Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2016/2326(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0202/2017

Ingivna texter :

A8-0202/2017

Debatter :

PV 12/06/2017 - 15
CRE 12/06/2017 - 15

Omröstningar :

PV 13/06/2017 - 5.10
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2017)0254

Antagna texter
PDF 360kWORD 56k
Tisdagen den 13 juni 2017 - Strasbourg Slutlig utgåva
Byggstenar för EU:s sammanhållningspolitik efter 2020
P8_TA(2017)0254A8-0202/2017

Europaparlamentets resolution av den 13 juni 2017 om byggstenar för EU:s sammanhållningspolitik efter 2020 (2016/2326(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artikel 3, och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 4, 162, 174–178 och 349,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (förordningen om gemensamma bestämmelser)(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om särskilda bestämmelser för målet Investering för tillväxt och sysselsättning samt om upphävande av förordning (EG) nr 1080/2006(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska socialfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1081/2006(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 av den 17 december 2013 om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet Europeiskt territoriellt samarbete(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1302/2013 av den 17 december 2013 om ändring av förordning (EG) nr 1082/2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) för att förtydliga, förenkla och förbättra bildandet av sådana grupperingar och deras funktion(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1300/2013 av den 17 december 2013 om Sammanhållningsfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1084/2006(6),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(8),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 september 2016 Halvtidsöversyn och revidering av den fleråriga budgetramen 2014–2020 – En resultatinriktad EU-budget (COM(2016)0603),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 december 2015 Investeringar i sysselsättning och tillväxt – en maximering av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag (COM(2015)0639),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om investeringar i sysselsättning och tillväxt – en maximering av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag: en utvärdering i enlighet med artikel 16.3 i förordningen om gemensamma bestämmelser(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om europeiskt territoriellt samarbete – bästa praxis och innovativa åtgärder(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 maj 2016 om ett snabbare genomförande av sammanhållningspolitiken(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2010 om en europeisk strategi för Donauområdet(12), sin resolution av den 6 juli 2010 om EU:s strategi för Östersjöområdet och makroregionernas roll i den framtida sammanhållningspolitiken(13), sin resolution av den 28 oktober 2015 om EU:s strategi för den adriatisk-joniska regionen(14) och sin resolution av den 13 september 2016 om en EU-strategi för Alpregionen(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2016 om synergier för innovation: Europeiska struktur- och investeringsfonderna, Horisont 2020 och andra europeiska innovationsfonder och EU-program(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 maj 2016 om nya territoriella utvecklingsverktyg i sammanhållningspolitiken 2014–2020: integrerade territoriella investeringar och lokalt ledd utveckling(17),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 november 2015 om en förenklad och mer resultatinriktad sammanhållningspolitik 2014–2020(18),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 september 2015 om investering för tillväxt och sysselsättning: att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i unionen(19),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 september 2015 om de urbana aspekterna i EU:s politik(20),

–  med beaktande av kommissionens meddelanden och parlamentets resolutioner om de yttersta randområdena, särskilt resolutionen av den 18 april 2012 om sammanhållningspolitikens roll i Europeiska unionens yttersta randområden i samband med Europa 2020-strategin(21) och resolutionen av den 26 februari 2014 om att optimera de yttersta randområdenas potential genom att skapa synergieffekter mellan EU:s strukturfonder och andra EU-program(22),

–  med beaktande av sin resolution av den 28 oktober 2015 om sammanhållningspolitiken och översynen av Europa 2020-strategin(23),

–  med beaktande av slutsatserna och rekommendationerna från den högnivågrupp som övervakar förenklingarna för ESI-fondernas stödmottagare,

–  med beaktande av rådets slutsatser om Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 31/2016 Att använda minst en femtedel av EU:s budget till klimatåtgärder: ambitiöst arbete pågår, men det finns en allvarlig risk för att målet inte uppnås, som antogs den 21 mars 2017,

–  med beaktande av EU-domstolens dom av den 15 december 2015(24) om tolkningen av artikel 349 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 19/2016: Att genomföra EU:s budget med hjälp av finansieringsinstrument – lärdomar av programperioden 2007–2013,

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 22 februari 2016 om komplementaritet mellan de europeiska struktur- och investeringsfonderna och Europeiska fonden för strategiska investeringar: Att säkerställa samordning, samverkan och komplementaritet,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från budgetutskottet (A8-0202/2017), och av följande skäl:

A.  EU:s sammanhållningspolitik har sin grund i EU-fördraget och EUF-fördraget och är ett uttryck för EU:s solidaritet, en av unionens grundläggande principer, genom att den konkretiserar EU:s fördragsenliga mål att minska regionala skillnader och främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i alla regioner över hela EU.

