Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2016/2094(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0020/2017

Ingivna texter :

A8-0020/2017

Debatter :

PV 13/02/2017 - 12
CRE 13/02/2017 - 12

Omröstningar :

PV 14/02/2017 - 8.8
CRE 14/02/2017 - 8.8

Antagna texter :

P8_TA(2017)0026

Antagna texter
PDF 340kWORD 68k
Tisdagen den 14 februari 2017 - Strasbourg Slutlig utgåva
Översynen av det europeiska samförståndet om utveckling
P8_TA(2017)0026A8-0020/2017

Europaparlamentets resolution av den 14 februari 2017 om översynen av det europeiska samförståndet om utveckling (2016/2094(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling från december 2005(1),

–  med beaktande av Busan-partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete(2) och EU:s gemensamma ståndpunkt inför det andra högnivåmötet om det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete, som hölls i Nairobi (28 november till 1 december 2016)(3),

–  med beaktande av resultatdokumentet från det fjärde högnivåmötet om biståndseffektivitet i december 2011, där man inledde det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete,

–  med beaktande av 2030-agendan Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs vid FN:s toppmöte om hållbar utveckling den 25 september 2015 i New York(4),

–  med beaktande av Addis Abeba-agendan om finansiering för utveckling(5),

–  med beaktande av Diliförklaringen av den 10 april 2010 om fredsbyggande och nationsbyggande, samt den nya given för engagemang i instabila stater, som inleddes 30 november 2011,

–  med beaktande av Parisavtalet (COP 21) inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, antaget den 12 december 2015(6),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring (COM(2011)0637),

–  med beaktande av världstoppmötet om humanitära frågor den 23–24 maj 2016 i Istanbul och dess åtaganden om att agera(7),

–  med beaktande av den nya agendan för städer, som antogs vid FN-konferensen om bostäder och hållbar stadsutveckling (Habitat III) den 17–20 oktober 2016 i Quito, Ecuador(8),

–  med beaktande av OECD/UNDP:s framstegsrapport från 2014 om att göra utvecklingssamarbetet mer effektivt(9),

–  med beaktande av artikel 208 om utvecklingssamarbete i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), där det fastställs att ”unionens och medlemsstaternas politik för utvecklingssamarbete ska komplettera och förstärka varandra” och att minskning och på sikt utrotning av fattigdom ska vara det främsta målet för unionens utvecklingspolitik,

–  med beaktande av rådets slutsatser från oktober 2012 om en grund för demokrati och hållbar utveckling: EU:s samarbete med det civila samhället på området yttre förbindelser,

–  med beaktande av EU:s uppförandekod om komplementaritet och arbetsfördelning inom utvecklingspolitiken(10),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 19 maj 2014 om en rättighetsbaserad strategi för utvecklingssamarbete, som omfattar alla mänskliga rättigheter(11),

–  med beaktande av den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik, som offentliggjordes i juni 2016(12),

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som EU undertecknade och ratificerade 2011, och FN:s avslutande iakttagelser om genomförandet av denna konvention,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Handel för alla – Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik (COM(2015)0497),

–  med beaktande av EU:s handlingsplan för jämställdhet (2016–2020) och handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati (2015–2019),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner, särskilt av den 17 november 2005 om förslaget till gemensam förklaring av rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik ”Europeiskt samförstånd”(13), den 5 juli 2011 om att göra EU:s utvecklingspolitik effektivare(14), den 11 december 2013 om EU:s givarsamordning om utvecklingsbistånd(15), den 25 november 2014 om EU och den globala utvecklingsramen efter 2015(16), den 19 maj 2015 om finansiering för utveckling(17), den 8 juli 2015 om skatteundandragande och skatteflykt som utmaningar till goda styrelseformer, socialt skydd och utveckling i utvecklingsländer(18), den 14 april 2016 om den privata sektorn och utveckling(19), den 12 maj 2016 om uppföljningen och översynen av Agenda 2030(20), den 7 juni 2016 om EU-rapporten om en konsekvent politik för utveckling 2015(21) och den 22 november 2016 om ökning av utvecklingssamarbetets effektivitet(22),

–  med beaktande av det gemensamma arbetsdokumentet Gender Equality and Women's Empowerment: Transforming the Lives of Girls and Women through EU External Relations 2016–2020 (SWD(2015)0182) och av rådets slutsatser av den 26 oktober 2015, där motsvarande handlingsplan för jämställdhet för 2016–2020 stöddes,

–  med beaktande av den nya ramen för jämställdhet och kvinnors egenmakt: Att förändra flickors och kvinnors liv genom EU:s yttre förbindelser 2016–2020,

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om en ny framåtblickande och innovativ strategi för handel och investeringar(23),

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter och dess fyra grundläggande principer om icke-diskriminering (artikel 2), barnets bästa (artikel 3), överlevnad, utveckling och skydd (artikel 6) och delaktighet (artikel 12),

–  med beaktande av den kommande rapporten från utskottet för utrikes frågor och utskottet för utveckling om åtgärder för att hantera flykting- och migrationsflöden: den roll som EU:s yttre åtgärder spelar (2015/2342(INI)), samt sin resolution av den 22 november 2016 om att förbättra effektiviteten i utvecklingssamarbetet(24),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A8-0020/2017), och av följande skäl:

A.  En översyn av det europeiska samförståndet om utveckling är både läglig och nödvändig med tanke på de förändrade yttre handlingsramarna, bland annat antagandet av 2030-agendan och målen för hållbar utveckling (SDG), Parisavtalet om klimatförändringar (COP 21), Sendai-ramverket om minskning av katastrofrisker, Addis Abeba-agendan om finansiering för utveckling och det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete, nya eller ökade globala utmaningar som klimatförändringar, migrationssammanhanget, mer diversifierade utvecklingsländer med olikartade och särskilda utvecklingsbehov, nya givare och nya globala aktörer, minskat utrymme för civilsamhällets organisationer samt förändringar inom EU, bland annat förändringarna i och med Lissabonfördraget, agendan för förändring och den globala strategin för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik.

B.  Den globala 2030-agendan och de därmed sammanhängande målen för hållbar utveckling strävar efter att åstadkomma hållbar utveckling inom planetens gränser, bygga partnerskap med människor i centrum, förse dem med nödvändiga resurser som livsmedel, vatten och sanitära anläggningar, hälso- och sjukvård, energi, utbildning och sysselsättningsmöjligheter, samt främja fred, rättvisa och välstånd för alla. Åtgärder måste vidtas i överenstämmelse med principerna om länders egenansvar, inklusive utvecklingspartnerskap, fokus på resultat, öppenhet och ansvarsskyldighet. En rättighetsbaserad strategi är en förutsättning för hållbar utveckling, i enlighet med FN:s resolution 41/128, där rätten till utveckling definieras som en oförytterlig mänsklig rättighet.

C.  I artikel 208 i EUF-fördraget anges att ”unionens och medlemsstaternas politik för utvecklingssamarbete ska komplettera och förstärka varandra”.

D.  Klimatförändringarna är en företeelse som måste hanteras brådskande, eftersom det i större utsträckning drabbar de fattiga och mest utsatta länderna.

E.  Tre fjärdedelar av världens fattiga lever i medelinkomstländer. Medelinkomstländerna utgör ingen homogen grupp, utan har mycket varierande behov och utmaningar. EU:s utvecklingssamarbete måste därför vara tillräckligt differentierat.

F.  Den fördragsenliga samstämdheten i politiken för en utvecklingsstrategi kräver att EU tar hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet när man handlar inom andra politikområden som kan påverka utvecklingsländerna. Nära sammanhängande politikområden som handel, säkerhet, migration, humanitärt bistånd och utveckling måste därför formuleras och genomföras så att de ömsesidigt förstärker varandra.

G.  Migration har blivit en allt tyngre fråga. Det finns fler än 65 miljoner tvångsförflyttade människor i hela världen. Den övervägande majoriteten av flyktingar lever i utvecklingsländer. Staters bräcklighet, instabilitet, krig, kränkningar av de mänskliga rättigheterna, djup fattigdom och bristen på framtidsutsikter hör till huvudorsakerna till att människor lämnar sina hem. Miljontals människor har migrerat eller flytt till EU under de senaste åren.

