Index 
Antagna texter
Torsdagen den 24 november 2016 - StrasbourgSlutlig utgåva
Fallet Gui Minhai, den fängslade förläggaren i Kina
 Situationen för Guarani-Kaiowá i den brasilianska delstaten Mato Grosso do Sul
 Fallet Ildar Dadin, samvetsfånge i Ryssland
 Makroekonomiskt stöd till Jordanien ***I
 Verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut ***I
 Situationen i Syrien
 Förbindelserna mellan EU och Turkiet
 EU:s anslutning till Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor
 Europeiska ombudsmannens verksamhet 2015
 Vägen mot ett slutligt momssystem och bekämpning av momsbedrägeri
 EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter
 Nya möjligheter för små transportföretag
 Situationen i Vitryssland

Fallet Gui Minhai, den fängslade förläggaren i Kina
PDF 168kWORD 46k
Europaparlamentets resolution av den 24 november 2016 om fallet Gui Minhai, den fängslade förläggaren i Kina (2016/2990(RSP))
P8_TA(2016)0444RC-B8-1256/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Kina, särskilt resolutionerna av den 4 februari 2016 om fallet med de försvunna bokförläggarna i Hongkong(1), av den 16 december 2015 om förbindelserna mellan EU och Kina(2) och av den 13 mars 2014 om EU:s prioriteringar inför det 25:e mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter(3),

–  med beaktande av uttalandet av den 7 januari 2016 från Europeiska utrikestjänstens talesperson om försvinnandet av personer knutna till förlaget Mighty Current i Hongkong,

–  med beaktande av kommissionens och Europeiska utrikestjänstens 18:e årsrapport från april 2016 om den särskilda administrativa regionen Hongkong,

–  med beaktande av människorättsdialogen mellan EU och Kina, som inleddes 1995, och av den trettiofjärde rundan, som hölls i Peking den 30 november–1 december 2015,

–  med beaktande av uttalandet av den 16 februari 2016 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av kommissionens och utrikestjänstens gemensamma meddelande till Europaparlamentet och rådet med titeln Byggstenar för en ny EU-strategi för Kina, som antogs den 22 juni 2016,

–  med beaktande av grundlagen för den särskilda administrativa regionen Hongkong i Folkrepubliken Kina, särskilt artiklarna om personliga friheter och tryckfrihet, och av Hongkongs rättighetsförklaring,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter av den 16 december 1966,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av att den kinesiska nationella folkkongressens ständiga kommitté den 1 juli 2015 antog den nya lagen om nationell säkerhet, att den kinesiska folkkongressen den 28 april 2016 antog den nya lagen om hantering av utländska icke-statliga organisationer och att den nya lagen om it-säkerhet antogs den 7 november 2016,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Gui Minhai, förläggare och aktieinnehavare i ett förlag och i en bokhandel som säljer Pekingkritiska litterära verk, försvann spårlöst i thailändska Pattaya den 17 oktober 2015.

B.  Mellan oktober och december 2015 försvann ytterligare fyra Hongkongbor (Lui Bo, Zhang Zhiping, Lam Wing-Kee och Lee Bo) som arbetade för samma bokhandel.

C.  Gui Minhai är en svensk medborgare av kinesiskt ursprung och är därför även EU‑medborgare.

D.  Den 17 januari 2016 framträdde Gui Minhai i en kinesisk tv-sändning och erkände till synes att han frivilligt hade återvänt till Fastlandskina för att stå till svars för ett förmodat brott i samband med en bilolycka 2003. Det finns allvarliga skäl att tro att hans tv-framträdande var iscensatt och att han fick läsa upp ett färdigt manuskript.

E.  Gui Minhai har suttit i isoleringscell i över ett år, och det är oklart var han befinner sig. Gui Minhai är den ende bokhandlaren i gruppen som fortfarande är fängslad.

F.  De svenska myndigheterna har bett om de kinesiska myndigheternas fulla stöd för att deras medborgare, liksom de andra ”försvunna” personerna, ska få sina rättigheter skyddade. Varken Gui Minhais familj eller den svenska regeringen har blivit informerade om några formella anklagelser mot honom eller om var han formellt sitter frihetsberövad.

G.  Lui Bo och Zhang Zhiping fick tillåtelse att återvända till Hongkong den 4 respektive 8 mars 2016 efter att ha suttit frihetsberövade i Fastlandskina. De bad polisen att lägga ner deras respektive fall och åkte tillbaka till Fastlandskina samma dag som de kommit. Lee Bo återvände till Hongkong den 24 mars 2016 och förnekar att han blivit kidnappad. Lam Wing-Kee återvände till Hongkong den 16 juni 2016.

H.  I juni 2016 återvände Lam Wing-Kee, en av förläggarna, till Hongkong för att utredningen av hans försvinnande skulle kunna avslutas, men i stället för att åka tillbaka till fastlandet berättade han för media att han hade förts bort av kinesiska säkerhetstjänster, hållits isolerad och inför tv-kameror tvingats bekänna brott som han inte hade begått.

I.  Hongkong upprätthåller och värnar yttrandefriheten och publiceringsfriheten. Publicering av allt slags material med kritik mot det kinesiska ledarskapet är lagligt i Hongkong, trots att det är förbjudet i Fastlandskina. Principen ”ett land, två system” garanterar Hongkongs självstyre i förhållande till Peking med avseende på sådana friheter som stadgas i artikel 27 i grundlagen.

J.  I årsrapporten från 2015 om den särskilda administrativa regionen Hongkong betecknar utrikestjänsten och kommissionen fallet med de fem bokförläggarna som den allvarligaste prövningen för Hongkongs grundlag och principen ”ett land, två system” sedan Hongkong åter blev en del av Folkrepubliken Kina 1997. Endast Hongkongs rättsvårdande myndigheter är juridiskt behöriga att se till att lagstiftningen i Hongkong efterlevs.

K.  FN:s kommitté mot tortyr har uttryckt allvarlig oro över de konsekventa rapporterna från olika källor om det fortsatta bruket med olagligt frihetsberövande i icke erkända och inofficiella interneringsanläggningar, de så kallade svarta fängelserna. Kommittén har också uttryckt allvarlig oro över de konsekventa rapporterna om att bruket av tortyr och misshandel fortfarande är djupt rotat i det straffrättsliga systemet, som i alltför stor grad förlitar sig på bekännelser som grund för domar.

L.  Kina har undertecknat men ännu inte ratificerat den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Kina har varken undertecknat eller ratificerat den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden.

M.  Vid det 17:e toppmötet mellan EU och Kina den 29 juni 2015 togs de bilaterala förbindelserna till en ny nivå, och i sin strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati utfäster sig EU att göra mänskliga rättigheter till en central del av sina förbindelser med alla tredjeländer, däribland sina strategiska partner. Det 18:e toppmötet mellan EU och Kina den 12–13 juli 2016 avslutades med ett uttalande om att en ny runda i människorättsdialogen mellan EU och Kina skulle genomföras före utgången av 2016.

1.  Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över ovissheten om var Gui Minhai befinner sig. Parlamentet begär ett omedelbart offentliggörande av detaljerade uppgifter om var han befinner sig, och begär att han omedelbart ska friges på ett säkert sätt och få rätt att meddela sig.

2.  Europaparlamentet noterar med oro påståendena om att Fastlandskinas brottsbekämpande myndigheter verkar i Hongkong. Parlamentet erinrar de kinesiska myndigheterna om att varje eventuell insats av deras brottsbekämpande myndigheter i Hongkong skulle vara oförenlig med principen ”ett land, två system”.

3.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck de relevanta myndigheterna i Thailand, Kina och Hongkong att klarlägga omständigheterna kring försvinnandena i enlighet med rättsstatsprincipen.

4.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna, särskilt godtyckliga gripanden, överlämnanden, framtvingade bekännelser, hemliga interneringar, häktningar i isoleringscell och kränkningar av publikations- och yttrandefriheten. Parlamentet påminner om att redaktörers, journalisters och bloggares oberoende måste tryggas. Parlamentet kräver att kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och de politiska trakasserierna upphör omedelbart.

5.  Europaparlamentet fördömer inskränkningarna och kriminaliseringen av yttrandefriheten, och beklagar djupt de skärpta inskränkningarna av yttrandefriheten. Parlamentet uppmanar den kinesiska regeringen att upphöra med att undertrycka det fria informationsflödet, bland annat genom inskränkningar av internetanvändningen.

6.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den nya lag om it-säkerhet som antogs den 7 november 2016 och som skulle förstärka och institutionalisera censuren och övervakningen av cyberrymden, liksom över den antagna lagen om nationell säkerhet och lagförslaget om terrorismbekämpning. Parlamentet noterar reforminriktade kinesiska juristers och medborgarrättsaktivisters farhågor om att dessa lagar kommer att inskränka yttrandefriheten ytterligare och att självcensuren kommer att tillta.

7.  Europaparlamentet uppmanar Kina att frige, eller dra tillbaka alla anklagelser mot, fredliga regeringskritiker, aktivister mot korruption, jurister och journalister.

8.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att den nya lagen om hantering av utländska icke-statliga organisationer träder i kraft den 1 januari 2017, eftersom denna lag drastiskt skulle hämma verksamheten i det civila samhället i Kina och allvarligt skulle inskränka förenings- och yttrandefriheten i landet, bland annat genom att utländska icke-statliga organisationer som inte har registrerats hos det kinesiska ministeriet för allmän säkerhet förbjuds och provinsavdelningar för allmän säkerhet inte tillåts finansiera kinesiska enskilda personer eller organisationer och genom att kinesiska grupper förbjuds att bedriva ”verksamhet” för, eller med godkännande av, icke‑registrerade utländska icke-statliga organisationer, även sådana som är baserade i Hongkong och Macao. Parlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att skapa ett säkert och rättvist klimat och transparenta processer som tillåter icke-statliga organisationer att verka fritt och effektivt i Kina.

9.  Europaparlamentet understryker Europeiska unionens åtagande att stärka demokratin, inklusive rättsstaten, rättsväsendets oberoende, grundläggande fri- och rättigheter, öppenhet och insyn samt informationsfriheten och yttrandefriheten i Hongkong.

10.  Europaparlamentet uppmanar Kina att utan dröjsmål ratificera den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och underteckna och ratificera den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden.

11.  Europaparlamentet framhåller Europeiska unionens åtagande att stärka rättsstaten, rättsväsendets oberoende samt grundläggande fri- och rättigheter, särskilt öppenhet och insyn samt yttrandefriheten, i alla länder med vilka EU har bilaterala förbindelser. Parlamentet anser att en meningsfull och öppen människorättsdialog som bygger på ömsesidig respekt måste etableras. Parlamentet anser att starka fortlöpande förbindelser mellan EU och Kina måste tillhandahålla en effektiv plattform för en mogen, meningsfull och öppen människorättsdialog som bygger på ömsesidig respekt.

12.  Europaparlamentet vidhåller att handelsförbindelser och ekonomiska förbindelser är viktiga för att främja välståndet på ömse sidor. Parlamentet erinrar om att sådana förbindelser endast kan utvecklas i en anda av uppriktighet och ömsesidig tillit. Parlamentet betonar att respekt för mänskliga rättigheter och för öppenhet och insyn är en beståndsdel i moderna handelsavtal.

13.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck de relevanta EU-institutionerna att agera snabbt och att sätta upp fallet Gui Minhai på dagordningen för nästa människorättsdialog mellan EU och Kina.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Folkrepubliken Kinas regering och parlament samt den särskilda administrativa regionen Hongkongs chefsminister och församling.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0045.
(2) Antagna texter, P8_TA(2015)0458.
(3) Antagna texter, P7_TA(2014)0252.


Situationen för Guarani-Kaiowá i den brasilianska delstaten Mato Grosso do Sul
PDF 248kWORD 45k
Europaparlamentets resolution av den 24 november 2016 om situationen för Guarani-Kaiowá i den brasilianska delstaten Mato Grosso do Sul (2016/2991(RSP))
P8_TA(2016)0445RC-B8-1260/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om behovet att skydda Brasiliens urbefolkningars rättigheter, särskilt resolutionen av den 15 februari 1996 om kränkning av ursprungsfolkens konstitutionella rättigheter i Brasilien(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 oktober 1995 om situationen för ursprungsbefolkningen i Brasilien(2),

–  med beaktande av FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter, antagen av generalförsamlingen den 13 september 2007,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna av den 10 december 1948,

–  med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling från september 2015,

–  med beaktande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och FN:s Global Compact-initiativ,

–  med beaktande av ILO:s konvention om ursprungsfolk och stamfolk (konvention 169), som antogs den 27 juni 1989 och undertecknats av Brasilien,

–  med beaktande av uttalandet av den 9 augusti 2016 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, på Internationella dagen för världens urbefolkningar,

–  med beaktande av FN:s förklaring om försvarare av de mänskliga rättigheterna från 1998, EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare och det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR),

–  med beaktande av rapporten från FN:s särskilda rapportör om urbefolkningars rättigheter, Victoria Tauli Corpuz, om hennes besök i Brasilien den 7–17 mars 2016 (A/HRC/33/42/Add.1),

–  med beaktande av 2016 års rapport från urbefolkningarnas missionärsråd (CIMI),

–  med beaktande av uttalandena från EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter under människorättsdialogen mellan EU och Brasilien,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I den nuvarande brasilianska konstitutionen från 1988, som förhandlades fram med urbefolkningarna, erkänns dessa folkgruppers rätt att bevara sina kulturella traditioner och deras ursprungsrätt till sina förfäders territorier. Det är statens skyldighet att reglera och skydda denna rättighet.

B.  Enligt FN:s särskilda rapportör om urbefolkningars rättigheter har det under de senaste åtta åren kommit rapporter om en oroväckande brist på framsteg i fråga om att genomföra FN:s rekommendationer och lösa långvariga problem av stor betydelse för urbefolkningarna i Brasilien, såsom erkännandet av deras territorier, liksom en oroande tillbakagång när det gäller skyddet av urbefolkningars rättigheter.

C.  Under de senaste 14 åren har – enligt officiella uppgifter från det särskilda sekretariatet för urbefolkningarnas hälsa (SESAI) och sjukvårdsdistriktet för urbefolkningar i Mato Grosso do Sul (DSEI-MS) om mord på urbefolkningen Guarani-Kaiowá i delstaten Mato Grosso do Sul – minst 400 personer och 14 ledare ur urbefolkningen mördats, bland annat Simiao Vilharva och Clodiodi de Souza, i sina försök att återkräva sina förfäders marker genom fredliga protester.

D.  Enligt den nationella undersökningen av urbefolkningarnas hälsa och nutrition i Brasilien, som genomfördes 2008–2009, uppgick den kroniska undernäringen bland barnen i urbefolkningarna till 26 procent, jämfört med ett genomsnitt på 5,9 procent bland övriga barn. Enligt färska undersökningar av FIAN Brasilien och urbefolkningarnas missionärsråd (CIMI) lider 42 procent av människorna i folkgrupperna Guarani och Kaiowá av kronisk undernäring.

E.  Den otillräckliga tillgången till lämplig hälso- och sjukvård, utbildning och sociala tjänster och den uteblivna gränsdragningen till urbefolkningarnas landområden har haft en påverkan på självmorden bland unga och spädbarnsdödligheten. Under de senaste 15 åren har minst 750 personer, mestadels ungdomar, begått självmord, och mer än 600 barn under fem års ålder har dött, de flesta på grund av lätt behandlingsbara sjukdomar som kan förebyggas.

F.  98,33 procent av urbefolkningarnas landområden i Brasilien ligger i Amazonasregionen, där urbefolkningarna hjälper till att bevara den biologiska mångfalden i regionen och därmed spelar en roll för att förebygga klimatförändringar. Enligt studien Toward a Global Baseline of Carbon Storage in Collective Lands: An Updated Analysis of Indigenous Peoples’ and Local Communities’ Contributions to Climate Change Mitigation (”Mot en global referensnivå för lagring av koldioxid i kollektiv mark: en uppdaterad analys av urbefolkningars och lokalsamhällens bidrag till begränsningen av klimatförändringarna”) av Rights and Resources Initiative, Woods Hole Research Center och World Resources Institute, publicerad den 1 november 2016, kan utvidgningen av urbefolkningars markrättigheter spela en viktig roll för att skydda skogarna, den biologiska mångfalden och ekosystemen.

G.  Det federala civilministeriet och den nationella stiftelsen för stöd till urbefolkningar (Funai) undertecknade 2007 ett så kallat åtagande om anpassning av uppförande (Termo de Ajustamento de Conduta, TAC) i syfte att identifiera och avgränsa 36 territorier tillhörande folkgruppen Guarani-Kaiowá i Mato Grosso do Sul senast 2009.

H.  Det pågår ett antal initiativ till reform, tolkning och tillämpning av den brasilianska federala konstitutionen, och de eventuella ändringarna skulle kunna äventyra de rättigheter som urbefolkningarna tillerkänns i konstitutionen.

1.  Europaparlamentet erkänner det långvariga partnerskapet mellan EU och Brasilien, som bygger på ömsesidigt förtroende och respekt för demokratiska principer och värden. Parlamentet berömmer den brasilianska regeringen för framsteg i frågor såsom Funais konstruktiva roll, en rad beslut av den federala högsta domstolen för att förhindra vräkningar, flera insatser för att genomföra differentierade tjänster på områdena hälsa och utbildning, de betydande framstegen med gränsdragning i Amazonasregionen, anordnandet av den första nationella konferensen om urbefolkningspolitik samt inrättandet av det nationella rådet för urbefolkningspolitik.

2.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt våldet mot urbefolkningarna i Brasilien och beklagar djupt fattigdomen och den rådande människorättssituationen för folkgruppen Guarani-Kaiowá i Mato Grosso do Sul.

3.  Europaparlamentet uppmanar de brasilianska myndigheterna att omedelbart vidta åtgärder för att skydda urbefolkningarnas säkerhet och se till att det görs oberoende utredningar av morden och överfallen på urbefolkningar i deras försök att försvara sina mänskliga och territoriella rättigheter, så att förövarna kan ställas inför rätta.

4.  Europaparlamentet påminner de brasilianska myndigheterna om deras ansvar att till fullo upprätthålla och tillämpa bestämmelserna i landets konstitution om skydd av individuella rättigheter och om minoriteters och värnlösa etniska gruppers rättigheter med avseende på folkgruppen Guarani-Kaiowá.

5.  Europaparlamentet påminner de brasilianska myndigheterna om deras skyldighet att iaktta internationella människorättsnormer i fråga om urbefolkningar, vilket särskilt krävs av Brasiliens federala konstitution och lag 6.001/73 om ”indianstadgan”.

6.  Europaparlamentet erkänner den brasilianska federala högsta domstolens roll för att fortsätta att skydda urbefolkningarnas ursprungliga och konstitutionella rättigheter, och uppmanar det nationella rådet att utveckla mekanismer och åtgärder som bättre skyddar sårbara befolkningars behov.

7.  Europaparlamentet uppmanar de brasilianska myndigheterna att fullt ut genomföra rekommendationerna från FN:s särskilda rapportör om urbefolkningars rättigheter efter hennes besök i Brasilien i mars 2016.

8.  Europaparlamentet uppmanar de brasilianska myndigheterna att utarbeta en arbetsplan för att prioritera slutförandet av gränsdragningen till alla territorier som Guarani‑Kaiowá gör anspråk på och att skapa tekniska och operativa förutsättningar för detta arbete, med tanke på att många mord beror på repressalier i samband med återtagande av förfädernas mark.

9.  Europaparlamentet rekommenderar att de brasilianska myndigheterna ger Funai en tillräcklig budget och förser stiftelsen med de resurser som behövs för att tillhandahålla de grundtjänster som urbefolkningarna förlitar sig på.

10.  Europaparlamentet uttrycker oro över den föreslagna ändringen av konstitutionen 215/2000 (PEC 215), som möter hårt motstånd bland Brasiliens urbefolkningar, eftersom den, om den godkänns, kommer att hota urbefolkningarnas markrättigheter genom att göra det möjligt för indianfientliga intressen med koppling till jordbruks-, skogs-, gruv- och energiindustrin att blockera erkännandet av nya territorier för urbefolkningarna. Parlamentet är starkt övertygat om att företag måste hållas ansvariga för alla miljöskador och brott mot de mänskliga rättigheterna som de är ansvariga för, och att EU och medlemsstaterna bör upprätthålla detta som en grundläggande princip genom att göra det till en bindande bestämmelse i all handelspolitik.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Brasiliens president och regering, talmannen i Brasiliens nationalkongress, medordförandena i den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika samt Förenta nationernas permanenta forum för frågor som rör urbefolkningar.

(1) EGT C 65, 4.3.1996, s. 164.
(2) EGT C 287, 30.10.1995, s. 202.


Fallet Ildar Dadin, samvetsfånge i Ryssland
PDF 167kWORD 46k
Europaparlamentets resolution av den 24 november 2016 om fallet Ildar Dadin, samvetsfånge i Ryssland (2016/2992(RSP))
P8_TA(2016)0446RC-B8-1261/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare betänkanden, rekommendationer och resolutioner om Ryssland, särskilt rekommendationen av den 23 oktober 2012 om att införa gemensamma visumrestriktioner för ryska tjänstemän som är inblandade i fallet Sergej Magnitskij(1), resolutionerna av den 13 juni 2013 om rättsstatsprincipen i Ryssland(2), av den 13 mars 2014 om Ryssland: domarna mot demonstranter som deltog i händelserna på Bolotnajatorget(3), av sin rekommendation till rådet av den 2 april 2014 om att införa gemensamma visumrestriktioner för ryska tjänstemän som är inblandade i fallet Sergej Magnitskij(4), samt av sina resolutioner av den 23 oktober 2014 om upplösning av den icke-statliga organisationen Memorial (vinnare av Sacharovpriset 2009) i Ryssland(5), av den 12 mars 2015 om mordet på den ryske oppositionsledaren Boris Nemtsov och den demokratiska situationen i Ryssland(6), av den 10 juni 2015 om läget avseende förbindelserna mellan EU och Ryssland(7) och av den 10 september 2015 om Ryssland, i synnerhet fallet Eston Kohver, Oleh Sentsov och Oleksandr Koltjenko(8),

–  med beaktande av resultatet av toppmötet mellan EU och Ryssland den 3–4 juni 2013 och människorättssamrådet den 19 maj 2013,

–  med beaktande av den ryska författningen, i synnerhet artikel 29, som skyddar yttrandefriheten, och artikel 31, som omfattar rätten att hålla fredliga sammankomster,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I början av december 2015 dömdes den ryska oppositionsaktivisten Ildar Dadin till tre års fängelse för att ha anordnat en rad fredliga demonstrationer och sammankomster mot krig och blev därmed den första personen i Ryssland att dömas enligt en hård lag om allmänna sammankomster, som antogs 2014.

B.  Ildar Dadin dömdes till tre års fängelse, vilket gick utöver åklagarsidans rekommenderade dom på två år. Domen mildrades efter överklagande till två och ett halvt år.

C.  Under sitt pågående fängelsestraff har Dadin enligt uppgift vid upprepade tillfällen utsatts för tortyr, misshandel, omänsklig behandling och mordhot i de ryska myndigheternas förvar, i fångkoloni nummer 7 i Karelen.

D.  Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har godkänt begäran från Dadins advokat och ålagt Ryssland att garantera en ändamålsenlig utredning, flytta Dadin till en annan kriminalvårdsanstalt och säkerställa att han kan kommunicera med sitt juridiska ombud.

E.  Fallet Ildar Dadin är inte unikt. Trovärdiga människorättsrapporter pekar på en systematisk användning av tortyr, misshandel och omänsklig behandling i det ryska straffrättssystemet. De som begår och bär ansvaret för tortyr och övergrepp i dessa fängelser eller i kriminalvårds- och förvarsanläggningar går ofta ostraffade.

F.  Den 3 november 2016 framförde Europarådets generalsekreterare, Thorbjørn Jagland, sin oro över uppgifterna om misshandeln av Dadin för Rysslands justitieminister, Alexander Konovalov.

G.  Antalet politiska fångar i Ryssland har avsevärt ökat de senaste åren och ligger nu enligt Memorials människorättscentrum på 102, bland dem Alexander Kostenko Fedorovic, Ivan Nepomnyaschih, Dmitry Buchenkov, Vladimir Ionov, Maxim Panfilov m.fl. 2015 fann man att Ryssland hade kränkt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna 109 gånger, med andra ord mer än något annat land.

H.  197 dödsfall i polisförvar rapporterades 2015, varav 109 efter en ”plötslig försämring av hälsotillståndet” och 62 självmord, som tyder på utbredda övergrepp, tortyr och misshandel av frihetsberövade i det ryska straffrättssystemet.

I.  Den 26 oktober 2016 dömde en domstol i Moskva Yuriy Levada Analytical Centre (Levada Centre) – en av de tre främsta organisationer som studerar folkopinionen i Ryssland – att betala böter på 300 000 rubel, eftersom den hade underlåtit att registrera sig som ”utländsk agent”.

J.  President Putin har nyligen undertecknat en order enligt vilken Ryssland hädanefter vägrar att delta i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC). I ett uttalande beskrev Rysslands utrikesministerium ICC:s arbete som ”ineffektivt och ensidigt” och uttryckte oro över dess utredning av händelserna i Sydossetien i augusti 2008. ICC:s åklagare har offentliggjort en rapport på domstolens webbplats i vilken man konstaterar att ”Rysslands ockupation har åtföljts av trakasserier och hot mot krimtatarerna”.

K.  I oktober 2016 beslutade FN:s råd för mänskliga rättigheter att inte återvälja Ryssland som medlem, efter det att över 80 människorättsorganisationer och internationella biståndsorganisationer hade undertecknat en skrivelse där man vädjade till FN:s medlemmar att blockera valet av Ryssland till detta organ.

1.  Europaparlamentet kräver att Ildar Dadin och alla dem som sitter frihetsberövade på falska eller ogrundade anklagelser eller för att ha utnyttjat sin rätt till yttrande- och mötesfrihet omedelbart och ovillkorligen släpps fria.

2.  Europaparlamentet är djupt oroat över att Rysslands strafflag har ändrats genom en artikel som inför nya restriktioner för allmänna sammankomster och fastställer att sådana sammankomster kan betraktas som en brottslig handling.