B.  Sedan 2008 har EU:s funktion som ”konvergensmaskin” stannat av, vilket har medfört en ökning av de existerande skillnaderna mellan och inom medlemsstater och en fördjupning av de sociala och ekonomiska klyftorna i hela EU. Sammanhållningspolitiken på EU-nivå är mycket effektiv, särskilt genom stöd till olika former av territoriellt samarbete, och den är därför fortfarande – i sin ekonomiska, sociala och territoriella dimension – en oundgänglig politik som kombinerar regionernas specifika behov med europeiska prioriteringar och ger påtagliga resultat ute på fältet för alla medborgare.

C.  Den mycket framgångsrika och uppskattade sammanhållningspolitiken är och förblir den främsta EU-omfattande investerings- och utvecklingsstrategin för att åstadkomma hållbar sysselsättningstillväxt och smart och hållbar tillväxt för alla efter 2020, särskilt mot bakgrund av den kraftiga nedgången i offentliga och privata investeringar i många medlemsstater och globaliseringens följder. Sammanhållningspolitiken har spelat en viktig roll och har uppvisat betydande anpassningsförmåga i förhållande till makroekonomiska åtstramningar.

D.  Den senaste reformen av sammanhållningspolitiken genomfördes 2013. Reformen var omfattande och grundlig och flyttade sammanhållningspolitikens fokus mot å ena sidan resultatinriktning, tematisk koncentration, ändamålsenlighet och effektivitet och å andra sidan principer om partnerskap, flernivåstyrning, smart specialisering och platsbaserade strategier.

E.  Den förnyade sammanhållningspolitiken ledde till att fokus gradvis flyttades från större infrastrukturrelaterade projekt till främjande av kunskapsekonomin och innovation.

F.  Dessa principer bör bibehållas och konsolideras efter 2020 i syfte att säkerställa kontinuitet, synlighet, rättssäkerhet, tillgänglighet och insyn i politikens genomförande.

G.  För att lyckas med sammanhållningspolitiken efter 2020 är det avgörande att minska den administrativa bördan för stödmottagare och förvaltningsmyndigheter, hitta rätt balans mellan politikens resultatinriktning och övervaknings- och kontrollnivån för ökad proportionalitet, införa differentiering i genomförandet av programmen och förenkla regler och förfaranden, eftersom sammanhållningspolitiken idag ofta uppfattas som alltför komplex.

H.  Dessa element – i kombination med ett integrerat politiskt tillvägagångssätt och partnerskapsprincipen – illustrerar sammanhållningspolitikens mervärde.

I.  Den ökade belastningen på såväl EU:s budget som de nationella budgetarna och Brexits följder bör inte få leda till att EU:s sammanhållningspolitik försvagas. EU:s och Förenade kungarikets förhandlare bör i detta sammanhang fundera över för- och nackdelar med Förenade kungarikets fortsatta deltagande i program för europeiskt territoriellt samarbete.

J.  Sammanhållningspolitiken omfattar redan idag en mycket bred uppsättning utmaningar som rör politikens fördragsbaserade mål, och man kan inte förvänta sig att politiken ska kunna klara alla nya utmaningar i EU efter 2020 med oförändrad – eller mindre – budget, men verkningarna kan bli större om medlemsstater, regioner och städer ges mer flexibilitet att ge stöd till nya politiska utmaningar.

Sammanhållningspolitikens mervärde

1.  Europaparlamentet motsätter sig bestämt varje scenario ur Vitboken om EU:s framtid där EU-27 år 2025 skulle dra ner på EU:s sammanhållningspolitiska insatser. Parlamentet uppmanar tvärtom kommissionen att lägga fram ett omfattande lagstiftningsförslag om en kraftfull och effektiv sammanhållningspolitik efter 2020.

