla regleringskrav för entreprenörer. Medlemsstaterna, EIB och nationella utvecklingsbanker uppmanas att i detta sammanhang ge information om finansieringsbehov och lånegarantisystem.

10.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ för att identifiera onödiga hinder för finanssektorns finansiering av realekonomin, särskilt SMF och mikroföretag. Att uppnå en välfungerande europeisk kapitalmarknad är ett av de viktigaste initiativen för finanssektorn. Det är viktigt att förenkla eller ändra bestämmelser som får oavsiktliga negativa följder för SMF eller hämmar deras utveckling. Parlamentet betonar att detta inte bör leda till en onödig sänkning av finansiella regelverksstandarder samtidigt som en förenkling av lagstiftningen möjliggörs. Parlamentet understryker vidare att nya förslag från kommissionen inte får leda till mer komplicerade regelverk som kan påverka investeringarna negativt. Ett europeiskt förhållningssätt när det gäller ett finansiellt regelverk och kapitalmarknadsunionen bör vederbörligen beakta den internationella utvecklingen för att kunna undvika onödiga avvikelser och överlappningar i lagstiftningen och se till att Europa förblir en attraktiv plats för internationella investerare. Den europeiska ekonomin måste kunna attrahera en hög nivå på utländska direktinvesteringar, inbegripet direktinvesteringar avseende nyetableringar (greenfield), som stimulerar inte bara kapitalmarknaderna utan även private equity-branschen och riskkapital och investeringar i den etablerade europeiska industrin. Parlamentet anser att kommissionen och medlemsstaterna bör anta en strategisk plan för att stödja finansieringen av SMF, med deras internationalisering i åtanke.

11.  Europaparlamentet påpekar återigen att ändrade regler för offentlig upphandling och koncessionsavtal inte får försvåra för SMF att få tillgång till upphandlingsmarknaden.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att ägna mer uppmärksamhet åt oron över efterfrågeproblematiken för SMF, för att spegla den på ett mer ändamålsenligt sätt i rekommendationen om den ekonomiska politiken i euroområdet, i de landsspecifika rekommendationerna, och i efterhandsbedömningen av medlemsstaternas efterlevnad av rekommendationerna.

Bankernas utlåning till SMF

13.  Europaparlamentet konstaterar att banklån traditionellt sett är den viktigaste externa finansieringskällan för SMF i unionen, då finansiering från banker står för över tre fjärdedelar av SMF-finansieringen, att jämföra med mindre än hälften i USA, vilket gör SMF särskilt sårbara för en åtstramning av bankernas utlåning. Parlamentet noterar att finanskrisen bidrog till en fragmentering av bankfinansiering och banklånevillkor. Parlamentet beklagar de befintliga gapen, även om de gradvis blir mindre, mellan kreditvillkor för SMF i olika euroländer, vilket också återspeglar skillnader i riskperception och ekonomiska förhållanden. Parlamentet noterar bankunionens bidrag till att åtgärda denna fragmentering. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra direktiv 2004/113/EG och att samarbeta med den finansiella sektorn när det gäller deras skyldighet att garantera fullständig och likvärdig tillgång till bankernas utlåning till SMF. Parlamentet betonar den viktiga och välutvecklade rollen för banker med regionala och lokala specialkunskaper om finansiering till SMF på grund av deras långvariga relationer med dessa företag. Parlamentet betonar att välutvecklade lokala banker, när sådana finns, har visat sig ändamålsenliga i att ge lån till SMF och undvika förluster. Parlamentet understryker därför betydelsen av att utveckla lokala banker.

14.  Europaparlamentet påpekar att digitalisering visserligen är på frammarsch och nya källor till finansiering därför håller på att framträda men att det fortfarande är helt nödvändigt att det förekommer traditionella kreditinstitut lokalt, särskilt på öar och i skärgårdar samt i landsbygd, glesbygd och yttre randområden, för att SMF ska få tillgång till finansiering.

15.  Europaparlamentet uppmanar bankerna att betrakta hela EU som sin hemmamarknad och att utnyttja den inre marknadens potential för att erbjuda finansiering till SMF, inbegripet SMF som inte har sin hemvist i den medlemsstat där det berörda finansinstitutet har sin hemvist.

16.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att undersöka möjligheter att införa program för ”finansiering för utlåning” som skulle kunna göra pengar från ECB tillgängliga för banker med det enda syftet att låna ut till SMF. Kommissionen uppmanas att bedöma möjligheterna att utveckla initiativ för attrahera investeringar.

17.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som nationella och regionala utvecklingsbanker och utvecklingsinstitutioner har för att finansiera SMF-sektorn. Parlamentet påminner om deras centrala roll i Efsis del för SMF, och om den roll de spelar för medlemsstaternas inblandning i Efsi-projekt. Banklån är fortfarande en viktig finansieringskälla för SMF. EIB/EIF bör öka sina ansträngningar för att förse SMF med expertis för att få tillgång till finansiering samt verktyg för att underlätta kontakterna med investerare som, bland annat European Angels Fund (EAF). Kommissionen uppmanas att bedöma vilken roll de nationella/regionala utvecklingsbankerna har som katalysator för en långsiktig finansiering för SMF, särskilt för att identifiera och sprida bästa praxis och att uppmuntra medlemsstaterna, i fall inga sådana enheter finns för närvarande, att inrätta nationella/regionala utvecklingsbanker på grundval av detta. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att främja en inkluderande tillväxt och säkerställa ökad samordning och konsekvens mellan all EU-investeringspolitik som är inriktad på SMF, bland annat Efsi, EU:s regionala fonder och Europeiska investeringsfonden.

18.  Europaparlamentet upprepar att det också är viktigt att förbättra bankernas utlåningskapacitet i fråga om SMF och öka deras förmåga att faktiskt låna ut till SMF. Parlamentet påpekar att finansiering från kapitalmarknaderna inte på egen hand kan bidra med tillräcklig finansiering och lämpliga finansieringslösningar, bland annat tillgång till kapital för SMF. Parlamentet noterar att en diversifiering av kreditkällor skulle leda till större stabilitet i finanssektorn.

19.  Europaparlamentet framhåller att en hälsosam, stabil och motståndskraftig banksektor är en grundförutsättning för att SMF ska få bättre tillgång till finansiering. Parlamentet påpekar att kapitalkravsförordningen (CRR) och kapitalkravsdirektivet (CRD IV), och i synnerhet den högre nivån och kvaliteten på kapital, är ett direkt svar på krisen och ligger till grund för finanssektorns förnyade stabilitet. Parlamentet välkomnar att kommissionen anser att utlåning till SMF är en av dess prioriteringar vid översynen av CRR. Kommissionen undersöker sätt att låta alla medlemsstater ge lokala kreditunioner möjlighet att verka utanför räckvidden av EU:s kapitalkravsregler för banker. Parlamentet understryker behovet av en aktsam lagstiftning för kreditföretag som garanterar både finansiell stabilitet samt möjligheter för kreditunioner att ge lån till konkurrenskraftiga priser.

20.  Europaparlamentet noterar de många regleringskraven som banker måste uppfylla och deras eventuella negativa inverkan på utlåningen till SMF samtidigt som man påminner om att kraven infördes som ett svar på finanskrisen. Parlamentet betonar behovet av att undvika dubbla rapporteringskrav och många rapporteringskanaler, och mer allmänt en onödig administrativ börda på kreditinstituten, i synnerhet de mindre bankerna. Kommissionen uppmanas att utvärdera den inverkan som lagstiftningskraven för banker har på utlåningen till SMF, med stöd från EBA och den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM).

21.  Europaparlamentet noterar att utlåning till SMF inte var orsaken till finanskrisen. Parlamentet påminner om medlagstiftarnas beslut att införa SMF-stödfaktorn i CRR/CRD IV-ramen och att det var utformat för att låta kapitalkraven för SMF-utlåning ligga kvar på nivån för Basel II snarare än för Basel III. Parlamentet understryker vikten av SMF-stödfaktorn för att vidhålla och öka bankernas utlåning till SMF. Parlamentet noterar EBA:s rapport från mars 2016 om SMF-stödfaktorn. Parlamentet uttrycker sin oro över de eventuella negativa följderna om SMF-faktorn upphävs. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att behålla SMF-stödfaktorn, att utvärdera den vidare och undersöka huruvida tröskeln borde höjas för att ytterligare öka SMF:s tillgång till bankutlåning. Kommissionen uppmanas att undersöka vad som kan vara en lämplig rekalibrering av SMF-stödfaktorn, inbegripet storlek och tröskelvärde, och att undersöka möjlig samverkan med andra regleringskrav, samt externa aspekter som geografiskt läge och socioekonomisk miljö, i syfte att öka dess effekter. Kommissionen uppmanas att undersöka möjligheten att göra faktorn permanent. Baselkommittén för banktillsyn (BCBS) uppmanas att stödja SMF-stödfaktorn och att överväga att sänka kapitalkraven för exponeringar mot SMF.

22.  Europaparlamentet betonar att aktsam riskbedömning och utvärdering av kvalitativ information är en av bankernas största styrkor, särskilt när det gäller komplex utlåning till SMF. Parlamentet anser att kunskapsnivån och medvetenheten inom bankvärlden när det gäller SMF:s speciella karaktär bör förbättras. Parlamentet understryker att den kreditinformation som banker mottar då de utvärderar SMF:s kreditvärdighet är sekretessbelagd.

23.  Europaparlamentet välkomnar de många initiativ som pågår för att göra standardiserad och transparent SMF-kreditinformation mer tillgänglig, vilket har potential att förbättra investerarnas förtroende. Parlamentet betonar dock behovet av att tillämpa proportionalitetsprincipen då sådan kreditinformation begärs.

24.  Europaparlamentet betonar att proportionalitet är en vägledande princip till vilken de europeiska institutionerna, de europeiska tillsynsmyndigheterna och SSM är bundna vid utarbetandet och genomförandet av föreskrifter, standarder, riktlinjer och tillsynsmetoder. Kommissionen uppmanas att i samförstånd med medlagstiftarna tillhandahålla vidare riktlinjer till ESA-myndigheterna och ECB/SSM om hur proportionalitetsprincipen ska tillämpas och kräva att den ska behållas utan att regleringsstandarderna sänks samtidigt som en förenkling av lagstiftningen möjliggörs.

25.  Europaparlamentet framhåller fördelarna med garantier från tredje part i låneavtal för entreprenörer. Större hänsyn måste tas till sådana tredjepartsgarantier då kreditvärderingar utförs samt till tillsynsregler och tillsynspraxis.

26.  Europaparlamentet påminner om att kreditinstituten måste förklara sina kreditvärderingsbeslut på begäran från SMF. Kommissionen uppmanas att utvärdera genomförandet av denna bestämmelse och skärpa bestämmelserna i artikel 431.4 i CRR och att uppmuntra återkopplingen till SMF. Parlamentets noterar kommissionens pågående diskussioner med relevanta intressenter i syfte att förbättra kvaliteten och konsekvensen i sådan återkoppling. Parlamentet noterar att denna återkoppling bör vara utgångspunkten för att finna informationskällor och rådgivning om annan finansiering än bankfinansiering.

27.  Europaparlamentet konstaterar att kreditbetygen är en viktig och ibland avgörande del av investeringsbeslut. Parlamentet uppmärksammar att det i vissa medlemsstater finns ett internt ratingsystem (ICAS) som förvaltas av de nationella centralbankerna för att bedöma godtagbarheten av säkerheter och som gör det möjligt för SMF att få en bedömning av sin kreditvärdighet. Parlamentet uppmanar kommissionen, ECB och de nationella centralbankerna att ytterligare undersöka om och hur dessa system kan användas för att hjälpa SMF att få tillgång till kapitalmarknader.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EBA att tillhandahålla fler riktlinjer för genomförandet av den nuvarande anståndsförordningen. Kommissionen uppmanas att göra en konsekvensbedömning av det nuvarande anståndssystemet för nödlidande lån. Parlamentet påminner om att oreglerade lån på bankernas balansräkning hindrar att nya lån ges, särskilt till SMF. Parlamentet betonar att införandet av en lägsta tröskel för mindre allvarliga överträdelser skulle göra det enklare att undvika onödiga och omotiverade sänkningar av SMF:s kreditvärdighet. Parlamentet noterar de pågående samråd som Baselkommitténs för banktillsyn (BCBS) bedriver för definitionen av nödlidande exponeringar och anstånd.

29.  Europaparlamentet konstaterar att gränserna för bankers köp av statsobligationer eller ökningen av viktningen av dessa obligationer skulle öka kreditkostnaderna och öka konkurrenskraftsgapet inom EU.

30.  Europaparlamentet noterar de åtgärder som vidtogs av ECB den 10 mars 2016 och i synnerhet den nya serien av fyra riktade långfristiga refinansieringstransaktioner (LTRO II) som kommer att skapa incitament för bankernas utlåning till realekonomin. Parlamentet understryker att penningpolitiken i sig inte skulle vara tillräckligt för att främja tillväxt och investeringar och att de måste åtföljas av en lämplig skattepolitik och strukturreformer.

31.  Europaparlamentet understryker vikten av offentliga institutioner som ett alternativ till privatbanker som en finansieringskälla för SMF.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga proportionaliteten runt förtidsinlösen av lån inom EU, såsom ett tak för att begränsa kostnaderna för SMF samt större transparens i avtal för SMF.

Andra finansieringskällor än banker för SMF

33.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja en risktagnings- och kapitalmarknadskultur. Parlamentet upprepar att utbildning om finansmarknader för SMF är viktigt inte bara för att öka bankutlåningen utan också för att åstadkomma större användning av och acceptans för kapitalmarknadslösningar samt att uppmuntra kvinnor och unga människor att starta och expandera sina verksamheter, eftersom det gör det enklare att bedöma kostnader, fördelar och relaterade risker. Parlamentet betonar vikten av tydliga krav på finansiell information. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att inkludera de grundläggande principerna av finansiell utbildning och affärsetik i läroplanen för gymnasium och universitet, och därmed främja ungdomars engagemang i SMF:s verksamhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att förbättra den finansiella skolningen och tillgången till finansiella färdigheter och kunskaper för SMF och att säkerställa utbyte av bästa praxis. Parlamentet påpekar dock att SMF också själva bär ett ansvar i detta avseende.

34.  Europaparlamentet understryker fördelarna med leasing för SMF genom att det frigör ett bolags kapital för ytterligare investeringar i hållbar tillväxt.

35.  Europaparlamentet noterar att kapitalmarknadsunionen utgör en möjlighet att både fylla lagstiftningsluckorna i den nuvarande ramen och harmonisera det gränsöverskridande regelverket. När banklånen inte uppfyller de finansiella och affärsmässiga behoven för SMF skapas det ett kapitalvakuum. Den pågående utvecklingen av kapitalmarknadsunionen och bankunionen måste åtföljas av återkommande ansträngningar för att få EU-processer och förfaranden att konvergera och utvärdera det befintliga regelverket, särskilt dess inverkan på SMF och den övergripande makrofinansiella och makroekonomiska stabiliteten. En sådan utvärdering bör göras med beaktande av rekommendationer när det gäller det praktiska genomförandet av införda åtgärder. Kommissionen uppmanas att se till att det finns ett lämpligt och skräddarsytt regelverk för emittenter som tillhandahåller finansiering till SMF, som inte är betungande för dem och som dessutom skapar förtroende hos investerare. I en omfattande och väl utformad kapitalmarknadsunion ska alla marknadsdeltagare med samma relevanta egenskaper möta en gemensam uppsättning regler, ha lika tillgång till en uppsättning finansiella instrument eller tjänster samt behandlas lika när de är aktiva på marknaden. Parlamentet välkomnar kommissionens handlingsplan för en kapitalmarknadsunion, som syftar till att säkerställa enklare tillgång till fler olika finansieringsalternativ för SMF. Parlamentet betonar att bankbaserade och kapitalbaserade finansieringsmodeller ska vara kompletterande.

36.  Europaparlamentet framhåller att det är dyrt för SMF att få tillgång till kapitalmarknader såsom lånemarknader och aktiemarknader. Parlamentet betonar att det krävs proportionerlig lagstiftning, med enklare och mindre betungande redovisnings- och börsnoteringskrav för SMF i syfte att minska dubbelarbetet och kostnaderna för deras tillträde till kapitalmarknaderna men utan att äventyra investerarskyddet eller den systembetingade finansiella stabiliteten. Parlamentet noterar införandet av ett minimisystem för offentliggörande för SMF i kommissionens förslag till en ny prospektförordning som för närvarande diskuteras. Parlamentet påpekar dock att regleringen inte får skapa alltför höga hinder vid övergången från t.ex. en storlekskategori till en annan eller mellan börsnoterade och icke-börsnoterade företag. Parlamentet anser därför att företräde bör ges åt ett stegvist tillvägagångssätt med gradvis ökande regleringskrav. Parlamentet hänvisar i detta sammanhang till de SMF-tillväxtmarknader för vilka förutsättningarna skapas i Mifid II och uppmanar till ett snabbt genomförande av detta instrument.

37.  Europaparlamentet understryker vikten av transparens, standardisering och offentlig tillgång till finansieringsinformation om SMF för investerare, tillsynsorgan och andra intressenter, för att de ska kunna förstå riskprofilen och fatta väl underbyggda beslut, och för att minska finansieringskostnaderna. Inrättandet av en europeisk databas som samlar in information om affärsstrategier och finansieringsbehov hos SMF och där de på frivillig basis skulle kunna föra in uppgifter och hålla dem uppdaterade skulle kunna tjäna detta syfte. Kommissionen uppmanas att överväga ett enda SMF-identifieringsnummer. Parlamentet uppmärksammar vidare den potential som erbjuds av strukturer som kopplar samman banker och andra aktörer än banker i syfte att ge stöd till SMF. Parlamentet välkomnar kommissionens SMF-informationsstrategi, särskilt kartläggningen av de mest relevanta stöd- och rådgivningsfunktionerna för SMF som söker alternativ finansiering i varje medlemsstat och främjar exempel på bästa praxis på EU-nivå och undersökningen av möjligheter att främja Europaomfattande informationssystem som sammanför SMF och tillhandahållare av alternativ finansiering.

38.  Europaparlamentet påminner om att redovisningsstandarder är avgörande genom att de formar det sätt på vilket information ges till tillsynsmyndigheter och investerare och genom att den administrativa bördan för företagen varierar beroende på vilka redovisningsstandarder som gäller. Parlamentet noterar de pågående diskussionerna om lämpligheten av att utforma särskilda gemensamma redovisningsstandarder för SMF, och ser fram emot ytterligare reflektioner som genomförs i denna fråga.

39.  Europaparlamentet betonar potentialen hos nya innovativa finanstekniska tjänster (FinTech) för att bättre sammanföra SMF med potentiella investerare. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att uppmuntra utvecklandet av FinTech-initiativ och undersöka de potentiella riskerna med och behovet av ett lämpligt harmoniserat regelverk på EU-nivå utan att kväva innovation.

40.  Europaparlamentet betonar behovet av att främja innovation genom utlåningsplattformar. Parlamentet uppmanar bankerna att betrakta användningen av sådan innovativ teknik som en positiv möjlighet. Parlamentet understryker att alternativa källor till finansiering erbjuder lösningar för nystartade företag, kvinnliga entreprenörer och innovativa SMF i synnerhet. Kommissionen uppmanas att utreda behovet av och potentialen i ett harmoniserat EU-regelverk för alternativa finansieringskällor i syfte att öka tillgången på denna typ av finansiering inom EU för SMF. För att systemet ska vara effektivt måste såväl SMF:en som långivaren vara fullt medvetna om de potentiella risker/möjligheter som är kopplade till finansieringsmekanismen. Parlamentet konstaterar att de befintliga lagarna och reglerna gällande gräsrotsfinansiering skiljer sig avsevärt mellan medlemsstaterna och inte tycks ha främjat gränsöverskridande verksamhet. Parlamentet välkomnar kommissionens bedömning av den befintliga ramen för gräsrotsfinansiering. Parlamentet stöder den valda linjen med fortsatt marknadsövervakning och övervakning av regleringsutvecklingen och incitament till tillnärmning av regleringsmetoder där man delar bästa praxis och underlättar gränsöverskridande investeringar. Parlamentet påminner samtidigt om att gräsrotsfinansiering och person-till-person-lån inte ska överregleras, då detta skulle försämra deras utveckling. Kommissionen uppmanas att uppmuntra nya plattformar för privat kapitalfinansiering såsom mezzaninfinansiering och affärsänglar. Kommissionen uppmanas vidare att uppmuntra säker utlåning från privatpersoner till företag genom person-till-person-lån eller privatobligationer. Parlamentet betonar att det är viktigt att se till att dessa nya former av finansiering är helt förenliga med relevant skattelagstiftning och finansiell lagstiftning, så att de inte blir ett verktyg för skatteflykt eller finansiell opacitet. Parlamentet betonar behovet av att granska nuvarande lagstiftning i detta avseende.

41.  Europaparlamentet noterar kommissionens förslag om en ram för en enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering (STS) och kalibrering av tillsynskraven för banker. Parlamentet noterar att det kan finnas både risker och fördelar förknippade med SMF-värdepapperisering. Parlamentet noterar de möjliga effekterna av dessa förslag på bankernas utlåning till och investeringar i SMF. Parlamentet betonar behovet av transparens när det gäller de underliggande riskerna och behovet av att bidra till det finansiella systemets stabilitet.

42.  Europaparlamentet noterar att heterogeniteten när det gäller nationell insolvenslagstiftning och tillhörande rättsosäkerhet utgör ett av hindren för gränsöverskridande investeringar i SMF och nystartade företag.. Parlamentet anser att förenklade och harmoniserade regler på området skulle stödja nystartade företag, mikroföretag samt SMF och förbättra affärsmiljön i EU. Parlamentet välkomnar därför kommissionens beslut att åtgärda denna fråga genom ett lagförslag, såsom angetts i dess handlingsplan för en kapitalmarknadsunion, och ser fram emot detta kommande förslag. Parlamentet anser att kommissionen bör överväga olika valmöjligheter för att genomföra en EU-insolvensram och lämna rekommendationer till medlemsstaterna så att de kan anta eller införa lagstiftning för effektiva och transparenta insolvensordningar och en tidsmässigt rimlig omstruktureringsprocess och för att undanröja administrativa och regleringsmässiga bördor som åläggs SMF såsom anges i de landsspecifika rekommendationerna.

43.  Europaparlamentet framhåller potentialen hos venture capital och annan riskkapitalfinansiering, särskilt för icke börsnoterade nystartade företag och innovativa SMF. Parlamentet noterar att dessa marknader är underutvecklade i EU. Parlamentet välkomnar kommissionens planer på att se över lagstiftningen om europeiska riskkapitalfonder (EuVECA) och europeiska fonder för socialt företagande (EuSEF). Parlamentet understryker dessutom det brådskande behovet av att kommissionen tar itu med fragmenteringen över de nationella gränserna inom hela den europeiska sektorn för investeringsfonder.

