Index 
Antagna texter
Onsdagen den 5 oktober 2016 - StrasbourgSlutlig utgåva
Perus anslutning till 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn *
 Kazakstans anslutning till 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn *
 Koreas anslutning till 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn *
 Globala mål och EU:s åtaganden om nutrition och en tryggad livsmedelsförsörjning
 Europeiska åklagarmyndigheten och Eurojust
 Behovet av en europeisk återindustrialiseringspolitik mot bakgrund av fallen med Caterpillar och Alstom

Perus anslutning till 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn *
PDF 240kWORD 41 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 oktober 2016 om förslaget till rådets beslut om bemyndigande för Republiken Österrike och Rumänien att i Europeiska unionens intresse godta Perus anslutning till 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (COM(2016)0367 – C8-0234/2016 – 2016/0168(NLE))
P8_TA(2016)0372A8-0267/2016

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av förslaget till rådets beslut (COM(2016)0367),

–  med beaktande av artikel 38 fjärde stycket i 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn,

–  med beaktande av artikel 81.3 samt artikel 218.6 andra stycket b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0234/2016),

–  med beaktande av domstolens yttrande(1) över Europeiska unionens exklusiva externa befogenhet med avseende på godtagande av ett tredjelands anslutning till 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0267/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner bemyndigandet för Republiken Österrike och Rumänien att i Europeiska unionens intresse godta Perus anslutning till 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen, regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Peru samt till Haagkonferensen för internationell privaträtts permanenta byrå.

(1) Domstolens yttrande av den 14 oktober 2014, 1/13, ECLI:EU:C:2014:2303.


Kazakstans anslutning till 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn *
PDF 240kWORD 41 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 oktober 2016 om förslaget till rådets beslut om bemyndigande för vissa medlemsstater att i Europeiska unionens intresse godta Kazakstans anslutning till 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (COM(2016)0368 – C8-0232/2016 – 2016/0169(NLE))
P8_TA(2016)0373A8-0268/2016

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av förslaget till rådets beslut (COM(2016)0368),

–  med beaktande av artikel 38 fjärde stycket i 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn,

–  med beaktande av artikel 81.3 samt artikel 218.6 andra stycket b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0232/2016),

–  med beaktande av domstolens yttrande(1) över Europeiska unionens exklusiva externa befogenhet med avseende på godtagande av ett tredjelands anslutning till 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0268/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner bemyndigandet för vissa medlemsstater att i Europeiska unionens intresse godta Kazakstans anslutning till 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen, regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Kazakstan samt till Haagkonferensen för internationell privaträtts permanenta byrå.

(1) Domstolens yttrande av den 14 oktober 2014, 1/13, ECLI:EU:C:2014:2303.


Koreas anslutning till 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn *
PDF 240kWORD 41 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 oktober 2016 om förslaget till rådets beslut om bemyndigande för vissa medlemsstater att i Europeiska unionens intresse godta Republiken Koreas anslutning till 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (COM(2016)0372 – C8-0233/2016 – 2016/0173(NLE))
P8_TA(2016)0374A8-0266/2016

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av förslaget till rådets beslut (COM(2016)0372),

–  med beaktande av artikel 38 fjärde stycket i 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn,

–  med beaktande av artikel 81.3 samt artikel 218.6 andra stycket b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0233/2016),

–  med beaktande av domstolens yttrande(1) över Europeiska unionens exklusiva externa befogenhet med avseende på godtagande av ett tredjelands anslutning till 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0266/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner bemyndigandet för vissa medlemsstater att i Europeiska unionens intresse godta Republiken Koreas anslutning till 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen, regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Korea samt till Haagkonferensen för internationell privaträtts permanenta byrå.

(1) Domstolens yttrande av den 14 oktober 2014, 1/13, ECLI:EU:C:2014:2303.


Globala mål och EU:s åtaganden om nutrition och en tryggad livsmedelsförsörjning
PDF 199kWORD 50 50k
Europaparlamentets resolution av den 5 oktober 2016 om nästa steg mot uppfyllandet av globala mål och EU:s åtaganden om nutrition och en tryggad livsmedelsförsörjning i världen (2016/2705(RSP))
P8_TA(2016)0375B8-1042/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948, särskilt artikel 25, som erkänner rätten till mat som en del av rätten till en tillräcklig levnadsstandard,

–  med beaktande av den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, särskilt artikel 11, som erkänner rätten till en tillfredsställande levnadsstandard, däribland tillräckligt med mat, samt den grundläggande rätten att vara fri från hunger,

–  med beaktande av det fakultativa protokollet till den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som antogs 2008 och som gör rätten till mat möjlig att genomdriva på internationell nivå,

–  med beaktande av Romdeklarationen om en tryggad global livsmedelsförsörjning, som antogs 1996 vid det globala toppmöte om livsmedelsförsörjning som sammankallades av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO),

–  med beaktande av de riktlinjer för rätten till mat som FAO antog 2004 och som ger stater vägledning om hur de ska genomföra sina skyldigheter när det gäller rätten till mat,

–  med beaktande av FAO:s rapport om globala livsmedelsförluster och matsvinn (Global food losses and food waste) från 2011, som ger exakta uppgifter om mängden livsmedel som går förlorad eller slängs varje år,

–  med beaktande av den andra internationella nutritionskonferensen i Rom den 19–21 november 2014 och de dokument som den ledde till, nämligen Romdeklarationen om en tryggad global livsmedelsförsörjning och handlingsramen för tryggad livsmedels- och näringsförsörjning under utdragna kriser,

–  med beaktande av G8:s livsmedelstrygghetsinitiativ från L’Aquila 2009,

–  med beaktande av rörelsen för ökad nutrition (SUN), som har som syfte att utnyttja viljan hos och möjligheten för internationella intressenter att stödja nationella myndigheters initiativ och prioriteringar för att hantera undernäring,

–  med beaktande av Världshälsoförsamlingens resolution 65.6 från 2012 om en övergripande åtgärdsplan avseende näringssituationen för mödrar, spädbarn och små barn,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares strategi för nolltolerans mot hunger, som lanserades vid 20+mötet i Rio, då regeringar, civilsamhällen, trossamfund, den privata sektorn och forskningsinstitut uppmanades att gå samman för att stoppa hungern och utrota de värsta formerna av felnäring,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution A/RES/70/259 av den 1 april 2016 om Förenta nationernas årtionde för näringsåtgärder (2016–2025), som syftar till att intensifiera åtgärderna för att stoppa hungern och eliminera felnäring över hela världen samt säkra universell tillgång till en mer hälsosam och hållbar kost för alla människor, var de än är och var de än befinner sig,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution A/RES/70/1 av den 25 september 2015: Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling,

–  med beaktande av målen för hållbar utveckling och deras sammankopplade och integrerade natur, i synnerhet det första målet (utrota fattigdom i alla former, överallt), det andra målet (utrota hunger, säkerställa tillgången till näringsrik mat och främja hållbara jordbruk) samt det tolfte målet (att säkerställa hållbara konsumtions- och produktionsmönster),

–  med beaktande av Busanpartnerskapet för ett effektivt utvecklingssamarbete som ingicks den 1 december 2011(1), särskilt punkt 32 om vikten av att erkänna den privata sektorns centrala roll när det gäller att driva på innovation, skapa välstånd, inkomster och sysselsättning samt mobilisera inhemska resurser och på så sätt bidra till minskad fattigdom (första målet för hållbar utveckling),

–  med beaktande av artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen, där det slås fast att unionens yttre åtgärder måste bidra till målen för hållbar utveckling, mänskliga rättigheter och jämställdhet,

–  med beaktande av artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som bekräftar att unionen ska ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som sannolikt påverkar utvecklingsländerna,

–  med beaktande av konventionen om livsmedelsbistånd, som ratificerades av Europeiska unionen den 13 november 2013,

–  med beaktande av den pakt om nutrition för tillväxt som antogs vid toppmötet om nutrition för tillväxt i London den 8 juni 2013,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 oktober 2012 EU-strategi för resiliens: lära av livsmedelsförsörjningskriser (COM(2012)0586),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 mars 2013 Bättre nutrition för mödrar och barn i det externa biståndet: ett politiskt ramverk för EU (COM(2013)0141), och av rådets slutsatser av den 28 maj 2013 om tryggad livsmedels- och nutritionstrygghet i det externa biståndet,

–  med beaktande av den handlingsplan för nutrition som kommissionen antog 2014 och där det görs ett åtagande att antalet barn under fem år med tillväxthämning ska ha minskats med sju miljoner senast 2025 (SWD(2014)0234),