2.  Europaparlamentet understryker att tillväxt och regional, ekonomisk och social konvergens inte kan åstadkommas utan gott styre, samarbete, ömsesidigt förtroende mellan alla berörda parter och konkret medverkan från parter på nationell, regional och lokal nivå, i enlighet med partnerskapsprincipen (artikel 5 i förordningen om gemensamma bestämmelser). Parlamentet upprepar att den delade förvaltningen inom ramen för EU:s sammanhållningspolitik ger EU ett unikt verktyg för att direkt ta itu med medborgarnära frågor, både internt och externt. Parlamentet anser att delad förvaltning, som baseras på partnerskapsprincipen, flernivåstyre och samordning av olika administrativa nivåer, är av stort värde för att säkerställa att alla berörda parter tar större eget ansvar för ett effektivt genomförande av politiken.

3.  Europaparlamentet framhåller sammanhållningspolitikens katalysatoreffekter och dess lärdomar som kan dras av förvaltningar, stödmottagare och berörda aktörer. Parlamentet pekar på de horisontella och sektorsövergripande aspekterna på sammanhållningspolitiken, en smart, hållbar och inkluderande strategi som tillhandahåller en ram för att mobilisera och samordna nationella och regionala aktörer och direkt engagera dem i samarbete för att uppnå EU:s prioriteringar genom samfinansierade projekt. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang optimal samordning och samarbete mellan kommissionens generaldirektorat för sammanhållningspolitik och andra generaldirektorat, liksom med nationella, regionala och lokala myndigheter.

4.  Europaparlamentet beklagar det sena antagandet av flera operativa program och den sena utnämningen av förvaltande myndigheter i vissa medlemsstater under innevarande programperiod. Parlamentet gläder sig över att de första tecknen på att genomförandet av de operativa programmen har tagit fart noterades under 2016. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att fortsätta med arbetsgruppen för bättre genomförande i syfte att stödja genomförandet och ta reda på anledningarna till det fördröjda genomförandet, och att lägga fram förslag på hur man kan undvika liknande problem när nästa programperiod inleds. Parlamentet uppmanar med eftertryck alla involverade parter att fortsätta att förbättra och öka tempot i genomförandet, utan att skapa flaskhalsar.

5.  Europaparlamentet noterar att brister i systemet för ekonomisk planering och genomförande ledde till ackumulering av obetalda räkningar och en aldrig tidigare skådad eftersläpning, som fördes över från den förra fleråriga budgetramen till den nuvarande. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en strukturerad lösning för att lösa sådana problem före slutet av den nuvarande fleråriga budgetramen och förhindra att de får följdverkningar i nästa fleråriga budgetram. Parlamentet understryker att betalningsbemyndigandena måste motsvara redan ingångna åtaganden, särskilt mot slutet av perioden, när betalningskraven från medlemsstaterna tenderar att öka kraftigt.

6.  Europaparlamentet noterar att partnerskapsprincipen i vissa medlemsstater har lett till närmare samarbete med regionala och lokala myndigheter, men det finns fortfarande utrymme för förbättring vad gäller att konkret och på ett tidigt stadium involvera alla berörda aktörer, inbegripet företrädare för civilsamhället, i syfte att säkerställa ökad ansvarsskyldighet och synlighet utan att öka de administrativa bördorna eller orsaka förseningar. Parlamentet understryker att berörda aktörer även i fortsättningen bör involveras i enlighet med strategin för flernivåstyrning. Parlamentet anser att partnerskapsprincipen och uppförandekoden i framtiden bör stärkas, till exempel genom införande av tydliga minimikrav för deltagande i partnerskap,

7.  Europaparlamentet betonar att sammanhållningspolitiken visserligen har lindrat den nyliga ekonomiska och finansiella krisens verkningar i EU, och effekterna av åtstramningsåtgärderna, men det finns fortfarande stora regionala skillnader, stora skillnader i konkurrenskraft och stor social ojämlikhet. Parlamentet efterlyser mer kraftfulla åtgärder för att minska dessa skillnader och förhindra att nya skillnader utvecklas i alla typer av regioner, samtidigt som man bibehåller och konsoliderar stödet till regionerna i syfte att stimulera det lokala engagemanget för politiken i alla typer av regioner och uppnå EU:s mål i hela unionen. Parlamentet anser i detta sammanhang att man måste ägna mer uppmärksamhet åt att göra regionerna mer motståndskraftiga mot plötsliga chocker.

