Index 
Antagna texter
Torsdagen den 2 mars 2017 - BrysselSlutlig utgåva
Begäran om upphävande av Marine Le Pens immunitet
 Europa–Medelhavsavtalet mellan EU och Libanon (Kroatiens anslutning) ***
 Avtal mellan EU och Liechtenstein om kompletterande bestämmelser om instrumentet för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering ***
 Mekanism för informationsutbyte om mellanstatliga avtal och icke-bindande instrument på energiområdet ***I
 Skyldigheter när det gäller ömsesidighet i fråga om viseringar
 Alternativ för att förbättra tillgången till läkemedel
 Genomförande av programmet Kreativa Europa
 Genomförandet av programmet Ett Europa för medborgarna
 Gemensam handelspolitik i samband med tvingande hänsyn till hållbarheten för vilda djur och växter

Begäran om upphävande av Marine Le Pens immunitet
PDF 235kWORD 43k
Europaparlamentets beslut av den 2 mars 2017 om begäran om upphävande av Marine Le Pens immunitet (2016/2295(IMM))
P8_TA(2017)0056A8-0047/2017

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den begäran av upphävande av Marine Le Pens immunitet som den 5 oktober 2016 översändes av Frankrikes justitieminister Jean-Jaques Urvoas inom ramen för en förundersökning mot Marine Le Pen vid domstolen i Nanterre som inletts eftersom hon anklagas för att på sitt Twitterkonto ha spritt våldsamma islamistiska bilder,

–  efter att ha hört Jean-François Jalkh, som företräder Marine Le Pen, i enlighet med artikel 9.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013(1),

–  med beaktande av artikel 26 i Republiken Frankrikes konstitution,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0047/2017), och av följande skäl:

A.  De franska rättsliga myndigheterna har begärt att den parlamentariska immuniteten för Marine Le Pen, ledamot av Europaparlamentet och ordförande för Front national, ska upphävas eftersom hon anklagas för att den 16 december 2015 på sitt Twitterkonto ha spridit våldsamma bilder på avrättningarna av tre personer som tagits som gisslan av terrorgruppen Daish. Bilderna åtföljdes av texten ”Detta är Daishs sanna natur”. Publiceringen skedde med anledning av ett radioprogram som sänts samma dag i radiokanalen RMC, där det sades att det fanns beröringspunkter mellan Front nationals uppsving och Daishs verksamhet.

B.  Enligt Europaparlamentets praxis kan immuniteten för en ledamot upphävas under förutsättning att de yttranden som gjorts och/eller de omstridda bilderna inte har något direkt eller uppenbart samband med utövandet av den berörda parlamentsledamotens uppdrag som ledamot av Europaparlamentet, och under förutsättning att det inte är fråga om yttranden som ledamoten gjort eller röster han eller hon avlagt under utövandet av sitt ämbete i enlighet med artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och i enlighet med artikel 26 i Republiken Frankrikes konstitution.

C.  Vidare anges i artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier att Europaparlamentets ledamöter vad avser deras egen stats territorium ska åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land.

D.  Att sprida våldsamma bilder som kränker människans värdighet är straffbart i enlighet med artikel 227-24, 227-29 och 227-31 i Republiken Frankrikes strafflag.

E.  Artikel 6-1 i fransk lag nr 2004-575 av den 21 juni 2004, Pour la Confiance dans l'Économie Numérique – som införlivar Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”e-handelsdirektivet”) – avser verksamhet som utövas av tjänsteleverantörer inom informationssamhället, inte verksamhet som utövas av privatpersoner.

F.  Trots att de bilder som Marine Le Pen publicerat är tillgängliga för alla via sökmotorn Google och att de har fått stor spridning på nätet efter den första publiceringen, måste det konstateras att de är våldsamma och att de kränker människans värdighet.

G.  Den 17 december 2015, dvs. efter de rättsliga myndigheternas ingripande, krävde de anhöriga till gisslan James Foley att de tre bilderna skulle tas bort. Som en följd av denna begäran tog Marine Le Pen dock bara bort bilden på James Foley.

H.  Det tidsmässiga förloppet i samband med det rättsliga förfarandet mot Marine Le Pen är normalt vid förfaranden mot pressen och andra medier. Således finns det inte fog för misstanke om fumus persecutionis, dvs. att förfarandet skulle syfta till att skada ledamotens politiska verksamhet.

I.  Enligt artikel 26 i Republiken Frankrikes konstitution får ingen parlamentsledamot i samband med anklagelser om brottmål häktas eller utsättas för någon annan form av frihetsberövande eller frihetsinskränkande åtgärder, såvida inte parlamentet har gett sitt samtycke till detta.

J.  Det ankommer inte på Europaparlamentet att uttala sig i skuldfrågan, eller på annat sätt yttra sig över det riktiga i att väcka åtal mot ledamoten.

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Marine Le Pens immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till den behöriga myndigheten i Republiken Frankrike och till Marine Le Pen

(1) Domstolens dom av den 12 maj 1964, Wagner mot Fohrmann och Krier, 101/63, ECLI:EU:C:1964:28, domstolens dom av den 10 juli 1986, Wybot mot Faure m.fl., 149/85, ECLI:EU:C:1986:310, tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote mot parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra mot De Gregorio och Clemente, C-200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch mot parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI:EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch mot parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23.


Europa–Medelhavsavtalet mellan EU och Libanon (Kroatiens anslutning) ***
PDF 233kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 2 mars 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens och dess medlemsstaters vägnar, av ett protokoll till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Libanon, å andra sidan, med anledning av Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (05748/2016– C8-0171/2016 – 2015/0292(NLE))
P8_TA(2017)0057A8-0027/2017

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (05748/2016),

–  med beaktande av utkastet till protokoll till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Libanon, å andra sidan, med anledning av Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (05750/2016),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 217 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0171/2016),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A8-0027/2017).

1.  Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Libanon.


Avtal mellan EU och Liechtenstein om kompletterande bestämmelser om instrumentet för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering ***
PDF 232kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 2 mars 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen och Furstendömet Liechtenstein om kompletterande bestämmelser om instrumentet för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering som är en del av fonden för inre säkerhet för perioden 2014–2020 (12852/2016 – C8-0515/2016 – 2016/0247(NLE))
P8_TA(2017)0058A8-0025/2017

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (12852/2016),

–  med beaktande av utkastet till avtal mellan Europeiska unionen och Furstendömet Liechtenstein om kompletterande bestämmelser om instrumentet för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering som är en del av fonden för inre säkerhet för perioden 2014–2020 (12881/2016),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 77.2 a samt artikel 218.6 andra stycket a led v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0515/2016),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0025/2017).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Furstendömet Liechtenstein.


Mekanism för informationsutbyte om mellanstatliga avtal och icke-bindande instrument på energiområdet ***I
PDF 241kWORD 44k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 2 mars 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättandet av en mekanism för informationsutbyte om mellanstatliga avtal och icke-bindande instrument mellan medlemsstaterna och tredjeländer på energiområdet och om upphävande av beslut nr 994/2012/EU (COM(2016)0053 – C8-0034/2016 – 2016/0031(COD))
P8_TA(2017)0059A8-0305/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0053),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 194.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0034/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av de motiverade yttranden från den franska senaten, det maltesiska parlamentet, det österrikiska förbundsrådet och det portugiska parlamentet som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 21 september 2016(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 16 december 2016 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för internationell handel (A8-0305/2016), och av följande skäl:

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 2 mars 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2017/… om inrättandet av en mekanism för informationsutbyte om mellanstatliga avtal och icke-bindande instrument mellan medlemsstaterna och tredjeländer på energiområdet och om upphävande av beslut nr 994/2012/EU

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2017/684.)

(1) EUT C 487, 28.12.2016, s. 81.


Skyldigheter när det gäller ömsesidighet i fråga om viseringar
PDF 158kWORD 43k
Europaparlamentets resolution av den 2 mars 2017 om kommissionens skyldigheter på området för ömsesidighet i fråga om viseringar i enlighet med artikel 1.4 i förordning (EG) nr 539/2001 (2016/2986(RSP))
P8_TA(2017)0060B8-0173/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 539/2001(1), särskilt artikel 1.4 (”ömsesidighetsmekanismen”),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 april 2016: Lägesrapport och tänkbara lösningar i fråga om den icke-ömsesidiga situationen med vissa tredjeländer när det gäller viseringspolitik (COM(2016)0221),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 juli 2016: Lägesrapport och tänkbara lösningar i fråga om den icke-ömsesidiga situationen med vissa tredjeländer när det gäller viseringspolitik (uppföljning av meddelandet av den 12 april) (COM(2016)0481),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 december 2016: Lägesrapport och tänkbara lösningar i fråga om den icke-ömsesidiga situationen med vissa tredjeländer när det gäller viseringspolitik (uppföljning av meddelandet av den 12 april) (COM(2016)0816),

–  med beaktande av artikel 17 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 80, 265 och 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av den debatt om skyldigheter när det gäller ömsesidighet i fråga om viseringar som parlamentet höll i Strasbourg den 14 december 2016,

–  med beaktande av frågan till kommissionen om skyldigheter när det gäller ömsesidighet i fråga om viseringar i enlighet med artikel 1.4 i förordning (EG) nr 539/2001 (O-000142/2016 – B8-1820/2016),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Kriteriet om ömsesidighet i fråga om viseringar är ett av de vägledande kriterierna för EU:s viseringspolitik, och det uppfattas normalt så att EU-medborgare bör omfattas av samma villkor när de reser till ett tredjeland som medborgare i det tredjelandet när de reser till EU.

B.  Syftet med ömsesidighetsmekanismen för visering är att uppnå sådan ömsesidighet. EU:s viseringspolitik medger inte att enskilda medlemsstater inför viseringskrav för tredjelandsmedborgare om det berörda landet finns med på förteckningen i bilaga II till förordning (EG) nr 539/2001 (länder vars medborgare inte behöver visum för kortare vistelser).

C.  Ömsesidighetsmekanismen reviderades 2013, med parlamentet som medlagstiftare, eftersom den behövde anpassas till Lissabonföredragets ikraftträdande och EU-domstolens rättspraxis angående rättslig grund i sekundärlagstiftningen och ”så att det blir möjligt för unionen att reagera på ett solidariskt sätt om ett tredjeland som anges i bilaga II till förordning (EG) nr 539/2001 tillämpar viseringskrav för medborgarna i åtminstone en medlemsstat” (skäl 1 i förordning (EU) nr 1289/2013).

D.  Ömsesidighetsmekanismen omfattar ett förfarande som inleds med en situation där icke-ömsesidighet råder, med exakta tidsramar och åtgärder som ska vidtas i syfte att få slut på den icke-ömsesidiga situationen. Förfarandet innebär att allt hårdare åtgärder efter hand vidtas gentemot det berörda tredjelandet och det sista steget är att undantaget från viseringskravet för alla medborgare i ett berört tredjeland upphävs (”andra fasen av tillämpningen av ömsesidighetsmekanismen”).

E.  ”I syfte att säkerställa en lämplig medverkan av Europaparlamentet och rådet i den andra fasen av tillämpningen av ömsesidighetsmekanismen, med tanke på den särskilt känsliga politiska arten av upphävandet av undantaget från viseringskravet för alla medborgare i ett tredjeland som anges i bilaga II i förordning (EG) nr 539/2001 samt dess övergripande konsekvenser för medlemsstaterna, de länder som deltar i Schengensamarbetet och unionen själv, särskilt för deras yttre förbindelser och Schengenområdets övergripande funktion, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på vissa delar av ömsesidighetsmekanismen”, inbegripet upphävandet av undantaget från viseringskravet för alla medborgare i det berörda tredjelandet.

F.  ”Europaparlamentet eller rådet får besluta att återkalla delegeringen” (artikel 290.2 a i EUF-fördraget).

G.  En delegerad akt ”får träda i kraft endast om Europaparlamentet eller rådet inte har gjort några invändningar inom den tidsfrist som anges i lagstiftningsakten” (artikel 290.2 b i EUF-fördraget).

H.  Kommissionen väckte talan vid EU-domstolen angående valet av delegerade akter i andra fasen av tillämpningen av ömsesidighetsmekanismen. Domstolen ansåg dock att lagstiftarens val var korrekt (mål C-88/14).

I.  Mekanismen ålägger därigenom klart och tydligt parlamentet och rådet respektive kommissionen skyldigheter och ansvar i de olika faserna av ömsesidighetsmekanismen.

1.  Europaparlamentet anser att kommissionen är rättsligt skyldig att anta en delegerad akt – som tillfälligt häver viseringslättnaden för medborgare i de tredjeländer som inte har hävt viseringskravet för medborgare i vissa medlemsstater – inom en period av 24 månader efter den dag då den aktuella underrättelsen offentliggjordes, en period som löpte ut den 12 april 2016.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen på grundval av artikel 265 i EUF-fördraget att anta den nödvändiga delegerade akten senast inom två månader efter antagandet av denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, Europeiska rådet, rådet och medlemsstaternas parlament.

(1) EGT L 81, 21.3.2001, s. 1.


Alternativ för att förbättra tillgången till läkemedel
PDF 412kWORD 61k
Europaparlamentets resolution av den 2 mars 2017 om EU:s alternativ för att förbättra tillgången till läkemedel (2016/2057(INI))
P8_TA(2017)0061A8-0040/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 6 februari 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om insyn i de åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkemedel och deras inordnande i de nationella sjukförsäkringssystemen(1),

–  med beaktande av artikel 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), enligt vilken en hög hälsoskyddsnivå för människor ska säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder,

–  med beaktande av kommissionens Refit-utvärdering av rådets förordning (EG) nr 953/2003 om förhindrande av att handeln med vissa viktiga mediciner avleds till Europeiska unionen (SWD(2016)0125),

–  med beaktande av skyldigheterna enligt artikel 81 i direktiv 2001/83/EG om att upprätthålla en lämplig och fortsatt försörjning av läkemedel,

–  med beaktande av kommissionens inledande konsekvensbedömning(2) om stärkt EU-samarbete kring utvärdering av medicinska metoder (HTA),

–  med beaktande av HTA-nätverkets strategi för EU-samarbete kring utvärdering av medicinska metoder av den 29 oktober 2014(3),

–  med beaktande av slutrapporten från kommissionens undersökning av läkemedelssektorn (SEC(2009)0952),

–  med beaktande av kommissionens rapport från 2013 om ojämlikheter i hälsa Health inequalities in the EU – Final report of a consortium. Ett konsortium som leddes av Michael Marmot(4), kom i sin rapport fram till att hälso- och sjukvårdssystemen spelar en viktig roll för att minska risken för fattigdom eller bidrar till att minska fattigdomen,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 1 december 2014 om innovation till gagn för patienter(5),

–  med beaktande av slutsatserna från det informella sammanträdet om hälsa för rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) den 18 april 2016,

–  med beaktande av kommissionens sjätte rapport om övervakning av patentuppgörelser i läkemedelssektorn,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Säkra, innovativa och tillgängliga läkemedel: en förnyad vision för läkemedelssektorn (COM(2008)0666),

–  med beaktande av punkterna 249 och 250 i domstolens dom av den 14 februari 1978 i mål 27/76 om överpris,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 17 juni 2016 om att stärka balansen i läkemedelssystemen i EU och dess medlemsstater,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1082/2013/EU av den 22 oktober 2013 om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa och om upphävande av beslut nummer 2119/98/EG(6),

–  med beaktande av rapporten Promoting innovation and access to health technologies från FN:s generalsekreterares högnivåpanel för tillgång till läkemedel, som publicerades i september 2016,

–  med beaktande av rådets slutsatser från den 10 maj 2006 om gemensamma värderingar och principer i Europeiska unionens hälso- och sjukvårdssystem, och slutsatserna från rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) från den 6 april 2011 och den 10 december 2013 om reflektionsprocessen om moderna, flexibla och hållbara hälso- och sjukvårdssystem,

–  med beaktande av kommissionens meddelande om effektiva, tillgängliga och anpassningsbara hälso- och sjukvårdssystem (COM(2014)0215),

–  med beaktande av studien Towards a Harmonised EU Assessment of the Added therapeutic Value of Medicines, offentliggjord av sin utredningsavdelning “Ekonomisk och vetenskaplig politik” 2015(7)

–  Med beaktande av Världshälsoorganisationens rapport WHO Expert Committee on the Selection of Essential Drugs, 17-21 October 1977 – WHO Technical Report Series, No. 615, rapporten från WHO:s sekretariat från den 7 december 2001 WHO medicines strategy: Revised procedure for updating WHO’s Model List of Essential Drugs’ (EB109/8), WHO:s rapport från mars 2015 Access to new medicines in Europe, och WHO:s rapport från den 28 juni 2013 Priority Medicines for Europe and the World,

–  med beaktande av förordning (EG) nr 141/2000 om särläkemedel,

–  med beaktande av artikel 35 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 6 a i EUF-fördraget om EU-medborgarnas rätt till hälsoskydd,

–  med beaktande av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget om konkurrensregler,

–  med beaktande av Dohaförklaringen om förklaringen om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter och folkhälsa (WTO/MIN(01/DEC/2) och genomförandet av punkt 6 i Dohaförklaringen av den 1 september 2003 (WTO/L/540),

–  med beaktande av förordning (EG) nr 816/2006 om tvångslicensiering av patent för tillverkning av läkemedelsprodukter för export till länder med folkhälsoproblem,

–  med beaktande av avtalet om gemensam upphandling som godkändes av kommissionen den 10 april 2014(8),

–  med beaktande av Nairobi-konferensen 1985 om rationell användning av läkemedel,

–  med beaktande av det betänkande om en ändring av förordning (EG) nr 726/2004 som antagits av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0035/2016) och ändringsförslagen antagna av parlamentet den 10 mars 2016(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 september 2015 om kommissionens arbetsprogram 2016(10),

–  med beaktande sin resolution av den 11 september 2012 om frivillig, obetald donation av vävnader och celler(11),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för rättsliga frågor och utskottet för framställningar (A8-0040/2017), och av följande skäl:

A.  Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna erkänner medborgarnas grundläggande rätt till hälso- och sjukvård(12).

