Index 
Antagna texter
Torsdagen den 2 februari 2017 - BrysselSlutlig utgåva
En integrerad politik när det gäller idrott: gott styre, tillgång och integritet
 Gränsöverskridande aspekter av adoptioner
 Bilaterala skyddsklausulen och stabiliseringsmekanismen för bananer i handelsavtalet mellan EU och Colombia och Peru ***I
 Hållbar förvaltning av externa fiskeflottor ***I
 Tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering eller är undantagna från detta krav (Georgien) ***I
 Kris avseende rättsstatsprincipen i Demokratiska republiken Kongo och i Gabon
 Genomförandet av Erasmus+

En integrerad politik när det gäller idrott: gott styre, tillgång och integritet
PDF 360kWORD 58k
Europaparlamentets resolution av den 2 februari 2017 om en integrerad politik när det gäller idrott: gott styre, tillgång och integritet (2016/2143(INI))
P8_TA(2017)0012A8-0381/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget), där syftet med EU:s idrottspolitik anges,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 januari 2011 Utveckling av idrottens europeiska dimension (COM(2011)0012),

–  med beaktande av rapporten från EU:s expertgrupp för god styrning Principles of good governance in sport från oktober 2013,

–   med beaktande av rapporten från högnivågruppen om breddidrott Grassroots Sport – Shaping Europe från juni 2016,

–   med beaktande av rapporten från högnivågruppen för idrottsdiplomati från juni 2016,

–   med beaktande av Erasmus+-programmet, som syftar till att motverka gränsöverskridande hot mot idrottens integritet, främja och stödja god styrning inom idrotten och parallella karriärer för idrottsutövare och frivillig verksamhet inom idrott, tillsammans med social integrering och lika möjligheter,

–  med beaktande av kommissionens vitbok om idrott (COM(2007)0391),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 juni 2015 om den senaste tidens avslöjanden om fall av korruption på hög nivå i Fifa(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt: rekommendationer med avseende på de åtgärder och initiativ som ska vidtas(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 september 2013 om hasardspel online på den inre marknaden(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2013 om uppgjorda matcher och korruption inom idrotten(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 2 februari 2012 om idrottens europeiska dimension(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 maj 2008 om vitboken om idrott(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 29 mars 2007 om framtiden för professionell fotboll i Europa(7),

–   med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om spelaragenter inom idrott(8),

–   med beaktande av sin resolution av den 21 november 2013 om Qatar: situationen för gästarbetare(9),

–   med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om rollen för interkulturell dialog, kulturell mångfald och utbildning när det gäller att främja EU:s grundläggande värderingar(10),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 31 maj 2016 om förstärkt integritet, öppenhet och god styrning i samband med större idrottsevenemang,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 26 maj 2015 om att maximera den roll som idrott på gräsrotsnivå spelar för att utveckla övergripande färdigheter, särskilt bland ungdomar,

–  med beaktande av rådets resolution av den 21 maj 2014 om en EU-arbetsplan för idrott för tiden 2014–2017,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 26 november 2013 om idrottens bidrag till EU:s ekonomi, särskilt vad gäller ungdomsarbetslöshet och social delaktighet,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 25 november 2013 om befrämjande av hälsofrämjande fysisk aktivitet i alla sektorer,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 18 november 2010 om idrottens roll som upphov till och pådrivande faktor för aktiv social integration(11),

–  med beaktande av Europarådets konvention av den 3 juli 2016 om en integrerad strategi för säkerhet, trygghet och service i samband med fotbollsmatcher och andra idrottsevenemang,

–  med beaktande av Europarådets konvention av den 18 september 2014 konvention om manipulation av resultat inom idrott,

–  med beaktande av domstolens och tribunalens rättspraxis, samt beslut från kommissionen i idrottsfrågor, vadslagning och spel,

–  med beaktande av målen för den globala 2030-agendan för hållbar utveckling,

–  med beaktande av artikel 6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A8-0381/2016), och av följande skäl:

A.  I och med Lissabonfördragets ikraftträdande 2009 fick Europeiska unionen särskild behörighet på idrottsområdet i syfte att bygga upp och genomföra en unionssamordnad idrottspolitik finansierad av en särskild budgetpost, och att utveckla samarbetet med internationella organisationer på idrottsområdet, samtidigt som man tar hänsyn till idrottens särdrag och respekterar oberoendet för idrottens styrningsstrukturer.

B.  Idrott spelar en framträdande roll i miljontals européers vardag. Amatör- och proffsidrotten är inte bara är en fråga om idrottslig förmåga, idrottsliga prestationer och tävlingar, utan medför även ett betydande socialt, utbildningsmässigt, ekonomiskt, kulturellt och enande bidrag till EU:s ekonomi och samhälle, samt till EU:s strategiska mål och sociala värden.

C.  Idrotten är en viktig och snabbväxande del av unionens ekonomi och ger ett värdefullt bidrag till tillväxt, sysselsättning och samhället, även på lokal nivå, med mervärden och sysselsättningseffekter som överstiger genomsnittliga tillväxtsiffror. Den idrottsrelaterade sysselsättningen har uppskattats till motsvarande 3,51 % av den sammanlagda sysselsättningen i EU, och det idrottsrelaterade bruttoförädlingsvärdet till 294 miljarder euro (2,98 % av EU:s totala bruttoförädlingsvärde).

D.  Idrott är inte bara en växande ekonomisk realitet utan även en social företeelse som i betydande grad bidrar till Europeiska unionens strategiska mål och till sociala värden som tolerans, solidaritet, välstånd, fred, respekt för de mänskliga rättigheterna och förståelse mellan nationer och kulturer.

E.  Att utöva idrott bidrar till en bättre livskvalitet, förebygger sjukdomar och spelar en grundläggande roll för att stärka den personliga utvecklingen och hälsan.

F.  Efterlevnaden av grundläggande arbetstagarrättigheter är av väsentlig betydelse för proffsidrottare.

G.  Idrott bidrar även till att integrera människor och sträcker sig bortom ras, religion och etnicitet.

H.  Idrottens integritet är av yttersta vikt om dess trovärdighet och attraktionskraft ska kunna befrämjas.

I.  Idrotten har sin särskilda egenart som bygger på frivilligstrukturer och som är en förutsättning för dess fostrande och samhälleliga funktioner.

J.  Den senaste tidens korruptionsskandaler inom idrotten, och i idrottsorganisationer på europeisk och internationell nivå, har fläckat ner idrottens anseende. Detta har fått röster att höjas och frågor att ställas om behovet av verkliga, strukturella reformer inom idrottens styrande organ och organisationer, med beaktande av idrottsstrukturernas stora mångfald i olika europeiska länder och av det faktum att idrottsorganisationer till sin natur i hög grad är självreglerande.

K.  Både proffs- och breddidrotten har en nyckelroll i det globala arbetet för fred, respekt för de mänskliga rättigheterna och solidaritet, medför hälsomässiga och ekonomiska vinster för samhället och är av väsentlig betydelse för att framhäva grundläggande fostrande och kulturella värderingar och främja social inkludering.

L.  Ett gott idrottsstyre innebär att en lämplig reglering av idrotten bör respekteras genom principerna om effektiv, öppen, etisk och demokratisk förvaltning samt delaktighetsbaserade styrelseformer, processer och strukturer under deltagande av berörda parter.

M.  Idrottsorganisationer ansvarar för att säkerställa höga standarder för idrottens styre och integritet och bör höja dessa ytterligare och hålla sig till dem i alla situationer för att återupprätta människors förtroende och öka allmänhetens tilltro till idrottens positiva värden.

N.  En välavvägd politik som syftar till att öka idrottens ekonomiska transparens, stabilitet och trovärdighet är nycklarna till att förbättra standarderna för idrottens ekonomi och styre.

O.  Den europeiska modellen för organiserad idrott bygger på principerna om territorialitet och nationalitet, med ett förbund per idrottsgren, samt på mekanismer för solidaritet mellan elit- och breddidrott och på uppflyttning/nedflyttning, öppna tävlingar och ekonomisk omfördelning.

P.  Erkännandet av principen om ett enda förbund per idrott är av särskild relevans med förankring i idrottens sociala betydelse och är det bästa sättet att tillvarata idrottens intressen och de samhällsvinster den medför.

Q.  Det är berättigat och nödvändigt för alla berörda parter att kräva att varje idrottstävling ska spelas och avgöras i enlighet med de internationellt erkända spelreglerna.

R.  Idrottsrättsliga instanser är viktiga för att säkerställa spelreglernas allmängiltighet, rätten till en rättvis rättegång i idrottsrelaterade tvister och ett gott styre, eftersom de är det lämpligaste sättet att lösa tvister inom idrotten i enlighet med grundläggande processuella rättigheter inom EU.

S.  De allt större penningsummor som cirkulerar i idrotten och de inblandade organisationerna har lett till krav på bättre styre och ökad insyn. Som ekonomisk verksamhet dras idrotten med en rad skandaler med uppgjorda matcher som involverar olika andra brott och illegala aktiviteter, såsom penningtvätt, korruption och mutor.

T.  Den ökande förekomsten av dopning är ett hot mot idrottens integritet och anseende, eftersom det strider mot idrottens etiska värderingar och principer, såsom rent spel. Dopning äventyrar allvarligt de inblandade idrottsutövarnas hälsa och orsakar ofta allvarliga och bestående skador. Kampen mot dopningen är en fråga av allmänt intresse som rör folkhälsan.

U.  Våld, huliganism och diskriminering som riktar sig mot en grupp personer eller en medlem av en sådan grupp – vare sig det sker inom amatör- eller proffsidrotten – fläckar ner idrottens anseende och avskräcker åskådare från att besöka idrottsevenemang.

V.  Att främja idrott för personer med psykisk eller fysisk funktionsnedsättning bör vara en huvudprioritering på europeisk, nationell och lokal nivå.

W.  Kvinnors deltagande och synlighet i idrott och idrottstävlingar måste förbättras.

X.  Idrottsutövare, särskilt minderåriga, utsätts för allt större ekonomiskt tryck och behandlas som handelsvaror, och de måste därför skyddas mot varje form av övergrepp, våld och diskriminering som kan förekomma i samband med deras deltagande i idrott.

Y.  Det finns en allt starkare och oroväckande tendens till tredjepartsägande i lagidrotter i Europa, där spelarna – som ofta är mycket unga – delvis eller helt ägs av privata investerare och inte längre har möjlighet att själva bestämma hur deras karriärer ska se ut framöver.

Z.  Dålig praxis när det gäller agenter och spelarövergångar har lett till fall av penningtvätt, bedrägeri och utnyttjande av minderåriga.

AA.  Breddidrotten ger möjlighet att hantera diskriminering, främja social inkludering, sammanhållning och integration och lämna ett viktigt bidrag till utvecklingen av övergripande färdigheter.

AB.  Ett ökande antal klubbar förlitar sig huvudsakligen på transfermarknaden för att sätta ihop sina lag, men borde lägga större vikt vid lokal utbildning.

AC.  Idrott uppfattas som en grundläggande rättighet för alla, och alla bör ha samma rätt att delta i fysisk verksamhet och idrott.

AD.  Generellt håller den fysiska aktiviteten på att stagnera, trots konkreta belägg för att den förbättrar den personliga hälsan, även den psykiska, och välbefinnandet – vilket innebär att medlemsstaterna kan göra betydande besparingar i sina offentliga hälsoutgifter – och trots en växande trend för motionsidrotter, såsom joggning, som även utövas utanför organiserade idrottsstrukturer.

AE.  Idrottsevenemang och idrottsaktiviteter, särskilt större internationella tävlingar, visar upp idrottens fördelar och har positiva sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenser.

AF.  Landslag har en viktig roll inte bara för att främja en nationell identitet och inspirera unga idrottare att uppnå bästa möjliga prestationer utan även som ett sätt att främja solidaritet med breddidrotten.

AG.  Vidareutbildning och yrkesutbildning för idrottare är en avgörande del i arbetet med att förbereda dem för en yrkeskarriär efter idrottskarriären.

AH.  Att investera i och främja utbildning för unga lovande idrottare på lokal nivå är avgörande för idrottens långsiktiga utveckling och dess samhällsroll.

AI.  Frivilligarbetare är ryggraden i den organiserade idrotten och är de som svarar för idrottsaktiviteternas utveckling och tillgänglighet, särskilt på gräsrotsnivå. Detta ger dessutom unga människor en utmärkt möjlighet till vidareutbildning och icke-formell utbildning, även internationellt och i samband med samarbets- och utvecklingsprogram i områden utanför EU där dialogen behöver stärkas och EU:s yttre politik understödjas.

AJ.  Idrott i vidaste bemärkelse utgör ett värdesystem för en gemenskap, och dessa värden ligger till grund för ett gemensamt språk som sträcker sig bortom alla kulturella och språkliga barriärer. Idrotten kan bidra till – och bör ses som en möjlighet – att stärka dialogen och solidariteten med tredjeländer, främja skyddet av grundläggande mänskliga rättigheter och friheter över hela världen och understödja EU:s yttre politik.

AK.  Intrång i idrottsorganisationers immateriella rättigheter, bland annat i form av digital piratkopiering, särskilt direktsändningar av idrottsevenemang utan tillstånd, ger anledning till stor oro för den långsiktiga finansieringen av idrott på alla nivåer.

AL.  Pressfriheten måste säkerställas vid alla idrottsevenemang.

AM.  Idrott kan bidra till att uppnå målen i Europa 2020-strategin.

Integritet och god styrning inom idrotten

1.  Europaparlamentet upprepar att kampen mot korruption inom idrotten kräver insatser över nationsgränserna och samarbete mellan alla berörda parter, däribland offentliga myndigheter, brottsbekämpande organ, idrottsindustrin, idrottare och supportrar.

2.  Europaparlamentet uppmanar internationella, europeiska och nationella idrottsorganisationer att bekänna sig till goda styrelseformer och utveckla en kultur av öppenhet och hållbar finansiering genom att offentliggöra sin bokföring och verksamhetsredovisning, bland annat i fråga om kraven på att offentliggöra chefers ersättningar och tidsgränserna för deras ämbetsperioder.

3.  Europaparlamentet anser att utvecklingen av en öppenhetskultur måste kompletteras med en bättre behörighetsfördelning inom idrottens styrande organ, bättre uppdelning mellan kommersiell verksamhet och välgörenhetsverksamhet och bättre interna förfaranden för självreglering i syfte att främja arbetet med att upptäcka, utreda och beivra idrottsrelaterade brott och illegal verksamhet inom idrottsorganisationer.

4.  Europaparlamentet erinrar om att ett gott styre, som bör vara en prioritering i nästa EU‑arbetsplan för idrott, måste vara en förutsättning för idrottsorganisationernas autonomi i enlighet med principerna om öppenhet, ansvarsskyldighet, lika möjligheter, social inkludering och demokrati, däribland lämplig delaktighet för berörda parter.

5.  Europaparlamentet framhåller behovet av nolltolerans mot korruption och andra typer av brottslighet inom idrotten.

6.  Europaparlamentet understryker att tillämpning av principerna för god styrning inom idrotten, tillsammans med övervakning, tillsyn och lämpliga rättsliga instrument, är nyckelfaktorer i arbetet med att utrota korruption och andra oegentligheter.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna samt idrottsorganisationer och ansökande enheter att se till att ansökningar om att arrangera större evenemang är förenliga med standarderna för ett gott styre, med mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter och med demokratiprincipen för att säkerställa positiva sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenser för lokalsamfunden och samtidigt respektera mångfald och traditioner för att garantera ett hållbart utfall av evenemanget och trovärdighet för idrotten.

8.  Europaparlamentet anser att länder som ansöker om eller arrangerar idrottsevenemang måste se till att planeringen, organisationen, genomförandet och deltagandet sker på ett socialt, miljömässigt och ekonomiskt ansvarsfullt sätt och göra en uppföljning av evenemangen. Parlamentet uppmanar idrottsorganisationer och länder som arrangerar sådana evenemang att undvika oönskade förändringar i lokalbefolkningens livsmiljö, såsom förflyttning av lokalbefolkning.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en åtagandeförteckning och att undersöka möjligheten att skapa en uppförandekod för gott styre och integritet inom idrotten. Parlamentet anser att idrottsorganisationer bör fastställa bestämmelser för öppenhet och insyn, etiska standarder, en uppförandekod för sina övervakningsorgan, exekutiva utskott och medlemmar samt operativa riktlinjer och rutiner för att garantera oberoende och efterlevnad av de etablerade bestämmelserna. Parlamentet anser vidare att utforskning av nya instrument för samarbete mellan regeringar, idrottsorganisationer och EU kan bidra till att ta tag i en del av dagens utmaningar för idrottsindustrin.

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att villkora offentlig finansiering av idrott så att det krävs efterlevnad av etablerade och offentligt tillgängliga minimistandarder för styrning, övervakning och rapportering.

11.  Europaparlamentet anser att en förbättring av idrottens styre och integritet kräver en attitydförändring hos alla berörda parter. Parlamentet stöder initiativen från idrottsorganisationer och andra berörda parter för att förbättra standarderna för idrottens styre och stärka dialogen och samarbetet med lokala och nationella myndigheter.

12.  Europaparlamentet uppmanar idrottens organisationer att senast 2018 lägga fram, och att i vederbörlig ordning genomföra, konkreta förslag för att förbättra standarderna för ett gott styre inom idrottsorganisationer, idrottens styrande organ och deras medlemsförbund och att offentliggöra resultaten. Parlamentet betonar att detta kräver lämplig övervakning.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra matchfixning till ett särskilt lagbrott och att se till att all brottslig verksamhet, såsom matchfixning och korruption inom idrotten, blir föremål för rättsliga förfaranden och lämpliga påföljder där detta inte redan är fallet, med tanke på att matchfixning och manipulering av idrottstävlingar kränker idrottens etik och integritet och redan bestraffas av idrottsmyndigheter.

14.  Europaparlamentet påpekar att utmaningarna i samband med utredning av internationella fall av matchfixning kräver gränsöverskridande informationsutbyte och samarbete mellan idrottsorgan, statliga myndigheter och vadhållningsaktörer inom nationella plattformar, så att matchfixning kan upptäckas, utredas och lagföras. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att, där detta inte redan är gjort, överväga att införa särskilda åklagarmyndigheter som har i uppgift att utreda bedrägerifall inom idrotten. Parlamentet erinrar om att det fjärde direktivet om bekämpning av penningtvätt inför ett krav för spelaktörer att utföra kundkännedomskontroller i samband med större transaktioner.

15.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet att nå en lösning så att EU och dess medlemsstater kan underteckna och ratificera Europarådets konvention om manipulation av resultat inom idrott i syfte att möjliggöra dess fullständiga genomförande och ratificering. Kommissionen uppmanas med kraft att stödja och underlätta denna process och se till att den följs upp på ett verkningsfullt sätt.

16.  Europaparlamentet erinrar kommissionen om dess utfästelse att utfärda en rekommendation om utbyte av bästa praxis i fråga om att förebygga och bekämpa vadhållningsrelaterad matchfixning, och uppmanar med kraft kommissionen att offentliggöra denna rekommendation utan dröjsmål.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka de interinstitutionella banden med Europarådet och att därefter utveckla samordnade operativa program och säkerställa effektivast möjliga resursanvändning.

18.  Europaparlamentet stöder, och uppmuntrar ytterligare, utbildnings- och upplysningskampanjer och informationsprogram som förser idrottare, tränare, funktionärer och berörda parter på alla nivåer med råd om hoten kopplade till uppgjorda matcher, dopning och andra integritetsrelaterade frågor, bland annat vilka risker de kan utsättas för och hur de kan anmäla tvivelaktiga metoder. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föreslå konkreta åtgärder som ska ingå i EU:s nästa arbetsplan, såsom pilotprogram och pilotprojekt, i syfte att se till att unga människor får medborgarfostran i idrott i så unga år som möjligt.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att stödja antidopningsprojekt genom Erasmus+-programmet och att samtidigt utvärdera dess verkan och se till att det på ett meningsfullt sätt kompletterar befintliga finansieringssystem för bekämpande av dopning.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja ett gott styre i projekt för idrottsförvaltning genom hela Erasmus+-programmet.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja dopningskontroller, nationella testprogram och lagar som möjliggör samordning och informationsutbyte mellan statliga myndigheter, idrottsorganisationer och antidopningsbyråer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra det möjligt för de sistnämnda att inrätta omfattande övervakningsprogram för dopning och att behandla och utbyta uppgifter i enlighet med EU:s befintliga och framtida bestämmelser om skydd av personuppgifter.

22.  Europaparlamentet noterar Världsantidopningsbyråns (Wada) betydelse för att övervaka och samordna politiken och bestämmelserna mot dopning över hela världen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta nära med Wada, Unesco och Europarådet för att förebygga och bekämpa dopning effektivare genom att förstärka de rättsliga och politiska åtagandena inom världsantidopningskoden (Wadac). Parlamentet uppmanar EU att uppmuntra utbyte av information och bästa praxis om strategier för hälsa och förebyggande arbete i kampen mot dopning över hela världen.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att uppmuntra och underlätta förhandlingar om avtal mellan länder som ger auktoriserade dopningskontrollteam från andra länder tillstånd att utföra tester med respekt för idrottarnas grundläggande rättigheter och i enlighet med den internationella konventionen mot dopning inom idrotten.

24.  Europaparlamentet anser att dopning även är ett växande problem inom motionsidrotten, där det behövs utbildnings- och informationskampanjer och erfarna professionella instruktörer och tränare för att hjälpa till att främja ett sunt förhållningssätt till dopning.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att samarbeta nära med Wada och Europarådet för att utforma en politik till skydd för visselblåsare.

26.  Europaparlamentet uppmuntrar idrottsorganisationer och nationella myndigheter att inrätta samordnade antidopningssystem för gränsöverskridande övervakning och att vidta konkreta åtgärder mot tillverkning av och handel med olagliga prestationshöjande ämnen i idrottsvärlden.

27.  Europaparlamentet välkomnar Europarådets nya konvention om en integrerad strategi för säkerhet, trygghet och service i samband med fotbollsmatcher och andra idrottsevenemang, och uppmanar med kraft medlemsstaterna att underteckna och ratificera den utan dröjsmål. Parlamentet upprepar sitt förslag om ömsesidigt erkännande av tillträdesförbud på idrottsarenor i Europa och utbyte av uppgifter för detta ändamål.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka olika sätt att inom ramen för befintliga nätverk utbyta information om idrottsvåld.

29.  Europaparlamentet konstaterar att terroristhotet kräver nya ansträngningar för att säkerställa operativ trygghet och säkerhet vid idrottsevenemang.

30.  Europaparlamentet framhåller att idrottens organ bör säkerställa nödvändiga tillträdesmöjligheter och möjligheter till nyhetsinsamling vid alla idrottsevenemang för oberoende nyhetsmedier så att de kan fullgöra sin roll som viktiga och kritiska observatörer av idrottsevenemang och av idrottens förvaltning.

31.  Europaparlamentet fördömer skarpt alla former av diskriminering och våld inom idrotten, både på och utanför plan, och framhåller behovet av att förebygga sådant beteende på alla nivåer, förbättra rapporteringen om och övervakningen av sådana händelser och främja kärnvärden som respekt, vänskap, tolerans och rent spel. Parlamentet anser att idrottsorganisationer som följer höga standarder för ett gott styre är bättre rustade att främja idrottens samhällsroll och att bekämpa rasism, diskriminering och våld.

32.  Europaparlamentet erinrar om behovet av att stärka kampen mot människohandel inom idrotten, särskilt barnhandel.

33.  Europaparlamentet välkomnar goda självregleringsmetoder, såsom initiativet om ekonomiskt fair play, då dessa uppmuntrar till större ekonomiskt förnuft och högre standarder för ekonomisk förvaltning inom proffsidrotten, med fokus på långsiktighet i stället för kortsiktighet, och därigenom bidrar till idrottens sunda och hållbara utveckling i Europa. Parlamentet poängterar att ekonomiskt fair play har uppmuntrat till högre standarder för ekonomisk förvaltning och därför bör tillämpas strikt.

34.  Europaparlamentet välkomnar transparenta och hållbara investeringar i idrott och idrottsorganisationer, förutsatt att de omfattas av stränga kontroller och informationskrav och inte skadar tävlingarnas och idrottarnas integritet.

35.  Europaparlamentet ser den ägarmodell där klubbmedlemmarna behåller kontrollen över klubben (genom 50+1-regeln) som ett exempel på god praxis i EU och uppmanar medlemsstaterna, idrottens styrande organ, de nationella förbunden och ligorna att inleda en konstruktiv dialog och ett utbyte i fråga om denna modell.

36.  Europaparlamentet understryker att idrottsutövare, särskilt minderåriga, måste skyddas från otillbörliga metoder såsom tredjepartsägande, vilket väcker många frågor om integritet och etiska betänkligheter i vidare bemärkelse. Parlamentet stöder styrande organs beslut att förbjuda tredjepartsägande av spelare och ber kommissionen att överväga ett förbud mot tredjepartsägande enligt EU-rätten och att uppmana medlemsstaterna att vidta ytterligare åtgärder för att ta tag i idrottares rättigheter.

37.  Europaparlamentet anser att bestämmelserna om främjande av lokalt fostrade spelare måste tas upp till ny bedömning för att öka möjligheterna för unga talanger att spela i sina klubbars a-lag och därmed förbättra tävlingsbalansen i Europa.

38.  Europaparlamentet uppmanar styrande organ och nationella myndigheter på alla nivåer att vidta åtgärder som garanterar ersättning för utbildande klubbar i syfte att uppmuntra rekrytering och utbildning av unga spelare i enlighet med EU-domstolens dom i Bernardmålet av den 16 mars 2010.

39.  Europaparlamentet framhåller på nytt sitt engagemang för den europeiska modellen för organiserad idrott, där förbunden spelar en central roll, då den balanserar de många motstridiga intressena hos alla aktörer, såsom idrottare, spelare, klubbar, ligor, förbund och frivilligarbetare, med lämplig och demokratisk representation och insynsmekanismer i beslutsfattandet och med öppna tävlingar baserade på idrottsliga meriter. Parlamentet efterlyser större ekonomisk solidaritet på alla nivåer.

40.  Europaparlamentet välkomnar EU:s årliga idrottsforum som främjar dialog med berörda parter från internationella och europeiska idrottsförbund, den olympiska rörelsen, europeiska och nationella centralidrottsorganisationer och andra idrottsrelaterade organisationer. Parlamentet påpekar att strukturen på dialogen med berörda parter, forumets funktioner och uppföljningen av diskussionen måste förbättras ytterligare.

41.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens och alla berörda aktörers insatser för att främja social dialog inom idrotten. Detta är ett utmärkt tillfälle att uppnå balans mellan idrottarnas grundläggande och arbetsmarknadsmässiga rättigheter och idrottens ekonomiska aspekter genom att involvera alla aktörer, däribland arbetsmarknadens parter, vid förhandlingar och ingående av avtal. Parlamentet är medvetet om idrottsorganisationernas ansvar att engagera sig för att utveckla en kultur som präglas av öppenhet. Parlamentet insisterar på att EU aktivt bör främja minimikraven för anställning och arbetsrättsliga normer för professionella idrottsutövare i hela Europa.

42.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning om inrättande av öppenhetsregister för betalning av idrottsagenter, med stöd av ett effektivt övervakningssystem, såsom en clearingorganisation för betalningar och lämpliga sanktioner, i samarbete med berörda myndigheter, i syfte att ta itu med oegentligheter begångna av idrottsagenter. Parlamentet upprepar sin begäran om tillstånd för och registrering av idrottsagenter, samt införandet av en miniminivå för kvalifikationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att följa upp slutsatserna av sin studie om idrottsagenter i Europeiska unionen (Study on sports agents in the European Union), i synnerhet med hänsyn till att agenter är centrala aktörer i finansieringsströmmarna, som ofta inte är transparenta, vilket leder till att de blir benägna att delta i olaglig verksamhet.

43.  Europaparlamentet anser att en integrerad syn på jämställdhet inom idrotten kan bidra till att undvika stereotypa föreställningar och skapa en positiv social miljö för alla. Parlamentet välkomnar initiativ som främjar jämställdheten mellan kvinnor och män och deras lika deltagande i beslutsfattande roller inom idrotten, gör det möjligt för kvinnliga idrottare att kombinera familjeliv och professionell idrott, och strävar efter att minska könsrelaterade skillnader i lön och tilldelning av utmärkelser, liksom alla former av stereotyper och trakasserier inom idrotten. Parlamentet uppmanar idrottsorganisationer att ägna särskild uppmärksamhet åt jämställdhetsaspekten genom att uppmuntra kvinnor att delta i idrott.

Social integration, social funktion och tillgänglighet inom idrotten

44.  Europaparlamentet anser att investeringar i idrott kommer att hjälpa oss att bygga enade och inkluderande samhällen, flytta barriärer och göra det möjligt för människor att respektera varandra genom att bygga broar mellan olika kulturer och över etniska och sociala klyftor, och att främja ett positivt budskap av gemensamma värderingar som ömsesidig respekt, tolerans, medkänsla, ledarskap, lika möjligheter och rättsstatsprincipen.

45.  Europaparlamentet välkomnar gränsöverskridande idrottsevenemang i olika europeiska länder, under förutsättning att de bidrar till främjandet av EU:s centrala gemensamma värden såsom mångfald, tolerans, rättvisa, jämlikhet och solidaritet. Parlamentet påminner om att idrottsaktiviteter och idrottsevenemang främjar turismen i europeiska städer och regioner.

46.  Europaparlamentet understryker värdet av de övergripande färdigheter som förvärvats genom idrott som en del av icke-formellt och informellt lärande, och betonar vidare kopplingen mellan idrott, anställbarhet och utbildning.

47.  Europaparlamentet betonar idrottens roll för delaktighet och integration av missgynnade grupper. Parlamentet välkomnar initiativ för att ge flyktingar, migranter och asylsökande möjlighet att konkurrera som idrottare vid idrottstävlingar.

48.  Europaparlamentet understryker idrottens fostrande betydelse samt dess förmåga att hjälpa socialt sårbara ungdomar att hamna på rätt spår igen. Parlamentet erkänner betydelsen av breddidrott när det gäller att förhindra och bekämpa radikalisering, och uppmuntrar och stöder initiativ i detta avseende. Parlamentet välkomnar två pilotprojekt som Europaparlamentet antagit: ”Idrott som ett verktyg för integration och social delaktighet för flyktingar” och ”Övervakning och coachning genom idrott för ungdomar som riskerar att bli radikaliserade”.

49.  Europaparlamentet påminner om att unga europeiska idrottare ofta ställs inför utmaningen att kombinera sina karriärer med utbildning och arbete. Parlamentet menar att högre utbildning och yrkesutbildning är avgörande för målet att maximera idrottarnas framtida deltagande på arbetsmarknaden. Parlamentet stöder införandet av verkningsfulla system för dubbel karriär, med minimikrav på kvalitet och lämplig kontroll av framstegen i samband med programmen för dubbel karriär i Europa, samt tillhandahållande av yrkesvägledning genom avtal med universitet eller högskolor. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta den gränsöverskridande rörligheten för idrottsutövare, att harmonisera erkännandet av idrotts- och utbildningskvalifikationer, inbegripet icke-formell och informell utbildning som förvärvats genom idrott samt att förstärka utbytet av god praxis.

50.  Europaparlamentet understryker behovet av att säkerställa hållbart ekonomiskt stöd för utbytesprogram för dubbel karriär på unionell och nationell nivå genom kapitlet om idrott i Erasmus+ och att främja ytterligare forskning på detta område. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samarbete med utbildningsinstitutioner främja utbyten över gränserna för idrottare och för att ge dem tillgång till stipendier.