8.  Europaparlamentet påpekar att alla former av territoriellt samarbete, inbegripet makroregionala strategier, vars potential ännu inte utforskats helt och hållet, är ett uttryck för politiskt samarbete och samordning mellan regioner och medborgare över gränserna i EU. Parlamentet understryker att sammanhållningspolitiken kan vara till stor nytta för de specifika utmaningarna på öar, i gränsregioner och i de glest befolkade områdena längst i norr (artikel 174 i EUF-fördraget), i de yttersta randområdena (artiklarna 349 och 355 i EUF-fördraget), som har en särskild ställning och vars särskilda verktyg och finansiering bör bibehållas efter 2020, samt i andra randområden.

9.  Europaparlamentet konstaterar att det europeiska territoriella samarbetet är ett av de viktiga målen för sammanhållningspolitiken 2014–2020 som ger substantiellt mervärde till EU-målen, ökar solidariteten mellan EU:s regioner och med EU:s grannländer samt underlättar utbyte av erfarenheter och bästa praxis, t.ex. med hjälp av standardiserade dokument. Parlamentet insisterar på vikten av att fortsätta att främja gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete som en del av målsättningen att stärka den territoriella sammanhållningen i enlighet med artikel 174 i EUF-fördraget. Parlamentet anser att det fortfarande bör vara ett viktigt instrument efter 2020. Parlamentet understryker emellertid att den nuvarande budgeten för det europeiska territoriella samarbetet inte står i proportion till de omfattande utmaningar som Interreg-programmen måste ta itu med och inte heller är tillräcklig för att stödja det gränsöverskridande samarbetet på ett effektivt sätt. Parlamentet efterlyser en kraftigt ökad budget för det europeiska territoriella samarbetet under nästa programperiod.

10.  Europaparlamentet understryker att det nuvarande samarbetsprogrammet Interreg Europe är av stor betydelse för att europeiska offentliga myndigheter ska kunna underlätta utbyte av erfarenheter och överförande av god praxis. Parlamentet föreslår att finansieringsmöjligheterna inom nästa Interreg Europe-program efter 2020 utvidgas för att möjliggöra investeringar i fysiska pilotprojekt och demonstrationsprojekt, och att man därvid också beaktar involveringen av berörda parter i hela Europa.

Sammanhållningspolitikens struktur efter 2020 – kontinuitet och förbättringsbehov

11.  Europaparlamentet understryker att de nuvarande regionkategorierna, de införda reformerna, exempelvis tematisk koncentration, och resultatramen, har visat sammanhållningspolitikens värde. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram idéer för större flexibilitet i genomförandet av EU:s budget i sin helhet. Parlamentet anser att inrättande av en reserv vore ett intressant alternativ i detta sammanhang, för att hantera större oförutsedda händelser under programperioden och för att förenkla omprogrammering av de operativa programmen så att ESI-fondsinvesteringar kan anpassas till de föränderliga behoven i varje region och så att man kan ta itu med globaliseringens effekter på regional och lokal nivå, dock utan att detta får negativa effekter på de sammanhållningspolitiska investeringarna eller konsekvenser för strategisk inriktning, långsiktiga mål och planeringssäkerhet samt stabilitet för fleråriga operativa program för regionala och lokala myndigheter.

12.  Europaparlamentet erkänner värdet av ex ante-villkor, i synnerhet villkoret om forsknings- och innovationsstrategier för smart specialisering (RIS3), som ger fortsatt stöd till den strategiska programplaneringen av ESI-fonderna och har lett till ökad resultatinriktning. Parlamentet noterar att ex ante-villkor gör det möjligt för ESI-fonderna att effektivt stödja de europeiska målen efter 2020 utan att det påverkar de sammanhållningspolitiska målen, i enlighet med vad som fastslås i fördraget.

13.  Europaparlamentet motsätter sig makroekonomiska villkor och påpekar att kopplingen mellan sammanhållningspolitik och ekonomiska styrprocesser inom den europeiska planeringsterminen måste vara välavvägd, ömsesidig och av icke-bestraffande karaktär för alla berörda parter. Parlamentet förespråkar större erkännande av den territoriella dimensionen, vilket skulle kunna gynna den europeiska planeringsterminen, närmare bestämt bör faktorer som ekonomisk styrning och sammanhållningspolitikens mål om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, samt hållbar tillväxt, sysselsättning och miljöskydd, beaktas på ett välavvägt sätt.

14.  Med tanke på att sammanhållningspolitisk finansiering syftar till att stimulera investeringar, tillväxt och sysselsättning i hela unionen anser Europaparlamentet att kommissionen i sin sjunde sammanhållningsrapport i nära samarbete med medlemsstaternas regeringar bör undersöka hur man kan ta itu med dessa investeringars konsekvenser för de nationella budgetunderskotten.