3.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen de ryska myndigheterna att göra en noggrann och transparent utredning av Ildar Dadins anklagelser om tortyr och misshandel, med deltagande av oberoende människorättsexperter. Parlamentet efterlyser en oberoende utredning av anklagelserna om tortyr, övergrepp och kränkande och omänsklig behandling som ska ha utförts av statliga tjänstemän i ryska förvarsanläggningar, arbetsläger och fängelser.

4.  Europaparlamentet uppmanar i detta hänseende Ryssland att göra en noggrann granskning av sitt straffrättssystem i syfte att genomföra en djupgående reform av systemet och att fullt ut genomföra de normer som man kommit överens om enligt relevanta internationella konventioner.

5.  Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med dem som arresterats i Ryssland och de tillfälligt ockuperade områdena i Ukraina, inbegripet krimtatarerna, på falska och ogrundade anklagelser, och kräver att de omedelbart släpps fria.

6.  Europaparlamentet påminner Ryssland om vikten av att helt och hållet fullgöra sina internationella rättsliga skyldigheter, som medlem av Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, och respektera grundläggande mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen såsom fastslås i olika internationella fördrag och avtal som Ryssland har undertecknat och är part i. Parlamentet understryker att Ryssland endast kan anses som en tillförlitlig partner inom internationellt samarbete om landet fullgör sina skyldigheter enligt folkrätten. Parlamentet uttrycker i detta hänseende sin oro över det presidentdekret genom vilket Ryssland drar sig ur Romstadgan för ICC.

7.  Europaparlamentet uppmanar Rysslands regering att vidta konkreta och omedelbara åtgärder för att efterleva alla Europadomstolens domar mot Ryssland. Parlamentet beklagar i detta hänseende att Ryssland, i ny lagstiftning som antogs i december 2015, har gett sin författningsdomstol befogenhet att upphäva Europadomstolens domar.

8.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen rådet att utveckla en enhetlig politik gentemot Ryssland som förpliktigar EU:s 28 medlemsstater och EU-institutionerna till ett starkt gemensamt budskap om vilken roll de mänskliga rättigheterna ska spela i förbindelserna mellan EU och Ryssland och respekten för folkrätten. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att, tillsammans med Europeiska utrikestjänsten och kommissionen, ta fram en väsentlig och konkret strategi till stöd för det ryska civilsamhället och dess organisationer, genom att tillämpa det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter.

9.  Europaparlamentet uppmanar rådet att anta en rad riktade sanktioner för att bestraffa dem som gjort sig skyldiga till misshandeln av Ildar Dadin och andra människorättsaktivister.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska utrikestjänsten, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa och till presidenten, regeringen och parlamentet i Ryska federationen.

(1) EUT C 68 E, 7.3.2014, s. 13.
(2) EUT C 65, 19.2.2016, s. 150.
(3) Antagna texter, P7_TA(2014)0253.
(4) Antagna texter, P7_TA(2014)0258.
(5) EUT C 274, 27.7.2016, s. 21.
(6) EUT C 316, 30.8.2016, s. 126.
(7) EUT C 407, 4.11.2016, s. 35.
(8) Antagna texter, P8_TA(2015)0314.


Makroekonomiskt stöd till Jordanien ***I
PDF 246kWORD 43k
Resolution
Text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 november 2016 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ytterligare makroekonomiskt stöd till Hashemitiska konungariket Jordanien (COM(2016)0431 – C8-0242/2016 – 2016/0197(COD))
P8_TA(2016)0447A8-0296/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0431),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 212 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0242/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets gemensamma uttalande som antogs tillsammans med Europaparlamentets och rådets beslut nr 778/2013/EU av den 12 augusti 2013 om ytterligare makroekonomiskt stöd till Georgien(1),

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för utrikesfrågor och skrivelsen från budgetutskottet,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 4 november 2016, att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A8-0296/2016).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 24 november 2016 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2016/… om ytterligare makroekonomiskt stöd till Hashemitiska konungariket Jordanien

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2016/2371.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Gemensamt uttalande av Europaparlamentet, rådet och kommissionen

Mot bakgrund av de finanspolitiska utmaningar och extraordinära omständigheter som Jordanien står inför till följd av att landet hyser mer än 1,3 miljoner syrier, kommer kommissionen att under 2017, vid behov, överlämna ett nytt förslag om att utvidga och öka det makroekonomiska stödet till Jordanien, när det andra makroekonomiska stödet slutförts och förutsatt att de sedvanliga villkoren för denna typ av bistånd, däribland en uppdaterad bedömning från kommissionen av Jordaniens externa finansieringsbehov, är uppfyllda. Detta avgörande stöd till Jordanien skulle hjälpa landet att upprätthålla makroekonomisk stabilitet samtidigt som man bibehåller framstegen på utvecklingsområdet och fortsätter med landets reformagenda.

(1) EUT L 218, 14.8.2013, s. 15.


Verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut ***I
PDF 242kWORD 53k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 november 2016 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (omarbetning) (COM(2014)0167 – C7-0112/2014 – 2014/0091(COD))
P8_TA(2016)0448A8-0011/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande – omarbetning)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2014)0167),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 53, 62 och 114.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0112/2014),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från den nederländska andra kammaren som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 10 juli 2014(1),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(2),

–  med beaktande av skrivelsen av den 4 september 2014 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för ekonomi och valutafrågor i enlighet med artikel 104.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 30 juni 2016 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 104 och 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0011/2016), och av följande skäl:

A.  Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller kommissionens förslag inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 24 november 2016 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/… om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (omarbetning)

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2016/2341.)

(1) EUT C 451, 16.12.2014, s. 109.
(2) EGT C 77, 28.3.2002, s. 1.


Situationen i Syrien
PDF 180kWORD 49k
Europaparlamentets resolution av den 24 november 2016 om situationen i Syrien (2016/2933(RSP))
P8_TA(2016)0449RC-B8-1249/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Syrien, bland annat resolutionen av den 6 oktober 2016(1),

–  med beaktande av principerna i FN-stadgan,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av Genèvekonventionerna från 1949 och tilläggsprotokollen till dem,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner om IS/Daish och al-Nusrafronten och av resolutionerna om konflikten i Arabrepubliken Syrien, särskilt resolutionerna 2118 (2013), 2139 (2014), 2165 (2014), 2191 (2014), 2199 (2015), 2254 (2015), 2258 (2015) och 2268 (2016),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 17 oktober 2016 och Europeiska rådets slutsatser av den 18 och 19 februari 2016 och den 20 och 21 oktober 2016,

–  med beaktande av uttalandena från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, och kommissionsledamoten med ansvar för humanitärt bistånd och civilskydd, Christos Stylianides, av den 16 september 2016 om Syrien, av den 20 september 2016 om flyganfallen på FN:s och syriska Röda halvmånens konvoj med humanitärt bistånd, av den 24 september 2016 om situationen i Aleppo, av den 2 oktober 2016 om ett initiativ för humanitär katastrofhjälp till Aleppo och av den 25 oktober 2016 om det trängande behovet av att humanitärt bistånd kommer fram till Aleppo,

–  med beaktande av rapporterna från den oberoende internationella undersökningskommissionen för Arabrepubliken Syrien, vilken inrättats av FN:s råd för mänskliga rättigheter, och av människorättsrådets resolutioner av den 27 september 2016 och den 21 oktober 2016 om Arabrepubliken Syrien,

–  med beaktande av uttalandet av den 17 november 2016 från vice ordföranden/den höga representanten, Federica Mogherini, om Ryssland och Internationella brottmålsdomstolen,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Efter sex år av konflikt, extremt våld och brutalitet i Syrien har mer än 400 000 människor dött, och mer än 13 miljoner människor är i behov av humanitärt bistånd. 8,7 miljoner människor förväntas vara fördrivna inom Syrien 2016, och 4,8 miljoner människor har flytt från landet.

B.  Striderna och bombanfallen fortsätter med oförminskad styrka i Syrien, och den humanitära situationen har försämrats ytterligare. Aleppo är den syriska konfliktens epicentrum, men striderna fortsätter även i Hama, Idlib, nordvästra Syrien, förorterna till Damaskus och Dayr az-Zawr. Över fyra miljoner människor bor i belägrade städer och svårtillgängliga områden, där den oumbärliga infrastrukturen för vatten och el har förstörts. Trots de avbrott av humanitära skäl som ensidigt utlysts av Assadregimen och Ryssland lider befolkningen i östra Aleppo och andra belägrade städer, såsom den rebellstyrda staden Zabadini och de regeringskontrollerade byarna Kefraya och Foua i Idlib-provinsen, allvarlig brist på baslivsmedel och medicinska förnödenheter. Sedan juli 2016 har inget humanitärt bistånd kommit fram till de belägrade delarna av östra Aleppo.

C.  Det råder en ständig hälsokris i Aleppo och runtom i Syrien. Enligt Unicef saknar över två tredjedelar av syrierna i området regelbunden tillgång till vatten, och inemot sex miljoner barn behöver akut livräddande bistånd.

D.  Samtliga parter i konflikten har gjort sig skyldiga till allvarliga kränkningar av internationell människorättslagstiftning och humanitär rätt – men allvarligast är de som begåtts av Assadregimen med uppbackning från Ryssland och Iran – bland annat genom att använda urskillningslösa vapen, brandbomber, tunnbomber och bunkerknäckare i civila områden och ämnen som finns med på förteckningen över kemiska vapen i konventionen om förbud mot utveckling, produktion, lagring och användning av kemiska vapen samt om deras förstöring. Försiktighets- och proportionalitetsprinciperna har inte respekterats. Civila områden, skolor, sjukhus, biståndsarbetare och flyktingläger har avsiktligen angripits. Krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten får inte gå ostraffade.

E.  Den oberoende internationella undersökningskommissionen för Arabrepubliken Syrien har, liksom olika människorättsgrupper, samlat in bevis för att Syriens regering berövat minst 200 000 människor deras frihet och håller dem internerade under omänskliga villkor. Tusentals syrier har under de senaste åren dött av tortyr och sjukdomar när de hållits internerade av Syriens regering. Det är mycket vanligt med påtvingade försvinnanden och ohygglig misshandel av fångar. De syriska myndigheterna har sökt hemlighålla uppgifterna om sina förvarsanläggningar och inte låtit internationellt erkända övervakare av sådana anläggningar få tillträde till dem. Internationella rödakorskommittén (ICRC) har sedan 2011 fått besöka endast ett fåtal fängelser.

F.  Världen har gång på gång förfärats över de grymheter som IS/Daish och andra jihadistgrupper gjort sig skyldiga till, såsom användningen av brutala avrättningar och obeskrivligt sexuellt våld, bortföranden, tortyr, tvångsomvändelser och kvinno- och barnslaveri. Barn har rekryterats och använts i terroristattacker. IS/Daish kontrollerar fortfarande stora delar av Syrien och Irak. IS/Daish begår folkmord på religiösa och etniska minoriteter, extrem tortyr och kulturarvsförstörelse. Det finns anledning till allvarlig oro över välbefinnandet hos den befolkning som IS/Daish för närvarande kontrollerar och över risken att de används som mänskliga sköldar under befrielsen.

G.  Jabhat Fatah al-Sham, tidigare känd som al-Nusrafronten, den grupp i Syrien som är knuten till al-Qaida, är en terroristorganisation som avvisar förhandlingar om en politisk övergång och en inkluderande demokratisk framtid för Syrien.

H.  Syrien har undertecknat men inte ratificerat Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen. FN:s generalsekreterare, Ban Ki-moon, har upprepade gånger uppmanat FN:s säkerhetsråd att hänskjuta situationen i Syrien till Internationella brottmålsdomstolen. Ryssland och Kina blockerar alla framsteg för att uppnå ansvarsskyldighet i Syrien genom att lägga in sitt veto mot en säkerhetsrådsresolution som skulle ge domstolen mandat att utreda de fruktansvärda förbrytelser som begåtts under Syrienkonflikten. Den 16 november 2016 beslutade Ryssland att återkalla sitt undertecknande av Romstadgan. Denna brist på ansvarsskyldighet leder till fler grymheter och försvårar lidandet för offren.

I.  Alla länder och konfliktparter måste påminnas om sina åtaganden i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 2254 (2015), framför allt att de måste inställa alla angrepp på civilpersoner och civil infrastruktur och se till att det humanitära biståndet kommer fram inom hela landet. EU måste använda alla sina instrument, också restriktiva åtgärder, för att få alla parter att följa den nyssnämnda resolutionen.

J.  EU är en av de viktigaste bidragsgivarna till humanitärt bistånd för människor som flyr från det exempellösa våldet och förstörelsen i Syrien. Bristen på internationell enighet gör det väsentligt svårare att uppnå en förhandlingslösning på kriget i Syrien.

1.  Europaparlamentet uttrycker återigen stor oro över de fortsatta stridigheterna, bombanfallen och den förvärrade humanitära situationen i Syrien. Parlamentet fördömer med eftertryck alla angrepp mot civilbefolkningen och den civila infrastrukturen, de fortsatta belägringarna i Syrien och att humanitär hjälp inte tillåts nå de syrier som lider nöd. Parlamentet uppmanar samtliga parter att obehindrat och fortlöpande låta biståndsarbetare och leveranser av livsviktiga förnödenheter komma in i området, framför allt till orter som är belägrade eller svårtillgängliga. Parlamentet betonar att avsiktlig utsvältning av befolkningen är förbjuden enligt internationell humanitär rätt och uppmanar eftertryckligen samtliga parter att omedelbart tillåta medicinska evakueringar från östra Aleppo och alla andra belägrade områden.

2.  Europaparlamentet fördömer kraftigt de grymheter och utbredda kränkningar av mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt som begås av Assadregimens styrkor med stöd av Ryssland och Iran, liksom de människorättsbrott och kränkningar av internationell humanitär rätt som icke-statliga väpnade terroristgrupper, särskilt IS/Daish, Jabhat Fatah al-Sham/al-Nusrafronten och andra jihadistgrupper, ligger bakom.

3.  Europaparlamentet kräver ett omedelbart stopp för bombningarna och de urskillningslösa attackerna på civila. Parlamentet understryker att samtliga parter måste ägna maximal uppmärksamhet åt, och vidta alla lämpliga åtgärder för, att skydda civila, oberoende av deras etniska identitet, religion eller trosuppfattning. Parlamentet fördömer med eftertryck de många raketer som de väpnade oppositionsgrupperna urskillningslöst avfyrat mot civila förorter i västra Aleppo. Parlamentet betonar att många civila, även barn, har rapporterats skadade och döda. Parlamentet uppmanar samtliga parter i konflikten att vidta alla lämpliga åtgärder för att skydda civila, i överensstämmelse med internationell rätt, bland annat genom att sluta attackera civila inrättningar såsom sjukhus, skolor och vattenpumpstationer, omedelbart demilitarisera sådana anläggningar, undvika att inrätta militära positioner i tätbefolkade områden och möjliggöra evakuering av sårade och samtliga civila som vill lämna belägrade områden. Parlamentet understryker att den syriska regimen har det huvudsakliga ansvaret för att skydda den syriska befolkningen.

4.  Europaparlamentet uppskattar de humanitära biståndsarbetarnas insatser för att tillhandahålla nödvändigt bistånd, livsmedel, vatten och läkemedel till dem som fångats i konflikten, och uppmanar med kraft alla parter i konflikten att garantera biståndsorganisationerna ett säkert och obehindrat tillträde till de civila som drabbats av kriget.

5.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att fullt ut stödja FN och Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) i deras fortsatta arbete med att undersöka om kemiska vapen använts i Syrien och att alla konfliktparter förstört dessa vapen. Parlamentet insisterar på att de som bär ansvaret för användningen av kemiska vapen måste ställas till svars. Parlamentet stöder förlängningen av mandatet för den gemensamma utredningsmekanismen inom FN och OPCW, vars syfte är att fastställa vem som bär ansvaret för användningen av kemiska vapen i Syrien.

6.  Europaparlamentet uttrycker oro över det olaga frihetsberövandet, tortyren, misshandeln, det påtvingade försvinnandet och dödandet av fångar i regimens fängelser och hemliga förvarsanläggningar som drivs av utlandsstödda milisgrupper. Parlamentet uppmanar de syriska myndigheter som har hand om dessa förvarsanläggningar att stoppa alla avrättningar och all omänsklig behandling.

7.  Europaparlamentet kräver att de personer som är godtyckligt frihetsberövade omedelbart friges och att bruket av tortyr och annan misshandel samt påtvingade försvinnanden upphör, i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 2139 av den 22 februari 2014. Parlamentet kräver omedelbart och obehindrat tillträde för internationella övervakare av frihetsberövanden – t.ex. Internationella rödakorskommittén (ICRC) – så att de kan övervaka situationen för alla frihetsberövade personer i Syrien och ge deras anhöriga information och stöd.

8.  Europaparlamentet påminner om sitt skarpa fördömande av de grymheter som begåtts av Assadregimen, IS/Daish, Jabhat Fatah al-Sham/al-Nusra och andra terroristorganisationer, vilka är att beteckna som grova krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Parlamentet stöder uppmaningen från kvintetten (USA, Frankrike, Tyskland, Italien och Förenade kungariket) och vice ordföranden/den höga representanten till alla väpnade grupper som strider i Syrien att stoppa allt samarbete med Jabhat Fatah al-Sham. Parlamentet understryker vikten av att en gång för alla strypa IS/Daishs tillgång till finansiering av sin verksamhet samt att gripa utländska kombattanter och stoppa tillströmningen av vapen till jihadistgrupper. Parlamentet uppmanar den syriska oppositionen att tydligt ta avstånd från sådana extremister och ideologier. Parlamentet påminner om att arbetet bör inriktas på att besegra IS/Daish och andra terroristgrupper som är uppförda på FN:s förteckning. Parlamentet efterlyser insatser för att förhindra att enskilda personer, grupper, företag och enheter knutna till terroristgrupper som är uppförda på FN:s förteckning får materiellt och ekonomiskt stöd.

9.  Europaparlamentet upprepar att det måste bli konsekvenser för och ett ansvar måste utkrävas av dem som gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Parlamentet betonar att de som begår brott mot religiösa, etniska grupper och andra grupper och minoriteter också bör ställas inför rätta. Parlamentet förblir övertygat om att det varken går att få till stånd en effektiv konfliktlösning eller hållbar fred i Syrien om inte ansvarsskyldighet utkrävs för de brott som begåtts. Frågan om ansvarsskyldighet för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten bör inte politiseras. Skyldigheten att under alla omständigheter följa internationell humanitär rätt gäller alla parter i konflikten, och personer som begår sådana brott måste vara medvetna om att de förr eller senare kommer att ställas inför rätta.

10.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU och medlemsstaterna att se till att de som gjort sig skyldiga till kränkningar av internationell människorättslagstiftning och humanitär rätt ställs inför rätta genom lämpliga, opartiska internationella straffrättsliga mekanismer eller i nationella domstolar och genom tillämpning av principen om universell jurisdiktion. Parlamentet upprepar sitt stöd för hänskjutande av Syrienmålet till Internationella brottmålsdomstolen, men uppmanar – mot bakgrund av säkerhetsrådets oförmåga att överlägga om denna fråga – på nytt EU och dess medlemsstater att leda insatserna inom FN:s generalförsamling och undersöka möjligheten att inrätta en brottmålsdomstol för krigsförbrytelser som begåtts i Syrien, i väntan på ett hänskjutande till Internationella brottmålsdomstolen. För att främja försoning när konflikten väl är över understryker parlamentet vikten av ett syriskt egenansvar för processen.

11.  Europaparlamentet välkomnar och understryker att lokala och internationella organisationer i det civila samhället har en mycket viktig uppgift att fylla när det gäller att dokumentera krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och andra kränkningar, däribland kulturarvsförstörelse. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att ge ytterligare och fullständigt stöd till dessa aktörer.

12.  Europaparlamentet beklagar djupt beslutet från Rysslands president, Vladimir Putin, att dra sig ur Internationella brottmålsdomstolen, och konstaterar samtidigt att den ryska federationen i själva verket aldrig har ratificerat Romstadgan och att tidpunkten för beslutet undergräver landets trovärdighet och leder till slutsatser om dess engagemang för internationell rättskipning.

13.  Europaparlamentet välkomnar rådets slutsatser av den 17 oktober 2016 om Syrien och Europeiska rådets slutsatser av den 20 och 21 oktober 2016 om Syrien. Parlamentet ställer sig bakom EU:s uppmaning till ett upphörande av samtliga militära flygningar över staden Aleppo, ett omedelbart upphörande av stridigheterna övervakat genom en kraftfull och transparent mekanism, upphävande av belägringarna, samt beviljande från samtliga parters sida av fullständigt, obehindrat och hållbart tillträde för humanitär hjälp i hela landet.

14.  Europaparlamentet välkomnar översynen av EU:s restriktiva åtgärder mot Syrien och de personer som delar ansvaret för förtrycket av landets civilbefolkning. Parlamentet betonar att EU bör överväga alla tillgängliga alternativ, inbegripet ett flygförbud över Aleppo, för att fastställa konsekvenser av de mest avskyvärda människorättskränkningarna för samtliga förövare om grymheterna och den tydligt bristande respekten för humanitär rätt fortsätter.

15.  Europaparlamentet kräver att alla respekterar de rättigheter som etniska och religiösa minoriteter har i Syrien, däribland kristna, att bo kvar i sitt historiska och traditionella hemland under förhållanden som präglas av värdighet, jämlikhet och säkerhet, och att fullständigt och fritt få utöva sin religion och sin tro, utan någon form av tvång, våld eller diskriminering. Parlamentet stöder en interreligiös dialog i syfte att främja ömsesidig förståelse och motverka fundamentalism.

16.  Europaparlamentet vädjar till samtliga medlemmar i den internationella stödgruppen för Syrien att återuppta förhandlingarna för att underlätta en stabil vapenvila och intensifiera arbetet för en långsiktig politisk lösning i Syrien. Parlamentet betonar att regionala aktörer, i synnerhet grannländer, har ett särskilt ansvar.

17.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till vice ordföranden/den höga representanten att förnya ansträngningarna för att uppnå en gemensam EU-strategi för Syrien. Parlamentet välkomnar och stöder helhjärtat de senaste diplomatiska initiativen från vice ordföranden/den höga representanten, Federica Mogherini, i enlighet med Europeiska rådets mandat, för att få parterna i konflikten att återvända till förhandlingsbordet och återuppta den politiska processen i Genève. Parlamentet noterar med intresse de regionala samtal som hon hållit med Iran och Saudiarabien och anser att hennes arbete har ett mervärde och är ett viktigt bidrag till insatserna från FN:s särskilda sändebud, Staffan de Mistura. Parlamentet uppmanar med kraft alla konfliktparter att så snart som möjligt återuppta och intensifiera de politiska förhandlingarna, i avvaktan på ett nytt och stabilt avtal om vapenvila, där det bör ingå föreskrifter för att säkerställa övergångsrättvisa i Syrien efter konflikten. Parlamentet betonar att dessa fredssamtal bör leda till ett slut på stridigheterna och till en politisk övergång i Syrien som står under syrisk ledning och som Syrien upplever som sin egen. Parlamentet betonar den roll som EU kan spela i återuppbyggnaden efter konflikten och i försoningsprocessen.

18.  Europaparlamentet upprepar sitt fulla stöd för EU:s pågående humanitära initiativ för Aleppo och uppmanar eftertryckligen samtliga parter att underlätta genomförandet av det.

19.  Europaparlamentet välkomnar partnerskapsprioriteringarna och pakterna med Jordanien för perioden 2016–2018 respektive Libanon för perioden 2016–2020. Parlamentet noterar att pakterna är den ram genom vilken de ömsesidiga åtagandena som ingicks vid Londonkonferensen den 4 februari 2016 om stöd till Syrien och dess grannländer omsätts i handling. Parlamentet noterar de växande ekonomiska behoven och den ihållande bristen på finansiering av humanitärt bistånd till Syriens grannländer. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att infria sina löften och att ge välbehövligt stöd till FN, dess fackorgan och övriga humanitära aktörer, så att de miljontals syrier som är flyktingar både i och utanför landet kan få humanitärt bistånd.

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, EU-medlemsstaternas regeringar och parlament, FN, medlemmarna i den internationella stödgruppen för Syrien samt alla parter i konflikten.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0382.


Förbindelserna mellan EU och Turkiet
PDF 159kWORD 40k
Europaparlamentets resolution av den 24 november 2016 om förbindelserna mellan EU och Turkiet (2016/2993(RSP))
P8_TA(2016)0450RC-B8-1276/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner, särskilt av den 27 oktober 2016 om situationen för journalister i Turkiet(1) och av den 14 april 2016 om 2015 års rapport om Turkiet(2),

–  med beaktande av årsrapporten 2016 om Turkiet, offentliggjord av kommissionen den 9 november 2016 (SWD(2016)0366),

–  med beaktande av EU:s förhandlingsram för Turkiet av den 3 oktober 2005,

–  med beaktande av rådets slutsatser om Turkiet av den 18 juli 2016,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II)(3),

–  med beaktande av den rätt till yttrandefrihet som är förankrad i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Turkiet har anslutit sig till,

–  med beaktande av memorandumen från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av uttalandet av den 26 juli 2016 från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter om de åtgärder som vidtagits under undantagstillståndet i Turkiet,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen och Europaparlamentet har skarpt fördömt den misslyckade militärkuppen i Turkiet och erkänt de turkiska myndigheternas legitima ansvar att lagföra alla som ansvarade för och deltog i detta kuppförsök.

B.  Turkiet är ett viktigt partnerland och förväntas såsom kandidatland att upprätthålla de högsta standarderna avseende demokrati, däribland respekt för mänskliga rättigheter, rättsstatlighet, grundläggande friheter och allas rätt till en rättvis rättegång. Turkiet har varit medlem i Europarådet sedan 1950 och är därför bundet av Europakonventionen.

C.  Den turkiska regeringens repressiva åtgärder under undantagstillståndet är oproportionerliga och strider mot de grundläggande rättigheter och friheter som skyddas genom Turkiets konstitution, mot de demokratiska värden på vilka Europeiska unionen vilar och mot den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Sedan kuppförsöket har myndigheterna gripit tio ledamöter av den turkiska nationalförsamlingen från oppositionspartiet HDP och omkring 150 journalister (det största antalet sådana gripanden i världen). 2 386 domare och åklagare samt 40 000 andra personer har frihetsberövats, av vilka fler än 31 000 sitter kvar i häkte. Enligt kommissionens rapport om Turkiet för 2016 har 129 000 offentliganställda antingen blivit avstängda (66 000) eller uppsagda (63 000), de flesta utan att ännu ha blivit anklagade för någonting.

