Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2015/2041(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0133/2017

Ingivna texter :

A8-0133/2017

Debatter :

PV 11/09/2017 - 23
CRE 11/09/2017 - 23

Omröstningar :

PV 14/09/2017 - 8.13
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2017)0358

Antagna texter
PDF 449kWORD 60k
Torsdagen den 14 september 2017 - Strasbourg Slutlig utgåva
Öppenhet, ansvarstagande och integritet i EU:s institutioner
P8_TA(2017)0358A8-0133/2017

Europaparlamentets resolution av den 14 september 2017 om öppenhet, ansvarstagande och integritet i EU:s institutioner (2015/2041(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sitt beslut av den 15 april 2014 om ändring av det interinstitutionella avtalet om öppenhetsregistret(1),

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artiklarna 9 och 10,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 maj 2008 om utvecklingen av en ram för den verksamhet som bedrivs av företrädare för intressegrupper (lobbyverksamhet) vid Europeiska unionens institutioner(2),

–  med beaktande av kommissionens beslut av den 25 november 2014 om att inte träffa oregistrerade lobbyister och om att offentliggöra information om lobbymöten,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2014 om allmänhetens tillgång till handlingar (artikel 104.7 i arbetsordningen) åren 2011–2013(3),

–  med beaktande av principerna från Organisationen för ekonomisk utveckling och samarbete (OECD) om öppenhet och integritet inom lobbyingverksamhet,

–  med beaktande av sitt beslut av den 13 december 2016 om den allmänna översynen av parlamentets arbetsordning(4),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandena från utskottet för internationell handel, budgetkontrollutskottet, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för rättsliga frågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0133/2017), och av följande skäl:

A.  Unionen ska ”respektera principen om jämlikhet mellan sina medborgare, som ska få lika uppmärksamhet från unionens institutioner” (artikel 9 i EU-fördraget); ”varje medborgare ska ha rätt att delta i unionens demokratiska liv” och ”besluten ska fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt” (artikel 10.3 i EU-fördraget, uttryckt på liknande sätt i det trettonde skälet i ingressen samt i artikel 1 andra stycket och artikel 9); ”unionens institutioner, organ och byråer [ska] utföra sitt arbete så öppet som möjligt” (artikel 15.1 i EUF-fördraget).

B.  EU-institutionerna har redan gjort framsteg med att bli öppnare och ligger i de flesta avseenden redan före nationella och regionala politiska institutioner i fråga om öppenhet, ansvarstagande och integritet.

C.  Dialog mellan lagstiftare och samhälle är en viktig del av demokratin, liksom intresserepresentation, och en lämplig representation av olika intressen i lagstiftningsprocessen förser ledamöterna med information och sakkunskap och är väsentlig för att pluralistiska samhällen ska fungera väl.

D.  Med tanke på det ökande avståndet mellan EU och dess medborgare och behovet av att öka mediernas intresse för EU-frågor måste EU-institutionerna sträva efter högsta möjliga normer för öppenhet, ansvarstagande och integritet. Dessa principer utgör viktiga och kompletterande delar för att främja god förvaltning inom EU:s institutioner och säkerställa större öppenhet i EU:s funktionssätt och beslutsprocess, och de bör vara de ledande principerna för kulturen inom institutionerna.

E.  Medborgarnas förtroende för EU:s institutioner är av grundläggande betydelse för demokratin, en god förvaltning och ett effektivt beslutsfattande. De brister som rör ansvarstagande inom EU måste minska, och man måste närma sig mer samarbetspräglade kontrollmetoder som kombinerar demokratisk tillsyn, kontroll och granskning, samtidigt som de även erbjuder mer öppenhet.

F.  Ensidig intresserepresentation utan insyn kan medföra en risk för korruption och utgöra ett betydande hot mot, och en allvarlig utmaning för, beslutsfattarnas integritet och allmänhetens förtroende för EU-institutionerna. Korruption får betydande ekonomiska konsekvenser och utgör ett allvarligt hot mot demokratin, rättsstatsprincipen och de offentliga investeringarna.

G.  En rättsakt som ny grund för ett obligatoriskt öppenhetsregister kräver en juridisk definition av den verksamhet som omfattas av registret, vilket skulle bidra till att förtydliga befintliga tvetydiga definitioner och tolkningar av begreppen öppenhet, integritet och ansvarstagande.

H.  I vissa medlemsstater har man redan inrättat nationella öppenhetsregister.

I.  Enligt principen om öppenhet i artikel 15.3 i EUF-fördraget jämförd med artikel 42 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och fast rättspraxis från Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) har varje medborgare i Europeiska unionen rätt till tillgång till handlingar från unionens institutioner, organ och byråer(5).

Att göra öppenhetsregistret så obligatoriskt som möjligt

1.  Europaparlamentet välkomnar att presidiet beslutat att förvaltningen ska utarbeta en mall för alla föredragande av betänkanden och yttranden för ett frivilligt s.k. avtryck i lagstiftningsprocessen, där det anges med vilka intresseföreträdare och organisationer som samråd har skett. Denna mall bör också tillhandahållas som it-verktyg.