15.  Europaparlamentet påpekar att ökad administrativ och institutionell kapacitet – och därmed starkare nationella och regionala organ för investeringsstöd – för planering, genomförande och utvärdering av operativa program samt för kvalitet inom yrkesutbildningen i medlemsstaterna och regionerna är av avgörande betydelse för att sammanhållningspolitiken ska kunna ge goda resultat i rätt tid och för att åstadkomma konvergens i riktning mot högre standarder. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av initiativet ”Taiex Regio Peer 2 Peer”, som förbättrar den administrativa och institutionella kapaciteten och innebär bättre resultat för EU:s investeringar.

16.  Europaparlamentet pekar på behovet av att förenkla sammanhållningspolitikens övergripande förvaltningssystem på alla styrnivåer och underlätta programplaneringen, förvaltningen och utvärderingen av operativa program, för ökad tillgänglighet, flexibilitet och effektivitet. Parlamentet framhåller i detta sammanhang vikten av att bekämpa fenomenet med överreglering i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka möjligheterna till e-sammanhållning och särskilda utgiftstyper, bland annat den standardiserade skalan för enhetskostnader och schablonbelopp inom ramen för förordningen om gemensamma bestämmelser, samt att införa en digital plattform eller gemensamma kontaktpunkter för information till sökande och mottagare. Parlamentet stöder de slutsatser och rekommendationer som högnivågruppen för övervakning av förenkling för mottagare av ESI-fonderna hittills har antagit och uppmuntrar medlemsstaterna att genomföra dessa rekommendationer.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fundera över lösningar som baseras på proportionalitet och differentiering i programgenomförandet, med utgångspunkt i risker, objektiva kriterier och positiva incitament för program, deras omfattning och administrativa kapacitet, särskilt vad gäller revision i flera omgångar, som främst bör inriktas på att bekämpa oegentligheter (som bedrägerier och korruption), och vad gäller antalet kontroller, i syfte att uppnå större harmonisering mellan sammanhållningspolitiken, konkurrenspolitiken och annan EU-politik, i synnerhet bestämmelserna om statligt stöd, som är tillämpliga på ESI-fonderna men inte på Efsi eller Horisont 2020, samt vad gäller möjligheten att ha en enda uppsättning regler för alla ESI-fonderna så att finansieringen kan göras effektivare, samtidigt som man beaktar varje fonds särdrag.

18.  I syfte att åstadkomma verklig förenkling uppmanar Europaparlamentet kommissionen att, i överenskommelse med förvaltningsmyndigheterna för nationella och regionala program, upprätta en genomförbar plan för utvidgning av systemet med förenklade kostnader till att omfatta även Eruf, vilket också är i linje med vad som föreskrivs i förslaget till förordning om ändring av de finansiella reglerna för budgeten (”omnibusförslaget”).

19.  Europaparlamentet anser att bidrag fortsatt bör vara den grundläggande finansieringstypen inom sammanhållningspolitiken. Parlamentet noterar dock att finansieringsinstrument spelar en allt större roll. Parlamentet påpekar att lån, finansiering av eget kapital eller garantier kan ha en kompletterande roll, men att de bör användas försiktigt, på grundval av lämpliga ex ante-analyser, och bidrag bör kompletteras endast där sådana finansieringsinstrument visar mervärde och skulle kunna ha en hävstångseffekt genom att locka ytterligare ekonomiskt stöd, med beaktande av regionala olikheter och skillnader vad gäller praxis och erfarenhet.