B.  Offentliga hälso- och sjukvårdssystem är avgörande för att man ska kunna garantera allmän tillgång till hälso- och sjukvård, en grundläggande rättighet för de europeiska medborgarna. Hälso- och sjukvårdssystemen i EU står inför utmaningar som en åldrande befolkning, den ökande bördan av sjukdomar som blir kroniska, de höga kostnaderna för utveckling av ny teknik, höga och stigande läkemedelsutgifter och den ekonomiska krisens konsekvenser för hälso- och sjukvårdskostnaderna. År 2014 stod kostnaderna inom läkemedelssektorn i EU för 17,1 procent av de totala hälso- och sjukvårdsutgifterna och för 1,41 procent av bruttonationalprodukten (BNP). Dessa utmaningar förutsätter europeiskt samarbete och nya politiska åtgärder på både EU-nivå och nationell nivå.

C.  Läkemedel är en av pelarna för hälso- och sjukvården, inte bara en handelsvara, och bristande tillgång till basläkemedel och höga priser för innovativa läkemedel utgör ett allvarligt hot mot de nationella hälso- och sjukvårdssystemens hållbarhet.

D.  Patienter bör ha tillgång till hälso- och sjukvård och behandlingsalternativ enligt sina egna val och preferenser, inbegripet kompletterande och alternativa behandlingar och läkemedel.

E.  Ett av EU:s och WHO:s centrala mål och FN:s tredje mål för hållbar utveckling är att säkerställa att patienter har tillgång till basläkemedel. En allmän tillgång till läkemedel förutsätter att läkemedlen finns tillgängliga i rätt tid och till överkomliga priser för alla, utan geografisk diskriminering.

F.  Konkurrens är viktigt för den allmänna balansen på läkemedelsmarknaden och kan medföra lägre kostnader, minska läkemedelsutgifterna och förbättra patienternas tillgång till rimligt prissatta läkemedel i rätt tid, med högre kvalitetsstandarder inom forsknings- och utvecklingsprocesserna.

G.  De generiska läkemedlens inträde på marknaden är en viktig mekanism för att öka konkurrensen, sänka priserna och säkerställa hållbara hälso- och sjukvårdssystem. Marknadsinträdet för generiska läkemedel får inte fördröjas och konkurrensen bör inte snedvridas.

H.  En sund och konkurrensutsatt marknad för läkemedel gynnas av noggrann kontroll av efterlevnaden av konkurrenslagstiftningen.

I.  Priserna på nya läkemedel har i många fall ökat under de senaste årtiondena till den grad att många av de europeiska medborgarna inte längre har råd med dem, vilket allvarligt hotar de nationella hälso- och sjukvårdssystemens hållbarhet.

J.  Förutom höga och oöverkomliga priser finns det andra hinder för tillgången till läkemedel, såsom brist på basläkemedel och övriga läkemedel, dålig matchning mellan kliniska behov och forskning, bristande tillgång till hälso- och sjukvård och till vårdpersonal, onödiga administrativa förfaranden, fördröjningar mellan marknadstillstånd och beslutsfattande om prissättning och ersättning, problem med att produkter inte finns tillgängliga, patentregler och budgetbegränsningar.

K.  Sjukdomar som hepatit C kan framgångsrikt bekämpas med tidig diagnos, kombinerad med behandling med nya och gamla läkemedel, och rädda miljontals människoliv i hela EU.

L.  Antalet cancerdiagnoser ökar för varje år, och kombinationen av ökad förekomst av cancer bland befolkningen och nya tekniskt avancerade cancerläkemedel har lett till en situation där de totala kostnaderna för cancersjukdomar ökar, något som ställer ett aldrig tidigare skådat tryck på hälso- och sjukvårdsbudgetarna och innebär att många cancerpatienter inte har råd med behandlingarna, vilket i sin tur höjer risken för att läkemedlens prisöverkomlighet eller prissättning blir en avgörande faktor i patienters cancerbehandling.

M.  Förordning (EG) nr 1394/2007 om läkemedel för avancerad terapi infördes för att stimulera innovation på området i hela Europa och för att garantera säkerhet. Trots detta har endast åtta nya avancerade behandlingar godkänts hittills.

N.  EU har blivit tvungen att skapa incitament för att främja forskningen på områden såsom sällsynta sjukdomar och barnsjukdomar. Förordningen om särläkemedel har inneburit en viktig ram för att främja forskning om särläkemedel, och den har på ett betydande sätt förbättrat behandlingen av sällsynta sjukdomar, för vilka det tidigare inte fanns några alternativ. Det finns emellertid farhågor gällande förordningens genomförande.

O.  Gapet mellan den ökande resistensen mot antimikrobiella medel och utvecklingen av nya antimikrobiella medel blir allt större. Läkemedelsresistenta sjukdomar kan årligen orsaka 10 miljoner dödsfall globalt fram till 2050. Enligt uppskattningar dör minst 25 000 personer varje år i EU av infektioner som orsakas av resistenta bakterier, med en årlig kostnad på 1,5 miljarder euro, samtidigt som endast en ny klass antibiotika har utvecklats under de senaste 40 åren.

P.  Under de senaste årtiondena har framstegen inom behandling av tidigare obotliga sjukdomar varit stora, och exempelvis behöver inga hiv-smittade eller aidssjuka patienter i EU längre dö. Många sjukdomar kan dock fortfarande inte behandlas optimalt (bl.a. cancer, som fortfarande kräver nästan 1,3 miljoner människoliv om året i EU).

Q.  Tillgång till lämpliga diagnostest och vaccin till överkomliga priser är lika viktigt som tillgång till säkra och effektiva prisöverkomliga läkemedel.

R.  Avancerade terapiläkemedel kan bidra till att omforma behandlingen av en lång rad olika sjukdomstillstånd, särskilt inom sjukdomsområden där konventionella metoder är otillräckliga. Trots detta har endast ett fåtal avancerade terapiläkemedel godkänts hittills.

S.  Vissa basläkemedel finns inte att tillgå i många medlemsstater, och detta kan leda till problem i patientvården. Ett antal läkemedelsbrister kan inträffa antingen p.g.a. otillbörliga affärsstrategier, t.ex. så kallad ”pay for delay” inom läkemedelssektorn, eller av politiska, tillverkningsmässiga eller distributionsmässiga orsaker, eller av parallell handel. Artikel 81 i direktiv 2001/83/EG anger åtgärder för att förhindra läkemedelsbrist genom den så kallade allmännyttiga skyldigheten, som ålägger tillverkare och distributörer att garantera försörjningen på den nationella marknaden. Ofta tillämpas den allmännyttiga skyldigheten inte på tillverkare som levererar läkemedel till distributörerna, vilket har visats i en undersökning som beställts av kommissionen.

T.  Ett stabilt och förutsägbart regelverk för immateriella rättigheter samt ett lämpligt och snabbt genomförande av detta är nödvändiga förutsättningar för att skapa ett innovationsvänligt klimat och stödja patienters tillgång till innovativa och effektiva behandlingar.

U.  Syftet med immateriella rättigheter är att de ska gynna samhället och främja innovation, men det finns en oro över att de missbrukas/används felaktigt.

V.  Sedan 1995 omfattar WTO-avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Tripsavtalet) patentflexibilitet, såsom tvångslicensiering.

W.  Europeiska läkemedelsmyndigheten EMA:s pilotprojekt 2014, känt som ”stegvist godkännande”, som främst tillämpas på behandling inom områden med höga ouppfyllda medicinska behov, har gett upphov till intensiva diskussioner om förhållandet mellan risk och nytta vid beviljande av tidigare marknadstillträde för innovativa läkemedel med färre kliniska data.

X.  Skyddet av immateriella rättigheter är mycket viktigt för tillgången till läkemedel, och man måste fastställa mekanismer som kan bidra till att bekämpa förekomsten av förfalskade läkemedel.

Y.  För flera år sedan beslutade en europeisk högnivådialog som sammanförde de viktigaste beslutsfattarna och intressenterna inom hälso- och sjukvården, (G10 2001–2002 och därefter Läkemedelsforum 2005–2008) att utveckla en gemensam strategisk vision och konkreta åtgärder för att förbättra läkemedelssektorns konkurrenskraft.

Z.  Endast omkring tre procent av hälso- och sjukvårdsbudgeten används till förebyggande åtgärder och främjande av folkhälsan.

AA.  Prissättning och ersättningen för läkemedel faller inom medlemsstaternas befogenheter och regleras på nationell nivå. EU tillhandahåller lagstiftning om immateriella rättigheter, kliniska prövningar, godkännande för försäljning, öppenhet i prissättning, säkerhetsövervakning av läkemedel och konkurrens. De ökande utgifterna inom läkemedelssektorn, liksom den obalans i förhandlingskapaciteten och informationen om priser som observerats mellan läkemedelsföretagen och medlemsstaterna, gör att behovet ökar av ytterligare europeiskt samarbete och nya politiska åtgärder både på EU-nivå och nationell nivå. Priserna på läkemedel förhandlas vanligtvis fram under bilaterala och konfidentiella förhandlingar mellan läkemedelsindustrin och medlemsstaterna.

AB.  En majoritet av medlemsstaterna har sina egna tekniska bedömningsinstanser, alla med egna kriterier.

AC.  Enligt artikel 168 i EUF-fördraget kan parlamentet och rådet, för att klara av de gemensamma frågorna på säkerhetsområdet, besluta om åtgärder för att fastställa höga kvalitets- och säkerhetsstandarder för läkemedel och medicintekniska produkter. Enligt artikel 114.3 i EUF-fördraget ska man i lagstiftningsförslag på hälsoområdet utgå från en hög skyddsnivå.

Läkemedelsmarknaden

1.  Europaparlamentet delar de farhågor som uttrycktes i rådets slutsatser från 2016 om att stärka balansen i läkemedelssystemen i EU.

2.  Europaparlamentet välkomnar rådets slutsatser av den 17 juni 2016 som uppmanar kommissionen att göra en faktabaserad analys över de övergripande effekterna av immateriella rättigheter för innovation liksom för tillgången på– bland annat otillräckligt utbud och uppskjutna eller uteblivna marknadslanseringar – och åtkomligheten av läkemedel.

3.  Europaparlamentet upprepar att rätten till hälsa är en mänsklig rättighet som erkänns i såväl den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna som den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, och att denna rätt berör samtliga medlemsstater eftersom de har ratificerat internationella människorättsfördrag som erkänner rätten till hälsa. Parlamentet påpekar att för att garantera denna rätt måste bland annat tillgången till läkemedel säkerställas.

4.  Europaparlamentet inser värdet av medborgarinitiativ såsom den europeiska stadgan om patientens rättigheter, som grundar sig på Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, samt Europeiska dagen för patienträttigheter, som uppmärksammas varje år den 18 april på lokal och nationell nivå i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att befästa Europeiska dagen för patienträttigheter på EU-nivå.

5.  Europaparlamentet påminner om slutsatserna från det informella rådsmöte mellan hälso- och sjukvårdsministrarna som hölls i Milano den 22–23 september 2014 under det italienska ordförandeskapet, där ett antal medlemsstater gav uttryck för behovet av gemensamma insatser för att underlätta utbyte av bästa praxis och möjliggöra snabbare tillgång, till gagn för patienterna.

6.  Europaparlamentet betonar behovet av konsekvens mellan EU:s alla politikområden (global folkhälsa, utveckling, forskning och handel) och understryker därför att frågan om tillgång till läkemedel i utvecklingsländerna måste ses i ett bredare perspektiv.

7.  Europaparlamentet betonar vikten av både offentliga och privata FoU-insatser för att hitta nya behandlingar. Forskningsprioriteringarna ska inriktas på patienternas hälsobehov samtidigt som man är medveten om att det ligger i läkemedelsföretagens intresse att generera avkastning på sina investeringar. Parlamentet understryker att de rättsliga ramarna måste främja att man når ett så bra resultat som möjligt både för patienter och allmänintresset.

8.  Europaparlamentet betonar att den höga nivå av offentliga medel som används för FoU inte avspeglas i prissättningen på grund av bristen på spårbarhet i de offentliga medlen i patenterings- och licensieringsvillkoren, vilket förhindrar en rättvis offentlig avkastning på offentliga investeringar.

9.  Europaparlamentet uppmuntrar till större öppenhet i FoU-finansieringen, också när det gäller andelen offentligt finansierad forskning och saluföring av läkemedel.

10.  Europaparlamentet understryker den roll som europeiska forskningsprojekt och små och medelstora företag kan spela för att förbättra åtkomsten till läkemedel på EU-nivå, och framhåller i detta avseende den roll som Horisont 2020-programmet spelar.

11.  Europaparlamentet påminner om att EU:s läkemedelsindustri är en av de mest konkurrenskraftiga industrierna i unionen. Parlamentet betonar att högkvalitativ innovation är nyckeln till fortsatta insatser för att tillgodose patienternas behov och förbättra konkurrenskraften. Hälso- och sjukvårdsutgifterna bör ses som en offentlig investering, och högkvalitativa läkemedel kan förbättra folkhälsan och göra det möjligt för patienter att leva längre och friskare.

12.  Europaparlamentet betonar att läkemedelssektorn förblir en viktig industriell pelare och en motor för jobbskapande i ett EU som fallit offer för avindustrialisering.

13.  Europaparlamentet anser att de åsikter hos unionsmedborgarna som kommer till uttryck genom framställningar till Europaparlamentet är av grundläggande betydelse och måste behandlas med prioritet av EU:s lagstiftare.

14.  Europaparlamentet betonar att patientorganisationer bör involveras bättre i utformningen av privata och offentliga forskningsstrategier med kliniska prövningar, för att säkerställa att de uppfyller de verkliga ouppfyllda behoven hos de europeiska patienterna.

15.  Europaparlamentet noterar att det ligger i patienternas intresse att vid ännu inte tillgodosedda medicinska behov snabbt få tillgång till nya innovativa läkemedel. Parlamentet betonar dock att ett påskyndat förfarande för godkännande av försäljning inte bör bli en regel, utan endast användas i fall av stora ännu inte tillgodosedda medicinska behov, och att de inte får motiveras av affärsmässiga skäl. Parlamentet påminner om att grundliga kliniska prövningar och grundlig säkerhetsövervakning av läkemedel är nödvändiga för att bedöma nya läkemedels kvalitet, effektivitet och säkerhet.

16.  Europaparlamentet noterar med oro att 5 procent av alla sjukhusinläggningar i EU beror på en negativ reaktion på läkemedel och att sådana reaktioner är den femte vanligaste orsaken till dödsfall på sjukhus.

17.  Europaparlamentet uppmärksammar förklaringen om Tripsavtalet och folkhälsa som antogs i Doha den 14 november 2001, där det anges att Tripsavtalet bör genomföras och tolkas så att det är till fördel för folkhälsan – med uppmaningar om såväl tillgång till existerande läkemedel som utveckling av nya. Parlamentet noterar i detta avseende beslutet av den 6 november 2015 från WTO:s Trips-råd om att förlänga undantaget om läkemedelspatent för de minst utvecklade länderna till januari 2033.

18.  Europaparlamentet pekar på det kritiska behovet att utveckla lokal kapacitet i utvecklingsländerna vad gäller läkemedelsforskning, för att överbrygga den ihållande klyftan vad gäller forskning och läkemedelstillverkning genom produktutveckling, offentlig-privata partnerskap och inrättande av öppna forsknings- och tillverkningscentrum.

Konkurrens

19.  Europaparlamentet beklagar de patenttvister som syftar till att fördröja marknadsinträdet för generiska läkemedel. Parlamentet noterar att enligt kommissionens rapport om läkemedelssektorn fyrdubblades antalet patenttvister mellan 2000 och 2007, nästan 60 procent gällde andra generationens patent, och de tog i genomsnitt två år att lösa.

20.  Europaparlamentet betonar att bättre reglering kommer att främja konkurrenskraften. Parlamentet erkänner också hur betydelsefulla och verksamma antitrustverktyg är mot konkurrensbegränsande beteenden såsom missbruk eller felaktig användning av patentsystem och av systemet för godkännande av läkemedel, i strid mot artikel 101 och/eller 102 i EUF-fördraget.

21.  Europaparlamentet påpekar att biosimilarer möjliggör ökad konkurrens, sänkta priser och besparingar för hälso- och sjukvårdssystemen och på detta sätt förbättrar tillgången till läkemedel för patienterna. Parlamentet betonar att biosimilarers mervärde och deras ekonomiska effekter för hälso- och sjukvårdssystemens hållbarhet bör analyseras, deras marknadstillträde inte fördröjas och när så är lämpligt bör åtgärder för att stödja deras introduktion på marknaden undersökas.

22.  Europaparlamentet framhåller att värdebaserad prissättning av läkemedel kan missbrukas som en vinstmaximerande ekonomisk strategi, vilket leder till en prissättning som är oproportionerlig med tanke på kostnadsstrukturen, och som strider mot en optimal fördelning av den sociala tryggheten.