D.  President Erdogan och turkiska regeringsledamöter har gjort återkommande uttalanden om ett återinförande av dödsstraffet. I sina slutsatser om Turkiet av den 18 juli 2016 påminde rådet om att ett tydligt avvisande av dödsstraffet är ett avgörande inslag i unionens regelverk.

E.  Det har uttryckts allvarlig oro över förhållandena för dem som gripits och fängslats efter kuppförsöket och över de kraftiga inskränkningarna av yttrandefriheten och av press och media i Turkiet.

F.  Om Turkiet allvarligt och ihållande åsidosätter principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna samt rättsstatsprincipen, som EU bygger på, stipulerar punkt 5 i förhandlingsramen att kommissionen, på eget initiativ eller på begäran av en tredjedel av medlemsstaterna, ska rekommendera att förhandlingarna avbryts och föreslå villkor för ett eventuellt återupptagande.

G.  Ett tillfälligt avbrott i förhandlingarna skulle innebära att de pågående samtalen läggs på is, att inga nya kapitel öppnas och att inga nya initiativ tas i fråga om Turkiets EU‑förhandlingsram.

1.  Europaparlamentet fördömer skarpt de oproportionerliga repressiva åtgärder som vidtagits i Turkiets sedan det misslyckade försöket till militärkupp i juli 2016. Parlamentet tror fortsatt på att Turkiet ska vara knutet till EU. Parlamentet uppmanar dock kommissionen och medlemsstaterna att inleda en tillfällig frysning av de pågående anslutningsförhandlingarna med Turkiet.

2.  Europaparlamentet förbinder sig att se över sin ståndpunkt när de oproportionerliga åtgärderna under undantagstillståndet i Turkiet väl har upphävts. Parlamentet kommer att basera sin översyn på om rättsstaten och de mänskliga rättigheterna har återinförts över hela landet. Parlamentet anser att en lämplig tidpunkt för en sådan översyn vore när undantagstillståndet har upphävts.

3.  Europaparlamentet upprepar att ett återinförande av dödsstraffet från den turkiska regeringens sida måste leda till att anslutningsprocessen formellt avbryts.

4.  Europaparlamentet konstaterar att Turkiet till dags dato inte har uppfyllt 7 av 72 riktmärken i färdplanen för viseringsliberalisering, av vilka en del är av särskild betydelse.

5.  Europaparlamentet konstaterar att en uppgradering av tullunionen är viktig för Turkiet. Parlamentet framhåller att en inställelse av arbetet med att uppgradera tullunionen skulle få allvarliga ekonomiska konsekvenser för landet.

6.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över uttalanden som ifrågasätter Lausannefördraget, ett fördrag som fastställer det moderna Turkiets gränser och har bidragit till att säkra fred och stabilitet i regionen i nästan ett århundrade.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att också reflektera över den senaste händelseutvecklingen i Turkiet i den halvtidsrapport inom ramen för föranslutningsinstrumentet som planeras till 2017. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att öka stödet till det turkiska civilsamhället från det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter.

8.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen, Europarådet och Venedigkommissionen att erbjuda de turkiska myndigheterna ytterligare juridiskt bistånd.

9.  Europaparlamentet understryker att förbindelserna mellan EU och Turkiet är strategiskt viktiga för båda parter. Parlamentet medger att Turkiet är en viktig partner till EU, men anser att det måste finnas en politisk vilja till samarbete från båda sidor i ett partnerskap. Parlamentet anser att Turkiet inte visar denna politiska vilja, eftersom regeringens åtgärder tar landet allt längre bort från den europeiska vägen.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Turkiets regering och parlament.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0423.
(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0133.
(3) EUT L 77, 15.3.2014, s. 11.


EU:s anslutning till Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor
PDF 176kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 24 november 2016 om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor (2016/2966(RSP))
P8_TA(2016)0451B8-1235/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3.3 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 8, 19, 157 och 216 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 21, 23, 24 och 25 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av Pekingdeklarationen och den handlingsplattform som antogs vid den fjärde internationella kvinnokonferensen den 15 september 1995, samt de slutdokument som senare antogs vid FN:s extra sessioner Peking +5 (2000), Peking +10 (2005), Peking +15 (2010) och Peking +20 (2015),

–  med beaktande av föreskrifterna i FN:s rättsliga instrument om mänskliga rättigheter, framför allt de som handlar om kvinnors rättigheter, såsom FN-stadgan, den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, de internationella konventionerna om medborgerliga och politiska rättigheter och om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, FN:s konvention om bekämpande och avskaffande av människohandel och utnyttjande av andra vid prostitution, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och dess fakultativa protokoll, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, 1951 års flyktingkonvention, principen om ”non-refoulement” och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av artikel 11.1 d i konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, antagen genom FN:s generalförsamlings resolution 34/180 av den 18 december 1979,

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2015 om EU:s strategi för jämställdhet efter 2015(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 november 2009 om avskaffande av våld mot kvinnor(2), sin resolution av den 5 april 2011 om prioriteringar och utkast till en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor(3), och sin resolution av den 6 februari 2013 om 57:e sessionen i FN:s kvinnokommission: Eliminering och förebyggande av alla former av våld mot kvinnor och flickor(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2014 med rekommendationer till kommissionen om bekämpning av våld mot kvinnor(5),

–  med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020) som antogs av Europeiska unionens råd i mars 2011,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och flickor och kampen mot alla former av diskriminering av dem,

–  med beaktande av bedömningen av europeiskt mervärde(6),

–  med beaktande av programmet Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap 2014–2020,

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 3 december 2015 med titeln Strategic engagement for gender equality 2016-2019 (Strategiskt samarbete för jämställdhet 2016–2019) (SWD(2015)0278),

–  med beaktande av förklaringen om jämställdhet från EU:s ordförandeskapstrio Nederländerna, Slovakien och Malta den 7 december 2015,

–  med beaktande av rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter Våld mot kvinnor: en undersökning omfattande hela EU, offentliggjord i mars 2014,

–  med beaktande av direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem(7),

–  med beaktande av direktiv 2011/99/EU om den europeiska skyddsordern(8) och förordning (EU) nr 606/2013 om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor(9),

–  med beaktande av direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer(10) och direktiv 2011/92/EU om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF(11),

–  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen),

–  med beaktande av kommissionens färdplan om en eventuell anslutning från EU:s sida till Istanbulkonventionen, offentliggjord i oktober 2015,

–  med beaktande av förslaget från kommissionen till rådets beslut om ingående respektive undertecknande på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (COM(2016)0111 och COM(2016)0109),

–  med beaktande av frågorna till kommissionen och rådet om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor (O‑000121/2016 – B8-1805/2016 och O-000122/2016 – B8-1806/2016),

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Jämställdheten är ett av EU:s grundläggande värden, vilket fastslås i fördragen och i stadgan om de grundläggande rättigheterna, och EU har åtagit sig att integrera den i all sin verksamhet. Jämställdheten är som strategiskt mål avgörande för att uppnå de övergripande Europa 2020-målen om tillväxt, sysselsättning och social delaktighet.

B.  Rätten till likabehandling och icke-diskriminering är en grundläggande rättighet enligt EU-fördragen och en viktig, i det europeiska samhället djupt rotad rättighet som är oumbärlig för dess vidareutveckling och som ska gälla på samma sätt i lagstiftningen och i rättspraxis som i det dagliga livet.

C.  I direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem definieras könsrelaterat våld som våld som riktas mot en person på grund av den personens kön, könsidentitet eller könsuttryck eller som i oproportionerlig utsträckning drabbar personer av ett visst kön. Det kan leda till att offren åsamkas fysisk, sexuell, psykisk eller emotionell skada eller ekonomisk förlust och även påverka offrens familjer och släktingar och hela samhället. Könsrelaterat våld är en extrem form av diskriminering och en kränkning av offrets grundläggande rättigheter och friheter, som är både en orsak till och resultatet av bristande jämställdhet. Våld mot kvinnor och flickor omfattar våld i nära relationer, sexuellt våld (däribland våldtäkt, sexuella övergrepp och sexuella trakasserier), människohandel, slaveri, liksom nya former av övergrepp mot kvinnor och flickor på nätet, samt olika slags skadliga sedvänjor såsom tvångsäktenskap, kvinnlig könsstympning och så kallade hedersbrott.

D.  Våld mot kvinnor och könsrelaterat våld är fortfarande utbredda fenomen i EU. Enligt resultaten av en undersökning om våld mot kvinnor som FRA (EU:s byrå för grundläggande rättigheter) genomförde 2014 har en tredjedel av alla kvinnor i Europa utsatts för fysiskt eller sexuellt våld minst en gång under sitt vuxna liv, 20 % av unga kvinnor (18–29 år) har utsatts för sexuella trakasserier på nätet, en av fem kvinnor (18 %) har utsatts för stalkning, en av tjugo kvinnor har våldtagits och fler än en av tio har utsatts för sexuellt våld som inbegripit avsaknad av samtycke eller användning av våld. Av undersökningen framgår också att de flesta våldshandlingar inte rapporteras till någon myndighet, vilket visar att undersökningar av brottsoffer är mycket viktiga parallellt med administrativ statistik för att få en fullständig bild av de olika formerna av våld mot kvinnor. Det behövs ytterligare åtgärder för att uppmuntra kvinnliga våldsoffer att rapportera sina erfarenheter och söka stöd, och för att se till att tjänsteleverantörerna kan tillgodose offrens behov och informera dem om deras rättigheter och den form av stöd som finns.

E.  I bedömningen av europeiskt mervärde uppskattades EU:s årliga kostnad för våld mot kvinnor och könsrelaterat våld till 228 miljarder euro 2011 (dvs. 1,8 % av EU:s BNP), varav 45 miljarder euro per år utgör kostnader för offentliga eller statliga tjänster och 24 miljarder euro förlorad ekonomisk produktion.

F.  Kommissionen betonade i sitt strategiska engagemang för jämställdhet 2016–2019 att våld mot kvinnor och könsrelaterat våld, som skadar kvinnors hälsa och välbefinnande, arbetsliv, ekonomiska självbestämmande och ekonomin, är ett av de centrala problem som man måste ta itu med för att uppnå en verklig jämställdhet mellan könen.

G.  Våld mot kvinnor anses alltför ofta vara en privat fråga som tolereras alltför lätt. I själva verket är det en kränkning av grundläggande rättigheter och ett allvarligt brott som ska lagföras som sådant. För att bryta den onda cirkel som innebär tystnad och ensamhet för kvinnor och flickor som utsatts för våld måste man se till brottsförövarna inte längre går ostraffade.

H.  Det går inte att utrota våldet mot kvinnor och könsrelaterat våld med en enda insats, men en kombination av infrastrukturella, rättsliga, verkställande, kulturella, utbildningsrelaterade, sociala och hälsomässiga åtgärder samt andra tjänsterelaterade åtgärder kan avsevärt öka medvetenheten och minska våldet och dess konsekvenser.

I.  På grund av faktorer såsom etnicitet, religion eller tro, hälsa, civilstånd, bostadssituation, migrationsstatus, ålder, funktionsnedsättning, klass, sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck, kan kvinnor ha särskilda behov och vara mer sårbara för flerfaldig diskriminering och därför bör de ges ett särskilt skydd.

J.  Antagandet av EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och flickor och kampen mot alla former av diskriminering av dem samt det särskilda kapitlet om kvinnors skydd mot könsrelaterat våld i EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter visar på EU:s tydliga politiska vilja att prioritera frågan om kvinnors rättigheter och att vidta långsiktiga åtgärder på det området. Skillnaden mellan de interna och externa dimensionerna av politiken för mänskliga rättigheter visar ibland på en klyfta mellan retorik och praktisk handling.

K.  Skyddet för unionens medborgare och invånare mot könsrelaterat våld är inte detsamma på grund av att politiken och lagstiftningen skiljer sig åt mellan de olika medlemsstaterna, bland annat när det gäller definitionen av brott och lagstiftningens räckvidd, och de är därför mindre skyddade mot våld.

L.  Den 4 mars 2016 föreslog kommissionen att EU skulle anslutas till Istanbulkonventionen, det första rättsligt bindande instrumentet för förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor på internationell nivå.

M.  Samtliga EU-medlemsstater har undertecknat konventionen, men endast fjorton har ratificerat den.

N.  Ratificeringen av konventionen kommer inte att innebära att man uppnår några resultat såvida man inte säkerställer ett korrekt genomförande och adekvata ekonomiska resurser och personal för att förhindra och bekämpa våld mot kvinnor och könsrelaterat våld och skydda offren.

O.  Istanbulkonventionen innebär ett helhetsgrepp och att man tar itu med frågan om våld mot kvinnor och flickor och könsrelaterat våld ur en rad olika perspektiv, såsom förebyggande, bekämpning av diskriminering, straffrättsliga åtgärder för att bekämpa straffrihet, stöd och skydd för offren, skydd av barn, skydd av kvinnliga asylsökande och flyktingar eller bättre uppgiftsinsamling. Detta tillvägagångssätt innebär en integrerad politik som kombinerar åtgärder inom olika områden som leds av flera olika aktörer (rättsliga myndigheter, polismyndigheter och sociala myndigheter, icke-statliga organisationer, lokala och regionala sammanslutningar, förvaltningar osv.) på alla styrningsnivåer.

P.  Istanbulkonventionen är ett blandat avtal som möjliggör en EU-anslutning parallellt med medlemsstaternas anslutning, eftersom EU är behörigt på områden som omfattar brottsoffers rättigheter och skydd, asyl och migration samt straffrättsligt samarbete.

1.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen är bunden av artikel 2 i EU‑fördraget och av stadgan om de grundläggande rättigheterna att garantera, främja och vidta åtgärder till förmån för jämställdhet.

2.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att underteckna och slutföra EU:s anslutning till Istanbulkonventionen men beklagar att förhandlingarna i rådet inte fortskrider i samma hastighet.

3.  Europaparlamentet betonar att EU:s anslutning kommer att garantera en konsekvent europeisk rättslig ram för att förhindra och bekämpa våld mot kvinnor och könsrelaterat våld och skydda våldsoffren. Parlamentet betonar att konventionen kommer att leda till större samstämmighet och effektivitet i EU:s inre och yttre politik, säkerställa bättre övervakning, tolkning och genomförande av EU:s lagstiftning, program och medel som är relevanta för konventionen, samt en mer adekvat och bättre insamling av jämförbara, uppdelade uppgifter om våld mot kvinnor och könsrelaterat våld på EU-nivå, och stärka EU:s ansvarsskyldighet på internationell nivå. Parlamentet betonar också att EU:s anslutning kommer att sätta förnyad politisk press på medlemsstaterna att ratificera instrumentet.

4.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att skynda på förhandlingarna om undertecknandet och ingåendet av Istanbulkonventionen.

5.  Europaparlamentet stöder EU:s anslutning till Istanbulkonventionen på bred grund och utan några förbehåll.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att säkerställa att parlamentet blir fullt delaktigt i konventionens övervakningsprocess efter EU:s anslutning till Istanbulkonventionen, i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget.

7.  Europaparlamentet påminner om att EU:s anslutning till Istanbulkonventionen inte befriar medlemsstaterna från den nationella ratificeringen av konventionen. Parlamentet uppmanar därför alla medlemsstater som ännu inte gjort det att snabbt ratificera Istanbulkonventionen.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa ett korrekt genomförande av konventionen och att anslå adekvata ekonomiska resurser och personal för att förhindra och bekämpa våld mot kvinnor och könsrelaterat våld och för att skydda offren.

9.  Europaparlamentet anser att EU:s insatser för att utrota våld mot kvinnor och barn måste vara en del av en övergripande plan för att bekämpa alla former av bristande jämställdhet. Parlamentet efterlyser en EU-strategi för att bekämpa våld mot kvinnor och könsrelaterat våld.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, liksom det gjorde i sin resolution av den 25 februari 2014 med rekommendationer om bekämpning av våld mot kvinnor, att lägga fram ett lagstiftningsförslag som föreskriver ett enhetligt system för insamling av statistiska uppgifter och ett förstärkt tillvägagångssätt från medlemsstaternas sida för att förebygga och avskaffa alla former av våld mot kvinnor och flickor samt könsrelaterat våld och som möjliggör tillgång till rättsväsendet utan onödiga hinder.

11.  Europaparlamentet ber rådet att aktivera övergångsklausulen genom att fatta ett enhälligt beslut där våld mot kvinnor och flickor (och andra former av könsrelaterat våld) identifieras som ett av de områden av brottslighet som tas upp i artikel 83.1 i EUF-fördraget.

12.  Europaparlamentet erkänner det ytterst viktiga arbete som utförts av civilsamhällets organisationer för att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och flickor och skydda och bistå våldsoffer.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och berörda parter som arbetar tillsammans med kommissionen och icke-statliga kvinnoorganisationer och det civila samhällets kvinnoorganisationer att hjälpa till med att sprida information om konventionen, EU-program och de medel som finns tillgängliga inom ramen för dessa, för att bekämpa våld mot kvinnor och skydda offer.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att samarbeta med parlamentet för att fastställa vilka framsteg som gjorts i fråga om jämställdhet, och uppmanar EU:s ordförandeskapstrio att arbeta hårt för att uppfylla sina åtaganden i detta avseende. Parlamentet efterlyser ett EU-toppmöte om jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter för att göra förnyade åtaganden.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och Europarådets parlamentariska församling.

(1) EUT C 407, 4.11.2016, s. 2.
(2) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 53.
(3) EUT C 296 E, 2.10.2012, s. 26.
(4) EUT C 24, 22.1.2016, s. 8.
(5) Antagna texter, P7_TA(2014)0126.
(6) PE504.467.
(7) EUT L 315, 14.11.2012, s. 57.
(8) EUT L 338, 21.12.2011, s. 2.
(9) EUT L 181, 29.6.2013, s. 4.
(10) EUT L 101, 15.4.2011, s. 1.
(11) EUT L 335, 17.12.2011, s. 1.


Europeiska ombudsmannens verksamhet 2015
PDF 181kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 24 november 2016 om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2015 (2016/2150(INI))
P8_TA(2016)0452A8-0331/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2015,

–  med beaktande av artikel 15 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 228 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av artikel 42 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av artikel 43 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av Europaparlamentets beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning(1),

–  med beaktande av den europeiska kodexen för god förvaltningssed, som antogs av Europaparlamentet den 6 september 2001(2),

–  med beaktande av det ramavtal om samarbete som ingicks av Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen den 15 mars 2006 och som trädde i kraft den 1 april 2006,

–  med beaktande av de principer om insyn och integritet i samband med lobbyverksamhet som utarbetats av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Europeiska ombudsmannens verksamhet,

–  med beaktande av artikel 220.2 andra och tredje meningen i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A8-0331/2016), och av följande skäl:

A.  Årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2015 överlämnades formellt till Europaparlamentets talman den 3 maj 2016. Ombudsmannen, Emily O’Reilly, lade fram rapporten för utskottet för framställningar den 20 juni 2016 i Bryssel.

B.  I artikel 15 i EUF-fördraget anges att unionens institutioner, organ och byråer ska utföra sitt arbete så öppet som möjligt för att främja en god förvaltning och se till att det civila samhället kan delta.

C.  I artikel 24 i EUF-fördraget anges att ”varje unionsmedborgare kan vända sig till den enligt artikel 228 tillsatta ombudsmannen”.

D.  Artikel 228 i EUF-fördraget ger Europeiska ombudsmannen befogenhet att ta emot klagomål om missförhållanden i unionsinstitutionernas, unionsorganens och unionsbyråernas verksamhet, med undantag för Europeiska unionens domstol då den utövar sina domstolsfunktioner.

E.  I artikel 258 i EUF-fördraget fastställs kommissionens roll som fördragens väktare. Underlåtelse att fullgöra detta uppdrag eller åsidosättande av det skulle kunna utgöra ett administrativt missförhållande.

F.  Enligt artikel 298 i EUF-fördraget ska unionens institutioner, organ och byråer ”stödja sig på en öppen, effektiv och oberoende europeisk administration”. I samma artikel anges att specifik sekundärlagstiftning ska antas för detta ändamål genom förordningar som är tillämpliga på alla områden inom EU:s förvaltning.

G.  I artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna anges att var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner och organ.

H.  I artikel 43 i stadgan anges att varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat har rätt att vända sig till unionens ombudsman vid missförhållanden i gemenskapsinstitutionernas eller gemenskapsorganens verksamhet, med undantag för domstolen och förstainstansrätten då dessa utövar sina domstolsfunktioner.

I.  Europeiska ombudsmannen, som inrättades genom Maastrichtfördraget, hade funnits i 20 år 2015 och har behandlat 48 840 klagomål sedan 2005.

J.  Enligt Flash Eurobarometer-undersökningen om EU-medborgarskap från oktober 2015 är 83 procent av EU-medborgarna medvetna om att en EU-medborgare har rätt att inge klagomål till kommissionen, Europaparlamentet eller Europeiska ombudsmannen.

K.  Enligt Europeiska ombudsmannen är administrativa missförhållanden dålig förvaltning eller brister inom förvaltningen som uppstår om en institution eller ett offentligt organ underlåter att agera i enlighet med lagar, regler eller principer som är bindande för institutionen respektive organet i fråga, underlåter att följa god förvaltningssed eller kränker de mänskliga rättigheterna.

L.  Kodexen för god förvaltningssed syftar till att förhindra att administrativa missförhållanden uppstår. Ändamålsenligheten i detta verktyg är begränsad med tanke på att det inte är bindande.

M.  Höggradig insyn är en förutsättning för att öka legitimiteten i besluten och öka tilliten till att de fattas på grundval av det övergripande allmänintresset.

N.  Bristfällig insyn i ärenden som får stora konsekvenser för EU:s socioekonomiska modell, och i många fall även stora konsekvenser på folkhälso- och miljöområdet, tenderar att skapa misstroende bland medborgarna och i den allmänna opinionen i stort.

O.  Visselblåsare är mycket viktiga när det gäller att avslöja administrativa missförhållanden och även politisk korruption i vissa fall. Sådana fall av administrativa missförhållanden och politisk korruption undergräver allvarligt kvaliteten på vår demokrati. Visselblåsare ställs i många fall inför stora svårigheter under efterdyningarna och påverkas i alltför många fall negativt på ett personligt plan på många olika sätt, inte bara av yrkesmässiga följder utan även av lagstridiga motåtgärder. I avsaknad av ytterligare skyddsgarantier skulle den senaste tidens erfarenheter framöver kunna avskräcka människor från att handla enligt etiska principer genom att agera visselblåsare.

P.  Europeiska ombudsmannens beslut och/eller rekommendationer följdes till 90 procent 2014, vilket är tio procentenheter högre än 2013.

Q.  När det gäller de undersökningar som inleddes av ombudsmannen 2015 var de viktigaste frågorna följande: öppenhet i EU:s institutioner, etiska frågor, allmänhetens deltagande i EU:s beslutsprocess, EU:s konkurrensregler och grundläggande rättigheter.

R.  Utskottet för framställningar är aktiv medlem i Europeiska ombudsmannanätverket. I denna egenskap mottog utskottet 42 klagomål från Europeiska ombudsmannen för fortsatt behandling som framställningar.

1.  Europaparlamentet godkänner Europeiska ombudsmannens årsrapport för 2015.

2.  Europaparlamentet lovordar Emily O’Reilly för hennes utmärkta arbete och för hennes oförtrutna ansträngningar att förbättra kvaliteten på de tjänster som EU-förvaltningarna erbjuder medborgarna. Parlamentet erkänner betydelsen av öppenhet som ett huvudinslag när det gäller att vinna förtroende och uppnå en god förvaltning, något som också tydligt visas av den stora andelen framställningar om öppenhet (22,4 procent), vilket gör denna fråga till den mest brännande av alla. Parlamentet är medvetet om betydelsen av strategiska undersökningar när det gäller att säkerställa en god förvaltning, och stöder de undersökningar som Europeiska ombudsmannen genomfört på detta område hittills.

3.  Europaparlamentet välkomnar Europeiska ombudsmannens fortsatta insatser för att öka öppenheten i TTIP-förhandlingarna genom förslag till kommissionen. Parlamentet ser mycket positivt på att kommissionen till följd av detta har offentliggjort ett antal TTIP-handlingar och att öppenhet därmed har tagits med som en av de tre pelarna i kommissionens nya handelsstrategi. Parlamentet betonar på nytt behovet av stärkt öppenhet i samband med internationella avtal, såsom TTIP, Ceta m.fl., i enlighet med det som ett stort antal bekymrade medborgare efterlyst när de vänt sig till framställningsutskottet. Parlamentet efterlyser kraftfullare och mer omfattande ansträngningar i detta avseende för att värna om unionsmedborgarnas förtroende.

4.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska ombudsmannen att undersöka i vilken omfattning inrättandet av säkrade läsrum är i linje med rätten till tillgång till handlingar och med principerna för god förvaltning.

5.  Europaparlamentet påminner om att förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar bygger på principen om ”största möjliga tillgång”. Parlamentet understryker därför att öppenhet och obegränsad tillgång till EU-institutionernas handlingar måste vara grundregeln, för att säkerställa att medborgarna till fullo kan utöva sina demokratiska rättigheter. Parlamentet betonar det som Europeiska unionens domstol redan beslutat, nämligen att undantag från detta måste tolkas korrekt och vägas mot det överordnade allmänintresset av att lämna ut handlingar och av de krav som en demokrati ställer, däribland ett ökat medborgardeltagande i beslutsprocessen, legitimitet hos förvaltningen samt effektivitet och ansvarstagande gentemot medborgarna.

6.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att ge Europeiska ombudsmannen möjlighet att utarbeta en förklaring om de olika EU-institutionernas bristande överensstämmelse med förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, under förutsättning att handlingarna inte omfattas av artikel 4 och artikel 9.1 i den förordningen. Parlamentet stöder tanken att ombudsmannen bör ha befogenhet att fatta beslut om utlämnande av relevanta handlingar efter det att en undersökning av den bristande överensstämmelsen gjorts.