20.  Europaparlamentet betonar vikten av kommissionens, EIB:s och medlemsstaternas stöd till lokala och regionala myndigheter beträffande innovativa finansieringsinstrument via plattformar som fi-compass eller genom att tillhandahålla incitament för mottagare. Parlamentet påminner om att dessa instrument inte är lämpliga för alla typer av insatser inom sammanhållningspolitiken. Parlamentet anser att alla regioner bör kunna besluta om genomförandet av finansieringsinstrument på frivillig basis och utifrån lokala behov. Parlamentet motsätter sig dock tvingande kvantitativa mål i fråga om användningen av finansieringsinstrument och betonar att en ökad användning av finansieringsinstrument inte får leda till en minskning av unionens budget generellt.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa bättre synergi och kommunikation mellan och om ESI-fonderna och andra unionsfonder och -program, inbegripet Efsi, samt att underlätta genomförandet av multifondinsatser. Parlamentet betonar att man inte får låta Efsi undergräva den strategiska koherensen, den territoriella koncentrationen och det långsiktiga perspektivet inom den sammanhållningspolitiska programplaneringen och inte heller ersätta eller tränga undan bidrag respektive syfta till att ersätta eller minska ESI-fondsbudgeten. Parlamentet insisterar på verklig additionalitet för dess resurser. Parlamentet efterlyser upprättande av tydliga gränser mellan Efsi och sammanhållningspolitiken, tillsammans med möjligheter att kombinera dem och underlätta deras användning utan att de blandas samman, vilket kan göra finansieringsstrukturen mer attraktiv så att EU:s knappa resurser kan användas på bästa sätt. Parlamentet anser att det behövs harmonisering av bestämmelser för multifondinsatser och en tydlig kommunikationsstrategi om befintliga finansieringsmöjligheter. Parlamentet uppmuntrar i detta sammanhang kommissionen att utveckla en verktygslåda för mottagarna.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fundera över en ytterligare uppsättning indikatorer som komplement till BNP-indikatorn, som fortfarande är den främsta legitima och tillförlitliga metoden för rättvis fördelning av ESI-medel. Parlamentet anser att välfärdsindexet Weighted Index of Social Progress (wisp) eller en demografisk indikator bör undersökas och övervägas i detta sammanhang för att ge en heltäckande bild av regional utveckling. Parlamentet anser att sådana indikatorer bättre skulle kunna spegla nya framväxande former av ojämlikhet mellan EU:s regioner. Parlamentet betonar också att resultatindikatorer är relevanta för att göra politiken mer resultat- och prestationsinriktad.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga åtgärder för att lösa frågan med nationell finansiering av sammanhållningspolitiska projekt med tanke på att lokala och regionala myndigheter i mycket centraliserade medlemsstater har problem med bristande skattemässig och ekonomisk förmåga och svårigheter att samfinansiera projekt, och ofta till och med att skriva projektdokumentation, på grund av bristen på tillgängliga ekonomiska resurser, vilket medför en lägre grad av utnyttjande av sammanhållningspolitiken.

24.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att beakta möjligheten att använda Nuts III-nivån som klassificering av regioner inom ramen för sammanhållningspolitiken för vissa utvalda prioriteringar.

Politiska nyckelområden för en moderniserad sammanhållningspolitik efter 2020

25.  Europaparlamentet betonar vikten av ESF, ungdomsgarantin och ungdomssysselsättningsinitiativet, särskilt i kampen mot den extremt höga långtids- och ungdomsarbetslösheten i unionen, i synnerhet i mindre utvecklade regioner, i de yttersta randområdena och i de regioner som har drabbats hårdast av krisen. Parlamentet betonar de små och medelstora företagens nyckelroll för sysselsättningstillväxten – de svarar för 80 procent av jobben i unionen – genom främjande av innovativa sektorer som den digitala respektive den utsläppssnåla ekonomin.

26.  Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiken efter 2020 bör fortsätta insatserna för omsorg om de sårbara och marginaliserade, ta itu med den växande ojämlikheten och skapa solidaritet. Parlamentet noterar den positiva effekten i fråga om socialt och sysselsättningsmässigt mervärde av investeringarna inom utbildning och kultur. Parlamentet påpekar dessutom behovet av att bevara social inkludering, inbegripet ESF-stöd, kompletterat av Eruf-investeringar på detta område.

27.  Europaparlamentet föreslår bättre användning av ESI-medel för att möta demografisk förändring och ta itu med de regionala och lokala följderna. I regioner som kämpar med avfolkning anser parlamentet att ESI-medel bör inriktas optimalt på åtgärder för att skapa sysselsättning och tillväxt.

28.  Europaparlamentet noterar den allt större betydelsen av den territoriella agendan och framgångsrika partnerskap mellan stad och landsbygd liksom ”smarta städer”, med deras föredömliga roll som mikrokosmos och katalysator för innovativa lösningar på regionala och lokala utmaningar.

29.  Europaparlamentet gläder sig över Amsterdampakten och det större erkännandet av städers och tätorters roll i den europeiska politiken. Parlamentet efterlyser ett effektivt genomförande av samarbetsmetoden med partnerskap, i enlighet med pakten. Parlamentet förväntar sig att resultaten ska inlemmas i framtida EU-politik efter 2020.

