Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2016/2324(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0283/2017

Ingivna texter :

A8-0283/2017

Debatter :

PV 02/10/2017 - 16
CRE 02/10/2017 - 16

Omröstningar :

PV 03/10/2017 - 4.5
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2017)0365

Antagna texter
PDF 286kWORD 51k
Tisdagen den 3 oktober 2017 - Strasbourg Slutlig utgåva
Det krympande utrymmet för det civila samhället i utvecklingsländerna
P8_TA(2017)0365A8-0283/2017

Europaparlamentets resolution av den 3 oktober 2017 om det krympande utrymmet för det civila samhället i utvecklingsländerna (2016/2324(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artikel 7 i EUF-fördraget, som bekräftar att EU ”ska säkerställa samstämmigheten mellan all sin politik och verksamhet, med beaktande av samtliga sina mål”,

–  med beaktande av Förenta nationernas stadga,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s övriga konventioner om och instrument för mänskliga rättigheter, i synnerhet den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som antogs i New York den 16 december 1966, och 1979 års FN-konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW),

–  med beaktande av FN:s toppmöte om hållbar utveckling och det slutdokument som antogs av generalförsamlingen den 25 september 2015: Förändra vår värld: 2030-agendan för hållbar utveckling(1),

–  med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling,

–  med beaktande av En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik – Delade visioner, gemensamma åtgärder: Ett starkare Europa, som lades fram i juni 2016 av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik(2),

–  med beaktande av handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019, som antogs av rådet den 20 juli 2015(3),

–  med beaktande av EU:s landsspecifika färdplaner för samarbetet med det civila samhället,

–  med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (nedan kallat Cotonouavtalet), och dess reviderade versioner från 2005 och 2010,

–  med beaktande av den europeiska koden för idéburna organisationers medverkan i beslutsprocessen, som utarbetades av konferensen för internationella icke-statliga organisationer den 1 oktober 2009,

–  med beaktande av Berlinförklaringen från årsmötet för kärngruppen för plattformen för det civila samhället för fredsbyggande och stärkandet av rättsstatsprincipen, som hölls den 6–9 juli 2016,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014–2020(4) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 230/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett instrument som bidrar till stabilitet och fred(5),

–  med beaktande av rådets förordning (EU) 2015/323 av den 2 mars 2015 med budgetförordning för elfte Europeiska utvecklingsfonden(6) och förklaring I till Cotonouavtalet (”Gemensam förklaring om aktörerna i partnerskapet”),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(7) (”budgetförordningen”),

–  med beaktande av finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbetes fleråriga vägledande program (2014–2020) för att stödja det civila samhällets organisationer och lokala myndigheter(8),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 september 2012 En grund för demokrati och hållbar utveckling: EU:s samarbete med det civila samhället på området yttre förbindelser (COM(2012)0492),

–  med beaktande av resolutionen från FN:s råd för mänskliga rättigheter av den 27 juni 2016 om utrymmet för det civila samhället(9),

–  med beaktande av rapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen och EU:s politik 2015,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 om företagens ansvar för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 oktober 2016 om framtiden för förbindelserna mellan AVS och EU efter 2020(11),

–  med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer om mänskliga rättigheter, inbegripet EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare, och EU:s riktlinjer för främjande och skydd av religions- och trosfrihet, som antogs av rådet den 24 juni 2013,

–  med beaktande av riktlinjerna för Europaparlamentets interparlamentariska delegationer för främjande av mänskliga rättigheter och demokrati när dessa besöker länder utanför EU(12),

–  med beaktande av Regionkommittés yttrande av den 9 oktober 2013 Ökad egenmakt för partnerländernas lokala myndigheter i syfte att förbättra samhällsstyrningen och resultaten på utvecklingsområdet,

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 24 februari 2015: Ett anständigt liv för alla: från vision till kollektiva åtgärder,

–  med beaktande av rapporten av den 11 april 2016 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om praktiska rekommendationer för att skapa och upprätthålla en säker och gynnsam miljö för det civila samhället utifrån god praxis och tidigare erfarenheter(13), och rapporterna från FN:s särskilda rapportör för rätten att delta i fredliga sammankomster och föreningsfriheten,

–  med beaktande av 2017 års globala riskrapport från Världsekonomiskt forum(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2017 om översynen av det europeiska samförståndet om utveckling(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2016 om ökning av utvecklingssamarbetets effektivitet(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2016 om EU-rapporten om en konsekvent politik för utveckling 2015(17),

–  med beaktande av FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2016 om uppföljningen och översynen av Agenda 2030(18),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 oktober 2013 om lokala myndigheter och det civila samhället: Europas engagemang till stöd för en hållbar utveckling(19),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0283/2017), och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) ska EU:s yttre åtgärder, som inbegriper utvecklingssamarbetet, utgå från principerna om demokrati, rättsstaten och de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet.

