Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2016/2224(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0295/2017

Ingivna texter :

A8-0295/2017

Debatter :

PV 23/10/2017 - 19
CRE 23/10/2017 - 19

Omröstningar :

PV 24/10/2017 - 5.17
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2017)0402

Antagna texter
PDF 220kWORD 56k
Tisdagen den 24 oktober 2017 - Strasbourg Slutlig utgåva
Legitima åtgärder för att skydda visselblåsare som agerar i allmänhetens intresse
P8_TA(2017)0402A8-0295/2017

Europaparlamentets resolution av den 24 oktober 2017 om legitima åtgärder för att skydda visselblåsare som agerar i allmänhetens intresse när de lämnar ut konfidentiella uppgifter om företag och offentliga organ (2016/2224(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 2,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 11,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, särskilt artikel 10,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/30/EU av den 12 juni 2013 om säkerhet för olje- och gasverksamhet till havs och om ändring av direktiv 2004/35/EG,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2015 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2016 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt (TAXE 2)(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt: rekommendationer med avseende på de åtgärder och initiativ som ska vidtas(3),

–  med beaktande av Europarådets parlamentariska församlings resolution 1729 (2010) om skydd av visselblåsare,

–  med beaktande av Europarådets parlamentariska församlings resolution 2060 (2015) om förbättring av skyddet av visselblåsare,

–  med beaktande av sin resolution av den 16 december 2015 med rekommendationer till kommissionen om ökad transparens, samordning och samstämdhet för bolagsbeskattningen i unionen(4),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 juni 2011 om insatser mot korruption på EU:s territorium (COM(2011)0308),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 juli 2016 om ytterligare åtgärder för att öka transparensen och främja bekämpandet av skatteundandragande och skatteflykt (COM(2016)0451),

–  med beaktande av G20:s handlingsplan för korruptionsbekämpning och i synnerhet dess riktlinjer för lagstiftning till skydd för visselblåsare,

–  med beaktande av OECD:s rapport från mars 2016 Committing to effective whistle-blower protection,

–  med beaktande av Europeiska ombudsmannens beslut om att avsluta sin undersökning på eget initiativ OI/1/2014/PMC om visselblåsning,

–  med beaktande av rekommendationen från Europarådets ministerkommitté CM/Rec(2014)7 av den 30 april 2014 om skydd för visselblåsare samt den kortfattade handledningen för genomförandet av en nationell ram från januari 2015,

–  med beaktande av Europarådets parlamentariska församlings resolution 2171 (2017) av den 27 juni 2017, som uppmanar de nationella parlamenten att erkänna en rätt till rapportering,

–  med beaktande av princip nr 4 i OECD:s rekommendation för ett mer etiskt uppförande i den offentliga förvaltningen (Recommendation on Improving Ethical Conduct in the Public Service),

–  med beaktande av konventionen om bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförhållanden,

–  med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2017 om visselblåsares roll för skyddet av EU:s ekonomiska intressen(5),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, budgetkontrollutskottet, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för kultur och utbildning, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för konstitutionella frågor (A8-0295/2017), och av följande skäl:

A.  Europeiska unionens mål är respekt för demokratin och rättsstaten och garanterar i detta syfte yttrandefrihet för sina medborgare. Att kunna slå larm om missförhållanden är en grundläggande aspekt av yttrandefriheten och informationsfriheten, som båda fastställs i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, vars efterlevnad och tillämpning garanteras av EU. EU främjar skydd för arbetstagarna och en förbättring av arbetsvillkoren.

B.  Europeiska unionen bidrar till att stärka internationellt samarbete i kampen mot korruption, samtidigt som full respekt för folkrätten, de mänskliga rättigheterna och rättsstaten samt varje lands suveränitet upprätthålls.

C.  Enligt artikel 67.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) har Europeiska unionen behörighet över den gemensamma europeiska asylpolitiken.

D.  Öppenhet och medborgardeltagande tillhör de utvecklingstendenser och utmaningar som demokratierna står inför under 2000-talet.