44.  Europaparlamentet betonar effekten av utformningen av bolagsskatts- och inkomstskattsstrukturer och möjliga skattelättnader för SMF:s interna finansieringskapacitet. Parlamentet uppmärksammar att beskattningen av SMF och vissa multinationella företag varierar stort i många medlemsstater, något som negativt påverkar SMF:ens konkurrenskraft och avsevärt minskar effektiviteten i finansieringen av SMF från olika källor. Parlamentet påpekar att SMF på grund av illojal skattepraxis från multinationella företags sida drabbas av upp till 30 procent mer skatt än vad som skulle ha varit fallet med en sund skattepraxis, vilket följaktligen påverkar deras interna finansieringskapacitet. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens åtgärdspaket mot skatteflykt för att uppnå enklare, effektivare och rättvisare beskattning inom EU. Medlemsstaterna bör sträva efter rättvisa, effektiva och transparenta skattesystem som attraherar finansiering och investeringar så att SMF får bättre möjligheter att starta upp och växa. Parlamentet understryker behovet av att införa finansiella undantag för SMF, främst i deras inledande fas, så att de får tillräckligt med medel för efterföljande perioder av deras livscykel. Parlamentet understryker behovet av en beskattningspolitik som minskar det totala skattetrycket och sänker skatterna på arbete och företag. Parlamentet betonar vikten av att uppmärksamma problemet med skatteincitament som gynnar skuldsättning framför finansiering med eget kapital.

45.  Europaparlamentet påpekar att direkt statligt stöd som inte snedvrider konkurrensfördelarna ibland är nödvändigt för att få fram de nödvändiga medlen för nystartade företag, mikroföretag och SMF, särskilt när de socioekonomiska förhållandena inte medger tillgång till andra finansieringskällor. Parlamentet understryker vikten av transparens med avseende på offentliga system och statliga stödinvesteringar till SMF, samt uppkomsten av nya institut för finansiering och investeringar.

46.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka och bygga vidare på erfarenheterna av den schweiziska WIR som grundades 1934 och som bygger på kreditclearing mellan SMF, med tanke på att WIR fungerar framgångsrikt som en makroekonomisk stabilisator i tider av kreditåtstramning eller vid likviditetskriser.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att översända en årlig rapport till Europaparlamentet, som beskriver hur långt genomförandeinitiativ kommit och vilken effekt de haft på att förbättra tillgången till finansiering för SMF i Europa. Kommissionen uppmanas att inkludera sin egen bedömning av den strategiska inriktningen och rekommenderade förändringar i tillämpliga fall.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska de befintliga instrumenten, som exempelvis strukturfonderna och andra relevanta program, när det gäller effektiviteten av deras ekonomiska stöd till SMF i förhållande till de avsedda målen och, i förekommande fall, med avseende på deras dämpande effekt på krisen för SMF.

49.  Europaparlamentet inser mikroföretagens och SMF:ens allt större betydelse inom kultursektorn och den kreativa sektorn för investeringar, tillväxt, innovation och sysselsättning, men även deras roll för att bevara och främja kulturell och språklig mångfald.

50.  Europaparlamentet framhåller att med publiceringen av resultaten av kommissionens undersökning om tillgången till finansiering i dessa sektorer (Survey on access to finance for cultural and creative sectors) i oktober 2013 visade det sig att företag inom kultursektorn och den kreativa sektorn har enorma problem med att skaffa finansiering, och lider av ett underskott på uppskattningsvis mellan 8 och 13,3 miljarder euro.

51.  Europaparlamentet understryker att Eurostats siffror visar att 2,9 % av arbetskraften i EU, dvs. 6,3 miljoner människor, var anställda inom kultursektorn och den kreativa sektorn 2014, vilket är jämförbart med andelen anställda i bank- och försäkringssektorn. Parlamentet framhåller vidare att kultursektorn och den kreativa sektorn står för nästan 4,5 % av Europas ekonomi, men nästan 1,4 miljoner SMF som skapar och sprider kulturellt och kreativt innehåll i hela Europa, att sysselsättningen inom kultursektorn och den kreativa sektorn stadigt har ökat sedan 2008 och att dessa sektorer är bland de snabbast växande sektorerna i Europas ekonomi och skapar ca 4,2 % av EU:s BNP.

52.  Europaparlamentet inser att kultur och innovation är avgörande faktorer för att hjälpa regioner att bli attraktiva för investeringar. Parlamentet understryker att arbetstillfällen i kultursektorn och den kreativa sektorn sannolikt inte kommer att utlokaliseras, då de är knutna till specifika kulturella och historiska kunskaper som också bidrar till att bevara ett brett spektrum av traditionella konstformer och hantverk. Det är viktigt att stödja SMF som bedriver verksamhet på ett minoritetsspråk eller föga utbrett språk, vilket skyddar och främjar Europas kulturella och språkliga mångfald, och att stödja nya projekt som startas av unga personer som engagerar sig för att skydda kulturarvet.

53.  Europaparlamentet betonar att ytterligare främjande av och investeringar i kultursektorn och den kreativa sektorn kommer att bidra till att skapa nya arbetstillfällen och bekämpa ungdomsarbetslösheten, med tanke på det stora antalet ungdomar som studerar inom detta område. Enligt en färsk studie sysselsatte kultursektorn och den kreativa sektorn fler personer i åldrarna 15–29 år än alla andra ekonomiska sektorer (19,1 % av den totala sysselsättningen i denna sektor jämfört med 18,6 % i den övriga ekonomin)(19). Medlemsstaterna uppmuntras att förbättra utvecklingen av den kulturella och kreativa kompetensen och att inrätta nätverk för utveckling av företagarkompetens mellan systemen för högre utbildning och yrkesutbildning, kreativa företag och kultur- och konstinstitutioner för att främja ett interdisciplinärt synsätt. EU och medlemsstaterna uppmuntras att erbjuda fler lösningar för att uppmuntra utvecklingen av talanger och färdigheter inom kultursektorn och den kreativa sektorn genom att t. ex. tillhandahålla innovativa och flexibla bidrag för stöd till kreativitet och innovation och för talangutveckling.

54.  Europaparlamentet framhåller att enligt den studie som kommissionen genomförde 2013 hade hindren för finansiering inom kultursektorn och den kreativa sektorn mycket specifika kännetecken. Företagen har nämligen större svårigheter att attrahera kapital och investeringar p.g.a. en begränsad databas, brist på lättillgänglig information om finansieringskällor, beroendet av systemen för offentlig finansiering samt otillräcklig information p.g.a. problem med att värdera risker och bedöma immateriella tillgångar, t.ex. immateriella rättigheter.

55.  Europaparlamentet betonar därför att man måste erbjuda sektorsspecifika lösningar för att förbättra tillgången till finansiering för kultursektorn och den kreativa sektorn, nämligen utveckling av expertis när det gäller bedömning av de specifika riskerna med bristen på materiella säkerheter, beroendet av immateriella tillgångar och den osäkra marknadsefterfrågan i tider av digital förändring. Denna typ av expertis behövs både inom mikroföretag och SMF samt inom finansinstituten. Parlamentet framhåller att immateriella rättigheter kan accepteras som säkerhet. Parlamentet understryker hur viktigt det är med en harmoniserad rättslig ram med bestämmelser för beskattning och immateriella tillgångar i EU, vilken skulle kunna bidra till att attrahera investeringar i och finansiering av SMF inom kultursektorn och den kreativa sektorn.

56.  Europaparlamentet välkomnar lanseringen av garantiinstrumentet inom programmet Kreativa Europa, trots att det har blivit kraftigt försenat, då detta är en av de viktigaste åtgärderna för att ta itu med det akuta behovet av tillgång till lånefinansiering för innovativa och hållbara projekt inom kultursektorn och den kreativa sektorn, bl.a. mikroföretag, SMF, mindre föreningar och frivilligorganisationer utan vinstintresse samt är en av de viktigaste åtgärderna för att garantera den nödvändiga rimliga ersättningen till upphovsmännen. Parlamentet välkomnar initiativet med den integrerade utbildningssatsning avseende garantiinstrumentet, som erbjuds banker och finansiella mellanhänder. Parlamentet rekommenderar enträget att de åtgärder som krävs ska genomföras under 2016, som kommissionen ursprungligen föreslog. Finansieringsgapet förväntas överstiga 1 miljard euro per år enligt kommissionens förhandsutvärdering. Detta gap är det investeringsbelopp som går förlorat om företag med sunda affärsstrategier och goda riskprofiler antingen förvägras lån eller helt enkelt inte ansöker om lån på grund av att de saknar tillräckliga tillgångar som kan tjäna som säkerhet.

57.  Europaparlamentet välkomnar den nya rapport som offentliggjorts av medlemsstaternas expertgrupp om tillgång till finansiering för kultursektorn och den kreativa sektorn, en rapport som har tagits fram genom den öppna samordningsmetoden, och betonar att de rekommendationer som framförs i rapporten ska genomföras av kommissionen i syfte att skapa effektivare och mer innovativa instrument och för att underlätta tillgången till finansiering.

o
o   o

58.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 24, 22.1.2016, s. 2.
(2) Antagna texter, P8_TA(2014)0069.
(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0200.
(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0063.
(5) Antagna texter, P8_TA(2015)0268.
(6) Antagna texter, P8_TA(2015)0408.
(7) Antagna texter, P8_TA(2016)0004.
(8) Antagna texter, P8_TA(2016)0006.
(9) Antagna texter, P8_TA(2015)0290.
(10) http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+CRE+20160413+ITEM-024+DOC+XML+V0//SV
(11) EUT C 19, 22.1.2014, s. 4.
(12) EUT L 48, 23.2.2011, s. 1.
(13) EUT L 124, 20.5.2003, s.36.
(14) https://www.ecb.europa.eu/pub/pdf/other/art2_mb201407_pp79-97en.pdf
(15) EBA/OP/2016/04, 23.03.2016.
(16) Kommissionens årsrapport om europeiska små och medelstora företag 2014/2015
(17) Europeiska centralbankens enkät om tillgång till finansiering för företag i euroområdet – april till september 2015
(18) Europeiska centralbankens enkät om tillgång till finansiering för företag i euroområdet – april till september 2015
(19) Cultural Times – The first global map of cultural and creative industries, december 2015.


Metoder för att på bästa sätt ta till vara små och medelstora företags potential att skapa arbetstillfällen
PDF 323kWORD 59k
Europaparlamentets resolution av den 15 september 2016 om metoder för att på bästa sätt ta till vara små och medelstora företags potential att skapa arbetstillfällen (2015/2320(INI))
P8_TA(2016)0359A8-0248/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och särskilt artiklarna 173 och 49,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020 En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–  med beaktande av ”Small Business Act” (COM(2008)0394),

–  med beaktande av kommissionens meddelande om EU-lagstiftningens ändamålsenlighet (COM(2013)0685),

–  med beaktande av kommissionens handlingsplan för företagande 2020,

–  med beaktande av kommissionens meddelande En åtgärdsplan för att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering (COM(2011)0870),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning (COM(2012)0173),

–  med beaktande av investeringsplanen för Europa,

–  med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2012 om att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 februari 2013 om att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 april 2014 om hur Europeiska unionen kan bidra till att skapa en gynnsam miljö för företag och nystartade företag för att skapa arbetstillfällen(3),

–  med beaktande av direktivet om sena betalningar (direktiv 2011/7/EU),

–  med beaktande av EU:s program för sysselsättning och social innovation (EaSI),

–  med beaktande av EU:s program för forskning och innovation (Horisont 2020),

–  med beaktande av EU:s program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (Cosme),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 april 2014 om Topp 10-samrådet och om att minska EU-regelbördan för små och medelstora företag(4),

–  med beaktande av kommissionens rapport Att minska regelbördan för små och medelstora företag – Anpassning av EU:s regler till småföretagens behov (COM(2011)0803),

–  med beaktande av kommissionens rapport Annual Report on European SMEs 2013/2014 – A Partial and Fragile Recovery,

–  med beaktande av Eurofounds rapport från januari 2013 Born global: The potential of job creation in new international businesses,

–  med beaktande av Eurofounds rapport från 2013 Public policy and support for restructuring in SMEs,

–  med beaktande av Eurofounds rapport från 2016 ERM:s årsrapport för 2015: Jobbskapande i små och medelstora företag,

–  med beaktande av Eurofounds rapport från 2012 Public measures to support self-employment and job creation in one-person and micro enterprises,

–  med beaktande av Eurofounds rapport från 2011 SMEs in the crisis: Employment, industrial relations and local partnership,

–  med beaktande av Eurofounds rapport från 2011 Employee representation at establishment level in Europe,

–  med beaktande av Eurofounds rapport från 2014 Social dialogue in micro and small companies,

–  med beaktande av kommissionens enkät om tillgång till finansiering för små och medelstora företag (SAFE),

–  med beaktande av kommissionens Annual Report on European SMEs 2014/2015 – SMEs start hiring again,

–  med beaktande av sin resolution av den 10 september 2015 om att skapa en konkurrenskraftig arbetsmarknad i EU för 2000-talet: att matcha kompetens och kvalifikationer med efterfrågan och arbetstillfällen som ett sätt att ta sig ur krisen(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2015 om att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning, initiativ för grön sysselsättning: Ta vara på den gröna ekonomins jobbpotential(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2012 om små och medelstora företag: konkurrenskraft och affärsmöjligheter(7),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation 2003/361/EG om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag,

–  med beaktande av Eurobarometerundersökningen från 2015 Internationalisation of Small and Medium-Sized Enterprises,

–  med beaktande av OECD:s rapport från 2015 Financing SMEs and Entrepreneurs 2015 – An OECD Scoreboard,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för regional utveckling (A8-0248/2016), och av följande skäl:

A.  Små och medelstora företag (under 2014 fanns det 22,3 miljoner(8) sådana med verksamhet inom EU) skapar fler arbetstillfällen än andra företag inom den privata sektorn och står för omkring två tredjedelar av sysselsättningen i den privata sektorn i EU. Företagare samt små och medelstora företag ger ett viktigt bidrag till social och ekonomisk tillväxt och utveckling i EU. Stöd till små och medelstora företag bidrar till att bekämpa arbetslösheten och ungdomsarbetslösheten i Europa, som ligger på 8,9 respektive 19,4 %(9). Antalet arbetslösa – ungefär 23 miljoner personer 2015 – är fortfarande historiskt högt.

B.  Under 2014 gav små och medelstora företag ett stort bidrag till sysselsättningsökningen, upp till 71 % i det icke-finansiella näringslivet.

C.  Skapandet av arbetstillfällen i små och medelstora företag påverkas av ett antal inre och yttre faktorer, och bland de yttre faktorerna finns nödvändiga villkor som hanterbar konkurrens (däribland från multinationella företag och den svarta ekonomin), hanterbara administrativa bördor och övergripande produktionskostnader, samt tillgång till finansiering och kompetenta arbetstagare.

D.  Aktuell forskning från Eurofound visar att de små och medelstora företag som tenderar att skapa arbetstillfällen ofta är unga, innovativa, internationellt aktiva, belägna i storstadsområden och drivna av kompetenta chefer, och har omfattande tillväxt- och investeringsstrategier.

E.  Små och medelstora företag är viktiga för att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen, och samtidigt bidrar de till en smartare tillväxt som är hållbar och har plats för alla. Små och medelstora företag spelar en viktig roll på regional nivå, särskilt i landsbygdsområden.

F.  Trots att 90 % av den globala tillväxten sker utanför EU har bara 13 % av de små och medelstora företagen bedrivit internationell verksamhet utanför EU.

G.  De små och medelstora företagen har olika egenskaper runt om i EU, d.v.s. i fråga om storlek och påverkan på de nationella ekonomierna. Det finns historiska orsaker till dessa skillnader.

H.  Det råder kompetensbrist och skillnader i fråga om kompetens runt om i EU, och utvandringen av utbildad arbetskraft sker mestadels från de stater som blev medlemmar vid utvidgningen 2004 och från euroområdets krisländer till andra medlemsstater, vilket skapar randområden med brist på kompetenta arbetstagare på grund av fenomenet kompetensflykt.

I.  Trots reglerna för den inre marknaden kvarstår betydande skillnader runt om i Europeiska unionen när det gäller regelverken för små och medelstora företag, i synnerhet sett till hur säkra de kan vara på regelverkens framtida utveckling och på regelverkens juridiska kvalitet i största allmänhet.

J.  Företrädarna för små och medelstora företag pekar på höga arbetskraftskostnader som ett av de främsta hindren för att skapa arbetstillfällen, och förväntar sig minskningar av dessa kostnader. Arbetskraftskostnaderna har påvisats vara högst i överreglerade och byråkratiserade system.

K.  Små och medelstora företag har större svårigheter att anpassa sig till regelverket än större företag, på grund av sin mer blygsamma storlek.

L.  Arbetstagarrepresentationen och dialogen mellan arbetsmarknadens parter är inte lika utbredd i små och medelstora företag som i stora företag, och fackföreningarna i vissa länder prioriterar att försöka öka arbetstagarrepresentationen i små och medelstora företag, exempelvis genom att försöka uppmuntra till inrättande av företagsnämnder i sådana företag(10).

M.  Den sociala och solidariska ekonomin sysselsätter över 14 miljoner människor, vilket motsvarar omkring 6,5 % av arbetstagarna i EU. EU:s sociala och solidariska ekonomi består av två miljoner företag, vilket motsvarar 10 % av alla företag i EU. Sociala företag har visat sig motståndskraftiga under den ekonomiska krisen.

N.  Små och medelstora företag förlorar färre arbetstillfällen i tider av ekonomisk kris, och framför allt kooperativ inom industri och tjänster har uppvisat bättre motståndskraft sedan krisen 2008 än andra företag i samma sektorer.

O.  Ombildningar av företag till arbetstagarkooperativ är en väl fungerande form av företagsöverlåtelser, med bevisat höga överlevnadstal(11).

P.  Alltför många lediga tjänster tillsätts inte på grund av arbetskraftens låga flyttningsbenägenhet och eftersom vissa utbildningssystem inte lämpar sig för dagens arbetsmarknad.

Q.  Den gröna sektorn var en av de främsta nettoskaparna av arbetstillfällen i Europa under lågkonjunkturen, och små och medelstora företag med en långsiktig plan för att verka i den gröna ekonomin skapar arbetstillfällen som är mer motståndskraftiga mot de nuvarande yttre faktorerna i den globaliserade ekonomin(12).

R.  Uppgifter om avtalsupplägg och arbetsorganisation i små och medelstora företag brukar vara svåra att få tag på.

S.  Enligt Eurofound är arbetsförhållandena, däribland arbetstiderna, i många länder ofta mer flexibla och informellt upplagda i små och medelstora företag än i större företag. De inledande effekterna av krisen verkar ha medfört en ökning av den befintliga ”interna” flexibiliteten, då organisationerna försöker hantera omväxlande yttre omständigheter och behov.

T.  ECB hävdar att statsskuldskrisen ökade bankernas finansieringskostnader i euroområdets krisländer, vilka sedan fördes vidare till små och medelstora företag i form av högre utlåningsräntor eller mindre lån.

U.  EU:s budget bör användas till att stödja skapandet av långtidssysselsättning i kvalificerade arbeten med hög kvalitet, liksom till små och medelstora företags potential att skapa anständiga och hållbara arbetstillfällen.

V.  Tillgång till finansiering är fortfarande ett av de största hindren för att små och medelstora företag ska kunna uppkomma och växa, särskilt när det gäller företag inom den sociala ekonomin. Detta beror bland annat på att det inte finns tillräckligt mångsidiga former av kapitalinstrument och riskkapital i unionen, något som ett företag ju behöver för att kunna växa.

W.  Av historiska skäl ser man i vissa samhällen rätt negativt på företagare, något som i en del fall också återspeglas i regeringarnas diskriminerande behandling av sektorn för små och medelstora företag jämfört med t.ex. den fördelaktiga miljö som i dessa länder skapas för utländska investeringar, i synnerhet från multinationella företag.

X.  De ojämna villkoren mellan multinationella företag och små och medelstora företag är också en följd av vinstöverföringar till medlemsstater eller tredjeländer som anses som skatteparadis.

Y.  Kommissionens studier ger ingen detaljerad bedömning av hur det kommande transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP) kan komma att påverka små och medelstora företag i olika medlemsstater.

Sysselsättningsskapande potential och kvalificerad arbetskraft

1.  Europaparlamentet påminner om att 99 % av de europeiska företagen är små och medelstora företag, och att de därmed utgör ryggraden i EU:s ekonomi.

2.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna och kommissionen, för att skapa bättre förutsättningar för skapandet av sysselsättning av god kvalitet inom sektorn för små och medelstora företag, måste hantera följande problem, som förekommer i olika proportioner i olika medlemsstater och regioner: Kompetensunderskott, otillräcklig bedömning av vilka färdigheter som kommer att behövas i framtiden, kompetensglapp, kompetensflykt, onödiga lagstiftningsbördor och rättslig osäkerhet inom alla områden, otillräcklig dialog mellan arbetsmarknadens parter, begränsad tillgång till finansiering och offentlig upphandling, svag innovationskapacitet, dålig tillgång till ny teknik, otillräckligt stöd till små och medelstora företag inom den offentliga investeringspolitiken, den svarta ekonomin och bedrägerier, samt de multinationella företagens privilegierade ställning.

3.  Europaparlamentet anser att om ovannämnda strukturella problem skulle åtgärdas skulle det bland annat skapa en mer rättvis konkurrens och innebära att fler ekonomiska aktörer betalade in sociala avgifter och bidrog till skattebasen, så att medlemsstaterna fick råd med en sysselsättningsfrämjande politik, främst för små och medelstora företag, och så att en rättvis konkurrens mellan medlemsstaterna och rättvisare villkor på marknaden skulle säkerställas.

4.  Europaparlamentet betonar att det behövs ett regelverk som uppmuntrar investeringar av ett slag som samtidigt skapar hållbar tillväxt och kvalitativa arbetstillfällen.

5.  Europaparlamentet konstaterar att bland annat arbetskostnaderna, såsom en del av kostnaderna för företagens verksamhet, påverkar små och medelstora företags sysselsättningsskapande potential och kan påverka konkurrenskraften. Parlamentet betonar i detta sammanhang att skattebördan bör flyttas från arbetskraften till andra skattekällor med en mindre negativ inverkan på sysselsättning och tillväxt, samtidigt som en tillräcklig social trygghet säkerställs.