51.  Europaparlamentet stöder rörligheten för tränare och andra tjänsteleverantörer (såsom sjukgymnaster och rådgivare för dubbel karriär) samt utbyte av god praxis med fokus på erkännande av kvalifikationer och tekniska innovationer.

52.  Europaparlamentet uppmanar idrottsorganisationer att tillsammans med medlemsstaterna främja miniminormer för tränare som omfattar kriminalregisterutdrag, utbildning i att tillhandahålla skydd för minderåriga och utsatta vuxna samt att förebygga och bekämpa dopning och matchfixning.

53.  Europaparlamentet betonar att bristen på fysisk aktivitet har fastställts av Världshälsoorganisationen som den fjärde viktigaste riskfaktorn för global dödlighet, med betydande direkta och indirekta sociala och ekonomiska konsekvenser och kostnader för medlemsstaterna. Parlamentet är bekymrat över att nivåerna för fysisk aktivitet faller i vissa medlemsstater, trots de betydande summor som lagts ut för att främja fysisk aktivitet och trots den betydande inverkan som avsaknaden av den har på folkhälsan.

54.  Europaparlamentet uppmanar idrottsorganisationerna och medlemsstaterna att samarbeta för att stödja anställbarhet och rörlighet för tränare som vill söka arbete i hela EU, genom ett åtagande att genomföra kvalitetskontroller av tränarkompetens och standarder för kvalifikationer och utbildning.

55.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att göra fysisk aktivitet till en politisk prioritering i EU:s kommande arbetsplan för idrott, särskilt för ungdomar och utsatta samhällsgrupper från socialt underprivilegierade områden där deltagandet i fysisk aktivitet är lågt.

56.  Europaparlamentet uppmanar de internationella och nationella idrottsförbunden och andra utbildningsanordnare att se till att frågor som rör integritet inom idrotten ingår i läroplanen för idrottstränarnas kvalifikationer.

57.  Europaparlamentet understryker att främjandet av skolidrott är en viktig inkörsport för barn när det gäller livskunskap, attityder, värderingar, kunskap och förståelse, samt för livslång fysisk aktivitet. Parlamentet påminner om att idrottsdeltagande på universitet och bland äldre spelar en avgörande roll för att upprätthålla en hälsosam livsstil och främja social interaktion.

58.  Europaparlamentet tar hänsyn till att EU:s befolkning blir allt äldre och att särskild uppmärksamhet därför bör ägnas den positiva inverkan fysisk aktivitet kan ha på äldres hälsa och välbefinnande.

59.  Europaparlamentet påpekar att idrott och fysisk aktivitet bör främjas på ett bättre sätt i alla politikområden. Parlamentet uppmuntrar lokala myndigheter och kommuner att främja lika möjligheter till fysisk aktivitet. Parlamentet rekommenderar medlemsstaterna och kommissionen att uppmuntra medborgarna att utöva fysisk aktivitet mer regelbundet med hjälp av lämpliga politiska insatser och hälsoprogram för deras dagliga liv.

60.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bättre främja idrott bland socialt utestängda grupper och bland människor som bor i socialt missgynnade områden, där deltagande i idrott ofta är lågt, och för att förbättra samarbetet med icke-statliga organisationer och skolor som är aktiva på detta område, framför allt inom stadsplanering och uppförande av idrottsanläggningar, så att de särskilda behoven hos allmänheten, och i synnerhet utsatta grupper, beaktas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa full och lika tillgång till offentliga idrottsanläggningar i alla områden, och att främja inrättandet av nya idrottsklubbar, framför allt i landsbygdsområden och missgynnade stadsområden.

61.  Europaparlamentet understryker att personer med funktionsnedsättning bör ha lika tillgång till alla idrottsanläggningar och till transport och andra resurser – däribland behörig stödpersonal – som detta kräver, och efterlyser större integrering av alla idrottsrelaterade komponenter enligt principen att idrottsanläggningar bör vara tillgänglig för alla. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra inkluderande idrottsprogram för personer med funktionsnedsättning i skolor och på universitet, bland annat genom att tillhandahålla utbildade tränare och anpassade program för fysisk aktivitet, med början på lägre stadier vid skolor, så att elever och studenter med funktionsnedsättning kan delta i idrottslektioner och idrottsverksamhet utanför skoltiden.

62.  Europaparlamentet lyfter fram den grundläggande roll som spelas av Internationella paralympiska spelen för att främja medvetenhet, bekämpa diskriminering och främja tillgång till idrott för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att intensifiera ansträngningarna för att få personer med funktionshinder att delta i idrottsverksamhet och för att öka synligheten i offentliga medier av de paralympiska spelen och andra tävlingar där idrottare med funktionsnedsättning förekommer.

63.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se till att barns idrottsidkande sker i säkra miljöer.

64.  Europaparlamentet välkomnar de initiativ som har tagits för att främja integration, integritet och tillgänglighet inom idrotten genom användningen av ny teknik och innovation.

65.  Europaparlamentet gläder sig åt framgången för den europeiska idrottsveckan, som syftar till att främja idrott, fysisk aktivitet och en hälsosammare livsstil för alla i Europa oavsett ålder, bakgrund och kondition, och uppmanar alla unionsinstitutioner och medlemsstater att delta i och ytterligare främja detta initiativ, samtidigt som man ser till att den görs tillgänglig för en så bred allmänhet som möjligt, särskilt i skolor.

66.  Europaparlamentet anser att traditionella idrotter utgör en del av det europeiska kulturarvet.

67.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens studie av idrottens särart. Parlamentet uppmanar kommissionen och idrottsorganisationer att överväga ytterligare åtgärder för att utveckla idrottens särart.

68.  Europaparlamentet betonar att finansiering är ett viktigt politiskt verktyg som används för att förbättra viktiga områden av EU:s verksamhet inom idrotten. Parlamentet uppmanar kommissionen att tilldela mer medel för idrott inom Erasmus+, med fokus på breddidrott och utbildning, och att förbättra dess synlighet och tillgänglighet i syfte att bättre integrera idrotten i andra finansieringsprogram, såsom Esif eller hälsoprogrammet. Parlamentet uppmanar till bättre kommunikation mellan kommissionen och medlemsstaterna för att möjliggöra att dessa medel ska användas på ett mer effektivt sätt och för att minimera den administrativa bördan för idrottsorganisationer på gräsrotsnivå.

69.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stödja åtgärder och program som främjar rörlighet, deltagande, utbildning, kompetensutveckling och utbildning av frivilligarbetare inom idrotten samt erkännande av deras arbete. Parlamentet rekommenderar utbyte av bästa praxis när det gäller frivilligarbete genom att bidra med en hjälpande hand för att främja tillväxten av idrottsutövande och idrottskultur, däribland via de poster som föreskrivs i programmet Erasmus+.

70.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utfärda riktlinjer för tillämpningen av reglerna för statligt stöd till idrott och ta hänsyn till sociala, kulturella och utbildningsrelaterade mål i syfte att skapa större rättslig säkerhet. Parlamentet anser i detta sammanhang att inga idrottsorganisationer, särskilt på gräsrotsnivå, bör diskrimineras när de ansöker om offentlig finansiering på nationell och lokal nivå.

71.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att ekonomiska solidaritetsmekanismer på idrottsområdet skapar den nödvändiga kopplingen mellan idrott på yrkes- och amatörnivå. Parlamentet välkomnar de statliga lotteriernas bidrag till gräsrotsidrotten och uppmanar medlemsstaterna att ålägga licensierade vadhållningsaktörer att ge obligatorisk och rimlig ekonomisk avkastning till breddidrotten och till projekt som syftar till att förbättra masstillgången till idrott, i syfte att garantera deras hållbarhet, öppenhet och spårbarhet, som ett komplement till de ekonomiska bidrag som redan gjorts genom försäljning av medie- och sändningsrättigheter.

72.  Europaparlamentet vidhåller att försäljning av tv-rättigheter på centraliserad, exklusiv och territoriell basis med rättvis fördelning av inkomsterna är avgörande för en hållbar finansiering av idrott på alla nivåer och för att säkerställa lika villkor.

73.  Europaparlamentet understryker att intrång i immateriella rättigheter inom idrotten hotar dess långsiktiga finansiering.

74.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att införa och aktivt utnyttja sina respektive skattesystem för att stödja momsbefrielse, skattelättnader och andra former av ekonomiska incitament för breddidrotten. Parlamentet erkänner att reglerna om statligt stöd inte bör gälla för sådant stöd.

75.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anslå mer medel till öppna offentliga idrottsplatser och lekplatser i syfte att förbättra enkel tillgång till breddidrotten.

76.  Europaparlamentet anser att hållbarhet och miljöskydd bör vara integrerade delar av idrottsevenemang och att berörda parter på idrottsområdet bör bidra till den globala 2030-agendan för hållbar utveckling.

77.  Europaparlamentet uppmuntrar de nationella olympiska kommittéerna och idrottsförbunden i medlemsstaterna att anta och använda unionens flagga och symbol, tillsammans med enskilda flaggor och nationella symboler, i samband med internationella idrottsevenemang.

78.  Europaparlamentet betonar att idrotten är en viktig faktor när det gäller att skapa och stärka en känsla av lokal, nationell och även europeisk samhörighet.

79.  Europaparlamentet understryker vikten av full insyn i ägarförhållandena i professionella idrottsklubbar.

o
o   o

80.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, samt till europeiska, internationella och nationella idrottsförbund och ligor.

(1) EUT C 407, 4.11.2016, s. 81.
(2) EUT C 208, 10.6.2016, s. 89.
(3) EUT C 93, 9.3.2016, s. 42.
(4) EUT C 36, 29.1.2016, s. 137.
(5) EUT C 239 E, 20.8.2013, s. 46.
(6) EUT C 271 E, 12.11.2009, s. 51.
(7) EUT C 27 E, 31.1.2008, s. 232.
(8) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 99.
(9) EUT C 436, 24.11.2016, s. 42.
(10) Antagna texter, P8_TA(2016)0005.
(11) EUT C 326, 3.12.2010, s. 5.


Gränsöverskridande aspekter av adoptioner
PDF 219kWORD 58k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 2 februari 2017 med rekommendationer till kommissionen om gränsöverskridande aspekter av adoptioner (2015/2086(INL))
P8_TA(2017)0013A8-0370/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 67.4 och 81.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter av den 20 november 1989, särskilt artiklarna 7, 21 och 35,

–  med beaktande av artikel 2 i det fakultativa protokollet till Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi av den 25 maj 2000,

–  med beaktande av Wienkonventionen om konsulära förbindelser av den 24 april 1963,

–  med beaktande av Haagkonventionen av den 29 maj 1993 om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner,

–  med beaktande av dokumentet från kommissarien för mänskliga rättigheter om adoption och barn: ett människorättsperspektiv, som publicerades den 28 april 2011,

–  med beaktande av artiklarna 46 och 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för framställningar (A8-0370/2016), och av följande skäl:

Gemensamma miniminormer för adoptioner

A.  När det gäller adoptioner är det centralt att varje beslut bör fattas utifrån principen om barnets bästa, på ett icke-diskriminerande sätt och med respekt för barnets grundläggande rättigheter.

B.  Syftet med adoptioner är inte att ge vuxna rätten till ett barn, utan att ge barnet en stabil, kärleksfull och omtänksam miljö att växa upp och utvecklas i på ett harmoniskt sätt.

C.  Adoptionsförfaranden berör barn som, vid tidpunkten för adoptionsansökan, ännu inte har fyllt 18 år eller uppnått myndighetsåldern i deras ursprungsland.

D.  En god jämvikt bör uppnås mellan det adopterade barnets rätt att få känna till sin egentliga identitet och de biologiska föräldrarnas rätt att skydda sin.

E.  De behöriga myndigheterna bör inte betrakta de biologiska föräldrarnas ekonomiska förhållanden som den enda grunden för och motiveringen till att frånta föräldrarna vårdnaden och lämna ett barn för adoption.

F.  Adoptionsförfaranden bör inte påbörjas innan beslutet om att frånta de biologiska föräldrarna vårdnaden är slutgiltigt och föräldrarna har fått tillfälle att uttömma alla de lagliga överklagandemöjligheter som står till buds för att ompröva detta beslut. Andra medlemsstater kan vägra att erkänna ett adoptionsbeslut som fattats utan sådana förfarandegarantier.

G.  Större effektivitet och större öppenhet skulle innebära en förbättring av de nationella adoptionsförfarandena och kunna underlätta internationell adoption, vilket skulle kunna öka antalet barn som adopteras. Att följa artikel 21 i FN:s konvention om barnets rättigheter, som alla medlemsstater har ratificerat, bör i detta avseende vara den primära referenspunkten för alla förfaranden, åtgärder och strategier som avser adoptioner i ett gränsöverskridande sammanhang, samtidigt som man respekterar barnets bästa.

H.  Mer bör göras på ett beslutsamt sätt för att förhindra att blivande föräldrar som önskar adoptera ett barn utnyttjas av skrupelfria förmedlande organisationer, och det är därför nödvändigt att även inom detta område förstärka samarbetet i kampen mot brottslighet och korruption inom EU.

I.  Man bör i möjligaste mån uppmuntra att syskon placeras i samma adoptivfamilj, i syfte att undvika ytterligare traumatisering på grund av separation.

Internationella adoptioner enligt 1993 års Haagkonvention

J.  Genom Haagkonventionen av den 29 maj 1993 om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner (Haagkonventionen), som samtliga medlemsstater har ratificerat, tillhandahålls ett system för administrativt samarbete och erkännande av internationella adoptioner, det vill säga adoptioner där adoptivföräldrarna och barnet eller barnen inte har sin hemvist i samma land.

K.  Haagkonventionen föreskriver att internationella adoptioner ska erkännas automatiskt i alla stater som har undertecknat konventionen, utan att något särskilt förfarande krävs för att erkännandet ska få verkan.

L.  Enligt Haagkonventionen kan erkännande vägras endast om adoptionen är uppenbart oförenlig med grunderna för rättsordningen i staten i fråga, med beaktande av barnets bästa.

Civilrättsligt samarbete på adoptionsområdet

M.  Juridisk utbildning i sin vidaste bemärkelse är nyckeln till ömsesidigt förtroende inom alla rättsområden, och därför även på adoptionsområdet. Därför behöver befintliga EU‑program inom området juridisk utbildning och stöd till det europeiska rättsliga nätverket ägna större uppmärksamhet åt specialdomstolar, såsom familje- och ungdomsdomstolar.

N.  Medborgarnas tillgång till fullständig information om de rättsliga och förfarandemässiga aspekterna av inhemsk adoption i medlemsstaterna bör förbättras. I detta sammanhang skulle e-juridikportalen kunna utökas.

O.  Samarbetet inom det europeiska nätverket för barnombudsmän inleddes 1997, och Europas barnombudsmän bör uppmuntras till närmare samarbete och närmare samordning i detta forum. Detta skulle kunna ske genom att de involveras i befintliga EU-finansierade projekt för juridisk utbildning.

P.  En djupgående analys bör genomföras, eftersom mer måste göras för att förhindra och bekämpa gränsöverskridande handel med barn i adoptionssyfte och för att förbättra det korrekta och effektiva genomförandet av befintliga regler och riktlinjer för att bekämpa handel med barn. Det är därför nödvändigt att även inom detta område förstärka samarbetet i kampen mot brottslighet och korruption inom EU för att förebygga bortförande av, försäljning av och handel med barn.

Gränsöverskridande erkännande av inhemska adoptionsbeslut

Q.  Principen om ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna är av grundläggande betydelse i unionsrätten, eftersom den gör det möjligt att skapa och upprätthålla ett område utan inre gränser. Principen om ömsesidigt erkännande, som baseras på ömsesidigt förtroende, ålägger medlemsstaterna att ge verkan åt en dom eller ett beslut som har sitt ursprung i en annan medlemsstat.

R.  Trots de internationella regler som finns på detta område skiljer sig fortfarande åsikterna åt i medlemsstaterna när det gäller de principer som bör styra adoptionsprocessen, precis som det finns skillnader i fråga om adoptionsförfaranden och de rättsliga följderna av adoptionsprocessen.

S.  Europeiska unionen är behörig att vidta åtgärder som syftar till att stärka det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna utan att detta påverkar nationell familjerätt, även på adoptionsområdet.

T.  Undantag från grunderna för rättsordningen syftar till att skydda medlemsstaternas identitet, som återspeglas i medlemsstaternas materiella familjerätt.

U.  Det finns för närvarande ingen EU-bestämmelse om erkännande – oavsett om erkännandet sker automatiskt eller på annat sätt – av inhemska adoptionsbeslut, det vill säga när det gäller adoptioner som genomförs i en enskild medlemsstat.

V.  Avsaknaden av sådana bestämmelser vållar stora problem för europeiska familjer som flyttar till en annan medlemsstat efter att ha adopterat ett barn, eftersom adoptionen kanske inte erkänns, vilket innebär att föräldrarna kan få problem med sin vårdnadsrätt och råka ut för ekonomiska svårigheter när det gäller de olika avgifter som tillämpas på detta område.

W.  Bristen på sådana bestämmelser äventyrar barnens rätt till en stabil och permanent familj.

X.  För närvarande kan föräldrar, när de flyttar till en annan medlemsstat, tvingas genomgå särskilda nationella förfaranden för erkännande eller till och med tvingas adoptera barnet på nytt, vilket skapar stor rättsosäkerhet.

Y.  Den nuvarande situationen kan medföra allvarliga problem och hindra familjer från att utnyttja den fria rörligheten fullt ut.

Z.  Det kan behövas en översyn och en bedömning av den övergripande situationen i form av samråd bland medlemsstaternas behöriga myndigheter.

AA.  Bryssel II-förordningen tar inte upp frågan om erkännande av adoptionsbeslut eftersom den endast rör föräldraansvar.

AB.  Det är därför av största betydelse att anta lagstiftning om automatiskt erkännande i en medlemsstat av inhemska adoptionsbeslut som fattats i en annan medlemsstat, under förutsättning att fullständig respekt för nationella bestämmelser om grunderna för rättsordningen och för subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna säkerställs.

AC.  Sådan lagstiftning skulle komplettera rådets förordning (EG) nr 2201/2003(1) (Bryssel IIa) om domstols behörighet och föräldraansvar och fylla de befintliga luckorna i fråga om erkännande av adoptioner i enlighet med internationell rätt (Haagkonventionen).

Gemensamma miniminormer för adoptioner

1.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas myndigheter att fatta alla beslut i adoptionsfrågor med barnets bästa i åtanke och med respekt för barnets grundläggande rättigheter, och att alltid ta hänsyn till de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet.

2.  Europaparlamentet betonar att barn som har lämnats för adoption inte bör ses som en stats egendom, utan som individer med internationellt erkända grundläggande rättigheter.

3.  Europaparlamentet understryker att alla adoptionsfall är olika och måste bedömas för sig.

4.  Europaparlamentet anser att när det rör sig om adoption med gränsöverskridande aspekter bör barnets kulturella och språkliga traditioner beaktas och respekteras i största möjliga mån.

5.  Europaparlamentet anser att ett barn som berörs av ett adoptionsförfarande alltid bör ges tillfälle att yttra sig utan påtryckningar och ge sin syn på adoptionen, med beaktande av barnets ålder och mognad. Det är därför av största betydelse att man, när så är möjligt och utan hänsyn till åldern, eftersträvar barnets samtycke till adoptionen. I detta avseende vill parlamentet att man särskilt uppmärksammar små barn och spädbarn, som inte kan yttra sig.

6.  Europaparlamentet anser att inget adoptionsbeslut bör fattas innan de biologiska föräldrarna har fått yttra sig och, i tillämpliga fall, uttömt alla rättsmedel som står dem till buds i samband med deras vårdnadsrätt och fråntagandet av vårdnaden från de biologiska föräldrarna är slutgiltigt. Parlamentet uppmanar följaktligen medlemsstaternas myndigheter att vidta alla åtgärder som krävs av hänsyn till barnets välbefinnande under den tid då alla rättsmedel uttöms, samt under samtliga rättsliga förfaranden avseende adoptionen, så att barnet åtnjuter det skydd och den omsorg som behövs för dess harmoniska utveckling.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga en jämförande undersökning för att analysera klagomål gällande adoptioner med gränsöverskridande aspekter utan föräldrars samtycke.

8.  Europaparlamentet påpekar att de behöriga myndigheterna alltid först bör pröva möjligheten att placera barnet hos släktingar, även om dessa bor i ett annat land, om barnet har byggt upp en relation med dessa familjemedlemmar och efter en individuell bedömning av barnets behov, innan de lämnar barnet för adoption genom främlingar. Parlamentet anser att hemvisten för familjemedlemmar som vill ta över ansvaret för ett barn inte bör betraktas som en avgörande faktor.

9.  Europaparlamentet efterlyser lika behandling av föräldrar med olika nationalitet inom ramen för förfaranden som avser föräldraansvar och adoption. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa lika processuella rättigheter för anhöriga som är involverade i adoptionsförfaranden och är medborgare i andra medlemsstater, inbegripet tillhandahållande av rättsligt bistånd och information om förhandlingarna i god tid, rätt till tolk och tillhandahållande av alla handlingar av relevans för målet på de anhörigas modersmål.

10.  Europaparlamentet betonar att om ett barn som eventuellt kommer att adopteras är medborgare i en annan medlemsstat bör denna medlemsstats konsulära myndigheter och barnets familj som är bosatt i den medlemsstaten informeras och höras innan något beslut fattas.

11.  Europaparlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt underåriga utan medföljande vuxen vilka har ansökt om eller beviljats flyktingstatus, och se till att de får det skydd, det stöd och den omsorg som medlemsstaterna måste ge enligt deras internationella åtaganden, framför allt genom att placera dem i familjehem under övergångsperioden.

12.  Europaparlamentet betonar vikten av att ge socialarbetare adekvata arbetsvillkor så att de kan göra en korrekt bedömning av de enskilda fallen, utan varje form av ekonomisk eller rättslig press och med fullständigt beaktande av barnets bästa på kort, medellång och lång sikt, sett till hela situationen.

Internationella adoptioner enligt 1993 års Haagkonvention

13.  Europaparlamentet noterar framgångarna med, och vikten av att tillämpa, Haagkonventionen och uppmuntrar alla länder att underteckna, ratificera eller ansluta sig till konventionen.

14.  Europaparlamentet beklagar att problem ofta uppstår i samband med utfärdandet av adoptionsintyg. Parlamentet uppmanar därför myndigheterna i medlemsstaterna att se till att de förfaranden och skyddsåtgärder som fastställs i Haagkonventionen alltid följs för att säkerställa att erkännandet sker automatiskt. Medlemsstaterna uppmanas att inte skapa sådana onödiga byråkratiska hinder för erkännandet av adoptioner inom ramen för Haagkonventionen som kan förlänga förfarandena och göra dem dyrare.

15.  Europaparlamentet påpekar att mer skulle kunna göras för att respektera och minutiöst verkställa bestämmelserna i Haagkonventionen, eftersom vissa medlemsstater tillämpar ytterligare administrativa förfaranden eller tar ut oproportionella avgifter i samband med erkännandet av adoptioner, exempelvis i samband med registrering eller ändring av folkbokföringsuppgifter eller erhållande av medborgarskap, även om detta strider mot bestämmelserna i Haagkonventionen.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att respektera de förfaranden beträffande krav på rådgivning och samtycke som fastställs i artikel 4 i Haagkonventionen.

Civilrättsligt samarbete på adoptionsområdet

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att intensifiera sitt samarbete på adoptionsområdet, inklusive både juridiska och sociala aspekter, och efterlyser ökat samarbete mellan de ansvariga myndigheterna när det gäller uppföljande bedömningar där sådana behövs. I detta avseende uppmanas EU att upprätthålla en samstämd strategi för barns rättigheter i all huvudsaklig intern och extern politik.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett effektivt europeiskt nätverk av domare och myndigheter som är specialiserade på adoption, för att underlätta utbyte av information och god praxis, vilket särskilt är till hjälp när adoptionerna omfattar ett utländskt element. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att underlätta samordning och utbyte av god praxis med det nuvarande europeiska nätverket för juridisk utbildning, för att säkerställa bästa möjliga överensstämmelse med nuvarande EU‑finansierade projekt. I detta hänseende uppmanas kommissionen att tillhandahålla finansiering för specialiserad utbildning av domare som arbetar inom området gränsöverskridande adoptioner.

19.  Europaparlamentet anser att möjligheter till utbildning av och möten mellan domare som arbetar inom området gränsöverskridande adoptioner kan bidra till att exakt identifiera väntade och nödvändiga juridiska lösningar på området för erkännande av inhemska adoptioner. Därför uppmanas kommissionen att tillhandahålla medel för sådana möjligheter till utbildning och möten under det skede då förslaget till förordningen utarbetas.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på den europeiska e-juridikportalen publicera relevant rättslig och förfaranderelaterad information om samtliga medlemsstaters adoptionslagstiftning och adoptionspraxis.

21.  Europaparlamentet noterar verksamheten i det europeiska nätverket för barnombudsmän och anser att detta samarbete bör utvecklas och stärkas ytterligare.

22.  Europaparlamentet betonar behovet av ett nära samarbete, bland annat genom europeiska myndigheter såsom Europol, för att förhindra gränsöverskridande bortförande av, försäljning av och handel med barn i adoptionssyfte. Tillförlitliga nationella system för registrering av födslar kan förebygga handel med barn i adoptionssyfte. I detta avseende efterlyser parlamentet en bättre samordning på det känsliga området för adoption av barn från tredjeländer.

Gränsöverskridande erkännande av inhemska adoptionsbeslut

23.  Europaparlamentet konstaterar att det finns ett uppenbart behov av europeisk lagstiftning för att åstadkomma ett automatiskt gränsöverskridande erkännande av inhemska adoptionsbeslut.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast den 31 juli 2017, på grundval av artiklarna 67 och 81 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, lägga fram ett förslag till akt om gränsöverskridande erkännande av adoptionsbeslut, i enlighet med rekommendationerna i bilagan nedan, och i linje med befintlig internationell rätt på detta område.

25.  Europaparlamentet konstaterar att de rekommendationer som bifogas detta förslag till resolution står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna och subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

26.  Europaparlamentet bedömer att det begärda förslaget inte får några negativa ekonomiska konsekvenser eftersom det slutliga målet, automatiskt erkännande av adoptionsbeslut, kommer att leda till minskade kostnader.

o
o   o

27.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

BILAGA TILL RESOLUTIONEN

DETALJERADE REKOMMENDATIONER INFÖR UTARBETANDET AV EN RÅDSFÖRORDNING OM GRÄNSÖVERSKRIDANDE ERKÄNNANDE AV ADOPTIONSBESLUT

A.   FÖRSLAGETS PRINCIPER OCH MÅL

1.  Genom att utöva sin rätt till fri rörlighet beslutar sig ett ökande antal unionsmedborgare varje år för att flytta till en annan medlemsstat i unionen. Detta medför svårigheter vad gäller erkännande och rättslig lösning av de mobila individernas personliga och familjerättsliga situation. Unionen har börjat ta itu med dessa problematiska situationer, exempelvis genom att anta Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012(2) samt genom att införa stärkta samarbeten på området erkännande av vissa aspekter av makars förmögenhetsförhållanden och förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap.

2.  Haagkonventionen av den 29 maj 1993 om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner (Haagkonventionen) tillämpas i samtliga medlemsstater. Denna konvention rör förfarandet vid gränsöverskridande adoptioner och föreskriver automatiskt erkännande av sådana adoptioner. Haagkonventionen omfattar dock inte situationer där en familj med ett barn som adopterats inom ramen för ett rent nationellt förfarande flyttar till en annan medlemsstat. Sådana situationer kan medföra betydande juridiska problem om rättsförhållandet mellan en eller båda föräldrarna och adoptivbarnet inte erkänns automatiskt. Ytterligare administrativa eller rättsliga förfaranden kan behövas, och i extrema fall kan erkännande vägras helt och hållet.

3.  För att skydda sådana unionsmedborgares grundläggande fri- och rättigheter är det därför nödvändigt att man antar en förordning för automatiskt gränsöverskridande erkännande av adoptionsbeslut. Den korrekta rättsliga grunden för ett sådant förslag är artikel 67.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som gäller ömsesidigt erkännande av domar och beslut, och artikel 81.3 i fördraget, som rör åtgärder på familjerättens område. Förordningen ska antas av rådet efter att Europaparlamentet hörts.

4.  Den föreslagna förordningen föreskriver automatiskt erkännande av adoptionsbeslut som fattats i en medlemsstat enligt något annat förfarande än inom ramen för Haagkonventionen. Eftersom europeiska familjer också kan ha anknytning till eller tidigare ha bott i ett tredjeland, fastställer förordningen även att om en medlemsstat har erkänt ett adoptionsbeslut som fattats i ett tredjeland enligt detta lands nationella förfaranderegler, ska detta adoptionsbeslut erkännas i alla andra medlemsstater.

5.  För att undvika att s.k. forum shopping sker eller att olämpliga nationella lagar tillämpas är detta automatiska erkännande emellertid underkastat två villkor, dels att erkännandet inte uppenbart strider mot den allmänna ordningen i den erkännande medlemsstaten, samtidigt som man betonar att sådana nekanden aldrig får leda till faktisk diskriminering som förbjuds i artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och dels att den medlemsstat som fattade adoptionsbeslutet hade behörighet att göra detta i enlighet med artikel 4 i det begärda förslaget i Del B (förslaget). Sådan behörighet kan endast den medlemsstat ha där föräldern eller föräldrarna eller barnet har sin hemvist. Om adoptionsbeslutet fattades i ett tredjeland kan behörigheten för det första godkännandet av denna adoption inom unionen emellertid även ligga hos den medlemsstat där föräldrarna eller barnet är medborgare. Detta ska säkerställa tillgång till rättslig prövning för europeiska familjer som är bosatta utanför Europa.

6.  Särskilda förfaranden krävs för att besluta om eventuella invändningar mot erkännande i särskilda fall. Dessa bestämmelser liknar dem som förekommer i andra unionsakter på det civilrättsliga området.

7.  Ett europeiskt adoptionsintyg bör införas för att påskynda eventuella administrativa frågor som rör automatiskt erkännande. En mall för intyget ska antas som en delegerad akt från kommissionen.

8.  Förslaget rör endast det enskilda föräldra–barnförhållandet. Det tvingar inte medlemsstaterna att erkänna något särskilt rättsförhållande mellan föräldrarna till ett adoptivbarn, eftersom den nationella parlagstiftningen skiljer sig åt avsevärt.

9.  Slutligen innehåller förslaget de civilrättsliga instrumentens vanliga slut- och övergångsbestämmelser. Automatiskt erkännande av adoptioner gäller endast för adoptionsbeslut som fattats från och med den dag då förordningen börjar tillämpas, samt från och med samma dag för tidigare fattade adoptionsbeslut om barnet fortfarande är minderårigt.

10.  Förslaget är förenligt med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, eftersom medlemsstaterna inte kan agera på egen hand för att inrätta en rättslig ram för gränsöverskridande erkännande av adoptionsbeslut och eftersom förslaget inte går utöver vad som är absolut nödvändigt för att säkerställa stabilitet i adoptivbarns rättsliga ställning. Det påverkar inte medlemsstaternas familjerättsliga lagstiftning.

B.   DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

Rådets förordning om gränsöverskridande erkännande av adoptionsbeslut

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 67.4 och 81.3,

med beaktande av Europaparlamentets begäran till Europeiska kommissionen,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, och

av följande skäl:

(1)  Unionen har satt som mål att bevara och utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer garanteras. För att gradvis upprätta ett sådant område är det nödvändigt att unionen vidtar åtgärder om rättsligt samarbete i civilrättsliga frågor som har gränsöverskridande konsekvenser, bland annat på det familjerättsliga området.