B.  Det civila samhället utgör den tredje sektorn i ett välmående och anständigt samhälle, tillsammans med den offentliga och den privata sektorn. Det civila samhället omfattar icke-statliga och ideella organisationer som är närvarande i det offentliga livet och uttrycker deras medlemmars eller andras intressen och värderingar, på grundval av etiska, kulturella, politiska, vetenskapliga, religiösa eller filantropiska överväganden.

C.  Det civila samhället spelar en central roll när det gäller att bygga upp och stärka demokratin, övervaka statens makt och främja god samhällsstyrning, insyn och ansvarsskyldighet. Närvaron av organisationer i det civila samhället som en bärande kraft i samhället är av avgörande betydelse, eftersom de utgör en nödvändig motvikt till befintlig makt och fungerar som ett mellanled och en medlare mellan medborgarna och staten, och i egenskap av demokratins väktare. Många grupper i det civila samhället har strävat efter att engagera sig i konstitutionella reformprocesser för att skydda demokratiska principer och institutioner.

D.  Organisationer i det civila samhället omfattar ett stort antal mänskliga rättigheter, däribland rätten till utveckling och utbildning samt jämställdhet, och genomför även åtgärder inom sociala och miljörelaterade områden. Det civila samhället omfattar en brett och heterogent spektrum av grupper och mål, däribland organisationer i det civila samhället, icke-statliga organisationer, människorätts- och intressegrupper, trosbaserade organisationer, kyrkor och religiösa sammanslutningar, som skyddar intressena för personer med funktionsnedsättning, sociala rörelser och fackföreningar, ursprungsbefolkningar och stiftelser, och utsatta, diskriminerade och marginaliserade människors deltagande.

E.  Cotonouavtalet erkänner det civila samhället som en nyckelaktör inom EU–AVS-samarbetet. Utgången av avtalet år 2020 utgör en möjlighet att se över partnerskapet och ytterligare öka det civila samhällets deltagande.

F.  Organisationer i det civila samhället har blivit viktiga aktörer i det globala utvecklingsbiståndet, särskilt när det gäller tillhandahållandet av grundläggande sociala tjänster, allmänhetens medvetenhet, främjandet av demokrati, mänskliga rättigheter och god samhällsstyrning, fredliga och inkluderande samhällen, stärkandet av motståndskraften hos enskilda individer, familjer och lokalsamhället, kampen mot våldsbejakande extremism, samt vid insatser vid humanitära kriser.

G.  Såsom internationella organisationer har erkänt i sina protokoll och förfaranden ligger kyrkor, religiösa samfund och sammanslutningar samt andra organisationer som är baserade på religion eller trosuppfattning, i frontlinjen och hör till långvariga operativa fältaktörer inom utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd.

H.  Finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbetes fleråriga vägledande program 2014–2020 för det tematiska programmet för det civila samhällets organisationer och lokala myndigheter omfattar främjandet av en gynnsam miljö för organisationer i det civila samhället och lokala myndigheter som ett övergripande element. Programmet syftar till att stärka organisationer i det civila samhällets röst och deltagande i utvecklingsprocessen i partnerländerna och att främja en politisk, social och ekonomisk dialog.

I.  EU är den största givaren till lokala organisationer i det civila samhället i utvecklingsländerna och har varit en ledande aktör i skyddet av det civila samhällets aktörer och människorättsförsvarare genom användning och genomförande av en rad instrument och åtgärder, inklusive europeiskt instrument för demokrati och mänskliga rättigheter, finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbetes tematiska program för det civila samhället och lokala myndigheter, det europeiska initiativet för demokrati, färdplaner för det civila samhället som genomförts i 105 länder samt landstrategidokument.

