Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2016/2242(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0296/2017

Ingivna texter :

A8-0296/2017

Debatter :

PV 23/10/2017 - 21
CRE 23/10/2017 - 21

Omröstningar :

PV 24/10/2017 - 5.5
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2017)0390

Antagna texter
PDF 220kWORD 58k
Tisdagen den 24 oktober 2017 - Strasbourg Slutlig utgåva
Kontroll av utgifterna för EU:s ungdomsgaranti och övervakning av garantins kostnadseffektivitet
P8_TA(2017)0390A8-0296/2017

Europaparlamentets resolution av den 24 oktober 2017 om kontroll av utgifterna för EU:s ungdomsgaranti och övervakning av garantins kostnadseffektivitet (2016/2242(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 145, 147, 165, 166 och 310.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen,

–  med beaktande av protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 22 april 2013 om att inrätta en ungdomsgaranti(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska socialfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1081/2006(2), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/779 av den 20 maj 2015 om ändring av förordning (EU) nr 1304/2013, vad gäller ett ytterligare inledande förskott till operativa program som får stöd från sysselsättningsinitiativet för unga(3),

–  med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapporter nr 3/2015 ”EU:s ungdomsgaranti: Första stegen har tagits men det finns risker med genomförandet”, nr 17/2015 ”Kommissionens stöd till insatsgrupper för ungdomars sysselsättning: ESF‑finansieringen har omdirigerats men är inte tillräckligt inriktad på resultat” och nr 5/2017 ”Ungdomsarbetslösheten – har EU:s politik gjort någon skillnad?”,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 oktober 2016 ”Ungdomsgarantin och sysselsättningsinitiativet för ungdomar efter tre år” (COM(2016)0646) och (SWD(2016)0324),

–  med beaktande av kommissionens vitbok om EU:s framtid,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av budgetkontrollutskottets betänkande och yttrandena från budgetutskottet, utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för kultur och utbildning (A8-0296/2017), och av följande skäl:

A.  Ungdomsarbetslösheten har varit och fortsätter att vara ett allvarligt problem i ett antal medlemsstater, och 2016 är fler än 4 miljoner ungdomar i EU i åldern 15–24 år arbetslösa. Situationen i unionen varierar mycket.

B.  Kampen mot ungdomsarbetslösheten är en politisk prioritet som delas av parlamentet, kommissionen och medlemsstaterna och som bidrar till att uppnå unionens mål om tillväxt och arbetstillfällen.

C.  En hög ungdomsarbetslöshet – 18,8 % i EU under 2016 – är negativ för samhället och de berörda personerna, med ihållande negativa effekter för anställbarhet, inkomststabilitet och karriärutveckling. Den ekonomiska krisen drabbade unga människor i oproportionerligt hög grad och i vissa medlemsstater är över en fjärdedel av de unga arbetslösa.

D.  Ett stort antal aktiva sysselsättningspolitiska åtgärder har införts för att bekämpa den höga ungdomsarbetslösheten, med varierande resultat.

E.  Det finns en annan grupp ungdomar, vars antal och sammansättning varierar kraftigt mellan medlemsstaterna, som varken deltar i någon form av utbildning eller yrkesutbildning och som inte arbetar, och som kan delas in i två kategorier: arbetslösa ungdomar som varken arbetar eller studerar, som kan börja arbeta och som aktivt söker arbete, och inaktiva ungdomar som varken arbetar eller studerar, som inte får någon utbildning och som inte aktivt söker arbete.

F.  I genomsnitt har bara 41,9 % av ungdomarna i EU som varken arbetar eller studerar tillgång till ungdomsgarantin.

G.  Sedan den europeiska sysselsättningsstrategin infördes 1997 har kommissionen stött en rad åtgärder som syftar till att förbättra ungdomars utsikter till sysselsättning och utbildning(4), och sedan krisen har EU:s ansträngningar lagt särskild tonvikt vid ungdomsgarantin, som inrättades av rådet i april 2013, och ungdomssysselsättningsinitiativet, som inleddes i slutet av 2013.

H.  Ungdomsgarantin och ungdomssysselsättningsinitiativet har redan etablerat sig som den mest effektiva och synliga åtgärden på unionsnivå för att bekämpa ungdomsarbetslösheten.

I.  Ungdomsgarantin och ungdomssysselsättningsinitiativet har i hög grad bidragit till att minska ungdomsarbetslösheten i EU genom att öka utbildningen och efterfrågan på ungdomar på arbetsmarknaden och ge stöd till sysselsättningsskapande åtgärder. Parlamentet noterar att en oacceptabel hög andel (17,2 %) av unga i EU-28 fortfarande är arbetslösa(5).

J.  Ungdomsgarantin kräver att medlemsstaterna ser till att alla ungdomar under 25 år (eller under 30 år i vissa medlemsstater) får ett högkvalitativt erbjudande om sysselsättning, vidareutbildning, lärlingsutbildning eller praktik inom fyra månader efter att de blivit arbetslösa eller avslutat sin formella utbildning.

K.  Externa faktorer, såsom det särskilda ekonomiska läget eller produktionsmodellen i varje region, påverkar möjligheterna att uppnå de mål som fastställts i ungdomsgarantin.

L.  Ungdomssysselsättningsinitiativet är ett initiativ för att stödja ungdomar som varken arbetar eller studerar, långtidsarbetslösa unga och de som inte är registrerade som arbetssökande och som bor i områden där ungdomsarbetslösheten 2012 var högre än 25 %.

M.  Den totala godkända budgeten för ungdomssysselsättningsinitiativet för programperioden 2014–2020 uppgår till 6,4 miljarder EUR, varav 3,2 miljarder EUR från en ny särskild post i EU:s budget som ska kompletteras med minst 3,2 miljarder EUR i nationella anslag inom den nuvarande Europeiska socialfonden (ESF). Detta kommer att kompletteras med ytterligare 1 miljard EUR till ungdomssysselsättningsinitiativets specifika anslag under perioden 2017–2020, vilket kommer att kompletteras med 1 miljard EUR från ESF för att främja sysselsättningen för unga i de värst drabbade regionerna. 500 miljoner EUR av detta belopp kommer att föras in i budgeten för 2017 genom förslaget till ändringsbudget nr 3/2017. Det slutgiltiga anslaget för programmet kommer att fastställas under de kommande årliga budgetförfarandena.

N.  De årliga investeringar som krävs för genomförandet av ungdomsgarantin i Europa har uppskattats till 50,4 miljarder EUR(6), vilket är betydligt lägre än den årliga ekonomiska förlusten till följd av ungdomars utestängning från arbetsmarknaden i Europa, vilken skulle kunna uppgå till minst 153 miljarder EUR(7).

O.  För att påskynda utnyttjandet av åtgärderna inom ungdomssysselsättningsinitiativet fattades under 2015 ett beslut om att öka de resurser som avsätts för förfinansiering av initiativet med 1 miljard EUR, vilket innebar en ökning från 1–1,5 % till 30 % för stödberättigade medlemsstater.

P.  Hela det ursprungliga anslaget för ungdomssysselsättningsinitiativet tidigarelades under åren 2014–2015 och inga nya anslag infördes för detta syfte i 2016 års budget. Avbrottet i finansieringen av ungdomssysselsättningsinitiativet har undergrävt programmets framgång.

Q.  Den nuvarande finansieringsnivån, både från EU:s budget och från medlemsstaterna, är otillräcklig för att täcka behoven.

R.  Ungdomsgarantin och ungdomssysselsättningsinitiativet omfattar olika insatser, där ungdomsgarantin syftar till att uppmuntra strukturreformer inom utbildning och fungera som en kortsiktig åtgärd för att bekämpa ungdomsarbetslösheten, medan ungdomssysselsättningsinitiativet är ett finansieringsinstrument. Ungdomsgarantin finansieras via ESF, nationella budgetar och ungdomssysselsättningsinitiativet, medan sysselsättningsinitiativet direkt kan finansiera tillhandahållandet av jobb, lärlingsplatser, praktikplatser eller fortbildning för ungdomssysselsättningsinitiativets målgrupp i de stödberättigade regionerna. Ungdomsgarantin ska tillämpas i alla 28 medlemsstaterna, men endast 20 medlemsstater är berättigade till stöd genom ungdomssysselsättningsinitiativet. Ungdomssysselsättningsinitiativets åtgärder har inga i förväg fastställda tidsgränser, medan ungdomsgarantin kräver att ett erbjudande ska presenteras inom fyra månader.

S.  Kvantitativt har utnyttjandet av ungdomsgarantin varit ojämnt, och varierar kraftigt från land till land.

T.  Resultaten av ungdomsgarantins genomförande har hittills varit skiftande, och i vissa fall har det varit svårt att fastställa eller bedöma garantins bidrag.

U.  Det finns stora skillnader mellan regionerna i Europa. I vissa fall kommer områden med hög arbetslöshet inte att ingå i de regioner som är berättigade till EU-stöd på Nuts-nivå.

V.  Genomförandet av de integrationstjänster som ingår i ungdomsgarantin är ofta ofullständigt, urvalet av de deltagare som kan komma i fråga är alltför begränsat, och man är beroende av de offentliga arbetsförmedlingarnas kapacitet och effektivitet och av hur snabbt förfarandena på europeisk nivå fortskrider. Medlemsstaterna bör fortsätta sina insatser för att förstärka och reformera sina offentliga arbetsförmedlingar.

W.  Det är värt att framhålla den roll som ungdomssysselsättningsinitiativet kan spela, särskilt i medlemsstater som har påverkats i mycket högre grad av den ekonomiska, finansiella och sociala krisen sedan 2007. Man bör understryka att detta program behöver förstärkas, och att ytterligare kompletterande åtgärder, både på EU-nivå och på nationell nivå, behöver utvecklas, vilka ska syfta till att främja integration och sammanhållning samtidigt som de stärker en jämn könsfördelning och garanterar tillgång till utbildningsprogram som lanserats för att tillmötesgå nya arbetskraftsrelaterade tekniska utmaningar.

X.  Ungdomsgarantin, som är en investering i ungdomar, är ett exempel på en resultatdriven budget.

Y.  I kommissionens vitbok om Europas framtid konstateras att det verkligen finns en ”klyfta mellan människors förväntningar och EU:s förmåga att möta dem”(8).

Z.  EU:s socialpolitiska åtgärder som är avsedda för målgruppen bör marknadsföras och annonseras bättre för att åtgärderna ska bli synligare för EU:s befolkning.

AA.  Revisionsrättens granskning gjordes alltför tidigt eftersom den period som omfattades av undersökningen ligger för nära lanseringen av de nationella garantisystemen och undersökningen är begränsad till endast vissa medlemsstater. Av denna anledning skulle det ha varit lämpligare att göra en inledande bedömning av genomförandet innan granskningen gjordes.

Allmänna synpunkter

1.  Europaparlamentet konstaterar att under de fyra år då ungdomsgarantin har genomförts, från 2013 till 2017, har ungdomsarbetslösheten i EU minskat med mer än 7 procentenheter, från 23,8 % i april 2013 till 16,6 % i april 2017, vilket innebär att nästan 2 miljoner ungdomar har upphört att vara arbetslösa. Parlamentet noterar att sedan ungdomsgarantin infördes har mer än 14 miljoner ungdomar deltagit i någon form av program. Parlamentet beklagar att i många fall beror alltför mycket av denna minskning på att så många unga har tvingats söka anställning utanför EU, vilket är en förlust som kommer att märkas tydligt under kommande årtionden. Parlamentet beklagar också att i mitten av 2016 var 4,2 miljoner ungdomar i EU fortfarande arbetslösa (18,8 % av den berörda befolkningsgruppen). Medlemsstaterna uppmanas med eftertryck att använda tillgängligt EU-stöd för att lösa detta långvariga problem. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att genomföra strategier som uppfyller kraven och behoven på arbetsmarknaden i varje enskild medlemsstat i syfte att skapa högkvalitativa utbildningsmöjligheter och varaktig sysselsättning.

2.  Europaparlamentet betonar att ungdomsgarantin spelar en viktig roll när det gäller att stödja åtgärder som ger arbetslösa ungdomar den kompetens, de erfarenheter och den kunskap de behöver för att få långvarig anställning och för att bli egenföretagare, och att den också erbjuder ett tillfälle att ta itu med kompetensglapp.

3.  Europaparlamentet framhåller den viktiga roll som utbildning och yrkesvägledning spelar när det gäller att ge ungdomar den arbetsmoral och den kompetens som krävs på arbetsmarknaden. Parlamentet påpekar dock att utbildning inte enbart bör ge kvalifikationer och färdigheter som är relevanta för arbetsmarknadens behov, utan även måste bidra till ungas personliga utveckling för att de ska bli handlingskraftiga och ansvarstagande medborgare. Parlamentet betonar därför behovet av samhällsutbildning i hela utbildningssystemet, med både formella och icke-formella undervisningsmetoder.

4.  Europaparlamentet konstaterar att ju yngre människor är och ju mindre utbildning de har, desto högre är ungdomsarbetslösheten, och denna utveckling har förstärkts i samband med krisen, som också har drabbat ungdomar över 25 år utan kvalifikationer, som utgör en grupp som kan bli särskilt ekonomiskt sårbar om inte investeringar görs i deras utbildning.

5.  Europaparlamentet noterar att trots de framsteg som gjorts har de mest utsatta unga arbetslösa fortfarande otillräcklig tillgång till offentliga arbetsförmedlingar, och att denna grupp, tillsammans med unga nyutexaminerade, är den som är minst sannolik att registrera sig som arbetssökande.

6.  Europaparlamentet är allvarligt oroat över att den grupp som varken arbetar eller är under utbildning är bortkopplad från utbildnings- och arbetsmarknaden, i många fall utan att det är deras eget fel. Parlamentet inser att denna grupp är den som är svårast att nå genom de nuvarande operativa programmen genom vilka de ekonomiska stödåtgärderna mot ungdomsarbetslösheten ska genomföras, som alltför ofta inte erbjuder någon ordentlig och stadig lön eller goda arbetsvillkor. Under perioden 2017−2020 bör man fokusera särskilt på denna grupp så att de viktigaste målen inom ungdomsgarantin kan uppnås.

7.  Europaparlamentet påpekar att åtgärder som stöds av ungdomsgarantin också behöver ta itu med de strukturella utmaningar som ungdomar som varken arbetar eller studerar ställs inför, för att se till att de har en långsiktig effekt. Parlamentet är bekymrat över att ungdomsgarantin ännu inte har nått alla unga som lämnat skolan eller blivit arbetslösa. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra målinriktade ekonomiska åtaganden i de nationella budgetarna för att hantera dessa strukturella utmaningar. Parlamentet uppmanar de regioner som inte omfattas av EU:s medfinansiering att delta i ungdomsgarantin.

8.  Europaparlamentet understryker att integrationen av unga som varken arbetar eller studerar kräver både en förbättrad effektivitet när det gäller de resurser som finns tillgängliga och en ökning av dessa resurser, samt en mer omfattande medverkan och mobilisering från medlemsstaternas sida.

9.  Europaparlamentet efterlyser en diversifiering av finansieringskällor på lokal, regional och nationell nivå, för att bättre nå ut till alla ungdomar. Parlamentet påpekar vidare att lokala och regionala myndigheter redan är mycket aktiva och bör stödjas i sina insatser för ungdomar genom att integrera olika politiska riktlinjer.

10.  Europaparlamentet betonar att ungdomsgarantin sedan 2012 har bidragit positivt till att bekämpa ungdomsarbetslösheten, men att ungdomsarbetslöshetsnivån fortfarande är oacceptabelt hög. Parlamentet välkomnar därför den överenskommelse som uppnåtts av medlagstiftarna för förlängningen av ungdomssysselsättningsinitiativet fram till 2020. Parlamentet noterar dock att frågan om ungdomsarbetslösheten kan komma att bestå och därför bör beaktas i nästa fleråriga budgetram för att säkerställa kontinuitet och kostnadseffektivitet.

11.  Europaparlamentet betonar att ungdomssysselsättningsinitiativet inte bara syftar till att främja skapandet av arbetstillfällen för unga människor, utan också till att hjälpa medlemsstaterna att inrätta lämpliga system för att identifiera ungdomars behov och motsvarande stöd. Parlamentet betonar därför att ungdomsgarantin och ungdomssysselsättningsinitiativet i framtiden bör bedömas på grundval av resultat för att skapa eller förbättra medlemsstaternas system för att stödja unga människor.

12.  Europaparlamentet påminner om att ungdomsgarantin utnyttjar EU:s finansiella stöd genom ESF och ungdomssysselsättningsinitiativet som kompletterar medlemsstaternas bidrag. Parlamentet stöder programarbete inom ramen för unionens gemensamma strategiska ram genom peer learning, nätverksaktiviteter och tekniskt bistånd.

13.  Europaparlamentet välkomnar att ungdomssysselsättningsinitiativet tidigarelades under 2014 och 2015, och att det inledande förskottet ökades för att säkerställa en snabb mobilisering av resurser.

14.  Europaparlamentet välkomnar att ungdomssysselsättningsinitiativets åtgärder har gett stöd till mer än 1,4 miljoner ungdomar och lett till konsoliderade insatser i medlemsstaterna på över 4 miljarder EUR.

15.  Europaparlamentet påminner om att ungdomssysselsättningsinitiativets framgång är beroende av en god ekonomisk styrning i medlemsstaterna. Utan ett gynnsamt företagsklimat som uppmuntrar små och medelstora företag samt ett utbildnings- och vetenskapssystem som är anpassat till de krav som ställs i ekonomin kan inga arbetstillfällen skapas och man kan heller inte finna någon långsiktig lösning på problemet med den höga ungdomsarbetslösheten.

16.  Europaparlamentet noterar revisionsrättens särskilda rapport om effekten av ungdomsgarantin och ungdomssysselsättningsinitiativet för ungdomsarbetslösheten, och noterar att tre år efter att rådets rekommendation antogs har ungdomsgarantin ännu inte uppfyllt förväntningarna. Parlamentet noterar revisionsrättens kommentar att det är omöjligt att nå ut till alla unga som varken arbetar eller studerar genom att endast använda medel från EU:s budget. Parlamentet konstaterar att den nuvarande situationen inte återspeglar de förväntningar som skapades när ungdomsgarantin infördes, dvs. att se till att alla unga som varken arbetar eller studerar inom fyra månader ska få ett högkvalitativt erbjudande om utbildning eller sysselsättning.

17.  Europaparlamentet påminner om utmaningarna och möjligheterna för att locka unga som varken arbetar eller studerar till arbetsmarknaden. Parlamentet rekommenderar ytterligare insatser från kommissionen, medlemsstaterna och de offentliga arbetsförmedlingarna för att inkludera fler inaktiva ungdomar i ungdomsgarantisystemen och att hålla dem kvar på arbetsmarknaden efter utgången av de relevanta stödåtgärderna.

18.  Europaparlamentet konstaterar att ungdomssysselsättningsinitiativet är avsett att stödja ungdomar under 25 år som varken arbetar eller är under utbildning och som normalt inte får något anställnings- eller utbildningsstöd. Parlamentet beklagar att ungdomssysselsättningsinitiativet antagande påverkar anslagen från ESF inom andra program, och betonar att medlen från det särskilda anslaget för ungdomssysselsättningsinitiativet bör kompletteras av minst samma belopp från ESF.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de medel som finns tillgängliga för ungdomssysselsättningsinitiativet/Europeiska socialfonden inte ersätter medlemsstaternas offentliga utgifter i enlighet med artikel 95 och skäl 87 i förordningen om gemensamma bestämmelser (förordning (EU) nr 1303/2013) och i linje med additionalitetsprincipen. Parlamentet betonar att program som ungdomsgarantin inte får ersätta medlemsstaternas egna insatser för att bekämpa ungdomsarbetslösheten och för att uppnå en varaktig integration på arbetsmarknaden.

20.  Europaparlamentet betonar vikten av ett bättre samarbete mellan alla berörda aktörer, även på regional och lokal nivå, t.ex. offentliga och, i förekommande fall, privata arbetsförmedlingar och utbildningsinstitut, arbetsgivare, ungdomsorganisationer och icke-statliga organisationer som arbetar med ungdomar, i syfte att nå hela gruppen av unga som varken arbetar eller studerar. Parlamentet efterlyser ett större deltagande av intressenter genom en partnerskapsstrategi när det gäller utformningen, genomförandet och utvärderingen av ungdomsgarantin. Parlamentet efterlyser ett ökat samarbete mellan utbildningsinstitut och entreprenörer för att komma till rätta med den dåliga matchningen av kompetenser. Parlamentet upprepar tanken att partnerskapsstrategin syftar till att man bättre ska nå ut till målgrupperna och se till att erbjudandena är av hög kvalitet.

21.  Europaparlamentet påminner om att enligt Internationella arbetsorganisationen (ILO) kräver en effektiv ungdomsgaranti ett årligt anslag på ca 45 miljarder EUR för EU-28. Denna finansiering bör ses som en investering, med tanke på den avsevärda minskning som den kommer att innebära, om den är effektiv, av kostnaderna i samband med ungdomssysselsättningen.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en specificering av vilka nationella bidrag till ungdomssysselsättningsinitiativet som varje medlemsstat måste ge för att ungdomsgarantin ska kunna genomföras på ett effektivt sätt, med hänsyn till ILO:s skattningar.

23.  Europaparlamentet noterar förseningen i genomförandet av ungdomssysselsättningsinitiativet, som orsakats av den sena utnämningen av de relevanta förvaltningsmyndigheterna, och anser att detta är en brist i ungdomssysselsättningsinitiativets rättsliga grund, som har underminerat de inledande ansträngningarna för att uppnå ett snabbt genomförande genom en tidigareläggning av finansieringen.

24.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att underlätta mångfalden av och tillgången till finansiering och att fokusera på effektiva utgifter, och samtidigt ytterligare reformera politiska åtgärder och tjänster.

25.  Europaparlamentet framhåller behovet av att anpassa åtgärderna till lokala behov i syfte att öka deras genomslag, till exempel genom att i högre grad involvera lokala företrädare för arbetsgivarorganisationer, lokala utbildningsanordnare och lokala myndigheter. Parlamentet efterlyser en diversifiering av finansieringskällor som involverar lokala, regionala och nationella nivåer, för att bättre nå ut till alla unga som varken arbetar eller studerar.

26.  Europaparlamentet påminner om att inom den nuvarande fleråriga budgetramen bör YEI finansieras med nya anslag, och inte genom omfördelningar av de nuvarande budgetanslagen. Parlamentet förväntar sig ett ambitiöst politiskt åtagande för nästa fleråriga budgetram.

27.  Europaparlamentet anser att för att ungdomsgarantin ska kunna fungera ordentligt måste även de lokala offentliga arbetsförmedlingarna fungera effektivt.

28.  Europaparlamentet efterlyser eftertryckligen utveckling av särskild expertis och kapacitet inom medlemsstaternas offentliga arbetsförmedlingar för att stödja personer som inte har kunnat hitta en anställning inom fyra månader efter det att de blivit arbetslösa eller avslutat sin formella utbildning. Parlamentet uppmuntrar näringslivet och branschorganisationer att engagera sig mera i genomförandet av programmet.

29.  Europaparlamentet beklagar att majoriteten av unga som varken arbetar eller studerar i EU ännu inte har tillgång till ungdomsgarantin, bland annat eftersom de i allmänhet inte är registrerade hos de offentliga arbetsförmedlingarna. Parlamentet uppmanar rådet att överväga ett fortsatt utbyte för lärande inom det nuvarande nätverket för offentliga arbetsförmedlingar i syfte att utveckla strategier grundade på bästa praxis för att nå och stödja ungdomar som varken arbetar eller studerar.

30.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport nr 5/2017 och uppmanar med eftertryck kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut genomföra dess rekommendationer i syfte att öka ungdomsgarantisystemens omfattning och effektivitet.

31.  Europaparlamentet betonar att utvecklingen av gemensamma kontaktpunkter bör främjas för att öka de positiva effekterna av ungdomsgarantin genom att se till att alla tjänster och all rådgivning för ungdomar finns på samma ställe.

32.  Europaparlamentet konstaterar att ungdomsgarantisystemens brist på synlighet kan göra det svårt att nå ut till alla ungdomar. Parlamentet rekommenderar att möjligheten att finansiera lokala kampanjer som anordnas tillsammans med alla lokala partner, inklusive ungdomsorganisationer, ska förbättras och att utvecklingen av plattformar där ungdomar kan registrera sig för ungdomsgarantin stöds. Parlamentet förordar att den information som rör ungdomsgarantin ska vara tillgänglig och begriplig för alla.

33.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna lämnar in anbud som kan anses vara av god kvalitet. Parlamentet betonar till exempel att de förslag som lagts fram bör matcha deltagarnas profiler och efterfrågan på arbetsmarknaden, så att en hållbar och om möjligt varaktig integration på arbetsmarknaden möjliggörs.

34.  Europaparlamentet beklagar att de flesta medlemsstater inte har fastställt en definition av ”högkvalitativt erbjudande”. Europaparlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna och kommissionen att, inom ramen för Sysselsättningskommittén (EMCO), använda befintliga nätverk för att arbeta med utvecklingen av gemensamt överenskomna egenskaper hos detta begrepp, med beaktande av kvalitetskriterierna för praktikprogram, den gemensamma förklaringen av de europeiska arbetsmarknadsparterna med rubriken ”På väg mot en gemensam vision av lärlingsutbildning” och domstolens rättspraxis om otrygga anställningsförhållanden. Parlamentet uppmanar dessutom med eftertryck medlemsstaterna och kommissionen att se till att sådana egenskaper grundar sig på ett erbjudande som matchar deltagarnas kvalifikationsnivå, profil och arbetsmarknadens behov, och därmed erbjuder möjligheter till arbete som ger dem möjlighet att tjäna en anständig inkomst, att åtnjuta socialt skydd och erbjudas utsikter till utveckling, och som leder till en hållbar, väl avvägd integration på arbetsmarknaden. Parlamentet välkomnar särskilt revisionsrättens rekommendation i dess särskilda rapport nr 5/2017 att mer ansträngning måste läggas ned på att förbättra erbjudandenas kvalitet.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med sysselsättningskommittén föreslå normer för kvalitetskriterier för framtida erbjudanden inom ramen för ungdomsgarantin. Parlamentet framhåller att man måste fastställa en kvalitetsram med kvalitetsnormer för sådana erbjudanden.

36.  Europaparlamentet konstaterar att för att uppnå målet att säkra ett erbjudande om högkvalitativ och varaktig anställning för alla ungdomar på högst 24 år, krävs det betydligt mer resurser på mänsklig, teknisk och finansiell nivå. Parlamentet välkomnar att flera medlemsstater har höjt åldersgränsen till 30 år för att komma i fråga för stöd via ungdomsgarantin.

37.  Europaparlamentet anser att de ungdomar som omfattas av ungdomsgarantin ska fortsätta att bidra till och ha tillgång till de gällande sociala trygghetssystemen och arbetsrättsliga systemen i sina medlemsstater, varmed man stärker det gemensamma ansvaret hos samtliga aktörer, i synnerhet ungdomar och arbetsgivare.

38.  Europaparlamentet framhåller att sannolikheten för att åtgärder inom ungdomsgarantin ska lyckas är större om ungdomar får hjälp in på arbetsmarknaden på ett sätt som kan erbjuda dem möjligheter till långsiktig anställning och löneutveckling.

39.  Europaparlamentet betonar att ungdomar som varken arbetar eller studerar är en heterogen och diversifierad grupp, och att program som är inriktade på att hantera identifierade utmaningar är mer ändamålsenliga och kostnadseffektiva. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av att inrätta övergripande strategier med tydliga mål för varje grupp av unga som varken arbetar eller studerar. Parlamentet understryker behovet av att tillhandahålla skräddarsydda lösningar, samtidigt som man beaktar det lokala och regionala sammanhanget, till exempel genom att i högre grad involvera lokala företrädare för arbetsgivarorganisationer, lokala utbildningsorganisationer och lokala myndigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma en individuell plan för varje kandidat och samtidigt ge de nationella offentliga arbetsförmedlingarna den flexibilitet de behöver för att anpassa profileringsmodellerna.

40.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta lämpliga strategier för att nå ut till de berörda personerna och att intensifiera insatserna för att identifiera de unga som varken arbetar eller studerar, särskilt inaktiva ungdomar inom denna grupp som inte omfattas av befintliga system, i syfte att registrera dem och med bestämda intervaller (efter 6, 12 och 18 månader) kontrollera situationen för unga som lämnar ungdomsgarantin, för att främja varaktig integration på arbetsmarknaden. Parlamentet understryker behovet av skräddarsydda lösningar för en diversifierad grupp av ungdomar och av att de oregistrerade ungdomarna blir en viktig målgrupp. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att tillgängliga ESF-medel inte ersätter offentliga utgifter och konstaterar att en tillräcklig ekonomisk tillväxt är en nödvändig förutsättning för att unga som varken arbetar eller studerar ska kunna integreras effektivt på arbetsmarknaden.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att utvärdera bristerna och att göra en analys av marknaden innan de inrättar de system som fastställs i ungdomsgarantin, för att på detta sätt undvika onödiga utbildningar eller ett tillfälligt utnyttjande av systemet som inte erbjuder praktikanterna några framtida möjligheter på arbetsmarknaden.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att överväga proaktiva tillfälliga initiativ, t.ex. yrkesvägledning, karriärrådgivning och information om arbetsmarknaden samt stödtjänster i skolor och karriärvägledningstjänster vid universitet, i syfte att underlätta ungdomars övergång till arbetslivet genom att utrusta dem med färdigheter i förändrings- och karriärplanering.

43.  Europaparlamentet konstaterar att ungdomsgarantins brist på synlighet kan göra det svårt att nå ut till alla ungdomar. Parlamentet rekommenderar att åtgärder vidtas för att förbättra möjligheten att finansiera lokala kampanjer som anordnas med alla berörda lokala partner, inklusive ungdomsorganisationer, och att utvecklingen av plattformar för ungdomar där de kan registrera sig för ungdomsgarantin stöds. Parlamentet framhåller att den information som rör ungdomsgarantin ska vara tillgänglig och begriplig för alla.

44.  Europaparlamentet noterar den permanenta utmaning som gapet mellan tillgänglig kompetens och efterfrågan på arbetsmarknaden utgör. Kommissionen uppmanas att inom ramen för sysselsättningskommittén främja utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna och berörda aktörer för att ta itu med denna fråga.

45.  Europaparlamentet anser att problemen i samband med dålig matchning av kompetenser skulle kunna lösas genom bättre identifiering av enskildas kompetenser och genom att man åtgärdar bristerna i de nationella utbildningssystemen. Parlamentet betonar att ökad rörlighet bland ungdomar kan förbättra deras kompetens och tillsammans med erkännandet av kvalifikationer bidra till att åtgärda den rådande dåliga geografiska matchningen av kompetenser. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att i större utsträckning använda sig av Eures i detta avseende.

46.  Europaparlamentet understryker att kompetens inom informations- och kommunikationsteknik (IKT) kan erbjuda många möjligheter när det gäller skapandet av varaktig sysselsättning, och uppmanar därför medlemsstaterna att inkludera effektiva åtgärder för att förbättra IKT-kompetens och digital kompetens i sina genomförandeplaner för ungdomsgarantin.

47.  Europaparlamentet noterar att det krävs ett mer diversifierat och skräddarsytt angreppssätt när det gäller tillhandahållande av tjänster till olika grupper bland ungdomarna, för att undvika praxis som går ut på att plocka russinen ur kakan eller diskriminerande praxis. Man måste nå ut bättre, mer obehindrat och mer målinriktat till ungdomar som står inför flera hinder och de som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att effektivt samordna ungdomsgarantin med annan politik, såsom antidiskrimineringspolitiken, och att erbjuda flera olika insatser inom ramen för ungdomsgarantin.

48.  Europaparlamentet anser att ungdomsarbetslösheten bör betraktas som en prioritering redan från början i framtida operativa program inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna (Esif).

Genomförande och övervakning

49.  Europaparlamentet noterar att genomförandet av ungdomsgarantin övervakas genom den europeiska planeringsterminen, genom sysselsättningskommitténs översyner och en särskild ram med indikatorer som sysselsättningskommittén har tagit fram i samarbete med kommissionen. Rådet uppmanas att stödja medlemsstaterna när det gäller att förbättra rapporteringen av uppgifter.

50.  Europaparlamentet noterar att bristen på information om den potentiella kostnaden av att införa ett program i en medlemsstat kan resultera i otillräcklig finansiering för att genomföra programmet och uppnå dess mål. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa sig en bild av kostnaderna för genomförandet av ungdomsgarantin, enligt rekommendationerna i revisionsrättens särskilda rapport nr 5/2017.

51.  Europaparlamentet understryker att för att ungdomsgarantin ska kunna genomföras framgångsrikt måste nödvändiga medel anslås och den totala finansieringen utvärderas, men utvärderingen av den totala finansieringen kan hindras av svårigheten att skilja mellan de olika typer av åtgärder som riktas till ungdomar på nationell nivå.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge mer exakt information om ungdomsgarantins kostnadseffektivitet och om hur genomförandet av programmet övervakas i medlemsstaterna samt tillhandahålla heltäckande årliga rapporter om detta.

53.  Europaparlamentet betonar att det behövs effektiva mekanismer för att diskutera och lösa de problem som man möter vid genomförandet av ungdomsgarantin. Parlamentet betonar vikten av ett starkt, men samtidigt realistiskt och uppnåeligt politiskt och finansiellt engagemang från medlemsstaterna för att genomföra ungdomsgarantin fullt ut, bl.a. genom att säkerställa mekanismer för tidigt ingripande, jobberbjudandenas kvalitet, vidareutbildning och yrkesutbildning samt tydliga behörighetskriterier och partnerskapsuppbyggnad med relevanta intressenter. Parlamentet betonar att detta bör ske genom att man ser till att nå ut på ett effektivt sätt, vid behov stärker den administrativa kapaciteten med hänsyn till lokala förhållanden, främjar en förbättring av färdigheter och inrättar lämpliga strukturer för kontroll och övervakning under och efter genomförandet av dessa åtgärder.

54.  Europaparlamentet efterlyser en effektiv multilateral övervakning av efterlevnaden av rådets rekommendation om inrättande av en ungdomsgaranti inom ramen för den europeiska planeringsterminen, och vill se att man vid behov följer upp med de landspecifika rekommendationerna.

55.  Europaparlamentet upprepar sitt löfte att noggrant övervaka alla medlemsstaters åtgärder för att förverkliga ungdomsgarantin, och uppmanar ungdomsorganisationerna att hålla parlamentet underrättat om sina analyser av medlemsstaternas åtgärder. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas enträget att involvera ungdomsaktörer i utformningen av politiken. Parlamentet påminner om att ungdomsorganisationernas deltagande i kommunikationen om ungdomsgarantin och dess utvärdering och genomförande är avgörande för dess framgång.

56.  Europaparlamentet noterar att det förekommer vissa förseningar i genomförandet av ungdomssysselsättningsinitiativet i medlemsstaterna, främst av förfarandemässiga och strukturella orsaker. Parlamentet uttrycker oro över medlemsstaternas utnyttjande av den förfinansiering som tilldelats för genomförandet av sysselsättningsinitiativet för unga. Parlamentet insisterar därför på att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skyndsamt vidtar åtgärder så att tillgängliga medel för att bekämpa ungdomsarbetslösheten utnyttjas i sin helhet och i rätt tid. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra målinriktade ekonomiska åtaganden i de nationella budgetarna för att hantera dessa strukturella utmaningar.

57.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens samarbete med medlemsstaterna för att identifiera och sprida god praxis när det gäller övervakning och rapportering, baserat på medlemsstaternas befintliga system. Kommissionen påminns om att jämförelser av uppgifter är avgörande för dessa syften.

58.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att fortsätta identifiera och sprida bästa praxis för övervakning och rapportering, så att medlemsstaternas resultat kan rapporteras på ett konsekvent och tillförlitligt sätt och även utvärderas på ett harmoniserat sätt ur kvalitativ synvinkel. Parlamentet rekommenderar framför allt att man regelbundet bör tillhandahålla uppgifter av hög kvalitet som gör det möjligt för medlemsstaterna att genomföra en mer realistisk och effektiv ungdomspolitik, bl.a. genom övervakning av deltagare som lämnar ungdomsgarantin, i syfte att i största möjliga utsträckning minska antalet deltagare som hoppar av programmet och inte gynnas av det.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka det sätt på vilket medlemsstater genomför program som godkänts inom ungdomsgarantin och att införa ett transparent, övergripande övervakningssystem med öppna data som omfattar kostnadseffektivitet och strukturella reformer samt åtgärder för enskilda personer.

60.  Europaparlamentet föreslår förhandsanalyser i varje medlemsstat för att fastställa konkreta mål och tidsfrister för det förväntade resultatet av ungdomsgarantisystemen, och framhåller att dubbelfinansiering bör undvikas.

61.  Europaparlamentet uppmanar till utbyte av bästa praxis genom sysselsättningskommittén och Europeiska sysselsättningsstrategins program för ömsesidigt lärande. Parlamentet noterar i detta avseende hur viktigt det är med ömsesidigt lärande som syftar till att aktivera de mest utsatta grupperna.

62.  Europaparlamentet är oroat över att uppgifter om stödmottagare och resultat av ungdomssysselsättningsinitiativet är få och ofta motstridiga. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att vidta nödvändiga åtgärder för att inrätta mindre administrativt betungande och mer aktuella övervakningssystem för den återstående finansieringen av ungdomssysselsättningsinitiativet.

63.  Europaparlamentet efterlyser en fokusering på de resultat som uppnåtts inom ungdomssysselsättningsinitiativet, genom att man fastställer konkreta indikatorer i form av reformer som genomförts i medlemsstaterna, kunskaper och färdigheter som erhållits genom programmet, och antalet fasta anställningar som erbjudits. Parlamentet framhåller dessutom att mentorernas erfarenheter av det yrke som valts ska motsvara de färdigheter som respektive sökande behöver.

64.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att effektivisera övervaknings- och rapporteringssystemen så att ungdomsgarantins mål blir mer kvantifierbara och så att det blir lättare att ta fram mer faktabaserade aktiverande åtgärder för ungdomar samt att i synnerhet förbättra kapaciteten att följa upp deltagare som lämnar ungdomsgarantin, för att i så stor utsträckning som möjligt minska antalet okända avhopp och ha uppgifter om alla deltagares aktuella situation. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över sin vägledning för uppgiftsinsamling, och uppmanar medlemsstaterna att se över sina utgångsvärden och mål för att minimera risken för att resultat överskattas.

65.  Europaparlamentet betonar att för vissa medlemsstater har ungdomsgarantin blivit en drivkraft för politiska förändringar och bättre samordning inom sysselsättning och utbildning. Parlamentet betonar vikten av att fastställa realistiska och mätbara mål för att främja politik och ramar såsom ungdomsgarantin, att identifiera de viktigaste utmaningarna och vilka lämpliga åtgärder som bör vidtas för att komma till rätta med dem och utvärdera dessa utmaningar med vederbörlig hänsyn till förbättrad anställbarhet. Parlamentet konstaterar att i vissa fall har det varit svårt att identifiera och bedöma ungdomsgarantins bidrag hittills, och att statistik av hög kvalitet bör hjälpa medlemsstaterna att utforma mer realistiska och effektiva åtgärder för ungdomar utan att ge upphov till falska förhoppningar.

66.  Europaparlamentet uppskattar många medlemsstaters avsevärda ansträngningar för att genomföra ungdomsgarantin. De flesta reformer har dock ännu inte genomförts fullt ut, i synnerhet uppbyggnaden av partnerskap mellan arbetsmarknadens parter och ungdomar vid utformning, genomförande och utvärdering av åtgärderna inom ramen för ungdomsgarantin, och när det gäller stöd till dem som möter många hinder. Parlamentet drar slutsatsen att det krävs stora ansträngningar och ekonomiska resurser för att på lång sikt uppnå ungdomsgarantins mål.

67.  Europaparlamentet anser att ett systematiskt användande av ungdomsgarantin inte får strida mot andan i aktiveringsåtgärderna på arbetsmarknaden och målet att dessa ska övergå till fasta anställningar. Parlamentet uppmanar rådet att utnyttja översynen av den fleråriga budgetramen för att anslå lämpliga resurser till ungdomsgarantin. Medlemsstaterna uppmanas att se till att ungdomar, inklusive unga upp till 30 år, får högkvalitativa erbjudanden som är anpassade till deras profil och kompetensnivå och till efterfrågan på arbetsmarknaden, i syfte att skapa hållbar sysselsättning och förhindra ett systematiskt användande av ungdomsgarantin.

68.  Europaparlamentet anser att man för att bedöma programmens ändamålsenlighet, måste utvärdera alla aspekter, inbegripet om systemen ger valuta för pengarna. Parlamentet noterar tidigare skattningar från ILO och Eurofound och uppmanar kommissionen att bekräfta eller uppdatera dessa prognoser.

69.  Europaparlamentet begär en utvärdering i varje deltagande medlemsstat av ungdomsgarantins effektivitet, så att man undviker att ungdomar utnyttjas av vissa företag som genom falska utbildningsåtgärder drar nytta av offentligt finansierad arbetskraft. Parlamentet föreslår därför att sysselsättningssituationen för de ungdomar som har fått stöd genom programmet följs upp, och att det inrättas mekanismer som ålägger de berörda arbetsgivarna, oavsett om de kommer från den offentliga eller privata sektorn, en skyldighet att omvandla en viss minsta andel av lärlingskontrakten till arbetskontrakt, som villkor för att få fortsätta att utnyttja programmet.

70.  Europaparlamentet noterar att kommissionen ska ha gjort en utvärdering av ungdomssysselsättningsinitiativet senast i slutet av 2017, och förväntar sig ett snabbt införande av nödvändiga justeringar, så att genomförandet blir framgångsrikt. Parlamentet betonar hur viktigt det är att de berörda intressenterna, inklusive ungdomsorganisationer, fortsätter att utvärdera hur väl ungdomssysselsättningsinitiativet fungerar.

71.  Europaparlamentet betonar att man måste inrätta ett system av indikatorer och åtgärder för att bedöma och övervaka effektiviteten av både offentliga sysselsättningsprogram och ungdomsgarantin, eftersom det fortfarande finns många brister trots att det fastställdes bestämmelser om ett sådant system redan från början.

72.  Europaparlamentet begär att programdeltagarna vederbörligen informeras om de förfaranden som ska följas i händelse av missbruk av instrumentet och att åtgärder vidtas för att se till att de får det nödvändiga skyddet, som planerat.

73.  Europaparlamentet efterlyser effektiv och transparent kontroll, rapportering och övervakning av användningen av de tilldelade medlen på europeisk och nationell nivå för att förebygga missbruk och slöseri med resurser.

Möjliga förbättringar

74.  Europaparlamentet understryker att man måste garantera ett långsiktigt åtagande genom ambitiös programplanering och stabil finansiering från både EU:s budget och de nationella budgetarna för att kunna erbjuda alla unga som varken arbetar eller studerar i EU oinskränkt tillgång till programmet.

75.  Europaparlamentet påminner om vikten av samarbete mellan alla förvaltningsnivåer (EU, medlemsstaterna och lokala enheter) och av kommissionens tekniska bistånd för att ungdomsgarantin ska kunna genomföras på ett effektivt sätt.

76.  Europaparlamentet betonar att man måste skapa och utveckla högkvalitativ livslång yrkesvägledning med aktivt deltagande av familjerna, för att hjälpa ungdomar att göra bättre utbildnings- och yrkesval.

77.  Europaparlamentet noterar att kommissionen i sitt meddelande från oktober 2016 drar slutsatsen att ungdomssysselsättningsinitiativets effektivitet måste förbättras. Detta kan åstadkommas genom att garantera att ungdomar som varken arbetar eller studerar integreras på arbetsmarknaden på ett hållbart sätt och genom att sätta upp mål som återspeglar de olika sammansättningarna av denna grupp, med särskilda logiska insatser för varje delgrupp. Parlamentet konstaterar att ytterligare användning av andra ESF‑program för att åstadkomma en hållbar integration av ungdomar som varken arbetar eller studerar skulle kunna förbättra effektiviteten.

78.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att hantera förväntningarna genom att fastställa realistiska och uppnåbara mål, som gör det möjligt att utvärdera skillnaderna, analysera marknaden innan systemen genomförs, förbättra systemen för övervakning och anmälan, och förbättra uppgifternas kvalitet, så att resultaten kan mätas på ett effektivt sätt.

79.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att det finns tillräcklig finansiering för att säkerställa en framgångsrik integrering av alla ungdomar som är arbetslösa eller som inte har tillgång till en lämplig utbildning eller något lämpligt utbildningsutbud. Parlamentet betonar att i syfte att säkerställa hållbara resultat bör ungdomsgarantin bygga på konstaterade resultat och erfarenheter och få en långsiktig fortsättning. Parlamentet understryker att detta kräver en ökning av offentliga medel för aktiva arbetsmarknadsåtgärder på EU-nivå och på medlemsstatsnivå.

80.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att noggrant utvärdera kostnaderna för sina ungdomsgarantier, hantera förväntningar genom att fastställa realistiska och uppnåbara mål och delmål, få fram ytterligare resurser från sina nationella budgetar och förstärka finansieringen av sina offentliga arbetsförmedlingar så att de kan klara av ytterligare uppgifter i samband med genomförandet av ungdomssysselsättningsinitiativet.

81.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att uppföljningsdata tillhandahålls, så att man kan utvärdera huruvida resultaten är långsiktigt hållbara ur kvalitativ och kvantitativ synvinkel, och för att göra det lättare att ta fram en mer faktabaserad ungdomspolitik. Parlamentet kräver större transparens och konsekvens vid insamlingen av uppgifter, inklusive insamlingen av könsuppdelade uppgifter, i alla medlemsstater. Parlamentet noterar med oro att hittills har hållbarheten när det gäller positiva utträden i ungdomsgarantin försämrats(9).

82.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en ingående analys av effekterna av de åtgärder som genomförts i medlemsstaterna, välja ut de mest effektiva lösningarna och med utgångspunkt från dessa ge rekommendationer till medlemsstaterna om hur man ska uppnå bättre resultat med högre effektivitet.

o
o   o

83.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och revisionsrätten.

(1) EUT C 120, 26.4.2013, s. 1.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 470.
(3) EUT L 126, 21.5.2015, s. 1.
(4) Andra åtgärder omfattar initiativet ”Unga på väg”, som inleddes i september 2010, initiativet ”Bättre möjligheter för unga” som inleddes i december 2011 och ”Insatsgrupper för ungdomars sysselsättning” som inleddes i januari 2012.
(5) Från och med mars 2017: http://ec.europa.eu/eurostat/documents/2995521/8002525/3-02052017-AP-EN.pdf/94b69232-83a9-4011-8c85-1d4311215619
(6) Den sociala integrationen av ungdomar (Eurofound 2015),
(7) Unga som varken arbetar eller studerar (NEET, not in education, employment or training): Utmärkande drag, kostnader och politiska åtgärder i Europa (Eurofound 2012).
(8) Vitbok om EU:s framtid, s. 13.
(9) Punkt 164 i revisionsrättens särskilda rapport nr 5/2017.

Rättsligt meddelande