7.  Europaparlamentet beklagar att översynen av förordning (EG) nr 1049/2001 dragit ut på tiden. Det är viktigt att framsteg görs utan ytterligare dröjsmål eftersom förordningen inte längre speglar vare sig rättsläget av i dag eller praxis vid institutionerna.

8.  Europaparlamentet inser behovet av öppenhet i EU:s beslutsprocess, och stöder Europeiska ombudsmannens undersökning av de informella förhandlingarna mellan de tre stora EU-institutionerna (”trepartsmöten”) samt inledandet av ett offentligt samråd i denna fråga. Parlamentet ställer sig bakom offentliggörande av handlingar från trepartsmöten, under vederbörligt beaktande av artiklarna 4 och 9 i förordning (EG) nr 1049/2001.

9.  Europaparlamentet beklagar att parlamentets undersökningskommitté beträffande utsläppsmätningar i bilindustrin (EMIS) fick ofullständig dokumentation av kommissionen. Denna dokumentation hade utarbetats i avsaknad av uppgifter som av kommissionen bedömts som irrelevanta. Kommissionen uppmanas att säkerställa högsta möjliga grad av korrekthet i sitt arbete och full insyn i samband med den dokumentation som tillhandahålls, till fullo i överensstämmelse med principen om lojalt samarbete, för att garantera att EMIS utan begränsningar och på ett ändamålsenligt sätt kan utöva sina undersökningsbefogenheter.

10.  Europaparlamentet stöder Europeiska ombudsmannens föresats att göra Europeiska centralbanken både öppnare och förenlig med höga förvaltningsstandarder, särskilt som medlem i den trojka/kvadriga som övervakar programmen för konsolidering av de offentliga finanserna i EU-länderna. Parlamentet välkomnar centralbankens beslut att offentliggöra förteckningar över möten med dess styrelseledamöter. Parlamentet ställer sig bakom de nya vägledande principerna för talaruppdrag och inrättandet av en ”tyst period” i fråga om marknadskänslig information före ECB-rådets möten.

11.  Europaparlamentet noterar Europeiska centralbankens ställning som både monetär myndighet och rådgivande medlem av trojkan/kvadrigan, och uppmanar Europeiska ombudsmannen att säkra en god förvaltning vid en av Europas viktigaste finansiella myndigheter.

12.  Europaparlamentet efterlyser större öppenhet i Eurogruppmötena, utöver de åtgärder som redan har vidtagits av gruppens ordförande till följd av Europeiska ombudsmannens ingripande.

13.  Europaparlamentet godkänner ombudsmannens undersökning av sammansättningen och öppenheten i arbetet i kommissionens expertgrupper. Parlamentet noterar kommissionens ansträngningar att öppna upp dessa grupper för allmänheten, och betonar att ytterligare åtgärder krävs för att säkerställa full öppenhet. Parlamentet uppmanar på nytt rådet och dess förberedande organ att ansluta sig till systemet med lobbyregistret så snart som möjligt och att öka insynen i sitt arbete.

14.  Europaparlamentet stöder ombudsmannens arbete för att göra lobbyverksamheten öppnare. Parlamentet beklagar att kommissionen ogärna offentliggör detaljerad information om mötena med tobaksbolagens lobbyister. Kommissionen uppmanas eftertryckligen att utan begränsningar göra sin verksamhet insynsvänlig för allmänheten för att öka förtroendet för sitt arbete.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra all information om lobbyinflytande tillgänglig och kostnadsfri, fullt förståelig och lättillgänglig för allmänheten genom en enda centraliserad databas på internet.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under 2017 lägga fram ett förslag om ett fullt ut obligatoriskt och rättsligt bindande lobbyregister i syfte att eliminera alla kryphål och få till stånd ett fullt ut obligatoriskt register för alla lobbyister.

17.  Europaparlamentet stöder ansträngningar att genomföra riktlinjer om insyn i lobbyverksamhet vilka skulle gälla för såväl EU-institutionerna som nationella förvaltningar.

18.  Europaparlamentet framhåller medborgarnas oro över kommissionens hantering av överträdelseförfaranden vid Europeiska unionens domstol och över den bristande öppenheten under de relevanta stegen i processen, och att rätten till god förvaltning enligt artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna inbegriper skyldigheten att ge adekvat motivering i fall där kommissionen inte inleder ett överträdelseförfarande vid domstolen. Parlamentet välkomnar Europeiska ombudsmannens strategiska undersökning av de systemrelaterade problem som upptäckts i EU Pilot-förfarandet.

19.  Europaparlamentet välkomnar att ombudsmannen inlett en undersökning (OI/5/2016/AB) av kommissionens hantering av klagomål gällande överträdelser inom ramen för EU Pilot-förfarandet i egenskap av fördragens väktare. Parlamentet påminner om tidigare begäranden som utskottet för framställningar har gjort för att säkerställa tillgång till handlingar som rör EU Pilot-förfaranden och överträdelseförfaranden, eftersom framställningar ofta leder till att den typen av förfaranden inleds.

20.  Europaparlamentet välkomnar att Europeiska ombudsmannens undersökningar av den s.k. svängdörrsproblematiken inom kommissionen fortsätter. Parlamentet är medvetet om att kommissionen till följd av dessa undersökningar har lämnat mer information om namnen på de högre tjänstemän som har lämnat kommissionen och i stället tagit anställning inom den privata sektorn. Namnen på och andra uppgifter om sådana personer bör offentliggöras oftare. Parlamentet hoppas att andra EU-institutioner och EU-byråer kommer att göra likadant, och välkomnar att kommissionen är beredd att offentliggöra information om vad före detta kommissionsledamöter sysslar med efter mandattiden. Parlamentet är mycket oroat över att kommissionens före detta ordförande Barroso har utnämnts till rådgivare och icke-verkställande styrelseordförande för Goldman Sachs International. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att inleda en strategisk undersökning av kommissionens hantering av Barrosos svängdörrsbeteende, med formuleringar av rekommendationer om hur man ska kunna reformera uppförandekoden i linje med principerna om god förvaltning och de fördragskrav som återfinns i artikel 245 i EUF-fördraget.

21.  Europaparlamentet påminner om att intressekonflikter omfattar mer än den s.k. svängdörrsproblematiken. Parlamentet betonar att ändamålsenliga åtgärder mot alla källor till intressekonflikter är en förutsättning för att uppnå en god förvaltning och säkerställa trovärdighet i det politiska och tekniska beslutsfattandet. På EU-nivå måste man ägna särskild uppmärksamhet åt utnämningar av kandidater till positioner inom sina institutioner, byråer och organ, med tillämpning av höga standarder och konkreta åtgärder som undanröjer alla misstankar om intressekonflikter.

22.  Europaparlamentet välkomnar att samtliga EU-institutioner under 2015 införde interna bestämmelser om skydd för visselblåsare enligt artikel 22a–c i tjänsteföreskrifterna, varigenom en reglerad typ av visselblåsning uppmuntras. Parlamentet noterar att skyddet för visselblåsare mot motåtgärder skulle kunna vara ändamålsenligare, och kräver för detta ändamål gemensamma bestämmelser för att uppmuntra visselblåsning samt införande av minimigarantier och skyddsåtgärder för visselblåsare.

23.  Europaparlamentet efterlyser ett direktiv om visselblåsning vilket fastställer lämpliga kanaler och förfaranden för att anmäla alla former av förseelser, samt adekvata minimigarantier och rättsliga skyddsåtgärder för visselblåsare såväl bland allmänheten som inom den privata sektorn.

24.  Europaparlamentet välkomnar införandet av en klagomålsmekanism för möjliga kränkningar av grundläggande rättigheter i Frontex, till följd av ombudsmannens pågående undersökning av Frontex och medlemsstaternas metoder i samband med gemensamma återsändanden av irreguljära migranter. Parlamentet lovordar införandet av en sådan mekanism i den nya förordningen om en europeisk gräns- och kustbevakning.

25.  Europaparlamentet lovordar ombudsmannens undersökning av huruvida EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna respekteras vid medlemsstaternas genomförande av åtgärder som finansieras genom EU-medel, exempelvis i projekt som institutionaliserar människor med funktionsnedsättning snarare än att integrera dem i samhället. Europeiska ombudsmannen uppmanas eftertryckligen att fortsätta med sådana undersökningar för att säkerställa projektens öppenhet och mervärde.

26.  Europaparlamentet välkomnar samarbetet mellan ombudsmannen och parlamentet inom FN-ramen för FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, särskilt uppmaningen om fullt genomförande av konventionen på EU-nivå och begäran om tillräckliga resurser för detta. Parlamentet ger på nytt sitt fulla stöd för genomförandet av konventionen och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att godkänna ett fullt genomförande av konventionen på EU-nivå.

27.  Europaparlamentet stöder ombudsmannens ansträngningar i hanteringen av ärenden som rör diskriminering, rättigheter för personer som tillhör minoriteter och äldres rättigheter i samband med Europeiska ombudsmannanätverkets seminarium ”Ombudsmän mot diskriminering”.

28.  Europaparlamentet stöder ombudsmannens ansträngningar att säkerställa opartiskhet i kommissionens beslutsfattande i konkurrensärenden.

29.  Europaparlamentet inser att medborgarnas rätt att delta i utformningen av EU:s politik nu är viktigare än någonsin. Parlamentet välkomnar de riktlinjer som ombudsmannen föreslagit för att förbättra det europeiska medborgarinitiativet, särskilt när det gäller att kommissionen i detalj förklarar skälen till avslag i samband med europeiska medborgarinitiativ. Parlamentet inser dock att det finns betydande brister som måste åtgärdas och lösas för att göra medborgarinitiativet ändamålsenligare. Parlamentet står fast vid att en ökad delaktighet för medborgarna i fastställandet av EU:s politik kommer att bidra till att öka EU-institutionernas trovärdighet.

30.  Europaparlamentet ser positivt på ombudsmannens kontinuerliga dialog och nära förbindelser med en rad olika EU-institutioner, däribland parlamentet, och andra organ för att säkerställa administrativt samarbete och sammanhållning, samt lovordar ombudsmannens ansträngningar att säkerställa fortlöpande och öppen kommunikation med utskottet för framställningar.

31.  Europaparlamentet är medvetet om att EU:s byråer måste hålla sig till samma höga standarder när det gäller öppenhet, ansvarighet och etik som alla andra institutioner. Parlamentet noterar med uppskattning Europeiska ombudsmannens viktiga arbete inom flera byråer i hela EU. Parlamentet ställer sig bakom förslaget till Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) att alla de som registrerar kemikalier ska visa att de har gjort sitt yttersta för att undvika djurförsök och att Echa ska förse dem med information som kan göra det möjligt för dem att undvika djurförsök.

32.  Europaparlamentet stöder ombudsmannens rekommendationer att Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet bör se över sina regler och förfaranden avseende intressekonflikter för att säkerställa adekvata offentliga samråd och fullgott deltagande från allmänhetens sida.

33.  Europaparlamentet påminner om att ombudsmannen även har befogenhet, och därmed är skyldig, att granska parlamentets arbete för att säkerställa en god förvaltning för unionsmedborgarna.

34.  Europaparlamentet efterlyser en ändamålsenlig uppdatering av kodexen för god förvaltningssed, genom antagande av en bindande förordning om detta ämne under innevarande valperiod.

35.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska ombudsmannen att i framtida årsrapporter lägga till en kategorisering av klagomål utanför sitt behörighetsområde, eftersom detta skulle ge ledamöterna av Europaparlamentet en överblick av problem som berör unionsmedborgarna.

36.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och betänkandet från utskottet för framställningar till rådet, kommissionen, Europeiska ombudsmannen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till medlemsstaternas ombudsmän eller motsvarande organ.

(1) EUT L 113, 4.5.1994, s. 15.
(2) EUT C 72 E, 21.3.2002, s. 331.


Vägen mot ett slutligt momssystem och bekämpning av momsbedrägeri
PDF 429kWORD 53k
Europaparlamentets resolution av den 24 november 2016 om ”Vägen mot ett slutligt momssystem och bekämpning av momsbedrägeri” (2016/2033(INI))
P8_TA(2016)0453A8-0307/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens handlingsplan av den 7 april 2016 för mervärdesskatt COM(2016)0148,

–   med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 24/2015 av den 3 mars 2016 Motverka gemenskapsinternt momsbedrägeri: det behövs kraftfullare åtgärder,

–  med beaktande av direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt,

–   med beaktande av sin resolution av den 13 oktober 2011 om mervärdesskattens framtid(1),

–   med beaktande av förslaget till direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (COM(2012)0363),

–  med beaktande av förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (COM(2013)0534),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2014 om förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten(2),

–  med beaktande av förslaget till förordning om Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) (COM(2013)0535),

–  med beaktande av sin resolution av den 29 april 2015 om förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten(3),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från budgetkontrollutskottet och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0307/2016), och av följande skäl:

A.  Den inre marknaden, som upprättades den 1 januari 1993, har lett till avskaffande av gränskontrollerna för handel inom unionen, och enligt artiklarna 402–404 i det nuvarande momsdirektivet är Europeiska unionens system för mervärdesskatt, som funnits sedan 1993, endast preliminärt och en övergångsordning.

B.  Enligt artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska rådet enhälligt anta lämpliga direktiv i syfte att komplettera det gemensamma momssystemet, i synnerhet för att successivt inskränka eller upphäva avvikelserna från systemet.

C.  Kommissionen ska vart fjärde år lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om hur det nuvarande momssystemet fungerar och särskilt hur övergångsordningen fungerar.

D.  Intäkterna från mervärdesskatten uppgick till nästan 1 biljon EUR 2014 och utgör en betydande och växande inkomstkälla för medlemsstaterna och bidrar till EU:s egna medel. EU:s totala intäkter från mervärdesskatt i form av egna medel uppgick till 17 667 miljoner EURoch utgjorde 12,27 % av EU:s totala intäkter 2014(4).

E.  Dagens momssystem, särskilt såsom det tillämpas av stora företag för gränsöverskridande transaktioner, är utsatt för bedrägerier, strategier för skatteflykt och mervärdesskatt som inte betalas in på grund av konkurser, eller felberäkningar. Momsgapet uppskattas uppgå till ungefär 170 miljarder EUR per år och bättre digital teknik som kan hjälpa till att minska detta underskott håller på att bli tillgänglig.

F.  Enligt en studie från kommissionen(5) står gemenskapsinternt bedrägeri via skenföretag (ofta kallat karusellbedrägeri) på egen hand för förlorade momsintäkter på omkring 45 miljarder till 53 miljarder EUR årligen.

G.  Medlemsstaterna skiljer sig åt i fråga om hur effektiva de är i sin hantering av momsbedrägerier och momsundandragande, eftersom momsgapet beräknas variera från under 5 % till över 40 % beroende på vilket land det gäller.

H.  Enligt Europols beräkningar förlorar medlemsstaterna mellan 40 och 60 miljarder EUR av sina årliga momsintäkter på grund av organiserade kriminella grupper, och 2 % av dessa grupper ligger bakom 80 % av de gemenskapsinterna bedrägerierna via skenföretag.

I.  Det är mycket svårt att beräkna omfattningen av förlorade intäkter till följd av gränsöverskridande momsbedrägerier, med tanke på att endast två medlemsstater, Förenade kungariket och Belgien, samlar in och offentliggör statistik om denna fråga.

J.  Flera medlemsstater har under samordning av Eurojust och Europol nyligen genomfört tre framgångsrika och på varandra följande Vertigo-insatser som avslöjade ett karusellbedrägeri till ett värde av sammanlagt 320 miljoner EUR.

K.  Det nuvarande momssystemet medför höga administrativa kostnader, särskilt i den gränsöverskridande handeln. Dessa kostnader skulle kunna sänkas betydligt, särskilt för de små och medelstora företagen, bland annat genom förenklingsåtgärder som innebär utnyttjande av digitala rapporteringsverktyg och gemensamma databaser.

L.  Utrymmet för förbättringar är stort vad gäller att minska de administrativa och skattemässiga hindren, som framför allt drabbar gränsöverskridande samarbetsprojekt.

M.  Mervärdesskatten är en konsumtionsskatt som grundas på ett system med delbetalningar som gör det möjligt för de betalningsskyldiga att göra en egen kontroll, och som inte bör betalas enbart av slutkonsumenten för att garantera neutralitet för företagen. Det är upp till medlemsstaterna att utforma den praktiska uppbörden av mervärdesskatten för att garantera att den tas ut av slutkonsumenten.

N.  23 år efter införandet av momsdirektivet är de så kallade standstill-undantagen förlegade, särskilt med tanke på dagens digitala ekonomi.

O.  Kommissionen har under de senaste två årtiondena inlett mer än 40 överträdelseförfaranden mot mer än två tredjedelar av medlemsstaterna på grund av att de har brutit mot bestämmelserna i direktivet.

P.  Det är inte längre möjligt att uppnå en majoritet för kravet på ett slutligt momssystem enligt ursprungslandsprincipen eftersom detta skulle kräva en ökad harmonisering av skattesatserna för att förhindra omfattande konkurrenssnedvridningar.

Q.  Kampen mot skattebedrägerier är en av de viktigaste skatterelaterade utmaningar som medlemsstaterna står inför.

R.  Momsbedrägerier är ytterst skadliga och slukar betydande belopp av medlemsstaternas budgetinkomster samtidigt som de utgör ett hinder för ländernas ansträngningar att konsolidera sina offentliga finanser.

S.  Gränsöverskridande momsbedrägerier kostar våra medlemsstater och de europeiska skattebetalarna nästan 50 miljarder EUR per år.

T.  Momsbedrägerier är mångfasetterade, utvecklas ständigt och berör många olika ekonomiska sektorer, och kräver därför en snabb anpassning av relevant lagstiftning så att man kan införa ett hållbart och enkelt momssystem, som kan förhindra bedrägerier och potentiella förluster av skatteintäkter.

U.  Pilotprojekt för omvänd skattskyldighet får inte orsaka eller leda till förseningar i införandet av ett slutligt momssystem i enlighet med färdplanen i kommissionens handlingsplan.

V.  Den mest populära metoden för momsbedrägeri är ”karusellbedrägerier”. Denna typ av bedrägeri, som är mycket vanlig i samband med handel med elektronik, mobiltelefoni och textilier, innebär att varorna skickas runt mellan flera bolag i olika medlemsstater och att man utnyttjar det faktum att det inte tas ut någon moms på varuleveranser inom EU.

W.  Det finns ett brådskande behov av förbättrat och kontinuerligt samarbete mellan medlemsstaterna för att ta fram omfattande och integrerade strategier i kampen mot bedrägerier, i synnerhet med tanke på EU:s begränsade budget och ökningen av e-handeln och internet-handeln, som har försvagat den territoriella kontrollen över momsuppbörden.

X.  Skyddet av Europeiska unionens och medlemsstaternas ekonomiska intressen är en av de viktigaste frågorna på unionens politiska dagordning för att befästa och öka medborgarnas förtroende och garantera att deras pengar används på rätt sätt.

Y.  Momsbedrägeri leder till inkomstförluster för medlemsstaterna och därmed också för EU, skapar snedvridna skattemässiga ramar som särskilt skadar de små och medelstora företagen och används av kriminella organisationer som utnyttjar de befintliga lagstiftningsluckorna mellan medlemsstaterna och deras behöriga tillsynsmyndigheter.

Z.  I sin särskilda rapport nr 24/2015 har revisionsrätten dragit slutsatsen att momsbedrägerier oftast är medveten brottslighet som måste stoppas.

AA.  Domstolen har i mål C-105/14 (Taricco m.fl.) förklarat att begreppet bedrägeri, såsom det definieras i artikel 1 i konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, även omfattar momsintäkter.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att senast 2017 lägga fram ett förslag om ett slutligt momssystem som är enkelt, rättvist, robust, effektivt och mer bedrägerisäkert.

2.  Europaparlamentet betonar att ett enkelt momssystem där färre undantag krävs är nödvändigt för att den digitala inre marknaden ska kunna fungera tillfredsställande.

3.  Europaparlamentet anser att det vetenskapliga utlåtande som ligger till grund för kommissionens förslag till handlingsprogram innehåller ett antal viktiga rekommendationer. Parlamentet betonar att kommissionens förteckning över förslag för att åstadkomma ett robust och enkelt momssystem som är mer motståndskraftigt mot bedrägerier inte är uttömmande.

4.  Europaparlamentet välkomnar det aktuella meddelandet från kommissionen av den 7 april 2016 och avsikten att vidta ytterligare åtgärder för att förhindra bedrägerier och bidra till att förbättra det nuvarande momssystemet.

5.  Europaparlamentet anser att det också är viktigt att förbättra det nuvarande systemet och begär grundläggande reformer i syfte att undanröja problemen med det nuvarande systemet eller att åtminstone minska dessa problem betydligt, särskilt problemet med uppbörd av mervärdesskatt i EU.

6.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör undersöka alla möjliga alternativ på ett likvärdigt sätt och utan att resultatet är bestämt på förhand och inkludera dessa i lagstiftningsförfarandet.

7.  Europaparlamentet konstaterar att det krävs gemensamma ansträngningar från medlemsstaternas sida för att komma överens om ett slutligt momssystem.

8.  Europaparlamentet konstaterar att enhällighet kommer att vara en grundförutsättning för en överenskommelse om ett bättre fungerande momssystem och efterlyser därför en tydlig vision om enkelhet och färre undantag i kombination med ett pragmatiskt synsätt som tar hänsyn till intressena hos den snabbt växande digitala ekonomin.

9.  Europaparlamentet konstaterar att det krävs att medlemsstaterna samordnar sin skattepolitik och förbättrar hastigheten och frekvensen i sitt informationsutbyte om handel inom unionen för att man på ett effektivare sätt ska kunna bekämpa skatteundandragande och skatteflykt och till slut komma till rätta med det nuvarande momsgapet.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och statliga organ att undersöka och testa ny teknik, såsom teknik för distribuerade reskontror och övervakning i realtid som en del av en RegTech-agenda, i syfte att betydligt minska dagens stora momsgap i unionen.

11.  Europaparlamentet betonar att det är skattemyndigheterna i de enskilda medlemsstaterna som har ansvaret för att se till att mervärdesskatten betalas på ett enkelt sätt som är hanterbart för små och medelstora företag, vilket kan underlättas genom ökat samarbete mellan de nationella myndigheterna.

12.  Europaparlamentet anser att samarbetet och informationsutbytet mellan de enskilda skattemyndigheterna i medlemsstaterna tidigare varit otillräckligt och att Eurofiscs verksamhet hittills inte lett till några tillfredsställande resultat. Parlamentet anser att den information som utbyts genom Eurofisc bör vara mer inriktad på bedrägerier. Parlamentet ser fram emot kommissionens kommande förslag om att förbättra Eurofiscs funktion.

13.  Europaparlamentet noterar att systemet för utbyte av information om mervärdesskatt (VIES) har visat sig vara ett värdefullt verktyg för att bekämpa bedrägerier genom att göra det möjligt för skattemyndigheterna att jämföra upplysningar om näringsidkare från olika länder, men att brister kvarstår i systemets genomförande, särskilt när det gäller den tid det tar att få tillgång till information, väntetiden för svar på frågor och reaktionstiden i fråga om de felaktigheter som rapporteras. Parlamentet rekommenderar därför att medlemsstaterna ger dessa brister vederbörlig uppmärksamhet.

14.  Europaparlamentet noterar att de uppgifter som nationella myndigheter tillhandahåller Eurofisc inte filtreras på ett sätt som leder till att endast misstänkta ärenden förs vidare, vilket hindrar gruppen från att fungera optimalt. Parlamentet stöder initiativet från flera medlemsstater som vill att nationella riskanalysverktyg ska skapas, vilket skulle göra det möjligt att filtrera uppgifter utan att riskera att undanröja misstänkta fall i någon medlemsstat och ge Eurofisc möjlighet att snabbt reagera mot gränsöverskridande momsbedrägerier.

15.  Europaparlamentet betonar att det är skattemyndigheterna i de enskilda medlemsstaterna som har ansvaret för att se till att mervärdesskatten betalas på ett korrekt och enkelt sätt.

16.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna sedan dess är beroende av information från andra medlemsstater om den EU-interna handeln för att kunna uppbära moms inom sitt territorium. Parlamentet uppmanar de ansvariga myndigheterna att automatiskt särskilt utbyta och jämföra moms- och tulluppgifter och att använda sig av pålitliga och användarvänliga it-möjligheter såsom elektroniska standardformulär för att registrera gränsöverskridande leveranser av varor och tjänster till slutkonsumenter. Parlamentet anser i detta sammanhang att användning av identifikationsnummer för mervärdesskatt, där kunder inte kan dra av ingående skatt om mervärdesskatten anges på en faktura utan ett giltigt sådant identifikationsnummer, skulle kunna vara ett användbart verktyg.

17.  Europaparlamentet anser att bristen på jämförbara uppgifter och lämpliga relevanta indikatorer för att mäta medlemsstaternas resultat påverkar effektiviteten hos EU:s system för att hantera momsbedrägerier inom EU och uppmanar därför skattemyndigheterna att i samordning med kommissionen inrätta ett gemensamt system för bedömning av omfattningen på bedrägerierna inom EU och sedan sätta upp mål för att minska dessa, eftersom det skulle göra det möjligt att utvärdera medlemsstaternas resultat när det gäller hanteringen av detta problem.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att också underlätta informationsutbyte med rättsliga och brottsbekämpande myndigheter såsom Europol och Olaf, i enlighet med revisionsrättens rekommendation.

19.  Europaparlamentet noterar att tullförfarande 42, enligt vilket varor som importeras till en medlemsstat undantas från mervärdesskatt om varorna därefter ska transporteras till en annan medlemsstat, har visat sig vara sårbart för uppsåtligt missbruk. Parlamentet noterar att effektiva korsvisa kontroller av uppgifterna hos skattemyndigheterna och hos tullmyndigheterna är mycket viktiga för att upptäcka och förhindra denna typ av bedrägerier. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att vidta åtgärder för att underlätta informationsflödet mellan skatte- och tullmyndigheter i fråga om import enligt tullförfarande 42, i enlighet med revisionsrättens rekommendation.

20.  Europaparlamentet stöder handlingsplanens mål, dvs. att införa ett enhetligt europeiskt mervärdesskatteområde som kan skapa en djupare och mer rättvis inre marknad samt hjälpa till att främja rättvis beskattning, hållbar konsumtion, sysselsättning, tillväxt, investeringar och konkurrenskraft samtidigt som möjligheterna att begå momsbedrägerier begränsas.