–  med beaktande av den första lägesrapporten om kommissionens handlingsplan för nutrition,

–  med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet av den 2 december 2014 Genomföra EU:s politiska åtaganden för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition: första tvåårsrapporten (COM(2014)0712),

–  med beaktande av den gemensamma globala bedömningen från EU, FAO och Världslivsmedelsprogrammet som offentliggjordes i mars 2016 och som ger en global analys av situationen vad gäller livsmedels- och näringstrygghet i livsmedelskrishärdar,

–  med beaktande av de frivilliga riktlinjerna av den 11 maj 2012 från kommittén för globalt tryggad livsmedelsförsörjning om ansvarsfull förvaltning av markinnehav, fiskeri och skog inom ramen för nationell livsmedelstrygghet,

–  med beaktande av handlingsramen för tryggad livsmedels- och näringsförsörjning under utdragna kriser(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2016 om den nya alliansen för tryggad livsmedels- och näringsförsörjning(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 september 2011 om EU:s policyram för att hjälpa utvecklingsländer att stärka livsmedelsförsörjningen(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 november 2014 om undernäring och felnäring bland barn i utvecklingsländer(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 30 april 2015 Expo 2015 i Milano: Att föda jorden. Energi för livet(6),

–  med beaktande av den urbana livsmedelspolitikpakten av den 15 oktober 2015(7), framlagd av kommunfullmäktige i Milano och undertecknad av 113 städer över hela världen, som överlämnats till FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon och som illustrerar den nyckelroll som städerna har i arbetet med livsmedelspolitiken,

–  med beaktande av frågan till kommissionen om nästa steg mot uppfyllandet av globala mål och EU:s åtaganden om nutrition och en tryggad livsmedelsförsörjning i världen (O-000099/2016 – B8-0717/2016),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för utveckling,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det andra målet för hållbar utveckling och dess närliggande mål syftar till att utrota hunger och felnäring senast 2030 främst genom att skapa möjligheter för alternativ och öka produktiviteten bland småbrukarna och uppnå hållbara och klimattåliga jordbruk och livsmedelssystem som kan föda en förväntad befolkning på 8,5 miljarder människor 2030 samtidigt som den biologiska mångfalden och miljön skyddas, liksom småbrukarnas intressen och välmående.

B.  Småbrukarna utgör genom sina investeringar och sin produktion den största aktören i den privata sektorn på området för jordbruk, tryggad livsmedelsförsörjning och födoämnen.

C.  Människors rätt till mat kan förverkligas fullt ut först när man markant minskat fattigdomen och orättvisorna, säkrat jämlikhet och förbättrat motståndskraften mot krissituationer, särskilt genom att upprätta rättighetsbaserade sociala skyddsnät och genom att säkerställa att sårbara grupper kan delta till fullo och att småbrukare och herdesamhällen har tryggad tillgång till mark samt kontroll över marken och förvaltningen av resurser och andra produktionsmedel.

D.  Den industriella jordbruksproduktionen har lett till ökade utsläpp av växthusgaser, utvidgning av monokulturer och därmed till betydande förluster av mångfalden inom jordbruket och till accelererad markerosion, samtidigt som familjejordbruk och småbrukare har visat sin förmåga att erbjuda diversifierade produkter och att öka livsmedelsproduktionen på ett hållbart sätt genom ekologiska jordbruksmetoder.

E.  Framsteg för att minska felnäring har visserligen gjorts, men de är fortfarande för långsamma och ojämna, och för närvarande får 795 miljoner människor världen över inte tillräckligt med mat för att kunna leva ett värdigt och aktivt liv. En av tre personer är felnärd i någon form.

F.  År 2012 godkände Världshälsoförsamlingen en uppsättning med sex universella nutritionsmål för 2025, nämligen att uppnå en minskning med 40 procent av antalet barn under fem år med tillväxthämning, en minskning med 50 procent av antalet kvinnor i reproduktiv ålder som lider av anemi, en minskning med 30 procent av nyfödda som har låg födelsevikt, förhindrande av att antalet överviktiga barn fortsätter att tillta, en ökning med åtminstone 50 procent av antalet barn som helammas de första sex månaderna, samt en minskning till mindre än fem procent utmärglade barn.

G.  Amning och bröstmjölk är det mest naturliga och bästa livsmedlet för nyfödda och små barn, särskilt i utvecklingsländer, men okunskap om hur man ammar och kulturella förbehåll gör fortfarande att alltför få barn ammas.

H.  Vid toppmötet om nutrition för tillväxt 2013 förband sig EU att minska tillväxthämning hos åtminstone 7 miljoner barn senast 2025 och utlovade 3,5 miljarder euro för perioden 2014–2020 för att uppnå detta mål.

I.  Otillräckligt näringsintag under de första 1 000 dagarna av ett barns liv har avgörande hälsomässiga, sociala och ekonomiska konsekvenser. Vart sjätte barn i världen är underviktigt, 41 miljoner barn under fem år lider av övervikt eller fetma, och felnäring är orsak till 45 procent av alla dödsfall bland barn under fem år, vilket innebär att tre miljoner barn dör i onödan varje år. 161 miljoner barn världen över är kroniskt undernärda.

J.  Kvinnor är ofta mer utsatta för näringsbrist, med flera allvarliga konsekvenser, till exempel att deras produktivitet och möjlighet att försörja sina familjer undermineras, vilket gör att felnäringen kan fortplantas generation efter generation.

K.  Världens befolkning förväntas uppgå till 8,5 miljarder år 2030.

L.  Effektiva metoder för att bekämpa markrofferi i utvecklingsländer, bland annat genom konkreta möjligheter att säkra besittningsrätten, är helt nödvändiga för att nå globala mål och uppfylla EU:s åtaganden om nutrition och en tryggad livsmedelsförsörjning i världen.

M.  Undernäring och dålig kosthållning är den klart största bidragande riskfaktorn för den globala sjukdomsbördan.

N.  Att bekämpa felnäring betyder att man måste utveckla en hållbar jordbrukspolitik som ger företräde åt diversifiering av grödorna, i syfte att tillhandahålla näringsrik mat och skapa en varierad kosthållning. För att uppnå detta är kontroll, ägande och överkomliga priser vad gäller utsäde av avgörande betydelse för småbrukares och familjejordbruks tryggade livsmedelsförsörjning.

O.  Förverkligandet av rätten till mat är bland annat beroende av tillgången till mark och andra produktionsresurser.

P.  Investerings- och handelsavtal skulle kunna få skadliga konsekvenser för livsmedelstrygghet och problemet med felnäring om uthyrning eller utförsäljning av åkermark till privata investerare leder till att lokalbefolkningen inte längre får tillgång till de produktionsresurser som behövs för deras levebröd, eller till att stora partier livsmedel exporteras och säljs på de internationella marknaderna, så att det exporterande värdlandet blir mer beroende av - och mer sårbart för – de fluktuerande råvarupriserna på de internationella marknaderna.

Q.  Produktionen av biobränslen har skapat ett nytt tryck på det globala livsmedelssystemet och lett till konkurrens om mark och vatten.

R.  Den ohållbara köttproduktionen har negativa effekter på livsmedelstryggheten. En tredjedel av världens spannmål används till djurfoder, samtidigt som utbredningen av betesmark och odling av livsmedelsgrödor är en viktig orsak till avskogningen, särskilt i Sydamerika(8).

S.  240 miljoner människor i 45 låginkomstländer och/eller konfliktdrabbade länder lider av livsmedels- eller vattenstress, och 80 miljoner påverkas av någon livsmedelskris, bland annat de 41,7 miljoner som påverkas av El Niño-fenomenet 2016, det starkaste på årtionden.

T.  Enligt Unicef dör redan nu 2000 barn under fem år varje dag av sjukdomar som orsakas av förorenat vatten, och i hälften av världens sjukhusbäddar ligger människor som lider av sjukdomar som orsakats av dålig dricksvattenkvalitet.

U.  År 2050 kommer 70 procent av världens befolkning av bo i städer, och det kommer att vara viktigare än någonsin att ha ett kombinerat globalt och lokalt synsätt på näringsförsörjning.

V.  Tryggad näringsförsörjning är en avgörande förutsättning för en hållbar och inkluderande tillväxt, eftersom de ekonomiska konsekvenserna av felnäring varje år kan utgöra förluster på omkring tio procent av BNP. Enligt FAO:s globala rapport om nutrition från 2015 får man tillbaka 16 dollar för varje dollar som spenderas på att öka nutritionsinsatserna.

W.  Privatisering av utsäden genom immaterialrättsklausuler och genetiskt modifierade organismer hotar länders livsmedelssuveränitet.