23.  Europaparlamentet är medvetet om att off-label-förskrivning av läkemedel kan vara till nytta för patienterna när inga godkända alternativ finns tillgängliga. Parlamentet noterar med oro att patienter utsätts för allt större risker på grund av avsaknad av en solid faktabas som bevisar att off-label-användningen är säker och effektiv, brist på informerat samtycke och allt större svårigheter att övervaka skadliga effekter. Parlamentet konstaterar att vissa undergrupper i befolkningen, såsom barn och äldre, är särskilt sårbara för detta förfarande.

Prissättning och insyn

24.  Europaparlamentet påminner om att patienterna är den svagaste punkten i tillgången till läkemedel och att svårigheter med tillgången till läkemedel inte får ha negativa återverkningar för dem.

25.  Europaparlamentet noterar att de flesta nationella och regionala instanser för utvärdering av hälso- och sjukvårdsteknik redan använder olika kriterier för klinisk, ekonomisk och social nytta när de utvärderar nya läkemedel och beslutar om prissättning och ersättning.

26.  Europaparlamentet betonar vikten av att bedöma det verkliga terapeutiska faktabaserade mervärdet av nya läkemedel jämfört med det bästa tillgängliga alternativet.

27.  Europaparlamentet noterar med oro att de uppgifter som stöder utvärderingen av innovativa läkemedels mervärde ofta är otillräckliga och inte tillräckligt övertygande för att stödja ett väl underbyggt beslutsfattande om prissättning.

28.  Europaparlamentet understryker att utvärderingen av medicinska metoder (HTA) måste vara ett viktigt och effektivt instrument, som förbättrar tillgången till läkemedel, bidrar till hållbara nationella hälso- och sjukvårdssystem, skapar incitament till innovation och ger patienterna ett högt terapeutiskt mervärde. Dessutom noterar parlamentet att man genom att införa gemensamma utvärderingar av medicinska metoder på EU-nivå skulle kunna undvika en fragmentering av utvärderingssystemen, dubbelarbete och felaktig tilldelning av resurser inom EU.

29.  Europaparlamentet påpekar att för att utveckla en säker och effektiv patientfokuserad hälso- och sjukvårdspolitik och för att göra hälso- och sjukvårdstekniken så effektiv som möjligt bör denna teknik utvärderas genom en tvärvetenskaplig process som sammanfattar den medicinska, sociala, ekonomiska och etiska informationen om användningen av hälso- och sjukvårdsteknik med hjälp av höga standarder, på ett systematiskt, oberoende, objektivt, reproducerbart och transparent sätt.

30.  Europaparlamentet anser att priset på läkemedel bör täcka kostnaderna för utveckling och tillverkning av läkemedlet, vara avpassat efter den specifika ekonomiska situationen i det land där det saluförs och i linje med det terapeutiska mervärde som det ger patienterna, och samtidigt bör man säkerställa patienternas tillgång till läkemedel, en hållbar hälso- och sjukvård och belöning för innovation.

31.  Europaparlamentet konstaterar att även när ett nytt läkemedel har ett stort mervärde bör inte priset vara så högt att det hindrar hållbar tillgång till läkemedlet inom EU.

32.  Europaparlamentet anser att det verkliga terapeutiska mervärdet av ett läkemedel, de sociala konsekvenserna, lönsamheten, budgetkonsekvenserna och det offentliga hälso- och sjukvårdssystemets effektivitet är faktorer som måste beaktas när man fastställer förfarandena för prissättning och ersättning för läkemedel.

33.  Europaparlamentet noterar med oro att läkemedel på grund av den lägre förhandlingskraften hos små länder och låginkomstländer är mindre överkomliga i sådana medlemsstater, särskilt inom onkologi. I fråga om internationella referenspriser beklagar parlamentet bristen på insyn i listpriser för läkemedel jämfört med de faktiska priserna och att informationsasymmetrin försvårar förhandlingarna mellan industrin och de nationella vårdsystemen.

34.  Europaparlamentet konstaterar att direktiv 89/105/EEG (”öppenhetsdirektivet”) inte har setts över på tjugo år och att det under denna tid skett stora förändringar inom läkemedelssystemet i EU.

35.  Europaparlamentet understryker i detta avseende behovet av självständiga processer för insamling av uppgifter, analys och insyn.

36.  Europaparlamentet noterar att det krävs större öppenhet från medlemsstaternas sida när det gäller Euripid-projektet, för att inkludera de verkliga priser som de betalar.

37.  Europaparlamentet anser att det behövs ett strategiskt genombrott för förebyggande av sjukdomar, eftersom det kan anses vara avgörande när det gäller att minska användningen av läkemedel och samtidigt garantera en hög hälsoskyddsnivå för människor. EU och medlemsstaterna uppmanas att förstärka lagstiftning som syftar till att stödja en hållbar livsmedelsproduktion och att genomföra alla nödvändiga initiativ för att främja hälsosamma och säkra vanor såsom hälsosam kost.

EU:s befogenheter och samarbete

38.  Europaparlamentet erinrar att enligt artikel 168 i EUF ska en hög hälsoskyddsnivå för människor säkerställas vid utformning och genomförande av all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder.

39.  Europaparlamentet framhäver vikten av ökad insyn och mer frivilligt samarbete bland medlemsstaterna när det gäller prissättning och ersättning för läkemedel för att säkerställa hälso- och sjukvårdssystemens hållbarhet och bevara de europeiska medborgarnas rätt till kvalitativ hälso- och sjukvård.

40.  Europaparlamentet påminner om att det för en välfungerande demokrati är mycket viktigt med insyn i alla europeiska och nationella institutioner och organ, och att det inte finns någon intressekonflikt bland de experter som är delaktiga i godkännandeförfarandet.

41.  Europaparlamentet välkomnar initiativ såsom initiativet för innovativa läkemedel, som sammanför den privata och den offentliga sektorn för att stimulera forskningen och påskynda patienternas tillgång till innovativa behandlingar som svarar på ännu inte tillgodosedda medicinska behov. Parlamentet beklagar emellertid den låga offentliga avkastningen på offentliga investeringar som beror på bristen på villkor för tillgång till offentlig finansiering från EU. Parlamentet noterar vidare att IMI 2, den andra och den nuvarande fasen av IMI, till stor del finansieras av unionens skattebetalare, och betonar att det krävs ett starkt EU-ledarskap för prioritering av folkhälsobehoven för IMI 2-forskning och inbegripande av ett omfattande datautbyte, politik för gemensam förvaltning av immateriella rättigheter på hälsoområdet, transparens och en rättvis offentlig avkastning på investeringar.

42.  Europaparlamentet framhäver EU-förfarandet för gemensam upphandling av läkemedel för förvärv av vaccin i enlighet med beslut nr 1082/2013/EU. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att fullödigt utnyttja detta verktyg, t.ex. vid brist på vaccin för småbarn.

43.  Europaparlamentet noterar med oro att EU ligger efter Förenta staterna när det gäller en standardiserad och transparent rapporteringsmekanism om orsakerna till läkemedelsbrist. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föreslå och införa ett sådant instrument för faktabaserat politiskt beslutsfattande.

44.  Europaparlamentet påminner om den digitala hälsoagendans betydelse och behovet av att prioritera utvecklingen och genomförandet av e-hälsovårds- och m-hälsorelaterade lösningar för att säkerställa säkra, tillförlitliga, tillgängliga, moderna och hållbara nya hälso- och sjukvårdsmodeller för patienter, omsorgsgivare, hälso- och sjukvårdspersonal och betalare.

45.  Europaparlamentet påminner om att de minst utvecklade länderna drabbas hårdast av fattigdomsrelaterade sjukdomar, särskilt hiv/aids, malaria, tuberkulos, sjukdomar i fortplantningsorganen samt infektions- och hudsjukdomar.

46.  Europaparlamentet pekar på att i utvecklingsländerna har kvinnor och barn sämre tillgång till läkemedel än vuxna män. Detta beror på bristande tillgång, tillgänglighet, överkomlighet och acceptans av behandling till följd av diskriminering på grund av kulturella, religiösa eller sociala skäl, samt vårdinrättningarnas låga kvalitet.

47.  Europaparlamentet konstaterar att tuberkulos har blivit den infektion som leder till flest dödsfall i världen och den farligaste sjukdomsformen är den som är resistent mot flera olika läkemedel. Parlamentet understryker vikten av att ta itu med den växande krisen med antimikrobiell resistens, t.ex. genom finansiering av forskning och utveckling av nya verktyg för tuberkulosvaccin, -diagnos och -behandling, samtidigt som man säkerställer hållbar och överkomlig tillgång till dessa nya verktyg, så att ingen glöms bort.

Immateriella rättigheter och forskning och utveckling (FoU)

48.  Europaparlamentet erinrar om att immateriella rättigheter möjliggör en period av ensamrätt, som bör regleras, övervakas och genomföras noggrant och effektivt av behöriga myndigheter för att undvika att den står i strid med den grundläggande rätten till skydd för människors hälsa samtidigt som den främjar kvalitativa innovationer och konkurrens. Parlamentet framhåller att Europeiska patentverket (EPO) och medlemsstaterna endast bör bevilja patent för läkemedel som till fullo uppfyller patenterbarhetskriterierna om att de ska innebära en nyhet, ha en viss uppfinningshöjd och kunna tillgodogöras industriellt enligt den europeiska patentkonventionen.

49.  Europaparlamentet betonar att medan vissa nya läkemedel utgör exempel på omvälvande innovationer visar andra otillräckligt terapeutiskt mervärde för att kunna bedömas som verkliga innovationer (så kallade ”me-too”-produkter). Parlamentet erinrar om att ökande innovation även kan vara till fördel för patienter och att ändrad användning och omformulering av kända molekyler kan ge ett terapeutisk mervärde, som noggrant bör utvärderas. Parlamentet varnar för ett potentiellt missbruk av reglerna för skyddet av immateriella rättigheter som möjliggör ”evergreening” av patenträttigheter och konkurrensundvikande.

50.  Europaparlamentet framhåller den positiva inverkan som förordning (EG) nr 141/2000 om särläkemedel har, genom vilken ett flertal innovativa produkter har kunnat släppas ut på marknaden för patienter som inte har möjlighet att få behandling. Parlamentet noterar farhågorna om eventuell felaktig tillämpning av kriterierna om klassificering av särläkemedel, och den eventuella inverkan av detta på det ökande antalet godkända särläkemedel. Parlamentet noterar att särläkemedel även kan användas i off label-syfte, att deras ändamål kan ändras och detta ändamål godkännas för ytterligare indikationer, vilket möjliggör ökad försäljning. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa välbalanserade incitament utan att motverka innovationer på detta område. Parlamentet betonar att bestämmelserna för särläkemedel endast får tillämpas om alla relevanta kriterier uppfylls.

51.  Europaparlamentet konstaterar att WTO:s Tripsavtal erbjuder flexibilitet i fråga om patenträtter, till exempel genom tvångslicensiering, vilket har pressat ned priserna. Parlamentet noterar att denna flexibilitet kan vara ett effektivt verktyg för att hantera folkhälsoproblem i sådana undantagssituationer som fastställs i varje WTO-medlems lagstiftning, för att kunna tillhandahålla oumbärliga läkemedel till rimliga priser inom ramen för de inhemska folkhälsoprogrammen och för att skydda och främja folkhälsan.

Rekommendationer

52.  Europaparlamentet efterlyser nationella och EU-övergripande åtgärder för att garantera patienternas rätt till allmän, effektiv och säker tillgång till grundläggande och innovativa behandlingar, till ett överkomligt pris och i rätt tid, hållbara offentliga hälso- och sjukvårdssystem i EU samt framtida investeringar i läkemedelsinnovation. Parlamentet betonar att patienternas tillgång till läkemedel är ett gemensamt ansvar för alla aktörer i hälso- och sjukvårdssystemet.

53.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att förstärka medlemsstaternas förhandlingskapacitet i syfte att säkerställa överkomlig tillgång till läkemedel i hela EU.

54.  Europaparlamentet noterar rapporten från FN:s högnivåpanel för tillgång till läkemedel.

55.  Europaparlamentet noterar att en ändring av användningsområdet för befintliga läkemedel för nya indikationer ibland medför en prisökning. Parlamentet ber kommissionen att samla in och analysera data om prisökningar i fall där användningsområdet har ändrats, och rapportera till parlamentet och rådet om balansen och proportionaliteten i de incitament som uppmuntrar industrin att investera i att ändra läkemedlens användningsområden.

56.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla ett närmare samarbete i syfte att bekämpa sådan marknadsfragmentering, särskilt genom att utveckla gemensamma förfaranden för utvärdering av medicinska metoder och resultat, och att utarbeta gemensamma kriterier för att ge anvisningar om pris- och ersättningsbesluten på nationell nivå.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över öppenhetsdirektivet med fokus på att garantera ett snabbt marknadstillträde för generiska läkemedel och biosimilarer, och få ett slut på patentkopplingar enligt kommissionens riktlinjer, samt påskynda pris- och ersättningsbeslut för generiska läkemedel och förhindra den multipla omvärderingen av de uppgifter som ligger till grund för marknadstillstånd. Parlamentet anser att detta kommer att maximera besparingarna för de nationella sjuk- och hälsovårdsbudgetarna, främja överkomligt prissatta läkemedel, påskynda patienternas tillgång till dem och förebygga administrativa bördor för företag som arbetar med generiska läkemedel och biosimilarer.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett nytt direktiv om insyn i prissättningsförfaranden och ersättningssystem, där man tar hänsyn till utmaningarna på marknaden.

59.  Europaparlamentet efterlyser ett nytt direktiv om insyn för att ersätta direktiv 89/105/EEG, i syfte att säkerställa ändamålsenliga kontroller av och full insyn i de förfaranden som tillämpas för prissättning av och ersättning för läkemedel i medlemsstaterna.

60.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra direktiv 2011/24/EU om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård på ett rättvist sätt, för att undvika att begränsa tillämpningen av bestämmelser om ersättning för gränsöverskridande hälso- och sjukvård, däribland ersättningen för läkemedel, vilket skulle kunna medföra godtycklig diskriminering eller ett omotiverat hinder för den fria rörligheten.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på ett effektivt sätt övervaka och utvärdera genomförandet av direktiv 2011/24/EU i medlemsstaterna samt att planera och genomföra en formell utvärdering av direktivet som omfattar klagomål, överträdelser och alla nationella införlivandeåtgärder.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja forskning och utveckling som motiveras av patienternas ännu inte tillgodosedda medicinska behov, exempel forskning om nya antimikrobiella läkemedel, effektivt samordna de offentliga resurserna för forskning på hälso- och sjukvårdsområdet och främja socialt ansvarstagande inom läkemedelssektorn.

63.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidareutveckla befintliga initiativ i Europa, som syftar till att främja oberoende forskning på områden av intresse för de nationella hälso- och sjukvårdstjänsterna som inte beaktas i tillräckligt hög utsträckning i kommersiell forskning (t.ex. antimikrobiell resistens), och för patientgrupper som normalt inte omfattas av kliniska studier, t.ex. barn, gravida kvinnor och äldre.

64.  Europaparlamentet betonar att den växande antimikrobiella resistensen utgör ett hot och att FN nyligen erkänt det allvarliga hot som antimikrobiell resistens innebär. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka sina åtgärder för att bekämpa antimikrobiell resistens, att främja forskning och utveckling på detta område och att lägga fram en ny och omfattande handlingsplan för EU utifrån One-Health-modellen.

65.  Europaparlamentet erkänner att incitament som lagts fram i förordning (EG) nr 1901/2006 om läkemedel för barn inte har visat sig vara effektiva i syftet att driva på innovationer i läkemedel för barn, särskilt inom onkologi och neonatologi. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka befintliga hinder och föreslå åtgärder för att främja framsteg inom detta område.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja initiativ som styr forskningen inom den privata och offentliga sektorn till att utveckla innovativa läkemedel för att bota barnsjukdomar.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart inleda arbetet med den rapport som krävs enligt artikel 50 i förordningen om läkemedel för barn, och att ändra lagstiftningen för att hantera bristen på innovation när det gäller behandlingar inom pediatrisk onkologi genom att se över kriterierna för att tillåta undantag från ett pediatriskt prövningsprogram och genom att säkerställa att ett pediatriskt prövningsprogram genomförs i ett tidigt stadium när läkemedel utvecklas, så att barn inte blir tvungna vänta längre än nödvändigt för att få tillgång till innovativa nya behandlingar.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja forskning inom den privata och offentliga sektorn i läkemedel för kvinnliga patienter, för att åtgärda ojämlikhet mellan könen inom forskning och utveckling och låta alla medborgare dra fördel av rättvisare tillgång till läkemedel.

69.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att anta strategiska planer för att säkerställa tillgång till läkemedel som kan rädda liv. Parlamentet uppmanar i detta hänseende till samordning av en plan för att utrota hepatit C i EU till exempel genom det europeiska förfarandet för gemensam upphandling.

70.  Europaparlamentet kräver att ramvillkoren för forsknings- och läkemedelspolitik utformas så att de främjar innovation, särskilt för sjukdomar som cancer, som ännu inte kan behandlas på ett tillfredsställande sätt.

71.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta ytterligare åtgärder för att främja utvecklingen av och patienters tillgång till läkemedel för avancerad terapi.

72.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera de immateriella rättigheternas övergripande inverkan på innovation och på patienternas tillgång till läkemedel, särskilt med hjälp av en sådan genomgripande och objektiv studie som rådets slutsatser av den 17 juni 2016 efterlyser, och att i denna studie särskilt analysera den inverkan som tilläggsskydd, dataexklusivitet och ensamrätt på marknaden har på innovation och konkurrenskraft.