E.  Alltsedan den ekonomiska krisen, finanskrisen och skuldkrisen inleddes har en rad åtgärder mot skatteflykt och skatteundandragande på internationell nivå antagits. Det behövs ökad transparens på området för finansiella tjänster för att motverka oegentligheter, och några medlemsstater har redan erfarenheter av centrala register för rapportering av konstaterade eller potentiella överträdelser av tillsynsregler på finansområdet. FN antog sin konvention mot korruption 2003(6). Europaparlamentet har inrättat två särskilda utskott och en undersökningskommitté till följd av de olika avslöjandena, och har i flera resolutioner efterlyst skydd för visselblåsare(7). De initiativ som man redan kommit överens om för att stärka internationellt informationsutbyte i skattefrågor har varit till hjälp, och de olika skatterelaterade läckorna har avslöjat stora mängder viktig information om oegentligheter som inte skulle ha kommit upp till ytan på annat sätt.

F.  Visselblåsare spelar en viktig roll för att avslöja olagligt eller otillbörligt handlande som skadar allmänintresset och våra samhällens funktion. För att göra detta lämnar de ut uppgifter till sin arbetsgivare, myndigheterna eller direkt till allmänheten om handlande som skadar allmänintresset.

G.  Genom att göra detta hjälper de medlemsstaterna och viktiga institutioner samt EU:s organ att förhindra och hantera bland annat alla försök till överträdelser av integritetsprincipen och allt maktmissbruk som hotar eller strider mot folkhälsan och den allmänna säkerheten, den finansiella integriteten, ekonomin, de mänskliga rättigheterna, miljön eller rättsstaten, eller som ökar arbetslösheten, begränsar eller snedvrider den rättvisa konkurrensen och rubbar medborgarnas förtroende för de demokratiska institutionerna och processerna på nationell nivå och EU-nivå.

H.  Ett allvarligt problem som EU står inför i dag är korruption, eftersom korruption kan leda till att staterna underlåter att skydda befolkningen, arbetstagarna, rättsstaten och ekonomin, liksom till en försämring av offentliga institutioner och tjänster, den ekonomiska tillväxten och konkurrenskraften på olika områden, vilket i sin tur leder till en förlorad tilltro till de offentliga och privata institutionernas och näringslivets öppenhet och demokratiska ansvarsskyldighet. Korruptionen beräknas kosta EU:s ekonomi 120 miljarder euro årligen eller 1 procent av EU:s BNP.

I.  Samtidigt som de globala ansträngningarna för att bekämpa korruption hittills främst fokuserat på oegentligheter inom den offentliga sektorn, har läckor på senare tid lyft fram den roll som spelas av finansinstitut, konsulter och andra privata företag för att underlätta korruption.

J.  Flera uppmärksammade fall av visselblåsning har visat att allmänheten och de politiska myndigheterna kan få kännedom om information av allmänt intresse, såsom olagligt eller olämpligt handlande eller andra allvarliga missförhållanden i den offentliga och den privata sektorn, tack vare visselblåsarnas insatser. En del av dessa handlingar har sedan blivit föremål för korrigerande åtgärder.

K.  Garantier för konfidentialitet bidrar till att skapa effektivare kanaler för att rapportera bedrägeri, korruption eller andra överträdelser. Mot bakgrund av att informationen är känslig kan misskötsel av konfidentialiteten leda till oönskade informationsläckor och en kränkning av unionens och medlemsstaternas allmänintresse.

L.  Införandet av offentliga register över de verkliga ägarna till trust- och förvaltningsbolag och liknande juridiska konstruktioner samt andra transparensskapande åtgärder för investeringsverktyg kan bidra till att avskräcka från sådana missförhållanden som visselblåsare brukar lyfta fram.

M.  Garantier för konfidentialitet avseende visselblåsares identitet och de uppgifter de avslöjar bidrar till att skapa effektivare kanaler för att slå larm om bedrägeri, korruption, missförhållanden, försummelser eller andra allvarliga överträdelser. Mot bakgrund av att uppgifterna är känsliga kan misskötsel av konfidentialiteten leda till oönskade informationsläckor och en kränkning av allmänhetens intresse inom unionen. Inom den offentliga sektorn kan man genom att skydda visselblåsare göra det lättare att upptäcka missbruk av offentliga medel, bedrägerier och andra former av gränsöverskridande korruption som är kopplade till nationella intressen eller EU-intressen.

N.  Det är beklagligt att de befintliga kanalerna för formella klagomål avseende multinationella företags misskötsamhet sällan leder till några konkreta påföljder på grund av missförhållanden.

O.  Visselblåsarnas insatser har visat sig vara till nytta på många områden, både i den offentliga och privata sektorn, såsom folkhälsa, beskattning, miljö, konsumentskydd, bekämpning av korruption och diskriminering samt respekt för sociala rättigheter.

P.  Sådana fall bör vara klart och tydligt definierade med utgångspunkt i vilka arbetsuppgifter det handlar om, hur allvarliga missförhållandena är och vilka risker som föreligger.

Q.  Det är väsentligt att inte överträda gränsen mellan angiveri och visselblåsning. Det handlar inte om att veta allt om alla utan om att urskilja vad som utgör underlåtenhet att skydda demokratin.

R.  I många fall utsätts visselblåsare för repressalier, hot och påtryckningar med syftet att hindra eller avskräcka dem från att slå larm eller straffa dem för att de har slagit larm. Sådana påtryckningar utövas ofta på arbetsplatsen, där visselblåsare som har avslöjat information i allmänhetens intresse inom ramen för sina anställningsförhållanden kan hamna i en svagare position gentemot sina arbetsgivare.

S.  Det har ofta framkommit farhågor om att visselblåsare som agerar i allmänhetens intresse kan drabbas av fientligheter, trakasserier, hotelser och utfrysning på sin arbetsplats, hinder för framtida sysselsättning samt förlorade försörjningsmöjligheter, och många gånger kan allvarliga hot riktas också mot deras anhöriga och kolleger. Rädsla för vedergällning kan verka avskräckande på visselblåsare och därmed äventyra allmänintresset.

T.  Skyddet av visselblåsare bör garanteras genom lag och stärkas i hela EU, i både den offentliga och den privata sektorn, under förutsättning att de handlar på rimliga grunder. Sådana skyddsmekanismer bör vara välavvägda och garantera fullständig respekt för de utpekade personernas grundläggande och lagstadgade rättigheter, och de bör gälla även för undersökande journalister, som är utsatta när känsliga uppgifter avslöjas och skyddar visselblåsarna genom att åberopa källskyddet.

U.  Skyddet av visselblåsare garanteras inte i tillräcklig utsträckning i ett antal medlemsstater, samtidigt som flera andra har infört avancerade program för att skydda dem. Ofta saknas emellertid konsekvens, varför den erbjudna skyddsnivån är otillräcklig. Den resulterande fragmenteringen av skyddet för visselblåsare i Europa skapar svårigheter för dem när de vill få kännedom om sina rättigheter och ta reda på hur man slår larm, liksom ett oklart rättsläge, särskilt i gränsöverskridande situationer.

V.  Europeiska ombudsmannen har en tydlig behörighet att undersöka klagomål från EU-medborgare om administrativa missförhållanden inom EU-institutionerna, men har i sig ingen funktion i skyddet av visselblåsare.

W.  Mycket ofta är visselblåsningen inte begränsad till rent ekonomiska och finansiella frågor. Avsaknad av tillräckligt skydd kan göra att potentiella visselblåsare avskräcks från att rapportera försummelser för att slippa riskera repressalier och/eller hämndaktioner. Enligt rapporter från OECD hade 86 procent av företagen 2015 ett system för rapportering av misstänkta fall av allvarliga tjänstefel, men över en tredjedel av dem hade inte någon skriftlig policy för att skydda visselblåsare från repressalier, eller också kände de inte till om det fanns någon sådan policy. Flera visselblåsare som har avslöjat oegentligheter, tjänstefel eller olaglig verksamhet av ekonomisk eller finansiell natur har åtalats. Personer som delar eller röjer information i allmänhetens intresse utsätts ofta, tillsammans med sina familjemedlemmar och kolleger, för repressalier, vilket ibland kan innebära slutet på deras karriär. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har en fast rättspraxis när det gäller visselblåsare, men skyddet av visselblåsare bör garanteras genom lagstiftning. Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna garanterar yttrandefrihet och rätten till god förvaltning.

X.  Skyddet av visselblåsare i EU bör inte begränsas till endast europeiska fall, utan bör även gälla i internationella fall.

Y.  Arbetsplatser måste verka för en arbetsmiljö där människor känner sig trygga att ta upp farhågor om potentiella missförhållanden, såsom fel och brister, försummelser, vanskötsel, bedrägerier och olagliga handlingar. Det är ytterst viktigt att främja en kultur som gör att människor känner att de kan ta upp frågor utan rädsla för repressalier som kan påverka deras aktuella och framtida sysselsättningssituation.

Z.  I många länder, i synnerhet inom den privata sektorn, omfattas de anställda av krav på konfidentiell behandling av vissa uppgifter, vilket kan leda till att visselblåsare kan bli föremål för disciplinära åtgärder om de rapporterar till instanser utanför sina anställningsförhållanden.

AA.  Enligt en studie av OECD hade över en tredjedel av organisationerna med en rapporteringsmekanism ingen skriftlig policy för att skydda visselblåsare från repressalier, eller också kände de inte till om det fanns någon sådan policy.

AB.  I EU-lagstiftningen föreskrivs redan vissa regler för att skydda visselblåsare från vissa former av vedergällning på olika områden, men kommissionen har ännu inte föreslagit lämpliga lagstiftningsåtgärder för ett effektivt och enhetligt skydd för visselblåsare och deras rättigheter i EU.

AC.  Alla EU-institutioner är sedan den 1 januari 2014 skyldiga att införa interna bestämmelser för skydd av visselblåsare som är tjänstemän hos EU-institutionerna, i enlighet med artiklarna 22a, 22b och 22c i tjänsteföreskrifterna.

AD.  Europaparlamentet har vid upprepade tillfällen uppmanat till övergripande åtgärder för skydd av visselblåsare i unionen.

AE.  I sina resolutioner av den 23 oktober 2013 om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt: rekommendationer med avseende på de åtgärder och initiativ som ska vidtas, av den 25 november 2015 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt, av den 16 december 2015 om ökad transparens, samordning och samstämdhet för bolagsbeskattningen i unionen samt av den 14 februari 2017 om visselblåsares roll för skyddet av EU:s ekonomiska intressen uppmanade parlamentet kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om ett verkningsfullt och heltäckande europeiskt skyddsprogram för visselblåsare som skyddar dem som rapporterar misstänkt bedrägeri eller olaglig verksamhet som påverkar allmänhetens intresse eller Europeiska unionens ekonomiska intressen.

AF.  Varje tredjelandsmedborgare som av Europeiska unionen eller en av dess medlemsstater har erkänts som visselblåsare bör omfattas av alla tillämpliga skyddsåtgärder om han eller hon, inom eller utanför ramarna för sina arbetsuppgifter, har fått kännedom och avslöjat olagliga handlingar eller spioneri som utförts av ett tredjeland eller ett nationellt eller multinationellt företag och som skadar en stat, en nation eller en medborgare i unionen och därmed förtäckt äventyrar statens sammanhållning, den nationella säkerheten eller kollektiva eller individuella friheter.

AG.  Sedan den 1 juli 2014 har nästan alla europeiska institutioner och organ införlivat åtgärder för att skydda visselblåsare i sina interna arbetsordningar, i enlighet med kraven i artiklarna 22b och 22c i tjänsteföreskrifterna.

AH.  Numera finns väletablerade principer från internationella organisationer, såsom Europarådet och OECD, liksom en fast rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

AI.  Vikten av att skydda visselblåsare har erkänts av alla större internationella instrument för korruptionsbekämpning, och normer för visselblåsning har fastställts i FN:s konvention mot korruption, Europarådets rekommendation CM/Rec(2014)7 och 2009 års OECD-rekommendation mot mutor.