21.  Europaparlamentet anser i detta sammanhang att tjänster snarast möjligt bör införlivas till fullo i det nya systemet och anser särskilt att finansiella tjänster bör beläggas med mervärdesskatt.

22.  Europaparlamentet delar kommissionens åsikt att det slutliga momssystemet bör grundas på principen om att varor och tjänster ska beskattas i destinationslandet eftersom det inte var möjligt att införa ursprungslandsprincipen.

23.  Europaparlamentet ser positivt på en generalisering av destinationsprincipen vid distansförsäljning till enskilda och införandet av harmoniserade åtgärder till fördel för små företag.

24.  Europaparlamentet begär att den tekniska utvecklingen i den digitala världen införlivas i de nuvarande skattemodellerna i samband med införandet av ett slutligt momssystem, så att momssystemet är redo för 2000-talet.

25.  Europaparlamentet konstaterar att de många olika momssatser som för närvarande finns skapar en stor osäkerhet för företag som bedriver gränsöverskridande handel, särskilt inom tjänstesektorn och för små och medelstora företag. Parlamentet konstaterar att osäkerhet också uppstår på grund av frågan om vem som ansvarar för uppbörden av mervärdesskatt, bevis för tillhandahållande inom EU, risken att involveras i bedrägerier via skenföretag, kassaflödesproblem och de olika momssatserna för olika produktkategorier inom samma land. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att senast i mitten av 2017 studera effekterna av bedrägerier via skenföretag. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att komma överens om att öka konvergensen i fråga om momssatser.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma konsekvenserna av en utebliven harmonisering av skattesatserna inom unionen, särskilt vad gäller gränsöverskridande verksamheter, och att bedöma möjligheterna att övervinna dessa hinder.

27.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag att regelbundet se över en förteckning över varor och tjänster för vilka de reducerade skattesatserna får tillämpas, vilken ska godkännas av rådet. Parlamentet vill att denna förteckning ska ta hänsyn till politiska prioriteringar såsom sociala, könsrelaterade, hälso-, miljö- och näringsmässiga samt kulturella aspekter.

28.  Europaparlamentet anser att det alternativ som kommissionen föreslagit, dvs. ett fullständigt avskaffande av minimiskattesatser, skulle kunna leda till betydande snedvridningar av konkurrensen och problem på den inre marknaden. Parlamentet anser att hänsyn bör tas till behovet av ökad harmonisering, som är nödvändig för att den inre marknaden ska kunna fungera tillfredsställande.

29.  Europaparlamentet kräver en undersökning av huruvida en enhetlig EU-förteckning över varor och tjänster skulle kunna upprättas som ett alternativ till det befintliga systemet med reducerade momssatser, vilket avsevärt skulle kunna öka momssystemets effektivitet och leda till ett mer strukturerat system än det som finns nu.

30.  Europaparlamentet anser att det är viktigt med färre undantag för att man ska kunna bekämpa momsbedrägerier och att det bästa och effektivaste sättet att hantera bedrägerier är ett enkelt momssystem med en så låg sats som möjligt.

31.  Europaparlamentet anser att det nuvarande komplicerade systemet skulle kunna förenklas betydligt om de varor och tjänster för vilka de reducerade skattesatserna får tillämpas fastställs gemensamt av medlemsstaterna på EU-nivå, samtidigt som medlemsstaterna tillåts besluta om skattesatser, förutsatt att de är förenliga med minimiskattesatserna i momsdirektivet och att detta inte medför risker för illojal konkurrens.

32.  Europaparlamentet begär att samma beskattning ska gälla för produkter som omfattas av destinationsprincipen, oavsett i vilken form och på vilken plattform de har förvärvats och oavsett om de levererats i digital eller fysisk form.

33.  Europaparlamentet konstaterar att medlemsstater som gör olika tolkningar av vad som kan beskrivas som en vara eller en tjänst i dag utgör ett stort problem för små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att bli tydligare och mer distinkt i sina definitioner.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att behandla privata och offentliga företag inom områden där de konkurrerar med varandra på samma sätt när det gäller momsen.

35.  Europaparlamentet påminner om att systemet med delbetalningar av mervärdesskatt valdes som referens i fråga om indirekt beskattning inom ramen för OECD:s BEPS-projekt (åtgärd 1), eftersom det garanterar en effektiv inhämtning av skatt och genom sin karaktär tillåter aktörer att genomföra egenkontroller.

36.  Europaparlamentet konstaterar att artiklarna 199 och 199a i momsdirektivet möjliggör en tillfällig och målinriktad tillämpning av förfarandet för omvänd skattskyldighet avseende gränsöverskridande transaktioner och vissa inhemska högrisksektorer i medlemsstaterna.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant studera följderna av förfarandet för omvänd skattskyldighet och undersöka huruvida detta förfarande kommer att förenkla för små och medelstora företag och minska momsbedrägerierna.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera effekterna av ett generellt förfarande för omvänd skattskyldighet, och inte endast för enstaka, särskilt bedrägeriutsatta branscher, i fråga om vinster, kostnader för efterlevnad, bedrägerier, effektivitet och problem med genomförandet samt långsiktiga fördelar och nackdelar genom pilotprojekt, vilket begärts av en del medlemsstater och under tiden uttryckligen bekräftats av kommissionen, även om dessa pilotprojekt ännu inte har tagits med i kommissionens handlingsplan. Parlamentet betonar att sådana pilotprojekt emellertid inte på något sätt får orsaka eller leda till någon försening av utformningen och genomförandet av det permanenta momssystemet i enlighet med färdplanen i kommissionens handlingsplan.

39.  Europaparlamentet anser att de nationella skattemyndigheterna måste ta ett större ansvar för att säkerställa efterlevnad av skattelagstiftningen och minska möjligheterna att kringgå bestämmelserna i samband med ett generellt införande av destinationsprincipen. Parlamentet är överens med kommissionen om att det fortfarande finns utrymme för avsevärda förbättringar när det gäller att bekämpa momsbedrägerier via konventionella administrativa åtgärder och öka medlemsstaternas personalstyrka och kompetens för uppbörd och kontroll av skatter. Parlamentet framhåller behovet av att skärpa skattekontrollerna av och sanktionerna mot dem som är värst i fråga om bedrägerier. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla tillräckligt finansiellt och tekniskt stöd i detta avseende.

40.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör övervaka de nationella skattemyndigheternas prestationer noga och förbättra samordningen mellan dem.

41.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens tillkännagivande om att utvidga den enda kontaktpunkten i miniformat till en fullskalig enda kontaktpunkt. Parlamentet konstaterar att det är ytterst viktigt att den blir användarvänlig och lika effektiv i alla 28 medlemsstater. Parlamentet konstaterar att man genom inrättandet av en enda kontaktpunkt skulle lätta på de administrativa bördor som utgör ett hinder för företag som verkar över gränserna och sänka kostnaderna för små och medelstora företag COM(2016)0148.

42.  Europaparlamentet konstaterar att det är nödvändigt med en enda kontaktpunkt om destinationsprincipen ska införas och göra den mindre bedrägeriutsatt. Parlamentet efterlyser en förbättring av den enda kontaktpunkten på grundval av de aktuella erfarenheterna från de enda kontaktpunkterna i miniformat för digitala produkter. Parlamentet konstaterar att också med en enda kontaktpunkt i miniformat, kan mindre företag och mikroföretag drabbas av en betydande administrativ börda enligt den nya destinationsprincipen. Parlamentet välkomnar därför förslaget i kommissionens handlingsplan för moms om att införa en gemensam EU-övergripande förenklingsåtgärd (momströskelvärde). Parlamentet begär att det tydligt fastställs vilken medlemsstat som ansvarar för skatterevisionen vid gränsöverskridande transaktioner. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att avskaffa skattelättnaden för försändelser av litet värde som en del av sin handlingsplan för moms.

43.  Europaparlamentet erkänner att de olika momssystemen i EU även kan uppfattas som ett icke-tariffärt hinder på den inre marknaden och understryker att den enda kontaktpunkten i miniformat för moms utgör ett bra sätt att bidra till att avlägsna detta hinder och i synnerhet ett bra sätt att stödja små och medelstora företag i deras gränsöverskridande verksamhet. Parlamentet konstaterar att det fortfarande finns vissa mindre problem med den enda kontaktpunkten i miniformat för moms och uppmanar kommissionen att fortsätta arbetet med att göra det enklare för företag inom EU att uppfylla mervärdesskatteskyldigheten.

44.  Europaparlamentet noterar domstolens avgörande i mål C-97/09 (Ingrid Schmelz mot Finanzamt Waldviertel). Parlamentet noterar de 28 olika tröskelvärdena för undantag från moms. Parlamentet noterar de efterföljande finansiella svårigheterna för små och medelstora företag samt mikroföretag som skulle undantas enligt sina nationella system. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra ytterligare studier om införandet av ett tröskelvärde för mikroföretags undantag från momsbetalning.

45.  Europaparlamentet begär att alla förslag granskas för att minimera den administrativa bördan avseende omsättningsskatter för mikroföretag samt små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att även studera internationell bästa praxis såsom de system med guldkort som tillämpas i Singapore och Australien, och är medvetet om att risken för bedrägeri från vissa leverantörers sida är mycket låg.

46.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen meddelat att den under 2017 kommer att lägga fram ett paket för små och medelstora företag på momsområdet. Parlamentet rekommenderar emellertid ett gradvist införande av den nya ramen, eftersom den kommer att ge upphov till tillkommande administrativa kostnader (såsom it-infrastruktur eller momsförfaranden).

47.  Europaparlamentet noterar det komplicerade arkiveringssystemet, som lägger en tung börda på små och medelstora företag och därigenom avskräcker från gränsöverskridande handel. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sitt paket för små och medelstora företag inbegripa förslaget om en enhetlig momsredovisning samt harmoniserade rapporteringskrav och tidsfrister.

48.  Europaparlamentet understryker behovet av harmoniserade momsbestämmelser för distansförsäljning företag emellan och mellan företag och konsument. Parlamentet noterar att tröskelvärdet avseende moms inte genomförs lika framgångsrikt i alla medlemsstater på grund av bristande samordning.

49.  Europaparlamentet understryker att ett nytt förenklat momssystem måste utformas så att det blir lätt för små och medelstora företag att följa reglerna om gränsöverskridande handel och så att de i alla medlemsstater kan få stöd inte bara om hur de ska anpassa sig till dem utan också om hur de ska hantera momsförfarandena.

50.  Europaparlamentet begär att det inom kort införs en omfattande och för allmänheten tillgänglig internetportal där företag och slutkonsumenter på ett okomplicerat och överskådligt sätt kan hitta detaljerad information om gällande momssatser för enskilda produkter och tjänster i medlemsstaterna. Parlamentet betonar att portalens språk och utformning bör vara lätt att förstå och hantera. Parlamentet upprepar sin övertygelse om att stöd till företag för att få en tydlig bild av de momsregler som gäller i medlemsstaterna ytterligare kommer att stärka åtgärderna för att bekämpa momsbedrägerier. Parlamentet noterar även att certifierad skatteprogramvara skulle kunna vara till hjälp för att begränsa risken för vissa typer av bedrägerier och andra oegentligheter samt skapa rättssäkerhet för hederliga företag som utför inhemska och gränsöverskridande transaktioner. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att tillhandahålla nationella skattemyndigheter riktlinjer om klassificeringen av transaktioner vad gäller den momssats som tillämpas i syfte att minska kostnaderna för efterlevnad och rättstvister. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att upprätta offentliga informationssystem såsom en momswebbportal i syfte att tillgängliggöra tillförlitlig information.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en förteckning med uppdaterad information om momsbestämmelserna i var och en av medlemsstaterna. Parlamentet understryker samtidigt att det åligger medlemsstaterna att rapportera sina bestämmelser och skattesatser till kommissionen.

52.  Europaparlamentet noterar att bristen på harmonisering av momströskelvärdet ger upphov till höga transaktionskostnader för små och medelstora företag som bedriver e-handelsverksamhet när de av misstag eller ouppmärksamhet överskrider tröskelvärdet.

53.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utan dröjsmål tillhandahålla kommissionen information om sina momssatser, särskilda krav och undantag. Parlamentet uppmanar kommissionen att samla in denna information och göra den tillgänglig för företag och konsumenter.

54.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att det görs en omfattande, kvalitativt tillförlitlig konsekvensbedömning av de reformplaner på momsområdet som kommissionen tillkännagivit i handlingsplanen, och att forskarsamhället, skattemyndigheterna i EU-länderna, de små och medelstora företagen samt övriga företag i EU deltar i denna.

55.  Europaparlamentet betonar att skattelagstiftningen utgör medlemsstaternas exklusiva behörighet. Parlamentet betonar att i enlighet med artikel 329.1 i EUF-fördraget kan en grupp om minst nio medlemsstater ingå ett fördjupat samarbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja förslag om fördjupat samarbete i syfte att bekämpa bedrägerier och minska den administrativa bördan vad gäller moms.

56.  Europaparlamentet anser att en lösning inom ramen för OECD är att föredra framför självständiga åtgärder, som måste harmoniseras med OECD:s rekommendationer och handlingsplanen mot skattebaserodering och vinstförflyttning.

57.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande EU:s handlingsplan för e-förvaltning 2016–2020 – Snabbare digital omvandling av förvaltningar (COM(2016)0179).

58.  Europaparlamentet noterar att den nya handlingsplanen innehåller ytterligare steg mot ett mer effektivt och bedrägerisäkert slutgiltigt system, som kommer att vara mer företagsvänligt i den digitala ekonomins och e-handelns tidsålder.

59.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag enligt vilket momsen på gränsöverskridande försäljning (av varor och tjänster) skulle tas ut av skattemyndigheten i ursprungslandet till den sats som gäller i förbrukningslandet och överföras till det land där varorna eller tjänsterna slutligen förbrukas.

60.  Europaparlamentet understryker vikten av att lägga fram ett lagstiftningsförslag om utvidgning av den gemensamma elektroniska mekanismen (för registrering och betalning av moms för gränsöverskridande företag) till försäljning online av fysiska varor till konsumenter, i syfte att minska den administrativa bördan, som är ett av de största hindren som företagen möter när de bedriver gränsöverskridande verksamhet.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att åtgärda den administrativa bördan för företagen till följd av det fragmentariska momssystemet, genom att lägga fram ett lagstiftningsförslag om att utvidga den nuvarande enda kontaktpunkten i miniformat för moms till att även omfatta fysiska varor som säljs online, så att företagen kan göra en enda momsdeklaration och utföra momsbetalningarna i sina egna medlemsstater.

62.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förenkla sina nationella skattesystem och göra dem mer konsekventa och robusta, i syfte att underlätta efterlevnad, förebygga, avskräcka från och bestraffa skattebedrägerier och skatteundandragande samt effektivisera momsuppbörden.

63.  Europaparlamentet är oroat över att målet att förenkla ansvarssystemet för de momsbaserade egna medlen inte till fullo har uppnåtts. Parlamentet påminner om behovet av att ytterligare förenkla systemet för förvaltning av de egna medlen för att minska riskerna för fel och bedrägeri. Parlamentet beklagar att effekterna för de momsbaserade egna medlen inte behandlas i den nya handlingsplanen.

64.  Europaparlamentet framhåller att momsgapet och de uppskattade förlusterna för utebliven momsuppbörd inom EU uppgick till cirka 170 miljarder EUR 2015, och understryker att i 13 av de 26 medlemsstater som undersöktes 2014 översteg de uppskattade förlusterna för utebliven momsuppbörd 15,2 %. Parlamentet uppmanar kommissionen att till fullo använda sina verkställande befogenheter till att både kontrollera och hjälpa medlemsstaterna. Parlamentet framhåller att effektiva åtgärder för att minska momsgapet kräver en gemensam och sektorsövergripande strategi, eftersom momsgapet inte enbart uppstått till följd av bedrägeri, utan till följd av en rad faktorer såsom konkurs och insolvens, statistiska fel, försenade betalningar, skatteundandragande och skatteflykt. Parlamentet uppmanar återigen kommissionen att skyndsamt verka för en lagstiftning om en minimiskyddsnivå för visselblåsare i EU för att bättre kunna utreda och förhindra bedrägerier, och att bevilja finansiellt stöd för gränsöverskridande undersökande journalistik, som tydligt visat sin effektivitet i samband med skandalerna Luxleaks, Dieselgate och Panamadokumenten.

65.  Europaparlamentet beklagar att momsbedrägeri, särskilt så kallade karusellbedrägerier eller bedrägerier via skenföretag, snedvrider konkurrensen och berövar de nationella budgetarna avsevärda resurser samtidigt som EU:s budget påverkas negativt. Parlamentet är bekymrat över att kommissionen inte har tillförlitliga uppgifter om karusellbedrägerier. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ta initiativ till en samordnad insats i medlemsstaterna för att inrätta ett gemensamt system för insamling av statistik om karusellbedrägerier. Parlamentet betonar att detta system kan bygga på praxis som redan tillämpas i vissa medlemsstater.

66.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att påbörja införandet av ett gemensamt system som möjliggör en bättre uppskattning av momsbedrägeriets omfattning i EU, genom att sammanställa statistik över momsbedrägerier inom EU, vilket skulle göra det möjligt för de enskilda medlemsstaterna att utvärdera sina respektive resultat på grundval av exakta och tillförlitliga indikatorer med avseende på i vilken omfattning förekomsten av gemenskapsinternt momsbedrägeri minskas, och i vilken omfattning uppbörden av skatt ökar när bedrägeri konstateras. Parlamentet anser att nya revisionsmetoder, såsom samordnade eller gemensamma revisioner, bör utvidgas ytterligare till att omfatta gränsöverskridande verksamhet.

67.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att genomföra nya strategier och på ett effektivare sätt utnyttja befintliga EU-strukturer för att bekämpa momsbedrägerier mer kraftfullt. Parlamentet understryker att ökad öppenhet och insyn som gör det möjligt att utföra en effektiv kontroll och införa en mer strukturerad och riskbaserad strategi, är av största vikt för att upptäcka och förebygga bedrägerier och korruption.

68.  Europaparlamentet beklagar att det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna när det gäller kampen mot momsbedrägerier ännu inte är tillräckligt för att tackla momsundandragande och momsbedrägerier inom EU eller för att förvalta gränsöverskridande transaktioner och handel. Parlamentet betonar behovet av ett förenklat, effektivt och tillgängligt momssystem som gör det möjligt för samtliga medlemsstater att minska momsbördan och bekämpa momsbedrägeri. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att i förbindelse med utvärderingen av administrativa samarbetsavtal genomföra fler kontrollbesök i medlemsstater som valts ut efter en riskbedömning. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen och medlemsstaterna att inom ramen för utvärderingen av arrangemangen för administrativt samarbete, fokusera på att avlägsna juridiska hinder för informationsutbyte mellan förvaltnings-, rätts- och brottsbekämpningsmyndigheter på nationell nivå och EU-nivå. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att rekommendera medlemsstaterna att införa en gemensam riskanalys, däribland en analys av sociala nätverk, för att säkerställa att den information som utbytes via Eurofisc är inriktad på bedrägeri. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner och att förbättra det nuvarande systemet för informationsutbyte.

69.  Europaparlamentet betonar behovet av att stärka Eurofisc för att påskynda informationsutbytet. Parlamentet påpekar att det fortfarande finns problem med uppgifternas korrekthet, fullständighet och aktualitet. Parlamentet anser att det är nödvändigt att sammankoppla de åtgärder som vidtas av medlemsstaternas skattemyndigheter, rättsliga myndigheter och polismyndigheter och de europeiska organ som arbetar med bedrägeribekämpning, organiserad brottslighet och penningtvätt, såsom Europol, Eurojust och Olaf, och att samordna deras strategier. Parlamentet uppmuntrar alla intressenter att ytterligare överväga utarbetandet av enkla och tydliga modeller för informationsutbyte i realtid, för att möjliggöra snabba insatser och motåtgärder i kampen mot befintliga och nya bedrägeriupplägg.

70.  Europaparlamentet anser att det är av största vikt för alla medlemsstater att delta i Eurofisc på alla dess verksamhetsområden, så att effektiva åtgärder ska kunna vidtas för att bekämpa momsbedrägeri.

71.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag som gör det möjligt för tull- och skattemyndigheter att dubbelkontrollera uppgifter, och att fokusera sin övervakning av medlemsstaterna på åtgärder som visar på en förbättring av fristerna vid förfrågningar om information och av tillförlitligheten när det gäller systemet för utbyte av momsinformation (VIES).

72.  Europaparlamentet ber kommissionen att uppmana de medlemsstater som inte redan har gjort detta att införa ett system med dubbla momsregistreringsnummer (tilldelning av ett registreringsnummer som inte är detsamma som det nationella momsregistreringsnumret till handlare som vill bedriva gemenskapsintern handel) och att utföra de kontroller som avses i artikel 22 i förordning (EU) nr 904/2010 och samtidigt tillhandahålla gratis information till handlarna.

73.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att medlemsstaternas elektroniska tullklareringssystem kan utföra, och faktiskt utför, automatiska kontroller av momsregistreringsnummer.

74.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en ändring av momsdirektivet så att medlemsstaternas krav på momsrapportering vid gemenskapsinterna leveranser av varor och tjänster kan harmoniseras ytterligare.

75.  Europaparlamentet beklagar att kommissionens förslag om gemensamt och solidariskt ansvar vid ärenden med gränsöverskridande handel inte har antagits av rådet. Parlamentet påpekar att detta innebär att det är mindre avskräckande att göra affärer med bedrägliga handlare. Parlamentet anser att medlemsstaterna inte har genomfört momsdirektivet enhetligt när det gäller perioden för inlämning av sammanställningar, vilket ökar den administrativa bördan för handlare som är verksamma i mer än en medlemsstat. Parlamentet uppmanar därför med eftertryck rådet att godkänna kommissionens förslag om gemensamt och solidariskt ansvar.

76.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att vara mer aktiva på internationell nivå, att stärka samarbetet med tredjeländer och att effektivt driva in moms i syfte att upprätta standarder och strategier för samarbete som främst är grundade på principerna om öppenhet, god förvaltning och informationsutbyte. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att sinsemellan utbyta information som de erhåller från tredjeländer, för att främja momsuppbörden, särskilt i förbindelse med e-handel.

77.  Europaparlamentet uppmanar bestämt rådet att inkludera moms i tillämpningsområdet för direktivet om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (PIF-direktivet) i syfte att nå en överenskommelse om denna fråga så snart som möjligt.

78.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att utvärdera de intäkter som de kriminella organisationerna genererar genom momsbedrägeri och att utarbeta en heltäckande, gemensam och sektorsövergripande strategi för att bekämpa de kriminella organisationernas affärsmodell baserad på momsbedrägeri, inbegripet med hjälp av gemensamma utredningsgrupper när detta är nödvändigt.

79.  Europaparlamentet anser det absolut nödvändigt att säkerställa inrättandet av en gemensam, stark och oberoende Europeisk åklagarmyndighet som kan utreda, lagföra och väcka talan mot dem som begår brottsliga handlingar mot unionens ekonomiska intressen, däribland momsbedrägeri, enligt definitionerna i det ovan nämnda PIF-direktivet, och menar att alla mindre kraftfulla lösningar skulle innebära förluster för unionens budget. Parlamentet betonar dessutom behovet av att säkerställa att fördelningen av befogenheter mellan Europeiska åklagarmyndigheten och medlemsstaternas utredande myndigheter inte leder till att brott som får allvarliga konsekvenser för unionens budget utesluts från Europeiska åklagarmyndighetens befogenheter.

80.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att offentliggöra de uppskattade förlusterna till följd av momsbedrägerier inom EU, åtgärda bristerna i Eurofisc och bättre samordna sin politik för omvänd momsbetalningsskyldighet i förbindelse med varor och tjänster.

81.  Europaparlamentet anser att det är av största vikt att medlemsstaterna tillämpar multilaterala kontroller – dvs. en samordnad kontroll av skatteplikten för en eller flera beskattningsbara personer som har förbindelse med varandra, vilken organiseras av två eller fler medlemsstater – som ett värdefullt redskap för att bekämpa momsbedrägeri.

82.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaterna.

