Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2015/2283(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0114/2017

Ingivna texter :

A8-0114/2017

Debatter :

PV 16/05/2017 - 15
CRE 16/05/2017 - 15

Omröstningar :

PV 17/05/2017 - 10.2
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2017)0210

Antagna texter
PDF 233kWORD 48k
Onsdagen den 17 maj 2017 - Strasbourg Slutlig utgåva
Årsrapporten 2014 om subsidiaritet och proportionalitet
P8_TA(2017)0210A8-0114/2017

Europaparlamentets resolution av den 17 maj 2017 om årsrapporten 2014 om subsidiaritet och proportionalitet (2015/2283(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2003 om bättre lagstiftning och den nyaste versionen, det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning,

–   med beaktande av protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen,

–  med beaktande av protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,

–  med beaktande av de praktiska bestämmelser som avtalades den 22 juli 2011 mellan Europaparlamentets och rådets behöriga tjänsteavdelningar för genomförande av artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) i händelse av överenskommelser vid första behandlingen,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om årsrapporterna om subsidiaritet och proportionalitet 2012–2013(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2014 om EU-lagstiftningens ändamålsenlighet, subsidiaritet och proportionalitet – 19:e rapporten om bättre lagstiftning avseende 2011(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2012 om den 18:e rapporten om bättre lagstiftning – Tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna (2010)(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 september 2011 om bättre lagstiftning, subsidiaritet och proportionalitet samt smart lagstiftning(4),

–  med beaktande av det samarbetsavtal som ingicks den 5 februari 2014 mellan Europaparlamentet och Regionkommittén,

–  med beaktande av kommissionens årsrapport 2014 om subsidiaritet och proportionalitet (COM(2015)0315),

–  med beaktande av Regionkommitténs årliga subsidiaritetsrapport 2014,

–  med beaktande av Cosacs halvårsrapporter om utvecklingen i Europeiska unionens förfaranden och praxis med relevans för parlamentarisk granskning av den 19 juni 2014, den 14 november 2014, den 6 maj 2015 och den 4 november 2015,

–  med beaktande av artiklarna 52 och 132.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för konstitutionella frågor (A8-0114/2017), och av följande skäl:

A.  År 2014 tog kommissionen emot 21 motiverade yttranden som rörde 15 lagstiftningsförslag. Det totala antal inlagor som inkom var 506, inbegripet inlagor inom ramen för den politiska dialogen.

B.  Under 2014 utfärdade tre nationella parlament (det danska Folketinget, det nederländska Tweede Kamer och det brittiska överhuset) betänkanden med detaljerade förslag om hur de nationella parlamentens roll i beslutsprocessen bör stärkas.

C.  I det samarbetsavtal som ingicks mellan Europaparlamentet och Regionkommittén den 5 februari 2014 förband sig båda institutionerna att öka Europeiska unionens legitimitet.

D.  Den 19 maj 2015 antog kommissionen ett paket med åtgärder för bättre lagstiftning och nya integrerade riktlinjer för bättre lagstiftning, inbegripet en uppdaterad vägledning om bedömning av subsidiaritet och proportionalitet inom ramen för konsekvensbedömningar av nya initiativ.

E.  Under 2014 utarbetade Europaparlamentets enhet för förhandsbedömningar 31 inledande utvärderingar, två detaljerade utvärderingar och tre ersättande eller kompletterande konsekvensbedömningar av kommissionens konsekvensbedömningar samt en konsekvensbedömning av ändringar.

F.  Delegerade befogenheter tilldelas i unionens rättsakter när flexibilitet och effektivitet behövs och inte kan åstadkommas med hjälp av det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Antagandet av bestämmelser som är väsentliga för det ämne som behandlas är förbehållet lagstiftarna.

G.  Subsidiariteten och proportionaliteten är centrala aspekter vid efterhandsutvärderingar av huruvida EU:s åtgärder faktiskt ger de förväntade resultaten i fråga om effektivitet, genomslag, konsekvens, relevans och mervärde med EU.