1.  Europaparlamentet bekräftar vikten av verkligt samordnade och påskyndade åtgärder både bland globala, nationella, lokala, statliga, icke-statliga och privata aktörer, inklusive vetenskapliga och industriella forskningsorgan, och bland givare, för att motverka felnäringen i syfte att förverkliga Agenda 2030 och nå det andra målet för hållbar utveckling, dvs. att utrota hungern. Parlamentet uppmanar med kraft det internationella samfundet, EU och utvecklingsländerna att avstå från att utforma nutritionsstrategier baserade endast på kaloriintag och förskrivning av medicinska medel (såsom kosttillskott), utan i stället angripa de bakomliggande orsakerna till hunger och felnäring. Parlamentet poängterar i detta avseende kopplingarna mellan jordbruk, kost och hälsa.

2.  Europaparlamentet noterar att barn i utvecklingsländer som har blivit ammade av sina mödrar löper femton gånger mindre risk att dö i lunginflammation och elva gånger mindre risk att dö på grund av diarré än barn som inte ammats.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet, medlemsstaterna och det internationella samfundet, och även utvecklingsländernas regeringar, att fortsättningsvis mobilisera långsiktiga finansiella investeringar för tryggad livsmedels- och näringsförsörjning och ett hållbart jordbruk, och att främja tryggad livsmedels- och näringsförsörjning genom förbättrade styrelseformer och ansvarsskyldighet samt strategier i hela systemet för livsmedel och nutrition som är rättighetsbaserade och tar hänsyn till såväl ett jämställdhetsperspektiv, hållbart jordbruk, användning av och tillgång till naturresurser, offentligt vatten, offentlig sanitet och hygien, som till skapande och utbredning av inkluderande, rättighetsbaserade sociala skyddsnät som framför allt inriktas på de mest sårbara och marginaliserade grupperna.

4.  Europaparlamentet betonar behovet av att angripa de systemproblem som leder till otillräckligt näringsintag i alla dess former. Parlamentet noterar med oro att man tidigare främjat ett exportinriktat jordbruk på bekostnad av familjejordbruk som producerar livsmedelsgrödor för lokal konsumtion. Återinvesteringar i lokal livsmedelsproduktion, som inriktas särskilt på småskaliga matproducenter och ekologiska jordbruksrutiner, är en förutsättning för att nutritionsstrategierna ska bli framgångsrika. Parlamentet anser det även grundläggande att inrätta sociala skyddssystem för att se till att alla individer alltid har tillgång till näringsriktig mat.

5.  Europaparlamentet noterar med oro att en tredjedel av den mat som produceras i världen – ungefär 1,3 miljarder ton – kastas bort. Den största mängden slängs i Nordamerika och Oceanien, där nästan 300 kilo mat per person kastas bort. Totalt producerar EU 88 miljoner ton matavfall per år, samtidigt som 842 miljoner människor i världen – tolv procent av världens befolkning – går hungriga. Parlamentet betonar att alla livsmedelssystem måste anpassas så att matslöseriet stoppas.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i sin verksamhet ta fasta på en konsekvent politik för utveckling, och i enlighet med detta överväga konsekvenserna av bland annat sin handels-, jordbruks- och energipolitik för den globala livsmedelsförsörjningen.

7.  Europaparlamentet beklagar djupt utländska investerares markrofferi, som slår mot lokala småskaliga jordbrukare och bidrar till osäker livsmedelsförsörjning på lokal, regional, och nationell nivå.

8.  Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet och EU att arbeta med länder för att stödja fastställande och genomförande av sammanhangsspecifika, genomförbara och robusta nationella nutritionsmål i linje med målen för hållbar utveckling, för att minska tillväxthämning och felnäring. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och EU:s delegationer att främja samordnade landsspecifika strategier och synsätt avseende nutrition och livsmedelsförsörjning och att uppmuntra en förbättring av partnerländernas övervakning och redovisning av dessa.

9.  Europaparlamentet uppmanar EU och det internationella samfundet att främja en världsomspännande ”rätt att amma”, och att lyfta fram vikten av amning i informationskampanjer om mödrars och barns hälsa.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att göra allt de kan för att öka allmänhetens medvetenhet om det bestående problemet med undernäring, som slår särskilt hårt mot barn och kvinnor.

11.  Europaparlamentet understryker att lokal livsmedelsproduktion bör ges prioritet i insatserna mot undernäring, och att det är viktigt att stödja småbrukare och kvinnliga jordbrukare som matproducenter. Parlamentet uppmanar EU att hjälpa utvecklingsländer och småbrukare att utveckla och få tillgång till lokala marknader, lokala värdekedjor och lokala anläggningar för livsmedelsbearbetning, kombinerat med handelspolitik som stödjer dessa ansträngningar, som en del av sin globala nutritionsstrategi.

12.  Europaparlamentet påpekar att övergången från diversifierade odlingssystem till förenklade spannmålsbaserade system, i ett läge där det konventionella jordbruket präglas av monokulturer, i många utvecklingsländer har bidragit till felnäring med brist på mikronäringsämnen. EU uppmanas att, i överensstämmelse med rekommendationerna från FN:s särskilda rapportör för rätten till mat, åta sig att genomföra ett grundläggande skifte mot agroekologi för att göra det lättare för länderna att försörja sig själva och förbättra näringsförsörjningen samtidigt som de bekämpar klimat- och fattigdomsrelaterade problem. Parlamentet uppmanar särskilt EU och utvecklingsländernas regeringar att stödja grödornas genetiska mångfald, till exempel genom inrättande av lokala system för utbyten av utsäden, och utsädesbestämmelser som överensstämmer med det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk, och att investera i ett brett spektrum av näringsriktiga, lokala och säsongsbetonade livsmedelsgrödor som är förenliga med kulturella värderingar.

13.  Parlamentet påpekar att markrofferi, som är en följd av stora uppköp av mark i utvecklingsländerna, utgör ett nytt hot mot livsmedelstryggheten och näringsförsörjningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta konkreta åtgärder för att bekämpa markrofferi, utveckla en handlingsplan för bekämpning av markrofferi och säkerställa ett effektivt genomförande av FAO:s riktlinjer för besittningsrätt.

14.  Parlamentet uppmanar med kraft EU att, i linje med principen om en konsekvent politik för utveckling, avskaffa offentliga stimulansåtgärder för produktion av livsmedelsbaserade biobränslen.

15.  Europaparlamentet betonar att investeringsnivån när det gäller nutrition fortfarande är i grunden otillräcklig eftersom nutritionsspecifika insatser bara fick 0,57 procent av världens offentliga utvecklingsbistånd under 2014, vilket tillgodosåg endast 1,4 procent av de totala behoven.

16.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att investera 3,5 miljarder euro för att antalet barn med tillväxthämning ska ha minskat med minst sju miljoner senast 2025. Parlamentet påpekar att av de utlovade 3,5 miljarderna euro är bara 400 miljoner euro avsatta för att stödja nutritionsspecifika insatser, medan kvarvarande 3,1 miljarder euro är öronmärkta för nutritionsrelaterade insatser som inriktar sig på liknande frågor såsom jordbruk, livsmedelsäkerhet, jämställdhet, vatten, sanitet, hygien samt utbildning, men inte nödvändigtvis är direkt inriktade på orsakerna till barns undernäring.

17.  Europaparlamentet betonar att tillväxthämning, dvs. när ett barn är för kort för sin ålder, vilket främst orsakas av otillräckligt näringsintag och upprepade infektioner under livets första 1 000 dagar, hindrar barn från att växa och utvecklas normalt och är ett av de främsta hindren för mänsklig utveckling.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att säkerställa EU:s politiska ledarskap och på global och regional nivå främja uppnåendet av internationellt överenskomna nutritionsmål som är klara och ambitiösa. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU:s delegationer och kommissionen att främja samordnade landsstyrda nutritions- och livsmedelsstrategier, samtidigt som man i samarbete med partnerländerna integrerar de globala nutritionsmålen i alla relevanta utvecklingsprogram och landstrategier.

19.  Europaparlamentet uppmanar EU att säkerställa hållbara livsmedelsproduktionssystem och använda tåliga jordbruksmetoder som ökar produktiviteten och produktionen, att förhindra snedvridning av handeln på de globala jordbruksmarknaderna i enlighet med mandatet från Doharundan, och att integrera de länder som berörs mest på den globala marknaden i syfte att motverka osäker livsmedelsförsörjning.