(1) EUT C 94 E, 3.4.2013, s. 5.
(2) Antagna texter, P7_TA(2014)0234.
(3) EUT C 346, 21.9.2016, s. 27.
(4) Europeiska kommissionen, ekonomisk rapport 2014.
(5) http://ec.europa.eu/taxation_customs/sites/taxation/files/resources/documents/common/publications/studies/ey_study_destination_principle.pdf


EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter
PDF 209kWORD 56k
Europaparlamentets resolution av den 24 november 2016 om EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter (2016/2076(INI))
P8_TA(2016)0454A8-0303/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelade om EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter (COM(2016)0087),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2014 om naturvårdsbrott(1),

–  med beaktande av konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites), som verkställs i EU genom dels rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem, dels kommissionens förordning (EG) nr 865/2006 om närmare föreskrifter för tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 338/97,

–  med beaktande av rådet beslut (EU) 2015/451 av den 6 mars 2015 om Europeiska unionens anslutning till konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites)(2),

–  med beaktande av FN:s konvention mot korruption,

–  med beaktande av FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet från 2000,

–  med beaktande av konventionen om biologisk mångfald och konventionen om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö (Bernkonventionen),

–  med beaktande av 2016 års rapport World Wildlife Crime Report från FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC),

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 69/314 av den 30 juli 2015 om åtgärder mot olaglig handel med vilda djur och växter,

–  med beaktande av resolution 2/14 från FN:s miljöprograms (Unep) styrelse om olaglig handel med vilda djur och växter och produkter från vilda djur och växter,

–  med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling 2015–2030,

–  med beaktande av ICCWC (International Consortium on Combating Wildlife Crime), i vilket ingår Cites, Interpol, UNODC, Världsbanken och Världstullorganisationen,

–  med beaktande av den deklaration som 2014 undertecknades vid Londonkonferensen om olaglig handel med vilda djur och växter,

–  med beaktande av Buckingham Palace-deklarationen från 2016 om förebyggande av olaglig handel med vilda djur och växter inom transportsektorn,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 av den 20 oktober 2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden(3), och kommissionens genomföranderapport om denna från 2016,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1005/2008 av den 29 september 2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU)(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 605/2013 av den 12 juni 2013 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1185/2003 om avlägsnande av hajfenor ombord på fartyg(5), och kommissionens förordning (EG) nr 206/2009 av den 5 mars 2009(6) som tillåter import av 20 kg fiskprodukter för egen konsumtion,

–  med beaktande av betydelsen av Europeiska fiskerikontrollbyrån som inrättades genom rådets förordning (EG) nr 768/2005 när det gäller bekämpning av olaglig fångst och försäljning av vattenlevande arter,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG av den 19 november 2008 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser(7),

–  med beaktande av rådets direktiv 1999/22/EG av den 29 mars 1999 om hållande av vilda djur i djurparker(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar(9),

–  med beaktande av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter(10),

–  med beaktande av utredningsavdelningens undersökning om naturvårdsbrott för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet från mars 2016,

–  med beaktande av Natura 2000-nätverket, som inbegriper viktiga häcknings- och viloplatser för sällsynta och hotade arter, och några sällsynta typer av naturliga livsmiljöer som skyddas i sig,

–  med beaktande av rapporten för forskningsprojektet kring EU:s insatser för att bekämpa miljöbrott (EFFACE) 2014,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 12 februari 2016 om kampen mot finansiering av terrorism,

–  med beaktande av rapporten av den 4 mars 2003 från generalsekreteraren för FN:s kommission för brottsförebyggande arbete och straffrätt Illicit trafficking in protected species of wild flora and fauna and illicit access to genetic resources,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20 juni 2016 om EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter,

–  med beaktande av FN:s miljöprograms (Unep) och Interpols bedömning av snabbinsatser The Rise of Environmental Crime från 2016,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för internationell handel, fiskeriutskottet och utskottet för rättsliga frågor (A8-0303/2016), och av följande skäl:

A.  Den olagliga handeln med vilda djur och växter är en organiserad internationell brottslighet som beräknas omsätta cirka 20 miljarder euro per år och som under de senaste åren har ökat i hela världen och blivit en av de största och mest lönsamma formerna av organiserad gränsöverskridande brottslighet. Den olagliga handeln med vilda djur och växter finansierar och är nära kopplad till andra former av grov och organiserad brottslighet.

B.  Förlusten av global biologisk mångfald är allvarlig eftersom den innebär en sjätte våg av massutdöende av arter.

C.  Den globala biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna hotas på grund av förändrad markanvändning, ohållbar användning av naturresurser, föroreningar och klimatförändringar. Framför allt är många utrotningshotade arter mer drabbade än tidigare på grund av den snabba urbaniseringen, förlusten av livsmiljöer och den olagliga handeln med vilda djur och växter.

D.  Den olagliga handeln med vilda djur och växter har en mycket negativ inverkan på den biologiska mångfalden, de befintliga ekosystemen, naturarvet i ursprungsländerna, naturresurserna och arternas bevarande.

E.  Olaglig handel med vilda djur och växter är ett allvarligt och allt större hot mot global säkerhet, politisk stabilitet, ekonomisk utveckling, lokala försörjningsmöjligheter och rättsstatsprincipen, och kräver därför en strategisk, samordnad EU-strategi där alla berörda aktörer deltar.

F.  Ett stopp för olaglig handel med utrotningshotade djur- och växtarter och med produkter framställda av dem är avgörande för att FN:s mål för hållbar utveckling ska kunna uppnås.

G.  Cites är en viktig internationell konvention som omfattar 35 000 djur- och växtarter. Den trädde i kraft 1975 och undertecknades av 183 parter (inklusive samtliga EU-medlemsstater, och i juli 2016 även av EU).

H.  Handels- och utvecklingspolitik bör bland annat bidra till ökad respekt för mänskliga rättigheter, djur- och miljöskydd.

I.  EU Trade in Wildlife Information Exchange (EU-TWIX) har sedan 2005 övervakat den olagliga handeln med vilda djur och växter genom att skapa en databas över beslag samt kommunikationskanaler mellan tjänstemän i de europeiska länderna.

J.  Bristen på medvetenhet och politisk vilja står i vägen för en effektiv kamp mot olaglig handel med vilda djur och växter.

K.  EU:s säkerhetsagenda för 2015–2020 identifierar naturvårdsbrott som en form av organiserad brottslighet som måste hanteras på EU-nivå genom att man överväger ytterligare straffrättsliga påföljder över hela EU med hjälp av en översyn av den befintliga lagstiftningen om miljöbrott.

L.  Operation COBRA III genomfördes i maj 2015 och var den största samordnade internationella brottsbekämpningsoperationen någonsin som riktades mot den olagliga handeln med utrotningshotade arter. Den resulterade i 139 gripanden och fler än 247 beslagtaganden, bl.a. elfenben, medicinska växter, noshörningshorn, myrkottar, Dalbergia-arter, sköldpaddor och många andra exemplar av djur och växter.

M.  Efterfrågan på olagliga djur- och växtprodukter på destinationsmarknaderna främjar korruption i leveranskedjan för olaglig handel med vilda djur och växter.

N.  EU är en betydelsefull destinationsmarknad och transitväg för illegal handel med vilda djur och växter, men också en källa till olaglig handel med vissa europeiska utrotningshotade djur- och växtarter.

O.  Resolutionen från FN:s kommission för brottsförebyggande arbete och straffrätt från april 2013, som FN:s ekonomiska och sociala råd den 25 juli 2013 ställde sig bakom, uppmanar sina medlemsstater att betrakta olaglig handel med skyddade arter av vilda djur och växter som ett allvarligt brott då organiserade kriminella grupper är inblandade, och att därmed jämställa den med människohandel och narkotikahandel.

Allmänna kommentarer

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens handlingsplan mot den olagliga handeln med vilda djur och växter, i vilken man understryker behovet av samordnade åtgärder för att ta itu med orsakerna bakom den olagliga handeln med vilda djur och växter i syfte att på ett effektivt sätt genomföra och kontrollera efterlevnaden av befintliga regler, och stärka det globala samarbetet mellan ursprungs-, transit- och destinationsländer.

2.  Europaparlamentet vill att kommissionen, medlemsstaterna, Europeiska utrikestjänsten och EU-byråerna Europol och Eurojust ska erkänna att naturvårdsbrott är ett allvarligt och allt större hot och att det är politiskt brådskande att ta itu med detta. Parlamentet betonar behovet av övergripande och samordnade strategier för politikområden såsom handel, utveckling, utrikesfrågor, transport och turism samt rättsliga och inrikesfrågor.

3.  Europarlamentet betonar att det är nödvändigt att fastställa och anslå tillräckliga ekonomiska och mänskliga resurser för att handlingsplanen ska kunna genomföras. Parlamentet understryker att tillräckliga ekonomiska medel från EU-budgeten och nationella budgetar krävs för att åstadkomma ett effektivt genomförande av planen.

4.  Europaparlamentet erkänner vikten av denna handlingsplan, men betonar dess brister på området för vattenlevande arter.

5.  Europaparlamentet insisterar på vikten av ett fullständigt genomförande i god tid av samtliga delar av handlingsplanen på grund av det akuta behovet att stoppa olaglig och ohållbar praxis och förhindra ytterligare artdöd. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge parlamentet och rådet årliga skriftliga uppdateringar om genomförandet och att inrätta en löpande noggrann övervaknings- och utvärderingsmekanism för att mäta framstegen, inklusive de insatser som gjorts i medlemsstaterna.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på ett bättre sätt öka skyddet av livsmiljöer för målarter och betonar att ökat skydd bör säkerställas för områden som betecknas som känsliga marina ekosystem, ekologiskt eller biologiskt betydelsefulla marina områden och områden som hör till Natura 2000-nätverket.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett särskilt samordningsorgan mot olaglig handel med vilda djur och växter baserat på den struktur som används i kampen mot människohandel, i syfte att säkerställa en gemensam insats från kommissionens olika tjänster och medlemsstaterna.

8.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att många vattenlevande arter också är utrotningshotade, vilket kommer att påverka hållbarheten i många ekosystem.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja vetenskapliga studier om tekniska tillämpningar av fiskeredskap i syfte att undvika bifångster med tanke på att många arter, inbegripet sköldpaddor, hotas av såväl bifångster som olaglig handel med vilda djur och växter.

Att förhindra olaglig handel med vilda djur och växter och angripa själva grundorsakerna

10.  Europaparlamentet efterlyser en riktad och samordnad serie informationskampanjer från EU, tredjeländer, berörda parter och civilsamhället i syfte att minska den efterfrågan som rör olaglig handel med produkter från vilda djur och växter genom konkreta och varaktiga individuella och kollektiva beteendeförändringar. Parlamentet är medvetet om den roll som civilsamhällets organisationer kan spela när det gäller att stödja handlingsplanen.

11.  Europaparlamentet uppmanar EU att stödja initiativ som främjar utvecklingen av alternativa försörjningsmöjligheter för naturnära samhällen på landsbygden, och som ökar de lokala fördelarna av skyddsåtgärder, minskar konflikter mellan människan och djurlivet och främjar vilda djur och växter som en värdefull gemensam inkomst. Parlamentet anser att när sådana initiativ tas i samråd med lokalsamhällen kommer stödet för bevarande att öka och bidra till återställande, bevarande och hållbar förvaltning av bestånden av vilda djur och växter och deras livsmiljöer.

12.  Europaparlamentet betonar att skydd av vilda djur och växter måste vara en viktig aspekt i EU:s globala strategier för fattigdomsminskning, och vill att de åtgärder som gör det möjligt för lokalsamhällen att direkt dra nytta av sitt engagemang i skyddet av vilda djur och växter, ska ingå i de olika samarbetsavtalen som förhandlas med tredjeländer.

13.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att olaglig handel med vattenlevande arter även påverkar den ekonomiska utvecklingen i kustsamhällen och miljöanpassningen av våra vatten.

14.  Europaparlamentet uppmanar EU att omgående ta itu med korruption och brister i åtgärderna inom ramen för den internationella styrningen längs hela kedjan av olaglig handel med vilda djur och växter. Parlamentet vill att EU och dess medlemsstater ska samarbeta med partnerländerna genom FN:s konvention mot korruption och andra forum för att ta itu med problemet på ursprungs-, transit- och destinationsmarknaderna. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att fullt ut följa och effektivt tillämpa bestämmelserna i FN:s konvention mot korruption. Parlamentet välkomnar det internationella åtagandet om korruptionsbekämpning enligt artikel 10 i FN:s generalförsamlings resolution 69/314 från juli 2015.

15.  Europaparlamentet är medvetet om att myndigheter i ursprungs-, transit- och destinationsländerna måste få stöd, vägledning och utbildning i fråga om utrednings-, verkställighets- och rättsförfaranden på lokal, regional och nationell nivå. Parlamentet understryker att dessa insatser måste samordnas på ett effektivt sätt mellan alla organ som är involverade i arbetet. Parlamentet begär att EU ska stödja utbyte av bästa praxis och se till att specialiserad utrustning och expertkunskap tillhandahålls vid behov.

16.  Europaparlamentet noterar rådets slutsatser om EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter av den 20 juni 2016 och medger att naturvårdsbrott är ett allvarligt och allt större hot mot den biologiska mångfalden och miljön, men också mot den globala säkerheten, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och en hållbar utveckling. Parlamentet beklagar djupt medlemsstaternas brist på tydligt engagemang. Parlamentet betonar medlemsstaternas avgörande roll för ett fullständigt och enhetligt genomförande av handlingsplanen på nationell nivå och för ett uppnående av de målsättningar som fastställts i denna.

17.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen regeringarna i ursprungsländerna att (i) stärka rättsstatsprincipen och vidta effektiva avskräckande åtgärder genom att stärka brottsutredning, åtal och domar, (ii) anta kraftfullare lagar som behandlar olaglig handel med vilda djur och växter som ett allvarligt brott som förtjänar att få samma uppmärksamhet och tas på samma allvar som andra former av gränsöverskridande organiserad brottslighet, (iii) tilldela mer resurser för att bekämpa naturvårdsbrott, särskilt för att stärka brottsbekämpning på detta område, handelskontroller, övervakning samt upptäckt och beslagtagande i tullen, och (iv) åta sig att driva en nolltoleranspolitik mot korruption.

Att effektivisera genomförandet och kontrollen

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta handlingsplaner för olaglig handel med vilda djur och växter med detaljerade genomförandestrategier och påföljder, och att offentliggöra och utbyta uppgifter om beslagtaganden och gripanden med koppling till naturvårdsbrott för att se till att medlemsstaterna har ett konsekvent och harmoniserat arbetssätt. Parlamentet stöder inrättandet av en mekanism som förser kommissionen med uppdaterade regelbundna data och uppgifter om beslagtaganden och gripanden i medlemsstaterna, och att främja utbyte av bästa praxis.

19.  Europaparlamentet vidhåller vikten av att EU:s förordningar om handeln med vilda djur och växter genomförs och efterlevs fullt ut.

20.  Europaparlamentet föreslår att olaglig handel med vilda djur och växter, särskilt i områden med känsliga marina ekosystem och sådana som ingår i Natura 2000-nätverket, bör föranleda stränga påföljder som har en avskräckande inverkan på potentiella förövare.

21.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att se till att brottsbekämpande myndigheter, åklagarmyndigheter och nationella domstolsväsenden har de ekonomiska och personella resurser samt den lämpliga expertis som krävs för att bekämpa naturvårdsbrott. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina insatser för att skapa och öka medvetenheten hos alla relevanta organ och institutioner.

22.  Europaparlamentet välkomnar de insatser som gjorts av Europeiska unionens nätverk för genomförande och upprätthållande av miljölagstiftning (IMPEL), det europeiska nätverket för miljöåklagare (ENPE), EU:s miljödomarförening (EUFJE) samt nätverket för poliser som fokuserar på bekämpande av miljöbrott (EnviCrimeNet).

23.  Europaparlamentet noterar inkluderandet av olaglig handel med vilda djur och växter i EU:s säkerhetsagenda 2015–2020 som erkänner att olaglig handel med vilda djur och växter är ett hot mot biologisk mångfald i ursprungsregionerna såväl som mot en hållbar utveckling och regional stabilitet.

24.  Europaparlamentet föreslår att medlemsstaterna ska investera intäkterna från böter för olaglig handel i skydd och bevarande av vilda växter och djur.

25.  Europaparlamentet efterlyser en större förändring i informationsinsamlingen, lagstiftningen och brottsbekämpningen samt i kampen mot korruption, med avseende på olaglig handel med vilda djur och växter i medlemsstaterna och i andra destinations- och transitländer. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att titta noggrant på dessa förvaltnings- och övervakningsaspekter i verkställandet av internationella bestämmelser med anknytning till olaglig handel med vilda djur och växter.

26.  Europaparlamentet betonar att det, för att undvika en ”migration” av kriminella nätverk på området för vilda djur och växter, är särskilt viktigt att harmonisera strategier och rättsliga ramar för naturvårdsbrott.

27.  Europaparlamentet understryker behovet av ett bättre samarbete mellan olika organ och av ett fungerande och snabbt utbyte av data mellan genomförandeorgan och brottsbekämpande myndigheter på nationell nivå och EU-nivå. Parlamentet efterlyser strategiska nätverk för kontroll av efterlevnad på såväl EU-nivå som nationell nivå i syfte att underlätta och förenkla ett sådant samarbete. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att inrätta enheter för naturvårdsbrott i syfte att underlätta genomförandet i de olika organen.

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att regelbundet förse Europol med relevanta uppgifter och data. Parlamentet uppmanar med kraft Europol att beakta naturvårdsbrott i sin nästa hotbildsbedömning om den grova organiserade brottsligheten (Socta) i EU. Parlamentet efterlyser inrättandet av en specialiserad enhet inom Europol med inriktning på naturvårdsbrott som har transnationella befogenheter och ansvarsområden och tillräckliga ekonomiska och personella resurser, och som skulle innebära centraliserade upplysningar och analyser samt samordnade tillsynsstrategier och utredningar.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja systemet EU-TWIX som är ett beprövat och välfungerande verktyg som medlemsstaterna kan använda för att dela uppgifter och data och för att säkerställa ett långsiktigt finansiellt engagemang för det. Parlamentet anser att organisationer i civilsamhället kan spela en viktig roll i övervakningen av efterlevnad och rapporteringen av naturvårdsbrott. Parlamentet vill se mer samarbete från EU:s och medlemsstaternas sida när det gäller att stödja sådana insatser från icke-statliga organisationer.

30.  Europaparlamentet noterar kopplingen mellan naturvårdsbrott och andra former av organiserad brottslighet, inklusive penningtvätt och finansiering av miliser eller terroristgrupper, och anser att bekämpandet av olagliga finansiella flöden måste prioriteras. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att utnyttja alla relevanta instrument, inklusive samarbete med finanssektorn, och att övervaka och studera effekterna av nya finansiella produkter och metoder som ingår i denna verksamhet.

31.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att fullt ut tillämpa bestämmelserna i direktiv 2008/99/EG om skydd av miljön genom straffrättsliga bestämmelser, och att fastställa lämpliga straffsatser för naturvårdsbrott. Parlamentet är oroat över att vissa medlemsstater ännu inte har genomfört direktivet fullt ut och uppmanar kommissionen att utvärdera genomförandet i varje medlemsstat, särskilt vad gäller påföljder, och att erbjuda vägledning. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över direktiv 2008/99/EG, i synnerhet med hänsyn till dess effektivitet när det gäller att bekämpa naturvårdsbrott, inom den tidsram som fastslås i EU:s säkerhetsagenda, och att lägga fram ett förslag om en lämplig översyn. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att fastställa och genomföra gemensamma minimiregler om definitionen av brott och påföljder i samband med olaglig handel med vilda djur och växter, enligt artikel 83.1 i EUF-fördraget om särskilt allvarlig brottslighet med ett gränsöverskridande inslag.

32.  Europaparlamentet anser att tulldimensionen i handlingsplanen bör betonas ytterligare, både när det gäller samarbetet med partnerländer och ett bättre och mer verkningsfullt genomförande inom unionen. Parlamentet ser därför fram emot kommissionens översyn 2016 av genomförandet och efterlevnaden av EU:s befintliga regelverk och begär att denna översyn innehåller en bedömning av tullförfaranden.

33.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att effektivt tillämpa och följa FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, som en grund för internationella åtgärder och ömsesidigt rättsligt bistånd samt som ett avgörande steg mot en gemensam samordnad strategi för att bekämpa naturvårdsbrott. Parlamentet beklagar i detta sammanhang djupt att elva medlemsstater ännu inte har genomfört FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Parlamentet uppmanar berörda medlemsstater att genomföra konventionen snarast möjligt.

34.  Europaparlamentet anser att åtgärder mot naturvårdsbrott kräver konsekventa, effektiva och avskräckande straffrättsliga påföljder. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att i enlighet med artikel 2.b i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet definiera olaglig handel med vilda djur och växter som ett allvarligt brott.

35.  Europaparlamentet är medvetet om behovet av vägledning för medlemsstaters domstolar och åklagare i samband med åtal och domar och behovet av utbildning för tullmyndigheter och brottsbekämpande myndigheter vid införselplatser till EU. Parlamentet anser att FN:s miljöprograms Global Judges Programme och partnerskapsinitiativet om gröna tullar (Green Customs Initiative) är modeller att ta efter.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, de relevanta EU-organen och medlemsstaterna att erkänna vidden av den olagliga handel med vilda djur och växter som sker online och att bygga kapacitet inom enheter för miljöbrott och tullenheter, skapa samordning med enheter för it-brottslighet och kontakter med civilsamhällets organisationer för att se till att det finns kanaler för bistånd från gränsöverskridande enheter specialiserade på it-brottslighet.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att föra en dialog med operatörerna för sociala medieplattformar, sökmotorer och e-handelsplattformar om problemet med olaglig internet-handel med vilda djur och växter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka kontrollåtgärderna och utveckla strategier för att hantera potentiell olaglig verksamhet på internet. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att utarbeta riktlinjer om hur man på EU-nivå ska ta itu med naturvårdsbrott som sker online.

38.  Europaparlamentet uppmanar de brottsbekämpande myndigheterna i EU och medlemsstaterna att identifiera och övervaka mönstren för andra former av allvarlig och organiserad brottslighet, till exempel människohandel, för att stödja förebyggande verksamhet och utredningar om oegentligheter i leveranskedjan då man bekämpar olaglig handel med vilda djur och växter, såsom misstänkta transporter och finansiella transaktioner.

39.  Europaparlamentet välkomnar att EU för första gången deltagit i COP17 som en part i Cites och välkomnar att EU och medlemsstaterna visar ett starkt engagemang för Cites och tillhandahåller ett viktigt finansiellt stöd till denna.

40.  Europaparlamentet välkomnar Uneps process för expertgranskning som syftar till att skapa en allmänt erkänd definition av miljöbrott. Parlamentet noterar i det avseendet att de rättsliga gränserna mellan olika typer av miljöbrott ibland är otydliga, vilket kan minska möjligheterna till effektiva åtal och påföljder.

Att stärka det globala partnerskapet

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera dialogen och samarbetet med ursprungs-, transit- och destinationsländer i leveranskedjan för olaglig handel med vilda djur och växter och att ge dem tekniskt och ekonomiskt bistånd och diplomatiskt stöd. Parlamentet anser att EU måste agera på internationell nivå för att stödja tredjeländerna i kampen mot den olagliga handeln med vilda djur och växter och för att bidra till en vidareutveckling av nödvändiga regelverk genom bilaterala och multilaterala avtal.

42.  Europaparlamentet understryker att utbredd korruption, svaga institutioner, sönderfallande stater, dålig förvaltning och svaga påföljder för naturvårdsbrott är stora utmaningar som behöver bemötas om den gränsöverskridande olagliga handeln med vilda djur och växter ska kunna bekämpas på ett ändamålsenligt sätt. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU att stödja utvecklingsländerna i deras ansträngningar för att minska incitamenten till tjuvjakt genom att förbättra de ekonomiska möjligheterna och främja goda styrelseformer och rättsstatsprincipen.

43.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna, medlemsstaterna och alla berörda stater att mer systematiskt utreda kopplingar mellan den olagliga handeln med vilda djur och växter och regionala konflikter samt terrorism.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inrätta en förvaltningsfond, eller en liknande facilitet, i enlighet med artikel 187 i den omarbetade budgetförordningen för unionens allmänna budget, i syfte att säkra skyddade områden och bekämpa olaglig handel med vilda djur och växter samt tjuvskytte, som en del av handlingsplanen mot olaglig handel med vilda djur och växter.

45.  Europaparlamentet uppmanar EU att uppgradera det finansiella och tekniska stöd som tillhandahålls genom finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete och Europeiska utvecklingsfonden (EUF), och som syftar till att hjälpa utvecklingsländer att genomföra nationella naturvårdsbestämmelser i linje med Cites-konventionens rekommendationer, särskilt dem som saknar tillräckliga resurser för att verkställa lagstiftning och åtala smugglare.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga finansiering från partnerskapsinstrumentet till initiativ för att minska efterfrågan på olagliga produkter från vilda djur och växter på nyckelmarknader i linje med prioritering 1 i handlingsplanen. Parlamentet understryker att det kan vara värdefullt att involvera det civila samhället i övervakningsstrukturerna i kapitlen om handel och hållbar utveckling i EU:s handelsavtal.

47.  Europaparlamentet understryker vikten av att inom ramen för det strategiska partnerskapet mellan EU och Kina ta upp den känsliga frågan om den ökande efterfrågan på produkter från vilda djur och växter, till exempel elfenben, noshörningshorn och tigerben, som utgör ett verkligt hot mot bevarandet av berörda arter och den biologiska mångfalden i allmänhet.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera obligatoriska och verkställbara kapitel om hållbar utveckling i alla EU:s handelsavtal och handelsförhandlingar, med särskild hänvisning till att få slut på den olagliga handeln med vilda djur och växter inom alla ekonomiska sektorer, och uppmanar kommissionen att inkludera analyser av dessa bestämmelser i sina genomföranderapporter. Parlamentet uppmanar enträget kommissionen att betona genomförandet av Cites och åtgärder mot naturvårdsbrott i handelssystemet GSP+.

49.  Europaparlamentet konstaterar att korruption är en av de viktigaste faktorer som möjliggör och bidrar till den olagliga handeln med vilda djur och växter och produkter av dessa. Parlamentet välkomnar åtagandet i kommissionens strategi Handel för alla att inkludera omfattande bestämmelser mot korruption för att hantera de direkta och indirekta effekterna av både korruption och olaglig handel med vilda djur och växter i alla framtida handelsavtal. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att verkligen fokusera på de olika aspekterna av förvaltning och kontroll av efterlevnaden av internationella bestämmelser när det gäller den olagliga handeln med vilda djur och växter.

50.  Europaparlamentet uppmanar EU att inom tillämpningsområdet för WTO:s ram undersöka hur den globala handeln och olika miljösystem bättre kan stödja varandra, särskilt i samband med det pågående arbetet att stärka samstämmigheten mellan WTO och de multilaterala miljöavtalen, samt mot bakgrund av avtalet om förenklade handelsprocedurer, som öppnar nya vägar för samarbete mellan tjänstemän med ansvar för tull och vilda djur och växter, respektive handel, särskilt i utvecklingsländer. Parlamentet anser att ytterligare möjligheter till samarbete mellan WTO och Cites bör undersökas, i synnerhet när det gäller att erbjuda tjänstemän från utvecklingsländerna tekniskt stöd och kapacitetsuppbyggnad i handels- och miljöfrågor.

51.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det internationella samarbetet mellan samtliga aktörer i brottsbekämpningskedjan är. Parlamentet begär att EU och medlemsstaterna ska fortsätta stödja International Consortium on Combating Wildlife Crime (ICCWC). Parlamentet välkomnar ett stärkt stöd, bl.a. genom att tillhandahålla finansiella resurser och expertkunskaper i syfte att underlätta kapacitetsbyggande, främja utbyte av information och underrättelser samt stödja genomförande och efterlevnad. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera effektiviteten av EU:s finansiering till tredjeländer till stöd för kampen mot olaglig handel med vilda djur och växter och för att underlätta en enhetlig och trovärdig bedömning av utvecklingsstöd.