1.  Europaparlamentet välkomnar ett fortsatt beaktande av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, som enligt fördragen tillhör riktlinjerna för Europeiska unionen när den väljer att agera, och som bör betraktas som integrerade delar av EU:s beslutsprocess. Parlamentet betonar att fördraget ålägger kommissionen en skyldighet att vid varje nytt lagstiftningsinitiativ kontrollera om EU har rätt att vidta åtgärder och om dessa åtgärder kan motiveras mot bakgrund av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och att se till att varje initiativ åtföljs av en motivering där det bland annat beskrivs hur förslaget uppfyller dessa principer.

2.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaternas nationella parlaments subsidiaritetsprövningar tillhör de viktiga verktygen för att minska det så kallade demokratiska underskottet och för att bedriva samarbete mellan EU-institutionerna och de nationella institutionerna. Parlamentet påpekar att de nationella parlamenten har en betydelsefull roll att spela genom att sörja för att besluten fattas på den nivå som är mest effektiv och så nära medborgarna som möjligt. Parlamentet betonar dessutom att antagandet av rättsakter kräver en stor majoritet i rådet – sammansatt av de nationella ministrarna från alla EU:s medlemsstater, som är politiskt ansvariga inför sina nationella parlament – och att också detta gör att subsidiaritetsprincipen respekteras till fullo.

3.  Europaparlamentet noterar den stora minskningen av antalet motiverade yttranden från de nationella parlamenten 2014. Parlamentet påpekar dock att denna minskning kan bero på det minskande antalet lagstiftningsförslag från kommissionen. Parlamentet uppmärksammar att inget av kommissionens lagstiftningsförslag under 2014 blev föremål för förfaranden med gula eller orange kort enligt protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Parlamentet påminner om att förfarandet med gult kort har använts två gånger tidigare (2012 och 2013), vilket visar att systemet fungerar.

4.  Europaparlamentet noterar att endast 15 parlament avgav motiverade yttranden 2014, och att detta utgör en minskning med ungefär 50 % sett till deltagandenivån för samtliga 41 parlament jämfört med 2013.

5.  Europaparlamentet välkomnar att alla EU-institutioner 2014 spelade en aktiv roll för att kontrollera efterlevnaden av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i enlighet med artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. Parlamentet välkomnar att den politiska dialogen mellan kommissionen och de nationella parlamenten förbättrades, bland annat genom kommissionsledamöternas olika besök i nationella parlament.

6.  Europaparlamentet konstaterar emellertid att en majoritet av de yttranden som avges av nationella parlament kommer från ett fåtal av de nationella parlamenten, och uppmuntrar övriga parlament att engagera sig mer i den europeiska debatten.

7.  Europaparlamentet konstaterar att några nationella parlament har påpekat att motiveringen när det gäller subsidiaritet och proportionalitet i vissa av kommissionens lagstiftningsförslag är ofullständig, eller att det inte alls finns någon motivering. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra sina motiveringar genom att alltid ge en detaljerad, övergripande och faktabaserad analys av sina förslag avseende subsidiaritet och proportionalitet, vilket skulle hjälpa de nationella parlamenten att granska förslagen på ett mer effektivt sätt.

8.  Europaparlamentet noterar att konsekvensbedömningsnämnden ansåg att analysen av subsidiaritets- eller proportionalitetsprincipen, eller av båda, var otillräcklig i ungefär 32 procent av de konsekvensbedömningar som den granskade 2014. Parlamentet noterar att denna nivå liknar de nivåer som uppmätts under tidigare år, och att förbättringar krävs.