J.  Det civila samhällets storlek, omfattning, sammansättning och inflytande har ökat i hela världen det senaste årtiondet. Samtidigt har restriktionerna gentemot det civila samhällets aktörer och aktiviteter blivit alltmer repressiva och kraftfulla i ett växande antal länder över hela världen, både utvecklingsländer och utvecklade länder.

K.  Den dagordning som fastställs av internationella givare prioriterar i vissa fall inte heller de verkliga behoven hos de aktörer i det civila samhället som arbetar ute på fältet.

L.  Enligt 2016 års rapport om tillståndet för det civila samhället var 2015 ett dåligt år för det civila samhället, då medborgerliga rättigheter hotades allvarligt i fler än hundra länder. Regionerna i Afrika söder om Sahara och Mellanöstern och Nordafrika (Mena) berörs särskilt av denna rapport, eftersom de oftare står inför situationer med politisk stress, konflikter och instabilitet.

M.  Ett växande antal regeringar slår i rättslig eller administrativ bemärkelse ner på organisationer i det civila samhället, bland annat genom att införa restriktiva lagar, begränsningar för finansiering, strikta licensieringsförfaranden och straffavgifter.

N.  I utvecklingsländerna har det under de senaste åren skett en oroande ökning av antalet rapporter om aktivister, aktörer inom organisationer i det civila samhället, människorättsförsvarare, fackliga företrädare, jurister, intellektuella, journalister och religiösa ledare som förföljs, stigmatiseras och betraktas som ”utländska agenter”, trakasseras, godtyckligen grips eller fängslas, och av antalet offer som utsatts för övergrepp eller våld. I ett antal länder sker detta under fullständig straffrihet och ibland med myndigheternas stöd eller samtycke.

O.  De mänskliga rättigheterna är universella och oförytterliga, odelbara, ömsesidigt beroende och sammanlänkade. Det civila samhällets handlingsförmåga är beroende av utövandet av grundläggande friheter, däribland föreningsfriheten, friheten att delta i fredliga sammankomster, yttrande-, tanke-, samvets-, religions- och trosfriheten samt rätten till fri tillgång till information.

P.  Det finns en koppling mellan ett försvagat civilt samhälle, minskat politiskt och civilt utrymme, ökad korruption, social ojämlikhet, bristande jämställdhet, låg mänsklig och socioekonomisk utveckling och instabilitet och konflikter.

Q.  En trovärdig och effektiv reaktion från EU när det gäller att belysa det krympande utrymmet för det civila samhället kräver en noggrann och läglig bedömning av de hot och faktorer som ligger bakom restriktionerna. En sådan reaktion kräver dessutom en samordnad strategi mellan utvecklingssamarbetet och det politiska samarbetet för att säkerställa samstämmighet mellan alla EU:s externa och interna instrument, genom att sända ut ett gemensamt budskap om vikten av ett fritt fungerande civilt samhälle, samt samarbete på lokal, regional och internationell nivå.

R.  Agenda 2030, särskilt målen 16 och 17 för hållbar utveckling, föreskriver ökat samarbete med det civila samhället som en central partner och nyckelfaktor när det gäller främjande, genomförande, uppföljning och översyn av målen för hållbar utveckling.

1.  Europaparlamentet anser att ett genuint oberoende, mångskiftande, pluralistiskt och vitalt civilt samhälle är avgörande för ett lands utveckling och stabilitet, för att säkerställa demokratisk konsolidering, social rättvisa och respekt för mänskliga rättigheter och för att bygga inkluderande samhällen, så att ingen hamnar utanför. Parlamentet påminner vidare om att det civila samhället är en viktig aktör för uppnåendet av målen för hållbar utveckling.

2.  Europaparlamentet betonar den centrala roll som det civila samhället spelar för att stödja demokrati, säkerställa maktfördelning och för att främja öppenhet, ansvarsskyldighet och god samhällsstyrning, särskilt i kampen mot korruption och våldsbejakande extremism och dess potentiella konsekvenser för landets ekonomiska och mänskliga utveckling och för miljöhållbarheten

3.  Europaparlamentet är djupt oroat över att inskränkningarna i utrymmet för det civila samhället i utvecklingsländer genomförs på alltmer subtila och sofistikerade sätt som är svårare att komma till rätta med, och sträcker sig från lagstiftning, administration, rapportering och bankkrav, till kriminalisering och stigmatisering av företrädare för organisationer i det civila samhället, förtal, alla former av trakasserier, förtryck på nätet, begränsningar av tillgången till internet, censur, godtyckliga gripanden, könsrelaterat våld, tortyr och mord, i synnerhet i konfliktdrabbade länder. Parlamentet anser att det är nödvändigt att ta itu med strategierna från regeringar och andra för att tysta kritiska röster.