20.  Europaparlamentet anser att en översyn av EU:s budgetram bör ta hänsyn till det faktum att livsmedelssäkerhet och tryggad livsmedelsförsörjning kommer att vara utmaningar under de kommande åren, med tanke på det ökande trycket på resurserna. Parlamentet påpekar att detta kan användas för att motverka felnäringstrender i länder utanför EU likaväl som i medlemsstaterna.

21.  Europaparlamentet är medvetet om att man utöver tillväxthämning även måste hantera andra tecken på felnäring, såsom utmärgling (låg vikt i förhållande till längd) och brist på mikronäringsämnen, genom hållbara jordbrukspolitiska åtgärder och hälso- och sjukvårdssystem. Parlamentet påpekar att utmärgling är så vanligt förekommande i Sydasien, med en nivå på strax under femton procent, att det närmar sig ett allvarligt folkhälsoproblem.

22.  Europaparlamentet betonar att humanitärt bistånd som är inriktat på utmärgling måste kompletteras av strategier från kommissionen inom ramen för vilka humanitärt bistånd och utvecklingsinsatser kopplas samman. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ta fram bidrag från utvecklingsprogram till ett nytt, specifikt åtagande och mål i syfte att omedelbart och effektivt försöka komma till rätta med utmärgling bland barn under fem år.

23.  Europaparlamentet betonar vikten av att främja program för utbildning i näringslära i skolor och lokalsamhällen.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa en tydlig politisk ram för ökat stöd till nationella sociala skyddsnät, i linje med nationella, regionala och internationella åtaganden, vilket i ett antal länder har visat sig vara avgörande för att öka motståndskraften och minska undernäringen.

25.  Europaparlamentet betonar att amning, som är den mest naturliga och bästa näringskällan för nyfödda och små barn, bör garanteras med genuint stöd för kvinnor genom att man säkerställer goda näringsrik kost och goda arbetsförhållanden samt erbjuder nätverk för socialt stöd och familjestöd, liksom rätt till betald mammaledighet.

26.  Europaparlamentet betonar att en beräknad extra investering på sju miljarder dollar per år krävs för att nå de universella målen för tillväxthämning, anemi bland kvinnor och ökad amning. En sådan investering skulle resultera i 3,7 miljoner räddade barnaliv, åtminstone 65 miljoner färre tillväxthämmade barn, och 265 miljoner färre kvinnor som lider av anemi än under 2015.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta en tydligare ledarroll när det gäller livsmedelsäkerhet och näringsförsörjning genom att öka sitt åtagande med ytterligare ett åtagande på en miljard euro inriktat på nutritionsspecifika insatser för att kunna uppnå Världshälsoförsamlingens nutritionsmål och de nutritionsrelaterade målen för hållbar utveckling, och genom att utarbeta en tydlig strategi för hur den avser att genomföra och integrera dessa mål i sina planer och sin politik samt genom att erbjuda en tydlig färdplan för tilldelningen av de utlovade medlen för perioden 2016–2020.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och givargruppen Scaling Up Nutrition (SUN) att fortsätta rapportera regelbundet om vilka framsteg som gjorts avseende åtagandena för nutrition för tillväxt, och då använda gemensamma metoder för att spåra resurserna, i enlighet med vad som överenskoms vid SUN-nätverkets möte i Lusaka 2013.

29.  Europaparlamentet betonar att all EU-politik måste anpassas efter principen om en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet vill därför att EU:s handels- och utvecklingspolitik ska respektera utvecklingsländernas politiska och ekonomiska handlingsutrymme så att de kan inrätta den politik som behövs för att främja hållbar utveckling och värdighet för sin befolkning, inklusive livsmedelssuveränitet, med respekt för lokala livsmedelsproducenters rätt att ha kontroll över sin mark, sitt utsäde och sitt vatten, och med förkastande av privatisering av naturresurser.

30.  Europaparlamentet begär att det tas fram särskilda indikatorer för genomförandet av EU:s handlingsplan, inklusive indikatorer för att spåra såväl kostnader med koppling till nutrition som nutritionsspecifika kostnader, genom att man förbättrar den grundläggande nutritionskoden från OECD:s biståndskommitté (DAC) och utvecklar en DAC-markör för insatser med koppling till nutrition. Parlamentet insisterar i detta avseende på behovet av rigorösa övervaknings- och redovisningsåtgärder, så att insyn säkerställs och man verkligen kan se vilka framsteg som görs.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja småbrukare i deras utprovning och antagande av mer tåliga och produktiva jordbruksmetoder (sådana som uppfyller kriteriet om att vara klimatsmarta och ekologiskt sunda) som bidrar till att stoppa miljöförsämringen och förbättra jordbrukshushållens tillförlitlighet och lämplighet, ett nödvändigt villkor för förbättrad livsmedelstrygghet och näringsförsörjning.

32.  Europaparlamentet betonar att rätten till vatten går hand i hand med rätten till mat och att FN:s resolution från 2010 ännu inte har lett till några bestämda insatser för att göra rätten till vatten till en mänsklig rättighet.

33.  Parlamentet betonar vikten av att samarbeta med jordbrukarna om prismässigt överkomliga, lokalt anpassade och förbättrade varianter av grödor, och av att inrätta en motståndskraftig och reaktionssnabb självägd utsädesproduktionskapacitet som kan vara självförsörjande och inte beroende av givarfinansiering för sin överlevnad.

34.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att inte stödja genetiskt modifierade grödor när de fullgör sina åtaganden avseende nutrition och en tryggad livsmedelsförsörjning i världen.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och andra givare och organ att förbättra insamlingen av sorterade och heltäckande uppgifter med koppling till nutrition, så att framtida åtgärder blir mer målinriktade.

36.  Europaparlamentet insisterar på att man måste anta ett holistiskt synsätt för den utmaning som undernäring utgör, vilket kräver insatser inom en mängd ekonomiska och sociala sektorer. Parlamentet betonar därför vikten av partnerskap med flera aktörer och den privata sektorns grundläggande roll för att förbättra livsmedelstryggheten och öka de nutrionsspecifika insatserna, bland annat genom innovation och investeringar i ett hållbart jordbruk, och genom förbättrade sociala, ekonomiska och miljörelaterade rutiner inom jordbruk och livsmedelssystem.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att agera som en förebild bland givarna i arbetet mot felnäring, genom att öka sina ansträngningar för att fullgöra sina åtaganden och genom att förespråka och stödja åtgärder för att se till att det skapas tillfälle att kontrollera vilka framsteg som gjorts avseende 2013 års åtaganden om nutrition för tillväxt och göra ytterligare åtaganden för att fylla hålen i nutritionsfinansieringen.

38.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Afrikanska unionen, FAO och WHO.

(1) http://www.oecd.org/development/effectiveness/49650173.pdf
(2) FAO (2015) Framework for Action for Food Security and Nutrition in Protracted Crises (FFA).
(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0247.
(4) EUT C 56 E, 26.2.2013, s. 75.
(5) EUT C 289, 9.8.2016, s. 71.
(6) EUT C 346, 21.9.2016, s. 88.
(7) http://www.foodpolicymilano.org/wp-content/uploads/2015/10/Milan-Urban-Food-Policy-Pact-EN.pdf
(8) Källor: Rapport från FN:s särskilda rapportör för rätten till mat, Olivier De Schutter, 24 januari 2014, http://www.srfood.org/images/stories/pdf/officialreports/20140310_finalreport_en.pdf


Europeiska åklagarmyndigheten och Eurojust
PDF 162kWORD 44 44k
Europaparlamentets resolution av den 5 oktober 2016 om Europeiska åklagarmyndigheten och Eurojust (2016/2750(RSP))
P8_TA(2016)0376B8-1054/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (COM(2013)0534),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2014 om förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten(1),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor av den 14 mars 2014 om Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) (PE530.084),

–  med beaktande av sin resolution av den 29 april 2015 om förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten(2),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (COM(2012)0363),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) (COM(2013)0535),

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 85, 86, 218, 263, 265, 267, 268 och 340,

–  med beaktande av frågorna till rådet och kommissionen om Europeiska åklagarmyndigheten och Eurojust (O-000092/2016 – B8-0715/2016 och O‑000093/2016 – B8-0716/2016),

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I artikel 86 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt anges att rådet, för att bekämpa brott som skadar unionens ekonomiska intressen, genom förordningar i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande får inrätta en europeisk åklagarmyndighet, efter Europaparlamentets godkännande.

B.  Enligt den aktuella rapporten Study and Reports on the VAT Gap in the EU-28 Member States: 2016 Final Report (TAXUD/2015/CC/131) gick ett omfattande belopp, 159,5 miljarder euro i momsintäkter, förlorat i hela EU under 2014.