6.  Europaparlamentet betonar dock att arbetarskydd på hög nivå måste uppnås och att minskningen av arbetslösheten inte bör ske genom lägre arbetskostnader till följd av försämrat arbetarskydd. Parlamentet varnar dessutom för att sänkta löner och inskränkta rättigheter för arbetstagarna skulle kunna leda till ökad kompetensflykt och minskad anställningstrygghet, vilket betyder brist på kvalificerad arbetskraft för små och medelstora företag, samtidigt som det ger upphov till otrygghet i Europa. Parlamentet anser att en flexiblare arbetsmarknad inte bör leda till sämre arbetarskydd, eftersom detta inte ökar de små och medelstora företagens sysselsättningsskapande potential.

7.  Europaparlamentet anser att den onödiga akademiseringen av vissa yrken inte bidrar till att åtgärda problemet med kompetensbrist i små och medelstora företag. Parlamentet anser att yrkesutbildning, och särskilt varvad yrkesutbildning som drivs i samarbete med små och medelstora företag, bör ges mer offentligt stöd. Parlamentet betonar att den varvade utbildningen är ett viktigt instrument för att minska ungdomsarbetslösheten, och efterlyser stöd till små och medelstora företag som utbildar ungdomar till kvalificerade yrkesmän och på så sätt väsentligt bidrar till ungdomars integration på arbetsmarknaden och i samhället. Parlamentet påpekar att ett varvat utbildningssystem som används i en medlemsstat inte kan kopieras blint till en annan medlemsstat.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja utvecklingen av en stark företagarkultur genom att ta med hithörande färdigheter i yrkesutbildningen.

9.  Europaparlamentet anser att lärlingsprogram inom små och medelstora företag bör främjas av medlemsstaterna, bland annat genom skattemässiga och finansiella incitament samt med hjälp av ramar för kvaliteten där också lämpligt arbetarskydd ska ingå. Parlamentet påminner om att små och medelstora företag har mycket specifika kompetensbehov. Parlamentet påminner om att man här också måste uppmuntra till program för varvad utbildning och till kombination av möjligheterna till utbildning och till praktik, eftersom dessa spelar en viktig ekonomisk och social roll såsom redskap för främjande av lika möjligheter för alla medborgare.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla samarbetsformer som involverar förvaltningen på alla nivåer, näringslivet (däribland företag som är kopplade till den sociala ekonomin), fackföreningar, undervisningsinstitutioner och andra parter, i syfte att anpassa sina utbildningssystem så att de uppmärksammar diskrepansen mellan å ena sidan kompetens/kvalifikationer och å andra sidan arbetsmarknadens behov, i synnerhet behoven de hos små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar till att uppmuntra till mer informell utbildning, däribland arbetsplatsanknuten utbildning och kunskapsutbyte mellan personal.

11.  Europaparlamentet betonar företagens, däribland de små och medelstora företagens och mikroföretagens, roll i att samarbeta med politiska beslutsfattare och arbetsmarknadens parter för att omvandla utbildningssystemen och yrkesutbildningsprogrammen i Europa, både när det gäller undervisningsmetoder och utformning av läroplaner, för att starkare betona utvecklandet av 2000-talets arbetskompetens: i synnerhet digitala kunskaper, kritiskt tänkande, problemlösning och lagarbete. Parlamentet understryker i detta sammanhang betydelsen av konkreta erfarenheter från verkliga livet.

12.  Europaparlamentet framhåller vikten av att undanröja kompetensunderskottet för innovativa små och medelstora företag. Parlamentet anser att kommissionen måste fokusera på att underlätta relevant utbildning som kan bidra till att undanröja kompetensunderskottet vad gäller den IKT-kompetens som innovativa små och medelstora företag oundgängligen behöver.

13.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna, för att skapa balans mellan tillgång och efterfrågan i anställningssammanhang, bör reformera sina utbildningssystem för att ta hänsyn till att vi fått ett nytt socialt sammanhang, genom att det blivit viktigt med undervisning i och inlärning av ett eller flera språk, samt till följd av teknisk innovation.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla lämplig utbildning och se till att lärare fortlöpande kan vidareutveckla sig inom yrket, för att främja moderna undervisningsmetoder samt utvecklingen av färdigheter och kompetens som lämpar sig för 2000-talet.

15.  Europaparlamentet uppmanar till att extra åtgärder också vidtas för att integrera generationen över 50 år på arbetsmarknaden, i näringslivet eller inom utbildningen, i syfte att förebygga långvarig arbetslöshet och risken för socialt utanförskap för denna kategori av arbetstagare och deras familjer.

16.  Europaparlamentet anser att små och medelstora företag har en viktig roll att spela för att skapa gröna jobb. Parlamentet uppmuntrar till ytterligare investeringar i små och medelstora företags potential att förvandla ekologiska utmaningar till affärsmöjligheter.

17.  Europaparlamentet erkänner den växande betydelsen av egenföretagande och mikroföretag, som är av avgörande betydelse för att stärka innovation och entreprenörskap. Parlamentet är dock oroat över det växande fenomenet med falskt egenföretagande i EU, som inte bör sägas bidra på något positivt sätt till det växande antalet mikroföretag, utan som snarare ger bristande anställningstrygghet, oförmånliga arbetsvillkor och minskat socialt skydd eller inget socialt skydd alls, vartill det undergräver bilden av företagande, vilket försätter många människor i utsatta situationer och därmed ger upphov till nya sociala problem som måste hanteras.

18.  Europaparlamentet betonar att den administrativa regelbördan är oproportionerligt mycket högre för egenföretagare och mikroföretag än för större företag. Parlamentet anser i detta avseende att alla åtgärder som gäller ”falska egenföretagare” måste vara tydligt målinriktade och inte får lägga några onödiga administrativa bördor på den enskilde.

19.  Europaparlamentet är oroat över de otrygga arbetsförhållandena för ett stort antal egenföretagare och deras stigande fattigdomsnivåer. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja samarbetsnätverk för mikroföretag och småföretag i kooperativ form (t.ex. kooperativ för enskilda tillverkare, kooperativ för frilansare, kooperativ för små och medelstora företag, aktivitets- och sysselsättningskooperativ) eftersom dessa nätverk avsevärt stärker hållbarheten och sysselsättningspotentialen för de medverkande enheterna.

20.  Europaparlamentet noterar den investeringsplan för Europa som har utformats för att skapa nya arbetstillfällen och främja innovation, och hoppas att den europeiska portalen för investeringsprojekt ska bli en överskådlig förteckning över investeringsbara projekt i EU som ska hjälpa investerare att se de möjligheter som finns, för att gynna finansiering av små och medelstora företags och nystartade företags utveckling och på snabbast och effektivast möjliga sätt minska arbetslösheten och främja långsiktig sysselsättning. Parlamentet uppmanar därför till att olika kategorier enligt lämpliga avgränsningar inkluderas i den europeiska portalen för investeringsprojekt, så att små och medelstora företag samt nystartade företag till fullo kan dra nytta av dess funktion.

21.  Europaparlamentet påminner om att EU har åtagit sig att stärka sin industriella bas, genom att fastställa ett mål om att industrins produktion ska utgöra minst 20 % av EU:s BNP senast 2020, vilket bör ökas till 30 % senast 2030. Parlamentet anser att detta är en viktig förutsättning för att sysselsättningsläget i Europa effektivt ska kunna förbättras.

22.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av framåtsyftande lagstiftning och underlättande av processer mot bakgrund av den snabba utvecklingen i den kunskapsintensiva och oerhört innovativa sektorn för små och medelstora företag, däribland sociala företag och kooperativt företagande, under framhävande av dess roll i smart specialisering samt med beaktande av EU-agendan för städer och med blicken riktad mot Amsterdampakten samt rollen för nätverks- och paraplystrukturer som det europeiska innovationspartnerskapet.

23.  Europaparlamentet noterar att små och medelstora företag i medlemsstater som inte har offentliga investeringsbanker kan vara missgynnade jämfört med företag i länder med fungerande offentligägda investeringsbanker, eftersom en bedömning av samhällsintresset inte är en prioritering för privata bankinstitut.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att lagar om små och medelstora företags lika möjligheter att delta i offentlig upphandling efterlevs.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja bildandet och utvecklingen av kooperativa företag, eftersom de erfarenhetsmässigt visat sig vara kriståligare och mindre utsatta för nedskärningar än genomsnittsföretaget, och skapar arbetstillfällen som håller hög kvalitet och inte utlokaliseras. Parlamentet uppmanar EIB och kommissionen att hålla parlamentet underrättat om vilka konkreta åtgärder som hittills vidtagits för att trygga tillgången till finansiering för kooperativ och sociala företag.

26.  Europaparlamentet anser att EU:s politik och den nationella politiken inte bara bör vara inriktad på nygrundande av små och medelstora företag och på skapande av nya arbetstillfällen i små och medelstora företag, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta stödja företagsöverlåtelser som ett verktyg för att behålla befintliga arbetstillfällen i små och medelstora företag som riskerar att få stänga ner. Parlamentet uppmanar till främjande av att företag ombildas till arbetstagarägda kooperativ, vilket är en väl fungerande typ av företagsöverlåtelse.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i större utsträckning involvera medlemsstaterna samt lokala och regionala myndigheter, inrättningar för utbildning och yrkesutbildning på högskolenivå, sammanslutningar inom det civila samhället, företag, fackföreningar och finansinstitut för att EU:s finansieringskällor (t.ex. Efsi, ESF, Eruf, Cosme, Horisont 2020 och Erasmus+) ska utnyttjas fullt ut, såsom ett bidrag till att svårigheterna med att få information, rådgivning och finansiering, som är några av de största hindren för små och medelstora företags tillväxt och för deras sysselsättningsskapande potential, ska kunna övervinnas. Parlamentet betonar dessutom betydelsen av gränsöverskridande program för främjande av små och medelstora företag inom ramen för det europeiska forskningsinitiativet Eureka, för att underlätta samarbetet mellan små och medelstora företag och forskningsinstitutioner. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bättre samordna de olika finansieringsinstrumenten för små och medelstora företag.

28.  Europaparlamentet understryker i detta sammanhang att utbildningen och informationen om dessa möjligheter hittills har varit nästan obefintliga i förhållande till de verkliga behoven och till den mångfald av möjligheter som dessa fonder kan erbjuda.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta med nationella kontaktpunkter för att utveckla bestämda och ändamålsenliga marknadsföringskampanjer, utformade enbart för små och medelstora företag, och instrumentet ”snabbspår till innovation” som ingår i Horisont 2020-programmet.

30.  Europaparlamentet uppmanar små och medelstora företag (inklusive mikroföretag) samt lokala och regionala myndigheter att dra full nytta av befintliga möjligheter att kombinera de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) och Efsi, med hänsyn tagen till att detta är två instrument som kompletterar varandra. Parlamentet rekommenderar att ESI-fonderna och Efsi kombineras i tematiska investeringsplattformar för flera olika medlemsstater, och uppmanar kommissionen och EIB-gruppen att öka ansträngningarna att upprätta dessa plattformar för att främja EIB-gruppens produkter och förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering.

31.  Europaparlamentet understryker att det behövs ökade investeringar i forskning, innovation, kvalificerad yrkesutbildning och utveckling, såsom stimulans till de europeiska små och medelstora företagens kvalitativa tillväxt och sysselsättningsskapande potential. Parlamentet betonar att 75 miljarder euro öronmärkts för delen för små och medelstora företag i Efsi. Parlamentet välkomnar det framgångsrika genomförandet av finansieringen till små och medelstora företag inom ramen för Efsi bland de godkända projekten hittills.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid översynen av den fleråriga budgetramen för 2014–2020 finna ett sätt att till fullo kompensera att Efsis budget minskats inom ramen för anslagen till programmet Horisont 2020, med tanke på dess viktiga roll för ekonomisk utveckling och sysselsättningsskapande, särskilt för små och medelstora företag.

33.  Europaparlamentet välkomnar att man börjat använda finansieringsinstrument till stöd för små och medelstora företag, men anser att bidragsfinansieringen bör bibehållas där den är avgörande och nödvändig för att främja innovation, utveckling och forskning som är avgörande för sysselsättningsskapandet och för Europas framtida ekonomiska framgång.

34.  Europaparlamentet uppmanar med kraft både medlemsstaterna och kommissionen att, i samband med ett helhetsgrepp på stödet till små och medelstora företag, göra betydande framsteg med ytterligare förenkling av EU-finansieringen fram till 2017 när det gäller projektansökningar, projektförvaltning och övervakning/kontroll av projekt, särskilt genom införande av ett enhetligt EU-omfattande och elektroniskt förfarande för offentlig upphandling, fullständig e-sammanhållning, samordnad riskprincipsbaserad granskning, minskning av uppgifts- och informationskrav samt undanröjande av nationell överreglering genom omfattande optimering av regelverket. Parlamentet framhåller emellertid behovet av att säkerställa en god balans mellan å ena sidan förenkling och å andra sidan spårning och bekämpning av oegentligheter, exempelvis bedrägeri. Parlamentet ber kommissionen lägga fram förslag till lagstiftningsändringar av förordningarna om sammanhållningspolitiken under halvtidsöversynen, i syfte att underlätta tillgången till finansiering för små och medelstora företag, särskilt för nystartade företag som vill växa. Parlamentet erinrar om att europeisk e-upphandling, öppenhet och minskning av de administrativa utgifterna enligt kommissionens beräkningar skulle kunna möjliggöra besparingar på hela 50 miljarder euro per år.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, innan den inleder en fullödig debatt med parlamentet om den framtida budgetramen och om sammanhållningspolitiken under perioden efter 2020, genomföra de kvantitativa studier som behövs om konsekvenserna av politiken och instrumenten till stöd för små och medelstora företag, vilket skulle möjliggöra ett förberedande arbete genom uppföljning av resultaten och en utvärdering av deras effektivitet i förhållande till effektiviteten hos andra åtgärder som inte riktar sig till företag under en viss storlek.

36.  Europaparlamentet understryker betydelsen av tillgång till stödjande finansieringsåtgärder från EU och till elektroniska allmänna tjänster för små och medelstora företag belägna i mindre stadsområden och på landsbygden, vilket höjer deras sysselsättningspotential och bidrar till ekonomisk utveckling av områden som löper risk att avfolkas.

37.  Europaparlamentet uppmanar de små och medelstora företagen att övervinna klyftan mellan könen på arbetsmarknaden när det gäller bland annat sysselsättning och löner, genom att tillhandahålla eller ge stöd till barnomsorg, ledighet för anhörigvård och flexibla arbetstider för omsorgsgivare, samt att säkerställa lika lön för kvinnor och män för lika arbete.

38.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att lokal infrastruktur för barnomsorg tillhandahålls, för att underlätta föräldrars åtkomst till arbetsmarknaden.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utöka utbildningen i IKT och vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, så att både dagens och framtidens arbetskraft får den e-kompetens som behövs. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att stödja program av typ öppna kurser på nätet, som ger e-kompetens till arbetslösa unga, och uppmuntra detsamma för generationen över 50 år/aktiva äldre.

40.  Europaparlamentet understryker behovet av målinriktade incitament för nystartade företag, små och medelstora företag och mikroföretag för att underlätta start och drift av dessa företag, och dessutom behovet av att underlätta rekrytering av en kvalificerad arbetskraft och utbildningen av anställda.

41.  Europaparlamentet anser att man ytterligare måste öka rörligheten inom unionen i fråga om lärlings- och yrkesutbildningar.

42.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, de regionala regeringarna, utbildningsinstitutionerna och arbetsmarknadens parter att skapa möjligheter för unga att få kunskaper i entreprenörskap, samt för bättre erkännande och validering av informell utbildning och informella färdigheter. Parlamentet betonar också betydelsen av mentorskap för unga företagare och för små och medelstora företag på ett tidigt stadium, för att fler företag och arbetstillfällen ska klara sig och leva vidare.

43.  Europaparlamentet är av den bestämda uppfattningen att hantverksmästardiplomet måste bibehållas.

44.  Europaparlamentet välkomnar programmet Erasmus för unga företagare, som hjälper unga företagare att få den kunskap och de nyttiga färdigheter som krävs för att starta och/eller framgångsrikt driva ett företag. Parlamentet anser att sådana program bör få ytterligare stöd av medlemsstaterna och kommissionen, för att programmet ska bli bättre känt bland målgrupperna och för att fler unga människor ska få hjälp med att utveckla sina företag och lyckas med dem.

45.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta sådan lagstiftning som gynnar och stöder att unga människor får anställning i små och medelstora företag eller sporras till eget företagsgrundande, bland annat genom att de får bättre tillgång till information och skräddarsydd rådgivning och lättare kan få ta del av låne- och finansieringsupplägg, samt genom att det inrättas gemensamma kontaktpunkter. Parlamentet anser att sådana ramar även bör omfatta främjandet av praktikprogram för studenter så att de kan samla sina första praktiska erfarenheter i ett litet eller medelstort företag, och samtidigt tillförsäkras ett adekvat socialskydd.

46.  Europaparlamentet påpekar att åtgärder bör vidtas för att underlätta erkännandet av kvalifikationer och examensbevis i hela Europa, inklusive examensbevis och elektronisk certifiering såsom den som ges av storskaliga öppna nätkurser, samt valideringen av informellt lärande för att möjliggöra för fackfolk att bidra med sitt kunnande och sina färdigheter i hela Europa.

47.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens lagförslag om företagsinsolvens, inklusive tidig omstrukturering och en andra chans, som ska hantera rädsla för misslyckanden och säkerställa att företagare får en andra chans.

48.  Europaparlamentet understryker att det i Europa finns en lång tradition av företags sociala ansvarstagande och att socialt ansvarsfulla företag än i dag föregår med gott exempel. Parlamentet betonar att små och medelstora företag kan spela en viktig roll i att säkerställa en miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbar tillväxt.

Gynnsam och stabil rättslig miljö

49.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undvika överreglering som hindrar företagens konkurrenskraft och sysselsättningsskapande potential. Parlamentet anser att borttagande av onödig regelbörda och administrativ börda, i kombination med att det utvecklas en sund och hållbar lagstiftning, bl.a. genom systematisk användning av testet för små och medelstora företag, och effektivt genomförande i alla medlemsstater, är rätta vägen att gå för att sänka kostnaderna för små och medelstora företag, inklusive arbetskostnaderna, i syfte att öka deras sysselsättningsskapande potential. Parlamentet betonar att detta inte får undergräva arbetarskyddet.

50.  Europaparlamentet anser att ett gynnsamt och stabilt regelverk, som bland annat innefattar att reglerna ska vara klara och tydliga i sig, är absoluta förutsättningar för hållbara nya arbetstillfällen av god kvalitet i små och medelstora företag. Parlamentet anser att denna rättssäkerhet bland annat måste omfatta avtalsrätt, skatterätt och sociallagstiftning, arbetarskydd liksom skattebestämmelser, rättssäkerhet och effektiva förfaranden. Parlamentet anser att en stabil rättslig miljö bäst uppnås genom en fortlöpande medverkan från arbetsmarknadens parter i beslutsprocessen.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beakta att om bördan av administrativa krav upplevs som oskäligt tung av små och medelstora företag bör man systematiskt överväga åtgärder för att minimera denna börda och dessa hinder, samtidigt som de anställda garanteras ett fullgott hälso- och säkerhetsskydd. Parlamentet betonar här att särskilda hinder kräver skräddarsydda lösningar, där det tas hänsyn till den stora mångfalden bland små och medelstora företag.

52.  Europaparlamentet betonar betydelsen av en effektiv, flexibel och lyhörd offentlig förvaltning i medlemsstaterna som gynnar små och medelstora företag för att främja värden förknippade med entreprenörskap, underlätta tillväxten för små och medelstora företag och göra det möjligt för dem att nå sin fulla potential att skapa arbetstillfällen av hög kvalitet.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta ett effektivt utbyte av bästa praxis bland medlemsstaterna om de olika regelverken för små och medelstora företag. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang nätverket av företrädare för små och medelstora företag (SME envoys), vars roll är att förbättra samrådsprocessen med nationella små och medelstora företag och samarbetet mellan EU-länderna. Parlamentet uppmuntrar också till samarbete mellan små och medelstora företag och lokala myndigheter samt utbildningssektorn, eftersom det kan bidra till att företagskluster och företagskuvöser skapas och således öka den sysselsättningsskapande potentialen hos dessa företag. Parlamentet uppmuntrar små och medelstora företag att gå med i organisationer som kan företräda dem och göra deras röster hörda på nationell och europeisk nivå, vilket ju multinationella företag oftast brukar göra. Parlamentet uppmuntrar också sammanslutningar för små och medelstora företag att ge bättre stöd till de små och medelstora företagen och att spela en starkare roll som pålitlig arbetsmarknadspart.

54.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över de regler som berör små och medelstora företag och att fullständigt tillämpa principen att ”tänka småskaligt först” för att avlägsna de omotiverade bördor som små och medelstora företag konfronteras med och åstadkomma rättssäkerhet och säkerhet om beskattningen, eftersom det är en förutsättning för stabil sysselsättning av hög kvalitet.

55.  Europaparlamentet betonar vikten av att uppfylla förhandsvillkoret när det gäller ”Small Business Act”, i syfte att bidra till en förbättring av miljön och de administrativa förfarandena för företagsutveckling och entreprenörskap samt utnyttjandet av finansieringsmöjligheter för små och medelstora företag.

56.  Europaparlamentet anser att den inneboende ojämlikheten mellan små och medelstora företag och de multinationella företagen bör avhjälpas för att de små och medelstora företagen ska kunna börja använda ytterligare resurser i kombination med offentliga investeringar till att skapa arbetstillfällen med god kvalitet.

57.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genom beskattning ge incitament till tillväxt och uppkomst av affärsänglar, såddkapitalfonder och sektorer för marknadsaktörer i ett tidigt skede.

58.  Europaparlamentet påpekar de olikheter och den brist på balans som råder mellan olika regioner när det gäller små och medelstora företags tillgång till finansiering från nationella investeringsbanker, EU-finansierade program och andra privata och offentliga finansieringsinstitutioner. Parlamentet kräver att alla små och medelstora företag på likvärdiga betingelser ska kunna få finansiering från EU-stödda finansieringsinstrument via förmedlare, varvid tyngdpunkten särskilt bör förläggas till mindre utvecklade, fattigare och mera avlägsna eller isolerade regioner, som har allvarliga problem med avfolkning och/eller gles befolkning, samt till länder som befunnit sig i finansiellt och ekonomiskt trångmål.

59.  Europaparlamentet anser att man endast genom att underlätta tillgången till finansiering via korrektionsfaktorn för små och medelstora företag kan åstadkomma en stabil ekonomisk situation som främjar tillväxt och således skapar arbetstillfällen.

60.  Europaparlamentet betonar att mikrokrediter, som främst vänder sig till mikroentreprenörer och missgynnade personer som vill bli egenföretagare, spelar en central roll för att övervinna hinder för tillgång till traditionella banktjänster. Parlamentet skulle välkomna initiativ för smart förenkling för att bedömningarna av projekt som behöver mikrofinansiering ska bli effektivare. Parlamentet skulle även välkomna åtgärder för ansvarsutkrävande som riktar sig till finansförmedlare och som inte medför orimliga bördor eller kostnadsökningar.

