Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2017/2758(RSO)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0477/2017

Ingivna texter :

B8-0477/2017

Debatter :

Omröstningar :

PV 06/07/2017 - 11.2

Antagna texter :

P8_TA(2017)0307

Antagna texter
PDF 170kWORD 49k
Torsdagen den 6 juli 2017 - Strasbourg Slutlig utgåva
Tillsättning av ett särskilt utskott för terrorismfrågor, dess ansvarsområden, sammansättning och mandattid
P8_TA(2017)0307B8-0477/2017

Europaparlamentets beslut av den 6 juli 2017 om tillsättning av ett särskilt utskott för terrorismfrågor och fastställande av dess ansvarsområden, sammansättning och mandatperiod (2017/2758(RSO))

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av förslaget till beslut från talmanskonferensen,

–  med beaktande av artikel 197 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Artikel 67 i EUF-fördraget ger Europeiska unionen en tydlig behörighet att säkerställa en hög säkerhetsnivå och, såsom framgår av artikel 73 i EUF-fördraget, har de nationella myndigheterna behörighet i kampen mot terrorism. Såsom framgår av avdelning V i EUF‑fördraget, vilken behandlar polissamarbete och rättsligt samarbete, finns det mer vittgående skyldigheter avseende gränsöverskridande samarbete i frågor som berör Europeiska unionens inre säkerhet.

B.  Det särskilda utskott som härmed tillsätts bör åtgärda de praktiska och juridiska bristfälligheter som kampen mot terrorism uppvisar runt om i Europeiska unionen, tillsammans med internationella partner och aktörer, varvid tyngdpunkten särskilt bör förläggas till samarbete och utbyte av information.

C.  Att bristfälligheterna och luckorna i samarbetet och utbytet av information mellan nationella brottsbekämpande myndigheter åtgärdas och att de europeiska databaserna för delgivning av information samkörs är av yttersta vikt, både för att säkerställa ett välfungerande Schengenområde och för skyddet av EU:s yttre gränser, och detta bör bilda kärnan i det särskilda utskottets uppdrag.

D.  Respekten för de grundläggande rättigheterna utgör ett väsentligt inslag i en framgångsrik politik för terrorismbekämpning.

1.  Europaparlamentet beslutar att tillsätta ett särskilt utskott för terrorismfrågor med följande strikt avgränsade ansvarsområden:

   a) Att opartiskt granska, undersöka och utvärdera dels fakta från medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter, från EU:s behöriga organ och från erkända sakkunniga, dels omfattningen av terroristhotet på europeisk mark, och att föreslå lämpliga åtgärder för att Europeiska unionen och dess medlemsstater ska kunna bidra till att förebygga, utreda och lagföra brott med anknytning till terrorism.
   b) Att opartiskt och med hjälp av ett evidensbaserat tillvägagångssätt utpeka och undersöka vilka eventuella brister och funktionsstörningar som möjliggjort senaste tidens terroristangrepp i olika medlemsstater, framför allt genom att insamla, sammanställa och undersöka all information som medlemsstaternas underrättelseväsen eller deras brottsbekämpande och rättsvårdande myndigheter haft att tillgå om gärningsmän, före deras terrorbrott.
   c) Att granska och bedöma genomförandet av befintliga åtgärder och instrument för förvaltningen av de yttre gränserna, däribland också funktionsstörningar vid kontroller vid de yttre gränserna som möjliggjort inresor med falska resehandlingar, och att bedöma orsakerna till att vissa medlemsstater inte genomgående fullgjort sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006(1) (förordningen om Schengens informationssystem). Att insamla och undersöka information om tillfällen då medlemsstaterna och kommissionen eventuellt inte lyckats säkerställa ett fullständigt genomförande av hithörande bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399(2) (kodex om Schengengränserna), och att föreslå lämpliga åtgärder för att täppa till de luckor som påvisats.
   d) Att utpeka bristfälligheter i delgivningen av juridisk information samt information om brottsbekämpning och underrättelseverksamhet mellan medlemsstaterna. Att framför allt utreda varför man, efter vad det påstås, så ofta misslyckats med att insamla, undersöka och delge information som kunnat förebygga angrepp, i synnerhet genom
   undersökning och utvärdering av hur EU:s databaser fungerar, såsom Schengens informationssystem (SIS), Informationssystemet för viseringar (VIS), och den gemensamma europeiska modellen för informationsutbyte (EIXM), samt av eventuella misslyckanden från medlemsstaternas sida med genomförandet av befintliga rättsliga instrument, såsom rådets beslut 2008/615/RIF(3) eller rådets rambeslut 2006/960/RIF(4), med undersökning framför allt av orsakerna till att vissa medlemsstater inte bidragit till inmatningen av information i dessa databaser, framför allt att de inte fullgjort sina skyldigheter i enlighet med förordningen om Schengens informationssystem och rådets beslut 2007/533/RIF(5),
   undersökning av att medlemsstaterna, efter vad det påstås, inte fullgjort sin skyldighet enligt artikel 2.3 i rådets beslut 2005/671/RIF(6) att säkerställa att åtminstone den information som avses i punkterna 4 och 5 i den artikeln översänds till Europol och Eurojust,
   insamling av information om och undersökning av medlemsstaternas myndigheters fullgörande av sin skyldighet enligt artiklarna 3 och 7 i rambeslut 2006/960/RIF, framför allt när det gäller att säkerställa att de behöriga brottsbekämpande myndigheterna översänder information och underrättelser till de behöriga brottsbekämpande myndigheterna i andra berörda medlemsstater, om det finns fakta som talar för att informationen och underrättelserna kan bidra till att upptäcka, förebygga eller utreda brott av det slag som avses i artikel 2.2 i rambeslut 2002/584/RIF(7),
   granskning av om Europol fullständigt fullgjort sin anmälningsskyldighet enligt artikel 17 i rådets beslut 2009/371/RIF(8), upphävt genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794(9),
   granskning av om medlemsstaterna fullständigt fullgjort sin skyldighet enligt artikel 8.4 a i beslut 2009/371/RIF, upphävt genom förordning (EU) 2016/794, om att på eget initiativ förse Europol med den information och de underrättelser som är nödvändiga för att Europol ska kunna utföra sina uppgifter,
   utredning av eventuella brister i utbytet av information mellan EU:s organ, liksom också rättsliga medel för dessa organ att komma åt Schengens informationssystem och andra relevanta EU-informationssystem, samt behovet av sådan åtkomst,
   utvärdering av det befintliga informella samarbetet mellan medlemsstaternas underrättelseväsen och bedömning av hur effektivt detta samarbete är, när det gäller utbyte av information och praktiskt samarbete,
   granskning av Europeiska unionens förbindelser med tredjeländer och internationella organ i kampen mot terrorism, inbegripet nuvarande internationella samarbete och internationella instrument i kampen mot terrorism, inbegripet utbytet av bästa praxis och effektiviteten av informationsutbytet på dess nuvarande nivå.
   e) Att bedöma hur EU:s lagstiftning mot terrorism och genomförandet av denna lagstiftning påverkar grundläggande rättigheter.
   f) Att bedöma hur insatsklara och effektiva alla de resurser är som tilldelats de berörda myndigheterna i kampen mot terrorism (polis, militär, rättsväsen, budget, underrättelseväsen, övervakning, information, IT etc.), både i medlemsstaterna och på EU-nivå. Att undersöka eventuella bristfälligheter i polissamarbetet, liksom också hinder mot gränsöverskridande brottsbekämpningssamarbete vid utredningar med anknytning till kampen mot terrorism, med identifiering av tekniska, strukturella och juridiska begränsningar av utredningskapaciteten.
   g) Att utreda bristerna i rättsväsendena och i det rättsliga samarbetet på EU-nivå, liksom också samarbetet kring gränsöverskridande utredningar, framför allt via Eurojust, det europeiska rättsliga nätverket, gemensamma utredningsgrupper, den europeiska arresteringsordern och den europeiska utredningsordern. Att identifiera tekniska, strukturella och juridiska begränsningar av utrednings- och lagföringskapaciteten.
   h) Att granska det nuvarande utbytet av bästa praxis och samarbetet mellan nationella myndigheter och relevanta EU-organ när det gäller skyddet av mjuka mål, däribland transitområden såsom flygplatser och järnvägsstationer, samt skyddet av kritisk infrastruktur i enlighet med rådets direktiv 2008/114/EG(10).
   i) Att utreda de nuvarande mekanismerna som finns att tillgå för offren för terrorism, framför allt Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU(11) med identifiering av bästa praxis som ska utbytas.
   j) Att samla in information och undersöka hur radikaliseringsprocessen går till, liksom också hur effektiva de avradikaliseringsprogram är, som inrättats i ett begränsat antal medlemsstater. Att identifiera bästa praxis som ska utbytas, och fastställa huruvida medlemsstaterna vidtagit lämpliga åtgärder i detta hänseende.
   k) Att bedöma hur effektivt samarbetet är, både mellan medlemsstaterna och mellan behöriga myndigheter, ansvariga enheter och brottsbekämpande myndigheter, när det gäller att i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG(12) bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism, samt att diskutera med banksektorns relevanta aktörer, myndigheter som utreder bedrägerier och brottsbekämpande myndigheter för att peka ut de nya formerna för finansiering av terrorism, inbegripet deras kopplingar till organiserad brottslighet.
   l) Att göra alla rekommendationer utskottet anser vara nödvändiga inom alla ovannämnda områden och att för de ändamålen knyta de kontakter som behövs, avlägga besök och hålla utfrågningar med EU:s institutioner och relevanta organ, jämte med internationella och nationella institutioner, medlemsstaternas och tredjeländers nationella parlament och med regeringar, tjänstemän som medverkar i den dagliga kampen mot terrorism, såsom brottsbekämpande myndigheter, polismyndigheter, underrättelsetjänster, domare på olika nivåer och företrädare för vetenskapen, näringslivet och det civila samhället, däribland också organisationer för offren.