52.  Europaparlamentet välkomnar internationella brottsbekämpningsinsatser, såsom operation COBRA III, som resulterar i viktiga beslag av olagliga produkter från vilda djur och växter, gripanden av smugglare, och som bättre synliggör den olagliga handeln med vilda djur och växter som ett allvarligt organiserat brott för allmänheten.

53.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka Cites budget så att organisationen kan utvidga sin övervakningsverksamhet och beteckning av arter. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att sex medlemsstater fortfarande har utestående betalningar till Cites från åren 1992 till 2015.

54.  Europaparlamentet välkomnar också att handlingsplanen på ett betydande sätt bidrar till att uppnå de mål för hållbar utveckling som fastställdes i 2030-agendan för hållbar utveckling, som stats- och regeringscheferna enades om vid FN:s toppmöte i september 2015.

EU som destinationsmarknad, ursprungs- och transiteringspunkt

55.  Europaparlamentet konstaterar att Cites, EU:s timmerförordning och EU:s IUU-regelverk är viktiga verktyg för att reglera den internationella handeln med vilda djur och växter. Parlamentet känner dock oro inför bristen på korrekt genomförande och verkställande och uppmanar medlemsstaterna att intensifiera sina gemensamma och samordnade insatser för att säkerställa ett effektivt genomförande. Parlamentet oroas dessutom av luckor i den befintliga lagstiftningen när det gäller arter och aktörer. Därför begär parlamentet att EU ska se över den befintliga lagstiftningsramen i syfte att komplettera den med ett förbud mot att tillgängliggöra och släppa ut på marknaden, transportera, förvärva och inneha vilda djur och växter som på olaglig väg har samlats in eller köpts i tredjeländer. Parlamentet anser att sådan lagstiftning skulle kunna harmonisera de befintliga EU-ramarna och att dess transnationella inverkan skulle kunna spela en nyckelroll för att minska den globala olagliga handeln med vilda djur och växter. Parlamentet framhåller i detta avseende att sådan lagstiftning måste skapa full transparens om förbud mot handel med arter baserade på deras olagliga status i ett tredjeland för att säkerställa rättslig förutsebarhet för dem som bedriver laglig handel.

56.  Europaparlamentet understryker att troféjakt har bidragit till att utrotningshotade arter som finns i företeckningen i bilagorna I och II till Cites i hög grad har minskat och uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att hålla en försiktig linje vad gäller import av jakttroféer av arter som skyddas enligt EU:s bestämmelser om olaglig handel med vilda djur och växter samt att stödja skärpta EU-bestämmelser om importen av jakttroféer till EU:s medlemsstater och att kräva tillstånd för import av troféer av alla arter som finns förtecknade i bilaga B till förordning (EG) nr 338/97.

57.  Europaparlamentet välkomnar Buckingham Palace-deklarationen från 2016 i vilken signatärer från flygbolag, transportföretag, hamnoperatörer, tullbyråer, mellanstatliga organisationer och välgörenhetsorganisationer för bevarande åtar sig att höja standarderna inom transportsektorn med fokus på informationsdelning, utbildning av personal, förbättrad teknik och resursdelning mellan företag och organisationer över hela världen. Parlamentet uppmanar samtliga parter att fullt ut infria sina åtaganden enligt deklarationen. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att främja frivilliga åtaganden i stil med Buckingham Palace-deklarationen inom andra områden, i synnerhet inom den ekonomiska sektorn och sektorn för e-handel.

58.  Europaparlamentet efterlyser ett totalt och omedelbart förbud på EU-nivå mot handel med, export av eller återutförsel inom EU och till länder utanför EU av elfenben, inbegripet elfenben från tiden före konventionen, och av noshörningshorn. Parlamentet uppmanar till införandet av en mekanism som bedömer nödvändigheten av liknande begränsningar för andra utrotningshotade arter.

59.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s förordning om att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU) har haft effekt, men framhåller att det krävs en mer gedigen tillämpning för att se till att ingen olagligt fångad fisk kommer ut på den europeiska marknaden. Parlamentet föreslår att EU:s medlemsstater ska vara mer konsekventa och effektiva i sina kontroller av fångstdokumentationen (fångstintyg) och sändningarna (särskilt från länder som anses vara högriskländer) för att säkerställa att fisken har fångats lagligt.

60.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av den privata sektorns engagemang i kampen mot olaglig handel med vilda djur och växter genom självreglering och företagens sociala ansvar. Parlamentet anser att spårbarheten i leveranskedjan är avgörande för en laglig och hållbar handel, både med och utan kommersiellt syfte. Parlamentet framhäver behovet av samarbete och samordning på internationell nivå samt mellan den offentliga och privata sektorn och uppmanar EU att stärka de befintliga kontrollinstrumenten, inbegripet användningen av spårbarhetsmekanismer. Parlamentet anser att transportsektorn bör spela en viktig roll, exempelvis genom att införa system för upptäckt och tidig varning. Parlamentet konstaterar att offentlig-privata partnerskap kan spela en viktig roll i detta avseende.

61.  Europaparlamentet begär att medlemsstaterna, utöver de gränskontroller som krävs enligt förordning (EG) nr 338/97, inför övervakning av efterlevnaden i de enskilda länderna med regelbundna kontroller av aktörer och tillståndsinnehavare såsom djuraffärer, uppfödare, forskningscentrum och plantskolor, vilket även ska omfatta övervakning av branscher såsom mode, konst, medicin och restaurang, vilka skulle kunna använda olagliga växt- och djurdelar.

62.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa omedelbar konfiskering av samtliga beslagtagna exemplar och omhändertagande och utplacering av beslagtagna levande exemplar i sådana räddningscentrum för djur som är anpassade till arterna i fråga. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla riktlinjer för att säkerställa att samtliga räddningscentrum för vilda djur som används av medlemsstaterna håller tillräcklig standard. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna och EU att säkerställa tillräcklig finansiering av räddningscentrum för djur

63.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta nationella planer för hanteringen av beslagtagna levande exemplar i linje med bilaga 3 till Cites resolutionskonferens 10.7 (RevCoP15). Parlamentet betonar att medlemsstaterna bör rapportera alla beslagtagna levande exemplar till EU-TWIX och att årliga sammanfattande rapporter bör offentliggöras, och att medlemsstaterna bör säkerställa att utbildningen av brottsbekämpande tjänstemän inbegriper information om skydds- och säkerhetskrav vad gäller hantering av levande djur. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att ge räddningscentrum för vilda djur adekvat ekonomiskt stöd.

64.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga ett system med en ”positiv lista” över arter, varvid exotiska arter bedöms objektivt och i enlighet med vetenskapliga kriterier för säkerhet och lämplighet för handel och hållande som sällskapsdjur.

o
o   o

65.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0031.
(2) EUT L 75, 19.3.2015, s. 1.
(3) EUT L 295, 12.11.2010, s. 23.
(4) EUT L 286, 29.10.2008, s. 1.
(5) EUT L 181, 29.6.2013, s. 1.
(6) EUT L 77, 24.3.2009, s. 1.
(7) EUT L 328, 6.12.2008, s. 28.
(8) EGT L 94, 9.4.1999, s. 24.
(9) EUT L 20, 26.1.2010, s. 7.
(10) EGT L 206, 22.7.1992, s. 7.


Nya möjligheter för små transportföretag
PDF 274kWORD 52k
Europaparlamentets resolution av den 24 november 2016 om nya möjligheter för små transportföretag, inklusive samarbetsbaserade affärsmodeller (2015/2349(INI))
P8_TA(2016)0455A8-0304/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 5.3,

–  med beaktande av protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,

–  med beaktande av kommissionens vitbok Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem (COM(2011)0144),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 september 2015 om genomförandet av vitboken från 2011 om transporter: översyn och vägen mot hållbara transporter(1),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation 2003/361/EG om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag,

–  med beaktande av kommissionens årsrapport om europeiska små och medelstora företag 2014/2015,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Tänk småskaligt först En ”Small Business Act” för Europa (COM(2008)0394) och Översyn av småföretagsakten för Europa (COM(2011)0078),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Europeisk agenda för delningsekonomin (COM(2016)0356),

–  med beaktande av kommissionens meddelande En europeisk strategi för utsläppssnål rörlighet (COM(2016)0501),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 februari 2013 om att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 maj 2015 om möjligheter till grön tillväxt för små och medelstora företag(3),

–  med beaktande av instrumentet för små och medelstora företag inom ramen för Horisont 2020 samt Innosup, Cosme, Ditt Europa för företag, pilotprojektet för ett snabbspår till innovation och möjligheter till nätverkande,

–  med beaktande av direktivet om elektronisk handel (2000/31/EG) och om tjänster på den inre marknaden (2006/123/EG),

–  med beaktande av kommissionens meddelande En strategi för en inre digital marknad i Europa (COM(2015)0192),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Att förbättra den inre marknaden – bättre möjligheter för individer och företag (COM(2015)0550),

–  med beaktande av Fonden för ett sammanlänkat Europa inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 av den 11 december 2013(4),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0304/2016), och av följande skäl:

A.  Små och medelstora företag är den viktigaste drivkraften i den europeiska ekonomin och 2014 stod den för 99,8 % av alla företag inom den icke-finansiella sektorn samt svarade för två tredjedelar av arbetstillfällena.

B.  De arbetstillfällen som de små och medelstora företagen har gett upphov till de senaste åren finns i huvudsak inom tjänstesektorn.

C.  Små transportföretag spelar en avgörande roll för att rörligheten i Europa ska fungera väl. De stöter dock ofta på problem när de försöker ta sig in eller hålla sig kvar på transportmarknaden särskilt på grund av förekomsten av monopol på denna marknad.

D.  Tack vare deras goda kännedom om den lokala marknaden, närheten till kunderna och/eller deras flexibilitet och innovationsförmåga ger de små företagen upphov till ett mervärde, särskilt i isolerade och tätbefolkade områden. Dessutom tillhandahåller de skräddarsydda tjänster och bidrar till kampen mot social utestängning, genererar arbetstillfällen, ekonomisk verksamhet och mobilitetsplanering samt bidrar till utvecklingen av turism (där mobilitetstjänster är direkt relaterade till besökarnas efterfrågan på nya produkter och upplevelser).

E.  För person- och godstransporter varierar både efterfrågan och villkoren för tillhandahållandet av tjänster avsevärt, och att minska rörligheten är inte ett alternativ.

F.  Organisationen av transporterna i storstäder och på tillfartsvägarna skapar trafikstockningar och bilköer, vilket är en betydande börda för ekonomin. Små och medelstora företag inom transportsektorn är ett viktigt komplement till kollektivtrafiknät i urbana knutpunkter, särskilt under de timmar då kollektivtrafikens turtäthet är mycket låg, liksom i avlägsna områden som saknar välutvecklade förortstrafiktjänster.

G.  Enligt kommissionens nyligen utförda studie har 17 % av konsumenterna i Europa använt tjänster som tillhandahålls genom delningsekonomin, och 52 % är medvetna om de tjänster som erbjuds. Konsumenterna förväntar sig lättillgängliga och flexibla sätt att använda transporttjänsterna samtidigt som priserna ligger i linje med de verkliga kostnaderna för att tillhandahålla dem samt enkel tillgång till resebokning och säkra betalningsmetoder för de tjänster som tillhandahålls.

H.  Delningsekonomin inom transportsektorn kan aktivt främja utvecklingen av hållbara transportformer. Självreglering är inte alltid lösningen och det behövs ett lämpligt regelverk.

I.  Kravet på hållbar utveckling och omvälvningarna inom informations- och kommunikationstekniken har skapat helt nya möjligheter och utmaningar för företag av alla storlekar att kunna svara på den ökande efterfrågan på hållbara transporter inom de begränsningar som infrastrukturen ställer.

J.  Den enorma ökningen av smarta mobiltelefoner samt den omfattande täckningen av snabba bredbandsnät har gett både transporttjänsteleverantörerna och kunderna nya digitala verktyg som minskar transaktionskostnaderna och även betydelsen av tjänsteleverantörernas fysiska lokalisering. Detta medför att de kan vara brett anslutna och genom digitala nätverk tillhandahålla tjänster, inte bara regionalt men också globalt, även från avlägsna områden.

K.  Under de senaste åren har tekniska framsteg, nya företagsmodeller och digitalisering förändrat transportsektorn avsevärt, med stora effekter på de traditionella affärsmodellerna, arbetsvillkoren och sysselsättningen i sektorn. Visserligen har transportsektorn öppnats, men arbetsvillkoren har i många fall försämrats på grund av den ekonomiska krisen och i vissa fall på grund av otillräckligt genomförande av befintliga föreskrifter.

L.  Transportsektorn omfattar inte bara leverantörer som tillhandahåller direkta transporttjänster, utan även små och medelstora företag som erbjuder exempelvis underhåll av transportmedel, försäljning av reservdelar, utbildning av personal och uthyrning av fordon och utrustning. Det finns en enorm sysselsättningsskapande potential som är kopplat till denna verksamhet, inklusive arbetstillfällen för högkvalificerade arbetstagare. Hela värdekedjans intressen bör beaktas i politiken för transportsektorn.

M.  Endast 1,7 % av företagen i EU utnyttjar avancerad digital teknik fullt ut, och 41 % utnyttjar inte alls sådan teknik. En digitalisering av alla sektorer är avgörande om EU ska kunna behålla och stärka sin konkurrenskraft.

N.  Flexibilitet och enkelt tillträde är naturligt i delningsekonomin och kan ge sysselsättningsmöjligheter för grupper som traditionellt sett är uteslutna från arbetsmarknaden, i synnerhet kvinnor, unga och migranter.

O.  Transporttjänster kan erbjuda stora möjligheter att bli egenföretagare och kan främja en företagarkultur.

P.  Onlineplattformar för transporttjänster kan erbjuda en möjlighet till snabb matchning mellan de tjänster som kunder begär, och det utbud på arbetskraft som registrerade företag eller arbetstagare tillhandahåller.

Q.  OECD anser att arbetstillfällen av god kvalitet är en avgörande faktor i de ansträngningar som görs för att hantera de höga nivåerna av ojämlikhet och främja social sammanhållning.

I. De små transportföretagens utmaningar

1.  Europaparlamentet anser att transportföretagen står inför stora utmaningar när det gäller att svara på den ökande efterfrågan på rörlighet, inom de begränsningar som en begränsad infrastruktur och växande miljökrav innebär. Parlamentet påpekar att alla transportföretag ställs inför kravet på att tillhandahålla säkra, hållbara och mycket konkurrenskraftiga lösningar som är miljömässigt förenliga inom ramen för COP21 och begränsar trafikstockningar, men att detta är svårare och dyrare för de små företagen.

2.  En alltför frekvent förändring av normerna för fordonsutsläpp kan orsaka särskilda svårigheter för små transportföretag med tanke på amorteringstiderna för bilparker.

3.  Europaparlamentet vill lyfta fram transportsektorns komplexa natur, som kännetecknas av ett flernivåstyre (lokalt, nationellt, europeiskt och globalt) som fortfarande till stor del är uppdelat efter transportsätt. Denna sektor är hårt reglerad, särskilt när det gäller tillträdet till yrket, den berörda verksamheten samt utvecklingen, användningen och marknadsföringen av transporttjänster (exklusiva rättigheter, en övre gräns för antalet licenser) samt subventioneringen. Parlamentet konstaterar att trygghet och säkerhet är av yttersta vikt för transportsektorn, men att dessa, bland andra faktorer, tyvärr ibland används som en förevändning för att upprätta konstgjorda hinder.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att sätta stopp för överreglering, som ofta är kopplad till protektionistiska och korporativistiska reflexer som leder till splittring, komplexitet och stelhet inom den inre marknaden, vilket ökar ojämlikheten. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör undvika varierande strategier som gäller onlineplattformarnas laglighet och således avvärja obefogade, restriktiva och ensidiga åtgärder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att efterleva och fullt ut genomföra direktivet om elektronisk handel 2000/31/EG och tjänstedirektivet 2006/123/EG. Parlamentet anser att den fria rörligheten för tjänsteleverantörer och etableringsfriheten enligt artiklarna 56 och 49 i EUF-fördraget är väsentliga för att förverkliga en europeisk dimension för tjänster och följaktligen även för den inre marknaden.

5.  Europaparlamentet understryker att p.g.a. den rättsliga osäkerhet som råder kring definitionen av leverantörer av transporttjänster är det inte möjligt att skapa rättvis konkurrens, och beklagar de svårigheter som många små företag stöter på när de vill ta sig in på den inhemska och internationella marknaden och utveckla eller erbjuda nya tjänster. Parlamentet understryker att det ovannämnda utgör ett hinder för små och medelstora företags tillträde till denna sektor.

6.  Europaparlamentet anser att Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 bör förbättras för att komma till rätta med de allvarliga störningar på de nationella transportmarknaderna i flera medlemsstater som uppstått efter dess införande.

7.  Europaparlamentet välkomnar de nya möjligheter som små transportföretag och samarbetsbaserade affärsmodeller erbjuder, men beklagar samtidigt de konkurrensbegränsande metoder som uppkommer p.g.a. att EU-regler tillämpas inkonsekvent mellan medlemsstaterna, särskilt i fråga om löner och sociala trygghetssystem, vilket kan leda till allvarliga snedvridningar t.ex. social dumpning och säkerhetsutmaningar.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera brottsbekämpningen. Varje ändring av lagstiftningen när det gäller de sociala villkoren och arbetsvillkoren måste ske med respekt för EU:s grundläggande friheter och inte utgöra ett hinder för rättvis konkurrens, som baseras på objektiva konkurrensfördelar, eller skapa ytterligare administrativa bördor eller kostnader för små transportföretag.

9.  Europaparlamentet konstaterar att små transportföretag måste investera, inte bara för att följa den lagstiftning som tillämpas, utan även för att kunna bevara sin konkurrenskraft (t.ex. genom att fokusera på ny teknik). Parlamentet beklagar att, till skillnad från vad som händer med stora företag, dessa företags tillgång till kredit och finansiering på penningmarknaderna fortsättningsvis är begränsad trots kvantitativa lättnader, medan offentliga stöd, i synnerhet EU-stöd, används sällan på grund av alltför komplicerade och långa administrativa förfaranden. Parlamentet betonar vikten av att erbjuda information och stöd till småföretag som ansöker om stöd inom ramen för Europeiska investeringsfonden.

10.  Europaparlamentet anser att med tanke på en ökande urbanisering bör transportsektorn vara allt mer integrerad, digitaliserad och multimodal, och de urbana knutpunkterna bör spela en allt större roll i hur den hållbara rörligheten organiseras. Parlamentet understryker det allt större inflytande som multimodala applikationer för reseplanering har och vikten för små företag att finnas med på listor över tillgängliga applikationer och i utbudet av transporttjänster. Parlamentet betonar att universell åtkomst till internet skulle uppmuntra till samanvändning av transporter och förbättrad reseplanering.

11.  Europaparlamentet konstaterar att som en följd av ekonomiska svårigheter och bristen på resurser för att underhålla kapillärtransportnäten stängs många sekundära linjer i flera regioner, främst i de regioner som har sämst kommunikationer och är glest befolkade. Parlamentet anser att framväxten av samarbetsbaserade affärsmodeller inte på något sätt kan rättfärdiga nedläggningen av kollektivtrafiktjänster i dessa områden.

12.  Europaparlamentet understryker den särskilda betydelsen för rörlighet i städer som uthyrning av lätta fordon, såsom cyklar eller mopeder, har. Parlamentet konstaterar att de allra flesta av dessa aktörer är små och medelstora företag. Parlamentet uppmuntrar till att oftare beakta potentialen hos dessa företag för att öka graden av rörlighet i städerna samt för att utveckla energi- och resurseffektiv stadstrafik.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att överväga att föra samman små transportföretag, vilket skulle göra det lättare för dem att utveckla partnerskap med varandra och hjälpa kunderna att hitta sådana transporttjänster från småföretag som passar deras behov.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, när den fastställer riktlinjer på detta område, att beakta svårigheterna för nya samarbetsbaserade affärsmodeller att få genomslag i landsbygdsmiljöer och icke-urbana miljöer.

15.  Europaparlamentet konstaterar att utvecklandet av samarbetsbaserade affärsmodeller kan optimera användningen av fordon och infrastruktur, och på detta sätt hjälpa till med att möta transportbehovet på ett mer hållbart sätt. Parlamentet noterar att den ökande användningen av användargenererad data så småningom skulle kunna skapa mervärde i transportkedjan. Koncentrationen av data till endast några förmedlingsplattformar kan ha negativa konsekvenser både med tanke på en rättvis fördelning av inkomster och ett balanserat deltagande i infrastrukturinvesteringar och i andra relevanta kostnader, vilka alla inverkar direkt på små och medelstora företag.

16.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att förmedlingsplattformarna har kommit med tanken om att tävla både med varandra och med etablerade aktörer och korporativistiska strukturer, och om att undergräva befintliga monopol och förhindra nya. Parlamentet betonar att detta främjar en marknad som är mycket mer fokuserad på konsumentefterfrågan och leder till att medlemsstaterna ser över marknadsstrukturen. Parlamentet noterar emellertid att om det inte finns ett lämpligt och tydligt rättsligt regelverk kommer förmedlingsplattformarna med sin mentalitet där ”vinnaren tar allt” att skapa dominerande marknadspositioner som skadar mångfalden i det ekonomiska systemet.

17.  Europaparlamentet uppmärksammar de möjligheter och utmaningar (exempelvis att även små företag kan utvecklas på dessa nya områden) som uppstår till följd av att uppkopplade och självkörande fordon utvecklas (bilar, fartyg, drönare och fordonskolonner). Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ta fram en färdplan för uppkopplade och automatiserade fordon, och att analysera de eventuella effekter som en utbredd användning av denna teknik kan ha för den europeiska transportsektorn, särskilt för små och medelstora företag.

II. Rekommendationer: hur förvandla utmaningar till möjligheter

18.  Europaparlamentet uppmanar till ytterligare ansträngningar för att fullborda ett gemensamt europeiskt transportområde. All lagstiftning som ställer nya krav på små företag, särskilt skattemässiga, sociala och miljömässiga åtgärder, bör vara proportionerliga, enkla och tydliga, och inte hindra deras utveckling och vid behov återspegla de regionala och nationella särdragen i de olika medlemsstaterna. Parlamentet anser att sådan lagstiftning måste åtföljas av nödvändiga incitament (rättsliga och/eller ekonomiska).

19.  Europaparlamentet anser att främjandet av ett integrerat och samordnat system för den europeiska rörligheten är det bästa sättet för att korrekt integrera alla företag inom samtliga transportsätt i en gemensam dynamisk process där digitaliseringen och främjandet av innovation inom transportsektorn är det bästa sättet att garantera kunderna ett samlat konsekvent system och de yrkesverksamma bästa möjligheter att skapa mervärde.

20.  Europaparlamentet noterar att de tjänster som erbjuds av små och medelstora företag inom transportsektorn inte alltid i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till behoven hos personer med funktionsnedsättning och äldres. Parlamentet begär att alla verktyg och program som syftar till att stödja dessa aktörer tar hänsyn till behovet av att i så stor utsträckning som möjligt anpassa transporttjänster till behoven hos personer med nedsatt rörlighet.

21.  Europaparlamentet noterar att med tanke på bristen på investeringar i infrastruktur bör alla aktörer som drar nytta av att använda infrastruktur delta i betalningen av kostnaderna, så att alla befintliga transportskatter, transportavgifter och negativa konsekvenser för miljön och hälsan beaktas full ut. Parlamentet betonar vikten av att internalisera de negativa externa effekterna inom vägtransportsektorn och att avsätta intäkter för transportinfrastruktur, inbegripet gränsöverskridande infrastruktur. Parlamentet är emellertid medvetet om att detta kan innebära särskilda problem för små företag bl.a. i de yttersta randområdena, vilka måste prioriteras.

22.  Europaparlamentet påminner om att Efsi inrättades för att delta i mycket innovativa marknadsbaserade projekt och anser därför att det är ett oumbärligt instrument för små och medelstora företag inom transportsektorn för att utveckla nya lösningar för rörlighet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att påskynda dess genomförande och öka stödet till små och medelstora och nystartade företag när sådana projekt förbereds.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa stora integrerade gruppers konkurrenshämmande metoder, för att bekämpa diskriminering och begränsningar för marknadstillträdet oavsett storlek på och typ av företag, i synnerhet när det gäller nya företagsmodeller. Parlamentet efterlyser med eftertryck en dialog och förbättrade förbindelser, i synnerhet på nya och potentiella marknader, mellan transportörer och uppdragsgivare, samt en lösning på problemet med falska egenföretagare.

24.  Europaparlamentet uppmanar till att inkludera små och medelstora företag i projektet för ett integrerat europeiskt biljettsystem. Parlamentet konstaterar att ett sådant systems effektivitet kommer att vara beroende av att det omfattar största möjliga antal företag och aktörer som erbjuder transporttjänster. Parlamentet konstaterar att utbyte av information och erfarenheter mellan stora operatörer och små och medelstora företag kan få synergieffekter som är extremt fördelaktiga för utformningen av effektiva transportnät i Europa.

25.  Europaparlamentet efterlyser, med tanke på en större insyn, en översyn och harmonisering av rätten att bedriva reglerade yrken och verksamheter i Europa samt tillhörande kontroller för dessa yrken, för att göra det möjligt för nya aktörer och tjänster med anknytning till de digitala plattformarna och delningsekonomin att utvecklas i ett företagsvänligt klimat, med större insyn i fråga om lagstiftningsändringar, och att samverka med etablerade aktörer i en miljö som karaktäriseras av sund konkurrens. Parlamentet noterar de positiva effekterna som aktörer som är verksamma inom delningsekonomin har när det gäller att skapa nya arbetstillfällen för unga människor som tar sig in på arbetsmarknaden och för egenanställda.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan vidare dröjsmål offentliggöra en färdplan för att tillgängliggöra data om offentligt finansierade transporter och införa harmoniserade normer för transportdata och programmeringsgränssnitt, i syfte att främja utvecklingen av dataintensiva innovationer och tillhandahållandet av nya transporttjänster.

27.  Europaparlamentet anser, med tanke på utvecklingen av delningsekonomin, att lösningen varken består av en sektorsspecifik reglering eller av reglering som enbart gäller plattformarna, och att rörlighetssystemet i framtiden måste betraktas som en helhet. Parlamentet efterlyser att ett moderniserat, multimodalt regelverk ska inrättas, som främjar innovationer och konkurrenskraft och skyddar konsumenterna och konsumentuppgifterna, och som även säkerställer arbetstagarnas rättigheter och likvärdiga förutsättningar för olika aktörer. Parlamentet påpekar mot denna bakgrund betydelsen av driftskompabilitet i transportsektorn, eftersom den möjliggör enhetliga lösningar för små företag.