30.  Europaparlamentet betonar stadspolitikens mer framträdande roll inom sammanhållningspolitiken i form av särskilda bestämmelser för hållbar stadsutveckling och innovativa åtgärder i städer. Parlamentet anser att detta bör vidareutvecklas och ges större finansiella resurser efter 2020 och att vidaredelegering av behörigheter till lägre myndighetsnivåer bör förstärkas. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra samordningen mellan olika åtgärder för städer för att stärka det direkta stödet till lokala förvaltningar inom ramen för sammanhållningspolitiken genom att tillhandahålla finansiering och skräddarsydda instrument för territoriell utveckling. Parlamentet understryker den framtida rollen för de nya verktygen för territoriell utveckling, såsom lokalt ledd utveckling och integrerade territoriella investeringar.

31.  Europaparlamentet ger sitt stöd till EU:s åtaganden i Parisavtalet om klimatförändring. Parlamentet påminner i detta sammanhang om alla EU-institutionernas mål att lägga minst 20 procent av EU-budgeten på åtgärder som rör klimatförändringen och understryker att ESI-fonderna spelar en viktig roll för detta och bör fortsätta att användas på effektivast möjliga sätt för begränsning av och anpassning till klimatförändringar samt för grön ekonomi och förnybar energi. Parlamentet anser det nödvändigt att förbättra systemet för övervakning och spårning avseende klimatutgifter. Parlamentet betonar det europeiska territoriella samarbetets potential i detta avseende samt städernas och regionernas roll i samband med genomförande av EU-agendan för städer.

32.  Europaparlamentet noterar att RIS3 stärker de regionala innovationsekosystemen. Parlamentet betonar att forskning, innovation och teknisk utveckling även i framtiden måste spela en framträdande roll, så att EU kan konkurrera på det globala planet. Parlamentet anser att modellen med smart specialisering bör bli en av de främsta metoderna inom sammanhållningspolitiken efter 2020 genom uppmuntran till samarbete mellan olika regioner, städer och landsbygdsområden, stöd till EU:s ekonomiska utveckling, genom skapande av synergier mellan transnationella RIS3:er och världsledande kluster. Parlamentet påminner om det existerande pilotprojektet ”spetsforskningsstegen” (S2E), vilket fortsatt stöder regioner i arbetet med att utveckla och utnyttja synergieffekterna mellan ESI-fonderna, Horisont 2020 och andra program för EU-finansiering. Parlamentet anser följaktligen att ytterligare insatser måste göras för att maximera synergieffekterna och ytterligare stärka smart specialisering och innovation efter 2020.

33.   Europaparlamentet betonar att ökad synlighet för sammanhållningspolitiken är av avgörande betydelse för att bekämpa EU-skepsis och kan bidra till att återupprätta medborgarnas förtroende och tillit. Parlamentet pekar på att större synlighet för ESI-fonderna förutsätter större fokus på programmens innehåll och resultat, genom en strategi uppifrån-och-ned respektive nedifrån-och-upp, som möjliggör medverkan av berörda parter och mottagare som kan fungera som en effektiv kanal för information om de sammanhållningspolitiska resultaten. Parlamentet uppmanar dessutom med eftertryck kommissionen, medlemsstaterna, regionerna och städerna att effektivare sprida information om sådana sammanhållningspolitiska resultat som är mätbara och ger konkret mervärde i EU-medborgarnas vardag. Parlamentet anser bestämt att man ska fortsätta med kommunikationsverksamhet som en specifik budgetpost inom ramen för tekniskt stöd, om så är lämpligt, tills projektet avslutats och resultaten blir klart synliga.

Framtidsperspektiv

34.  Europaparlamentet anser att ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och solidaritet i hela EU samt styrning av EU-medel mot tillväxt, arbetstillfällen och konkurrenskraft bör sättas högst upp på EU:s agenda. Parlamentet anser att kampen mot regionala skillnader, fattigdom, socialt utanförskap och diskriminering måste fortsätta. Parlamentet anser, utöver de mål som är föreskrivna i fördragen, att sammanhållningspolitiken bör fortsätta att tjäna som verktyg för att nå EU:s politiska mål och på så sätt även bidra till att öka kännedomen om politikens resultat och förbli unionens främsta investeringspolitik, tillgänglig för alla regioner.