(2)  I enlighet med artiklarna 67 och 81 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) måste dessa åtgärder innefatta åtgärder för att säkerställa ömsesidigt erkännande av beslut i rättsliga och utomrättsliga avgöranden.

(3)  För att säkerställa fri rörlighet för familjer som har adopterat ett barn är det nödvändigt och lämpligt att reglerna om behörighet och om erkännande av adoptionsbeslut fastställs i en unionsrättsakt som är bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna.

(4)  Denna förordning bör leda till en tydlig och samlad rättslig ram i fråga om gränsöverskridande erkännande av adoptionsbeslut, förse familjer med ändamålsenliga lösningar när det gäller rättssäkerhet, förutsägbarhet och flexibilitet och förhindra att en situation uppstår där ett adoptionsbeslut som fattats i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat inte erkänns i en annan medlemsstat.

(5)  Denna förordning bör omfatta erkännande av adoptionsbeslut som fattats eller erkänts i en medlemsstat. Den bör emellertid inte omfatta erkännande av internationella adoptioner som genomförts i enlighet med Haagkonventionen av den 29 maj 1993 om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner, eftersom den konventionen redan reglerar automatiskt erkännande av sådana adoptioner. Denna förordning bör därför endast tillämpas på erkännande av inhemska adoptioner och på internationella adoptioner som inte genomförts i enlighet med den konventionen.

(6)  Det måste finnas ett samband mellan adoptionen och den medlemsstats territorium där adoptionsbeslutet fattades eller erkändes. Därför bör erkännanden vara beroende av att gemensamma behörighetsregler iakttas.

(7)  Behörighetsreglerna bör vara klart förutsägbara och bygga på principen att behörighet i allmänhet baseras på adoptivföräldrarnas hemvist eller på en av dessa föräldrars eller barnets hemvist. Behörigheten bör begränsas till denna princip, förutom i fall där tredjeländer är inblandade, där den medlemsstat vars medborgarskap innehas kan vara en sammanlänkande faktor.

(8)  Eftersom adoptioner i allmänhet rör minderåriga, är det inte lämpligt att ge föräldrarna eller barnet någon flexibilitet att välja vilken myndighet som kommer att besluta om adoptionen.

(9)  Det ömsesidiga förtroendet mellan de rättsvårdande myndigheterna i unionen berättigar principen om att adoptionsbeslut som har fattats eller erkänts i en medlemsstat bör erkännas i alla övriga medlemsstater utan att det behövs något särskilt förfarande. Följaktligen bör ett adoptionsbeslut som har fattats i en medlemsstat behandlas som om det hade fattats i den berörda medlemsstaten.

(10)  Det automatiska erkännandet i den berörda medlemsstaten av ett adoptionsbeslut som fattats i en annan medlemsstat bör inte äventyra respekten för rätten till försvar. Därför bör en berörd part kunna ansöka om vägran av erkännande av ett adoptionsbeslut om han eller hon anser att något av skälen för vägran av erkännande föreligger.

(11)  Erkännandet av inhemska adoptionsbeslut bör ske automatiskt, om inte den medlemsstat där adoptionen ägt rum inte hade behörighet, eller om ett sådant erkännande uppenbart skulle strida mot grunderna för rättsordningen i den erkännande medlemsstaten, enligt tolkning i överensstämmelse med artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(12)  Denna förordning bör inte påverka medlemsstaternas materiella familjerätt, såsom deras adoptionslagstiftning. Dessutom bör erkännande av adoptionsbeslut enligt denna förordning inte innebära att något rättsförhållande mellan adoptivföräldrarna erkänns till följd av erkännandet av ett adoptionsbeslut, utan att detta dock ska göras till förutsättning för ett eventuellt beslut om erkännande av ett adoptionsbeslut.

(13)  Alla procedurfrågor som inte omfattas av denna förordning bör behandlas i enlighet med nationell rätt.

(14)  Om ett adoptionsbeslut innebär ett rättsförhållande som inte förekommer i den berörda medlemsstatens rätt bör rättsförhållandet, inklusive eventuella rättigheter eller skyldigheter som följer därav, i möjligaste mån anpassas till ett rättsförhållande som enligt den medlemsstatens rätt har motsvarande verkan och eftersträvar liknande mål. Hur anpassningen ska ske, och av vem, bör bestämmas av varje enskild medlemsstat.

(15)  För att underlätta det automatiska erkännande som föreskrivs i denna förordning bör en mall för överföringen av adoptionsbeslut, ett europeiskt adoptionsintyg, utarbetas. För detta ändamål bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller upprättandet och ändringen av denna intygsmall. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(16)  Eftersom målet för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(17)  [I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU‑fördraget och EUF-fördraget, har dessa medlemsstater meddelat att de önskar delta i antagandet och tillämpningen av denna förordning.]/[Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet deltar dessa medlemsstater inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på dem.]

(18)  I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområde

1.  Denna förordning ska tillämpas på erkännande av adoptionsbeslut.

2.  Denna förordning ska inte tillämpas på eller påverka

a)  medlemsstaternas lagstiftning om rätten att adoptera eller om andra familjerättsliga frågor,

b)  internationella adoptioner enligt Haagkonventionen av den 29 maj 1993 om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner (Haagkonventionen).

3.  Denna förordning innehåller inga krav på att en medlemsstat ska

a)  erkänna något rättsförhållande mellan föräldrarna till ett adoptivbarn till följd av erkännandet av ett adoptionsbeslut,

b)  fatta adoptionsbeslut under omständigheter där relevant nationell rätt inte tillåter detta.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med adoptionsbeslut en dom eller ett beslut att skapa eller erkänna ett permanent, rättsligt föräldra–barnförhållande mellan ett barn som ännu inte har nått myndighetsålder och barnets nya förälder eller föräldrar, som inte är detta barns biologiska förälder eller föräldrar, oavsett benämningen på detta rättsförhållande i nationell rätt.

Artikel 3

Automatiskt erkännande av adoptionsbeslut

1.  Ett adoptionsbeslut som fattats i en medlemsstat ska erkännas i de andra medlemsstaterna utan att något särskilt förfarande behövs, under förutsättning att den medlemsstat som fattar beslutet är behörig att göra detta enligt artikel 4.

2.  En berörd part får i enlighet med förfarandet i artikel 7 ansöka om ett fastställande av att det inte finns någon grund för att vägra erkännande enligt artikel 6.

3.  Om utgången av ett mål som handläggs vid en domstol i en medlemsstat är beroende av fastställandet av en incidensfråga om vägran av erkännande, är den domstolen behörig att pröva denna fråga.

Artikel 4

Behörighet att fatta adoptionsbeslut

1.  Myndigheterna i en medlemsstat får fatta ett adoptionsbeslut endast om adoptivföräldern eller adoptivföräldrarna eller adoptivbarnet har sin hemvist i den medlemsstaten.

2.  Om myndigheterna i ett tredjeland har fattat ett adoptionsbeslut som rör ett barn, får även myndigheterna i en medlemsstat fatta ett sådant beslut, eller besluta om erkännande av det beslut som fattats i tredjelandet i enlighet med de förfaranden som anges i nationell rätt, om adoptivföräldern eller adoptivföräldrarna eller adoptivbarnet inte har sin hemvist i den medlemsstaten men är medborgare där.

Artikel 5

Handlingar som krävs för erkännande

En part som i en medlemsstat vill åberopa ett adoptionsbeslut som meddelats i en annan medlemsstat ska tillhandahålla

a)  en kopia av adoptionsbeslutet som uppfyller de villkor som är nödvändiga för att dess äkthet ska kunna fastställas, och

b)  det europeiska adoptionsintyg som utfärdats i enlighet med artikel 11.

Artikel 6

Vägran av erkännande

Erkännandet av ett adoptionsbeslut som fattats i en medlemsstat får endast vägras på ansökan av en berörd part om

a)  ett sådant erkännande uppenbart strider mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den berörda medlemsstaten,

b)  den medlemsstat som fattade adoptionsbeslutet inte hade behörighet att göra detta enligt artikel 4.

Artikel 7

Ansökan om vägran av erkännande

1.  Ett erkännande av ett adoptionsbeslut ska vägras på ansökan av en berörd part, enligt den definition som ges detta begrepp i nationell rätt, om något av de skäl som anges i artikel 6 föreligger.

2.  Ansökan om vägran av erkännande ska göras vid den domstol som den berörda medlemsstaten har anmält till kommissionen enligt artikel 13.1 a såsom den domstol vid vilken ansökan ska göras.

3.  Förfarandet för vägran av erkännande ska, i den mån det inte omfattas av denna förordning, regleras av lagen i den berörda medlemsstaten.

4.  Sökanden ska tillhandahålla domstolen en kopia av beslutet och vid behov en översättning eller translitterering av det.

5.  Domstolen får bevilja undantag från skyldigheten att lämna in de handlingar som avses i punkt 4 om den redan innehar dem eller om den finner det orimligt att kräva att sökanden ska tillhandahålla dem. I det senare fallet får domstolen kräva att den andra parten tillhandahåller handlingarna.

6.  Den part som ansöker om vägran av erkännande av ett adoptionsbeslut som fattats i en annan medlemsstat ska inte vara skyldig att ha en postadress i den berörda medlemsstaten. Denna part ska inte heller åläggas att ha ett bemyndigat ombud i den berörda medlemsstaten, såvida inte ett sådant ombud är obligatoriskt oavsett parternas medborgarskap eller hemvist.

7.  Domstolen ska utan dröjsmål fatta beslut om en ansökan om vägran av erkännande.

Artikel 8

Överklagande av beslut om ansökan om vägran av erkännande

1.  Båda parter får överklaga beslutet om ansökan om vägran av erkännande.

2.  Överklagandet ska göras till den domstol som den berörda medlemsstaten har anmält till kommissionen enligt artikel 13.1 b såsom den domstol till vilken ett sådant överklagande ska ges in.

3.  Det avgörande som meddelas med anledning av överklagandet får endast bestridas genom ett överklagande när de domstolar till vilka ett ytterligare överklagande ska göras har anmälts av den berörda medlemsstaten till kommissionen enligt artikel 13.1 c.

Artikel 9

Överklaganden i den medlemsstat där adoptionsbeslutet fattats

Den domstol till vilken en ansökan om vägran av erkännande ges in eller vid vilken ett överklagande har lämnats in enligt artikel 8.2 eller 8.3 får låta handläggningen av målet vila, om ett ordinarie överklagande av adoptionsbeslutet har getts in i den medlemsstat där adoptionsbeslutet fattats eller om fristen för ett sådant överklagande ännu inte har löpt ut. I det senare fallet får domstolen fastställa en tid inom vilken ett sådant överklagande ska ges in.

Artikel 10

Ingen omprövning i sak

Ett adoptionsbeslut som har fattats eller en dom som har meddelats i en medlemsstat får aldrig omprövas i sak i den berörda medlemsstaten.

Artikel 11

Europeiskt adoptionsintyg

Myndigheterna i den medlemsstat som har fattat adoptionsbeslutet ska på begäran av någon berörd part utfärda ett flerspråkigt europeiskt adoptionsintyg som överensstämmer med den mall som upprättats i enlighet med artikel 15.

Artikel 12

Anpassning av adoptionsbeslut

1.  Om ett beslut eller en dom inbegriper en åtgärd eller ett beslut som inte föreskrivs i den berörda medlemsstatens nationella rätt, ska åtgärden eller beslutet i möjligaste mån anpassas till en åtgärd eller ett beslut som förekommer i den medlemsstatens nationella rätt och som har motsvarande verkan och eftersträvar liknande mål och intressen. En sådan anpassning ska inte få verkningar som går längre än de som föreskrivs i lagstiftningen i den medlemsstat där adoptionsbeslutet fattats.

2.  Varje berörd part får i domstol angripa anpassningen av åtgärden eller beslutet.

Artikel 13

Information som ska tillhandahållas av medlemsstaterna

1.  Senast den 1 juli 2018 ska medlemsstaterna i förekommande fall underrätta kommissionen om sina nationella bestämmelser om

a)  de domstolar vid vilka ansökan om vägran av erkännande ska göras enligt artikel 7.2,

b)  de domstolar till vilka ett överklagande av ett beslut om en ansökan om vägran av erkännande ska ges in enligt artikel 8.2 och

c)  de domstolar till vilka eventuella ytterligare överklaganden ska ges in enligt artikel 8.3.

2.  Kommissionen ska göra den information som avses i punkt 1, liksom all annan relevant information om adoptionsförfaranden och erkännande av adoptionsbeslut i medlemsstaterna, tillgängliga för allmänheten på lämpligt sätt, särskilt genom den europeiska e‑juridikportalen.

Artikel 14

Legalisering eller liknande förfarande

Ingen legalisering eller annat liknande förfarande ska krävas med avseende på handlingar som utfärdats i en medlemsstat enligt denna förordning.

Artikel 15

Befogenhet att anta delegerade akter

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 när det gäller upprättande och ändringar av mallen för det flerspråkiga europeiska adoptionsintyg som avses i artikel 11.

Artikel 16

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 15 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den 1 juli 2018.

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 15 får när som helst återkallas av rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  En delegerad akt som antas enligt artikel 15 ska träda i kraft endast om rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs rådet, eller om rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att det inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på rådets initiativ.

5.  Europaparlamentet ska underrättas om kommissionens antagande av delegerade akter, om invändningar som rests mot sådana delegerade akter eller om rådets återkallelse av delegeringen av befogenhet.

Artikel 17

Övergångsbestämmelser

Denna förordning ska tillämpas endast på adoptionsbeslut som fattats den 1 januari 2019 eller senare.

Adoptionsbeslut som fattats före den 1 januari 2019 ska emellertid också erkännas från och med det datumet om barnet i fråga ännu inte har nått myndighetsålder vid denna tidpunkt.

Artikel 18

Förhållandet till gällande internationella konventioner

1.  Denna förordning ska inte tillämpas på adoptionsbeslut som fattas i enlighet med Haagkonventionen.

2.  Utan att detta påverkar medlemsstaternas skyldigheter enligt artikel 351 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska denna förordning inte påverka tillämpningen av internationella konventioner som en eller flera medlemsstater har tillträtt vid den tidpunkt då denna förordning träder i kraft och som fastställer regler för erkännande av adoptioner.

3.  Denna förordning ska dock ha företräde i förbindelserna mellan medlemsstaterna framför konventioner som ingåtts exklusivt mellan två eller flera av dem, om dessa konventioner avser frågor som regleras i denna förordning.

Artikel 19

Översynsklausul

1.  Senast den 31 december 2024 och vart femte år därefter ska kommissionen lägga fram en rapport om tillämpningen av denna förordning för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten ska vid behov åtföljas av ändringsförslag i syfte att anpassa denna förordning.

2.  För detta ändamål ska medlemsstaterna meddela kommissionen relevanta uppgifter om sina domstolars tillämpning av denna förordning.

Artikel 20

Ikraftträdande och tillämpningsdatum

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2019, med undantag av artiklarna 13, 15 och 16 som ska tillämpas från och med den 1 juli 2018.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i ...

På rådets vägnar

Ordförande

(1) Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, 23.12.2003, s. 1).
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012 av den 4 juli 2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg (EUT L 201, 27.7.2012, s. 107).


Bilaterala skyddsklausulen och stabiliseringsmekanismen för bananer i handelsavtalet mellan EU och Colombia och Peru ***I
PDF 263kWORD 44k
Resolution
Text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 2 februari 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 19/2013 om tillämpning av den bilaterala skyddsklausulen och stabiliseringsmekanismen för bananer i handelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Colombia och Peru, å andra sidan, och om ändring av förordning (EU) nr 20/2013 om tillämpning av den bilaterala skyddsklausulen och stabiliseringsmekanismen för bananer i avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Centralamerika, å andra sidan (COM(2015)0220 – C8-0131/2015 – 2015/0112(COD))
P8_TA(2017)0014A8-0277/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0220),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 207.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0131/2015),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 december 2016 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A8-0277/2016),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet godkänner den gemensamma förklaring från Europaparlamentet, rådet och kommissionen som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 2 februari 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om ändring av förordning (EU) nr 19/2013 om tillämpning av den bilaterala skyddsklausulen och stabiliseringsmekanismen för bananer i handelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Colombia och Peru, å andra sidan, och om ändring av förordning (EU) nr 20/2013 om tillämpning av den bilaterala skyddsklausulen och stabiliseringsmekanismen för bananer i avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Centralamerika, å andra sidan

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2017/540.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

GEMENSAMT UTTALANDE

av Europaparlamentet, rådet och kommissionen

Europaparlamentet, rådet och kommissionen är överens om vikten av ett nära samarbete för att övervaka genomförandet av handelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Colombia och Peru, å andra sidan(1) såsom ändrat genom anslutningsprotokollet till handelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Colombia och Peru, å andra sidan, med anledning av Ecuadors anslutning till avtalet(2), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 19/2013 av den 15 januari 2013 om tillämpning av den bilaterala skyddsklausulen och stabiliseringsmekanismen för bananer i handelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Colombia och Peru, å andra sidan(3) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 20/2013 av den 15 januari 2013 om tillämpning av den bilaterala skyddsklausulen och stabiliseringsmekanismen för bananer i avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Centralamerika, å andra sidan(4). De har i detta syfte kommit överens om följande:

—  Kommissionen ska på begäran från Europaparlamentets ansvariga utskott rapportera till utskottet om alla specifika frågor som rör Colombias, Ecuadors eller Perus uppfyllande av sina åtaganden om handel och hållbar utveckling.

—  Om Europaparlamentet utfärdar en rekommendation om inledande av en skyddsundersökning kommer kommissionen noggrant att undersöka om villkoren enligt förordning (EU) nr 19/2013 eller förordning (EU) nr 20/2013 för att på eget initiativ inleda en undersökning är uppfyllda. Om kommissionen anser att villkoren inte är uppfyllda kommer den att lägga fram en rapport för Europaparlamentets ansvariga utskott med en förklaring av de omständigheter som är relevanta för inledandet av en sådan undersökning.

—  Kommissionen kommer före den 1 januari 2019 att göra en bedömning av situationen för unionens bananproducenter. Om en allvarlig försämring av situationen på unionens marknad för bananer eller för unionens bananproducenter skulle konstateras, kan en förlängning av mekanismens tillämpningsperiod övervägas i samförstånd med avtalsparterna.

Kommissionen kommer att fortsätta att göra en regelbunden analys av situationen på marknaden och situationen för unionens bananproducenter efter det att stabiliseringsmekanismens tillämpningsperiod löpt ut. Om en allvarlig försämring av situationen på marknaden eller situationen för unionens bananproducenter skulle konstateras, kommer kommissionen, med hänsyn till banansektorns betydelse för de yttersta randområdena, att tillsammans med medlemsstaterna och berörda parter undersöka situationen och besluta huruvida lämpliga åtgärder bör övervägas. Kommissionen skulle även kunna sammankalla till särskilda uppföljningsmöten med medlemsstaterna och berörda parter.

Kommissionen har utvecklat statistiska verktyg för att underlätta övervakningen och bedömningen av hur bananimporten och situationen på unionens bananmarknad utvecklas. Kommissionen kommer att fästa särskild vikt vid att se över formatet för importövervakningsuppgifterna för att säkerställa att regelbundet uppdaterad information finns tillgänglig i användarvänlig form.

(1)EUT L 354, 21.12.2012, s. 3.
(2)EUT L 356, 24.12.2016, s. 3.
(3)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 19/2013 av den 15 januari 2013 om tillämpning av den bilaterala skyddsklausulen och stabiliseringsmekanismen för bananer i handelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Colombia och Peru, å andra sidan (EUT L 17, 19.1.2013, s. 1).
(4)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 20/2013 av den 15 januari 2013 om tillämpning av den bilaterala skyddsklausulen och stabiliseringsmekanismen för bananer i avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Centralamerika, å andra sidan (EUT L 17, 19.1.2013, s. 13).


Hållbar förvaltning av externa fiskeflottor ***I
PDF 293kWORD 96k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 2 februari 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om hållbar förvaltning av externa fiskeflottor och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1006/2008 (COM(2015)0636 – C8-0393/2015 – 2015/0289(COD))
P8_TA(2017)0015A8-0377/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0636),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0393/2015),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 25 maj 2016(1),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0377/2016),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 2 februari 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om hållbar förvaltning av externa fiskeflottor och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1006/2008

P8_TC1-COD(2015)0289


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 43.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(4), och

av följande skäl:

(1)  Genom rådets förordning (EG) nr 1006/2008(5) (nedan kallad tillståndsförordningen) upprättades ett system vad gäller tillstånd till fiskeverksamhet för unionens fiskefartyg i vatten utanför unionens vatten och tillträde för fartyg från tredjeland till unionens vatten.

(2)  Unionen är avtalsslutande part i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982(6) (Unclos) och har ratificerat Förenta nationernas avtal om genomförandebestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd av den 4 augusti 1995 (nedan kallat FN:s avtal om fiskbestånd)(7). I dessa internationella bestämmelser fastställs principen att alla stater måste vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa en hållbar förvaltning och bevarande av de marina resurserna och samarbeta med varandra i detta syfte. [Ändr. 1]

(3)  Unionen har godtagit FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations avtal om att främja fiskefartygens iakttagande av internationella bevarande- och förvaltningsåtgärder på det fria havet av den 24 november 1993(8). I avtalet fastställs att en fördragsslutande part måste avstå från att bevilja tillstånd till att använda ett fartyg för fiske på det fria havet om vissa villkor inte är uppfyllda, samt tillämpa sanktioner om vissa rapporteringskrav inte uppfylls.

(3a)   Den 2 april 2015 avgav internationella havsrättsdomstolen ett rådgivande yttrande som svar på en förfrågan från CRSP (Commission Sous-Régionale des Pêches – Västafrika). Det rådgivande yttrandet bekräftade att unionen är ansvarig för den verksamhet som bedrivs av fartyg som för medlemsstaternas flagg och att unionen har en skyldighet att visa tillbörlig aktsamhet i detta avseende. [Ändr. 2]

(4)  Unionen har godkänt FAO:s internationella handlingsplan för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IPOA-IUU) som antogs 2001. Den internationella handlingsplanen mot IUU-fiske och FAO:s frivilliga riktlinjer för flaggstaternas prestationsnivå som godkändes 2014 ligger till grund för flaggstatens ansvar att säkerställa långsiktigt bevarande och hållbart nyttjande av levande marina resurser och marina ekosystem. I den internationella handlingsplanen mot IUU-fiske föreskrivs att en flaggstat bör utfärda tillstånd för fiske till fartyg som för dess flagg även när fisket bedrivs i vatten som ligger utanför dess överhöghet eller jurisdiktion. De frivilliga riktlinjerna rekommenderar även att tillstånd utfärdas av flaggstaten och av kuststaten när fiskeverksamheten bedrivs enligt ett avtal om fisketillträde, men också när den bedrivs utanför ett sådant avtal. Båda bör ha förvissat sig om att en sådan verksamhet inte kommer att undergräva hållbarheten hos bestånden i kuststatens vatten (punkterna 40 och 41).

(4a)   2014 antog samtliga FAO-medlemmar, inklusive unionen och dess partner bland utvecklingsländerna, enhälligt de frivilliga riktlinjerna för säkerställande av hållbart småskaligt fiske i förbindelse med tryggad livsmedelsförsörjning och fattigdomsutrotning, inklusive punkt 5.7 som betonar att småskaligt fiske vederbörligen bör beaktas innan avtal om tillträde till resurser ingås med tredjeländer och tredje parter. [Ändr. 3]

(4b)   FAO:s frivilliga riktlinjer för säkerställande av hållbart småskaligt fiske i förbindelse med tryggad livsmedelsförsörjning och fattigdomsutrotning uppmanar till antagandet av åtgärder för långsiktigt bevarande och hållbar användning av fiskeresurser och för säkerställande av en ekologisk grund för livsmedelsproduktion, och betonar vikten av miljöstandarder för fiskeverksamhet utanför unionens vatten som inbegriper en ekosystemansats i fiskeriförvaltningen tillsammans med försiktighetsansatsen, så att exploaterade bestånd kan återställas och bibehållas över nivåer som kan producera högsta avkastning till 2015, där så är möjligt, och allra senast till 2020 för alla bestånd. [Ändr. 4]

(5)  Frågan om förpliktelser och åtföljande ansvar och skyldigheter som inom ramen för Unclos åligger flaggstaten och, i förekommande fall, den internationella organisation vars flagg fartyget för, när det gäller bevarande och förvaltning av de levande resurserna i det fria havet kommer alltmer i fokus på internationell nivå. Detta är även fallet med den skyldighet att visa tillbörlig aktsamhet som följer av Unclos och som innebär skyldighet att vid konkurrerande kuststatsjurisdiktion och flaggstatsjurisdiktion och, i förekommande fall, internationell flaggorganisations flagg- och kustorganisations jurisdiktion, säkerställa ett sunt bevarande av marina biologiska resurser i havsområden under nationell jurisdiktion. I internationella havsrättsdomstolens (ITLOS) rådgivande yttrande av den 2 april 2015, som svar på en förfrågan från CRSP (Commission Sous-Régionale des Pêches – Västafrika), bekräftades att unionen har det internationella ansvaret gentemot tredjeländer och internationella organisationer för den verksamhet som unionsfiskefartyg bedriver, vilket betyder att unionen är skyldig att visa tillbörlig aktsamhet.En skyldighet att visa tillbörlig aktsamhet är en skyldighet för en stat att göra största möjliga insatser och att göra sitt yttersta för att förebygga olagligt fiske, vilket inbegriper skyldigheten att vidta nödvändiga administrativa åtgärder och efterlevnadsåtgärder för att se till att fiskefartyg som för dess flagg, dess medborgare eller fiskefartyg som fiskar i dess vatten inte är involverade i verksamhet som strider mot de tillämpliga bevarande- och förvaltningsåtgärderna. Av dessa skäl och mer allmänt för att stärka den blå ekonomin är det viktigt att organisera både EU-fiskefartygens verksamhet utanför unionens vatten och det styrningssystem som är förbundet med denna verksamhet på ett sådant sätt att unionens internationella åtaganden kan uppfyllas effektivt och verkningsfullt och att situationer där unionen kan klandras för överträdelser av internationell rätt undviks. [Ändr. 5]

(5a)   Unionen åtog sig vid FN:s toppmöte om hållbar utveckling den 25 september 2015 att genomföra den resolution som innehåller resultatdokumentet ”Att förändra vår värld – 2030-agendan för hållbar utveckling”, inbegripet mål 14 för hållbar utveckling ”Bevara och nyttja haven och de marina resurserna på hållbart sätt för hållbar utveckling” samt mål 12 för hållbar utveckling ”Säkerställa hållbara konsumtions- och produktionsmönster” och deras delmål. [Ändr. 6]

(6)  Resultaten från Förenta nationernas konferens om hållbar utveckling 2012 (Rio +20)(9), antagandet av EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter samt den internationella utvecklingen i kampen mot olaglig handel med vilda djur och växter och de nya målen för hållbar utveckling (17 mål som ska omvandla vår värld, inklusive mål 14: Hav och marina resurser) som FN antog i september 2015 bör återspeglas i EU:s externa fiskeripolitik och dess handelspolitik. [Ändr. 7]

(7)  Målet för den gemensamma fiskeripolitiken, såsom anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013(10) (nedan kallad grundförordningen), är att säkerställa att fiskeverksamheten är miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbar och förvaltas i överensstämmelse med målen om att uppnå nytta i ekonomiskt, socialt och sysselsättningshänseende, och i syfte att återställa och bevara fiskbestånden över nivåer som möjliggör maximal hållbar avkastning samt att bidra till att trygga livsmedelsförsörjningen. Vid genomförandet av denna politik måste man också beakta målen för utvecklingssamarbetet enligt artikel 208.1 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). [Ändr. 8]

(7a)   Enligt grundförordningen måste också hållbara fiskepartnerskapsavtal begränsas till överskottsfångster i enlighet med artikel 62.2 och 62.3 i Unclos. [Ändr. 9]

(8)  I förordning (EU) nr 1380/2013 I grundförordningen betonas behovet av att främja den gemensamma fiskeripolitikens mål på internationell nivå och säkerställa att unionens fiskeverksamhet utanför unionens vatten grundar sig på de principer och standarder som är tillämpliga enligt unionsrätten, och att samtidigt främja likvärdiga förutsättningar för EU-aktörer och tredjelandsaktörer. Social- och miljölagstiftning som antas av tredjeländer kan skilja sig från motsvarande lagstiftning i unionen, vilket medför olika standarder för fiskeflottorna. Denna situation kan leda till att fiskeverksamhet tillåts som är oförenlig med en hållbar förvaltning av marina resurser. Man måste därför säkerställa överensstämmelse med unionens verksamhet på områdena för miljö, fiskeri, handel och utveckling, särskilt när sådan verksamhet påverkar fiskerinäringen i utvecklingsländer med låg administrativ kapacitet och hög korruptionsrisk. [Ändr. 10]

(9)  Avsikten med förordning (EG) nr 1006/2008 var att upprätta en gemensam grund för tillståndsgivning för fiskeverksamhet som bedrivs av unionsfartyg utanför unionens vatten, i syfte att stödja kampen mot IUU-fiske och bättre kontrollera och övervaka EU-flottan unionsflottan i hela världen, samt även villkor för tillstånd för tredjeländers fiskefartyg att fiska i unionens vatten. [Ändr. 11]

(10)  Rådets förordning (EG) nr 1005/2008(11) om IUU-fiske antogs parallellt med förordning (EG) nr 1006/2008, och rådets förordning (EG) nr 1224/2009 (kontrollförordningen)(12) antogs ett år senare. Dessa tre förordningar utgör de tre pelarna i genomförandet av den gemensamma fiskeripolitikens kontroll- och efterlevnadsbestämmelser.

(11)  Dessa tre förordningar har dock inte genomförts konsekvent. Det har framför allt förekommit inkonsekvenser mellan tillståndsförordningen och kontrollförordningen som antogs efter tillståndsförordningen. Vid genomförandet av tillståndsförordningen upptäcktes också flera kryphål, eftersom vissa utmaningar på kontrollområdet inte täcktes, såsom befraktning, omflaggning och fisketillstånd som utfärdas av en behörig myndighet i ett tredjeland till ett unionsfiskefartyg utanför ramen för ett hållbart fiskepartnerskapsavtal (nedan kallade direkttillstånd). Dessutom har vissa rapporteringsskyldigheter visat sig svåra att genomföra liksom uppdelningen av administrativa roller mellan medlemsstaterna och kommissionen.

(12)  Den centrala principen för den här förordningen är att alla unionsfartyg som fiskar utanför unionens vatten bör erhålla tillstånd från sin flaggmedlemsstat och övervakas i enlighet med detta, oavsett var de är verksamma och inom vilken ram verksamheten sker. Utfärdandet av ett tillstånd bör ske på villkor att en uppsättning grundläggande och gemensamma behörighetsvillkor är uppfyllda. Den information som medlemsstaterna samlar in och överlämnar till kommissionen bör möjliggöra för kommissionen att när som helst ingripa i övervakningen av fiskeverksamheten när det gäller samtliga EU-fiskefartyg i vilket område utanför unionens vatten de än befinner sig. Detta är nödvändigt för att kommissionen ska kunna fullgöra sina skyldigheter som fördragens väktare. [Ändr. 12]

(12a)   Under senare år har unionens externa fiskeripolitik förbättrats avsevärt när det gäller villkor och bestämmelser om hållbara fiskepartnerskapsavtal och den aktsamhet som visas vid genomförandet av bestämmelserna. Att bevara unionsflottans fiskemöjligheter inom ramen för hållbara fiskepartnerskapsavtal bör vara ett prioriterat mål för unionens externa fiskeripolitik och liknande villkor bör tillämpas på unionens verksamhet utanför de hållbara fiskepartnerskapsavtalen. [Ändr. 13]

(12b)   Kommissionen bör spela en medlande roll när möjligheten att permanent återkalla, tillfälligt återkalla eller ändra ett fisketillstånd tas upp på grund av bevis för allvarliga hot mot nyttjandet av fiskeresurserna. [Ändr. 14]

(13)  Stödfartyg kan ha stor betydelse för hur fiskefartygen kan bedriva sin fiskeverksamhet och för vilken kvantitet fisk de kan ta med sig. Det är därför nödvändigt att beakta dem i de tillståndsgivnings- och rapporteringsprocesser som anges i denna förordning.