61.  Europaparlamentet belyser risker för betalningsoförmåga och konkurs som hotar små och medelstora företag vid sena betalningar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra mer för att direktivet om sena betalningar ska efterlevas. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att överväga lämpliga finansieringsmekanismer, såsom bankgarantier.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa den europeiska ramförordningen för att underlätta skapandet av alleuropeiska marknader för gräsrotsfinansiering och gräsrotsinvestering.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta värdepapperiseringen av lån till mikroföretag och små och medelstora företag för att öka deras tillgängliga kredit.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra den rättsliga ramen för sociala företag.

65.  Europaparlamentet erkänner att man måste beakta situationen för mikroföretag och småföretag, liksom deras speciella behov och svårigheter, i samband med att arbetsmiljöåtgärder genomförs på företagsnivå. Parlamentet betonar att åtgärder till förmån för ökad medvetenhet, utbyte av god praxis, samråd, användarvänliga handledningsböcker och nätplattformar är ytterst viktiga för att små och medelstora företag samt mikroföretag effektivare ska kunna följa arbetsmiljölagstiftningen. Parlamentet uppmanar kommissionen, Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha) och medlemsstaterna att fortsätta med utvecklingen av praktiska redskap och riktlinjer som stöder, underlättar och förbättrar de små och medelstora företagens och mikroföretagens uppfyllande av kraven i fråga om arbetsmiljö.

66.  Europaparlamentet välkomnar införandet av EU-Oshas OiRA (det interaktiva onlineverktyget för riskbedömning), liksom av andra e-verktyg i medlemsstaterna, som underlättar riskbedömning och syftar till att främja laglydnad och en kultur av förebyggande åtgärder, framför allt i mikroföretag och småföretag. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att använda EU:s anslag till arbetsmiljöåtgärder i allmänhet och i synnerhet till utveckling av e-verktyg, för att stödja små och medelstora företag.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid översynen av den strategiska ramen ta fortsatt hänsyn till den särskilda karaktären och situationen för små och medelstora företag samt mikroföretag, för att hjälpa dessa företag att bättre uppnå målen i fråga om arbetsmiljö.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, vid behov och inom ramen för den europeiska planeringsterminens landsspecifika rekommendationer, anta en differentierad strategi för att förbättra klimatet för små och medelstora företag med hänsyn till de landsspecifika förhållandena och EU-regionernas specifika strukturella skillnader, till förmån för större ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att fokusera på små och medelstora företag, framför allt mikroföretag.

69.  Europaparlamentet noterar att tematiskt mål nr 3 – ”att öka konkurrenskraften hos SMF” – har lett till att medlemsstater inkluderat ett fokus på att stärka små och medelstora företags tillväxt och sysselsättningsskapande potential i de operativa programmen. Parlamentet betonar att varken framtida oväntade EU-omfattande kriser eller större initiativ bör resultera i en minskning av åtagandena eller betalningarna rörande tematiskt mål nr 3 och relevanta instrument under rubrik 1b i EU:s allmänna budget. Parlamentet är medvetet om att små och medelstora företag har ont om eget kapital och framhåller därför att försenade fakturabetalningar inom ramen för sammanhållningspolitiken därför bör minimeras för att minska risken för obestånd. Parlamentet uppmanar följaktligen kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare påskynda utbetalningstakten till förmån för små och medelstora företag.

70.  Europaparlamentet påpekar att både årsrapporten om europeiska små och medelstora företag 2014/2015 och den årliga tillväxtöversikten för 2016 visar regionala skillnader i små och medelstora företags förutsättningar och andra olikheter som medlemsstaterna bör ta tag i ordentligt före programperiodens slut, tillsammans med insatser för att främja små och medelstora företags internationalisering genom att undanröja icke-tariffära handelshinder.

71.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstater med begränsad decentralisering av förvaltningen av EU-medel att se till att en större del av den administrativa kapaciteten med avseende på tekniskt stöd och lokala och regionala stödsystem – däribland förbättrad tillgång till finansierings- och informationslösningar – för små och medelstora företag (inklusive mikroföretag) överförs till lokala myndigheter, eftersom detta kommer att möjliggöra mer regionalt balanserade resultat och utnyttjandegrader, särskilt i mindre utvecklade regioner.

72.  Europaparlamentet understryker att det behövs stöd till företagsutvecklare och företagskuvöser, så att nystartade företag kan bli ett viktigt verktyg för att skapa varaktiga arbetstillfällen och för att bibehålla företagens interna potential genom att avråda från ”försäljning av en viktig idé” enbart i vinstsyfte.

73.  Europaparlamentet påpekar att det är viktigt att underlätta tillträdet till den inre marknaden genom att avlägsna de omotiverade administrativa hinder som kvarstår, samt genom att bekämpa illojal konkurrens, snedvridningar av marknaden, falskt egenföretagande och ”brevlådeföretag”. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa lika villkor för tillträde till sina nationella marknader för små och medelstora företag, framför allt vid tillhandahållandet av gränsöverskridande tjänster. Parlamentet välkomnar här den starka tonvikten på små och medelstora företag i strategin för den inre marknaden 2015 och uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att följa upp positiva initiativ med specifika och konkreta åtgärder för små och medelstora företag.

74.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta gynnsamma rättsliga ramar för företagsgrundande, såsom ett av sätten att komma åt den svarta ekonomin, som är till särskilt stor skada för små och medelstora företag, och att göra fullt bruk av det nyinrättade forumet mot odeklarerat arbete. Parlamentet är medvetet om att den ekonomiska recessionen och åtgärder som genomförts i många medlemsstater bidragit till den svarta ekonomins tillväxt.

75.  Europaparlamentet är fast övertygat om att det kommer att bli omöjligt att integrera flyktingar på arbetsmarknaden utan ett aktivt, handfast stöd från mikroföretag och små och medelstora företag inom EU.

76.  Europaparlamentet betonar att det är av yttersta vikt att flyktingar får omfattande språkundervisning. Parlamentet betonar att denna undervisning måste påbörjas så tidigt som möjligt och att arbetsrelaterade språkkunskaper är oumbärliga för att flyktingar ska kunna integreras i företag.

77.  Europaparlamentet framhåller att det behövs ytterligare insatser och incitament för att uppmuntra och göra det lättare för personer inom utsatta grupper att grunda små och medelstora företag, bland dem sociala företag och mikroföretag, samt för att bekämpa diskriminering inom detta område. Parlamentet betonar att den livslånga utvecklingen av färdigheter samt rådgivning är viktiga verktyg för att säkerställa lika möjligheter Parlamentet anser att lämpliga myndigheter i medlemsstaterna måste tillhandahålla små och medelstora företag stöd och rådgivning om integration av utsatta grupper på arbetsmarknaden.

78.  Europaparlamentet begär att mikroföretag och små och medelstora företag inte på något sätt bör åläggas att lämna icke-finansiell information om sitt frivilliga sociala agerande. Parlamentet betonar att ett sådant krav skulle medföra orimligt höga administrativa kostnader och äventyra företagens sociala åtaganden i stället för att främja dem.

79.  Europaparlamentet understryker att parlamentet i sin resolution av den 6 februari 2013(13) om företagens sociala ansvar (Corporate Social Responsibility, CSR) principiellt klargjorde att välgörenhetsverksamhet inom ramen för företagens sociala ansvar i ett fritt samhälle inte får göras till en skyldighet. Parlamentet är fast övertygat om att människors givmildhet minskar om socialt ansvarstagande görs till en skyldighet för företag.

80.  Europaparlamentet understryker att bemanningsbranschen är av särskild betydelse för små och medelstora företag och att man måste anlägga ett nyanserat betraktelsesätt på den.

Lika villkor

81.  Europaparlamentet noterar att EU:s konkurrenspolitik i vissa fall kan ge fördelar mestadels till större marknadsaktörer för vilka stordriftsfördelar är ett mer typiskt drag än för små och medelstora företag. Parlamentet betonar här att EU:s konkurrensregler måste garantera likvärdiga förutsättningar för små, medelstora och stora företag, för att uppväga att små och medelstora företag saknar stordriftsfördelar, så att de kan internationalisera sig och deras potential för sysselsättningsskapande kan stimuleras, framför allt mot bakgrund av nya internationella handelsavtal.

82.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas offentliga organ som tillhandahåller tjänster att de därvid klart ska begränsa sig till sina lagstadgade områden, så att de inte genom sin skattemässiga särställning snedvrider konkurrensen för små och medelstora företag.

83.  Europaparlamentet påpekar att små och medelstora företag över hela Europa kännetecknas av en mångfald av företagsmodeller och juridiska former och att de alla, även aktörer inom den sociala ekonomin, bör garanteras likvärdiga förutsättningar.

84.  Europaparlamentet anser att små och medelstora företags ojämlika marknadstillträde och tillgång till information, rådgivning, allmännyttiga tjänster, kvalificerad arbetskraft och finansiering i hela EU är till skada för deras möjligheter att skapa arbetstillfällen och beror på ett antal strukturella skillnader i fråga om företagens storlek och resultat. Parlamentet anser därför att dessa skillnader bör beaktas när EU:s konkurrenspolitik och den inre marknadens funktion utvärderas.

85.  Europaparlamentet anser att bilden av små och medelstora företag som attraktiva arbetsgivare tack vare goda arbets- och anställningsvillkor, är en viktig konkurrensfördel när det gäller rekryteringen av kvalificerad personal.

86.  Europaparlamentet anser att lagstiftning tjänar ett allmänt intresse och har som syfte att nå flera mål, bland annat att upprätta en konkurrensutsatt och rättvis marknad, skydda arbetstagare, skydda hälsa och säkerhet, främja innovation och skydda miljön. Parlamentet betonar därför att det måste finnas ett tydligt och effektivt regelverk som inte medför onödiga byråkratiska bördor för små och medelstora företag då de tillämpar det.

87.  Europaparlamentet konstaterar att multinationella företag i regioner med fokus på att locka till sig utländska direktinvesteringar i vissa fall kan förmånsbehandlas i juridiskt hänseende. Parlamentet anser att förmånsbehandlingen av multinationella företag bör utredas för att minska dess eventuella negativa inverkan på små och medelstora företag, säkerställa likvärdiga förutsättningar för små och medelstora företag och förbättra deras möjlighet att skapa arbetstillfällen. Parlamentet konstaterar också att många små och medelstora företag startas för att stödja multinationella företag och deras anställda med produkter och tjänster i leverantörskedjan. Parlamentet betonar man i dessa fall noga måste övervaka att arbetstagares rättigheter efterlevs och välkomnar även OECD:s initiativ för att främja öppenhet i det internationella beskattningssystemet och efterlyser ett snabbt införande av BEPS-åtgärderna.

88.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta principen om att inkomstskatt ska betalas på den ort där inkomsterna genereras samt andra åtgärder som ska motverka multinationella företags vinstförflyttning för att säkerställa likvärdiga förutsättningar för dem och små och medelstora företag, och på så sätt stärka deras sysselsättningsskapande potential.

89.  Europaparlamentet konstaterar att ett förbättrat ramverk för reglering och effektiv brottsbekämpning kan hjälpa till att hantera den svarta ekonomin och skatteflykt.

90.  Europaparlamentet anser att handelsavtal med tredjeländer bör beakta EU-regionernas specifika strukturella skillnader vad gäller sektorn för små och medelstora företag i hela unionen och utvärdera deras effekt på sysselsättningsmöjligheterna samt på arbetstagarnas rättigheter och på löneläget inom denna sektor.

91.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma vilka konsekvenser det föreslagna TTIP-avtalet och beviljandet av status som marknadsekonomi för Kina kommer att få för antalet arbetstillfällen och deras kvalitet i sektorn för små och medelstora företag i samtliga medlemsstater. Parlamentet betonar att en sådan konsekvensbedömning bör innehålla en fördjupad analys av vilka typer av små och medelstora företag och sektorer som skulle kunna drabbas.

92.  Europaparlamentet noterar möjligheterna med den digitala inre marknaden. Parlamentet betonar dock behovet av en utvärdering av de potentiella nackdelarna, fördelarna och utmaningarna för små och medelstora företag vad gäller deras tillväxt och sysselsättningsskapande potential i de olika medlemsstaterna, samt av konsekvenserna för arbetstagare och socialförsäkringssystem. Parlamentet föreslår att kommissionen skapar de förutsättningar som krävs för att små och medelstora företag ska kunna anpassa sig och gradvis övergå till den digitala inre marknaden.

93.  Europaparlamentet anser att man genom att främja digitaliseringen av den offentliga sektorn (e-förvaltning) och öka tillgången till bredband i avlägsna områden skulle minska de små och medelstora företagens etablerings- och driftskostnader, så att de därmed ytterligare kan öka sin potential att skapa sysselsättning.

94.  Europaparlamentet uppmuntrar små och medelstora företag att främja distansarbete och ”smartworking”, som är effektiva verktyg för att minska företagens materialkostnader och samtidigt ger arbetstagarna möjlighet att på bästa sätt förena arbete och familjeliv.

95.  Europaparlamentet välkomnar de informationsportaler som framför allt riktar sig till små och medelstora företag, såsom portalen ”Finansiering” på webbplatsen Ditt Europa, och uppmanar kommissionen att förbättra dem och göra dem mera tillgängliga och interaktiva. Parlamentet belyser särskilt vikten av att effektivt leverera den nya gemensamma digitala ingången, som nämns i strategin för den inre marknaden, som en kontaktpunkt på webben med all relevant information och tjänster kopplade till den inre marknaden.

o
o   o

96.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 332 E, 15.11.2013, s. 81.
(2) EUT C 24, 22.1.2016, s. 2.
(3) Antagna texter, P7_TA(2014)0394.
(4) Antagna texter, P7_TA(2014)0459.
(5) Antagna texter, P8_TA(2015)0321.
(6) Antagna texter, P8_TA(2015)0264.
(7) EUT C 68 E, 7.3.2014, s. 40.
(8) Årsrapport om europeiska små och medelstora företag 2014/2015 (http://ec.europa.eu/growth/smes/business-friendly-environment/performance-review/index_en.htm)
(9) Uppgifter från februari 2016 (http://ec.europa.eu/eurostat/documents/2995521/7225076/3-04042016-BP-EN.pdf/e04dadf1-8c8b-4d9b-af51-bfc2d5ab8c4a)
(10) Eurofounds rapport från 2011 Employee representation at establishment level in Europe.
(11) Publikation från CECOP (2013) Business Transfers to Employees under the Form of a Cooperative in Europe.
(12) Antagna texter, P8_TA(2015)0264.
(13) EUT C 24, 22.1.2016, s. 33.


Tillämpning av direktivet om likabehandling i arbetslivet
PDF 350kWORD 67k
Europaparlamentets resolution av den 15 september 2016 om tillämpning av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (direktivet om likabehandling i arbetslivet) (2015/2116(INI))
P8_TA(2016)0360A8-0225/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artiklarna 2 och 5, och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget), särskilt artiklarna 6, 8, 10, 19 och 153,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 20, 21, 23 och 26,

–  med beaktande av den europeiska sociala stadgan, som Europarådet antagit, och de sociala och arbetsrelaterade rättigheterna i den,

–  med beaktande av FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av de avslutande iakttagelserna från FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning i samband med Europeiska unionens inledande rapport (oktober 2015),

–  med beaktande av det delbetänkande från FN:s särskilda rapportör om religions- och trosfrihet, Hans Bielefeldt, som lämnades in i enlighet med generalförsamlingens resolution 68/170 om religions- och trosfrihet,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006(1),

–  med beaktande av jämställdhetsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet(2)),

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (”direktivet”)(3),

–  med beaktande av rådets EU-riktlinjer av den 24 juni 2013 om främjande och skydd av religions- och trosfriheten,

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar vad gäller tillgänglighetskrav för produkter och tjänster (COM(2015)0615),

–  med beaktande av kommissionens gemensamma rapport om tillämpningen av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (”direktivet om likabehandling oavsett ras eller etniskt ursprung”) och av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (”direktivet om likabehandling i arbetslivet”) (COM(2014)0002),

–  med beaktande av kommissionens meddelande EU:s handikappstrategi 2010–2020: Nya åtgärder för ett hinderfritt samhälle i EU (COM(2010)0636),

–  med beaktande av förslaget till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (COM(2008)0426),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Icke-diskriminering och lika möjligheter för alla – en ramstrategi (COM(2005)0224),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning 2016 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen,

–  med beaktande av sin resolution av den 10 september 2015 om att skapa en konkurrenskraftig arbetsmarknad i EU för 2000-talet: att matcha kompetens och kvalifikationer med efterfrågan och arbetstillfällen som ett sätt att ta sig ur krisen(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 september 2015 om socialt entreprenörskap och social innovation för att bekämpa arbetslöshet(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 september 2015 över situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2013–2014)(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 september 2015 om en integrerad kulturarvsstrategi för Europa(7),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 8 juli 2015 om förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2015 om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten 2015(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2013 om krisens konsekvenser för utsatta gruppers tillgång till vård(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om rörlighet och integrering av personer med funktionsnedsättning och EU:s handikappstrategi 2010–2020(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 november 2010 om den demografiska utmaningen och solidariteten mellan generationerna(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2010 om att främja ungdomens tillträde till arbetsmarknaden och stärka den rättsliga ställningen för praktikanter och lärlingar(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 maj 2009 om aktiv inkludering av människor som är utestängda från arbetsmarknaden(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2008 om framsteg som gjorts i EU när det gäller lika möjligheter och icke-diskriminering (införlivande av direktiven 2000/43/EG och 2000/78/EG)(15),

–  med beaktande av undersökningen från Europaparlamentets utredningstjänst om genomförandet av direktiv 2000/78/EG med beaktande av principen om icke-diskriminering på grund av religion eller trosuppfattning,

–  med beaktande av den ingående analysen från Europaparlamentets utredningstjänst The Employment Equality Directive – Evaluation of its implementation (Direktivet om likabehandling i arbetslivet – utvärdering av dess genomförande),

–  med beaktande av Europaparlamentets undersökning Reasonable Accommodation and Sheltered Workshops for People with Disabilities: Costs and Returns of Investments (Skälig anpassning och skyddade verkstäder för personer med funktionsnedsättning: Kostnader och avkastning på investeringar),

–  med beaktande av Europaparlamentets undersökning Differential Treatment of Workers under 25 with a View to their Access to the Labour Market (Differentierad behandling av arbetare under 25 när det gäller deras tillträde till arbetsmarknaden),

–  med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport EU Youth Guarantee: first steps taken but implementation risks ahead (EU:s ungdomsgaranti: Första stegen har tagits, men det finns risker med genomförandet),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter om jämställdhetssituationen i Europeiska unionen tio år efter det att jämställdhetsdirektiven började tillämpas,

–  med beaktande av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheters komparativa rättsliga analys Protection against discrimination on grounds of sexual orientation, gender identity and sex characteristics in the EU (Skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning, könsidentitet och könsegenskaper inom EU),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0225/2016), och av följande skäl:

A.  Enligt fördraget om Europeiska unionen bygger unionen på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, och unionen ska bekämpa social utestängning och diskriminering.

B.  Enligt EUF-fördraget ska unionen ”[v]id utformningen och genomförandet av sin politik och verksamhet [...] söka bekämpa all diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning”.

C.  Samtliga 28 medlemsstater har införlivat direktivet om likabehandling i arbetslivet och har, trots oenigheter rörande dess införlivande och genomförande, samlat på sig värdefulla erfarenheter.

D.  Direktiven om likabehandling förbjuder både direkt och indirekt diskriminering, liksom trakasserier och uppmaningar till diskriminering.

E.  Kommissionen har i sin andra genomföranderapport (COM(2014)0002) nämnt att lagstiftning inte är tillräckligt för att uppnå full jämlikhet, och att medvetenheten om befintligt skydd måste ökas tillsammans med nyttjandet av EU-medel och stärkande av nationella organ för främjande av likabehandling.

F.  Förbud mot diskriminering i arbetslivet är bara effektivt om diskriminering motverkas på ett övergripande sätt på alla områden i livet tillsammans med andra hinder som, genom att de begränsar friheten och jämlikheten, omöjliggör utvecklingen av en människas fulla potential och arbetstagarnas faktiska deltagande i det politiska, sociala och ekonomiska livet i respektive medlemsstat.

G.  Europeiska unionens domstol betonade i målet Römer(16) att själva direktivet om likabehandling i arbetslivet i sig inte fastställer principen om likabehandling i arbetslivet, utan utgör en allmän ram för att bekämpa diskriminering på olika grunder.

H.  Även om känslan av diskriminering har ökat är många offer för diskriminering fortfarande inte medvetna om sina rättigheter eller vågar inte vidta rättsliga åtgärder mot diskriminerande behandling, av olika anledningar, såsom bristande förtroende för medlemsstaternas myndigheter eller komplexa och långvariga rättsliga förfaranden.

I.  Bevis som samlats in av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) visar att rasism, främlingsfientlighet, homo- och transfobi och relaterade former av intolerans är utbredda, trots att åtgärder vidtagits av regeringar och det civila samhället i hela EU. Det sociala och politiska klimatet blir alltmer tolerant mot extremistiska, rasistiska och främlingsfientliga dagordningar som utnyttjar rädslan för arbetslöshet, flyktingkrisen och det främlingskap som uppstått delvis på grund av migrationsflödena, samt säkerheten i samband med terrorism och andra geopolitiska utmaningar, vilket underminerar EU:s kärnvärden.

J.  I FRA:s hbt-undersökning(17) och dess rapport om att vara transsexuell i Europa, Being Trans in Europe(18), betonas att hbt-personer fortsätter att diskrimineras såväl när de försöker att komma in på arbetsmarknaden som när de väl är inne på den.

K.  I direktivet om likabehandling i arbetslivet fastställs endast minimikrav, men medlemsstaterna kan sörja för en högre skyddsnivå och vidta positiva åtgärder på detta område i sin nationella lagstiftning. Det räcker inte att lagstifta för att uppnå full jämlikhet, utan lagstiftningen måste kombineras med lämpliga politiska åtgärder.

L.  Kvinnor drabbas i större utsträckning av arbetslöshet och utsätts för negativ diskriminering i arbetslivet, särskilt kvinnor som är gravida och mödrar, inbegripet kvinnor som ammar.

M.  Direktivet om likabehandling i arbetslivet omfattar enbart religions- och trosfrihet, funktionsnedsättning, ålder och sexuell läggning, men enligt direktivet om likabehandling oavsett ras är medlemsstaterna även skyldiga att motverka diskriminering på grund av ras och etnicitet i arbetslivet. Religion används ibland som ett substitut för ras i fråga om diskriminering i arbetslivet och utgår från att en person tillhör eller uppfattas tillhöra en viss religion.