AJ.  Det är mycket viktigt att det utan dröjsmål införs ett övergripande och heltäckande regelverk, som genom att fastställa rättigheter och skyldigheter effektivt skyddar visselblåsare i samtliga EU-medlemsstater och inom EU:s institutioner, myndigheter och organ.

Visselblåsarnas roll och behovet att skydda dem

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att – efter att ha genomfört en bedömning av en lämplig rättslig grund som gör det möjligt för EU att vidta ytterligare åtgärder – före utgången av detta år lägga fram ett övergripande lagstiftningsförslag om ett övergripande gemensamt regelverk som garanterar en hög skyddsnivå över hela linjen i både den offentliga och den privata sektorn samt i nationella och europeiska institutioner, däribland relevanta nationella och europeiska organ, kontor och byråer, för visselblåsare inom EU, med beaktande av de nationella förhållandena och utan att begränsa medlemsstaternas möjlighet att vidta ytterligare åtgärder. Parlamentet understryker att det i dag finns flera möjliga rättsliga grunder för unionen att agera på området. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga dessa möjligheter i syfte att föreslå en bred, sammanhållen och ändamålsenlig mekanism. Parlamentet påminner kommissionen om den doktrin om begreppet underförstådda befogenheter som domstolen utvecklat på grundval av tidigare rättspraxis och som medger tillämpning av flera rättsliga grunder.

2.  Europaparlamentet betonar att det är orimligt och oroande att medborgare och journalister blir föremål för åtal i stället för att få rättsligt skydd när de lämnar ut uppgifter i allmänhetens intresse, däribland uppgifter om misstänkt tjänstefel, missförhållanden, bedrägerier eller olaglig verksamhet, särskilt när det gäller handlingar som strider mot EU:s grundläggande principer, såsom skatteundandragande, skattebedrägeri och penningtvätt.

3.  Europaparlamentet föreslår att internationella avtal om finansiella tjänster, beskattning och konkurrens bör innehålla bestämmelser om skydd för visselblåsare.

4.  Europaparlamentet framhåller behovet av ett tydligt rättsläge när det gäller bestämmelser om skydd för visselblåsare, eftersom en fortsatt brist på tydlighet och ett uppsplittrat tillvägagångssätt avskräcker potentiella visselblåsare från att träda fram. Parlamentet påpekar därför att ett tydligt förfarande för korrekt behandling av avslöjanden och ett effektivt skydd för visselblåsare bör införas i den relevanta EU-lagstiftningen.

5.  Europaparlamentet påminner om att man i varje form av framtida regelverk bör ta hänsyn till de bestämmelser, rättigheter och skyldigheter som påverkar och reglerar sysselsättningsområdet. Parlamentet betonar även att detta bör ske i samråd med arbetsmarknadens parter och i överensstämmelse med gällande kollektivavtal.

6.  Europaparlamentet vill att denna lagstiftning ska innebära att företag som bevisligen vidtar repressalier mot visselblåsare inte får ta del av medel från EU:s fonder eller ingå avtal med den offentliga förvaltningen.

7.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att ta fram riktmärken och indikatorer för en visselblåsarpolicy i både den offentliga och den privata sektorn.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att beakta artikel 33 i FN-konventionen mot korruption, genom att betona visselblåsarnas roll för att förebygga och bekämpa korruption.

9.  Europaparlamentet beklagar att bara ett fåtal medlemsstater har infört tillräckligt långtgående system för skydd av visselblåsare. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har antagit sådana system eller principer för detta i sin nationella lagstiftning att göra det snarast möjligt.

10.  Europaparlamentet framhåller behovet av ett större fokus på affärsetik i läroplaner för studier i företagsekonomi och liknande ämnen.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att verka för en kultur där visselblåsares viktiga roll i samhället erkänns, bland annat genom medvetandehöjande kampanjer. Parlamentet uppmanar i synnerhet kommissionen att lägga fram en övergripande plan i denna fråga. Det är nödvändigt att verka för en etisk kultur i den offentliga sektorn och på arbetsplatser för att i samarbete med fackföreningar framhålla vikten av att öka de anställdas medvetenhet om befintliga regelverk för visselblåsning.