4.  Europaparlamentet uttrycker oro över att när det civila samhällets organisationer har möjlighet att lagligt ta emot utländsk finansiering riskerar de att betecknas som ”utländska agenter”, vilket stigmatiserar dem och utsätter dem för större risker. Parlamentet uppmanar EU att förstärka de instrument och politiska åtgärder som hanterar institutionsuppbyggnad och rättsstatsprincipen och att inkludera starka riktvärden för ansvarsskyldighet och kampen mot straffrihet för godtyckliga gripanden, polisvåld, tortyr och annan misshandel av människorättsförsvarare, med hänsyn till att kvinnor och män upplever detta olika.

5.  Europaparlamentet understryker att det krympande utrymmet för det civila samhället är en global företeelse som inte är begränsad till utvecklingsländer, utan också blir allt vanligare i etablerade demokratier och medel- och höginkomstländer, inbegripet EU-medlemsstater och vissa av EU:s närmaste allierade. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att föregå med gott exempel och strikt upprätthålla de grundläggande rättigheter som hör till det civila samhället och ta itu med eventuella negativa tendenser på detta område.

6.  Europaparlamentet insisterar på att staterna själva har det primära ansvaret och är skyldiga att skydda alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla, och har en skyldighet att tillhandahålla en politisk, rättslig och administrativ miljö som främjar ett fritt och fungerande civilt samhälle, där aktörerna fritt och tryggt kan verka och ta emot finansiering, även från utländska källor.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU att erkänna behovet av att ge vägledning till regeringar, politiska partier, parlament och förvaltningar i mottagarländer när det gäller att ta fram strategier för att skapa en rättslig, administrativ och politisk miljö som underlättar arbetet för organisationer i det civila samhället.

8.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över det växande antalet attacker mot människorättsförsvarare över hela världen. Europaparlamentet uppmanar EU, och i synnerhet vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, att anta en politik som systematiskt och otvetydigt fördömer dödandet av människorättsförsvarare och alla försök att utsätta dem för alla former av våld, förföljelser, hot, trakasserier, påtvingade försvinnanden, frihetsberövande eller godtyckliga gripanden, att fördöma dem som begår eller tolererar sådana grymheter och att utöka offentlig diplomati för öppet och tydligt stöd till människorättsförsvarare. Parlamentet uppmuntrar EU-delegationerna och medlemsstaternas diplomatiska beskickningar att fortsätta med sitt aktiva stöd till människorättsförsvarare, framför allt genom att systematiskt övervaka rättegångar, besöka människorättsförsvarare i fängelse och, när så är lämpligt, uttala sig i enskilda fall.

9.  Europaparlamentet anser att i fall där utrymmet för det civila samhället krymper snabbt och dramatiskt bör EU-medlemsstaterna ge offentliga erkännanden på hög nivå till de berörda icke-statliga människorättsorganisationerna eller de enskilda människorättsförsvararna för deras arbete, till exempel genom att besöka dem under officiella resor.

10.  Europaparlamentet uppmuntrar EU att ta fram riktlinjer för friheten att hålla fredliga sammankomster och föreningsfriheten. Parlamentet uppmanar EU att fullt ut utnyttja EU:s landstrategier för mänskliga rättigheter och demokrati för att skapa övervakningsverktyg för ett effektivt gemensamt genomförande av EU:s riktlinjer för människorättsförsvarare och att se till att det inte finns några luckor i skyddet och att kränkningar av de mänskliga rättigheterna leder till sanktioner.

11.  Europaparlamentet påminner om att det civila samhället spelar en viktig roll när det gäller att främja tankefrihet, samvetsfrihet och religions- och trosfrihet, och upprepar sitt stöd för genomförandet av EU:s riktlinjer för främjande och skydd av religions- och trosfrihet.