C.  Det är viktigt att EU och alla dess medlemsstater upptäcker och på ett effektivt och avskräckande sätt lagför bedrägerier som påverkar EU:s finansiella intressen och därigenom skyddar dem som betalar skatt i medlemsstaterna och bidrar till unionens budget.

D.  Eurojust har underlättat samordning och samarbete mellan nationella undersöknings- och åklagarmyndigheter när det gäller att hantera fall som rör ett antal medlemsstater. Eurojust har bidragit till att bygga upp ömsesidigt förtroende och överbrygga EU:s omfattande mångfald av rättssystem och rättstraditioner. Eurojust har underlättat verkställande av samarbetsansökningar och tillämpning av instrument om ömsesidigt erkännande, vilket har förbättrat den gränsöverskridande lagföringen.

E.  Den gränsöverskridande organiserade brottsligheten har ökat under det senaste årtiondet och begås av extremt rörliga och flexibla grupper som är verksamma i många medlemsstater och på många brottsområden.

F.  EU-domstolen har i mål C-105/14 (Taricco m.fl.) förklarat att begreppet bedrägeri sådant det definieras i artikel 1 i konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen även omfattar momsintäkter.

1.  Europaparlamentet bekräftar att det sedan länge stöder inrättandet av en effektiv och oberoende europeisk åklagarmyndighet (nedan kallad åklagarmyndigheten) för att minska den nuvarande splittringen i de nationella lagföringsinsatserna för att skydda EU:s budget och därmed stärka bedrägeribekämpningen i Europeiska unionen.

2.  Europaparlamentet uppmanar rådet att ange en otvetydig och tydlig uppsättning av befogenheter och förfaranden när det gäller åklagarmyndigheten, på grundval av förslaget till direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (det så kallade Pif-direktivet). Rådet uppmanas att förstärka sina insatser för att nå en överenskommelse om Pif-direktivet där moms ingår i tillämpningsområdet och att på nytt öppna förhandlingarna med parlamentet, så att åklagarmyndigheten kan inrättas. Åklagarmyndigheten bör ha prioriterad befogenhet för överträdelser som definieras i Pif-direktivet. Parlamentet beklagar djupt att rådet inte ger åklagarmyndigheten befogenhet i Pif-ärenden där EU:s bidrag överstiger 10 000 euro men inte uppgår till minst 50 procent av samfinansieringen. Därför uppmanas rådet att överge den regel som fråntar åklagarmyndigheten möjligheten att utöva befogenhet i alla Pif-ärenden där skadan för unionens budget är lika stor som eller mindre än skadan för en annan drabbad part. Parlamentet uppmanar rådet att se till att åklagarmyndigheten omedelbart informeras av de nationella myndigheterna om alla ärenden som på något sätt hänger samman med Pif-direktivet, både före och under en undersökning.

3.  Europaparlamentet uppmanar rådet att på nytt öppna diskussionen om artiklarna 17–20 i den konsoliderade texten (11350/1/16) av förslaget om åklagarmyndigheten för att åstadkomma ökad klarhet och effektivitet för åklagarmyndigheten. Rådet uppmanas att klargöra lagföringsbefogenheterna för åklagarmyndigheten och de nationella åklagarna i ärenden som gäller a) upprepade överträdelser (en organiserad grupp begår flera brott, t.ex. penningtvätt och människohandel) och b) blandade överträdelser (fler än en straffrättslig överträdelse genom en brottslig handling, t.ex. momsbedrägeri och penningtvätt). Parlamentet beklagar djupt att vid meningsskiljaktigheter i befogenhetsfrågor mellan åklagarmyndigheten och de nationella lagförande domstolarna kommer det slutliga beslutet inte att fattas av en oberoende domstol som Europeiska unionens domstol. Åklagarmyndighetens effektivitet kommer att vara beroende av klargöranden i fråga om befogenheterna. Om EU:s lagstiftare inte åstadkommer sådana klargöranden kommer de inte att kunna säkerställa åklagarmyndighetens effektivitet och därmed överskrida en av Europaparlamentets gränser.

4.  Åklagarmyndigheten bör ha tillräckliga utredningsåtgärder till sitt förfogande för att bedriva sina utredningar. I detta avseende påminner Europaparlamentet om att medlagstiftarna har enats om kriterier för medlemsstaterna när det gäller att begära utredningsåtgärder på grundval av principen om ömsesidigt erkännande enligt direktiv 2014/41/EU om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området.

5.  För att effektivitet i den rättsliga prövningen ska säkerställas i linje med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och fördragen bör varje operativt beslut som påverkar tredje part och fattas av åklagarmyndigheten kunna bli föremål för rättslig prövning vid en behörig nationell domstol. Europaparlamentet anser att en direkt rättslig prövning vid Europeiska unionens domstol bör vara möjlig.

6.  Europaparlamentet noterar att det är av avgörande betydelse att undvika alla negativa effekter av den så kallade nationella kopplingen. I detta sammanhang uppmanas rådet att se till att det finns lämpliga garantier som säkerställer åklagarmyndighetens oberoende, exempelvis en bestämmelse som möjliggör undantag från den nationella kopplingen av skäl som rör myndighetens sätt att fungera korrekt.

7.  Europaparlamentet gör bedömningen att skyddet för misstänkta och tilltalade personers processuella rättigheter måste garanteras. Särskilt bör förordningen innehålla ytterligare rättigheter till försvar för personer som misstänks av åklagarmyndigheten, framför allt rätten till rättshjälp, rätten till information och tillgång till underlag i ärendet samt rätten att lägga fram bevis och att uppmana åklagarmyndigheten att inhämta bevis på den misstänktes vägnar.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin kostnads–nyttoanalys lägga fram justerade uppskattningar av de budgetmässiga följderna av strukturen med ett kollegium och att förse parlamentet med resultaten av ”övningen för resultatkontroll”. Parlamentet påminner om att det kommer att beakta denna information innan det fattar sig slutliga beslut.

9.  Europaparlamentet påminner om betydelsen av Eurojusts roll för att förbättra det rättsliga samarbetet och samordningen mellan medlemsstaternas relevanta rättsvårdande myndigheter och för att stödja undersökningar som omfattar tredjeländer. Rådet uppmanas att förtydliga förbindelserna mellan Eurojust och åklagarmyndigheten, och särskilt följderna av strukturen med ett kollegium, samt åklagarmyndighetens förbindelser med Olaf, i syfte att göra åtskillnad mellan deras respektive roller i skyddet av EU:s finansiella intressen.

10.  Europaparlamentet anser att det vore bäst om åklagarmyndigheten och Eurojust bedrev sin verksamhet på ett och samma ställe, om samarbetet och informationsutbytet dem emellan ska fungera effektivt.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till de nationella parlamenten.

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0234.
(2) EUT C 346, 21.9.2016, s. 27.


Behovet av en europeisk återindustrialiseringspolitik mot bakgrund av fallen med Caterpillar och Alstom
PDF 349kWORD 50 50k
Europaparlamentets resolution av den 5 oktober 2016 om behovet av en europeisk återindustrialiseringspolitik mot bakgrund av fallen med Caterpillar och Alstom (2016/2891(RSP))
P8_TA(2016)0377RC-B8-1051/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 9, 151, 152, 153.1 och 153.2 samt 173,

–  med beaktande av artiklarna 14, 27 och 30 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar(1),

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artikel 5.3 i EU-fördraget och protokoll nr 2 om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 31 mars 2005 Omstruktureringar och sysselsättning: Att förutse omstruktureringar och ge stöd i samband med dem i syfte att utveckla sysselsättningen: Europeiska unionens roll (COM(2005)0120) och Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 14 december 2005,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 november 2010 En agenda för ny kompetens och arbetstillfällen: EU:s bidrag till full sysselsättning (COM(2010)0682),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1309/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2014–2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1927/2006(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2013 med rekommendationer till kommissionen om information till och samråd med anställda, planering och hantering av omstruktureringar(3),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 december 2013 om EU:s kvalitetskriterier för planering för förändringar och omstruktureringar (COM(2013)0882),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2014 om en återindustrialisering av Europa för att främja konkurrenskraft och hållbarhet(4),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 18 april 2012 om att ta till vara den gröna tillväxtens sysselsättningspotential (SWD(2012)0092),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 januari 2014 För en industriell renässans i Europa (COM(2014)0014),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 oktober 2015 Handel för alla – Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik (COM(2015)0497),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 oktober 2012 En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning (COM(2012)0582), och av återindustrialiseringsmålet på 20 %,

–  med beaktande av sin resolution av den 16 december 2015 om att utveckla en hållbar europeisk industri för basmetaller(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2016 om konkurrenskraften för de europeiska underleverantörerna inom järnvägsindustrin(6),

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Idag är det absolut nödvändigt att skapa samstämmighet inom EU:s olika politikområden för att utforma en modern industripolitik, i synnerhet mot bakgrund av de senaste fallen med Caterpillar och Alstom.