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utvärdera behovet av att anpassa arbetslagstiftningen i respektive medlemsstat till den digitala tidsåldern, med hänsyn till hur den samarbetsbaserade ekonomins modeller är utformade, samt till varje lands arbetslagstiftning.

29.  Europaparlamentet anser att detta mål kräver att modellerna samordnas utifrån en tydlig, konsekvent och icke-överlappande definition av mellanhänder och tjänsteleverantörer. Parlamentet efterlyser en åtskillnad mellan de förmedlingsplattformar som drivs utan vinstsyfte och de förmedlingsplattformar med vinstsyfte som försätter en tjänsteleverantör i kontakt med en kund, oavsett om det finns ett anställningsförhållande mellan tjänsteleverantören och förmedlingsplattformen. Parlamentet föreslår att för att underlätta att alla parter uppfyller sina skattemässiga och sociala skyldigheter, och för att säkerställa att de tjänsteleverantörer som använder plattformarna är kompetenta och kvalificerade (för att säkerställa konsumentskydd), ska de nationella myndigheterna kunna be om sådana uppgifter som de anser nödvändiga från förmedlingsplattformarna. Parlamentet betonar att befintlig feedback och poängsystem också hjälper förmedlare att skapa förtroendefulla relationer med konsumenterna, och att de uppgifter som genereras bör behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG.

30.  Europaparlamentet anser att den stora potential till öppenhet som delningsekonomin innebär leder till god spårbarhet av utförda transporttjänster, i överensstämmelse med målet att säkra efterlevnad av befintlig lagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra riktlinjer för hur unionsrätten ska tillämpas på de olika formerna av samarbetsbaserade affärsmodeller, i syfte att vid behov åtgärda luckor i lagstiftningen på området sysselsättning och social trygghet på ett sätt som respekterar nationella befogenheter.

31.  Europaparlamentet betonar att till de företag som är verksamma inom transportsektorn även bör räknas aktörer som inte direkt tillhandahåller transporttjänster, såsom aktörer som erbjuder utbildningstjänster, fordonsuthyrningsföretag samt verkstäder och servicepunkter. Parlamentet konstaterar att de allra flesta av dessa aktörer är små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar till att ta hänsyn till dessa aktörers behov vid utformningen av lagliga åtgärder och investeringsprogram som syftar till att stödja små och medelstora företags utveckling.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja små och medelstora företag i transportsektorn när det gäller att skapa kluster inom detta område, som både konsumenter och övriga aktörer kan ansluta sig till.

33.  Europaparlamentet konstaterar att de flesta leverantörer inom den samarbetsbaserade ekonomin är från länder utanför EU. Parlamentet anser att EU måste utveckla fler innovativa uppstartsföretag i transportsektorn, och uppmanar till ökat stöd för sådana företag, i synnerhet för att utbilda nya företagare på detta område.

34.  Europaparlamentet beklagar att medlemsstaternas gensvar på att utveckla samarbetsbaserade affärsmodeller hittills har varit mycket splittrat och i vissa fall fullkomligt ologiskt med tanke på potentialen i och fördelarna med utvecklingen av denna sektor, samt i strid med konsumenternas förväntningar. Parlamentet anser att det är önskvärt med samordnade globala åtgärder på EU-nivå, som omfattar frågor som gäller en hållbar samarbetsbaserad affärsmodell. Parlamentet noterar kommissionens väl avvägda förhållningssätt till denna ”nya affärsmodell”, i enlighet med kommissionens aktuella meddelande som betonar delningsekonomins betydelse för den framtida tillväxten (COM(2016)0356).

35.  Europaparlamentet noterar den nya teknikens enorma potential för att skapa nya former för tillhandahållande av tjänster inom godstransportsektorn. Parlamentet betonar särskilt de enorma möjligheterna hos drönare som redan nu är mycket effektiva arbetsverktyg i tuffa miljöer. Parlamentet betonar att EU bör stödja den potential som finns hos små och medelstora företag som sysslar med utformning, produktion och användning av drönare.

36.  Europaparlamentet anser att samarbetsbaserade affärsmodeller är en viktig resurs för en hållbar utveckling av förbindelser i avlägsna regioner, på landsbygden och i bergsregioner, och de erbjuder också indirekta fördelar för turistnäringen.

37.  Europaparlamentet anser att lagstiftningskrav bör vara proportionella till den typ av verksamhet som företaget bedriver och företagets storlek. Parlamentet ställer sig emellertid tveksamt till om det även i fortsättningen finns grunder för att bevilja undantag för lätta nyttofordon från att tillämpa ett antal EU-bestämmelser, eftersom de i allt högre grad används i internationella godstransporter, och ber kommissionen att lägga fram en diagnostisk rapport om de därav följande ekonomiska, miljömässiga och säkerhetsmässiga konsekvenserna.

38.  Europaparlamentet anser att det bör upprättas samarbetsstrukturer mellan små transportföretag, vetenskapliga forskningsinstitut och lokala och regionala myndigheter för att förbättra organiseringen av en hållbar stadstrafik och trafik mellan städer och för att effektivt kunna reagera på de nya tjänster och produkter som uppstår, däribland sådana som tillhandahålls av små och medelstora företag (t.ex. de första och sista etapperna i transporter från dörr till dörr), och bättre anpassa befintliga offentliga transportnät till passagerarnas behov och förväntningar. Parlamentet menar att information om mobilitetstjänster som tillhandahålls av små företag ska inkluderas i reseinformations- och reseplaneringstjänsterna.

39.  Europaparlamentet anser att det bör inrättas särskilda arbetsgrupper för innovation som bidrar till att konceptet med delningsstäder (shareable cities) förverkligas till fullo och som hjälper lokala, regionala och nationella institutioner att reagera effektivt på de nya tjänster och produkter som uppstår.

40.  Europaparlamentet understryker vikten av fokuserad utbildning (t.ex. i fråga om stordata, integrerade tjänster etc.) för att hjälpa transportföretagen att skapa mervärde från den digitala sektorn. Parlamentet anser därför att man bör anpassa utbildningen av yrkesverksamma enligt den kompetens och de färdigheter som de nya affärsmodellerna kräver, särskilt för att åtgärda bristen på personal, i synnerhet förare.

41.  Europaparlamentet påpekar att små och medelstora företag i transportsektorn ofta avstår från att utvidga sin verksamhet på grund av de ökade risker som gränsöverskridande verksamhet innebär till följd av skillnaderna mellan de olika (medlems)staternas rättssystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att, i samarbete med nationella, regionala och lokala myndigheter i medlemsstaterna, utveckla samarbets- och kommunikationsplattformar för att ge råd och utbilda små och medelstora företag om olika finansieringsprogram, bidrag och internationalisering. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidareutnyttja de befintliga stödprogrammen för små och medelstora företag och ge dem större synlighet bland aktörer inom transportsektorn, med tanke på synergieffekter mellan olika EU-fonder.

42.  Europaparlamentet uppmanar de lokala myndigheterna att aktivt förbinda sig till principerna om minskade koldioxidutsläpp i stadstrafik, i enlighet med vitboken om transporter. Parlamentet uppmanar marknadsaktörerna att agera inom den nya konkurrens- och verksamhetsramen med de konkurrensfördelar som tillhandahållandet av tjänster med nollutsläpp och progressiv digitalisering av förvaltning, transaktioner och saluföring erbjuder.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de lokala myndigheterna att främja innovationer inom delningsekonomin, vilka i sin tur gynnas av uppkomsten av samarbetsbaserade affärsmodeller, som t.ex. bilpooler, cykelpooler, gemensamma godstransporter, samåkningstaxi, samåkning och beställbussar, samt sammankoppling av dessa transportmodeller med kollektivtrafiken.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med hjälp av förbättrat samarbete mellan dess generaldirektorat noggrant övervaka utvecklingen av den digitala ekonomin och vilka effekter lagstiftningsinitiativ inom ramen för den så kallade digitala agendan har för transportsektorn.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i samarbete med arbetsmarknadsparterna regelbundet bedöma inverkan av digitaliseringen på antalet och typen av arbetstillfällen inom transportsektorn, och att säkerställa att sysselsättningspolitiken och socialpolitiken håller jämn takt med digitaliseringen av transportarbetsmarknaden.

46.  Europaparlamentet rekommenderar att företag i delningsekonomin liksom personer som arbetar i transportsektorn hittar samarbetsmodeller för att tillvarata gemensamma intressen, exempelvis på försäkringsområdet.

47.  Europaparlamentet välkomnar de flexibla arbetstidsmodeller som framförhandlats av arbetsmarknadsparterna i transportsektorn och som ger arbetstagare möjlighet att bättre förena arbetsliv och privatliv. Parlamentet betonar dock vikten av att övervaka att obligatoriska regler för arbetstider samt kör- och viloperioder efterlevs, vilket borde bli lättare med digitaliseringen av transportsektorn.

o
o   o

48.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0310.
(2) EUT C 24, 22.1.2016, s. 2.
(3) EUT C 353, 27.9.2016, s. 27.
(4) EUT L 348, 20.12.2013, s. 129.


Situationen i Vitryssland
PDF 174kWORD 44k
Europaparlamentets resolution av den 24 november 2016 om situationen i Vitryssland (2016/2934(RSP))
P8_TA(2016)0456RC-B8-1232/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner och rekommendationer om Vitryssland,

–  med beaktande av parlamentsvalet den 11 september 2016 och presidentvalet den 11 oktober 2015,

–  med beaktande av uttalandet av den 13 september 2016 från ordföranden för parlamentets delegation för förbindelserna med Vitryssland om parlamentsvalet i Vitryssland,

–  med beaktande av uttalandet av den 12 september 2016 från Europeiska utrikestjänstens talesperson om parlamentsvalet i Vitryssland,

–  med beaktande av det preliminära uttalandet av den 12 september 2016 från OSSE/ODIHR, OSSE:s parlamentariska församling och Europarådets parlamentariska församling om parlamentsvalet i Vitryssland,

–  med beaktande av rådets slutsatser om Vitryssland, i synnerhet slutsatserna av den 16 februari 2016, där de restriktiva åtgärderna mot 170 personer och tre vitryska företag upphävs,

–  med beaktande av OSSE:s slutrapport av den 28 januari 2016 om presidentvalet i Vitryssland den 11 oktober 2015,

–  med beaktande av de vitryska myndigheternas många förklaringar att en del av de rekommendationer som OSSE/ODIHR utfärdade efter 2015 års presidentval skulle genomföras före parlamentsvalet 2016,

–  med beaktande av de vitryska myndigheternas frigivande av sex politiska fångar den 22 augusti 2015 och det efterföljande uttalandet av Federica Mogherini, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, och Johannes Hahn, kommissionsledamot med ansvar för den europeiska grannskapspolitiken och utvidgningsförhandlingar, om frigivningen av politiska fångar i Vitryssland den 22 augusti 2015,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I sin slutrapport om 2015 års presidentval i Vitryssland utfärdade OSSE/ODIHR tillsammans med Europarådets Venedigkommission ett antal rekommendationer som Vitryssland skulle genomföra före parlamentsvalet 2016.

B.  I syfte att bygga upp bättre förbindelser med väst vidtog de vitryska myndigheterna motvilligt åtgärder för att låta partier i den demokratiska oppositionen registrera sig på ett enklare sätt än vid tidigare val och för att ge utländska valobservatörer bättre tillträde till rösträkningen.

C.  Den 6 juni 2016 utlyste Vitrysslands president val till representanthuset. Detta val hölls den 11 september 2016. Över 827 internationella och 32 100 lokala observatörer hade ackrediterats inför valet. Enligt OSSE/ODIHR:s slutsatser företrädde de flesta lokala observatörer statligt subventionerade offentliga organisationer som också deltog i aktivt kampanjarbete för regeringsvänliga kandidater. OSSE/ODIHR:s valobservatörsuppdrag skickades ut för att bevaka valet på inbjudan av Vitrysslands utrikesministerium.

D.  Enligt OSSE/ODIHR:s bedömning var parlamentsvalet 2016 välorganiserat, men det kvarstår ett antal långvariga systembrister, inklusive begränsningarna av politiska rättigheter och grundläggande friheter i den rättsliga ramen. Rösträkningen och sammanställningen av valresultatet uppvisade ett avsevärt antal förfarandemässiga oegentligheter och bristande insyn.

E.  Efter en lång tid kommer en demokratisk opposition att finnas representerad i det vitryska parlamentet. Enligt FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Vitryssland är de rättsliga och administrativa system som begränsningarna av de mänskliga rättigheterna bygger på oförändrade. Två oberoende ledamöter av parlamentet förväntas agera som en verklig opposition.

F.  Efter 1994 har inga fria och rättvisa val hållits i Vitryssland enligt vallagar som uppfyller OSSE/ODIHR:s internationellt erkända normer.

G.  I februari 2016 hävde EU de flesta av sina restriktiva åtgärder mot vitryska statstjänstemän och juridiska personer, som ett tecken på god vilja för att uppmuntra Vitryssland att förbättra situationen avseende mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstaten. I sina slutsatser om Vitryssland av den 15 februari 2016 underströk rådet behovet att stärka samarbetet mellan EU och Vitryssland på ett antal ekonomi-, handels- och stödrelaterade områden, vilket gjorde det möjligt för Vitryssland att ansöka om finansiering från EIB och EBRD. Ett antal ansträngningar för att ta itu med vissa långvariga problem före valet 2016 har noterats, samtidigt som många olösta problem kvarstår i den rättsliga och förfarandemässiga ramen för valförfarandet.

H.  De två vitryska valobservatörsgrupperna Människorättsförsvarare för fria val och Rätt att välja 2016 fördömde det senaste valet, som de ansåg inte uppfyllde ett antal centrala internationella normer och inte återspeglade de vitryska medborgarnas vilja på ett trovärdigt sätt.

I.  De vitryska observatörsgrupperna samlade in konkreta bevis på massiva ansträngningar i hela landet för att blåsa upp siffrorna för det totala valdeltagandet under den fem dagar långa förhandsröstningen (den 6–10 september 2016) och på valdagen (den 11 september 2016). Det enda oberoende opinionsinstitutet i Vitryssland (Nisepi) har ställt in sin verksamhet efter påtryckningar från regeringen, vilket gör det mycket svårt att bedöma vilka verkliga politiska preferenser vitryssarna har.

J.  En del av den vitryska oppositionen presenterade den 18 november 2015 för första gången ett gemensamt samarbetsavtal om att samverka i parlamentsvalet 2016.

K.  Det första besök som Europaparlamentets delegation för förbindelserna med Vitryssland avlagt sedan 2002 ägde rum i Minsk den 18 och 19 juni 2015. Europaparlamentet har i nuläget inga officiella förbindelser med det vitryska parlamentet.

L.  Vitryssland spelade en konstruktiv roll i arbetet för att åstadkomma ett avtal om eldupphör i Ukraina.

M.  Den ryska aggressionen mot Ukraina och den olagliga annekteringen av Krim har ökat farhågorna i det vitryska samhället för en destabilisering av den inrikespolitiska situationen efter ett maktskifte. Det vitryska folket har dock inte gett upp hoppet om djupgående reformer och en fredlig omvandling av sitt land.

N.  Den vitryska ekonomin har under mer än 20 år präglats av stagnation, och viktiga sektorer befinner sig fortfarande i statlig ägo och omfattas av ett administrativt ledningssystem. Vitrysslands ekonomiska beroende av Rysslands ekonomiska bistånd ökar hela tiden, och Vitrysslands ekonomiska resultat är bland de svagaste bland länderna i Eurasiska ekonomiska unionen. Landets BNP sjönk till exempel med över 30 miljarder US-dollar under perioden 2015–2016.

O.  Vitryssland är det enda landet i Europa som fortfarande verkställer dödsstraff. Den 4 oktober 2016 fastställde Vitrysslands högsta domstol dödsdomen mot Siarhei Vostrykau, vilket var fjärde gången som den högsta domstolen fastställde en dödsdom under 2016.

P.  Människorättsorganisationer har uppmärksammat nya metoder för att trakassera oppositionen. De vitryska myndigheterna fortsätter att tillämpa repressiva metoder mot sina politiska motståndare: fredliga demonstranter ställs fortfarande inför förvaltningsrättsligt ansvar, andra medborgerliga och politiska rättigheter inskränks och landet har nya politiska fångar. De vitryska myndigheterna har inte vidtagit några åtgärder som syftar till systemgenomgripande och kvalitativa förändringar på området för mänskliga rättigheter, särskilt inte på lagstiftningsnivå.

Q.  Betydande förbättringar vad gäller yttrandefriheten och mediefriheten, respekt för vanliga medborgares och oppositionsaktivisters politiska rättigheter samt respekt för rättsstaten och de grundläggande rättigheterna är alla förutsättningar för bättre förbindelser mellan EU och Vitryssland. Europeiska unionen fortsätter sitt starka engagemang för att försvara de mänskliga rättigheterna i Vitryssland, inbegripet yttrande- och mediefriheten.

R.  Den 25 oktober 2016 antog Vitryssland sin första nationella handlingsplan för mänskliga rättigheter, som godkändes genom en resolution av ministerrådet. Enligt de vitryska myndigheterna innehåller denna plan de huvudsakliga handlingslinjerna för ett fullgörande av landets åtaganden om mänskliga rättigheter.

S.  Ett av syftena med Vitrysslands deltagande i det östliga partnerskapet och dess parlamentariska gren Euronest är att intensifiera samarbetet mellan landet och EU. Det vitryska parlamentet har ingen officiell status i den parlamentariska församlingen Euronest.

T.  För närvarande bygger Vitryssland sitt allra första kärnkraftverk i Astravjets, vid gränsen till EU. Alla länder som utvecklar kärnkraft måste strikt följa internationella kärntekniska och miljörelaterade krav och normer för säkerhet. Vitrysslands regering är ensamt ansvarig för säkerheten och skyddet i kärntekniska anläggningar på sitt territorium och måste därför leva upp till sina skyldigheter gentemot såväl sin egen befolkning som grannländerna. Principerna om öppenhet och insyn måste vara vägledande när kärntekniska anläggningar byggs, drivs och läggs ned.

U.  Vitryssland ingår i Organisationen för fördraget för kollektiv säkerhet och deltar tillsammans med Ryssland i de gemensamma militärmanövrerna Zapad, som omfattar scenarier med angrepp mot landets västra grannländer, bland annat med simulerad användning av kärnvapen mot Polen. Vitryssland ska nästa år delta i Zapad 2017, med eventuella ytterligare aggressiva scenarier.

1.  Europaparlamentet är fortfarande djupt oroat över de brister som oberoende internationella observatörer konstaterade under presidentvalet 2015 och parlamentsvalet 2016. Det har gjorts ansatser till förbättringar, men de är fortfarande otillräckliga. Parlamentet konstaterar att det i det nyvalda parlamentet kommer att finnas en företrädare för oppositionspartiet och en för icke-statliga aktörer, men anser att det rör sig om politiska utnämningar snarare än en följd av valresultatet. Behandlingen av de lagstiftningsförslag som i framtiden läggs fram av dessa båda parlamentsledamöter kommer att fungera som ett test av de politiska avsikterna hos de myndigheter som ligger bakom utnämningen av dem.

2.  Europaparlamentet uppmanar de vitryska myndigheterna att utan dröjsmål och i samarbete med internationella partner återuppta arbetet med en övergripande valreform inom ramen för den bredare demokratiseringsprocessen. OSSE/ODIHR:s rekommendationer måste införas i god tid före kommunalvalen i mars 2018 och iakttas av inhemska och internationella observatörer, som en förutsättning för att de önskade framstegen i förbindelserna mellan EU och Vitryssland ska kunna åstadkommas.

3.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till de vitryska myndigheterna att under alla omständigheter trygga respekten för de demokratiska principerna, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, i enlighet med den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och de internationella och regionala människorättsinstrument som ratificerats av Vitryssland.

4.  Europaparlamentet uppmanar den vitryska regeringen att rehabilitera de frigivna politiska fångarna och återupprätta deras medborgerliga och politiska rättigheter.

5.  Europaparlamentet uttrycker oro över att inga nya politiska partier registrerats i Vitryssland sedan 2000. Alla restriktioner i detta avseende måste avskaffas, och alla politiska partier måste tillåtas genomföra politisk verksamhet obehindrat, särskilt under valkampanjen.

6.  Europaparlamentet förväntar sig att myndigheterna upphör med trakasserierna mot oberoende medier på politiska grunder. Parlamentet kräver ett stopp för administrativa åtal och godtycklig tillämpning av artikel 22.9(2) i förvaltningslagen mot frilansjournalister för samarbete med utländska medier utan ackreditering, vilket begränsar rätten till yttrandefrihet och informationsspridning.

7.  Europaparlamentet uppmanar den vitryska regeringen att utan dröjsmål upphäva artikel 193/1 i landets strafflag, som gör det straffbart att organisera och delta i icke-registrerade offentliga organisationers verksamhet, och att tillåta offentliga sammanslutningar och föreningar att verka fullt ut, fritt och obehindrat i juridiskt avseende. Kommissionen uppmärksammas särskilt på att det för närvarande på grund av tillämpningen av artikel 193/1 och andra restriktiva åtgärder finns över 150 vitryska icke-statliga organisationer registrerade i Litauen, Polen, Tjeckien och andra länder.

8.  Europaparlamentet uppmanar kraftfullt de vitryska myndigheterna att se över den politik som gör att internationellt ekonomiskt stöd till icke-statliga aktörer i Vitryssland fortfarande är föremål för kraftig beskattning.

9.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt den vitryska regeringens politik att utnyttja specialstyrkor för att blanda sig i de interna angelägenheterna för organisationer i det civila samhället, inbegripet sådana som företräder nationella minoriteter, som den oberoende icke-statliga organisationen Förbundet för polacker i Vitryssland.

10.  Europaparlamentet uppmanar kraftfullt Vitryssland – det enda land i Europa som fortfarande tillämpar dödsstraffet, och som nyligen har återupptagit avrättningar – att ansluta sig till ett globalt moratorium för dödsstraffet som ett första steg mot ett definitivt avskaffande. Parlamentet påminner om att dödstraffet är omänskligt och förnedrande, inte har någon påvisad avskräckande effekt och gör att rättegångsfel får oåterkalleliga konsekvenser. Europeiska utrikestjänsten och kommissionen uppmanas att ge högsta prioritet åt de ovannämnda frågorna under den pågående människorättsdialogen mellan EU och Vitryssland. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang det vitryska ministerrådets antagande av handelsplanen för genomförande av rekommendationerna från FN:s människorättsråds arbetsgrupp för de allmänna återkommande utvärderingarna, och förväntar sig att denna plan ska genomföras till fullo.

11.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta insatserna för en ytterligare normalisering av förbindelserna med Vitryssland. Parlamentet upprepar sin åsikt att de befintliga skillnaderna bäst åtgärdas genom förstärkta kommunikationskanaler och att ytterligare engagemang från EU:s och särskilt Europaparlamentets sida i en dialog med Vitryssland och i synnerhet landets medborgare och civila samhälle, liksom med dess parlament och olika politiska partier, kan ge påtagliga resultat och bidra till landets oberoende, suveränitet och välstånd.

12.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att fortsätta och stärka sitt stöd till organisationer i det civila samhället i Vitryssland och utomlands. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet att stödja alla oberoende informationskällor för det vitryska samhället, inklusive medier som sänder på vitryska, och från utlandet.

13.  Europaparlamentet noterar att förhandlingar inleddes i januari 2014 om viseringslättnader i syfte att förbättra de mellanmänskliga kontakterna och främja uppkomsten av ett civilt samhälle. Kommissionen och utrikestjänsten bör vidta de åtgärder som krävs för att skynda på framstegen i detta avseende.

14.  Europaparlamentet stöder EU:s politik för ett ”kritiskt engagemang” gentemot de vitryska myndigheterna och är också redo att bidra till denna politik via sin delegation för förbindelserna med Vitryssland. Kommissionen uppmanas att noga övervaka lagstiftningsinitiativ och granska genomförandet av dem. Parlamentet påminner om att EU måste se till att dess resurser inte används för att förtrycka organisationer i det civila samhället, människorättsförsvarare, frilansjournalister och oppositionsledare.

15.  Europaparlamentet är oroat över de säkerhetsproblem som uppstått till följd av uppförandet av det vitryska kärnkraftverket i Astravjets, mindre än 50 km från Vilnius, Litauens huvudstad, och nära den polska gränsen. Det behövs ett omfattande internationellt överinseende av genomförandet av detta projekt för att se till att det överensstämmer med internationella kärntekniska och miljörelaterade krav och normer för säkerhet, inbegripet FN:s Esbo- och Århuskonventioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta med frågan om säkerhet och insyn kring detta kärnkraftverk under uppförande i sin dialog med Vitryssland och Ryssland, eftersom det finansieras av Ryssland och bygger på teknik från Rosatom, och att förse parlamentet och medlemsstaterna, i synnerhet de som gränsar till Vitryssland, med regelbundna rapporter. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utnyttja sina möjligheter till påtryckningar, bland annat genom att villkora eventuellt makroekonomiskt stöd från EU, för att se till att Vitryssland följer internationella säkerhetsnormer i fråga om kärnkraftverket i Astravjets, särskilt med avseende på genomförandet av det stresstest som överenskommits med kommissionen den 23 juni 2011.

16.  Europaparlamentet lägger stor vikt vid och ser fram emot Vitrysslands anslutning till den parlamentariska församlingen Euronest, i enlighet med den konstituerande akten, så snart de politiska villkoren är uppfyllda, eftersom denna anslutning vore en naturlig förlängning av Vitrysslands deltagande i det östliga partnerskapets multilaterala samarbetsram.

17.  Europaparlamentet bekräftar sitt åtagande att arbeta till förmån för det vitryska folket, stödja deras prodemokratiska ambitioner och initiativ samt bidra till en stabil, demokratisk och blomstrande framtid för landet.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten, rådet, kommissionen, medlemsstaterna, OSSE/ODIHR, Europarådet och de vitryska myndigheterna.

Rättsligt meddelande