9.  Europaparlamentet konstaterar i samband med ovanstående att konsekvensbedömningar är mycket viktiga som verktyg för att stödja beslutsfattandet i lagstiftningsprocessen, och betonar att det i detta sammanhang krävs att frågor som avser subsidiaritet och proportionalitet beaktas noggrant. Parlamentet välkomnar i detta hänseende det paket med åtgärder för bättre lagstiftning som antogs av kommissionen den 19 maj 2015 för att säkerställa att unionslagstiftningen bättre tjänar medborgarnas intressen, där bland annat konsekvensbedömningsnämndens synpunkter avseende subsidiaritet och proportionalitet tas upp. Parlamentet välkomnar att paketet innehåller en mer grundlig förklaring av kommissionen av hur lagstiftningsförslagen uppfyller de rättsliga kraven på subsidiaritet och proportionalitet, även i konsekvensbedömningarna. Parlamentet understryker under alla omständigheter att paketet med åtgärder för bättre lagstiftning måste användas för att skapa robust unionslagstiftning i frågor där verkliga framsteg och mervärde bäst kan uppnås på EU-nivå.

10.  Europaparlamentet upprepar vikten av de årsrapporter om subsidiaritet och proportionalitet som utarbetas av kommissionen. Parlamentet uppmanar i detta hänseende kommissionen att utarbeta årsrapporter om subsidiaritet och proportionalitet som är mer detaljerade och innehåller en fördjupad analys av proportionalitetsprincipen.

11.  Europaparlamentet välkomnar de betänkanden som utarbetats av ett antal nationella parlament, i synnerhet det danska folketinget, det nederländska Tweede Kamer och det brittiska överhuset, och som ger värdefulla bidrag till diskussionen om de nationella parlamentens roll i EU:s beslutsprocess, och parlamentet noterar förslagen i dessa betänkanden. Parlamentet noterar att de innehåller idéer om hur räckvidden för subsidiaritetsprincipens kontrollmekanism ska kunna utvidgas, med tankar om att motiverade yttranden även bör gälla förslagens överensstämmelse med proportionalitetsprincipen. Parlamentet anser dock att det krävs en noggrann utvärdering och en översyn av relevanta fördrag och protokoll för att dessa förslag ska kunna genomföras, eftersom de inte återspeglas i befintliga fördrag. Parlamentet uppmuntrar andra nationella parlament att dela med sig av sina åsikter om den roll som de nationella parlamenten bör spela i EU:s beslutsprocess. De nationella parlamentens medverkan i diskussionen på EU-nivå välkomnas, och de uppmuntras att samarbeta ännu mer med varandra och med Europaparlamentet.

12.  Europaparlamentet föreslår att man i en eventuell översyn av fördragen och deras protokoll kunde beakta huruvida motiverade yttranden bör begränsas till subsidiaritetsprövning, eller om de även bör inbegripa proportionalitetsbedömningar, frågan om hur många svar från nationella parlament som bör krävas för att utlösa förfaranden med gult eller orange kort och frågan om vilka följderna bör bli i de fall där tröskeln för dessa förfaranden uppnås i enlighet med artikel 7.2 i protokoll nr 2 om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

13.  Europaparlamentet konstaterar att flera nationella parlament har uttryckt sitt intresse inom konferensen mellan de parlamentariska organen för EU-frågor vid Europeiska unionens parlament (Cosac) av att föreslå införande av ett förfarande med ett ”grönt kort” som ett verktyg för att förbättra den politiska dialogen. Parlamentet anser att man skulle kunna överväga införandet av ett sådant förfarande med ”grönt kort”, vilket skulle ge de nationella parlamenten möjlighet att föreslå kommissionen att behandla ett lagstiftningsinitiativ. Parlamentet föreslår i detta sammanhang att man ska fundera över hur många nationella parlament som skulle behövas för att utlösa ett sådant förfarande, och hur omfattande följderna skulle bli. Parlamentet betonar att ett sådant förfarande inte får underminera EU-institutionerna och det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