B.  Den 2 september 2016 meddelade Caterpillar att man tänkte genomföra en stor omstruktureringsplan i hela världen. Denna plan omfattade fabriken i Gosselies, som tvingas stänga. Därmed sägs 2 500 direkt anställda upp och jobben för cirka 4 000 underleverantörer äventyras.

C.  De minskade produktionskostnaderna mellan 2013 och 2015 har gjort det möjligt att göra anläggningens produkter mer attraktiva än produkter som kommer från länder utanför EU. Caterpillar beslutade dock att stänga fabriken och flytta produktionen till andra fabriker med lägre standarder när det gäller sociala rättigheter och miljöskydd än vad som gäller inom den europeiska industrin.

D.  Med tanke på betydelsen och den europeiska dimensionen i detta fall, har kommissionen beslutat att inrätta en arbetsgrupp som ska samla de behöriga enheterna och agera som medlare i stängningsprocessen av Caterpillar.

E.  Dessa två produktionsanläggningar är inte de enda som berörs av omstrukturering. Andra uppsägningar är väntade i Alstoms fabriker i Spanien och Italien och även i Caterpillars fabrik i Nordirland.

F.  Järnvägsindustrin är ryggraden i Europas industrialisering, med en mer än 175 år lång historia. Den årliga tillväxttakten på de tillgängliga marknaderna för underleverantörer inom järnvägsindustrin beräknas vara 2,8 % fram till 2019. Underleverantörerna inom järnvägsindustrin sysselsätter direkt 400 000 människor i EU, varav många arbetar i små och medelstora företag. En stark och innovativ europeisk underleverantörsbransch inom järnvägsindustrin är nödvändig för en övergång till järnväg, vilket i sin tur är en förutsättning för att uppfylla EU:s klimat- och energimål.

G.  Tillverkningsindustrin står för 65 % av företagens FoU-utgifter, och därför är det viktigt att stärka vår industriella bas för att behålla sakkunskap och know-how i EU. Digital utveckling, vilket är en prioritering i Junckerplanen, behöver en stark industriell bas för att förverkligas.

H.  Europeiska industrier såsom Alstom och Caterpillar har ett högt mervärde och erkänd expertis. För närvarande utsätts denna centrala och strategiska EU-bransch för stor global konkurrens från länder som exporterar lågkostnadsprodukter till den europeiska marknaden genom att bedriva en aggressiv och starkt expansionistisk verksamhet i alla världsdelar, ofta med politiskt och ekonomiskt stöd från sina regeringar.

I.  I ljuset av det senaste fallet med Alstom kommer kommissionen att genomföra en prognosstudie för 15 år (2030) om utvecklingen av järnvägssektorn i Europa, där man inkluderar olika scenarier för miljömålen i EU:s medlemsstater tillsammans med en undersökning om konsekvenserna för sysselsättning, yrken och kompetens inom de olika scenarierna. Kommissionen måste snabbt följa upp rekommendationerna i parlamentets resolution om underleverantörerna inom järnvägsindustrin i EU för att skapa säkra och hållbara arbetstillfällen och tillväxt för alla. All uppföljning måste underlättas genom en ständig dialog med intressenter och omfatta samtliga kapitel i resolutionen.

J.  Kommissionen lovade att 2013 lägga fram en fullständig rapport om tillämpningen av kvalitetsramen. Parlamentet upprepar i detta sammanhang sin uppmaning till kommissionen att efter samråd med arbetsmarknadens relevanta parter lägga fram ett förslag till rättsakt om information till och samråd med anställda, planering och hantering av omstruktureringar.

K.  Den europeiska industrin måste upprätthålla sin konkurrenskraft och kapacitet att investera i Europa, och den står även inför sociala och miljömässiga utmaningar som den måste övervinna, men samtidigt förbli en global förebild när det gäller socialt och miljömässigt ansvar.

L.  En del företag har i sina strategier enbart varit inriktade på kortsiktig ekonomisk vinst till förfång för innovation, investeringar i forskning och utveckling, sysselsättning och kompetensutveckling.

M.  Endast med en ambitiös innovationspolitik som gynnar produktionen av högkvalitativa, innovativa och energieffektiva produkter och främjar hållbara produktionsprocesser kommer EU att kunna stå på egna ben i en alltmer konkurrensutsatt global omgivning.

N.  Handeln med byggmaskiner i EU har utsatts för kraftiga störningar under senare år, vilket delvis är en följd av minskade offentliga och privata investeringar men också beror på ökade produktionskostnader på grund av prisökningar för råvaror.

O.  Rättvis handel med industriprodukter måste respektera grundläggande rättigheter för arbetstagare och miljöbestämmelser. Investeringar i förnybar energi och energieffektivitet är en viktig drivkraft för investeringar i industriprodukter som kan skapa en positiv utveckling. Innovation och investeringar i FoU, sysselsättning och kompetensutveckling är viktigt för en hållbar tillväxt.

P.  Innovation inom produktionen har en positiv effekt på sysselsättningstillväxten i alla delar av den industriella ekonomiska cykeln. Arbetstagares deltagande i innovationsåtgärder och i utarbetandet av strategier är fortsatt den bästa garantin för ekonomisk framgång.

Q.  Den mer avancerade och hållbara delen av stålindustrin som producerar högkvalitativa teknikvaror, respekterar de anställdas och lokalbefolkningens hälsa och garanterar strikta miljönormer spelar en viktig roll för den europeiska näringslivsstrategin.

R.  Förlusten av arbetstagarnas know-how och kompetens visar att Europa måste upprätthålla nödvändig industriell kapacitet för att kunna möta sina behov, utan att vara beroende av producenter från tredjeländer.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa solidaritet och sitt stöd för alla berörda arbetstagare vid Caterpillar och Alstom och deras familjer, samt berörda underleverantörer, och beklagar stängningarnas negativa effekter på de lokala ekonomierna och samhällena. Parlamentet kräver att åtgärder vidtas för att stödja dessa arbetstagare och de lokala ekonomierna och hjälpa regionerna att lösa denna svåra ekonomiska och sociala situation.

2.  Europaparlamentet är övertygat om att europeisk industri bör ses som en strategisk tillgång för EU:s konkurrenskraft och hållbarhet. Parlamentet understryker att enbart med en stark och motståndskraftig industri och en framtidsorienterad industripolitik kommer EU att kunna leva upp till de olika utmaningar som väntar, vilka inbegriper dess återindustrialisering, övergången till hållbarhet och skapandet av kvalitetsjobb. Parlamentet betonar att kommissionen och medlemsstaterna bättre måste kunna förutse dessa socioekonomiska situationer och säkerställa konkurrenskraften i vårt industrinätverk.

3.  Europaparlamentet påminner om att Europa är en social marknadsekonomi vars mål är att uppnå hållbar ekonomisk tillväxt för alla. Parlamentet beklagar att det saknas en konkret europeisk industripolitik som också skyddar EU:s arbetstagare. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ta fram en genuin och långsiktig europeisk industristrategi i syfte att uppnå målet att 20 % av BNP ska komma från industrin, enligt vad som fastställs i Europa 2020-strategin.

4.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att garantera tillräcklig social trygghet, adekvata arbetsvillkor och skäliga löner, som gör det möjligt för människor att leva ett värdigt liv, genom antingen lagstiftning eller kollektivavtal, samt vid uppsägningar av arbetstagare, ett effektivt skydd mot oskäliga uppsägningar.

5.  Europaparlamentet påminner om att den ekonomiska krisen i Europa har visat att de industrier som investerar mest i innovation, FoU, energieffektivitet, den cirkulära ekonomin, etc., också är de mest motståndskraftiga. Parlamentet understryker i detta sammanhang de negativa effekterna av minskningen av de offentliga och privata investeringarna och den sjunkande inhemska konsumtionen, vilka båda bör uppmuntras för att kunna stimulera tillväxt.

6.  Europaparlamentet anser att centrala faktorer i all EU-politik för återindustrialisering måste vara att minska de administrativa bördorna och efterlevnadskostnaderna för företag och att avskaffa onödig lagstiftning, och samtidigt fortsätta att säkerställa höga standarder i fråga om konsument-, arbetstagar-, hälso- och miljöskydd.