2.  Europaparlamentet påminner om sin översyn av arbetsordningen av den 13 december 2016, enligt vilken ledamöterna bör tillämpa en systematisk praxis att träffa endast intresseföreträdare som är registrerade i öppenhetsregistret, och efterlyser att också möten mellan intresseföreträdare och generalsekreterare, generaldirektörer och de politiska gruppernas generalsekreterare ska inkluderas. Parlamentet uppmanar ledamöterna och deras anställda att kontrollera om de intresseföreträdare som de avser att träffa är registrerade och, om de inte är det, be dem att registrera sig så fort som möjligt före mötet. Rådet uppmanas med kraft att införa en liknande bestämmelse som omfattar de ständiga representationerna. Det är nödvändigt att ålägga dem som registrerar sig i öppenhetsregistret att lägga fram handlingar som styrker att den ingivna informationen är korrekt.

3.  Europaparlamentet påminner om de definitioner av vad som utgör ett ”möte med intresseföreträdare” vilka anges i kommissionens beslut av den 25 november 2014 om offentliggörande av möten. Parlamentet påminner om vilken information som får hållas inne enligt förordning (EG) nr 1049/2001. Bestämmelserna om sådana möten bör inte begränsas till ”bilaterala” möten och bör inkludera dem med internationella organisationer.

4.  Europaparlamentet anser att föredragande, skuggföredragande och utskottsordförande bör offentliggöra sina möten med företrädare för intressegrupper som faller inom öppenhetsregistrets tillämpningsområde vad gäller ärenden som omfattas av deras respektive ansvar genom ett avtryck i lagstiftningsprocessen och att eventuella undantag bör skydda liv och frihet för uppgiftslämnare som handlar i god tro.

5.  Europaparlamentet uppmanar sitt presidium att ta fram nödvändiga verktyg för att möjliggöra för ledamöterna att, om de så önskar, på sina parlamentsprofiler online publicera sina möten med intresseföreträdare.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att låta all relevant kommissionspersonal (från enhetschefsnivå och uppåt) omfattas av praxis att träffa endast organisationer eller egenföretagare som är registrerade i öppenhetsregistret.

7.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att offentliggöra de möten som all relevant kommissionspersonal som är delaktig i EU:s beslutprocess håller med externa organisationer, samtidigt som nödvändiga uppgiftsskyddsbestämmelser beaktas. När det gäller annan personal som är närvarande vid dessa möten bör en hänvisning till enhet eller tjänsteavdelning publiceras.

8.  Europaparlamentet stöder kommissionens uppmaning om att EU-institutionerna och deras personal, samt byråerna, bör avstå från att som talare bjuda in sådana oregistrerade intresseföreträdare som omfattas av öppenhetsregistrets tillämpningsområde, från att stödja deras evenemang eller stå som värd för sådana evenemang i EU:s fastigheter och från att låta dem delta i kommissionens rådgivande organ.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra all information om intresseföreträdares verksamhet gentemot EU-institutionerna, intresseförklaringar, bekräftade intressekonflikter och expertgrupper lättillgänglig för allmänheten genom en enda kontaktpunkt online.

10.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att ta fram åtgärder för att uppnå en bättre balans genom att ge egenmakt åt underrepresenterade intressen.

11.  Europaparlamentet anser att de ledamöter av Europaparlamentet som utnämns till föredragande, skuggföredragande eller utskottsordförande har ett särskilt ansvar för att visa ett öppet förhållningssätt när det gäller deras kontakter med intresseföreträdare, med tanke på deras roll i EU:s lagstiftningsarbete.

12.  Europaparlamentet anser att enheter som är registrerade i öppenhetsregistret snabbt bör föra in obligatoriska uppdateringar i registret om utgifter för sin verksamhet som faller inom registrets område, när dessa utgifter överstiger den nivå som fastställts för den berörda kategorin.

13.  Europaparlamentet anser att alla registrerade enheter bör vara skyldiga att i öppenhetsregistret publicera en förteckning över alla bidragsgivare och deras motsvarande bidrag som överstiger 3 000 EUR, med uppgift om de enskilda bidragens slag och värde per år. Enskilda bidrag till ett värde som överstiger 12 000 EUR måste rapporteras omedelbart.

14.  Europaparlamentet upprepar sin långvariga uppmaning om att komplettera EU:s öppenhetsregister med en rättsakt, om det inte är möjligt att stänga alla kryphål och få till stånd ett fullt ut obligatoriskt register för alla intresseföreträdare genom ett interinstitutionellt avtal. Parlamentet anser att förslaget till denna rättsakt skulle kunna beakta framstegen till följd av ändringar av det interinstitutionella avtalet och parlamentets uppförandekod. Parlamentet påminner kommissionen om yrkandet i sitt beslut av den 15 april 2014 om att kommissionen senast i slutet av 2016 bör lägga fram ett lämpligt lagstiftningsförslag om ett obligatoriskt öppenhetsregister på grundval av artikel 352 i EUF-fördraget.

15.  Europaparlamentet uppmanar på nytt rådet och dess förberedande organ att ansluta sig till öppenhetsregistret så snart som möjligt. Alla medlemsstater uppmanas att införa lagstiftning som främjar öppenheten i intresseföreträdarnas verksamhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa bestämmelser om att intresseföreträdare bör bevilja insyn i de kontakter med nationella politiker och offentliga myndigheter som har till syfte att påverka EU:s lagstiftning.

Öppenhet, ansvarstagande och integritet i kontakterna med intresseföreträdare

16.  Europaparlamentet påminner om sitt beslut av den 13 december 2016 om att dra in privilegier från dem som är ovilliga att samarbeta med undersökningar, utfrågningar och utskottssammanträden med undersökningsuppdrag. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare ändra uppförandekoden för registrerade enheter för att ge dem incitament att, med yttersta omsorg, inte tillhandahålla ofullständig eller vilseledande information under sådana utfrågningar eller utskottssammanträden. Enheter som är registrerade i öppenhetsregistret bör i uppförandekoden förbjudas att anställa enskilda personer eller organisationer som döljer vilka intressen eller parter som de tjänar.

17.  Europaparlamentet anser att professionella konsultfirmor, advokatbyråer och fristående konsulter bör ange den exakta omfattningen på den verksamhet som omfattas av registret, samtidigt som det erkänner att vissa enskilda personer kan hindras av nationell lagstiftning i vissa medlemsstater från att uppfylla öppenhetsregistrets krav.

18.  Europaparlamentet insisterar på att registrerade enheter, inklusive advokat- och konsultbyråer, i öppenhetsregistret bör redogöra för alla klienter för vilka de bedriver intresseföreträdande verksamhet som omfattas av öppenhetsregistret. Parlamentet välkomnar de beslut som fattats av olika advokatsamfund om skillnaderna mellan advokaters domstolsrelaterade verksamhet och annan verksamhet som omfattas av öppenhetsregistret. Parlamentet uppmanar Rådet för advokatsamfunden i Europeiska unionen att uppmuntra sina medlemmar att anta liknande åtgärder, samtidigt som det erkänner att vissa enskilda personer kan hindras av nationell lagstiftning i vissa medlemsstater från att uppfylla öppenhetsregistrets krav.

19.  Europaparlamentet konstaterar att vissa medlemsstater har lagar som reglerar yrkesutövning vilka de facto hindrar i synnerhet advokatbyråer från att registrera sig i öppenhetsregistret och därmed avslöja sådan information om sina klienter som registret kräver. Parlamentet anser emellertid också att det finns en överhängande risk att sådana lagar också kan missbrukas i syfte att undvika att offentliggöra information som krävs för en korrekt registrering i registret. I detta sammanhang välkomnar parlamentet advokatorganisationernas påtagliga beredvillighet att arbeta i nära partnerskap för att, i sitt yrkesintresse, se till att inte mer information hålls inne än vad lagen faktiskt tillåter. Kommissionen och Europaparlamentets talman uppmanas att se till att denna beredvillighet leder till konkreta resultat och att införliva detta i det ändrade avtalet snarast möjligt.

20.  Europaparlamentet uppmanar presidiet att i överensstämmelse med artikel 15 i EUF-fördraget och artikel 11 i EU-fördraget kräva registrering före tillträde till parlamentets lokaler för oregistrerade organisationer eller enskilda personer som bedriver verksamhet som omfattas av öppenhetsregistret. Besöksgrupper bör undantas från detta krav. Parlamentet betonar att det, i egenskap av den kammare som representerar Europas medborgare, bör bibehålla en policy med öppna dörrar för medborgarna och att inga onödiga hinder bör skapas som skulle kunna avskräcka medborgarna från att besöka parlamentets lokaler.

21.  Europaparlamentet beklagar att enligt Transparency International var över hälften av uppgifterna i EU:s lobbyregister 2015 felaktiga, ofullständiga eller meningslösa.

22.  Europaparlamentet uppmanar sitt presidium och sin generalsekreterare att underlätta det nödvändiga återaktiveringsförfarandet för lobbyistpasserkort genom att upprätta en särskild återaktiveringsfacilitet, i syfte att undvika alltför långa väntetider för tillträde till lokaler. Parlamentet efterlyser ett upphävande av regeln om att högst fyra passerkortsinnehavare kan få tillträde till lokalerna samtidigt.

23.  Europaparlamentet påminner om sitt beslut av den 13 december 2016 när det gäller passerkort för medarbetare och uppmanar sin generalsekreterare att ändra bestämmelserna om passerkort och tillstånd för tillträde till parlamentets lokaler av den 13 december 2013, så att alla som är äldre än 18 år och ansöker om ett passerkort för medarbetare måste skriva under ett dokument där de garanterar att de inte kommer att delta i verksamhet som omfattas av öppenhetsregistret.

24.  Europaparlamentet ser det som nödvändigt att brådskande införa ett lämpligt övervakningssystem för inlämningar för att se till att den information som registrerade lämnar är meningsfull, korrekt, aktuell och heltäckande. Parlamentet efterlyser i detta avseende en betydande ökning av resurserna för parlamentets öppenhetsenhet och det gemensamma öppenhetsregistrets sekretariat.

25.  Europaparlamentet anser att förklaringar från registrerade enheter bör kontrolleras av öppenhetsenheten och det gemensamma öppenhetsregistrets sekretariat varje år, på grundval av slumpvisa stickprov i tillräckligt stort antal, för att tillhandahålla meningsfulla, korrekta, aktuella och heltäckande uppgifter.

26.  Europaparlamentet anser, med hänvisning till artiklarna 4.2 och 5.2 i EU-fördraget, att demokratiskt valda och kontrollerade statliga institutioner på nationell, regional och lokal nivå och deras företrädare vid EU-institutionerna, liksom deras interna organ, formella och informella föreningar och paraplyorganisationer som består enbart av dessa, inte bör omfattas av EU:s öppenhetsregister om de agerar i allmänhetens intresse, eftersom de utgör en del av EU:s system med styre på olika nivåer.

Att försvara integriteten mot intressekonflikter

27.  De EU-institutioner och EU-organ som fortfarande inte har en uppförandekod uppmanas att utarbeta ett sådant dokument snarast möjligt. Europaparlamentet anser att det är beklagligt att rådet och Europeiska rådet fortfarande inte har antagit någon uppförandekod för sina medlemmar. Parlamentet uppmanar med kraft rådet att införa specifika etiska regler, inklusive påföljder, som tar upp de risker som är speciella för nationella delegater. Parlamentet betonar att rådet måste vara lika ansvarstagande och öppet som de andra institutionerna. Parlamentet efterlyser också en uppförandekod för ledamöterna av EU:s båda rådgivande organ, nämligen Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, samt deras personal. EU:s byråer uppmanas att anta riktlinjer för en enhetlig policy om förebyggande och hantering av intressekonflikter som gäller styrelsemedlemmar, direktörer, experter i vetenskapliga kommittéer och medlemmar av överklagandenämnder, samt att anta och genomföra en tydlig policy om intressekonflikter i enlighet med färdplanen för uppföljning av den gemensamma strategin för EU:s decentraliserade byråer.

28.  Europaparlamentet anser att alla EU:s tjänstemän, även tillfälligt anställda, ackrediterade parlamentsassistenter, kontraktsanställda och nationella experter, bör uppmuntras att delta i utbildning om hur man hanterar intresseföreträdare och intressekonflikter.

29.  Europaparlamentet betonar behovet av att stärka integriteten och förbättra det etiska ramverket genom tydliga och förstärkta uppförandekoder och etiska principer, för att möjliggöra utvecklingen av en gemensam och effektiv integritetskultur vid EU:s alla institutioner och byråer.

30.  Europaparlamentet är medvetet om att svängdörrsproblematiken kan skada förbindelserna mellan institutionerna och intresseföreträdare. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att utveckla en systematisk och proportionell metod för denna utmaning. All reglering av ”svängdörrar” bör också gälla rådets ordförande.

31.  Europaparlamentet efterlyser strängare restriktioner för tidigare kommissionsledamöter genom att karenstiden utökas till tre år och görs bindande för åtminstone all verksamhet som omfattas av öppenhetsregistret.

32.  Europaparlamentet anser att beslut om höga tjänstemäns och tidigare kommissionsledamöters nya roller måste fattas av en myndighet som utses på ett sätt som är så oberoende som möjligt av dem som påverkas av dess beslut.

33.  Europaparlamentet begär att EU-institutionerna årligen, i linje med EU:s uppgiftsskyddsregler, bör offentliggöra information om vilka höga tjänstemän som har lämnat EU-administrationen och vilka uppdrag de fått.

34.  Europaparlamentet anser att man bör överväga en karenstid på 18 månader i slutet av mandatet för externa ledamöter och ad hoc-ledamöter av nämnden för lagstiftningskontroll i samband med bättre lagstiftning, och för styrelseledamöter i Europeiska investeringsbanken (EIB), så att de under denna tid inte får utöva lobbyverksamhet riktad mot ledamöter av EIB:s styrande organ och bankens anställda för sitt företag, sina kunder eller sin arbetsgivare.

Integritet hos och välavvägd sammansättning av expertgrupper

35.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att följa upp Europeiska ombudsmannens rekommendationer i fråga om intressekonflikter inom expertgrupper och stöder uttryckligen ett offentliggörande av dels en tillräckligt detaljerad meritförteckning för varje expert som utses på ett personligt mandat i expertgruppernas register, dels en intresseförklaring för varje expert som utses på ett personligt mandat i expertgruppernas register.

36.  Europaparlamentet stöder ombudsmannens förslag om att införande av uppgifter i öppenhetsregistret bör bli ett krav för utnämning till expertgrupper för de personer som inte är offentliga tjänstemän och som inte – helt eller till största delen – får sina övriga inkomster från statliga institutioner såsom universitet, förutsatt att dessa inte mottar finansiering från intresseföreträdare och parter med ekonomiska och kommersiella intressen.

37.  Europaparlamentet anser att en bestämmelse med allmänna kriterier för begränsning av ekonomiska och icke-ekonomiska intressen, i enlighet med ombudsmannens rekommendation och på grundval av experternas intresseförklaringar, skulle hjälpa kommissionen att på ett mer välbalanserat sätt utse experter som företräder intressen.

38.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att göra alla protokoll från expertgruppsmötena tillgängliga för allmänheten på sin webbplats, inklusive en uppgift om mångfalden av företrädda åsikter.

39.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att samråden undersöker öppna frågor i stället för att endast försöka bekräfta en redan vald politisk inriktning.

Integritet i valen till Europaparlamentet

40.  Europaparlamentet anser att enligt EU:s vallag måste interna partinomineringar ske demokratiskt, vara slutna och genomföras med tillräcklig medverkan av medlemmarna, och att personer som genom lagakraftvunnen dom dömts för korruption som skadat EU:s ekonomiska intressen eller ägt rum i medlemsstater bör förlora rätten att kandidera vid val under en tid som står i proportion till handlingens allvar. Ett sådant diskvalificeringsförfarande finns redan i några medlemsstater. Ett nytt instrument, till exempel ett direktiv, skulle kunna fastställa gemensamma miniminormer för olika praxis och rättsliga ramar i de olika medlemsstaterna när det gäller diskvalificering på grund av korruption.

Att stärka kommissionsledamöternas rättsliga ansvarstagande

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra nytta av god praxis i medlemsstater med lagar för ministrar genom att lägga fram ett lagstiftningsförslag med rättigheter och skyldigheter för kommissionsledamöter i fråga om öppenhet, i enlighet med medbeslutandeförfarandet.

42.  Europaparlamentet begär att fastställandet av ersättningar och löner till kommissionsledamöterna, som sedan Europeiska gemenskapernas grundande enbart sker i rådet, ska flyttas över till medbeslutandeförfarandet.

43.  Europaparlamentet påpekar att vissa medlemsstater saknar ministerlagar där möjligheten för befattningshavare att vara ensam- eller delägare i företag utesluts.

Intressekonflikter i den delade förvaltningen och i tredjeländer vid förvaltningen av EU-medel

44.  Europaparlamentet ser en allvarlig intressekonflikt i att dessa befattningshavares företag kan ansöka om EU-medel eller kan få sådana som underentreprenörer, och att innehavaren och befattningshavaren själv samtidigt är ansvarig både för att dessa medel används på korrekt sätt och för kontrollen av deras användning.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i alla kommande EU-rättsakter om utbetalningar införa en klausul om att företag som ägs av befattningshavare i EU-medlemsstaterna och tredjeländer inte kan ansöka om eller tilldelas EU-medel.

Att nå målet om fullständig tillgång till handlingar och öppenhet för att åstadkomma ansvarstagande i lagstiftningsprocessen

46.  Europaparlamentet påminner om sina uppmaningar till kommissionen och rådet i sin resolution av den 28 april 2016 om allmänhetens tillgång till handlingar åren 2014–2015(6), där parlamentet

   efterlyste att tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 1049/2001 utvidgas till alla de europeiska institutioner som för närvarande inte omfattas, t.ex. Europeiska rådet, Europeiska centralbanken, EU-domstolen och EU:s samtliga organ och byråer,
   efterlyste fullständig efterlevnad av skyldigheten för institutioner, organ och övriga byråer att föra kompletta register över handlingar, i enlighet med artiklarna 11 och 12 i förordning (EG) nr 1049/2001,
   ansåg att handlingar som utarbetas vid trepartsmöten, såsom föredragningslistor, sammanfattningar av resultat, protokoll och rådets allmänna riktlinjer, hör samman med lagstiftningsförfaranden och i princip inte bör behandlas annorlunda än andra lagstiftningshandlingar, utan bör göras direkt tillgängliga på parlamentets webbplats,
   efterlyste ett gemensamt interinstitutionellt register, inklusive en därför avsedd gemensam databas över läget i lagstiftningsärenden där arbete pågår, vilket överenskommits i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning,
   uppmanade rådet att offentliggöra protokoll från sammanträdena med rådets arbetsgrupper och andra handlingar,
   uppmanade kommissionen att inrätta ett register över all lagstiftning på andra nivån, särskilt för delegerade akter, och konstaterade att arbetet med detta pågick, i enlighet med vad som överenskommits i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning
   uttryckte sin tro på behovet av att inrätta en oberoende tillsynsmyndighet för klassificering av handlingar som konfidentiella och icke-konfidentiella,
   efterlyste att föredragningslistor och återkopplingsmeddelanden från sammanträden med parlamentets utskottssamordnare, presidium och talmanskonferens görs offentliga och att i princip alla handlingar som det hänvisas till i dessa föredragningslistor också ska göras tillgängliga genom publicering på parlamentets webbplats.

Öppenheten i EU:s externa representation och förhandlingar

47.  Europaparlamentet välkomnar EU-domstolens senaste rättspraxis, som stärker parlamentets rätt till information om internationella avtal, och institutionernas åtagande om uppföljning av punkt 40 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning genom förhandlingar om att förbättra samarbetet och informationsdelningen. Parlamentet noterar att förhandlingarna inleddes i slutet av 2016 och uppmanar i detta avseende rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att göra verkliga åtaganden och alla nödvändiga insatser för att snarast möjligt nå en överenskommelse med parlamentet om att förbättra samarbetet och informationsdelningen med parlamentet genom de internationella avtalens hela livscykel, eftersom detta skulle bidra till att öka legitimiteten i och den demokratiska granskningen av EU:s yttre åtgärder.

48.  Europaparlamentet noterar att även om det finns ett avtal om interinstitutionellt samarbete mellan parlamentet och kommissionen saknas ett likvärdigt arrangemang mellan parlamentet och rådet.

49.  Europaparlamentet betonar kommissionens senaste insatser för att öka öppenheten i handelsförhandlingarna. Icke desto mindre anser parlamentet att rådet och kommissionen fortfarande bör förbättra sina arbetsmetoder, så att de samarbetar bättre med parlamentet när det gäller tillgång till handlingar, information och beslutsfattande i samband med alla frågor och förhandlingar som avser den gemensamma handelspolitiken (exempelvis information som rör förhandlingar – däribland förhandlingarnas omfattning, mandat och utveckling –, den blandade eller exklusiva karaktären hos handelsavtalen och deras tillfälliga tillämpning, verksamhet hos och beslut av organ som inrättats genom handels- och/eller investeringsavtal, expertsammanträden och delegerade akter och genomförandeakter). I detta avseende beklagar parlamentet att rådet inte försett ledamöterna av Europaparlamentet och allmänheten med förhandlingsmandaten för samtliga avtal som för närvarande förhandlas, men välkomnar att det till slut – efter ett års förhandlingar mellan kommissionen och parlamentet om tillgång till handlingar i samband med förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP) – nåtts en operativ överenskommelse om att bevilja samtliga ledamöter tillgång till handlingarna, vilket gör TTIP-förhandlingarna till de mest insynsvänliga förhandlingarna hittills. I detta avseende välkomnar parlamentet ambitionen hos kommissionens generaldirektorat för handel att utnyttja det nuvarande initiativet för öppenhet om TTIP som en modell för alla handelsförhandlingar, i enlighet med den nya handelsstrategin ”handel för alla”, och att genomföra denna.

50.  Europaparlamentet betonar att, som EU-domstolen påpekat, tvingande skäl för öppenhet följer av den demokratiska karaktären hos EU:s styrelsesätt, och att när konfidentiell information inte är tillgänglig för allmänheten, vilket gäller för handelsförhandlingar, måste den vara tillgänglig för de parlamentsledamöter som granskar handelspolitiken på medborgarnas vägnar. Därför anser parlamentet att tillgång till konfidentiell information är avgörande för granskning i parlamentet, som i sin tur bör fullgöra sin skyldighet att hantera sådan information på ett korrekt sätt. Det bör finnas tydliga kriterier för att kategorisera handlingar som konfidentiella, så att man undviker tvetydighet och godtyckliga beslut. Samtidigt bör konfidentialiteten hävas så snart det inte längre finns något behov av den. Parlamentet uppmanar kommissionen att utreda om ett förhandlingsdokument kan offentliggöras så snart det aktuella dokumentet har färdigställts internt. Av EU-domstolens rättspraxis framgår att institutionen, i de fall då en handling som har sitt ursprung i en EU-institution omfattas av ett undantag när det gäller allmänhetens tillgång till denna handling, tydligt måste ange varför tillgång till denna handling specifikt och i praktiken skulle kunna undergräva det intresse som skyddas genom undantaget, och att denna risk måste vara rimligen förutsebar och inte får vara rent hypotetisk. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra Europeiska ombudsmannens rekommendationer från juli 2014, med särskild hänsyn till tillgång till handlingar i samband med alla förhandlingar, och när det gäller publicering av föredragningslistor för och protokoll från möten med enskilda personer och organisationer som omfattas av öppenhetsregistret. Kommissionen uppmanas att informera parlamentet och allmänheten om förslag till föredragningslistor för förhandlingsomgångar före förhandlingarna, slutliga föredragningslistor och rapporter efter förhandlingar.

51.  Europaparlamentet anser att EU måste gå i bräschen för att främja öppenhet i handelsförhandlingar, inte bara för bilaterala processer utan där så är möjligt även för plurilaterala och multilaterala processer, så att graden av insyn inte blir lägre än den som råder i förhandlingar inom ramen för Världshandelsorganisationen. Parlamentet betonar dock att kommissionen även måste övertyga sina förhandlingspartner om att å sin sida öka insynen för att se till att detta blir en ömsesidig process där EU:s förhandlingsposition inte äventyras, och ta med den höjda transparensnivån i sina sonderingsförfaranden med potentiella förhandlingspartner. Parlamentet betonar att ökad öppenhet ligger i alla EU:s förhandlingspartners och berörda parters intresse över hela världen, och att den kan leda till ett ökat globalt stöd för regelbaserad handel.

52.  Europaparlamentet påminner om vikten av att lagstiftningsprocessen för den gemensamma handelspolitiken kan förlita sig på unionsstatistik i enlighet med artikel 338.2 i EUF-fördraget och på konsekvensbedömningar och bedömningar av konsekvenserna för hållbar utveckling som uppfyller de högsta normerna för opartiskhet och tillförlitlighet, en princip som bör styra alla relevanta översyner inom ramen för kommissionens politik för bättre lagstiftning. Sektorsvisa konsekvensbedömningar skulle ge ökad trovärdighet och legitimitet åt EU:s handelsavtal.

53.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen i sin resolution av den 12 april 2016(7) att utarbeta ett utkast till europeisk uppförandekod om öppenhet, integritet och ansvarstagande, som utformas för att vägleda EU-företrädares agerande i internationella organisationer/organ. Parlamentet efterlyser en mer konsekvent politik och bättre samordning i de globala institutionerna genom införandet av omfattande standarder för demokratisk legitimitet, öppenhet, ansvarstagande och integritet. EU bör integrera och kodifiera sin representation vid multilaterala organisationer/organ i syfte att öka öppenheten, integriteten och ansvarstagandet när det gäller unionens delaktighet i dessa organ, dess inflytande och främjandet av den lagstiftning som den har antagit genom en demokratisk process. Parlamentet efterlyser ett interinstitutionellt avtal med syftet att formalisera dialoger mellan EU:s företrädare och parlamentet, vilka bör organiseras i samarbete med parlamentet, i syfte att skapa riktlinjer för antagandet av och samstämdhet inom de europeiska ståndpunkterna inför större internationella förhandlingar.

Öppenhet och ansvarstagande inom området för offentliga utgifter

54.  Europaparlamentet anser att uppgifterna om budget och utgifter inom EU bör präglas av öppenhet och ansvarstagande genom offentliggörande, inklusive på medlemsstatsnivå när det gäller gemensam förvaltning.

Öppenhet och ansvarstagande inom ramen för den ekonomiska styrningen av euroområdet

55.  Europaparlamentet anser att beslut som fattas i Eurogruppen, i Ekonomiska och finansiella kommittén, vid ”informella” Ekofinrådsmöten och vid eurotoppmöten måste institutionaliseras, när det är nödvändigt, och präglas av öppenhet och ansvarstagande, även genom att deras föredragningslistor och protokoll offentliggörs. Man måste hitta en balans mellan den önskvärda öppenheten och det nödvändiga skyddet av unionens eller en medlemsstats finansiella, monetära eller ekonomiska politik.