73.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera genomförandet av regelverket för särläkemedel (särskilt i fråga om ännu inte tillgodosedda medicinska behov, hur detta ska tolkas och vilka kriterier som bör uppfyllas för att identifiera sådana ännu inte tillgodosedda medicinska behov), ge vägledning i fråga om prioriteringar av ännu inte tillgodosedda medicinska behov, utvärdera befintliga incitamentsystem för att underlätta utvecklandet av effektiva, säkra och överkomligt prissatta läkemedel för sällsynta sjukdomar jämfört med det bästa tillgängliga alternativet, främja det europeiska registret över sällsynta sjukdomar och referenscentrum samt säkerställa att lagstiftningen genomförs på ett korrekt sätt.

74.  Europaparlamentet välkomnar lagstiftningen om säkerhetsövervakning av läkemedel från 2010 och 2012. Parlamentet uppmanar kommissionen, Europeiska läkemedelsmyndigheten och medlemsstaterna att fortsätta övervakningen av och den offentliga rapporteringen om genomförandet av lagstiftningen om säkerhetsövervakning av läkemedel, samt att säkerställa utvärderingar av läkemedels effektivitet och biverkningar efter deras godkännande.

75.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med Europeiska läkemedelsmyndigheten och med intressenter i syfte att införa en rekommenderad praxis med obligatorisk rapportering om negativa effekter och resultat vid icke-avsedd användning av läkemedel och för att säkerställa patientregister för att stärka faktabasen och minska riskerna för patienten.

76.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja öppna data om läkemedel i samband med offentlig finansiering och att främja villkor såsom rimlig prissättning och icke-exklusivitet eller delat ägande av immateriella rättigheter för projekt som finansieras med offentliga EU-bidrag, såsom Horisont 2020 och initiativet för innovativa läkemedel.

77.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja etiska normer och insyn i läkemedelssektorn i synnerhet när det gäller kliniska prövningar och de verkliga kostnaderna för forskning och utveckling i godkännande- och innovationsförfarandet.

78.  Europaparlamentet noterar användningen av stegvist godkännande för att främja snabbare tillgång till läkemedel. Parlamentet understryker den högre graden av osäkerhet när det gäller ett nytt läkemedels säkerhet och effektivitet när det kommer in på marknaden. Parlamentet betonar den oro som uttrycks av hälso- och sjukvårdspersonalen, det civila samhällets organisationer och reglerings- och tillsynsmyndigheter över stegvist godkännande. Parlamentet framhäver den avgörande vikten av ett korrekt genomförande av övervakningssystem efter marknadstillträdet. Parlamentet anser att stegvist godkännande bör begränsas till specifika fall med höga ännu inte tillgodosedda medicinska behov, och uppmanar kommissionen och Europeiska läkemedelsmyndigheten att införa riktlinjer för att säkerställa patientsäkerheten.

79.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att garantera en grundlig bedömning av kvalitet, säkerhet och effektivitet i alla påskyndade förfaranden för godkännande, och att möjliggöra sådana godkännanden genom villkorligt godkännande och endast under exceptionella omständigheter, när man har fastställt ett klart ännu inte tillgodosett behov, och säkerställa ett öppet och ansvarsfullt förfarande efter godkännandet för att övervaka säkerheten, kvaliteten och effektiviteten, samt påföljder för bristande efterlevnad.

80.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att upprätta en ram för att främja, garantera och stärka konkurrenskraften hos och användningen av generiska läkemedel och biosimilarer, för att garantera ett snabbare inträde på marknaden och för att övervaka otillbörliga affärsmetoder i enlighet med artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget, och att lägga fram en halvårsrapport i detta avseende. Parlamentet uppmanar även kommissionen att övervaka förlikningsavtal i tvister mellan företag för originalläkemedel och generiska läkemedel, som kan användas för att begränsa marknadstillträdet för generiska läkemedel.

81.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med och om möjligt intensifiera övervakning och utredning av potentiella fall av marknadsmissbruk, inklusive så kallade ”pay-for-delay”, överprissättning samt andra former av marknadsrestriktion som är särskilt relevanta för de läkemedelsföretag som är verksamma i EU, i enlighet med artiklarna 101 och 102 i EUF.

82.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa ett undantag för tillverkning med tilläggsskydd enligt förordning (EG) nr 469/2009 som gör det möjligt att tillverka generiska läkemedel och biosimilarer i Europa i syfte att exportera dem till länder utan tilläggsskydd eller där detta har upphört tidigare, utan att undergräva den exklusivitet som ges enligt systemet med tilläggsskydd på skyddade marknader. Parlamentet anser att sådana bestämmelser kan ha en positiv inverkan för tillgången till högkvalitativa läkemedel i utvecklingsländer och i de minst utvecklade länderna, samt öka tillverkningen, forskningen och utvecklingen i EU, skapa nya arbetstillfällen och stimulera ekonomisk tillväxt.

83.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att observera och förstärka EU-lagstiftningen om konkurrens och dess befogenheter i fråga om läkemedelsmarknaden för att motarbeta missbruk och främja skäliga priser för patienter.

84.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka dialogen om ännu inte tillgodosedda medicinska behov mellan alla relevanta intressenter, patienter, vårdpersonal, reglerings- och tillsynsmyndigheter, organ för utvärdering av medicinska metoder, betalare och utvecklare genom hela livscykeln för ett läkemedel.

85.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snabbt som möjligt lägga fram lagstiftningsförslag om ett europeiskt system för utvärdering av medicinska metoder, harmonisera transparenta kriterier för utvärdering av medicinska metoder för att bedöma det terapeutiska mervärdet av läkemedel jämfört med det bästa tillgängliga alternativet samtidigt som man bl.a. beaktar graden av innovation och värdet för patienten, införa obligatoriska bedömningar av nytta på EU-nivå som ett första steg för nya läkemedel, och att införa ett europeiskt klassificeringssystem för att kartlägga graden av deras terapeutiska mervärde genom att använda oberoende och transparenta förfaranden som förhindrar intressekonflikter. Parlamentet anser att sådan lagstiftning ska säkerställa att resultatet av utvärdering av medicinska metoder som producerats gemensamt på EU-nivå används på nationell nivå. Parlamentet begär dessutom att kommissionen ska stärka tidiga dialoger och överväga en samordningsmekanism baserad på ett självständigt organ, som kan främja samarbetet mellan nationella organ för utvärdering av medicinska metoder och samtidigt säkerställa att sakkunskapen om utvärderingen av dessa metoder finns kvar i de nationella (och regionala) organen för utvärdering av medicinska metoder.

86.  Europaparlamentet uppmanar rådet att öka samarbetet mellan medlemsstaterna när det gäller prissättningsförfaranden, för att de ska kunna dela information särskilt om förhandlingsavtal och bästa praxis och undvika onödiga administrativa krav och fördröjningar. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att analysera de kliniska, ekonomiska och sociala kriterier som vissa nationella byråer för utvärdering av medicinska metoder redan tillämpar, utan att inkräkta på medlemsstaternas befogenheter.

87.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att enas om en gemensam definition av ”terapeutiskt mervärde hos läkemedel” med deltagande av sakkunniga representanter från medlemsstaterna. Parlamentet noterar i detta hänseende definitionen av ”terapeutiskt mervärde” i läkemedel för barn.

88.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att identifiera och/eller utveckla ramverk, strukturer och metoder för att införliva patientevidens på ett meningsfullt sätt i alla skeden av forsknings- och utvecklingscykeln för ett läkemedel, från tidig dialog till godkännande av tillsynsmyndigheter, utvärdering av medicinska metoder, bedömning av relativ effekt och beslutsfattande om prissättning och ersättning tillsammans med patienter och patientorganisationer.

89.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja stora offentligt finansierade investeringar i forskning som grundar sig på ännu inte tillgodosedda medicinska behov, säkerställa att offentliga investeringar ger hälsovinster för allmänheten och införa villkorlig finansiering som bygger på licenser utan ensamrätt och överkomliga priser på läkemedel.

90.  Europaparlamentet uppmanar rådet att främja en rationell användning av läkemedel i hela EU, att främja kampanjer och utbildningsprogram för att göra medborgarna medvetna om en rationell användning av läkemedel i syfte att undvika överkonsumtion, särskilt av antibiotika, och att främja föreskrivning av läkemedel med angivande av verksamt ämne och att främja förvaltningen av generiska läkemedel.

91.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa tillgång till apotek, och även se till att det finns tillräckligt många apotek i både städer och på landsbygden, utbildad personal, lämpliga öppettider och en rådgivningstjänst av kvalitet.

92.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att ta fram åtgärder för att säkerställa att patienter har tillgång till läkemedel till överkomliga priser och till nytta för samhället, samtidigt som man undviker all oacceptabel inverkan på hälso- och sjukvårdsbudgetar, ta i bruk olika åtgärder såsom framtidsanalys, tidig dialog, innovativa prissättningsmodeller, frivillig gemensam upphandling och frivilligt samarbete vid prisförhandlingar, såsom i initiativet mellan Beneluxländerna och Österrike, och att utforska de många verktyg som bygger på frikopplingsmekanismer för förbisedda forskningsområden, t.ex. antimikrobiell resistens och fattigdomsrelaterade sjukdomar.

93.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med alla berörda parter fastställa hur kriteriet för det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, som anges i direktivet om offentlig upphandling och som inte inbegriper endast kriterier för lägre kostnad, kan tillämpas vid läkemedelsupphandlingar på sjukhus på nationell nivå, i syfte att säkerställa en hållbar och ansvarsfull läkemedelsförsörjning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att på bästa sätt i sin egen nationella lagstiftning införliva kriteriet för det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet för läkemedel.

94.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lansera en strategisk dialog på hög nivå med alla berörda parter, tillsammans med representanter från kommissionen, parlamentet, medlemsstaterna, patientorganisationer, utbetalande organ, hälso- och sjukvårdspersonal och med representanter från den akademiska världen, vetenskapsvärlden och industrin, om den aktuella och framtida utvecklingen av läkemedelssystemen i EU, i syfte att införa kort-, medel- och långsiktiga helhetsstrategier för att säkerställa tillgången till läkemedel, hållbara hälso- och sjukvårdssystem och en konkurrenskraftig läkemedelsindustri, som leder till överkomliga priser och att patienter får en snabbare tillgång till läkemedel.

95.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att formulera tydliga regler om inkompatibilitet, intressekonflikter och insyn i EU:s institutioner och för experter som arbetar med läkemedelsrelaterade frågor. Parlamentet uppmanar de experter som deltar i godkännandeprocessen att offentliggöra sina cv:n och underteckna en försäkran om avsaknad av intressekonflikt.

96.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och de nationella antitrustmyndigheterna att övervaka otillbörliga affärsmetoder för att skydda konsumenter mot konstlat höga priser på läkemedel.

97.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EU-domstolen att klargöra vad som, i enlighet med artikel 102 i EUF-fördraget, utgör missbruk av en dominerande ställning genom höga priser.

98.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utnyttja möjligheterna till flexibilitet enligt WTO:s Tripsavtal och att samordna och vid behov förtydliga användningen av dem.

99.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att minst vart femte år lägga fram en rapport till rådet och parlamentet om tillgången till läkemedel i EU och att rapportera mer regelbundet i fall av exceptionella problem angående tillgången till läkemedel.

100.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lämna förslag på hur godkännandet av nya behandlingar och patienters tillgång till dessa kan förbättras.

101.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att formulera en bättre definition på begreppet, och analysera orsakerna till, ”brist på läkemedel”, och i detta avseende utvärdera vilken inverkan parallellhandeln och försörjningskvoterna har, för att tillsammans med medlemsstaterna, Europeiska läkemedelsmyndigheten och berörda parter upprätta och uppdatera en förteckning över basläkemedel som det råder brist på, med WHO:s förteckning som referens, och övervaka efterlevnaden av artikel 81 i direktiv 2001/83/EG om otillräcklig försörjning, utforska mekanismer för att hantera indragningen av effektiva läkemedel från marknaden endast av kommersiella skäl, samt vidta åtgärder för att avhjälpa dessa brister.

102.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inrätta en mekanism varigenom läkemedelsbrister i hela EU kan rapporteras på årsbasis.

103.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se över den rättsliga grunden för Europeiska läkemedelsmyndigheten och överväga att utöka dess befogenheter till att samordna alleuropeisk verksamhet som syftar till att åtgärda läkemedelsbrist i EU:s medlemsstater.

104.  Europaparlamentet betonar att upprättandet av sådana starka övervaknings- och leveranssystem på alla nivåer, som sträcker sig från lokal- och distriktsnivå till nationell nivå, understödda av högkvalitativa laboratorietjänster och starka logistiska system, skulle kunna underlätta tillgången till läkemedel. Överföring av hälso- och sjukvårdsrelaterad teknik (genom licensavtal, tillhandahållande av information, know-how och kompetens samt tekniskt material och teknisk utrustning) till utvecklingsländer kan göra det möjligt för mottagarländer att tillverka produkten lokalt, vilket kan leda till att tillgången till produkten ökar och hälsosituationen förbättras.

105.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta en färdplan för e-hälsa och m-hälsa, som särskilt omfattar utveckling och utnyttjande av pilotprojekt på nationell nivå, modernisering av de ersättningsmodeller som främjar en övergång till sådana hälso- och sjukvårdssystem som inriktas på hälsoutfall, och definiering av incitament med vilka hälso- och sjukvården stimuleras att engagera sig i den digitala revolutionen, samt att förbättra utbildningen av hälso- och sjukvårdspersonal, patienter och alla berörda parter för att öka deras inflytande.

106.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utvärdera programmen och strategierna för hälso- och sjukvården, för att förbättra patientresultat och systemets ekonomiska hållbarhet, särskilt genom att främja digitala lösningar som förbättrar hälso- och sjukvården för patienterna och upptäcker resursslöseri.

107.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att påskynda sina åtgärder för att förbättra utvecklingsländernas kapacitet och hjälpa dem utarbeta fungerande hälso- och sjukvårdssystem som syftar till att förbättra tillgången till tjänster, särskilt för utsatta samhällsgrupper.

108.  Europaparlamentet betonar att den pågående Refit-översynen av EU:s förordning (EG) nr 953/2003 om differentierad prissättning bör sträva efter att ytterligare främja lägre priser i utvecklingsländer, och uppmanar EU att inleda en bred och transparent diskussion om reglering av priser och strategier som säkerställer tillgång till läkemedel av god kvalitet till rimliga priser. Parlamentet påminner om att differentierad prissättning inte nödvändigtvis leder till rimliga priser och står i strid med erfarenheter som visar att en stark konkurrens med generiska läkemedel och tekniköverföring leder till lägre priser.

109.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck EU att öka sitt stöd för globala program och initiativ som underlättar tillgången till läkemedel i utvecklingsländer, eftersom dessa avsevärt har främjat hälsomålen och klart förbättrat tillgången till läkemedel och vaccin.

o
o   o

110.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 24, 22.1.2016, s. 119.
(2) http://ec.europa.eu/smart-regulation/roadmaps/docs/2016_sante_144_health_technology_assessments_en.pdf.
(3) http://ec.europa.eu/health/technology_assessment/docs/2014_strategy_eucooperation_hta_en.pdf.
(4) http://ec.europa.eu/health/social_determinants/docs/healthinequalitiesineu_2013_en.pdf.
(5) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/lsa/145978.pdf.
(6) EUT L 293, 5.11.2013, s. 1.
(7) http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2015/542219/IPOL_STU(2015)542219_EN.pdf
(8) http://ec.europa.eu/health/preparedness_response/docs/jpa_agreement_medicalcountermeasures_en.pdf
(9) Antagna texter, P8_TA(2016)0088.
(10) Antagna texter, P8_TA(2015)0323.
(11) EUT C 353 E, 3.12.2013, s. 31.
(12) Rätten till hälso- och sjukvård är den ekonomiska, sociala och kulturella rätten till en allmän minimistandard av hälso- och sjukvård som var och en har rätt till.


Genomförande av programmet Kreativa Europa
PDF 288kWORD 53k
Europaparlamentets resolution av den 2 mars 2017 om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1295/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av programmet Kreativa Europa (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1718/2006/EG, nr 1855/2006/EG och nr 1041/2009/EG (2015/2328(INI))
P8_TA(2017)0062A8-0030/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1295/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av programmet Kreativa Europa (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1718/2006/EG, nr 1855/2006/EG och nr 1041/2009/EG(1) (”förordningen”),

–  med beaktande av artiklarna 167 och 173 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Unescos (Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur) konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar av den 20 oktober 2005,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från Europeiska kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 8 juni 2016 till Europaparlamentet och rådet Mot en EU-strategi för internationella kulturella förbindelser (JOIN(2016)0029),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 september 2012 Att främja de kulturella och kreativa sektorerna för att främja tillväxt och sysselsättning i EU (COM(2012)0537),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 juni 2010 Europa – världens främsta resmål – en ny politisk ram för europeisk turism (COM(2010)0352),

–  med beaktande av kommissions grönbok av den 27 april 2010 Att ta tillvara potentialen i den kulturella och den kreativa sektorn (COM(2010)0183),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1017 av den 25 juni 2015 om Europeiska fonden för strategiska investeringar, Europeiska centrumet för investeringsrådgivning och portalen för investeringsprojekt på europeisk nivå samt om ändring av förordningarna (EU) nr 1291/2013 och (EU) nr 1316/2013 – Europeiska fonden för strategiska investeringar(2),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 27 maj 2015 om de kulturella och kreativa sektorernas samverkan med andra sektorer för att stimulera innovation, ekonomisk hållbarhet och social delaktighet,

–  med beaktande av sin resolution av den 8 september 2015 om en integrerad kulturarvsstrategi för Europa(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om rollen för interkulturell dialog, kulturell mångfald och utbildning när det gäller att främja EU:s grundläggande värderingar(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 28 april 2015 om Europeisk film i den digitala tidsåldern(5),

–  med beaktande av studien Europeiska kulturhuvudstäder: framgångsrika strategier och långsiktiga effekter genomförd 2013 av utredningsavdelning B: struktur- och sammanhållningspolitik på begäran av utskottet för kultur och utbildning,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2013 om att främja de europeiska kulturella och kreativa sektorerna som källor till ekonomisk tillväxt och sysselsättning,(6)

–  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2011 om de kulturella aspekterna i EU:s yttre åtgärder(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2011 om att tillvara potentialen i den kulturella och den kreativa sektorn(8),

–  med beaktande av EU:s arbetsplan för kultur 2015–2018,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 mellan parlamentet, rådet och kommissionen om bättre lagstiftning, särskilt punkterna 20–24 om efterhandsutvärdering av befintlig lagstiftning.