7.  Europaparlamentet kräver att EU:s industripolitik ska bygga på tydliga mål och indikatorer – bland annat ambitiösa energieffektivitets-, resurs- och klimatmål – och en livscykel- och kretsloppsbaserad ekonomisk strategi. Parlamentet betonar att den bör inbegripa rätt blandning av åtgärder på tillgångs- och efterfrågesidan, i syfte att omlokalisera ekonomin i EU och göra den mer motståndskraftig och mindre resursberoende. Parlamentet understryker att den bör leda in investeringarna på kreativitet, kompetens, innovation och hållbar teknik, och främja moderniseringen av Europas industriella bas med hjälp av en politik som beaktar värdekedjan och som inkluderar basindustrierna och deras regionala och lokala aktörer. Parlamentet menar att en sådan strategi skulle kunna förbättra kostnadseffektiviteten för den europeiska industrin och för Europas ekonomi som helhet.

8.  Europaparlamentet framhäver att interventioner under många år till stöd för banker och tillgångsmarknader i EU inte har haft någon inverkan på sysselsättningen eller förbättrat de ekonomiska perspektiven. Parlamentet anser att offentliga interventioner bör flytta fokus från en överstimulering av utbudssidan till en samordnad politik för att stimulera efterfrågan, bland annat genom att skattemässiga åtgärder och genom att säkerställa lönehöjningar.

Handelspolitiken – en nyckelfaktor för lika villkor

9.  Europaparlamentet understryker att EU i stor utsträckning är öppet för konkurrens från tredjeländer i flera ekonomiska sektorer, samtidigt som tredjeländer har ställt upp flera hinder som diskriminerar de europeiska företagen. Parlamentet betonar att konkurrenter från tredjeländer, särskilt Kina, expanderar snabbt och aggressivt till EU och andra regioner i världen, ofta med starkt politiskt och finansiellt stöd från sina ursprungsländer. Parlamentet betonar att sådana metoder kan utgöra illojal konkurrens och hota arbetstillfällen i EU. Parlamentet understryker att Kina inte har uppfyllt de fem kriterier som EU ställt upp för att fastställa status som marknadsekonomi.

10.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att se till att EU:s handelspolitik är i linje med industripolitiken, och att den tar hänsyn till behovet av att säkra europeiska arbetstillfällen inom industrin och undvika nya utlokaliseringar och ytterligare avindustrialisering. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa lika villkor för marknadsaktörer inom och utanför Europa och därmed garantera sund konkurrens för alla.

11.  Europaparlamentet påminner om behovet av att nå en snabb överenskommelse om översynen av regelverken om handelspolitiska skyddsåtgärder, i syfte att avsevärt stärka dem genom att se till att de kan sättas in snabbare och att de blir mer ändamålsenliga. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till de sociala och ekonomiska konsekvenser som ett beviljande av ställning som marknadsekonomi för statsstyrda eller andra icke-marknadsstyrda ekonomier skulle kunna ha på EU-industrins konkurrenskraft.

12.  Europaparlamentet framhåller behovet av att förhindra att EU:s handelspolitik främjar konkurrensbegränsande metoder, inbegripet miljödumpning och i synnerhet dumpning av billiga produkter av låg kvalitet som äventyrar de europeiska standarderna och påverkar den EU-baserade industrin. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över anpassningsåtgärderna vid gränserna för att garantera lika villkor i samband med utformningen av insatser för att uppfylla Europa 2020-strategins mål och som ett sätt att undvika miljödumpning, exploatering av arbetstagare och illojal konkurrens.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra undersökningar av effekterna av handelsförhandlingar, utifrån ett regionalt och branschbaserat synsätt, vilket också bör bidra till att bättre förstå effekterna på sysselsättningen och den europeiska industrin.

14.  Europaparlamentet uppmärksammar den senaste trenden att företag flyttar tillbaka produktion och tjänster till Europa och de möjligheter detta innebär i form av tillväxt och nya arbetstillfällen. Parlamentet uppmanar kommissionen att diskutera hur EU kan skapa en gynnsam miljö som låter företagen dra nytta av möjligheterna i samband med denna tillbakaflyttning av arbetstillfällen.

Konkurrenspolitiken – en viktig faktor för EU:s industri

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en utåtblickande konkurrenskraftig europeisk ram för att locka till sig och bevara privata investeringar, bibehålla starka europeiska värdekedjor och skapa kvalitetsjobb, i syfte att ge konkreta fördelar till EU-medborgarna.

16.  Europaparlamentet konstaterar också att bestämmelser för statligt stöd i högre grad måste skräddarsys för att möjliggöra innovation och hållbarhet och uppfylla målen att främja hög sysselsättning och garantera ett fullgott socialt skydd i enlighet med artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

17.  Europaparlamentet betonar att den europeiska industrin möter global konkurrens, och uppmanar därför med kraft kommissionen att omedelbart använda den globala marknaden som referens när den definierar geografiska marknader i sina analyser, och inte begränsa sin analys till nationella marknader eller den inre marknaden, för att ge den europeiska industrin möjlighet att bilda partnerskap och strategiska allianser för forskning och utveckling. Parlamentet efterlyser i detta avseende en omstrukturering av de stora europeiska tillverkningsföretagen så att det kan växa fram aktörer med den nödvändiga kritiska massan för att klara den internationella konkurrensen.

Offentlig upphandling – ett instrument som behöver förbättras

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bättre genomföra EU:s förordningar om offentlig upphandling. Parlamentet påpekar att EU:s bestämmelser tillåter att man avslår anbud som är onormalt låga eller där mer än 50 % av värdet förverkligas utanför EU.

19.  Europaparlamentet anser att offentlig upphandling och miljömärkning kan bidra till distributionen av hållbara produkter, tjänster och innovationer och till en sund industriell bas i Europa. Parlamentet vill se samordnade insatser från medlemsstaternas och kommissionens sida för att säkerställa att upphandlande myndigheter baserar sina upphandlingsbeslut på principen om det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.

Förbättrat utnyttjande av EU-fonderna, FoU och innovation – en möjlighet att främja en ny industripolitik

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna utveckla en unionsstrategi för en konsekvent och heltäckande industripolitik som syftar till en återindustrialisering av Europa och som grundas bland annat på digitalisering (i synnerhet integrering av smart teknik och robotteknik i de industriella värdekedjorna), hållbarhet, energieffektivitet och adekvata resurser. I detta syfte efterlyser parlamentet bättre samarbete och ökad konvergens mellan medlemsstaterna när det gäller finanspolitiska, sociala och budgetära frågor så att framväxten av gemensamma industriprojekt kan underlättas. Parlamentet anser att det europeiska regelverket bör möjliggöra för industrier att anpassa sig till förändringarna och vidta föregripande åtgärder för att bidra till jobbskapande, tillväxt och regional konvergens.

21.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att samarbeta med de olika industribranscherna för att säkerställa bästa möjliga användning av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, närmare bestämt Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), för att stödja forsknings- och utvecklingsprojekt på regional nivå.

22.  Europaparlamentet anser att EU-fonderna erbjuder stora möjligheter att finansiera hållbara investeringar i energi och offentlig transportinfrastruktur samt effektiv användning av informations- och kommunikationsteknik (IKT). Parlamentet kräver förbättringar av genomförandet av de olika kriterierna, i synnerhet sysselsättningsmässiga, miljömässiga och sociala kriterier i samband med utnyttjandet av EU-fonderna och alla finansiella instrument som förvaltas via Europeiska investeringsbanken (EIB).

23.  Europaparlamentet efterlyser en EU-agenda för smart specialisering och kräver att man prioriterar FoU inom de sektorer där EU kan ta ledningen. Parlamentet kräver konkreta instrument så att EU och medlemsstaterna kan kanalisera FoU-insatserna och göra det möjligt att utnyttja resultaten i den lokala ekonomin. Parlamentet anser att kopplingen mellan forskning och industri är av största vikt för att stimulera EU-industrins konkurrenskraft. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen och medlemsstaterna att aktivt främja och uppmuntra ett intensivare samarbete mellan forskningscenter, universitet och företag. Parlamentet efterlyser förbättringar av forskningsmiljön genom en ökning av budgeten för forskning, utveckling och innovation och bättre sammankoppling av olika europeiska och nationella finansieringsprogram.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska investeringsbanken att särskilt inrikta sig på de regioner som har drabbats hårdast av avindustrialiseringen och att omgående skynda på stödet till projekt i de regionerna, samtidigt som man säkerställer att livskraftiga och högkvalitativa projekt får stöd. Parlamentet anser att man ytterligare bör undersöka möjligheterna till en ökad strategisk och målinriktad utlåning från Europeiska investeringsbanken till projekt för innovation och industriell omställning, främst inom tillverkning och relaterade tjänster. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa bättre tillgång till finansiering för EU-företag, särskilt mikroföretag och små och medelstora företag, för att på så sätt förbättra deras kapacitet att genomföra projekt, och ge dem bättre tillgång till rådgivning och tekniskt stöd.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna undersöka hur man kan möjliggöra ekonomisk omstrukturering och samtidigt se till att företagen till fullo tar sitt miljöansvar, respekterar miljölagstiftningen och tillämpar höga miljöstandarder. Parlamentet vill att företagen sanerar nedlagda anläggningar inom en rimlig tidsfrist och underlättar för de lokala myndigheterna att åter ta dem i bruk.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att underlätta utbyten av bästa praxis mellan medlemsstaterna om hur man bäst hanterar nedläggningar av företag, och att uppmana dem att ta del av exempel i rättsliga bestämmelser för att i möjligaste mån försöka organisera jakten på en köpare eller genomföra försäljningen av fabriken i syfte att hålla fabrikerna i produktion trots att de ursprungliga ägarna har beslutat lägga ned verksamheten.