Öppenhet och ansvarstagande i fråga om EU:s budget

56.  Europaparlamentet noterar att under 2014 avslutades totalt 40 fall rörande EU:s personal och medlemmar vid institutionerna. Parlamentet understryker att detta är ett litet antal, som i sig illustrerar att bedrägeri och korruption inte är ett inslag som karaktäriserar EU:s institutioner(8).

57.  Europaparlamentet understryker att det högsta antalet bland de eventuella bedrägerifall som rapporterades till Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) under 2014 gällde användningen av EU:s strukturfonder (549 av 1 417 anklagelser). Parlamentet framhåller att Olaf rekommenderade att 476,5 miljoner EUR av strukturfondsmedel skulle återkrävas under 2014. 22,7 miljoner EUR återkrävdes av relevanta myndigheter efter Olafs rekommendationer 2014. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera en korrekt tilldelning av EU-medel och att maximera ansträngningarna för att återkräva dem när de inte har tilldelats korrekt(9).

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en översyn av ”sexpacket” och ”tvåpacket” för att ge parlamentet större granskningsbefogenheter vad gäller antagande av den europeiska planeringsterminens nyckeldokument, och i synnerhet tillhandahålla effektiva metoder för att garantera respekt för subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

59.  Europaparlamentet uppmanar Eurogruppen att inkludera parlamentet i övervakningen av genomförandet av de avtalsvillkor som överenskommits med mottagare av ekonomiskt stöd som beviljats av Europeiska stabilitetsmekanismen.

Skydd av visselblåsare och kampen mot korruption

60.  Europaparlamentet välkomnar Europeiska ombudsmannens undersökning av huruvida EU-institutionerna lever upp till sin skyldighet att införa interna bestämmelser om rapportering av missförhållanden. Parlamentet beklagar ombudsmannens resultat att vissa EU-institutionerna ännu inte i vederbörlig ordning har genomfört regler för att skydda visselblåsare. Parlamentet framhåller att det hittills bara är kommissionen, ombudsmannen och revisionsrätten som har antagit sådana regler. Parlamentet efterlyser en intern studie om en mekanism för att skydda ackrediterade parlamentsassistenter för det fall att de blir visselblåsare.

61.  Europaparlamentet anser att ett effektivt skydd för visselblåsare är ett mycket viktigt vapen i kampen mot korruption och upprepar därför uppmaningen i sin resolution av den 25 november 2015(10) om att kommissionen senast i juni 2016 skulle ha lagt fram ett EU-rättsligt ramverk för effektivt skydd av visselblåsare och liknande personer(11), utifrån en bedömning av reglerna på nationell nivå för att tillhandahålla minimiregler för skydd av visselblåsare.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att strikt tillämpa de åtgärder som rör skönsmässiga befogenheter och uteslutning i samband med offentliga upphandlingar, med lämpliga bakgrundskontroller som utförs i varje enskilt fall, och att tillämpa uteslutningskriterier för att utestänga företag om det föreligger någon intressekonflikt, något som är ytterst viktigt för att skydda institutionernas trovärdighet.

63.  Europaparlamentet anser att visselblåsare alltför ofta snarare möter lagföring än stöd även inom EU:s institutioner. Kommissionen uppmanas att föreslå en ändring av den förordning som styr ombudsmannens ämbete och till hennes ansvarsområde lägga till att hon ska vara en central kontaktpunkt för visselblåsare som upplever sig inkorrekt behandlade. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en lämplig ökning av ombudsmannens budget som gör det möjligt att utföra denna nya, krävande uppgift.

64.  Europaparlamentet uppmanar EU att påskynda sin ansökan om medlemskap i Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco) så snart som möjligt och begär att parlamentet ska hållas uppdaterat om hur denna ansökan fortskrider. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sin rapport ta med en översikt över de största korruptionsproblemen i medlemsstaterna, politiska rekommendationer för att hantera dem och uppföljningsåtgärder som kommissionen ska vidta, med särskild hänsyn till korruptionens negativa inverkan på den inre marknadens funktionssätt.

65.  Europaparlamentet anser att personer som genom lagakraftvunnen dom dömts för korruption i EU, eller företag som leds eller ägs av personer som i sitt företags intresse begått korrupta handlingar eller förskingring av offentliga medel och dömts för detta genom lagakraftvunnen dom, under minst tre år inte bör få ingå upphandlingskontrakt med EU eller ta del av EU-medel. Kommissionen uppmanas att revidera sitt uteslutningssystem. Parlamentet betonar att företag som av kommissionen utesluts från att lämna in anbud avseende EU-medel i normalfallet bör tas med i en offentlig förteckning för att bättre skydda EU:s ekonomiska intressen och möjliggöra granskning från den bredare allmänhetens sida.

66.  Europaparlamentet noterar att sedan EU godkändes som part i FN:s konvention mot korruption (Uncac) den 12 november 2008 har EU inte deltagit i den granskningsmekanism som föreskrivs i konventionen eller tagit det första steget mot att slutföra en egenbedömning av hur unionen fullgör sina skyldigheter enligt konventionen. Parlamentet uppmanar EU att fullgöra sina skyldigheter enligt Uncac genom att slutföra en egenbedömning av hur unionen fullgör sina skyldigheter enligt konventionen och delta i mekanismen för inbördes granskning. Kommissionen uppmanas att snarast möjligt offentliggöra sin kommande rapport om EU:s insatser mot korruption och att ta med ett kapitel om EU-institutionerna i dessa rapporter. Kommissionen uppmanas att genomföra ytterligare analyser – på både EU-institutionernas och medlemsstaternas nivå – av den miljö där politiken genomförs, för att identifiera inneboende kritiska faktorer, sårbara områden och riskfaktorer som gynnar korruption.