H.  Några av kommissionens senaste förslag kan ses som en ny fokusering på utvecklingspolitiken under det nya synsättet för migrationshantering, i syfte att uppfylla EU-prioriteringar som ofta är kortsiktiga. Det bör inte finnas någon villkorlighet mellan utvecklingsstöd och samarbete i migrationsfrågor från mottagarländernas sida. Fonder som EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika och EU:s yttre investeringsplan har inrättats med målet att reagera på de senaste migrationskriserna i EU. EU:s politik för utvecklingssamarbete måste som främsta mål ha minskning av och, på lång sikt, utrotande av fattigdomen och grundas på principer för utvecklingseffektivitet.

I.  Hälsa och utbildning är centrala faktorer som möjliggör hållbar utveckling. Investeringar för att garantera allmän tillgång på dessa områden framhålls därför i 2030‑agendan och målen för hållbar utveckling, och de bör ges lämpliga resurser för att kunna få spridningseffekter på andra områden.

J.  Små och medelstora företag samt mikroföretag utgör ryggraden i ekonomier världen över och är en grundläggande del av ekonomin i utvecklingsländerna, och tillsammans med välfungerande offentliga sektorer utgör de en nyckelfaktor för att främja ekonomisk, social och kulturell tillväxt. Små och medelstora företag möter ofta en begränsad tillgång till kapital, framför allt i utvecklingsländer.

K.  Mer än hälften av världens befolkning lever idag i städer, och denna andel förutspås nå två tredjedelar 2050. Ungefär 90 procent av städernas tillväxt sker i Afrika och Asien. Denna utveckling förstärker behovet av hållbar stadsutveckling. Säkerheten i städerna håller på att bli en allt större utmaning i många utvecklingsländer.

L.  Haven spelar en viktig roll för biologisk mångfald, livsmedelstrygghet, energi, arbetstillfällen och tillväxt, men havsresurserna hotas av klimatförändringar, överutnyttjande och icke-hållbar förvaltning.

M.  Avskogning och skogsförstörelse utarmar ekosystemen och bidrar kraftigt till klimatförändringarna.

N.  EU:s utvecklingspolitik är ett viktigt komplement till medlemsstaternas utvecklingspolitik, som bör inriktas på områden där den kan ge en komparativ fördel och på hur EU:s globala roll som organisation kan främja dess utvecklingspolitiska mål.

O.  Utvecklingspolitiken är en central aspekt i EU:s politik för yttre förbindelser. Unionen är den största givaren av utvecklingsbistånd i världen och tillhandahåller, tillsammans med sina medlemsstater, mer är hälften av det officiella utvecklingsbiståndet i världen.

P.  Ojämlikheterna i välstånd och inkomst ökar globalt. Denna utveckling riskerar att undergräva den sociala sammanhållningen och öka diskriminering, politisk instabilitet och oroligheter. Att mobilisera inhemska resurser är därför centralt för att genomföra Agenda 2030 för hållbar utveckling, och det utgör en möjlig väg för att på lång sikt övervinna beroendet av utländskt stöd.

1.  Europaparlamentet betonar betydelsen av det europeiska samförståndet om utveckling, eftersom det utgör en gemensam och samlad ståndpunkt för både EU och medlemsstaterna om utvecklingssamarbetets mål, värden, principer och viktigaste aspekter, inklusive vid genomförandet. Parlamentet anser att samförståndets regelverk, särskilt dess helhetssyn och det tydliga primära målet att bekämpa – och på lång sikt utrota – fattigdom, måste tryggas i översynen. Vidare anser parlamentet att det också måste vara ett mål att ta itu med ojämlikhet, vilket anges i målen för hållbar utveckling. Parlamentet påminner om att EU:s och medlemsstaternas utvecklingspolitik bör förstärka och komplettera varandra.

2.  Europaparlamentet varnar för en urvattning av kriterierna för offentligt utvecklingsbistånd i syfte att täcka andra utgifter än dem som är direkt kopplade till de nämnda målen. Parlamentet betonar att varje reform av det offentliga utvecklingsbiståndet måste syfta till att öka utvecklingspåverkan.

3.  Europaparlamentet inser att det är viktigt att EU har en tydlig yttre strategi, vilket kräver en samstämd politik, särskilt för fred och säkerhet, migration, handel, miljö och klimatförändringar, humanitärt bistånd och utvecklingssamarbete. Parlamentet upprepar dock att utvecklingsmålen utgör mål i sig. Parlamentet påminner om den fördragsenliga skyldigheten i artikel 208 i EUF-fördraget om att EU ska ”ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna”. Parlamentet understryker med kraft att det endast kan acceptera ett stabilt koncept för utvecklingspolitiken med förankring i skyldigheterna enligt EUF‑fördraget och primärt fokus på kampen mot fattigdom. Parlamentet påminner om principerna för EU:s yttre åtgärder enligt artikel 21.1 i fördraget om Europeiska unionen, nämligen demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, principerna om jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten.

4.  I överensstämmelse med Lissabonfördraget beskriver Europaparlamentet utvecklingssamarbete enligt följande: att kämpa för VÄRDIGHET genom att utrota FATTIGDOM.

Mål, värderingar och principer för EU:s utvecklingspolitik

5.  Europaparlamentet vill att målen för hållbar utveckling, 2030-agendan och de ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensionerna av hållbar utveckling integreras i all inre och yttre EU-politik och att de blir ett centralt inslag i samförståndet, med beaktande av de viktiga kopplingarna mellan mål och riktmärken. Parlamentet vill att kampen mot – och på lång sikt utrotning av – fattigdom ska förbli det övergripande och främsta målet för EU:s utvecklingspolitik, med särskild koncentration på de mest marginaliserade grupperna och med målet att ingen ska hamna på efterkälken. Europaparlamentet betonar vikten av att definiera fattigdom i linje med definitionen i samförståndet och agendan för förändring samt inom ramen för Lissabonfördraget.

6.  Europaparlamentet betonar 2030-agendans universella och omdanande karaktär. Därför understryker parlamentet att utvecklade länder och utvecklingsländer har ett delat ansvar för att nå målen för hållbar utveckling, och att EU:s strategi för dessa mål måste bestå av en samstämd uppsättning med både intern och extern politik och åtaganden med en komplett uppsättning utvecklingspolitiska verktyg

7.  Europaparlamentet insisterar på att utvecklingspolitiken på ett mer samstämt sätt måste avspegla unionens koncentration på instabila stater, ungdomsarbetslöshet, kvinnor och flickor som möter könsbaserat våld och skadlig praxis samt dem som befinner sig i konfliktsituationer. Parlamentet påminner om EU:s åtagande om att lägga minst 20 procent av sitt offentliga utvecklingsbistånd på social inkludering och mänsklig utveckling.

8.  Europaparlamentet betonar att utbildning är en nyckelfaktor för att man ska kunna utveckla självförsörjande samhällen. EU uppmanas att sammankoppla bra utbildning, teknisk utbildning och yrkesutbildning samt samarbete med näringslivet som viktig förutsättning för ungdomars anställbarhet och tillgång till kvalificerade arbetstillfällen. Att särskilt ta itu med frågan om tillgång till utbildning i nöd- och krissituationer är avgörande för både utveckling och skydd av barn.

9.  Europaparlamentet betonar att systemfaktorer, däribland bristande jämställdhet, politiska hinder och maktobalans, påverkar hälsan och att det är viktigt att sörja för jämbördig tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster av god kvalitet som tillhandahålls av utbildad, kvalificerad och kompetent hälso- och sjukvårdspersonal. Det nya samförståndet bör därför främja investeringar i och egenmakt för hälso- och sjukvårdspersonal i främsta ledet, som spelar en viktig roll för att sörja för heltäckande hälso- och sjukvårdstjänster i avlägsna, fattiga och missgynnade områden samt konfliktområden. Parlamentet betonar att främjande av forskning om, och utveckling av, ny hälso- och sjukvårdsteknik för hantering av nya hälsohot som epidemier och antimikrobiell resistens är avgörande för uppnåendet av målen för hållbar utveckling.

10.  Europaparlamentet efterlyser från EU:s sida ett fortsatt starkt åtagande för och främjande av en regelbaserad global styrning, särskilt när det gäller det globala partnerskapet för hållbar utveckling.

11.  Europaparlamentet betonar att såväl kampen mot ojämlikhet inom och mellan länder, diskriminering – särskilt på grundval av kön –, orättvisor och konflikter, som främjandet av fred, deltagardemokrati, god förvaltning, rättsstatlighet och mänskliga rättigheter, samhällen för alla och hållbar utveckling, samt hantering av utmaningarna med anpassning till och dämpande av klimatförändringarna måste vara mål som integreras i EU:s hela utvecklingspolitik. Parlamentet vill att 2030-agendan genomförs i sin helhet och på ett sätt som samordnas med, och är samstämt med, Parisavtalet om klimatförändringar, inklusive när det gäller behovet av att brådskande överbrygga klyftan mellan vad som behövs för att begränsa den globala uppvärmningen och att öka arbetet med och finansieringen av en anpassning. Parlamentet påminner om EU:s åtagande om att anslå 20 procent av budgeten för 2014–2020 (ungefär 180 miljarder euro) till insatser för bekämpning av klimatförändringar, bland annat genom sin politik för yttre åtgärder och utvecklingssamarbete.

12.  Europaparlamentet betonar att utvecklingssamarbete kan uppstå till följd av inkludering, förtroende och innovation som grundas på alla partners respekt för användning av nationella strategier och ramverk för landsresultat.

13.  Europaparlamentet lyfter fram den viktiga roll som god förvaltning spelar för en hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar EU att förstärka balansen mellan de ekonomiska, sociala och miljömässiga områdena genom att stödja övergripande nationella strategier för hållbar utveckling och lämpliga mekanismer och processer för god förvaltning, med ett centralt fokus på det civila samhällets deltagande. Parlamentet betonar betydelsen av reformer för administrativ och skattemässig decentralisering, som ett sätt att främja god förvaltning på lokal nivå i linje med subsidiaritetsprincipen.

14.  Europaparlamentet efterlyser att EU:s utvecklingssamarbete ska uppmuntra partnerländerna att ”glokalisera” målen för hållbar utveckling, i samråd med det civila samhället på nationell och lokal nivå, för att översätta dem till i sammanhanget relevanta nationella och subnationella mål som är förankrade i nationella strategier, program och budgetar för utveckling. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att uppmuntra sina partnerländer att ta med rösterna från marginaliserade befolkningsgrupper i övervakningen av målen för hållbar utveckling och främja konkreta mekanismer för att göra detta möjligt, i linje med agendan för att ”ingen ska hamna på efterkälken”.

15.  Europaparlamentet vill att EU:s utvecklingspolitik även i fortsättningen prioriterar stöd till de minst utvecklade länderna och låginkomstländerna samt små östater under utveckling, samtidigt som man hanterar de olikartade och specifika behoven hos medelinkomstländerna, där majoriteten av världens fattiga bor, i linje med handlingsplanen från Addis Abeba och med full hänsyn till differentieringsprincipen. Parlamentet efterlyser en integrering av ett territoriellt tillvägagångssätt för utveckling, för att ge egenmakt åt lokala och regionala myndigheter och bättre ta itu med ojämlikhet mellan länder.

16.  Europaparlamentet betonar betydelsen av demokratiskt egenansvar där utvecklingsländerna ges huvudansvaret för sin egen utveckling, samtidigt som nationella parlament och politiska partier, regionala och lokala myndigheter, det civila samhället och andra aktörer kan spela sina respektive roller fullt ut tillsammans med de nationella regeringarna och aktivt delta i beslutsprocessen. I detta sammanhang understryker parlamentet vikten av att förbättra ansvarsskyldigheten uppåt och nedåt, med målet att bättre reagera på lokala behov och främja medborgarnas demokratiska egenansvar.

17.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta förstärka sitt stöd till lokal och regional kapacitetsuppbyggnad och decentraliseringsprocesser, i syfte att ge egenmakt åt lokala och regionala myndigheter och göra dem öppnare och mer ansvarstagande, så att de bättre kan hantera sina medborgares behov och krav.

18.  I överensstämmelse med partnerskapsprincipen efterlyser Europaparlamentet delat ansvarstagande för alla gemensamma åtgärder, med främjande av högsta möjliga öppenhetsnivå. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att främja en stärkt roll för nationella parlament, lokala och regionala myndigheter och det civila samhället i politisk och budgetmässig tillsyn och demokratisk granskning. Korruption och straffrihet måste bekämpas gemensamt med alla medel och på alla politiska nivåer.

19.  Europaparlamentet vill att politisk dialog mellan EU och partnerländerna/partnerregionerna ska utgöra ett centralt inslag i EU:s utvecklingssamarbete, och att sådana dialoger inriktas på gemensamma värden och hur dessa bör främjas. Parlamentet efterlyser ökad delaktighet för parlamenten och det civila samhället i politiska dialoger.

20.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av en pluralistisk demokrati för alla, och vill att EU främjar lika villkor för politiska partier och ett dynamiskt civilt samhälle i alla sina åtgärder, bland annat genom kapacitetsuppbyggnad och dialog med partnerländerna för att ge det civila samhället tillräckligt utrymme, med medborgardrivna mekanismer för deltagande övervakning och ansvarsskyldighet på subnationell, nationell och regional nivå, samt ser till att det civila samhällets organisationer engagerar sig i utformning, genomförande, övervakning, översyn och ansvarstagande i utvecklingspolitiken. Parlamentet uppmanar EU att erkänna att samråd med det civila samhället är en viktig faktor för framgång på alla programplaneringsområden, i syfte att åstadkomma ett inkluderande styre.

21.  Europaparlamentet erkänner det civila samhällets roll för att öka medvetenheten hos allmänheten och hantera målen för hållbar utveckling på nationell och global nivå genom global utbildning om medborgarskap och genom medvetandehöjande åtgärder.

22.  Europaparlamentet anser att främjandet av jämställdhet och kvinnors och flickors egenmakt och rättigheter bör vara både ett mål i sig och ett övergripande mål för EU:s utvecklingspolitik, i överensstämmelse med EU:s handlingsplan för jämställdhet och 2030-agendan, i enlighet med rådets slutsatser av den 26 maj 2015 om lika rättigheter för kvinnor och män inom ramen för utveckling. Parlamentet efterlyser särskilda politiskt motiverade åtgärder som inriktas på utmaningarna inom detta område. Parlamentet efterlyser ytterligare EU-insatser för att främja kvinnors och ungdomars viktiga roll som aktörer för utveckling och förändring. I detta sammanhang understryker parlamentet att jämställdhet omfattar såväl flickor och pojkar som kvinnor och män i alla åldrar, och att programmen bör uppmuntra ett jämställt deltagande och främjande av rättigheter och tjänster, särskilt när det gäller tillgång till utbildning, reproduktiv hälsa och hälso- och sjukvård, utan diskriminering på grundval av könsidentitet eller sexuell läggning.

23.  Europaparlamentet fäster uppmärksamheten vid behovet av att främja, skydda och säkra alla mänskliga rättigheter. För att förverkliga de mänskliga rättigheterna är det viktigt att upprätthålla kvinnors och flickors rättigheter, liksom sexuell och reproduktiv hälsa och därmed sammanhängande rättigheter, och undanröja alla former av sexuellt och könsbaserat våld och diskriminering, inbegripet skadlig praxis gentemot barn, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap samt kvinnlig könsstympning. Man måste garantera allmän tillgång till överkomlig, övergripande och högkvalitativ information och utbildning om sexuell och reproduktiv hälsa och tjänster för familjeplanering. Parlamentet efterlyser ytterligare åtgärder för att påskynda insatserna för att åstadkomma jämställdhet och egenmakt för kvinnor, genom att fördjupa partnerskap mellan många aktörer, stärka kapaciteten för könsanpassad budgetering och planering samt sörja för att kvinnoorganisationer deltar.

24.  Europaparlamentet efterlyser särskilda EU-utvecklingsstrategier för en bättre inriktning på samt stöd till och skydd för utsatta och marginaliserade grupper såsom kvinnor och barn, hbti-personer, äldre, personer med funktionsnedsättning, småproducenter, kooperativ, språkliga och etniska minoriteter och urbefolkningar, för att ge dem samma möjligheter och rättigheter som alla andra, i linje med principen om att ingen ska hamna på efterkälken.

25.  Europaparlamentet upprepar EU:s åtagande att investera i utvecklingen i fråga om barn och ungdomar genom att förbättra rapporteringen om barnfokuserat utvecklingssamarbete och inhemska resurser, och att stärka ungdomars förmåga att delta i förfaranden för ansvarsutkrävande.

26.  Europaparlamentet efterlyser stöd åt instabila och konfliktdrabbade länder för att nå de resurser och partnerskap som behövs för att åstadkomma utvecklingsprioriteringar, samt främjande av ömsesidigt lärande dem emellan och ett ökat samspel mellan utveckling, fredsbyggande, säkerhet och humanitära partner och insatser.