N.  Sysselsättningsgraden för personer med funktionsnedsättning i medlemsstaterna är mycket lägre än 50 % jämfört med över 70 % för befolkningen i stort, och arbetslösheten för personer med funktionsnedsättning (18,3 %) är nästan dubbelt så hög som för befolkningen i stort (9,9 %). Dessa EU-genomsnitt döljer stora skillnader på landsnivå.

O.  Det är oftast kvinnor som har det huvudsakliga ansvaret för barn, äldre, andra behövande personer, familj och hushåll, och ansvaret blir större om de har barn med funktionsnedsättning. Detta har en direkt inverkan på kvinnors tillgång till sysselsättning och deras yrkesmässiga utveckling och kan påverka deras anställningsvillkor på ett negativt sätt, t.ex. är det vanligt att kvinnor har ofrivilliga deltidsarbeten eller att de påtvingas otrygga anställningsformer, och alla dessa faktorer leder till skillnader i lön och pension.

P.  Det är betydligt vanligare att ensamstående föräldrar, framför allt ensamstående mödrar, är fattiga förvärvsarbetande, och alla åtgärder som vidtas bör fokusera på ensamstående föräldrar.

Q.  De många olika färdigheter och kompetenser som kvinnor förvärvar genom sitt familjeansvar berikar deras personliga och yrkesmässiga utveckling. Dessa kompetenser bör därför erkännas av samhället och av arbetsgivarna.

R.  Europeiska unionen står inför en stor ekonomisk, finansiell och social kris som särskilt drabbar kvinnor på arbetsmarknaden och i privatlivet eftersom det är mer troligt att de har otrygga anställningar, blir arbetslösa och inte har något socialförsäkringsskydd.

S.  Bristen på verkligt effektiv lagstiftning för möjligheter att förena arbetsliv och familjeliv leder till att förvärvsarbetande föräldrar diskrimineras.

T.  Parlamentet har redan antagit politiska åtgärder, såsom direktivet om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag och därmed sammanhängande åtgärder, och sådana åtgärder skulle kunna bidra till ökad jämställdhet för kvinnor i arbetslivet och förbättra kvinnors tillträde till ledande befattningar. Lagstiftning är att betrakta som ett viktigt verktyg för att uppnå jämställdhet, men måste kombineras med normativa förfaranden och kampanjer för att åstadkomma jämställdhet, inte bara i lagstiftningen utan också bland allmänheten.

U.  På arbetsmarknaden utsätts kvinnor fortfarande för direkt och indirekt diskriminering på flera grunder, trots att medlemsstaterna teoretiskt sett tillämpar likabehandling. Det finns många olika slags indirekt diskriminering, varav alla måste omfattas av standarddefinitionen, enligt vilken diskriminering sker om olika regler tillämpas i jämförbara situationer eller samma regel tillämpas i olika situationer. Kvinnor informeras inte alltid om sina rättigheter enligt gällande europeisk och nationell lagstiftning om jämställdhet och diskriminering, eller är osäkra på effekten av att rapportera fall av diskriminering. Informativa och vägledande dokument, upplysningskampanjer och informationsportaler är därför viktiga.

V.  Den sociala ojämlikheten, särskilt i fråga om likabehandling i arbetslivet, kan bara bekämpas med politiska åtgärder som säkerställer en bättre fördelning av rikedomarna, som grundar sig på reell uppskrivning av löner, reglering av arbete och arbetstider samt anställningsskydd, i synnerhet genom kollektivavtal liksom garanterad allmän och kostnadsfri tillgång till god offentlig hälso- och sjukvård och utbildning.

W.  Nästan en femtedel av EU:s unga är arbetssökande; den totala finansiella kostnaden för ungdomsarbetslöshet har uppskattats till 153 miljarder euro per år(19) och de sociala merkostnaderna är mycket oroande.

X.  Statistiken i Eurofounds sjätte europeiska undersökning om arbetsvillkor(20) bekräftar att man har gjort små framsteg under de senaste tio åren i fråga om att minska arbetstagares självrapporterade diskriminering.

Y.  Statistiken i Eurofounds sjätte europeiska undersökning om arbetsvillkor visar att 7 % av arbetstagarna rapporterar att de blir diskriminerade av minst ett skäl och bekräftar att arbetstagare rapporterar om diskriminering av flera skäl.

Z.  Sysselsättningsgraden för kvinnor med funktionsnedsättning i EU (44 %) är betydligt lägre än sysselsättningsgraden för män med funktionsnedsättning (52 %). Sysselsättningsgraden bland kvinnor i åldersgruppen 55–65 ligger på omkring, eller är lägre än, 30 % i vissa medlemsstater, och sysselsättningsskillnaderna mellan könen är högst i denna åldersgrupp, med 14,5 procentenheter, jämfört med 12,4 procentenheter för gruppen medelålders (30–54 år) och 8,3 procentenheter för den yngre gruppen (20–29 år). Det är särskilt vanligt med långtidsarbetslöshet bland yngre och äldre arbetstagare, i synnerhet kvinnor, och införlivandet och tillämpningen av direktiv 2006/54/EG har setts över av parlamentet som i sin resolution av den 8 oktober 2015(21) uttryckte allvarlig oro över genomförandet av direktivets bestämmelser för att i praktiken omsätta principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet.

AA.  Äldre personer utsätts fortfarande ofta för åldersdiskriminering, stereotypa föreställningar och hinder. Alla åldersgrupper drabbas av åldersdiskrimineringen och dess konsekvenser, och om ett humant samhälle vill uppnå sina sociala och ekonomiska mål behövs livserfarenheten, engagemanget och idérikedomen från alla generationer, eftersom det bygger på principen om solidaritet mellan generationerna.

1.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att nästan alla medlemsstater har skrivit in den allmänna principen om likabehandling särskilt på grund av diskriminering i sina författningar. Parlamentet beklagar dock att endast några få medlemsstater systematiskt har säkerställt att samtliga befintliga lagtexter är skrivna i enlighet med principen om likabehandling, och ännu färre tillämpar dem systematiskt(22), samtidigt som diskriminering fortfarande är en del av vardagen för många européer.

2.  Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att undanröja de naturliga, sociala och ekonomiska hindren som förhindrar ett substantiellt genomförande av jämlikhetsprincipen och som begränsar de europeiska medborgarnas frihet.

3.  Europaparlamentet beklagar att idén om de mänskliga rättigheternas allmängiltighet, odelbarhet och inbördes beroende av varandra är en rättsprincip som alltjämt är mer teori än praktik, med tanke på att olika aspekter av människan behandlas separat i EU:s nuvarande rättsliga instrument.

4.  Europaparlamentet beklagar ökningen av upplevda fall av diskriminering och trakasserier, även på arbetsplatsen och i synnerhet på grund av kön, nationalitet, social bakgrund, funktionsnedsättning, sexuell läggning och könsidentitet, etniskt ursprung och religion, särskilt vad gäller muslimska kvinnor och hbti-personer. Parlamentet beklagar samtidigt den generella underrapporteringen av all slags diskriminering, och då särskilt diskriminering på grund av funktionsnedsättning och diskriminering av hbti-personer. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att anta ett särskilt fokus på alla former av diskriminering när man övervakar genomförandet av direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet, och framhåller att hbti-personer måste göras medvetna om sina rättigheter genom till exempel jämställdhetsorgan, fackföreningar och arbetsgivarorganisationer.

5.  Europaparlamentet betonar vikten av att snarast nå en överenskommelse och uppmanar rådet att bryta dödläget för att gå vidare mot en pragmatisk lösning, och att utan ytterligare dröjsmål skynda på antagandet av förslaget till EU:s övergripande direktiv mot diskriminering som lades fram 2008 av kommissionen och som parlamentet röstat om. Parlamentet anser att detta är en förutsättning för att säkerställa en konsoliderad och enhetlig EU-rättslig ram som skyddar mot diskriminering på grund av religion och övertygelse, funktionsnedsättning, ålder och sexuell läggning utanför arbetsplatsen. Parlamentet konstaterar att inga otillbörliga begränsningar för direktivets tillämpningsområde får accepteras. Parlamentet anser att en konsolidering av EU:s lagstiftning om hantering av hatbrott också är oerhört viktig med tanke på att liknande brott även är vanliga i arbetslivet.

6.  Europaparlamentet påpekar att alla former av diskriminering, däribland diskriminering som sker på flera grunder och områden, i stor utsträckning hindrar utnyttjandet av humankapital och utgör ett hinder för karriärutveckling, enligt EU:s byrå för grundläggande rättigheter. Parlamentet understryker att personer med funktionsnedsättning ofta drabbas av sådana former av diskriminering.

7.  Europaparlamentet konstaterar med oro att det i vissa medlemsstater saknas rättspraxis som tolkar ”indirekt diskriminering”, och att definitionen skapat svårigheter i införlivandet av direktivet i en del medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att bistå medlemsstaterna i samband med sådana tolkningsproblem.

8.  Europaparlamentet konstaterar att förbud mot diskriminering i arbetslivet bara är effektivt om diskriminering motverkas på ett övergripande sätt på alla områden i livet genom t.ex. samhällsstöd, lagstiftning och samordningsverktyg, såsom strategier och ramar på både medlemsstatsnivå och EU-nivå, inbegripet möjligheten att införa positiv särbehandling.

Religion och övertygelse

9.  Europaparlamentet noterar att ett förbud mot diskriminering på grund av religion eller övertygelse har införlivats i alla medlemsstater även om direktivet inte definierar de faktiska villkoren(23).

10.  Europaparlamentet konstaterar att diskriminering på grund av religion, övertygelse, ras och etnicitet är sektorsövergripande och anser att vissa grupper med bakgrund i religiösa minoriteter påverkas särskilt av diskriminering i arbetslivet på grund av religion, vilket dokumenterats av nationell och europeisk forskning, i synnerhet forskning som har genomförts av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter.

11.  Europaparlamentet anser att skydd mot diskriminering på grund av religion och övertygelse i Europeiska unionen för närvarande tillhandahålls inom både människorättslagstiftningen och antidiskrimineringslagstiftningen och att dessa påverkar varandra ömsesidigt.

12.  Europaparlamentet understryker att undersökningar visar att de mest diskriminerade religiösa grupperna i arbetslivet är judar, sikher och muslimer (i synnerhet kvinnor). Parlamentet vill se att man antar en europeisk ram för nationella strategier för att bekämpa antisemitism och islamofobi.

13.  Europaparlamentet erkänner att Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har en omfattande rättspraxis inom området diskriminering på grund av religion eller övertygelse och välkomnar den roll som den har haft genom sina avgöranden vid tolkningen av direktivet i sin helhet, och ser med intresse fram emot Europeiska unionens domstols kommande första avgörande i detta ärende. Parlamentet beklagar att så få fall hänskjuts till domstol, vilket står i kontrast till den stora diskriminering som visar sig förekomma vid brottsofferundersökningar, men som inte följs upp rättsligen.

14.  Europaparlamentet anser att en konsekvent tillämpning av antidiskrimineringslagstiftningen bör ses som en viktig del av strategierna för att förhindra radikalisering med tanke på att främlingsfientligheten och islamofobin ständigt ökar, och diskrimineringen av religiösa samfund, även flyktingar och migranter, skulle kunna bidra till människors religiösa radikalisering, påverka de sistnämndas framgång i att integreras på arbetsmarknaden och dessutom påverka deras tillgång till rättslig prövning i samband med deras uppehållstillstånd.

15.  Europaparlamentet anser att domstolarna i större utsträckning bör fokusera på att ett påstående om religiös övertygelse görs i god tro i stället för att bedöma huruvida påståenden om religion eller övertygelse är giltiga eller korrekta.

16.  Europaparlamentet anser att ytterligare harmonisering behövs till följd av avgöranden i både nationella domstolar och Europadomstolen vid bedömning av principen om statens obundenhet i fråga om de bestämmelser som rör etisk grundsyn i artikel 4.2 i direktivet om likabehandling i arbetslivet.

17.  Europaparlamentet anser, på grundval av tillgänglig rättspraxis på EU-nivå och nationell nivå, att det i EU-lagstiftningen och den nationella lagstiftningen bör fastställas en skyldighet rörande rimliga anpassningsåtgärder för alla grunder till diskriminering – även diskriminering på grund av religion och övertygelse – förutsatt att detta inte ålägger arbetsgivare eller tjänsteleverantörer en oproportionerlig börda.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att erkänna den grundläggande rättigheten till trosfrihet.

19.  Europaparlamentet anser att man i direktivet bör överväga att tillhandahålla skydd mot diskriminering på grund av en arbetsgivares religion eller övertygelse, i enlighet med Europadomstolens rättspraxis.

20.  Europaparlamentet anser att det allmänna undantaget i artikel 2.5 är brett formulerat och det behöver göras framsteg i fråga om dess tillämpning, vilket är särskilt viktigt i samband med flykting- och migrationskrisen, och parlamentet hoppas att domstolarna kommer att göra väldigt noggranna bedömningar av dess gränser i enlighet med proportionalitetsprincipen.

21.  Europaparlamentet insisterar på att religionsfrihet är en viktig princip som arbetsgivare bör respektera. Parlamentet understryker dock att genomförandet av denna princip är en fråga som omfattas av subsidiaritetsprincipen.

Funktionsnedsättning

22.  Europaparlamentet betonar att ”diskriminering på grund av funktionsnedsättning” innebär varje åtskillnad, undantag eller inskränkning på grund av funktionsnedsättning som har till syfte eller verkan att inskränka eller omintetgöra erkännande, åtnjutande eller utövande av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på det politiska, ekonomiska, sociala, kulturella och civila området eller på andra områden på samma villkor som andra. Parlamentet konstaterar att detta omfattar alla former av diskriminering, inklusive underlåtenhet att vidta rimliga anpassningsåtgärder(24).

23.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att tolka EU-lagstiftningen på ett sådant sätt att den utgör en grund för en bred tolkning av begreppet funktionsnedsättning i enlighet med definitionen i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som kombinerar de delar som fastställer likabehandling av personer med funktionsnedsättning, och med hänvisning till att i enlighet med konventionen ska underlåtenhet att vidta rimliga anpassningsåtgärder betraktas som en form av diskriminering. Parlamentet beklagar att lagstiftningen i vissa medlemsstater fortfarande innehåller krav på en tröskel på minst 50 % arbetsoförmåga och endast godkänner officiella läkarintyg.

24.  Europaparlamentet konstaterar att direktiv 2000/78/EG i sig inte innehåller någon definition av begreppet funktionsnedsättning. Parlamentet understryker att Europeiska unionens domstol åberopades för att ge en oberoende definition av begreppet funktionsnedsättning i samband med målet Chacón Navas. Parlamentet påminner om att man i ytterligare mål har krävt ett förtydligande av begreppet funktionsnedsättning samt vad som avses med rimliga anpassningsåtgärder för personer med funktionsnedsättning som arbetsgivare måste tillhandahålla enligt artikel 5 i direktivet (HK Danmark C‑335/11 och C-337/11).

25.  Europaparlamentet beklagar djupt att sysselsättningsgraden bland kvinnor med funktionsnedsättning är lägre än 50 %, vilket visar på den dubbla diskriminering som de utsätts för och som försvårar deras fulla delaktighet i samhället.

26.  Europaparlamentet anser att dödliga sjukdomar, dvs. sjukdomar eller fysiska tillstånd som kan förväntas leda till döden inom högst 24 månader efter att de har fastställts av en läkare, kan betraktas som en funktionsnedsättning om de förhindrar den berörda personen från att delta i yrkeslivet.

27.  Europaparlamentet understryker arbetsgivares skyldighet att vidta rimliga anpassningsåtgärder för alla arbetstagare med funktionsnedsättning, vilket kan omfatta arbetstagare med dödliga sjukdomar.

28.  Europaparlamentet understryker att vissa dödliga sjukdomar kan leda till tidvis psykisk, mental och psykologisk funktionsnedsättning och att arbetsgivare därför är skyldiga att regelbundet se över rimliga anpassningsåtgärder för att säkerställa att de ger arbetstagarna sitt fulla stöd i deras yrkesutövning.

29.  Europaparlamentet understryker betydelsen av att skydda arbetstagare med funktionsnedsättning, däribland de som har dödliga sjukdomar, från alla former av diskriminering på arbetsplatsen. Parlamentet betonar i synnerhet behovet att skydda dessa arbetstagare från ogrundade uppsägningar.

30.  Europaparlamentet noterar att det finns bevis för att investeringar i lämpliga och rimliga anpassningsåtgärder för personer med funktionsnedsättning är kostnadseffektiva och att de ger avkastning inte enbart i form av social delaktighet utan även i form av ökad produktivitet och minskad frånvaro(25). Parlamentet beklagar att många medlemsstater inte har tillhandahållit lämpliga och rimliga anpassningsåtgärder.

31.  Europaparlamentet understryker arbetets betydelse för människor med funktionsnedsättning och för människor med svåra, kroniska eller obotliga sjukdomar, och förordar inkluderande arbetsmarknadskoncept som garanterar tryggheten och rättigheterna för båda grupper.

32.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att säkerställa att arbetsrelaterade rättigheter och tjänster, bl.a. rimliga anpassningsåtgärder i samband med direktivet om likabehandling i arbetslivet, går att överföra och är förenliga med den fria rörligheten för personer med funktionsnedsättning.

33.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att alla medlemsstater erbjuder bidrag, subventioner eller skattelättnader till exempelvis arbetsgivare som tillhandahåller rimliga anpassningsåtgärder, och därmed ger arbetsgivare incitament att anpassa arbetsplatsen för att anpassa och öppna arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning samt att säkerställa att alla personer åtnjuter och utövar alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på samma villkor som andra. Parlamentet rekommenderar medlemsstaterna att, med stöd av kommissionen, tillhandahålla utbildning om rimliga anpassningsåtgärder för nationella, regionala och lokala myndigheter, så att de kan föreslå vägledning för rimliga anpassningsåtgärder och förebygga utestängningen av specifika utsatta grupper. Parlamentet vill se en dialog med berörda intressenter, såsom fackföreningar och arbetsgivare, i syfte att utarbeta riktlinjer för hur rimliga anpassningsåtgärder kan omsättas i praktiken.

34.  Europaparlamentet understryker behovet att erkänna sociala klausuler i de offentliga upphandlingsförfarandena som ett potentiellt verktyg för att uppnå de socialpolitiska målen. Parlamentet anser att socialt ansvarstagande inom offentlig upphandling kan användas som ett verktyg för att integrera människor med funktionsnedsättning och andra utsatta grupper på arbetsmarknaden.

35.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att anta kvalitetsramar för praktiktjänstgöring i syfte att säkerställa rimliga anpassningsåtgärder och tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.

36.  Europaparlamentet understryker betydelsen av en universell utformningsstandard för offentliga rum och arbetsmiljöer som beaktar behoven hos personer med funktionsnedsättning i enlighet med den allmänna kommentar om tillgänglighet(26) som antogs av FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning den 11 april 2014, och uppmärksammar EU:s åtaganden om tillgänglighet för att göra så att förbättrade arbetsförhållanden blir permanenta för alla europeiska arbetstagare.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ge incitament till modeller för ”smart working”, som ger personer med funktionsnedsättning möjlighet att arbeta hemifrån, med alla fördelar som detta för med sig i termer av livskvalitet och produktivitet.

38.  Europaparlamentet konstaterar att personer med funktionsnedsättning ger ett värdefullt bidrag till samhället i stort, och uppmanar medlemsstaterna att använda strukturfonderna, i synnerhet Europeiska socialfonden, för att anpassa arbetsplatserna och tillhandahålla nödvändigt stöd för personer med funktionsnedsättning på arbetsplatsen, samt förbättra utbildningen och fortbildningen i syfte att öka deras sysselsättningsgrad på den öppna arbetsmarknaden och bekämpa arbetslösheten, fattigdomen och den sociala utestängningen för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet påminner om artikel 7 och artikel 96.7 i förordningen om gemensamma bestämmelser(27), som främjar lika möjligheter, icke-diskriminering och integration av personer med funktionsnedsättning vid genomförandet av de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) i allmänhet och av de operativa programmen i synnerhet, och betonar att förhandsbedömningar bör bedöma lämpligheten i planerade åtgärder för att främja lika möjligheter och förhindra all diskriminering. Parlamentet menar att EU-medel och nationell finansiering även skulle kunna riktas exempelvis till små och medelstora företag som uppmuntrar arbetstagare att välja kurser som gör att de kan fortsätta vara i sysselsättning.

39.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över sysselsättningsförsäkringssystemen i syfte att förhindra att personer med funktionsnedsättning diskrimineras.

40.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att överväga fördelarna med att införa åtgärder för positiv särbehandling, till exempel genom att kombinera passiva arbetsmarknadsåtgärder, såsom skattelättnader och ekonomiska incitament, med aktiva arbetsmarknadsåtgärder – dvs. vägledning och rådgivning, fortbildning och utbildning samt förmedling av arbete – till stöd för anställning av personer med funktionsnedsättning.

41.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utarbeta och genomföra en heltäckande ram för åtgärder som möjliggör tillträde till kvalitativ sysselsättning för personer med funktionsnedsättning, inbegripet möjligheten att använda böter vid underlåtenhet att följa antidiskrimineringslagstiftningen för att finansiera integreringen på den öppna arbetsmarknaden och andra åtgärder på området.

42.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla kontinuerligt stöd till arbetsgivare som anställer personer med funktionsnedsättning så att de kan skapa gynnsamma förhållanden och säkerställa tillräckligt stöd i alla faser av arbetslivet, dvs. anställning, fortsatt anställning och karriärutveckling.

43.  Europaparlamentet uppmanar samtliga berörda aktörer att ägna särskild uppmärksamhet åt integrering av personer med intellektuella och psykosociala funktionsnedsättningar, att ta fram en omfattande kampanj för att öka medvetenheten om konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning samt bekämpa fördomar mot personer med funktionsnedsättning på arbetsplatser, särskilt personer med psykosocial funktionsnedsättning, intellektuell funktionsnedsättning, personer med autismspektrumtillstånd och äldre med funktionsnedsättning. Parlamentet begär att allt material om bland annat kapacitetsuppbyggnad, fortbildning, upplysningskampanjer och offentliga uttalanden ska finnas i tillgängliga format.

44.  Europaparlamentet är oroat över förseningen av halvtidsöversynen av EU:s handikappstrategi 2010–2020. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se över strategin på grundval av de avslutande iakttagelserna om Europeiska unionens inledande rapport som antogs av FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning den 7 september 2015 samt att involvera organisationer som representerar personer med funktionsnedsättning i denna process.

45.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen, vid genomförandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och strategin för funktionsnedsättningar, ännu inte har tagit upp frågan om ojämlikhet på grund av ålder. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att öka medvetenheten om och beakta rättigheterna för personer med funktionsnedsättning och den diskriminering de utsätts för.