67.  Europaparlamentet påminner om sin ståndpunkt av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen(12) och efterlyser ett snabbt beslut i denna fråga.

Integritet i EU:s reglering

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka systemskyddsåtgärder för att undvika intressekonflikter när det gäller regleringen av industriprodukter och verkställandet av politiken. Kommissionen uppmanas att ta itu med nuvarande strukturella intressekonflikter när det gäller offentlig riskbedömning av reglerade produkter, nämligen den situation där bedömningen av dessa produkter till stor del eller helt och hållet utgår från studier som utförts av den sökande eller av någon tredje part som betalats av denne, medan man alltför ofta bortser från eller avfärdar oberoende forskning. Parlamentet insisterar på att tillverkarna fortfarande bör tillhandahålla studier, för vilka kostnaderna delas mellan stora företag och små och medelstora företag utifrån deras relativa marknadsandelar för att garantera en rättvis fördelning, men att alla bedömare bör vara skyldiga att fullt ut beakta expertgranskad oberoende forskning i sin bedömning. Kommissionen uppmanas att i synnerhet se över sitt meddelande från 2002 om allmänna principer och normer för samråd med berörda parter. För att hantera frågor som uppstår genom att ogynnsamma forskningsresultat selektivt väljs bort föreslår parlamentet att förhandsanmälan av vetenskapliga studier och försök, med angivande av deras omfattning och förväntade slutdatum, skulle kunna vara en förutsättning för att få bidra till den reglerande och politiska processen. Parlamentet betonar att det, för att man ska få sunda och oberoende vetenskapliga utlåtanden inför beslutsfattandet, är viktigt med tillräckliga resurser för att utveckla intern expertis inom EU:s specialiserade byråer och även kunna bedriva publicerbar forskning och testverksamhet, så att attraktionskraften hos de offentliga tjänsterna inom regleringsrådgivning ökar, utan att vetenskapsmännens akademiska karriärutsikter hindras.

Stärkande av kommissionens och dess byråers ansvarsskyldighet gentemot parlamentet

69.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en förordning som gäller alla EU-byråer, enligt vilken parlamentet ges medbeslutandebefogenheter vid utnämning eller avskedande av direktörer för sådana byråer och en direkt rätt att fråga ut och höra dem.

70.  Europaparlamentet understryker behovet av oberoende experter vid EU:s byråer, och av att större vikt läggs vid att undanröja intressekonflikter i byråernas paneler. I dagsläget får experter från ett flertal byråer, inklusive Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa), inte betalt. Parlamentet efterlyser lämplig ersättning för sådana av regleringsbyråernas experter som företräder exempelvis ideella organisationer eller den akademiska världen. Det är viktigt med tillräckliga resurser för att utveckla intern expertis inom EU:s specialiserade byråer.

71.  Europaparlamentet uppmanar Efsa, Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) och Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) att brådskande se över sin oberoendepolicy för att uttryckligen garantera ett strikt oberoende från de ekonomiska sektorer som de reglerar och undvika intressekonflikter mellan sin personal och experter.

72.  Europaparlamentet stöder nationella parlaments praxis att bjuda in kommissionsledamöter för att fråga ut dem.

73.  Europaparlamentet påminner om att möjligheten att inrätta undersökningskommittéer är en inneboende funktion som karakteriserar parlamentariska system i hela världen, och att Lissabonfördraget föreskriver ett särskilt lagstiftningsförfarande för att anta en förordning om rätten att inleda undersökningar i artikel 226 tredje stycket i EUF-fördraget. Enligt principen om lojalt samarbete bör parlamentet, rådet och kommissionen enas om att anta en ny förordning.

74.  Europaparlamentet efterlyser ett snabbt beslut från rådets och kommissionens sida om parlamentets förslag av den 23 maj 2012 till Europaparlamentets förordning om närmare föreskrifter för utövandet av Europaparlamentets undersökningsrätt(13).

o
o   o

75.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0376.
(2) EUT C 271 E, 12.11.2009, s. 48.
(3) Antagna texter, P7_TA(2014)0203.
(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0484.
(5) Domstolens dom av den 21 september 2010, Konungariket Sverige mot Association de la presse internationale ASBL (API) och Europeiska kommissionen (C-514/07 P), Association de la presse internationale ASBL (API) mot Europeiska kommissionen (C-528/07 P), och Europeiska kommissionen mot Association de la presse internationale ASBL (API) (C-532/07 P), de förenade målen C-514/07 P, C-528/07 P och C-532/07 P, ECLI:EU:C:2010:541.
(6) Antagna texter, P8_TA(2016)0202.
(7) Antagna texter, P8_TA(2016)0108.
(8) Olafs rapport 2014, Femtonde rapporten från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning, 1 januari–31 december 2014.
(9) På anfört ställe.
(10) Se resolutionen av den 25 november 2015 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt (Antagna texter, P8_TA(2015)0408).
(11) På anfört ställe, punkt 144.
(12) Antagna texter, P7_TA(2014)0427.
(13) EUT C 264 E, 13.9.2013, s. 41.

Rättsligt meddelande