27.  Europaparlamentet betonar att de mål som fastställs i kapitlet om mänsklig utveckling i det nuvarande europeiska samförståndet fortfarande är lika viktiga. Parlamentet betonar dessutom att det är viktigt att koppla dessa mål till målen för hållbar utveckling och att placera insatser för att stärka övergripande hälso- och sjukvårdssystem (utöver stöd till vertikala program för särskilda sjukdomar) i centrum för programplaneringen på hälsoutvecklingsområdet, även i syfte att öka motståndskraften i händelse av hälsokriser som ebolautbrottet i Västafrika 2013–2014. Vidare måste man säkra den grundläggande rättigheten till universell hälso- och sjukvård, i enlighet med artikel 25 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och Världshälsoorganisationens stadga. I artikel 168 i EUF-fördraget fastställs att en hög hälsoskyddsnivå för människor ska säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder. I detta avseende efterlyser parlamentet en mer samstämd politik för innovation och utveckling av läkemedel, som sörjer för tillgång till läkemedel för alla.

28.  Europaparlamentet påpekar i ljuset av befolkningstillväxten, särskilt i Afrika och de minst utvecklade länderna – med tanke på att 19 av de 21 länderna med högst fertilitetssiffror finns i Afrika –, att Nigeria är det land som har världens snabbast växande befolkning och att över hälften av den globala befolkningstillväxten till 2050 förväntas ske i Afrika. Detta är ett problem för en hållbar utveckling, och EU:s utvecklingssamarbete bör lägga ökad tyngd på program som tar upp denna fråga.

29.  Europaparlamentet välkomnar att livsmedels- och näringstrygghet har blivit ett prioriterat område för den nya globala utvecklingsramen, och välkomnar införandet av ett självständigt mål att avskaffa svält, uppnå livsmedelstrygghet och förbättrad nutrition samt främja ett hållbart jordbruk. Svält och fattigdom är inte olyckshändelser utan resultat av sociala och ekonomiska orättvisor och ojämlikhet på alla nivåer. Parlamentet påminner om att samförståndet bör betona EU:s fortsatta stöd för integrerade och sektorsövergripande angreppssätt som stärker förmågan till diversifierad lokal livsmedelsproduktion och inbegriper näringsspecifika och näringskänsliga ingripanden som uttryckligen inriktas på bristande jämställdhet.

30.  Europaparlamentet framhåller behovet av mekanismer för ansvarsutkrävande när det gäller övervakning och genomförande av målen för hållbar utveckling och målet att avsätta 0,7 procent av bruttonationalinkomsten för offentligt utvecklingsbistånd. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att lägga fram en tidsplan för hur dessa mål och riktmärken gradvis ska uppnås, med årlig rapportering till Europaparlamentet.

31.  Europaparlamentet understryker behovet av flersektoriella integrerade tillvägagångsätt för att effektivt bygga upp motståndskraft, vilket innebär att arbeta i riktning mot en bättre integrering av humanitära åtgärder och åtgärder för minskning av katastrofrisker, för socialt skydd, för anpassning till klimatförändringarna, för hantering av naturresurser och för konfliktlindring samt andra utvecklingsåtgärder. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att främja ett inkluderande styre som tar itu med sådana utsatthetsfaktorer som marginalisering och ojämlikhet. Parlamentet anser att utsatta befolkningsgrupper måste ges förmågan att hantera risker och få tillgång till beslutsprocesser som påverkar deras framtid.

32.  Europaparlamentet betonar den roll som kulturen spelar för en hållbar mänsklig, social och ekonomisk utveckling och insisterar på att den kulturella dimensionen beaktas som en grundläggande aspekt av politiken för solidaritet, samarbete och EU:s utvecklingsbistånd. Parlamentet efterlyser främjande av kulturell mångfald och stöd till kulturpolitik, samt hänsyn till lokala förhållanden när detta kan bidra till att nå målet att främja hållbar utveckling.

33.  Europaparlamentet påpekar att stadsbefolkningen förutspås öka med 2,5 miljarder människor fram till 2050, varav nästan 90 procent i Asien och Afrika. Det uppstår problem till följd av megastädernas explosiva tillväxt, och med denna företeelse följer utmaningar för den sociala och miljömässiga hållbarheten. Parlamentet efterlyser en balanserad regional utveckling och påminner om att upplivad ekonomisk verksamhet i landsbygdsområden och mindre samhällen och städer minskar trycket att migrera till urbana megacentrum och därmed lindrar problemen med okontrollerad urbanisering och migration.

Differentiering

34.  Europaparlamentet betonar att om EU:s utvecklingsstrategi ska vara effektiv måste EU främja en rättvis välståndsfördelning i utvecklingsländerna via de nationella budgetarna, dvs. inom såväl som mellan länderna. Parlamentet betonar att EU i sitt utvecklingsbistånd först och främst bör göra åtskillnad mellan enskilda länders situation och utvecklingsbehov, inte på grundval av endast mikroekonomiska indikatorer eller politiska överväganden.

35.  Europaparlamentet betonar att EU:s utvecklingssamarbete bör genomföras i syfte att hantera de viktigaste behoven och få största möjliga verkan på både kort och lång sikt. Parlamentet betonar behovet av skräddarsydda utvecklingsstrategier, med lokalt egenansvar och lokal utformning, för att beakta särskilda utmaningar som möter enskilda länder eller grupper av länder, som små östater under utveckling, instabila stater och utvecklingsländer utan kust.

36.  Europaparlamentet efterlyser särskilda strategier för samarbete med medelinkomstländer för att befästa deras framsteg och bekämpa ojämlikhet, utestängning, diskriminering och fattigdom, särskilt genom att främja rättvisa och progressiva skattesystem. Parlamentet understryker samtidigt att medelinkomstländer inte är en enhetlig grupp och att varje land därför har specifika behov som bör tillgodoses genom skräddarsydda politiska åtgärder. Parlamentet framhåller behovet av att på ett ansvarsfullt sätt gradvis fasa ut ekonomiskt stöd till medelinkomstländer och i stället fokusera på andra samarbetsformer, såsom tekniskt bistånd, delande av kunnande och kunskaper inom näringslivet, partnerskap mellan offentliga aktörer som kan stödja globala allmänna tillgångar som vetenskap, teknik och innovation, utbyte av bästa praxis och främjande av regionalt samarbete, syd–syd-samarbete och trepartssamarbete. Parlamentet betonar dessutom betydelsen av alternativa finansieringskällor, såsom mobilisering av inhemska skatteresurser, icke-subventionerad eller mindre subventionerad långivning, samarbete i tekniska, beskattnings-, handels- och forskningsrelaterade frågor samt offentlig-privata partnerskap.

Biståndseffektivitet och finansiering

Utvecklingseffektivitet

37.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att ta ledningen bland utvecklingsaktörerna och förnya sitt åtagande för ett fullständigt genomförande av principerna om effektivt utvecklingssamarbete, med prioritering av mekanismer, verktyg och instrument som möjliggör att fler resurser når slutanvändarna, såsom länders egenansvar för utvecklingsprioriteringar, anpassning till partnerländernas nationella utvecklingsstrategier och utvecklingssystem, med fokus på resultat, öppenhet, gemensamt ansvar och demokratisk delaktighet för alla aktörer. Parlamentet betonar vikten av att förstärka unionens ansträngningar för att göra utvecklingssamarbetet så effektivt som möjligt i syfte att bidra till att nå de ambitiösa mål och delmål som ingår i 2030-agendan och på bästa sätt utnyttja offentliga och privata resurser för utveckling. Parlamentet vill att en tydlig referens görs till principerna om utvecklingseffektivitet i EU:s nya samförstånd om utveckling.

38.  Europaparlamentet upprepar att det är viktigt att allmänheten inom EU får ökad förståelse och engageras aktivt i stora utvecklingsdebatter och försöken att utrota global fattigdom och främja en hållbar utveckling. Parlamentet understryker i detta syfte att icke-formell utvecklingsutbildning och ökad medvetenhet, även genom att man fortsätter och utvidgar programmet för utbildning och information om utvecklingsfrågor (Dear), måste förbli integrerade delar av EU:s och medlemsstaternas utvecklingspolitik.

39.  Europaparlamentet anser att förenklade förfaranden för finansiering och byråkrati kan hjälpa till att förbättra effektiviteten. Det behövs en EU-reform för att påskynda genomförandet (vilket efterlystes redan i punkt 122 i 2005 års EU-samförstånd om utveckling) inriktad på behovet av att se över urvalsprocesserna genom att fokusera mer på ansökarens identitet, sakkunskap, erfarenhet, resultat och tillförlitlighet på området (och inte bara på formella urvalskriterier).

40.  Europaparlamentet upprepar vikten av kapacitetsuppbyggnad för att förbättra medborgarnas, organisationernas, regeringarnas och samhällenas förmåga att fullt ut spela sina respektive roller när det gäller att utforma, genomföra, övervaka och utvärdera strategierna för hållbar utveckling.

41.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts, men efterlyser ytterligare insatser från EU:s och dess medlemsstaters sida för att påskynda och bredda räckvidden för gemensam programplanering och gemensamma genomförandeinsatser i syfte att förena resurser, förbättra arbetsfördelningen inom länderna, minska transaktionskostnaderna, undvika överlappningar och fragmentering av biståndet, stärka EU:s profil på lokal nivå och främja ländernas egenansvar för utvecklingsstrategierna och justering efter partnerländernas prioriteringar. Parlamentet betonar hur viktigt det är att den gemensamma programplaneringen genomförs av europeiska intressenter och endast öppnas upp för andra givare när den lokala situationen så kräver, men utan att det europeiska ägandet av processen urvattnas. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att ytterligare samordna sina insatser med andra givare och organisationer såsom nya givare, civilsamhällets organisationer, privata filantroper, finansinstitut och företag inom den privata sektorn. Parlamentet konstaterar med oro att endast fem EU-medlemsstater hade offentliggjort Busan-genomförandeplaner när halva 2015 hade passerat. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att offentliggöra sina genomförandeplaner och rapportera om sina insatser för utvecklingseffektivitet årligen.

42.  Europaparlamentet påminner om sin begäran(25) om kodifiering och stärkande av mekanismerna och metoderna för att säkerställa en bättre komplementaritet och effektiv samordning av utvecklingsbiståndet bland EU:s medlemsstater och institutioner samt att ge tydliga och genomförbara regler för att säkerställa ett demokratiskt inhemskt ägarskap, harmonisering, anpassning till landsstrategier och landssystem, förutsägbarhet för medel, insyn och ömsesidig ansvarsskyldighet.

43.  Europaparlamentet understryker att utvecklingseffektivitet bör vara en av de huvudsakliga drivkrafterna i EU:s nya utvecklingspolitik. Parlamentet påminner om att detta inte bara är beroende av biståndsgivare utan även förutsätter att det finns effektiva och reaktiva institutioner, en sund politik, rättssäkerhet, inkluderande demokratiskt styre samt skydd mot korruption inom utvecklingsländer och mot olagliga finansiella flöden på internationell nivå.

44.  Europaparlamentet erkänner lokala och regionala regeringars roll för utveckling, och särskilt det decentraliserade samarbetet mellan EU och det lokala och regionala styret i partnerländerna som ett effektivt sätt för ömsesidig kapacitetsförstärkning och genomförande av målen för hållbar utveckling på lokal nivå.

Finansiering för utveckling

45.  Europaparlamentet upprepar att offentligt utvecklingsbistånd (ODA) även i fortsättningen bör ligga till grund för EU:s utvecklingspolitik. Parlamentet påminner om EU:s åtagande att uppnå ODA-målet på 0,7 % av BNI senast 2030. Parlamentet betonar att det är viktigt att även andra länder, både utvecklade länder och tillväxtekonomier, ökar sitt offentliga utvecklingsbistånd. Parlamentet understryker det offentliga utvecklingsbiståndets viktiga roll som katalysator för förändring och som drivkraft för mobilisering av andra resurser. Parlamentet påminner om EU:s åtagande att mobilisera resurser för klimatinsatser i utvecklingsländer, att bidra med sin del för att man ska uppnå de utvecklade ländernas mål att mobilisera 100 miljarder amerikanska dollar per år och att ha kvar en fördubblad finansiering för biologisk mångfald till utvecklingsländer.

46.  Europaparlamentet efterlyser objektiva och transparenta kriterier för fördelningen av utvecklingsbiståndets medel, såväl i medlemsstaterna som på EU-nivå. Parlamentet vill att dessa kriterier baseras på behov, konsekvensanalyser och politiska, sociala och ekonomiska resultat, med målet att medlen ska användas så effektivt som möjligt. Parlamentet betonar dock att en sådan fördelning aldrig får villkoras av resultat på områden som inte är direkt kopplade till utvecklingsmålen. Parlamentet framhåller att goda resultat mot gemensamt överenskomna mål bör uppmuntras och belönas. Parlamentet betonar vikten av uppdelade statistiska uppgifter på territoriell nivå för att man bättre ska kunna bedöma inverkan av det offentliga utvecklingsbiståndet.

47.  Europaparlamentet är medvetet om att den allmänna budgeten stöder nationellt egenansvar, anpassning till partnerländernas nationella utvecklingsstrategier och fokus på resultat, öppenhet och ömsesidigt ansvar, men understryker att detta endast bör övervägas när och om förutsättningarna är lämpliga och det finns effektiva kontrollsystem. Parlamentet påpekar att budgetstöd är det bästa sättet att främja en verkligt politisk dialog som leder till ökad egenmakt och egenansvar.

48.  Europaparlamentet anser att det kommer att krävas finansiering och utvecklingsåtgärder utöver offentligt utvecklingsbistånd och offentlig politik för att uppnå målen för hållbar utveckling. Parlamentet betonar behovet av såväl nationell och internationell som privat och offentlig finansiering samt politiska åtgärder som kopplar ihop offentliga och privata åtgärder till förmån för utveckling och skapar förhållanden som främjar tillväxt och en rättvis fördelning av denna genom de nationella budgetarna.

49.  Europaparlamentet påminner om att utvecklingsländer möter stora hinder när det gäller ökad inkomstskatt och är särskilt drabbade av företags skatteflykt och olagliga finansiella flöden. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stärka en konsekvent politik för utveckling på detta område, att undersöka hur utvecklingsländerna drabbas av sina egna skattearrangemang och lagar samt att verka för att utvecklingsländerna ska vara bättre företrädda i internationella forum som inrättas för att reformera övergripande skattepolitik.

50.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja låg- och medelinkomstländer i deras insatser för att skapa rättvisa, progressiva, öppna och effektiva beskattningssystem och andra sätt att mobilisera inhemska skatteintäkter, med målet att göra sådan finansiering mer förutsägbar och stabil och minska biståndsberoendet. Parlamentet efterlyser sådant stöd inom områden som skatteförvaltning och offentlig ekonomisk förvaltning, system för rättvis fördelning, korruptionsbekämpning och bekämpning av överföringar med felaktig internprissättning, skatteundandragande och andra former av olagliga penningflöden. Parlamentet betonar vikten av skattedecentralisering och behovet av kapacitetsuppbyggnad för att stödja lokala och regionala styrande i utformningen av lokala skattesystem och skatteintäkter.

51.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att inrätta obligatorisk rapportering för varje land om multinationella företag, tillsammans med obligatoriskt offentliggörande av övergripande och jämförbara uppgifter om företagens verksamhet, så att öppenhet och ansvarstagande säkerställs. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att ta upp frågan om hur utvecklingsländer drabbas av spridningseffekter av sin egen skattepolitik och egna arrangemang och lagar, och att genomföra de reformer som behövs för att se till att europeiska bolag som gör vinster i utvecklingsländer betalar en rättvis skattedel i dessa länder.

52.  Europaparlamentet understryker behovet av kombinerade mekanismer och offentlig-privata partnerskap för att mobilisera finansiering utöver offentligt utvecklingsbistånd, men understryker samtidigt att dessa måste grundas på transparenta kriterier och tydligt visa att de tillför ytterligare utvecklingseffekter och inte urlakar den allmänna tillgången till grundläggande offentliga tjänster av god kvalitet, och att alla betalningar måste vara insynsvänliga. Parlamentet framhåller att de projekt som finansieras måste vara förenliga med nationella utvecklingsmål, internationellt överenskomna mänskliga rättigheter samt, på ett bindande sätt, sociala och miljömässiga normer, lokalbefolkningars behov och rättigheter samt principerna om effektivt utvecklingssamarbete. Parlamentet är i detta avseende medvetet om att traditionell markanvändning, t.ex. av småbrukare och boskapsuppfödare, vanligtvis inte är dokumenterad och betonar att den måste respekteras och skyddas. Parlamentet upprepar att företag som är involverade i utvecklingspartnerskap under sin verksamhet bör respektera principerna om företagens sociala ansvar, FN:s vägledande principer och OECD:s riktlinjer och främja etiska affärsmetoder. Utvecklingspolitik och utvecklingsprogram ger dubbel utdelning när utvecklingseffektivitet förverkligas. Parlamentet uppmanar alla utvecklingsaktörer att helt anpassa sin verksamhet efter dessa principer.

53.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja investeringar som genererar anständiga anställningar i linje med Internationella arbetsorganisationens normer och Agenda 2030. Parlamentet understryker i detta hänseende värdet av social dialog och behovet av öppenhet och ansvarsskyldighet i den privata sektorn i samband med offentlig-privata partnerskap och när utvecklingspengar används för kombinerade insatser.

54.  Europaparlamentet betonar att de utvecklingsmedel som används för den föreslagna externa investeringsplanen och för befintliga förvaltningsfonder måste vara förenliga med målen för det offentliga utvecklingsbiståndet och de nya målen för hållbar utveckling. Parlamentet vill att mekanismer inrättas så att det kan fullgöra sin övervakningsroll när EU-utvecklingsmedel används utanför EU:s normala budgetförfarande, särskilt genom att parlamentet beviljas observatörsstatus i den externa investeringsplanen, förvaltningsfonden och i andra strategiska styrelser som beslutar om programmens och projektens prioriteringar och omfattning.

55.  Europaparlamentet erkänner den roll som kan spelas av lokala mikroföretag, småföretag och medelstora företag, kooperativ, inklusive företagsmodeller och forskningsinstitut som motorer för tillväxt, sysselsättning och lokal innovation, vilket kommer att bidra till att målen för hållbar utveckling uppnås. Parlamentet efterlyser åtgärder för att skapa gynnsamma förhållanden för investeringar, industrialisering, affärsverksamhet, vetenskap, teknik och innovation i syfte att stimulera och påskynda den inhemska ekonomiska och mänskliga utvecklingen, samt utbildningsprogram och regelbundna offentlig-privata dialoger. Parlamentet erkänner EIB:s roll inom EU-programmet för entreprenörskap och innovation och betonar att dess initiativ bör fokusera särskilt på unga människor och kvinnor, och, i linje med principerna om utvecklingseffektivitet, bidra till investeringar inom socialt viktiga sektorer såsom vatten, hälsa och utbildning samt stödja entreprenörskap och den lokala privata sektorn. Parlamentet uppmanar EIB att avsätta mer medel till mikrofinansiering med ett uttalat jämställdhetsperspektiv. Parlamentet uppmanar dessutom EIB att arbeta tillsammans med Afrikanska utvecklingsbanken för att finansiera långsiktiga investeringar till förmån för ekonomisk utveckling och med andra utvecklingsbanker för att föreslå en mikrokreditfacilitet för att ge stöd i form av hållbara lån till familjejordbruk.

56.  Europaparlamentet anser det oundgängligt att det nya samförståndet hänvisar till ett kraftfullt EU-åtagande om att inrätta rättsligt bindande internationella ramar för att företag ska hållas ansvariga för misskötsel och försummelser som de gjort sig skyldiga till i länder där de är verksamma, eftersom de berör alla områden i samhället: från utnyttjande av barnarbetskraft till avsaknad av löner som det går att leva på, från oljeutsläpp till massavverkning av skog och från kränkningar av de mänskliga rättigheterna till markrofferi.

57.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen och medlemsstaterna att främja bindande åtgärder för att säkerställa att multinationella företag betalar skatt i de länder där deras vinster genereras, samt att främja en obligatorisk landspecifik rapportering inom den privata sektorn för att därmed öka ländernas kapacitet att mobilisera resurser. Parlamentet uppmanar till spridningseffektsanalyser för att undersöka eventuell praxis för vinstöverföring.

58.  Europaparlamentet uppmanar till en strategi som baseras på människornas behov genom en bindande uppsättning normer för att definiera ansvarsfullt utlånande och lånande, granskningar av skulderna och en rättvis mekanism för skulduppgörelse, som skulle bedöma legitimiteten och hållbarheten i olika länders skuldbördor.

En konsekvent politik för utveckling

59.  Europaparlamentet önskar se en unionsomfattande debatt om konsekvent politik för utveckling för att klargöra kopplingen mellan en konsekvent politik för utveckling och en konsekvent politik för hållbar utveckling. Parlamentet framhåller betydelsen av att man tillämpar principerna för en konsekvent politik för utveckling i all EU-politik. Parlamentet betonar att konsekvent politik för utveckling bör vara ett viktigt inslag i EU:s strategi för att uppnå målen för hållbar utveckling. Parlamentet upprepar behovet av ytterligare ansträngningar från EU-institutionernas och medlemsstaternas sida för att ta hänsyn till de utvecklingspolitiska målen i alla intern och extern politik som kan påverka utvecklingsländer, och behovet av att finna effektiva mekanismer och använda bästa praxis på medlemsstatsnivå för att genomföra och utvärdera en konsekvent politik för utveckling, se till att en konsekvent politik för utveckling genomförs med ett jämställdhetsinriktat perspektiv och involvera alla berörda parter, inklusive civilsamhällesorganisationer och lokala och regionala myndigheter, i denna process.

60.  Europaparlamentet föreslår att det inrättas en tvistlösningsmekanism, under ledning av kommissionens ordförande, för att se till att en konsekvent politik för utveckling garanteras och för att kommissionens ordförande, vid konflikter mellan unionens olika politikområden, till fullo bör ta sitt politiska ansvar för den övergripande strategin och ha i uppgift att avgöra frågan, med hänsyn tagen till unionens åtaganden i fråga om en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet anser att man, efter en period med kartläggning av problemområden, skulle kunna reformera beslutsförfarandena inom kommissionen och i samarbetet mellan de olika avdelningarna.

61.  Europaparlamentet önskar se en förstärkt dialog mellan EU och utvecklingsländerna avseende EU:s främjande och genomförande av en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet tror att feedback från EU:s partner om hur den konsekventa politiken för utveckling går framåt kan spela en nyckelroll för att man ska få en korrekt bedömning av politikens inverkan.

62.  Europaparlamentet upprepar sin önskan att styrprocesser ska utvecklas för att främja en konsekvent politik för utveckling på global nivå och att EU ska ta ledningen för att på den internationella scenen främja konceptet med en konsekvent politik för utveckling.

Handel och utveckling

63.  Europaparlamentet understryker betydelsen av en rättvis och ordentligt reglerad handel för att främja regional integration, bidra till hållbar tillväxt och bekämpa fattigdom. Parlamentet betonar att EU:s handelspolitik måste integreras i agendan för hållbar utveckling och avspegla EU:s utvecklingspolitiska mål.

64.  Europaparlamentet understryker att det fortfarande finns unilaterala handelsförmåner för utvecklingsländer som inte tillhör de minst utvecklade länderna i syfte att främja utveckling. Parlamentet anser att det nya samförståndet bör innehålla en referens till EU:s åtagande att främja system för rättvis och etisk handel med småproducenter i utvecklingsländer.

65.  Europaparlamentet välkomnar erkännandet av den rättvisa handelns starka bidrag till genomförandet av FN:s 2030-agendan. Parlamentet uppmanar EU att fullgöra och ytterligare utveckla sitt åtagande att stödja system för rättvis handel i EU och partnerländerna i syfte att främja hållbara konsumtions- och produktionsmönster genom handelspolitiken.

66.  Europaparlamentet betonar behovet av ytterligare EU-stöd till utvecklingsländer när det gäller kapacitetsuppbyggnad inom handeln, infrastruktur och utveckling av inhemska privata sektorer, så att de kan tillföra mervärde till och diversifiera produktionen samt öka handeln.

67.  Europaparlamentet upprepar att en hälsosam miljö, med ett stabilt klimat, är en oundgänglig faktor för fattigdomsutrotning. Parlamentet stöder EU:s insatser för att öka insyn och redovisningsskyldighet i förvaltningen av naturresurser och i utvinningen av och handeln med naturresurser, och insatserna för att främja hållbar konsumtion och produktion samt för att förebygga olaglig handel inom sektorer såsom mineraler, timmer och vilda djur och växter. Parlamentet är fast övertygat om att ytterligare globala insatser krävs för att utforma regelverk för leveranskedjorna och ökad ansvarsskyldighet i den privata sektorn, med målet att säkerställa en hållbar förvaltning av och handel med naturresurser och se till att resursrika länder och deras befolkningar, som skyddar urfolks- och lokala samhällen, kan dra mer nytta av sådan handel och av en hållbar förvaltning av biologisk mångfald och ekosystem. Parlamentet välkomnar de framsteg som har gjorts sedan överenskommelsen om hållbarhet i Bangladesh upprättades, och önskar att kommissionen utvidgar sådana ramar till andra sektorer. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att på områden som gäller företagens sociala ansvar och tillbörlig aktsamhet stärka initiativ som kompletterar EU:s befintliga timmerförordning, i samband med den föreslagna EU-förordningen om konfliktmineraler och för andra branscher.

68.  Europaparlamentet beklagar att det fortfarande saknas lagstiftningsmässiga ramar för hur företagen ska respektera mänskliga rättigheter samt skyldigheter vad gäller sociala och miljömässiga normer, vilket innebär att vissa stater och företag kan kringgå dem ostraffat. EU och dess medlemsstater uppmanas att aktivt delta i det arbete inom FN:s råd för mänskliga rättigheter och FN:s miljöprogram som bedrivs för att man ska få till stånd en internationell konvention i syfte att hålla transnationella företag ansvariga för människorättsbrott och överträdelser av miljönormer.

69.  Europaparlamentet bekräftar vikten av samordnade och påskyndade insatser för att angripa undernäringen i syfte att uppfylla Agenda 2030 och nå mål nr 2 för hållbar utveckling om att utrota hunger.

70.  Europaparlamentet påminner om den avgörande roll som skogarna spelar för att lindra klimatförändringarna, bevara den biologiska mångfalden och minska fattigdomen, och uppmanar EU att bidra till att stoppa och vända avskogning och skogsförstörelse och främja en hållbar skogsförvaltning i utvecklingsländerna.

Säkerhet och utveckling

71.  Europaparlamentet upprepar den direkta kopplingen mellan säkerhet och utveckling, men understryker behovet av att strikt följa den senaste reformen inom det offentliga utvecklingsbiståndet om användning av utvecklingsinstrument för säkerhetspolitik genom att tillämpa ett tydligt mål om fattigdomsutrotning och främjande av hållbar utveckling. Parlamentet betonar att målet om fredliga och inkluderande samhällen med tillgång till rättvisa för alla bör omsättas i utrikespolitiska åtgärder från EU som, genom att stödja alla lokala aktörer som kan hjälpa till med förverkligandet, bygger upp motståndskraften, främjar människors säkerhet, stärker rättsstatsprincipen, återställer förtroendet och hanterar de komplexa utmaningarna i fråga om otrygghet, instabilitet och demokratisk övergång.

72.  Europaparlamentet anser att synergier mellan den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) och utvecklingsinstrumenten bör främjas för att hitta rätt balans mellan konfliktförebyggande, konfliktlösning samt återhämtning och utveckling efter konflikter. Parlamentet betonar att program för extern politik och åtgärder i detta syfte måste vara omfattande, skräddarsydda för det berörda landets situation och, om de finansieras av medel som är avsedda för utvecklingspolitik, bidra till uppfyllandet av centrala utvecklingsmål som fastställts för det offentliga utvecklingsbiståndet. Parlamentet understryker att utvecklingssamarbetets viktigaste uppgifter fortfarande är att stödja länderna i deras strävan att skapa stabila och fredliga stater som respekterar god förvaltning, rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna, och verka för att inrätta hållbara fungerande marknadsekonomier för att skapa välstånd för folket och uppfylla alla grundläggande mänskliga behov. Europaparlamentet betonar behovet av att i detta sammanhang öka den starkt begränsade finansieringen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, så att den kan användas bredare, bland annat för att främja utveckling i linje med den konsekventa politiken för utveckling.

Migration och utveckling

73.  Europaparlamentet betonar utvecklingssamarbetets grundläggande roll för att hantera grundorsakerna till påtvingad migration och förflyttning, såsom statsinstabilitet, konflikter, otrygghet och marginalisering, fattigdom, ojämlikhet och diskriminering, kränkningar av de mänskliga rättigheterna, dålig tillgång till basala tjänster såsom hälsovård och utbildning samt klimatförändringar. Parlamentet identifierar följande mål och målsättningar som förutsättningar för stabila, motståndskraftiga stater som kommer att vara mindre benägna att hamna i situationer som i slutändan kan leda till påtvingad migration: främjande av mänskliga rättigheter och människors värdighet, demokratiuppbyggnad, goda styrelseformer och rättssäkerhet, social inkludering och sammanhållning, ekonomiska möjligheter med anständiga jobb och genom människocentrerade företag och handlingsutrymme för civilsamhället. Parlamentet önskar att utvecklingssamarbetet ska fokusera på dessa mål och målsättningar i syfte att främja motståndskraft, och vill se ett migrationskopplad utvecklingsbistånd i nödsituationer för att stabilisera läget, upprätthålla staternas funktion och göra det möjligt för de människor som tvingats ge sig av att leva i värdighet.

74.  Europaparlamentet påminner om att migranter kan bidra positivt till en hållbar utveckling, vilket betonas i FN:s agenda 2030, även genom sina penningöverföringar, vars transferkostnader bör minskas ytterligare. För att kunna möta migrationsrelaterade utmaningar och kriser tillsammans på ett meningsfullt sätt, krävs ett mer samordnat, systematiskt och strukturerat tillvägagångssätt, där man matchar ursprungsländer och destinationsländer mot varandra. Parlamentet betonar att ett effektivt sätt att hjälpa många flyktingar och asylsökare är att förbättra villkoren och erbjuda såväl humanitärt bistånd som utvecklingsbistånd. Samtidigt motsätter sig parlamentet alla försök att koppla samman bistånd med gränskontroll, hantering av migrationsflöden eller återtagandeavtal.

75.  Europaparlamentet understryker att migranternas ursprungs- och transitländer behöver skräddarsydda utvecklingslösningar som passar deras respektive politiska och socioekonomiska situation. Parlamentet betonar behovet av sådant samarbete för att främja de mänskliga rättigheterna och värdighet för alla, god förvaltning, fred och demokratiuppbyggnad, och betonar att det bör grundas på gemensamma intressen, delade värderingar och respekt för internationell rätt.

76.  Europaparlamentet betonar behovet av noggrann parlamentarisk kontroll och övervakning av avtal med koppling till migrationshantering och av migrationsrelaterad användning av utvecklingsfonder. Parlamentet betonar betydelsen av nära samarbete och upprättande av god praxis för informationsutbyte mellan institutioner, särskilt på migrations- och säkerhetsområdet. Parlamentet påminner om sin oro över den ökande användningen av förvaltningsfonder, med problem som begränsad transparens, brist på samråd och regionalt egenansvar.

77.  Europaparlamentet påpekar, med tanke på de politiska åtgärder som EU nyligen vidtagit för att bekämpa grundorsakerna till migration, att den europeiska utvecklingspolitiken måste omfattas av OECD:s definition av bistånd och baseras på utvecklingsbehov och mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar dessutom att utvecklingsbiståndet inte får villkoras av samarbete i migrationsfrågor, såsom gränsförvaltning eller återtagandeavtal.

Humanitärt bistånd

78.  Europaparlamentet betonar behovet av närmare kopplingar mellan humanitärt bistånd och utvecklingssamarbete för att komma till rätta med finansieringsluckor, undvika överlappningar och uppkomsten av dubbla system och skapa förutsättningar för en hållbar utveckling med inbyggd motståndskraft och verktyg för förbättrat krisförebyggande och bättre krisberedskap. Parlamentet uppmanar EU att fullgöra sitt åtagande att senast 2020 avsätta minst 25 % av sitt humanitära bistånd till lokala och nationella aktörer på en så direkt väg som möjligt, i enlighet med vad man kom överens om vid biståndsreformen i ”the Grand Bargain”.

79.  Europaparlamentet påminner om de grundläggande principerna för humanitärt bistånd: mänsklighet, neutralitet, oberoende och opartiskhet. Parlamentet välkomnar kommissionens fasta beslutsamhet att inte slå samman det europeiska samförståndet om utveckling och det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd.

80.  Europaparlamentet betonar att man måste stärka internationellt bistånd, samordning och resurser för nödåtgärder samt återställande och återuppbyggnad i situationer efter konflikter.

81.  Europaparlamentet välkomnar åtagandet att stödja främjandet av informations- och kommunikationsteknik (IKT) i utvecklingsländer och att förbereda olika miljöer för den digitala ekonomin genom att främja fri, öppen och säker uppkopplingsmöjlighet. Parlamentet påminner om att satelliter kan erbjuda kostnadseffektiva lösningar för att fastigheter och människor i avlägset belägna områden ska få uppkoppling, och uppmanar EU och dess medlemsstater att ha detta i åtanke i sitt arbete på detta område.