(14)  Omflaggning blir ett problem när syftet är att kringgå den gemensamma fiskeripolitikens regler eller befintliga bevarande- och förvaltningsåtgärder. Unionen måste därför ha möjlighet att definiera, upptäcka och hindra sådan verksamhet. Spårbarhet och korrekt uppföljning av efterlevnadshistorik bör säkerställas under hela fartygets livslängd livslängden för ett fartyg som ägs av en verksamhetsutövare i unionen, oavsett vilken flagg det för. Kravet att ett unikt fartygsnummer tilldelas fartyget av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) bör vara till nytta i detta avseende. [Ändr. 15]

(15)  I tredjeländers vatten kan unionsfartygen antingen bedriva verksamhet enligt bestämmelserna i hållbara fiskepartnerskapsavtal som ingåtts mellan unionen och tredjeländer eller genom att erhålla direkta fisketillstånd från tredjeländer, om något hållbart fiskepartnerskapsavtal inte är i kraft. I båda fallen bör verksamheten bedrivas på ett öppet och hållbart sätt. Därför bör flaggmedlemsstaterna ges befogenhet att på grundval av en fast uppsättning kriterier och under övervakning ge fartyg som för deras flagg tillstånd att ansöka om och erhålla direkttillstånd från kuststatstredjeländer. Fiskeverksamheten bör tillåtas när flaggmedlemsstaten har försäkrat sig om att den inte kommer att äventyra hållbarheten. Om kommissionen inte har några vederbörligen motiverade invändningar bör den verksamhetsutövare som har fått godkännande från både flaggmedlemsstaten och kuststaten få klartecken att inleda sin fiskeverksamhet. [Ändr. 16]

(16)  En särskild fråga som rör de hållbara fiskepartnerskapsavtalen är den omfördelning av outnyttjade fiskemöjligheter som sker när de fiskemöjligheter som tilldelats medlemsstaterna enligt relevanta rådsförordningar inte används fullt ut. Eftersom de tillträdeskostnader som anges i de hållbara fiskepartnerskapsavtalen till stor del finansieras genom unionens budget är det viktigt att det finns ett omfördelningssystem system för tillfällig omfördelning som tar tillvara unionens finansiella intressen och säkerställer att inga betalade fiskemöjligheter går till spillo. Det är därför nödvändigt att klargöra och förbättra omfördelningssystemet, som bör vara en mekanism som används som en sista utväg. Tillämpningen av mekanismen bör vara tillfällig och bör inte påverka den ursprungliga fördelningen av fiskemöjligheterna mellan medlemsstaterna. Omfördelning och alltså inte äventyra den relativa stabiliteten. Eftersom det är en mekanism som används som en sista utväg bör endast ske när de berörda medlemsstaterna har gett upp sina rättigheter att utbyta fiskemöjligheter sinsemellan. [Ändr. 17]

(16a)   ”Vilande avtal” är ett begrepp som används för länder som av strukturella eller särskilda skäl har antagit ett fiskepartnerskapsavtal utan gällande protokoll. Unionen har flera ”vilande avtal” med tredjeländer. Unionens fiskefartyg är därför inte tillåtna att fiska i vatten som omfattas av vilande avtal. Kommissionen borde anstränga sig för att ”väcka” dessa avtal eller avsluta det berörda partnerskapsavtalet. [Ändr. 18]

(17)  Tillstånd från flaggmedlemsstaten bör också utfärdas för fiskeverksamhet inom ramen för regionala fiskeriförvaltningsorganisationer och för oreglerat fiske på det fria havet, och denna verksamhet bör bedrivas i enlighet med fiskeriförvaltningsorganisationens särskilda regler eller den unionslagstiftning som reglerar fiskeverksamhet på det fria havet. [Ändr. 19]

(18)  Befraktningsavtal kan leda till att ändamålsenligheten hos bevarande- och förvaltningsåtgärderna äventyras och till att de levande marina resurserna inte nyttjas på ett hållbart sätt. Det är därför nödvändigt att fastställa en rättslig ram som hjälper unionen att bättre övervaka den verksamhet som bedrivs av fiskefartyg som för en medlemsstats unionens befraktade fartyg flagg och befraktas av verksamhetsutövare i tredjeländer, på grundval av de regler som antagits av relevant fiskeriförvaltningsorganisation. [Ändr. 20]

(19)  Förfarandena bör vara öppna, genomförbara och förutsebara för unionens och tredjelands verksamhetsutövare, liksom för deras respektive behöriga myndigheter. [Ändr. 21]

(19a)   Unionen bör eftersträva internationella likvärdiga förutsättningar där unionens fiskeflotta kan konkurrera på lika villkor med andra fiskenationer, och anpassa reglerna om marknadstillträde när striktare regler antas för unionsflottan. [Ändr. 22]

(20)  Utbytet av uppgifter i elektronisk form mellan medlemsstaterna och kommissionen, enligt vad som anges i kontrollförordningen, bör säkerställas. Medlemsstaterna bör samla in alla begärda uppgifter om sina flottor och deras fiskeverksamhet, behandla dem och göra dem tillgängliga för kommissionen. Därutöver bör de samarbeta med varandra, med kommissionen och vid behov med tredjeländer, för att samordna uppgiftsinsamlingen.

(21)  För förbättrad öppenhet och insyn och ökad tillgänglighet när det gäller information om unionens fisketillstånd bör kommissionen inrätta ett elektroniskt fisketillståndsregister som omfattar både en offentlig och en säker del. I uppgifterna i unionens fisketillståndsregister ingår även personuppgifter. Behandlingen av personuppgifter enligt denna förordning bör ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001(13), Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG(14) och tillämplig nationell rätt.

(22)  För en korrekt hantering av tillträdet till unionens vatten för fiskefartyg som för ett tredjelands flagg, bör reglerna på detta område överensstämma med de regler som gäller för unionens fiskefartyg i enlighet med kontrollförordningen. Särskilt artikel 33 i den förordningen, som handlar om rapportering av fångster och fångstrelaterade uppgifter, bör även vara tillämplig på tredjelands fiskefartyg som fiskar i unionens vatten.

(23)  Fiskefartyg från tredjeland som saknar tillstånd enligt den här förordningen bör, när de trafikerar unionens vatten, vara skyldiga att se till att deras fiskeredskap är stuvade på ett sådant sätt att de inte med lätthet kan användas för fiskeinsatser.

(24)  Medlemsstaterna bör vara ansvariga för att kontrollera den fiskeverksamhet som bedrivs av tredjelandsfartyg i unionens vatten och, i händelse av överträdelser, för deras registrering i det nationella register som anges i artikel 93 i kontrollförordningen.

(25)  I syfte att förenkla förfarandena för tillståndsgivning bör ett gemensamt system för utbyte och lagring av uppgifter användas av medlemsstaterna och kommissionen, så att nödvändig information och uppdateringar tillhandahålls samtidigt som den administrativa bördan minskas. I detta sammanhang bör uppgifterna i registret över unionens fiskeflotta utnyttjas fullt ut.

(26)  I syfte att ta hänsyn till tekniska framsteg och eventuella åtföljande nya internationella rättsliga krav bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på antagandet av ändringar av bilagorna till denna förordning som innehåller förteckningen över den information som ska lämnas av verksamhetsutövaren för att erhålla ett fisketillstånd. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(15). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter bör Europaparlamentet och rådet erhålla alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(27)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på registreringen av, formatet för och överföringen av uppgifter rörande fisketillstånd från medlemsstaterna till kommissionen och till unionens fisketillståndsregister, samt med avseende på att fastställa en metod för omfördelning av outnyttjade fiskemöjligheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(16).

(28)  Kommissionen bör anta genomförandeakter med omedelbar verkan om det, i vederbörligen motiverade fall med avseende på omfördelningen av fiskemöjligheter, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet.

(29)  På grund av ändringarnas antal och omfattning bör förordning (EG) nr 1006/2008 upphöra att gälla.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs bestämmelser för utfärdande och förvaltning av fisketillstånd för

(a)  unionsfiskefartyg som bedriver fiskeverksamhet i vatten som står under ett tredjelands överhöghet eller jurisdiktion, som kontrolleras av en regional fiskeriförvaltningsorganisation, inom eller utanför unionens vatten i vilken unionen är avtalsslutande part, eller på det fria havet, och

(b)  fiskefartyg från tredjeländer som bedriver fiske fiskeverksamhet i unionens vatten. [Ändr. 23]

Artikel 2

Förhållande till internationell lagstiftning och unionslagstiftningen

Denna förordning ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelser

(a)  i hållbara fiskepartnerskapsavtal och liknande fiskeavtal som ingåtts mellan unionen och tredjeländer,

(b)  som antagits av regionala fiskeriförvaltningsorganisationer eller liknande fiskeriorganisationer, i vilka unionen är avtalsslutande part eller icke avtalsslutande samarbetande part,

(c)  i unionslagstiftning genom vilken de bestämmelser som avses i leden a och b genomförs eller införlivas.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning ska definitionerna i artikel 4 i grundförordningen gälla. Dessutom ska följande definitioner gälla:

(a)  stödfartyg: ett fartyg som inte är utrustat med fungerande fiskeredskap avsedda för att fånga eller dra till sig fisk, och som underlättar, bistår vid eller förbereder fiskeverksamheter, [Ändr. 24]

(b)  fisketillstånd: ett tillstånd fisketillstånd som har utfärdats för ett unionsfiskefartyg eller ett fiskefartyg från tredjeland och som ger det rätt att bedriva specifik fiskeverksamhet under en angiven period, i ett visst område eller för ett visst fiske på särskilda villkor, [Ändr. 25]

(c)  fisketillståndsregister: systemet för förvaltning av fisketillstånd och tillhörande databas,

(d)  direkttillstånd: ett fisketillstånd som utfärdas till ett unionsfiskefartyg av en behörig myndighet i ett tredjeland, men som inte omfattas av ett hållbart fiskepartnerskapsavtal,

(e)  tredjelandsvatten: vatten som står under ett tredjelands överhöghet eller jurisdiktion,

(f)  observatörsprogram: en ordning som innebär att en regional fiskeriförvaltningsorganisation, ett hållbart fiskepartnerskapsavtal, ett tredjeland eller en medlemsstat placerar observatörer ombord på fiskefartyg på vissa villkor för att samla in uppgifter och/eller kontrollera att fartyget iakttar fiskeriförvaltningsorganisationens, det hållbara fiskepartnerskapsavtalets eller landets regler. [Ändr. 26]

(fa)   avtalsslutande part: en avtalsslutande part i en internationell konvention eller ett internationellt avtal om inrättande av en regional fiskeriförvaltningsorganisation, liksom stater, fiskeriorgan eller andra organ som samarbetar med en sådan organisation och har beviljats status som icke-avtalsslutande samarbetspart i en sådan organisation. [Ändr. 27]

(fb)   befraktning: ett arrangemang genom vilket ett fiskefartyg som för en medlemsstats flagg ingår ett åtagande för en fastställd period med en verksamhetsutövare i en annan medlemsstat eller med ett tredjeland utan byte av flagg. [Ändr. 77]

AVDELNING I

UNIONSFISKEFARTYGS FISKEVERKSAMHET UTANFÖR UNIONENS VATTEN

Kapitel I

Gemensamma bestämmelser

Artikel 4

Allmän princip

Utan att det påverkar tillämpningen av kravet att fisketillstånd ska inhämtas från behörig organisation eller behörigt tredjeland, får ett unionsfiskefartyg endast bedriva fiskeverksamhet utanför unionens vatten om det utfärdats ett fisketillstånd av flaggmedlemsstaten.

Artikel 5

Behörighetsvillkor

1.  En flaggmedlemsstat får endast utfärda fisketillstånd för fiske utanför unionens vatten på följande villkor:

(a)  Flaggmedlemsstaten har fått in fullständig och korrekt information i enlighet med bilagorna 1 och 2 bilagan om fiskefartyget och tillhörande stödfartyg, även om eventuella stödfartyg som inte för EU-flagg. [Ändr. 28]

(b)  Fiskefartyget har en giltig fiskelicens enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 1224/2009.

(c)  Fiskefartyget och eventuella stödfartyg har IMO-nummer, om så krävs i unionslagstiftningen. [Ändr. 29]

(d)  Verksamhetsutövaren och Befälhavaren på fiskefartyget, liksom det berörda fiskefartyget, har inte varit föremål för sanktioner till följd av allvarliga överträdelser enligt medlemsstatens nationella lagstiftning enligt artikel 42 i rådets förordning (EG) nr 1005/2008 och artikel 90 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 under de tolv månader som föregår ansökan om fisketillstånd. [Ändr. 78]

(e)  Fiskefartyget finns inte upptaget i någon förteckning över fartyg som bedrivit olagligt, orapporterat och oreglerat fiske, som antagits av en regional fiskeriförvaltningsorganisation och/eller av unionen enligt förordning (EG) nr 1005/2008.

(f)  Det finns, i tillämpliga fall, tillgängliga fiskemöjligheter för flaggmedlemsstaten inom ramen för det aktuella fiskeavtalet eller enligt relevanta bestämmelser inom ramen för den regionala fiskeriförvaltningsorganisationen.

(g)  Fiskefartyget uppfyller, i tillämpliga fall, villkoren i artikel 6.

2.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 43 med avseende på att ändra bilagan.

Artikel 6

Omflaggning

1.  Denna artikel gäller fartyg som, inom fem år efter det att under den tvåårsperiod som föregick inlämnandet av ansökan om fisketillstånd lämnades in, har

(a)  avförts från registret över EU:s fiskeflotta och har flaggats om i ett tredjeland, och

(b)  därefter återinförts i registret över EU:s fiskeflotta inom 24 månader efter det att fartyget avfördes från registret.

2.  En flaggmedlemsstat får endast utfärda fisketillstånd om flaggmedlemsstaten kan säkerställa har kontrollerat att fiskefartyget enligt punkt 1 under den period som det förde tredjelands flagg

(a)  inte bedrev IUU-fiske, och

(b)  inte bedrev vare sig fiske i ett icke-samarbetande tredjelands vatten enligt artiklarna 31 och 33 i förordning (EG) nr 1005/2008 eller i vattnen i ett tredjeland som har identifierats som ett land som tillåter ohållbart fiske enligt artikel 4.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1026/2012(17).

3.  För detta ändamål ska verksamhetsutövaren lämna in all den information följande uppgifter som flaggmedlemsstaten begär om den aktuella perioden som flaggmedlemsstaten begär, åtminstone samtliga av följande handlingar period under vilken fartyget förde tredjelandsflagg:

(a)  En deklaration med uppgifter om fångster och fiskeansträngning under den aktuella perioden.

(b)  En kopia av det fisketillstånd som utfärdats av flaggstaten för den aktuella perioden.

(c)  En kopia av samtliga fisketillstånd för fiske i tredjelands vatten under den aktuella perioden.

(d)  Ett officiellt intyg från det tredjeland i vilket fartyget flaggades om, med uppgift om vilka sanktioner som fartyget eller verksamhetsutövaren ålagts under den relevanta perioden.

(da)   En fullständig förteckning över flagg under den period som fartyget har varit avfört från registret över unionens fiskeflotta.

4.  En flaggmedlemsstat får inte utfärda fisketillstånd till ett fartyg som har flaggats om

(a)  i ett tredjeland som har identifierats eller registrerats som ett icke-samarbetande tredjeland i kampen mot IUU-fiske enligt artiklarna 31 och 33 i förordning (EG) nr 1005/2008, eller

(b)  i ett tredjeland som har identifierats som ett land som tillåter ohållbart fiske enligt artikel 4.1 a i förordning (EU) nr 1026/2012.

5.  Punkt 4 ska inte gälla om flaggmedlemsstaten har kunnat säkerställa att verksamhetsutövaren, så snart landet identifierades som ett icke-samarbetande land i kampen mot IUU-fiske eller som ett land som tillåter ohållbart fiske,

(a)  upphörde med fiskeverksamheten, och

(b)  omedelbart inledde relevanta administrativa förfaranden för att avföra fartyget från det aktuella tredjelandets fiskeflottregister. [Ändr. 31]

Artikel 7

Övervakning av fisketillstånd

1.  Vid ansökan om fisketillstånd ska verksamhetsutövaren lämna in fullständiga och korrekta uppgifter till flaggmedlemsstaten.

2.  Verksamhetsutövaren ska omedelbart underrätta flaggmedlemsstaten om varje ändring av uppgifterna i fråga.

3.  Flaggmedlemsstaten ska minst en gång om året övervaka huruvida de villkor på vilka ett fisketillstånd utfärdades fortlöpande uppfylls under fisketillståndets giltighetstid.

4.  Om ett av de villkor på vilka ett fisketillstånd har utfärdats inte längre uppfylls ska flaggmedlemsstaten vidta lämpliga åtgärder, däribland ändra eller återkalla fisketillståndet och omedelbart underrätta verksamhetsutövaren och kommissionen, och, om relevant, den regionala fiskeriförvaltningsorganisationens sekretariat eller det berörda tredjelandet om detta.

5.  På vederbörligen motiverad begäran av kommissionen ska en flaggmedlemsstat neka, tillfälligt återkalla eller permanent återkalla fisketillstånd i fall av

(a)   tvingande politiska hänsyn som rör skäl till skyndsamhet som rör ett allvarligt hot mot hållbart utnyttjande, förvaltning och bevarande av marina biologiska resurser

(b)   eller förebyggande och bekämpande avallvarliga överträdelser av artikel 42 i förordning (EG) nr 1005/2008 och artikel 90.1 i förordning (EG) nr 1224/2009, inom ramen för olagligt, orapporterat och oreglerat (IUU) fiske eller, för att förhindra sådana, om det handlar om hög risk, eller

(c)   i de fall då unionen har beslutat att tillfälligt eller permanent avbryta relationerna med det aktuella tredjelandet.

Den vederbörligen motiverade begäran som avses i första stycket ska stödjas av relevanta och ändamålsenliga uppgifter. Kommissionen ska omedelbart underrätta verksamhetsutövaren och flaggmedlemsstaten om den framställer en sådan vederbörligen motiverad begäran. En sådan begäran av kommissionen ska åtföljas av en period med överläggningar på 15 dagar mellan kommissionen och flaggmedlemsstaten.

6.  Om en flaggmedlemsstat kommissionen, efter den period av 15 dagar som avses i punkt 5, bekräftar sin begäran och flaggmedlemsstaten underlåter att neka, ändra, tillfälligt återkalla eller permanent återkalla fisketillståndet i enlighet med punkterna 4 och 5, får kommissionen, efter ytterligare fem dagar, besluta att permanent återkalla fisketillståndet och ska underrätta flaggmedlemsstaten och verksamhetsutövaren om detta sitt beslut. [Ändr. 32]

Kapitel II

Unionsfiskefartygs fiskeverksamhet i tredjelands vatten

Avsnitt 1

Fiskeverksamhet inom ramen för hållbara fiskepartnerskapsavtal

Artikel 8

Medlemskap i regionala fiskeriförvaltningsorganisationer

Ett unionsfiskefartyg får endast bedriva fiskeverksamhet i ett tredjelands vatten efter bestånd som förvaltas av en regional fiskeriförvaltningsorganisation om tredjelandet ifråga är en avtalsslutande part eller en icke-avtalsslutande samarbetande part till den regionala fiskeriförvaltningsorganisationen. När det gäller hållbara fiskepartnerskapsavtal som ingåtts före den … [dagen för denna förordnings ikraftträdande], ska detta stycke tillämpas från och med den … [fyra år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande]. [Ändr. 33]

En del av de ekonomiska medel som är avsedda för sektorsstöd till tredjeländer med vilka unionen ingått ett hållbart fiskepartnerskapsavtal får avsättas för att främja dessa länders anslutning till regionala fiskeriförvaltningsorganisationer. [Ändr. 34]

Artikel 9

Räckvidd

Detta avsnitt ska gälla för den fiskeverksamhet som unionsfiskefartyg bedriver i tredjelands vatten inom ramen för ett hållbart fiskepartnerskapsavtal.

Unionen ska säkerställa att hållbara fiskepartnerskapsavtal är förenliga med denna förordning. [Ändr. 35]

Artikel 10

Fisketillstånd

Ett unionsfiskefartyg får endast bedriva fiskeverksamhet i tredjelands vatten inom ramen för ett hållbart fiskepartnerskapsavtal om det har utfärdats ett fisketillstånd för unionsfiskefartyget

(a)  av dess flaggstat det tredjeland som har överhöghet eller jurisdiktion över de vatten där fiskeverksamheten äger rum, och [Ändr. 36]

(b)  av det tredjeland som har överhöghet eller jurisdiktion över de vatten där fiskeverksamheten äger rum dess flaggmedlemsstat. [Ändr. 37]

Artikel 11

Villkor för flaggmedlemsstaternas beviljande av fisketillstånd

En flaggmedlemsstat får endast utfärda fisketillstånd för fiskeverksamhet i tredjelands vatten inom ramen för ett hållbart fiskepartnerskapsavtal om

(a)  behörighetsvillkoren i artikel 5 är uppfyllda,

(b)  villkoren i det relevanta hållbara fiskepartnerskapsavtalet är uppfyllda, och

(c)  verksamhetsutövaren har betalat alla avgifter

(ca)  verksamhetsutövaren har betalat alla tillämpliga ersättningar som den behöriga myndigheten i tredjelandet begärt under de senaste tolv månaderna påfört, efter att tillämpliga rättsliga förfaranden avslutats och [Ändr. 38]

(cb)   fiskefartyget har ett tillstånd som utfärdats av det berörda tredjelandet. [Ändr. 39]

Artikel 12

Förvaltning av fisketillstånd

1.  Så snart ett fisketillstånd har utfärdats flaggmedlemsstaten har kontrollerat att villkoren i artikel 11 a, b och c är uppfyllda ska flaggmedlemsstaten den till kommissionen skicka in motsvarande ansökan om för att erhålla tillstånd från tredjelandet.

2.  I den ansökan som avses i punkt 1 ska ingå den information som förtecknas i bilagorna 1 och 2 bilagan samt eventuella övriga uppgifter som krävs enligt det hållbara fiskepartnerskapsavtalet.

3.  Flaggmedlemsstaten ska skicka ansökan till kommissionen senast 10 15 kalenderdagar före den sista dag då ansökningarna ska ha överförts i enlighet med det hållbara fiskepartnerskapsavtalet. Kommissionen får begära att flaggmedlemsstaten inkommer med skicka en vederbörligen motiverad begäran till flaggmedlemsstaten om all kompletterande information som kommissionen anser nödvändig.

4.  När Inom 10 kalenderdagar från mottagandet av ansökan, eller om ytterligare information begärdes enligt punkt 3, inom 15 kalenderdagar från mottagandet av ansökan, ska kommissionen anser göra en inledande undersökning för att villkoren avgöra om de villkor som fastställs i artikel 11 uppfylls. Kommissionen ska kommissionen skicka ansökan till tredjelandet eller underrätta medlemsstaten om att ansökan har avslagits.

5.  Om ett tredjeland meddelar kommissionen att det har beslutat att utfärda, neka, tillfälligt återkalla eller permanent återkalla ett fisketillstånd som utfärdats för ett unionsfiskefartyg inom ramen för avtalet ska kommissionen omedelbart underrätta flaggmedlemsstaten om detta, om möjligt på elektronisk väg. Flaggmedlemsstaten ska omedelbart vidarebefordra denna information till fartygets ägare. [Ändr. 40]

Artikel 13

Temporär omfördelning av outnyttjade fiskemöjligheter inom ramen för hållbara fiskepartnerskapsavtal

1.  Under ett visst år eller under en annan relevant periodI slutet av första hälften av genomförandet av genomförandeperioden för ett protokoll till ett hållbart fiskepartnerskapsavtal får kommissionen identifiera outnyttjade fiskemöjligheter och identifiera de medlemsstater som har tilldelats andelar av de aktuella fiskemöjligheterna om detta.

2.  Inom tio 20 dagar från det att de medlemsstater som avses i punkt 1 får denna information från kommissionen får dessa

(a)  informera kommissionen om att de kommer att utnyttja fiskemöjligheterna senare under året eller senare under den aktuella den andra hälften av genomförandeperioden och ska därvid lämna in en fiskeplan med detaljerade uppgifter om antalet begärda fisketillstånd, beräknade fångster, fiskezon och fiskeperiod, eller

(b)  informera kommissionen om utbyten av fiskemöjligheter i enlighet med artikel 16.8 i grundförordningen.

3.  Om vissa medlemsstater inte har informerat kommissionen om en eller flera av de åtgärder som avses i punkt 2, och om fiskemöjligheter därför förblir outnyttjade, får kommissionen under en period av tio dagar efter den period som avses punkt 2, skicka ut en uppmaning till intresseanmälan avseende de tillgängliga outnyttjade fiskemöjligheterna till övriga medlemsstater som har andelar av fiskemöjligheterna.

4.  Medlemsstaterna får, inom tio dagar efter det att de tar emot uppmaningen till intresseanmälan, meddela kommissionen att de är intresserade av de outnyttjade fiskemöjligheterna. Till stöd för detta ska de lämna in en fiskeplan med detaljerade uppgifter om antalet begärda fisketillstånd, beräknade fångster, fiskezon och fiskeperiod.

5.  Om så krävs för bedömningen av ansökan får kommissionen begära kompletterande information från de berörda medlemsstaterna om antalet begärda fisketillstånd, beräknade fångster, fiskezon och fiskeperiod.

6.  Om de medlemsstater som har andelar av de aktuella fiskemöjligheterna inte uttrycker något intresse för de outnyttjade fiskemöjligheterna inom tiodagarsperioden får kommissionen skicka ut en uppmaning till intresseanmälan till alla medlemsstater. En medlemsstat får uttrycka intresse för de outnyttjade fiskemöjligheterna på de villkor som anges i punkt 4.

7.  På grundval av den information som medlemsstaterna lämnar i enlighet med punkterna 4 eller 5, och i nära samarbete med dem, ska kommissionen omfördela de outnyttjade fiskemöjligheterna, men endast temporärt i enlighet med den metod som anges i artikel 14.

7a.   Den omfördelning som avses i punkt 7 får endast tillämpas under den andra hälften av genomförandeperioden enligt punkt 1 och får genomföras endast en gång under den perioden.

7b.   Kommissionen ska informera medlemsstaterna om

(a)   vilka medlemsstater som kommit i åtnjutande av omfördelningen,

(b)   vilka kvantiteter som tilldelats de medlemsstater som kommit i åtnjutande av omfördelningen, och

(c)   vilka tilldelningskriterier som använts för omfördelningen. [Ändr. 41]

Artikel 13a

Förenkling av förfarandena i samband med den årliga förnyelsen av de fisketillstånd som är i kraft under tillämpningsperioden för protokollet till ett hållbart fiskepartnerskapsavtal

Under den tid som ett hållbart fiskepartnerskapsavtal som ingåtts av unionen är i kraft bör snabbare, smidigare och enklare förfaranden tillåtas för förnyelse av licenserna för de fartyg vars tillstånd (egenskaper, flaggstat, ägande eller regelefterlevnad) inte förändrats från ett år till ett annat. [Ändr. 42]

Artikel 14

Metod för temporär omfördelning

1.  Kommissionen får, genom genomförandeakter, fastställa en metod för temporär omfördelning av outnyttjade fiskemöjligheter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 45.2.

2.  Vid vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet, med avseende på den begränsade tid som återstår för att utnyttja fiskemöjligheterna, ska kommissionen anta genomförandeakter med omedelbar verkan i enlighet med det förfarande som avses i artikel 45.3. Akterna ska vara i kraft under högst sex månander.

3.  Vid fastställandet av metoden för omfördelning ska kommissionen tillämpa följande transparenta och objektiva kriterier, som tar hänsyn till ekologiska, sociala och ekonomiska faktorer:

(a)  Antalet fiskemöjligheter som finns tillgängliga för omfördelning.

(b)  Antalet ansökande medlemsstater.

(c)  Den andel som varje ansökande medlemsstat tilldelats i den ursprungliga fördelningen av fiskemöjligheter.

(d)  Historiska fångst- och fiskeansträngningsnivåer för var och en av de ansökande medlemsstaterna.

(e)  Antalet fiskefartyg, typen av fiskefartyg och redskap som används.

(f)  Den mån i vilken fiskeplanen som den ansökande medlemsstaten har lämnat in överensstämmer med de faktorer som anges i leden a–e.

Kommissionen ska offentliggöra motiveringen till omfördelningen. [Ändr. 43]

Artikel 15

Tilldelning av en årlig kvot som fördelas på ett antal på varandra följande fångstbegränsningar

1.  Om Fördelningen av fiskemöjligheter i en situation där det i protokollet till ett partnerskapsavtal om hållbart fiske hållbart fiskepartnerskapsavtal fastställs månatliga eller kvartalsvisa fångstbegränsningar eller andra uppdelningar av den årliga kvoten får kommissionen anta en genomförandeakt om fastställande av en metod för fördelning på månatlig eller kvartalsvis bas eller för en annan period av motsvarande fångstmöjligheter mellan medlemsstaterna. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 45.2, ska motsvarande fångstmöjligheter mellan medlemsstaterna överensstämma med de årliga fiskemöjligheter som tilldelats medlemsstaterna enligt relevant unionsrättsakt. Denna princip ska tillämpas om inte de berörda medlemsstaterna kommer överens om gemensamma fiskeplaner som beaktar de månatliga eller kvartalsvisa fångstbegränsningarna eller andra uppdelningar av den årliga kvoten. [Ändr. 44]

2.  Fördelningen av fiskemöjligheter enligt punkt 1 ska överensstämma med de årliga fiskemöjligheter som tilldelats enligt relevant rådsförordning. [Ändr. 45]

Avsnitt 2

Fiskeverksamhet inom ramen för direkttillstånd

Artikel 16

Räckvidd

Detta avsnitt ska gälla för den fiskeverksamhet som unionsfiskefartyg bedriver i tredjelands vatten utanför ramen för ett hållbart fiskepartnerskapsavtal.

Artikel 17

Fisketillstånd

Ett unionsfiskefartyg får endast bedriva fiskeverksamhet i tredjelands vatten utanför ramen för ett hållbart fiskepartnerskapsavtal om ett fisketillstånd har utfärdats för unionsfiskefartyget av:

(a)  dess flaggstat det tredjeland som har överhöghet eller jurisdiktion över de vatten där fiskeverksamheten äger rum, och [Ändr. 46]

(b)  det tredjeland som har överhöghet eller jurisdiktion över de vatten där fiskeverksamheten äger rum dess flaggmedlemsstat. [Ändr. 47]

En flaggmedlemsstat får utfärda fisketillstånd för fiskeverksamhet i tredjelands vatten om protokollet till ett hållbart fiskepartnerskapsavtal som omfattar dessa vatten inte har varit i kraft i det berörda tredjelandet under minst de tre föregående åren.