2.  Europaparlamentet betonar att alla rekommendationer från det särskilda utskottet ska följas upp av de behöriga ständiga utskotten.

3.  Europaparlamentet beslutar att parlamentets ständiga utskott med ansvar för sådant som sammanhänger med antagande, övervakning och genomförande av EU:s lagstiftning inom det särskilda utskottets ansvarsområde ska ha kvar i oförändrad form sina befogenheter, sin personal och sina tillgängliga resurser.

4.  Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottets sammanträden bör hållas inom stängda dörrar var gång som dess arbete innefattar bevisupptagning av sekretessbelagd natur, vittnesmål där det ingår personuppgifter eller hemliga diskussioner med eller utfrågningar av myndigheter och organ om information som av omsorg om nationell eller allmän säkerhet är hemlig, konfidentiell, sekretessbelagd eller känslig. Parlamentet beslutar att vittnen och sakkunniga har rätt att avge utlåtande eller vittnesmål bakom stängda dörrar.

5.  Europaparlamentet beslutar att hemliga eller konfidentiella dokument som mottagits av det särskilda utskottet ska granskas i enlighet med förfarandet i artikel 210a i arbetsordningen, för att bara ordföranden, föredraganden, skuggföredraganden, samordnarna och särskilt utsedda tjänstemän ska få personlig åtkomst till dem, och att sådan information ska användas endast för utarbetandet av det särskilda utskottets halvtidsrapport och slutliga rapport. Parlamentet beslutar att sammanträden ska hållas i lokaler som utrustats på ett sådant sätt att ingen obehörig har möjlighet till avlyssning.

6.  Europaparlamentet beslutar att alla ledamöter och tjänstemän ska få ett säkerhetsgodkännande i enlighet med gällande interna regler och förfaranden innan de får tillgång till sekretessbelagd information eller får höra vittnesmål som kan bli en risk för nationell eller allmän säkerhet.

7.  Europaparlamentet beslutar att den information som det särskilda utskottet utverkar får användas endast vid utskottets utförande av sina skyldigheter och inte får röjas för tredje part. Parlamentet beslutar att sådan information inte får offentliggöras om den innehåller hemligt eller konfidentiellt material eller namnger personer.

8.  Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottet ska bestå av 30 ledamöter.

9.  Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottets mandatperiod ska vara 12 månader, om inte parlamentet förlänger denna period innan den löpt ut, och att mandatperioden ska börja löpa från och med dagen för det konstituerande sammanträdet. Parlamentet beslutar att det särskilda utskottet ska lägga fram en halvtidsrapport och en slutlig rapport för parlamentet med granskningsresultat och rekommendationer om nödvändiga åtgärder och initiativ.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (EUT L 381, 28.12.2006, s. 4).
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 77, 23.3.2016, s. 1).
(3) Rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (EUT L 210, 6.8.2008, s. 1).
(4) Rådets rambeslut 2006/960/RIF av den 18 december 2006 om förenklat informations- och underrättelseutbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna i Europeiska unionens medlemsstater (EUT L 386, 29.12.2006, s. 89).
(5) Rådets beslut 2007/533/RIF av den 12 juni 2007 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (EUT L 205, 7.8.2007, s. 63).
(6) Rådets beslut 2005/671/RIF av den 20 september 2005 om informationsutbyte och samarbete när det gäller terroristbrott (EUT L 253, 29.9.2005, s. 22).
(7) Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna. (EGT L 190, 18.7.2002, s. 1).
(8) Rådets beslut 2009/371/RIF av den 6 april 2009 om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol) (EUT L 121, 15.5.2009, s. 37).
(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF (EUT L 135, 24.5.2016, s. 53).
(10) Rådets direktiv 2008/114/EG av den 8 december 2008 om identifiering av, och klassificering som, europeisk kritisk infrastruktur och bedömning av behovet att stärka skyddet av denna (EUT L 345, 23.12.2008, s. 75).
(11) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF (EUT L 315, 14.11.2012, s. 57).
(12) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 25.11.2005, s. 15).

Rättsligt meddelande