–  med beaktade av artikel 52 i sin arbetsordning samt artikel 1.1 e i och bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandet från budgetutskottet (A8-0030/2017), och av följande skäl:

A.  Programmet Kreativa Europas mål är att skydda och främja Europas kulturella och språkliga mångfald, samt att på samma gång som Europas kulturarv främjas även stärka konkurrenskraften för de kulturella och kreativa sektorerna i Europa.

B.  Kultur är oerhört viktigt för främjandet av europeisk integration.

C.  Programmet Kreativa Europa, i synnerhet dess delprogram Kultur, är allvarligt underfinansierat och har därför stora svårigheter att tillmötesgå högt ställda förväntningar.

D.  Enligt artiklarna 3 och 4 i förordningen hör främjande av Europas kulturella och språkliga mångfald och Europas kulturarv – särskilt främjandet av den transnationella cirkulationen för kulturella och kreativa verk – till de grundläggande målen för programmet.

E.  Enligt artikel 12 i förordningen är främjandet av transnationell cirkulation och rörlighet – särskilt stöd till cirkulation av europeisk litteratur i syfte att säkerställa högsta möjliga tillgänglighet – en av prioriteringarna i delprogrammet Kultur.

F.  Strukturen hos ett enskilt program ger fördelar som leder till att en kritisk massa nås och ger potentiellt synlighet till områden som fortfarande är underskattade och står inför samma utmaningar vad gäller fragmentering, globalisering, brist på data och svårigheter med att få tillgång till kredit.

G.  Programmets struktur med två delprogram där bådas särdrag och identitet bevaras, samt tillägget i form av ett sektorsövergripande programområde, är en tillgång för att få en bättre förståelse för samarbete och utveckling på kulturområdet och för att knyta kontakter med tredjeländer.

H.  Det sektorsövergripande programområdet har endast till viss del utvecklat sitt strategiska mål att främja transnationellt och sektorsövergripande kulturellt samarbete.

I.  Programmet Kreativa Europa tillåter samarbete och gemensam verksamhet med länder som inte deltar i programmet och med internationella organisationer som är verksamma inom de kulturella och kreativa sektorerna, till exempel Unesco, Europarådet och OECD, på grundval av gemensamma bidrag till förverkligandet av programmets mål.

J.  De resultatindikatorer som avses i artikel 18 i förordningen, inbegripet indikatorer för programmets allmänna mål, indikatorer knutna till delprogrammen Media och Kultur och specifika indikatorer för lånegarantiinstrumentet, har till dags dato varken fastställts eller tagits i drift.

K.  Det nuvarande bedömningssystemet har visat sig olämpligt för programmets natur och speciella karaktär och bör därför förbättras.

L.  Särskilda insatser, såsom initiativet med europeiska kulturhuvudstäder och dess nätverk, priser och det europeiska kulturarvsmärket, har visat potentialen för hållbar lokal ekonomisk utveckling och kulturell turism, och bör därför stärkas och främjas på ett mera proaktivt sätt.

M.  En särskild ansökningsgenomgång för integration av flyktingar i det europeiska samhället lanserades 2016 inom det sektorsövergripande programområdet för att främja och stödja kreativitet och interkulturell dialog.

N.  Stödområdet ”samarbetsprojekt” i delprogrammet Kultur upptar omkring 70 % av delprogrammets budget, är mycket populärt bland kulturaktörer och syftar till gemensamma strategier på gränsöverskridande basis, något som möjliggör en öppen formulering av oförutsägbara och mycket innovativa och kreativa projekt, vilka uttryckligen välkomnas.

O.  Även om förordningen föreskriver att bilaterala avtal ska upprättas med tredjeländer för att de ska kunna delta i programmet eller delar av det, har hittills endast ett fåtal länder fullföljt förfarandet.

P.  Tack vare parlamentets åtgärder har kulturen, de kulturella och kreativa branscherna och den audiovisuella sektorn inkluderats, om än otillräckligt, i de fleråriga programmen Erasmus+, Horisont 2020 och Cosme, strukturfonderna och prioriteringarna hos Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi).

Q.  Det finns en stark synergi mellan informellt lärande och den kreativa sektorn och media, där många konst-, medie- och kulturorganisationer tillhandahåller utbildningsmöjligheter.

R.  Andelen framgångsrika sökande är 15 % i Kultur och 44 % i Media, men ännu lägre (32 %) i det sistnämnda om automatiska system inte beaktas.

S.  Media har hittills registrerat sammanlagt 13 000 ansökningar, och beviljat stöd till mer än 5 500 projekt.

T.  Medias automatiska poängsystem, som är avsett att säkerställa lika förutsättningar mellan medlemsstaterna, leder till snedvridning av marknaden och straffar länder som har hög kapacitet inom audiovisuell produktion hårt.

U.  Den typ av bidrag som beviljas för samarbetsprojekt inom delprogrammet Kultur i Kreativa Europa brister när det gäller att uppfylla behoven hos de nätverk som är beroende av operativ struktur och verksamhet, som i det föregående programmet Kultur 2007–2013.

V.  Intressenterna har riktat kritik mot den administrativa förvaltningen (ansökan, bedömning och rapporteringsförfaranden) för att den är betungande. Därför understryks behovet av en förenkling av ansökningsförfarandet i syfte att underlätta tillträde till programmet och uppmuntra deltagande bland potentiella stödmottagare.

W.  Kontaktkontoren för Kreativa Europa är den avgörande mellanhanden mellan kommissionen, genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur (Eacea) och de sökande; de bör vara bättre informerade om pågående beslutsprocess och vara delaktiga på nära håll i tillhandahållandet av information om projekt och i att lyfta fram resultaten av dem.

X.  Aktörerna beklagar den tunga administrativa bördan hos ansökningsprocessen, som innehåller omfattande riktlinjer och ett stort antal dokument med information som ibland är motstridig.

Y.  Registreringen av företag inom Europeiska kommissionens autentiseringstjänst (Ecas) rapporteras vara problematisk. Den elektroniska blanketten välkomnas dock varmt.

1.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka budgeten för Kreativa Europa för att bringa den i linje både med EU-medborgarnas förväntningar och med ambitionerna i varje delprogram, och därmed acceptera att värdet av kulturell produktion inte enbart kan mätas i ekonomiska termer och samtidigt uppnå större effektivitet och bättre resultat.

2.  Europaparlamentet är positivt till flera av de effektiviseringsåtgärder avseende programförvaltning som har införts sedan 2014.

3.  Europaparlamentet beklagar att bristande ekonomisk förmåga fortsätter att vara ett av de största hindren för potentiella sökanden, liksom administrativa och rättsliga hinder. Parlamentet uppmanar kommissionen, genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur (Eacea) samt Kreativa Europas nationella enheter att försöka åtgärda det faktum att kulturella mikrooperatörer är underrepresenterade bland de organisationer och vissa sektorer i delprogrammet Kultur som får finansiering.

4.  Europaparlamentet ber kommissionen att stärka programmets överensstämmelse med all relevant EU-politik och andra finansieringskällor.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa en god samordning mellan de generaldirektorat som ansvarar för programmet Kreativa Europa, samt med Eacea och kontaktkontoren för Kreativa Europa, och ta hand om de olika etapperna i genomförandet av programmet Kreativa Europa, samt erinrar om att betydelsen av kontaktkontoren för Kreativa Europa och Eacea är avgörande, eftersom de innebär direkt kontakt inte bara med stödmottagare, utan med hela den kulturella och den kreativa sektorn.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta så nära som möjligt med Unesco, Europarådet och OECD för att utveckla en starkare grundval av gemensamma bidrag för genomförande av programmål och konsekvensbedömning, framför allt när det gäller den internationella dimensionen och i fråga om respekten för de specifikt mänskliga och ekonomiska värdena av kultur och skapande.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att behålla den nuvarande strukturen för Kreativa Europa och samtidigt undersöka och bättre definiera särdragen hos de två olika delprogrammen, att stärka potentialen hos det övergripande programområdet och kontrollera om garantifondens genomförande är effektivt.

8.  Europaparlamentet ber kommissionen att uppnå bättre balans, i både delprogram och bedömarnas riktlinjer, mellan den konstnärliga och kreativa komponenten och aspekter som rör ledarskap och innovation, särskilt i fråga om de kulturella och kreativa sektorerna.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda det system av resultatindikatorer som föreskrivs i artikel 18 i den rättsliga grunden för programmet Kreativa Europa, och därmed lägga tonvikt på den konstnärliga och kreativa komponenten av programmet, vilket alltför ofta offras för rent ekonomiska överväganden såsom förvaltningskapacitet eller kvantitativ publikutveckling.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att för bedömarna fastställa flera sakkunnigområden utöver de som redan finns, för att kunna hantera specifika områden på ett effektivare sätt.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Eacea att förbättra bedömningsförfarandet genom att öka antalet bedömare i den första fasen, och ordna en kollegial beslutsrunda i den andra fasen för att välja kandidater bland dem som ingår i slutlistan. Parlamentet betonar att öppenheten måste vara mycket hög och skälen för att avvisa projekt måste mycket noggrant och tydligt förklaras för att inte äventyra godtagandet av programmet på grund av svårbegriplighet.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erbjuda utbildning och möjligheter till kapacitetsuppbyggnad för aktörer på kulturområdet som vill förbättra sin kompetens när det gäller ansökningsförfaranden, övergripande projekthantering och i samband med projektets genomförande.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Eacea att bättre stödja kulturaktörer att hitta samarbetsprojektspartner genom åtgärder som inbegriper men inte begränsas till motsvarande särskilda segment inom de viktigaste europeiska kulturevenemangen, förbättra befintliga sökverktyg och databaser och organisera möjligheter till nätverkssamarbete om teman som tidigare meddelats.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Eacea att vidta åtgärder i syfte att öka insynen i förfarandet för bestridande av avslagna ansökningar så att den totala frustrationen bland kandidater minskar och programmets trovärdighet på lång sikt ökar.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare förenkla ansökningen och rapportförfarandena genom att begränsa och förenkla riktlinjer och andra dokument, göra timlistan blir mindre strikt och upprätta en standardblankett för samarbetsavtalet.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja alla tillgängliga verktyg för ett ännu bättre främjande och spridning av resultaten av genomförda projekt samt information om det europeiska mervärdet av all verksamhet som utförs inom ramen för programmet.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undvika att ändra eller lägga till nya prioriteringar och regler utan att ge kontaktkontoren och intressenterna den tid de behöver för att förbereda sig inför kommande ansökningsomgångar.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare förenkla de finansiella aspekterna, även genom att utvidga instrumentet med klumpsummor och uppmuntra till större användning av schablonmässiga ersättningar och tillämpa kriterier som inte verkar hämmande på möjligheterna för små projekt att få tillgång till finansiering, samt att se till att den slutliga betalningen av bidrag genomförs så fort som möjligt, vilket borde vara ett kvalitetskriterium för Eaceas arbete, för båda delprogrammen Kultur och Media.

19.  Europaparlamentet konstaterar att det finns betydande nationella skillnader i lönenivåer för anställda som deltar i samarbetsprojekt, vilket i sin tur leder till stora skillnader när det gäller samfinansieringskapaciteten mellan partner från olika medlemsstater. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att överväga ett eventuellt alternativ för utvärderingen av personalens arbete inom samarbetsprojekten på grundval av andra indikatorer än enbart lönegrad.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, tillsammans med Eurostat, fortsätta att utarbeta särskilda kriterier som lämpar sig för sektorernas specifika beskaffenhet (skapande, kulturellt och konstnärligt värde, innovation, tillväxt, social delaktighet, samhällsbyggande, internationalisering, entreprenörsmässig förbättring, benägenhet att skapa spridningseffekter och övergripande projekt etc.) och att utvärdera möjligheten att inkludera det gemensamma forskningscentrumet i processen. Parlamentet understryker i detta avseende vikten av att bygga upp högkvalitativa kunskapsresurser om dessa sektorer, inte minst statistisk forskning och tillgång till jämförbara uppgifter på området, så att det blir möjligt att effektivt övervaka och analysera de kulturella, ekonomiska och samhälleliga konsekvenserna av politiska åtgärder inom den kulturella och den kreativa sektorn.

MEDIA

21.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens och Eaceas pågående arbete för att ändra det automatiska poängsystemet i syfte att möjliggöra verkligt lika villkor, med beaktande, på ett balanserat sätt, av alla de kriterier som nämns i programmet Kreativa Europa (transnationell beskaffenhet, utveckling av transnationellt samarbete, stordriftsfördelar, kritisk massa, hävstångseffekt) samt produktionskapaciteten och de befintliga nationella systemen för stöd till den audiovisuella industrin.

22.  Europaparlamentet tillstår att Media har visat sig vara djupt rotat i den diversifierade audiovisuella sektorn och på ett effektivt sätt stöder kulturell mångfald och industripolitik.

23.  Europaparlamentet uppmuntrar till utveckling av textning och dubbning för att underlätta spridningen av audiovisuella produkter inom och utanför EU.

24.  Europaparlamentet rekommenderar att det europeiska audiovisuella kulturarvet skyddas och görs tillgängligt för studier, publikengagemang och ekonomisk utveckling genom digitalisering av filmer och audiovisuella arkiv.

25.  Europaparlamentet understryker att den europeiska audiovisuella sektorn, i ett internationellt och alltmer konkurrensutsatt filmlandskap, fortfarande behöver upprätthålla åtgärder för att skydda sin mångfald och sitt oberoende. Parlamentet betonar att direkt stöd till den europeiska audiovisuella produktionen behövs, särskilt under projektutvecklingsfasen, och bör ske genom att bredda utbildningen till att omfatta fler verksamheter och stärka sektorns konkurrenskraft.

26.  Europaparlamentet rekommenderar en ökad satsning på åtgärder för grannländer inom ramen för programmet i syfte att förbättra marknadsföringen av europeiska verk på deras territorium och av gemensamma kreativa projekt.

27.  Europaparlamentet tillstår att europeiska nätplattformar ännu inte är konkurrenskraftiga på internationell nivå, trots det stöd som tillhandahållits för distribution på nätet, och att europeiskt innehåll på befintliga plattformar är svårt att hitta eller komma åt.

28.  Europaparlamentet välkomnar uppdelningen av publikutvecklingen i initiativ för filmkunnighet, med fokus på filmutbildning i skolor, och publikutveckling.

29.  Europaparlamentet betonar att kommissionen behöver lägga fram ett datadrivet projekt för europeiskt publikengagemang med målet att undersöka och stärka kapaciteten hos Europas sektor för audiovisuella medier och film för att samla in, analysera och förutsäga data om publikbeteenden i syfte att öka efterfrågan på ickenationella europeiska filmer.

30.  Europaparlamentet understryker att stödet till oberoende tv-producenter för fiktionsserier som strävar efter att konkurrera på global nivå fortfarande tillhandahålls, inte minst i syfte att skapa genuint europeiska svar på den stora efterfrågan på högkvalitativa tv-serier, även om de bästa resultaten hittills ser ut att ha uppnåtts i sektorerna för dokumentärer och barnprogram.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätthålla sitt stöd för sådana biografnät som Europa Cinemas, som främjar europeisk film runtom i världen genom att ge ekonomiskt och operativt stöd till biografer som visar ett betydande antal europeiska filmer, och understryker den avgörande roll som biografer har för att öka publikens kunskap och bevara den sociala aspekten av filmupplevelsen.

32.  Europaparlamentet ber kommissionen att ändra bonussystemet för urpremiärer som sker samtidigt på biografer och beställvideo.

33.  Europaparlamentet rekommenderar att bedömarna förses med en uppsättning verktyg som beaktar den särskilda karaktären hos varje lands stödsystem, för att garantera lika förutsättningar i Media.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att höja finansieringstaket för europeiska videospel, i syfte att beakta deras höga och ökande produktionskostnader. Parlamentet framhåller dessutom behovet av att se över behörighetskravet när det gäller den enbart narrativa karaktären i ett videospel med målet att bredda räckvidden till att omfatta projekt med gränsöverskridande distributionspotential (idrottsspel, sandlådespel osv.) och att införa ”totalupplevelsen” i projektutvärderingskriterierna för att denna centrala aspekt i en produkts framgång ska lyftas fram.

Delprogrammet Kultur

35.  Europaparlamentet ber kommissionen att väga den ekonomiska aspekten mot det inneboende värdet hos konst och kultur, och i högre grad fokusera på konstnärer och upphovsmän.

36.  Europaparlamentet rekommenderar att europeiska samarbetsprojekt ta hänsyn till innovation, rörlighet och utvidgade samproduktioner.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå möjliga åtgärder för att begränsa det oproportionerliga förhållandet mellan antalet stödmottagare och antalet sökande, inbegripet bland annat en ökning av budgeten för delprogrammet Kultur, en adekvatare representation av alla kulturella och kreativa sektorer, och mer stöd för småskaliga projekt.

38.  Europaparlamentet betonar vikten av översättning för främjandet av det kulturarv som den språkliga mångfalden utgör, och rekommenderar att skönlitterära översättningsprojekt omfattar främjande av böcker och läsning samt stöd till deltagande på bokmässor, samt att därvid överväga en årlig europeisk bokmässa i syfte att öka cirkulationen av böcker, främja europeiska litterära utbyten och presentera olika nationella litteraturer, samt sprida läskunskap till alla, även till personer med funktionsnedsättning.

39.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av ”nav” (Europeiska plattformar) för att stödja och möjliggöra utbyten och samarbete för nya konstnärer och kreatörer.

40.  Europaparlamentet insisterar på att stabila och i hög grad representativa europeiska kulturnätverk är grundläggande för kulturens och den konstnärliga verksamhetens synlighet, både i EU och i förhållande till tredjeländer, eftersom de ofta är de första att inleda samarbete inom nya områden, i nya sektorer eller länder. Parlamentet anser att de i sin roll som samordnare av insatser och som främjare av kultur och kreativitet för konstnärliga domäner med stor täckning bör stödjas med driftsbidrag. Parlamentet menar med avseende på detta att tydliga och öppna urvalskriterier bör fastställas på förhand.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Eacea att ge delprogrammet Kultur möjligheter att presentera sig externt och att hålla strukturerade möten med aktörerna inom denna sektor.

42.  Europaparlamentet rekommenderar att det europeiska teaterpriset återinförs och att lämplig finansiering avsätts.

43.  Europaparlamentet understryker framgången för och betydelsen av det europeiska kulturhuvudstadsprogrammet, på grundval av dynamiken i de städer och regioner som deltar i processen, och som med sitt signum och det fortfarande mycket blygsamma ekonomiska stödet från EU har blivit en verklig tillgång för ytterligare finansiering och verksamhet långt utöver det faktiska kulturhuvudstadsåret.

44.  Europaparlamentet välkomnar den kommande utvidgningen av det europeiska kulturhuvudstadsprogrammet till kandidatländer och Eftaländer fr.o.m. 2020 och rekommenderar att denna erfarenhet ges bättre spridning inom och utanför EU.

45.  Europaparlamentet rekommenderar att det europeiska kulturarvsmärket ges större synlighet och betonar betydelsen av de berörda (materiella och immateriella) platserna för den europeiska identiteten och främjandet av en gemensam känsla av europeisk tillhörighet, unionsbyggandet och när det gäller att lära sig mer om olika kulturarv för en bättre framtid.

46.  Europaparlamentet rekommenderar att åtgärder vidtas för att samordna och ge adekvat stöd till initiativ under Europaåret för kulturarv 2018 med Kreativa Europa, med början under det förberedande året 2017, om än under en särskild budgetrubrik och inte med resurser som avsatts för delprogrammet Kultur, vilket tidigare föreslagits av kommissionen.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga hur man kan underlätta tillträde för konstnärligt bevandrade flyktingar till programmet Kreativa Europa.

Det sektorsövergripande programområdet

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla och fullt ut utnyttja potentialen hos programområdet för att uppnå de målsättningar som anges i förordningen, i synnerhet vad gäller transnationellt och sektorsövergripande samarbete.

49.  Europaparlamentet rekommenderar att tre nya stödåtgärder införs inom programområdet: a) Kreativa Europa Mundus för transnationellt samarbete, b) social delaktighet och c) innovativa övergripande och sektorsövergripande projekt.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att försöka få till stånd en geografisk och sektoriell balans i lånegarantin för att säkerställa lika tillgång för småskaliga organisationer, gräsrotsinitiativ och projekt från alla medlemsstater, för att utvärdera dess inverkan framför allt på små kulturföretag, kulturförmedlare och nätverkare, och för att undersöka möjligheterna till samverkanseffekter med Efsi och andra program, särskilt Cosme, så att lånegarantin används på effektivast sätt i syfte att hjälpa den kulturella och kreativa sektorn.

51.  Europaparlamentet ser fram emot de första resultaten av den finansiella lånegarantin som infördes 2016. Parlamentet förväntar sig att detta nya marknadsinstrument, genom att underlätta tillgång till lån för små och medelstora företag och mikroföretag, ska hjälpa till att utöka de kulturella och kreativa projekten i de sektorer som står för 4,4 % av EU:s BNP och 3,8 % av dess arbetskraft, så att de kan förverkliga sin fulla potential som en lovande källa till tillväxt och sysselsättning, och som drivkraft till konkurrenskraft, kulturell mångfald och gränsöverskridande samarbete. Parlamentet beklagar dock djupt att instrumentet endast kommer att vara funktionellt i de länder som redan har ett liknande instrument.

52.  Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som kommissionen och Eacea vidtagit för att tillhandahålla utbildning och utjämna skillnaderna i färdigheter mellan de olika kontaktkontoren för Kreativa Europa, och rekommenderar att sådana insatser ska eftersträvas.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Eacea att förbättra kommunikationen och informationsutbytet med kontaktkontoren för Kreativa Europa om pågående beslutsprocesser, inbegripet om finansiella instrument och om nya sektorsövergripande initiativ. Parlamentet rekommenderar kommissionen, i syfte att förbättra genomförandet av programmet, att beakta sakkunskapen hos kontaktkontoren i inlednings- och slutskedet av urvalsförfarandet, och att göra de verktyg och dokument som lagts fram av kontaktkontoren tillgängliga på nätet som modeller för god praxis. Parlamentet understryker behovet av bättre samarbete mellan kontaktkontoren i syfte att göra dem till effektivare rådgivningsverktyg för deras nationella sökande. Parlamentet påpekar att konfidentiellt utbyte av bedömningsrapporter, också negativa sådana, kan bidra till att deras kapacitet förbättras, och uppmanar kommissionen att öka insynen i bedömnings- och urvalsförfarandena.

Rekommendationer för framtida omgångar av programmet

54.  Europaparlamentet rekommenderar att programmet Kreativa Europa behålls, ses över och förbättras under perioden 2021–2028 som ett program som omfattar alla kulturella och kreativa sektorer, med tyngdpunkt på högkvalitativa projekt, med samma värderingar och prioriteringar, med två delprogram och ett sektorsövergripande programområde som omfattar utbildning, publikutveckling, marknadstillträde, social delaktighet, samarbete, sektorsövergripande och övergripande projekt samt ömsesidigt lärande, liksom kommunikation, studier, skräddarsytt stöd till de kulturella och kreativa sektorerna, en lånegaranti och stöd till kontaktkontoren för Kreativa Europa.

55.  Europaparlamentet välkomnar, mot bakgrund av det stora flödet av migranter och flyktingar som kommit till EU de senaste åren, programmets växande interkulturella dimension, som förhoppningsvis från och med 2017 kommer att leda till flera projekt som främjar kulturell mångfald och interkulturell dialog samt flerspråkighet. Parlamentet understryker att det bör få stöd som ett återkommande programinslag eftersom kulturell integration antagligen kommer att fortsätta att vara en utmaning för många medlemsstater under flera år framöver.

56.  Europaparlamentet rekommenderar att den rättsliga grunden för det kommande programmet uttryckligen bör omfatta främjande av kulturell och konstnärlig kvalitet och kulturens inneboende värde bland programmets och delprogrammens mål, liksom bland urvals- och bedömningskriterierna.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i översynen av delprogrammet Media undersöka om beviljat stöd skulle kunna effektiviseras genom att lägga mindre projekt under programdelarna produktion, festivaler, biografer och distribution.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta ett mera proaktivt förhållningssätt i fråga om att ge nya länder tillträde till programmet, med särskild status för europeiska grannskapsländer i syd och öst.

59.  Europaparlamentet konstaterar att europeiska samproduktioner inom film är avgörande för att säkerställa att våra produkter är tillräckligt konkurrenskraftiga och för att tillgodose marknadens utmaningar, och rekommenderar att de utvecklas med hjälp av proportionella metoder och resurser genom att bland annat samarbeta med EU:s främsta institutioner inom sektorn, såsom Eurimages.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma om det med hänsyn till mängden kreativa branscher skulle löna sig att skapa ett europeiskt observationsorgan för kultur och kreativitet, likt Europeiska audiovisuella observationsorganet, med standarder jämförbara med dem som gäller inom Europeiska audiovisuella observationsorganet, och, om så är fallet, uppmanar parlamentet kommissionen att utarbeta kvalitativa kriterier som motsvarar dessa sektorers specifika karaktär.

o
o   o

61.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 221.
(2) EUT L 169, 1.7.2015, s. 1.
(3) Antagna texter, P8_TA(2015)0293.
(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0005.
(5) EUT C 346, 21.9.2016, s. 10.
(6) EUT C 93, 9.3.2016, s. 95.
(7) EUT C 377 E, 7.12.2012, s. 135.
(8) EUT C 377 E, 7.12.2012, s. 142.


Genomförandet av programmet Ett Europa för medborgarna
PDF 341kWORD 51k
Europaparlamentets resolution av den 2 mars 2017 om genomförandet av rådets förordning (EU) nr 390/2014 av den 14 april 2014 om inrättande av programmet ”Ett Europa för medborgarna” för perioden 2014–2020 (2015/2329(INI))
P8_TA(2017)0063A8-0017/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 10 och 11 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), som föreskriver att ”varje medborgare ska ha rätt att delta i unionens demokratiska liv”, att ”institutionerna ska på lämpligt sätt ge medborgarna och de representativa sammanslutningarna möjlighet att ge uttryck för och offentligt diskutera sina åsikter på alla unionens åtgärdsområden” samt att ”institutionerna ska föra en öppen, tydlig och regelbunden dialog med de representativa sammanslutningarna och det civila samhället”,

–  med beaktande av protokoll (nr 1) om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen,

–   med beaktande av protokoll (nr 2) om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,

–  med beaktande av rådets förordning (EU) nr 390/2014 av den 14 april 2014 om inrättande av programmet ”Ett Europa för medborgarna” för perioden 2014–2020(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om rollen för interkulturell dialog, kulturell mångfald och utbildning när det gäller att främja EU:s grundläggande värderingar(2),

–  med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om genomförandet, resultaten och den samlade bedömningen av programmet ”Ett Europa för medborgarna” 2007–2013 (COM(2015)0652),

–  med beaktade av artikel 52 i sin arbetsordning samt artikel 1.1 e i och bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för konstitutionella frågor (A8-0017/2017), och av följande skäl:

A.  Programmet Ett Europa för medborgarna är ett unikt och högst symboliskt program i den meningen att det tränar oss i att lyssna på det civila samhällets debatt, att det stimulerar till kritiskt tänkande om det europeiska projektet, dess historia och de rörelser och idéer som har främjat det, och att det bidrar till bättre kunskap om europeiskt beslutsfattande genom förbättrade villkor för medborgerligt och demokratiskt deltagande på unionsnivå.

B.  Programmet Ett Europa för medborgarna syftar till att stärka känslan av europeiskt medborgarskap och tillhörighet, öka solidariteten, den ömsesidiga toleransen och respekten och att främja en bättre förståelse för EU, dess ursprung och utveckling, dess värderingar, institutioner och befogenheter samt att främja en aktiv dialog mellan EU:s medborgare. Programmets verksamhet kan ses som en del av en informell livslång utbildning i medborgarskap.

C.  Kampanjen ”en euro per medborgare” för programmet Ett Europa för medborgarna syftar till att sända ett starkt symboliskt budskap om att lyssna på medborgarnas röst i Europa.

D.  Den tilltagande euroskepticismen – som tydliggörs av de antieuropeiska krafter som ifrågasätter det europeiska projektets själva existens och som nyligen kulminerade i folkomröstningen som resulterade i ett ja till Brexit – lyfter fram betydelsen av denna typ av program och stärker behovet av att främja utvecklingen av en gemensam känsla av europeisk identitet, att reflektera över orsakerna till den Europeiska unionens trovärdighetstapp, att uppmuntra till medborgarengagemang och att lansera en djupgående debatt om europeiska värderingar, som bör inbegripa hela det civila samhället och institutionerna själva – med en utbildningskampanj om hur EU-institutionerna fungerar – och som samtidigt lyfter fram de möjligheter som medlemskapet i EU medför.

E.  Före ett lands anslutning till Europeiska unionen måste en djupgående och heltäckande förberedelse genomföras rörande frågor om minneskultur, försoning med det förflutna och ett säkerställande av medborgarnas aktiva deltagande i det berörda landets civilsamhälle.

F.  I enlighet med artikel 11 i EU-fördraget är EU-institutionerna skyldiga att ge medborgare och representativa sammanslutningar möjlighet att offentligt diskutera sina åsikter på alla unionens åtgärdsområden. Bestämmelsen medför också att EU-institutionerna är skyldiga att föra en öppen, tydlig och regelbunden dialog med det civila samhället och att kommissionen måste ha ett omfattande samråd med alla intressenter.

G.  Artikel 20 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) inrättar den grundläggande statusen för unionsmedborgarskap och fastställer rättigheterna som är knutna till detta. En bättre förståelse för EU och dess värderingar är en viktig förutsättning för att medborgarna till fullo ska kunna utnyttja dessa rättigheter.

H.  Aktivt medborgarskap, medborgarskapsutbildning och interkulturell dialog är nyckeln till att bygga öppna, inkluderande och motståndskraftiga samhällen.

I.  Det nuvarande programmet grundar sig på artikel 352 i EUF-fördraget, som endast gav parlamentet rätt att framföra sin ståndpunkt inom ramen för godkännandeförfarandet. Parlamentet motsatte sig kraftigt detta då förslaget lämnades in av kommissionen, eftersom det i hög grad motsäger de demokratiska aspekterna av programmet.

J.  Den utvärdering efter programmets avslutning som kommissionen genomförde bekräftade att programmets mål var betydelsefulla och att programmet, då det skiljer sig från andra program i fråga om omfattning, mål, verksamheter och målgrupper, har möjliggjort initiativ som inte skulle ha kunnat finansieras på annat håll.

K.  Som en följd av de budgetnedskärningar som gjordes efter förhandlingarna om den fleråriga budgetramen 2014–2020 minskade finansieringsramen för programmet ”Ett Europa för medborgarna” med ungefär 29,5 miljoner euro. Den begränsade finansieringsramen på 185,47 miljoner euro för programmet utgör endast 0,0171 % av den fleråriga budgetramen.

L.  Det har konstaterats att medlemsstaterna tenderar att dra sig ur samfinansieringen av dessa projekt och att de lokala myndigheterna befinner sig i svårigheter när det gäller europeiska projekt med höga samfinansieringsnivåer.

M.  Som en följd av den minskade finansieringsramen sjönk antalet projekt som kunde finansieras under 2014 med nästan 25 % jämfört med föregående program.

N.  Icke-formellt och informellt lärande samt frivilligarbete, idrott, konst och kultur skapar många möjligheter för medborgarutbildning och aktivt medborgarskap.

O.  Ytterligare synergieffekter med andra program och bättre kommunikation med andra generaldirektorat krävs för att minska överlappningar och förstärka programmets effekt.

P.  Det finns ett bevisat värde i den befintliga internationella partnersamverkan mellan städer och kommuner (vänortsverksamhet, nätverk av städer), som förstärker den ömsesidiga förståelsen mellan människor och främjar vänskap och samarbete.

Huvudsakliga slutsatser

1.  Europaparlamentet understryker att den totala tillgängliga finansieringen (185,47 miljoner euro) för det enda program som helt och hållet ägnas det europeiska medborgarskapet, d.v.s. programmet Ett Europa för medborgarna, är försumbart i jämförelse med andra utbildnings- och kulturprogram, såsom Kreativa Europa (1,46 miljarder euro) eller Erasmus+ (14,7 miljarder euro), med resultatet att de sökandes förväntningar kommer att sluta i besvikelse.

2.  Europaparlamentet välkomnar att programmet Ett Europa för medborgarna, som är tänkt att överbrygga klyftan mellan EU-institutionerna och de europeiska medborgarna, verkar ha fungerat på ett tillfredsställande sätt under den nya finansieringscykelns två första år, med ett ökande antal sökanden, hög kvalitet på projekten och sunda projektgenomföranden.

3.  Europaparlamentet anser att det främsta hindret för ett framgångsrikt genomförande av programmet är de otillräckliga finansiella anslagen, och beklagar djupt att dessa skars ner med 13,7 % inom ramen för den fleråriga budgetramen 2014–2020. Detta medförde att antalet finansieringsbara projekt kraftigt minskade och betyder att den höga efterfrågan inte kan mötas, vilket skapar frustration hos sökande med värdefulla projekt.

4.  Europaparlamentet konstaterar att på grund av budgetbegränsningarna är det totala antalet finansierade projekt för litet för att programmets ambitiösa mål ska kunna uppnås, och att endast 6 % av projekten som rör europeisk minneskultur och civilsamhället kunde finansieras under 2015. Detta är en mycket låg andel i jämförelse med resultaten för programmet Kreativa Europa för samma år (19,64 % för Kultur och 45,6 % för Media). Parlamentet menar att finansieringen för dessa två programområden inom programmet Ett Europa för medborgarna bör ökas avsevärt i linje med ambitionerna i programmet.

5.  Europaparlamentet lyfter fram framgångarna med vänortsprojekt över hela EU, och uppmanar medlemsstaterna att främja detta system bland kommuner och att underlätta samarbetet.

6.  Europaparlamentet välkomnar nyhetsbrevet för Ett Europa för medborgarna och databasen över finansierade projekt som kommissionen har lanserat.

7.  Europaparlamentet framhåller att de nationella kontaktpunkterna för programmet Ett Europa för medborgarna spelar en viktig roll för att informera potentiella sökande och ge dem stöd och vägledning (i synnerhet förstagångssökande i målländer), men även europeiska och nationella sammanslutningar av lokala och regionala myndigheter och det civila samhällets organisationer.

8.  Europaparlamentet välkomnar programmets sektorsövergripande strategi, dess tydliga och enkla ansökningsformulär och rapporteringskrav och dess inriktning på specifika åtgärder.

9.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att de prioriteringar som fastställts för båda programområdena, Europeisk minneskultur och Demokratisk delaktighet och medborgarengagemang, vilka tidigare anpassades årligen, nu har blivit fleråriga och kommer att gälla för hela den återstående perioden av programmet (2016–2020).

10.  Europaparlamentet erkänner att programmets genomslagskraft fortfarande är proportionerligt sett stor, vilket framgår av det faktum att uppskattningsvis 1,1 miljoner deltagare var inblandade i de 408 utvalda projekten under 2015. Parlamentet anser också att det höga antalet ansökningar – 2 087 under 2014 och 2 791 under 2015 – och projektens kvalitet vittnar om ett stort intresse för programmet och behovet av att avsätta mer mänskliga och finansiella resurser för programmet i syfte att utöka antalet understödda projekt.

Rekommendationer

Rättsliga aspekter av genomförandet

11.  Europaparlamentet rekommenderar att nästa generation av programmet Ett Europa för medborgarna antas på en rättslig grund som gör det möjligt för parlamentet att vara delaktigt i antagandet av programmet som medlagstiftare inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet och jämställt med rådet. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att beakta möjliga lösningar för att uppnå detta mål.

Finansiella aspekter av genomförandet

12.  Europaparlamentet menar att kvalitetsprojekt, såsom europeisk minneskultur och civilsamhällesprojekt (6 % framgångsrika projekt jämfört med 19,64 % för Kultur och 45,6 % för Media inom ramen för programmet Kreativa Europa), har avvisats på grund av bristen på tillräcklig finansiering i programmet Ett Europa för medborgarna. Med tanke på den avgörande roll som detta program spelar som en förutsättning för medborgarnas deltagande i unionens demokratiska liv, anser parlamentet att en betydande ökning av innevarande budget vore nödvändig för att uppnå ett högre målresultat. Parlamentet uppmanar därför kommissionen, rådet och medlemsstaterna att överväga en finansieringsram på ungefär 500 miljoner euro för programmet Ett Europa för medborgarna under nästa fleråriga budgetram, vilket endast motsvarar 1 euro per medborgare.

13.  Europaparlamentet konstaterar det gemensamma målet med och de potentiella synergierna mellan det europeiska medborgarinitiativet och programmet Ett Europa för medborgarna när det gäller att möjliggöra för medborgarna att delta direkt i utformningen av EU:s politik. Parlamentet uppmanar dock kommissionen att se till att medborgarinitiativet inte finansieras inom ramen för det senare programmets begränsade budget, vilket fallet är i dag, och uppmanar med kraft medlemsstaterna att engagera sig mer i finansiellt stöd till båda åtgärderna.

14.  Europaparlamentet konstaterar att systemet med engångsbelopp eller fasta belopp bör ta hänsyn till prisskillnaderna runtom i EU, och variera utifrån levnadskostnaderna i medlemsstaterna. Parlamentet rekommenderar att detta system och den minskade förfinansieringen ses över i syfte att säkerställa de finansierade projektens hållbarhet och att bättre stödja samarbete mellan lokala förvaltningar eller organisationer som befinner sig på stort avstånd från varandra, och att särskilt underlätta deltagande av mindre organisationer med begränsad finansiell kapacitet och deltagare med särskilda behov.

15.  Europaparlamentet begär att kommissionen och genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur (Eacea) regelbundet bedömer de effekter som en rad budgetarrangemang har haft för sökande och potentiellt berättigade sökande. Parlamentet begär i synnerhet en bedömning av huruvida den lägre andelen förfinansiering (från 50 % till 40 % för projekt och från 80 % till 50 % för driftsbidrag och nationella kontaktpunkter) som tillämpades under 2015 på grund av en akut brist på betalningsbemyndiganden, behovet av medfinansiering och tillämpningen av samma parametrar oavsett verklig levnadskostnad och geografiskt avstånd, kan ha missgynnat – och kan fortsätta att missgynna – vissa typer av organisationer och enskilda medlemsstater. Parlamentet begär dessutom att ytterligare strategier tas fram för att föra de europeiska institutionerna närmare medborgarna och för att bättre informera medborgarna om de olika delarna av EU-politiken.

16.  Europaparlamentet noterar att en ytterligare parameter bör införlivas i systemet med enhetsbelopp eller schablonsatser, så att personer med särskilda behov kan tillgodoses mer effektivt, eftersom många fler anställda och ofta ytterligare åtgärder, vilket i sin tur leder till högre kostnader, behövs för att göra det möjligt för personer med funktionshinder att delta.

17.  Europaparlamentet understryker att driftsbidrag garanterar stödmottagarnas oberoende (t.ex. tankesmedjor) och ger möjlighet till planering på längre sikt, och därmed möjlighet att genomföra visionsorienterade åtgärder och utveckla expertkunskap. Parlamentet rekommenderar att specifika kriterier, indikatorer och årliga rapporter används för att övervaka vilka framsteg som görs för att uppnå målen, och för att säkerställa att dessa finansieringssystem inte leder till att stödmottagarna blir beroende av kommissionen.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Eacea att offentligt redogöra för de kostnader som har uppstått genom programområde 3: Horisontell insats – Tillvaratagande – Analys, spridning och utnyttjande av projektresultaten.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Eacea att i den rapport om halvtidsutvärderingen som ska läggas fram senast den 31 december 2017 inkludera en noggrann bedömning av det finansiella och budgetära genomförandet av programmet och att dra lärdom av denna bedömning i syfte att omdefiniera de framtida målen och anpassa budgetkraven för programmet i nästa fleråriga budgetram.

Samordnings- och kommunikationsaspekter

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in all användbar information som rör programmet Ett Europa för medborgarna (programguide, prioriteringar, inbjudningar att lämna förslag, pågående och tidigare projekt, resultat och vunna erfarenheter och nyhetsbrev) tillsammans med alla program, insatser, bidrag och strukturfonder som ryms under samlingsbeteckningen europeiskt medborgarskap (såsom det europeiska medborgarinitiativet och europeisk volontärtjänst) på en unik och användarvänlig kommunikationsportal (en internetportal som fungerar som enda kontaktpunkt), som även är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet rekommenderar att denna plattform används som ett offentligt register över stödmottagarnas kontaktuppgifter såväl som ett verktyg för att få åtkomst till projektbeskrivningar och för att kunna hitta partner i andra länder.

21.  Europaparlamentet understryker att ansökningar som fått avslag bör besvaras på ett tillfredsställande sätt, där skälen till avslaget anges, särskilt när den enhet som lämnade in ansökan begär en förklaring. Parlamentet föreslår att man där det är möjligt överväger att kartlägga prioriteringarna i liknande ansökningar som fått avslag.

22.  Europaparlamentet påpekar att vissa mål med programmet Ett Europa för medborgarna liknar och kompletterar dem för det europeiska medborgarinitiativet, särskilt strävan efter att engagera medborgarna i unionen. Parlamentet menar av den anledningen att ansträngningar bör göras för att följa en gemensam strategi för att utforma EU:s politik för medborgarnas deltagande och deltagandedemokrati, med stöd av en konsekvent kommunikationsstrategi, i syfte att samla alla kommissionens program knutna till europeiskt medborgarskap under ett paraply, möjligen genom att högre värdera och främja direkta erfarenheter och gräsrotsdeltagande.

23.  Europaparlamentet understryker behovet av att skapa en öppen förteckning över potentiella partner i varje medlemsstat i syfte att underlätta partnerskap mellan dem som skulle vilja få tillgång till programmet Ett Europa för medborgarna.

24.  Europaparlamentet rekommenderar också inrättandet av en webbplattform för de huvudsakliga organisationer som är verksamma på området för medborgarskap och som drar nytta av programmet i syfte att utbyta god praxis, öka kapaciteten och förbättra synligheten när projekten har avslutats.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att höja programmets profil och göra allmänheten mer medveten om dess mål genom en engagerande kommunikationsstrategi för europeiskt medborgarskap med hjälp av sociala nätverk, meddelanden i radio och tv samt på annonsskyltar, genom att stärka lokalt engagemang med aktivt deltagande från de nationella kontaktpunkterna och genom att ständigt uppdatera innehållet och nå ut till ny publik i de deltagande länderna, med särskild inriktning på dem där deltagandenivån är lägre, på ungdomar, personer med funktionsnedsättning och utsatta människor.

26.  Europaparlamentet anser att programmet även bör användas för att lyfta fram befintliga kanaler för direktdeltagande i Europeiska unionen, såsom EU:s medborgarinitiativ, medborgarforum och offentliga samråd, i syfte att höja allmänhetens medvetenhet om möjligheterna med direktdeltagande inom EU:s institutionella ram.

27.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen de deltagande länder som ännu inte har utsett en nationell kontaktpunkt att de ser till att detta görs. Parlamentet rekommenderar att samordningen förbättras och synergieffekterna förstärks mellan dessa länder, medlemsstaterna och kommissionen.

28.  Europaparlamentet medger att den största utmaningen är att uppfylla de nuvarande ambitiösa målen med den begränsade finansiering som finns tillgänglig. Parlamentet understryker medlemsstaternas, regionernas och de lokala myndigheternas betydelse för att öka programmets effektivitet och popularitet, inte minst genom att maximera potentialen hos de nationella kontaktpunkterna genom erfarenhetsutbyte med enheter med ansvar för liknande projekt, exempelvis Erasmus+ och Kreativa Europa. Parlamentet uppmuntrar Eacea att när så är möjligt underlätta och främja synergieffekter mellan EU-program såsom Kreativa Europa, Erasmus+ och Europeiska socialfonden, för att förbättra effekten.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i ännu högre grad öka sina insatser på området administrativ förenkling, med tanke på att formella krav ibland är svåra att lösa för i synnerhet mindre organisationer som inte bör diskrimineras på grund av byråkratiska orsaker.

30.  Europaparlamentet rekommenderar att de medel som avsatts för kommunikation inte används till att täcka institutionell kommunikation om unionens prioriteringar, såsom i dag föreskrivs i artikel 12 i nuvarande program, utan i stället används för att marknadsföra själva programmet i deltagande länder, särskilt i länder med lägre deltagande.

Programmets inriktning och mål

31.  Europaparlamentet rekommenderar att den fleråriga strategin formaliseras i fråga om definitionen av prioriteringarna och att synergieffekterna stärks mellan programområdena och programmets delar i nästa generation av programmet. Parlamentet betonar att alla ändringar i programstrukturen bör genomföras så att risken för förvirring bland slutanvändarna förhindras, i syfte att minska konsekvenserna.

32.  Europaparlamentet välkomnar det stora fokus som läggs på EU:s sociala aspekter och medborgare, som gör det möjligt för EU-institutioner att arbeta direkt med det civila samhället på fältet. Parlamentet framhåller i programmets prioriteringar hur viktigt det är med projekt som fokuserar på dagens utmaningar för Europa inom ämnen såsom mångfald, migration, flyktingar, kampen mot radikalisering, främjandet av social integration, interkulturell dialog, hanterandet av finansieringsproblem och fastställandet av gemensamma europeiska kulturarv. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka kopplingen mellan programmets prioriteringar och de politiska åtgärder som är kopplade till det europeiska medborgarskapet samt de europeiska medborgarnas dagliga liv.

33.  Europaparlamentet menar att programmet bör nå ut till en bredare publik, säkerställa deltagandet av personer med särskilda behov, främja deltagande av marginaliserade och utsatta personer, däribland migranter, flyktingar och asylsökande.

34.  Europaparlamentet anser att programmet, när så är lämpligt, bör bygga vidare på befintliga framgångsrika initiativ på gräsrotsnivå, såsom vänortssamarbete.

35.  Europaparlamentet betonar vikten av att inom programområdet Europeisk minneskultur utarbeta en europeisk identitet inriktad på framtiden och inte bara på det förflutna, en identitet som bör vara pluralistisk, transkulturell och öppen mot migrationsströmmar och influenser från resten av världen, i syfte att uppnå en gemensam integration grundad på gemensamma europeiska värderingar och Europas sekulära och andliga kulturarv. Parlamentet understryker behovet av att säkerställa att historia inte används för att splittra, utan som en möjlighet att hantera samtida utmaningar genom varsam tolkning och skickligt riktade utbildningsprogram. Parlamentet betonar vikten av att främja generationsövergripande projekt för att möjliggöra utbyte av erfarenheter mellan äldre och yngre generationer.

36.  Europaparlamentet betonar behovet av att uppmuntra projekt som presenterar nya former för diskussion med medborgarna i tilltalande form och stil, och med en flerdimensionell strategi.

37.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen årligen offentliggör en sammanfattande rapport som innehåller de viktigaste förslagen för att förbättra det europeiska projektet såsom de formulerats av deltagarna i de projekt som finansierats genom programmet Ett Europa för medborgarna.

38.  Europaparlamentet betonar behovet av att berika programmet med förslag som rör medborgarnas deltagande i den demokratiska processen och i EU:s beslutsfattande, på ett sätt som bidrar till medborgarnas möjligheter att utnyttja sina rättigheter, exempelvis med hjälp av införandet av e-demokrati. I syfte att uppnå detta uppmanar parlamentet unionen och dess medlemsstater att utveckla åtgärder och politiska strategier för att stärka överförbart, kritiskt och kreativt tänkande samt digital kunskap och mediekompetens, att inkludera sina medborgare och stimulera till nyfikenhet, särskilt bland barn och ungdomar, så att de kan fatta välgrundade beslut och bidra på ett positivt sätt i demokratiska processer.

39.  Europaparlamentet påpekar att deltagande i programmet av stater som ansöker om medlemskap i EU leder till bättre ömsesidig förståelse och tätare samarbete. Parlamentet rekommenderar en större internationalisering av programmet, i synnerhet genom att bjuda in alla Efta- och EES-länder, anslutande länder och kandidatländer att arbeta tillsammans med EU:s medlemsstater vid ansökan om projekt, och uppmanar till större samarbete mellan icke-statliga organisationer över hela EU, länder i det östliga och sydliga partnerskapet och potentiella kandidatländer i syfte att föra EU närmare medborgarna. Parlamentet föreslår att samarbetet mellan organisationer i EU och i grannländer kring europeiska värderingar främjas.

40.  Europaparlamentet betonar behovet av att utveckla vänortssamarbetet, med fokus på olika sätt att öka användningen av systemet, dess främjande och effekter, inbegripet en adekvat tilldelning av ekonomiska resurser.

o
o   o

41.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 115, 17.4.2014, s. 3.
(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0005.


Gemensam handelspolitik i samband med tvingande hänsyn till hållbarheten för vilda djur och växter
PDF 261kWORD 49k
Europaparlamentets resolution av den 2 mars 2017 om EU:s gemensamma handelspolitik i samband med tvingande hänsyn till hållbarheten för vilda djur och växter (2016/2054(INI))
P8_TA(2017)0064A8-0012/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 191 och 207,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 21.2,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Handel för alla – Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik (COM(2015)0497),

–  med beaktande av EU:s förslagstext om ett kapitel om handel och hållbar utveckling i det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP), särskilt artiklarna 10–16,

–  med beaktande av resultatet av FN:s toppmöte om hållbar utveckling 2015, nämligen Att förändra vår värld – 2030-agendan för hållbar utveckling, särskilt punkterna 9 och 33 och mål 15,

–  med beaktande av det allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt), särskilt artikel XX a och artikel XX g,

–  med beaktande av EU:s handlingsplan från 2016 mot olaglig handel med vilda djur och växter, (COM(2016)0087) (nedan kallad handlingsplanen),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20 juni 2016 om EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem(1), samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG av den 19 november 2008 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser(2),

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 69/314 om åtgärder mot olaglig handel med vilda djur och växter och FN:s miljöförsamlings resolution 1/3 om olaglig handel med vilda djur och växter,

–  med beaktande av resultaten av den 17:e konferensen för parterna i Cites-konventionen i Johannesburg,

–  med beaktande av resultaten av Londonkonferensen i februari 2014 om olaglig handel med vilda djur och växter, och av den översyn av framstegen som gjordes i Kasane i mars 2015,

–  med beaktande av resultaten av Internationella naturvårdsunionens (IUCN) World Conservation Congress på Hawaii 2016,

–  med beaktande av FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet,

–  med beaktande av Världsbankens Globala miljöfonds globala program för vilda djur och växter,

–  med beaktande av 2016 års rapport World Wildlife Crime Report från FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC),

–  med beaktande av förklaringen från juni 2014 om olaglig handel med vilda djur och växter från Världstullorganisationens (WCO) tullsamarbetsråd,

–  med beaktande av den förklaring som gjordes i Buckingham Palace (London) av den förenade arbetsgruppen för transport av vilda djur och växter (United for Wildlife Transport Taskforce) (nedan kallad Buckinghamförklaringen),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A8-0012/2017), och av följande skäl:

A.  Runt om i världen ökar den olagliga handeln med vilda djur och växter på ett sätt man aldrig sett förut, och detta föranleder biologiska kriser till följd av att världens resurser av djur och växter hela tiden beskattas och saluförs på ett lagstridigt och ohållbart sätt.