Ålder

46.  Europaparlamentet understryker de betydande insatser som äldre arbetstagare gör för samhället och företagens konkurrenskraft. Parlamentet betonar vikten av att involvera äldre arbetstagare på arbetsplatsen så att de kan föra vidare sin kunskap och erfarenhet till yngre arbetstagare inom ramen för ett aktivt åldrande, och beklagar det faktum att ålder utgör en betydande grund till diskriminering i arbetslivet. Parlamentet anser att det är beklagligt att äldre personer fortfarande ofta utsätts för stereotypa föreställningar och hinder på arbetsmarknaden, och vill se rättvisa mellan generationerna som grundar sig på solidaritet, ömsesidig respekt, ansvar och en vilja att hjälpa varandra.

47.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja tillgång till sysselsättning och integration på arbetsmarknaden för alla arbetstagare oavsett ålder samt att tillämpa åtgärder för att skydda arbetstagare på arbetsplatsen i fråga om t.ex. lön, fortbildning, karriärutveckling, hälsa och säkerhet.

48.  Europaparlamentet konstaterar att en ensidig föryngring av arbetskraften inte leder till fler innovationer, utan är ett slöseri med erfarenhet, kunskaper och kompetens.

49.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra arbetsgivare att anställa unga människor, men att samtidigt säkerställa och respekterar likabehandling i fråga om lön och socialt skydd, inklusive nödvändig arbetsrelaterad fortbildning.

50.  Europaparlamentet noterar med oro att Europeiska unionens domstol fastställer att solidaritet mellan generationerna är det enskilt viktigaste legitima målet som rättfärdigar olik behandling baserat på ålder(28), eftersom de medlemsstater med högre sysselsättningsgrad för äldre arbetstagare även är de som lyckas bättre i fråga om de yngres tillträde till arbetsmarknaden.

51.  Europaparlamentet påminner om att EU-lagstiftning som rör åldrande måste genomföras på ett effektivt sätt för att bekämpa och förhindra åldersdiskriminering.

52.  Europaparlamentet noterar att personer mellan 55 och 64 år utgör en ökande andel arbetstagare i alla EU:s medlemsstater tack vare den politik som bedrivs. Parlamentet beklagar dock att sysselsättningsgraden för denna grupp har ökat alltför långsamt och fortfarande ligger under 50 % inom EU-28. Parlamentet understryker därför att digitaliseringen har en betydande inverkan på arbetsmarknaden, eftersom den skapar nya sysselsättningsmöjligheter och mer flexibla arbetsvillkor, till exempel distansarbete som skulle kunna fungera som ett effektivt verktyg mot att personer över 50 år och medelålders personer som saknar kvalifikationer utestängs. Parlamentet betonar i detta sammanhang att en förutsättning för att kunna dra nytta av digitaliseringen är att kontinuerligt förbättra de digitala kunskaperna genom att ge de anställda möjlighet till fortbildning, vidareutbildning och omställning under hela deras yrkesliv. Parlamentet anser även att möjligheterna för jobbskapande på den digitala marknaden kommer att kräva ytterligare insatser från medlemsstaternas sida för att bemöta kompetensglappet, i synnerhet för personer över 50 år.

53.  Europaparlamentet påpekar att man vid åtgärder mot diskriminering av åldersskäl principiellt sett inte får göra någon åtskillnad mellan barn och äldre och att varje form av omotiverad åldersdiskriminering måste följas upp på vederbörligt sätt.

54.  Europaparlamentet konstaterar att i synnerhet äldre arbetstagare har mer osäkra arbetsförhållanden och uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna undersöka det ökande problemet med arbetslöshet bland personer över 50 år och att utveckla effektiva verktyg, såsom yrkesinriktad utbildning och initiativ eller subventioner för arbetsgivare, för att återintegrera äldre arbetstagare på arbetsmarknaden och skydda dem mot ogrundade uppsägningar.

55.  Europaparlamentet betonar behovet att öka den arbetsföra befolkningens digitala färdigheter, och understryker att digitaliseringen kommer att bidra till social delaktighet och att äldre personer och personer med funktionsnedsättning kan vara kvar på arbetsmarknaden längre genom att göra det möjligt för dem att dra nytta av de möjligheter som artificiell intelligens ger. Parlamentet anser att det är viktigt att på ett socialt rättvist och hållbart sätt styra den digitala marknadens inflytande på arbetslivet. Parlamentet understryker att många arbetsgivare inte anställer äldre arbetstagare på grund av stereotypa föreställningar om att de saknar eller har föråldrade kunskaper. Parlamentet vill därför se att man införlivar livslångt lärande och vuxenutbildning för arbetstagare i alla åldersgrupper i den kommande europeiska strategi för kompetensutveckling som kommissionen har förvarnat om.

56.  Europaparlamentet erinrar om att mänskligt kapital är EU:s och medlemsstaternas viktigaste resurs. Parlamentet anser att e-färdigheter är avgörande för att kunna skydda äldre arbetstagare över 55 år mot utestängning på arbetsmarknaden och att hjälpa dem att hitta nya anställningar. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att i samarbete med arbetsmarknadens parter utveckla kompetensstrategier som knyter samman utbildning och arbetsliv, och därmed investera i och främja livslångt lärande samt tillhandahållande tillgängliga, överkomligt prissatta och heltäckande utbildningsprogram samt omskolning för utveckling av digitala och mjuka färdigheter, inbegripet anpassning till den virtuella miljön (förhöjd verklighet) som gör att den åldrande befolkningen kan anpassa sig bättre till en växande efterfrågan på e-färdigheter inom många olika sektorer. Parlamentet betonar därför att äldre arbetstagare över 55 år, i synnerhet kvinnor, bör ha kontinuerlig tillgång till IKT-utbildning. Parlamentet uppmuntrar även medlemsstaterna och kommissionen att införa strategier för att minska den digitala klyftan och främja ett jämlikt tillträde till ny informations- och kommunikationsteknik.

57.  Europaparlamentet välkomnar det arbetsprogram som de europeiska arbetsmarknadsparterna har lagt fram för perioden 2015–2017 som fokuserar på ett aktivt åldrande. Arbetsmarknadens partner uppmanas att ta ett ordentligt tag i frågorna kring åldersdiskriminering, vuxenutbildning, arbetsmiljö och hur man kan förena arbete och familjeliv för att bygga upp en europeisk ram som främjar alla arbetstagares anställbarhet och hälsa.

58.  Europaparlamentet understryker att det behövs tillförlitlig statistik om de äldres situation och de demografiska förändringarna för att utveckla mer riktade och effektiva strategier för ett aktivt åldrande. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa insamlingen av heltäckande uppgifter av god kvalitet om de äldres ställning i samhället, deras hälsa, rättigheter och levnadsstandard.

59.  Europaparlamentet påpekar att främjandet av åldersanpassade miljöer är ett mycket viktigt verktyg för att stödja äldre arbetstagare och arbetssökande samt främja inkluderande samhällen med lika möjligheter för alla. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang det gemensamma projektet mellan kommissionen och WHO som syftar till att anpassa WHO:s globala vägledning om åldersanpassade städer, Global Age‑friendly Cities: A Guide, till europeiska förutsättningar.

60.  Europaparlamentet välkomnar kampanjen ”Hälsosamma arbetsplatser för alla åldrar” som genomförs av Europeiska arbetsmiljöbyrån. Parlamentet understryker betydelsen av effektiv arbetsmiljölagstiftning och incitament för företag att tillämpa förebyggande metoder. Parlamentet vill se att kampanjen med kraft når ut till företag av alla storlekar.

61.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förstärka de offentliga pensionssystemen för att garantera en anständig inkomst efter pensioneringen.

62.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ för att förena arbete och familjeliv. Parlamentet understryker att det också är en utmaning för äldre arbetstagare att förena arbete och familjeliv, eftersom 18 % av männen och 22 % av kvinnorna i åldern mellan 55 och 64 år tar hand om familjemedlemmar i behov av omsorg, och mer än hälften av mor-och farföräldrarna tar regelbundet hand om sina barnbarn. Parlamentet rekommenderar att man i kommande initiativ för att förena arbete och familjeliv till fullo inkluderar åtgärder för att stödja anhörigvårdare samt mor- och farföräldrar i arbetsför ålder och unga föräldrar.

63.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja kostnadsfria och kvalitativa offentliga tjänster som garanterar barn, sjuka och äldre vederbörlig och nödvändig vård och omsorg.

Sexuell läggning

64.  Europaparlamentet noterar att nationella domstolar och Europeiska unionens domstol enbart har hört ett begränsat antal fall av diskriminering på grund av sexuell läggning.

65.  Europaparlamentet påminner om att trots att antalet medlemsstater som utvidgat förbudet mot diskriminering på grund av sexuell läggning till alla områden som omfattas av direktivet om likabehandling oavsett ras har ökat från tio år 2010 till tretton år 2014, är skyddet mot diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet fortfarande begränsat(29).

66.  Europaparlamentet erinrar om att omfattningen av det skydd mot diskriminering som finns tillgängligt för transpersoner fortfarande är osäkert i många medlemsstater, i synnerhet inom områdena sysselsättning, utbildning samt hälso- och sjukvård. Parlamentet efterlyser åtgärder för att på ett effektivt sätt genomföra nationell lagstiftning som införlivar jämställdhetsdirektivet. Parlamentet påpekar att sådana åtgärder skulle kunna förbättra juridiska definitioner för att se till att skyddet inkluderar alla transpersoner och inte bara transpersoner som genomgår eller har genomgått könskorrigering(30).

67.  Europaparlamentet är bekymrat över att medvetenheten om rättigheter på diskrimineringsområdet och medvetenheten om organ och organisationer som erbjuder stöd till offer som utsatts för diskriminering är låg, men att graden av medvetenhet är högre bland hbti-personer. Parlamentet anser att nationella, regionala och lokala myndigheter, tillsammans med alla berörda intressentorganisationer, bör kraftigt intensifiera upplysningsverksamheter för såväl offer som arbetsgivare samt andra grupper. Parlamentet betonar att nationella hbti-organisationer är nyckelpartner i detta arbete.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa ett ömsesidigt erkännande av partnerskapsstatus, äktenskapsförhållanden och föräldrarättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta hänsyn till den specifika diskriminering som intersexuella personer utsätts för i arbetslivet och att se över lagstiftning och praxis i syfte att förhindra diskriminering av intersexuella personer.

Övergripande aspekter och rekommendationer

69.  Europaparlamentet uttrycker oro över det oklara och osäkra rättsläget vad gäller diskriminering på flera grunder, vilket ofta beror på olika och fragmenterade bestämmelser och standarder i medlemsstaterna. Parlamentet noterar det viktiga arbete som Equinet har gjort för att bidra till att utveckla gemensamma standarder och anser att detta arbete ska ges tillräckligt stöd.

70.  Europaparlamentet beklagar djupt att direktiv 2000/78/EG inte innehåller någon bestämmelse om diskriminering på flera grunder, även om det åtminstone nämns att kvinnor ofta utsätts för sådan diskriminering, och konstaterar dessutom att kombinationen av två eller fler diskrimineringsgrunder kan utgöra problem på grund av olika garanterade skyddsnivåer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att bekämpa alla former av diskriminering på flera grunder för att säkerställa att principen om icke-diskriminering och likabehandling på arbetsmarknaden tillämpas och för att ge tillträde till anställning. Parlamentet rekommenderar att nationella, regionala och lokala myndigheter, brottsbekämpande myndigheter, inklusive yrkesinspektörer, nationella organ för främjande av likabehandling och civilsamhällets organisationer, ökar sin övervakning av sektorsövergripande diskriminering på grund av kön och diskriminering av andra skäl i fall då diskriminering förekommit och i praxis.

71.  Europaparlamentet betonar att bristen på objektiva, jämförbara uppgifter om likabehandling som delas upp utifrån diskriminerings- och ojämlikhetsgrund gör det svårare att bevisa förekomsten av diskriminering, i synnerhet indirekt diskriminering. Parlamentet påminner om att artikel 10 i direktiv 2000/78/EG tillåter ett skifte av bevisbördan så att den blir omvänd, i händelse att det föreligger fakta som ger anledning att anta att det har förekommit direkt eller indirekt diskriminering. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på ett vederbörligt och systematiskt sätt samla in uppgifter om likabehandling som faller inom direktivets tillämpningsområde, med deltagande av arbetsmarknadens parter, nationella organ för främjande av likabehandling samt nationella domstolar.

72.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att ta fram – även som ett led i den nationella rapporteringsprocessen och i den årliga gemensamma rapporten om social trygghet och social integration – harmoniserad och homogen statistik som är avsedd att åtgärda alla brister i insamlingen av jämställdhetsstatistik. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta initiativ till främjande av sådan uppgiftsinsamling genom att utfärda en rekommendation till medlemsstaterna och genom att ge Eurostat i uppdrag att hålla samråd för att harmonisera uppdelningen av statistiska uppgifter om alla de diskrimineringsgrunder som används för indikatorerna i Europeiska socialundersökningen för att på ett konkret sätt agera mot och bekämpa all diskriminering vid rekrytering och på arbetsmarknaden.

73.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samtidigt som de samlar in statistiska uppgifter om sysselsättning även inkludera frivilliga frågor från arbetsmarknadsundersökningar för att upptäcka eventuell diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning.

74.  Europaparlamentet understryker att man i lagstiftningsförfarandet på alla nivåer bör ta hänsyn till den byråkratiska belastningen för mikroföretag och små och medelstora företag, och att man måste genomföra en proportionalitetsbedömning av alla planerade åtgärder.

75.  Europaparlamentet noterar den viktiga roll som nationella organ för främjande av likabehandling har vid genomförandet av direktivet om likabehandling i arbetslivet, genom att de bidrar till upplysning och datainsamling, samarbetar med arbetsmarknadens parter och andra intressenter, tar itu med underrapportering och är drivande när det gäller att göra det lättare och enklare för personer som utsätts för diskriminering att anmäla detta. Parlamentet uppmanar till att stärka den roll som nationella organ för främjande av likabehandling har och att utveckla deras verksamhet och förbättra deras kapacitet, samtidigt som deras opartiskhet garanteras, bland annat genom att tillhandahålla dem lämplig finansiering.

76.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att visa prov på större engagemang i genomförandet av principen om jämställdhet mellan kvinnor och män inom sysselsättningspolitiken. Parlamentet efterlyser en aktiv tillämpning av genusbudgetering, genom att kommissionen bl.a. främjar utbyten av bästa praxis, och åtgärder som uppmuntrar till att kvinnor anställs på lika villkor utan osäkra anställningsförhållanden med en sund balans mellan arbetsliv och privatliv samt livslångt lärande, liksom åtgärder som minskar skillnaderna i lön och pension och som generellt sett förbättrar kvinnors ställning på arbetsmarknaden.

77.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla könsneutrala yrkesklassificeringar och arbetsvärderingssystem som bör betraktas som oumbärliga åtgärder för att främja likabehandling.

78.  Europaparlamentet understryker att politiken för likabehandling bör syfta till att bemöta stereotyper om både manliga och kvinnliga yrken och roller.

79.  Europaparlamentet påminner om att arbetsmarknadsparterna har en nyckelroll att spela när det gäller att informera och medvetandegöra såväl arbetstagarna som arbetsgivarna om hur man kan bemöta diskriminering.

80.  Europaparlamentet anser att det behövs ytterligare insatser för att balansera konkurrerande rättigheter såsom religions- och trosfrihet samt yttrandefrihet i fråga om trakasserier på dessa grunder.

81.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla och stärka nationella yrkesinspektionsorgan och ge de förutsättningar och de ekonomiska och mänskliga resurser som en effektiv närvaro på fältet kräver för att bekämpa otrygga anställningar, oreglerat arbete samt anställnings- och lönediskriminering, särskilt ur ett jämställdhetsperspektiv.

82.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra möjligheterna att förena arbete och privatliv för att garantera kvinnor rätten att återvända till sitt arbete efter graviditet och mamma- och föräldraledighet, att garantera deras rätt till ett effektivt hälso- och säkerhetsskydd på arbetsplatsen samt att garantera dem deras moderskapsrelaterade förmåner, och att vidta åtgärder för att förhindra ogrundade uppsägningar av arbetstagare t.ex. vid graviditet genom konkreta åtgärder såsom nya förslag till mammaledighet respektive direktivet om omsorgsledighet och genom att förstärka lagstiftningen om pappaledighet.

83.  Europaparlamentet noterar att tillgången till rättslig prövning är begränsad i många diskrimineringsfall. Parlamentet understryker betydelsen av tillgång till information för offer som utsätts för diskriminering. Parlamentet anser att det är nödvändigt att medlemsstaterna vidtar de åtgärder som krävs för att säkerställa att offren tillhandahålls rimlig, tillgänglig juridisk rådgivning och rättsligt bistånd i alla faser av det rättsliga förfarandet, inbegripet konfidentiell och personlig rådgivning samt känslomässigt, personligt och moraliskt stöd, genom organ för främjande av likabehandling eller lämpliga medlare. Medlemsstaterna uppmanas även att bekämpa trakasserier och våld på arbetsplatsen som kränker en människas värdighet och/eller skapar en stötande stämning på arbetsplatsen.

84.  Europaparlamentet anser att klagomålsmekanismer måste förbättras på nationell nivå genom att stärka de nationella organen för främjande av likabehandling för att öka möjligheterna till rättslig prövning och icke-rättsliga mekanismer samt genom att öka förtroendet för myndigheterna med hjälp av rättsligt stöd och rättslig rådgivning och förenkling av ofta utdragna och komplicerade rättsliga förfaranden. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att skapa plattformar som kan ta emot klagomål och erbjuda kostnadsfritt stöd för att juridiskt följa upp diskriminering och trakasserier på arbetsplatsen.

85.  Europaparlamentet begär att det i fråga om fall av diskriminering och/eller mobbning och/eller stalkning på arbetsplatsen införs bestämmelser som skyddar visselblåsare och deras personliga integritet.

86.  Europaparlamentet påminner om att det i vissa fall fortfarande är problematiskt att driva en domstolsprocess och att säkerställa lämplig representation, och uppmanar med kraft medlemsstaterna att hitta sätt att hjälpa offer i detta avseende, bland annat genom att befria dem från eller reducera deras domstolskostnader, genom rättslig rådgivning och stöd av bland annat specialiserade icke-statliga organisationer samt genom att säkerställa möjlighet till rättslig prövning och lämplig representation. Parlamentet understryker hur viktig den rättsliga statusen är för icke-statliga organisationer med ett legitimt intresse i relevanta juridiska och/eller administrativa förfaranden.

87.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att påföljder som föreskrivs i medlemsstaternas antidiskrimineringslagstiftning i allmänhet är förenliga med direktivet om likabehandling i arbetslivet. Parlamentet framhåller även den viktiga funktion som specialiserade offentliga antidiskrimineringsorgan fyller för att lösa problem kring påföljder och överklaganden. Parlamentet är dock bekymrat över att nationella domstolar, vad gäller nivå och belopp på den tilldelade ersättningen, tenderar att tillämpa den lägre skalan för påföljder som föreskrivs enligt lag(31). Kommissionen måste noga övervaka gällande regler för påföljder och möjlighet till rättslig prövning i medlemsstaterna för att säkerställa att den nationella lagstiftningen, enligt vad Europeiska unionens domstol konstaterat, inte enbart utdömer rent symboliska straff eller utfärdar varningar i fall av diskriminering.

88.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den romska befolkningens låga deltagande på arbetsmarknaden. Parlamentet betonar att en starkare roll måste ges åt icke-statliga organisationer som är insatta i denna etniska minoritet, i syfte att öka romernas deltagande på arbetsmarknaden. Vidare framhåller parlamentet de icke-statliga organisationernas betydelse i att sprida information om de rättigheter som romska personer har eller för att hjälpa dem att inge klagomål i fall av diskriminering, något som i slutändan även kommer att förbättra uppgiftsinsamlingen.

89.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utnyttja direktivets möjlighet att införa positiv särbehandling för grupper som drabbas av allvarlig och strukturell diskriminering, t.ex. romer.

90.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att en övervägande majoritet av medlemsstaterna har övervägt någon form av positiv särbehandling inom ramen för direktivets tillämpningsområde.

91.  Europaparlamentet betonar behovet att sprida relevanta beslut från Europeiska unionens domstol och det behövs ett utbyte av nationella domstolsbeslut rörande bestämmelserna i direktivet om likabehandling i arbetslivet, i enlighet med Europeiska unionens domstols och Europadomstolens rättspraxis.

92.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att säkerställa stöd för anhörigvårdare som kombinerar arbete med omsorgsansvar (t.ex. flexibla arbetstider och avlastningsvård) så att dessa anhörigvårdare (huvudsakligen kvinnor) kan ge vård och omsorg och ge ett stort bidrag till sina familjer och samhället utan att bestraffas för det nu eller senare i livet.

93.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att anställda vid nationella, regionala och lokala myndigheter, brottsbekämpande myndigheter och yrkesinspektioner tillhandahålls lämplig fortbildning. Parlamentet anser att det är oerhört viktigt att fortbilda alla relevanta aktörer, såsom domare, åklagare, personal inom rättsväsendet, advokater och utredare, poliser och fängelsepersonal, i lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet och rättspraxis, och att även utbilda dem i kulturell förståelse och omedvetna fördomar.

94.  Europaparlamentet anser att kommissionen måste tillhandahålla privata företag, inklusive små och medelstora företag och mikroföretag, modeller för jämställdhet och ramar för mångfald som de senare kan kopiera och anpassa till sina behov. Parlamentet uppmanar intressenter inom näringslivet att gå längre än att enbart lova att göra åtaganden för att respektera jämställdhet och mångfald genom att bland annat årligen rapportera om sina initiativ i detta avseende med hjälp av jämställdhetsorgan om de så önskar.

95.  Europaparlamentet uppmanar arbetsgivare att skapa arbetsmiljöer åt sina anställda som motverkar diskriminering genom att respektera och genomföra befintliga antidiskrimineringsdirektiv utifrån principen om likabehandling oavsett kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning. Kommissionen uppmanas att övervaka genomförandet av de åtgärder som följer av detta åtagande.

96.  Europaparlamentet påminner om den viktiga roll som arbetsmarknadens parter, icke-statliga organisationer och civilsamhället har i samband med att erbjuda stöd till offren, och betonar att det ofta är enklare för diskriminerade personer att vända sig till dessa än att vända sig till andra aktörer. Parlamentet förespråkar därför ett stöd till de organisationer i det civila samhället som verkar på detta område.

97.  Europaparlamentet efterlyser utbildning i mänskliga rättigheter och medborgarutbildning som främjar medvetenheten om och positiva attityder till mångfald och som söker skapa en inkluderande miljö genom att uppmuntra till en omdefiniering av normer och ett upphörande av förolämpande etiketter.