14.  Europaparlamentet noterar den begäran som gjorts av några nationella parlament om att förlänga den period på åtta veckor som de har på sig för att lämna ett motiverat yttrande i enlighet med artikel 6 i protokoll nr 2. Parlamentet anser i detta avseende att man bör överväga hur lång tid som de nationella parlamenten ska få på sig för att lämna ett motiverat yttrande, om de skulle begära längre tid på grund av tidsbrist som kan motiveras av vederbörliga och faktiska skäl, såsom naturkatastrofer eller ledighetsperioder, och menar att de nationella parlamenten och kommissionen bör komma överens om denna fråga. Parlamentet anser att detta bäst kan åstadkommas genom ett politiskt åtagande som institutionerna och de nationella parlamenten i första hand enas om, utan att antagandet av relevant lagstiftning fördröjs. Parlamentet betonar att den tidsperiod man enas om bör vara ett resultat av balansen mellan de nationella parlamentens rätt att komma med invändningar av subsidiaritetsskäl och den effektivitet med vilken unionen bör besvara sina medborgares önskemål. Parlamentet konstaterar i detta avseende att nationella parlament har möjlighet att agera och behandla frågan om efterlevnad av subsidiaritetsprincipen även innan kommissionen lägger fram ett lagstiftningsinitiativ, när detta sker genom grön- och vitböcker eller i samband med den årliga presentationen av kommissionens arbetsprogram. Sedan Lissabonfördraget antogs har involveringen av nationella parlament i EU-frågor utvecklats betydligt, bland annat genom deras regelbundna kontakter med andra nationella parlament.

15.  Europaparlamentet anser att om medlemsstaterna enas om att förlänga den period som de nationella parlamenten har på sig för att lämna ett motiverat yttrande i enlighet med artikel 6 i protokoll nr 2, så ska detta inkluderas i en kommande fördragsöversyn. En sådan förlängning skulle då också kunna fastställas i sekundärrätten.

16.  Europaparlamentet påminner om att de nationella parlamenten när som helst inom samrådsförfarandet eller inom ramen för den politiska dialogen kan uttrycka betänkligheter beträffande subsidiariteten genom ett yttrande till kommissionen.

17.  Europaparlamentet uppmanar de nationella parlamenten och Europaparlamentet att samarbeta mer effektivt med varandra, bland annat genom att utveckla informella kontakter mellan Europaparlamentets ledamöter och de nationella parlamentens ledamöter inom specifika politiska områden.

18.  Europaparlamentet menar att det är viktigt att stödja nationella och regionala parlament genom verktyg som möjliggör informationsutbyte, såsom skapandet av en it-plattform som är tillgänglig för unionsmedborgarna. Parlamentet betonar att en mekanism bör utvecklas för de nationella parlamentens medverkan i EU:s lagstiftningsprocess, inte minst eftersom mängden motiverade yttranden från de nationella parlamenten under 2014 var oförändrad i proportion till antalet förslag från kommissionen, samtidigt som varje institutions behörighet och subsidiaritetsprincipen måste respekteras fullt ut.

19.  Europaparlamentet uppmuntrar användning av interparlamentariskt samarbete för att stärka de nationella parlamentens roll i EU:s lagstiftningsprocess. Parlamentet betonar vikten av att de interparlamentariska verktyg som står till de nationella parlamentens förfogande används på ett bättre sätt, exempelvis Cosac, de interparlamentariska möten som hålls av Europaparlamentet och den interparlamentariska konferensen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

20.  Europaparlamentet menar att de nationella parlamenten måste göras mer medvetna om sin specifika roll i EU:s beslutsfattande, och att det är viktigt att främja en vidare användning av Ipex (EU: s plattform för interparlamentariskt utbyte), som underlättar informationsutbyte. Parlamentet påminner om att de offentliga samråd som regelbundet anordnas av kommissionen kan vara en informationskälla, men att den till stor del är outnyttjad av ledamöterna i de nationella parlamenten.

21.  Europaparlamentet rekommenderar en ökad användning av nätverket med företrädare för de nationella parlamenten för att öka medvetenheten om subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och förbättra Ipex funktionssätt.