35.  Europaparlamentet upprepar att det är hög tid att börja förbereda EU:s sammanhållningspolitik efter 2020 om den verkligen ska komma igång så fort den nya programperioden inleds. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att i god tid börja med förberedelserna av den nya rättsliga ramen, direkt efter det att nästa fleråriga budgetram presenterats och översatts till de officiella språken. Parlamentet efterlyser också ett raskt antagande av alla lagstiftningsförslag rörande den framtida sammanhållningspolitiken och vägledning för förvaltning och övervakning innan den nya programperioden startar, utan retroaktiv verkan. Parlamentet betonar att försenat genomförande av operativa program påverkar sammanhållningspolitikens effektivitet.

36.  Europaparlamentet noterar att kärnan i den nuvarande sammanhållningspolitiska lagstiftningen bör bibehållas efter 2020, med en finslipad, stärkt, lättillgänglig och resultatinriktad politik och ett mervärde om vilket allmänheten måste informeras bättre.

37.  Med hänvisning till kommissionens förslag 2016/0282(COD) betonar Europaparlamentet att mottagande respektive social och ekonomisk integration av migranter och flyktingar som omfattas av internationellt skydd förutsätter ett enhetligt nationsövergripande synsätt, som också bör införlivas i EU:s nuvarande och framtida sammanhållningspolitik.

38.  Europaparlamentet understryker hur viktigt det är med stabila regler. Parlamentet uppmanar kommissionen att ändra anslagsreglerna så lite som möjligt när genomförandebestämmelserna för sammanhållningspolitiken utarbetas i nästa fleråriga budgetram. Parlamentet är övertygat om att budgeten för sammanhållningspolitiken efter 2020 måste ligga kvar på en adekvat nivå, eller t.o.m. höjas, i ljuset av de komplexa interna och externa utmaningar som politiken måste ta itu med för att målen ska uppnås. Parlamentet anser att denna politik inte får försvagas under några som helst omständigheter, inklusive Brexit, och anser att dess andel av EU:s totala budget inte får minskas genom att medel avleds för att betala för nya utmaningar. Parlamentet betonar vidare sammanhållningspolitikens fleråriga karaktär och anser att man bör behålla dess 7 år långa programperiod eller införa en 5+5 år lång programperiod med obligatorisk översyn efter halva tiden.

39.  Europaparlamentet efterlyser snabb tilldelning av resultatreserven. Parlamentet noterar att tiden mellan resultatet och frisläppandet av reserven är för lång, vilket minskar reservens effektivitet. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att låta medlemsstaterna ta resultatreserven i bruk så snart utvärderingen har slutförts.

40.  Europaparlamentet påpekar i detta sammanhang att den digitala agendan, inbegripet tillhandahållande av nödvändig infrastruktur och avancerade tekniska lösningar, måste prioriteras inom sammanhållningspolitiken, framför allt under nästa stödperiod. Parlamentet konstaterar att utveckling inom telekommunikationsområdet i varje fall måste åtföljas av motsvarande utbildning, som också bör ges stöd via sammanhållningspolitiken.

o
o   o

41.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaterna och deras parlament och Regionkommittén.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 289.
(3) EUT L 347, 20.12.2013, s. 470.
(4) EUT L 347, 20.12.2013, s. 259.
(5) EUT L 347, 20.12.2013, s. 303.
(6) EUT L 347, 20.12.2013, s. 281.
(7) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(8) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(9) Antagna texter, P8_TA(2017)0053.
(10) Antagna texter, P8_TA(2016)0321.
(11) Antagna texter, P8_TA(2016)0217.
(12) EUT C 305 E, 11.11.2010, s. 14.
(13) EUT C 351 E, 2.12.2011, s. 1.
(14) Antagna texter, P8_TA(2015)0383.
(15) Antagna texter, P8_TA(2016)0336.
(16) Antagna texter, P8_TA(2016)0311.
(17) Antagna texter, P8_TA(2016)0211.
(18) Antagna texter, P8_TA(2015)0419.
(19) Antagna texter, P8_TA(2015)0308.
(20) Antagna texter, P8_TA(2015)0307.
(21) EUT C 258 E, 7.9.2013, s. 1.
(22) Antagna texter, P7_TA(2014)0133.
(23) Antagna texter, P8_TA(2015)0384.
(24) ECLI:EU:C:2015:813.

Rättsligt meddelande