27.  Europaparlamentet anser att skatteflykt, bland annat genom att överföra materiella anläggningstillgångar, immateriella tillgångar eller tjänster mellan företag till otillräckliga priser (internpriser) bör förhindras, och att det också är resultatet av den bristande europeiska samordningen i beskattnings- och handelsfrågor. I detta syfte efterlyser parlamentet bättre samarbete och ökad konvergens mellan medlemsstaterna när det gäller skattemässiga, sociala och budgetära frågor.

Socialt ansvarsfull omstrukturering och skapande av kvalitetsjobb inom framtidsorienterade sektorer

28.  Europaparlamentet välkomnar de initiativ som vissa lokala myndigheter har vidtagit tillsammans med arbetsmarknadens parter, såsom i fallet med Alstom, för att främja försöksprojekt för arbetstagare och företag i samband med omstrukturering, i syfte att säkra yrkeskarriärer genom utbildning och åtgärder för att bevara kvalitetsjobb.

29.  Europaparlamentet betonar det stora behovet av utveckling av teknisk kompetens, särskilt inom tillverkningsindustrin, och betonar behovet av att främja vikten av kompetent arbetskraft på det tekniska området. Parlamentet anser att det för att maximera den gröna ekonomins sysselsättningsskapande nettopotential är av största vikt att vi ger den befintliga arbetskraften rätt möjligheter att skaffa sig den nya kompetens som krävs för den cirkulära ekonomin. Parlamentet påminner om att en kvalificerad arbetskraft är viktig för upprätthållandet av produktionen. Parlamentet understryker betydelsen av att främja starkare synergieffekter mellan utbildningssystemen, universiteten och arbetsmarknaden, bland annat genom praktik och samarbete med företag i skapandet av innovativa kluster.

30.  Europaparlamentet uppmanar alla relevanta myndigheter att säkerställa att alla berörda parter fullt ut följer nationella och europeiska regelverk om information till och samråd med arbetstagare, särskilt under perioder med omstrukturering, och även att garantera miljöskydd och säkerhet på arbetsplatsen.

31.  Europaparlamentet betonar att företagen måste uppfylla sina rättsliga skyldigheter enligt europeisk och nationell lagstiftning och prioritera information till och samråd med arbetstagare och möjligheten att titta närmare på alternativa lösningar som föreslås av arbetsmarknadens parter.

32.  Europaparlamentet anser att alla omstruktureringsåtgärder bör förklaras och vid behov motiveras för berörda aktörer, även när det gäller valet av de planerade åtgärderna i förhållande till målen och eventuella alternativa möjligheter. Parlamentet efterlyser en lokal dialog, som omfattar alla intressenter, för att diskutera bästa möjliga lösningar, i synnerhet vid omstruktureringar.

33.  Europaparlamentet understryker vikten av en konstant social dialog på alla nivåer mellan arbetsmarknadens parter på grundval av ömsesidigt förtroende och delat ansvar som det bästa verktyget för att finna samförståndslösningar och gemensamma infallsvinklar i fråga om att föregripa, förebygga och hantera omstruktureringsprocesser.

34.  Europaparlamentet betonar att det i samband med omstruktureringar är nödvändigt att skydda de berörda arbetstagarna när det gäller deras hälsa och arbetsvillkor, social trygghet, omskolning och återintegrering på arbetsmarknaden.

35.  Europaparlamentet noterar att konsekvenserna av omstruktureringar går mycket längre än till enbart själva företaget, vilket ofta får oförutsedda effekter för samhällena och för medlemsstaternas ekonomiska och sociala struktur.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att höra arbetsmarknadens parter i fråga om effektiviteten när det gäller lagstiftningen om kollektiva uppsägningar i ljuset av fallen med Caterpillar och Alstom.

37.  Europaparlamentet beklagar den successiva finansialiseringen av den reala ekonomin, som fokuserar på kortsiktiga finansiella framtidsutsikter i stället för att upprätthålla ett innovativt industriverktyg som kan skapa hållbara och högkvalitativa arbetstillfällen och långsiktiga fördelar för samhället. Parlamentet beklagar vidare att denna strategi har lett till stora förluster av arbetstillfällen inom tillverkningssektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen att samråda med arbetsmarknadens parter om möjligheten till en översyn av den befintliga lagstiftningen om kollektiva uppsägningar med beaktande av de aspekter som har koppling till Caterpillar- och Alstomfallen, i synnerhet involveringen av alla arbetstagare och underleverantörer i förfarandet, samt verksamma åtgärder för att förhindra lagstridiga kollektiva uppsägningar som inte baseras på verkliga ekonomiska orsaker, inklusive möjligheten att tillämpa påföljder, exempelvis avstängning från EU-finansierade program eller krav på återbetalning av offentligt stöd som beviljats.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionens arbetsgrupp att undersöka hur samrådet med det europeiska företagsrådet har genomförts. Kommissionen uppmanas vidare att i ljuset av denna undersökning överväga behovet av att se över direktivet om europeiska företagsråd.

39.  Europaparlamentet konstaterar att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är ett mycket viktigt EU-verktyg i globaliseringen för att kunna stödja medlemsstaterna i deras åtgärder för yrkesmässig omskolning av arbetstagare och ändring av det ekonomiska systemet i en region när det gäller arbetstagare som drabbas av de negativa effekterna av globalisering eller ekonomisk kris. Parlamentet påminner om betydelsen av de rekommendationer parlamentet utfärdade i sin resolution av den 15 september 2016 om verksamheten inom och effekterna och mervärdet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter mellan 2007 och 2014(7).

40.  Europaparlamentet betonar dock att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är ett verktyg som endast används när uppsägningarna redan har ägt rum och att medlemsstaterna och EU i högre grad måste anstränga sig mer för att skapa de rätta ekonomiska och rättsliga förhållandena för att främja konkurrenskraft och skapa långsiktiga hållbara arbetstillfällen.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att informera parlamentet om sin strategi för att skapa en mer gynnsam marknadsmiljö för de viktigaste industribranscherna i Europa, däribland underleverantörsbranschen inom järnvägsindustrin och maskinindustrin, och om vad den planerar att göra för att bevara sysselsättning, know-how och investeringar i Europa.

42.  Europaparlamentet konstaterar att unga och äldre arbetstagare är föremål för uppsägningar oftare än andra åldersgrupper vid omstruktureringar. Parlamentet betonar att arbetsgivarna i samband med uppsägningar måste respektera lagstiftningen mot diskriminering, särskilt åldersdiskriminering.

43.  Europaparlamentet betonar att övergången till en grön ekonomi har stor potential att skapa lokala arbetstillfällen som inte kan omlokaliseras och på områden som inte kan utlokaliseras. Parlamentet konstaterar att det finns starka belägg för att övergången till en grön ekonomi på det hela taget kommer att påverka sysselsättningen positivt, eftersom hållbar ekonomisk verksamhet, såsom energibesparingar eller ekologiskt jordbruk, är mer arbetskraftsintensiv än de verksamheter som den ersätter och skulle kunna hjälpa regioner att bli mer självförsörjande.

o
o   o

44.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och rådet.

(1) EGT L 225, 12.8.1998, s. 16.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 855.
(3) EUT C 440, 30.12.2015, s. 23.
(4) Antagna texter, P7_TA(2014)0032.
(5) Antagna texter, P8_TA(2015)0460.
(6) Antagna texter, P8_TA(2016)0280.
(7) Antagna texter, P8_TA(2016)0361.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy