Index 
Antagna texter
Tisdagen den 25 oktober 2016 - StrasbourgSlutlig utgåva
Automatiskt utbyte av DNA-uppgifter med Danmark *
 Automatiskt utbyte av fingeravtrycksuppgifter med Danmark *
 Avtal mellan EU och Kina om undantag från viseringskravet vid kortare vistelser för innehavare av diplomatpass ***
 Medlemsstater som drabbats av eller hotas av allvarliga svårigheter med avseende på sin finansiella stabilitet ***I
 Begäran om upphävande av Jean-Marie Le Pens immunitet
 Begäran om fastställelse av Jane Collins immunitet och privilegier
 Begäran om fastställelse av Mario Borghezios immunitet och privilegier
 Järnvägstransportstatistik vad gäller insamling av uppgifter om gods, passagerare och olyckor ***II
 Statistik över godstransporter på inre vattenvägar (delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter) ***II
 Unionsrättslig ram för tullrättsliga överträdelser och sanktioner ***I
 Förslag till ändringsbudget nr 3/2016: Institutionernas säkerhet
 EU-strategi gentemot Iran efter kärnteknikavtalet
 Bekämpning av korruption och uppföljning av resolutionen från CRIM-utskottet
 Mänskliga rättigheter och migration i tredjeländer
 Företagens ansvar för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer
 EU-strategi för flytande naturgas och lagring av gas
 Hur fiskerikontrollerna i Europa kan göras enhetliga
 Förbättring av transportinfrastrukturens anslutningar och tillgänglighet i Central- och Östeuropa
 EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter

Automatiskt utbyte av DNA-uppgifter med Danmark *
PDF 238kWORD 44k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 oktober 2016 om förslaget till rådets genomförandebeslut om inledande av automatiskt utbyte av DNA-uppgifter med Danmark (11219/2016 – C8-0340/2016 – 2016/0813(CNS))
P8_TA(2016)0391A8-0289/2016

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets förslag (11219/2016),

–  med beaktande av artikel 39.1 i fördraget om Europeiska unionen, i dess ändrade lydelse enligt Amsterdamfördraget, och artikel 9 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, i enlighet med vilka Europaparlamentet har hörts av rådet (C8‑0340/2016),

–  med beaktande av rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet(1), särskilt artikel 33,

–  med beaktande av sin resolution av den 10 oktober 2013 om stärkandet av det gränsöverskridande brottsbekämpningssamarbetet i EU: genomförandet av Prümbeslutet och den europeiska modellen för informationsutbyte(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om den europeiska säkerhetsagendan(3),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0289/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets förslag.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 210, 6.8.2008, s. 1.
(2) EUT C 181, 19.5.2016, s. 67.
(3) Antagna texter, P8_TA(2015)0269.


Automatiskt utbyte av fingeravtrycksuppgifter med Danmark *
PDF 238kWORD 44k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 oktober 2016 om utkastet till rådets genomförandebeslut om inledande av automatiskt utbyte av fingeravtrycksuppgifter med Danmark (11220/2016 – C8-0341/2016 – 2016/0814(CNS))
P8_TA(2016)0392A8-0288/2016

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets utkast (11220/2016),

–  med beaktande av artikel 39.1 i fördraget om Europeiska unionen, i dess ändrade lydelse enligt Amsterdamfördraget, och artikel 9 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, i enlighet med vilka Europaparlamentet har hörts av rådet (C8‑0341/2016),

–  med beaktande av rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet(1), särskilt artikel 33,

–  med beaktande av sin resolution av den 10 oktober 2013 om stärkandet av det gränsöverskridande brottsbekämpningssamarbetet i EU: genomförandet av Prümbeslutet och den europeiska modellen för informationsutbyte(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om den europeiska säkerhetsagendan(3),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0288/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets utkast.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 210, 6.8.2008, s. 1.
(2) EUT C 181, 19.5.2016, s. 67.
(3) Antagna texter, P8_TA(2015)0269.


Avtal mellan EU och Kina om undantag från viseringskravet vid kortare vistelser för innehavare av diplomatpass ***
PDF 234kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 oktober 2016 om utkastet till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen och Folkrepubliken Kina om undantag från viseringskravet vid kortare vistelser för innehavare av diplomatpass (15470/2015 – C8-0110/2016 – 2015/0293(NLE))
P8_TA(2016)0393A8-0281/2016

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (15470/2015),

–  med beaktande av förslaget till avtal mellan Europeiska unionen och Folkrepubliken Kina om undantag från viseringskravet vid kortare vistelser för innehavare av diplomatpass (15469/2015),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 77.2 samt artikel 218.6 andra stycket a led v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0110/2016),

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för utrikesfrågor,

–  med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och 99.2 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0281/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Folkrepubliken Kina.


Medlemsstater som drabbats av eller hotas av allvarliga svårigheter med avseende på sin finansiella stabilitet ***I
PDF 240kWORD 42k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 oktober 2016 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EU) nr 1303/2013 vad gäller vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen för vissa medlemsstater som drabbats av eller hotas av allvarliga svårigheter med avseende på sin finansiella stabilitet (COM(2016)0418 – C8-0238/2016 – 2016/0193(COD))
P8_TA(2016)0394A8-0292/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0418),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 177 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0238/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 21 september 2016(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av skrivelsen från budgetutskottet,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 21 september 2016 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A8-0292/2016), och av följande skäl:

1.  Europaparlamentet antar sin ståndpunkt vid första behandlingen genom att godta kommissionens förslag.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 oktober 2016 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/… om ändring av rådets förordning (EU) nr 1303/2013 vad gäller vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen för vissa medlemsstater som drabbats av eller hotas av allvarliga svårigheter med avseende på sin finansiella stabilitet

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2016/2135.)

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Begäran om upphävande av Jean-Marie Le Pens immunitet
PDF 157kWORD 42k
Europaparlamentets beslut av den 25 oktober 2016 om begäran om upphävande av Jean-Marie Le Pens immunitet (2016/2108(IMM))
P8_TA(2016)0395A8-0301/2016

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av de två begäranden om upphävande av Jean-Marie Le Pens immunitet som översändes den 14 mars 2016 av chefsåklagaren vid appellationsdomstolen i Paris med anledning av två pågående rättsliga förfaranden – med referensnr 2211/15/21 respektive 2226/15/9, gällande en och samma situation – inledda av undersökningsdomarna vid distriktsdomstolen i Paris på grund av offentlig uppvigling till rashat, och som tillkännagavs i kammaren den 8 juni 2016,

–  efter att ha hört Jean-Marie Le Pen i enlighet med artikel 9.5 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013(1),

–  med beaktande av artikel 26 i Republiken Frankrikes konstitution,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0301/2016), och av följande skäl:

Α.  Två undersökningsdomare vid distriktsdomstolen i Paris har begärt upphävande av Jean-Marie Le Pens parlamentariska immunitet med anledning av ett påstått brott.

Β.  Enligt artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier ska Europaparlamentets ledamöter vad avser deras egen stats territorium åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land.

C.  Enligt artikel 26 i Republiken Frankrikes konstitution får parlamentsledamöter ”inte lagföras, bli föremål för utredning, häktas, kvarhållas eller dömas på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete”, och ingen parlamentsledamot får ”i samband med anklagelser om brott häktas eller utsättas för någon annan form av frihetsberövande eller frihetsinskränkande åtgärder” utan parlamentets godkännande.

D.  Enligt artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier får Europaparlamentets ledamöter inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.

E.  Denna bestämmelse ska garantera att ledamöter av Europaparlamentet som allmän princip åtnjuter yttrandefrihet, men får inte utgöra något fribrev vid förtal, ärekränkning, anstiftan till hat eller andra ärekränkande påståenden eller yttranden som strider mot artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

F.  Bestämmelserna om parlamentarisk immunitet ska tolkas mot bakgrund av de värden, mål och principer som finns förankrade i unionens fördrag.

G.  För en ledamot av Europaparlamentet omfattar denna absoluta immunitet inte bara yttranden som gjorts av ledamoten vid parlamentets officiella sammanträden, utan också åsikter som uttryckts i andra sammanhang, till exempel i media, när det finns ”ett samband mellan yttrandet och ämbetet som parlamentsledamot”.

H.  Jean-Marie Le Pen anklagas för att på internet – i en videoinspelning offentliggjord den 6 juni 2014 – ha gjort sig skyldig till offentlig uppvigling till rashat.

I.  Det finns inget samband mellan det omtvistade yttrandet och Jean-Marie Le Pens ämbete som parlamentsledamot, och han handlade därmed inte inom ramen för utövandet av sitt ämbete som ledamot av Europaparlamentet.

J.  Det saknas skäl att misstänka att de rättsliga förfarandena syftar till att skada Jean-Marie Le Pens parlamentariska verksamhet (fumus persecutionis).

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Jean-Marie Le Pens immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till myndigheterna i Frankrike.

(1) Domstolens dom av den 12 maj 1964, Wagner/Fohrmann och Krier, 101/63, ECLI:EU:C:1964:28, domstolens dom av den 10 juli 1986, Wybot/Faure m.fl., 149/85, ECLI:EU:C:1986:310, tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C-200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI:EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23.


Begäran om fastställelse av Jane Collins immunitet och privilegier
PDF 156kWORD 43k
Europaparlamentets beslut av den 25 oktober 2016 om begäran om fastställelse av Jane Collins immunitet och privilegier (2016/2087(IMM))
P8_TA(2016)0396A8-0297/2016

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av Jane Collins begäran, daterad den 3 maj 2016 och tillkännagiven i kammaren den 11 maj 2016, om fastställelse av hennes immunitet och privilegier, med anledning av det pågående civilrättsliga förfarandet mot henne vid High Court Queen’s Bench Division i London (med referensnr HQ14DO4882),

–  efter att ha hört James Carver, som företrädde Jane Collins, i enlighet med artikel 9.5 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 7, 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013(1),

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 7 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0297/2016), och av följande skäl:

A.  Jane Collins har begärt fastställelse av sin parlamentariska immunitet och sina parlamentariska privilegier med anledning av det pågående civilrättsliga förfarandet mot henne vid High Court Queen’s Bench Division i London.

B.  För det första rör begäran fastställelse av rätten för ledamöter av Europaparlamentet enligt artikel 7 i protokollet att inte underkastas någon begränsning av administrativ eller annan natur i sin rörelsefrihet under resa till eller från Europaparlamentets mötesplats.

C.  Denna del av begäran rör det faktum att Jane Collins enligt uppgift hindrats att resa till parlamentets sammanträden på grund av datumen för domstolsförfarandet mot henne.

D.  Artikel 7 i protokollet är emellertid inte tillämplig på begränsningar som följer av lagföring, eftersom detta omfattas av de specifika bestämmelser som ingår i artiklarna 8 och 9 i protokollet(2), vilket innebär att begäran om fastställelse av de parlamentariska privilegierna är otillåtlig med avseende på artikel 7 i protokollet.

E.  För det andra rör begäran fastställelse av rätten för ledamöter av Europaparlamentet enligt artikel 8 i protokollet att inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.

F.  Denna del av begäran rör det faktum att Jane Collins är föremål för enskilt anspråk i Förenade kungariket, inbegripet skadestånd för särskild kränkning (aggravated damages), för påstådd ärekränkning och påstått förtal, samt ett yrkande om förbudsföreläggande mot henne för att hindra upprepande av de omtvistade uttalandena från hennes sida.

G.  Den ärekränkning och det förtal som påstås ha ägt rum rör anklagelser som Jane Collins yttrade vid en partikonferens.

H.  Den parlamentariska immuniteten enligt artikel 8 i protokollet är tillämplig endast på yttranden som ledamöter av Europaparlamentet gjort under utövandet av sitt ämbete.

I.  Ett uttalande av en ledamot av Europaparlamentet utanför parlamentet utgör ett yttrande som denne gjort under utövandet av sitt ämbete som parlamentsledamot enbart om uttalandet uttrycker en subjektiv uppfattning som har ett direkt och tydligt samband med utövandet av detta ämbete(3).

J.  Det finns dock inget direkt och tydligt samband mellan de omtvistade uttalandena och Jane Collins ämbete som ledamot av Europaparlamentet, eftersom de inte rör vare sig hennes verksamhet som parlamentsledamot eller EU:s politiska verksamhet och eftersom de gjordes inom ramen för en nationell politisk debatt.

K.  De omtvistade uttalandena omfattas därför inte av artikel 8 i protokollet.

1.  Europaparlamentet beslutar att inte fastställa Jane Collins immunitet och privilegier.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till myndigheterna i Förenade kungariket, inbegripet domare Warby.

(1) Domstolens dom av den 12 maj 1964, Wagner/Fohrmann och Krier, 101/63, ECLI:EU:C:1964:28, domstolens dom av den 10 juli 1986, Wybot/Faure m.fl., 149/85, ECLI:EU:C:1986:310, tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C-200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C‑163/10, ECLI:EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23.
(2) Tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, punkterna 49 och 51.
(3) Domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI: EU:C:2011:543.


Begäran om fastställelse av Mario Borghezios immunitet och privilegier
PDF 172kWORD 44k
Europaparlamentets beslut av den 25 oktober 2016 om begäran om fastställelse av Mario Borghezios immunitet och privilegier (2016/2028(IMM))
P8_TA(2016)0397A8-0312/2016

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av Mario Borghezios begäran, daterad den 5 januari 2016 och tillkännagiven i kammaren den 1 februari 2016, om fastställelse av hans immunitet och privilegier, med anledning av det pågående brottmålsförfarandet vid domstolen i Milano (RGNR nr 41838/13, RG GIP nr 12607/14),

–  efter att ha hört Mario Borghezio i enlighet med artikel 9.5 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013(1),

—  med beaktande av artikel 1.1 a i italiensk lag nr 205/1993,

—  med beaktande av artiklarna 5.2, 7 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0312/2016), och av följande skäl:

A.  En ledamot av Europaparlamentet, Mario Borghezio, har begärt att få sin parlamentariska immunitet fastställd i enlighet med artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 i samband med ett brottmålsförfarande vid domstolen i Milano. Enligt delgivningen från åklagarmyndigheten påstås Borghezio i ett radioprogram ha förespråkat några uppfattningar som kan betecknas som rasistiska och som rashat och etniskt hat, vilket är straffbart i enlighet med artikel 1 a i italiensk lag nr 205/1993.

B.  Artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier är ömsesidigt uteslutande(2). Det aktuella målet rör enbart diskriminerande yttranden som en ledamot av Europaparlamentet ska ha gjort. Därför säger det sig självt att det endast är artikel 8 i protokollet som ska tillämpas.

C.  Enligt artikel 8 i protokoll nr 7 får Europaparlamentets ledamöter inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.

D.  Domstolen har konstaterat att ett yttrande omfattas av immunitet endast om en ledamot av Europaparlamentet har gjort det ”under utövandet av sitt ämbete”. Det måste således föreligga ett samband mellan yttrandet och ämbetet som parlamentsledamot. Detta samband måste vara direkt och tydligt(3).

E.  Under det berörda radioprogrammet ombads Mario Borghezio att kommentera utnämningen av och kompetensen hos en medlem av den italienska regeringen, nämligen den nyutnämnda integrationsministern.

F.  Omständigheterna i fallet – vilka framgår av handlingarna till utskottet för rättsliga frågor och av utfrågningen inför utskottet – visar att de yttranden som han gjorde under intervjun inte har något direkt och tydligt samband med utövandet av hans ämbete.

G.  Framför allt kan sägas att de påstådda uttalandena är oförenliga med den ton som normalt präglar politiska debatter och att de dessutom är djupt oparlamentariska till sin natur. Uttalandena strider mot artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och kan därför inte anses ha gjorts under fullgörandet av mandatet som ledamot av Europaparlamentet.

H.  Mario Borghezio kan således inte anses ha agerat i sin egenskap av ledamot av Europaparlamentet.

I.  Domstolen har slagit fast att när en talan väckts mot en ledamot av Europaparlamentet vid en nationell domstol och den domstolen är underrättad om att ett förfarande för fastställelse av immunitet och privilegier avseende samma ledamot i enlighet med artikel 6.3 i parlamentets arbetsordning har inletts, ska den nationella domstolen vilandeförklara målet och begära att parlamentet yttrar sig så snart som möjligt(4). Domstolen i Milano, vid vilken målet mot Borghezio har anhängiggjorts, har vägrat att vilandeförklara målet och beordrat att målet ska drivas vidare trots en begäran från Borghezio på grundval av domstolens relevanta rättspraxis.

1.  Europaparlamentet beslutar att inte fastställa Mario Borghezios immunitet och privilegier.

2.  Europaparlamentet beklagar djupt att domstolen i Milano i strid med domstolens relevanta rättspraxis vägrade att vilandeförklara målet mot Borghezio.

3.  Europaparlamentet förväntar sig att de italienska myndigheterna alltid följer domstolens fastställda princip när det gäller den behöriga domstolens skyldighet att vilandeförklara målet när en begäran om en Europaparlamentsledamots immunitet och privilegier har lämnats in.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till de behöriga myndigheterna i Republiken Italien och till Mario Borghezio.

(1) Domstolens dom av den 12 maj 1964, Wagner/Fohrmann och Krier, 101/63, ECLI:EU:C:1964:28, domstolens dom av den 10 juli 1986, Wybot/Faure m.fl., 149/85, ECLI:EU:C:1986:310, tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C 200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI:EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23.
(2) Förenade målen C-200/07 och C-201/07, Marra, vilka nämns ovan, punkt 45.
(3) Mål C-163/10, Patriciello, vilket nämns ovan, punkterna 33 och 35.
(4) Förenade målen C-200/07 och C-201/07, Marra, vilka nämns ovan, punkt 43.


Järnvägstransportstatistik vad gäller insamling av uppgifter om gods, passagerare och olyckor ***II
PDF 250kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 oktober 2016 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 91/2003 om järnvägstransportstatistik vad gäller insamling av uppgifter om gods, passagerare och olyckor (10000/1/2016 – C8-0365/2016 – 2013/0297(COD))
P8_TA(2016)0398A8-0300/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—  med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (10000/1/2016-C8-0365/2016),

—  med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(1), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0611),

–  med beaktande av artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 76 i arbetsordningen,

—  med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för transport och turism (A8-0300/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med rådets ståndpunkt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna akten i enlighet med artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att, när det har kontrollerats att alla förfaranden vederbörligen avslutats, underteckna akten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) Antagna texter från sammanträdet 11.3.2014, P7_TA(2014)0197.


Statistik över godstransporter på inre vattenvägar (delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter) ***II
PDF 248kWORD 42k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 oktober 2016 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1365/2006 om statistik över godstransporter på inre vattenvägar vad gäller tilldelningen av delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter till kommissionen för antagande av vissa åtgärder (09878/1/2016 – C8-0358/2016 – 2013/0226(COD))
P8_TA(2016)0399A8-0298/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—  med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (09878/1/2016– C8‑0358/2016),

—  med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(1), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0484),

–  med beaktande av artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 76 i arbetsordningen,

—  med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för transport och turism (A8-0298/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med rådets ståndpunkt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna akten i enlighet med artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att, när det har kontrollerats att alla förfaranden vederbörligen avslutats, underteckna akten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) Antagna texter, 11.3.2014, P7_TA(2014)0180.


Unionsrättslig ram för tullrättsliga överträdelser och sanktioner ***I
PDF 533kWORD 64k
Europaparlamentets ändringar antagna den 25 oktober 2016 av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om en unionsrättslig ram för tullrättsliga överträdelser och sanktioner (COM(2013)0884 – C8-0033/2014 – 2013/0432(COD))(1)
P8_TA(2016)0400A8-0239/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till direktiv
Beaktandeled 1
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 33,
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 33 och 114,
Ändring 2
Förslag till direktiv
Skäl 1a (nytt)
(1a)   Detta direktiv bör vara i linje med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/20131.
___________________
1Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 10.10.2013, s. 1).
Ändring 3
Förslag till direktiv
Skäl 2
(2)  Det finns därför 28 olika uppsättningar av rättsregler om tullrättsliga överträdelser och sanktioner för sådana överträdelser, vilket får till följd att en viss överträdelse av unionens tullagstiftning inte behandlas på samma sätt i hela unionen och att de sanktioner som kan komma att tillgripas i ett visst fall skiljer sig åt från en medlemsstat till en annan i fråga om art och stränghet.
(2)  Det finns 28 olika uppsättningar av rättsregler om tullrättsliga överträdelser och sanktioner för sådana överträdelser, vilket får till följd att en viss överträdelse av unionens tullagstiftning inte behandlas på samma sätt i hela unionen och att de sanktioner som kan komma att tillgripas i ett visst fall skiljer sig åt från en medlemsstat till en annan i fråga om art och stränghet, vilket medför eventuella intäktsförluster för medlemsstaterna och snedvrider handelsflödena.
Ändring 4
Förslag till direktiv
Skäl 3
(3)  Dessa skillnader mellan medlemsstaternas rättssystem lägger hinder i vägen för en optimal förvaltning av tullunionen och leder också – eftersom de inverkar på de ekonomiska aktörernas tillträde till tullförenklingar och lättnader – till att man inte uppnår lika villkor för de ekonomiska aktörerna i tullunionen.
(3)  Dessa skillnader mellan medlemsstaternas rättssystem lägger inte bara hinder i vägen för en optimal förvaltning av tullunionen och för den insyn som behövs för att den inre marknaden ska fungera ordentligt, när det gäller hur de olika tullmyndigheterna hanterar överträdelser, utan de leder också – eftersom de inverkar på de ekonomiska aktörernas tillträde till tullförenklingar och lättnader – till att man inte uppnår lika villkor för de ekonomiska aktörerna i tullunionen, vilka redan är underställda olika regelsystem inom unionen.
Ändring 5
Förslag till direktiv
Skäl 6
(6)  Det bör upprättas en förteckning över beteenden som bör anses utgöra överträdelser av unionens tullagstiftning och föranleda sanktioner. Dessa tullrättsliga överträdelser bör till fullo grundas på de skyldigheter som följer av tullagstiftningen och omfatta direkta hänvisningar till kodexen. I detta direktiv anges inte huruvida medlemsstaterna bör tillämpa förvaltningsrättsliga eller straffrättsliga sanktioner för dessa tullrättsliga överträdelser.
(6)  Det bör genom detta direktiv upprättas en förteckning över beteenden som bör anses utgöra överträdelser av unionens tullagstiftning och föranleda sanktioner. Dessa tullrättsliga överträdelser bör till fullo grundas på de skyldigheter som följer av tullagstiftningen och omfatta direkta hänvisningar till kodexen. I detta direktiv föreskrivs att medlemsstaterna bör tillämpa icke-straffrättsliga sanktioner för dessa tullrättsliga överträdelser. Medlemsstaterna bör också, i enlighet med nationell lagstiftning och unionsrätten, kunna föreskriva straffrättsliga i stället för icke-straffrättsliga sanktioner, om den ifrågavarande överträdelsens art och svårhetsgrad påkallar detta för att den sanktion som åläggs ska bli effektiv, proportionell och avskräckande.
Ändring 6
Förslag till direktiv
Skäl 7
(7)   En första kategori av beteenden bör omfatta tullrättsliga överträdelser som medför strikt ansvar oberoende av inslag av skuld, med beaktande av de berörda skyldigheternas objektiva natur och det förhållandet att de personer som är skyldiga att fullgöra skyldigheterna inte kan vara omedvetna om deras existens och bindande karaktär.
utgår
Ändring 7
Förslag till direktiv
Skäl 8
(8)   En andra och en tredje kategori av beteenden bör omfatta tullrättsliga överträdelser som begås av oaktsamhet respektive tullrättsliga överträdelser som begås med uppsåt, där detta subjektiva inslag måste fastställas för att ansvar ska uppkomma.
utgår
Ändring 8
Förslag till direktiv
Skäl 10
(10)  För att trygga rättssäkerhet bör det fastställas att handlingar eller underlåtenheter som är följden av ett fel från tullmyndigheternas sida inte utgör tullrättsliga överträdelser.
(10)  För att trygga rättssäkerhet bör det fastställas att handlingar eller underlåtenheter som, enligt definitionen i tullkodexen, är följden av ett fel från tullmyndigheternas sida inte utgör tullrättsliga överträdelser.
Ändring 9
Förslag till direktiv
Skäl 12
(12)  I syfte att närma medlemsstaternas nationella sanktionssystem till varandra bör det fastläggas sanktionsskalor som återspeglar de olika kategorierna av tullrättsliga överträdelser och deras svårhetsgrad. För effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner bör medlemsstaterna se till att deras behöriga myndigheter när de fastställer typen av och nivån på sanktioner beaktar specifika försvårande och förmildrande omständigheter.
(12)  I syfte att närma medlemsstaternas nationella sanktionssystem till varandra bör det fastläggas sanktionsskalor som återspeglar de tullrättsliga överträdelsernas svårhetsgrad. För effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner bör medlemsstaterna se till att deras behöriga myndigheter när de fastställer typen av och nivån på sanktioner beaktar specifika försvårande och förmildrande omständigheter.
Ändring 10
Förslag till direktiv
Skäl 12a (nytt)
(12a)   Endast i sådana fall där allvarliga överträdelser inte har anknytning till de tullavgifter som undanhållits, utan till värdet på de berörda varorna, till exempel när överträdelserna hänför sig till immateriella rättigheter eller till varor som är förbjudna eller omfattas av restriktioner, bör tullmyndigheterna ta varornas värde som grund för sanktionen.
Ändring 11
Förslag till direktiv
Skäl 13
(13)  Preskriptionsfristen för ett förfarande som rör en tullrättslig överträdelse bör vara fyra år från och med den dag då överträdelsen begicks eller, när det gäller kontinuerliga eller upprepade överträdelser, från och med den dag då det beteende som utgör överträdelsen upphörde. Medlemsstaterna bör se till att preskriptionsfristen avbryts av varje handling som hänför sig till en utredning eller ett rättsligt förfarande som rör den tullrättsliga överträdelsen. Medlemsstaterna bör fastställa de fall där preskriptionsfristen suspenderas. De bör se till att det inte går att inleda eller fortsätta ett förfarande som rör en tullrättslig överträdelse efter det att en period av åtta år har löpt ut. De bör också se till att preskriptionsfristen för verkställande av ett beslut om att tillgripa en sanktion är tre år.
(13)  Preskriptionsfristen för ett förfarande som rör en tullrättslig överträdelse bör vara fyra år från och med den dag då överträdelsen begicks eller, när det gäller kontinuerliga eller upprepade överträdelser, från och med den dag då det beteende som utgör överträdelsen upphörde. Medlemsstaterna bör se till att preskriptionsfristen avbryts av varje handling som hänför sig till en utredning eller ett rättsligt förfarande som rör samma tullrättsliga överträdelse, eller en handling begången av en person som är ansvarig för överträdelsen. Medlemsstaterna bör kunna fastställa de fall där preskriptionsfristen suspenderas. Oavsett eventuella avbrott i preskriptionsfristen bör ett förfarande alltid tidsbegränsas så att det inte kan fortsättas efter det att en period av åtta år har löpt ut. De bör också se till att preskriptionsfristen för verkställande av ett beslut om att tillgripa en sanktion är tre år.
Ändring 12
Förslag till direktiv
Skäl 14
(14)  Medlemsstaterna bör se till att ett administrativt förfarande som rör en tullrättslig överträdelse suspenderas om ett straffrättsligt förfarande har inletts mot samma person med avseende på samma förhållanden. Återupptagande av ett administrativt förfarande efter ett straffrättsligt förfarande bör vara möjligt endast med strikt iakttagande av principen ne bis in idem.
(14)  Medlemsstaterna bör se till att ett administrativt förfarande som rör en tullrättslig överträdelse suspenderas om ett straffrättsligt förfarande har inletts mot samma person med avseende på samma förhållanden. Återupptagande av ett administrativt förfarande efter ett straffrättsligt förfarande bör vara möjligt endast med strikt iakttagande av principen ne bis in idem, vilken innebär att samma överträdelse inte får straffas två gånger.
Ändring 13
Förslag till direktiv
Skäl 15a (nytt)
(15a)   Det övergripande syftet med detta direktiv är att säkerställa ett effektivt verkställande av unionens tullagstiftning. Den rättsliga ram som direktivet tillhandahåller möjliggör dock inget integrerat arbetssätt i verkställighetsfrågor, såsom övervakning, kontroll och utredning. Kommissionen bör därför åläggas att inför Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om dessa aspekter, också om genomförandet av den gemensamma ramen för riskhantering, för att bedöma om ytterligare lagstiftning är av nöden.
Ändring 14
Förslag till direktiv
Skäl 18a (nytt)
(18a)   Detta direktiv syftar till att stärka tullsamarbetet genom att tillnärma de nationella lagstiftningarna om tullrättsliga sanktioner till varandra. Medlemsstaternas rättstraditioner är i dag mycket olika, vilket innebär att det inte kan bli tal om en fullständig harmonisering.
Ändring 15
Förslag till direktiv
Artikel 1 – punkt 1
1.  Detta direktiv fastställer en ram för överträdelser av unionens tullagstiftning och föreskriver sanktioner för sådana överträdelser.
1.  Detta direktiv syftar till att bidra till den inre marknadens goda funktion och att fastställa ramen för överträdelser av unionens tullagstiftning och föreskriver att det införs icke-straffrättsliga sanktioner för sådana överträdelser, genom att tillnärma bestämmelserna i medlemsstaternas lagar och andra författningar till varandra.
Ändring 16
Förslag till direktiv
Artikel 1 – punkt 2a (ny)
2a.   Detta direktiv omfattar medlemsstaternas skyldigheter gentemot Europeiska unionens handelspartner och gentemot Världshandelsorganisationen och Världstullorganisationen, i syfte att etablera en enhetlig och välfungerande inre marknad samtidigt som handeln underlättas och förutsebarheten garanteras.
Ändring 17
Förslag till direktiv
Artikel 2
Artikel 2
Artikel 2
Tullrättsliga överträdelser och sanktioner
Allmänna principer
Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för de tullrättsliga överträdelserna i artiklarna 36.
1.   Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för de tullrättsliga överträdelserna i artiklarna 3 och 6, med strikt iakttagande av principen ne bis in idem.
Medlemsstaterna ska säkerställa att de handlingar eller underlåtenheter som fastställs i artiklarna 3 och 6 utgör tullrättsliga överträdelser, när de begås med uppsåt eller av oaktsamhet.
Medlemsstaterna får också, i enlighet med nationell lagstiftning och unionsrätten, föreskriva straffrättsliga i stället för icke-straffrättsliga sanktioner, om den ifrågavarande överträdelsens art och svårhetsgrad påkallar detta för att den sanktion som åläggs ska bli effektiv, proportionell och avskräckande.
2.   Vid tillämpning av detta direktiv ska
(a)   tullmyndigheterna fastställa om överträdelsen begåtts av oaktsamhet, alltså om den som är ansvarig för den inte visat vederbörlig aktsamhet vid övervakningen av sina handlingar eller vidtagit åtgärder som är uppenbart otillräckliga för att inte de omständigheter ska inträffa som föranleder överträdelsen, om man rimligtvis kunnat förutse risken för detta,
(b)   tullmyndigheterna fastställa om överträdelsen begåtts med uppsåt, alltså om den som är ansvarig för handlingen eller underlåtelsen begått den med vetskap om att handlingen eller underlåtelsen inneburit en överträdelse, eller medvetet begått den i akt och mening att bryta mot tullagstiftningen,
(c)   skrivfel eller misstag inte räknas som tullrättsliga överträdelser, om det inte klart framgår av alla förhandenvarande omständigheter att de begåtts av oaktsamhet eller med uppsåt.
Ändring 18
Förslag till direktiv
Artikel 2a (ny)
Artikel 2a
Förenklade handelsprocedurer
För att uppfylla EU:s åtaganden enligt WTO:s avtal om förenklade handelsprocedurer ska medlemsstaterna arbeta tillsammans för att inrätta ett samarbetssystem där alla medlemsstater deltar. Systemet ska syfta till att samordna nyckelindikatorer för tullsanktioner (analys av antalet överklaganden, återfallsnivå etc.), sprida information om bästa praxis mellan tullkontoren (kontrollers och sanktioners effektivitet, minskning av administrativa kostnader etc.), lyfta fram de ekonomiska aktörernas erfarenheter och skapa kopplingar mellan dem, övervaka hur tullkontoren bedriver sin verksamhet och föra statistik över överträdelser som begås av företag från tredjeländer. Inom detta samarbetssystem ska alla medlemsstater utan dröjsmål underrättas om utredningar av tullrättsliga överträdelser och om konstaterade överträdelser, så att handeln underlättas, olagliga varor inte kommer in på den inre marknaden och kontrollerna blir effektivare.
Ändring 19
Förslag till direktiv
Artikel 3
Artikel 3
Artikel 3
Tullrättsliga överträdelser som medför strikt ansvar
Tullrättsliga överträdelser
Medlemsstaterna ska se till att följande handlingar och underlåtenheter utgör tullrättsliga överträdelser oberoende av inslag av skuld:
Medlemsstaterna ska se till att följande handlingar och underlåtenheter utgör tullrättsliga överträdelser:
(a)  Underlåtenhet hos en person som inger en tulldeklaration, en deklaration för tillfällig lagring, en summarisk införseldeklaration, en summarisk utförseldeklaration, en deklaration om återexport eller en anmälan om återexport att säkerställa att de uppgifter som lämnas i deklarationen, i anmälan eller i en ansökan är riktiga och fullständiga, i enlighet med artikel 15.2 a i kodexen.
(a)  Underlåtenhet hos en person som inger en tulldeklaration, en deklaration för tillfällig lagring, en summarisk införseldeklaration, en summarisk utförseldeklaration, en deklaration om återexport eller en anmälan om återexport att säkerställa att de uppgifter som lämnas i deklarationen, i anmälan eller i en ansökan är riktiga och fullständiga, i enlighet med artikel 15.2 a i kodexen.
(b)  Underlåtenhet hos en person som inger en tulldeklaration, en deklaration för tillfällig lagring, en summarisk införseldeklaration, en summarisk utförseldeklaration, en deklaration om återexport eller en anmälan om återexport att säkerställa att alla styrkande handlingar är äkta, riktiga och giltiga, i enlighet med artikel 15.2 b i kodexen.
(b)  Underlåtenhet hos en person som inger en tulldeklaration, en deklaration för tillfällig lagring, en summarisk införseldeklaration, en summarisk utförseldeklaration, en deklaration om återexport eller en anmälan om återexport att säkerställa att alla styrkande handlingar är äkta, riktiga och giltiga, i enlighet med artikel 15.2 b i kodexen.
(c)  Underlåtenhet hos en person att inge en summarisk införseldeklaration i enlighet med artikel 127 i kodexen, en anmälan av ett havsgående fartygs eller ett luftfartygs ankomst i enlighet med artikel 133 i kodexen, en deklaration för tillfällig lagring i enlighet med artikel 145 i kodexen, en tulldeklaration i enlighet med artikel 158 i kodexen, en anmälan av verksamhet i frizoner i enlighet med artikel 244.2 i kodexen, en deklaration före avgång i enlighet med artikel 263 i kodexen, en deklaration om återexport i enlighet med artikel 270 i kodexen, en summarisk utförseldeklaration i enlighet med artikel 271 i kodexen eller en anmälan om återexport i enlighet med artikel 274 i kodexen.
(c)  Underlåtenhet hos en person att inge en summarisk införseldeklaration i enlighet med artikel 127 i kodexen, en anmälan av ett havsgående fartygs eller ett luftfartygs ankomst i enlighet med artikel 133 i kodexen, en deklaration för tillfällig lagring i enlighet med artikel 145 i kodexen, en tulldeklaration i enlighet med artikel 158 i kodexen, en anmälan av verksamhet i frizoner i enlighet med artikel 244.2 i kodexen, en deklaration före avgång i enlighet med artikel 263 i kodexen, en deklaration om återexport i enlighet med artikel 270 i kodexen, en summarisk utförseldeklaration i enlighet med artikel 271 i kodexen eller en anmälan om återexport i enlighet med artikel 274 i kodexen.
(d)  Underlåtenhet hos en ekonomisk aktör att under den tidsperiod som tullagstiftningen kräver och med alla medel som är tillgängliga för tullmyndigheterna bevara sådana dokument och andra uppgifter som har samband med fullgörande av tullformaliteter, i enlighet med artikel 51 i kodexen.
(d)  Underlåtenhet hos en ekonomisk aktör att under den tidsperiod som tullagstiftningen kräver och med alla medel som är tillgängliga för tullmyndigheterna bevara sådana dokument och andra uppgifter som har samband med fullgörande av tullformaliteter, i enlighet med artikel 51 i kodexen.
(e)  Undandragande av varor som förts in i unionens tullområde från tullövervakning utan tullmyndigheternas tillstånd, i strid med artikel 134.1 första och andra stycket i kodexen.
(e)  Undandragande av varor som förts in i unionens tullområde från tullövervakning utan tullmyndigheternas tillstånd, i strid med artikel 134.1 första och andra stycket i kodexen.
(f)  Undandragande av varor från tullövervakning, i strid med artikel 134.1 fjärde stycket, artikel 158.3 eller artikel 242 i kodexen.
(f)  Undandragande av varor från tullövervakning, i strid med artikel 134.1 fjärde stycket, artikel 158.3 eller artikel 242 i kodexen.
(g)  Underlåtenhet hos en person som för in varor i unionens tullområde att fullgöra de skyldigheter som hänför sig till transporten av varorna till avsedd plats, i enlighet med artikel 135.1 i kodexen, eller att underrätta tullmyndigheterna om dessa skyldigheter inte kan fullgöras, i enlighet med artikel 137.1 och 137.2 i kodexen.
(g)  Underlåtenhet hos en person som för in varor i unionens tullområde att fullgöra de skyldigheter som hänför sig till transporten av varorna till avsedd plats, i enlighet med artikel 135.1 i kodexen, eller att utan dröjsmål underrätta tullmyndigheterna om dessa skyldigheter inte kan fullgöras samt om var varorna finns, i enlighet med artikel 137.1 och 137.2 i kodexen.
(h)  Underlåtenhet hos en person som för in varor i en frizon som gränsar till landgränsen mellan en medlemsstat och ett tredje land att föra in varorna i frizonen direkt, utan att passera genom någon annan del av unionens tullområde, i enlighet med artikel 135.2 i kodexen.
(h)  Underlåtenhet hos en person som för in varor i en frizon som gränsar till landgränsen mellan en medlemsstat och ett tredje land att föra in varorna i frizonen direkt, utan att passera genom någon annan del av unionens tullområde, i enlighet med artikel 135.2 i kodexen.
(i)  Underlåtenhet hos en deklarant för tillfällig lagring att lämna handlingar till tullmyndigheterna när det föreskrivs i unionslagstiftningen eller när det krävs för tullkontroller, i enlighet med artikel 145.2 i kodexen, eller hos en deklarant för ett tullförfarande att göra detta, i enlighet med artikel 163.2 i kodexen.
(i)  Underlåtenhet hos en deklarant för tillfällig lagring att lämna handlingar till tullmyndigheterna när det föreskrivs i unionslagstiftningen eller när det krävs för tullkontroller, i enlighet med artikel 145.2 i kodexen, eller hos en deklarant för ett tullförfarande att göra detta, i enlighet med artikel 163.2 i kodexen.
(j)  Underlåtenhet hos en ekonomisk aktör som är ansvarig för icke-unionsvaror i tillfällig lagring att inom tidsfristen hänföra varorna till ett tullförfarande eller återexportera dem, i enlighet med artikel 149 i kodexen.
(j)  Underlåtenhet hos en deklarant för tillfällig lagring eller hos den person som lagrar varorna, om de lagras på andra platser som anvisats eller godkänts av tullmyndigheterna, och som är ansvarig för icke-unionsvaror i tillfällig lagring att inom tidsfristen hänföra varorna till ett tullförfarande eller återexportera dem, i enlighet med artikel 149 i kodexen.
(k)  Underlåtenhet hos en deklarant för ett tullförfarande att vid den tidpunkt då tulldeklarationen eller en kompletterande deklaration inges inneha och för tullmyndigheterna hålla tillgängliga de styrkande handlingar som krävs för tillämpningen av förfarandet i fråga, i enlighet med artikel 163.1 och artikel 167.1 andra stycket i kodexen.
(k)  Underlåtenhet hos en deklarant för ett tullförfarande att vid den tidpunkt då tulldeklarationen eller en kompletterande deklaration inges inneha och för tullmyndigheterna hålla tillgängliga de styrkande handlingar som krävs för tillämpningen av förfarandet i fråga, i enlighet med artikel 163.1 och artikel 167.1 andra stycket i kodexen.
(l)  Underlåtenhet hos en deklarant för ett tullförfarande att när det gäller en förenklad deklaration enligt artikel 166 i kodexen eller en registrering i deklarantens bokföring enligt artikel 182 i kodexen inge en kompletterande deklaration vid det behöriga tullkontoret inom en särskild tidsfrist, i enlighet med artikel 167.1 i kodexen.
(l)  Underlåtenhet hos en deklarant för ett tullförfarande att när det gäller en förenklad deklaration enligt artikel 166 i kodexen eller en registrering i deklarantens bokföring enligt artikel 182 i kodexen inge en kompletterande deklaration vid det behöriga tullkontoret inom en särskild tidsfrist, i enlighet med artikel 167.1 i kodexen.
(m)  Avlägsnande eller förstöring utan tullmyndigheternas tillstånd av identifieringsmärken som tullmyndigheterna fäst på varor, förpackningar eller transportmedel, i strid med artikel 192.2 i kodexen.
(m)  Avlägsnande eller förstöring utan tullmyndigheternas tillstånd av identifieringsmärken som tullmyndigheterna fäst på varor, förpackningar eller transportmedel, i strid med artikel 192.2 i kodexen.
(n)  Underlåtenhet hos en person som är ansvarig för ett förfarande för aktiv förädling att avsluta förfarandet inom den angivna tidsfristen, i enlighet med artikel 257 i kodexen.
(n)  Underlåtenhet hos en person som är ansvarig för ett förfarande för aktiv förädling att avsluta förfarandet inom den angivna tidsfristen, i enlighet med artikel 257 i kodexen.
(o)  Underlåtenhet hos en person som är ansvarig för ett förfarande för passiv förädling att exportera defekta varor inom tidsfristen, i enlighet med artikel 262 i kodexen.
(o)  Underlåtenhet hos en person som är ansvarig för ett förfarande för passiv förädling att exportera defekta varor inom tidsfristen, i enlighet med artikel 262 i kodexen.
(p)  Uppförande av en byggnad i en frizon utan tullmyndigheternas förhandsgodkännande, i strid med artikel 244.1 i kodexen.
(p)  Uppförande av en byggnad i en frizon utan tullmyndigheternas förhandsgodkännande, i strid med artikel 244.1 i kodexen.
(q)  Underlåtenhet hos en betalningsskyldig person att betala import- eller exporttullar inom den föreskrivna tidsfristen, i enlighet med artikel 108 i kodexen.
(q)  Underlåtenhet hos en betalningsskyldig person att betala import- eller exporttullar inom den föreskrivna tidsfristen, i enlighet med artikel 108 i kodexen.
(qa)   Underlåtenhet hos en ekonomisk aktör att på begäran av tullmyndigheterna i lämplig form och inom rimlig tid tillhandahålla de handlingar och den information som krävs, och att ge tullmyndigheterna all nödvändig hjälp för att fullgöra tullformaliteter eller tullkontroller, i enlighet med artikel 15.1 i kodexen.
(qb)   Underlåtenhet hos en innehavare av ett beslut som rör tillämpningen av tullagstiftningen att fullgöra de skyldigheter som följer av beslutet, i enlighet med artikel 23.1 i kodexen.
(qc)   Underlåtenhet hos en innehavare av ett beslut som rör tillämpningen av tullagstiftningen att utan dröjsmål underrätta tullmyndigheterna om alla händelser som inträffar efter det att beslutet fattades av tullmyndigheterna och kan inverka på beslutets upprätthållande eller innehåll, i enlighet med artikel 23.2 i kodexen.
(qd)   Underlåtenhet hos en person som är ansvarig för ett förfarande för unionstransitering att inom föreskriven tid anmäla ankomsten av varorna i oförändrat skick till destinationstullkontoret, i enlighet med artikel 233.1 a i kodexen.
(qe)   Lossning eller omlastning av varor från det transportmedel på vilket de transporteras utan tullmyndigheternas tillstånd eller på platser som inte anvisats eller godkänts av dessa myndigheter, i strid med artikel 140 i kodexen.
(qf)   Lagring av varor i anläggningar för tillfällig lagring eller tullager utan tullmyndigheternas tillstånd, i strid med artiklarna 147 och 148 i kodexen.
(qg)   Underlåtenhet hos en tillståndshavare eller person som är ansvarig för förfarandet att fullgöra de skyldigheter som hör samman med lagring av varor som omfattas av tullagerförfarandet, i enlighet med artikel 242.1 a och b i kodexen.
(qh)   Tillhandahållande av felaktiga uppgifter eller dokument till tullmyndigheterna, i strid med artikel 15 eller artikel 163 i kodexen.
(qi)   Användning från en ekonomisk aktörs sida av oriktiga eller ofullständiga uppgifter eller oäkta, oriktiga eller ofullständiga dokument för att erhålla tillstånd från tullmyndigheterna för
(i)   att vara godkänd ekonomisk aktör, i enlighet med artikel 38 i kodexen,
(ii)   att använda förenklade deklarationer, i enlighet med artikel 166 i kodexen,
iii)   att använda andra tullförenklingar, i enlighet med artiklarna 177, 179, 182 eller 185 i kodexen, eller
(iv)   att hänföra varor till särskilda förfaranden, i enlighet med artikel 211 i kodexen.
(qj)   Införsel av varor till/utförsel av varor från unionens tullområde utan att varorna anmäls till/uppvisas för tullmyndigheterna, i strid med artiklarna 139, 245 och 267.2 i kodexen.
(qk)   Förädling av varor i ett tullager utan tullmyndigheternas tillstånd, i strid med artikel 241 i kodexen.
(ql)   Förvärv eller omhändertagande av varor som är föremål för någon av de tullrättsliga överträdelserna i leden qd och qi i denna artikel.
Ändring 20
Förslag till direktiv
Artikel 4
Artikel 4
utgår
Tullrättsliga överträdelser som begås av oaktsamhet
Medlemsstaterna ska se till att följande handlingar och underlåtenheter utgör tullrättsliga överträdelser när de begås av oaktsamhet:
(a)   Underlåtenhet hos en ekonomisk aktör som är ansvarig för icke-unionsvaror i tillfällig lagring att inom tidsfristen hänföra varorna till ett tullförfarande eller återexportera dem, i enlighet med artikel 149 i kodexen.
(b)   Underlåtenhet hos en ekonomisk aktör att ge tullmyndigheterna all nödvändig hjälp för att fullgöra tullformaliteter eller tullkontroller, i enlighet med artikel 15.1 i kodexen.
(c)   Underlåtenhet hos en innehavare av ett beslut som rör tillämpningen av tullagstiftningen att fullgöra de skyldigheter som följer av beslutet, i enlighet med artikel 23.1 i kodexen.
(d)   Underlåtenhet hos en innehavare av ett beslut som rör tillämpningen av tullagstiftningen att utan dröjsmål underrätta tullmyndigheterna om alla händelser som inträffar efter det att beslutet fattades av tullmyndigheterna och inverkar på beslutets upprätthållande eller innehåll, i enlighet med artikel 23.2 i kodexen.
(e)   Underlåtenhet hos en ekonomisk aktör att anmäla ankomsten av varor som förs in i unionens tullområde till tullmyndigheterna, i enlighet med artikel 139 i kodexen.
(f)   Underlåtenhet hos en person som är ansvarig för ett förfarande för unionstransitering att inom föreskriven tid anmäla ankomsten av varorna i oförändrat skick till destinationstullkontoret, i enlighet med artikel 233.1 a i kodexen.
(g)   Underlåtenhet hos en ekonomisk aktör att anmäla ankomsten av varor som förs in i en frizon till tullmyndigheterna, i enlighet med artikel 245 i kodexen.
(h)   Underlåtenhet hos en ekonomisk aktör att uppvisa varor som ska föras ut ur unionens tullområde för tullmyndigheterna vid utförsel, i enlighet med artikel 267.2 i kodexen.
(i)   Lossning eller omlastning av varor från det transportmedel på vilket de transporteras utan tullmyndigheternas tillstånd eller på platser som inte anvisats eller godkänts av dessa myndigheter, i strid med artikel 140 i kodexen.
(j)   Lagring av varor i anläggningar för tillfällig lagring eller tullager utan tullmyndigheternas tillstånd, i strid med artiklarna 147 och 148 i kodexen.
(k)   Underlåtenhet hos en tillståndshavare eller person som är ansvarig för förfarandet att fullgöra de skyldigheter som hör samman med lagring av varor som omfattas av tullagerförfarandet, i enlighet med artikel 242.1 a och b i kodexen.
Ändring 21
Förslag till direktiv
Artikel 5
Artikel 5
utgår
Tullrättsliga överträdelser som begås med uppsåt
Medlemsstaterna ska se till att följande handlingar och underlåtenheter utgör tullrättsliga överträdelser när de begås med uppsåt:
(a)   Tillhandahållande av felaktiga uppgifter eller dokument till tullmyndigheterna, i strid med artikel 15 eller artikel 163 i kodexen.
(b)   Användning från en ekonomisk aktörs sida av felaktiga uppgifter eller andra oriktiga medel för att erhålla tillstånd från tullmyndigheterna:
i)   att vara godkänd ekonomisk aktör, i enlighet med artikel 38 i kodexen,
ii)   att använda förenklade deklarationer, i enlighet med artikel 166 i kodexen,
iii)   att använda andra tullförenklingar, i enlighet med artiklarna 177, 179, 182 och 185 i kodexen,
iv)   att hänföra varor till särskilda förfaranden, i enlighet med artikel 211 i kodexen.
(c)   Införsel av varor till/utförsel av varor från unionens tullområde utan att varorna anmäls till/uppvisas för tullmyndigheterna, i strid med artiklarna 139, 245 och 267.2 i kodexen.
(d)   Underlåtenhet hos en innehavare av ett beslut som rör tillämpningen av tullagstiftningen att fullgöra de skyldigheter som följer av beslutet, i enlighet med artikel 23.1 i kodexen.
(e)   Underlåtenhet hos en innehavare av ett beslut som rör tillämpningen av tullagstiftningen att utan dröjsmål underrätta tullmyndigheterna om alla händelser som inträffar efter det att beslutet fattades av tullmyndigheterna och inverkar på beslutets upprätthållande eller innehåll, i enlighet med artikel 23.2 i kodexen.
(f)   Förädling av varor i ett tullager utan tullmyndigheternas tillstånd, i strid med artikel 241 i kodexen.
(g)   Förvärv eller omhändertagande av varor som är föremål för någon av de tullrättsliga överträdelserna i artikel 4 f och led c i denna artikel.
Ändring 22
Förslag till direktiv
Artikel 6
Artikel 6
Artikel 6
Anstiftan, medhjälp och försök
Anstiftan, medhjälp och försök
1.  Medlemsstaterna ska vidta de nödvändiga åtgärderna för att se till att anstiftan av eller medhjälp till en sådan handling eller underlåtenhet som avses i artikel 5 utgör en tullrättslig överträdelse.
1.  Medlemsstaterna ska vidta de nödvändiga åtgärderna för att se till att anstiftan av eller medhjälp till en sådan handling eller underlåtenhet som avses i artikel 8b.2 utgör en tullrättslig överträdelse.
2.  Medlemsstaterna ska vidta de nödvändiga åtgärderna för att se till att försök att begå en sådan handling som avses i artikel 5 b eller c utgör en tullrättslig överträdelse.
2.  Medlemsstaterna ska vidta de nödvändiga åtgärderna för att se till att försök att begå en sådan handling som avses i artikel 3 qi eller qj utgör en tullrättslig överträdelse.
Ändring 23
Förslag till direktiv
Artikel 7
Artikel 7
Artikel 7
Fel från tullmyndigheternas sida
Fel från tullmyndigheternas sida
De handlingar eller underlåtenheter som avses i artiklarna 3-6 ska inte utgöra tullrättsliga överträdelser när de inträffar till följd av ett fel från tullmyndigheternas sida.
De handlingar eller underlåtenheter som avses i artiklarna 3 och 6 ska inte utgöra tullrättsliga överträdelser när de inträffar till följd av ett fel från tullmyndigheternas sida, i enlighet med artikel 119 i tullkodexen, och tullmyndigheterna ska vara ansvariga om felen orsakar skada.
Ändring 24
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 1 – inledningen
1.  Medlemsstaterna ska se till att en juridisk person ställs till ansvar för en tullrättslig överträdelse som begås till dess förmån av en person som agerar antingen enskilt eller som en del av den juridiska personens organisation och har en ledande ställning inom den juridiska personen, grundad på något av följande:
1.  Medlemsstaterna ska se till att en juridisk person ställs till ansvar för en tullrättslig överträdelse enligt artiklarna 3 och 6 som begås till dess förmån av en person som agerar antingen enskilt eller som en del av den juridiska personens organisation och har en ledande ställning inom den juridiska personen, grundad på något av följande:
Ändring 25
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 2
2.  Medlemsstaterna ska också se till att juridiska personer ställs till ansvar i fall där brister i sådan övervakning eller kontroll som en person som avses i punkt 1 har ansvar för har gjort det möjligt för en person som är underställd den personen att begå en tullrättslig överträdelse till den juridiska personens förmån.
(Berör inte den svenska versionen.)
Ändring 26
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 3a (ny)
3a.   I detta direktiv avses med juridisk person varje rättssubjekt som har denna status enligt tillämplig lagstiftning, med undantag av stater eller offentliga organ vid utövandet av offentliga maktbefogenheter, samt offentliga internationella organisationer.
Ändring 27
Förslag till direktiv
Artikel 8a (ny)
Artikel 8a
Faktorer som ska beaktas vid bedömning av om en överträdelse ska betraktas som en mindre överträdelse
1.   Vid fastställandet av om en överträdelse som avses i artikel 3 ska betraktas som en mindre överträdelse ska medlemsstaterna från och med att förfarandet inleds, alltså i samband med att det fastställs om en tullrättslig överträdelse begåtts, säkerställa att deras behöriga myndigheter beaktar alla relevanta omständigheter som kan inverka på fallet, inbegripet följande:
(a)   Överträdelsen begicks på grund av oaktsamhet.
(b)   De berörda varorna är inte föremål för sådana förbud eller restriktioner som avses i artiklarna 134.1 andra meningen och 267.3 e i tullkodexen.
(c)   Överträdelsen har ringa eller ingen inverkan på beloppet för de tullavgifter som ska betalas.
(d)   Den person som gjort sig skyldig till överträdelsen samarbetar under förfarandena effektivt med den behöriga myndigheten.
(e)   Den person som gjort sig skyldig till överträdelsen har självmant gett den till känna, förutsatt att den ännu inte är föremål för någon utredning som den person som gjort sig skyldig till överträdelsen har kännedom om.
(f)   Den person som gjort sig skyldig till överträdelsen kan visa prov på att göra en avsevärd insats för att rätta sig efter unionens tullagstiftning, genom att ådagalägga en hög nivå av kontroll över sin verksamhet, exempelvis med hjälp av ett system för efterlevnad.
(g)   Den person som gjort sig skyldig till överträdelsen är ett litet eller medelstort företag som saknar tidigare erfarenhet av tullfrågor.
2.   Behöriga myndigheter ska betrakta en överträdelse såsom mindre endast om det i samband med överträdelsen inte föreligger några försvårande omständigheter av de slag som avses i artikel 8b.
Ändring 28
Förslag till direktiv
Artikel 8b (ny)
Artikel 8b
Faktorer som ska beaktas vid bedömning av huruvida en överträdelse är allvarlig
1.   Vid fastställandet av om en överträdelse som avses i artikel 3 eller 6 ska betraktas som en allvarlig överträdelse ska medlemsstaterna från och med att förfarandet inleds, alltså i samband med att det fastställs om en tullrättslig överträdelse begåtts, säkerställa att deras behöriga myndigheter beaktar alla relevanta omständigheter som kan inverka på fallet, inbegripet följande:
(a)   Överträdelsen begicks med uppsåt.
(b)   Överträdelsen begicks fortlöpande, under en längre tid, så att det framkom att den var avsedd att fortsätta begås.
(c)   En liknande eller anknuten överträdelse fortsätter eller upprepas, alltså att den begåtts mer än en gång.
(d)   Överträdelsen påverkar avsevärt beloppet för de undanhållna import- eller exporttullarna.
(e)   De berörda varorna är föremål för sådana förbud eller restriktioner som avses i artiklarna 134.1 andra meningen och 267.3 e i tullkodexen.
(f)   Den person som gjort sig skyldig till överträdelsen vägrar samarbeta, eller samarbeta fullt ut, med den behöriga myndigheten.
(g)   Den person som gjort sig skyldig till överträdelsen har tidigare begått överträdelser.
2.   De överträdelser som avses i artikel 3 f, g, p, qi och qj utgör redan till följd av sin karaktär allvarliga överträdelser.
Ändring 29
Förslag till direktiv
Artikel 9
Artikel 9
Artikel 9
Sanktioner för tullrättsliga överträdelser enligt artikel 3
Icke-straffrättsliga sanktioner för mindre tullrättsliga överträdelser,
Medlemsstaterna ska se till att effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner införs för tullrättsliga överträdelser enligt artikel 3, inom följande gränser:
1.   Medlemsstaterna ska se till att effektiva, proportionella, avskräckande och icke-straffrättsliga sanktioner införs, utöver återkrävande av de tullavgifter som undanhållits, för de tullrättsliga överträdelser enligt artikel 3 som anses som mindre överträdelser i enlighet med artikel 8a, inom följande gränser:
(a)  När den tullrättsliga överträdelsen avser särskilda varor, böter på 1–5 % av varornas värde.
(a)  När den tullrättsliga överträdelsen är kopplad till de undanhållna tullavgifterna, böter på upp till 70 % av de undanhållna tullavgifterna.
(b)  När den tullrättsliga överträdelsen inte avser särskilda varor, böter på 150–7 500 euro.
(b)  När den tullrättsliga överträdelsen inte är kopplad till de undanhållna tullavgifterna, böter på upp till 7 500 euro.
2.   Vid fastställandet av vilken nivå av sanktioner som ska åläggas, inom ramen för de gränser som fastställs i punkt 1 i denna artikel, ska medlemsstaterna säkerställa att alla relevanta omständigheter i artikel 8a beaktas.
Ändring 30
Förslag till direktiv
Artikel 10
Artikel 10
utgår
Sanktioner för tullrättsliga överträdelser enligt artikel 4
Medlemsstaterna ska se till att effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner införs för tullrättsliga överträdelser enligt artikel 4, inom följande gränser:
(a)   När den tullrättsliga överträdelsen avser särskilda varor, böter på upp till 15 % av varornas värde.
(b)   När den tullrättsliga överträdelsen inte avser särskilda varor, böter på upp till 22 500 euro.
Ändring 31
Förslag till direktiv
Artikel 11
Artikel 11
Artikel 11
Sanktioner för tullrättsliga överträdelser enligt artiklarna 5 och 6
Icke-straffrättsliga sanktioner för allvarliga tullrättsliga överträdelser
Medlemsstaterna ska se till att effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner införs för tullrättsliga överträdelser enligt artiklarna 5 och 6, inom följande gränser:
1.   Medlemsstaterna ska se till att effektiva, proportionella, avskräckande och icke-straffrättsliga sanktioner införs, utöver återkrävande av de tullavgifter som undanhållits, för de tullrättsliga överträdelser som avses i artiklarna 3 och 6 och som anses allvarliga i enlighet med artikel 8b, inom följande gränser:
(a)  När den tullrättsliga överträdelsen avser särskilda varor, böter på upp till 30 % av varornas värde.
(a)  När den tullrättsliga överträdelsen är kopplad till de undanhållna tullavgifterna, böter på mellan 70 % och 140 % av de undanhållna tullavgifterna.
(aa)   När den tullrättsliga överträdelsen inte är kopplad till de undanhållna tullavgifterna utan till varornas värde, böter på mellan 15 % och 30 % av varornas värde.
(b)  När den tullrättsliga överträdelsen inte avser särskilda varor, böter på upp till 45 000 euro.
(b)  När den tullrättsliga överträdelsen inte är kopplad vare sig till de undanhållna tullavgifterna eller till varornas värde, böter på mellan 7 500 och 45 000 euro.
2.   Vid fastställandet av vilken nivå av sanktioner som ska åläggas, inom ramen för de gränser som fastställs i punkt 1 i denna artikel, ska medlemsstaterna säkerställa att alla relevanta omständigheter i artiklarna 8a och 8b.1 beaktas.
Ändring 32
Förslag till direktiv
Artikel 11a (ny)
Artikel 11a
Andra icke-straffrättsliga sanktioner för allvarliga överträdelser
1.   Förutom de sanktioner som förtecknas i artikel 11, och i enlighet med tullkodexen, får medlemsstaterna också ålägga följande icke-monetära sanktioner om en allvarlig överträdelse begås:
(a)   Permanent eller tillfälligt förverkande av varorna.
(b)   Indragning av en beviljad auktorisering.
2.   Medlemsstaterna ska, i enlighet med tullkodexen, föreskriva att beslut om beviljande av status som godkänd ekonomisk aktör ska upphävas vid allvarlig eller upprepad tullrättslig överträdelse.
Ändring 33
Förslag till direktiv
Artikel 11b (ny)
Artikel 11b
Översyn
1.   Beloppen på de böter som tillämpas i enlighet med artiklarna 9 och 11 ska ses över av kommissionen, tillsammans med medlemsstaternas behöriga myndigheter, fem år från och med ... [dagen för detta direktivs ikraftträdande]. Översynen ska syfta till att göra de bötesbelopp som tillämpas inom ramen för tullunionen mer likvärdiga, med målet att harmonisera tullunionens funktionssätt.
2.   Kommissionen ska årligen offentliggöra de sanktioner som medlemsstaterna tillämpar på sådana tullrättsliga överträdelser som avses i artiklarna 3 och 6.
3.   Medlemsstaterna ska säkerställa efterlevnaden av tullagstiftningen i den mening som avses i artikel 5.2 i förordning (EU) nr 952/2013 och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/20121.
_______________
1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 av den 25 oktober 2012 om tillämpning av det allmänna pensionssystemet och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 732/2008 (EUT L 303, 31.10.2012, s. 1).
Ändring 34
Förslag till direktiv
Artikel 11c (ny)
Artikel 11c
Överenskommelse
Medlemsstaterna ska se till att det finns ett förfarande för överenskommelse så att de behöriga myndigheterna kan ingå en överenskommelse med en person som begått en överträdelse som ett alternativ till inledande eller fullföljande av en rättsprocess för åläggande av en sanktion, mot att vederbörande går med på en omedelbart verkställbar sanktion.
När rättsliga förfaranden redan inletts kan de behöriga myndigheterna emellertid ingå en överenskommelse endast med den rättsliga myndighetens godkännande.
Kommissionen ska tillhandahålla riktlinjer för förfaranden för överenskommelser för att säkerställa att en person som gjort sig skyldig till en överträdelse ges möjlighet till överenskommelse i enlighet med principen om likabehandling och på ett sätt som medger insyn, samt att varje ingången överenskommelse innefattar att resultatet av förfarandet ska offentliggöras.
Ändring 35
Förslag till direktiv
Artikel 12
Artikel 12
utgår
Effektiv tillämpning av sanktioner: behöriga myndigheters utövande av befogenheter att tillgripa sanktioner
Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna när de fastställer typen av och nivån på sanktioner för tullrättsliga överträdelser enligt artiklarna 3–6 beaktar alla relevanta omständigheter, bl.a. följande, där så är lämpligt:
(a)   Överträdelsens svårhetsgrad och varaktighet.
(b)   Huruvida den person som gjort sig skyldig till överträdelsen är en godkänd ekonomisk aktör.
(c)   Beloppet för de undanhållna import- eller exporttullarna.
(d)   Huruvida de berörda varorna är föremål för sådana förbud och restriktioner som avses i artiklarna 134.1 andra meningen och 267.3 e i kodexen eller innebär ett hot mot allmän säkerhet.
(e)   Viljan hos den person som gjort sig skyldig till överträdelsen att samarbeta med den behöriga myndigheten.
(f)   Tidigare överträdelser av den person som gjort sig skyldig till överträdelsen.
Ändring 36
Förslag till direktiv
Artikel 12a (ny)
Artikel 12a
Efterlevnad
Medlemsstaterna ska säkerställa att riktlinjer och publikationer om hur man ska följa och fortsätta följa unionens tullagstiftning görs tillgängliga för berörda parter i ett lättillgängligt, begripligt och aktuellt format.
Ändring 37
Förslag till direktiv
Artikel 13
Artikel 13
Preskription
Artikel 13
Preskription
1.  Medlemsstaterna ska se till att preskriptionsfristen för ett förfarande som rör en tullrättslig överträdelse enligt artiklarna 36 är fyra år och börjar löpa den dag då överträdelsen begicks.
1.  Medlemsstaterna ska se till att preskriptionsfristen för inledande av ett förfarande som rör en tullrättslig överträdelse enligt artiklarna 3 och 6 är fyra år och att den börjar löpa den dag då överträdelsen begicks.
2.  Vad beträffar kontinuerliga eller upprepade tullrättsliga överträdelser ska medlemsstaterna se till att preskriptionsfristen börjar löpa den dag då den handling eller underlåtenhet som utgör överträdelsen upphörde.
2.  Vad beträffar kontinuerliga eller upprepade tullrättsliga överträdelser ska medlemsstaterna se till att preskriptionsfristen börjar löpa den dag då den handling eller underlåtenhet som utgör överträdelsen upphörde.
3.  Medlemsstaterna ska se till att preskriptionsfristen avbryts av varje handling av den behöriga myndigheten som den berörda personen underrättas om och som hänför sig till en utredning eller ett rättsligt förfarande som rör en och samma tullrättsliga överträdelse. Preskriptionsfristen ska börja löpa samma dag som den avbrytande handlingen äger rum.
3.  Medlemsstaterna ska se till att preskriptionsfristen avbryts av varje handling av den behöriga myndigheten som den berörda personen underrättas om och som hänför sig till en utredning eller ett rättsligt förfarande som rör en och samma tullrättsliga överträdelse samt av en handling som begås av den person som gjort sig skyldig till överträdelsen. Preskriptionsfristen ska fortsätta löpa samma dag som den avbrytande handlingen upphör.
4.  Medlemsstaterna ska se till att det inte går att inleda eller fortsätta ett förfarande som rör en tullrättslig överträdelse enligt artiklarna 36 efter det att en period av åtta år från och med den dag som avses i punkt 1 eller 2 har löpt ut.
4.  Medlemsstaterna ska se till, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 14.2, att det inte går att inleda eller fortsätta ett förfarande som rör en tullrättslig överträdelse enligt artikel 3 eller 6 efter det att en period av åtta år från och med den dag som avses i punkt 1 eller 2 i denna artikel har löpt ut, oavsett eventuella avbrott i preskriptionsfristen i enlighet med punkt 3 i denna artikel.
5.  Medlemsstaterna ska se till att preskriptionsfristen för verkställande av ett beslut om att tillgripa en sanktion är tre år. Denna period ska börja löpa den dag då beslutet vinner laga kraft.
5.  Medlemsstaterna ska se till att preskriptionsfristen för verkställande av ett beslut om att tillgripa en sanktion är tre år. Denna period ska börja löpa den dag då beslutet vinner laga kraft.
6.  Medlemsstaterna ska fastställa de fall där de preskriptionsfrister som anges i punkterna 1, 4 och 5 suspenderas.
6.  Medlemsstaterna ska fastställa de fall där de preskriptionsfrister som anges i punkterna 1, 4 och 5 suspenderas.
Ändring 38
Förslag till direktiv
Artikel 16
Medlemsstaterna ska samarbeta vid och utbyta alla uppgifter som behövs för sådana förfaranden som rör en handling eller underlåtenhet som utgör en tullrättslig överträdelse enligt artiklarna 36, särskilt i fall där mer än en medlemsstat har inlett ett förfarande mot samma person med avseende på samma förhållanden.
Medlemsstaterna ska samarbeta vid och utbyta alla uppgifter som behövs för sådana förfaranden som rör en handling eller underlåtenhet som utgör en tullrättslig överträdelse enligt artiklarna 3 och 6, särskilt i fall där mer än en medlemsstat har inlett ett förfarande mot samma person med avseende på samma förhållanden. Samarbetet mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter ska ha som mål att höja effektiviteten i tullens varukontroller och att harmonisera förfarandena inom unionen.
Ändring 39
Förslag till direktiv
Artikel 16 – stycke 1a (nytt)
Kommissionen ska övervaka medlemsstaternas samarbete för att upprätta viktiga indikatorer för genomförande av tullkontroller och tullrättsliga sanktioner, spridning av bästa praxis och samordning av utbildning av tulltjänstemän.
Ändring 40
Förslag till direktiv
Artikel 17
Artikel 17
Artikel 17
Beslag
Beslag
Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna har möjlighet att tillfälligt beslagta sådana varor och transportmedel och andra instrument som används för att begå tullrättsliga överträdelser enligt artiklarna 36.
Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna har möjlighet att tillfälligt beslagta sådana varor och transportmedel eller andra instrument som används för att begå tullrättsliga överträdelser enligt artiklarna 3 och 6. Om en medlemsstat, efter åläggande av en sådan sanktion, permanent beslagtar sådana varor kan medlemsstaten välja att förstöra, återanvända eller återvinna varorna, enligt vad som är lämpligt.
Ändring 41
Förslag till direktiv
Artikel 18 – stycke 1a (nytt)
Senast den 31 december 2017 ska kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om övriga inslag i verkställandet av unionens tullagstiftning, såsom övervakning, kontroll och utredning, vid behov åtföljd av ett lagstiftningsförslag avsett att komplettera detta direktiv.
Ändring 42
Förslag till direktiv
Artikel 18a (ny)
Artikel 18a
Medlemsstaternas rapportering
Medlemsstaterna ska till kommissionen skicka statistik om överträdelser, där det framgår vilka sanktioner som ålagts till följd av överträdelserna, för att kommissionen ska kunna utvärdera tillämpningen av detta direktiv. Den information som således tillhandahålls ska skickas årligen efter det att detta direktiv trätt i kraft. Kommissionen kan använda dessa uppgifter vid översyn av direktivet i syfte att bättre tillnärma nationella system för sanktioner.

(1) Ärendet återförvisades till det ansvariga utskottet för ytterligare behandling enligt artikel 61.2 andra stycket i arbetsordningen (A8-0239/2016).


Förslag till ändringsbudget nr 3/2016: Institutionernas säkerhet
PDF 242kWORD 42k
Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2016 om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 3 för budgetåret 2016: Institutionernas säkerhet (12600/2016 – C8-0409/2016 – 2016/2121(BUD))
P8_TA(2016)0401A8-0295/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(1), särskilt artikel 41,

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, slutgiltigt antagen den 25 november 2015(2),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(3),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(4),

–  med beaktande av det förslag till ändringsbudget nr 3/2016 som kommissionen antog den 30 juni 2016 (COM(2016)0310),

–  med beaktande av den ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 3/2016 som rådet antog den 11 oktober 2016 och översände till Europaparlamentet samma dag (12600/2016 – C8-0409/2016),

–  med beaktande av skrivelsen från Europaparlamentets talman till kommissionens ordförande av den 7 juni 2016, i synnerhet punkt 3,

–  med beaktande av sitt uttalande som avser tillämpningen av punkt 27 i det interinstitutionella avtalet och som utgör del av de gemensamma slutsatser som lades fram den 14 november 2015 inom ramen för förlikningsförfarandet om 2016 års budget,

–  med beaktande av artiklarna 88 och 91 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0295/2016), och av följande skäl:

A.  De terrorattentat som nyligen begåtts har fått unionens institutioner att se över sina säkerhetsbehov och fastställa ett behov av ytterligare resurser 2016.

B.  I förslaget till ändringsbudget nr 3/2016 föreslås följaktligen en ökning av budgeten för säkerhet för ett totalt belopp på 15,8 miljoner EUR för Europaskolorna, Europaparlamentet, Europeiska kommissionen, Europeiska unionens domstol, Europeiska revisionsrätten, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och Europeiska utrikestjänsten.

C.  Syftet med ändringsbudget nr 3/2016 är framför allt att inrätta ytterligare 35 fasta tjänster för rekrytering av ytterligare säkerhetspersonal vid Europaparlamentet. Dessa tjänster bör bibehållas i 2017 års budget och undantas från målet att minska personalstyrkan med 5 %, eftersom de hänför sig till en ny verksamhet. Parlamentet respekterar till fullo sitt uttalande om minskningen av personalstyrkan med 5 %, vilket bifogats de gemensamma slutsatserna om 2016 års budget.

1.  Europaparlamentet noterar förslaget till ändringsbudget nr 3/2016, som lagts fram av kommissionen.

2.  Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 3/2016.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att förklara ändringsbudget nr 3/2016 slutgiltigt antagen och se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och revisionsrätten samt till de nationella parlamenten.

(1) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(2) EUT L 48, 24.2.2016.
(3) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(4) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.


EU-strategi gentemot Iran efter kärnteknikavtalet
PDF 212kWORD 54k
Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2016 om EU-strategin gentemot Iran efter kärnteknikavtalet (2015/2274(INI))
P8_TA(2016)0402A8-0286/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, och Irans utrikesminister Mohammad Javad Zarif i Teheran den 16 april 2016,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2231 (2015). antagen den 20 juli 2015,

–  med beaktande av rådets slutsatser om avtalet om Irans kärntekniska program av den 20 juli 2015,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Iran, särskilt de av den 10 mars 2011 om EU:s förhållningssätt gentemot Iran(1), av den 14 juni 2012 om situationen för etniska minoriteter i Iran(2), av den 17 november 2011 om Iran – nya kränkningar av de mänskliga rättigheterna(3) och av den 3 april 2014 om EU:s strategi gentemot Iran(4),

–  med beaktande av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, med beaktande av EU:s årsrapporter om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om EU:s årsrapporter om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2015 om dödsstraffet(5),

–  med beaktande av rapporten från FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Islamiska republiken Iran av den 10 mars 2016, hans senaste uttalanden av den 20 maj och 8 juni 2016, där oro uttrycks över fängslandet av försvarare av de mänskliga rättigheterna, den senaste vågen av uppvigling till hat mot bahá’í-samfundet och rapporten från FN:s generalsekreterare av den 3 mars 2016 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Islamiska republiken Iran,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 70/173 om människorättssituationen i Islamiska republiken Iran, A/RES/70/173, antagen den 17 december 2015,

–  med beaktande av uttalandet av vice ordföranden/den höga representanten Federica Mogherini av den 14 oktober 2015 om avrättningen av en ungdomsbrottsling i Iran och av den 20 maj 2016 om domen mot den iranske försvararen av de mänskliga rättigheterna Narges Mohammadi,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för internationell handel (A8-0286/2016).

A.  Efter kärnteknikavtalet med Iran och intern politisk utveckling i Iran finns det nu en möjlighet för reformer i landet och för bättre förbindelser med Europeiska unionen.

Förbindelserna mellan EU och Iran

Politisk dialog

1.  Europaparlamentet anser att den gemensamma övergripande handlingsplanen, det så kallade kärnteknikavtalet med Iran, var ett påtagligt framsteg för multilateral diplomati, och särskilt europeisk diplomati, och bör medföra inte bara en märkbar förbättring i relationerna mellan EU och Iran, men även främja stabilitet i hela regionen. Parlamentet anser att alla parter nu ansvarar för att avtalet genomförs strikt och fullständigt. Parlamentet välkomnar inrättandet av den gemensamma kommissionen bestående av representanter för Iran och E3/EU+3 (Kina, Frankrike, Tyskland, Ryska federationen, Förenade kungariket och USA, med vice ordföranden/den höga representanten). Parlamentet stöder till fullo Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik i hennes roll som samordnare av den gemensamma kommission som har inrättats enligt den gemensamma övergripande handlingsplanen och anser att ett strikt och fullständigt genomförande av handlingsplanen fortsätter att vara av yttersta vikt.

2.  Europaparlamentet välkomnar besöket till Iran den 16 april 2016 av vice ordföranden/den höga representanten Mogherini tillsammans med sju EU‑kommissionsledamöter som en viktig milstolpe i strävandena att fastställa en ambitiös agenda för de bilaterala förbindelserna mellan EU och Iran på områden av ömsesidigt intresse. Parlamentet noterar att flera uttalanden från kommissionen och flera EU-delegationer som besökt Iran – varav den senaste omfattade vice ordföranden/den höga representanten och sju kommissionsledamöter – har fokuserat på handelsförbindelser och ekonomiska förbindelser.

3.  Europaparlamentet påminner om att rådets beslut att upphäva alla kärnenergirelaterade sanktioner mot Islamiska republiken Iran, till följd av att landet fullgjort sina åtaganden enligt den gemensamma övergripande handlingsplanen, gör det möjligt att på nytt samarbeta med Iran och kommer att skapa möjligheter och fördelar för båda sidor genom att erbjuda potentialen att på nytt öppna den iranska marknaden för Europas näringsliv. Iran har en stor, relativt välutbildad och ung befolkning, en av de mest diversifierade BNP-sammansättningarna i regionen, och landet behöver investeringar och är en potentiell marknad för europeiska varor av hög kvalitet.

4.  Europaparlamentet välkomnar öppenhet i förbindelserna med Iran. Parlamentet påpekar att förbindelserna mellan EU och Iran bör utvecklas hand i hand med genomförandet av kärnteknikavtalet/JCPOA. Parlamentet erinrar om att enligt avtalet kan Irans underlåtenhet att genomföra avtalet leda till att sanktionerna återinförs. Parlamentet uppmuntrar en förnyad relation mellan EU och dess medlemsstater och Iran, där de båda sidorna har ett nära samarbete i bilaterala och multilaterala frågor för att säkerställa en stabilare region och ett effektivt genomförande av kärnteknikavtalet. Parlamentet anser att förbindelserna mellan EU och Iran bör utvecklas genom en dialog på flera olika nivåer genom politiska, diplomatiska, ekonomiska, akademiska, tekniska och mänskliga kontakter som inbegriper aktörer från det civila samhället, icke-statliga organisationer samt människorättsförsvarare. Parlamentet stöder öppnandet av förbindelserna mellan EU och Iran till båda parternas nytta, utifrån en realistisk bedömning av gemensamma intressen och skillnader, i syfte att uppmuntra ett gradvis utvidgat samarbete i en förtroendeskapande anda, först och främst till nytta för människorna i Iran och i EU. Parlamentet stöder i detta hänseende unionens åtagande att förnya förbindelserna med Iran utifrån en dialog med följande principer: en dialog som är övergripande, som är samarbetsinriktad på de områden där både Iran och EU har gemensamma intressen, som är kritisk, öppen och uppriktig på de områden där Iran och EU har avvikande åsikter men där de söker en gemensam grund, och som är allmänt konstruktiv både beträffande inriktning och praxis.

5.  Europaparlamentet välkomnar de institutionella förändringar som gjorts inom Europeiska utrikestjänsten för att återspegla resultaten från den gemensamma övergripande handlingsplanen, särskilt inrättandet av en arbetsgrupp för Iran inom utrikestjänsten med målet att samordna de olika åtgärderna i alla Iranrelaterade frågor. Parlamentet välkomnar utrikestjänstens insatser för att tillsätta en EU-delegation i Teheran, vilket har krävts i Europaparlamentets tidigare resolutioner, eftersom den kommer att göra det möjligt för EU att samarbeta med de iranska myndigheterna för att allmänheten i landet ska ha bättre kännedom om själva EU, motverka missförstånd och stärka grunden för ett ökat samarbete mellan EU och Iran. Parlamentet understryker i detta avseende att handel och investeringar ligger inom EU:s befogenheter och att inrättandet av en EU-delegation i Teheran skulle möjliggöra ett samarbete mellan EU och Iran på områdena handel, utbildning, kultur, mänskliga rättigheter och miljömässig hållbarhet, vilket skulle bidra starkt till att uppfylla förväntningarna från båda sidorna. Parlamentet understryker att Euronews program på farsi i framtiden också bör var en viktig mediekanal mellan EU och persisktalande åskådare.

6.  Europaparlamentet erinrar om att EU och Iran har beslutat att granska frågor av gemensamt intresse på ett konstruktivt sätt. Parlamentet manar till en EU-strategi för förnyade förbindelser med Iran som till en början ska vara baserad på förtroendeuppbyggande åtgärder på tekniska områden som skulle skapa positiva exempel på gemensamt arbete mellan EU och Iran och bana väg för ett mer meningsfullt samarbete på lång sikt.

7.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att den parlamentariska dimensionen av förbindelserna mellan EU och Iran utvecklas som ett led i strategin för att återställa ett ömsesidigt förtroende. I detta hänseende upprepar parlamentet sitt stöd för det förslag som diskuterades mellan Europaparlamentet och det iranska parlamentet (Majlis) om en interparlamentarisk dialog om bekämpning av terrorism, som ett erkännande av de gemensamma problemen med radikalisering i Iran, i hela Mellanöstern och i själva EU. Parlamentet välkomnar den förnyade dialogen mellan EU och Iran, inbegripet dialogen om de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar till att det i framtiden upprättas en sådan dialog om de mänskliga rättigheterna som omfattar representanter från rättsväsendet, säkerhetsstyrkorna och det civila samhället. Parlamentet ser att även om det finns misstro och misstänksamhet på båda sidorna, har många medlemsstater också en lång gemensam historia med Iran, och att Iran har ambitioner att ha goda förbindelser med EU, något som lägger grunden för en relation baserad på ömsesidigt förtroende och respekt. EU inser hur komplicerad Irans egen interna politik är och har inte för avsikt att blanda sig i interna politiska beslut varken i detta land eller i något annat, utan strävar efter ett samarbete som bygger på ömsesidig respekt för internationella normer och principer. Parlamentet anser att full normalisering av förbindelserna endast kan ske parallellt med ett fortsatt genomförande av den gemensamma övergripande handlingsplanen genom regelbunden och kontinuerlig dialog, och att den omedelbara prioriteringen är att utöka förbindelserna mellan EU och Iran på de områden där det finns ett samförstånd att göra detta. Parlamentet anser dock att upprättandet av ett partnerskap mellan Iran och EU måste vara det yttersta målet.

8.  Europaparlamentet upprepar unionens starka, principfasta och långvariga motstånd mot dödsstraffet i samtliga fall och under alla omständigheter, och framhåller än en gång att dödsstraffets avskaffande är ett av de viktigaste syftena med EU:s människorättspolitik och utrikespolitik. Parlamentet är fortsatt kritiskt till Irans frekventa tillämpning av dödsstraffet. Parlamentet ser det som ett viktigt mål inom den politiska dialogen att minska tillämpningen av dödsstraff. Parlamentet kräver att ett moratorium omedelbart införs för verkställandet av dödsdomar i Iran. Parlamentet noterar att de flesta av avrättningarna äger rum på grund av narkotikarelaterade brott. Parlamentet förstår vilken utmaning Iran står inför, som en av de viktigaste transitvägarna för narkotika i världen, i och med att 86 procent av beslagen av opium i hela världen äger rum på dess territorium. Trots detta anser man att ett engagemang i frågor som rör dödsstraffet, t.ex. tillämpningen av dödsstraff för narkotikarelaterade brott och mot personer under 18 år, som båda strider mot Irans frivilligt accepterade internationella åtaganden enligt människorättslig och humanitär lagstiftning, skulle kunna ge upphov till en gemensam agenda för att behandla denna fråga. Som ett första steg bör ledamöterna i det iranska parlamentet se över artikel 91 i strafflagen 2013 och avskaffa dödsstraffet för personer under 18 år. Ett lagförslag har lagts fram i det iranska parlamentet som, om det antas, skulle sänka straffet för narkotikarelaterade icke-våldsbrott från dödsstraff till livstids fängelse. Om lagförslaget godkänns kan det avsevärt minska antalet avrättningar i Iran.

9.  Europaparlamentet understryker att avskaffandet av dödsstraffet för narkotikarelaterade brott skulle minska antalet avrättningar drastiskt (enligt iranska uppskattningar upp till 80 procent). Parlamentet efterlyser ett samarbete mellan EU och Iran i kampen mot den olagliga narkotikahandeln som ett sätt att behandla frågan om avrättningar i landet, samtidigt som de människorättsliga normerna respekteras. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge Iran tekniskt stöd och administrativ kapacitetsuppbyggnad i syfte att understödja de rättsstatliga principerna i Iran, bland annat genom att främja en reform av rättssystemet för att förbättra ansvarsskyldigheten och alternativen till fängelse och dödsstraff. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att allt tekniskt eller annat stöd som erbjuds Iran inte används för kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Handelsrelaterade och ekonomiska frågor

10.  Europaparlamentet konstaterar att Iran har ställt upp ett mål om en årlig tillväxttakt på 8 procent. Parlamentet menar att europeiska investeringar är av avgörande betydelse för att Iran ska nå detta mål. Parlamentet understryker att Europeiska unionen inte står i vägen för tillåtna affärer med Iran, och inte kommer att stå i vägen för internationella företag eller finansinstitut som vill handla med Iran, så länge de följer alla gällande lagar. För att förverkliga sin ekonomiska potential måste Iran vidta åtgärder för att skapa ett öppet ekonomiskt system som är gynnsamt för internationella investeringar och åtgärder för att bekämpa korruption på alla nivåer, särskilt i fråga om efterlevnad av rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) när det gäller frågor som t.ex. rör upphörande av finansiella flöden till terroristorganisationer. Parlamentet uppmanar EU att till fullo stödja Irans strävanden i denna process, särskilt genom att stödja åtgärder för att upprätta ett bilateralt investeringsavtal mellan EU och Iran.

11.  Europaparlamentet betonar att handel och förnyat tillträde till det globala, regelbaserade handelssystemet kan vara ett sätt att bryta Irans isolering. Handel skulle kunna vara ett viktigt verktyg för att stärka den politiska dialogen och stimulera till samarbete mellan länderna i regionen, i syfte att öka regional utveckling, sysselsättning och stabilitet i hela regionen.

12.  Europaparlamentet noterar att Iran är den näst största ekonomin i Mellanöstern med en beräknad nominell BNP på 397 miljarder US-dollar 2015. Parlamentet noterar vidare att EU:s handel med Iran för närvarande omfattar ungefär 8 miljarder US-dollar och att den förväntas fyrdubblas inom de närmaste två åren. EU var tidigare Irans främsta handelspartner och unionen bör sträva efter att återta denna position. Parlamentet understöder utvidgandet av EU:s handelsrelationer med Iran och uppmanar EU att utveckla det kommersiella, finansiella och ekonomiska samarbetet med Iran för att förbättra det iranska folkets levnadsvillkor och sysselsättning och öka den regionala utvecklingen. Parlamentet anser att utvidgningen av handeln och investeringarna med Iran på lång sikt kan bidra till att främja fred och stabilitet i hela regionen, om EU kan söka möjligheter till regionala investeringsprogram, till exempel när det gäller energi och transportförbindelser.

13.  Europaparlamentet anser att Iran, trots att många kontrakt med europeiska företag har undertecknats, inte kan fullgöra sina åtaganden på grund av likviditetsbrist, vilket gör att processen för att öppna Iran hamnar i en ond cirkel.

14.  Europaparlamentet konstaterar att Iran är världens största ekonomi utanför Världshandelsorganisationen (WTO) och stöder Irans ansökan om medlemskap i WTO. Parlamentet noterar att det aktuella EU-mandatet för förhandlingar om ett handels- och samarbetsavtal med Iran inte längre är aktuellt. Kommissionen uppmanas att undersöka möjligheterna att stärka handels- och investeringsförbindelserna med målet att föra Iran närmare WTO:s regelverk och skydda europeiska investeringar. Parlamentet betonar att formella förhandlingsramar skulle göra det möjligt för EU att fullt ut använda sin hävstångskraft som den största integrerade marknaden och som ett ekonomiskt block och skapa ett forum för utbyte och dialog. EU uppmanas att undersöka möjligheten att återuppta Irans anslutningssamtal med Världshandelsorganisationen (WTO), eftersom ett WTO-medlemskap skulle medföra en ytterligare liberalisering av Irans ekonomi i syfte att driva på tillväxten, inlemma landet i det globala regelbaserade systemet, erbjuda en mekanism för att stödja nödvändiga ekonomiska reformer i Iran och hålla landet ansvarigt för sina internationella åtaganden. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda dessa förhandlingar som ett tillfälle att främja viktiga reformer av arbetstagares rättigheter baserade på ILO:s grundläggande konventioner, Parlamentet är oroat över förseningen i utnämnandet av en ordförande för WTO:s arbetsgrupp för Irans anslutning. Parlamentet uppmanar kommissionen att utöva hela sitt inflytande för att avlägsna detta hinder utan dröjsmål och inleda processen för Irans anslutning till WTO. För att avsluta anslutningsprocessen bör Iran avlägsnas från arbetsgruppen för finansiella åtgärder FATF:s offentliga lista.

15.  Europaparlamentet anser att bristen på yttrandefrihet på internet, systemövervakningen och kontrollen av internettrafiken och bristen på digital frihet är ett hinder mot handeln med Iran, samt en kränkning av människors rättigheter och friheter. Parlamentet betonar den potential som ett öppet och säkert internet i Iran har för den digitala ekonomin. Parlamentet upprepar att det efterlyser ett effektivt europeiskt exportkontrollsystem för att förhindra att varor och teknik med dubbla användningsområden missbrukas, antingen för att kränka de mänskliga rättigheterna eller för att användas mot EU.

16.  Europaparlamentet understryker också att det är viktigt att Iran utvecklar sina ekonomiska förbindelser och handelsförbindelser med aktörerna i regionen, med vederbörlig hänsyn till WTO:s bestämmelser, för att skapa en sammanhängande ekonomisk och handelsmässig helhet. Europeiska unionen kan bidra med sin sakkunskap och sitt stöd vid utvecklandet och skapandet av denna regionala dialog.

17.  Europaparlamentet anser att EU:s och det internationella samfundets beslut att häva de kärnteknikrelaterade ekonomiska och finansiella sanktionerna, i enlighet med den gemensamma övergripande handlingsplanen, är en viktig faktor när det gäller att visa att EU har uppfyllt sina åtaganden gentemot Iran, och ett bevis på en vilja att stärka det ekonomiska samarbetet för ömsesidig ekonomisk nytta. Parlamentet noterar emellertid att även om de flesta ekonomiska och finansiella sanktioner nu har hävts återstår det en del, som inte påverkas av kärnteknikavtalet. Parlamentet uppmanar unionen att uppmana EU-baserade affärsföretag att säkerställa fullständig insyn i sin verksamhet i Iran. Parlamentet vill att mer fokus ska läggas både vid kvaliteten på och mängden av investeringar, och på ett initiativ för att bedöma huruvida nya investeringar överensstämmer med FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, liknande det som man förband sig till när sanktionerna mot Myanmar/Burma hävdes. Ett effektivt genomförande av riktlinjerna för företags sociala ansvar är avgörande för att de ökade handelsförbindelserna mellan EU och Iran ska få positiva effekter för det iranska samhället som helhet.

18.  Europaparlamentet erinrar om den rättsosäkerhet som USA:s primära sanktioner och det faktum att transaktionerna genomförs i dollar skapar för EU-företag som vill investera i Iran, och som undergräver att de förväntade ekonomiska fördelarna från den gemensamma övergripande handlingsplanen för det iranska folket förverkligas. Parlamentet betonar behovet av att ta itu med detta och med andra ekonomiska frågor i linje med rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder för att skapa nödvändig tydlighet och rättssäkerhet för att EU-företag ska kunna bedriva verksamhet i Iran. Parlamentet efterlyser en ändring i metoderna för handel med Iran. Parlamentet önskar att euron ska vara valutan för transaktioner med Iran, för att förhindra att amerikanska myndigheter utfärdar böter, vilket tidigare förekommit med avseende på vissa europeiska banker. Parlamentet stöder en rak dialog med USA för att garantera kontinuitet i handeln och de europeiska investeringarna i Iran.

19.  Europaparlamentet betonar samtidigt att ett utökat arbete för att säkerställa en miljö som främjar internationella investeringar är nödvändigt för att Iran ska kunna realisera sin ekonomiska potential. Parlamentet uppmanar i detta avseende Iran att säkerställa insyn i sin finanssektor och bekämpa korruption och penningtvätt, i linje med rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder. Parlamentet välkomnar den iranska regeringens handlingsplan för arbetsgruppens rekommendationer samt de tekniska sammanträdena den 12 juli mellan EU och iranska tjänstemän för att genomföra de nödvändiga reformerna i detta avseende.

20.  Europaparlamentet välkomnar de positiva resultat som den gemensamma övergripande handlingsplanen redan har gett, till exempel den ökning på 43 procent som skett i handeln mellan Iran och EU under de första sex månaderna 2016, jämfört med samma tidsperiod 2015, det faktum att 30 iranska banker åter har anslutit sig till SWIFT, samt handlingsplanens positiva effekt när det gäller att förstärka trenden med sjunkande inflation och räntor i Iran. Parlamentet välkomnar att ett ökande antal små europeiska banker nu är aktiva i Iran, vilket möjliggör krediter till små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar till särskild uppmärksamhet på de små och medelstora europeiska och iranska företagens roll för att stärka handelsförbindelserna.

21.  Europaparlamentet välkomnar att Irans regering är angelägen att locka utländska investeringar, eftersom utländska investeringar behövs i alla större ekonomiska sektorer. Parlamentet noterar att mer än 1 biljon US-dollar i investeringar i infrastruktur sannolikt kommer att behövas de närmaste 10 åren, vilket skapar möjligheter för europeiska företag, däribland inom energisektorn och bil- och flygtillverkningssektorerna. Europaparlamentet välkomnar de 180 handelsdelegationer som har besökt Teheran sedan den gemensamma övergripande handlingsplanen undertecknades, däribland dem från 15 EU-medlemsstater, som ett tecken på ett ökande intresse för ekonomiska förbindelser med Iran. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att undersöka användningen av exportgarantikrediter för att stimulera handel, projektfinansiering och investeringar i Iran. Parlamentet stöder det positiva ingåendet av avtalen mellan den iranska regeringen och Airbus och Boeing, som ytterligare en förtroendeuppbyggande åtgärder efter antagandet av den gemensamma övergripande handlingsplanen.

Sektoriellt samarbete

22.  Europaparlamentet noterar att Iran har de näst största gasreserverna och de fjärde största oljereserverna i världen. Parlamentet anser att energisamarbete kan spela en viktig roll när det gäller att diversifiera källorna för EU:s energiförsörjning och minska medlemsstaternas energiberoende från enskilda leverantörer, och därmed bidra till EU:s energitrygghet. Parlamentet anser att hävning av ekonomiska sanktioner kan frigöra betydande resurser att användas inom olje- och gasindustrin samt inom andra sektorer av ekonomin, som skulle gynnas av investeringar och tillgång till ny teknik. Parlamentet uppmanar europeiska företag att investera i den iranska energisektorn. Parlamentet efterlyser särskilt EU:s stöd för utveckling av LNG-teknik i Iran. Investeringar i Iran måste överensstämma helt med EU:s långsiktiga åtaganden för minskning av koldioxidutsläpp.

23.  Europaparlamentet noterar att för närvarande täcks mer än hälften av de iranska hushållens energibehov av naturgas. Det finns en stor potential att utveckla förnybara energikällor i Iran, ett land med i genomsnitt 300 soldagar per år och med en beräknad produktionskapacitet som är 13 gånger så stor som landets totala energiförbrukning. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja utvecklingen av förnybar energi i Iran som ett bidrag till att diversifiera landets energimix.

24.  Europaparlamentet uppmanar Iran att gå med i utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet (EITI), och efterlyser ett samarbete mellan EU och Iran som konsekvent stöds av målet att förbättra såväl miljömässiga och sociala som ekonomiska fördelar för folken i både Iran och EU.

25.  Europaparlamentet betonar att Iran står inför många miljöutmaningar, bland annat vattenbrist och markförstöring. Samtidigt som EU drar nytta av hela potentialen i näringslivssamarbetet bör det tillsammans med Iran förbättra miljöskyddet och främja en miljömässigt hållbar utveckling. Parlamentet efterlyser ett miljösamarbete inom vattenhushållning, bland annat stöd till Iran för att rädda sjön Urmia, kampen mot ökenspridning och uppföljningen av jordbävningar, liksom åtgärder i syfte att ta itu med luftföroreningar och avfallshantering. Parlamentet uttrycker i detta sammanhang sin särskilda oro över föroreningsnivåerna i Kaspiska havet och manar med eftertryck till aktivt stöd från EU och medlemsstaterna till den iranska regeringens strävan att stoppa den allvarliga försämringen av situationen i Kaspiska havet. Parlamentet välkomnar de partnerskap som iranska icke-statliga miljöorganisationer har utvecklat med andra icke-statliga organisationer i regionen. Parlamentet välkomnar deras deltagande i konventionen om utrotningshotade arter och Ramsarkonventionen och uppmanar kommissionen att bistå de iranska icke-statliga organisationerna med att utveckla deltagande förvaltningsprojekt.

26.  Europaparlamentet anser att regional dialog och samarbete i miljöfrågor mellan Iran och dess grannar är nödvändigt för att ta itu med utmaningar som t.ex. luftföroreningar, vattenbrist och ökenspridning. Parlamentet betonar att EU bör underlätta ett sådant regionalt samarbete som en viktig förtroendeskapande åtgärd och bygga på regionala aktörers vilja att dra nytta av europeisk expertis inom detta område.

27.  Europaparlamentet noterar undersökningar som fastställer att kärnenergi eventuellt inte är konkurrenskraftig i Iran p.g.a. de knappa uranreserverna och de höga utvinningskostnaderna. Parlamentet uppmanar trots detta kommissionen att undersöka möjligheterna till ett civilt kärntekniskt samarbete med Iran, i linje med åtagandet i den gemensamma övergripande handlingsplanen, och att uppmuntra Iran att underteckna konventionen om kärnsäkerhet. Parlamentet välkomnar förslaget av ett antal iranska tjänstemän om att etablera en regional dialog om säkra och trygga civila kärntekniska program.

28.  Europaparlamentet betonar att det finns potential för samarbete inom luftfartssäkerhet, som tillhandahåller tekniskt bistånd och tillgång till nödvändiga komponenter för iranska företag för att tas bort från den europeiska svarta listan.

29.  Europaparlamentet noterar att Iran har tagit emot tre miljoner afghanska medborgare, varav endast 950 000 har formell rättslig status i Iran som flyktingar, vilket gör Iran till ett av de främsta värdländerna för flyktingar. Parlamentet välkomnar den kompletterande EU-finansieringen på 6,5 miljoner euro för att stödja utbildning och hälso- och sjukvård för den afghanska befolkningen i Iran. Parlamentet understryker behovet av att vidta konkreta åtgärder som skyddar de mänskliga rättigheterna för afghanska migranter och afghanska flyktingar i Iran, inbegripet deras rätt till rättssäkerhet och likhet inför lagen. Parlamentet menar att EU:s och Irans samarbete i fråga om flyktinghantering kan stärka den ömsesidiga förståelsen, främja en ökad respekt för folkrätten och för asylsökandes och flyktingars mänskliga rättigheter, liksom även bidra till konfliktlösning i syfte att minska antalet nuvarande och framtida flyktingströmmar. EU:s och Irans samarbete i fråga om flyktinghantering skulle kunna förbättra flyktingars välbefinnande i Iran och förebygga människohandel. Parlamentet anser att samarbetet mellan EU och Iran också bör omfatta en övergripande dialog om migration, särskilt om politiska strategier och lagstiftningsstrategier och prioriteringar när det gäller reguljär och irreguljär migration, asylsökande och flyktingar, på både nationell och regional nivå.

30.  Europaparlamentet konstaterar att i och med att mer än 60 procent av befolkningen beräknas vara yngre är 30 år, kan den unga, utbildade och tekniskt utvecklade befolkningen i Iran och landets dynamiska samhälle erbjuda särskilda möjligheter när det gäller att främja de mänskliga kontakterna med EU, baserat på principerna om ömsesidighet och ömsesidig respekt. Program för ungdomsutbyte är bland de mest framgångsrika verksamheterna när det gäller att föra samhällen och kulturer närmare varandra. Parlamentet välkomnar därför ökningen av antalet Erasmus Mundus-studenter från Iran till europeiska universitet som ett sätt att bekämpa missuppfattningar och stereotyper. Parlamentet efterlyser ett stärkt samarbete inom utbildning, forskning och innovation genom ökat student- och forskarutbyte, bland annat genom samarbete mellan universitet bl.a. inom miljö, förnybar energi, rättvisa, mänskliga rättigheter och god förvaltning. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka budgeten för Erasmus Mundus-studenter från Iran. Parlamentet välkomnar de workshoppar som nyligen ägde rum i Teherans universitet för att öka medvetenheten om de potentiella fördelar som iranska universitet kan hämta från ett deltagande i Horisont 2020. Parlamentet uppmanar den iranska regeringen att utse en nationell Horisont 2020‑samordnare som ger tekniskt bistånd och råd till iranska universitet för ansökning om Horisont 2020-projekt. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten till att underlätta för iranska akademiker och forskare att studera och genomgå utbildning vid europeiska universitet. Parlamentet begär att EU-program inrättas för att föra samman forskare från Iran, länderna i Gulfstaternas samarbetsråd och Europa för att studera erfarenheterna och lärdomarna från den regionala integreringen i Europa.

31.  Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över att personer med dubbla medborgarskap i EU och Iran grips när de reser in i Iran, och understryker att dessa gripanden förhindrar möjligheterna till personliga kontakter. Parlamentet uppmanar iranska myndigheter att tillåta exil-iranier i Europa att resa säkert till sitt födelseland.

Regional säkerhet

32.  Europaparlamentet betonar det stora inflytande som Irans olika folk och kulturer har haft i tusentals år, bland annat i Europa. Parlamentet noterar att Iran p.g.a. landets geostrategiska läge, befolkningsmängd och ekonomi, olje- och naturgasreserver och inflytande i regionen är en viktig aktör i Mellanöstern och Gulfregionen. De iranska strategiska intressena tjänar mest på en återställd regional stabilitet och på att beaktandet av dem inte tävlar, och inte heller bör tävla, med andra viktiga aktörer i regionen.

33.  Europaparlamentet anser att kärnteknikavtalet öppnar möjligheter för samarbete för att lösa säkerhetskrisen i regionen. Parlamentet anser att Iran kan och bör ha en stabiliserande roll i regionen. Parlamentet tror även att hela regionen kan ha nytta av en normalisering av förbindelserna med Iran. Parlamentet anser att Irans status som en viktig aktör i regionen bör driva landet till att inta en stabiliserande roll i regionen. Parlamentet betonar att översynen av den europeiska grannskapspolitiken (EGP) som lades fram den 18 november 2015 och som föreskriver att tredjeländer som gränsar till partnerstater som gränsar till EU ska göras delaktiga inom ramarna för utökat samarbete. Parlamentet uppmanar således till införande av tematiska ramar för att föreslå ett samarbete mellan unionen, de södra partnerstaterna och regionala nyckelaktörer som Iran, i regionala frågor såsom säkerhet, energi eller flyktinghantering.

34.  Europaparlamentet uppmanar alla stater i regionen, i synnerhet Saudiarabien och Iran, att avstå från fientlig retorik som underblåser konflikter samt åtgärder och stöd till olagliga väpnade grupper i regionen, inberäknat den beväpnade grenen av Hizbollah och al-Nusra. Parlamentet uttrycker sin oro över den tilltagande militariseringen i hela regionen och stöder strävanden för ökad vapenkontroll, icke-spridning och bekämpande av terrorism, samtidigt som det erkänner legitima farhågor i samband med försvarsfrågor, i syfte att försöka främja full respekt för suveräniteten i alla länderna i hela regionen. Parlamentet uttrycker sin oro över utvecklingen av Irans ballistiska robottester, som, trots att den inte utgör en överträdelse av den gemensamma övergripande handlingsplanen, inte är förenlig med FN:s säkerhetsråds resolution 2231 (2015).

35.  Europaparlamentet anser att den politiska dialogen mellan EU och Iran bör uppmuntra Iran och andra centrala aktörer i regionen att agera konstruktivt när det gäller att lösa de politiska kriserna i Irak, Jemen, Syrien, Libanon och Afghanistan, utifrån respekten för folkrätten och dessa länders suveränitet. Parlamentet efterlyser en modell för EU‑diplomati, som snarare grundar sig på politiska prioriteringar än religiösa identiteter och på principen om att säkerställa respekt, säkerhet och trygghet för alla folk i alla länder i Mellanöstern, inbegripet Israel och det palestinska folket, med målet att främja större stabilitet och samstämmighet i Mellanöstern. Parlamentet anser att EU–Iran‑samarbetet i kampen mot terrorism och våldsam extremism i regionen är en viktig del av den politiska dialogen.

36.  Europaparlamentet anser att någon lösning på konflikterna i Mellanöstern, Nordafrika och Gulfregionen inte kan nås utan alla parters närvaro vid förhandlingsbordet. Parlamentet välkomnar därför Irans engagemang i fredsförhandlingarna i Syrien genom deltagandet i internationella stödgruppen för Syrien. Parlamentet beklagar emellertid att Irans bidrag hittills inte har lett till någon märkbar förbättring av situationen och uppmanar Iran att bidra till att åtminstone ytterligare underlätta leveranserna av humanitärt bistånd för att stärka skyddet för civilbefolkningen mot attacker och kontinuerligt söka en långsiktig lösning på konflikten. Parlamentet noterar i detta sammanhang att Assadregimen i Syrien har blivit alltmer beroende av Iran för sin egen överlevnad och uppmanar därför de iranska myndigheterna att använda sitt inflytande för att den syriska konflikten ska få en fredlig lösning.

37.  Europaparlamentet välkomnar Irans uttryckliga beredskap att stödja de nuvarande ansträngningarna att skapa stabilitet i Irak, och vädjar till landet att inta en meningsfull roll för att få ett slut på det sekteristiska våldet och uppmanar till ytterligare ansträngningar för att få alla militanta grupper som finns i landet under den irakiska arméns överinseende, så att den tar hänsyn till allas intressen. EU och Iran står inför gemensamma fiender i form av IS/Daish, al-Qaida, al-Nusra och liknande enheter som FN betraktar som terroristorganisationer, som inspirerats av extremistisk förvanskning av islam. Parlamentet välkomnar Irans bidrag till kampen mot IS/Daish, inbegripet dess tidiga stöd till den kurdiska regionala myndigheten i Erbil, och uppmärksammar dess beslutsamma insatser i Irak, vilka hindrade IS/Daish avancemang och bidrog till återvinnandet av territorier som hade drabbats av jihadistisk terrorism. Parlamentet ser dock med oro på de återkommande rapporteringarna om frigivning av medlemmar av al-Qaida och noterar överenskommelsen mellan Iran och Australien att utbyta underrättelseinformation i kampen mot IS/Daish.

38.  Europaparlamentet anser att regional rivalitet är en underliggande faktor för konflikter i flera länder i regionen. Parlamentet är mycket bekymrat över uppkomsten av sekteristiskt våld i regionen och understryker behovet av ett kontinuerligt och omfattande diplomatiskt EU-engagemang för att ta itu med den underliggande dynamiken i konflikten med långsiktigt stöd för etnisk och sekteristisk försoning. Parlamentet noterar med oro den förvärrade kampen mellan Iran och Saudiarabien om politiskt och religiöst inflytande, och varnar för dess konsekvenser för konfliktlösning och säkerhet i och utanför Mellanöstern. Parlamentet anser att en politik för ett förnyat närmande mellan Iran och Saudiarabien, och ett konstruktivt samarbete dem emellan är avgörande för att lösa upp regionala spänningar, som ett sätt att finna lösningar för att avsluta de väpnade konflikterna i Irak, Syrien och Jemen, och de resulterande migrationsströmmarna, och för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till terrorism och extremism som utgör ett hot mot regionen såväl som mot Europeiska unionen och tredjeländer. Parlamentet efterlyser en aktiv EU-diplomati för att minska spänningarna mellan Teheran och Riyadh, däribland förtroendeskapande, informell diplomati och åtgärder för att minska spänningarna i normaliseringen av förbindelserna mellan dem, i syfte att, som ett första steg, återupprätta de diplomatiska förbindelserna mellan Saudiarabien och Iran. Parlamentet uppmanar EU att samarbeta med USA och Ryssland i detta syfte, och särskilt när det gäller att stödja utvecklandet av ny regional säkerhetsinfrastruktur som tar hänsyn till Irans och Saudiarabiens hotbilder och legitima säkerhetsintressen, och som ger säkerhetsgarantier både för Iran och länderna i Gulfstaternas samarbetsråd. Parlamentet understryker att samarbetet inom sjöfartsskydd i Persiska viken, inbegripet undertecknandet av en deklaration om fri navigering, skulle kunna vara den första förtroendebyggande åtgärden i skapandet av regionalt förtroende och samarbete.

39.  Europaparlamentet fördömer skarpt den iranska regimens upprepade uppmaningar att utradera Israel och regimens politik att förneka förintelsen.

Socioekonomiska frågor, rättsstatsprincipen, demokrati och mänskliga rättigheter

40.  Europaparlamentet anser att Irans revolutionära arv och dess konstitution som islamisk republik, liksom de betydande skillnaderna i fråga om politisk-institutionella system mellan Iran och EU inte får utgöra ett hinder för uppriktig och rak dialog och för att finna en gemensam grund för frågor som rör demokrati, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar den islamiska republiken att ge politisk pluralism större utrymme. Parlamentet understryker att Irans parlament (Majlis) är reformvänligt och EU-vänligt, och att resultaten av valet till parlamentet och expertförsamlingen i februari 2016 återspeglar det iranska folkets vilja, erbjuder möjligheter till ytterligare engagemang med EU och dess medlemsstater, vilket bör leda till konstruktiva förbindelser och till möjligheten till interna ekonomiska, politiska och sociala reformer. Parlamentet uppmanar Iran att fullt ut tillåta fria och rättvisa val i överensstämmelse med internationella normer.

41.  Europaparlamentet konstaterar att Iran har blivit öppnare, eftersom det behöver hjälp med att tillgodose behoven hos sina medborgare och med att behålla de unga och välutbildade personerna i landet, vilket är viktigt för dess stabilitet.

42.  Europaparlamentet konstaterar med oro att Iran har det högsta antalet avrättningar per capita i världen. Avskaffandet av dödsstraffet för narkotikarelaterade brott skulle i hög grad minska antalet avrättningar. Parlamentet välkomnar i detta hänseende att landets nyvalda parlament eventuellt överväger lagstiftning som undantar vissa narkotikarelaterade förseelser från listan med brott som kan medföra dödsstraff.

43.  Europaparlamentet noterar att antagandet av den islamiska strafflagen 2013 ger domarna större möjligheter till skönsmässig bedömning och att Irans ratificering av FN:s konvention om barnets rättigheter förbjuder avrättning av barn och ger ungdomsbrottslingar som dömts till döden före 2013 rätt att söka förnyad prövning. Parlamentet uppmanar Iran att säkerställa att detta förbud genomförs fullt ut och att alla berörda brottslingar är medvetna om denna rätt. Parlamentet uppmanar Iran att införa ett moratorium för dödsstraff.

44.  Europaparlamentet uppmanar Iran att samarbeta fullt ut med alla FN:s mekanismer för de mänskliga rättigheterna och arbeta för att tillämpa de rekommendationer som har framförts i detta sammanhang, däribland den allmänna återkommande utvärderingen, samt att göra det möjligt för internationella människorättsorganisationer att genomföra sina uppdrag. Denna utveckling kommer att höja Irans anseende i den allmänna opinionen i Europa. Parlamentet understryker att den iranska regeringens har ökat sitt engagemang med FN:s särskilda förfaranden genom dialog. Parlamentet uppmanar Irans regering att hantera den omfattande oro som uttrycks i rapporterna från FN:s särskilda rapportör och FN:s generalsekreterare när det gäller situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran samt de specifika kraven på åtgärder i resolutioner från FN:s generalförsamling.

45.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att stödja skapandet av en miljö som gör det möjligt för det civila samhällets organisationer att fungera på ett korrekt och självständigt sätt. Parlamentet betonar vikten av att upprätthålla EU:s riktlinjer för de mänskliga rättigheterna, även för försvarare av de mänskliga rättigheterna, i samband med förbindelserna mellan EU och Iran.

46.  Europaparlamentet uppmanar Iran att till fullo fullgöra sina åtaganden enligt Islamiska republiken Irans konstitution, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, konventionen om barnets rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, genom att respektera rätten till yttrandefrihet både online och offline, åsiktsfrihet, föreningsfrihet och frihet att hålla fredliga sammankomster, tanke-, samvets-, religions- och trosfrihet och genom att i lag och praktik säkerställa att dess medborgare åtnjuter individuella, sociala och politiska rättigheter utan diskriminering eller förföljelse på grund av kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationellt, etniskt eller socialt ursprung, kön, sexuell läggning eller annan status enligt dessa instrument. Parlamentet påpekar att detta inbegriper den grundläggande rätten till likhet inför lagen, liksom rätten till lika tillgång till utbildning, hälso- och sjukvård och yrkesmöjligheter.

47.  Europaparlamentet välkomnar de reformer som har genomförts i enlighet med den nya straffprocesslagen men uttrycker allvarlig oro över att lagen inte fullt ut garanterar ett internationellt skydd av rättssäkerheten. Parlamentet uppmanar Iran att genomföra en översyn av 2014 års straffprocesslag för att säkerställa att garantier för en rättvis prövning inkluderas. Parlamentet uppmanar Iran att se över och ändra lagen för att säkerställa att uttalanden som görs till följd av tortyr, misshandel eller andra former av tvång exkluderas som bevis i brottmål, och att påståenden om tortyr och annan misshandel som förs till myndigheternas kännedom automatiskt utreds.

48.  Europaparlamentet kräver att alla politiska fångar ska friges och uppmanar Iran att frige fängslade EU-medborgare som har fängslats eller dömts under en rättslig process som inte uppfyller internationell standard, däribland följande personer: 58-åriga Nazak Afshar som har varit fängslad sedan mars 2016, 76-åriga Kamal Foroughi som har varit fängslad sedan maj 2011, 65-åriga Homa Hoodfar som har varit fängslad sedan juni 2016 och 37-åriga Nazanin Zaghari-Ratcliffe som har varit fängslad sedan april 2016.

49.  Europaparlamentet erkänner att det finns många olika religioner och trosuppfattningar i Iran. Parlamentet noterar att vissa religiösa minoriteter och deras grundläggande religiösa friheter har formellt skydd i den Islamiska republiken Iran. Parlamentet är dock oroat över att antalet personer som sitter fängslade från religiösa minoritetssamfund eller på grund av sin tro har ökat. De iranska myndigheterna bör garantera att religiösa och etniska minoriteters rättigheter respekteras fullt ut och skyddas i lag och att religionsfriheten utökas.

50.  Europaparlamentet noterar de framsteg som iranska kvinnor har gjort på områdena utbildning, vetenskap och forskning, vilket bland annat framgår av att majoriteten av studenterna på iranska universitet är kvinnor. Parlamentet uppmuntrar EU och dess medlemsstater att fortsätta att ta upp frågor som rör jämställdhet mellan män och kvinnor i bilaterala engagemang med de iranska myndigheterna. Parlamentet efterlyser fullständig jämställdhet mellan män och kvinnor genom åtgärder som avskaffar den befintliga rättsliga och praktiska diskrimineringen av kvinnor och att säkerställa kvinnors lika deltagande på arbetsmarknaden och i alla aspekter av det ekonomiska, kulturella, sociala och politiska livet. Parlamentet välkomnar försök att utarbeta ett lagförslag om skydd av kvinnor mot våld, och hoppas att det nyvalda parlamentet kommer att diskutera lagstiftning som innebär en fullständig kriminalisering av våld mot kvinnor, inbegripet våld i hemmet och våldtäkt inom äktenskapet.

51.  Europaparlamentet välkomnar president Rohanis kampanjlöfte att lägga fram en deklaration om de medborgerliga rättigheterna och hans uttalanden om att främja etniska minoriteters rättigheter. Deklarationen bör bygga på och fullt ut uppfylla Irans internationella förpliktelser när det gäller internationella mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar vikten av respekten för rättsstatsprincipen och domstolsväsendets oberoende när det gäller den rättssäkerhet som krävs för att utländska direktinvesteringar ska äga rum, men först och främst i det iranska folkets eget intresse. Parlamentet uppmanar domstolsväsendet att respektera rättvisa prövningar, rättssäkerhet och att ge misstänkta personer tillgång till en advokat. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att samarbeta med de iranska myndigheterna t.ex. i rättsliga reformer och reformen av fängelseväsendet, inbegripet fängelseförhållanden, myndigheternas ansvarsskyldighet, respekten för rättsstatsprincipen, yttrandefriheten, medborgarnas allmänna mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och kampen mot korruption.

o
o   o

52.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Irans regering och parlament, rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt utrikestjänsten.

(1) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 163.
(2) EUT C 332 E, 15.11.2013, s. 102.
(3) EUT C 153 E, 31.5.2013, s. 157.
(4) Antagna texter, P7_TA(2014)0339.
(5) Antagna texter, P8_TA(2015)0348.


Bekämpning av korruption och uppföljning av resolutionen från CRIM-utskottet
PDF 230kWORD 63k
Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2016 om bekämpning av korruption och uppföljning av resolutionen från det särskilda utskottet för frågor om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt (CRIM) (2015/2110(INI))
P8_TA(2016)0403A8-0284/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 3 i EU-fördraget, artikel 67 och artiklarna 82–89 i EUF‑fördraget samt EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 5, 6, 8, 17, 32, 38 och 41, artiklarna 47–50 och artikel 52,

–  med beaktande av slutsatserna från RIF-rådets möte den 16 juni 2015 om den förnyade strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen 2015–2020,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 25–26 juni 2015 avseende säkerhet,

–  med beaktande av de relevanta FN-konventionerna, i synnerhet konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och konventionen mot korruption,

–  med beaktande av Europarådets straff- och civilrättsliga konventioner om korruption, som öppnades för undertecknande i Strasbourg den 27 januari respektive den 4 november 1999, och Europarådets ministerkommittés resolutioner (98) 7 och (99) 5 om inrättande av Gruppen av stater mot korruption (Greco), som antogs den 5 maj 1998 respektive den 1 maj 1999,

–  med beaktande av Europarådets ministerkommittés rekommendation CM/Rec (2014) 7 av den 30 april 2014 om skydd för visselblåsare,

–  med beaktande av OECD:s konvention om bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförbindelser, som öppnades för undertecknande i Paris den 17 december 1997, de rekommendationer som kompletterar denna samt de senaste landövervakningsrapporterna,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/40/EU av den 12 augusti 2013 om angrepp mot informationssystem och om upphävande av rådets rambeslut 2005/222/RIF(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU av den 3 april 2014 om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/62/EU av den 15 maj 2014 om straffrättsligt skydd av euron och andra valutor mot penningförfalskning och om ersättande av rådets rambeslut 2000/383/RIF(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG av den 19 november 2008 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 513/2014 av den 16 april 2014 om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering och om upphävande av rådets beslut 2007/125/RIF(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2219 av den 25 november 2015 om Europeiska unionens byrå för utbildning av tjänstemän inom brottsbekämpning (Cepol) som ersätter och upphäver rådets beslut 2005/681/RIF(9),

–  med beaktande av rådets beslut 2007/845/RIF av den 6 december 2007 om samarbete mellan medlemsstaternas kontor för återvinning av tillgångar när det gäller att spåra och identifiera vinning eller annan egendom som härrör från brott(10),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1142/2014 av den 22 oktober 2014 om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiering av europeiska politiska partier(11),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF(12),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)(13),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/343 av den 9 mars 2016 om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegången i straffrättsliga förfaranden(14),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (COM(2012)0363),

–  med beaktande av förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (COM(2013)0534),

–  med beaktande av domstolen i mål C-105/14 (Taricco m.fl.)(15) har förklarat att begreppet bedrägeri sådant det definieras i artikel 1 i konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen även omfattar momsintäkter,

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) (COM(2013)0535),

–  med beaktande av sin resolution av den 29 april 2015 om förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten(16),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpande av terrorism och om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF om bekämpande av terrorism (COM(2015)0625),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF(17),

–  med beaktande av rapporten av den 3 februari 2014 från kommissionen till rådet och Europaparlamentet, EU:s rapport om insatserna mot korruption (COM(2014)0038),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 april 2015 till Europaparlamentet och rådet Europeiska säkerhetsagendan (COM(2015)0185),

–  med beaktande av Europols hotbildsbedömning avseende den grova och organiserade brottsligheten (Socta) från mars 2013 och av internetstödd organiserad brottslighet (Iocta) av den 30 september 2015,

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om den europeiska säkerhetsagendan(18),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt: rekommendationer med avseende på de åtgärder och initiativ som ska vidtas (slutrapport)(19),

–  med beaktande av studierna från Europaparlamentets utredningstjänst om kostnaden för avsaknaden av åtgärder på EU-nivå på områdena organiserad brottslighet och korruption,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för utveckling och budgetkontrollutskottet (A8-0284/2016), och av följande skäl:

A.  Eftersom den organiserade brottsligheten är ett globalt hot krävs gemensamma och samordnade åtgärder av EU och dess medlemsstater.

B.  Man förstår fortfarande inte helt de komplicerade företeelserna kopplade till medlemskap i kriminella organisationer och faran att de infiltrerar medlemsstaternas sociala, ekonomiska, kommersiella, politiska och institutionella struktur.

C.  Organiserade brottsliga grupper har visat sig vara benägna och mycket kapabla att diversifiera sin verksamhet, anpassa sig till olika regionala, ekonomiska och sociala miljöer genom att utnyttja svagheter och sårbarhet, genom att agera på olika marknader samtidigt och genom att utnyttja olika bestämmelser i enskilda medlemsstaters rättssystem för att främja sin egen verksamhet och maximera sina vinster.

D.  De kriminella organisationerna har ändrat sina arbetssätt genom att utnyttja yrkesutövare, banker, tjänstemän och politiker som stöder deras verksamhet på olika nivåer utan att vara medlemmar i de kriminella organisationerna.

E.  De kriminella organisationerna har visat en avsevärd anpassningsförmåga, även när det gäller att dra nytta av den nya tekniken för egen del.

F.  Den hotfulla avskräckande makt som utövas bara genom att någon tillhör en kriminell organisation prioriteras inte i förhållande till bekämpandet av de brott som organisationen har bildats för att begå, och på europeisk nivå finns det ett lagstiftningsmässigt och operativt tomrum som underlättar de organiserade kriminella gruppernas gränsöverskridande verksamhet.

G.  Utöver de uppenbara faror som de kriminella organisationerna medför för den allmänna ordningen och säkerheten i samhället, orsakar den organiserade brottsligheten lika allvarliga situationer när den infiltrerar den lagliga ekonomin och mutar tjänstemän och därigenom infiltrerar institutioner och offentlig förvaltning.

H.  De illegala inkomster som härstammar från kriminella organisationers brottslighet ”tvättas” i stor utsträckning i den lagliga europeiska ekonomin. När detta kapital återinvesteras i den lagliga ekonomin utgör det ett betydande hot mot näringsfriheten och konkurrensfriheten, på grund av sin allvarligt snedvridande effekt.

I.  De brottsliga grupperna infiltrerar politiken och förvaltningen för att komma åt statens ekonomiska resurser och påverka verksamheten, med politikernas, tjänstemännens och företagarnas goda minne. Det politiska och administrativa maskineriet utsätts för påtryckningar, i synnerhet när det gäller upphandlingar och offentliga arbeten, offentlig finansiering, bortskaffande av skrot och avfall samt avtal om förvärv av alla slags varor och förvaltning av tjänster.

J.  Den organiserade brottslighetens främsta mål är ekonomisk vinning. De brottsbekämpande myndigheterna måste därför få nödvändig kapacitet för att kunna rikta in sig på dess finansiering, som ofta är oskiljbart förknippad med korruption, bedrägeri, pirattillverkning och smuggling.

K.  Visselblåsare spelar en central roll i kampen mot korruption eftersom de kan avslöja bedrägerifall som annars skulle hållas hemliga. Visselblåsning betraktas som ett av de mest effektiva sätten att sätta stopp för oegentligheter och förhindra att de sker, eller avslöja sådana som redan har skett.

L.  Ingen EU-lagstiftning bör tolkas som att den begränsar visselblåsarnas agerande.

M.  Organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt utgör allvarliga hot mot EU:s ekonomi genom att kraftigt minska skatteintäkterna för medlemsstaterna och för EU som helhet, och hotar även ansvarsskyldigheten i offentliga EU-finansierade projekt eftersom kriminella organisationer agerar inom olika sektorer, varav många är underställda myndighetskontroll.

N.  2014 rapporterades 1 649 oegentligheter som bedrägerier, med en inverkan på EU:s budget till ett belopp på omkring 538,2 miljoner euro som avsåg både utgiftssidan och intäktssidan, men det finns inga officiella uppgifter om hur stor del av bedrägerierna som kan tillskrivas organiserad brottslighet.

Inledning

1.  Europaparlamentet framhåller innehållet och rekommendationerna i sin resolution av den 23 oktober 2013 om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt. Parlamentet upprepar sin begäran om en europeisk handlingsplan för att utrota organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt, som för att kunna lyckas bör få tillräckligt med ekonomiska medel och kvalificerad personal.

2.  Europaparlamentet välkomnar rådets 18-månadersprogram för de nederländska, slovakiska och maltesiska ordförandeskapen, som placerar en övergripande och integrerad strategi mot organiserad brottslighet högt på sin dagordning. Parlamentet påpekar att arbetet med att bekämpa bedrägerier, korruption och penningtvätt måste vara en politisk prioritering för EU:s institutioner, varför polissamarbete och rättsligt samarbete mellan medlemsstaterna är av allra största betydelse.

3.  Europaparlamentet vill fokusera sin uppmärksamhet på specifika områden som kräver insatser som en prioritet under de nuvarande omständigheterna.

Säkra ett korrekt införlivande av befintliga regler, övervaka deras tillämpning och bedöma huruvida de är ändamålsenliga

4.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna bör införliva och tillämpa de instrument som finns på unionsnivå och internationell nivå i kampen mot organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt slutföra utvärderingen av åtgärderna för att införliva dessa instrument, informera parlamentet till fullo om resultaten och om nödvändigt inleda överträdelseförfaranden. Parlamentet uppmanar i synnerhet kommissionen att lägga fram en rapport med en bedömning av införlivandet av rambeslut 2008/841/RIF om kampen mot organiserad brottslighet och Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG av den 19 november 2008 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på ett korrekt sätt införliva Europaparlamentets och rådets direktiv om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området, som är ett grundläggande verktyg för att förstärka polissamarbetet och det rättsliga samarbetet i EU.

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt införliva det fjärde direktivet mot penningtvätt.

8.  Europaparlamentet rekommenderar att EU blir en medlem av Greco. Parlamentet kräver att EU ska delta i Open Government Partnership, uppfylla sina rapporteringsskyldigheter enligt FN:s konvention mot korruption, som unionen är part i, och ge tekniskt stöd till FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC) inom ramen för den ovannämnda konventionen. Parlamentet uppmanar kraftfullt kommissionen att så snart som möjligt lämna in en framstegsrapport om förberedelserna för EU:s medlemskap i Greco till parlamentet, inklusive en översikt av de rättsliga utmaningarna och eventuella lösningar i detta avseende.

9.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen fortfarande inte har offentliggjort sin andra rapport om insatserna mot korruption, som skulle ha kommit i början av 2016. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram den så snart som möjligt Parlamentet upprepar att antikorruptionsrapporter inte bör begränsas till situationen i medlemsstaterna, utan även bör innehålla ett avsnitt om Europeiska unionens institutioner. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att hitta en lämplig metod för att övervaka korruption inom EU:s institutioner och byråer.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga möjligheten att kombinera olika övervakningsmekanismer på unionsnivå, bland annat samarbets- och kontrollmekanismen, EU:s rapport om insatserna mot korruption och resultattavlan för rättskipningen i EU, som ett led i en bredare ram för övervakning av rättsstaten som skulle kunna tillämpas i alla medlemsstater och unionens institutioner, organ och byråer. I detta avseende anser parlamentet att EU:s institutioner bör föregå med gott exempel genom att främja högsta standarder för öppenhet och se till att det finns avskräckande och effektiva påföljder för överträdelser. Parlamentet uppmanar kommissionen att reglera lobbyverksamhet och sanktionera intressekonflikter.

11.  Europaparlamentet understryker vikten av ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt för att förhindra och effektivt bekämpa den organiserade brottsligheten. Parlamentet understryker i detta avseende betydelsen av det europeiska nätverket för förebyggande av brottslighet och behovet att ge nätverket finansiellt stöd.

12.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen gör en undersökning av den nationella lagstiftning som har varit bäst när det gäller att bekämpa organiserad brottslighet och korruption, i syfte att utveckla en effektiv och banbrytande europeisk lagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen att utföra en undersökning av medlemsstaternas utredningsförfaranden i samband med arbetet mot den organiserade brottsligheten, framför allt när det gäller användningen av verktyg som telefonavlyssning, avlyssning av bostäder, metoder för genomsökning, uppskjutna beslut om häktning och beslag, infiltrering och kontrollerade och övervakade leveranser.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera mer i en efterlevnadskultur, i synnerhet med tanke på att den främsta och effektivaste formen av förebyggande består av utbildning för nya generationer av EU-medborgare, bland annat genom att främja specifika insatser i skolorna.

Prioriteringar och operativ struktur för kampen mot organiserad brottslighet och korruption

14.  Europaparlamentet anser att EU:s nuvarande politiska cykel mot organiserad brottslighet bör ha tyngdpunkten på samröre med brottslighet (dvs. tillhörighet till en kriminell organisation), snarare än på att bara bekämpa de brott som utgör själva syftet med sådana organisationer. Parlamentet anser i synnerhet att det är nödvändigt att medlemskap i en kriminell organisation blir straffbart, oavsett om ett brott inom syftet för organisationen begåtts eller inte. Parlamentet upprepar att denna politiska cykel även bör inbegripa bekämpning av penningtvätt, korruption och människohandel som prioriterade områden, inom en verklig europeisk strategi mot korruption.

15.  Europaparlamentet vill att prioriteringarna ska fastställas i samklang med unionens politik för förebyggande av brottslighet, dess ekonomiska politik samt social-, sysselsättnings- och utbildningspolitik, och att parlamentet ska involveras fullt ut i den processen.

16.  Europaparlamentet efterlyser en specialiserad Europolenhet som ska bekämpa organiserade brottsliga grupper som är verksamma inom olika sektorer samtidigt. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör inrätta säkra och effektiva mekanismer inom de nuvarande institutionsramarna för att se till att utredningar av organiserad brottslighet genomförs på ett samordnat sätt och att det ömsesidiga förtroendet mellan de brottsbekämpande myndigheterna i medlemsstaterna främjas.

En mer kraftfull ramlagstiftning

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av bedömningen av införlivandet och tillämpningen av de befintliga reglerna föreslå lagstiftning för att täppa till luckor som kan finnas i kampen mot organiserad brottslighet och korruption och förbättra det gränsöverskridande rättsliga samarbetet. Parlamentet uppmanar kommissionen att i synnerhet

   a) se över befintlig lagstiftning i syfte att införa effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner och att precisera de gemensamma definitionerna av brott, inbegripet tillhörighet till en kriminell organisation eller sammanslutning, vilken skulle kunna anses vara en strukturerad grupp som har existerat en viss tid och består av två eller fler personer som samarbetar i syfte att olagligen skaffa sig, direkt eller indirekt, någon form av ekonomisk och/eller materiell vinning som allvarligt undergräver den sociala och ekonomiska sammanhållningen i EU och dess medlemsstater, och att
   b) lägga fram ett reviderat lagstiftningsförslag för att bekämpa miljöbrott, i syfte att stärka de straffrättsliga åtgärderna mot olaglig förbränning av avfall och betrakta olagligt bortskaffande av ”nya föroreningar” som ett brott som kan bestraffas med straffrättsliga påföljder, på samma sätt som föreskrivs i direktiv 2008/99/EG.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa miniminormer för fastställande av brottsrekvisit och påföljder. Parlamentet efterlyser framför allt följande:

   a) allmänna definitioner av ”offentlig tjänsteman”, brottet bedrägeri och brottet korruption, som ska tillämpas på ett övergripande plan; definitioner av dessa begrepp ingår i förhandlingarna om PIF-direktivet, men endast för tillämpningen av det direktivet; förhandlingarna är för närvarande blockerade i rådet, och parlamentet begär att de ska återupptas så snart som möjligt,
   b) ett nytt lagstiftningsförslag om en särskild typ av kriminella organisationer vars deltagare drar fördel av sammanslutningens hotfulla makt och den därav följande underkastelsen och tystnaden i syfte att begå brott, ta hand om eller på något sätt, vare sig direkt eller indirekt, kontrollera ekonomisk verksamhet, koncessioner, tillstånd, offentliga kontrakt och offentliga tjänster, eller skaffa olagliga vinster eller fördelar åt sig själva eller andra personer,
   c) ett lagstiftningsförslag om införande av ett särskilt europeiskt program för skydd av vittnen och personer som samarbetar med rättsväsendet genom att anmäla kriminella organisationer och organisationer som beskrivs i led b,
   d) ett lagförslag som definierar och inför gemensamma regler för att skydda visselblåsare; ett sådant förslag bör läggas fram före utgången av 2017,
   e) ytterligare lagstiftningsinitiativ för att stärka rättigheterna för misstänkta eller åtalade personer vid straffrättsliga förfaranden, bland annat med hänsyn till frihetsberövande före rättegången, i syfte att säkerställa rätten till en rättvis rättegång, så som den erkänns i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna,
   f) särskild lagstiftning för att stävja export av radioaktivt material och farligt avfall och den illegala handeln med vilda djur och växter, eftersom både naturvårdsbrott och handel med och export av radioaktivt material och farligt avfall till tredjeländer enligt miljögrupper och icke-statliga organisationer spelar en stor roll i finansieringen av organiserad brottslighet.

Ett mer verkningsfullt polisiärt och rättsligt samarbete på EU-nivå

19.  Europaparlamentet noterar att den organiserade brottsligheten, korruptionen och penningtvätten oftast har en gränsöverskridande dimension som kräver nära samarbete mellan de behöriga nationella myndigheterna och mellan de nationella myndigheterna och relevanta EU-organ.

20.  Europaparlamentet anser att polissamarbete och rättsligt samarbete genom informationsutbyte mellan nationella myndigheter är av grundläggande vikt för att effektiva åtgärder ska vidtas för att bekämpa korruption och organiserad brottslighet.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda specifika åtgärder för att uppnå en bättre samordning på EU-nivå av bekämpandet av organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt samt för att förstärka medvetenheten om vilka mänskliga, sociala och ekonomiska skador denna verksamhet medför.

22.  Europaparlamentet beklagar djupt att det gränsöverskridande samarbetet mellan polisväsen och rättsliga myndigheter kännetecknas av alltför utdragna och byråkratiska förfaranden som lägger hinder i vägen för effektiviteten och äventyrar resultaten i kampen mot organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt på EU-nivå. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka, effektivisera och intensifiera det gränsöverskridande polissamarbetet och rättsliga samarbetet samt informationsutbytet mellan sådana myndigheter och via Europol och Eurojust, liksom att säkerställa ordentlig utbildning och tekniskt stöd, bland annat genom Cepol och det europeiska nätverket för rättslig utbildning, i syfte att främja ömsesidigt erkännande av bevis mellan medlemsstaterna och se till att gemensamma utredningsgrupper används i större utsträckning.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att systematiskt föra in, använda sig av och utbyta alla uppgifter som anses nödvändiga och relevanta när det gäller personer som dömts för ett brott med koppling till organiserad brottslighet och som finns i befintliga europeiska databaser, liksom att uppmana EU-organen Europol och Eurojust att underlätta detta utbyte av information. Parlamentet begär i detta hänseende att infrastrukturen rationaliseras i syfte att garantera säker kommunikation och effektiv användning av alla Europols befintliga instrument, samtidigt som man till fullo respekterar EU:s lagstiftning om skydd av personuppgifter.

24.  Europaparlamentet betonar det akuta behovet att skapa ett mer effektivt system för kommunikation och informationsutbyte mellan rättsliga myndigheter inom EU som vid behov kan ersätta de traditionella instrumenten för ömsesidig rättslig hjälp i brottmål. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka behovet av lagstiftningsåtgärder på detta område och att skapa ett verkligt EU-system för informationsutbyte mellan de rättsliga myndigheterna i unionen.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att systematiskt sinsemellan utbyta alla passageraruppgifter som bedöms nödvändiga och relevanta och som berör personer med anknytning till organiserad brottslighet.

Beslagtagande av kriminella organisationers tillgångar och användning av dem för sociala ändamål

26.  Europaparlamentet anser att en gemensam metod för att beslagta kriminella organisationers tillgångar i EU skulle ha en avskräckande effekt på brottslingar. Medlemsstaterna uppmanas att skyndsamt införliva direktiv 2014/42/EU om förverkande av vinning av brott. Parlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram ett lagstiftningsförslag för att ge garantier för ett ömsesidigt erkännande av order om beslagtagande och förverkande i anslutning till nationella åtgärder för blockering av tillgångar.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka EU:s åtgärder för att

   a) spåra, spärra och förverka vinning av brott, bland annat genom förbud mot överlåtelse av äganderätt av kapital eller egendom i syfte att undvika spärrande eller förverkande åtgärder och godtagande av äganderätten eller tillgången till detta kapital, eller genom att föreskriva förverkande utan fällande dom,
   b) främja hanteringen av spärrad och förverkad egendom och dess återanvändning för sociala ändamål och som ersättning till offrens familjer och till företag som drabbats av lånehajar och beskyddarverksamhet,
   c) utveckla administrativt, polisiärt och rättsligt samarbete för att spåra, beslagta och förverka vinning av brott inom hela unionen och att förbättra de nationella kontoren för återvinning av tillgångar samt ge dem tillräckliga resurser.

28.  Europaparlamentet uppmanar kraftfullt medlemsstaterna att öka samarbetet och utbytet av bästa praxis på detta område, inom ramen för befintliga mötesplattformar, såsom den rådgivande samordningskommittén för förebyggande av bedrägerier (Cocolaf) och liknande.

Förebygga den organiserade brottslighetens och korruptionens infiltrering i den lagliga ekonomin

29.  Europaparlamentet påpekar att korruptionen, särskilt inom ramen för offentlig upphandling och offentlig-privata partnerskap, underlättar för den organiserade brottsligheten att infiltrera den lagliga ekonomin.

30.  Europaparlamentet vill att det i hela EU införs en övergripande ordning för e‑upphandling i syfte att minska risken för korruption vid offentlig upphandling.

31.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att införa övervakningsinstrument för offentlig upphandling i syfte att upprätta svarta listor över företag som bevisligen har kopplingar till organiserad brottslighet och/eller gjort sig skyldiga till korruption, och utestänga dem från att ingå ett ekonomiskt förhållande med en offentlig myndighet och dra nytta av EU-medel. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa specialiserade strukturer på nationell nivå för att avslöja kriminella organisationer och utesluta företag från offentliga upphandlingar om de varit inblandade i korruption eller penningtvätt. Parlamentet påpekar att svartlistning kan vara ett effektivt sätt att avskräcka företag från att ägna sig åt korruption och ge dem starka incitament att förbättra och stärka sina interna integritetsprocesser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa certifiering mot organiserad brottslighet för företag, och begär att relevanta upplysningar ska utbytas automatiskt på EU-nivå.

32.  Europaparlamentet påpekar att 21 medlemsstater ännu inte införlivat paketet med direktiv om offentlig upphandling. Parlamentet anser att bestämmelserna om offentlig upphandling är avgörande för att skapa insyn och redovisningsskyldighet på ett av de områden som är mest sårbara för korruption.

33.  Europaparlamentet påpekar att transparenta redovisningsregler som kan bli föremål för prövning måste säkerställas inte bara på central förvaltningsnivå, utan också på regional och lokal nivå i samtliga medlemsstater.

34.  Europaparlamentet är oroat över att kriminella bolag som är inblandade i penningtvätt återkommande lämnar in anbud under lägsta kostnad i anbudsförfaranden som avser större projekt. Parlamentet uppmanar kommissionen att låta en ekonomisk bedömning ingå av förslagen från de bolag som tilldelas kontrakt och av deras underleverantörer.

35.  Europaparlamentet påpekar att penningtvätt genom invecklade företagsstrukturer och deras integration i laglig ekonomisk verksamhet kan hota den allmänna ordningen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa åtgärder, utan att i onödan belasta små och medelstora företag, för att öka insynen i penningtransaktioner och förbättra spårbarheten av transaktionerna tillbaka till fysiska personer i syfte att spåra finansieringen av brottslighet och terrorister (principen om att ”följa pengarna”). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder som försvårar upprättandet av invecklade och tätt sammanlänkade bolagsstrukturer, vilka mot bakgrund av att de brukar vara icke-transparenta kan missbrukas för att finansiera brottslig verksamhet eller terroristverksamhet och andra allvarliga brott.

36.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att kräva att entreprenörer avslöjar hela sin bolagsstruktur och de verkliga ägarna innan de tilldelas några kontrakt, så att man inte stöder företag som ägnar sig åt aggressiv skatteplanering, skattebedrägeri och skatteundandragande samt korruption.

37.  Europaparlamentet noterar att förvärv av fastigheter i EU:s medlemsstater är ett sätt att tvätta vinning av brott, som brottslingar utnyttjar för att skydda sitt verkliga ägande med hjälp av utländska brevlådeföretag. Medlemsstaterna uppmanas med kraft att se till att alla utländska företag som har för avsikt att förvärva fastigheter på deras territorium tvingas uppfylla samma villkor i fråga om öppenhet som krävs av företag inom deras egen jurisdiktion.

38.  Europaparlamentet erinrar om att finanskrisen lagt en extra börda på regeringarna i EU. Parlamentet anser att det inför de nuvarande ekonomiska utmaningarna krävs en starkare garanti för integritet och insyn i de offentliga utgifterna.

39.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att garantera insyn vid beslut om tillstånd och stadsplanering.

40.  Europaparlamentet noterar att medlemsstaterna och kommissionen har en rättslig skyldighet att bekämpa bedrägerier i enlighet med artikel 325 i EUF-fördraget, och välkomnar att klausuler om bedrägeribekämpning förs in i lagstiftningsförslag med budgetkonsekvenser.

41.  Europaparlamentet är oroat över ökningen av momsrelaterade bedrägerier, särskilt så kallade karusellbedrägerier. Samtliga medlemsstater uppmanas att delta i alla Eurofiscs verksamhetsområden så att informationsutbytet för att bidra till kampen mot bedrägerier underlättas.

42.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta särskild lagstiftning och att vidta lämpliga åtgärder för att förebygga och förhindra den verksamhet som bedrivs av yrkesverksamma personer, banker, tjänstemän och politiker på alla nivåer som, trots att de inte är medlemmar i kriminella organisationer, stöder dem på olika nivåer. I detta avseende framhålls följande:

   a) parlamentet rekommenderar att medlemsstaterna och EU-institutionerna uppmuntrar rotation bland offentliga tjänstemän för att förebygga korruption och infiltrering av organiserad brottslighet,
   b) parlamentet begär obligatoriska bestämmelser om att personer som har dömts eller som har deltagit i organiserad brottslighet, penningtvätt, korruption eller andra grova brott, brott mot den offentliga förvaltningen, samröre med brottslighet eller korruption inte bör ha rätt att ställa upp i val eller att arbeta i eller för den offentliga förvaltningen, inbegripet Europeiska unionens institutioner, organ och byråer,
   c) parlamentet begär straffrättsliga påföljder för chefer och banker i styrkta fall där stora penningbelopp har varit föremål för penningtvätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta ett förslag för att garantera full insyn i bankflöden, inte bara för enskilda personer utan även för juridiska personer och truster.

43.  Europaparlamentet anser att det på EU-nivå måste finnas regler som säkerställer verifiering och beskattning av politiska partiers samtliga finansieringskällor, så att det säkerställs att dessa är lagliga.

44.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att skärpa de lagbestämmelser som är avsedda att garantera större insyn och spårbarhet för ekonomiska flöden, särskilt förvaltningen av EU-medel, bland annat med hjälp av tidigare utredningar och en slutlig granskning för att kontrollera att medlen har använts korrekt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att lämna in nationella förklaringar om sina kontrollsystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att

   a) korrigera betalningar när det förekommer oegentligheter i medlemsstaternas användning av EU-medel,
   b) tillfälligt förbjuda tillgång till EU-finansiering för institutioner och företag som befunnits skyldiga till bedrägligt missbruk av EU-medel,
   c) noga övervaka utnyttjandet av EU-medel och regelbundet rapportera till Europaparlamentet.

45.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör kräva högsta möjliga nivå av integritet i upphandlingsförfaranden som gäller genomförande av EU-finansierade projekt. Parlamentet påminner om att övervakning av projektens resultat i samarbete med det civila samhällets organisationer och utkrävande av ansvar från de lokala myndigheterna är mycket viktigt för att kunna fastställa om EU-medel utnyttjas på ett korrekt sätt och för att bekämpa korruption.

46.  Europaparlamentet påpekar att öppenhet är det mest effektiva instrumentet för att bekämpa missbruk och bedrägerier. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra lagstiftningen i detta avseende genom att göra det obligatoriskt att offentliggöra uppgifter som rör alla mottagare av EU-finansiering, däribland uppgifter om underleverantörsavtal.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda ett lagstiftningsförfarande för att förenkla den administrativa byråkratin och därmed förbättra insynen och bekämpa korruptionen.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka och rapportera till parlamentet om andelen direkt tilldelning av offentliga kontrakt i medlemsstaterna samt om de rättsliga omständigheterna på de platser där de nationella myndigheterna använder sig av detta i störst utsträckning.

49.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att sträva efter effektiva mekanismer för öppenhet, övervakning och ansvarsskyldighet i samband med sitt utnyttjande av EU-medel. Med tanke på att de positiva effekterna av EU-medel är beroende av processer på nationell och europeisk nivå som säkerställer insyn, effektiv övervakning och ansvarsutkrävande, anser parlamentet anser att det bör undersökas hur övervakningen och utvärderingen skulle kunna ske löpande och inte bara efter slutförandet. Parlamentet anser att revisionsrättens roll bör stärkas i detta avseende.

50.  Europaparlamentet anser att kvalitativa och kvantitativa indikatorer bör införas och att dessa bör vara jämförbara, i syfte att mäta EU-finansieringens inverkan och göra det lättare att bedöma om finansieringen har fyllt sitt syfte, och att kvantifierade uppgifter systematiskt bör samlas in och offentliggörs.

Europeiska åklagarmyndigheten

51.  Europaparlamentet anser att Europeiska åklagarmyndigheten bör vara ett centralt inslag i kampen mot korruption i EU. Parlamentet upprepar att det så snart som möjligt, med deltagande av så många medlemsstater som möjligt, bör inrättas en europeisk åklagarmyndighet som är effektiv och oberoende av nationella regeringar och EU:s institutioner samt skyddad mot politiskt inflytande och politiska påtryckningar.

52.  Europaparlamentet upprepar att det är viktigt att de nationella åklagarna och den framtida europeiska åklagarmyndigheten, liksom Eurojust och Olaf, har väldefinierade behörigheter och befogenheter för att förhindra eventuella befogenhetskonflikter. Parlamentet begär en fördelning av lämpliga finansiella resurser och personalresurser till den framtida europeiska åklagarmyndigheten, i linje med dess uppgifter. Parlamentet anser att Europeiska åklagarmyndigheten bör vara behörig att lagföra alla PIF-brott, inbegripet momsbedrägerier. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att rätta sig efter den dom som meddelats av domstolen i Taricco‑målet (C-105/14) och att bryta dödläget i rådets förhandlingar om PIF‑direktivet så snart som möjligt.

53.  Europaparlamentet beklagar att de pågående förhandlingarna i rådet undergräver den grundläggande förutsättningen för en oberoende och slagkraftig europeisk åklagarmyndighet.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera behovet av en eventuell översyn av mandatet för den framtida Europeiska åklagarmyndigheten för att denna ska ges befogenhet att bekämpa organiserad brottslighet när den väl är inrättad.

Specifika områden som kräver insatser

Förfalskning

55.  Europaparlamentet fördömer den allt vanligare förfalskningen av varor, läkemedel och livsmedelsprodukter i EU, med deltagande av distributionsnät som sköts av gränsöverskridande organiserad brottslighet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra och bekämpa förfalskning av varor, läkemedel och livsmedel. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att systematiskt samla in uppgifter om bedrägerier och förfalskningar i syfte att få information om åtgärdernas omfattning och verkningar och att utbyta bästa praxis i fråga om identifiering och bekämpande av dessa företeelser.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga andra metoder som syftar till att förhindra och avskräcka från livsmedelsbedrägerier, exempelvis ett europeiskt register där dömda bedrägliga livsmedels- och läkemedelsföretag pekas ut.

57.  Europaparlamentet efterlyser en utbyggnad av de nuvarande spårbarhetssystemen och en systematisk tillämpning av den spårbarhet på alla stadier som föreskrivs i EU:s grundförordning (EG) nr 178/2002 och som omfattar livsmedel, foder, livsmedelsproducerande djur och alla andra ämnen som är avsedda för detta ändamål eller kan antas ingå i produktion av ett livsmedel eller ett foder.

Narkotikahandel

58.  Europaparlamentet påpekar att narkotikahandeln är synnerligen lukrativ för brottsliga grupper som måste bekämpas genom såväl påföljder som förebyggande verksamhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och berörda institutioner att bekämpa kopplingarna mellan narkotikahandeln och övrig brottslig verksamhet och den inverkan de har på ekonomin och den lagliga handeln, såsom framgår av Europols och EMCDDA:s rapport om narkotikahandeln i Europa 2016.

59.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att den ska utvärdera de framsteg som gjorts i genomförandet av EU:s handlingsplan för narkotikabekämpning 2013–2016. Parlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av denna plan föreslå en ny handlingsplan för perioden 2017–2020.

60.  Europaparlamentet noterar att en utvärdering av ny politik avseende ”lätt narkotika” är en prioritet, och menar att man bör överväga avkriminalisering/legalisering som ett sätt att effektivt bekämpa kriminella organisationer. Parlamentet begär att EU ska ta upp denna fråga såväl i sin interna som externa politik genom att skapa en politisk debatt där man låter alla berörda EU-organ, internationella organisationer och institutioner i samtliga inblandade länder delta.

Hasardspel och uppgjorda matcher

61.  Europaparlamentet påminner om att kriminella organisationer ofta använder sig av lagliga och olagliga nätverk för hasardspel och uppgjorda matcher för att tvätta pengar. Parlamentet fördömer de kriminella intressena kring dessa fenomen, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att behålla eller införa lagstiftning för att bekämpa och förhindra dem genom att straffbelägga uppgjorda idrottsevenemang. Parlamentet rekommenderar medlemsstaterna att öppet och effektivt samarbeta med idrottsorganisationer och att intensifiera kommunikationen och samarbetet med Eurojust och Europol för att bekämpa dessa företeelser.

Skatteparadis

62.  Europaparlamentet påpekar att 1 biljon euro varje år försvinner i EU genom skatteflykt och skatteundandragande. Parlamentet betonar att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt skatteparadis och länder med icke-transparent eller skadlig skattepraxis, ett fenomen som utgör ett mycket stort problem för var och en av unionsmedborgarna.

63.  Europaparlamentet välkomnar den internationella överenskommelsen inom G20 om att tillämpa en ny global standard för ökad insyn på skatteområdet, i linje med de höga standarder som redan tillämpas av EU. Parlamentet begär att överenskommelsen snabbt ska börja tillämpas och att man på internationell nivå ska börja övervaka skattebedrägeri och skatteflykt på ett effektivt sätt. Parlamentet välkomnar att kommissionen i februari 2016 undertecknade avtal som omfattar utbyte av skatteinformation med länder som Andorra och Monaco och redan 2015 undertecknade avtal med Schweiz, Liechtenstein och San Marino.

64.  Europaparlamentet påminner om EU:s ansvar att bekämpa skatteregler som underlättar skattesmitning för transnationella bolag och enskilda personer, och att hjälpa tredjeländer att föra tillbaka pengar som härrör från olaglig verksamhet och ställa förövarna inför rätta. Parlamentet betonar att EU måste främja kampen mot skatteparadis, banksekretess och penningtvätt, verka för att överdriven tystnadsplikt tas bort, att det ges en redovisning land för land av multinationella företag och utarbetas offentliga register över företagens verkliga ägare eller faktiska betalningsmottagare, som en prioritet i alla relevanta internationella forum. Parlamentet påpekar att skatteparadis utgör idealiska platser för att samla och tvätta vinning av brottslig verksamhet, och insisterar därför på behovet av en samordnad strategi på EU-nivå.

65.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka kunskapen om de allvarliga konsekvenser som möjliggörandet av korruption har, att överväga möjligheten att upprätta en övergripande plan för att hindra överföring av tillgångar till sådana länder utanför EU som skyddar korrupta personers anonymitet och att ompröva sina ekonomiska och diplomatiska förbindelser med dessa länder.

Miljöbrott

66.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över ökningen av olaglig miljörelaterad verksamhet med anknytning till eller som ett resultat av organiserad maffialiknande brottslig verksamhet, såsom olaglig handel med avfall och avfallshantering, inklusive hantering av giftigt avfall och förstörelse av kulturarvet. Parlamentet påminner om sin rekommendation om att utveckla en gemensam handlingsplan för att förhindra och bekämpa denna typ av brottslighet. Parlamentet påpekar behovet att garantera att befintliga regler om naturbevarande och miljöskydd genomförs, bland annat genom att utföra inspektioner av uppdragstagare och underleverantörer som omfattas av kontrakt för stora infrastrukturprojekt som finansieras genom EU:s budget.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka och utvärdera genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG av den 19 november 2008 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser, för att säkra att medlemsstaterna straffas med effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder för olagligt agerande som har negativa effekter på människors hälsa eller miljön. Parlamentet uppmanar EU:s nätverk för genomförande och upprätthållande av miljölagstiftningen (Impel) att regelbundet informera parlamentet om medlemsstaternas åtgärder för att genomföra direktiv 2008/99/EG.

68.  Europaparlamentet påpekar att den organiserade brottsligheten använder byggföretag som är specialiserade på schaktning och markarbeten för att tvätta pengar och olagligt göra sig av med giftigt avfall som orsakar miljöföroreningar. För att förebygga dessa metoder uppmanas kommissionen att genomföra brottsförebyggande inspektioner av entreprenörer och underleverantörer som kontrakteras för stora infrastrukturprojekt som finansieras av EU:s budget.

It-brottslighet

69.  Europaparlamentet påminner om att it-brottslighet understöder penningtvätt och förfalskning. Parlamentet påpekar att denna brottslighet är en viktig inkomstkälla för många kriminella organisationer och att unionslagstiftningen och samarbetet mellan medlemsstaterna och med EU:s organ på detta område måste förstärkas. Parlamentet konstaterar med oro att kriminella organisationer genom bedräglig användning av internet i olagliga syften, exempelvis främjande av olaglig narkotikahandel och människohandel, har lyckats öka volymen av sin olagliga handel.

Organiserad brottslighet och terrorism

70.  Organiserad brottslighet och terrorism sammanfaller i allt större utsträckning, och kopplingarna mellan kriminella grupper och terroristorganisationer ökar, vilket utgör ett ökat hot mot unionen. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att det blir straffbart att finansiera och stödja terrorism genom organiserad brottslighet och att de myndigheter i medlemsstaterna som arbetar med straffrättsliga förfaranden mer uttryckligen tar kopplingen mellan organiserad brottslighet och terroristverksamhet och finansiering av terrorism i beaktande.

71.  Europaparlamentet betonar att olaglig handel med skjutvapen, olja, narkotika och vilda djur och växter samt smuggling av migranter, cigaretter och förfalskade varor, konstverk och andra kulturföremål av organiserade kriminella nätverk har blivit mycket lukrativa sätt för terroristgrupper att få tillgång till finansiering. Parlamentet noterar att kommissionen lagt fram en handlingsplan mot den olagliga handeln med och användningen av skjutvapen och sprängämnen. Parlamentet insisterar på behovet att utan dröjsmål genomföra denna handlingsplan. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder, och samtidigt undvika onödiga administrativa bördor på ekonomiska aktörer, för att se till att terroristorganisationer och kriminella nätverk inte kan dra nytta av handel med varor.

72.  Europaparlamentet påpekar att deltagande i kriminell verksamhet kan ha en koppling till terroristbrott. Parlamentet påminner om att narkotikahandel, förflyttningar av olagliga skjutvapen, gränsöverskridande organiserad brottslighet och penningtvätt enligt FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC) har blivit en integrerad del av terrorismen. Om kampen mot terrorism ska nå framgång måste EU:s lagstiftning om bekämpande av organiserad brottslighet och penningtvätt stärkas, också med tanke på de befintliga kopplingarna mellan terroristgrupper och organiserade kriminella grupper, på grundval av ömsesidig nytta.

Organiserad brottslighet samt människohandel och människosmuggling

73.  Europaparlamentet är oroat över den ökande professionaliseringen inom människosmugglingen och de relaterade vinstökningarna för nätverk som sysslar med smuggling av människor och människohandel, till följd av de fortsatta flyktingströmmarna till Europa. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att se till att det görs framsteg avseende internationellt samarbete för att bekämpa olaglig handel, så att smugglingen av människor kan stoppas och människohandelsnätverkens inflytande minimeras.

74.  Europaparlamentet påminner om att EU vad gäller människohandel har upprättat ett särskilt rättsligt och politiskt regelverk för att optimera samarbetet och göra människohandel till en prioritering för organ och byråer som Europol och Eurojust. Parlamentet välkomnar slutsatserna i den första rapporten om de framsteg som gjorts i kampen mot människohandeln. Parlamentet uppmanar kommissionen att utifrån dessa slutsatser så snabbt som möjligt utarbeta en strategi som ska gälla efter 2016.

75.  Europaparlamentet fördömer den organiserade brottslighetens infiltrering i förvaltningen av medel avsedda för mottagande av migranter, och efterlyser riktade åtgärder för att bekämpa människosmuggling och människohandel, som utförs av komplexa nätverk av kriminella grupper i offrens ursprungs-, transit- och destinationsländer.

76.  Europaparlamentet betonar det akuta behovet att ta itu med den grova exploateringen av migrerande arbetstagare i unionen. Parlamentet erkänner att bristen på lagliga migrationskanaler och hinder för tillgång till rättslig prövning är några av grundorsakerna till människohandel. Parlamentet noterar också att direktivet om sanktioner mot arbetsgivare innehåller viktiga bestämmelser för att ta itu med arbetskraftsutnyttjande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt, men att sådana bestämmelser förlitar sig på att det finns rättvisa, effektiva och åtkomliga klagomålsmekanismer på nationell nivå och att genomförandet förblir minimalt.

Den externa dimensionen

77.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta stödja konsolidering av offentlig förvaltning och antagande av lämpliga lagstiftningsramar för att bekämpa korruptionen i alla länder, inte minst länder som befinner sig i en efterkrigs- eller övergångsfas och där statsinstitutionerna är svaga. Parlamentet insisterar på behovet av att stärka regionala och specialiserade polis- och domstolsnätverk i utvecklingsländerna, alltid inom parametrar som garanterar lämpliga standarder för uppgifts- och integritetsskydd, och att dela med sig av Europols, Eurojusts och det europeiska rättsliga nätverkets bästa praxis och sakkunskap. Parlamentet betonar behovet att förbättra lagstiftningen och dess tillämpning och att främja skyddet av personer som slår larm om missförhållanden så att de som begår brott ställs till svars. Ett lämpligt system för skydd av visselblåsare bör upprättas såväl inom som utanför EU. Parlamentet betonar särskilt att det behövs en direktrapporteringsmekanism för personer som är medborgare i länder som får bistånd från EU och som uppmärksammar oegentligheter i EU-finansierade biståndsprogram.

78.  Europaparlamentet noterar med oro att de mest relevanta internationella konventionerna och initiativen för bekämpning av korruption och illegala finansiella flöden inte ger några konkreta resultat i genomförandeskedet. Parlamentet påminner om att utveckling av en utrikespolitisk strategi mot korruption är grundläggande för att effektivt bekämpa korruption och ekonomisk brottslighet. EU uppmanas att i sin externa politik prioritera och främja ett korrekt införlivande och genomförande av FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och av alla andra relevanta internationella instrument som syftar till att bekämpa korruption och penningtvätt.

79.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genom konstant övervakning se till att EU-bistånd inte direkt eller indirekt bidrar till korruption. Parlamentet anser att biståndet bör anpassas bättre till värdlandets förmåga att ta emot stöd och dess allmänna utvecklingsbehov, så att man undviker att biståndspengar slösas bort eller används för korruption. EU uppmanas att angripa korruptionsfrågan direkt genom planering och landstrategidokument, och att koppla budgetstöd till tydliga korruptionsbekämpningsmål. Parlamentet betonar att robusta mekanismer för att övervaka genomförandet måste inrättas i detta syfte. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en kraftfull, holistisk och övergripande strategi för korruptionsriskhantering i utvecklingsländerna, för att förhindra att biståndspengar bidrar till korruption och för att fullt ut genomföra den strategi mot korruption som utarbetades 2013, särskilt i samband med genomförande och användning av EU-bistånd i alla dess former, inklusive Europeiska utvecklingsfonden och förvaltningsfonder, och i samband med att utvecklingsprojekt delegeras till tredje part. Parlamentet noterar med oro att EU:s strategi avseende korruption i AVS-länderna ger föga strategisk vägledning om hur ländernas system för att förebygga och övervaka korruption ska kunna förstärkas. Parlamentet menar att det behövs mer samordning mellan Europeiska utrikestjänsten och generaldirektoratet för internationellt samarbete och utveckling i deras arbete för att effektivt bromsa korruptionen i utvecklingsländerna.

80.  Europaparlamentet påminner om vikten av konsekvens mellan EU:s interna och externa politik, och pekar på behovet av att integrera kampen mot den organiserade brottsligheten i utvecklings- och säkerhetsstrategierna som ett sätt att återupprätta stabilitet i utvecklingsländerna.

81.  Europaparlamentet betonar att svaret på hur brottslig verksamhet som orsakar hunger och fattigdom kan bekämpas är att ge människorna och de styrande rätten att själv bestämma över sina egna ekonomiska system, livsmedelssystem och jordbrukssystem. Parlamentet uppmanar med kraft det internationella samfundet att aktivt ta strid mot finansiell livsmedelsspekulation, såsom stora multinationella jordbruksbolags markrofferi och uppköp till låga priser i väldiga jordbruksområden, med tanke på vilken förödande inverkan detta har på små producenter.

82.  Europaparlamentet uppmanar utvecklingsländerna att som en del av sina insatser mot korruption öka insynen och redovisningsskyldigheten i resurskontrakten, bolagens finansiella rapportering och revision samt i mottagandet och tilldelningen av inkomster.

83.  Europaparlamentet uppmanar EU att uppgradera sitt stöd för att hjälpa resursrika länder tillämpa de principer om större öppenhet och ansvarsskyldighet inom olje-, gas- och gruvsektorn som är en del av utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet (Eiti‑principerna). Parlamentet ger sitt fulla stöd till inrättande av effektiva lagstiftningsramar för att stödja att Eiti korrekt genomförs av de bolag som medverkar i leveranskedjorna inom olje-, gas och gruvsektorerna.

84.  Europaparlamentet uppdrar åt sitt utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att följa upp de rekommendationer det utfärdat i sina resolutioner om kampen mot korruption. Parlamentet uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att inom två år utvärdera de lagstiftande åtgärder som kommissionen vidtagit på detta område, mot bakgrund av ovannämnda rekommendationer.

o
o   o

85.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 218, 14.8.2013, s. 8.
(2) EUT L 127, 29.4.2014, s. 39.
(3) EUT L 130, 1.5.2014, s. 1.
(4) EUT L 151, 21.5.2014, s. 1.
(5) EUT L 141, 5.6.2015, s. 73.
(6) EUT L 328, 6.12.2008, s. 28.
(7) EUT L 141, 5.6.2015, s. 1.
(8) EUT L 150, 20.5.2014, s. 93.
(9) EUT L 319, 4.12.2015, s. 1.
(10) EUT L 332, 18.12.2007, s. 103.
(11) EUT L 317, 4.11.2014, s. 28.
(12) EUT L 119, 4.5.2016, s. 89.
(13) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.
(14) EUT L 65, 11.3.2016, s. 1.
(15) ECLI:EU:C:2015:555.
(16) EUT C 346, 21.9.2016, s. 27.
(17) EUT L 135, 24.5.2016, s. 53.
(18) Antagna texter, P8_TA(2015)0269.
(19) EUT C 208, 10.6.2016, s. 89.


Mänskliga rättigheter och migration i tredjeländer
PDF 393kWORD 60k
Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2016 om mänskliga rättigheter och migration i tredjeländer (2015/2316(INI))
P8_TA(2016)0404A8-0245/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948, särskilt artikel 13,

—  med beaktande av 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning och dess tilläggsprotokoll,

—  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966 och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 1966 samt deras respektive tilläggsprotokoll,

—  med beaktande av 1954 års konvention om statslösa personers rättsliga ställning och 1961 års konvention om begränsning av statslöshet,

—  med beaktande av den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering från 1966,

—  med beaktande av 1979 års konvention om avskaffande av all form av diskriminering mot kvinnor och dess tilläggsprotokoll,

—  med beaktande av 1984 års konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och dess tilläggsprotokoll,

—  med beaktande av 1989 års konvention om barnets rättigheter och dess tilläggsprotokoll,

—  med beaktande av den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar från 1990,

—  med beaktande av den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden från 2006,

—  med beaktande 2006 års konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och dess tilläggsprotokoll,

—  med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport av den 3 augusti 2015 om främjande av och skydd för de mänskliga rättigheterna, däribland migranters rättigheter,

—  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 18 december 2014 om skyddet för migranter,

—  med beaktande av olika internationella människorättsmekanismers arbete, däribland olika rapporter om migranters mänskliga rättigheter av François Crépeau och andra framstående särskilda rapportörer inom FN, den allmänna återkommande utvärderingen samt andra konventionsorgan,

—  med beaktande av arbetet och rapporterna från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, inbegripet de rekommenderade principerna och riktlinjerna avseende mänskliga rättigheter vid internationella gränser och rapporten om situationen för migranter i transit,

—  med beaktande av FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter,

—  med beaktande av Dhakaprinciperna om värdig migration,

—  med beaktande av artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen,

—  med beaktande av relevanta rapporter från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 november 2011 En övergripande strategi för migration och rörlighet från november 2011 (COM(2011)0743),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 maj 2015 En europeisk migrationsagenda (COM(2015)0240),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 oktober 2015 Hanteringen av flyktingkrisen: lägesrapport om genomförandet av de prioriterade åtgärderna i den europeiska migrationsagendan (COM(2015)0510),

–  med beaktande av kommissionens beslut av den 20 oktober 2015 om inrättandet av Europeiska unionens förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika inriktade på stabilitet och insatser mot de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och fördrivna personer (C(2015)7293),

–  med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte om migration den 25–26 juni 2015 och den 15 oktober 2015,

–  med beaktande av rådets slutsatser om handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019, som antogs den 20 juli 2015,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 9 november 2015 om åtgärder för att hantera flykting- och migrationskrisen,

–  med beaktande av den politiska deklarationen och handlingsplanen som antogs under toppmötet i Valletta den 11–12 november 2015,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om migrationsrelaterade frågor, i synnerhet resolutionen av den 17 december 2014 om situationen i Medelhavsområdet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU(1), resolutionen av den 29 april 2015 om de senaste tragedierna i Medelhavet och EU:s migrations- och asylpolitik(2), samt resolutionen av den 12 april 2016 om situationen i Medelhavet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 9 september 2015 om att stärka flickor genom utbildning i EU(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2016 om situationen för kvinnliga flyktingar och asylsökande i EU(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om kampen mot människohandel i EU:s yttre förbindelser(6),

–  med beaktande av slutdeklarationen från det andra toppmötet för talmännen vid den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet, på temat migration, asyl och mänskliga rättigheter i Euromed-regionen, som antogs den 11 maj 2015(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 december 2015 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2014 och Europeiska unionens politik på området(8),

–  med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolution av den 9 december 2015 om migration, mänskliga rättigheter och humanitära flyktingar(9),

–  med beaktande av olika rapporter från det civila samhällets organisationer om situationen för migranters mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0245/2016), och av följande skäl:

A.  De mänskliga rättigheterna gäller alla människor, utan undantag.

B.  Migration är en global och flerdimensionell företeelse som orsakas av många olika faktorer såsom de ekonomiska förhållandena (bland annat utvecklingen av välståndsfördelningen och den ekonomiska integrationen på regionalt och globalt plan), de sociala och politiska förhållandena, arbetsförhållandena, våld och säkerhet samt den gradvisa miljöförstörelsen och den ökande förekomsten av naturkatastrofer. Migrationen måste hanteras på ett konsekvent och balanserat sätt, ur ett helhetsperspektiv som tar hänsyn till den mänskliga dimensionen, inklusive migrationens positiva inverkan på den demografiska och ekonomiska utvecklingen.

C.  Migrationsrutterna är ytterst komplexa, och förflyttningar sker inte bara mellan regioner utan ofta även inom dem. Enligt FN ökar den internationella migrationen trots den globala ekonomiska krisen. För närvarande betraktas närmare 244 miljoner personer som internationella migranter.

D.  De rättigheter som anges i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och andra internationella konventioner är universella och odelbara.

E.  Migration är även en konsekvens av den ökande globaliseringen och marknadernas ömsesidiga beroende.

F.  Utifrån de olika faktorer som påverkar migrationen kan man förutsäga konsekvenserna och tvingas till att utarbeta lämplig politik.

G.  Svängningarna i migrationsströmmarna, särskilt under kristider, för med sig långtgående ekonomiska, sociala och politiska konsekvenser för migranternas ursprungsländer och destinationsländer.

H.  För att skapa de nödvändiga förutsättningarna för att utarbeta någon form av politik för migrationshantering måste det finnas effektiva sätt att övervaka och kontrollera utländska medborgares in- och utresor. Dessutom måste det finnas analyser av och prognoser för migrationens effekter.

I.  Faktorerna bakom migrationen har diversifierats och kan vara mångdimensionella och hänföras till ekonomiska, miljömässiga, kulturella, politiska, familjerelaterade eller personliga skäl. Allt fler av dessa migranter är offer för tvångsförflyttningar och behöver särskilt skydd eftersom de flyr från bland annat sköra stater, konflikter och politisk eller religiös förföljelse.

J.  Det blir allt svårare att skilja mellan flyktingar, asylsökande och migranter, bland annat eftersom många länder saknar adekvata rättsliga och institutionella instrument och ramar.

K.  Myndigheterna i transit- och destinationsländer, liksom i mottagningscentrum, måste få lämplig utbildning och förberedas väl för att behandla migranter och asylsökande på ett flexibelt sätt, utifrån deras individuella situation.

L.  Migrationsströmmarna har globaliserats och regionaliserats, och migrationsströmmarna syd–syd, som till 80 procent rör sig mellan angränsande länder med små inkomstskillnader, är något större än migrationsströmmarna syd–nord.

M.  Europa har alltid varit både en destinationsregion och en ursprungsregion för migration. Utöver dagens utvandring bland de övre samhällsklasserna har européer också utvandrat på grund av ekonomiska svårigheter, konflikter eller politisk förföljelse. Den pågående ekonomiska och finansiella krisen har fått många européer att utvandra, inbegripet till tillväxtekonomier på södra halvklotet.

N.  Kvinnor och barn utgör en allt större andel av migranterna, och detta gäller i ännu högre grad bland flyktingarna. Migranterna och flyktingarna är alltmer välutbildade och kunskapsflykten bedömdes uppgå till 59 miljoner redan 2010. Asien är den kontinent som berörs mest, men det är Afrika som betalar det allra högsta priset då endast 4 procent av dess befolkning har högskoleutbildning och 31 procent av dessa utvandrar(10).

O.  Instabiliteten i vissa regioner och olika konflikter ligger enligt FN:s flyktingkommissariat till grund för en humanitär kris för mer än 65 miljoner flyktingar och fördrivna människor, särskilt i utvecklingsländer.

P.  FN:s flyktingkommissariat uppskattar att minst 10 miljoner människor är statslösa.

Q.  I artikel 13 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna fastställs att var och en har rätt att fritt förflytta sig och välja bostadsort inom varje stats gränser men också att lämna varje land, även sitt eget, och att återvända till sitt land.

R.  Samarbete och delning av information och bästa praxis mellan ursprungs-, transit- och ankomstländer är en grundförutsättning för att förebygga och bekämpa irreguljär invandring och handel med människor, eftersom det därmed blir möjligt att fastställa deras gemensamma intressen och problem.

S.  Ett helhetsgrepp på migration måste ta hänsyn till de globala utmaningarna för utveckling, världsfred, mänskliga rättigheter och klimatförändringar, med särskild hänsyn till förbättring av de humanitära villkoren i ursprungsländerna i avsikt att göra det möjligt för lokalbefolkningen att leva i säkrare områden.

T.  Flyktingars rättigheter definieras i Genèvekonventionen och i dess tillhörande protokoll.

U.  Levnadsvillkoren försämras i många flyktingläger, också på det sanitära området, i Mellanöstern och Afrika, och ofta går det inte att garantera säkerheten för flyktingarna på dessa platser, i synnerhet inte för utsatta personer och allra minst för kvinnor och barn.

V.  Enligt Världsbanken uppgick penningförsändelserna från internationella migranter till över 550 miljarder dollar 2013, varav 414 miljarder gick till utvecklingsländer.

W.  Främlingsfientligheten och våldet mot samt diskrimineringen av migranter, de migrantfientliga stämningarna, hatpropagandan och hatbrotten har ökat markant i AVS-länderna.

X.  Ändamålsenliga, välorganiserade och specifika insatser i fråga om migrationsfrågor utgör en möjlighet för individer och länder. Sådana insatser måste understödjas av principerna för bekämpning av fattigdom och främjande av hållbar utveckling samt respekt för migranters och flyktingars rättigheter och värdighet. De måste baseras på nära samarbete mellan ursprungs-, transit- och destinationsländer.

Y.  Migration är ett betydande dynamiskt element som kan motverka befolkningskrisen och den procentuella minskningen av befolkningen i arbetsför ålder i vissa länder.

Z.  Antalet irreguljära migranter är svårt att bedöma, vilket inte underlättar fastställandet av indikatorer för deras levnads- och arbetsvillkor. Samtidigt är det dessa migranter som har störst behov av skydd, eftersom de saknar rättslig ställning och rättsligt erkännande, och därmed är särskilt sårbara för övergrepp och exploatering och nekas de mest grundläggande mänskliga rättigheterna.

AA.  Internationell migration kan nyttjas för att avhjälpa specifik bristande tillgång på arbetskraft.

AB.  Migranter bidrar till att öka mångfalden och den kulturella rikedomen i de mottagande länderna. De måste dock vara fullt integrerade i värdsamhällena för att dessa ska kunna dra nytta av deras ekonomiska, sociala och kulturella potential. De politiska beslutsfattarna måste prioritera att informera den breda allmänheten om den ekonomiska, kulturella och sociala gynnsamma inverkan som migranter har på samhället, och på så vis förebygga främlingsfientliga och diskriminerande attityder.

AC.  Lämplig politik för mottagande och integration säkerställer att migranter inte behöver drabbas av förvärrade eller långvariga effekter till följd av de traumatiska händelser som de ofta har upplevt under sina liv.

AD.  Sociokulturell utveckling kan bara åstadkommas genom integration. Detta kräver seriösa åtaganden både från migranternas sida, som måste vara villiga att anpassa sig till sitt värdsamhälle utan att nödvändigtvis göra avkall på sin ursprungliga kulturella identitet, och från institutioner och samhällen i mottagarländerna, som måste vara beredda på att ta emot migranter och tillgodose deras behov.

Utmaningar och risker i fråga om respekten för migranters rättigheter

1.  Europaparlamentet uttrycker solidaritet med de människor som tvingas lämna sitt land på grund av konflikter, förföljelse, människorättskränkningar, extrem fattigdom med mera. Parlamentet ser med djup oro på de allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna som många migranter utsätts för i många transit- eller destinationsländer. Parlamentet understryker att migranternas värdighet och mänskliga rättigheter måste respekteras.

2.  Europaparlamentet vidhåller att EU och dess medlemsstater, för att ha trovärdighet i diskussioner om migration och mänskliga rättigheter i tredjeländer, måste föregå med gott exempel genom att, särskilt inom sina egna gränser, främja och skydda migranternas mänskliga rättigheter.

3.  Europaparlamentet påminner om att en majoritet av världens flyktingar och migranter tas emot av utvecklingsländer. Parlamentet erkänner de insatser som tredjeländer gör för att ta emot flyktingar och migranter. Stödsystemen i dessa länder står inför kritiska utmaningar som kan orsaka allvarliga hot mot skyddet av växande fördrivna befolkningsgrupper.

4.  Europaparlamentet påminner om att ”var och en har rätt att lämna varje land, även sitt eget, och att återvända till sitt land”(11). Parlamentet understryker att den berörda personens sociala situation och nationalitet aldrig får äventyra denna rättighet, och att varje individ har rätt att göra migrationsval under värdiga former. Alla regeringar uppmanas att ta itu med de brister i människorättskyddet som migranter fortsatt konfronteras med. De nationella regeringarna och parlamenten uppmanas att avskaffa bestraffande rättsliga system som betraktar migration som ett brott och att genomföra lösningar på kort, medellång och lång sikt för att säkerställa migranternas säkerhet. Parlamentet kritiserar tillämpningen av begränsningar av eller förbud mot avresor från eller återvändande till vissa stater och kritiserar statslöshetens konsekvenser för tillgången till rättigheter.

5.  Europaparlamentet noterar att det växande antalet flyktingar runtom i världen överskuggas av det ännu större antalet internflyktingar. Parlamentet understryker att dessa internflyktingar inte får diskrimineras enbart på grund av att de försökt sätta sig i säkerhet utan att korsa internationella gränser, och betonar därför att man måste skydda internflyktingars rättigheter, bland annat tillgången till hälsa och utbildning.

6.  Europaparlamentet påminner om vikten av att identifiera statslösa personer så att de erbjuds det skydd de har rätt till enligt internationell rätt. Staterna uppmanas enträget att införa förfaranden för fastställande av statslöshet och utbyta god praxis sinsemellan, bland annat när det gäller lagar och praxis för att förebygga nya fall av statslösa barn.

7.  Europaparlamentet framhåller att det finns ett ständigt behov av att EU tar hänsyn till statslöshet inom ramen för sin politik för yttre åtgärder, särskilt eftersom statslöshet är en viktig orsak till tvångsförflyttningar. Parlamentet påminner om åtagandet i EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati från 2012 om att ”utveckla en gemensam ram mellan kommissionen och utrikestjänsten för att med tredjeländer ta upp frågor som rör statslöshet och godtyckliga gripanden av migranter”.

8.  Europaparlamentet ser med oro på att migranter och flyktingar godtyckligt grips och misshandlas, och påminner om att förvar ska begränsas till fall där det är absolut nödvändigt. Parlamentet påpekar att det alltid måste säkerställas skyddsåtgärder, inklusive tillgång till adekvata rättsliga förfaranden.

9.  Europaparlamentet uppmanar staterna att erkänna sina skyldigheter enligt internationell rätt när det gäller asyl och migration samt att anta sådan nationell lagstiftning som krävs för att dessa skyldigheter ska kunna genomföras effektivt, genom att bland annat göra det möjligt att begära internationellt skydd. Parlamentet ser gärna att dessa lagstiftningar beaktar graden och typen av förföljelse som migranter har utsatts för.

10.  Europaparlamentet påpekar att migranterna har rätt att inte skickas tillbaka till ett land där de riskerar att utsättas för misshandel och tortyr. Kollektiva utvisningar och avvisningar är förbjudna enligt internationell rätt. Parlamentet är bekymrat över behandlingen av migranter som skickas tillbaka till sitt ursprungsland eller ett tredjeland utan tillräcklig övervakning av deras situation. Under alla omständigheter måste hänsyn tas till de svårigheter som de möter när de återvänder till dessa länder.

11.  Europaparlamentet föreslår att återanpassningsprogram skapas för migranter som återvänder till sitt ursprungsland.

12.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att försvara migranters rätt, oberoende av deras status, att ansöka om tillgång till rättslig prövning och effektiva rättsmedel utan rädsla för att de ska anmälas till immigrationsmyndigheterna, gripas och utvisas. Det är oroväckande att det i många länder saknas system för att övervaka och följa upp kränkningar av migranternas rättigheter liksom garantier för kvaliteten i den information och det rättsliga bistånd som erbjuds migranter och asylsökande. Parlamentet rekommenderar att personal på myndigheter som är behöriga i asylärenden och på mottagningscentrum samt annan personal och socialarbetare som kommer i kontakt med personer som söker internationellt skydd ska få adekvat utbildning så att de kan ta lämplig hänsyn till allmänna och personliga omständigheter och könsspecifika frågor i samband med ansökningar om skydd.

13.  Vidare uppmanar Europaparlamentet kommissionen och utrikestjänsten att förbättra utbytet av god praxis med tredjeländer, särskilt när det gäller att utbilda biståndsarbetare i att mer effektivt kartlägga migranternas – och i synnerhet de mest utsatta migranternas – olika karaktärsegenskaper, bakgrunder och erfarenheter, så att man bättre kan skydda och hjälpa dessa migranter på ett sätt som tillgodoser deras behov.

14.  Europaparlamentet understryker att begreppen säkra länder och säkra ursprungsländer inte får hindra individuella prövningar av asylansökningar. Parlamentet kräver att de migranter som behöver internationellt skydd under alla omständigheter ska identifieras och få sina ansökningar prövade. Parlamentet insisterar på att de ska omfattas av lämpliga garantier när det gäller ”non-refoulement” och ha tillgång till en klagomålsmekanism.

15.  Europaparlamentet uppmärksammar det fysiska och psykiska våldet och behovet att erkänna de särskilda former av våld och trakasserier som kvinnliga migranter kvinnor och barn utsätts för, såsom människohandel, påtvingade försvinnanden, sexuella övergrepp, könsstympning, tidigt äktenskap eller tvångsäktenskap, våld i hemmet, slaveri, hedersbrott och könsdiskriminering. Parlamentet påminner om det rekordstora och ständigt växande antalet offer för sexuellt våld och våldtäkt, som bland annat används som vapen i krig.

16.  Europaparlamentet ser med oro på väpnade gruppers rekrytering av barn, och betonar behovet att främja politik till förmån för avväpning, rehabilitering och återintegrering av dessa barn.

17.  Europaparlamentet understryker att kvinnor och barn som skiljs åt från sina familjemedlemmar, också under förvar, utsätts för större risker.

18.  Europaparlamentet påminner om att ensamkommande kvinnor och flickor, familjeförsörjande kvinnor, gravida, personer med funktionsnedsättning och äldre är särskilt utsatta. Parlamentet betonar att unga kvinnor som flyr från konflikter och förföljelse löper en ökad risk för tvångsäktenskap, tidiga äktenskap, prematur nedkomst, våldtäkter, sexuella och fysiska övergrepp och prostitution, också när de nått fram till så kallade säkra platser. Parlamentet efterlyser specialistskydd och specialistbistånd under deras vistelse i mottagningsläger, särskilt på det sanitära området.

19.  Europaparlamentet rekommenderar att jämställdhetsfrågor integreras i migrationspolitiken, bland annat för att förebygga och bestraffa människohandel och alla andra former av våld och diskriminering som tar sikte på kvinnor. Parlamentet efterlyser eftertryckligen att jämställdhet förverkligas fullt ut, rättsligt och i praktiken, då detta är en väsentlig del i att förhindra detta våld, i syfte att underlätta kvinnors självständighet och oberoende.

20.  Europaparlamentet ser med oro på det ökande antalet rapporter och vittnesmål av vilka det framgår att övergreppen mot barnmigranter blir fler, och att de kan ta sig uttryck i tortyr, frihetsberövande och rentav försvinnande. Parlamentet betonar, i linje med uttalandet från FN:s kommitté för barnets rättigheter, att förvar av barn endast på grund av deras eller deras föräldrars migrationsstatus är ett brott mot barns rättigheter och aldrig är i deras bästa intresse.

21.  Europaparlamentet påpekar att barnmigranter är särskilt utsatta, framför allt när de är ensamkommande, och att de har rätt till särskilt skydd med hänvisning till barnets bästa i enlighet med bestämmelserna i internationell rätt. Parlamentet betonar att man måste ta upp frågan om ensamkommande barn i utvecklingssamarbetet och främja deras integrering i de länder där de befinner sig, särskilt genom att garantera dem tillgång till utbildning och läkarvård och förebygga riskerna för våld, övergrepp, utnyttjande och försummelse.

22.  Europaparlamentet är bekymrat över svårigheterna med att registrera barn som fötts utanför sitt ursprungsland, vilket kan medföra en ökad risk för statslöshet. Parlamentet begär att det ska vara möjligt att registrera födseln oavsett föräldrars migrationsstatus.

23.  Europaparlamentet uppmanar enträget EU att samarbeta nära med Unicef, UNHCR och alla behöriga internationella organisationer och institutioner för att göra sitt yttersta för att skydda barnmigranter och deras familjer oavsett deras migrationsstatus, under hela förfarandet, genom att finansiera skyddsprogram, särskilt för att tillhandahålla skolgång och läkarvård, tillgängliggöra särskilda utrymmen för barn och psykologiskt stöd, identifiera familjeband och sammanföra barn som är ensamkommande eller som har skilts från sina familjer samt tillämpa principer om icke-diskriminering, icke-kriminalisering, icke-förvar, ”non-refoulement”, icke-tillämpning av otillbörliga påföljder, familjeåterförening, fysiskt och rättsligt skydd och rätten till identitet.

24.  Europaparlamentet påminner om att kriminella nätverk drar nytta av avsaknaden av lagliga migrationsvägar, regional instabilitet, konflikter och utsattheten hos kvinnor, flickor och barn som försöker fly för att utnyttja dem för människohandel och sexuell exploatering.

25.  Europaparlamentet uppmärksammar de specifika typer av våld och särskilda former av trakasserier som hbti-personer utsätts för. Parlamentet efterlyser stöd för inrättande av särskilda socialrättsliga skyddsmekanismer för hbti-migranter och hbti-asylsökande, så att deras sårbarhet beaktas och att deras ansökningar om skydd behandlas noggrant, även i samband med överklaganden.

26.  Europaparlamentet påminner om att ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, särskilt rätten till hälsa och utbildning, är mänskliga rättigheter som bör vara tillgängliga för alla migranter, särskilt barn, oavsett deras migrationsstatus.

27.  Europaparlamentet ser med oro på överträdelserna av arbetsrätten och utnyttjandet av migranter. Parlamentet är medvetet om att utbildning, möjligheter till arbete och familjeåterförening är viktiga delar av integrationsprocessen. Parlamentet framhåller att det är nödvändigt att bekämpa alla former av tvångsarbete för migranter och fördömer särskilt alla former av utnyttjande av barn.

28.  Europaparlamentet ser med oro på den diskriminering som alltför ofta drabbar vissa sociokulturella, språkliga och religiösa minoriteter och bidrar till ojämlik tillgång till rättigheter migranter emellan.

29.  Europaparlamentet uppmanar värdländerna att skydda kvinnliga migranters rätt till tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa.

30.  Europaparlamentet uppmärksammar behovet av att undvika skapandet av separata områden för migranter och att främja delaktighet och möjligheten att fullt ut nyttja de sociala möjligheter som erbjuds.

31.  Europaparlamentet anser att rätten till utbildning och arbete främjar migranternas självständighet och integrering på samma sätt som rätten till familjeliv och familjeåterförening. Parlamentet framhåller vikten av att garantera socialt skydd för migrerande arbetare och deras familjer. En verkningsfull integrering av migranter måste bygga på en grundlig bedömning av arbetsmarknaden och dess framtida potential, bättre skydd av migrerande arbetstagares mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter samt en konstant dialog med arbetsmarknadens aktörer.

32.  Det kan väsentligen förbättra migranters livskvalitet och deras ekonomiska och kulturella oberoende om de lär sig mottagarlandets språk, och det kan även hjälpa dem att få tillgång till information om sina rättigheter i värdsamhället. Språkundervisning måste garanteras av mottagarlandets utbildningsmyndigheter. Europaparlamentet rekommenderar att migranterna görs delaktiga i sociala och politiska beslutsprocesser.

33.  Europaparlamentet anser att tillträde till sysselsättning och utbildning och till en oberoende status är centrala faktorer för att göra kvinnliga migranter delaktiga och självständiga. Parlamentet ser gärna att ansträngningar i denna riktning stärks i fråga om kvinnliga migranter, som mycket ofta är underrepresenterade, för att övervinna de ökade hindren för deras delaktighet och självständighet.

34.  Europaparlamentet påpekar att mottagarstaterna måste hjälpa till att stärka migranterna, i synnerhet de kvinnliga migranterna, genom att ge dem tillgång till kunskap och nödvändiga sociala färdigheter, i synnerhet gällande yrkesutbildning och språkinlärning, som en del av en metod med inriktning på sociokulturell delaktighet.

35.  Europaparlamentet anser att alla arbetstagare bör få ett avtal på ett språk som de förstår och skyddas mot att detta avtal ersätts med ett annat. Parlamentet betonar att bilaterala avtal mellan ursprungs- och destinationsländer bör stärka skyddet av de mänskliga rättigheterna.

36.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att upprätta konsekventa och omfattande nationella migrationspolitiska åtgärder som tar hänsyn till jämställdhetsaspekter och omfattar alla stadier i migrationsprocessen, samordnas inom regeringen och utarbetas genom ett brett samrådsförfarande med nationella institutioner för mänskliga rättigheter, den privata sektorn, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, civilsamhället och migranterna själva samt med stöd från internationella organisationer.

37.  Europaparlamentet påminner om att alla har rätt till säkra och rättvisa arbetsvillkor och fullvärdiga arbetstagarrättigheter i enlighet med internationella normer och instrument avseende mänskliga rättigheter och ILO:s grundläggande konventioner.

38.  Europaparlamentet påpekar att migranter, och i synnerhet kvinnliga migranter, ofta omfattas av otrygga anställningsformer i mottagarländerna, vilket bidrar till deras sårbarhet. Parlamentet påminner om att arbetskraftsexploatering ofta är en följd av människohandel eller människosmuggling, men att det även kan förekomma utan dessa båda brott. Parlamentet ser med oro på den straffrihet som ett stort antal arbetsgivare i mottagarländerna åtnjuter till och med när de är ansvariga för överträdelser av internationella arbetsrättsliga normer för migrantarbetare. Parlamentet är bekymrat över att lagstiftningarna om arbetsrätten i vissa länder möjliggör praxis som kränker internationella normer. Parlamentet anser att alla ansträngningar för att utrota arbetskraftsexploatering måste följa det dubbla tillvägagångssättet att effektivt åtala arbetsgivare som exploaterar sina anställda samtidigt som man skyddar offren för denna exploatering.

39.  Europaparlamentet vill uppmärksamma behovet av att erkänna de kvalifikationer som erhållits av migranter i deras ursprungsländer som ett sätt att underlätta deras oberoende och sociala delaktighet i olika aspekter av samhället, särskilt på arbetsmarknaden. Parlamentet understryker att det är nödvändigt att erkänna den rättighet som alla migranter – även de som befinner sig i en irreguljär situation – har att bilda och gå med i arbetsrättsliga organisationer, inbegripet fackföreningar, liksom att erkänna dessa strukturer.

40.  Europaparlamentet uppmanar företag att tillämpa FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter för att undvika att deras verksamhet har negativa effekter för de mänskliga rättigheterna och att ta itu med sådana effekter när de förekommer samt att försöka förebygga eller begränsa alla negativa konsekvenser för de mänskliga rättigheterna som är direkt kopplade till deras verksamhet.

41.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta sina gemensamma diplomatiska ansträngningar med USA och andra internationella partner i syfte att aktivt samarbeta med tredjeländer för att ta itu med det akuta behovet av en gemensam strategi för den pågående globala migrationsutmaningen.

42.  Europaparlamentet uppmanar unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att vidta alla de praktiska åtgärder som behövs för att få till stånd ett effektivt åtagande från de inblandade tredjeländerna.

43.  Europaparlamentet betonar att EU måste stärka sin utrikespolitik för att bringa fred och stabilitet till de områden där krig och konflikter ger upphov till enorma migrationsströmmar till EU.

44.  Europaparlamentet påminner om att EU och dess medlemsstater har en plikt att vidta aktiva åtgärder för att komma till rätta med de underliggande orsakerna till de kriser som leder till massmigration av denna typ.

45.  Europaparlamentet begär att de humanitära villkoren i ursprungs- och transitländerna förbättras för att göra det möjligt för lokalbefolkningen och flyktingarna att leva i säkrare områden.

46.  Europaparlamentet uppmanar de krigförande parterna att upphöra med sina attacker mot civila, att skydda dem och att ge dem möjlighet att i fullständig säkerhet lämna våldsdrabbade områden eller ta emot bistånd från humanitära organisationer.

47.  Europaparlamentet betonar inverkan av Islamiska staten och dess utveckling på den massiva tillströmningen av legitima asylsökande och irreguljära migranter. Parlamentet är medvetet om att politiken för säkerhet och terrorismbekämpning har en avgörande roll för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till migration.

48.  Europaparlamentet upprepar FN:s flyktingkommissaries uttalande härförleden om att många migranter är offer för terrorism och allvarliga människorättskränkningar och att dessa flyktingar därför bör behandlas därefter.

49.  Europaparlamentet påminner om att vidarebosättningsprogram under överinseende av UNHCR är ett användbart verktyg för att hantera ordnade inresor i medlemsstaterna för personer som är i behov av internationellt skydd i många länder i hela världen. Parlamentet understryker att alla stater, om vidarebosättning inte går att genomföra, bör uppmuntras att inrätta och genomföra humanitära inreseprogram eller, som ett minimum, att skapa de förutsättningar som krävs för att göra det möjligt för flyktingar att leva i närheten av sina ursprungsländer.

50.  Europaparlamentet noterar de växande behoven och det ihållande underskottet i finansieringen när det gäller det humanitära biståndet till länderna i närheten av Syrien, vilket har fått Världslivsmedelsprogrammet att dra in på framför allt flyktingarnas livsmedelsransoner. FN:s medlemsstater och Europeiska unionen och dess medlemsstater uppmanas att som minimum uppfylla sina ekonomiska åtaganden. Parlamentet framhåller att det är viktigt att de inriktar sitt bistånd till flyktingarna i dessa länder på att tillgängliggöra medel till flyktingarnas uppehälle och säkerhet, deras tillgång till grundläggande rättigheter och särskilt deras tillgång till hälsovård och utbildning, i nära samarbete med UNHCR, Världslivsmedelsprogrammet och de behöriga organen.

51.  Europaparlamentet påpekar att migration och utveckling hänger ihop och att utvecklingssamarbetet på områdena utbildning, hälsa, arbetsrätt, fattigdomsminskning, mänskliga rättigheter samt demokratisering och återuppbyggnad efter konflikter liksom bekämpning av klimatförändringarnas följder och korruption är nyckellösningar för att förebygga påtvingad migration. Parlamentet noterar att mark- och resursrofferi kan ha stor inverkan på humanitära kriser och noterar att sociala, politiska och humanitära kriser kan få människor att migrera. Migration erkänns globalt som ett kraftfullt verktyg till förmån för en hållbar och inkluderande utveckling.

52.  Europaparlamentet uppmanar EU och världssamfundet att kartlägga särskilda åtgärder som regeringarna kan vidta för att förstärka den lagliga migrationens potential som katalysator för utveckling. Parlamentet framhåller att det krävs politiskt ledarskap och ett starkt engagemang, särskilt i destinationsländerna, för att bekämpa främlingsfientlighet och underlätta migranternas sociala integration.

53.  Europaparlamentet anser att migration har bakomliggande orsaker (i synnerhet ekonomiska, politiska, sociala och miljömässiga orsaker). Utvecklingsbiståndet bör effektivt tackla dessa bakomliggande orsaker genom att förbättra kapacitetsbyggandet, stödja konfliktlösning och främja respekten för mänskliga rättigheter. Dessa orsaker hänger samman med det ökade antalet konflikter, krig och människorättskränkningar och med bristen på goda styrelseformer.

54.  Europaparlamentet understryker vikten av en styrning av migrationen baserad på regionalt och lokalt samarbete, med inblandning av det civila samhället.

Ett människorättsbaserat förhållningssätt

55.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla aktörer som är delaktiga i utformningen av politiken och beslutsfattandet i fråga om asyl och migration att inte tillåta en sammanblandning av definitionerna av migranter och flyktingar. Det är nödvändigt att vara särskilt uppmärksam på flyktingar som flyr från konflikter eller förföljelse och därför har rätt till asyl, eftersom de inte kan återvända till sina ursprungsländer. Majoriteten av flyktingarna tar sin tillflykt till länder och regioner som gränsar till deras ursprungsländer. Parlamentet anser därför att flyktingarna måste göras till föremål för en helhetsstrategi inom ramen för unionens utrikespolitik.

56.  Europaparlamentet uppmanar staterna att ratificera samtliga internationella fördrag och konventioner som rör mänskliga rättigheter och att tillämpa de regler rörande migranters rättigheter som återfinns i ett antal olika rättsliga instrument, bland annat de viktigaste internationella människorättsinstrumenten och de andra instrument som behandlar migrationsfrågor, såsom FN:s flyktingkonvention från 1951 och de tillhörande protokollen samt den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar. Parlamentet anser i detta hänseende att EU-medlemsstaternas underlåtenhet att ratificera denna sistnämnda konvention urholkar EU:s politik för mänskliga rättigheter och dess uttryckliga åtagande om dessa rättigheters odelbarhet.

57.  Europaparlamentet påpekar att inrättandet av säkra och lagliga migrationsvägar utgör det främsta medlet för att förhindra människosmuggling och människohandel, och framhåller att utvecklingsstrategier måste erkänna migration och rörlighet som drivkrafter för utveckling i både mottagarlandet och ursprungslandet, genom penningförsändelser och investeringar. EU och de mest utvecklade tredjeländerna uppmanas att samarbeta för att inrätta lagliga migrationsvägar. Förebilden bör i detta fall vara den goda praxis som råder i vissa stater, framför allt för att främja familjeåterförening och rörlighet också av ekonomiska orsaker, och detta på alla behörighetsnivåer, även för de minst kvalificerade migranterna, i syfte att bekämpa svartarbete.

58.  Europaparlamentet välkomnar de särskilda bestämmelserna om migranter, asylsökande, fördrivna och statslösa personer i finansieringsinstrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen 2014–2020. Parlamentet begär att kommissionen ska fortsätta att överväga skydd och främjande av migranters rättigheter som en prioritet vid halvtidsöversynen av instrumentet för mänskliga rättigheter 2017–2018. Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna uppmanas att fullgöra de åtaganden som ingåtts inom ramen för den EU-handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati som antogs i juli 2015 och att inbegripa och förbättra garantier för mänskliga rättigheter i alla sina migrationsrelaterade avtal, processer och program med tredjeländer. Parlamentet anser att varje avtal eller program dessutom bör åtföljas av en oberoende utvärdering avseende mänskliga rättigheter när detta är möjligt och omfattas av en återkommande utvärdering. Parlamentet rekommenderar därför att länderna tar fram och genomför kommunikationskampanjer och medvetandehöjande kampanjer om de möjligheter som migration och migranter kan innebära för samhället i både ursprungs- och mottagarlandet. Parlamentet påminner om att finansieringsinstrumentet bör fortsätta att stärka kampen mot rasism, diskriminering, främlingsfientlighet och andra former av intolerans, inbegripet religiös intolerans.

59.  Europaparlamentet uppmanar EU att som ett komplement till sina riktlinjer för migranters rättigheter anta specifika riktlinjer för migranters rättigheter och att i detta sammanhang genomföra konsekvensanalyser och inrätta mekanismer för övervakning av utvecklings- och migrationspolitiken i syfte att säkerställa ändamålsenligheten i den offentliga politiken gentemot migranter. Parlamentet betonar vikten av att integrera respekten för de mänskliga rättigheterna i all politik med koppling till migration inom EU:s yttre relationer, särskilt när det gäller utrikesfrågor, utveckling och humanitärt stöd. Det är nödvändigt att respektera de mänskliga rättigheterna i unionens hela yttre politik, i synnerhet handels-, utvecklings-, miljö- och migrationspolitiken. Det är också nödvändigt att arbeta för att uppnå målen i artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen och genomföra människorättsklausulerna i alla unionens avtal, inklusive handelsavtal. Parlamentet begär att allt migrationssamarbete med tredjeländer ska åtföljas av en utvärdering av deras system för stöd till migranter och asylsökande, av det stöd som de beviljar flyktingar och av deras förmåga och beslutsamhet i fråga om att bekämpa människosmuggling och människohandel. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att närma sig länder som, liksom Kanada, bedriver en effektiv vidarebosättningspolitik. Parlamentet understryker att ingen politik på detta område får inverka menligt på bistånds- och utvecklingspolitiken.

60.  Europaparlamentet ser gärna att fri rörlighet och rätt till utbildning, hälsa och arbete inkluderas som prioriteringar i EU:s finansieringsinstrument för yttre samarbete, och efterlyser stöd till utvecklingsländerna så att dessa kan anta en långsiktig politik som är förenlig med dessa rättigheter. Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att särskilt uppmärksamma migranternas rättigheter inom ramen för de specifika landstrategierna för mänskliga rättigheter.

61.  Europaparlamentet önskar att migranters och flyktingars rättigheter förs in som en separat punkt på dagordningen för unionens dialog med relevanta tredjeländer, och anser att det bör vara en prioriterad målsättning att avsätta europeisk finansiering för att skydda utsatta personer samt icke-statliga organisationer, människorättsförsvarare, journalister och advokater som arbetar för att försvara migranters rättigheter.

62.  Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang länderna att säkerställa tillträde för oberoende observatörer, icke-statliga organisationer och nationella och internationella organisationer samt medier på alla platser där migranter tas emot och förvaras. Parlamentet uppmanar unionens delegationer och medlemsstaternas ambassader samt de delegationer som besöker Europaparlamentet att övervaka situationen för migranter på dessa platser och att agera gentemot de nationella myndigheterna på området för att säkerställa respekten för migranternas rättigheter och öppenheten i förhållande till allmänheten.

63.  Europaparlamentet konstaterar att människohandlarna ger många flyktingar en skev bild. Parlamentet upprepar än en gång hur viktigt det är att bekämpa människohandel, strypa penningflödet och upplösa nätverken, eftersom detta kommer att positivt påverka människorättssituationen för de flyktingar i tredjeländer som avser att fly från krig och terror.

64.  Europaparlamentet förespråkar ett tätt samarbete om skydd av migranternas rättigheter med de behöriga internationella organisationerna och andra organisationer som ägnar sig år migrationsförvaltning, främst i de mest berörda länderna, i syfte att hjälpa dem med att ta emot migranterna på ett sätt som är värdigt och respekterar deras rättigheter.

65.  Europaparlamentet understryker nödvändigheten av att stärka samarbetet med dessa organisationer för att bekämpa smuggling av migranter och människohandel genom att stärka utbildning, insatserna för kapacitetsförstärkning och mekanismerna för informationsutbyte – bland annat genom en utvärdering av genomslagskraften för nätverken av ”sambandsmän för invandring” och det samarbete som dessa etablerar med tredjeländer för att främja det straffrättsliga samarbetet – och genom att uppmuntra en ratificering av Palermoprotokollen på detta område, i syfte att främja det straffrättsliga samarbetet och identifiera misstänkta och bistå de nationella myndigheterna med brottsutredningarna.

66.  Europaparlamentet vill göras mer delaktigt i utvecklingen av en övergripande strategi för mänskliga rättigheter i migrationspolitiken, och ser gärna att dessa frågor integreras i EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen, bland annat i den del som tar upp de enskilda ländernas strategier. Parlamentet efterlyser en strängare parlamentarisk kontroll över de arbetsavtal som ingåtts med tredjeländer och över den externa samarbetsverksamheten för de berörda EU-organen. Parlamentet begär att större hänsyn tas till de expertrapporter som Europeiska stödkontoret för asylfrågor utarbetar om flyktingarnas ursprungsländer och till de uppgifter som kontoret samlar in om dessa länder.

67.  Europaparlamentet erkänner det civila samhällets roll i och bidrag till den politiska dialogen. Parlamentet understryker vikten av att konsultera civilsamhället inom ramen för all extern politik i unionen genom att särskilt uppmärksamma fullt deltagande, öppenhet och adekvat informationsspridning när det gäller alla politiska åtgärder och processer på migrationsområdet. Parlamentet påpekar att det är nödvändigt att stärka kvinnoorganisationernas deltagande i lösningen av konflikter i samband med beslutsfattandet och att kvinnliga flyktingar, fördrivna kvinnor och kvinnliga migranter måste delta på lämpligt sätt i de beslut som berör dem. Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att stärka kapaciteten hos de nationella människorättsinstitutionerna i tredjeländer så att de kan intensifiera sina insatser för att skydda migranters rättigheter och bekämpa omänsklig eller förnedrande behandling samt hatpropaganda mot migranter, såsom anges i den Belgraddeklaration som antagits av 32 ombudsmän och nationella människorättsinstitutioner.

68.  Europaparlamentet uppmanar mottagarländerna att fästa större vikt vid de migrantföreningar som engagerar sig direkt i program för samhällsutveckling.

69.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att infria sitt löfte om att avsätta 0,7 procent av sin bruttonationalinkomst till utvecklingsbistånd. Parlamentet begär att detta bistånd inte ska vara avhängigt av samarbete på migrationsområdet, och uppmanar EU och dess medlemsstater att inte inbegripa finansieringen av flyktingmottagandet i utvecklingsbiståndet.

70.  Europaparlamentet framhåller att utvecklingsbiståndsprogram inte bör användas enbart för migrations- och gränsförvaltningsändamål. Parlamentet vädjar om att EU-utvecklingsprojekt inriktade på migranter och asylsökande ska förverkliga principen om att ingen får hamna på efterkälken, genom att fokusera på tillgång till grundläggande sociala tjänster, särskilt hälso- och sjukvård och utbildning, och genom att särskilt uppmärksamma utsatta personer och grupper såsom kvinnor, barn, minoriteter, urbefolkningar, hbt-personer och personer med funktionsnedsättning.

71.  Europaparlamentet noterar migrationens positiva sidor för utvecklingen i migranternas ursprungsländer genom att penningförsändelser från migranter kan utgöra viktiga bidrag till familjens och samhällets utveckling. Staterna uppmanas att minimera kostnaderna för penningförsändelser.

72.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att säkerställa en effektiv och ändamålsenlig konsekvent utvecklingspolitik och att, i sin migrationspolitik gentemot tredjeländer, i hög grad prioritera respekt för mänskliga rättigheter.

73.  Europaparlamentet uppmanar EU med kraft att integrera migrationsdimensionen i den ram för tiden efter Cotonouavtalet som kommer att definiera de framtida förbindelserna mellan EU och AVS-länderna. Genom att göra tredjeländer mer delaktiga i utformningen av och förhandlingarna om instrumenten inom den övergripande strategin för migration och rörlighet skulle man stärka dessa instruments ”partnerskapskaraktär” och förbättra deras lokala förankring och ändamålsenlighet.

74.  Europaparlamentet begär att fattiga länder ska erbjudas skuldlättnader, så att de får hjälp med att ta fram en offentlig politik som säkerställer respekten för mänskliga rättigheter. Parlamentet vidhåller att man måste göra det lättare att hitta lösningar för att nå en hållbar skuldsättning, däribland standarder för ansvarsfullt lånande, genom en multilateral rättslig ram för omstrukturering av statsskulder i syfte att lätta på skuldbördan och undvika en ohållbar skuldsättning, så att man skapar förutsättningar för skydd av mänskliga rättigheter på längre sikt.

75.  Europaparlamentet gläder sig över att migration har införlivats i målen för hållbar utveckling, nämligen i det tionde målet för hållbar utveckling, där ramen för den globala utvecklingspolitiken fram till 2030 fastställs. Parlamentet påminner om att staterna har åtagit sig att samarbeta på ett internationellt plan för att säkerställa en säker, ordnad och laglig migration som präglas av full respekt för de mänskliga rättigheterna och human behandling av migranter oavsett migrationsstatus och av flyktingar och fördrivna personer. Tvångsförflyttningar är inte bara ett humanitärt problem, utan också en utvecklingsmässig utmaning, och det bör därför finnas bättre samordning mellan humanitära aktörer och aktörer på utvecklingsområdet. Genomförandet av målen för hållbar utveckling är en möjlighet att stärka en rättighetsbaserad strategi i asyl- och migrationspolitiken och att införliva migrationsfrågor i utvecklingsstrategierna. Världssamfundet uppmanas att anta mätbara indikatorer för målen för hållbar utveckling när det gäller migration, och att samla in och offentliggöra uppdelade uppgifter om migranternas tillgång till anständigt arbete, hälso- och sjukvård och utbildning, särskilt i destinationsländer som är utvecklingsländer, så att migrationshanteringen förbättras.

76.  Europaparlamentet betonar nödvändigheten av att unionen och medlemsstaterna stöder de minst utvecklade länderna inom ramen för kampen mot klimatförändringarna i syfte att undvika en förvärring av misären i dessa länder och en ökning av antalet miljöflyktingar.

77.  Europaparlamentet begär att EU aktivt ska delta i debatten om termen ”klimatflykting” samt i det eventuella utarbetandet av en definition inom internationell rätt.

78.  Europaparlamentet framhåller behovet av effektivare samarbete och av en bedömning av genomförandet, effekterna och därmed kontinuiteten hos de olika finansiella instrument som finns tillgängliga på EU-nivå för tredjeländer i fråga om migration, vilka för närvarande täcker områden såsom migrationspolitik, internationellt utvecklingssamarbete, extern politik, grannskapspolitiken och humanitärt bistånd, och vilka mobiliserade mer än 1 miljard euro till mer än 400 projekt mellan 2004 och 2014.

79.  Europaparlamentet betonar vikten av unionens samarbetsinstrument på områdena invandring, asyl och skydd av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet noterar inrättandet av förvaltningsfonden för nödåtgärder i Afrika inriktade på stabilitet och insatser mot de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och fördrivna personer i Afrika. Parlamentet begär en utvärdering och uppföljning av denna fond och avtal av samma slag som till exempel förklaringen från EU och Turkiet och Khartoum- och Rabatprocesserna.

80.  Europaparlamentet understryker att avtalen med tredjeländer måste fokusera stödet på att lösa sociala, ekonomiska och politiska kriser som utlöser migration.

81.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av ett ökat EU-samarbete med tredjeländer när det gäller den övergripande strategin för migration och rörlighet, för att stärka dessa instruments samverkande karaktär, deras effektivitet och deras bidrag till migrationens utmaningar.

82.  Europaparlamentet anser det nödvändigt att förbättra samstämdheten i den övergripande strategin för migration och rörlighet, integrera strikta mekanismer för kontroll och övervakning av de mänskliga rättigheterna i alla externa avtal och prioritera projekt som genomförs i ursprungs- och transitländerna och som har till syfte att förbättra migranters mänskliga rättigheter.

83.  Europaparlamentet uppmuntrar unionen att ingå partnerskap för rörlighet med sina närmaste partner.

84.  Europaparlamentet begär att kommissionen och medlemsstaterna planerar för en politik som innebär att migranter ska återvända enbart till ursprungsländer där de kan erbjudas ett säkert mottagande, med full respekt för deras grundläggande och processuella rättigheter. Parlamentet begär i detta avseende att frivilligt återvändande ska ges företräde framför påtvingat. Parlamentet betonar att de avtal som sluts med tredjeländer inom ramen för denna politik ska innehålla säkerhetsklausuler som garanterar att migranter som skickas hem till sitt land inte förnekas sina mänskliga rättigheter eller riskerar att utsättas för förföljelse. Parlamentet är medvetet om vikten av regelbundna utvärderingar i syfte att utesluta sådana avtal med länder som inte uppfyller internationella människorättsnormer.

85.  Europaparlamentet kräver åtgärder mot smugglarnätverken och ett stopp för människohandel. Parlamentet begär att det införs lagliga och säkra vägar, bland annat genom humanitära korridorer för de personer som söker internationellt skydd. Parlamentet begär att det införs permanenta och obligatoriska vidarebosättningsprogram och att det beviljas humanitära visum till dem som flyr från konfliktområden, bland annat för att resa in i ett tredjeland och ansöka om asyl. Parlamentet begär att det införs lagliga vägar och utarbetas allmänna bestämmelser som reglerar inresa och uppehälle för att göra det möjligt för migranterna att arbeta och söka arbete.

86.  Europaparlamentet framhåller behovet att skapa och bättre genomföra skyddssystem för migranter som befinner sig i svåra förhållanden och i transit samt vid unionens gränser.

87.  Europaparlamentet välkomnar insatserna mot smugglare och människosmugglare och stöder förstärkningen av förvaltningen av unionens yttre gränser. Parlamentet betonar att det krävs snabba åtgärder och en långsiktig, omfattande och konkret färdplan som inbegriper samarbete med tredjeländer för att bekämpa organiserade kriminella nätverk av människosmugglare.

88.  Europaparlamentet understryker att smuggling av migranter har koppling till människohandel och utgör ett allvarligt människorättsbrott. Parlamentet påminner om att användningen av insatser såsom Eunavfor MED utgör en metod för att konkret bekämpa smuggling av migranter. Parlamentet uppmanar unionen att fullfölja samt intensifiera denna typ av insatser.

89.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att reflektera över stärkandet av gränssäkerheten och gränspolitiken och över hur den framtida rollen för Frontex och Easo ska förbättras. Parlamentet vädjar om solidaritet och engagemang i form av tillräckliga bidrag till dessa byråers budgetar och verksamheter.

90.  Europaparlamentet betonar behovet att göra de s.k. hotspot-platserna och inreseplatserna vid EU:s yttre gränser mer funktionella.

91.  Europaparlamentet begär att EU integrerar uppgiftsskydd i avtal om informationsutbyte vid nationsgränserna och på migrationsrutterna.

92.  Europaparlamentet uppmanar EU och mottagarländerna att skapa effektiva verktyg för samordning och anpassning av informationsflöden samt insamling, jämförelser och analys av uppgifter.

o
o   o

93.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna, Förenta nationerna, Europarådet, Afrikanska unionen, Amerikanska samarbetsorganisationen och Arabförbundet.

(1) EUT C 294, 12.8.2016, s. 18.
(2) EUT C 346, 21.9.2016, s. 47.
(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0102.
(4) Antagna texter, P8_TA(2015)0312.
(5) Antagna texter, P8_TA(2016)0073.
(6) Antagna texter, P8_TA(2016)0300.
(7) http://apum.parlement.ma/Future_Meetings/Docs/IISummit-of-Speakers_Lisbon-11MAY2015/DeclaracaoCimeira_EN.pdf
(8) Antagna texter, P8_TA(2015)0470.
(9) EUT C 179, 18.5.2016, s. 40.
(10) Enligt FN-rapporten International Migration Report 2015, som finns tillgänglig på adressen http://www.un.org/en/development/desa/population/migration/publications/migrationreport/docs/MigrationReport2015_Highlights.pdf
(11) Artikel 13.2 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.


Företagens ansvar för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer
PDF 204kWORD 54k
Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2016 om företagens ansvar för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer (2015/2315(INI))
P8_TA(2016)0405A8-0243/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, och FN:s övriga konventioner om och instrument för mänskliga rättigheter, särskilt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, vilka antogs i New York den 16 december 1966,

–  med beaktande av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av artiklarna 2, 3, 8, 21 och 23 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 81, 82, 83, 114, 208 och 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati, som antogs av rådet (utrikes frågor) den 25 juni 2012(1), och EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019, som antogs av rådet den 20 juli 2015(2),

–  med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer om mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av sina resolutioner om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen,

–  med beaktande av sin resolution av den 17 december 2015 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2014 och Europeiska unionens politik på området(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2015 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013 och Europeiska unionens politik på området(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2013 om korruption inom den offentliga och den privata sektorn: inverkan på mänskliga rättigheter i tredjeländer(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 februari 2013 om företagens sociala ansvar: ett ansvarstagande, transparent och ansvarsfullt affärstänkande och en hållbar tillväxt(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 februari 2013 om företagens sociala ansvar: att arbeta för samhällets intressen och för hållbar återhämtning för alla(7),

–  med beaktande av resolution 26/9 av den 26 juni 2014 från FN:s råd för mänskliga rättigheter i vilken människorättsrådet beslutade att inrätta en öppen mellanstatlig arbetsgrupp som ska utveckla ett internationellt, rättsligt bindande instrument för reglering av transnationella och andra företags verksamhet inom ramen för människorätt,

–  med beaktande av Förenta nationernas vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utvecklings (OECD) reviderade riktlinjer för multinationella företag, Internationella arbetsorganisationens (ILO) trepartsförklaring om principerna för multinationella företag och socialpolitik, ramverket för den internationella kommittén för integrerad rapportering (IIRC), de tio principerna i FN:s globala överenskommelse (Global Compact) samt Internationella standardiseringsorganisationens ISO 26000-standard avseende ”riktlinjer om socialt ansvar” och vägledningen för europeiska små och medelstora företag om ISO 26000 med riktlinjer för socialt ansvarstagande från Europeiska standardiseringsmyndigheten för hantverk, handel samt små och medelstora företag (NORMAPME),

–  med beaktande av projektet ”Realising Long-term Value for Companies and Investors”, som för närvarande genomförs inom initiativet om FN:s principer för ansvarsfulla investeringar och FN:s globala överenskommelse (Global Compact),

–  med beaktande av Europarådets rekommendation till medlemsstaterna om mänskliga rättigheter och företagsamhet, som antogs den 2 mars 2016,

–  med beaktande av kommissionens meddelande om en förnyad EU-strategi 2011–2014 (COM(2011)0681) för företagens sociala ansvar och kommissionens grönbok ”Främjande av en europeisk ram för företagens sociala ansvar” (COM(2001)0366) och den definition av företagens sociala ansvar (CSR) som anges däri, samt dess uppföljningsmeddelanden från 2006 och 2011,

–  med beaktande av de extraterritoriella skyldigheter för stater som följer av Maastricht-principerna,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0243/2016), och av följande skäl:

A.  EU ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Unionens åtgärder i internationella sammanhang (även dess handelspolitik) ”ska utgå från [dessa] principer”.

B.  FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter gäller för samtliga stater och alla företags verksamhet, båda transnationella och andra, oavsett deras storlek, sektor, lokalisering, ägandeförhållanden och struktur, även om effektiva kontroll- och sanktionsmekanismer fortsatt utgör en utmaning i genomförandet av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter på global nivå. I sin resolution av den 6 februari 2013 uppmärksammade Europaparlamentet de särskilda faktorer som kännetecknar små och medelstora företag och som politiska strategier i fråga om företagens sociala ansvar noga bör beakta samt behovet att anpassa riktlinjerna för företagens sociala ansvar så att de blir mer flexibla för små och medelstora företag.

C.  I FN:s globala överenskommelse (Global Compact)(8), som består av tio principer, ombeds företagen anamma, stödja och stadfästa en uppsättning grundläggande värden inom sin inflytandesfär när det gäller mänskliga rättigheter, arbetsnormer, miljö och bekämpande av korruption för att av egen fri vilja förbinda sig att engagera sig i dessa värden och göra dem till en del av sin verksamhet.

D.  Företag tillhör de största aktörerna inom ekonomisk globalisering, finansiella tjänster och internationell handel, och de måste följa alla gällande lagar samt internationella fördrag och respektera de mänskliga rättigheterna. Handel skulle kunna stärka de mänskliga rättigheterna och vice versa, och näringslivet som är skyldigt att respektera de mänskliga rättigheterna skulle även kunna spela en viktig roll när det gäller att ta fram positiva incitament för att främja mänskliga rättigheter, demokrati, miljönormer och företagens ansvar.

E.  Dessa företags verksamhet kan emellertid ibland orsaka eller medverka till brott mot de mänskliga rättigheterna och påverka rättigheterna för utsatta grupper som t.ex. minoriteter, ursprungsbefolkningar, kvinnor och barn, eller medverka till miljöproblem.

F.  Människorättskränkningar som företag gör sig skyldiga till är ett världsomfattande problem och världens alla företag är skyldiga att respektera de mänskliga rättigheterna, samtidigt som de europeiska institutionernas primära skyldighet är att lagstifta om ansvaret för de företag som har en koppling till EU.

G.  Många internationellt verksamma företag som är verksamma i tredjeländer, oavsett om de är europeiska eller inte, har en väsentlig del av sin affärsverksamhet eller sitt säte i Europa och/eller ägs av europeiska företag, har tillgångar eller varor i Europa eller kontrollerar andra företag i Europa eller får stöd från eller använder sig av europeiska institutioners finansiella tjänster. Globaliseringen och teknikutvecklingen har resulterat i att företag lägger ut verksamhet på entreprenad till lokala leverantörer eller använder varor eller tjänster i sina leverans- och produktionskedjor som har tillverkats eller tillhandahållits av andra företag i många olika länder och därmed olika behörighetsområden med olika rättssystem, olika nivåer av skydd och normer för mänskliga rättigheter och olika nivåer av verkställighet.

H.  Att skydda de mänskliga rättigheterna måste vara en prioritering för medlemsstaterna, och även för EU. EU har spelat en ledande roll i förhandlingarna om och genomförandet av ett antal initiativ för globalt ansvar, vilket går hand i hand med främjandet av och respekten för internationella standarder. Kränkningar av de mänskliga rättigheterna kräver effektiva rättsmedel. Det behövs ett mer rättvist och effektivt rättsmedelssystem i både den nationella och den internationella lagstiftningen för att hantera brott mot de mänskliga rättigheterna som begåtts genom företags verksamhet.

I.  Det saknas fortfarande ett globalt helhetsgrepp i fråga om företagens ansvarsskyldighet vid kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Människor som har fallit offer för människorättskränkningar där internationella företag är inblandade stöter på ett flertal hinder i tillgången till rättsmedel, däribland procedurmässiga hinder i form av prövningsbarhet av bevis och bevisbördans fördelning, ofta oöverkomliga kostnader vid tvister, och frånvaron av tydliga normer för ansvar vid företags inblandning i människorättskränkningar.

Företag och mänskliga rättigheter

1.  Europaparlamentet noterar att den ökade globaliseringen och internationaliseringen av företags verksamhet och leveranskedjor leder till att företagens roll när det gäller att säkerställa respekten för de mänskliga rättigheterna blir allt mer betydelsefull och skapar en situation där internationella normer, regler och samarbeten är avgörande för att förhindra människorättskränkningar i tredjeländer. Parlamentet är djupt oroat över de fall av människorättskränkningar i tredjeländer som en del EU-företag och företagens verksamhet genom ledningsbeslut, men även enskilda personer, icke-statliga aktörer och stater, gjort sig skyldiga till. Parlamentet påminner näringslivsaktörerna om det ansvar de har för att de mänskliga rättigheterna ska respekteras i hela deras globala verksamhet, oavsett var deras användare befinner sig och oberoende av om värdstaten fullgör sina egna skyldigheter på människorättsområdet eller inte.

2.  Europaparlamentet noterar att den snabba teknikutvecklingen kräver omedelbar uppmärksamhet och en lämplig rättslig ram.

3.  Europaparlamentet bekräftar än en gång det brådskande behovet att agera kontinuerligt och på ett effektivt och konsekvent sätt på alla nivåer, inbegripet på nationell, europeisk och internationell nivå, för att effektivt hantera människorättskränkningar som internationella företag gör sig skyldiga till när dessa uppkommer och lösa de rättsliga problem som den extraterritoriella dimensionen hos företag och deras uppförande resulterar i, samt den osäkerhet som kopplas till detta i fråga om vem som bär ansvaret för människorättskränkningar.

Den internationella ramen

4.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och stöder med eftertryck genomförandet av dem världen över. Parlamentet betonar att FN enades enhälligt om sina vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, med fullt stöd av EU:s medlemsstater, Internationella arbetsorganisationen och Internationella handelskammaren, och att det även fick stöd för konceptet med en ”smart blandning” av lagstiftningsåtgärder och frivilliga åtgärder. Parlamentet önskar att FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och andra internationella normer för företagens sociala ansvar konsekvent ska lyftas fram av EU:s företrädare i människorättsdialoger med tredjeländer. Parlamentet uppmanar även företag att tillämpa FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, bland annat genom att införa politiska strategier för tillbörlig aktsamhet och riskhanteringsgarantier samt vidta effektiva motåtgärder när deras verksamhet har förorsakat eller varit en bidragande orsak till negativa människorättskonsekvenser.

5.  Europaparlamentet erkänner FN:s globala överenskommelse (Global Compact), ISO 26000-standarden om socialt ansvar, ILO:s trepartsförklaring om principerna för multinationella företag och socialpolitik samt OECD:s riktlinjer för multinationella företag som olika verktyg som kan mobilisera ansvar i företagens affärsverksamheter.

Uppmaningar till företagen och deras skyldighet att respektera de mänskliga rättigheterna

6.  Europaparlamentet uppmanar företag, oavsett om de är europeiska eller inte, att genomföra noggranna granskningsprocesser av de mänskliga rättigheterna och införliva resultaten av dem i sina interna politiska strategier och förfaranden, med motsvarande tilldelade resurser och befogenheter, och att genomföra dem korrekt. Parlamentet betonar att detta kräver att tillräckliga resurser tilldelas. Parlamentet betonar att insyn och kommunikation spelar en avgörande roll när det gäller åtgärder som vidtagits för att förhindra människorättskränkningar i tredjeländer för att en regelrätt demokratisk tillsyn ska kunna genomföras och konsumenter ska kunna göra faktabaserade val.

7.  Europaparlamentet erkänner den stora betydelse som företagens sociala ansvar har och välkomnar den ökande användningen av instrument som utgår från företagens sociala ansvar och företagens egna åtaganden. Parlamentet understryker emellertid med kraft att själva respekten för de mänskliga rättigheterna är en moralisk skyldighet och en rättslig förpliktelse för företagen och deras styrelser som bör integreras i ett långsiktigt ekonomiskt perspektiv, oavsett var de är verksamma och oavsett deras storlek eller industrisektor. Parlamentet erkänner att särskilda rättsliga förpliktelser för företagen bör skräddarsys efter deras storlek och förmåga och att EU och medlemsstaterna bör sträva efter att nå målet om att få det bästa skyddet av de mänskliga rättigheterna genom att använda sig av de mest effektiva åtgärderna och inte bara överstyra med administrativa och byråkratiska formella bestämmelser.

8.  Europaparlamentet anser att man vid genomförandet av riktlinjerna för företagens sociala ansvar måste ha tillräcklig handlingsfrihet för att kunna ta hänsyn till varje enskild medlemsstats eller regions specifika krav, särskilt i fråga om små och medelstora företags kapacitet. Parlamentet välkomnar kommissionens aktiva samarbete med andra internationella organ, under medverkan från parlamentet och rådet, för att på lång sikt uppnå en grundläggande konvergens mellan initiativen för företagens sociala ansvar, tillsammans med ett utbyte och främjande av bästa praxis bland företagen på detta område, samt för att gå framåt med riktlinjerna i Internationella standardiseringsorganisationens ISO 26000-standard för att garantera en gemensam global, sammanhängande och transparent definition av företagens sociala ansvar. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att effektivt bidra till riktlinjerna för och samordningen av medlemsstaternas strategier, så att man kan minimera risken för att företag som verkar i mer än en medlemsstat drabbas av merkostnader på grund av att bestämmelserna är olika.

9.  Europaparlamentet påminner om att den särskilda karaktären hos små och medelstora företag, som främst är aktiva på lokal och regional nivå och inom specifika sektorer, behöver uppmärksammas. Parlamentet anser därför att det är centralt att unionens politiska strategier i fråga om företagens sociala ansvar, däribland de nationella handlingsplanerna om företagens sociala ansvar, respekterar de små och medelstora företagens särskilda behov och är förenliga med principen ”tänk småskaligt först” samt erkänner de små och medelstora företagens informella och intuitiva strategi i förhållande till sitt sociala ansvar. Parlamentet motsätter sig återigen varje initiativ som kan komma att medföra administrativa eller finansiella bördor för små och medelstora företag. Däremot stöder parlamentet insatser som gör det möjligt för små och medelstora företag att genomföra samfällda åtgärder.

10.  Europaparlamentet påminner om att om företag har befunnits skyldiga till att ha orsakat eller medverkat till någon skada bör de ta sitt moraliska och rättsliga ansvar och tillhandahålla eller delta i ett ändamålsenligt rättsförfarande för de personer eller samhällen som drabbats. Detta inbegriper restitution, skadestånd, rehabilitering, samt garantier om att det som inträffat inte kommer att upprepas.

11.  Europaparlamentet välkomnar praxisen att införliva ansvar för att respektera de mänskliga rättigheterna i bindande kontraktsmässiga krav mellan företag och deras företagskunder och privatkunder samt leverantörer. Parlamentet noterar att sådana krav i de flesta fall kan verkställas genom rättsliga medel.

Uppmaningar till medlemsstaterna och deras skyldighet att respektera de mänskliga rättigheterna

12.  Europaparlamentet ser mycket positivt på det arbete som inletts för utarbetandet av en bindande FN-konvention om företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet beklagar dock alla handlingar som hindrar denna process och uppmanar EU och medlemsstaterna att delta konstruktivt i dessa förhandlingar.

13.  Europaparlamentet påminner om de olika och kompletterande roller som stater och företag har i fråga om att skydda de mänskliga rättigheterna. Parlamentet påminner om att stater är skyldiga att skydda de mänskliga rättigheterna inom sin jurisdiktion, bland annat mot brott som begåtts av företag, och då även företag som är verksamma i tredjeländer. Parlamentet påminner med kraft om att myndigheterna i de länder där det förekommer brott mot de mänskliga rättigheterna måste bevilja offren som drabbats tillgång till ett effektivt rättsmedel. I detta sammanhang vill parlamentet erinra om att tredjeländers respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive garanterad tillgång till effektiva rättsmedel för alla inom respektive tredjelands jurisdiktion, fortsätter att vara en viktig aspekt i EU:s yttre förbindelser med dessa länder.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa en konsekvent politik om företag och mänskliga rättigheter på samtliga nivåer: inom EU:s olika institutioner, mellan institutionerna och mellan EU och EU:s medlemsstater, och särskilt när det gäller unionens handelspolitik. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uttryckligen ange den ovannämnda principen i alla avtal som de undertecknar i enlighet med de internationella åtaganden som gjorts när det gäller mänskliga rättigheter. Parlamentet noterar att detta kräver ett intensivt samarbete mellan olika generaldirektorat inom kommissionen och Europeiska utrikestjänsten.

15.  Europaparlamentet uppmanar EU, medlemsstaterna, tredjeländer samt alla nationella och internationella myndigheter att snarast möjligt och i så stor utsträckning som möjligt anta bindande instrument som syftar till ett effektivt skydd av de mänskliga rättigheterna på detta område, samt säkerställa att alla nationella och internationella skyldigheter som härrör från ovannämnda internationella bestämmelser efterlevs till fullo. Parlamentet uttrycker en förhoppning om att de europeiska ansträngningarna i fråga om företagens sociala ansvar ses som en förebild för andra länder. Parlamentet anser att nationella utvecklingsbanker måste föregå med gott exempel när det gäller kontrollerbar respekt för de mänskliga rättigheterna.

16.  Europaparlamentet uppmanar samtliga stater, inbegripet EU och medlemsstaterna, att snabbt och handfast genomföra FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter på alla områden som faller under deras respektive behörigheter, bland annat genom att ta fram handlingsplaner. Parlamentet beklagar det faktum att inte alla medlemsstater, trots kommissionens meddelande om företagens sociala ansvar från 2011, har antagit uttalanden eller policybeslut om företagens sociala ansvar som nämner de mänskliga rättigheterna eller har offentliggjort sina planer avseende företag och mänskliga rättigheter, och uppmanar bestämt EU att offentliggöra sin plan. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta eller se över de nationella handlingsplanerna i linje med vägledningen från FN:s arbetsgrupp för näringsliv och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta dessa handlingsplaner utifrån grundläggande bedömningar som identifierar luckor i lagstiftningen för att inrätta en mekanism för att övervaka genomförandet av dessa planer och bedöma deras effektivitet, politiska strategier och praxis genom att låta berörda parter delta på ett meningsfullt sätt.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att lagstifta på ett konsekvent, övergripande, effektivt och bindande sätt för att fullgöra sina skyldigheter att förhindra, undersöka, bestraffa och pröva människorättskränkningar som begåtts av företag som är verksamma inom deras jurisdiktion, häribland de som begåtts i tredjeländer.

18.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att fastställa tydliga regler om att företag som är etablerade på deras territorium eller inom deras jurisdiktion måste respektera de mänskliga rättigheterna i alla delar av sin verksamhet, i alla länder och i alla sammanhang som de verkar i, samt i förhållande till sina affärsförbindelser såväl inom som utanför EU. Parlamentet anser att företag, efter storlek och förmåga, inklusive banker och andra finans- och långivande institut som är verksamma i tredjeländer, bör se till att ha upprättat system för att bedöma risker och minska eventuella negativa effekter i fråga om mänskliga rättigheter, arbete, miljöskydd och katastrofrelaterade aspekter av verksamheten och värdekedjorna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att regelbundet bedöma om lagstiftningen är adekvat samt åtgärda eventuella brister.

19.  Europaparlamentet påminner om att den senaste lagstiftningsutvecklingen på nationell nivå, såsom den brittiska lagen om insyn i det moderna slaveriet inom leverantörskedjorna och det franska lagförslaget om omsorgsplikt är viktiga steg mot en obligatorisk granskningsprocess för de mänskliga rättigheterna och att EU redan har tagit flera steg i denna riktning (EU:s förordning om timmer, EU:s direktiv om icke-finansiell rapportering, kommissionens förslag till förordning om inrättande av ett unionssystem för självcertifiering av tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan hos ansvarstagande importörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden). Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna, liksom alla andra stater, att ta del av denna modell i samband med införandet av en obligatorisk granskningsprocess för mänskliga rättigheter.

20.  Europaparlamentet understryker att en obligatorisk granskningsprocess för de mänskliga rättigheterna bör följa stegen som fordras i FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och omfattas av vissa överordnade principer för den proaktiva identifieringen av risker i fråga om mänskliga rättigheter, utarbetandet av strikta och synliga handlingsplaner för att förhindra eller begränsa riskerna, adekvat respons på kända kränkningar samt insyn. Parlamentet anser att politiken bör ta hänsyn till företagens storlek och deras motsvarande förmåga, och att särskild uppmärksamhet bör riktas mot mikroföretag och små och medelstora företag. Parlamentet understryker att samråd med relevanta aktörer bör säkerställas i alla led och att berörda intressenter ska få ta del av uppgifter om alla relevanta projekt eller investeringar.

21.  Europaparlamentet uppmanar samtliga stater, och i synnerhet EU och medlemsstaterna, att agera omedelbart för att upprätta en obligatorisk granskningsprocess för de mänskliga rättigheterna för företag som ägs eller kontrolleras av staten och/eller erhåller betydande stöd och tjänster från statliga myndigheter eller europeiska institutioner, samt för företag som tillhandahåller varor eller tjänster genom offentliga upphandlingar.

22.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att inom det pågående lagstiftningsförfarandet vända sig till företag som använder sig av råmaterial eller råvaror som eventuellt härrör från konfliktdrabbade områden, och att offentliggöra deras ursprung och användningen av sådana material genom produktmärkning så att fullständig information tillhandahålls om produktens innehåll och ursprung, genom att be deras leverantörer, oavsett om de är europeiska eller inte, att offentliggöra dessa uppgifter. Parlamentet efterlyser stöd till obligatoriska granskningsprocesser för så kallade konfliktmineraler för importörer av 3TG-mineraler och -metaller (tenn, tantal, volfram och guld) baserade på OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfulla leveranskedjor för mineraler från konfliktdrabbade områden och högriskområden. Parlamentet vill att man överväger att införliva obligatoriska granskningsprocesser inom hela leveranskedjan i denna process.

23.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att stora företag och koncerner, som ett resultat av översynen av det befintliga redovisningsdirektivet 2014/95/EU vad gäller tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy, från och med 2017 måste tillhandahålla information om policybeslut, risker och resultat i fråga om respekten för de mänskliga rättigheterna och relaterade frågor. Parlamentet vädjar till medlemsstaterna att till fullo genomföra det reviderade redovisningsdirektivet inom den antagna tidsramen, inbegripet införandet av adekvata, effektiva mekanismer som säkerställer att företagen uppfyller rapporteringskraven. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utarbeta en tydlig vägledning för företag om de nya icke-finansiella rapporteringskraven. Parlamentet rekommenderar att denna bör omfatta och i detalj förklara de viktigaste delarna för att säkerställa att de huvudsakliga riskerna och konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna som ett företags verksamhet och globala värdekedja står för, förstås korrekt och fullt ut.

Tillgång till effektiva rättsmedel

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en ingående undersökning i samråd med alla aktörer, inklusive civilsamhället och företag, om de befintliga hindren för rättvisa i fall som lagts fram inför medlemsstaternas domstolar för påstådda människorättskränkningar som EU-baserade företag har gjort sig skyldiga till utomlands. Parlamentet insisterar på att denna bedömning bör styras mot att identifiera och främja ett antagande av effektiva åtgärder som eliminerar eller begränsar dessa hinder.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta alla lämpliga åtgärder, i samarbete med internationella partner, för att genom rättsliga, administrativa, lagstiftningsmässiga eller andra lämpliga medel se till att de drabbade, när sådana kränkningar av de mänskliga rättigheterna förekommer, har tillgång till ett effektivt rättsmedel när ett stort bolag med säte i en given stat äger, styr eller kontrollerar företag som är skyldiga till kränkningar av de mänskliga rättigheterna i andra länder. Parlamentet uppmanar nämnda stater att vidta lämpliga åtgärder för att undanröja rättsliga, praktiska eller andra relevanta hinder som skulle kunna leda till att tillgång till rättsmedel inte beviljas samt att inrätta lämpliga civil- och straffrättsliga förfaranden för tillgång till rättvisa för drabbade människor i tredjeländer. Parlamentet uppmanar staterna att i detta sammanhang tränga igenom den juridiska personens täckmantel som kan dölja de verkliga ägandeförhållandena i en del företag.

26.  Europaparlamentet uppmanar EU och samtliga stater, i synnerhet EU:s medlemsstater, att hantera finansiella och förfarandemässiga belastningar i civila rättstvister. Parlamentet välkomnar kommissionens rekommendation 2013/396/EU, som antogs den 11 juni 2013(9), och uppmuntrar alla medlemsstater att följa den. Parlamentet anser att det instrument som nämns i denna rekommendation eventuellt skulle kunna minska rättegångskostnaderna för dem som fått sina mänskliga rättigheter kränkta. Parlamentet uppmuntrar till att denna typ av rättsmedel även tillämpas för alla människor som fallit offer för människorättskränkningar i tredjeländer och efterlyser gemensamma normer för att möjliggöra för organisationer som företräder dem att framföra klagomål för presumtiva offers räkning.

Uppmaningar till kommissionen

27.  Europaparlamentet är medvetet om att ”företagens ansvar” inte är ett fristående problem, utan ett problem som tangerar många olika rättsliga och politiska områden.

28.  Europaparlamentet välkomnar de icke-bindande privata initiativ för en ansvarsfull hantering av leveranskedjan som införts av kommissionen, men betonar att icke-bindande privata initiativ i sig inte är tillräckliga. Parlamentet efterlyser omedelbart bindande och verkställbara bestämmelser samt tillhörande sanktioner och oberoende övervakningsmekanismer.

29.  Europaparlamentet välkomnar den nya förordningen om det allmänna preferenssystemet (GSP+) som trädde i kraft den 1 januari 2014(10) och som är ett viktigt instrument i EU:s handelspolitik för att främja mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter, miljöskydd och goda styrelseformer i sårbara utvecklingsländer. Parlamentet gläds i synnerhet åt den stränga och systematiska övervakningsmekanismen inom GSP+ och vill se en fokusering på effektivt genomförande på nationell nivå av de konventioner som finns förtecknade i konventionen.

30.  Europaparlamentet understryker det faktum att EU och dess medlemsstater måste värna de mänskliga rättigheterna. Parlamentet noterar att handelsavtalen i allmänhet kan bidra till att stärka det globala regelbaserade handelssystemet och att handel och värden måste gå hand i hand så som nyligen slogs fast i Europeiska kommissionens nya handelsstrategi ”Handel för alla”. Parlamentet påminner om behovet att bedöma handelsavtalens möjliga effekter på de mänskliga rättigheterna och att införliva alla nödvändiga bestämmelser och nödvändigt skydd för de mänskliga rättigheterna som kan begränsa och hantera de identifierade riskerna med dessa effekter. Parlamentet begär att kommissionen vidtar alla nödvändiga och möjliga åtgärder för att agera på ett övergripande och konsekvent sätt, och efterlyser med eftertryck att bestämmelser om företagens ansvar för brott mot de mänskliga rättigheterna genomförs på nationell nivå och att hänvisningar till internationellt erkända principer och riktlinjer systematiskt inkluderas i handels- och investeringsavtal.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt lägga fram ett lagförslag om exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden då teknik som utvecklats av europeiska företag fortfarande orsakar människorättskränkningar runt om i världen.

32.  Europaparlamentet kräver att en konsekvent lagstiftning byggs upp, inbegripet bestämmelser som rör tillgång till rättslig prövning, domstolsbehörighet, erkännande och verkställighet av domstolsbeslut i ärenden av civil eller kommersiell natur, tillämplig lag samt rättsligt samarbete i gränsöverskridande fall som inbegriper tredjeländer.

33.  Europaparlamentet uppmuntrar till att bestämmelserna om domstols behörighet enligt Bryssel I-förordningen(11) utvidgas till att omfatta svarande i tredjeländer om talan väcks mot moderbolag som har en tydlig koppling till någon av medlemsstaterna – bland annat eftersom de har hemvist eller har den större delen av sin verksamhet i unionen – eller företag för vilka EU är en betydande marknad.

34.  Europaparlamentet vill att tillgången till bevis förbättras genom bättre förfaranden i fråga om bevisbördans fördelning.

35.  Europaparlamentet påminner om att när brott mot de mänskliga rättigheterna begås av företag kan dessa handlingar omfattas av personligt straffrättsligt ansvar, och parlamentet vill att de som är ansvariga för sådana brott åtalas på lämplig nivå. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att komma till rätta med rättsliga, förfarandemässiga och praktiska hinder som förhindrar brottsbekämpande myndigheter att undersöka och lagföra företag och/eller representanter för dem som är inblandade i brott relaterade till människorättskräkningar.

36.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att agera i enlighet med artikel 83 i EUF-fördraget för att fastställa minimiregler om fastställande av brottsrekvisit och påföljder avseende särskilt allvarliga brott med ett gränsöverskridande inslag som angår allvarliga människorättsbrott i tredjeländer som begåtts av företag, med tanke på brottens karaktär och effekter samt det särskilda behovet att bekämpa dem på gemensamma grunder.

37.  Europaparlamentet betonar att ett fullständigt iakttagande av de mänskliga rättigheterna i produktionskedjan är en grundläggande förutsättning och inte enbart en fråga om ett val för konsumenten. Parlamentet rekommenderar att man på EU-nivå, för att öka medvetenheten hos producenter och konsumenter, skapar ett certifierat varumärke med beteckningen ”fritt från övergrepp”, för vilket det är frivilligt att delta, som övervakas av ett oberoende organ styrt av stränga bestämmelser och med befogenhet att genomföra inspektioner som uteslutande utförs för att kontrollera och intyga att inget brott har begåtts i någon fas i den berörda produktens produktionskedja. EU och medlemsstaterna bör främja märkningen ”fritt från övergrepp”. Parlamentet rekommenderar att produkter som förses med märkningen ”fritt från övergrepp” ska ges särskilda fördelar.

38.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att lansera en kampanj för hela EU för att presentera och främja märkningen ”fritt från övergrepp” och vädja till de europeiska konsumenterna att välja de produkter och de företag som har erhållit märkningen samt uppmana alla företag att använda bästa praxis i fråga om mänskliga rättigheter och relaterade frågor.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att regelbundet rapportera om de åtgärder som vidtagits för att säkerställa att de mänskliga rättigheterna skyddas på ett effektivt sätt i företagens verksamhet, om de uppnådda resultaten, de kvarstående luckorna vad gäller skyddet och rekommendationer för framtida åtgärder för att komma till rätta med dessa luckor.

o
o   o

40.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter och Europeiska utrikestjänsten.

(1) http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-11855-2012-INIT/sv/pdf
(2) http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-10897-2015-INIT/sv/pdf
(3) Antagna texter, P8_TA(2015)0470.
(4) EUT C 316, 30.8.2016, s. 141.
(5) EUT C 181, 19.5.2016, s. 2.
(6) EUT C 24, 22.1.2016, s. 28.
(7) EUT C 24, 22.1.2016, s. 33.
(8) https://www.unglobalcompact.org/what-is-gc/mission/principles
(9) EUT L 201, 26.7.2013, s. 60.
(10) http://ec.europa.eu/trade/policy/countries-and-regions/development/generalised-scheme-of-preferences/
(11) http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=URISERV%3Al33054


EU-strategi för flytande naturgas och lagring av gas
PDF 382kWORD 52k
Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2016 om EU-strategi för flytande naturgas och lagring av gas (2016/2059(ΙΝΙ))
P8_TA(2016)0406A8-0278/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 februari 2016 En EU-strategi för flytande naturgas och lagring av gas (COM(2016)0049),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 februari 2015 En ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik (COM(2015)0080) med bilagor,

–  med beaktande av energistrategin för 2030, i den form den uppskisserats i kommissionens meddelande av den 22 januari 2014 En klimat- och energipolitisk ram för perioden 2020–2030 (COM(2014)0015),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 juli 2014 om energieffektivitet, om hur energieffektivitet kan trygga energiförsörjningen och om 2030-ramen för klimat- och energipolitiken (COM(2014)0520),

–  med beaktande av den femte utvärderingsrapporten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar – arbetsgrupp I:s rapport Climate Change 2013: The Physical Science Basis,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU av den 22 oktober 2014 om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen(1),

–  med beaktande av Parisavtalet som uppnåddes i december 2015 vid den 21:a konferensen för parterna (COP 21) i Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 december 2011 Energifärdplan för 2050 (COM(2011)0885),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 mars 2011 Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050 (COM(2011)0112),

–  med beaktande av det tredje energipaketet,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 februari 2016 En EU-strategi för uppvärmning och kylning (COM(2016)0051),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG,

–  med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 16/2015: Förbättra försörjningstryggheten genom att utveckla den inre marknaden för energi, mer behöver göras,

–  med beaktande av sin resolution av den 15 december 2015 om ”På väg mot en europeisk energiunion”(2),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för internationell handel, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för transport och turism (A8-0278/2016) och av följande skäl:

A.  Gas kan spela en viktig roll inom EU:s energisystem under de kommande årtiondena, inom industriproduktionen, som värmekälla i byggnader och som stöd till förnybar energi, medan EU arbetar med att uppnå sina mål i fråga om växthusgasutsläpp, energieffektivitet och förnybar energi och blir ett utsläppssnålt samhälle, varvid gasens roll gradvis kommer att minska till förmån för ren energi.

B.  Naturgas är ett fossilt bränsle som kan släppa ut betydande mängder metan under sin livscykel (produktion, transport, förbrukning), om den inte hanteras som sig bör. Utslaget över 20 år är metanets globala uppvärmningspotential avsevärt högre än koldioxidens och kommer därför att märkbart påverka klimatförändringarna.

C.  Europeiska unionen har åtagit sig att senast 2050 minska utsläppen av växthusgaser med 80–95 procent jämfört med 1990 års nivåer.

D.  EU:s behov av importerad gas förväntas öka under de kommande åren och uppgår i vissa medlemsstater redan till 100 procent, i sådana fall där det inte finns några alternativa leverantörer eller försörjningsvägar, eller bara ett begränsat antal av dem.

E.  Flytande naturgas (LNG) ger Europa en möjlighet att öka både konkurrenskraften (genom prispress på naturgaspriserna) och försörjningstryggheten. Naturgas är också ett flexibelt sätt att få reservkraft till förnybar energi inom elproduktionen.

F.  Användning av naturgas inom transport (komprimerad naturgas och LNG), enligt EU:s direktiv 2014/94/EU om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen, skulle bli till stor nytta för miljön.

G.  EU bör aktivt sträva efter att utveckla EU:s inhemska konventionella gasresurser såsom de som upptäckts i Cypern.

H.  EU är världens näst största importör av LNG och borde därför ta en mer proaktiv roll på den internationella arenan för energidiplomati.

I.  Det måste arbetas för att vi ska få ett integrerat förslag om användning av inhemska energikällor, såsom naturgasfyndigheterna i Cyperns exklusiva ekonomiska zon, och ges stöd till att det anläggs en terminal för kondensering av LNG på Cypern för att fyndigheterna i angränsande områden också ska kunna exploateras.

J.  EU kan ännu inte dra full nytta av en integrerad inre marknad för energi, eftersom det saknas tillräcklig sammanlänkning och konsekvens, och eftersom det tredje energipaketet inte genomförts fullständigt.

K.  Inom ramstrategin för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatförändringspolitik definieras fem ömsesidigt förstärkande och nära sammanhörande dimensioner, nämligen energitrygghet, en fullt integrerad europeisk energimarknad, energieffektivitet, samhällets minskade användning av fossila bränslen, samt forskning, innovation och konkurrenskraft. Strategin bör även verka för att alla ska få överkomligt prissatt energi.

Inledning

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande En EU-strategi för flytande naturgas och lagring av gas. Parlamentet anser att en inre marknad för energi med fullständig integrering av LNG och gaslagring kommer att spela en viktig roll för uppnåendet av det slutliga målet om en motståndskraftig energiunion.

2.  Europaparlamentet påminner om att EU-strategin för flytande naturgas (LNG) och lagring av gas utgör en del av energiunionen, som syftar till konkretisera EU:s ambition att snabbt övergå till ett hållbart, tryggt och konkurrenskraftigt energisystem, och även till att häva beroendet av externa gasleverantörer. Parlamentet betonar att ett av energiunionens mål är att EU ska bli världsledande på förnybar energi.

3.  Utgående från COP21-avtalet från Paris måste EU:s gaspolitik anpassas så att den följer det överenskomna målet om att temperaturhöjningen globalt sett ska begränsas till 1,5 °C över nivåerna under den förindustriella perioden. Gas väntas fortsätta spela en roll inom EU:s energisystem fram till 2050 då växthusgasutsläppen, i enlighet med Parisavtalet och EU:s energifärdplan, ska ha minskats med 80–90 procent jämfört med 1990 års nivåer, framför allt inom industriproduktionen och som värmekälla i byggnader. Gasens roll kommer att minska och kommer på längre sikt att behöva fasas ut, som ett led i EU:s arbete för att uppnå sina ambitiösa mål i fråga om växthusgasutsläpp, energieffektivitet och förnybar energi och få en miljöriktig ekonomi.

4.  Europaparlamentet anser att energitrygghet effektivast kan uppnås genom bättre samordning av den nationella energipolitiken, inrättande av en verklig energiunion med en gemensam energimarknad och en gemensam energipolitik, samt genom samarbete mellan medlemsstaterna på detta område, i enlighet med principerna för solidaritet och förtroende. Parlamentet anser i detta sammanhang att ytterligare integration av energipolitiken bör komma medlemsstaterna till nytta, vara i linje med EU:s mål och internationella skyldigheter samt med de fastställda målen, och inte bör stå i konflikt med medlemsstaternas eller deras medborgares intressen. Parlamentet stöder arbetet med att utforma en gemensam ståndpunkt för EU i multilaterala energiinstitutioner och ramverk för energi.

5.  Europaparlamentet anser att alla EU-medborgare ska ha tillgång till en säker och överkomlig energiförsörjning. Parlamentet framhåller i detta sammanhang den aktuella utvecklingen på de globala LNG-marknaderna, där överproduktion gett lägre priser och berett en möjlighet för EU:s konsumenter att genom relativt billigare gas få lägre energikostnader. Parlamentet betonar att säker, överkomlig och hållbar energi är en viktig drivkraft för den europeiska ekonomin och en förutsättning för industrins konkurrenskraft. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att som en del i EU:s energistrategi prioritera en utrotning av energifattigdomen, och att förbättra energiförsörjningen genom ett utbyte av bästa praxis på EU-nivå.

6.  Europaparlamentet betonar att en EU-strategi för LNG måste vara konsekvent med ramstrategin för en motståndskraftig energiunion för att på så vis bidra till ökad försörjningstrygghet, utfasning av fossila bränslen, långsiktig hållbarhet för ekonomin och tillhandahållande av överkomliga och konkurrenskraftiga energipriser.

7.  Europaparlamentet instämmer med kommissionens bedömning om att medlemsstater i Östersjöområdet, i Central- och Sydösteuropa, tillsammans med Irland, trots de oerhörda insatser som vissa medlemsstater gjort för att utveckla infrastrukturen, fortfarande till stor del anlitar en enda leverantör och är utsatta för försörjningschocker och avbrott i leveranserna.

8.  Europaparlamentet håller med om att dagens situation ur synvinkel av försörjningstryggheten skulle kunna bli åtskilligt bättre, både fysiskt och ekonomiskt sett, om det fanns LNG med dithörande rörledningsinfrastruktur i dessa medlemsstater, något som också skulle bidra till mer konkurrenskraftiga energipriser.

9.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att arbeta för att den nuvarande infrastrukturen, också för gaslagring, ska användas effektivare och bättre, samt att ge incitament till detta ändamål.

10.  Europaparlamentet uppmärksammar de möjligheter tekniken för ”el till gas” innebär för lagring av förnybar energi och för möjligheten att använda denna i form av koldioxidneutral gas för transport, uppvärmning och elproduktion.

11.  Europaparlamentet betonar behovet av att göra EU:s gassystem mer diversifierat och flexibelt, och därmed bidra till energiunionens mål att skapa en trygg, motståndskraftig och konkurrenskraftig gasförsörjning. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en strategi för att minska EU:s gasberoende på lång sikt, av vilken ska framgå att kommissionen föresatt sig att fram till 2050 minska växthusgasutsläppen med 80–95 % jämfört med deras nivåer 1990. Parlamentet betonar här att om energieffektiviteten behandlades som en ”första princip” och subventionerna till fossila bränslen successivt utfasades skulle detta avsevärt minska EU:s beroende av importerade fossila bränslen.

12.  Europaparlamentet påminner om att det gång på gång efterlyst bindande klimat- och energimål för 2030 med inhemska minskningar av växthusgasutsläppen på minst 40 procent, en andel förnybar energi på minst 30 procent och en förbättring av energieffektiviteten med minst 40 procent, vilket ska uppnås med hjälp av enskilda nationella mål.

13.  Europaparlamentet betonar att man, innan stöd beviljas till nya återförgasningsterminaler, måste arbeta för att befintliga LNG-terminaler används så ändamålsenligt som möjligt ur gränsöverskridande synvinkel betraktat, för att inlåsningseffekter eller strandade tillgångar i infrastruktur för fossila bränslen ska undvikas och för att inte konsumenterna ska behöva stå för kostnaderna för några nya projekt. Parlamentet anser att kommissionen noggrant måste se över sin analys av efterfrågan på gas, tillsammans med sina risk- och behovsbedömningar.

Komplettering av infrastruktur som saknas

LNG-infrastruktur

14.  Europaparlamentet påpekar att EU som helhet har tillräckligt många återförgasningsterminaler för LNG och är medvetet om att flera av EU:s återförgasningsterminaler för LNG, på grund av de senaste årens svaga inre efterfrågan på gas och ett relativt högt globalt pris på LNG, inte används i någon högre grad. Parlamentet understryker att alla medlemsstater, framför allt de som är beroende av en enda leverantör, bör få tillgång till LNG, antingen direkt eller indirekt, via andra medlemsstater.

15.  Europaparlamentet understryker att marknadsbaserade lösningar i de flesta fall bör prioriteras, liksom också användningen av nuvarande LNG-infrastruktur på regional nivå. Parlamentet konstaterar dock att olika lösningar kan komma i fråga, utifrån nationella särdrag och marknadens särdrag, såsom graden av sammanlänkning, tillgång till lagringslösningar och marknadsstruktur.

16.  Europaparlamentet betonar att man, för att undvika strandade tillgångar, måste göra en noggrann analys av alternativen i fråga om LNG-försörjning på det regionala planet samt ur ett miljömässigt hållbart perspektiv, med beaktande av EU:s klimat- och energimål, och principen om geografisk balans, innan det fattas några beslut om ny infrastruktur, något som är viktigt av omsorg om ökad energitrygghet och garanterat ändamålsenligaste användning av befintlig infrastruktur.

17.  Europaparlamentet betonar vikten av regionalt samarbete när nya LNG-terminaler och sammanlänkningar anläggs, och understryker att medlemsstater som ligger vid kusten bör nära samarbeta med kustlösa stater för att undvika överinvesteringar i onödiga eller oekonomiska projekt. Parlamentet betonar här att en optimalare användning av de väst–östliga och nord–sydliga korridorerna, med bättre kapacitet för reversibelt flöde, skulle ge oss fler alternativ inom försörjningen med LNG. Parlamentet anser att kunskap och information kan utvecklas gemensamt om frågor som energilagringsanläggningar och anbudsförfaranden för LNG och sammanlänkningar. Parlamentet är starkt övertygat om att EU:s strategi måste säkerställa att LNG är tillgängligt på regional nivå över hela Europa.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna eftertryckligen att införa strategier för stöd till anläggningar som i framtiden kan användas för att hantera överföring och lagring av förnybar naturgas.

19.  Europaparlamentet betonar att strategin också bör inbegripa användningen av LNG som ett alternativ till utveckling av infrastruktur för överföring och distribution av gas i områden där detta för närvarande inte är kostnadseffektivt. Små LNG-installationer kan utgöra den optimala infrastrukturen för att öka användningen av naturgas i områden där investeringar i gasinfrastruktur är olönsamma, inklusive för att öka användningen av gas för att alstra värme och därmed bromsa utsläppen från hushållssektorn och transportsektorn.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna eftertryckligen att fullständigt genomföra projekt av gemensamt intresse och att i första hand högprioritera de projekt som är ändamålsenligast för ekonomin och miljön och som utpekats av de tre regionala högnivågrupperna. Parlamentet påpekar att det inte räcker med att man bygger de LNG-terminaler som behövs med tanke på efterfrågan på gas och är förenliga med den, utan att det absolut behövs dithörande rörledningsinfrastruktur med lämpliga användaravgifter för att nyttan ska komma också andra länder till godo än de länder där gasen tas emot.

21.  Europaparlamentet välkomnar att viktiga LNG-projekt (t.ex. den nord-sydliga korridoren) definieras som projekt av gemensamt intresse. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut inkludera Balkanländerna vid planeringen av ytterligare ombyggnad av gaslednings- och TEN-E-nätet för att säkerställa en nyckelroll för EU:s energisektor i regionen.

22.  Europaparlamentet stöder vad kommissionen föreslagit vid den pågående översynen av förordningen om försörjningstrygghet, nämligen att de nuvarande undantagen för reversibla flöden i sammanlänkningarna ska ses över, och godkänner den utökade rollen för Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) i detta sammanhang. Parlamentet noterar att Acer har brist på personal och resurser. Parlamentet understryker att Acer måste få de resurser som krävs, framför allt tillräckligt med egen personal, för att kunna fullfölja de uppgifter den tilldelats enligt lagstiftning.

Lagringsinfrastruktur

23.  Europaparlamentet påminner om att geologin är en utslagsgivande faktor för utvecklingen av nya gaslager, och konstaterar att Europa för närvarande har överskott på gaslagringskapacitet. Parlamentet betonar att regionalt samarbete och ett adekvat antal sammanlänkade gasledningsnät, tillsammans med att interna flaskhalsar avlägsnas, avsevärt skulle kunna förbättra kapacitetsutnyttjandet vid de nuvarande gaslagren. Parlamentet understryker behovet av att säkerställa att de högsta miljöstandarderna tillämpas vid planeringen, byggandet och användningen av infrastrukturer för LNG‑lagring.

24.  Europaparlamentet påminner om att gränsöverskridande tillgång till gaslagringsanläggningar är ett av nyckelinstrumenten för tillämpningen av principen om energisolidaritet vid gasbrist och nödsituationer.

25.  Europaparlamentet framhåller att Ukrainas lagringskapacitet inte kommer att kunna utnyttjas i större utsträckning annat än om där garanteras en lämplig och stabil kommersiell och rättslig ram, tillsammans med integritet för försörjningsinfrastrukturen, och förutsatt att där finns en lämplig nivå av gassammanlänkningar för att energin ska kunna flöda fritt över gränserna utan fysiska hinder. Parlamentet understryker dessutom att mer gas kommer att behöva importeras medan Ukrainas gasberoende industrisektor återhämtar sig på kort sikt. Parlamentet anser att EU bör stödja Ukraina med att gå över från att vara beroende av rysk naturgas till att använda LNG.

LNG och lagring länkas till marknaderna

26.  Europaparlamentet framhåller vikten av det arbete som utförs av regionala högnivågrupper, såsom högnivågruppen för sammankoppling av gasnäten i Central- och Sydösteuropa, den baltiska energimarknadens sammanlänkningsplan och högnivågruppen för sammanlänkningar i sydvästra Europa. Parlamentet anser att regional samordning på frivillig basis av det är slaget är högeffektiv, och välkomnar den underlättande roll som kommissionen har spelat med tanke på dessa arrangemang. Parlamentet betonar att de handlingsplaner som godkänts måste genomföras pragmatiskt och i rätt tid, och uppmanar med kraft till en noggrann uppföljning av genomförandet.

27.  Europaparlamentet betonar att man måste finna kostnadseffektivt och ekologiskt hållbara energiförsörjningsalternativ för att öka försörjningstryggheten på lång sikt för Iberiska halvön, Central- och Sydösteuropa, de baltiska staterna och Irland, vilka alla är otillräckligt sammanlänkade och/eller integrerade med den inre energimarknaden och i solidaritetsprincipens namn, förtjänar EU:s fulla stöd. Parlamentet lyfter även fram behovet av att stödja de mest sårbara länderna som fortsätter att vara energiöar såsom Cypern och Malta, för att diversifiera deras källor och försörjningsvägar. Parlamentet betonar i detta avseende att LNG och gaslagring ska bidra till att bryta all energiisolering i EU:s medlemsstater och regioner inom unionen.

28.  Europaparlamentet uppmanar till gasproduktion i områdena kring Medelhavet, Svarta havet och Kaspiska havet och i sydöstra Europa, samt sammanlänkning av kustlösa stater i Central- och Sydösteuropa och dessa nya kapaciteter för att diversifiera energiförsörjningskällorna i dessa regioner. Parlamentet konstaterar att detta kommer att möjliggöra konkurrens mellan gas från flera olika källor och ersätta importen av naturgas enligt avtal bundna till oljeprisindex, vilket förbättrar medlemsstaternas förhandlingsposition. Parlamentet anser att ingen energikälla ensam för sig någonsin kommer att kunna täcka EU:s energibehov, och diversifiering genom både inhemska och utländska marknader är nödvändigt. Parlamentet anser att utvecklingen av inhemska traditionella gasresurser som upptäckts på Cypern därför bör fortsätta att drivas aktivt.

29.  Europaparlamentet stöder kommissionens avsikt att öka information och stödet till projektansvariga om olika alternativ till projektfinansiering, såsom Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE), de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna), samt olika tekniska lösningar.

30.  Europaparlamentet konstaterar att en av huvudprinciperna vid arbetet med att nå fram till optimala lösningar på EU-nivå och regional nivå bör vara kostnadseffektivitet och ekologisk hållbarhet, och uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de nationella tillsynsmyndigheterna att anslå de begränsade resurser som står till buds till utvecklingen av kritisk infrastruktur, för att locka privata investerare för infrastruktur- och sammanlänkningsprojekt för LNG.

31.  Europaparlamentet uttrycker oro över att gasimporten från Ryssland var 7 % högre 2015 än 2014 och att 41 % av gasimporten 2015 från länder utanför EU kom från Ryssland. Parlamentet framhåller den viktiga roll som LNG och lagring av gas har, vid sidan av ökad effektivitet och spridning av förnybar energi, för att minska beroendet av rysk gas.

32.  Europaparlamentet uttrycker oro över den föreslagna fördubblingen av Nord Stream-ledningens kapacitet, och över hur detta skulle komma att motverka syftena med energitrygghet och diversifiering av försörjningskällorna, liksom också principen om solidaritet mellan medlemsstaterna. Parlamentet framhåller vilka geopolitiska konsekvenser projektet kommer att få, liksom också de grundläggande principerna om en fullständigt integrerad, trygg, konkurrenskraftig och hållbar energiunion, och att projektet därför inte bör komma i fråga vare sig för ekonomiskt stöd från EU eller för undantag från unionslagstiftningen. Parlamentet understryker att en fördubbling av Nord Stream-ledningens kapacitet skulle ge ett enda bolag en dominerande ställning på Europas gasmarknad, något som bör undvikas.

33.  Europaparlamentet anser att om Nord Stream 2 skulle komma att byggas, vilket strider mot Europas intressen, skulle det krävas en väl underbyggd bedömning av tillgängligheten för LNG-terminaler och en ingående lägesrapport om den nord-sydliga gaskorridoren.

Att slutföra den inre marknaden för energi: handelsrelaterade, juridiska och tillsynsrelaterade aspekter

Att göra EU till en attraktiv marknad för LNG

34.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att fullständigt genomföra det tredje energipaketet och nätföreskrifterna för gas.

35.  Europaparlamentet framhåller vilken viktig roll väl sammanlänkande marknadsplatser för flytande gas spelar på gasmarknaderna, eftersom de skulle säkerställa en enda integrerad marknad där gas kan transporteras fritt över gränserna i enlighet med marknadens prissignaler.

36.  Europaparlamentet betonar att stora gasreserver i de nordafrikanska länderna och nya fyndigheter i östra Medelhavsområdet gör att regionen har möjlighet att utvecklas till ett dynamiskt centrum som transporterar gas till Europa. Parlamentet anser att utvecklingen av ny kapacitet för LNG i Medelhavsområdet skulle kunna skapa en ny knutpunkt för infrastrukturen.

37.  Europaparlamentet håller fast vid att likviditeten på gasmarknaderna skulle bli åtskilligt bättre om den inre marknaden för gas slutfördes och hinder i lagstiftningsväg undanröjdes. Parlamentet uppmanar med kraft de berörda parterna att slutföra nätföreskrifterna om regler för harmoniserade strukturer för gasöverföringstarifferna så fort som möjligt.

38.  Europaparlamentet erinrar om att det hela tiden behövs ett aktivt samarbete om gränsöverskridande investeringar mellan regeringar, nationella tillsynsmyndigheter och de huvudsakliga parterna, samtidigt som man hela tiden tar hänsyn till det europeiska perspektivet vid sidan av de nationella intressena.

Gaslagring på den inre marknaden

39.  Europaparlamentet framhåller att det måste tas fram harmoniserade tariffstrukturer runt om i EU och skapas ökad insyn i hur tarifferna fastställs, av omsorg om ökat kapacitetsutnyttjande vid nuvarande gaslager. Parlamentet anser att det i nätföreskrifterna om regler för harmoniserade strukturer för gasöverföringstarifferna bör tas hänsyn till harmoniseringsbehovet.

40.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag om att möjliggöra ibruktagande av biometan och andra förnybara gaser som följer EU:s relevanta kvalitetsnormer för överföring, distribution och lagring av gas. Parlamentet rekommenderar här att man beaktar tekniska parametrar, gaskvalitet, kostnadseffektivitet, stordriftsfördelar och eventuella lokala eller regionala lösningar i fråga om näten.

41.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att fullständigt genomföra det tredje energipaketet, särskilt bestämmelserna om att bevilja biometan tillträde till nätet och till lagringsanläggningar. Parlamentet lyfter i detta avseende fram direktiv 2009/73/EG enligt vilket medlemsstaterna bör säkerställa, med beaktande av de nödvändiga kvalitetskraven, att biogas och gas som utvunnits ur biomassa eller andra typer av gas ges icke-diskriminerande tillträde till gassystemet förutsatt att detta tillträde är fortlöpande förenligt med de relevanta tekniska föreskrifterna och säkerhetsnormerna.

42.  Europaparlamentet uppmuntrar LNG- och lageroperatörerna att, i samarbete med de nationella tillsynsmyndigheterna, utveckla nya flexibla produkter och tjänster som är förenliga med EU:s nuvarande lagstiftning för att göra återförgasning och lagring av LNG mer attraktiv, och för att nuvarande LNG- och lagringsanläggningar ska användas till max.

Optimera lagringens roll för en trygg gasförsörjning

43.  Europaparlamentet påpekar att gaslagringen i vissa medlemsstater erbjuder tjänster som omedelbart kan tas i anspråk och som är ytterst flexibla, och påpekar att lagringen, i händelse av avbrott i leveranserna, kan spela en annorlunda roll än LNG, där logistiken inom försörjningskedjan inte nödvändigtvis medger samma förmåga till gensvar.

44.  Europaparlamentet understryker att hinder i lagstiftningen för utvecklingen av regionala lagringskoncept måste bort. Parlamentet anser att vissa lagringsanläggningar skulle kunna erbjuda skräddarsydda internationella tjänster, till exempel lagringstjänster med anknytning till gränsöverskridande transporter. Parlamentet föreslår att de regionala högnivågrupperna ska bredda sitt samarbete för att hitta innovativa lösningar på hur strategiskt värdefulla tillgångar ska användas effektivt på regional nivå och EU-nivå.

EU som aktör på de internationella LNG-marknaderna

45.  Europaparlamentet konstaterar den framväxande globala trenden med att öka kondenseringskapaciteten och vilken inverkan den kan få på de europeiska gasmarknaderna.

46.  Europaparlamentet anser att EU har blivit en viktig marknad och därför kan bidra till utvecklingen av regler för gashandel i syfte att öka flexibiliteten och konvergensen på de globala gasmarknaderna.

47.  Europaparlamentet stöder kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna i deras aktiva arbete för energidiplomati, för att främja en global gasmarknad som bygger på regler, är öppen för insyn och fungerar bra.

48.  Europaparlamentet betonar att EU:s beroende av gas och olja från auktoritära regimer som kränker de mänskliga rättigheterna måste minskas eller avskaffas, i enlighet med EU:s grundläggande värderingar och effektiviteten hos EU:s yttre åtgärder.

49.  Europaparlamentet efterlyser större konvergens och större synergieffekter mellan institutionerna, särskilt bättre integrering av externa energitrygghetsprioriteringar i den politik som förs av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, och bättre samordning mellan vice ordföranden/den höga representanten och de ansvariga kommissionsledamöterna. Parlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant att förbättra de befintliga metoderna för energisamarbete med nuvarande och potentiella leverantörer, liksom också med transiteringsstater och andra viktiga aktörer, samt att införa nya sådana metoder. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang vice ordföranden/den höga representanten att regelbundet informera parlamentet om genomförandet av EU:s energidiplomatiska handlingsplan.

50.  Europaparlamentet betonar att alla hinder för global frihandel med LNG, som måste vara hållbart producerad, måste bort. Parlamentet uppmanar här med kraft Förenta staternas politiska beslutsfattare att öka investeringssäkerheten genom att införa tydliga kriterier och tidsfrister i förfarandet med godkännande av gasexport till länder med vilka inga frihandelsavtal ingåtts.

51.  Europaparlamentet understryker att man inom olika globala frihandelsforum måste öka medvetenheten om vilka konsekvenser importen av LNG för med sig för miljö, klimat och samhälle. Parlamentet understryker framför allt att utsläppen till följd av metanläckor måste minimeras.

52.  Europaparlamentet betonar att användning av LNG också kan minska växthusgasutsläppen från sjöfart och vägtransporter, förutsatt att alla effektiva åtgärder vidtas för att minimera metanutsläppen under bränslets livscykel, också i samband med produktion, distribution och förbränning. Det krävs därför lämpliga åtgärder för att minimera metanutsläppen i LNG-kedjan genom användningen av bästa tillgängliga teknik och för att säkerställa tillräcklig FoU-finansiering för detta ändamål.

53.  Europaparlamentet betonar att handeln är viktig för energitryggheten, och att starka energipartnerskap, stödda av att energikapitel tas med i EU:s frihandelsavtal, har en avgörande betydelse. Parlamentet anser att EU:s handelspolitik måste bidra till en ökad energidiversifiering för EU och dess medlemsstater och minska deras beroende av importerad energi från alltför få leverantörer. Parlamentet understryker att EU bör undersöka möjligheten till nya partnerskap, se över de nuvarande och föra särskilda energisamtal med andra partner i t.ex., men inte uteslutande, Centralasien, Nordafrika och Nord- och Sydamerika. EU bör spela en mer proaktiv roll på den internationella energidiplomatiska scenen. Parlamentet efterlyser en bättre överensstämmelse mellan EU:s handels- och energipolitik. Det krävs större insyn i de internationella förhandlingarna om LNG. Parlamentet anser att energin bör bilda ett kraftfullt inslag i aktuella och framtida förhandlingar med partner som Förenta staterna och Australien. Parlamentet betonar att EU bör ha ett nära samarbete med internationella partner för att uppnå en konkurrenskraftig och transparent global LNG-marknad.

54.  Europaparlamentet påminner om att EU och dess medlemsstater, för att möta dagens utmaningar och uppnå sina energi- och klimatförändringsmål i en tid av världsomfattande begränsningar på dessa områden, också måste, på grundval av de befintliga rättsliga ramverken och de multilaterala konventionerna, agera gemensamt på internationell nivå genom att ta upp frågor om energitrygghet och hållbarhet i internationella handelsforum, däribland med partnerländer som är beroende av gasimport. Parlamentet betonar samtidigt att EU bör stödja och främja energieffektivitet.

55.  Europaparlamentet anser det särskilt viktigt med en handelspolitik som verkligen skapar möjligheter för EU-medlemsstaternas privata och offentliga företag vad gäller ren, säker och effektiv energiteknik, särskilt med tanke på den växande globala energiefterfrågan. Parlamentet efterlyser kraftigt minskade tulltariffer för rena tekniker inom initiativet för gröna varor och även inom EU:s frihandelsavtal, där man måste hantera icke-tariffära hinder för energihandel.

56.  Europaparlamentet framhåller hur viktigt kapitlet om energi och råvaror i det transatlantiska partnerskap för handel och investeringar (TTIP) är för EU:s energitrygghet. Parlamentet gläder sig åt att kommissionen arbetat med att avlägsna exportrestriktioner för amerikansk gas till EU.

57.  Europaparlamentet anser att de 12,2 miljarder kubikmeter om året som kommer ut på marknaden 2016 genom Sabine Pass LNG på Förenta staternas östkust, tillsammans med en potentiell ytterligare kapacitet på 74 miljarder kubikmeter genom olika amerikanska projekt före 2020, erbjuder en viktig möjlighet för EU att öka energihandelsförbindelserna med Förenta staterna. Slutförandet av arbetet med kapitlet om energi och råvaror i TTIP kommer att öka EU:s gasförsörjningsalternativ betydligt.

58.  Europaparlamentet påpekar att europeiska företag bör få verka på tredjeländers energimarknader utan begränsningar och på samma villkor som inhemska företag. Parlamentet betonar att tredjeländers företag som verkar på europeiska energimarknader måste följa europeisk lagstiftning. Sådana företag måste ha en transparent struktur som gör det möjligt att spåra aktieägarna.

59.  Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa högsta möjliga miljöstandarder vid planeringen, anläggandet och användningen av LNG samt vid exploateringen av inhemska reserver och källor, och att respektera internationella arbetsnormer om arbetsmiljö. Parlamentet betonar behovet av att öka medvetenheten om de konsekvenser som importerad LNG medför för miljö, klimat och samhälle. Parlamentet upprepar att lokalsamhällena måste involveras och att man måste utgå från realistiska bedömningar om förbrukning och, i händelse av anläggande, om planering av ny infrastruktur. Parlamentet understryker de möjligheter som en övergång till LNG kan erbjuda för att få slut på sjöfartens beroende av kol. Parlamentet uppmanar EU att ställa medel till förfogande för att stödja EU-projekt för detta ändamål.

60.  Europaparlamentet påpekar att denna strategi, med beaktande av utsikterna till ökat utbud av LNG under de kommande åren, kan kompletteras med en bedömning av behoven när det gäller fartyg som transporterar LNG och åtgärder för att göra det möjligt för EU:s varvsindustri att utnyttja detta tillfälle, och därmed bidra till målet att öka industrins andel av BNP till 20 % fram till 2020. Parlamentet efterlyser säkerhetsnormer som gör det möjligt att övervaka transporter av LNG, vilka vid behov ska kunna skärpas inom ramen för åtgärder för att förhindra terrorism.

Hållbarheten och LNG som alternativt bränsle för transporter, värme och el

61.  Europaparlamentet påpekar vilken potential LNG har som ett alternativt bränsle för transporter både till lands och till sjöss. Parlamentet understryker att en ökad användning av LNG vid godstransporter skulle kunna bidra till att minska de globala utsläppen av koldioxid, svaveloxider och kväveoxider, särskilt genom ökad användning av LNG-drivna motorer inom sjöfarten.

62.  Europaparlamentet understryker att infrastrukturnätet för bränslepåfyllning är en förutsättning för att LNG i högre grad ska kunna slå igenom som ett alternativt bränsle inom transportsektorn. Parlamentet uppmanar här kommissionen och medlemsstaterna att se till att direktiv 2014/94/EU om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen genomförs fullt ut, bland annat genom att man inrättar LNG-tankställen längs TEN-T-korridorerna och vid kust- och inlandshamnar, så att mera förorenande konventionella bränslen ska kunna ersättas. Parlamentet understryker dock här, av omsorg om en säkerställd konsekvens med hållbarhetsmålen, att LNG inte bör undantränga förnybar energi.

63.  Europaparlamentet uppmanar till utveckling av sjöleder, framför allt kring ögruppen Azorerna, som tack vare sin geografiska belägenhet skulle kunna bli en viktig LNG‑bunkringsstation för fartyg i Atlanttrafik. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att anslå medel till stöd för EU-projekt för detta ändamål.

64.  Europaparlamentet ber kommissionen, att tillsammans med medlemsstaterna och deras regioner, skapa ett gemensamt projekt för ”LNG Blue Corridors for Islands” (LNG blå korridorer för öar) för sjöfartssektorn, inklusive hamnarna som ingår i TEN-T:s övergripande nät för att etablera de nödvändiga LNG-infrastrukturerna och koppla det nätet till TEN-T-stomnätet.

65.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa genomförandet av direktiv 2014/94/EU vad gäller installationen av tankställen för komprimerad naturgas så att motorfordon som drivs med detta bränsle kan köras i stadsbebyggelse/förortsbebyggelse och andra tätbefolkade områden, och åtminstone längs det befintliga TEN-T-stomnätet, så att fordonen kan köras i hela unionen.

66.  Europaparlamentet betonar att gemensamma tekniska specifikationer behöver fastställas för LNG-tankställen för havsgående fartyg, fartyg i inlandssjöfart och motorfordon enligt direktiv 2014/94/EU. Parlamentet efterlyser stränga och harmoniserade säkerhetsregler och utbildning för LNG-lagring, LNG-bunkring och användning av LNG ombord i hela unionen, samtidigt som man också tillåter att bunkring och lasthantering sker samtidigt. Detta arbete bör utföras i nära samarbete med Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) och Europeiska sjösäkerhetsbyrån (EMSA).

67.  Europaparlamentet betonar att man måste sörja för en adekvat finansiering av forskning och utveckling (FoU) som siktar på att ta fram bättre teknik för fartyg i inlandssjöfart, havsgående fartyg och motorfordon med tanke på en snabb övergång till en flotta med lägre koldioxidutsläpp, liksom också FoU för utveckling av obemannade system för installation av LNG-tankställen. Parlamentet uppmanar också kommissionen och medlemsstaterna att skapa incitament för utveckling av fartyg och motorfordon som drivs med LNG eller eftermontering av fordon som drivs med konventionella bränslen så att de kan använda LNG.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skapa incitament till frakt av LNG på järnväg, eftersom detta dels avlastar vägtrafiken, och dels bidrar till miljövänlig och säker transport av ett bränsle som är lågförorenande.

69.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, efter samråd med berörda parter, se efter om det vore möjligt att, vid sidan om förordning (EG) nr 443/2009 som fastställer krav avseende koldioxidutsläpp från nya personbilar, fastställa en koldioxidekvivalent för kolväteutsläppen, särskilt i syfte att informera konsumenter.

70.  Europaparlamentet konstaterar att insatsen av småskalig LNG-teknik inom vissa områden, såsom fjärrtransport eller industritillämpningar med hög prestanda, inte bara skulle kunna bidra till de klimatpolitiska målen, utan också resultera i avsevärda affärsfördelar.

71.  Europaparlamentet konstaterar att LNG, och särskilt komprimerad naturgas, också är en fungerande och redan tillgänglig lösning för kollektivtrafiken och kan bidra till att minska luftföroreningar och buller, vilket förbättrar levnadsförhållandena särskilt i tätorter.

72.  Europaparlamentet konstaterar att även om LNG och komprimerad naturgas kan vara fungerande övergångslösningar för att minska transportsektorns miljöpåverkan kommer deras långsiktiga fördelar att förverkligas endast om man samtidigt främjar en smidig övergång till användning av flytande biogas (LBG) och andra former av förnybar energi, genom att också säkerställa LNG- och LBG-systemens driftskompabilitet. Parlamentet betonar att strategin för LNG måste passa in i det bredare sammanhanget av EU:s klimat- och energimål och prioriteringar, och motsvara COP21-avtalet, med fokus på minskad efterfrågan, ökad energieffektivitet och utfasning av fossila bränslen.

73.  Europaparlamentet understryker att ett effektivt infrastrukturnät för bränslepåfyllning är en förutsättning för att användningen av LNG i högre grad ska kunna slå igenom som ett alternativt bränsle inom transportsektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skapa incitament för utvecklingen av sådan infrastruktur för att åtgärda nuvarande brister i utbudet och skapa ett heltäckande distributionsnät.

74.  Europaparlamentet betonar betydelsen av LNG-infrastruktur i kust- och inlandshamnar för främjandet av transportslagsövergripande transporter, eftersom dessa kan användas av havsgående fartyg och fartyg i inlandssjöfart såväl som av de tunga fordon som sörjer för vidaretransporten på land av bränslet. Parlamentet uppmanar med kraft nationella och regionala aktörer att i nära samarbete främja en mångsidig användning av infrastrukturen och förbättra utnyttjandet av den.

75.  Europaparlamentet anser att främjandet av naturgas som ett alternativt bränsle inom transportsektorn är en viktig global utmaning och efterlyser ett åtagande från Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao) och Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) om att minska utsläppen.

o
o   o

76.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, energigemenskapens sekretariat och energigemenskapens fördragsslutande parter.

(1) EUT L 307, 28.10.2014, s. 1.
(2) Antagna texter, P8_TA(2015)0444.


Hur fiskerikontrollerna i Europa kan göras enhetliga
PDF 268kWORD 54k
Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2016 Hur fiskerikontrollerna i Europa kan göras enhetliga (2015/2093(INI))
P8_TA(2016)0407A8-0234/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen, där det fastställs att det krävs ett åtagande för ”hållbar utveckling i Europa”, inbegripet tillhandahållandet av ”en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö”, och av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 11, 43 och 191,

–  med beaktande av artikel 349 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs (kontrollförordningen),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, särskilt artiklarna 15 och 36,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 768/2005 om inrättande av Gemenskapens kontrollorgan för fiske,

–  med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1010/2009 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1005/2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/812 vad gäller landningsskyldigheten, särskilt artiklarna 7 och 9,

–  med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs,

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 5 februari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs(1),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 6 juli 2016 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 768/2005 om inrättande av Gemenskapens kontrollorgan för fiske(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2016 om spårbarhet för fiskeri- och vattenbruksprodukter i restauranger och detaljhandel,(3)

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A8-0234/2016), och av följande skäl:

A.  Tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen är Europeiska unionen.

B.  Inspektionsformulären i de olika förlagor till inspektionsrapporter som återfinns i genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 är inte harmoniserade och olika beteckningar används för samma ämnen, vilket skapar operativa svårigheter vid informationsutbyte mellan myndigheter.

C.  De senaste informationsutbytesprotokollen, som är mycket viktiga för användningen av elektroniska loggböcker, upprättades i juli 2010, och elektroniska loggböcker är obligatoriska sedan januari 2010.

D.  Fiskerikontrollerna i Europa genomförs på ett mycket orättvist sätt, eller på ett sätt som fiskare upplever som orättvist, med avseende på regelbundenhet, frekvens, varaktighet, allvarlighet, noggrannhet, effektivitet och metoder, och det finns ett behov av likvärdig behandling utan diskriminering.

E.  Vid genomförandet av fiskerikontroller är det nödvändigt att även fiskerisektorn involveras och deltar fullt ut.

F.  Ett pricksystem straffar fartyg, inte fartygsägare, fiskare eller andra personer i produktionskedjan.

G.  Fiskerisektorn är en mycket viktig aktör i den hållbara förvaltningen av hav och oceaner.

H.  Förutom eventuella regionala variationer förekommer det stora skillnader i medlemsstaternas tillämpning av europeiska regler, särskilt de regler som följer av kontrollförordningen, och varje medlemsstat har sitt eget rättssystem samt olika administrativa och rättsliga strukturer, vilket oundvikligen återspeglas i de skiftande och orättvisa skillnaderna medlemsstaterna emellan när det gäller de administrativa och/eller straffrättsliga sanktionerna vid bristande efterlevnad av reglerna för den gemensamma fiskeripolitiken.

I.  Det har konstaterats att risker uppstår när nationella kontrollmyndigheter inte alltid har tillgång till relevanta uppgifter för att effektivt kunna kontrollera utländska fartyg. Olika metoder för kontroller och påföljder skapar problem för medlemsstaterna när de ska följa upp konstaterade överträdelser med flaggstaterna.

J.  Kontrollen av de produkter som når EU och som kommer från olagligt, orapporterat och oreglerat fiske måste stärkas, samtidigt som likvärdiga kontrollnivåer när det gäller sådant fiske måste garanteras i samtliga medlemsstater.

K.  Genomförandet av förordning (EG) nr 1224/2009 och sanktionerna som anknyter till den faller under medlemsstaternas ansvar.

L.  I vissa medlemsstater saknas enheter med specialiserade fiskeriinspektörer.

M.  Europeiska fiskerikontrollbyrån (EFCA), som inrättades för att främja högsta möjliga gemensamma standarder för kontroll inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken, spelar en viktig roll för ett harmoniserat genomförande av kontrollsystemet trots de begränsade resurser som står till dess förfogande.

N.  Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) kan bidra till att förbättra och modernisera fiskerikontrollerna, framför allt genom budgetposterna 11 06 62 02 (kontroll och genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken och den integrerade havspolitiken) och 11 06 64 (Europeiska fiskerikontrollbyrån (EFCA)).

O.  Tillämpningen av utkastförbudet medför i praktiken orättvisa bördor för fiskeriaktörer. Det har i själva verket visat sig att fiskeriaktörerna, trots att de använder redskap och instrument som är tillåtna enligt EU:s lagstiftning, och trots att de vidtar alla möjliga åtgärder för att förhindra oavsiktliga fångster, kan dömas till påföljder enbart på grund av att dessa fångster överstiger det största tillåtna gränsvärdet enligt EU:s och medlemsstaternas lagar.

P.  De metoder och den utrustning som används för fiske har förändrats och utvecklats, och de system och den teknik som används för övervakning måste också uppdateras för att vara effektiva. Parlamentet påminner om att EHFF skulle kunna användas i detta syfte.

Q.  Landningsskyldigheten är en fråga som är av avgörande betydelse för kontroller, och som lagstiftaren och de myndigheter som har ansvar för kontrollerna bör vara särskilt uppmärksamma på.

R.  Lågkostnadsteknik för fjärrlokalisering, såsom det automatiska identifieringssystemet (AIS), möjliggör frivilliga kontroller och gör det enklare att övervaka fiskare samt ökar deras säkerhet.

S.  Olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-fiske) och handel med sådana fångster utgör en brottslig verksamhet på global nivå.

T.  Auktionsmarknaden spelar en mycket viktig roll inom fisk- och skaldjurssektorn och en central roll för kontrollerna av fångster på land.

U.  Medlemsstaterna har olika rättssystem, och insamlade bevis måste vara tillåtna och användbara i dessa olika system, som är specifika för varje medlemsstat som hanterar lagföringen.

V.  De bästa bundsförvanterna när det gäller att tillämpa kontrollförordningen är välutbildade, uppmuntrade fiskare som förstår kontrollernas fördelar och aktivt respekterar dem.

I - Hinder för harmonisering

1.  Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa en effektiv kontroll av fisket för att kunna garantera ett hållbart utnyttjande av levande marina resurser och upprätthålla rättvisa villkor bland flottorna i EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att kontrollförordningen genomförs på ett effektivt sätt.

2.  Europaparlamentet betonar att EU:s ambitiösa kamp mot olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU) över hela världen bör kombineras med en effektiv tillämpning av kontrollförordningen i unionens egna vatten.

3.  Europaparlamentet framhåller att tillämpningsområdena och platserna för kontroller varierar, och att detta gör fiskerikontrollerna diskriminerande, eftersom vissa medlemsstater kontrollerar hela kedjan från verktyg till tallrik, medan andra endast kontrollerar vissa länkar i kedjan, och undantar aspekter som rör exempelvis transport av fångster eller till restauranger.

4.  Europaparlamentet är medvetet om de betydande förbättringar av kontrollsystemet som åstadkommits med hjälp av den nuvarande kontrollförordningen, i kombination med förordningen om IUU-fiske, i form av konsolidering av många förordningar som tidigare var separata, införande av en möjlighet att använda ny teknik, preliminära steg mot harmonisering av påföljder, förtydligande av kommissionens och medlemsstaternas roller, förbättringar i spårbarheten och andra framsteg.

5.  Europaparlamentet påminner om att fiskarnas acceptans av bestämmelser beror på om effekterna av tillämpningen betraktas som rättvisa, om de införda bestämmelserna anses vara meningsfulla och om bestämmelserna är förenliga med traditionella fiskemönster och fiskemetoder.

6.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att förtydliga, organisera och standardisera fisket i de olika havsområdena.

7.  Europaparlamentet konstaterar variationer i hur kontrollerna organiseras – vissa medlemsstater delar upp dem mellan flera olika myndigheter, medan det i andra medlemsstater är ett enda administrativt organ som utför kontrollerna – och vilka instrument, verktyg och mänskliga, logistiska och finansiella medel som används för att utföra kontrollerna. Parlamentet konstaterar även att dessa omständigheter försvårar öppenhet i förvaltningen och tillgången till information.

8.  Europaparlamentet betonar att kontrollernas effektivitet också varierar på grund av den enorma variationen i EU:s fångstområden, som omfattar allt från avgränsade och avspärrade områden, vars fiskbestånd i huvudsak delas mellan de angränsande medlemsstaterna, till mycket avlägsna fångstområden. Parlamentet vill särskilt framhålla de speciella egenskaperna hos de yttersta randområdena med deras vidsträckta exklusiva ekonomiska zoner som huvudsakligen utgörs av oceanområden, förenade med den typ av fiskbestånd som utvinns (till största delen djuphavsarter och långvandrande pelagisk fisk) och knappa alternativa resurser, vilket uppenbart motiverar en förstärkning av kontrollåtgärderna i dessa regioner, som är kraftigt beroende av fisket och mycket sårbara för den ödeläggande verksamhet som bedrivs av fiskeflottor som har konstaterats bryta mot reglerna för den gemensamma fiskeripolitiken.

9.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att genomföra kontrollförordningen till fullo och på ett korrekt sätt, för att få en tydlig bild av vilka delar som måste förbättras vid den kommande översynen och därigenom säkerställa en funktionell kontrollförordning som är enkel att tillämpa även i framtiden.

10.  Europaparlamentet noterar skillnader i tillvägagångssätt mellan kontroller som baseras på en riskutvärdering och stickprovskontroller av fiskeriverksamheten och av marknadsföringskedjan för fångsten.

11.  Europaparlamentet noterar att de nuvarande mycket komplexa tekniska åtgärderna och det enorma antalet bestämmelser, som till och med kan tänkas motsäga varandra och som omfattar ett flertal avvikelser och undantag samt delas upp på ett antal olika rättsakter, gör dem både svåra att förstå och svåra att kontrollera och genomföra.

12.  Europaparlamentet påminner om att de flesta stickprovskontroller utförs vid landningar, medan man vid inspektioner till havs uppdagar fler överträdelser än vid inspektioner på land, eftersom de baseras på en riskutvärdering.

13.  Europaparlamentet påminner om att landningsskyldigheten innebär en grundläggande förändring för fiskeriet och att en anpassningsfrist på två år därför medges i omnibusförordningen (EU) 2015/812 innan kränkningar av landningsskyldigheten anses som allvarliga överträdelser. Parlamentet begär att denna tidsfrist förlängs vid behov.

14.  Europaparlamentet noterar att medlemsstaterna, och ibland även regionerna, införlivar reglerna i nationell och regional lagstiftning på olika sätt på grund av det stora antalet frivilliga bestämmelser i förordning (EG) nr 1224/2009, och framhåller svårigheterna med att tillämpa vissa bestämmelser i praktiken, antingen på grund av att de inte är anpassade till verkligheten, till exempel på grund av fiskerisektorns utmärkande drag (flottor, fiskeredskap, fångstområden och målarter), som varierar avsevärt mellan de olika havsområdena, medlemsstaterna och fiskesegmenten, eller på grund av att de är motsägelsefulla, vilket kan leda till många olika tolkningar från inspektörernas sida.

15.  Europaparlamentet konstaterar att antalet överträdelser varierar från en medlemsstat till en annan, och att det för en och samma överträdelse kan utdömas påföljder som är antingen administrativa eller straffrättsliga. Parlamentet betonar att pricksystemet för fiskelicenser, med straffpåföljder i form av prickavdrag vid överträdelser, är relevant som ett europeiskt instrument som kan tillhandahålla en ram för påföljder för allvarliga överträdelser, men att det utan erforderlig harmonisering bara förvärrar en redan orättvis situation för medlemsstaternas olika aktörer. Parlamentet begär att påföljderna blir mer likartade.

16.  Europaparlamentet noterar att bristen på förtroende och öppenhet mellan medlemsstaterna är ett av de huvudsakliga skälen till det bristfälliga uppgiftsutbytet om bestämmelser. Parlamentet önskar se att denna situation åtgärdas, så att lika villkor kan säkerställas och påvisas för alla fiskare.

17.  Europaparlamentet påminner om att EFCA ska säkerställa tillämpningen av gemensamma standarder för kontroll, inspektion och övervakning samt underlätta det operativa samarbetet mellan medlemsstater med hjälp av planer för gemensamt utnyttjande. Parlamentet påminner om att det är viktigt att stärka EFCA:s mandat i syfte att upprätta gemensamma operativa åtgärder för fiskerikontroller som gör det möjligt att effektivt samordna det stora antal lokala, regionala och nationella myndigheter och europeiska byråer som fullgör kustbevakningsuppdrag på europeisk nivå. Parlamentet uppmanar EFCA att använda större resurser för detta ändamål.

18.  Europaparlamentet anser att EFCA:s införande av ett grundläggande program för utbildning av fiskeriinspektörer är en mycket viktig punkt för standardiseringen av utbildning och kontrollförfaranden, och uppmanar alla medlemsstater att använda den. Parlamentet konstaterar att medlemsstaterna endast på frivillig grund tillämpar samma utbildningsstandarder, vilket innebär att kvalifikationer, rekrytering och mål skiljer sig åt.

19.  Europaparlamentet konstaterar att fiskare utbildas och ges information på olika sätt i olika medlemsstater, och att inga verktyg har införts för att förenkla syftet med och innehållet i kontrollförordningen och göra den mer lättillgänglig. Parlamentet anser att denna situation ger upphov till bristande medvetenhet, vilket är ett stort hinder för den harmoniserade tillämpning av lagstiftningen som är önskvärd. Parlamentet rekommenderar starkt att dessa verktyg tas i användning så snart som möjligt.

20.  Europaparlamentet konstaterar att även om konsumenterna under årens lopp har blivit mer medvetna om ursprunget hos och identifieringen av det som de köper tack vare kommissionens omfattande informationskampanj, så har de inte kunnat få lämplig information om fiskprodukter som de serveras i restauranger eftersom det inte finns några tvingande bestämmelser för denna sista länk i handelskedjan.

21.  Europaparlamentet understryker att användningen av ny teknik för övervakning, informationsöverföring i realtid och kommunikation är avgörande för att övervakningen till havs ska kunna förbättras. Parlamentet begär att de instrument som används i medlemsstaterna ska göras tekniskt kompatibla, och att en endast delvis gemensam användning av kontrolldatabaser, med diskrepanser och effektivitetsförluster som följd, bör motverkas.

22.  Europaparlamentet framhåller att de faktiska svårigheterna med att tillämpa vissa normer till följd fartygens olika tekniska nivå, logistiken på land och organisationen av sektorn i olika hamnar inte har utvärderats.

23.  Europaparlamentet framhåller den roll som EHFF spelar, särskilt genom budgeten för kontrollen av målen för den gemensamma fiskeripolitiken, som uppgår till 580 miljoner euro för perioden 2014–2020.

24.  Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa att den inre marknaden är enhetlig och att kontrollkraven uppfylls på ett likvärdigt sätt i medlemsstaterna, utan att kvaliteten på de inre och yttre kontrollerna skiljer sig mellan de olika medlemsstaterna eller på grundval av var produkterna tas in.

II – Förslag till förbättringar

25.  Europaparlamentet förespråkar en förenkling och förbättring av unionslagstiftningen, och en minskning av den administrativa bördan i syfte att uppnå ”bättre lagstiftning”, särskilt genom en begränsad och riktad översyn av rådets förordning (EG) nr 1224/2009, som är planerad till och förväntas komma senast 2017, samtidigt som man bibehåller effektiva bestämmelser som möjliggör förebyggande, upptäckt och straffbeläggning av överträdelser av den gemensamma fiskeripolitiken, och framför allt fokuserar på bättre tillämpning av normer i de olika medlemsstaterna, genom att främst eftersträva större harmonisering, förutsatt att denna förenkling är baserad på den starka befintliga kontrollramen och inte innebär en urvattning av de högsta skyddsstandarderna för arbete, miljö, fackförbund och samhälle.

26.  Europaparlamentet anser att regionaliseringen i den nya gemensamma fiskeripolitiken kräver ett stabilt och harmoniserat kontrollsystem. Parlamentet motsätter sig bestämt en försvagning av kontrollförordningen, och anser att medlemsstater redan nu kan utnyttja den flexibilitet som ges i den befintliga ramen.

27.  Europaparlamentet begär att översynen ska genomföras gemensamt av de europeiska institutionerna och fiskerisektorn, särskilt på området för traditionellt, småskaligt kustfiske, som bör värnas och främjas i all ny lagstiftning.

28.  Europaparlamentet understryker att man vid upprättande eller översyn av rättsliga instrument behöver hålla diskussioner med de olika myndigheterna på nationell och regional nivå samt i de yttersta randområdena.

29.  Europaparlamentet anser att ett närmare samarbete mellan medlemsstaterna är ett sätt att uppnå större harmonisering av kontroller. Parlamentet understryker i detta avseende expertgruppens roll när det gäller efterlevnaden av skyldigheterna inom ramen för unionens fiskerikontrollsystem.

30.  Europaparlamentet påminner kommissionen om behovet av att upprätta de rättsliga och operativa villkoren innan obligatoriska bestämmelser genomförs, för att på så sätt undvika motsägelsefulla situationer.

31.  Europaparlamentet anser att kommissionen ska ägna sig åt ett enhetligt och korrekt införlivande samt kontrollera hur den befintliga lagstiftningen genomförs, till exempel genom att fastställa en minimiandel av fångster som ska kontrolleras av varje medlemsstat. Parlamentet anser dessutom att kontrollförfarandena ska vara insynsvänliga, balanserade och standardiserade, så att medlemsstaterna kan arbeta på lika villkor i fråga om kontrollen av fiskare, och att kontrollbestämmelserna bör vara enklare och mer heltäckande och konsekventa.

32.  Europaparlamentet förespråkar en stärkning av kontrollerna för att undvika import av fisk från olagligt, orapporterat och oreglerat fiske genom att man, bland andra åtgärder, inrättar nationella specialenheter med specialiserade fiskeriinspektörer, som är bäst lämpade för att identifiera risker, och fastställer en minimiandel av fångster som ska kontrolleras.

33.  Europaparlamentet anser att det behövs insamling, hantering och utnyttjande av högkvalitativa uppgifter om landningskravet för att kunna kontrollera och bedöma om landningskravet genomförs effektivt och harmonisera datainsamlingen med de krav som härrör från den reviderade gemensamma fiskeripolitiken.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och deras respektive myndigheter med ansvar för fiskerikontroller till havs att inrätta grupper med specialiserade fiskeriinspektörer. Parlamentet stöder och efterlyser ett utökat samarbete mellan medlemsstaterna genom utväxling av inspektörer, kontrollmetoder och data samt delgivning av riskanalyser och uppgifter om kvoter för flaggade fartyg.

35.  Europaparlamentet påminner om att genomförandet av kontrollförordningen faller under medlemsstaternas ansvar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullgöra sina skyldigheter och föra ett nära samarbete i syfte att utbyta god praxis och uppgifter och möjliggöra kompatibiliteten mellan kontrollsystemen.

36.  Europaparlamentet anser att en enhetlig och förutsebar tillämpning av de olika typerna av möjliga inspektioner genom en fullständig definition, harmonisering och förklaring av inspektionerna i fråga skulle hjälpa till att skapa de lika villkor som krävs för alla EU:s fiskesegment.

37.  Europaparlamentet påpekar att havsområden i vissa regioner förvaltas gemensamt med länder utanför EU, och efterlyser ett intensifierat samarbete mellan medlemsstater och icke-medlemsstater.

38.  Europaparlamentet anser att det krävs närmare samarbete och samordning mellan medlemsstaterna, Europeiska fiskerikontrollbyrån och kommissionen.

39.  Europaparlamentet begär att EFCA och lärosäten i medlemsstaterna ska införa ett enhetligt europeiskt utbildningsprogram för fiskeriinspektörer som är baserat på en enhetlig kursplan och standardiserade regler och som delvis finansieras med medel från EHFF.

40.  Europaparlamentet önskar se att EFCA:s grundläggande utbildningsprogram översätts och sprids i stor omfattning, exempelvis genom tillämpningsutbildningar för nationella myndigheter, med stöd från EHFF. Parlamentet föreslår att denna handbok förses med exempel på god praxis från inspektörerna.

41.  Europaparlamentet betonar att de kontrollutbildningsinitiativ som erbjuds av tredje part behöver bedömas och certifieras.

42.  Europaparlamentet föreslår att utbildningen av och informationen till fiskare förbättras, och anser att detta arbete skulle kunna stödjas av fiskarnas egna branschorganisationer och av kustaktionsgrupperna (KAG), så att förståelsen för syftet och nyttan med bestämmelserna förbättras och man på så sätt kan främja en kultur av förståelse och efterlevnad. Parlamentet rekommenderar ändamålsenliga samråd med de rådgivande nämnderna i detta syfte, och föreslår att internetbaserade databaser ska upprättas för fiskerirelaterade dokument och fiskerirelaterad information (inklusive om pricksystemet), i den mån detta medges enligt gällande dataskyddsbestämmelser, för att göra reglerna tillgängliga och begripliga för alla. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera befintliga utbildningar för framtida fiskare i Europa och vidarebefordra sina slutsatser i form av ett meddelande.

43.  Europaparlamentet föreslår att idén om ett elektroniskt register inom EFCA (EFCA:s enda kontaktpunkt) ska undersökas, med utskriftsbara eller elektroniska mallar för inspektioner och för centralisering av inspektionsrapporter. Parlamentet anser att EFCA:s elektroniska register också skulle kunna användas för att ta emot och centralisera de fångstintyg som utfärdas av medlemsstaterna och tredjeländer.

44.  Europaparlamentet föreslår en förbättring av kontrollorganens system för kommunikation med allmänheten och betonar vikten av att information om utfört arbete och uppnådda resultat offentliggörs regelbundet, och att information om de regler som gäller för fiskeresurser, såsom minimistorlekar och tidsperioder och geografiska angivelser för stängningar, tillhandahålls hela tiden.

45.  Europaparlamentet understryker att EFCA behöver ges en större roll, främst genom att dess budget, sakkunskaper och personalresurser stärks. Parlamentet föreslår en översyn av interventionsvillkoren enligt artiklarna 94 och 95 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009, och att EFCA särskilt ges befogenhet att ingripa när det gäller fiskbestånd som är överfiskade eller som inte uppnår nivåer som säkerställer en maximal hållbar avkastning (MSY).

46.  Europaparlamentet betonar vikten av att understödja och stärka kontrollerna, särskilt i medlemsstater där genomförandet av kontrollförordningen hittills har varit lågt, i syfte att bekämpa olagligt fiske, efterleva bestämmelserna för den gemensamma fiskeripolitiken och höja kvaliteten på de uppgifter som samlas in.

47.  Europaparlamentet påminner om att det är viktigt att ha kapacitet att dela uppgifter i realtid, särskilt vid kontroller som genomförs av byrån i samarbete med medlemsstaterna och som samordnas av byrån genom planer för gemensamt utnyttjande.

48.  Europaparlamentet betonar att EFCA:s närvaro nära medlemsstaterna, inbegripet i de yttersta randområdena, behöver utökas.

49.  Europaparlamentet föreslår att minst två företrädare för Europaparlamentet ska ingå i EFCA:s styrelse, där sex företrädare för kommissionen och en företrädare för varje medlemsstat redan ingår. Gruppen av företrädare ska vara jämlik (bestå av lika många män och kvinnor) och ska föreslås av parlamentets fiskeriutskott bland utskottets ledamöter.

50.  Europaparlamentet rekommenderar utökade kontroller – till exempel utökad övervakning – för att omfatta hela produktionskedjan, och förespråkar att ett enda administrativt organ ges befogenhet att utföra kontroller till havs i syfte att undvika överlappande kontroller, som medför slöseri med mänskliga, logistiska och ekonomiska resurser och orsakar förvirring och en onödig belastning på fiskerisektorns olika aktörer. Parlamentet efterlyser dessutom ett formellt samarbete mellan medlemsstaternas institutioner, så att hela fiskproduktionskedjan kan kontrolleras effektivt.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera om det är lämpligt att koppla prickar till fiskelicenserna. Parlamentet understryker att prickar i detta system följer med fiskelicensen om fartyget säljs, vilket kan sänka värdet på vissa fartyg och därmed eventuellt förhindra att de säljs vidare, till exempel till unga fiskare som vill etablera sig i sektorn.

52.  Europaparlamentet rekommenderar att specifika åtgärder antas för att få till stånd en mer medveten och ansvarsfull konsumtion i restauranger, och att inte utesluta en skyldighet för restaurangägaren att lämna minimiuppgifter om produkterna, så att konsumenten kan utöva en indirekt kontroll.

53.  Europaparlamentet föreslår fristående lokala eller regionala inspektioner i inlandsvatten, nationella inspektioner av havsfiske upp till 12 sjömil från kusten och EU-inspektioner i alla andra vatten.

54.  Europaparlamentet anser att kontroller som grundar sig på riskbedömning bör bygga på en uppsättning tydliga, konkreta och mätbara minimikriterier som fastställts på europeisk nivå.

55.  Europaparlamentet förespråkar en harmonisering av påföljder som ska hållas på en proportionell, icke-diskriminerande och avskräckande nivå. Parlamentet förespråkar ekonomiska påföljder, inklusive tillfälligt upphörande av verksamhet, framför straffrättsliga påföljder, men anser också att det bör införas incitament, exempelvis sådana som anges i artikel 17 i förordning (EU) nr 1380/2013, till fiskare som följer bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken i syfte att förebygga överträdelser.

56.  Europaparlamentet påminner om att det är medlemsstaterna som ansvarar för påföljder, och att unionen inte har någon rättslig möjlighet att genomdriva en standardisering genom förordning (EG) nr 1224/2009. Parlamentet understryker dock att pricksystemet är viktigt, eftersom det tillhandahåller en ram för påföljder, och uppmanar medlemsstaterna att ta initiativ till att genomföra en omfattande standardisering av påföljderna, särskilt vad gäller straffrättsliga påföljder, i syfte att stävja de befintliga orättvisorna.

57.  Europaparlamentet anser att systemet med bifångster i själva verket medför ett objektivt och absolut ansvar för fiskeriaktörerna, som ställs till svars även om de har agerat helt i överensstämmelse med lagstiftningen och med största möjliga aktsamhet för att förhindra oavsiktliga fångster.

58.  Europaparlamentet betonar att EU:s allmänna rättsprinciper inte är förenliga med ett system där en individ objektivt hålls ansvarig för en händelse som denne inte har förorsakat genom vare sig uppsåt eller oaktsamhet.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga ett fastställande av en harmoniserad miniminivå för påföljder vid allvarliga överträdelser och/eller upprepade lagbrott.

60.  Europaparlamentet förespråkar strängare påföljder för olagligt, orapporterat och oreglerat fiske.

61.  Europaparlamentet efterlyser ett införande av mekanismer för att framhålla goda exempel, i syfte att öka efterlevnaden.

62.  Europaparlamentet anser att tolkningen av vissa bestämmelser, som innebär påföljd för överskridande av gränsvärdet för oavsiktliga fångster utan att också ta hänsyn till frånvaron av uppsåt eller oaktsamhet vid bedrivandet av tillåtna verksamheter, står i uppenbar strid med EU:s grundläggande principer, som på primärrättslig nivå fastställs i artikel 6 i EU-fördraget.

63.  Europaparlamentet begär att kommissionen ska utarbeta riktlinjer som enkelt kan tillämpas och förstås, för att förhindra skillnader i behandling mellan olika medlemsstater, framför allt när fiskare frivilligt rapporterar bifångster och på så sätt visar att de har agerat i god tro och att fångsterna var helt och hållet oavsiktliga.

64.  Europaparlamentet anser att kontrollerna kommer att bli rättvisare, mer balanserade och effektivare om aktörerna får hjälp med att investera i modern teknik och hjälpmedel som är kompatibla medlemsstaterna emellan.

65.  Europaparlamentet ser positivt på inrättandet av finansieringsmekanismer för att öka användningen av lågkostnadsteknik som kan möjliggöra frivilliga kontroller och öka övervakningen av fiskarna och deras säkerhet, särskilt inom småskaligt, traditionellt fiske.

66.  Europaparlamentet betonar vikten av elektronisk teknik (elektronisk rapportering och elektroniska övervakningssystem), som är ett potentiellt kostnadseffektivt sätt att utöka kontrollen av verksamhet till havs.

67.  Europaparlamentet bekräftar sitt motstånd mot alla former av obligatoriska videoövervakningssystem ombord.

68.  Europaparlamentet uppmärksammar kommissionen på att användning av ny jordobservationsteknik, såsom Sentinelsatelliter, skulle vara fördelaktigt vid fiskerikontroller.

69.  Europaparlamentet rekommenderar att likvärdiga kontroller tillämpas på importerade fiskeriprodukter och på strand- och fritidsfiske samt på den del av den europeiska flottan som fiskar utanför unionens vatten och de tredjelandsflottor som fiskar i unionens vatten, så att lika tillträdesnivå kan säkerställas för hela den europeiska marknaden. Parlamentet föreslår att informationsutbyte i samband med olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU) ska göras obligatoriskt.

70.  Europaparlamentet anser att tillgängliga budgetmedel, särskilt inom ramen för EHFF, ska vara realistiska, konsekventa och tillräckliga för att målen med kontrollerna ska kunna uppnås.

71.  Europaparlamentet rekommenderar att man säkerställer att de fiskmarknader som har stor betydelse för det område där de är belägna kan bibehållas, särskilt genom finansieringar via EHFF, då de bidrar till insyn, spårbarhet och förenkling av fiskekontrollerna.

72.  Europaparlamentet ställer sig bakom inkluderingen av fritidsfiskets konsekvenser i den reviderade kontrollförordningen.

73.  Europaparlamentet begär att man ska ta fram ett system för övervakning, informationsöverföring och analys av uppgifter som är kompatibelt i hela EU. Parlamentet begär också att kommissionen ska fastställa en ram för utbyte av information och uppgifter i överensstämmelse med gällande dataskyddsbestämmelser. Parlamentet betonar att ett insynsvänligt regelverk för utbyte av uppgifter och information är viktigt för att man ska kunna kontrollera att lika villkor gäller för alla.

74.  Europaparlamentet understryker att genomförandet av landningsskyldigheten måste gå hand i hand med den flexibilitet som krävs vid kontroller av den, eftersom man bör ta hänsyn till de grundläggande förändringar som denna skyldighet innebär för fiskesegmenten, särskilt när det gäller blandfiske. Parlamentet påminner om att påföljderna och pricksystemet behöver tillämpas progressivt vid allvarliga överträdelser av landningsskyldigheten i enlighet med förordning (EU) 2015/812 om genomförandet av landningsskyldigheten.

75.  Europaparlamentet understryker att information om huruvida och på vilket sätt medlemsstaterna utdömer påföljder vid olika sorters överträdelser, och huruvida påföljder tillämpas på ett konsekvent sätt oberoende av ett fartygs flagg, måste göras tillgänglig för intressenter och allmänheten, med full respekt för de berörda personernas privatliv.

o
o   o

76.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0083.
(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0307.
(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0222.


Förbättring av transportinfrastrukturens anslutningar och tillgänglighet i Central- och Östeuropa
PDF 287kWORD 55k
Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2016 om förbättring av transportinfrastrukturens anslutningar och tillgänglighet i Central- och Östeuropa (2015/2347(INI))
P8_TA(2016)0408A8-0282/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 9 september 2015 om genomförandet av vitboken från 2011 om transporter: översyn och vägen mot hållbara transporter(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 2 december 2015 om hållbar rörlighet i städer(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 maj 2012 om framtiden för regionala flygplatser och flygtjänster i EU(3),

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 170,

–  med beaktande av förordning (EU) nr 1315/2013(4),

–  med beaktande av förordning (EU) nr 1316/2013(5),

–  med beaktande av rapporten Road Safety in the European Union, som offentliggjordes av kommissionen i mars 2015(6),

–  med beaktande av slutsatserna från Donauministrarnas möte den 3 december 2014 om effektiv upprustning och effektivt underhåll av infrastruktur för Donaus vattenvägar och dess farbara bifloder(7),

–  med beaktande av Łańcut-förklaringen av den 3 mars 2016 om stärkande av samarbetet på transportområdet i Karpaterna och fortsatt utveckling av vägen Via Carpathia(8),

–   med beaktande av Berlinprocessen och konferensen mellan länderna på västra Balkan 2014, toppmötet i Wien 2015 och Pariskonferensen 2016,

–  med beaktande av handlingsplanen för Europeiska unionens strategi för Donauregionen (SEC(2010)1489),

–  med beaktande av handlingsplanen för EU:s strategi för Östersjöområdet (SWD(2015)0177),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandet från utskottet för regional utveckling (A8-0282/2016), och av följande skäl:

A.  Transportinfrastrukturens anslutningar och tillgänglighet har stor inverkan på ekonomisk tillväxt, ekonomisk konkurrenskraft, sysselsättning och territoriell sammanhållning för EU och dess regioner. Central- och Östeuropa är en viktig del av EU:s inre marknad med potential att attrahera investeringar och bidra till hela EU:s ekonomiska tillväxt och alla transportslag, utan undantag, bör bidra till ökad konkurrenskraft, intermodalitet och en ekologisk övergång för att bättra understödja den inre marknadens utveckling.

B.  Förbättring av transportinfrastrukturens anslutningar och tillgänglighet i Central- och Östeuropa är ett sätt att uppnå sammanhållningspolitikens mål, särskilt för att skapa en önskvärd ekonomisk utveckling i gränsområden.

C.  Transportinfrastrukturen i de flesta regionerna i EU:s centrala och östra delar är fortfarande underutvecklad jämfört med andra europeiska regioner, och den föga utvecklade transportinfrastrukturen i Central- och Östeuropa förekommer parallellt med ett av de tätaste och mest utvecklade näten i världen i centrum av Europa. Medborgarna förväntar sig att medlemsstaterna, med stöd av EU, kommer att samarbeta för att förbättra den.

D.  De Europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI) har varit den huvudsakliga källan till offentliga investeringar på transportområdet i Central- och Östeuropa och Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) är ett viktigt finansieringsinstrument när det gäller att vidareutveckla regionens transportinfrastruktur som en del av stomnätskorridorerna inom det transeuropeiska transportnätet (TEN-T). Bristen på administrativ kapacitet hos nationella, regionala och lokala myndigheter kan leda till ett lågt utnyttjande av EU-fonderna och medlemsstaterna i Central- och Östeuropa, liksom på andra håll i EU, har därför inte alltid maximerat sitt utnyttjande av EU-medel av olika anledningar, bland annat bristande förberedelser och effektivitet. Kapacitetsuppbyggnad och tekniskt stöd bör mobiliseras för att stimulera framväxandet av fler goda projekt och stödja de offentliga myndigheterna i deras förvaltning av EU‑medel.

E.  Intensifierat arbete med viktiga projekt som Via Carpathia, Rail Baltica, liksom utvecklingen av stomnätskorridorerna Öst/östra Medelhavet och Östersjön–Adriatiska havet, den adriatisk-joniska korridoren och Traceca-korridoren, skulle bidra stort till att förbättra transportinfrastrukturens anslutningar och tillgänglighet i denna del av EU. Främjandet av närmare kommunikation mellan angränsande tredjeländer och medlemsstater i Central- och Östeuropa, bl.a. i fråga om järnvägstransporter och järnvägsinfrastruktur kommer att förbättra järnvägsförbindelserna mellan EU, angränsande länder och regioner och Asien.

F.  Välutvecklade gränsöverskridande transportanslutningar är avgörande för den regionala konkurrenskraften och för att främja små och medelstora företags expansion i gränsområden, och kollektivtrafik är särskilt viktig för att främja social delaktighet för ekonomiskt utsatta befolkningsgrupper. Goda transportanslutningar, särskilt järnvägsanslutningar, över de nationella gränserna saknas fortfarande i många medlemsstater i Central- och Östeuropa. Ineffektiva förbindelser mellan olika transportslag och brist på nätverksanläggningar mellan grundläggande och allmän transport innebär att driftskompatibiliteten mellan olika transportslag blir otillräcklig, samtidigt som sådan driftskompabilitet inte bara skulle leda till lägre priser för passagerare och godstransport och öka transporttjänsternas flexibilitet, utan även bidra till att lösa ekologiska och sociala problem.

G.  Samordnade förbättringar av transportinfrastrukturen kan ha en positiv inverkan på miljön och transporternas energieffektivitet.

Övergripande aspekter

1.  Europaparlamentet betonar behovet av att förbättra transportinfrastrukturens anslutningar och tillgänglighet till, från och inom EU:s centrala och östra delar, med hänsyn till ekonomiska behov och principerna för hållbar utveckling. Parlamentet påminner om att målen för de transeuropeiska transportnäten (TEN-T) är att komplettera felande länkar, undanröja flaskhalsar och säkerställa smidiga anslutningar för långdistanstransporter och regionaltransporter för passagerare och gods, särskilt i gränsöverskridande regioner. Parlamentet anser att användningen av EU-medel måste återspegla de verkliga investeringsbehoven för färdigställandet av TEN-T-stomnätet i regionen senast 2030. Parlamentet noterar att EU, som ett komplement till att bygga ny infrastruktur, också måste investera för att modernisera och bygga klart nuvarande transportinfrastruktur.

2.  Europaparlamentet understryker vikten av samordnad projektplanering av och mellan medlemsstaterna, med så stor hänsyn som möjligt till nationella översiktsplaner för transport och samordning med kandidatländer, samtidigt med realistiska bedömningar av transportbehoven, i linje med EU:s vitbok om transporter och inklusive lönsamhetsanalyser och samråd med berörda aktörer. Parlamentet noterar att förhandsvillkoren för utarbetandet av översiktsplaner för transport har hjälpt medlemsstaterna med prioriteringen av investeringarna på transportområdet. Parlamentet anser att de ansvariga avdelningarna vid kommissionen måste utvärdera översiktsplanerna och se till att de följs upp i syfte att säkerställa att de även följer EU:s mål och prioriteringar.

3.  Europaparlamentet rekommenderar starkt att man bättre utnyttjar de befintliga politiska åtgärderna och instrumenten för regionalt samarbete, till exempel det europeiska territoriella samarbetet, Interreg och framför allt de europeiska grupperingarna för territoriellt samarbete (EGTS), för att förbättra de gränsöverskridande transporterna mellan regioner och få bort flaskhalsar.

4.  Europaparlamentet anser att makroregionala EU-strategier, som de som redan har inrättats för Östersjöområdet, Donauregionen och den adriatisk-joniska regionen, samt en eventuell framtida strategi för den karpatiska regionen och Svarta havet-regionen, ger en innovativ styrningsram för att hantera transportpolitiska utmaningar som medlemsstaterna inte kan lösa på egen hand, i syfte att säkerställa bättre transportförhållanden.

5.  Europaparlamentet välkomnar slutförandet av de första arbetsplanerna för stomnätskorridorer inom ramen för TEN-T från 2015 och antagandet av de nya kartorna som utvidgar TEN-T-nätet ytterligare, till länderna på västra Balkan. Parlamentet betonar att genomförandet av stomnätet även kan stimulera utvecklingen av det övergripande nätet, särskilt för anslutningar av gränsöverskridande relevans, och få effekter för arbetet med att konsolidera korridorerna. Parlamentet understryker vikten av urbana knutpunkter och deras roll i att förbättra transportflödena, för både passagerare och gods.

6.  Europaparlamentet betonar att skillnaderna i fråga om infrastrukturens utveckling och kvalitet mellan Central- och Östeuropa och övriga Europa bara kan minskas genom en tydlig, konkret och integrerad strategi för hela EU.

7.  Europaparlamentet uppmärksammar med eftertryck kommissionen på dess åtagande i 2011 års vitbok om transport fram till 2020, i vilken den antog en färdplan med 40 konkreta initiativ för att utveckla ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt europeiskt transportsystem. Parlamentet påminner om att ett av de långsiktiga målen är att flytta över 30 procent av vägtransporterna på en sträcka längre än 300 km till järnväg eller sjötransporter fram till 2030 och mer än 50 procent av sådana transporter fram till 2050, vilket avsevärt skulle minska trafiken i Central- och Östeuropa.

8.  Europaparlamentet anser att utvecklingen av transportnav är en central faktor för att sammankoppla långdistanstransporter, regionaltransporter och stadstransporter, och därmed främja effektivitet, intermodalitet och utveckling av det regionala näringslivet, och man bör också ha i åtanke att de omfattande möjligheterna till digitalisering kan bidra till att öka effektiviteten i hela logistikkedjan, inbegripet att göra uppgifter tillgängliga för alla intressenter (datautbyte) för utveckling av nya tjänster och metoder.

9.  Europaparlamentet betonar att byggandet och moderniseringen av väginfrastruktur i Central- och Östeuropa bör ta hänsyn till cyklisternas behov, där så är lämpligt. Parlamentet betonar vikten av att utveckla cykelinfrastruktur i Central- och Östeuropa, vilket kommer att leda till ökad säkerhet, minska antalet dödsoffer i trafiken och främja ökad livskvalitet och hälsa i EU. Parlamentet understryker att cykelnätet EuroVelo, särskilt led nr 13 (”Järnridåleden”), Östeuropaleden och leden Atlanten–Svarta havet, i kombination med järnvägsanslutningar, erbjuder intressanta möjligheter för små och medelstora företag inom turismbranschen i de öst- och centraleuropeiska makroregionerna och därför bör främjas.

10.  Europaparlamentet påpekar att det krävs stora investeringar för att se till att medlemsstaternas ekonomiska utveckling är mer samstämmig i EU:s västra, centrala och östra delar. Parlamentet understryker att det behövs bättre samordning mellan de europeiska och nationella myndigheterna, särskilt i fråga om förverkligandet av TEN‑T‑nätets stomnät. Parlamentet påminner emellertid om att man i den samordning som krävs på EU-nivå måste ta hänsyn till medlemsstaternas specifika problem och skillnaderna mellan deras ekonomier, sociala trygghetssystem och infrastrukturkvalitet samt demografiska förändringar. Parlamentet framhåller potentialen för arbetstillfällen inom en järnvägssektor som fungerar bättre. Parlamentet efterlyser nedmontering av alla godtyckliga hinder för den fria rörligheten för varor och tjänster och insisterar på att länderna avstår från att upprätta sådana hinder.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att säkerställa synergier och ömsesidig komplementaritet i finansieringen inom ramen för FSE, ESI‑fonderna, föranslutningsinstrumentet samt EIB:s och EBRD:s instrument när transportinfrastrukturprojekt genomförs i centrala och östra EU, i syfte att förbättra deras utnyttjande och diversifiering betydligt. Parlamentet understryker behovet av utbyte och spridning av erfarenhet och kunskap i fråga om projektförberedelser och utnyttjande när finansiering sker via olika instrument (s.k. fondblandning). Parlamentet påminner om att det är viktigt att i rätt tid använda de medel som finns tillgängliga genom Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) för att göra framsteg med kommersiellt gångbara, marknadsbaserade projekt. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen, EIB och Europeiska centrumet för investeringsrådgivning att intensifiera sitt arbete med de projektansvariga i Central- och Östeuropa för att säkerställa att Efsi utnyttjas för transportinfrastrukturprojekt av hög kvalitet för innovativa och hållbara transportslag. Parlamentet betonar vikten av Efsi när det gäller att utveckla transportinfrastrukturprojekt av alla slag. Parlamentet noterar att de flesta infrastrukturprojekt hittills för vilka man planerar finansiering genom Efsi återfinns i Västeuropa. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att när det gäller Efsi uppmana investerare att stödja projektplattformar med inriktning på transportinfrastrukturprojekt i Central- och Östeuropa. Parlamentet betonar vikten av sammanhållningspolitiska medel för utvecklingen av transportinfrastruktur i de central- och östeuropeiska länderna, vars kvalitet ofta är långt ifrån nivån på transportnätet i Västeuropa, och uppmanar därför till att garantera de medel och den finansieringsnivå som krävs i nästa fleråriga budgetram.

12.  Europaparlamentet påminner om att 11 305 500 000 euro överfördes från Sammanhållningsfonden till FSE för investeringar i transportsektorn i de medlemsstater som får stöd från Sammanhållningsfonden. Parlamentet understryker, särskilt med tanke på den nuvarande utnyttjandegraden, att användningen av alla de medel som redan finns tillgängliga bör ges företräde framför investeringar från tredje part om sådana investeringar snarare styrs av politiska överväganden än av affärsintressen.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna i Central- och Östeuropa att garantera en hög grad av öppenhet och en noggrann granskning när det gäller hur EU-medel används, och att så snart som möjligt offentliggöra uppgifter om hur de fördelas.

14.  Europaparlamentet uppmärksammar de möjligheter som hybridprojekt för offentlig-privata partnerskap ger genom att förena finansieringskällor för infrastrukturinvesteringar som kommer från EU-bidrag (upp till 85 % av stödberättigande kostnader), offentliga medel som utgör mottagarens obligatoriska egna bidrag samt pengar från privata entreprenörer. Parlamentet betonar samtidigt att EU‑medel och budgetresurser är faktorer som ökar tillförlitligheten för investeringar, då de minskar risken för den privata sektorn. Parlamentet påpekar att den privata sektorn samtidigt drar nytta av stabila långtidskontrakt som är oberoende av ekonomiska, politiska och budgetmässiga förändringar inom enskilda länder. Parlamentet uppmuntrar därför medlemsstaterna att använda offentlig-privata partnerskap, där så är lämpligt, som kan vara en fördelaktig form av genomförande av infrastrukturinvesteringar, i synnerhet vad gäller komplexa infrastrukturprojekt som kräver stora ekonomiska insatser och genererar en liten avkastning å ena sidan, och viljan att säkerställa ett effektivt tillhandahållande av en högkvalitativ offentlig tjänst å andra sidan. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att ge medlemsstaterna i Central- och Östeuropa tekniskt stöd, eftersom en del av dessa länder har lite erfarenhet av att arbeta med finansiella instrument och av att involvera den privata sektorn i stora projekt. Parlamentet uppmanar också kommissionen att i samarbete med de nationella, regionala och lokala myndigheterna lägga fram en regelbunden helhetsöversyn över de transportprojekt som samfinansieras genom de olika EU-fonderna och motsvarande belopp.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att rationalisera och förenkla upphandlingsförfarandena, ta fram riktlinjer för offentlig-privata partnerskap, se till att det finns ett fungerande ramverk för statliga stöd och att förenkla tillståndsförfarandena så att det blir enklare att genomföra transportprojekt, särskilt gränsöverskridande sådana.

16.  Europaparlamentet betonar att ESI-fonderna kan användas för att upprätta förbindelser som saknas i gränsområdena i Central- och Östeuropa och för att stärka den befintliga infrastrukturen, i syfte att garantera fullständigt tillträde till den inre marknaden och skapa ännu bättre förutsättningar för ekonomisk tillväxt. Eftersom transport är nyckeln till regional utveckling, betonar parlamentet i detta sammanhang att bra och lämpligt finansierad lokal infrastruktur är en grundläggande och oumbärlig förutsättning för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

17.  Europaparlamentet påminner om att ESI-fonderna även skulle kunna användas för att öka de förmedlande organens och stödmottagarnas administrativa kapacitet, eftersom EU:s stöd för investeringar på transportområdet i regionen annars skulle kunna undergrävas. Parlamentet noterar att särskilt stödmekanismen Jaspers hittills har visat sig vara värdefull i detta sammanhang och man därför bör fortsätta med den och eventuellt även låta den omfattas av en mer permanent, institutionell struktur. Parlamentet betonar att det tekniska stöd som erbjuds genom Europeiska centrumet för investeringsrådgivning bör kunna hjälpa offentliga och privata projektansvariga att skapa en stabil uppsättning genomtänkta och välstrukturerade projekt som gör att man kan dra nytta av finansieringsinstrumenten under lång tid. Parlamentet påminner om att de europeiska samordnarna för stomnätskorridorer visserligen har politiskt mandat, men otillräcklig administrativ kapacitet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att effektivisera den offentliga förvaltningen av sådana medel så att onödig byråkrati kan undvikas.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EIB att förbättra sitt samarbete och samordna sina insatser för att se till att alla berörda aktörer konsulteras när det gäller finansiering av transportinfrastruktur, utbyte av bästa praxis, främjande av finansieringsinstrument och tidig kartläggning av potentiella projekt samt att regelbundet informera parlamentet om detta. Parlamentet betonar med eftertryck att alla åtgärder i samband med projekt för förbättring av transportinfrastrukturens anslutningar och tillgänglighet bör vidtas så skyndsamt som möjligt.

19.  Europaparlamentet uppmuntrar regionerna och medlemsstaterna att vidta, eller fortsätta med, åtgärder för att skapa transportalternativ som är mer miljövänliga. Parlamentet ser gärna att man utnyttjar ESI-fonderna för projekt som syftar till att öka efterfrågan på kollektivtrafik och mer hållbara transportalternativ, till exempel att man gör det enklare att köpa biljetter för gränsöverskridande resor och investerar i system med laddningsstationer.

20.  Europaparlamentet betonar att lika stora uppmärksamhet bör ägnas öst-västliga som nord-sydliga transportkorridorer inom TEN-T. Dessa transportkorridorer kan bidra dels till den ekonomiska utvecklingen i de berörda länderna, genom att nya arbetstillfällen skapas i små och medelstora företag, nystartade företag samt genom varuhandel, vetenskap, forskning och teknik, dels till ökad trafiksäkerhet och minskade transportkostnader. Parlamentet betonar att multimodalitet och innovation på transportområdet är av stor betydelse för utvecklingen av handel och turism samt för miljöskyddet, och stöder integrationen av de inre vattenvägarna i den multimodala logistikkedjan, med tanke på att sammankoppling av alla transportslag skulle säkerställa områdets ekonomiska utveckling och även minska flaskhalsarna i transportsystemet.

21.  Europaparlamentet välkomnar utbyggnaden av TEN-T-nätet i länderna i västra Balkan. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa integrationen av västra Balkans anslutningsländer i TEN-T-nätet samt samarbetet om transportlänkar med Ukraina, Moldavien och andra grannländer, inbegripet de som är en del av Traceca-korridoren. Parlamentet betonar vikten av att anpassa de finansiella kriterierna så att anslutnings- och kandidatländer kan dra fördel av EU:s finansiella instrument i större utsträckning, särskilt när det gäller gränsöverskridande projekt. Parlamentet betonar att investeringar, särskilt genom föranslutningsinstrumentet och investeringsramen för västra Balkan, och trafikoptimeringsåtgärder bör samordnas på regional nivå för att bidra till utbyggnaden av stomnätet i regionen.

22.  Europaparlamentet anser att förbättringar av transportinfrastrukturen och anslutningarna i centrala och östra EU är ett viktigt verktyg för att stärka stabiliteten, den ekonomiska utvecklingen, det regionala samarbetet och säkerheten vid unionens östra gränser och i västra Balkan och för att öka den uppåtgående konvergensen för transportförhållandena på den inre marknaden. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av korridoren Öst/östra Medelhavet.

23.  Europaparlamentet betonar att det är absolut nödvändigt att bevara Schengenområdet för ett effektivt, kostnadseffektivt transportsystem i EU, baserat på fri rörlighet för varor, tjänster och personer över öppna inre gränser. Parlamentet påminner om att kommissionen redan i juni 2011 kraftfullt uppmanade alla medlemsstater att fatta ett beslut om att utöka Schengenområdet till att omfatta Bulgarien och Rumänien.

24.  Europaparlamentet betonar att transportinfrastrukturens anslutningar och tillgänglighet måste förbättras för att stimulera utvecklingen av EU:s turismindustri. Parlamentet betonar att ett utbyggt och effektivt europeiskt transportnät är en viktig tillgång för turistnäringen, och ökar regioners turistvärde. Parlamentet konstaterar att länderna i Central- och Östeuropa har stor potential för utveckling av turismen, som skulle kunna utnyttjas bättre om transportinfrastrukturen byggdes ut mer.

25.  Europaparlamentet framhåller de fördelaktiga miljömässiga och ekonomiska aspekterna med synergier som uppstår genom sammankoppling av olika transportslag i syfte att bättre utnyttja varje transportslags inneboende fördelar.

26.  Europaparlamentet betonar att det för utvecklingen av kombinerade transporter i Central- och Östeuroparegionen är nödvändigt att förbättra godskorridorernas parametrar och främja utbyggnaden av offentligt tillgängliga multimodala terminaler.

27.  Europaparlamentet ser en enorm potential i internationella infrastrukturprojekt, som den nya sidenvägen, för att Central- och Östeuropa bättre ska kunna utnyttja potentialen i den globala ekonomin. Parlamentet noterar att länderna i Central- och Östeuropa, tack vare det gynnsamma geografiska läget, kan komma att bli ett viktigt logistikcentrum och en knutpunkt mellan Europa och Asien.

28.  Europaparlamentet betonar att förbättringen av transporttillgängligheten för länderna i Central- och Östeuropa och investeringarna förknippade med detta bör utgöra en drivkraft för utveckling av lokala företag och verksamheter. Parlamentet påpekar att anbudsförfaranden och genomförandet av investeringar bör vara gynnsamma för små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att ägna mer uppmärksamhet åt problemet med att huvudentreprenörer och underleverantörer involverade i projekt ägnar sig åt ohederligt samarbete, för vilket offren ofta är arbetstagare med lägst kvalifikationer.

29.  Europaparlamentet vidhåller att det är nödvändigt att ta hänsyn till behoven hos invånarna i mindre befolkade och svårtillgängliga regioner, t.ex. bergsområden, vid utformningen av infrastrukturlösningar i Central- och Östeuropa. Parlamentet vidhåller att bristande tillgång till transport kan vara en orsak till social utestängning och uppmanar kommissionen att ta hänsyn till behoven hos personer som nyttjar lokala trafikleder. Parlamentet betonar att en transportförbindelses lönsamhet inte kan vara det enda kriteriet för att bedöma dess användbarhet.

Vägtransport

30.  Europaparlamentet påminner om att utvecklingen av gränsöverskridande vägar är avgörande för att underlätta samarbete mellan befolkningar och företag i gränsregioner. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta att modernisera sina vägar, fortsätta att utveckla felande länkar, bygga säkra och tillgängliga parkeringsplatser och stärka de regionala anslutningarna till TEN-T-nätet, eftersom anslutning till TEN-T-nätet utgör en viktig grund för den ekonomiska tillväxten i regionala centrum.

31.  Europaparlamentet understryker behovet av att säkerställa rättvisa system för vägavgifter i EU. Parlamentet påpekar att medlemsstaterna, med tanke på deras individuella särdrag, bör ges viss flexibilitet när de fastställer sådana system, samtidigt som den tekniska driftskompatibiliteten bör hållas på tillräckligt hög nivå. Parlamentet vidhåller att sådana system bör utformas i samarbete med näringslivet och yrkestrafikanter, och att de senare inte bör åläggas ytterligare, oproportionerliga utgifter som leder till att deras ekonomiska verksamhet blir mindre lönsam.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att snabbt bemöta behovet av att stärka väginfrastrukturnätet längs EU:s östra gränser, med början i Estland, genom Lettland, Litauen, Polen, Slovakien, Ungern, Rumänien och Bulgarien, och med slut i Grekland. Parlamentet anser att sådana insatser bör bygga på den långvariga planering som redan gjorts inom ramen för Via Carpathia-projektet, angående vilket företrädare för berörda länder den 3 mars 2016 undertecknade en deklaration i Warszawa om fortsatt samarbete i utvecklingen av korridoren samt om en uppdatering av dess sträckning. Parlamentet anser att perifera EU-regioner tack vare byggandet av Via Carpathia kommer att ges möjlighet till en snabbare utveckling och att de snabbare kommer att kunna komma ikapp de mer utvecklade områdena i unionen. Parlamentet framhåller att byggandet av leden också kommer att stimulera inflödet av investeringar och tillväxten i näringslivet och förbättra säkerheten i hela EU, särskilt mot bakgrund av den väpnade konflikten i Ukraina. Parlamentet anser att möjligheten att öppna Rhen–Donaukorridoren till norra EU via vägen Via Carpathia bör utforskas och anser att Via Carpathia bör tilldelas tillfredsställande budgetanslag. Parlamentet efterlyser därför ett införlivande av Via Carpathia-projektet i TEN-T:s stomnät för att säkerställa tillräcklig finansiering från EU. Parlamentet uppmuntrar samtidigt medlemsstaterna att utarbeta finansieringslösningar för detta projekt med hjälp av alla tänkbara finansieringsinstrument, såsom FSE och Efsi.

33.  Europaparlamentet upprepar att väginfrastrukturens kvalitet har en direkt inverkan på trafiksäkerheten, varför även trafiksäkerheten bör bedömas vid utbyggnaden av väginfrastrukturen. Parlamentet är oroat över att antalet dödsfall och allvarliga skador på vägarna fortfarande är förhållandevis högt i många av de centrala och östra medlemsstaterna. Parlamentet påpekar att åtgärder för att förbättra trafiksäkerheten bör främjas ytterligare på medlemsstats- och EU-nivå. Parlamentet anser att tillräcklig finansiering bör tillhandahållas för projekt för återställning av infrastruktur i central- och östeuropeiska medlemsstater.

34.  Europaparlamentet betonar att transportsektorns säkerhet och hållbarhet är viktiga prioriteringar när infrastruktur utvecklas. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare uppmuntra till digitalisering och automatisering inom alla transportslag. Parlamentet uppmanar till att i infrastrukturinvesteringsprojekt inkludera trafiklösningar som minskar risken för dödsfall eller allvarlig kroppsskada i trafikolyckor samt ta hänsyn till behoven hos personer som bor nära tungt trafikerade leder.

Järnvägstransport

35.  Europaparlamentet betonar prioriteringen att bygga ut, rusta upp och underhålla järnvägslinjerna för en samstämmig och hållbar tillväxt av järnvägstransporterna och sammanhållning i EU:s centrala och östra delar. Parlamentet betonar att järnvägar har en viktig roll att spela för att minska klimatpåverkan, luftföroreningar och trafikolyckor, och förväntar sig att sådana insatser kommer att ha en positiv inverkan på industriell utveckling, godslogistik, de offentliga tjänsternas kvalitet och pålitlig passagerarrörlighet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att undanröja gränsöverskridande och nationella flaskhalsar och öka den operativa kapaciteten i syfte att uppnå de mål för byte av transportslag inför 2030 och 2050 som fastställs i vitboken om transporter från 2011.

36.  Europaparlamentet betonar att det i vissa områden av Central- och Östeuropa finns ett betydande järnvägsnät, vars infrastruktur emellertid behöver moderniseras utan dröjsmål innan det förfaller slutgiltigt och upphör att vara driftsdugligt. Parlamentet kritiserar underinvesteringarna i gränsöverskridande järnvägslinjer och den låga nivån på järnvägstjänster för passagerare i många gränsområden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att (åter)upprätta saknade anslutningar och undanröja flaskhalsar. Parlamentet föreslår en granskning av järnvägsnätet, med hjälp av planeringsmetoden för det övergripande nätet och stomnätet inom TEN-T, i syfte att identifiera eventuella ytterligare saknade länkar, särskilt gränsöverskridande sådana, både mellan EU:s medlemsstater och mellan dem och grannländer som inte är EU-medlemmar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla ett nära och konstruktivt samarbete för att överbrygga saknade länkar och förbättra den territoriella integrationen och sammanhållningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge ändamålsenligt ekonomiskt stöd till alla sådana insatser.

37.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för utvecklingen av det europeiska trafikstyrningssystemet för tåg (ERTMS) i alla stomnätskorridorer inom TEN-T. Parlamentet anser att ett fullständigt och omgående genomförande av ERTMS måste vara en absolut EU-prioritering om man ska kunna skapa ett helt driftskompatibelt, funktionellt, effektivt och attraktivt europeiskt järnvägsområde som kan konkurrera med andra transportslag.

38.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta tydliga långsiktiga strategier för utveckling av järnvägstransporter och att undanröja hinder för järnvägsinvesteringar som genomförs med hjälp av EU-medel.

39.  Europaparlamentet understryker behovet av att öka investeringarna för förbättring av järnvägarnas kvalitet, i syfte att göra dem mer tillgängliga och attraktiva både för passagerar- och godstrafik och öka deras andel av färdmedelsfördelningen, i enlighet med mål nr 3 om byte av transportslag i EU:s vitbok om transporter.

40.  Europaparlamentet noterar att anslutningar mellan väg och järnväg ofta saknas på vägen till och från hamnar. Parlamentet betonar att de flesta flygplatser i Östeuropa ligger nära järnvägsinfrastruktur och att integration fortfarande är möjlig ur teknisk synvinkel. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge sitt fulla stöd till ytterligare integration av multimodala transportanslutningar (väg–järnväg–flygplats) i Central- och Östeuropa.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta stödja investeringar i rullande material i de central- och östeuropeiska länderna, vilket ska göra det möjligt att återställa järnvägens potential inom dessa länders transportsystem.

42.  Europaparlamentet framhåller att den hållbara utvecklingen av en europeisk infrastruktur för järnvägstransporter inte får begränsas till upprättande av nätet, utan den måste också omfatta underhållsåtgärder för att vara kostnadseffektiv på längre sikt. Parlamentet anser att en betydande andel av de ekonomiska resurserna bör anslås till sådana åtgärder, med tanke på underhållsverksamhetens betydelse.

43.  Europaparlamentet betonar de gemensamma fördelarna med Rail Baltica, som är ett av de prioriterade projekten inom korridoren Nordsjön–Östersjön, och dess stora strategiska betydelse för alla inblandade medlemsstater samt för regionen, med början i Finland (med en eventuell ”Bottenhavsförlängning”), genom Estland, Lettland, Litauen, Polen och vidare till Tyskland, Nederländerna och Sydeuropa. Parlamentet välkomnar framstegen i anläggandet av och förberedelserna för järnvägslänken Rail Baltica och betonar att ett gott samarbete mellan de berörda och inblandade länderna är mycket viktigt för att projektet ska kunna fortskrida utan ytterligare förseningar och bakslag och utan risk för underlåtenhet att utnyttja de ekonomiska resurser som projektet tilldelats. Parlamentet betonar att om kommissionens regler inte respekteras kommer EU:s samfinansiering på omkring 85 procent att gå förlorad och framtida finansieringsvillkor kommer aldrig att bli så fördelaktiga som de är nu. Parlamentet uppmanar med kraft de inblandade länderna att erkänna och stärka rollen för det gemensamma företaget RB Rail, som är det mest optimala organet för att förvalta ett gränsöverskridande projekt i så stor skala, att lämna in gemensamma ansökningar om EU-finansiering, att genomföra både gemensamma och nationella offentliga upphandlingar, att samordna projektverksamheten och, slutligen, att visa att de kan samarbeta.

44.  Europaparlamentet betonar vikten av Shift2Rail-initiativet, särskilt på godstransportområdet, för att öka konkurrenskraften och effektiviteten, detta mot bakgrund av den stagnerade marknadsandel som järnvägarna har på de europeiska marknaderna för gods- och passagerartransporter. Parlamentet anser att investeringar också bör göras i att förbättra järnvägens kvalitet när det gäller godstransport. Parlamentet välkomnar gemensamma internationella initiativ från medlemsländerna i regionen för utveckling och modernisering av järnvägsinfrastruktur, såsom skapandet av den nya godsjärnvägsförbindelsen nr 11 (den s.k. bärnstenskorridoren) som förenar industriella och kommersiella centrum i Polen, Slovakien, Ungern och Slovenien med en gemensam åtgärd i fråga om tilldelningen av kapacitet för internationella godståg. Parlamentet konstaterar att sådana projekt främjar järnvägen som transportmedel för internationell godstransport, förbättrar järnvägstransporters konkurrenskraft samt garanterar ett bättre utnyttjande av befintlig kapacitet för internationell godstransport.

45.  Europaparlamentet noterar att många finansieringskällor är tillgängliga för järnvägssektorn genom olika EU-program. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att dessa finansieringskällor utnyttjas och används effektivt, eftersom finansiella begränsningar innebär allvarliga restriktioner i fråga om de offentliga medel nationella regeringar har möjlighet att investera i järnvägar.

46.  Europaparlamentet uppmärksammar de tilläggsavgifter inom ramen för den internationella järnvägstariffen som normalt tas ut av järnvägsföretagen i de central- och östeuropeiska länderna vid gränsöverskridande regional persontrafik, vilket leder till att de gränsöverskridande järnvägsanslutningarna blir mindre attraktiva.

47.  Europaparlamentet betonar att det i de central- och östeuropeiska länderna är nödvändigt att upprätta förbindelser med nätet för höghastighetståg i Västeuropa för att öka järnvägstransporternas konkurrenskraft och främja den ekonomiska tillväxten i regionen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja gränsöverskridande projekt för järnvägsanslutningar för höghastighetståg i alla TEN‑T‑korridorer.

48.  Europaparlamentet betonar behovet av att främja gemensamma projekt och investeringar med tredjeländer, vilket kommer att möjliggöra ett kompletterande utnyttjande av potentialen hos järnvägstrafikkorridorer som moderniserats med hjälp av EU-medel, bl.a. i förbindelser mellan EU-länderna och Asien.

Inre vattenvägar

49.  Europaparlamentet betonar de inre vattenvägarnas betydelse som kostnadseffektiva och hållbara sätt för multimodal transport och logistik i hela EU. Parlamentet ser det därför som nödvändigt att modernisera infrastrukturen för transporter på inre vattenvägar av passagerare och varor och att förbättra driftskompabiliteten med andra transportslag.

50.  Europaparlamentet noterar att Central- och Östeuropa har en betydande utvecklingspotential när det gäller regionens inre vattenvägar och även dess flod- och kusthamnar. Parlamentet anser att denna potential endast kan utnyttjas om man respekterar EU:s regelverk om skyddet av miljö, biologisk mångfald och vatten och att en starkare betoning på utnyttjandet av hamnar och järnvägar skulle kunna främja målet att förbättra de multimodala transporterna i regionen.

51.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av programmet Naiades och dess fortsättning ned Naiades II fram till 2020, och betonar vikten av att förfoga över en strategi på EU‑nivå och en handlingsplan för de inre vattenvägarna.

52.  Europaparlamentet anser att utnyttjande av multimodalitet i inlandshamnar är avgörande för deras ekonomiska potential. Parlamentet påpekar att lämpliga lokala anslutningar och järnvägsanslutningar till sammankopplad järnvägsinfrastruktur vid terminaler vid inre vattenvägar och transportnav i hamnarnas upptagningsområden kan locka användare.

53.  Europaparlamentet understryker Donaus roll som den viktigaste inlandssjöfartsleden i makroregionen Donau. Parlamentet noterar att regionens potential för transport på inre vattenvägar bör utnyttjas bättre och påminner därför också om att det är nödvändigt att medlemsstaterna upprätthåller de inre vattenvägarnas funktionsduglighet, vilket hör till deras ansvarsområde. Parlamentet uppmuntrar strandstaterna att se till att Donau är kontinuerligt farbar och genomföra sina översiktsplaner för återställning och underhåll av farlederna som godkändes 2014, samtidigt som man tar hänsyn till miljöaspekter och tar särskild hänsyn till att skydda naturliga livsmiljöer, miljön, den biologiska mångfalden och vattnet och därigenom bevarar och främjar små och medelstora företag inom hållbart jordbruk och fiske och hållbar turism. Parlamentet betonar i detta sammanhang att förbindelser mellan Oder, Elbe och Donau skulle kunna ha en positiv effekt på transport- och kommunikationskapaciteten i hela regionen längs den nord-sydliga axeln, vilket leder till mer jobbskapande och utveckling av små och medelstora företag.

54.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att öka sina insatser för att uppgradera och uppnå farbara vatten enligt klass IV för andra infrastrukturer för inre vattenvägar, särskilt flodsektionerna i TEN-T:s stomnät. Parlamentet betonar att en omfattande uppgradering av floden Elbe behövs för att göra den fullt farbar, vilket är mycket viktigt för korridoren Öst/östra Medelhavet. Parlamentet betonar att Oder måste uppgraderas till farbart vatten enligt klass IV. Parlamentet betonar också vikten av de internationella vattenvägarna E40 och E70 för bättre integrering av de central- och östeuropeiska länderna med de europeiska transportlederna på land. Parlamentet påpekar att skapandet av lämpliga multimodala förbindelser mellan dessa vattenleder och TEN‑T:s stomnätskorridor Östersjön–Adriatiska havet skulle höja investeringspotentialen i de östra delarna av EU avsevärt.

Havshamnar och flygplatser

55.  Europaparlamentet understryker möjligheterna att ytterligare utveckla attraktiv sjöfart till hamnar i Östersjön, Svarta havet och Adriatiska havet inom ramen för konceptet ”höghastighetsleder till sjöss”. Parlamentet betonar att det är viktigt att utöka kapaciteten i energisektorn, inklusive hållbara drivmedel för sjöfart, och säkerställa effektiva järnvägsanslutningar till områden kring hamnar.

56.  Europaparlamentet påpekar att hållbar utveckling av hamnar i Östersjön, Adriatiska havet och Svarta havet inte får hindras av annan undervattensinfrastruktur. Parlamentet är oroat över att genomförandet av projekt som Nord Stream kan undergräva och blockera investeringar i regionen, särskilt i Östersjöområdet. Parlamentet påpekar att undervattensledningar måste följa kraven för djupgående vid hamninlopp.

57.  Europaparlamentet anser att havshamnar och flygplatser bäst tjänar den ekonomiska utvecklingen i centrala och östra EU om de utgör nav i ett integrerat multimodalt transportsystem och kopplas samman med väl fungerande järnvägsinfrastruktur.

58.  Europaparlamentet betonar att hamnarna i norra Adriatiska havet måste stärka sitt samarbete genom regional samordning, i syfte att tillsammans främja trafikflöden inom sjöfartshandeln i norra Adriatiska havet och till fullo integrera de italienska hamnarna med dem i Slovenien (Koper) och Kroatien (Rijeka). Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att inkludera Rijekas hamn i korridoren Östersjön–Adriatiska havet för att möjliggöra fullständiga transportanslutningar från hamnarna i norra Adriatiska havet till Centraleuropa och Östersjön.

59.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen identifierade problemet med luckor i anslutningarna i den nyligen antagna luftfartsstrategin för Europa. Parlamentet uppmanar emellertid kommissionen att övervaka flyganslutningarna inom EU, särskilt i Central- och Östeuropa, eftersom de föreslagna lösningarna har begränsad potential, och att ta fram ytterligare förslag som har som syfte att minska luckorna i tillgången till lufttransporttjänster. Parlamentet anser att flyganslutningarna inom denna del av EU behöver vidareutvecklas eftersom anslutningsnivån i EU13 är 7,5 gånger lägre än i EU15(9). Flygplatsinfrastrukturerna i regionen genomgår visserligen ständiga moderniseringar, men parlamentet är oroat över att de flesta nya flygrutter endast riktas mot väst. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en analys för att se om den relevanta lagstiftningen är ändamålsenlig och vid behov föreslå nya initiativ för att garantera tillräckliga anslutningar mellan de perifera områdena och centrala Europa.

60.  Europaparlamentet betonar att flyganslutningarna i Central- och Östeuropa är färre och av lägre kvalitet än i västra EU. Parlamentet påpekar att dessa luckor i fråga om anslutningar identifierades genom en oberoende analys som genomfördes på begäran av kommissionen.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka flyganslutningarna i och mellan medlemsstaterna och att vidta åtgärder för att förbättra lufttransporttjänsterna när det gäller den tjänstekvalitet som konsumenterna erbjuds.

62.  Europaparlamentet noterar små och medelstora flygplatsers enorma potential för Central- och Östeuropas transporttillgänglighet, särskilt för personer som reser i arbetet och som turister. Parlamentet påminner om att många regionala flygplatser byggts och moderniserats i Central- och Östeuropa under de senaste åren, vilkas potential inte utnyttjas på ett lämpligt sätt på grund av avsaknaden av tillräckliga förbindelser mellan dessa flygplatser och de viktigaste transportlederna. Parlamentet betonar behovet av ett effektivare utnyttjande av dessa flygplatser genom byggandet av nya väg- och järnvägsförbindelser.

63.  Europaparlamentet bekräftar de olika funktioner som regionala och lokala flygplatser fyller när det gäller utveckling av regionerna i centrala och östra EU samt underlättande av ekonomisk tillväxt, handel, konkurrenskraft, inbegripet rörlighet och turism, och hinderfri tillgång för personer med funktionsnedsättning och personer med nedsatt rörlighet. Parlamentet betonar bidraget från regionala flygplatser till att öka de ifrågavarande regionernas attraktionskraft. Parlamentet hävdar att trafikefterfrågan och trafikpotential måste utvärderas på lämpligt sätt för nya anläggningar och att användningen av EU-medel strikt bör begränsas till ekonomiskt lönsamma och hållbara projekt. Parlamentet betonar att ekonomiskt stöd för utveckling av befintlig kapacitet bör ges i enlighet med detta. Parlamentet anser att regionala flygplatsers roll kommer att öka om de har en modern infrastruktur samt ett nätverk av transportförbindelser (särskilt järnvägar) som är lämpligt korrelerade med regionen och landet och som gör det möjligt att snabbt komma till flygplatsen från olika delar av närliggande städer och orter. Parlamentet betonar vikten av att utveckla befintliga och nya regionala och lokala flygplatser som bidrar till den ekonomiska tillväxten, inbegripet inom turismsektorn, i underutvecklade och isolerade regioner, genom att förbättra tillgängligheten och anslutningarna och på så sätt göra dessa regioner mer attraktiva för investeringar och konkurrenskraft, vilket påskyndar den socioekonomiska utvecklingen. Parlamentet föreslår att kommissionen tar upp frågan om att utveckla ett nätverk av flygplatser på regional nivå, för att säkerställa bättre anslutningar inom och mellan medlemsstaterna.

o
o   o

64.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till Regionkommittén.

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0310.
(2) Antagna texter, P8_TA(2015)0423.
(3) EUT C 261E, 10.9.2013, s. 1.
(4) EUT L 348, 20.12.2013, s. 1.
(5) EUT L 348, 20.12.2013, s. 129.
(6) http://ec.europa.eu/transport/road_safety/pdf/vademecum_2015.pdf
(7) http://ec.europa.eu/transport/modes/inland/news/2014-12-04-danube-ministrial-meeting/conclusions.pdf
(8) http://mib.gov.pl/files/0/1796967/deklaracjalancucka.pdf
(9) Arbetsdokument från kommissionens avdelningar som medföljer kommissionens meddelande En luftfartsstrategi för Europa (SWD(2015)0261).


EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter
PDF 411kWORD 64k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2016 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter 2015/2254(INL)
P8_TA(2016)0409A8-0283/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av ingressen till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt andra, fjärde, femte och sjunde skälen,

–  med beaktande av framför allt artiklarna 2, 3.1, 3.3 andra stycket, 6, 7 och 11 i EU-fördraget,

–  med beaktande av de artiklar i EUF-fördraget som handlar om att respektera, främja och skydda demokratin, rättsstatligheten och de grundläggande rättigheterna i unionen, däribland artiklarna 70, 258, 259, 260, 263 och 265,

–  med beaktande av artiklarna 4.3 och 5 i EU-fördraget, artikel 295 i EUF-fördraget samt protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen och protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, fogade till EU-fördraget och EUF-fördraget,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan),

–  med beaktande av Europarådets europeiska sociala stadga, särskilt artikel E,

–  med beaktande av Köpenhamnskriterierna, och den uppsättning EU-regler ett kandidatland måste uppfylla om det vill ansluta sig till unionen (nedan kallat regelverket) – särskilt kapitlen 23 och 24,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europadomstolens rättspraxis och konventionerna, rekommendationerna, resolutionerna och rapporterna från Europarådets parlamentariska församling, ministerkommitté, kommissarie för mänskliga rättigheter och Venedigkommission,

–  med beaktande av Europarådets rekommendation nr R (2000) 21 av den 25 oktober 2000 och Förenta nationernas grundläggande principer för advokaters roll från 1990, där staterna uppmanas att garantera att juristkåren är fri och oberoende,

–  med beaktande av samförståndsavtalet mellan Europarådet och Europeiska unionen av den 23 maj 2007,

–  med beaktande av ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter, utarbetad i Europarådet,

–  med beaktande av Europarådets europeiska stadga om landsdels- eller minoritetsspråk,

–  med beaktande av den rättsstatlighetschecklista som Venedigkommissionen antog vid sin 106:e plenarsession den 18 mars 2016,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av FN:s fördrag om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och FN:s konventionsorgans rättspraxis,

–  med beaktande av FN:s konvention om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor,

–  med beaktande av FN:s vägledning UN Approach to Rule of Law Assistance från april 2008,

–  med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling, särskilt mål nr 16,

–  med beaktande av Cosacs tjugofemte halvårsrapport om utvecklingen för Europeiska unionens förfaranden och praxis med relevans för parlamentarisk granskning (Developments in European Union Procedures and Practices Relevant to Parliamentary Scrutiny) av den 18 maj 2016,

–  med beaktande av publikationerna från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), inklusive det föreslagna Efris (Europeiska unionens informationssystem för grundläggande rättigheter) i FRA:s artikel av den 31 december 2013 om de grundläggande rättigheternas framtid inom ramen för Europeiska unionens rättsliga och inrikes frågor (Fundamental rights in the future of the European Union's Justice and Home Affairs),

–  med beaktande av FRA:s yttrande av den 8 april 2016 om utvecklingen av ett integrerat verktyg med objektiva indikatorer på mänskliga rättigheter som kan mäta efterlevnad av de gemensamma värden som förtecknas i artikel 2 i EU-fördraget baserat på befintliga informationskällor (Opinion on the development of an integrated tool of objective fundamental rights indicators able to measure compliance with the shared values listed in Article 2 TEU based on existing sources of information),

–  med beaktande av skrivelsen av den 6 mars 2013 från utrikesministrarna i Tyskland, Danmark, Finland och Nederländerna till kommissionens ordförande,

–  med beaktande av det italienska ordförandeskapets meddelande av den 15 november 2014 om Säkerställande av respekten för rättsstatsprincipen i Europeiska unionen,

–  med beaktande av slutsatserna från rådet och medlemsstaterna, församlade i rådet, av den 16 december 2014 om säkerställande av respekten för rättsstatsprincipen,

–  med beaktande av rådets första och andra rättsstatsdialog under Luxemburgs och Nederländernas ordförandeskap, den 17 november 2015 och den 24 maj 2016,

–  med beaktande av riktlinjerna för metoder för att kontrollera förenligheten med de grundläggande rättigheterna i rådets förberedande organ (Guidelines on methodological steps to be taken to check fundamental rights compatibility at the Council preparatory bodies) av den 19 december 2014,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 oktober 2010 Strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar med operativ vägledning om att beakta de grundläggande rättigheterna i kommissionens konsekvensbedömningar (Operational Guidance on taking account of Fundamental Rights in Commission Impact Assessments) av den 6 maj 2011,

–  med beaktande av den övervakningsmekanism och de verktyg för periodiska bedömningar som kommissionen i nuläget har att tillgå, t.ex. samarbets- och kontrollmekanismen, resultattavlan för rättskipningen i EU, antikorruptionsrapporterna och medieövervakaren,

–  med beaktande av kommissionens årliga symposium om grundläggande rättigheter,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 mars 2014 En ny EU-ram för att stärka rättsstatsprincipen (COM(2014)0158),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016,

–  med beaktande av Europarådets Europeisk kod för idéburna organisationers medverkan i beslutsprocessen av den 1 oktober 2009,

–  med beaktande av 2016 års resultattavla för rättskipningen i EU och kommissionens rapport av den 15 juli 2016 Kontroll av unionsrättens tillämpning – Årsrapport 2015,

–  med beaktande av bedömningen från parlamentets enhet för europeiskt mervärde från april 2016 En EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter,

–  med beaktande av artiklarna 46 och 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för konstitutionella frågor (A8-0283/2016), och av följande skäl:

A.  Unionen bygger på värdena människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter, enligt sina centrala principer och mål i de första artiklarna i EU-fördraget, och enligt kriterierna för EU-medlemskap.

B.  Unionens institutioner och organ och medlemsstaterna bör upprätthålla sina skyldigheter och föregå med gott exempel genom att i praktiken fullgöra dessa och röra sig i riktning mot en gemensam kultur med rättsstatlighet som universellt värde i de 28 medlemsstaterna och unionens institutioner, dvs. ett värde som alla berörda parter bör tillämpa på ett rättvist sätt, samtidigt som full respekt för och främjande av dessa principer är den nödvändiga förutsättningen för att det europeiska projektet som helhet ska förlänas legitimitet, och det grundläggande villkoret för att öka medborgarnas förtroende för unionen.

C.  Enligt yttrande 2/13 från Europeiska unionens domstol (domstolen) av den 18 december 2014(1) och domstolens relevanta rättspraxis finns de grundläggande rättigheterna, såsom de erkänns i stadgan, i kärnan av unionens rättsliga konstruktion, och iakttagandet av dessa rättigheter utgör ett villkor för att unionsrättsakter ska vara lagenliga, vilket innebär att det inom unionen är förbjudet att vidta åtgärder som strider mot de grundläggande rättigheterna.

D.  I enlighet med artiklarna 2, 3.1 och 7 i EU-fördraget utnyttjar unionen möjligheten att vidta åtgärder för att skydda sina ”konstitutionella grunder” och de värden som den har som grund.

E.  Rättsstatsprincipen är grunden för den europeiska liberala demokratin, och är en av EU:s grundprinciper med rötter i gemensamma konstitutionella traditioner i samtliga medlemsstater.

F.  Samtliga medlemsstater, unionens institutioner, organ och byråer och kandidatländerna är skyldiga att respektera, skydda och främja dessa principer och värden och att samarbeta lojalt.

G.  Enligt bl.a. protokoll nr 24 om asyl för medborgare i Europeiska unionens medlemsstater, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, skäl 10 i beslut 2002/584/RIF(2) och rättspraxisen vid Europadomstolen (som t.ex. ”M.S.S. mot Belgien och Grekland”, dom av den 21 januari 2011) och domstolen (som t.ex. ”N.S. och M.E.”, dom av den 21 december 2011(3), och ”Aranyosi och Căldăraru”, dom av den 5 april 2016(4)), har medlemsstaterna, inklusive de nationella domstolarna, en skyldighet att avhålla sig från att genomföra EU-rätt gentemot andra medlemsstater i händelse av att det finns en uppenbar risk för allvarligt åsidosättande eller ett allvarligt och ihållande åsidosättande av rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter i dessa andra stater.

H.  Respekt för rättsstatsprincipen inom unionen är en förutsättning för skyddet av de grundläggande rättigheterna och för upprätthållandet av alla rättigheter och skyldigheter som härrör från fördragen och från internationell rätt, samt såväl en förutsättning för ömsesidigt erkännande och förtroende som en nyckelfaktor på politiska områden såsom den inre marknaden, tillväxt- och sysselsättningspolitiken, kampen mot diskriminering och strategierna för social inkludering, polissamarbete och rättsligt samarbete, Schengenområdet och asyl- och migrationsfrågor. Därför utgör ett urholkande av rättsstatligheten, den demokratiska styrningen och de grundläggande rättigheterna ett allvarligt hot mot stabiliteten i unionen, den monetära unionen och det gemensamma området med frihet, säkerhet och rättvisa och mot välståndet i unionen.

I.  Hur rättsstatsprincipen tillämpas i medlemsstaterna spelar en viktig roll för att säkerställa ett ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna och för deras rättssystem, och därför är det av yttersta vikt att förverkliga ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser.

J.  Unionen bygger på ett antal gemensamma centrala värden och principer, och fastställandet av dessa centrala värden och principer – som möjliggör en blomstrande demokrati och skyddet av de grundläggande rättigheterna – utgör en levande och fortlöpande process. Samtidigt som dessa värden och principer kan utvecklas över tid är det viktigt att skydda dem så att de läggs till grund för de politiska besluten oberoende av olika politiska majoriteter och tillfälliga ändringar, vilket innebär att ett oberoende och opartiskt rättsväsen med ansvar för att tolka dem spelar en avgörande roll.

K.  Unionens medborgare och invånare är inte alltid tillräckligt medvetna om alla de rättigheter som de har som européer, och de borde vara redo att tillsammans forma, och framför allt ta ansvar för, unionens centrala värden och principer.

L.  I enlighet med artikel 4.2 i EU-fördraget ska unionen respektera medlemsstaternas likhet inför fördragen, och respekten för den kulturella mångfalden och de nationella traditionerna inom och bland medlemsstaterna bör inte hindra ett enhetligt och starkt skydd för demokratin, rättsstatligheten och de grundläggande rättigheterna i unionen. Principen om jämlikhet och icke-diskriminering är en universell princip och utgör den röda tråden i EU:s alla politiska strategier och verksamheter.

M.  En stark rättsstatlighet och ändamålsenliga oberoende rättssystem spelar en central roll när det gäller att skapa ett positivt politiskt klimat som gör det möjligt att återupprätta allmänhetens förtroende för institutionerna och därmed även uppnå investeringsvänliga förutsättningar och ökad förutsägbarhet i regelverket samt få till stånd en hållbar tillväxt.

N.  Åtgärder för att öka ändamålsenligheten i medlemsstaternas rättssystem är en avgörande faktor i arbetet för rättsstatlighet och när det gäller att säkerställa lika behandling, bestraffa missbruk från statligt håll och förhindra godtycklighet, och kommissionen har framhållit dessa åtgärder som en grundläggande komponent för strukturella reformer inom ramen för den europeiska planeringsterminen, som utgör den årliga cykeln för samordningen av den ekonomiska politiken på unionsnivå. En oberoende juristkår är en av hörnstenarna i ett fritt och demokratiskt samhälle.

O.  I vägledningen från FN:s generalsekreterare med titeln UN Approach to the Rule of Law Assistance (om FN:s förhållningssätt till stöd till rättsstaten) rekommenderas att rättsstatsprincipen inkluderar ett offentligt och civilt samhälle som bidrar till att stärka rättsstaten och hålla offentliga tjänstemän och institutioner ansvariga.

P.  I Europaparlamentets utredningstjänsts studie om kostnaden för avsaknad av åtgärder på EU-nivå på områdena organiserad brottslighet och korruption beräknas att en integrering av unionens befintliga övervakningsmekanismer, såsom samarbets- och kontrollmekanismen, resultattavlan för rättskipningen och antikorruptionsrapporterna, i ett bredare ramverk för övervakning av rättsstatligheten skulle medföra kostnadsbesparingar på 70 miljarder EUR årligen.

Q.  Unionens demokratiska och rättsliga styrning har inte en rättslig grund som är lika stabil som grunden för unionens ekonomiska styrning, med tanke på att unionen inte uppvisar samma orubblighet och målmedvetenhet när det gäller att kräva respekt för unionens centrala värden som när den säkerställer att dess ekonomiska och finanspolitiska regler genomförs korrekt.

R.  Om ett kandidatland inte iakttar de fastställda kraven, värdena och demokratiska principerna leder det till förseningar i processen för anslutning till unionen, tills full överensstämmelse uppnåtts. Om däremot en medlemsstat eller någon av unionens institutioner inte iakttar samma krav får detta begränsade konsekvenser i praktiken.

S.  De skyldigheter som enligt Köpenhamnskriterierna gäller för kandidatländer fortsätter att gälla för medlemsstaterna efter anslutning till unionen enligt artikel 2 i EU-fördraget och principen om lojalt samarbete enligt artikel 4 i EU-fördraget. Inte bara de nyare, utan även de äldre medlemsstaterna bör därför utvärderas regelbundet så att man kontrollerar att deras lagstiftning och praxis fortfarande överensstämmer med dessa kriterier och de gemensamma värden som ligger till grund för unionen.

T.  Ungefär 8 procent av medborgarna i unionens medlemsstater tillhör en nationell minoritet, och ungefär 10 procent talar ett landsdels- eller minoritetsspråk. Det finns ingen rättslig unionsram för att garantera deras rättigheter som minoritet. Det är av yttersta vikt att inrätta en ändamålsenlig mekanism för att övervaka deras rättigheter i unionen. Skydd av minoriteter är inte detsamma som politiska strategier mot diskriminering. Lika behandling är en grundläggande rättighet för alla medborgare, inte ett privilegium.

U.  Sammanhållning och konsekvens i inre och yttre demokrati, rättsstatlighet och politik för grundläggande rättigheter är nyckeln till unionens trovärdighet.

V.  Det finns ett fåtal instrument för att säkerställa att lagstiftningsrelaterade och verkställande politiska beslut som fattas av unionens institutioner överensstämmer med unionens centrala principer och värden.

W.  Domstolen har nyligen vid flera tillfällen beslutat att ogiltigförklara vissa unionsrättsakter, kommissionsbeslut eller lagstiftningsmetoder för att de stått i strid med stadgan eller fördragsprinciper om öppenhet och tillgång till handlingar, men i ett antal fall har unionens institutioner underlåtit att till fullo handla i överensstämmelse med ordalydelsen och andan i domstolens beslut.

X.  Unionens anslutning till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är en fördragsstadgad skyldighet enligt artikel 6.2 i EU-fördraget.

Y.  Främjande av och skydd för en mångsidig demokrati, respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, rättsstatsprincipen, politiskt och rättsligt samarbete, social sammanhållning och kulturellt utbyte står i centrum för samarbetet mellan Europarådet och unionen.

Z.  Behovet av ändamålsenligare och bindande mekanismer för att säkerställa fullständig tillämpning av de fördragsstadgade principerna och värdena har erkänts av rådet och kommissionen , och har även fått konsekvenser i praktiken i form av inrättandet av rådets rättsstatsdialog och kommissionens EU-ramverk för att stärka rättsstatsprincipen.

AA.  Unionen har till sitt förfogande ett antal olika instrument och förfaranden för att säkerställa fullständig och korrekt tillämpning av de fördragsstadgade principerna och värdena, men det saknas snabba och ändamålsenliga reaktioner från unionsinstitutionernas sida. De befintliga instrumenten bör upprätthållas, utvärderas och kompletteras inom ramen för en rättsstatlighetsmekanism för att göras adekvata och ändamålsenliga, och för att inte upplevas som politiskt motiverade eller godtyckliga på ett sätt som orättvist drabbar vissa länder.

AB.  Det antal beslut av domstolen som inbegriper hänvisningar till stadgan har ökat från 43 under 2011 till 210 under 2014.

AC.  En konsekvent linje i institutionernas och medlemsstaternas arbete för respekt för demokratin, rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna kommer att ge uppenbara fördelar, t.ex. mindre kostsamma domstolsmål, ökad klarhet för unionsmedborgarna – även med avseende på deras rättigheter – och ökad förutsägbarhet för medlemsstaterna vad gäller genomförande.

AD.  Vissa medlemsstaters regeringar förnekar att upprätthållande av unionens principer och värden är en fördragsstadgad skyldighet eller att unionen har befogenhet att säkerställa överensstämmelse.

AE.  I situationer där en medlemsstat inte längre kan garantera respekten för demokratin, rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna, eller i fall av brott mot rättsstatsprincipen, är unionen och dess medlemsstater skyldiga att skydda såväl integriteten för och tillämpningen av fördragen som rättigheterna för alla inom sin respektive jurisdiktion.

AF.  Det civila samhället spelar en viktig roll när det gäller att bygga upp och stärka demokratin, övervaka och begränsa statens makt samt främja god samhällsstyrning, insyn, ändamålsenlighet, öppenhet, lyhördhet och ansvarsskyldighet.

AG.  Subsidiaritetsprincipen får inte åberopas för att avvisa ingripanden från unionens som syftar till att säkerställa medlemsstaternas respekt för de fördragsstadgade principerna och värdena.

AH.  Unionens åtgärder för att säkerställa medlemsstaternas och institutionernas respekt för de värden som ligger till grund för unionen och som de europeiska rättigheterna härrör från är ett avgörande villkor för deras delaktighet i det europeiska projektet.

AI.  Den pågående europeiska integrationsprocessen och den senaste tidens utveckling i vissa medlemsstater har visat att underlåtelse att iaktta rättsstatsprincipen och de grundläggande värdena inte förhindras på ändamålsenligt sätt och att det är nödvändigt att se över och integrera de befintliga mekanismerna och utveckla en ändamålsenlig mekanism för att eliminera de återstående luckorna och säkerställa att de fördragsstadgade principerna och värdena respekteras, skyddas och främjas överallt i unionen.

AJ.  En ny EU-pakt för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (EU:s pakt för DRG) bör inrättas och EU:s pakt för DRG bör vara evidensbaserad, objektiv, icke-diskriminerande och fri från externt inflytande, framför allt politiskt inflytande, och den bör medföra bedömningar på lika villkor, respektera subsidiaritets-, nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna, rikta sig till både medlemsstaterna och unionens institutioner samt baseras på en graderad strategi som inbegriper både en förebyggande och en korrigerande del.

AK.  EU:s pakt för DRG bör syfta till att tillhandahålla ett enda, enhetligt ramverk som vidareutvecklar och integrerar befintliga instrument och mekanismer samt eliminerar eventuella kvarstående luckor.

AL.  EU:s upprättande av en pakt för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter bör inte påverka den direkta tillämpningen av artikel 7.1 och 7.2 i EU-fördraget.

1.  Europaparlamentet rekommenderar, i väntan på en eventuell fördragsändring, att det inrättas en övergripande unionsmekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter vilken inbegriper alla berörda parter, och uppmanar därför kommissionen att senast i september 2017 och på grundval av artikel 295 i EUF-fördraget lägga fram ett förslag om ingående av en unionspakt för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (nedan kallad EU:s pakt för DRG) i form av ett interinstitutionellt avtal som fastställer arrangemang för att underlätta samarbetet mellan unionens institutioner och medlemsstaterna inom ramen för artikel 7 i EU-fördraget, så att man integrerar, anpassar och kompletterar befintliga mekanismer i enlighet med de detaljerade rekommendationer som bifogas samt inkluderar möjligheten för alla unionsinstitutioner och unionsorgan att ansluta sig till EU:s pakt för DRG om de så önskar.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föra en meningsfull dialog med det civila samhället så att det säkerställs att det sistnämndas bidrag och funktion tas i beaktande i kommissionens förslag till interinstitutionellt avtal.

3.  Europaparlamentet rekommenderar i synnerhet att EU:s pakt för DRG inbegriper både förebyggande och korrigerande delar och på lika villkor riktar sig till samtliga medlemsstater och unionens tre centrala institutioner, med samtidig respekt för subsidiaritets-, nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna.

4.  Europaparlamentet anser att huvudsyftet med EU:s pakt för DRG visserligen skulle vara att förhindra och eliminera kränkningar av unionens värden, men framhåller samtidigt att den även bör omfatta möjliga sanktioner med ändamålsenlig avskräckande effekt.

5.  Europaparlamentet anser att slutsatserna och yttrandena från FRA liksom rättspraxis vid domstolen utgör ett gott underlag för tolkningen av artikel 2 i EU-fördraget och tillämpningsområdet för de rättigheter som fastställs i stadgan.

6.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen, i egenskap av fördragens väktare, har en skyldighet att övervaka att – och bedöma huruvida – unionsrätten genomförs korrekt samt övervaka och bedöma medlemsstaternas och alla unionsinstitutioners och unionsorgans respekt för principerna och målen enligt fördragen. Parlamentet rekommenderar därför att man beaktar denna uppgift för kommissionen vid bedömningen av dess efterlevnad av demokrati, rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna inom ramen för cykeln för demokrati, rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna (cykeln för DRG-politiken).

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att från 2018 slå samman sina relevanta årliga tematiska rapporter samt resultatet av befintliga övervakningsmekanismer och verktyg för periodisk bedömning så att de alla kan presenteras på samma dag, som en del av cykeln för DRG-politiken.

8.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att främja en fortlöpande dialog och arbeta i riktning mot ett ökat samförstånd mellan unionen och dess medlemsstater, med målet att främja och skydda demokratin, rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna, för att säkra de gemensamma värdena enligt fördragen och stadgan på ett helt öppet och objektivt sätt. Parlamentet är av den bestämda uppfattningen att det inte får göras några kompromisser när det gäller de grundläggande rättigheterna och värdena enligt fördragen och stadgan.

9.  Europaparlamentet betonar den nyckelroll som parlamentet och de nationella parlamenten bör spela när det gäller att mäta framstegen i fråga om – och övervaka överensstämmelsen med – unionens gemensamma värden, såsom de anges i artikel 2 i EU-fördraget. Parlamentet noterar sin egen nyckelroll för att upprätthålla den nödvändiga fortlöpande debatten inom unionens gemensamma samförstånd om demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter, med hänsyn till förändringarna i vårt samhälle. Genomförandet av dessa värden och principer måste också bygga på en ändamålsenlig övervakning av respekten för de grundläggande rättigheter som garanteras genom stadgan.

10.  Europaparlamentet rekommenderar att alla interparlamentariska debatter om demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter inkluderar det civila samhället, och anser att medborgardeltagande och det civila samhällets styrka bör tas i beaktande som en indikator på demokrati.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast i juni 2017, för att fullgöra skyldigheten enligt artikel 6 i EU-fördraget, lägga fram ett nytt förslag till avtal om unionens anslutning till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna vilket tar hänsyn till domstolens yttrande 2/13. Vidare uppmanas Europarådet att göra det möjligt för tredjeparter att underteckna den europeiska sociala stadgan så att kommissionen kan inleda förhandlingar om en anslutning därtill för unionen.

12.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska ombudsmannen att med beaktande av samhällets synpunkter och som en del av sin årsrapport i ett separat kapitel belysa och konsolidera fall, rekommendationer och beslut med anknytning till medborgarnas grundläggande rättigheter samt principerna om demokrati och rättstatlighet. Kommissionen uppmanas att analysera dessa specifika rekommendationer.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att i linje med artikel 47 i stadgan säkerställa allmän tillgång till rättshjälp för enskilda och organisationer som väckt talan på grund av kränkningar av demokratin, rättsstatligheten och de grundläggande rättigheterna som nationella regeringar eller unionens institutioner gjort sig skyldiga till, vid behov som komplement till nationella system och Europaparlamentets och rådets direktiv om rättshjälp för misstänkta och tilltalade i straffrättsliga förfaranden och för eftersökta personer i förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder.

14.  Europaparlamentet välkomnar reformen av domstolen med syftet att stegvis öka antalet domare vid domstolen, för att hantera arbetsbördan och bidra till snabbare förfaranden.

15.  Europaparlamentet rekommenderar att den expertpanel för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (nedan kallad DRG-expertpanelen) som ingår i det interinstitutionella avtalet även gör en bedömning av tillgången till rättslig prövning på unionsnivå, t.ex. med avseende på oberoende och opartiskhet för domstolar och domare, en oberoende juristkår, regler om talerätt, rättsprocessernas varaktighet och kostnader, det rättsliga stödsystemets tillräcklighet och ändamålsenlighet samt tillgången till nödvändiga medel för det, verkställande av domstolsbeslut, räckvidden för domstolsprövningar, rättsmedel som finns att tillgå för medborgarna och möjligheter till gränsöverskridande kollektiv prövning. Parlamentet anser i detta sammanhang att man bör fokusera på artikel 298.1 i EUF-fördraget om EU-medborgares rätt till en öppen, effektiv och oberoende europeisk administration.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med det civila samhället utarbeta och genomföra en medvetenhetsskapande kampanj för att ge unionens medborgare och invånare möjlighet att till fullo ta ansvar för de rättigheter som följer av fördragen och stadgan (t.ex. yttrandefrihet, mötesfrihet och rösträtt), med information om medborgarnas rätt till rättslig prövning och om gången i rättsprocesser med anknytning till kränkningar av demokrati, rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna från nationella regeringars eller unionsinstitutionernas sida.

17.  Europaparlamentet efterlyser inrättande av en fond för demokrati som beviljar anslag till stöd för lokala aktörer som främjar demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter inom unionen.

18.  Europaparlamentet påpekar att unionen – om den i sina internationella avtal fastställer krav på att de mänskliga rättigheterna ska skyddas och främjas – också måste säkerställa att institutionerna och samtliga medlemsstater respekterar rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna.

19.  Europaparlamentet anser vidare att EU:s pakt för DRG bör inbegripa regelbunden övervakning av förenligheten hos de internationella avtal som ratificerats av medlemsstaterna och unionen med unionens primär- och sekundärrätt.

20.  Europaparlamentet är dessutom av uppfattningen att följande ändringar skulle kunna ingå om fördragsändringar övervägs framöver:

   Föreskriva att artikel 2 i EU-fördraget och stadgan ska utgöra den rättsliga grunden för lagstiftningsåtgärder som antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet.
   Göra det möjligt för nationella domstolar att enligt artikel 2 i EU-fördraget och stadgan väcka talan vid domstolen om lagenligheten i medlemsstaternas åtgärder.
   Se över artikel 7 i EU-fördraget för att föreskriva ändamålsenliga och tillämpliga sanktioner mot enskilda medlemsstater samt identifiera de rättigheter för de åsidosättande medlemsstaterna (utöver rösträtten i rådet) som kan upphävas, t.ex. i form av finanspolitiska sanktioner eller indragning av unionsfinansiering.
   Göra det möjligt för en tredjedel av Europaparlamentets ledamöter att till domstolen hänskjuta unionslagstiftning som antagits slutgiltigt men ännu inte genomförts.
   Genom en ändring av artiklarna 258 och 259 i EUF-fördraget göra det möjligt för fysiska och juridiska personer som direkt och personligen berörs av en åtgärd att väcka talan vid domstolen på grund av påstådda kränkningar av stadgan om de grundläggande rättigheterna som antingen unionens institutioner eller medlemsstater gjort sig skyldiga till.
   Upphäva artikel 51 i stadgan och omvandla stadgan till ett unionsregelverk för rättigheter.
   Se över kravet på enhällighet inom områden som rör respekt för samt skydd och främjande av grundläggande rättigheter, såsom jämlikhet och icke-diskriminering.

21.  Europaparlamentet konstaterar att rekommendationerna står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna och subsidiaritetsprincipen.

22.  Europaparlamentet anser att det begärda förslagets eventuella ekonomiska konsekvenser för unionens budget ska täckas av nuvarande budgetanslag. Parlamentet betonar att ett antagande och genomförande av dessa förslag såväl för unionen och dess medlemsstater som för medborgarna skulle kunna leda till betydande kostnads- och tidsbesparingar och främja ömsesidigt förtroende för och ömsesidigt erkännande av medlemsstaternas och unionens beslut och åtgärder, dvs. skulle kunna vara både ekonomiskt och socialt gynnsamt.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet samt till medlemsstaternas parlament och regeringar och Regionkommittén för vidarebefordran till subnationella parlament och råd.

BILAGA

Detaljerade rekommendationer för ett förslag till interinstitutionellt avtal om arrangemang för övervaknings- och uppföljningsförfaranden i fråga om situationen för demokratin, rättsstatligheten och de grundläggande rättigheterna i medlemsstaterna och vid EU:s institutioner

FÖRSLAG TILL INTERINSTITUTIONELLT AVTAL

EUROPEISKA UNIONENS PAKT FÖR DEMOKRATI, RÄTTSSTATLIGHET OCH GRUNDLÄGGANDE RÄTTIGHETER

Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen har,

med beaktande av ingressen till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt andra, fjärde, femte och sjunde skälen,

med beaktande av framför allt artiklarna 2, 3.1, 3.3 andra stycket, 6, 7 och 11 i EU-fördraget,

med beaktande av de artiklar i EUF-fördraget som handlar om att respektera, främja och skydda demokratin, rättsstatligheten och de grundläggande rättigheterna i unionen, däribland artiklarna 70, 258, 259, 260, 263 och 265,

med beaktande av artiklarna 4.3 och 5 i EU-fördraget, artikel 295 i EUF-fördraget samt protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen och protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, fogade till EU-fördraget och EUF-fördraget,

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan),

med beaktande av Europarådets europeiska sociala stadga, särskilt artikel E om icke-diskriminering,

med beaktande av Köpenhamnskriterierna, och den uppsättning EU-regler ett kandidatland måste uppfylla om det vill ansluta sig till unionen (nedan kallat regelverket) – särskilt kapitlen 23 och 24,

med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europadomstolens rättspraxis och konventionerna, rekommendationerna, resolutionerna och rapporterna från Europarådets parlamentariska församling, ministerkommitté, kommissarie för mänskliga rättigheter och Venedigkommission,

med beaktande av den rättsstatlighetschecklista som Venedigkommissionen antog vid sin 106:e plenarsession den 18 mars 2016,

med beaktande av samförståndsavtalet mellan Europarådet och Europeiska unionen av den 23 maj 2007,

med beaktande av ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter, utarbetad i Europarådet,

med beaktande av Europarådets europeiska stadga om landsdels- eller minoritetsspråk,

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

med beaktande av FN:s fördrag om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och FN:s konventionsorgans rättspraxis,

med beaktande av publikationerna från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), inklusive det föreslagna Efris (Europeiska unionens informationssystem för grundläggande rättigheter) i FRA:s artikel av den 31 december 2013 om de grundläggande rättigheternas framtid inom ramen för Europeiska unionens rättsliga och inrikes frågor (Fundamental rights in the future of the European Union's Justice and Home Affairs),

med beaktande av FN:s vägledning UN Approach to Rule of Law Assistance från april 2008,

med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling, särskilt mål nr 16,

med beaktande av Cosacs tjugofemte halvårsrapport om utvecklingen för Europeiska unionens förfaranden och praxis med relevans för parlamentarisk granskning (Developments in European Union Procedures and Practices Relevant to Parliamentary Scrutiny) av den 18 maj 2016,

med beaktande av skrivelsen av den 6 mars 2013 från utrikesministrarna i Tyskland, Danmark, Finland och Nederländerna till kommissionens ordförande,

med beaktande av FRA:s yttrande av den 8 april 2016 om utvecklingen av ett integrerat verktyg med objektiva indikatorer på mänskliga rättigheter som kan mäta efterlevnad av de gemensamma värden som förtecknas i artikel 2 i EU-fördraget baserat på befintliga informationskällor (Opinion on the development of an integrated tool of objective fundamental rights indicators able to measure compliance with the shared values listed in Article 2 TEU based on existing sources of information),

med beaktande av det italienska ordförandeskapets meddelande Säkerställande av respekten för rättsstatsprincipen i Europeiska unionen av den 15 november 2014,

med beaktande av slutsatserna från rådet och medlemsstaterna, församlade i rådet, av den 16 december 2014 om säkerställande av respekten för rättsstatsprincipen,

med beaktande av riktlinjerna för metoder för att kontrollera förenligheten med de grundläggande rättigheterna i rådets förberedande organ (Guidelines on methodological steps to be taken to check fundamental rights compatibility at the Council preparatory bodies) av den 19 december 2014,

med beaktande av rådets första och andra rättsstatsdialog under Luxemburgs och Nederländernas ordförandeskap, den 17 november 2015 och den 24 maj 2016,

med beaktande av den övervakningsmekanism och de verktyg för periodiska bedömningar som kommissionen i nuläget har att tillgå, t.ex. samarbets- och kontrollmekanismen, resultattavlan för rättskipningen i EU, antikorruptionsrapporterna och medieövervakaren,

med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 oktober 2010 Strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna,

med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar med operativ vägledning om att beakta de grundläggande rättigheterna i kommissionens konsekvensbedömningar (Operational Guidance on taking account of Fundamental Rights in Commission Impact Assessments) av den 6 maj 2011,

med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 mars 2014 En ny EU-ram för att stärka rättsstatsprincipen,

med beaktande av kommissionens årliga symposium om grundläggande rättigheter,

med beaktande av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016,

med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 27 februari 2014 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2012)(5),

med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 8 september 2015 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2013–2014)(6), och av följande skäl:

(1)  Det finns ett behov av en mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter som är objektiv, opartisk och evidensbaserad, tillämpas rättvist och på lika villkor på samtliga medlemsstater och på unionens institutioner samt inbegriper både en förebyggande och en korrigerande dimension.

(2)  Det främsta målet med en sådan mekanism bör vara att förhindra kränkningar och bristande överensstämmelse på området för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter, samtidigt som mekanismen även bör tillhandahålla de verktyg som krävs för att i praktiken förverkliga både den förebyggande och den korrigerande delen i artikel 7 i EU-fördraget samt övriga instrument som föreskrivs i fördragen.

(3)  Onödigt införande av nya strukturer eller dupliceringar bör undvikas, vilket innebär att integrering och införlivande av befintliga instrument är att föredra.

(4)  Fastställande av definitioner, normer och riktmärken på området för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter är inte något det fattas beslut om en gång för alla, utan snarare en fortlöpande och interaktiv process som bygger på en bred offentlig diskussion, inklusive samråd, samt regelbundna översyner och utbyte av bästa metoder.

(5)  Endast en mekanism som har unionsmedborgarnas breda stöd och ger dem egenansvar i processen kan bli ändamålsenlig.

(6)  Medlemsstaterna bär huvudansvaret för att upprätthålla de gemensamma normerna, men vid bristfälligt upprätthållande har unionen en skyldighet att ingripa för att skydda sina konstitutionella grunder och säkerställa att de värden som fastställs i artikel 2 i EU-fördraget och i stadgan är garanterade för unionens alla medborgare och invånare överallt inom unionens territorium.

(7)  Det är viktigt att man på alla förvaltningsnivåer samarbetar nära på grundval av behörighet och ansvarsområde för att såväl identifiera eventuella systemhot mot rättsstaten på ett tidigt stadium som förbättra skyddet av rättsstatligheten.

(8)  Det finns ett antal instrument för att motverka risken för allvarliga kränkningar av unionens värden, men tydliga och objektiva riktmärken måste tas fram för att dessa instrument ska bli tillräckligt kraftfulla och avskräckande för att förhindra kränkningar av rättsstatligheten och de grundläggande rättigheterna. Unionen förfogar inte över någon befintlig rättsligt bindande mekanism för att regelbundet övervaka medlemsstaternas och unionsinstitutionernas respekt för unionens värden och grundläggande rättigheter.

(9)  I enlighet med artikel 295 i EUF-fördraget fastställs i detta interinstitutionella avtal arrangemang endast för att underlätta samarbetet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen, och i enlighet med artikel 13.2 i EU-fördraget ska dessa institutioner handla inom ramen för de befogenheter som de har tilldelats genom fördragen, i enlighet med de förfaranden, villkor och mål som anges där. Detta interinstitutionella avtal påverkar inte domstolens befogenhet att göra en bindande tolkning av unionsrätten.

INGÅTT FÖLJANDE AVTAL:

Artikel 1

Unionens centrala värden och grundläggande principer, dvs. demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter, ska upprätthållas överallt i unionen genom en unionspakt för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (nedan kallad EU:s pakt för DRG), vilken ska föreskriva fastställande, vidareutveckling, övervakning och genomdrivande av dessa värden och principer, och vilken ska rikta sig till både medlemsstaterna och unionens institutioner.

Artikel 2

EU:s pakt för DRG ska bestå av

–  en årsrapport om demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (nedan kallad europeisk DRG-rapport) med landsspecifika rekommendationer som inbegriper rapporteringen från FRA, Europarådet och andra relevanta myndigheter på området,

–  en årlig interparlamentarisk debatt på grundval av den europeiska DRG-rapporten,

–  arrangemang för motverkande av eventuella risker och åsidosättanden, i enlighet med fördragen, och för aktivering av de förebyggande eller korrigerande delarna i artikel 7 i EU-fördraget,

–  en cykel för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (nedan kallad cykel för DRG-politiken) inom unionens institutioner.

Artikel 3

EU:s pakt för DRG ska utvidgas så att den integrerar kommissionens ramverk för rättsstatsprincipen och rådets rättsstatsdialog i ett enda unionsinstrument.

Artikel 4

Den europeiska DRG-rapporten om situationen för demokratin, rättsstatligheten och de grundläggande rättigheterna i medlemsstaterna ska utarbetas av kommissionen, i samråd med den panel bestående av oberoende experter (nedan kallad DRG-expertpanelen) som avses i artikel 8. Kommissionen ska översända den europeiska DRG-rapporten till Europaparlamentet, rådet och de nationella parlamenten. Den europeiska DRG-rapporten ska göras tillgänglig för allmänheten.

Den europeiska DRG-rapporten ska innehålla en allmän del och landsspecifika rekommendationer.

Om kommissionen inte i tid antar den europeiska DRG-rapporten, inklusive de landsspecifika rapporterna, kan Europaparlamentets ansvariga utskott formellt uppmana kommissionen att såväl lämna en förklaring till förseningen som omedelbart gå vidare med antagandet för att inte ge upphov till ytterligare förseningar.

Artikel 5

Den europeiska DRG-rapporten ska integrera och komplettera befintliga instrument, däribland resultattavlan för rättskipningen i EU, övervakningsverktyget för mediepluralism, antikorruptionsrapporterna och förfaranden för inbördes utvärdering, baserat på artikel 70 i EUF-fördraget, samt ersätta samarbets- och kontrollmekanismen för Bulgarien och Rumänien.

Artikel 6

Den europeiska DRG-rapporten ska utarbetas på grundval av ett antal olika källor och de befintliga verktygen för att bedöma, rapportera om och övervaka medlemsstaternas verksamhet, däribland

–  bidrag från medlemsstaternas myndigheter när det gäller respekten för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter,

–  FRA, i synnerhet Efris-instrumentet,

–  andra specialiserade unionsbyråer, framför allt Europeiska datatillsynsmannen (EDPS), Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE), Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) och Eurostat,

–  experter, akademiker, det civila samhällets organisationer och yrkes- och branschorganisationer för t.ex. domare, advokater och journalister,

–  befintliga index och riktmärken som utvecklats av internationella organisationer och icke-statliga organisationer,

–  Europarådet, framför allt Venedigkommissionen, Gruppen av stater mot korruption (Greco), Europarådets kongress för lokala och regionala myndigheter och Europarådets kommission för effektivisering av rättsväsendet (Cepej),

–  internationella organisationer, t.ex. Förenta Nationerna, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD),

–  rättspraxis vid domstolen, Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och andra internationella domstolar och konventionsorgan,

–  alla resolutioner och andra relevanta bidrag från Europaparlamentet, däribland dess årsrapport om situationen för de mänskliga rättigheterna i unionen,

–  bidrag från unionens institutioner.

Alla bidrag från de källor som avses i denna artikel samt förslaget till europeisk DRG-rapport, utarbetat av DRG-expertpanelen, inklusive de landsspecifika rekommendationerna, ska offentliggöras på kommissionens webbplats.

Artikel 7

Den europeiska DRG-rapporten ska presenteras i ett harmoniserat format och åtföljas av landsspecifika rekommendationer, och den ska utarbetas med ett särskilt fokus på

–  maktfördelning,

–  statens opartiskhet,

–  möjligheten att riva upp politiska beslut efter val,

–  institutionella kontroller och motvikter som säkerställer att statens opartiskhet inte ifrågasätts,

–  bestående stat och institutioner, med konstitutionens oföränderlighet som bas,

–  mediernas frihet och mångfald,

–  yttrandefrihet och mötesfrihet,

–  främjande av offentliga rum och ändamålsenliga mekanismer för medborgardialog,

–  rätt till aktivt och passivt demokratiskt deltagande i val samt deltagandedemokrati,

–  integritet och avsaknad av korruption,

–  öppenhet och ansvarsskyldighet,

–  lagenlighet,

–  rättssäkerhet,

–  förhindrande av maktmissbruk,

–  likhet inför lagen och icke-diskriminering,

–  tillgång till rättslig prövning: oberoende och opartiskhet, rättvisa rättegångar, konstitutionsenlig rättsskipning (i tillämpliga fall), en oberoende juristkår,

–  särskilda utmaningar för rättsstatligheten: korruption, intressekonflikter, insamling av personuppgifter och övervakning,

–  avdelningarna I–VI i stadgan,

–  den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt dess protokoll.

Artikel 8

En representativ panel bestående av oberoende experter (DRG-expertpanelen) ska utföra bedömningen av situationen för demokratin, rättsstatligheten och de grundläggande rättigheterna i medlemsstaterna och utarbeta förslag till landsspecifika rekommendationer på grundval av en kvantitativ och kvalitativ granskning av de uppgifter och den information som finns att tillgå.

8.1  DRG-expertpanelen ska vara sammansatt av

–  en oberoende expert per medlemsstat, utsedd av respektive medlemsstats nationella parlament, som är en person med kvalifikationer som domare vid en författningsdomstol eller högsta domstol och som inte är i aktiv tjänst,

–  tio ytterligare experter utsedda av Europaparlamentet med två tredjedelars majoritet, valda från en förteckning över experter nominerade av

i)  All European Academies (Allea),

ii)  det europeiska nätverket av nationella människorättsinstitutioner (European Network of National Human Rights Institutions, ENNHRI),

iii)  Europarådet (inklusive Venedigkommissionen, Greco och Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter),

iv)  Cepej och Rådet för advokatsamfunden i Europeiska unionen (CCBE),

v)  FN, OSSE och OECD.

8.2.  DRG-expertpanelen ska välja sin ordförande bland sina medlemmar.

8.3.  För att underlätta utarbetandet av förslaget till europeisk DRG-rapport och förslagen till landsspecifika rekommendationer ska kommissionen tillhandahålla DRG-expertpanelen ett sekretariat som gör det möjligt för panelen att fungera effektivt, i synnerhet genom att samla in uppgifts- och informationskällor som bör granskas och bedömas, och genom att tillhandahålla administrativt stöd under utarbetandeprocessen.

Artikel 9

DRG-expertpanelen ska bedöma varje medlemsstat med avseende på de aspekter som förtecknas i artikel 7 och identifiera eventuella risker och överträdelser. Denna bedömning ska genomföras av var och en av panelmedlemmarna och ska avlöpa under anonymitet och oberoende för att DRG-expertpanelens oberoende och den europeiska DRG-rapportens objektivitet ska garanteras. DRG-expertpanelens medlemmar får emellertid samråda med varandra för att diskutera metoder och överenskomna normer.

Bedömningsmetoderna ska ses över årligen av DRG-expertpanelen och vid behov – i samförstånd mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen – vidareutvecklas, förbättras, kompletteras och modifieras, efter samråd med de nationella parlamenten, experter och det civila samhället.

Artikel 10

Kommissionens antagande av den europeiska DRG-rapporten ska inleda den interparlamentariska debatten och debatten i rådet, vilka ska syfta till att följa upp resultatet av den europeiska DRG-rapporten och de landsspecifika rekommendationerna, närmare bestämt genom följande steg:

–  Europaparlamentet ska anordna en interparlamentarisk debatt på grundval av den europeiska DRG-rapporten samt anta en resolution; denna debatt bör anordnas på ett sådant sätt att man fastställer riktmärken och mål som ska uppnås samt tillhandahåller verktyg för utvärdering av förändringar från ett år till ett annat, inom unionens befintliga samförstånd om demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter; de relevanta förfarandena bör påskyndas för att få till stånd sådana verktyg, vilket inte bara kommer att möjliggöra en omedelbar och ändamålsenlig övervakning av årliga förändringar, utan också kommer att säkerställa att alla berörda parter fullgör sina åtaganden;

–  den årliga interparlamentariska debatten ska vara en del av en flerårig strukturerad dialog mellan Europaparlamentet, rådet, kommissionen och de nationella parlamenten och den ska även involvera det civila samhället, FRA och Europarådet;

–  rådet ska, genom att bygga vidare på sin rättsstatsdialog, hålla en årlig debatt på grundval av den europeiska DRG-rapporten samt anta rådets slutsatser, varvid de nationella parlamenten ska uppmanas att ge återkoppling på den europeiska DRG-rapporten eller de därmed sammanhängande förslagen eller reformerna;

–  på grundval av den europeiska DRG-rapporten kan kommissionen i enlighet med artikel 2 i EU-fördraget och artikel 258 i EUF-fördraget fatta beslut om åtgärder med anledning av systemiska överträdelser och därigenom sammanföra ett antal fall av överträdelser;

–  på grundval av den europeiska DRG-rapporten kan kommissionen, efter samråd med Europaparlamentet och rådet, besluta att lägga fram ett förslag om en utvärdering av medlemsstaternas genomförande av unionens politik på området med frihet, säkerhet och rättvisa enligt artikel 70 i EUF-fördraget.

10.1.  För en medlemsstat som enligt den europeiska DRG-rapporten handlar i överensstämmelse med samtliga aspekter förtecknade i artikel 7 ska inga ytterligare åtgärder anses vara nödvändiga.

10.2.  För en medlemsstat som enligt den europeiska DRG-rapporten inte handlar i överensstämmelse med en eller flera aspekter förtecknade i artikel 7 ska kommissionen utan dröjsmål och med beaktande av de landsspecifika rekommendationerna inleda en dialog med den berörda medlemsstaten.

10.2.1.  Om den landsspecifika rekommendationen för en medlemsstat innehåller en bedömning från expertpanelen som innebär att det finns en klar risk för ett allvarligt åsidosättande av de värden som avses i artikel 2 i EU-fördraget och att det föreligger tillräckliga grunder för att åberopa artikel 7.1 i EU-fördraget, ska Europaparlamentet, rådet och kommissionen utan dröjsmål och var för sig diskutera frågan och fatta ett motiverat beslut, som ska offentliggöras.

10.3  Om de landsspecifika rekommendationerna för en medlemsstat enligt den europeiska DRG-rapporten innehåller en bedömning från expertpanelen som innebär att det föreligger ett allvarligt och ihållande åsidosättande – dvs. ett ökande eller oförändrat åsidosättande under en period av minst två år – av de värden som avses i artikel 2 i EU-fördraget och att det föreligger tillräckliga grunder för att åberopa artikel 7.2, ska Europaparlamentet, rådet och kommissionen utan dröjsmål och var för sig diskutera frågan och varje institution ska fatta ett motiverat beslut, som ska offentliggöras.

Artikel 11

Kommissionen ska för alla lagstiftningsförslag inkludera de grundläggande rättigheterna som en del av konsekvensbedömningen, i enlighet med punkt 25 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning.

DRG-expertpanelen, som avses i artikel 8, ska bedöma Europaparlamentets, rådets och kommissionens efterlevnad i fråga om demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter.

Artikel 12

En interinstitutionell arbetsgrupp för konsekvensbedömningar (nedan kallad arbetsgruppen) ska inrättas i syfte att både förbättra det interinstitutionella samarbetet om konsekvensbedömningar och verka för en rättsstatskultur som inbegriper respekt för de grundläggande rättigheterna. Arbetsgruppen ska samråda med nationella experter i ett tidigt skede för att bättre kunna förutspå de utmaningar som genomförandet är förbundet med i medlemsstaterna, och för att komma till rätta med unionsinstitutionernas olika tolkningar och förståelse av konsekvenserna av grundläggande rättigheter och rättsstatlighet för unionens rättsakter. Arbetsgruppen ska bygga sitt arbete på rådets riktlinjer för metoder för att kontrollera förenligheten med de grundläggande rättigheterna i rådets förberedande organ, kommissionens strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna, kommissionens operativa vägledning om att beakta de grundläggande rättigheterna i kommissionens konsekvensbedömningar, verktyg nr 24 i verktygslådan för bättre lagstiftning och artikel 38 i Europaparlamentets arbetsordning för att säkerställa överensstämmelse i fråga om demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter samt främjande av detta område.

Artikel 13

Europaparlamentets, rådets och kommissionens årsrapporter med anknytning till upprätthållande av och överensstämmelse med rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna vid unionens institutioner ska presenteras tillsammans med den europeiska DRG-rapportens årliga cykel för DRG-politik:

–  årsrapporten om tillämpningen av stadgan,

–  årsrapporten om unionsrättens tillämpning,

–  årsrapporten om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001(7).

Artikel 14

Detta avtal träder i kraft den […].

Utfärdat i […].

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På Europeiska unionens råds vägnar

Ordförande

På Europeiska kommissionens vägnar

Ordförande

(1) ECLI:EU:C:2014:2454.
(2) Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EUT L 190, 18.7.2002, s. 1).
(3) ECLI:EU:C:2011:865.
(4) ECLI:EU:C:2016:198.
(5) Antagna texter, P7_TA(2014)0173.
(6) Antagna texter, P8_TA(2015)0286.
(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).

Rättsligt meddelande