Globala allmänna nyttigheter och utmaningar

82.  Europaparlamentet är fast övertygat om att EU:s och dess medlemsstaters globala närvaro gör dem väl lämpade att fortsätta att spela en internationell huvudroll i arbetet med att hantera globala allmänna nyttigheter och utmaningar, som är i ett allt mer utsatt läge och där problemen på ett oproportionerligt sätt drabbar de fattiga. Parlamentet önskar att globala allmänna nyttigheter och utmaningar integreras i hela samförståndet, bland annat mänsklig utveckling, miljö, inklusive klimatförändringar och tillgång till vatten, otrygghet och statsinstabilitet, migration, energitjänster till rimlig kostnad, livsmedelstrygghet samt utrotning av undernäring och hunger.

83.  Europaparlamentet påminner om att småskaligt jordbruk och familjejordbruk, som är den vanligaste formen av jordbruk runt om i världen, spelar en nyckelroll för att nå målen för hållbar utveckling. Denna jordbruksmodell bidrar kraftigt till livsmedelssäkerheten, till kampen mot markerosion och minskad biologisk mångfald, samtidigt som den dämpar klimatförändringarna och skapar arbetstillfällen. Parlamentet betonar att EU bör främja skapandet av organisationer för jordbrukarna, inklusive kooperativ, men även hållbara jordbruk som fokuserar på agroekologiska metoder, ökad produktivitet inom familjejordbruken, bönders rättigheter och rättigheter avseende markanvändning, informella utsädessystem som ett sätt att garantera livsmedelstrygghet, lokala och regionala marknader, rättvisa inkomster och ett värdigt liv för jordbrukare.

84.  Europaparlamentet påminner om att den privata sektorn inte är en homogen uppsättning aktörer, och betonar därför att EU:s och medlemsstaternas utvecklingspolitik, när det gäller den privata sektorn, bör omfatta differentierade strategier för att få med olika slags aktörer från den privata sektorn, inklusive producentledda privataktörer, mikroföretag, småföretag och medelstora företag, kooperativ, sociala företag och aktörer inom den solidariska ekonomin.

85.  Europaparlamentet bekräftar att tryggad tillgång för alla till tillförlitlig, hållbar och modern energi till en överkomlig kostnad senast 2030 (hållbarhetsmål nr 7) är en förutsättning för att tillgodose grundläggande mänskliga behov, däribland tillgång till rent vatten, hygien och sanitet, hälsovård och utbildning, avgörande för stöd till lokal företagsamhet och all slags ekonomisk verksamhet, och är en central drivkraft för utveckling framåt.

86.  Europaparlamentet betonar att ökad produktivitet hos småbrukare och skapandet av ett hållbart och klimattåligt jordbruk och livsmedelssystem spelar en nyckelroll för att uppfylla mål nr 2 för hållbar utveckling, liksom konceptet hållbar konsumtion och produktion i hållbarhetsmål nr 12, som går längre än principerna för cirkulär ekonomi och gäller inverkan på miljön och de sociala och mänskliga rättigheterna. Parlamentet betonar att EU därför bör fokusera på att främja hållbar livsmedelsproduktion och motståndskraftiga jordbruksmetoder som ökar produktiviteten och produktionen. Parlamentet erkänner kvinnliga jordbrukares särskilda behov vad gäller livsmedelstrygghet.

87.  Europaparlamentet framhåller att det är viktigt att fortsätta arbetet för att förbättra tillgången till vatten, sanitet och hygien, eftersom detta är övergripande frågor som påverkar uppnåendet av andra mål i agendan för perioden efter 2015, inklusive hälsa, utbildning och jämställdhet mellan kvinnor och män.

88.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja globala initiativ syftande till att möta utmaningar som har samband med en snabbt ökande urbanisering och till att skapa tryggare, mer inkluderande, tåliga och hållbara städer. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang att FN:s tredje konferens om bostäder och hållbar stadsutveckling (Habitat III) antog en nya stadsagenda som syftar till att undersöka bättre sätt att planera, utforma, finansiera, utveckla, styra och förvalta städer för att kunna utrota fattigdom och hunger, förbättra hälsan och skydda miljön.

89.  Europaparlamentet vill se ytterligare EU-ansträngningar för att skydda haven och de marina resurserna. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens senaste initiativ för att skapa bättre internationella styrelseformer för haven i syfte att främja en bättre förvaltning och lindra klimatförändringarnas inverkan på haven och ekosystemen.

90.  Europaparlamentet betonar vikten av att man behandlar kopplingarna mellan förbättrad produktivitet i hållbart jordbruk och hållbart fiske som leder till mindre slöseri och mindre livsmedelsavfall, insynsvänlig förvaltning av naturresurser och anpassning till klimatförändringarna.

EU:s utvecklingspolitik

91.  Europaparlamentet framhåller återigen de komparativa fördelar som EU:s utvecklingsåtgärder ger, inklusive unionens globala närvaro, flexibiliteten i dess olika instrument- och resultatmetoder, dess roll och åtagande för politisk konsekvens och samordning, dess rättighets- och demokratibaserade synsätt och dess storlek när det gäller att skapa en kritisk massa av bidrag samt dess kontinuerliga stöd till det civila samhället.

92.  Europaparlamentet betonar att EU:s komparativa fördelar måste konkretiseras i fokuserade åtgärder på en rad politikområden, inklusive, men inte begränsat till, demokrati, god samhällsstyrning och mänskliga rättigheter, globala allmänna nyttigheter och utmaningar, handel och regional integration, och att man måste angripa de bakomliggande orsakerna till otrygghet och påtvingad migration. Parlamentet understryker att fokuseringen måste anpassas efter de enskilda utvecklingsländernas och regionernas behov och prioriteringar i linje med principerna om egenansvar och partnerskap.

93.  Europaparlamentet påminner om att idrott spelar en allt större för utveckling genom att främja tolerans och en kultur av ömsesidig respekt, och att idrotten bidrar till att ge egenmakt till kvinnor och unga, enskilda och grupper, och även bidrar till utbildning och social integrering.

94.  Europaparlamentet understryker vikten av ett kollektivt omfattande, insynsvänligt och tidsmässigt lämpligt system för ansvarsskyldighet, för att övervaka och se över hur EU och dess medlemsstater genomför agenda 2030 och samförståndet. Parlamentet betonar att det för redovisningsskyldighetens skull och för att parlamentet ska kunna ha en överblick fortsätter att vara nödvändigt med årlig rapportering om vilka framsteg som görs i genomförandet av alla åtaganden som rör utvecklingspolitiken, inklusive dem som gäller effektivitet och åtaganden för en konsekvent politik för utveckling eller för offentligt utvecklingsbistånd. Parlamentet beklagar de luckor i rapporteringen som redan finns och som förväntas. Parlamentet välkomnar kommissionens plan att göra en halvtidsutvärdering av samförståndets tillämpning.

o
o   o

95.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten.

(1) EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.
(2) http://www.oecd.org/development/aideffectiveness/49650173.pdf
(3) http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-14684-2016-INIT/sv/pdf
(4) http://www.un.org/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/70/1&Lang=E
(5) http://www.un.org/esa/ffd/wp-content/uploads/2015/08/AAAA_Outcome.pdf
(6) https://unfccc.int/resource/docs/2015/cop21/eng/l09r01.pdf
(7) https://www.worldhumanitariansummit.org/
(8) https://habitat3.org/the-new-urban-agenda/
(9) http://effectivecooperation.org/wp-content/uploads/2016/05/4314021e.pdf
(10) Rådets slutsatser, 15.5.2007.
(11) Rådets slutsatser, 19.5.2014.
(12) Rådets dokument 10715/16.
(13) EUT C 280 E, 18.11.2006, s. 484.
(14) EUT C 33 E, 5.2.2013, s. 77.
(15) EUT C 468, 15.12.2016, s. 73.
(16) Antagna texter, P8_TA(2014)0059.
(17) Antagna texter, P8_TA(2015)0196.
(18) Antagna texter, P8_TA(2015)0265.
(19) Antagna texter, P8_TA(2016)0137.
(20) Antagna texter, P8_TA(2016)0224.
(21) Antagna texter, P8_TA(2016)0246.
(22) Antagna texter, P8_TA(2016)0437.
(23) Antagna texter, P8_TA(2016)0299.
(24) Antagna texter, P8_TA(2016)0437.
(25) Resolution av den 11 december 2013.

Rättsligt meddelande