12.  Europaparlamentet understryker att man måste stärka förbindelserna för organisationer i det civila samhället med medborgarna och staten, i syfte att verkligen representera lokala organisationer och grupper, inbegripet kvinnor och kvinnorättsorganisationer och alla utsatta grupper, och för att bidra till att staten blir mer effektiv och ansvarsfull i sitt utvecklingsarbete och arbete för att upprätthålla alla mänskliga rättigheter.

13.  Europaparlamentet välkomnar EU:s långvariga engagemang och stöd till det civila samhället i utvecklingsländerna och upprepar sitt entydiga krav på fortsatt och ökat stöd och ökad finansiering från EU för att skapa en fri och gynnsam miljö för det civila samhället på nationell och lokal nivå, även genom årlig programplanering. Parlamentet kräver att EU diversifierar och maximerar finansieringsmetoder och finansieringsmekanismer för aktörer i det civila samhället genom att ta i beaktande deras särdrag och se till att inte begränsa deras handlingsutrymme eller antalet potentiella aktörer.

14.  Europaparlamentet uppmanar EU att säkerställa att EU-finansiering används för att finansiera både långsiktigt stöd och nödåtgärder, särskilt i syfte att hjälpa aktivister inom det civila samhället i riskzonen.

15.  Europaparlamentet påminner om att medborgardeltagande och det civila samhällets styrka bör tas i beaktande som en indikator på demokrati. Parlamentet rekommenderar med eftertryck att det civila samhället och dess organisationer bjuds in till interparlamentariska debatter om demokrati för att engageras i samrådsprocessen gällande all lagstiftning som påverkar dem.

16.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta arbeta för ett mer självständigt civilt samhälle, inte bara genom att ta itu med EU:s politik för utvecklingssamarbete och mänskliga rättigheter, utan även genom att integrera all annan intern och extern EU-politik, inbegripet politik på området rättsliga frågor och inrikesfrågor och handels- och säkerhetspolitik, i enlighet med principen om en konsekvent politik för utveckling.

17.  Europaparlamentet varnar EU och dess medlemsstater för en fördragsam inställning till det krympande utrymmet för det civila samhället och andra människorättsfrågor, när länder som EU samarbetar med i migrationsfrågor är inblandade. Parlamentet understryker att det krympande utrymmet för det civila samhället och brott mot de mänskliga rättigheterna kan bidra till påtvingad migration.

18.  Europaparlamentet understryker att det krävs ett enhetligt och konsekvent tillvägagångssätt i EU: s relation med tredjeländerna för att hantera det krympande utrymmet för det civila samhället. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att på ett proaktivt sätt ta itu med de bakomliggande orsakerna till det krympande utrymmet för det civila samhället, särskilt genom att integrera främjandet av fria och ansvarsfulla organisationer i det civila samhället och deras deltagande i bilateralt och multilateralt samarbete, i egenskap av partner i den politiska, ekonomiska och sociala dialogen. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang EU att ta hänsyn till skillnader i storlek, kapacitet och sakkunskap hos olika organisationer i det civila samhället.

19.  Europaparlamentet uppmuntrar EU att bli en aktiv facilitator och att främja institutionella mekanismer och flerpartsinitiativ för förstärkta dialoger samt att utveckla starkare och bredare koalitioner och partnerskap mellan utvecklingsländernas regeringar, organisationer i det civila samhället, lokala myndigheter och den privata sektorn i en gynnsam miljö för det civila samhället. Parlamentet betonar vikten av säkra platser för sådana dialoger.

20.  Europaparlamentet uppmanar EU att övervaka åtgärder mot terrorism och vissa aspekter av lagstiftningen mot penningtvätt och lagstiftningen om transparens, och se till att de inte otillbörligt begränsar finansieringen av och verksamheten inom det civila samhällets organisationer. Parlamentet upprepar i detta sammanhang att rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) inte ska tolkas och tillämpas på ett sätt som i onödan begränsar utrymmet för det civila samhället.

21.  Europaparlamentet påminner om att den privata sektorn är en central partner för att uppnå målen för hållbar utveckling och att den spelar en viktig roll i att stärka det civila samhället och främja ett gynnsamt klimat för organisationer i det civila samhället och fackföreningar, genom att bekräfta företagens sociala ansvar och bindande krav på tillbörlig aktsamhet för leveranskedjor, och med hjälp av offentlig-privata partnerskap.