98.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja kurser i medborgarskap och mänskliga rättigheter i grund- och gymnasieskolan.

99.  Europaparlamentet anser att kommissionen måste anta en europeisk ram för nationella strategier för att bekämpa antisemitism, islamofobi och andra former av rasism.

100.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att inrätta lämpliga system för att göra det möjligt för interner som avtjänat sitt straff att återintegreras på arbetsmarknaden.

101.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra det lättare för berörda aktörer, inklusive civilsamhällets organisationer och jämställdhetsorgan, att få tillgång till ekonomiska medel som kan användas till upplysnings- och informationskampanjer om diskriminering i arbetslivet. Parlamentet uppmanar den privata sektorn att medverka till att en diskrimineringsfri arbetsmiljö skapas.

102.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att försöka utbyta bästa praxis för att hjälpa till att motverka diskriminering i arbetslivet.

103.  Europaparlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter att utveckla en intern medvetenhet om ojämlikheter i arbetslivet och att lägga fram förslag för att behandla frågorna på organisations-/företagsnivå, vid branschförhandlingar om kollektivavtal och genom utbildningar och kampanjer som riktar sig till medlemmar och arbetstagare.

104.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att involvera arbetsmarknadens parter (fackföreningar och arbetsgivare) och det civila samhället, inklusive jämställdhetsorgan, för en effektiv tillämpning av likabehandling på arbetsplatsen, i syfte att främja likabehandling. Parlamentet uppmanar även medlemsstaterna att förbättra den sociala dialogen och utbytet av erfarenheter och bästa praxis.

o
o   o

105.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.
(2) EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.
(3) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.
(4) Antagna texter, P8_TA(2015)0321.
(5) Antagna texter, P8_TA(2015)0320.
(6) Antagna texter, P8_TA(2015)0286.
(7) Antagna texter, P8_TA(2015)0293.
(8) Antagna texter, P8_TA(2015)0261.
(9) EUT C 316, 30.8.2016, s. 83.
(10) EUT C 75, 26.2.2016, s. 130.
(11) EUT C 131 E, 8.5.2013, s. 9.
(12) EUT C 74 E, 13.3.2012, s. 19.
(13) EUT C 351 E, 2.12.2011, s. 29.
(14) EUT C 212 E, 5.8.2010, s. 23.
(15) EUT C 279 E, 19.11.2009, s. 23.
(16) Dom av den 10 maj 2011, Römer, C-147/08, ECR, EU:C:2011:286.
(17) http://fra.europa.eu/en/publication/2014/eu-lgbt-survey-european-union-lesbian-gay-bisexual-and-transgender-survey-main
(18) http://fra.europa.eu/en/publication/2014/being-trans-eu-comparative-analysis-eu-lgbt-survey-data
(19) http://www.eca.europa.eu/Lists/ECADocuments/SR15_03/SR15_03_SV.pdf
(20) http://www.eurofound.europa.eu/sites/default/files/ef_publication/field_ef_document/ef1568sv.pdf
(21) Antagna texter, P8_TA(2015)0351.
(22) Europaparlamentets utredningstjänst, The Employment Equality Directive – Evaluation of its implementation.
(23) Ibidem.
(24) Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, den 13 december 2006, artikel 2.
(25) Europaparlamentet, utredningsavdelning A: Ekonomisk politik och vetenskapspolitik, Reasonable Accommodation and Sheltered Workshops for People with Disabilities: Costs and Returns of Investments.
(26) Allmän kommentar nr 2 (2014) till artikel 9: Tillgänglighet https://documents-dds-ny.un.org/doc/UNDOC/GEN/G14/033/13/PDF/G1403313.pdf?OpenElement
(27) Förordning (EU) nr 1303/2013.
(28) Kommissionens arbetsdokument Annexes to the Joint Report on the application of the Racial Equality Directive (2000/43/EC) and the Employment Equality Directive (2000/78/EC) (SWD(2014)0005).
(29) Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (2015), Protection against discrimination on grounds of sexual orientation, gender identity and sex characteristics in the European Union: Comparative legal analysis.
(30) Ibidem.
(31) Europaparlamentets utredningstjänst, ibidem.


Verksamheten inom och effekterna och mervärdet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter mellan 2007 och 2014
PDF 208kWORD 56k
Europaparlamentets resolution av den 15 september 2016 om verksamheten inom och effekterna och mervärdet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter mellan 2007 och 2014 (2015/2284(INI))
P8_TA(2016)0361A8-0227/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1309/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2014–2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1927/2006(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 546/2009 av den 18 juni 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1927/2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 av den 20 december 2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter(3),

–  med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet om verksamheten inom Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter under 2013 och 2014 (COM(2015)0355),

–  med beaktande av efterhandsutvärderingen av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter – slutrapport från augusti 2015,

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 7/2013 Har Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter gett ett europeiskt mervärde i återintegreringen av uppsagda arbetstagare på arbetsmarknaden?,

–  med beaktande av Eurofounds ERM-rapport 2012 Efter omstruktureringen: arbetsmarknader, arbetsvillkor och livstillfredsställelse,

–  med beaktande av Eurofounds fallstudie Added value of the European Globalisation Adjustment Fund: A comparison of experiences in Germany and Finland (2009),

–  med beaktande av Eurofounds ERM-rapport 2009 Strukturomvandling i tider av recession,

–  med beaktande av sin resolution av den 29 september 2011 om hur Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter ska fungera i framtiden(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 september 2010 om finansieringen av och verksamheten för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter(5),

–  med beaktande av de resolutioner som parlamentet har antagit sedan januari 2007 om utnyttjandet av fonden, inklusive anmärkningarna från utskottet för sysselsättning och sociala frågor om ansökningarna,

–  med beaktande av överläggningarna i den särskilda arbetsgruppen för fonden inom utskottet för sysselsättning och sociala frågor,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från budgetutskottet, utskottet för internationell handel, budgetkontrollutskottet, utskottet för regional utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0227/2016), och av följande skäl:

A.  Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter inrättades för att stödja och uttrycka solidaritet med arbetstagare som blivit uppsagda till följd av genomgripande strukturförändringar i världshandeln. Målet med Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (nedan kallad fonden) är att bidra till smart och hållbar tillväxt för alla och varaktig sysselsättning genom att förbereda och stödja arbetslösa inför en ny anställning. Fonden utformades för att i akuta situationer genom snabba insatser och kortsiktigt stöd komma till rätta med akuta och oförutsedda svårigheter på arbetsmarknaden som storskaliga uppsägningar, till skillnad från Europeiska socialfonden (ESF) som också ger stöd till uppsagda arbetstagare, men vars syfte är att få bukt med långvariga strukturella obalanser, huvudsakligen genom livslångt lärande. Fonden bör fortsätta att användas bortom den fleråriga budgetramen under nästa programperiod.

B.  Omstrukturering har blivit allt vanligare på senare år och har ökat inom vissa sektorer och håller på att sprida sig till andra. Företagen är ansvariga för de ofta oförutsedda följderna av besluten för orten och medlemsstatens ekonomiska och sociala struktur. Fonden bidrar till att mildra de negativa följderna av omstruktureringsbeslut. Allt fler åtgärder som finansieras av fonden rör omstruktureringsstrategier för stora företag och multinationella företag som i de flesta fall beslutas utan deltagande av arbetstagarna och deras representanter. Utlokalisering, utflyttning, nedläggningar, sammanslagningar, förvärv, uppköp, omorganisation av produktionen och utläggande av verksamhet på entreprenad är de vanligaste omstruktureringsformerna.

C.  Osäkerhet kan dock göra det svårt för arbetstagarna att anpassa sig och ha en proaktiv inställning vid flyttning av arbetstillfällen eller yrkesbyte, eftersom förflyttningar innebär en risk för arbetslöshet, lägre löner och social otrygghet. Återintegreringen i sysselsättning för stödmottagare av åtgärder som fonden finansierat blir mer framgångsrik om den leder till sysselsättning med kvalitet.

D.  Kooperativen genomför omstruktureringar på ett socialt ansvarstagande sätt och den specifikt kooperativa styrningsmodellen, som bygger på gemensamt ägande, demokratiskt deltagande och medlemskontroll samt kooperativens möjlighet att förlita sig på egna finansiella resurser och stödnätverk, är förklaringen till varför kooperativen är mer flexibla och innovativa i hanteringen av omstruktureringar i det långa loppet och när det gäller att skapa nya affärsmöjligheter.

E.  Enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1309/2013 ska kommissionen vartannat år lägga fram en kvantitativ och kvalitativ rapport för parlamentet och rådet om fondens verksamhet under de föregående två åren.

F.  Det finns ingen EU-rättslig ram om information till och samråd med anställda och planering och hantering av omstruktureringar för att föregripa förändringar och förhindra förlust av arbetstillfällen. Parlamentet begärde i sin resolution av den 15 januari 2013(6) att kommissionen på grundval av artikel 225 i EUF-fördraget och efter samråd med arbetsmarknadens parter så snart som möjligt ska lägga fram ett förslag till en rättsakt om information till och samråd med anställda, planering och hantering av omstruktureringar (enligt de utförliga rekommendationer som fastställs i bilagan till resolutionen). Det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller arbetsgivarnas ansvar gentemot sina anställda vid omstrukturering. Samråd har hållits med EU:s arbetsmarknadsparter två gånger i denna fråga och kommissionen har inte agerat. Kommissionens åtgärder med anledning av parlamentets resolutioner om information, samråd och omstrukturering har varit en besvikelse, och därför krävs konkreta åtgärder på detta område. Väl utvecklade system för industriella förbindelser där arbetstagarna och deras representanter har rättigheter i fråga om samråd och information är en mycket viktig aspekt. Ett stärkt samrådsdirektiv kan bidra till att förhandlingar om en lämplig handlingsplan kan äga rum på lika villkor och i god tid.

G.  Minimitröskelvärdet för uppsägningar sänktes från 1 000 uppsägningar till 500 uppsägningar, med möjligheten att vid särskilda omständigheter eller på mindre arbetsmarknader beakta en ansökan till fonden, om uppsägningarna får allvarliga följder för sysselsättningen och den lokala, regionala eller nationella ekonomin.

H.  Sedan den 1 januari 2014 kan även tidigare egenföretagare vara berättigade stödmottagare och få hjälp. Kommissionen bör se till att fonden tillgodoser egenföretagares specifika behov eftersom antalet egenföretagare stadigt ökar. I regioner som är berättigade till stöd genom ungdomssysselsättningsinitiativet kan unga som varken arbetar eller studerar fram till den 31 december 2017 få stöd från fonden till ett antal som motsvarar antalet berörda stödmottagare.

I.  Den nuvarande fonden syftar inte endast till att stödja friställda arbetstagare utan också till att visa solidaritet med dessa arbetstagare.

J.  Fondens ursprungliga budget var 500 miljoner euro per år. Den nuvarande budgeten är 150 miljoner euro per år, med en årlig genomsnittlig utgift på runt 70 miljoner euro sedan fonden inrättades.

K.  Den ursprungliga medfinansieringssatsen var 50 %, men denna höjdes till 65 % under 2009–2011, återgick till 50 % under 2012–2013 och är nu 60 %.

L.  Det har lämnats in 134 ansökningar från 20 medlemsstater mellan 2007 och 2014, avseende 122 121 berörda arbetstagare, och totalt har 561,1 miljoner euro begärts. Under budgetperioden 2007–2013 var budgetgenomförandegraden endast 55 %. Mellan 2007 och 2014 kom det största antalet ansökningar från tillverkningssektorn, särskilt bilindustrin, som stod för 29 000 av 122 121 arbetstagare (23 % av det totala antalet arbetstagare som omfattades av de inlämnade ansökningarna). I dagsläget har den ekonomiska krisen slagit hårdast mot små företag med färre än 500 anställda.

M.  Revisionsrätten rekommenderar Europaparlamentet, kommissionen och rådet att överväga att begränsa EU-finansieringen till åtgärder som kan ge europeiskt mervärde, i stället för att finansiera redan befintliga nationella inkomststödsystem för arbetstagare enligt artikel 7.1 b. Åtgärder inom ramen för fonden har konstaterats ge störst mervärde när de använts för att medfinansiera tjänster som normalt inte finns tillgängliga i medlemsstaternas anställningsförmånssystem, när dessa tjänster är inriktade på utbildning i stället för på bidrag, och i de fall där åtgärderna har skräddarsytts och där de kompletterar allmänna åtgärder, särskilt för de mest utsatta grupperna av uppsagda arbetstagare. I detta sammanhang krävs investeringar i potentialen hos tidigare anställda och det är viktigt med en fullständig bedömning av de lokala arbetsmarknadsbehoven och kompetenskraven, eftersom detta bör ligga till grund för utbildning och kompetensbyggande för en snabb återintegrering av arbetstagarna på arbetsmarknaden. Medlemsstaterna har en skyldighet att genomföra fondens budget på ett ändamålsenligt sätt.

N.  Fonden löser inte arbetslöshetsproblemet i EU. För att lösa EU:s arbetslöshetskris måste skapandet och skyddet av arbetstillfällen och deras hållbarhet sättas i centrum för EU:s politik. Arbetslöshetsnivåerna i Europa, särskilt vad gäller ungdoms- och långtidsarbetslösheten, kräver omedelbara åtgärder som ger arbetslösa nya utsikter till arbete.

O.  I detta betänkande är referensperioden för bedömningen av fonden 2007–2014. Kommissionens efterhandsutvärdering omfattar perioden 2007–2013 och revisionsrätten granskar i sin rapport perioden 2007–2012.

P.  Principerna om jämställdhet och icke-diskriminering, som tillhör unionens grundläggande värderingar och som står inskrivna i Europa 2020-strategin, bör säkerställas och främjas vid genomförandet av fonden.

1.  Europaparlamentet noterar efterhandsutvärderingen av fonden och av den första tvåårsrapporten. Parlamentet noterar att kommissionen uppfyller sin rapporteringsskyldighet. Parlamentet anser att dessa och andra rapporter inte räcker för att fullt ut säkerställa fondens öppenhet och effektivitet. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som har mottagit stöd från fonden att offentliggöra alla uppgifter och alla utvärderingar av ärenden och att inbegripa en jämställdhetsutvärdering i bedömningen av ärendena. Parlamentet uppmuntrar starkt alla medlemsstater att snabbt offentliggöra sina ansökningar och slutrapporter enligt den gällande förordningen. Kommissionen bör när den uppfyller sin rapporteringsskyldighet offentliggöra alla relevanta handlingar som rör fondärenden, inklusive sina interna uppdragsrapporter efter övervakningsbesök rörande pågående ansökningar i medlemsstaterna.

2.  Europaparlamentet välkomnar förlängningen av finansieringsperioden från ett till två år. Enligt Eurofounds forskning är 12 månader inte en tillräckligt lång period för att hjälpa alla uppsagda arbetstagare, särskilt inte de mest utsatta grupperna, såsom lågkvalificerade arbetstagare, äldre arbetstagare, kvinnor och i synnerhet ensamstående föräldrar.

3.  Europaparlamentet konstaterar att det framgått av utvärderingarna av fonden att insatserna via fonden påverkas av sådana faktorer som utbildnings- och kvalifikationsnivåerna hos de arbetstagare som utgör målgrupp, liksom också av de ifrågavarande arbetsmarknadernas absorptionsförmåga och mottagarländernas BNP. Sådana faktorer påverkas mestadels av långsiktiga åtgärder som effektivt kan stödjas via de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna). I samband med stöd från fonden måste man alltid ta hänsyn till dessa faktorer och till den lokala arbetsmarknadssituationen. Det är viktigt med ökade synergier mellan Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och ESI-fonderna för snabbare och effektivare resultat. ESI-fonderna kan följa upp de åtgärder som genomförts inom områden som stöds av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter genom att stimulera investeringar, allmän tillväxt och sysselsättningsskapande. Insatserna via Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter bör inriktas på investeringar som bidrar till tillväxt, sysselsättning, utbildning, färdigheter och arbetstagares geografiska rörlighet och bör samordnas med befintliga EU-program, för att hjälpa arbetssökande att få jobb och främja företagandet, särskilt i de regioner och sektorer som redan drabbats svårt av globaliseringens negativa effekter eller ekonomins omstrukturering. Man bör ge företräde åt integrerade arbetssätt som bygger på flerfondsprogram, för att problemen med uppsägningar och arbetslöshet ska kunna åtgärdas på ett hållbart sätt, med hjälp av en ändamålsenlig resursallokering och närmare samordning och synergier, framför allt mellan ESF och Eruf. Parlamentet är fast övertygat om att en integrerad strategi för flerfondsprogram skulle minska utlokaliseringsrisken och skapa ett gynnsamt läge för att industriproduktionen återvänder till EU.

4.  Europaparlamentet anser att fondens funktion har förbättrats genom reformerna i förordningen. Uppnådda förbättringar har förenklat medlemsstaternas tillgång till fonden och detta borde medföra en bredare användning av fonden bland medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå åtgärder för att avlägsna eventuella hinder angående förvaltningskapacitet som stått i vägen för användning av fonden. Fonden bör inte få en makroekonomisk stabiliseringsfunktion.

5.  Europaparlamentet noterar att de minskade anslag som avsatts för fonden i den årliga budgeten har varit tillräckliga för att tillhandahålla det nödvändiga och ytterst viktiga stöd för personer som har förlorat sitt arbete. Sedan 2014 har dock fonden utökats till att omfatta unga som varken arbetar eller studerar samt kriskriteriet och i händelse av att antalet ansökningar ökar avsevärt eller om fonden tilldelas nya befogenheter kan det hända att anslagen inte räcker och måste ökas för att säkerställa fondens effektiva funktion.

6.  Europaparlamentet bekräftar vikten av en stark dialog mellan arbetsmarknadens parter på grundval av ömsesidigt förtroende och delat ansvar som det bästa verktyget för att finna samförståndslösningar och gemensamma infallsvinklar i fråga om att föregripa, förebygga och hantera omstruktureringsprocesser. Detta skulle förebygga förluster av arbetstillfällen och därmed behovet av fondens åtgärder.

7.  Europaparlamentet noterar den markanta ökningen av antalet ansökningar under undantagsperioden 2009–2011, då ansökningar på grundval av kriskriterier tilläts och att tillämpningsområdet utvidgades ytterligare till att permanent inbegripa kriskriteriet och egenföretagare 2014 –2020. Parlamentet välkomnar en förlängning av undantaget efter 2013 och konstaterar att över hälften av det totala antalet projekt under perioden 2007–2014 var krisrelaterade. Den ekonomiska krisens negativa följder är långt ifrån över i vissa medlemsstater.

8.  Europaparlamentet konstaterar att 20 medlemsstater under perioden 2007–2014 ansökte om totalt 542,4 miljoner euro för 131 insatser som riktades till 121 380 arbetstagare.

9.  Europaparlamentet noterar att kommissionen har förbättrat fondens databas där kvantitativa uppgifter om fondärenden registreras för statistiska ändamål, vilket gör det lättare för medlemsstaterna att lämna in ansökningar och för kommissionen att analysera och jämföra uppgifter om fondärenden. Parlamentet konstaterar vidare att kommissionen integrerat fonden i det gemensamma systemet om delad förvaltning, vilket bör leda till mer korrekta och fullständiga ansökningar och till att ytterligare minska den tid det tar för en ansökan som lämnas in av en medlemsstat. Systemet gör det möjligt att förenkla ansökningsförfarandena för medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att påskynda ansökningsförfarandena så att fondens ekonomiska bidrag kan betalas ut i god tid och få största möjliga verkan.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullständigt förutse de handelspolitiska beslutens följder för EU:s arbetsmarknad, även med tanke på den evidensbaserade information om dessa följder som har betonats i fondansökningarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra grundliga förhands- och efterhandsbedömningar av konsekvenserna, däribland samhällskonsekvensbedömningar som tar upp möjliga effekter på sysselsättningen, konkurrenskraften och ekonomin samt konsekvenserna för små och medelstora företag, och samtidigt säkerställa effektiv förhandssamordning mellan GD Handel och GD Sysselsättning. Europaparlamentet bör organisera regelbundna gemensamma utfrågningar inom INTA- och EMPL-utskotten för att bidra till förbättrad samordning mellan, och övervakning av, handelspolitiken och fonden. Fonden måste utnyttjas mer för att hantera utlokaliseringar och sektoriella kriser som orsakats av fluktuationer i den globala efterfrågan. Parlamentet motsätter sig starkt varje initiativ att betrakta fonden, i sin nuvarande form och med nuvarande budget, som ett insatsverktyg vid förlust av arbetstillfällen i Europeiska unionen till följd av handelsstrategier som har beslutats på EU-nivå, inklusive framtida handelsavtal eller avtal som redan har ingåtts. Samstämmigheten mellan handels- och industripolitiken måste vara god och EU:s handelspolitiska skyddsåtgärder måste moderniseras.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att endast bevilja marknadsekonomisk status till tredje parter då de uppfyller kommissionens fem kriterier. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att införa en tydlig och effektiv strategi för frågor om beviljande av marknadsekonomisk status för tredjeländer i syfte att bevara konkurrenskraften för EU:s näringsliv och fortsätta kämpa för att motverka alla former av illojal konkurrens.

12.  Europaparlamentet framhåller att ett de främsta målen med fonden är att hjälpa arbetstagare som förlorat sina arbeten till följd av en allvarlig förändring i EU:s handel med varor och tjänster, enligt artikel 2 a i förordningen. En viktig uppgift för fonden är att stödja arbetstagare som blivit uppsagda till följd av handelstvisters negativa konsekvenser. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att klargöra att förlust av arbeten till följd av handelstvister som leder till en allvarlig förändring i EU:s handel med varor och tjänster ligger helt inom fondens tillämpningsområde.

13.  Europaparlamentet betonar att fonden inte under några som helst omständigheter kan ersätta en seriös politik med målet att förhindra och förutse omstruktureringar. Parlamentet insisterar på vikten av en verklig industripolitik på EU-nivå med sikte på en hållbar tillväxt för alla.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra bedömningar av globaliseringens konsekvenser sektorsvis och att utifrån dessa ta fram förslag som uppmuntrar företagen att föregripa förändringarna i sektorn och att förbereda sina anställda innan man börjar med uppsägningar.

15.  Europaparlamentet understryker att vissa medlemsstater har föredragit att använda Europeiska socialfonden (ESF) snarare än Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter på grund av den högre medfinansieringssatsen inom ESF, det snabbare genomförandet av ESF-åtgärder, avsaknaden av förfinansiering från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och denna fonds långdragna godkännandeförfarande. Parlamentet anser emellertid att den högre medfinansieringssatsen och det snabbare ansöknings- och godkännandeförfarandet i den nya förordningen åtgärdar vissa av dessa problem. Parlamentet beklagar att fondens stöd fortfarande inte har nått ut till uppsagda arbetstagare i alla medlemsstater och uppmanar medlemsstaterna att använda sig av stödet i händelse av massuppsägningar.

16.  Parlamentet framhåller att enligt revisionsrättens rapport är den genomsnittliga tiden för att godkänna en ansökan om stöd från fonden 41 veckor. Man bör på alla sätt verka för att påskynda förfarandena. Kommissionens ansträngningar för att minimera förseningar och göra ansökningsprocessen smidigare välkomnas. Medlemsstaterna måste ovillkorligen få förstärkt kapacitet i detta hänseende och parlamentet rekommenderar starkt att alla medlemsstater börjar tillämpa åtgärderna så snart som möjligt, vilket många medlemsstater redan gör.

17.  Europaparlamentet noterar att vissa medlemsstater, arbetsmarknadens parter och företag har mycket bristfälliga kunskaper om fonden. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka sin kommunikation med medlemsstaterna, nationella och lokala fackföreningar och med den breda allmänheten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka medvetenheten om fonden bland arbetstagare och deras representanter och att göra detta omgående, för att se till att så många eventuella mottagare som möjligt får stöd ur och kan dra nytta av fondens åtgärder samt att i större utsträckning lyfta fram fördelarna utifrån de resultat som uppnåtts genom fonden.

18.  Europaparlamentet påminner om vikten av skyddsåtgärder för att inte företag som får EU-stöd under en begränsad tid ska utlokaliseras, vilket kan leda till behov av ytterligare stödsystem till följd av uppsägningar.

Fondens stödmottagare

19.  Europaparlamentet välkomnar slutsatsen i revisionsrättens rapport att nästan alla arbetstagare som var berättigade till stöd från fonden kunde dra nytta av individanpassade tjänster och väl samordnade åtgärder som utgick från deras personliga behov och att nästan hälften av de arbetstagare som fick ekonomiskt stöd nu åter har jobb. Fondens program inte har genomförts snabbt och effektivt i vissa medlemsstater, vilket har lett till att fondens medel har underutnyttjats. För att säkerställa ett positivt resultat för stödmottagarna är det av avgörande betydelse att de berörda stödmottagarna eller deras företrädare, arbetsmarknadens parter, lokala sysselsättningsåtgärder och andra berörda parter är involverade i samband med den inledande bedömningen och ansökan. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaternas arbete med att utveckla innovativa åtgärder och program och att i sina översyner bedöma i vad mån det samordnade paketet med individanpassade tjänster utformats utifrån framtida utsikter på arbetsmarknaden och önskad kompetens och varit förenligt med övergången till en resurseffektiv och hållbar ekonomi. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i enlighet med artikel 7 i den gällande förordningen anstränga sig mer för att utforma det samordnade paketet av skräddarsydda tjänster med tanke på en resurseffektiv och hållbar ekonomi. Innovation, smart specialisering och resurseffektivitet är utslagsgivande för industriell förnyelse och ekonomisk diversifiering.

20.  Europaparlamentet noterar att av de 73 projekt som analyserats i kommissionens efterhandsutvärderingsrapport var den genomsnittliga andelen stödmottagare som fyllt 55 år 15 % och att andelen stödmottagare i åldern 15–24 år var 5 %. Parlamentet välkomnar därför den nya förordningens inriktning på äldre och yngre arbetstagare och det faktum att unga som varken arbetar eller studerar har inbegripits i vissa ansökningar. Parlamentet konstaterar att andelen kvinnliga bidragsmottagare var 33 % och andelen manliga var 67 %. Siffrorna avspeglar könsbalansen bland arbetskraften, som kan variera beroende på sektor. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att män och kvinnor behandlas lika i alla ansökningar till fonden, och uppmanar medlemsstaterna att samla in könsuppdelade data för att se hur kvinnliga stödmottagares återanställningsgrad påverkas. I vissa ansökningar till fonden är antalet berörda stödmottagare lågt jämfört med det sammanlagda antalet stödberättigade mottagare, vilket kan leda till att effekterna inte blir optimala.

21.  Europaparlamentet anser att inbegripandet av unga som varken arbetar eller studerar i fondansökningarna ofta kräver olika typer av insatser, och att alla aktörer, inklusive arbetsmarknadens parter, lokala grupper och ungdomsorganisationer bör vara representerade i genomförandestadiet av varje program och bör främja nödvändiga åtgärder för att säkerställa maximalt deltagande för unga som varken arbetar eller studerar. Parlamentet uppmuntrar i detta sammanhang medlemsstaterna att utse en stark myndighet som har huvudansvaret för att samordna genomförandet av programmet, säkra särskilt och varaktigt stöd för att unga som varken arbetar eller studerar slutför fondens program och för att säkra största möjliga utbetalning av programmedlen. En oberoende översyn med särskild uppmärksamhet på deltagandet för unga som varken arbetar eller studerar skulle identifiera bättre metoder. Parlamentet är starkt övertygat om att undantaget för att inbegripa unga som varken arbetar eller studerar bör fortsätta att gälla till slutet av programperioden i december 2020.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin halvtidsutvärdering av fonden inbegripa en särskild kvalitativ och kvantitativ analys av fondens stöd till ungdomar som varken arbetar eller studerar, särskilt med tanke på genomförandet av ungdomsgarantin och de nödvändiga synergierna mellan nationella budgetar, Europeiska socialfonden och ungdomssysselsättningsinitiativet.

23.  Europaparlamentet noterar att enligt efterhandsutvärderingen var den genomsnittliga andelen arbetstagare som mottog stöd i alla de 73 fall som undersöktes 78 %. Detta inbegriper 20 fall där denna andel var 100 % eller mer. Parlamentet insisterar dock på att den maximala andelen arbetstagare som mottar stöd i ett visst fall är 100 % och att användningen av siffror som överstiger 100 % därför förvränger uppgifterna så att andelen ser ut att vara avsevärt högre än den i själva verket är. Parlamentet konstaterar att detta även gäller genomförandegraden av budgeten. Parlamentet uppmanar kommissionen att justera sina siffror för att ge en korrektare bedömning av andelen arbetstagare som mottar stöd och genomförandegraden av budgeten.

24.  Europaparlamentet välkomnar att många stödmottagare i synnerhet har kunnat få ett nytt arbete genom fonden tack vare individuellt stöd i arbetssökandet och höjning av deras kompetens genom utbildningsprogram eller bidrag till rörlighet. Parlamentet välkomnar även att fonden har kunnat göra det möjligt för vissa anställda att bli egenföretagare tack vare stöd för företagsetablering och övertagande av företag. Parlamentet understryker därmed de märkbart positiva effekterna som fonden uppgetts ha haft på självförtroendet, känslan av egenmakt och motivationen. Stödet från fonden har ökat den sociala sammanhållningen och gjort det möjligt för människor att åter komma i arbete och undvika negativa arbetslöshetsfällor.

25.  Europaparlamentet konstaterar att fondens stödmottagare enligt siffrorna från efterhandsutvärderingsrapporten tenderar att ha en förhållandevis lägre utbildningsnivå jämfört med genomsnittet och mindre överförbara färdigheter, vilket under normala omständigheter minskar deras anställningsmöjligheter och gör att de blir mer utsatta på arbetsmarknaden. Fonden ger det bästa mervärdet på EU-nivå om den stöder utbildnings- och omskolningsverksamheter för arbetstagare, särskilt grupper av mindre kvalificerade och utsatta arbetstagare, och prioriterar de färdigheter som efterfrågas av arbetsmarknaden samt ger möjlighet till entreprenörskap.

26.  Europaparlamentet konstaterar att en undersökning som utfördes som en del av efterhandsutvärderingen visade på blandade resultat, där 35 % angav att den nya anställningens kvalitet var bättre eller mycket bättre, 24 % angav att den var lika bra och 41 % angav att kvaliteten var sämre eller mycket sämre. I avsaknad av systematiska data som kan ligga till grund för en bedömning rekommenderas kommissionen att samla in mer ingående information om vilken inverkan insatserna via fonden har haft och kvaliteten på dessa, så att man kan vidta de korrigeringsåtgärder som visar sig nödvändiga.

Fondens kostnadseffektivitet och mervärde

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra genomförandet av fondens budget genom möjligheter till flexibilitet och effektivitet, med fokus på resultat, inverkan och mervärde, utan att detta äventyrar en lämplig och transparent användning av medlen och efterlevnad av reglerna. Ansökningsförfarandet bör påskyndas så att fonden kan bli mer effektiv för arbetstagare som blivit arbetslösa. Parlamentet är bekymrat över skillnaden mellan de resurser som begärs från fonden och de summor som återbetalas av medlemsstaterna, med ett genomsnittligt budgetgenomförande på endast 45 %. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ingående utreda orsakerna till den låga genomförandegraden och att föreslå åtgärder för att få bukt med befintliga flaskhalsar och säkerställa optimal användning av fonden. Återanställningsgraden vid utgången av fondstödsperioden varierar kraftigt mellan 4 % och 86 %, och parlamentet framhåller därför vikten av aktiva och inkluderande arbetsmarknadsåtgärder. Parlamentet noterar att utbetalningar från fonden i vissa medlemsstater konsekvent ger bättre resultat än i andra. Parlamentet föreslår att kommissionen ska fortsätta att ge vägledning och göra det möjligt för medlemsstaterna att utbyta bästa praxis avseende ansökningar om fondmedel och medlens användning, i syfte att säkerställa högsta möjliga återanställningsgrad för varje euro som spenderats.

28.  Europaparlamentet anser att medfinansieringsandelen på 60 % inte bör ökas.

29.  Europaparlamentet konstaterar att endast 6% av fondens medel i genomsnitt användes för administrations- och förvaltningskostnader enligt kommissionens efterhandutvärdering.

30.  Europaparlamentet noterar att den viktigaste aspekten av kostnadseffektiviteten, enligt vad som framkommit vid samråden med berörda parter, är antalet återanställda arbetstagare som nu betalar skatter och socialförsäkringsavgifter i stället för att utnyttja arbetslöshetsunderstöd eller andra sociala förmåner.

31.  Europaparlamentet konstaterar att högre kostnader för insatser enligt artikel 7.4 i förordningen om fonden i många fall försvagar fondinvesteringarnas sammanlagda inverkan. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med dessa kostnader genom att införa kostnadstak.

32.  Europaparlamentet noterar förslaget i efterhandsutvärderingen om vikten av en kontrafaktisk effektutvärdering när det gäller att förstå vilket fondens mervärde är. Parlamentet beklagar att en sådan utvärdering ännu inte har införts.

33.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens slutsats att fonden ger ett verkligt europeiskt mervärde när den används till att medfinansiera tjänster för uppsagda arbetstagare eller understöd som vanligtvis inte ingår i medlemsstaternas system för arbetslöshetsersättning, vilket bidrar till främjandet av en bättre social sammanhållning i Europa. Parlamentet understryker att det i vissa medlemsstater saknas socialt skydd som kan tillgodose behoven hos de arbetstagare som har förlorat sina arbeten.

34.  Europaparlamentet beklagar att en tredjedel av fondens finansiering kompenserar nationella system för inkomststöd till arbetstagare utan att det ger något europeiskt mervärde, enligt revisionsrätten. Den nya förordningen minskar kostnaderna för särskilda åtgärder, såsom stöd till arbetssökande och rekryteringsincitament för arbetsgivare, till 35 % av de totala kostnaderna för det samordnade paketet, och att de åtgärder som stöds av fonden inte är avsedda att ersätta passiva sociala skyddsåtgärder som medlemsstaterna erbjuder i sina nationella system. Fonden får inte användas för att ersätta företagens skyldigheter gentemot sina anställda. Parlamentet uppmuntrar vidare kommissionen att i nästa översyn ange att fonden inte får användas för att ersätta medlemsstaternas skyldigheter gentemot uppsagda arbetstagare.

35.  Europaparlamentet beklagar att budgetgenomförandegraden varierar mellan 3 % och 110 %, med en genomsnittlig genomförandegrad på 55 %. Detta visar på att det kan förekomma brister, antingen i planerings- eller genomförandefasen, och situationen bör förbättras genom bättre utformade och genomförda projekt.

36.  Europaparlamentet beklagar att finansieringen av fonden har minskats. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ge extra stöd till fonden för att se till att dess behov tillgodoses. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att det finns tillräcklig personal i förhållande till arbetsbördan och undvika onödiga förseningar.

37.  Europaparlamentet anser att fondåtgärder och ESF-åtgärder bör användas så att de kompletterar varandra för att tillhandahålla både specifika kortsiktiga lösningar och mer generella lösningar på längre sikt. Parlamentet noterar slutsatsen att medlemsstaterna generellt har samordnat fondåtgärderna med ESF-åtgärder och nationella arbetsmarknadsåtgärder på ett ändamålsenligt sätt och att det inte upptäcktes några överlappningar eller dubbelfinansiering av enskilda individer under revisionsrättens granskning.

38.  Europaparlamentet är tillfreds med slutsatsen i kommissionens rapport om verksamheten inom Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter under 2013 och 2014 att inga oegentligheter rapporterades till kommissionen enligt fondförordningarna under 2013 och 2014, och att inga fondrelaterade oegentligheter avslutades 2013 och 2014.

Inverkan på små och medelstora företag

39.  Europaparlamentet noterar att små och medelstora företag utgör 99 % av alla EU-företag och sysselsätter det stora flertalet arbetstagare i EU. Parlamentet uttrycker i detta sammanhang sin oro över att fonden har haft en mycket begränsad inverkan på små och medelstora företag, trots att fonden tydligt ger utrymme för målinriktning på dessa företag, på vissa villkor. Parlamentet noterar kommissionens förklaring att underleverantörernas berörda arbetstagare aldrig avsiktligt har uteslutits, men uppmanar kommissionen att anstränga sig ytterligare för att lägga om fonden så att den gagnar små och medelstora företag, som är av central betydelse för den europeiska ekonomin, bland annat genom ökad betoning på bestämmelsen i artikel 8 d om behovet av att identifiera leverantörer, producenter och underleverantörer till företag som sagt upp arbetstagare och följa upp tidigare ärenden när fonden har gynnat små och medelstora företag, sociala företag och kooperativ för att främja bästa praxis. Parlamentet betonar att proportionaliteten måste beaktas bättre mellan arbetstagare i små och medelstora företag och arbetstagare i storföretag.

40.  Europaparlamentet anser att man i större utsträckning bör göra undantag från tröskelvärdet för stödberättigande, till förmån för små och medelstora företag. Parlamentet understryker vikten av bestämmelserna i artikel 4 b i den nuvarande förordningen för små och medelstora företag, eftersom den möjliggör omstrukturering på regional nivå av verksamhetssektorer som drabbats av krisen eller globaliseringen, efter bedömning från fall till fall. Parlamentet är medvetet om att ansökningar som gjorts enligt bestämmelserna stöter på problem och uppmanar kommissionen att hjälpa medlemsstater som vill komma till rätta med problemen, så att fonden blir en fungerande lösning för uppsagda arbetstagare. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen och medlemsstaterna att i planerings- och ansökningsskedena ta hänsyn till principen att ”tänka småskaligt först”.

41.  Europaparlamentet noterar koncentrationen av ansökningar inom tillverknings- och byggsektorerna, och i synnerhet inom bil- och flygindustrierna, där främst stora företag beviljas stöd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionala myndigheter med exklusiva befogenheter att proaktivt stödja friställda arbetstagare i små och medelstora företag med användning av den flexibilitet som föreskrivs i artikel 4.2 i den nuvarande förordningen, i synnerhet när det gäller gemensamma ansökningar som involverar små och stora företag och andra resurser som främjar mer uttalat stöd och mer allmän tillgång för små och medelstora företag. Små och medelstora företag bör informeras om vilken nytta de kan ha av fonden. Parlamentet betonar att åtgärder från fonden för att hjälpa små och medelstora företag bör betraktas som ett av fondens mervärden.

42.  Europaparlamentet är tillfreds med att kommissionen i sin efterhandsrapport om genomförandet drar slutsatsen att det finns en positiv trend mellan de resurser som används för främjande av entreprenörskap och andelen egenföretagare i slutet av åtgärderna. Den genomsnittliga andelen egenföretagare är så lågt som 5 % av samtliga fall av fondstöd, och åtgärder bör vidtas för att uppmuntra företagande såsom startbidrag och andra incitament. Parlamentet framhåller i detta sammanhang betydelsen av livslångt lärande och nätverk för mentorskap och samverkan. Det finns ytterligare utrymme för förbättringar när det gäller att använda fonden, enbart eller i samarbete med andra fonder såsom ESI-fonderna, till projekt som stöder entreprenörskap och företagsetablering, men stöd till entreprenörskap bör grundas på hållbara affärsplaner. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att lägga stor vikt vid att inkludera kvinnor och flickor i entreprenörskapsprogram.

43.  Europaparlamentet välkomnar flera medlemsstaters insatser för att öka användningen av åtgärder till stöd för entreprenörskap och den sociala ekonomin, i form av startbidrag och åtgärder för främjande av entreprenörskap och sociala kooperativ samt tjänster för nya företag.

Uppgiftskrav

44.  Europaparlamentet anser att kommissionens metod, mot bakgrund av ett antal försvårande faktorer som potentiellt utelämnande av uppgifter, regionala och nationella särdrag, olika makro- och mikroekonomiska omständigheter, små urval samt vissa nödvändiga antaganden, bör vara grundlig och transparent genom att genomföra åtgärder som ska syfta till att motverka försvårande omständigheter för metoden.

45.  Europaparlamentet understryker att revisionsrätten i sin rapport kommer fram till att vissa medlemsstater inte har fastställt kvantitativa mål för återintegrering och att de befintliga uppgifterna inte räcker för att bedöma åtgärdernas effektivitet för att återintegrera arbetstagare i sysselsättning. Parlamentet noterar kommissionens uttalande om att fondförordningen inte innehåller kvantitativa mål om återintegrering, och att de olika åtgärderna från fonden kan utvärderas på andra sätt. Parlamentet rekommenderar därför att medlemsstaterna fastställer kvantitativa mål för återintegrering och systematiskt differentierar mellan Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, Europeiska socialfonden och andra nationella åtgärder som är särskilt utformade för arbetstagare som drabbats av storskaliga uppsägningar. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att ge information om vad för slags arbeten de personer fått som återinträtt på arbetsmarknaden och om kvaliteten på dessa arbeten, liksom om trenden på medellång i fråga om hur många som kommit in på arbetsmarknaden tack vare insatser via fonden. Parlamentet anser att medlemsstaterna dessutom bör skilja mellan de två typerna av åtgärder inom ramen för fonden, dvs. aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder och inkomststöd som betalas ut till arbetstagarna, och lämna närmare uppgifter om de åtgärder som enskilda deltagare har tillgång till för att möjliggöra en mer rättvisande kostnads-nyttoanalys av olika åtgärder. Kommissionen uppmanas också lämna uppgifter om de ansökningar till fonden som inte godkänts av kommissionen och ange skälen till varför de inte godkänts.

46.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om deras skyldighet att lämna uppgifter om återintegreringsgraden 12 månader efter det att åtgärderna genomförts för att säkerställa den nödvändiga uppföljningen av fondens effekt och effektivitet.

47.  Europaparlamentet betonar behovet av att rationalisera revisionsförfarandena på nationell nivå för att säkerställa samstämmighet och ändamålsenlighet och undvika onödiga upprepningar mellan organ som är verksamma vid olika kontrollnivåer.

48.  Europaparlamentet rekommenderar att informationsflödena och stödarrangemangen mellan den nationella kontaktpersonen och genomförandepartnerna i regionala eller lokala ärenden stärks.

49.  Europaparlamentet rekommenderar att mer regelbundna kollegiala granskningar, gränsöverskridande utbyten eller partnerskap för nya åtgärder som fonden finansierat med tidigare sådana ärenden genomförs för utbyte av god praxis och erfarenheter av genomförande. Parlamentet rekommenderar därför inrättandet av en plattform för bästa praxis, som är lättillgänglig och stöder ett bättre utbyte av integrerade lösningar.

50.  Europaparlamentet konstaterar att dess utredningstjänst hyser vissa betänkligheter mot metoderna för att beräkna fondens nytta. Parlamentet framhåller att det behövs ytterligare krav på resultatindikatorer.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att behålla bestämmelserna om bidrag till vårdare i den nuvarande förordningen om fonden. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att utveckla flexibla arbets- och utbildningsåtgärder och om möjligt förlägga åtgärderna till lokalsamhället, eftersom många kvinnor som blivit uppsagda är geografiskt mindre flexibla på grund av omsorgsansvar i familjen.

52.  Europaparlamentet uppmanar behöriga regionala och lokala myndigheter, arbetsmarknadens parter och civilsamhällets organisationer att samordna insatserna bland arbetsmarknadens aktörer för att förbättra tillgången till fondstöd vid framtida uppsägningar. Vidare manar parlamentet till närmare samarbete mellan arbetsmarknadens parter i övervakningen och utvärderingen av fonden, och vill framför allt att de uppmuntrar företrädare för kvinnliga intressenter så att mer uppmärksamhet ägnas åt könsaspekter.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att delegera utvärderingen av fonden till Eurofound enligt artikel 20 i förordningen. Kommissionen kan genom förslaget förse Eurofound med nödvändiga ekonomiska medel motsvarande de utgifter som anges i den nuvarande upphandlingen av fondutvärderingar samt personalkostnader. Eftersom det största hindret för bättre utvärderingar är bristen på lämpliga uppgifter, bör kommissionen kräva att medlemsstaterna lämnar relevanta uppgifter till Eurofound.

o
o   o

54.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 855.
(2) EUT L 167, 29.6.2009, s. 26.
(3) EUT L 406, 30.12.2006, s. 1.
(4) EUT C 56 E, 26.2.2013, s. 119.
(5) EUT C 308 E, 20.10.2011, s. 30.
(6) EUT C 440, 30.12.2015, s. 23.


Antagande av ändringar till ett kommissionsförslag (tolkning av artikel 61.2 i arbetsordningen
PDF 139kWORD 41k
Europaparlamentets beslut av den 15 september 2016 om antagande av ändringar till ett kommissionsförslag (tolkning av artikel 61.2 i arbetsordningen (2016/2218(REG))
P8_TA(2016)0362

Europaparlamentet,

–  med beaktande av skrivelsen av den 13 september 2016 från ordföranden för utskottet för konstitutionella frågor,

–  med beaktande av artikel 226 i arbetsordningen,

1.  Europaparlamentet beslutar att bifoga följande tolkning av artikel 61.2 i arbetsordningen:"”Inget hindrar parlamentet från att, om det är lämpligt, besluta att hålla en avslutande debatt efter det att det ansvariga utskott till vilket ärendet har återförvisats har rapporterat.”"

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.

Rättsligt meddelande