B.  Den okontrollerade och olagliga användningen av vilda djur- och växtarter är det näst största hotet mot deras överlevnad i vilt tillstånd, omedelbart efter förstörelsen av livsmiljöer.

C.  Den olagliga handeln med vilda djur och växter uppskattas vara den fjärde mest lönsamma formen av brottslig verksamhet, med en omsättning på uppskattningsvis hela 20 miljarder euro.

D.  Den senaste utvecklingsgången tyder på en allt större medverkan av storskaliga brottsliga och organiserade nätverk som använder alltmer utstuderade metoder.

E.  Den olagliga handeln med vilda djur och växter bidrar till att späda på konflikter, och terroristnätverk misstänks få en del av sin finansiering från denna handel, som är mycket lukrativ.

F.  De nuvarande svagheterna i regelverken för handeln med vilda djur och växter förvärras av att vara förenade med problem som korruption och svaga förvaltningsstrukturer.

G.  EU är för närvarande en destinationsmarknad för dessa arter, en knutpunkt för transitering till andra regioner, och även ett område där vissa arter fångas för olaglig handel.

H.  För att de bakomliggande orsakerna till den olagliga handeln med vilda djur och växter ska kunna åtgärdas måste ovillkorligen landsbygdsbefolkningen i ursprungsländerna engageras och få dra nytta av detta.

I.  It-brottslighet med inriktning på vilda djur och växter är ett allvarligt hot mot utrotningshotade arter, bland vilka märks elefanter, noshörningar, myrkottar, kräldjur, groddjur, fåglar och giraffer.

J.  Handelspolitik i förbindelse med utvecklingssamarbete kan bli en stark drivkraft för ekonomisk tillväxt i utvecklingsländerna.

K.  Ökningen av den olagliga handeln med talrika vilda djur- och växtarter leder till förlust av biologisk mångfald och förstörelse av ekosystem, så att allt fler arter blir sårbara eller rentav utrotade.

L.  Hållbar handel med vilda djur och växter kan ha en avgörande betydelse för vissa marginaliserade befolkningsgrupper, som är hänvisade till rättsliga ramar för att kunna bevara lokala resurser och bidra till fattigdomsminskningen.

Trender, principer och allmänna överväganden

1.  Europaparlamentet iakttar med allvarlig oro den senaste tidens ökning av såväl den olagliga handeln med vilda djur och växter som naturvårdsbrotten, och konstaterar att om denna trend inte kan stoppas och vändas är det risk för att den får allvarliga och bestående konsekvenser för bevarandet av biologisk mångfald och miljöhållbarhet.

2.  Europaparlamentet konstaterar att EU undertecknat många världsomfattande miljöskyddskonventioner och därför har en juridisk skyldighet att säkerställa att dess politik och internationella fördrag bidrar till att skydda miljön.

3.  Europaparlamentet menar att en ökad ekonomisk utveckling till följd av integrationen på globala marknader och användningen av naturtillgångar för den hållbara utvecklingens ändamål inte behöver utesluta varandra, utan snarare bör ses som inbördes förstärkande.

4.  Europaparlamentet stöder därför starkt ett grepp på problematiken kring vilda djur och växter som inte bara upprätthåller EU:s och dess handelspartners miljöskyddsmål, utan också möjliggör inrättandet av ramar för hållbar och laglig handel som stärker handelspolitikens positiva bidrag till hållbar utveckling.

5.  Europaparlamentet betonar med oro att EU, jämsides med Förenta staterna, fortfarande är en betydande destinationsmarknad och transitväg för olagliga produkter från vilda djur och växter.

6.  Europaparlamentet välkomnar EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter, som kommer att spela en avgörande roll för att bekämpa den oroväckande ökningen av den mycket lukrativa olagliga handeln med vilda djur och växter, som destabiliserar de ekonomier och samhällen som är beroende av vilda djur och växter för sin försörjning samt hotar freden och säkerheten i sårbara regioner bland EU:s handelspartner genom att olagliga vägar stärks.

7.  Europaparlamentet anser att man endast med hjälp av ett integrerat arbetssätt i fråga om naturvårdsbrott slutligen kan lyckas begränsa och få bort den olagliga handeln, och att EU måste gå i bräschen för arbetet genom att inte bara vidta åtgärder på utbudssidan, med inriktning bl.a. på lokala utvecklingsfrågor i tredjeländer, utan också åtgärda hemmamarknadens efterfrågan på olagliga produkter, också via internetplattformar.

Internationella institutioner och regeringar

8.  Europaparlamentet erinrar sig att WTO:s regler tillåter länder att införa undantag från de allmänna reglerna i artikel XX g i Gatt för att reglera uttömliga naturtillgångar och från de allmänna reglerna i artikel XX a i Gatt för att skydda allmän moral. Parlamentet konstaterar att WTO:s överprövningsorgan gett en bred tolkning av ”uttömliga naturtillgångar”, så att de kommit att inbegripa utrotningshotade arter och att WTO i sin rättspraxis uttryckligen betraktat det som ett tecken på att en art är utrotningshotad att den tagits med i bilagorna till konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites-konventionen). Parlamentet konstaterar också att WTO:s överprövningsorgan gett en bred tolkning av ”allmän moral” så att detta begrepp också kommit att omfatta förhindrandet av djurplågeri.

9.  Europaparlamentet välkomnar vad EU uträttat inom WTO för att minska skadliga fiskesubventioner som kan undergräva hållbar fiskevård och bli till skada för sådana arters fortbestånd som sköldpaddor, hajar, sjöfåglar och havsdäggdjur.

10.  Europaparlamentet upprepar sitt starka engagemang till förmån för FN:s mål för hållbar utveckling samt för att det ska säkerställas att man i slutänden lyckas med mål 15, som innefattar en utfästelse om att det ska bli slut på både tjuvjakt och olaglig handel med skyddade växt- och djurarter, liksom också att både utbudet och efterfrågan ska bekämpas när det gäller varor som är föremål för olaglig handel.

11.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som för närvarande utförs av det internationella konsortiet för att bekämpa naturvårdsbrott (International Consortium on Combating Wildlife Crime), ett arbete där Cites-konventionen, Interpol, UNODC, Världsbanken och WCO medverkar.

Tullen och handeln på internet

12.  Europaparlamentet välkomnar även WCO:s INAMA-projekt, som syftar till att få tullmyndigheterna att bättre kunna bygga upp sin kapacitet mot naturvårdsbrott. Parlamentet efterlyser en ökad medverkan från tullmyndigheternas sida i de brottsbekämpande åtgärderna mot olaglig handel med vilda djur och växter, liksom förstärkta insatser till förmån för ökad medvetenhet, för att tullmyndigheterna ska få bättre utbildning och fungera bättre.

13.  Europaparlamentet anser att naturvårdsbrott på internet allvarligt hotar sådana utrotningshotade djur som elefanter, noshörningar, groddjur, kräldjur och fåglar och att stater, företag och icke-statliga organisationer tillsammans bör motarbeta detta.

14.  Europaparlamentet anser att tulldimensionen i Europeiska unionens handlingsplan bör förstärkas ytterligare, både när det gäller samarbetet med partnerländer och ett bättre och mer verkningsfullt genomförande inom unionen. Parlamentet ser därför fram emot kommissionens översyn 2016 av genomförandet och efterlevnaden av EU:s befintliga rättsliga ram och begär att också en bedömning av tullförfaranden ska tas med i denna översyn.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka i vad mån unionslagstiftningen om handel med vilda djur och växter tillämpas enhetligt i olika medlemsstater av de tulltjänstemän som ansvarar för kontrollerna.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att arbeta för informationsutbyte och kapacitetsuppbyggnad, också i form av särskild utbildning för tulltjänstemän.

Den privata sektorns och de icke-statliga organisationernas roll

17.  Europaparlamentet betonar att den privata sektorn måste engageras i kampen mot den olagliga handeln med vilda djur och växter, och att internetbaserade marknadsplatser och sociala medier därvid också måste medverka.

18.  Europaparlamentet välkomnar fungerande lösningar som, när de införlivas i de nuvarande förvaltningssystemen för leveranskedjan och handeln, kommer att låta den privata sektorn spela en verklig roll som partner till regeringar och internationella organ genom att säkerställa en ansvarsmedveten förvaltning av globala leveranskedjor. Parlamentet betonar dock att den gemensamma handelspolitiken bör främja bindande normer för företagens sociala ansvar, med hjälp av vägledning och stöd till den privata sektorn i frågor om socialt ansvarsfull praxis. Parlamentet anser att normer för företagens sociala ansvar är särskilt viktiga inom transportnäten.

19.  Europaparlamentet välkomnar de framväxande samarbetsbetonade nolltoleransstrategierna mellan experter på handel med vilda djur och växter och logistikföretag. Parlamentet anser att kommissionen bör fundera på hur man bäst kan säkerställa att relevanta regelverk bättre kan hantera risker med anknytning till e-handel samt nätbaserad och annan reklam.

20.  Europaparlamentet välkomnar vad icke-statliga organisationer och det civila samhället gjort, inte bara för att bekämpa den olagliga handeln med vilda djur och växter, till exempel genom att öka medvetenheten om den och minska efterfrågan, både inom EU och i de tredjeländer där dessa vilda djur och växter har sitt ursprung, utan också inom de inhemska rådgivande grupper som föreskrivs i EU:s frihandelsavtal och som har i uppgift att övervaka tillämpningen av bestämmelserna om handel och hållbar utveckling.

21.  Europaparlamentet välkomnar Buckinghamförklaringen från den förenade arbetsgruppen för transport av vilda djur och växter i mars 2016, som går ut på att aktörer från den privata sektorn ska engageras i arbetet mot sådana svaga punkter inom transport- och tullförfarandena som smugglarna utnyttjar, liksom också att förbättra informationsutbytet utmed hela de globala leveranskedjorna och handelsvägarna.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans med icke-statliga organisationer arbeta för att minska den olagliga handeln, förändra konsumentbeteendet och minska efterfrågan på produkter från olaglig handel med vilda djur och växter, med hjälp av kampanjer för att öka medvetenheten om vilken utmaning det innebär att bekämpa denna handel, framför allt i efterfrågestarkare länder.

EU:s rättsliga ram och handelsavtal

23.  Europaparlamentet anser att den viktigaste utmaningen och prioriteringen för EU:s medlemsstater inom den befintliga inhemska rättsliga ramen i dagens läge består i att få gällande regler att tillämpas. Parlamentet inser dock att man bör undersöka om det behövs kompletterande bestämmelser, varvid hänsyn också bör tas till lagstiftningen i andra stater, för att förbjuda tillgängliggörande och utsläppande på marknaden, samt transport och förvärv, av vilda djur och växter som i tredjeländer, enligt dessa länders egen lagstiftning, blivit föremål för olagligt uttag och olaglig handel. Parlamentet anser också att den nuvarande rättsliga ramen bör omprövas, för att den bättre ska åtgärda riskerna i samband med e-handel.

24.  Europaparlamentet stöder att man i EU:s framtida handelsavtal kommer att ta med bestämmelser om åtgärder mot olaglig handel med vilda djur och växter.

25.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om ett kapitel om handel och hållbar utveckling i TTIP, såsom en del av dess fortlöpande engagemang för att säkerställa hållbar utveckling. Parlamentet konstaterar att Förenta staterna i sina handelsavtal försökt förhandla fram normer för handeln med vilda djur och växter, bland annat genom att begränsa fiskesubventioner. Parlamentet betonar att handfasta bestämmelser till skydd för vilda djur och växter bör förhandlas fram i EU:s alla framtida frihandelsavtal, också på det sättet att kapitlen om handel och hållbar utveckling kommer att innefatta bestämmelser och åtaganden för att de överenskomna multilaterala miljöavtalen (MEA) ska genomföras som sig bör.

26.  Europaparlamentet välkomnar att EU i kapitlet om handel och hållbar utveckling i frihandelsavtalet mellan EU och Vietnam visat större ambition att skydda vilda djur och växter, i och med att kapitlet inte bara innehåller åtaganden om vederbörligt genomförande och vederbörlig verkställighet av MEA såsom Cites-konventionen, konventionen om biologisk mångfald och den internationella konventionen för reglering av valfångsten, utan också bestämmelser om kapacitetsuppbyggnad inom handeln, informationsutbyte och ökad medvetenhet, och uppmanar med kraft EU och medlemsstaterna att garantera att dessa åtaganden och bestämmelser genomförs som sig bör. Parlamentet anser att dessa åtaganden bör vara verkställbara, av omsorg om effektiv och fortsatt efterlevnad av dem, bland annat genom att man planerar in en lämplig roll för icke-statliga organisationer och det civila samhällets organisationer.

27.  Europaparlamentet stöder det tillvägagångssätt som skisserats upp i strategin Handel för alla, nämligen att bestämmelser mot korruption ska tas med i framtida handelsavtal, med beaktande av vilken roll korruptionen ju spelar för att underlätta den olagliga handeln med vilda djur och växter. Parlamentet stöder likaså EU:s åtagande om att föra en handelspolitik som stöder hållbar utveckling, vilket kommer att bidra till uppnåendet av de globala mål som det överenskommits om som ett led i Agenda 2030 för hållbar utveckling.

Rekommendationer

28.  Europaparlamentet vill att EU i sin handelspolitik inte bara ska prioritera frågan om att bekämpa den olagliga handeln med vilda djur och växter, utan också i alla framtida handelsavtal ta med bestämmelser för att minska denna handel och i slutänden få bort den, liksom att det vidtas handfasta och effektiva kompletterande åtgärder, i synnerhet för utbildning, förebyggande och tillämpning av påföljder inom områdena skogsförvaltning, hälsa och tullpolitik.

29.  Europaparlamentet understryker att ingenting i EU:s handelspolitik bör hindra EU eller dess handelspartner att fatta beslut som är nödvändiga med tanke på skyddet av vilda djur och växter och naturtillgångar, förutsatt att dessa åtgärder fortsättningsvis vidtas som ett led i strävan att uppnå legitima mål inom den offentliga politiken och inte innebär godtycklig eller oacceptabel diskriminering.

30.  Europaparlamentet anser att det inte finns något universalmedel som kan lösa frågan om hållbarhet för vilda djur och växter runt om i världen och bekämpning av den olagliga handeln. Parlamentet erinrar sig mot bakgrund av detta att man måste säkerställa full flexibilitet och utbyta information, data och bästa praxis för att underlätta dialogen i syfte att förbättra samarbetet, och erinra sig den gränsöverskridande karaktären av dessa överträdelser.

31.  Europaparlamentet rekommenderar EU:s medlemsstater att överväga politiska lösningar som skulle göra det möjligt att få bort alla återstående kryphål i lagen som kan möjliggöra ”tvätt” av vilda djur och växter av olagligt ursprung, samt produkter från dem. Parlamentet rekommenderar dessutom en heltäckande övervakning i detta sammanhang och en effektiv användning av befintliga resurser och byråer för att detta mål ska uppnås.

32.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att överväga ett eventuellt förbud på unionsnivå mot handel med samt export eller återexport av elfenben från elefant, inom och utanför EU, också om det härstammar från tiden före konventionen, på ett sätt som överensstämmer med WTO:s regler.

33.  Europaparlamentet yrkar på att tillräckliga medel ska avsättas för politik och åtgärder avsedda för uppnåendet av EU:s mål om att bekämpa den olagliga handeln med vilda djur och växter, något som också innefattar resurser för kapacitetsuppbyggnad till tredjeländer, framför allt för tullförfaranden, myndigheter, insyn och god samhällsstyrning.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta arbetet för att tillsammans med alla berörda parter säkerställa ett integrerat arbetssätt, där man inte bara inriktar sig på källorna till produkter från olaglig handel med vilda djur och växter och produkter från dem, utan också gör insatser för att minska efterfrågan och skapa ökad medvetenhet på de marknader där efterfrågan utspelar sig.

35.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att göra mer för att kriminella nätverk och olagliga sammanslutningar med verksamhet inom den olagliga handeln med vilda djur och växter ska bli föremål för riktade insatser avsedda att upplösa och utplåna dem och lagföra deras medlemmar. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att se till att straffen och domarna för naturvårdsbrott blir proportionerliga och avskräckande och, i förekommande fall, följer de åtaganden som fastslagits i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet.

36.  Europaparlamentet uppmanar EU att inom tillämpningsområdet för WTO:s ram undersöka hur den globala handeln och olika miljösystem bättre kan stödja varandra, särskilt i samband med det pågående arbetet med att stärka samstämmigheten mellan WTO och MEA, samt mot bakgrund av avtalet om förenklade handelsprocedurer.

37.  Europaparlamentet anser att ytterligare möjligheter till samarbete mellan WTO och Cites-konventionen bör undersökas, i synnerhet när det gäller att erbjuda tjänstemän från utvecklingsländerna tekniskt stöd och kapacitetsuppbyggnad i handels- och miljöfrågor. Parlamentet uppmanar kommissionen till fortsatta reflexioner om detta, som ett inslag i diskussionerna efter Nairobi, och om framtida inslag som kommer att tas upp till behandling vid nästa ministerkonferens i Buenos Aires 2017.

o
o   o

38.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, Cites-konventionen, UNODC, WCO, WTO och Interpol.

(1) EGT L 61, 3.3.1997, s. 1.
(2) EUT L 328, 6.12.2008, s. 28.

Rättsligt meddelande