22.  Europaparlamentet erinrar om den privata sektorns skyldighet att respektera både de mänskliga rättigheterna och de högsta sociala och miljömässiga normerna. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att fortsätta att aktivt engagera sig i FN:s arbete med att upprätta ett internationellt fördrag som håller företag ansvariga för eventuell inblandning i kränkningar av de mänskliga rättigheterna och att införa riskbedömningar med avseende på mänskliga rättigheter för offentliga upphandlingar och investeringar.

23.  Europaparlamentet betonar att handels- och investeringsavtal som EU och dess medlemsstater ingår varken direkt eller indirekt får undergräva främjandet och skyddet av de mänskliga rättigheterna och det civila samhället i utvecklingsländerna. Parlamentet anser att bindande klausuler om mänskliga rättigheter i handelsavtal är ett viktigt verktyg för att öppna upp det civila samhället. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka rollen hos det civila samhällets aktörer i samarbetsavtal om handel, däribland inhemska rådgivande grupper och rådgivande kommittéer för avtal om ekonomiskt partnerskap.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en ram för övervakning, med särskild fokus på mänskliga rättigheter, för EU:s externa finansieringsinstrument.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att inrätta bästa praxis och ta fram tydliga riktmärken och indikatorer som rör det krympande utrymmet i samband med EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati och halvtidsöversynen av Europeiskt initiativ för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR), för att mäta konkreta framsteg.

26.  Europaparlamentet uppmanar alla EU-aktörer att i multilaterala forum mer effektivt förespråka en förstärkning av den internationella rättsliga ram som ligger till grund för demokrati och mänskliga rättigheter, bland annat genom att samarbeta med multilaterala organisationer såsom FN, inbegripet FN:s särskilda förfaranden och FN:s människorättsråds allmänna återkommande utvärderingar, och regionala organisationer som Amerikanska samarbetsorganisationens (OAS), Afrikanska unionen (AU), Sydostasiatiska nationers förbund (Asean), Arabförbundet och Demokratiernas gemenskaps arbetsgrupp för aktivering och skydd av det civila samhället. Parlamentet påminner om vikten av att EU upprättar en inkluderande dialog om mänskliga rättigheter med alla partnerländer genom att inkludera organisationer i det civila samhället. Parlamentet uppmanar både EU och dess medlemsstater att utveckla sina program för bästa praxis med tredjeländer och att främja utbytet av bästa praxis när det gäller att låta organisationer i det civila samhället delta i beslutsprocesser. Parlamentet anser att det är nödvändigt att främja trepartsdialoger mellan regeringar, EU och organisationer i det civila samhället, inbegripet om svåra frågor såsom säkerhet och migration.

27.  Europaparlamentet efterlyser inrättandet av en mekanism för övervakning och tidig varning för krympande utrymme tillsammans med de berörda EU-institutionerna, som kan övervaka hot mot utrymmet för det civila samhället och människorättsförsvarare och utfärda en varning närhelst det finns bevis på att ett utvecklingsland utarbetar allvarliga nya begränsningar mot det civila samhället, eller när en regering använder sig av organisationer som presenteras som oberoende trots att de styrs av staten (GONGO – Government-operated non-governmental organization) för att simulera ett oberoende civilt samhälle, så att EU kan reagera på ett mer lägligt, samordnat och konkret sätt.

28.  Europaparlamentet uppmanar EU att stärka sitt stöd för att minoriteter och andra utsatta grupper, däribland personer med funktionsnedsättning, ursprungsbefolkningar och isolerade befolkningsgrupper, ska kunna delta fullt ut i kulturella, sociala, ekonomiska och politiska processer. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang stater att säkerställa att deras lagstiftning och politik inte undergräver åtnjutandet av deras mänskliga rättigheter eller verksamheten för de organisationer i det civila samhället som försvarar deras rättigheter.

29.  Europaparlamentet beklagar bristen på organisationer som hjälper offer för terrorism i tredjeländer under den nuvarande tilltagande globala terrorismen. Parlamentet betonar därför det akuta behovet av att skapa ett säkert klimat för dessa organisationer i syfte att skydda offren för terrorism.