Om protokollet förnyas ska fisketillståndet automatiskt återkallas från och med det datum då protokollet träder i kraft. [Ändr. 48]

Artikel 18

Villkor för flaggmedlemsstatens utfärdande av fisketillstånd

En flaggmedlemsstat får endast utfärda fisketillstånd för fiskeverksamhet i tredjelands vatten utanför ramen för ett hållbart fiskepartnerskapsavtal om

(a)  det inte finns något gällande hållbart fiskepartnerskapsavtal med det aktuella tredjelandet, eller om det i det gällande partnerskapsavtalet om hållbart fiske finns uttryckliga bestämmelser om möjligheten att bevilja direkttillstånd,

(b)  behörighetsvillkoren i artikel 5 är uppfyllda,

(ba)   det finns ett överskott av tillåtna fångster i enlighet med kraven i artikel 62.2 i Unclos,

(c)  och om verksamhetsutövaren har inkommit med följande:

i)  En kopia av den tillämpliga fiskerilagstiftningen som kuststaten försett verksamhetsutövaren med.

ii)  En skriftlig bekräftelse från tredjelandet, vilken ska utfärdas efter samråd mellan verksamhetsutövaren och tredjelandet, Ett giltigt fisketillstånd, utfärdat av tredjelandet för den föreslagna fiskeverksamheten, med uppgifter om vilka villkor som ingår i det planerade direkttillståndet som ger verksamhetsutövaren som innehåller villkoren för tillträde till tredjelandets fiskeresurser fiskeresurserna, inbegripet uppgifter om tillståndets varaktighet, villkor och om de aktuella fiskeresurserna uttryckta som fiskeansträngning eller som fångstbegränsningar.

iii)  Bevis för att den planerade fiskeverksamheten är hållbar, vilka ska bygga på

–  en vetenskaplig bedömning som lämnas in av tredjelandet och/eller en regional fiskeriförvaltningsorganisation och/eller av ett regionalt fiskeorgan med vetenskaplig behörighet som erkänts av kommissionen, och

–  när det gäller en bedömning av tredjelandet, en granskning av den vetenskapliga bedömningen som har gjorts av flaggmedlemsstaten på grundval av flaggmedlemsstatens nationella vetenskapliga instituts utvärdering, eller om tillämpligt, av det vetenskapliga institut i medlemsstaten som har kompetens i den aktuella fiskeverksamheten.

–  en kopia av tredjelandets fiskerilagstiftning.

iv)  Kontouppgifter för det särskilda officiella och offentliga bankkonto som ska användas för betalningen av alla avgifter.

(d)  Om fiskeverksamheten kommer att avse arter som förvaltas av en regional fiskeriförvaltningsorganisation, uppgift om huruvida tredjelandet är avtalsslutande part eller en samarbetande icke-avtalsslutande samarbetande part i den regionala fiskeriförvaltningsorganisationen. [Ändr. 49]

Artikel 19

Förvaltning av direktillstånd

1.  Så snart ett fisketillstånd har utfärdats flaggmedlemsstaten kontrollerat att kraven i artikel 18 är uppfyllda, ska flaggmedlemsstaten den till kommissionen skicka in relevant information enligt bilagorna 1 och 2 bilagan samt artikel 18.

2.  Om kommissionen inte har begärt in kompletterande information eller bevis inom 15 dagar från det att Kommissionen ska göra en inledande undersökning av den information som avses i punkt 1. Den får begära ytterligare information eller bevis avseende överförs, ska flaggmedlemsstaten underrätta verksamhetsutövaren om att den aktuella fiskeverksamheten kan inledas, förutsatt att direkttillståndet från tredjelandet också har beviljats den information som avses i punkt 1 inom en period av 15 dagar.

3.  Om kommissionen, till följd av en begäran om kompletterande information eller bevis enligt punkt 2, konstaterar att villkoren i artikel 18 inte uppfylls, kan kommissionen invända mot beviljandet av fisketillståndet inom två månader en månad från det att all kompletterande information och bevis först hade inkommit.

3a.   Om ett fisketillstånd ska förnyas inom en period på högst två år från utfärdandet av det ursprungliga tillståndet enligt samma villkor som fastställdes i det ursprungliga tillståndet, får medlemsstaten, trots punkterna 1–3 i denna artikel, efter att ha kontrollerat efterlevnaden av de villkor som fastställs i artikel 18, direkt utfärda fisketillståndet och utan dröjsmål underrätta kommissionen om detta. Kommissionen ska ha 15 dagar på sig att invända i enlighet med förfarandet i artikel 7.

4.  Om ett tredjeland meddelar kommissionen att det har beslutat att utfärda, neka, tillfälligt återkalla eller permanent återkalla ett direkttillstånd som utfärdats för ett unionsfiskefartyg ska kommissionen omedelbart underrätta flaggmedlemsstaten om detta, och flaggmedlemsstaten ska i sin tur underrätta fartygsägaren.

5.  Om ett tredjeland meddelar flaggmedlemsstaten att det har beslutat att utfärda, neka, tillfälligt återkalla eller permanent återkalla ett direkttillstånd som utfärdats för ett unionsfiskefartyg ska flaggmedlemsstaten omedelbart underrätta kommissionen och fartygsägaren om detta.

6.  Verksamhetsutövaren ska tillhandahålla flaggmedlemsstaten en kopia av de slutliga villkor som avtalas mellan verksamhetsutövaren och tredjelandet, inbegripet en kopia av direkttillståndet. [Ändr. 50]

Kapitel III

Unionsfiskefartygs fiskeverksamhet som förvaltas av regionala fiskeriförvaltningsorganisationer

Artikel 20

Räckvidd

Detta kapitel ska gälla för fiskeverksamhet som bedrivs av unionsfiskefartyg avseende bestånd som kontrolleras av en regional fiskeriförvaltningsorganisation, i unionens vatten, i det fria havet och i tredjelands vatten.

Artikel 20a

Tillämpning av unionens internationella förpliktelser i de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna

För att tillämpa unionens internationella förpliktelser i de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna, och i enlighet med de mål som avses i artikel 28 i grundförordningen, ska unionen uppmuntra periodiska oberoende granskningar av arbetet och spela en aktiv roll i upprättandet och stärkandet av genomförandekommittéer i alla de regionala fiskeriförvaltningsorganisationer i vilka unionen är avtalsslutande part. Unionen ska särskilt se till att dessa genomförandekommittéer säkerställer en allmän övervakning av genomförandet av den externa politiken inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken och av de åtgärder som beslutas i den regionala fiskeriförvaltningsorganisationen. [Ändr. 51]

Artikel 21

Fisketillstånd

Ett unionsfiskefartyg får endast bedriva fiskeverksamhet avseende bestånd som förvaltas av en regional fiskeriförvaltningsorganisation om

(-a)   unionen är avtalsslutande part i den regionala fiskeriförvaltningsorganisationen. [Ändr. 52]

(a)  ett fisketillstånd har utfärdats för det av flaggmedlemsstaten,

(b)  det har tagits upp i relevant register eller förteckning över godkända fartyg av den regionala fiskeriförvaltningsorganisationen, [Ändr. 53]

(c)  när fiskeverksamheten bedrivs i tredjelands vatten, om ett fisketillstånd har utfärdats för fiskefartyget av relevant tredjeland i enlighet med kapitel II.

Artikel 22

Villkor för flaggmedlemsstatens utfärdande av fisketillstånd

En flaggmedlemsstat får endast utfärda fisketillstånd om

(a)  behörighetsvillkoren i artikel 5 är uppfyllda,

(b)  de regler som fastställts av den regionala fiskeriförvaltningsorganisationen eller den unionslagstiftning genom vilken reglerna införlivas efterlevs,

(c)  när fiskeverksamheten bedrivs i tredjelands vatten, om villkoren i artikel 11 och 18 efterlevs.

Artikel 23

Registrering hos regionala fiskeriförvaltningsorganisationer

1.  En flaggmedlemsstat ska till kommissionen översända förteckningar över de fartyg fiskefartyg, i enlighet med definitionen i grundförordningen, som är aktiva och som, i tillämpliga fall, har ett tillhörande register över tidigare fångster, som de har godkänt för fiskeverksamhet under kontroll av en regional fiskeriförvaltningsorganisation.

2.  De förteckningar som avses i punkt 1 ska upprättas i enlighet med den regionala fiskeriförvaltningsorganisationens krav och åtföljas av den information som anges i bilagorna 1 och 2 bilagan.

3.  Kommissionen får begära att flaggmedlemsstaten inkommer med all kompletterande information som kommissionen anser nödvändig inom en period av tio dagar efter att ha mottagit förteckningen som avses i punkt 1. Kommissionen ska motivera varje sådan begäran.

4.  När kommissionen anser att villkoren i artikel 22 uppfylls och inom en period av 15 dagar efter att ha mottagit den förteckning som avses i punkt 1, ska kommissionen skicka förteckningen eller förteckningarna över godkända fartyg till den regionala fiskeriförvaltningsorganisationen.

5.  Om den regionala fiskeriförvaltningsorganisationens register och förteckningar inte är offentliga ska kommissionen underrätta flaggmedlemsstaten om vilka distribuera förteckningen över godkända fartyg till de medlemsstater som ingår deltar i den aktuella fiskeverksamheten. [Ändr. 54]

Kapitel IV

Unionsfiskefartygens fiskeverksamhet på det fria havet

Artikel 24

Räckvidd

Detta kapitel ska gälla för den fiskeverksamhet som unionsfiskefartyg med en totallängd på mer än 24 meter bedriver på det fria havet. [Ändr. 55]

Artikel 25

Fisketillstånd

Ett unionsfiskefartyg får endast bedriva fiskeverksamhet på det fria havet om

(a)  ett fisketillstånd har utfärdats för det av flaggmedlemsstaten, fartygets flaggmedlemsstat på grundval av en vetenskaplig bedömning som fastställer att den planerade fiskeverksamheten är hållbar och som har validerats av flaggmedlemsstatens nationella vetenskapliga institut eller, i förekommande fall, medlemsstatens vetenskapliga institut med kompetens i den aktuella fiskeverksamheten, och [Ändr. 56]

(b)  fisketillståndet har anmälts till kommissionen i enlighet med artikel 27.

Artikel 26

Villkor för flaggmedlemsstatens utfärdande av fisketillstånd

En flaggmedlemsstat får endast utfärda ett fisketillstånd för fiskeverksamhet på det fria havet om:

(a)  behörighetsvillkoren i artikel 5 är uppfyllda.

(b)   den planerade fiskeverksamheten är

–   baserad på en ekosystemansats i fiskeriförvaltningen enligt definitionen i artikel 4.9 i grundförordningen, och

–   i enlighet med en vetenskaplig bedömning, med beaktande av bevarandet av levande marina resurser och marina ekosystem, som lämnas in av flaggmedlemsstatens nationella vetenskapliga institut. [Ändr. 57]

Artikel 27

Anmälan till kommissionen

En flaggmedlemsstat ska anmäla fisketillståndet till kommissionen senast 15 8,5 kalenderdagar innan den planerade fiskeverksamheten på det fria havet inleds och den information som avses i bilagorna 1 och 2 anges i bilagan ska bifogas. [Ändr. 58]

Kapitel V

Befraktning av unionsfiskefartyg

Artikel 28

Principer

1.  Ett unionsfiskefartyg får inte bedriva fiskeverksamhet inom ramen för befraktningsavtal i de fall då det finns ett gällande hållbart fiskepartnerskapsavtal, utom om detta anges i partnerskapsavtalet.

2.  Ett unionsfiskefartyg får inte bedriva fiskeverksamhet inom ramen för mer än ett befraktningsavtal åt gången och får inte heller bedriva underbefraktning.

2a.   Unionsfartyg får endast verka under befraktningsavtal i vatten som förvaltas av en regional fiskeriförvaltningsorganisation om den stat dit fartyget befraktas är avtalsslutande part i den aktuella organisationen.

3.  Ett befraktat unionsfiskefartyg får inte utnyttja sin flaggmedlemsstats fiskemöjligheter under den period då befraktningen pågår. Det befraktade fartygets fångster ska räknas av från den befraktande statens fiskemöjligheter.

3a.   Inget i denna förordning ska minska flaggmedlemsstatens ansvar när det gäller dess skyldigheter enligt internationell rätt, förordning (EG) nr 1224/2009, förordning (EG) nr 1005/2008 eller andra bestämmelser i den gemensamma fiskeripolitiken, däribland rapporteringskrav. [Ändr. 59]

Artikel 29

Förvaltning av fisketillstånd inom ramen för ett befraktningsavtal

Flaggmedlemsstaten ska vid utfärdandet av fisketillstånd till ett fartyg enligt artiklarna 11, 18, 22 och 26 och när fiskeverksamheten i fråga bedrivs inom ramen för ett befraktningsavtal kontrollera att

(a)  den behöriga myndigheten i befraktarstaten har officiellt bekräftat att avtalet är förenligt med statens nationella lagstiftning,

(b)  det detaljerna i fisketillståndet befraktningsavtalet anges att det är fråga om ett befraktningsavtal i fisketillståndet, inbegripet tidsperiod, fiskemöjligheter och fiskezon. [Ändr. 60]

Kapitel VI

Kontroll- och rapporteringskrav

Artikel 30

Uppgifter från observatörsprogram

Om uppgifter samlas in ombord på ett unionsfiskefartyg inom ramen för ett observatörsprogram i enlighet med lagstiftningen i unionen eller den regionala fiskeriförvaltningsorganisationens regler ska fartygets verksamhetsutövare skicka in uppgifterna till flaggmedlemsstaten. [Ändr. 61]

Artikel 31

Information till tredjeländer

1.  Vid fiskeverksamhet enligt denna avdelning, och om så föreskrivs i partnerskapsavtalet om hållbart fiske med tredjelandet, ska verksamhetsutövaren för ett unionsfiskefartyg skicka in relevanta fångst- och landningsdeklarationer till tredjelandet med kopia till både flaggmedlemsstaten och tredjelandet.

2.  Flaggmedlemsstaten ska jämföra de uppgifter som skickats till tredjelandet enligt punkt 1 med de uppgifter som flaggmedlemsstaten fått in i enlighet med förordning (EG) nr 1224/2009. I händelse av inkonsekvenser i uppgifterna ska medlemsstaterna undersöka huruvida dessa inkonsekvenser utgör IUU-fiske enligt definitionen i artikel 3.1 b i förordning (EG) nr 1005/2008, och vidta lämpliga åtgärder enligt artiklarna 43–47 i den förordningen.

3.  Underlåtenhet att skicka fångst- och landningsdeklarationer till tredjelandet enligt punkt 1 ska betraktas som en allvarlig överträdelse som kan leda till de sanktioner och andra åtgärder som föreskrivs inom den gemensamma fiskeripolitiken. Medlemsstatens behöriga myndighet ska fastställa hur allvarlig överträdelsen är, med beaktande av sådana kriterier som skadans art, dess värde, överträdarens ekonomiska situation, överträdelsens omfattning eller hur ofta den har upprepats. [Ändr. 62]

Artikel 31a

Krav på medlemskap i regionala fiskeriförvaltningsorganisationer

Ett fiskefartyg från tredjeland får endast bedriva fiskeverksamhet i unionsvatten efter bestånd som förvaltas av en regional fiskeriförvaltningsorganisation om tredjelandet i fråga är en avtalsslutande part i den regionala fiskeriförvaltningsorganisationen. [Ändr. 63]

AVDELNING III

FISKEVERKSAMHET SOM BEDRIVS AV TREDJELANDS FISKEFARTYG I UNIONENS VATTEN

Artikel 32

Allmänna principer

1.  Ett fiskefartyg från tredjeland får endast bedriva fiskeverksamhet i unionens vatten om kommissionen har utfärdat ett fisketillstånd för fiskefartyget ifråga. Det ska bara utfärdas med ett sådant tillstånd om det uppfyller de behörighetskriterier som fastställs i artikel 5. [Ändr. 64]

2.  Ett fiskefartyg från tredjeland som har tillstånd att fiska i unionens vatten ska iaktta de regler som gäller för unionsfartygens fiskeverksamhet i den aktuella fiskezonen samt. Om de bestämmelser som fastställts i relevant fiskeavtal skulle avvika bör dessa uttryckligen omnämnas, antingen i detta avtal eller genom de bestämmelser om genomförande av detta avtal som överenskommits med tredjelandet. [Ändr. 65]

3.  Fiskefartyg från tredjeland som saknar fisketillstånd enligt denna förordning och som seglar genom unionens vatten, ska se till att fiskeredskapen är surrade och stuvade på ett sådant sätt att de inte med lätthet kan användas för fiskeinsatser.

Artikel 33

Villkor för fisketillstånd

Kommissionen får endast utfärda fisketillstånd för fiskeverksamhet i unionens vatten till ett fiskefartyg från tredjeland om följande villkor uppfylls:

(-a)   Det finns ett överskott av de tillåtna fångsterna som skulle täcka de föreslagna fiskemöjligheterna i enlighet med kraven i artikel 62.2 och 62.3 i Unclos.

(a)  Informationen i bilagorna 1 och 2 bilagan om fiskefartyget och eventuella stödfartyg är fullständig och korrekt. Fartyget och eventuella stödfartyg har IMO-nummer, om detta krävs i unionslagstiftningen.

(b)  Verksamhetsutövaren och Befälhavaren på fiskefartyget, liksom det berörda fiskefartyget, har inte varit föremål för sanktioner till följd av allvarliga överträdelser enligt medlemsstatens nationella lagstiftning enligt artikel 42 i rådets förordning (EG) nr 1005/2008 och artikel 90 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 under de tolv månader som föregår ansökan om fisketillstånd.

(c)  Fiskefartyget finns inte upptaget i någon förteckning över fartyg som bedrivit IUU-fiske, som antagits av ett tredjeland, av en regional fiskeriförvaltningsorganisation eller av unionen i enlighet med förordning (EG) nr 1005/2008, och/eller tredjelandet har inte definierats som ett icke-samarbetande land enligt förordning (EG) nr 1005/2008 och/eller som ett land som tillåter icke-hållbart fiske enligt förordning (EU) nr 1026/2012.

(d)  Fiskefartyget är behörigt i enlighet med fiskeavtalet med det berörda tredjelandet och finns, i tillämpliga fall, upptaget i förteckningen över vilka fartyg som omfattas av avtalet. [Ändr. 66]

Artikel 34

Förfarande för utfärdandet av fisketillstånd

1.  Tredjelandet ska skicka in ansökningarna för sina fiskefartyg till kommissionen före utgången av den tidsfrist som anges i det aktuella avtalet eller som fastställts av kommissionen.

2.  Kommissionen får begära att tredjelandet inkommer med all kompletterande information som kommissionen anser nödvändig.

3.  När kommissionen har fastställt att villkoren i artikel 33 efterlevs ska kommissionen utfärda fisketillstånd och underrätta tredjelandet och medlemsstaterna om detta.

Artikel 35

Övervakning av fisketillstånd.

1.  Om ett villkor enligt artikel 33 inte längre efterlevs ska kommissionen ändra eller återkalla tillståndet och underrätta tredjelandet och medlemsstaterna om detta.

2.  Kommissionen kan neka, tillfälligt återkalla eller permanent återkalla fisketillstånd i de fall då det är fråga om större förändringar av omständigheterna och i de fall då det av överordnande politiska skäl,

(a)   där det krävs bland annat rörande som en följd av de internationella människorättsnormerna,

(b)   av vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet som rör ett allvarligt hot mot hållbart nyttjande, förvaltning och bevarande av marina biologiska resurser,

(c)   och kampen mot då det behövs åtgärder för att förhindra allvarliga överträdelser enligt artikel 42 i förordning (EG) nr 1005/2008 eller artikel 90.1 i förordning (EG) nr 1224/2009 i samband med IUU-fiske, eller

(d)   är motiverat att göra detta eller i de fall då unionen av sådana eller andra överordnande politiska skäl har beslutat att tillfälligt eller permanent avbryta relationerna med det aktuella tredjelandet.

Kommissionen ska omedelbart underrätta tredjelandet om den nekar, tillfälligt återkallar eller permanent återkallar fisketillståndet i enlighet med det första stycket. [Ändr. 67]

Artikel 36

Stängning av fiskeverksamheten

1.  Om de fiskemöjligheter som beviljats ett tredjeland anses vara uttömda, ska kommissionen omedelbart underrätta tredjelandet och de behöriga tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna om detta. För att möjliggöra fortsatt fiskeverksamhet av icke uttömda fiskemöjligheter, vilken även kan påverka uttömda fiskemöjligheter, ska tredjelandet förelägga kommissionen förslag till tekniska åtgärder som förhindrar att de uttömda fiskemöjligheterna påverkas negativt. Från och med den dag då anmälan enligt punkt 1 görs ska de fisketillstånd som utfärdats för fartyg som för det berörda tredjelandets flagg anses vara tillfälligt återkallade för den berörda fiskeverksamheten, och fartygen ska inte längre ha rätt att bedriva sådan fiskeverksamhet.

2.  Ett fisketillstånd ska anses vara permanent återkallat om ett tillfälligt upphörande med fiskeverksamheten enligt punkt 2 berör alla de verksamheter för vilka fisketillståndet beviljats.

3.  Tredjelandet ska se till att de berörda fiskefartygen omedelbart underrättas om att den här artikeln tillämpas och att de upphör med den berörda fiskeverksamheten.

Artikel 37

Överskridande av kvoter i unionens vatten

1.  Om kommissionen fastställer att ett tredjeland har överskridit de kvoter som tredjelandet har tilldelats för ett bestånd eller en grupp av bestånd ska kommissionen göra avdrag från de kvoter som tredjelandet i fråga tilldelas för beståndet eller gruppen av bestånd för efterföljande år. Minskningen av kvoterna ska vara förenlig med artikel 105 i förordning (EG) nr 1224/2009. [Ändr. 68]

2.  Om ett avdrag enligt punkt 1 inte i sig kan göras från kvoten för det bestånd eller en grupp av bestånd som överfiskats, på grund av att tredjelandet saknar tillgång eller tillräcklig tillgång till en kvot för beståndet eller gruppen av bestånd, får kommissionen, efter samråd med det berörda tredjelandet, under det eller de följande åren göra avdrag från kvoter för andra bestånd eller grupper av bestånd som tredjelandet har tillgång till i samma geografiska område eller med samma handelsvärde.

Artikel 38

Kontroll och verkställighet

1.  Ett fartyg från tredjeland som har tillstånd att fiska i unionens vatten ska iaktta de regler som gäller för unionsfiskefartygens fiskeverksamhet i den aktuella fiskezonen.

2.  Ett fartyg från tredjeland som har tillstånd att fiska i unionens vatten ska till kommissionen eller till det organ som kommissionen utser och, i tillämpliga fall till kustmedlemsstaten, skicka in de uppgifter som unionsfartygen är skyldiga att skicka till flaggmedlemsstaten i enlighet med förordning (EG) nr 1224/2009.

3.  Kommissionen, eller det organ som kommissionen utser, ska skicka in de uppgifter som avses i punkt 2 till kustmedlemsstaten.

4.  Ett fartyg från tredjeland som har tillstånd att fiska i unionens vatten ska på begäran till kommissionen eller till det organ som kommissionen utser skicka in de observatörsrapporter som tagits fram inom ramen för tillämpliga observatörsprogram.

5.  Kustmedlemsstaten ska registrera alla överträdelser som begås av fiskefartyg från tredjeland samt de sanktioner som tillämpas, i det nationella överträdelseregister som föreskrivs i artikel 93 i förordning (EG) nr 1224/2009.

6.  Kommissionen ska skicka den information som avses i punkt 5 till tredjelandet för att säkerställa att tredjelandet vidtar lämpliga åtgärder.

Punkt 1 ska inte påverka samråd som hålls mellan unionen och tredjeländer. För detta ändamål ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 44 med avseende på att med unionslagstiftningen införliva resultaten av samråden om tillträdesfrågor med tredjeländer.

AVDELNING IV

Uppgifter och information

Artikel 39

Unionens register över fisketillstånd

1.  Kommissionen ska inrätta och föra ett elektroniskt unionsregister över fisketillstånd, vilket ska inbegripa alla fisketillstånd som beviljats enligt avdelningarna II och III och bestå av en offentlig del och en säker del. Registret ska användas för följande ändamål:

(a)  För registrering av all information enligt bilagorna 1 och 2 som anges i bilagan och för att visa status för varje fisketillstånd i realtid.

(b)  För uppgifts- och informationsutbyte mellan kommissionen och medlemsstaterna.

(c)  För förvaltning av fiskeflottorna för hållbarhetsändamål.

2.  Registrets förteckning över fisketillstånd ska vara offentlig och innehålla följande uppgifter:

(a)  Fartygets namn och flaggstat samt dess CFR- och IMO-nummer om detta krävs i unionslagstiftningen.

(aa)   Fartygsägarens och den verkliga ägarens namn, stad och hemvistland.

(b)  Typ av tillstånd, inklusive fiskemöjligheter.

(c)  Uppgift om under vilken tid och i vilken zon fiskeverksamheten tillåts (start- och slutdatum, fiskezon).

3.  Medlemsstaten ska använda registret för att skicka in fisketillstånd till kommissionen och för att aktualisera uppgifterna i enlighet med artiklarna 12, 19, 23 och 27. [Ändr. 69]

Artikel 40

Tekniska krav

Informationsutbytet enligt avdelningarna II, III och IV ska göras elektroniskt. Kommissionen får anta genomförandeakter med bestämmelser om tekniska krav för registrering och överföring av de uppgifter som avses i de avdelningarna, samt uppgifternas format, utan att detta påverkar bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG(18). Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 45.2.

För att ta i bruk ett fisketillståndsregister för unionen och göra det möjligt för medlemsstaterna att efterleva de tekniska kraven för överföring ska kommissionen bistå de berörda medlemsstaterna med tekniskt stöd. För detta syfte ska kommissionen stödja de nationella myndigheterna i samband med överföringen av nödvändiga uppgifter som verksamhetsutövarna ska tillhandahålla för varje typ av tillstånd, och senast den … [sex månader efter det att denna förordning har trätt i kraft] utveckla en it-applikation för medlemsstaterna så att de automatiskt och i realtid kan överföra uppgifter om tillståndsansökningar och fartygens egenskaper till unionens fisketillståndsregister. [Ändr. 70]

När det gäller tekniskt och finansiellt stöd till informationsöverföring kan medlemsstaterna få finansiellt stöd från Europeiska havs- och fiskerifonden i enlighet med artikel 76.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014(19). [Ändr. 71]

Artikel 41

Tillgång till information

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 110 i förordning (EG) nr 1224/2009 ska medlemsstaterna och kommissionen bevilja de relevanta behöriga administrativa tjänstegrenar som är involverade i förvaltningen av fiskeflottor tillträde till den säkra delen av unionens fisketillståndsregister enligt artikel 39.

Artikel 42

Uppgiftshantering, skydd av personuppgifter och sekretess

De uppgifter som erhålls inom ramen för denna förordning ska hanteras i enlighet med artiklarna 109, 110, 111 och 113 i förordning (EG) nr 1224/2009, förordning (EG) nr 45/2001 och direktiv 95/46/EG och nationella genomförandeföreskrifter.

Artikel 43

Relationer med tredje länder och regionala fiskeriförvaltningsorganisationer

1.  När en medlemsstat får information från ett tredjeland eller en regional fiskeriförvaltningsorganisation som är relevant för tillämpningen av denna förordning, ska medlemsstaten vidarebefordra den informationen till övriga berörda medlemsstater och till kommissionen eller till det av kommissionen utsedda organet, under förutsättning att bilaterala avtal med det berörda tredjelandet eller den regionala fiskeriförvaltningsorganisationens regler tillåter detta.

2.  Kommissionen, eller det organ som kommissionen utser, får inom ramen för fiskavtal som ingås mellan unionen och tredjeländer, inom ramen för regionala fiskeriförvaltningsorganisationer eller liknande fiskeriorganisationer i vilka kommissionen är avtalsslutande part eller samarbetande icke-avtalsslutande samarbetande part, överföra relevant information om bristande efterlevnad av reglerna i denna förordning eller allvarliga överträdelser av det slag som avses i artikel 42.1 a i förordning (EG) nr 1005/2008 och i artikel 90.1 förordning (EG) nr 1224/2009 till andra avtalsslutande parter till avtalen och organisationerna i fråga, på villkor att den medlemsstat som lämnade ut informationen samtycker och att förordning (EG) nr 45/2001 efterlevs. [Ändr. 72]

AVDELNING V

Förfaranden, delegering och genomförandebestämmelser

Artikel 44

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 5.2 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med [dagen för denna förordnings ikraftträdande]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av femårsperioden. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 73]

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 5.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

3a.  Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.  En delegerad akt som antas enligt artikel 5.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 45

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av kommittén för fiske och vattenbruk som inrättas enligt artikel 47 i grundförordningen. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 jämförd med artikel 5 i den förordningen tillämpas.

AVDELNING VI

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 46

Upphävande

1.  Förordning (EG) nr 1006/2008 ska upphöra att gälla.

2.  Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen.

Artikel 47

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i … den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

Bilaga 1

Förteckning över den information som ska lämnas in för att ett fisketillstånd ska kunna utfärdas

* Obligatoriska uppgifter (punkterna 22–25 och 28–48 behöver inte fyllas i om uppgifterna kan hämtas automatiskt från unionens flottregister med hjälp av CFR- eller IMO-numret)

I

SÖKANDE

1

Den ekonomiska aktörens namn*

2

E-postadress*

3

Adress

4

Faxnummer

5

Skatteregistreringsnummer (SIRET, NIF…)*

6

Telefonnummer

7

Ombudets namn (enligt protokollets bestämmelser)*

8

E-postadress*

9

Adress

10

Faxnummer

11

Telefonnummer

12

Organisation eller ombud som företräder verksamhetsutövaren*

13

E-postadress*

14

Adress

15

Faxnummer

16

Telefonnummer

17

Befälhavarens(befälhavarnas) namn*

18

E-postadress*

19

Nationalitet*

20

Faxnummer

21

Telefonnummer

II

IDENTIFIERINGSUPPGIFTER FÖR FARTYGET, TEKNISKA EGENSKAPER OCH UTRUSTNING

22

Fartygets namn*

23

Flaggstat*

24

Datum då den nuvarande flaggen började gälla*

25

Distriktsbeteckning*

26

IMO-nummer (UVI-nummer)*

27

CFR-nummer*

28

Internationell radioanropssignal (IRCS)*

29

Anropsfrekvens*

30

Nummer till satellittelefon

31

MMSI*

32

Byggår och byggort*

33

Tidigare flagg och datum då flaggen började användas (i tillämpliga fall)*

34

Skrovets material: Stål/trä/polyester/annat*

35

VMS-sändare*

36

Modell*

37

Serienummer*

38

Mjukvaruversion*

39

Satellitoperatör*

40

Tillverkare av VMS-systemet (namn)

41

Fartygets totallängd*

42

Fartygets bredd*

43

Djupgående*

44

Tonnage (bruttoton)*

45

Huvudmaskinstyrka (kW)*

46

Typ av maskin

47

Märke

48

Serienummer för maskinen*

III

FISKEKATEGORI FÖR VILKEN FISKETILLSTÅND ANSÖKS

49

FAO-kod för fartygstypen*

50

FAO-kod för redskapstypen*

53

FAO-kod för fiskeområdena*

54

FAO:s eller kuststatens fiskesektioner*

55

Landningshamn(ar)

56

Omlastningshamn(ar)

57

FAO-kod eller fiskekategori (SFPA) för målarterna*

58

Begärd tillståndsperiod (start- och slutdatum)

59

Registernummer hos den regionala fiskeriförvaltningsorganisationen* (om känt)

60

Datum för införande i den regionala fiskeriförvaltningsorganisationens register* (om känt)

61

Maximal besättning*:

62

Från [PARTNERLAND]:

63

Från AVS-staterna:

64

Metod för att bevara/bearbeta fisk ombord*: Färsk fisk/Kylning/Frysning/Fiskmjöl/Fiskolja/Fileing

65

Förteckning över stödfartyg: /IMO-nummer/CFR-nummer

IV

BEFRAKTNING

66

Fartyg som omfattas av ett befraktningsavtal*: Ja/Nej

67

Typ av befraktningsavtal

68

Befraktningsperiod (start- och slutdatum)*

69

Fiskemöjligheter (ton) som tilldelats det befraktade fartyget*

70

Tredjeland som beviljat fiskemöjligheter för det befraktade fartyget*

Bilagor (bifoga förteckning över bilagorna): [Ändr. 74]

Bilaga 2

Förteckning över den information som ska lämnas avseende ett fartyg som fungerar som stödfartyg till ett fiskefartyg enligt bilaga 1

* Obligatoriska uppgifter (punkterna 22–25 och 28–48 behöver inte fyllas i om uppgifterna kan hämtas automatiskt från unionens flottregister med hjälp av CFR- eller IMO-numret)

I

VERKSAMHETSUTÖVARE FÖR STÖDFARTYGET

1

Den ekonomiska aktörens namn*

2

E-postadress*

3

Adress

4

Faxnummer

5

Skatteregistreringsnummer (SIRET, NIF…)*

6

Telefonnummer

7

Ombudets namn (enligt protokollets bestämmelser)*

8

E-postadress*

9

Adress

10

Faxnummer

11

Telefonnummer

12

Organisation eller ombud som företräder verksamhetsutövaren*

13

E-postadress*

14

Adress

15

Faxnummer

16

Telefonnummer

17

Befälhavarens(befälhavarnas) namn*

18

E-postadress*

19

Nationalitet*

20

Faxnummer

21

Telefonnummer

II

IDENTIFIERINGSUPPGIFTER FÖR STÖDFARTYGET, TEKNISKA EGENSKAPER OCH UTRUSTNING

22

Fartygets namn*

23

Flaggstat*

24

Datum då den nuvarande flaggen började gälla*

25

Distriktsbeteckning*

26

IMO-nummer (UVI-nummer)*

27

CFR-nummer (för unionsfartyg, om känt)*

28

Internationell radioanropssignal (IRCS)*

29

Anropsfrekvens*

30

Nummer till satellittelefon

31

MMSI*

32

Byggår och byggort*

33

Tidigare flagg och datum då flaggen började användas (i tillämpliga fall)*

34

Skrovets material: Stål/trä/polyester/annat

35

VMS-sändare

36

Modell

37

Serienummer

38

Mjukvaruversion

39

Satellitoperatör

40

Tillverkare av VMS-systemet (namn)

41

Fartygets totallängd

42

Fartygets bredd

43

Djupgående

44

Tonnage (bruttoton)

45

Maskinstyrka för huvudmotorn (kW):

47

Typ av maskin

48

Märke

49

Serienummer för maskinen

III

INFORMATION OM TILLÅTEN FISKEVERKSAMHET

50

FAO-kod för fiskeområdena

51

FAO:s fiskesektioner

52

FAO-kos för målarterna

53

Registernummer hos den regionala fiskeriförvaltningsorganisationen*

54

Datum för införande i den regionala fiskeriförvaltningsorganisationens register*

Bilagor (bifoga förteckning över bilagorna): [Ändr. 75]

Bilaga

Förteckning över den information som ska tillhandahållas för att ett fisketillstånd ska kunna utfärdas

* Obligatoriska uppgifter (punkterna 22–25 och 28–48 behöver inte fyllas i om uppgifterna automatiskt kan hämtas från registret över unionens fiskeflotta med hjälp av CFR- eller IMO-numret)

I

SÖKANDE

1

Fartygsidentifiering (IMO-nummer, CFR-nummer osv.)

2

Fartygets namn

3

Den ekonomiska aktörens namn*

4

E-postadress*

5

Adress

6

Faxnummer

7

Skatteregistreringsnummer (SIRET, NIF…)*

8

Telefon

9

Ägarens namn

10

E-postadress*

11

Adress

12

Faxnummer

13

Telefon

14

Namn på den organisation eller det ombud som företräder den ekonomiska aktören*

15

E-postadress*

16

Adress

17

Faxnummer

18

Telefon

19

Befälhavarnas namn

20

E-postadress*

21

Nationalitet*

22

Faxnummer

23

Telefon

II

FISKEKATEGORI FÖR VILKEN FISKETILLSTÅND ANSÖKS

 

Typ av tillstånd (fiskeriavtal, direkttillstånd, regional fiskeriförvaltningsorganisation, fritt hav, befraktning, stödfartyg)

24

FAO-kod för fartygstypen*

25

FAO-kod för redskapstypen*

26

FAO-kod för fiskeområdena*

27

FAO-kod eller fiskekategori för målarterna (hållbart fiskepartnerskapsavtal)*

28

Begärd tillståndsperiod (start- och slutdatum)

29

Registernummer hos den regionala fiskeriförvaltningsorganisationen* (om känt)

30

Förteckning över stödfartyg: namn/IMO-nummer/CFR-nummer

III

BEFRAKTNING

31

Fartyg som omfattas av ett befraktningsavtal*: Ja/Nej

32

Typ av befraktningsavtal

33

Befraktningsperiod (start- och slutdatum)*

34

Fiskemöjligheter (ton) som tilldelats det befraktade fartyget*

35

Tredjeland som beviljat fiskemöjligheter för det befraktade fartyget*

[Ändr. 76]

(1) EUT C 303, 19.8.2016, s. 116.
(2)EUT C 303, 19.8.2016, s. 116.
(3)EUT C , , s. .
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 2 februari 2017 och rådets beslut av den ... .
(5)Rådets förordning (EG) nr 1006/2008 av den 29 september 2008 om tillstånd till fiskeverksamhet för gemenskapens fiskefartyg i vatten utanför gemenskapens vatten och om tillträde för fartyg från tredjeland till gemenskapens vatten, om ändring av förordningarna (EEG) nr 2847/93 och (EG) nr 1627/94 och om upphävande av förordning (EG) nr 3317/94 (EUT L 286, 29.10.2008, s. 33).
(6)Rådets beslut 98/392/EG av den 23 mars 1998 om Europeiska gemenskapens ingående av Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 och avtalet av den 28 juli 1994 om genomförande av del XI i denna konvention (EGT L 179, 23.6.1998, s. 1).
(7)Rådets beslut 98/414/EG av den 8 juni 1998 om Europeiska gemenskapens ratifikation av avtalet om genomförande av bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd (EGT L 189, 3.7.1998, s. 14).
(8)Rådets beslut 96/428/EG av den 25 juni 1996 om gemenskapens godtagande av avtalet om att främja fiskefartygens iakttagande av internationella bevarande- och förvaltningsåtgärder på det fria havet (EGT L 177, 16.7.1996, s. 24).
(9)Förenta nationernas generalförsamlings resolution A/Res/66/288 av den 27 juli 2012 om resultaten från konferensen Rio +20, med titeln The Future We Want.
(10)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken (EUT L 354, 28.12.2013, s. 22).
(11)Rådets förordning (EG) nr 1005/2008 av den 29 september 2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1936/2001 och (EG) nr 601/2004 samt om upphävande av förordningarna (EG) nr 1093/94 och (EG) nr 1447/1999 (EUT L 286, 29.10.2008, s. 1).
(12)Rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006 (EUT L 343, 22.12.2009, s. 1).
(13)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).
(14)Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).
(15) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(16)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(17) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1026/2012 av den 25 oktober 2012 om vissa åtgärder i syfte att bevara fiskbestånd i fråga om länder som tillåter ohållbart fiske (EUT L 316, 14.11.2012, s. 34).
(18)Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire) (EUT L 108, 25.4.2007, s. 1).
(19) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 av den 15 maj 2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2328/2003, (EG) nr 861/2006, (EG) nr 1198/2006 och (EG) nr 791/2007 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1255/2011 (EUT L 149, 20.5.2014, s. 1).


Tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering eller är undantagna från detta krav (Georgien) ***I
PDF 238kWORD 42k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 2 februari 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (Georgien) (COM(2016)0142 – C8-0113/2016 – 2016/0075(COD))
P8_TA(2017)0016A8-0260/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0142),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 77.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0113/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 december 2016 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A8‑0260/2016).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 2 februari 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om ändring av förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (Georgien)

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2017/372.)


Kris avseende rättsstatsprincipen i Demokratiska republiken Kongo och i Gabon
PDF 174kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 2 februari 2017 om krisen för rättsstatsprincipen i Demokratiska republiken Kongo och i Gabon (2017/2510(RSP))
P8_TA(2017)0017RC-B8-0120/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Demokratiska republiken Kongo,

–  med beaktande av uttalandena från EU:s delegation till Demokratiska republiken Kongo om människorättssituationen i landet,

–  med beaktande av de politiska överenskommelser som nåddes i Demokratiska republiken Kongo den 18 oktober 2016 och den 31 december 2016,

–  med beaktande av uttalandet av den 18 december 2016 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, om misslyckandet att nå en överenskommelse i Demokratiska republiken Kongo,

–  med beaktande av uttalandet av den 23 november 2016 från vice ordförandens/den höga representantens talesperson om pågående politiska ansträngningar i Demokratiska republiken Kongo,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 23 maj 2016 och den 17 oktober 2016 om Demokratiska republiken Kongo,

–  med beaktande av EU:s lokala uttalanden av den 2 augusti 2016 och den 24 augusti 2016 om valprocessen i Demokratiska republiken Kongo, efter att den nationella dialogen i landet inletts,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner om Demokratiska republiken Kongo, särskilt resolution 2293 (2016) om förnyande av sanktionssystemet för Demokratiska republiken Kongo och av expertgruppens mandat, samt resolution 2277 (2016) om förnyande av mandatet för FN:s stabiliseringsuppdrag i Demokratiska republiken Kongo (Monusco),

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds pressmeddelanden av den 15 juli 2016 och den 21 september 2016 om situationen i Demokratiska republiken Kongo,

–  med beaktande av årsrapporten från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, som offentliggjordes den 27 juli 2015, om människorättssituationen i Demokratiska republiken Kongo,

–  med beaktande av rapporten av den 9 mars 2016 från FN:s generalsekreterare om FN:s stabiliseringsuppdrag i Demokratiska republiken Kongo och om genomförandet av ramen för fred, säkerhet och samarbete för Demokratiska republiken Kongo och regionen,

–  med beaktande av de gemensamma pressmeddelandena av den 16 februari 2016 och den 5 juni 2016 från Afrikanska unionen, Förenta nationerna, Europeiska unionen och Internationella organisationen för frankofoni om behovet av en inkluderande politisk dialog i Demokratiska republiken Kongo, och deras löfte att stödja de kongolesiska aktörerna i arbetet med att befästa demokratin i landet,

–  med beaktande av ramavtalet för fred, säkerhet och samarbete för Demokratiska republiken Kongo och regionen, som undertecknades i Addis Abeba i februari 2013,

–  med beaktande av slutrapporten från Europeiska unionens valobservatörsuppdrag (EOM),

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 24 september 2016 från vice ordföranden/den höga representanten och kommissionsledamoten med ansvar för internationellt samarbete och utveckling, Neven Mimica, efter tillkännagivandet från Gabons författningsdomstol av det officiella resultatet av presidentvalet,

–  med beaktande av uttalandet av den 11 september 2016 från vice ordförandens/den höga representantens talesperson om Gabon,

–  med beaktande av det pressmeddelande som utfärdades av Afrikanska unionen den 1 september 2016 med ett fördömande av våldet i samband med den konflikt som uppstod efter valet i Gabon och en begäran om en fredlig lösning på konflikten,

–  med beaktande av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2014, som antogs av Europeiska unionens råd den 22 juni 2015,

–  med beaktande av det nationella vägledande programmet inom elfte Europeiska utvecklingsfonden 2014–2020, som prioriterar en förstärkning av demokrati, samhällsstyrning och rättsstatsprincipen,

–  med beaktande av de resolutioner som antogs av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen den 18 maj 2011, om utmaningar för demokratin i framtiden och respekten för den konstitutionella ordningen i AVS- och EU-länderna, och den 27 november 2013 om respekten för rättsstatsprincipen och rollen för ett opartiskt och oberoende rättsväsen,

–  med beaktande av det samförståndsavtal som undertecknats av Republiken Gabon och Europeiska unionen om EU:s valobservatörsuppdrag (EOM),

–  med beaktande av Demokratiska republiken Kongos och Gabons konstitutioner,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter från juni 1981,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning,

–  med beaktande av Afrikanska unionens förklaring om principerna för demokratiska val i Afrika (2002),

–  med beaktande av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av Cotonouavtalet,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Rättsstatsprincipen, ansvarsskyldighet, respekt för mänskliga rättigheter och fria och rättvisa val utgör oumbärliga inslag i en fungerande demokrati. Dessa principer har satts på spel i vissa länder i Afrika söder om Sahara, särskilt Demokratiska republiken Kongo och Gabon, vilket gör att dessa länder har hamnat i en lång period av politisk instabilitet och våld.

B.  Nyligen utropades Gabons avgående president Ali Bongo, som har suttit vid makten sedan fadern, Omar Bongo, dog 2009, till vinnare i presidentvalet 2016. Internationella observatörer, särskilt EU EOM, kunde fastställa tydliga avvikelser i sammanställningen av resultatet.

C.  Jean Ping, hans huvudmotståndare, ifrågasatte och fördömde omedelbart resultatet. Ett överklagande med åberopande av oriktigheter i samband med valet och med en begäran om omräkning lämnades in till författningsdomstolen, som slutligen bekräftade resultatet. Prövningen av överklagandet har dock inte undanröjt alla tvivel kring resultatet av presidentvalet.

D.  Demokratiska republiken Kongos president, Joseph Kabila, som suttit vid makten sedan 2001, har fördröjt valet och håller sig kvar vid makten efter att hans konstitutionsenliga ämbetsperiod löpt ut. Detta har orsakat politiska spänningar, oroligheter och våld i landet av sällan skådat slag.

E.  Våldet eskalerade då president Kabilas ämbetsperiod löpte ut, och minst 40 människor dog i sammandrabbningar mellan demonstranter och säkerhetsstyrkor. Enligt FN har 107 personer skadats eller misshandlats och över 460 personer gripits.

F.  Den 18 oktober 2016 undertecknades ett avtal mellan president Kabila och en del av oppositionen om att senarelägga presidentvalet till april 2018. Den 31 december 2016, efter månader av förhandlingar, nådde parterna i avtalet från den 18 oktober 2016 en övergripande och omfattande politisk överenskommelse. Denna överenskommelse innebär det första fredliga maktskiftet i landet sedan 1960, inrättandet av en övergångsregering för nationell enhet, anordnandet av val i slutet av 2017 och president Kabilas avgång.

G.  I båda länder utbröt gatudemonstrationer, vilka slogs ned brutalt och flera människor dog. Myndigheterna har slagit till mot medlemmar av oppositionen och det civila samhället som motsätter sig den styrande makten. Människorättsgrupper rapporterar hela tiden om den försämrade situationen för de mänskliga rättigheterna och för yttrande- och mötesfriheten, med bland annat övervåld mot fredliga demonstranter, godtyckliga gripanden och frihetsberövanden och politiskt motiverade rättegångar.

H.  Situationen för mediefriheten har allvarligt försämrats, och den inskränks genom ständiga hot mot och angrepp på journalister. Medieföretag och radiostationer har stängts av myndigheterna, och internet och sociala nätverk har belagts med begränsningar.

I.  Ett av demokratins kännetecken är respekten för den konstitution som ligger till grund för staten, institutionerna och rättsstatsprincipen. Om presidentvalen i dessa länder hade genomförts på ett fredligt, fritt och rättvist sätt skulle de i hög grad ha bidragit till att åstadkomma demokratiska framsteg och maktväxlingar i den centralafrikanska regionen.

J.  Det nationella vägledande programmet inom elfte Europeiska utvecklingsfonden 2014–2020 prioriterar en förstärkning av demokrati, samhällsstyrning och rättsstatsprincipen. Både EU och afrikanska partner har ett starkt gemensamt intresse av att demokratin fortsätter att utvecklas och av att en väl fungerande konstitutionalism upprättas.

1.  Europaparlamentet beklagar djupt förlusten av människoliv i samband med de senaste månadernas demonstrationer i de båda länderna och uttrycker sitt djupaste deltagande med offrens anhöriga och Demokratiska republiken Kongos och Gabons folk.

2.  Europaparlamentet är djupt oroad över den alltmer instabila situationen i de båda länderna. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna, och framför allt presidenterna, att leva upp till sina internationella skyldigheter, att garantera mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, och att utöva sin styrande makt med strikt respekt för rättsstatsprincipen.

3.  Europaparlamentet fördömer med kraft alla våldshandlingar i Gabon och Demokratiska republiken Kongo, kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, godtyckliga gripanden och olagliga frihetsberövanden, den politiska skrämseltaktiken mot det civila samhället och medlemmar av oppositionen och kränkningar av pressfriheten och yttrandefriheten i samband med presidentvalen. Parlamentet vill att inskränkningarna av media hävs och att alla politiska fångar friges.

Gabon

4.  Europaparlamentet anser att det officiella resultatet av presidentvalet är icke-transparent och mycket tveksamt, vilket medför ett ifrågasättande av president Bongos legitimitet. Parlamentet beklagar djupt att det överklagandeförfarande som ledde till att Ali Bongo utropades till vinnare i valet genomfördes utan insyn, och att författningsdomstolen inte tog vederbörlig hänsyn till de oriktigheter som konstaterats i vissa provinser, särskilt i Haut-Ogooué, Ali Bongos högborg. Parlamentet beklagar att författningsdomstolen vägrade att räkna om och jämföra röstsedlarna innan de förstördes.

5.  Europaparlamentet är djupt oroat över den politiska krisen i Gabon och det tilltagande våldet mellan demonstranter och säkerhetsstyrkor efter tillkännagivandet av resultatet av presidentvalet 2016.

6.  Europaparlamentet fördömer i skarpa ordalag trakasserierna och hoten mot medlemmar i Europeiska unionens EOM och de attacker där dess neutralitet och transparens ifrågasätts. Parlamentet beklagar djupt att EU EOM, trots det samförståndsavtal som undertecknats med den gabonesiska regeringen, endast gavs begränsat tillträde till de centraliserade rösträkningarna i de lokala valkommittéerna och vid den nationella valkommissionens (Cenap) huvudkontor och att detta hindrade EU EOM från att övervaka viktiga delar av presidentvalsprocessen.

7.  Europaparlamentet noterar att inledandet av en nationell dialog har planerats, på förslag av Ali Bongo. Parlamentet uttrycker reservationer när det gäller trovärdigheten och relevansen i en sådan process. Parlamentet påpekar att den ledande oppositionsföreträdaren, Jean Ping, vägrar att delta och har inlett och avslutat en egen nationell dialog.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Gabons regering att genomföra en grundlig och skyndsam reform av valförfarandet, med hänsyn till rekommendationerna från EU EOM, för att förbättra det, skapa full insyn och göra det trovärdigt. Parlamentet betonar att myndigheterna i Gabon måste garantera ett fullständigt och uppriktigt samarbete med alla relevanta nationella och internationella aktörer i syfte att säkerställa att det kommande parlamentsvalet är fullkomligt transparent och rättvist och hålls under fria, demokratiska, inkluderande och fredliga förhållanden.

9.  Europaparlamentet efterfrågar en oberoende och objektiv utredning av det valrelaterade våldet och av anklagelserna om allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, och understryker att alla ansvariga måste ställas inför rätta. Parlamentet uppmanar dessutom EU att i samarbete med FN och Afrikanska unionen fortsätta att noga övervaka den allmänna situationen i Gabon och att rapportera alla fall av kränkningar av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Parlamentet noterar begärandena om en preliminär utredning vid Internationella brottmålsdomstolen (ICC) av våldsamheterna efter valet.

10.  Europaparlamentet uppmanar rådet att inleda en samrådsprocess enligt artikel 96 i Cotonouavtalet så fort den intensifierade politiska dialogen inte går framåt. Parlamentet uppmanar rådet att, om ingen överenskommelse kan nås inom samrådsprocessen, överväga att införa riktade sanktioner mot dem som är ansvariga för våldsamheterna och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna efter valet, och för undergrävandet av den demokratiska processen i landet.

Demokratiska republiken Kongo

11.  Europaparlamentet beklagar djupt att den kongolesiska regeringen inte har klarat av att hålla presidentvalet inom den tidsgräns som fastställs i konstitutionen. Parlamentet upprepar sitt krav på att alla nödvändiga åtgärder måste tas för att skapa ett klimat som leder till att fria, rättvisa och trovärdiga val hålls senast i december 2017, helt i överensstämmelse med Kongos konstitution och Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning.

12.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla politiska aktörer att delta i en fredlig och konstruktiv dialog, att förhindra att den aktuella politiska krisen fördjupas och att avstå från ytterligare våld och provokationer.

13.  Europaparlamentet välkomnar de ansträngningar som den nationella katolska biskopskonferensen (CENCO) har gjort för att skapa en bredare samsyn om en politisk övergång. Parlamentet noterar den överenskommelse som ingicks i slutet av december 2016 om att neka president Kabila en tredje ämbetsperiod som president och att begära att val ska äga rum före utgången av 2017. Parlamentet påminner alla parter om att de förbundit sig vid denna överenskommelse, och uppmanar dem därför att genomföra alla delar av den och att så snart som möjligt bestämma en konkret valkalender för nästa val. Parlamentet påminner dem om att mycket står på spel om de misslyckas med att uppnå ett lyckat resultat.

14.  Europaparlamentet uppmanar den kongolesiska regeringen att omedelbart ta itu med olösta frågor kring tidsplaneringen av valkalendern, valbudgeten och uppdateringen av röstlängderna för att möjliggöra fria, rättvisa och öppna val. Parlamentet påminner om att den oberoende nationella valkommittén bör vara en opartisk och inkluderande institution med tillräckliga resurser för att möjliggöra en heltäckande och öppen process.

15.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja ett genomförande av överenskommelsen och valprocessen, och uppmanar alla internationella aktörer att ge Demokratiska republiken Kongo omfattande politiskt, ekonomiskt, tekniskt och logistiskt stöd inför det val som enligt planerna ska äga rum senast i december 2017. Parlamentet efterlyser transparens i EU:s och dess medlemsstaters ekonomiska stöd till de kongolesiska valen.

16.  Europaparlamentet yrkar på en fullständig, grundlig och transparent utredning av de påstådda människorättskränkningarna i samband med protesterna, så att de ansvariga kan identifieras och ställas till svars.

17.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av EU:s riktade sanktioner, inklusive reseförbud och frysning av tillgångar, mot dem som bär ansvaret för de våldsamma tillslagen och undergrävandet av den demokratiska processen i Demokratiska republiken Kongo. Parlamentet uppmanar rådet att överväga att förlänga dessa restriktiva åtgärder i händelse av ytterligare våldsamheter, enligt Cotonuavtalet.

o
o   o

18.  Europaparlamentet uppmanar FN:s råd för mänskliga rättigheter att utreda de allvarliga människorättsbrott som har begåtts i de båda länderna under den senaste tiden.

19.  Europaparlamentet uppmanar de kongolesiska och gabonesiska myndigheterna att så snart som möjligt ratificera den afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning.

20.  Europaparlamentet uppmanar EU:s delegation att använda alla lämpliga verktyg och instrument för att stödja människorättsförsvarare och rörelser som arbetar för demokrati, och att föra en intensiv politisk dialog med myndigheterna, såsom fastslås i artikel 8 i Cotonouavtalet.

21.  Europaparlamentet uppmanar dessutom EU och AVS-länderna att, i samarbete med FN och Afrikanska unionen, fortsätta att noga övervaka den allmänna situationen i de båda länderna.

22.  Europaparlamentet betonar att situationen i Gabon och Demokratiska republiken Kongo utgör ett allvarligt hot mot stabiliteten i den centralafrikanska regionen som helhet. Parlamentet upprepar sitt stöd till Afrikanska unionen i dess avgörande roll för att förhindra en politisk kris i regionen samt all ytterligare destabilisering i området kring de stora sjöarna.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Afrikanska unionen, presidenterna, premiärministrarna och parlamenten i Demokratiska republiken Kongo och Gabon, FN:s generalsekreterare, FN:s råd för mänskliga rättigheter samt den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen.


Genomförandet av Erasmus+
PDF 420kWORD 66k
Europaparlamentets resolution av den 2 februari 2017 om genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av ”Erasmus+”: Unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott och om upphävande av besluten nr 1719/2006/EG, nr 1720/2006/EG och nr 1298/2008/EG (2015/2327(INI))
P8_TA(2017)0018A8-0389/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av artiklarna 165 och 166 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 14,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av "Erasmus+": Unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott och om upphävande av besluten nr 1719/2006/EG, nr 1720/2006/EG och nr 1298/2008/EG(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/962/EG av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande(2),

–  med beaktande av rådets resolution av den 27 november 2009 om förnyade ramar för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (2010–2018)(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2010 om att främja ungdomens tillträde till arbetsmarknaden och stärka den rättsliga ställningen för praktikanter och lärlingar(4),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 19 november 2010 om utbildning för hållbar utveckling,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Utveckling av idrottens europeiska dimension av den 18 januari 2011(COM(2011)0012),

–  med beaktande av sin resolution Unga på väg: en ram för att förbättra de europeiska utbildningssystemen av den 12 maj 2011(5),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Stöd till tillväxt och sysselsättning - en agenda för modernisering av Europas system för högre utbildning av den 20 september 2011 (COM(2011)0567),

–  med beaktande av rådets resolution av den 28 november 2011 om en förnyad europeisk agenda för vuxenlärande(6),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 28 och 29 november 2011 om ett riktmärke för rörlighet i utbildningssyfte(7),

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande(8),

–  med beaktande av 2012 års gemensamma rapport från rådet och kommissionen om genomförandet av den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020) – Allmän och yrkesinriktad utbildning för ett smart och hållbart Europa för alla(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 oktober 2013 om en ny syn på utbildning(10),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20 maj 2014 om effektiv lärarutbildning,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20 maj 2014 om kvalitetssäkring inom utbildningen,

–  med beaktande av förklaringen om att främja medborgarskap och de gemensamma värdena frihet, tolerans och icke-diskriminering genom utbildning (Parisförklaringen), som antogs vid det informella mötet med EU:s utbildningsministrar den 17 mars 2015,

–  med beaktande av sin resolution av den 8 september 2015 om främjande av ungt företagande genom utbildning och yrkesutbildning(11),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Utkast till rådets och kommissionens gemensamma rapport 2015 om genomförandet av de förnyade ramarna för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (2010–2018) av den 15 september 2015 (COM(2015)0429),

–  med beaktande av 2015 års gemensamma rapport från rådet och kommissionen om genomförandet av den strategiska ramen för ett europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020) Nya prioriteringar för det europeiska utbildningssamarbetet(12),

–  med beaktande av rådets slutsatser om förskoleverksamhetens och den primära utbildningens roll när det gäller att främja kreativitet, innovation och digital kompetens(13),

–  med beaktande av rådets slutsatser om att minska andelen elever som lämnar skolan i förtid och främja framgång i skolan(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om EU-kunskap i skolan(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om Erasmus+ och andra verktyg för att främja rörligheten inom yrkesutbildningen – en strategi för livslångt lärande(16),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 30 maj 2016 om uppbyggande av mediekompetens och kritiskt tänkande genom utbildning,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 30 maj 2016 om ungdomssektorns roll i ett integrerat och sektorsövergripande tillvägagångssätt för att förebygga och bekämpa våldsinriktad radikalisering bland ungdomar,

–  med beaktande av kommissionens meddelande En ny kompetensagenda för Europa av den 10 juni 2016 (COM(2016)0381),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 juni 2016 om uppföljningen av den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020)(17),

–  med beaktade av artikel 52 i sin arbetsordning samt artikel 1.1 e i, och bilaga 3 till, talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0389/2016) och av följande skäl:

A.  Erasmus+ är ett av de mest framgångsrika unionsprogrammen och det främsta verktyget för att stödja verksamhet på området utbildning och yrkesutbildning, ungdom och idrott, och är utformat för att förbättra karriärmöjligheterna för unga och göra det möjligt för deltagarna att skapa ett socialt nätverk. Programmet har under perioden 2014–2020 gett mer än fyra miljoner européer möjlighet att studera, utbilda sig och syssla med frivilligarbete i ett annat land.

B.  Kommissionen har visat flexibilitet och vidtagit innovativa åtgärder för att fokusera på nya utmaningar, t.ex. ett förslag för flyktingar, och för att främja medborgerliga värderingar inom ramen för Erasmus+-incitament för en mer aktiv och deltagarbaserad interkulturell dialog.

C.  Programmets stora bildande, samhälleliga, politiska och ekonomiska relevans återspeglas i budgetökningen på 40 % för programperioden och i åtagandegraden för budgeten som har nått nästan 100 % på grund av ett stort antal ansökningar.

D.  Ännu finns inte alla relevanta data för en fullt kvantitativ och kvalitativ analys av genomförandet tillgängliga, och det är därför alltför tidigt att göra en kvalitativ utvärdering av programmet.

E.  Resultaten från undersökningen 2014 om effekterna av Erasmus (Erasmus Impact Study)(18)visar att de som har studerat utomlands eller gjort utlandspraktik har dubbelt så stor chans att hitta arbete jämfört med andra som saknar liknande erfarenhet, att 85 % av Erasmusstudenterna studerar utomlands eller gör utlandspraktik för att förbättra sin anställbarhet utomlands, att arbetslösheten bland dem som har studerat utomlands eller gjort utlandspraktik är 23 % lägre fem år efter examen. Undersökningen visar också att 64 % av arbetsgivarna uppger att internationell erfarenhet är viktig för rekrytering (jämfört med endast 37 % 2006) och att högskoleutbildade med internationell bakgrund ges större yrkesmässigt ansvar. En av tre Erasmuspraktikanter erbjuds arbete på det företag där de har gjort praktik. Nästan en av tio Erasmuspraktikanter som gjort praktiktjänstgöring har startat eget företag, och tre av fyra planerar eller kan tänka sig att göra det.

Huvudsakliga slutsatser

1.  Europaparlamentet påpekar att Erasmus+ är EU:s flaggskeppsprogram för rörlighet och utbildning och att det har fått en 40-procentig budgetökning jämfört med perioden 2007–2013 på grund av de positiva resultaten och den stora efterfrågan.

2.  Europaparlamentet konstaterar att en bred majoritet av de nationella kontoren väntar sig att Erasmus+-programmets mål inom området utbildning, yrkesutbildning och ungdom ska nås.

3.  Europaparlamentet anser att Erasmus+ fyller en viktig funktion för att främja en europeisk identitet och europeisk integration, solidaritet, inkluderande och hållbar tillväxt, kvalitativ sysselsättning, konkurrenskraft, social sammanhållning och rörlighet för unga arbetstagare genom att på ett positivt sätt bidra till förbättrade europeiska utbildningssystem, livslångt lärande, ett aktivt europeiskt medborgarskap och bättre möjligheter till anställning, genom att ge européer en möjlighet att förvärva övergripande och överförbara personliga och yrkesmässiga färdigheter och kompetenser via studier, praktik och arbetslivserfarenhet utomlands samt frivilligarbete, och genom att erbjuda enskilda personer chansen att leva mer självständigt, bli mer flexibla och nå personlig utveckling.

4.  Europaparlamentet betonar att även om det övergripande programmet är synligare än föregångaren saknar de olika sektorsspecifika programmen fortfarande synlighet. De olika sektorernas särskilda karaktär och särdrag måste beaktas under genomförandet av programmet.

5.  Europaparlamentet betonar att sektorsspecifika format såsom Grundtvig-workshoppar och nationella ungdomsinitiativ som är öppna för informella grupper bör återinföras och att transnationella ungdomsinitiativ bör blir mer lättillgängliga. Parlamentet föreslår att programmets resultat ska maximeras med nya stödberättigade insatser, t.ex. genom att införa ungdomsutbyten i stor omfattning baserat på strukturen för den omfattande europeiska volontärtjänsten inom ramen för nyckelåtgärd 1.

6.  Europaparlamentet betonar att det är programmets ungdomskapitel som påverkas mest av de europeiska medborgarnas ökade intresse för Erasmus+. Parlamentet noterar att för närvarande rör 36 % av alla ansökningar till Erasmus+ ungdomsområdet, vilket är en ökning på 60 % av ansökningarna mellan 2014 och 2016.

7.  Europaparlamentet bekräftar vikten av EU:s strukturerade ungdomsdialog, en deltagarbaserad process som ger ungdomar och ungdomsorganisationer möjlighet att involveras i och påverka EU:s ungdomspolitik, och välkomnar programmets stöd till processen genom stödet till de nationella arbetsgrupperna och projekten för strukturerad dialog inom ramen för nyckelåtgärd 3. Den europeiska volontärtjänsten är ett sätt för ungdomar att intensivt förvärva kunskaper och erfarenheter och kräver ramar av hög kvalitet. Tillgången till Erasmus+-programmet bör fortsättningsvis vara förbehållet civilsamhället.

8.  Europaparlamentet konstaterar att aktörer på alla nivåer uppger att de första två och ett halvt åren av programmets genomförande har varit svåra och utmanande, men att förbättringar har gjorts under tiden, även om förenklingar via ”samma modell för alla”-principen i många fall har fått motsatt effekt. Färre byråkratiska hinder skulle leda till ett bredare och mer lättillgängligt program. Därför bör mer göras för att minska byråkratin under hela projektcykeln och anpassa kostnaderna till budgeten eller projekttypen. Parlamentet uppmanar samtidigt kommissionen att stärka dialogen med arbetsmarknadens parter, de lokala myndigheterna och civilsamhället för att säkerställa största möjliga tillgång till programmet. Det är beklagligt att den omfattande byråkratin hindrar mindre organisationer från att få medel från Erasmus+. Parlamentet anser att byråkratin och rapporteringskraven bör förenklas.

9.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte tillhandahåller några uppgifter om beviljade projekts beskaffenhet. Att analysera varje projekts beskaffenhet och offentliggöra resultaten är en självklar åtgärd som kommissionen borde vidta, vilket kan bidra till en högre andel beviljade ansökningar.

10.  Europaparlamentet betonar att målet om enklare, användarvänligare och flexiblare genomförande ännu inte har nåtts. Parlamentet beklagar i detta sammanhang den fortsatta bristen på tydlighet och den ojämna detaljnivån i programhandledningen samt de alltför komplicerade ansökningsformulären som avsevärt missgynnar mindre, oerfarna och icke-professionella sökande. Det är nödvändigt att genomföra förbättringar i programmet så att det blir mer användarvänligt, samtidigt som man tar hänsyn till vikten av att skilja mellan olika sektorer och grupper av stödmottagare. Det är beklagligt att de långa betalningsperioderna inom Erasmus+ påverkar de mindre organisationernas möjligheter att söka bidrag.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avsevärt förenkla ansökningsförfarandet, att göra om programhandledningen och göra den mer användarvänlig och sektorsspecifik genom att samla all relevant information för varje programsektor i ett kapitel, att offentliggöra ansökningsformulären på alla officiella språk samtidigt som programhandledningen och i god tid före sista inlämningsdag samt att tydligt ange vilka handlingar som krävs i varje skede. Den finansiella delen i e-formuläret behöver förtydligas och förenklas. En samordnad och konsekvent bedömning med stöd av oberoende experter är nödvändig för bedömningen av ansökningarna.

12.  Europaparlamentet framhåller vikten av tydliga läranderesultat och specifika arbetsbeskrivningar för den arbetslivserfarenhet utomlands som Erasmus+ kan erbjuda personer i yrkesutbildning, praktikanter, lärlingar och frivilligarbetare. Parlamentet understryker att förberedelsen av kandidaterna innan de åker utomlands utgör en integrerad del av verksamheten och måste inbegripa yrkesvägledning, språkkurser och kurser i social och kulturell integration, inklusive interkulturell kommunikation som ska främja människors samhällsengagemang och förbättra deras arbets- och levnadsvillkor. Parlamentet anser, med beaktande av hur viktig flerspråkigheten är för att förbättra unga människors anställbarhet, att ökade ansträngningar krävs för att främja och stödja flerspråkighet i programmet Erasmus+. Parlamentet välkomnar det faktum att kunskaper i främmande språk bland deltagare i Erasmus+-projekt kommer att stärkas, bland annat grannspråk som kan öka rörligheten och anställbarheten på gränsöverskridande arbetsmarknader. Parlamentet anser att språkkurser för blivande deltagare i rörlighetsprogrammen kan ges i samarbete med utbildningsanstalterna och värdföretagen och anpassas till deltagarnas studier eller praktik.

13.  Europaparlamentet påminner om att trots att programmet fått en betydande övergripande budgetökning är bara en begränsad ökning avsatt i den fleråriga budgetramen för den första hälften av programperioden, vilket tyvärr har lett till avslag för många bra projekt och därmed till en låg beviljandegrad och stor missnöjdhet bland sökande.

14.  Europaparlamentet välkomnar att tillgängliga medel för Erasmus+-programmet för 2017 har ökat med 300 miljoner euro jämfört med 2016. Parlamentet betonar vidare att dessa medel måste användas delvis till att förbättra programmets svaga delar och huvudsakligen till att öka antalet framgångsrika kvalitetsprojekt.

15.  Europaparlamentet erkänner att investeringarna från EU-budgeten inom ramen för Erasmus+ bidrar väsentligt till kompetenshöjning, anställbarhet och en minskad risk för långtidsarbetslöshet bland unga i Europa samt till aktivt medborgarskap och social integrering av unga människor.

16.  Europaparlamentet hoppas att ökningen på 12,7 % i den totala budgeten 2017 jämfört med 2016 och ytterligare årliga ökningar under de återstående programåren kommer att leda till bättre resultat och större nöjdhet bland sökande. Parlamentet förväntar sig att kommissionen förverkligar sin avsikt att tilldela ytterligare 200 miljoner euro under den återstående programperioden, även om en ännu större budgetsatsning behövs för att täcka efterfrågan i underfinansierade sektorer, som för tillfället med råge överskrider tillgängliga medel. Parlamentet konstaterar att 48 % av de nationella kontoren rapporterar att programmens åtgärder är underfinansierade.

17.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att analysera vilka av programmets nyckelåtgärder och sektorer som förefaller underfinansierade, såsom strategiska partnerskap under nyckelåtgärd 2, vuxenutbildning, ungdom, skolutbildning, yrkesutbildning och högre utbildning samt vilka som skulle få störst nytta av budgetökningen. Parlamentet betonar att kontinuerlig övervakning av programmet behövs för att fastställa vilka de områdena och sektorerna är, i syfte att vidta korrigerande åtgärder så snart som möjligt. Parlamentet betonar att man måste säkerställa tillräcklig finansiering för rörlighet och fästa särskild vikt vid att öka rörligheten för underrepresenterade grupper. Särskilda budgetposter är nödvändiga på grund av sektorsspecifika behov. Budgeten bör uteslutande användas inom ramarna för programmets bestämmelser.

18.  Europaparlamentet betonar att virtuella medel är ett sätt att förmedla och ta till vara resultat, men att personliga kontakter och verksamheter där man träffas personligen spelar en mycket viktig roll för att ett projekt och det övergripande programmet ska lyckas. I informationskampanjerna i medlemsstaterna bör det även ingå seminarier och aktiviteter där man kan träffa de potentiella deltagarna personligen.

19.  Europaparlamentet betonar också att ett väsentligt inslag för alla deltagare i Erasmus+ är utvecklingen av språkkunskaper. Parlamentet välkomnar därför de nätbaserade språkverktyg som kommissionen erbjuder, men påpekar att en åtföljande (nationell, regional, lokal) ram måste införas för att göra rörlighet till en framgång, särskilt för elever i skolåldern och studerande inom yrkesutbildning samt för personal, som ska hjälpa dem att integrera sig i olika miljöer.

20.  Europaparlamentet påpekar att det för närvarande endast är 1 % av ungdomarna i arbetsplatsförlagd utbildning, inklusive lärlingar, som deltar i rörlighetsprogram under sin utbildning. Parlamentet anser det absolut nödvändigt att skapa förutsättningar för att utveckla lärlingars rörlighet inom EU, för att ge dem samma möjligheter som studerande i högre utbildning och därmed nå målen i kampen mot arbetslösheten, särskilt bland unga.

21.  Europaparlamentet betonar vikten av informell och icke-formell utbildning, ungdomsledare, deltagande i idrott och frivilligarbete i Erasmus+-programmet för att stimulera utvecklingen av medborgerliga, sociala och interkulturella färdigheter, främja social delaktighet och aktivt medborgarskap bland ungdomar och bidra till utvecklingen av deras mänskliga och sociala kapital.

22.  Europaparlamentet betonar att Erasmus och Leonardo huvudsakligen riktade sig till unga med högre kompetensnivå och med fler möjligheter att komma in på arbetsmarknaden, och inte nådde ut till de mest utsatta grupperna. Parlamentet uppmärksammar EU-målet att minska antalet elever som lämnar skolan i förtid och fattigdom. Parlamentet betonar att medlemsstaterna då de genomför Erasmus+ bör rikta in sig särskilt på elever som slutar skolan i förtid, en högriskgrupp när det gäller fattigdom och arbetslöshet. Parlamentet betonar att program för elever som slutar skolan i förtid inte kan utgöras av standardprogrammen för yrkesutbildning eller utbyte, utan bör inriktas på deras specifika behov, på enkelt tillträde och okomplicerad finansiering parallellt med informella eller icke-formella lärandemiljöer.

23.  Europaparlamentet noterar de nya utmaningar som samhället står inför och det arbetsinnehåll som ständigt utvecklas. Parlamentet erinrar om att programmet Erasmus+ också förbereder ungdomar för arbetsmarknaden och anser att övergången från yrkeskompetens till mjuka färdigheter bör ges särskild uppmärksamhet, och att man bör främja förvärv av breda och överförbara färdigheter och kompetenser, såsom företagande, IKT-kompetens, kreativt tänkande, problemlösning och en innovativ anda, självförtroende, anpassningsförmåga, teambyggande, projektledning, riskbedömning och risktagande liksom sociala och medborgerliga färdigheter som är högst relevanta på arbetsmarknaden. Parlamentet anser att detta också bör inkludera välbefinnande i arbetet, en bra balans mellan arbetsliv och privatliv samt integrering av utsatta grupper på arbetsmarknaden och i samhället.

24.  Europaparlamentet noterar att garantimöjligheten för studielån sjösattes först i februari 2015 efter undertecknandet av delegeringsavtalet med Europeiska investeringsfonden i december 2014, och att det hittills bara är fyra banker i Frankrike, Spanien och Irland som deltar i detta innovativa verktyg. Det är beklagligt att detta finansiella verktyg långt ifrån har nått de förväntade resultaten, eftersom endast 130 studenter på mastersnivå deltar för närvarande. Parlamentet efterlyser en kritisk utvärdering av garantimöjligheten för studielån där man granskar syftet och tillgängligheten i hela EU, och uppmanar med eftertryck kommissionen att i samråd med parlamentet föreslå en strategi för omfördelning av den del av budgeten som troligen inte kommer att användas före 2020. Parlamentet betonar att den sammanlagda andelen skuldsatta studerande bör övervakas för att se till att de omfattande finansiella instrumenten i programmet medför att fler personer får hjälp.

25.  Europaparlamentet beklagar att organisationer som företräder amatöridrottare, och särskilt handikappidrottare, på lokal nivå är starkt underrepresenterade som projektdeltagare i genomförandet av idrottsprojekt på gräsrotsnivå. Parlamentet välkomnar införandet av små samarbetspartnerskap med begränsade administrativa krav som en viktig åtgärd för att små idrottsorganisationer på gräsrotsnivå ska kunna delta i programmet och utvecklas. Tvärsektoriella åtgärder, i detta fall att idrott och utbildning kopplas samman mer, kan bidra till att denna brist åtgärdas. Denna praxis bör utvidgas till övriga sektorer som får projektfinansiering via Erasmus+, särskilt frivilligorganisationer.

26.  Europaparlamentet välkomnar att Erasmus+-programmet kommer att involvera samarbete och aktiviteter för gräsrotsidrott. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att förbättra tillgängligheten och deltagandet i programmet för gräsrotsaktörer såsom idrottsklubbar. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en bedömning av huruvida befintliga medel tillgängliga för idrott används effektivt och till gagn för gräsrotsidrotten och om så inte är fallet, fastställa vilka förbättringar som kan göras med fokus på gräsrotsidrott och utbildning för att förbättra synligheten, främja fysisk aktivitet och göra idrott mer tillgänglig för alla medborgare i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka en sektorsövergripande strategi för gräsrotsidrott i alla relevanta åtgärder i Erasmus+ och att samordna åtgärderna på detta område för att de ska bli effektiva och få önskad verkan.

27.  Europaparlamentet betonar mervärdet av yrkesutbildningsåtgärder inom Erasmus+ när det gäller stöd till missgynnade grupper att ta sig in på eller komma tillbaka till utbildning för att främja övergången till arbetsmarknaden.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna, inbegripet EU-organ såsom Cedefop, att förbättra kvaliteten på, tillgängligheten till och jämlikheten i fråga om tillträde till rörlighetsprogram inom yrkesutbildning, så att de kan ge ett mervärde för alla deltagare sett till kvalifikationer, erkännande och innehåll, och säkerställa att det införs kvalitetsstandarder för lärlingsutbildningar.

29.  Europaparlamentet erkänner att ett av de viktigaste målen i Erasmus+, med tanke på den höga ungdomsarbetslösheten i vissa medlemsstater, är att förbereda ungdomar för arbetsmarknaden. Parlamentet lägger samtidigt särskild vikt vid att aktiviteter utanför skolan, yrkesutbildningen och studierna är fortsatt viktiga i programmet Erasmus+.

30.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att personer med funktionsnedsättning, t.ex. hörselnedsättning, har särskilda behov och därför behöver tillräcklig finansiering och lämpligt stöd, såsom teckenspråktolkning och tillgång till mer information och ett rimligt bidrag så att de kan få tillträde till programmet Erasmus+. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sitt arbete med ytterligare insatser för att samtliga stipendieprogram inom ramen för Erasmus+ ska vara tillgängliga för personer med funktionsnedsättning utan hinder och på ett icke-diskriminerande sätt. Parlamentet anser att det vid behov vore meningsfullt att utse så kallade coacher vid de nationella kontoren med uppgift att ge råd om bästa möjliga tilldelning av medel.

31.  Europaparlamentet understryker behovet av att genom finansiering eller skattelättnader ge stöd till små och medelstora företag som erbjuder yrkesutbildning inom ramen för Erasmus+-programmet.

Rekommendationer

32.  Europaparlamentet anser att Erasmus+ är av central betydelse för att anpassa den europeiska befolkningen till livslångt lärande. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att till fullo ta till vara programmets inriktning på livslångt lärande och främja och uppmuntra sektorsövergripande samarbete under Erasmus+, som är mycket mer omfattande än under tidigare program, och att utvärdera det sektorsövergripande samarbetet i den halvtidsöversyn av programmet som ska läggas fram i slutet av 2017. De sektorsövergripande projekten och aktiviteterna visar att det finns potential att förbättra programmets resultat. Rörlighet i utbildningssyfte bör ingå i all högre utbildning och yrkesutbildning för att stärka den högre utbildningens kvalitet och yrkesutbildningssystemet, för att enskilda ska få hjälp att förbättra yrkeskompetens, färdigheter och karriärutveckling samt för att öka medvetenheten om vilka färdigheter som förvärvats under rörligheten i alla relevanta sektorer och främja kunskaperna om lärande, utbildning och ungdomsarbete. Studerande inom yrkesutbildning bör få bättre möjligheter att genomföra praktik eller en del av sina studier i grannländerna, t.ex. genom att studerande som bor kvar i hemlandet får sina resekostnader betalda.

33.  Europaparlamentet understryker att Erasmus+ är ett viktigt instrument för att förbättra kvaliteten på yrkesutbildningar i hela EU. Parlamentet framhåller att inkluderande och kvalitativ yrkesutbildning och rörlighet inom denna fyller en viktig ekonomisk och social funktion i Europa, på en snabbt föränderlig arbetsmarknad, när det gäller att ge ungdomar och vuxna den yrkesmässiga och allmänna kompetens som behövs i övergången från utbildning till arbete. Parlamentet betonar att yrkesutbildning och rörlighet inom denna bör främja lika möjligheter, icke-diskriminering och social delaktighet för alla medborgare, inklusive kvinnor som är underrepresenterade i yrkesutbildning och utsatta personer, bl.a. romer, arbetslösa ungdomar, personer med funktionsnedsättning, invånare i avlägsna områden och yttersta randområden samt migranter. Parlamentet föreslår också ett ökat fokus på lågutbildade stödmottagare för att öka deras deltagande och därmed programmens räckvidd.

34.  Europaparlamentet pekar på den fortsatta sociala selektiviteten när det gäller deltagande i rörlighetsprogram i vissa medlemsstater. Parlamentet beklagar att ojämlikheten inom och mellan medlemsstaterna försvårar tillgången till programmet eftersom den ställer hinder i vägen för sökande, särskilt studerande med lägre inkomst. En hög andel av de studerande som deltar i rörlighetsprogram får stöd från tredjeparter (familj, föräldrar, partner, närstående lokala aktörer). Många studerande som arbetar avstår från att delta i rörlighetsprogram på grund av potentiell förlorad inkomst. Att undanröja hinder för rörlighet, såsom ekonomiska hinder, och bättre erkännande av internationellt arbete och internationella studier är viktiga redskap för att uppfylla målen i nyckelåtgärd 1. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare öka det ekonomiska stödet till dem som inte kan delta på grund av ekonomiska begränsningar, och efterlyser ytterligare möjligheter att underlätta deras rörlighet för att Erasmus+ verkligen ska bli tillgängligt för alla. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa jämställdhet och lika tillgång till programmet.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att även i kristider säkerställa rörlighet i hela Europa och att behålla valmöjligheter som gör det möjligt för länder som deltar i det europeiska området för högre utbildning att få tillgång till Erasmus+-programmet.

36.  Europaparlamentet befarar fortfarande att ungdomar och allmänheten i stort främst ser Erasmus+ som ett program för högre utbildning. Parlamentet rekommenderar därför att större vikt läggs vid att höja profilen på europeisk, nationell och regional nivå inom de olika sektorer till vilka personer kan söka, inklusive grundskoleutbildning, högre utbildning, internationell högre utbildning, yrkesutbildning, vuxenutbildning, ungdom och idrott samt frivilligarbete, och att möjligheten med övergripande projekt framhålls, bland annat genom en informationskampanj och pr-verksamhet om innehållet i alla program.

37.  Europaparlamentet menar att de mångåriga varumärkesnamnen (Comenius, Erasmus, Erasmus Mundus, Leonardo da Vinci, Grundtvig och Aktiv ungdom) och deras logotyper är viktiga för att främja olika program. Erasmus+ håller på att bli det mest kända namnet, särskilt för nykomlingar. Programmet bör slå vakt om det nya namnet Erasmus+ och bör vidare använda olika metoder för att öka medvetenheten. Kommissionen bör ytterligare framhålla sambandet mellan Erasmus+ och varumärkesnamnen och mångfalden av delprogram. Erasmus+ bör läggas till de enskilda programmen (så att de heter ”Erasmus+ Comenius”, ”Erasmus+ Mundus”, ”Erasmus+ Leonardo da Vinci”, ”Erasmus+ Grundtvig” och ”Erasmus+ Aktiv ungdom”). Aktörerna uppmanas att fortsätta använda dem, särskilt i publikationer och broschyrer, för att bevara och stärka sektorsprogrammens identitet, säkra större igenkännande och förhindra förvirring bland stödmottagarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att utforma Erasmus+-handledningen med hjälp av de mångåriga varumärkesnamnen och att alltid använda dem i handledningen.

38.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att öka sina ansträngningar för ett öppet, konsultativt och transparent arbetssätt och att ytterligare öka sitt samarbete med arbetsmarknadens parter och civilsamhället (inklusive, där så är lämpligt, föräldraföreningar, studerande, lärare och skolpersonal och ungdomsorganisationer) på alla genomförandenivåer. Erasmus+-programmet bör bli ett flaggskepp för EU:s öppenhet, erkänt som sådant av medborgarna, och utvecklas mot att 100 procent av besluten och processerna blir fullt transparenta, särskilt beträffande de finansiella aspekterna. Med fullständigt transparenta beslut blir det lättare att förstå varför vissa projekt och enskilda inte har fått sina ansökningar beviljade.

39.  Europaparlamentet betonar programkommitténs viktiga roll, enligt förordning (EU) nr 1288/2013 om inrättande av Erasmus+, som en viktig aktör i genomförandet av programmet och för att främja det europeiska mervärdet genom en ökad komplementaritet och synergi mellan Erasmus+ och nationella strategier. Programkommittén bör få en starkare roll när det gäller beslut i politiska frågor. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta dela detaljerade uppgifter om fördelningen av centraliserade medel till programkommittén.

40.  Europaparlamentet understryker att IT-verktyg inte endast ska betraktas som led i ansökningsprocessen och det administrativa förfarandet, utan att de också kan tillhandahålla värdefulla möjligheter att hålla kontakt med stödmottagarna och underlätta P2P-kontakter dem emellan, vilket kan ge stöd till många andra processer, t.ex. återkoppling från stödmottagarna, ömsesidiga mentorskap och ökad synlighet för programmet.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa ett regelbundet informationsutbyte och ett gott samarbete mellan nationella myndigheter, genomförandeorganen och civilsamhällesorganisationer på europeisk nivå och de nationella organen om både decentraliserade och centraliserade åtgärdsprogram. Parlamentet uppmanar de nationella kontoren att tillhandahålla all nödvändig information på sina hemsidor i samma format och om möjligt med samma innehåll.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen liksom generaldirektoratet för utbildning och kultur (GD EAC) och genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur (Eacea) att underlätta ytterligare främjande av decentraliserade åtgärder såsom nyckelåtgärd 2, genom att föreslå tillräcklig finansiering som står i proportion till åtgärderna.

43.  Europaparlamentet uppmuntrar till ett bättre samarbete mellan de nationella kontoren och Eacea för att stödja centraliserade åtgärder i Erasmus+-programmet, tillhandahålla det stöd som krävs, öka kunskapen om programmet, ge potentiella sökande mer information om programmet och utbyta feedback om hur genomförandet kan förbättras. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med de nationella kontoren utarbeta europeiska genomföranderiktlinjer för de nationella kontoren. Parlamentet efterlyser underlättade kontakter mellan kommissionen, de nationella kontoren, programmets stödmottagare, företrädare för organisationer i det civila samhället och Eacea genom att utveckla en kommunikationsplattform för utbyte av information och bästa praxis, där samtliga berörda aktörer kan få information av god kvalitet samt dela med sig av sina erfarenheter och förslag på förbättringar av programmet. Parlamentet betonar behovet av att engagera berörda aktörer och stödmottagare i programkommitténs möten. Parlamentet framhåller att detta, i överensstämmelse med förordning (EU) nr 1288/2013, skulle kunna underlättas genom inrättande av ständiga underskott, där företrädare för berörda aktörer och stödmottagare, nationella kontor för specifika sektorer, ledamöter av Europaparlamentet och företrädare från medlemsstaterna deltar.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över betalningsvillkoren till nationella kontor, sista datum för ansökningar och godkännandeperioder, och att anpassa dem. Parlamentet påpekar att de nationella kontoren bör ges större flexibilitet när det gäller mobilitetsstipendier och administrativa kostnader för att perioderna utomlands ska kunna förlängas. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att ge de nationella kontoren mer flexibilitet att flytta medel inom nyckelåtgärder för att täcka eventuella finansieringsgap baserat på stödmottagarnas behov. Parlamentet föreslår att de nationella kontoren ska vara ansvariga för detta eftersom de känner till eventuella finansieringsgap i respektive land. Parlamentet konstaterar att ökad flexibilitet medför ett behov av övervakning och transparens.

45.  Europaparlamentet uttrycker oro över det minskade antalet sammanslagna projekt inom Leonardo och efterlyser ökat beslutsutrymme för de nationella kontoren vad gäller storleken på stödet för administrativa utgifter så att de bättre kan beakta nationella olikheter såsom det varvade systemet.

46.  Europaparlamentet uttrycker oro över de nationella kontorens svårigheter att tolka och tillämpa programreglerna och påminner om att 82 % av budgeten för Erasmus+ förvaltas inom ramen för decentraliserade åtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att harmonisera definitionerna och förbättra riktlinjerna för decentraliserade åtgärder och att se till att programreglerna tillämpas på ett enhetligt sätt av alla nationella kontor med respekt för gemensamma kvalitetsstandarder, projektutvärdering och administrativa förfaranden så att ett enhetligt och konsekvent genomförande av Erasmus+-programmet och ett bästa resultat för EU:s budget kan garanteras och felkvoter undvikas.

47.  Europaparlamentet anser att de nationella kontorens resultat regelbundet bör utvärderas och förbättras för att garantera att EU-finansierade åtgärder ger resultat. Deltagarfrekvensen samt deltagarnas och partnernas erfarenhet bör vara viktigast i detta sammanhang.

48.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen ska anpassa sin organisationsstruktur till programstrukturen.

49.  Europaparlamentet kräver ytterligare förbättring av relevanta it-verktyg och att fokus hellre ska ligga på effektivisering, användarvänlighet och bättre kopplingar mellan de olika verktygen snarare än utveckling av nya. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att unga föredrar att kommunicera på internet med hjälp av bl.a. nya it-verktyg. Parlamentet understryker att it-teknik kan spela en viktig roll för att öka programmets synlighet.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidareutveckla plattformarna eTwinning, School Education Gateway, Open Education Europe, Epale, Europeiska ungdomsportalen och VALOR IT för att göra dem attraktivare och användarvänligare. Parlamentet uppmanar kommissionen att infoga en utvärdering av plattformarna i halvtidsöversynen av Erasmus+, som ska läggas fram i slutet av 2017.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att optimera prestanda och användarvänlighet hos it-verktygen, t.ex. rörlighetsverktyget (Mobility Tool), eller andra it-stödplattformar, t.ex. webbplattformen för vuxenutbildning i Europa (Epale), för att programmets stödmottagare ska dra största möjliga nytta av sina erfarenheter, samt att främja gränsöverskridande samarbete och utbyte av bästa praxis.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka skolutbildningsdelen i programmet och möjligheterna till rörlighet för eleverna, förenkla finansierings- och förvaltningsförfaranden för skolor och leverantörer av icke-formell utbildning, och därmed utnyttja det allmänna syftet med Erasmus+ att främja gränsöverskridande samarbete, och för att uppmuntra leverantörer av icke-formell utbildning att ingå partnerskap med skolor. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att stärka utvecklingsrutinerna för ungdomsarbete och icke-formell utbildning genom att stödja ungdomsorganisationer och övriga anordnare av ungdomsarbete samt att fortsätta stödja ungdomspartnerskapet mellan Europeiska unionen och Europarådet

53.  Europaparlamentet välkomnar att två typer av strategiska partnerskap införs som ett viktigt och positivt första steg för att öka mindre organisationers chanser att delta i programmet eftersom de ofta har svårt att uppfylla kraven och därför diskrimineras, vilket skadar programmets rykte och genomslagskraft. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra förbättringar som gör programmet attraktivare för att säkerställa att fler mindre organisationer inkluderas i programmets verksamhet med det slutliga målet att öka deras andel i programmet, med hänsyn till kvalitetskraven. Parlamentet välkomnar de europeiska riktlinjerna för genomförande och en mer utförlig webbplats för de vanligaste frågorna där svaren om urvalskriterier kan harmoniseras och utvalda projekt kan visas upp för att förtydliga urvalet och bättre stödja mindre organisationer. Parlamentet betonar behovet av att involvera olika deltagande organisationer i programmets verksamhet.

54.  Europaparlamentet rekommenderar att stödbeloppen i sektorn för skolsamarbete minskas och antalet stödprojekt istället ökas, för att ge direktstöd till skolutbyten och därmed möjliggöra fler personliga möten mellan människor med olika kulturella och språkliga bakgrunder. Parlamentet understryker betydelsen av personliga möten med människor med olika kulturella bakgrunder med tanke på främjandet av en europeisk identitet och den grundläggande idén om europeisk integration, och man bör sträva efter att låta så många som möjligt delta, vilket borde målet för alla program. Parlamentet välkomnar i detta avseende de förbättringar som redan har gjorts, men förväntar sig att reglerna blir mer flexibla som en del i de nationella kontorens och kommissionens strategiska partnerskap.

55.  Europaparlamentet anser, med beaktande av hur viktig flerspråkighet är för att förbättra unga människors anställbarhet(19), att mer behöver göras för att främja och stödja flerspråkighet i programmet Erasmus+.

56.  Europaparlamentet noterar i samband med de nya samhällsutmaningarna att man behöver förstärka en europeisk strategi för att möta gemensamma europeiska utmaningar genom att stödja de storskaliga innovativa projekt inom utbildnings- och ungdomsområdet som genomförs av det europeiska civilsamhällets nätverk. Parlamentet påpekar att detta kan ske genom att en del av den totala finansieringen från Erasmus+ för nyckelåtgärder 2 fördelas till Samarbete för innovation och utbyte av god praxis på området utbildning, yrkesutbildning och ungdom i de centraliserade åtgärderna.

57.  Europaparlamentet konstaterar att 75 % av de nationella kontoren rapporterade en hög administrativ börda, vilket minskar EU-budgetens investeringskapacitet och riskerar att direkt påverka stödmottagarna. Parlamentet uppmanar DG EAC och Eacea att förbättra genomförandet, särskilt i ansökningsförfarandet.

58.  Europaparlamentet välkomnar att systemet med kostnad per enhet införs i programmet för att minska den administrativa bördan. Parlamentet välkomnar också de anpassningar som kommissionen gjort 2016 och som den planerar för 2017. Parlamentet konstaterar att vissa medlemsstater, på grund av regleringskrav, inte tillämpar detta system eller anser att kostnadsnivåerna inte motsvarar de verkliga kostnaderna. Det är nödvändigt att ytterligare öka nivån för kostnaden per enhet så att projektdeltagarna får tillräckligt ekonomiskt stöd, och så att deltagare och organisationer från perifera områden och gränsregioner inte missgynnas av systemet med kostnad per enhet. Det stora personliga engagemang som många frivilligarbetare och lärare samt övriga sökande uppvisar bör belönas på lämpligt sätt. Parlamentet efterlyser ett (åter)införande av finansiering av projektinitiering för kontakter med potentiella samarbetspartner eller förberedande möten, eller t.ex. ett tillräckligt stort bidrag som ska täcka dessa kostnader. Insyn och öppenhet på detta område är en viktig del i öppenhetskraven och målen för hela Erasmus+-programmet.

59.  Europaparlamentet välkomnar den förenkling som skett genom stöd i form av schablonmässiga och fasta belopp. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att hitta sätt att ytterligare förbättra det komplicerade administrativa förfarandet för de sökande i programmets olika sektorer. Parlamentet är bekymrat över att de nationella kontoren rapporterar en högre revisionsbörda.

60.  Europaparlamentet noterar behovet av att stärka det operativa stödet till de europeiska nätverken i nyckelåtgärd 3 Stöd till politiska reformer för att så långt som möjligt främja och sprida de möjligheter som Erasmus+ erbjuder.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta lämpliga åtgärder för att frivilligarbete ska kunna räknas som eget bidrag till projektets budget eftersom det underlättar deltagandet för mindre organisationer, särskilt inom idrott, med tanke på att Erasmus+ gör det möjligt att erkänna tid som läggs på frivilligarbete som medfinansiering i form av naturabidrag, och att denna möjlighet ingår i kommissionens förslag till riktlinjer för finansiering. Parlamentet betonar att det frivilliga bidraget måste erkännas och synliggöras, med tanke på dess speciella betydelse för programmet, förutsatt att det övervakas för att frivilligarbete ska komplettera, men inte ersätta investeringar i offentliga resurser.

62.  Europaparlamentet erkänner det ekonomiska och sociala värdet av frivilligarbete, och uppmanar kommissionen att bättre stödja frivilligorganisationer i alla åtgärder inom programmet.

63.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att inrätta en europeisk solidaritetskår. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att engagera frivilligorganisationer i utvecklingen av detta nya initiativ för att säkerställa ett mervärde när det gäller att stärka frivilligarbetet i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en budgetsatsning för att inkludera detta nya initiativ utan att underfinansiera andra befintliga och prioriterade program, och man bör undersöka möjligheten att integrera det i europeiska volontärtjänsten för att stärka frivilligarbetet i EU utan att låta initiativ och program överlappa varandra.

64.  Europaparlamentet framhåller att frivilligarbete är ett uttryck för solidaritet, frihet och ansvar som bidrar till att stärka ett aktivt medborgarskap och den personliga utvecklingen. Frivilligarbete är också ett viktigt verktyg för social delaktighet och sammanhållning, liksom utbildning och dialog mellan kulturer, samtidigt som det på ett betydelsefullt sätt bidrar till att sprida europeiska värden. Den europeiska volontärtjänsten bör få ett erkännande för den roll den spelar i utvecklingen av färdigheter och kompetenser som kan underlätta tillgången till arbetsmarknaden för deltagarna i europeisk volontärtjänst. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att garantera anständiga arbetsvillkor för alla frivilligarbetare och att kontrollera att de avtal enligt vilka de arbetar respekteras fullt ut. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att deltagarna i europeisk volontärtjänst aldrig betraktas som eller ersätter anställda.

65.  Europaparlamentet efterlyser en så kort beslutsperiod som möjligt för att ansökningarna ska kunna bedömas på ett enhetligt och samordnat sätt, och för att tillhandahålla en transparent och begriplig motivering till de ansökningar som fått avslag så att inte de som använder sig av EU-program ska tappa motivationen.

66.  Europaparlamentet förespråkar starkt mer öppenhet i utvärderingen av ansökningar och i den kvalitativa återkopplingen till alla sökande. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkra ett effektivt system för återkoppling för att programmets stödmottagare ska kunna rapportera eventuella oriktigheter som de kanske identifierar vid genomförandet av Erasmus+-programmet. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra och öka informationsflödet mellan de europeiska institutioner som ansvarar för genomförandet av programmet och de nationella kontoren. Parlamentet uppmuntrar de nationella kontoren och Eacea att tillhandahålla utbildningsmöjligheter för utvärderare, anordna regelbundna möten med stödmottagare och besöka projekt, för att förbättra genomförandet av programmet.

67.  Europaparlamentet noterar vikten av att stärka den lokala dimensionen av den europeiska volontärtjänsten. Parlamentet föreslår att frivilligarbetare i den europeiska volontärtjänsten ska få mer stöd inte enbart före avresan, utan även vid hemkomsten, i form av efterföljande orienterings- och integrationskurser för att hjälpa dem att dela med sig av sina europeiska kunskaper och främja frivilligarbete på lokal nivå.

68.  Europaparlamentet vill se ökad effektivitet och ändamålsenlighet genom mer storskaliga projekt. Parlamentet noterar dock att balans måste uppnås mellan små och stora sökandegrupper.

69.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att harmonisera de angivna förfinansieringsnivåerna så mycket som möjligt i programmet för att ge alla stödmottagare samma fördelar och underlätta projektgenomförandet, särskilt för små organisationer. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att större institutioner inte gynnas på bekostnad av små och mindre etablerade institutioner, när det gäller sökande till programmet.

70.  Europaparlamentet noterar de regionala skillnaderna på EU-nivå och på vissa områden inom medlemsstaterna vad gäller deltagandet i åtgärder finansierade av Erasmus+. Parlamentet är oroat över att relativt få av dessa åtgärder har lyckats och att det är stora skillnader inom EU. Parlamentet efterlyser riktade och lämpliga insatser för att bredda deltagandet och nå större framgång oavsett de sökandes ursprung. Syftet med insatserna är att öronmärka en del av finansieringen till specifika åtgärder som främjar och ökar kunskapen om initiativet, i synnerhet i de regioner där tillgången till finansiering fortfarande är relativt låg.

71.  Europaparlamentet konstaterar att genomförandet av Erasmus+ i EU:s regioner visar att finansieringsbehoven och insatsprioriteringarna varierar, och att vissa medlemsstater därför måste ändra fokus på programinsatserna för att säkerställa att medlen används på ett kostnadseffektivt sätt.

72.  Europaparlamentet noterar de omotiverade skillnaderna mellan länder och deras fördelningsmetoder. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att undersöka konsekvenserna av sådana skillnader i ett försök att minska de socioekonomiska skillnaderna inom EU. Parlamentet efterlyser en ytterligare ökning av bidragsnivån liksom en anpassning av denna till levnadskostnaderna i värdlandet, för att uppmuntra socioekonomiskt missgynnade studerande, studerande och personal med särskilda behov samt studerande och personal från avlägsna regioner att delta.

73.  Europaparlamentet noterar att den positiva effekten av och efterfrågan på Erasmus+ rörlighetsbidrag har ökat i östra och södra Europa, vilket står i kontrast till den begränsade sammanlagda programbudgeten som leder till att många ansökningar får avslag. Parlamentet föreslår att kommissionen trappar upp sina insatser för att främja rörlighet från västra till östra Europa.

74.  Europaparlamentet beklagar att den ökande ojämlikheten inom och mellan medlemsstater och den höga ungdomsarbetslösheten i EU försvårar tillträdet till programmet eftersom den skapar hinder för rörlighet för sökande från låginkomstregioner som drabbats hårdare av den ekonomiska krisen och nedskärningarna. Parlamentet framhåller att programmet Erasmus+ och yrkesutbildningar även måste finnas i EU:s perifera regioner och gränsregioner. Parlamentet ser mycket positivt på att tillgång och lika möjligheter erbjuds invånare i dessa områden, som ett sätt att minska ungdomsarbetslösheten och bidra till ekonomisk återhämtning.

75.  Europaparlamentet betonar att bidrag för att stödja rörlighet för enskilda inom Erasmus+-programmet bör undantas från beskattning och sociala avgifter.

76.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna att projekt och rörlighet, som involverar personer med särskilda behov och personer från missgynnade miljöer, är av särskild art. Det bör göras mer för att främja möjligheterna för personer med särskilda behov och personer från missgynnade miljöer, inklusive flyktingar, att delta i programmet och deras tillgång till programmet bör underlättas.

77.  Europaparlamentet betonar att även om framsteg har gjorts när det gäller erkännande av studietid, poäng, färdigheter och kompetens som förvärvats utomlands genom icke-formellt och informellt lärande, kvarstår dessa utmaningar. Erkännande av internationella kvalifikationer är väsentligt för rörlighet och ligger till grund för ytterligare samarbete inom det europeiska området för högre utbildning. Det är viktigt att fullt ut utnyttja alla EU:s verktyg för validering av kunskaper, färdigheter och kompetenser som är väsentliga för erkännandet av kvalifikationer.

78.  Europaparlamentet understryker att antalet studieperioder som slutförts utomlands inom ramen för Erasmus har ökat konstant sedan 2008, trots den ekonomiska, finansiella och sociala krisen. Parlamentet uppmärksammar att samtidigt har antalet personer som gör utlandspraktik ökat exponentiellt. Parlamentet drar slutsatsen att ungdomar uppenbarligen ser praktik som ett utmärkt tillfälle att förbättra sin anställbarhet. Parlamentet rekommenderar kommissionen, de nationella kontoren, organisatörerna och institutionerna att ha denna utveckling i åtanke.

79.  Europaparlamentet betonar att tack vare den europeiska referensramen för kvalifikationer(20) har tydliga förbättringar gjorts av systemen för validering och erkännande av examensbevis, kvalifikationer, studiemeriter, certifikat om färdigheter, ackreditering av kompetens inom utbildning och yrkesutbildning, men att det fortfarande finns problem. Parlamentet betonar vikten av att säkerställa att de kompetenser och kvalifikationer som utvecklas under erfarenheten av internationell rörlighet oavsett form – formell lärandemiljö, arbetsplatsförlagd praktik eller frivilligarbete och ungdomsverksamhet – vederbörligen dokumenteras, valideras, erkänns och görs jämförbara i det inhemska systemet. Parlamentet uppmanar kommissionen att reformera och arbeta för att utveckla den europeiska referensramen för kvalifikationer från den nuvarande rekommendationen till ett starkare instrument som stöder fri rörlighet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att systematisk använda och ytterligare utveckla befintliga europeiska instrument, exempelvis Europass, ungdomspasset och Ecvet. Parlamentet uppmuntrar utvecklingen av gemensamma kvalifikationer inom yrkesutbildningen som kan garantera ett internationellt erkännande av kvalifikationer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullständigt och i tid genomföra rådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande.

80.  Europaparlamentet understryker att icke-formell vuxenutbildning främjar grundläggande färdigheter och mjuka kompetenser, såsom social och medborgerlig kompetens, som är relevanta för arbetsmarknaden samt för välbefinnandet i arbetet och för en god balans mellan arbetsliv och privatliv. Parlamentet påpekar att icke-formell vuxenutbildning spelar en avgörande roll när det gäller att nå ut till missgynnade grupper i samhället och hjälpa dem att utveckla färdigheter som hjälper dem att komma in på arbetsmarknaden och hitta ett varaktigt arbete av god kvalitet, eller till att förbättra deras sysselsättningssituation, och som bidrar till ett mer demokratiskt Europa.

81.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja yrkesutbildningsprogrammen och påpekar att praktiksystemen är utbildningsmöjligheter som inte ersätter heltidstjänster och att de ska garantera anständiga arbetsvillkor och skälig ersättningsnivå för lärlingar. De arbetsuppgifter som en av programmets stödmottagare ska utföra ska inte vara sådana som en anställd normalt utför.

82.  Europaparlamentet noterar det mer krävande genomförandearbetet för de nationella kontoren enligt det nuvarande programmet. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att de nationella kontoren får tillräckliga resurser och nödvändigt stöd för att på så sätt möjliggöra ett effektivare programgenomförande och så att de kan gripa sig an utmaningarna till följd av budgetökningen.

83.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka de nationella kontorens kvalitetskriterier vid projektutvärderingar och utbyte av bästa praxis i detta avseende. Parlamentet uppmuntrar till utbildningsprogram för utvärderare så att de kan fortsätta utvecklas, särskilt i samband med sektorsövergripande projekt, och så att de kan ge alla sökande kvalitativ återkoppling, för att främja uppfyllandet av målen i framtida projekt och förbättra framtida sökandes resultat.

84.  Europaparlamentet anser att kvalitativ bedömning bör vara lika viktigt som kvantitativ bedömning. Parlamentet efterlyser att den senare utarbetas inom ramen för Erasmus+.

85.  Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att validera och erkänna formellt och icke-formellt lärande och lärlingsutbildning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge unga lärlingar bättre information om de möjligheter som erbjuds och bättre stöd åt de utbildningscentrum som önskar ansluta sig till programmet Erasmus+, men att också vidta kompletterande åtgärder då det handlar om erfarenhet av gränsöverskridande rörlighet i grannländer för att hjälpa lärlingar med bostad och transport.

86.  Europaparlamentet uppmanar till större rörlighet inom utbildning, lärlingsprogram och praktikperioder inom programmen för ungdomsgaranti och ungdomssysselsättningsinitiativ, i syfte att försöka minska den höga ungdomsarbetslösheten och de geografiska obalanserna inom EU.

87.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kartlägga det nuvarande ojämna deltagandet från yrkesutbildningsinstitutionernas sida i EU:s rörlighetsprogram i länderna och regionerna i syfte att minska skillnaderna. Det kan ske genom bättre samarbete och informationsutbyte mellan de nationella kontoren för Erasmus+, stöd till yrkesutbildningsinstitutioners teamwork genom att erfarna yrkesutbildningsinstitutioner sammankopplas med andra institutioner, stödåtgärder och specifika förslag till institutionerna och förbättring av redan befintlig stödsystem för institutionerna.

88.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, för att främja rörlighet för lärare, föreläsare och icke-akademisk personal, bekräfta deras deltagande i rörlighetsprogram som en viktig del i deras yrkesutveckling, och om möjligt införa ett belöningssystem kopplat till deltagande i rörlighetsprogram, t.ex. i form av ekonomiska förmåner eller minskad arbetsbörda.

89.  Europaparlamentet uppmanar de nationella kontoren att säkerställa fullständig öppenhet vid bedömningen av projekt genom att offentliggöra förteckningen över utvalda projekt, tillsammans med pågående utveckling och tilldelat finansiellt stöd.

90.  Europaparlamentet uppmuntrar till att man i nyckelåtgärd 1 fortsätter med bäst fungerande praxis från Comenius, t.ex. främjande av skolklassutbyten och möjligheten för skolpersonal att ansöka enskilt om mobilitetsstipendium enligt nyckelåtgärd 1.

91.  Europaparlamentet noterar att trots den höga kvaliteten på projekt i nyckelåtgärd 2 har många av dem fått avslag på grund av begränsade medel. Kommissionen uppmuntras att märka dessa projekt för att hjälpa dem att locka till sig investeringar från andra källor. Medlemsstaterna uppmuntras att bekräfta de projekt som har valts ut genom att ge dem företräde när det gäller tillgång till offentliga medel för genomförandet, om sådana medel finns tillgängliga.

92.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att fortsätta ansträngningarna att finna en lösning på finansieringsproblemen för europeiska organisationer baserade i Bryssel, för att främja deras bidrag till utvecklingen av EU-politik på området utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott.

93.  Europaparlamentet noterar de nationella kontorens utmaningar i samband med genomförandet av nyckelåtgärd 1 Internationell studierörlighet. De nationella kontoren bör ges större flexibilitet att fördela resurser från vissa länder och regioner till andra i syfte att uppfylla de högre utbildningsanstalternas prioriteringar.

94.  Europaparlamentet noterar det minskade antalet enskilda deltagare i rörlighetsprogrammen utanför Erasmus+ till följd av de europeiska högre utbildningsanstalternas förmånsbehandling av ett institutionaliserat rörlighetssystem Parlamentet uppmuntrar kommissionen och de nationella myndigheterna att förnya enskilda kandidaters möjligheter att delta i rörlighet.

95.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att stärka yrkesutbildningssystemet genom att marknadsföra Leonardo da Vinci-delprogram bland nya organisationer och mindre institutioner, och att dessutom tillhandahålla hjälp med att söka lämplig finansiering genom ytterligare vägledning, nätbaserad utbildning och personligt stöd vid utformningen av kvalitativa ansökningar om finansiering genom kontakt med de nationella kontoren för Erasmus+-programmet.

96.  Europaparlamentet uppmuntrar till främjande av det europeiska området för högre utbildning världen över och också framhållande världen över av enskildas kunskaper genom att alla relevanta aktörer (medlemsstaterna, de högre utbildningsanstalterna, sammanslutningar för högre utbildning) stimuleras att göra Erasmus Mundus gemensamma masterexamina attraktiva för högre utbildningsanstalter och potentiella sökande.

97.  Europaparlamentet föreslår att de nationella kontoren involveras mer i utvecklingspolitiken för utbildning, ungdom och idrott genom att förbindelserna mellan kommissionen, medlemsstaterna och de nationella kontoren stärks.

Nästa programperiod

98.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina insatser för att förenkla förfarandena och minska den stora administrativa bördan för studerande, institutioner och för de värdföretag som är involverade i Erasmus+-projekt, särskilt för dem som inte i tillräcklig grad utnyttjar denna möjlighet för att förbättra och underlätta lika tillgång, förfaranden för registrering, validering och erkännande. Parlamentet anser att informationen om programmet måste tillhandahållas på EU:s samtliga officiella språk för att öka deltagandet. Parlamentet uppmanar kommissionen och de nationella kontoren att standardisera tillträdeskriterierna för att programmet ska bli tillgängligt för så många sökande som möjligt.

99.  Europaparlamentet föreslår att man inte prioriterar ytterligare harmonisering och stora förändringar i programmet, utan i stället tryggar och konsoliderar de resultat som uppnåtts och att förbättringar vid behov görs successivt.

100.  Europaparlamentet rekommenderar att den icke-formella utbildningens betydelse och synlighet bör ökas för både ungdomssysselsättningen och vuxenutbildningen i Erasmus+, eftersom icke-formell utbildning är viktig i samband med unionsmedborgarskapet och främjandet av demokrati och utbildning baserat på värderingar. Programmet förknippas dock ofta enbart med formell utbildning på grund av namnet.

101.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att involvera relevanta aktörer i arbetet med nästa programperiod och införandet av möjliga förbättringar, för att säkerställa programmets fortsatta framgång och mervärde.

102.  Europaparlamentet rekommenderar att Erasmus+ vidareutvecklar den sektorsövergripande rörligheten i nyckelåtgärd 1 för enskilda, så att studerande, pedagoger, lärare, lärlingar, arbetstagare och ungdomar kan delta fullt ut i sektorsövergripande rörlighet.

103.  Europaparlamentet menar att en tydlig definition av sektorsövergripande projekt bör tas fram för undvika förvirring till följd av felmärkta projekt.

104.  Europaparlamentet menar att för ett fortsatt framgångsrikt program är det absolut nödvändigt att den nuvarande budgetnivån säkras för nästa programgeneration inom den nya fleråriga budgetramen, men också att det är viktigt med en ytterligare budgetökning som säkerställer att den årliga finansieringsnivån för nästa programgeneration ligger på minst samma nivå som under det sista genomförandeåret av den nuvarande ramen. Parlamentet föreslår att kommissionen ska undersöka möjligheten till ökad förfinansiering.

105.  Europaparlamentet välkomnar programmets struktur och uppmanar kommissionen att i förslaget till nästa programgeneration behålla separata kapitel och budgetar för utbildning och yrkesutbildning, ungdom och idrott, med hänsyn till deras särdrag, och att anpassa ansökningsformulären, rapporteringssystemen och rapporteringskraven för de utvecklade produkterna sektorsspecifikt.

106.  Parlamentet uppmuntrar de nationella kontoren att göra de tillgängliga budgetarna per nyckelåtgärd och per sektor lättåtkomliga efter varje ansökningsomgång för att de sökande ska kunna veta hur de strategiskt ska gå vidare, samt att offentliggöra resultaten av projekturval och budgetposter, så att lämplig extern övervakning av programmet kan äga rum.

107.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet se över det ekonomiska stödet, såsom klumpsummor för resor och traktamenten, för att säkerställa att de överensstämmer med de faktiska omkostnaderna och för att undvika att en praktikperiod orsakar skuldsättning, och att hjälpa till att förhindra diskriminering och att personer med mindre ekonomiska resurser och/eller särskilda behov överges.

108.  Europaparlamentet påpekar att missgynnade grupper utgör en specifik målgrupp i ungdomssektorn. Parlamentet föreslår att strategin för inkludering och mångfald ska utvidgas till alla programsektorer för att främja den sociala inkluderingen och deltagandet av personer med särskilda behov eller färre möjligheter i Erasmus+-programmet.

109.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram och medlemsstaterna att godkänna kvalitetskriterier för lärlingsutbildning och ett förslag om ökad rörlighet för lärlingar för att säkerställa ett antal rättigheter för lärlingar, praktikanter och studerande inom yrkesutbildning för att de ska ha lämpligt skydd och för att dessa rörlighetsprogram aldrig ska ersätta vanliga anställningsavtal. Parlamentet efterlyser betald praktik av kvalitet och kräver att medlemsstaterna rapporterar de situationer där villkoren avseende arbetsuppgifter och rättigheter för Erasmus+-stödmottagare överträds.

110.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna skapa ett närmare samarbete mellan utbildningsanstalter och viktiga aktörer (lokala/regionala myndigheter, arbetsmarknadsparter, företag, den privata sektorn, ungdomsrepresentanter, yrkesutbildningsinstitut, forskningsorganisationer och organisationer i civilsamhället) för att utbildnings- och yrkesutbildningssystemen bättre ska kunna svara på arbetsmarknadens verkliga behov, och att garantera att detta samarbete speglas i Erasmus+. Parlamentet anser att stödmottagarnas och alla berörda aktörers aktiva deltagande i utformningen, organisationen, övervakningen, genomförandet och utvärderingen av programmet gör det mer framgångsrikt, hållbart och ger ett mervärde.

111.  Europaparlamentet förespråkar att studerande som deltar i rörlighetsprogram ska kunna kombinera studier utomlands med en studierelaterad praktikplats och på detta sätt underlätta vistelsen utomlands, minska den sociala selektiviteten, öka antalet studerande som deltar i rörlighetsprogram, förbättra de studerandes färdigheter och stärka förbindelserna mellan högre utbildning och arbetslivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att särskilt uppmärksamma långvarig rörlighet för lärlingar vid tilldelningen av bidrag från Erasmus+.

112.  Europaparlamentet konstaterar att det finns en obalans mellan medlemsstaterna när det gäller antagningskriterier till Erasmus+-programmet. Parlamentet kräver att kommissionen säkerställer att programreglerna tillämpas på ett enhetligt sätt vid de nationella kontoren, med respekt för gemensamma kvalitetsstandarder och förfaranden, och på så sätt garanterar Erasmus+ interna och externa samstämmighet och lyfter fram det som ett verkligt europeiskt program. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att utarbeta europeiska genomföranderiktlinjer för Erasmus+-programmet, för de nationella kontoren. Parlamentet uppmuntrar de nationella kontoren, vilka måste vara en integrerad del av övervakningen, att också koncentrera sig på att inrätta eller bistå ett forum för konstruktiv dialog mellan de myndigheter som ansvarar för utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken i varje medlemsstat. Parlamentet efterlyser eftertryckligen bättre samordning mellan kontoren för att koppla samman projekt som rör liknande frågor.

113.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra möjligheterna till utlandspraktik för dem i yrkesutbildning och att lyfta fram yrkesutbildning som ett mycket bra alternativ för att hitta ett arbete och påbörja en lovande karriär, och att garantera alla invånare i alla åldrar tillträde, och att tillhandahålla tillräcklig finansiering eftersom de medel som avsatts för yrkesutbildning inte står i proportion(21) till antalet potentiella sökande för de rörlighetsprogram som erbjuds. Parlamentet förordar starkt effektivt främjande och stimulering av rörlighet för kvinnor i yrkesutbildning, och anser att ambitiösa mål i detta avseende bör fastställas av medlemsstaterna och att framstegen noggrant bör övervakas.

114.  Europaparlamentet pekar på att en omdefiniering av arbeten och färdigheter äger rum, särskilt på grund av den pågående övergången mot en mer digital ekonomi, med nya affärsmässiga behov och framtidsorienterade sektorer. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att Erasmus+-programmet speglar denna verklighet.

115.  Europaparlamentet kräver att man i högre grad ska främja rörlighetsprogram för högre utbildning på avancerad nivå för att garantera rörlighet mellan europeiska forskningscentrum och vidareutveckla målet om de europeiska universitetens internationalisering.

116.  Europaparlamentet understryker behovet av att stärka medvetenheten om instrumentet Erasmus+ som ett medel för att förbättra egna färdigheter och ge dem en ytterligare dimension, vilket bör säkra en korrekt inställning till detta instrument och garantera dess effektivitet och undanröja risken för att det bara blir till en livserfarenhet.

117.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta och tillgängliggöra uppdaterad statistik om och göra uppföljande studier av genomförandet av Erasmus+, särskilt de ungas deltagande – uppdelat efter region och kön – den effekt som programmet har haft på anställbarheten liksom sysselsättningstyp och sysselsättningsgrad samt inverkan på löner och hur det eventuellt kan förbättras. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera varför vissa länder ansöker om rörlighet inom yrkesutbildning i större utsträckning, var könsgapet är störst och skälen till detta, eller var det finns fler sökande med funktionsnedsättning, och att ta fram en plan för hur övriga länders engagemang kan ökas. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaternas nationella kontor till ett nära samarbete vid utbyte av information och statistik. Parlamentet anser att resultaten från studier och statistik bör införlivas och beaktas i den kommande halvtidsöversynen av Erasmus+.

118.  Europaparlamentet påminner om att instrumentet Erasmus+, i en kristid vad gäller EU:s grundläggande värderingar, kan erbjuda ett viktigt tillfälle för att främja integration, förståelse och solidaritet bland ungdomar. Parlamentet begär därför att integreringen av ungdomar främjas med hjälp av medvetenhet om olika kulturer och traditioner och ömsesidig och nödvändig respekt för dem.

119.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen behåller entreprenörsutbildning som ett av målen i ett kommande Erasmus+-program under nästa finansieringsperiod (efter 2020), däribland rörlighet, och inkluderar följande delar i programmet:

   i) En noggrann bedömning av konsekvenserna av nuvarande åtgärder för främjande av entreprenörskap genom utbildning, och eventuellt anpassning av dem, samtidigt som särskild uppmärksamhet ägnas åt hur de påverkar underrepresenterade och missgynnade grupper.
   ii) Främjande av en bättre definition av kursinnehåll och läromedel för formell och icke-formell utbildning som riktar sig till alla studerande – både teoretiska och praktiska moduler, såsom entreprenörsprojekt för studenter.
   iii) Främjande av partnerskap mellan utbildningsinstitutioner, företag, ideella organisationer och leverantörer av icke-formell utbildning i syfte att utforma lämpliga kurser och ge studerande nödvändig praktisk erfarenhet och modeller.
   iv) Utveckling av färdigheter på områdena entreprenörsprocesser, finansiella grundkunskaper, digitala grundkunskaper och färdigheter, kreativt tänkande, problemlösning och en innovativ anda, självförtroende, anpassningsförmåga, teambyggande, projektledning, riskbedömning och risktagande, samt specifika färdigheter och kunskaper inom näringsliv.
   v) Framhävande av icke-formellt och informellt lärande som en privilegierad miljö för att få entreprenörskompetens.

120.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att ta större del av programmet Erasmus för unga företagare och att marknadsföra det mer bland ungdomar som vill starta företagsprojekt, så att de kan dra nytta av en utlandserfarenhet och få nya färdigheter som hjälper dem att lyckas med sina företagsprojekt.

121.  Europaparlamentet uppmuntrar eftertryckligen till ömsesidigt lärande, som en uppföljning till studier, praktik och arbetslivserfarenhet utomlands, för att öka Erasmus+ inverkan på lokala samhällen. Parlamentet framhåller att utbyte av god praxis är avgörande för att förbättra kvaliteten på projekten inom Erasmus+. Parlamentet välkomnar Erasmus+-plattformen för spridning av projektresultat och efterlyser en mer kraftfull strategi för utbyte av god praxis och internationella åsiktsutbyten mellan nationella kontor, partner och programmets stödmottagare. Parlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa sökande till programmet att hitta internationella partner genom att utveckla användarvänliga plattformar som kombinerar allmän information om de olika stödmottagarna och deras projekt.

122.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra programhandledningen och att göra den mer användarvänlig och lättförståelig, samt att utarbeta särskilda informationsbroschyrer om varje nyckelåtgärd. Parlamentet uppmanar kommissionen att effektivisera ansökningsprocessen med avseende på administrativa bördor.

123.  Europaparlamentet stöder utvecklingen av anstalter för vuxenutbildning genom pågående möjligheter till fortbildning och rörlighet för lärare, skolledare, utbildare och annan skolpersonal. Parlamentet uppmuntrar utvecklingen av färdigheter och kompetenser, särskilt effektiv användning av IKT inom vuxenutbildning, för förbättrade läranderesultat. Parlamentet understryker vikten av att utbyta bästa praxis.

124.  Europaparlamentet välkomnar utvecklingen av pilotprojekt såsom En europeisk ram för lärlingars rörlighet: utveckla europeiskt medborgarskap och färdigheter genom att integrera ungdomar på arbetsmarknaden, som syftar till att genomföra kostnadseffektiva gränsöverskridande rörlighetsprogram för praktikanter mellan yrkesutbildningsinstitut, företag och/eller andra relevanta organisationer, samt att formellt erkänna och validera läranderesultat och stödja ömsesidigt erkännande av examensbevis, och Ungdomars rörlighet i yrkesutbildning – bättre ungdomsrörlighet, som syftar till att förbättra unga människors rörlighet inom yrkesutbildning. Parlamentet uppmanar kommissionen att effektivt genomföra dessa två pilotprojekt och långsiktigt integrera dem i Erasmus+-programmet.

125.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att garantera ett ökat och mer långsiktigt strukturstöd till europeiska organisationer i det civila samhället på området utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott i form av administrationsbidrag, eftersom det är dessa organisationer som erbjuder lärandemöjligheter och deltagarutrymme till EU:s medborgare och invånare för att utveckla och genomföra europeisk politik.

126.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga en lämplig lösning på situationen för icke-statliga organisationer på europeisk nivå, som är baserade i Bryssel och ansöker om stöd från de belgiska nationella kontoren.

o
o   o

127.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas parlament och regeringar.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 50.
(2) EUT L 394, 30.12.2006, s. 10.
(3) EUT C 311, 19.12.2009, s. 1.
(4) EUT C 351 E, 2.12.2011, s. 29.
(5) EUT C 377 E, 7.12.2012, s. 77.
(6) EUT C 372, 20.12.2011, s. 1.
(7) EUT C 372, 20.12.2011, s. 31.
(8) EUT C 398, 22.12.2012, s. 1.
(9) EUT C 70, 8.3.2012, s. 9.
(10) EUT C 208, 10.6.2016, s. 32.
(11) Antagna texter, P8_TA(2015)0292.
(12) EUT C 417, 15.12.2015, s. 25.
(13) EUT C 172, 27.5.2015, s. 17.
(14) EUT C 417, 15.12.2015, s. 36.
(15) Antagna texter, P8_TA(2016)0106.
(16) Antagna texter, P8_TA(2016)0107.
(17) Antagna texter, P8_TA(2016)0291.
(18) http://ec.europa.eu/dgs/education_culture/repository/education/library/study/2014/erasmus-impact_en.pdf
(19) JRC Science and Policy Report on Languages and Employability, 2015.
(20) EUT C 111, 6.5.2008, s. 1
(21) Under 2016 var enligt kommissionen, på grund av bristande finansiering, andelen framgångsrika giltiga ansökningar om rörlighet inom yrkesutbildning i Erasmus+ 42 %. Situationen har försämrats under åren – 2014 var andelen framgångsrika ansökningar 54 % och 2015 var andelen 48 %. Även om den finansiering som finns tillgänglig har ökat något under åren har efterfrågan vuxit snabbare, och på grund av Erasmus+ begränsade resurser kan inte finansieringen hålla jämna steg med efterfrågan.

Rättsligt meddelande