22.  Europaparlamentet anser att de motiverade yttranden som utfärdas av de nationella parlamenten i enlighet med artikel 7.1 i protokoll nr 2 vederbörligen ska beaktas av alla EU-institutioner under unionens beslutsprocess, och uppmuntrar i detta sammanhang EU-institutionerna att vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa detta.

23.  Europaparlamentet påminner om att enligt proportionalitetsprincipen som stadfästs i artikel 5 i EU-fördraget ska ”unionens åtgärder till innehåll och form inte gå utöver vad som är nödvändigt för att nå målen i fördragen”. Parlamentet betonar att EU-domstolen har förklarat att proportionalitetsprincipen ”innebär att de medel som föreskrivs i en unionsbestämmelse ska vara ägnade att säkerställa att de legitima mål som eftersträvas med den berörda lagstiftningen uppnås och att de inte får gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål”.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt utföra förstärkta proportionalitetsbedömningar för varje lagstiftningsförslag, med en lämplig analys av de olika tillgängliga lagstiftningsalternativen och en detaljerad förklaring av förväntad miljömässig, social och ekonomisk inverkan av det alternativ som väljs, och av dess eventuella konsekvenser för konkurrens och små och medelstora företag. Parlamentet anser att förstärkta proportionalitetsbedömningar bör hjälpa kommissionen att sålla bort alternativ som har oproportionerlig inverkan eller som är onödigt betungande för enskilda personer, företag – särskilt små och medelstora företag – civilsamhället, anställda eller andra berörda enheter, och bör möjliggöra en bättre granskning av förslagen avseende proportionaliteten. Parlamentet anser att en utvidgning av tillämpningsområdet för motiverade yttranden så att det omfattar respekt för proportionalitetsprincipen skulle kunna övervägas.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma, i samarbete med de nationella parlamenten, möjligheten att fastställa icke-bindande riktlinjer för att underlätta de nationella parlamentens uppgift att bedöma om lagstiftningsförslag efterlever subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

26.  Europaparlamentet välkomnar förklaringen från talmännen i den italienska deputeradekammaren, den franska nationalförsamlingen, den tyska förbundsdagen och den luxemburgska deputeradekammaren, där de underströk att ”det krävs mer, inte mindre, Europa för att hantera de utmaningar vi står inför, både inom EU och utanför”.

27.  Europaparlamentet upprepar att flera initiativ redan kan införas för att förbättra och effektivisera samarbetet mellan EU-insitutionerna och de nationella parlamenten, och föreslår särskilt att

   motiverade yttranden från de nationella parlamenten, som avgetts i enlighet med artikel 6 i protokoll nr 2 som bifogas EU-fördraget och EUF-fördraget, ska delges medlagstiftarna utan dröjsmål,
   riktlinjer för motiverade yttranden i subsidiaritetsfrågor skulle kunna utarbetas av kommissionen med medverkan av nationella parlament och utan att deras självbestämmanderätt ifrågasätts,
   de nationella parlamenten bör uppmuntras att framföra sina synpunkter på de bedömningar som utarbetats av kommissionen.

28.  Europaparlamentet anser att kommissionen, rådet och parlamentet på vederbörligt sätt bör beakta de bedömningar av efterlevnaden av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna som görs av Regionkommittén när den utfärdar yttranden om lagstiftningsförslag.

29.  Europaparlamentet framhåller att lagstiftning bör vara begriplig och tydlig, göra det möjligt för parterna att förstå vilka rättigheter och skyldigheter de har, innehålla lämpliga krav på rapportering, övervakning och utvärdering, inte medföra oproportionerliga kostnader och vara enkel att genomföra i praktiken.

30.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0103.
(2) Antagna texter, P7_TA(2014)0061.
(3) EUT C 353 E, 3.12.2013, s. 117.
(4) EUT C 51 E, 22.2.2013, s. 87.

Rättsligt meddelande