30.  Europaparlamentet understryker kvinnors och kvinnorättsorganisationers viktiga roll för sociala framsteg, bland annat ungdomsledda rörelser. Parlamentet uppmanar EU att stå fast vid behovet av att stödja kvinnors egenmakt och skapandet av en säker och gynnsam miljö för kvinnoorganisationer i det civila samhället och kvinnorättsförsvarare och att ta upp specifika könsbaserade former av förtryck, särskilt i konfliktdrabbade områden.

31.  Europaparlamentet framhåller att man aktivt måste bidra till att stödja politik och insatser som är knutna till kvinnors rättigheter, inbegripet sexuell och reproduktiv hälsa och därtill hörande rättigheter.

32.  Europaparlamentet upprepar vikten av att integrera den rättighetsbaserade strategin (RBA) i EU: s utvecklingspolitik, i syfte att integrera principer om mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen i EU:s utvecklingsarbete och att synkronisera arbetet med mänskliga rättigheter och utvecklingssamarbetet.

33.  Europaparlamentet påminner om vikten av regionalt samarbete för att stärka ett gynnsamt klimat för det civila samhället. Parlamentet uppmuntrar utvecklingsländerna att främja dialog och bästa praxis för skydd av och samarbete med det civila samhället.

34.  Europaparlamentet välkomnar EU:s landsspecifika färdplaner för samarbetet med det civila samhället som ett effektivt verktyg och som en möjlig ny EU-ram för engagemang med det civila samhället. Parlamentet anser att det är av största vikt att organisationer i det civila samhället inte bara är involverade i samrådsförfarandet som leder till utarbetandet av färdplanerna, utan också i genomförandet, övervakningen och översynen.

35.  Europaparlamentet åtar sig att årligen och genom omfattande samråd med relevanta institutionella och icke-statliga aktörer upprätta en förteckning över länder där utrymmet för det civila samhället är mest hotat.

36.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att i rådets (utrikes frågor) dagordning regelbundet inbegripa en diskussion om EU:s åtgärder för att eftersträva frigivning av människorättsförsvarare, hjälparbetare, journalister, politiska aktivister, personer som fängslats på grund av religiösa eller moraliska övertygelser, och andra som sitter fängslade till följd av det krympande utrymmet för det civila samhället.

37.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av kontaktpunkter för mänskliga rättigheter och det civila samhället i EU: s delegationer som syftar till att förbättra samarbetet med det lokala civila samhället, särskilt för att ge stöd till utsatta och marginaliserade grupper och individer. Parlamentet uppmanar EU:s delegationer att systematiskt öka medvetenheten om det krympande utrymmet för det civila samhället och skyddet för aktivisterna bland ledamöter i nationella parlament, regeringar och personal vid lokala myndigheter och att föra en dialog med organisationer i det civila samhället i programplaneringscykeln för EU-medlen och i den efterföljande övervakningen av dem, även då det bilaterala samarbetet håller på att fasas ut. Parlamentet uppmanar vidare EU:s delegationer att regelbundet och öppet informera det civila samhället om olika fonder och finansieringsmöjligheter.

38.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att systematiskt inkludera det krympande utrymmet för det civila samhället i sina bilaterala förbindelser och att använda alla tillgängliga instrument och verktyg, inbegripet utveckling och handel, för att se till att partnerländerna respekterar sitt åtagande att skydda och garantera de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar EU att noggrant övervaka det civila samhällets deltagande i partnerländer och uppmana regeringar att upphäva alla lagar som kränker förenings- och mötesfriheten. Parlamentet anser i detta sammanhang att EU bör införa positiv villkorlighet i budgetstödet när det gäller alla typer av begränsningar av det civila samhället.

39.  Europaparlamentet insisterar på att det civila samhället i väst bör stödja inrättandet och stärkandet av icke-statliga organisationer genom överföring av kunskap, för att hjälpa dem att bidra till utvecklingen i sina länder.

40.  Europaparlamentet uppmuntrar starkt synergier bland EU:s externa finansieringsinstrument till stöd för det civila samhället, och uppmanar till en omfattande kartläggning på medlemsstatsnivå av all EU-finansiering till det civila samhället, för att undvika dubbelarbete och överlappning och för att hjälpa till att identifiera eventuella brister och behov vad gäller finansieringen.

41.  Europaparlamentet uppmuntrar EU att anta riktlinjer om partnerskap med kyrkor och trosbaserade organisationer och religiösa ledare i utvecklingssamarbetet, baserat på erfarenhet från internationella organisationer och program (såsom Unicef, Världsbanken, WHO och FN:s utvecklingsprogram) och god praxis både i och utanför EU:s medlemsstater.

42.  Europaparlamentet rekommenderar ett bättre skydd för företrädare för organisationer i det civila samhället i tredjeländer för att ta itu med eventuell fientlighet som är riktad mot dem.

43.  Europaparlamentet välkomnar den ökade flexibilitet som erbjuds via ett antal EU-finansieringsinstrument för utvecklingssamarbetet, vilket bland annat möjliggör enklare registrering av bidragssökande och, vid behov, konfidentialitet för mottagarna. Parlamentet anser emellertid att mer kan göras för att ge det mest lämpliga och skräddarsydda svaret på situationer i bestämda länder, inbegripet mer uppdaterad information om kommande ansökningsomgångar, fler finansieringsmöjligheter, mer regelbundna uppdateringar av färdplaner, allmän tillgänglighet till färdplaner, harmonisering och förenkling av finansieringsmetoderna samt stöd till organisationer i det civila samhället i deras administrativa förfaranden.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbetes fleråriga vägledande program 2018–2020 inkludera en tematisk global inbjudan att lämna förslag som specifikt tar upp frågan om det minskade utrymmet för det civila samhället.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka medlen inom EIDMR för att ta itu med det krympande utrymmet och situationen för människorättsförsvarare. Parlamentet beklagar att de årliga beloppen i vissa länder ligger på en extremt låg nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att identifiera nya former av aktivism som ska finansieras av EIDMR genom att tillämpa en övergripande strategi för organisationer i det civila samhället, och att fortsätta ansträngningarna för att införa ett mer flexibelt och förenklat förfarande för tillgång till EIDMR-finansiering, särskilt för unga personer, inklusive mer betydande undantag för de organisationer i det civila samhället som är särskilt utsatta och stöd för oregistrerade grupper, som slutligen bör erkännas av myndigheterna. Parlamentet anser att det bör läggas större tonvikt på stöd för lokala grupper och aktörer, eftersom människorättsfrågor ofta upplevs på ett mer verkligt och akut sätt på lokal nivå. Parlamentet upprepar vikten av EIDMR när det gäller tillhandahållandet av brådskande direkt ekonomiskt och materiellt stöd till människorättsförsvarare som är hotade och av fonden för nödåtgärder, som gör det möjligt för EU-delegationerna att bevilja dem direkta ad hoc-bidrag. Parlamentet erkänner vikten av koalitioner eller grupper av internationella och nationella aktörer i det civila samhället för att underlätta och skydda lokala icke-statliga organisationers arbete mot repressiva åtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen, utrikestjänsten och medlemsstaterna att främja ett effektivt gemensamt genomförande av EU:s riktlinjer för människorättsförsvarare i alla tredjeländer där det civila samhället är hotat, genom att anta lokala strategier för att de ska bli fullt operativa.

46.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) http://www.un.org/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/70/1&Lang=E
(2) Rådets dokument 10715/16.
(3) Rådets dokument 10897/15.
(4) EUT L 77, 15.3.2014, s. 44.
(5) EUT L 77, 15.3.2014, s. 1.
(6) EUT L 58, 3.3.2015, s. 17.
(7) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(8) C(2014)4865 slutlig.
(9) A/HRC/32/L.29.
(10) Antagna texter, P8_TA(2016)0405.
(11) Antagna texter, P8_TA(2016)0371.
(12) http://www.europarl.europa.eu/document/activities/cont/201203/20120329ATT42170/20120329ATT42170EN.pdf
(13) A/HRC/32/20.
(14) http://www3.weforum.org/docs/GRR17_Report_web.pdf
(15) Antagna texter, P8_TA(2017)0026.
(16) Antagna texter, P8_TA(2016)0437.
(17) Antagna texter, P8_TA(2016)0246.
(18) Antagna texter, P8_TA(2016)0224.
(19) EUT C 208, 10.6.2016, s. 25.

Rättsligt meddelande