12.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att övervaka medlemsstaternas bestämmelser om visselblåsare i syfte att underlätta utbyte av bästa praxis, vilket kommer att bidra till ett effektivare skydd för visselblåsare på nationell nivå.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en övergripande plan för att avskräcka från överföring av tillgångar till tredjeländer där korrupta personer kan behålla sin anonymitet.

14.  Europaparlamentet definierar visselblåsare som varje person som i allmänhetens intresse, även ett europeiskt allmänintresse, slår larm om eller lämnar ut uppgifter om en handling som är olaglig eller otillåten, som innebär ett hot eller en skada eller som undergräver eller äventyrar allmänintresset – vanligen, men inte alltid, inom ramen för personens anställningsförhållande, vare sig det sker inom den offentliga eller privata sektorn, inom ramen för ett avtalsförhållande eller i samband med facklig verksamhet eller föreningsverksamhet. Parlamentet betonar att detta omfattar personer som inte arbetar i ett traditionellt förhållande mellan anställd och arbetsgivare – såsom konsulter, leverantörer, praktikanter, volontärer, studerande arbetstagare samt tillfälligt och tidigare anställda – som förfogar över bevis på sådana handlingar med rimliga skäl att tro att de rapporterade uppgifterna är riktiga.

15.  Europaparlamentet anser att personer som faller utanför det klassiska förhållandet mellan arbetsgivare och anställd, såsom konsulter, entreprenörer, praktikanter, volontärer, studerande, tillfälligt eller tidigare anställda samt medborgare i allmänhet även bör ges tillgång till rapporteringskanaler och lämpligt skydd när de avslöjar uppgifter om en olaglig eller otillåten handling eller en handling som skadar allmänintresset.

16.  Europaparlamentet anser att det behövs en tydlig lösning för visselblåsare som arbetar i företag som är registrerade i EU men är baserade utanför unionen.

17.  Europaparlamentet anser att en handling som skadar allmänintresset omfattar, men inte är begränsat till, korruption, brott, överträdelser av rättsliga förpliktelser, missförhållanden inom rättsväsendet, maktmissbruk, intressekonflikter, olaglig användning av offentliga medel, överskridande av befogenheter, olagliga penningflöden, hot mot miljön, folkhälsan, den allmänna säkerheten, den nationella och globala säkerheten och skyddet av den personliga integriteten och personuppgifter, skatteflykt, angrepp på konsumenträttigheter, arbetstagares rättigheter och andra sociala rättigheter samt kränkningar av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, liksom handlingar som begås för att dölja någon av dessa överträdelser.

18.  Europaparlamentet anser att allmänhetens intresse bör väga tyngre än det privata eller ekonomiska värdet av de röjda uppgifterna och att det bör vara möjligt att röja uppgifter om allvarliga hot mot allmänintresset även när uppgifterna är rättsligt skyddade. Parlamentet menar dock att särskilda förfaranden bör gälla för uppgifter som rör respekten för yrkesetiska regler och sekretessbelagda uppgifter som rör nationell säkerhet och försvar. I sådana fall bör rapporteringen ske till en behörig myndighet.

19.  Europaparlamentet understryker att ett effektivt skydd av visselblåsare alltid måste kunna garanteras, även om avslöjandet inte avser olagliga handlingar, när syftet med avslöjandet är att undvika en möjlig skada för allmänintresset.

20.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna måste följa Europarådets rekommendationer om skydd för visselblåsare.

21.  Europaparlamentet betonar att visselblåsarnas roll för att avslöja allvarliga angrepp på allmänintresset har bevisat sin betydelse vid många tillfällen under en rad år och att de bidrar till demokrati, insyn i politiken och ekonomin och offentlig information, och att de bör erkännas som nödvändiga för att förhindra otillåtna handlingar. Parlamentet understryker att visselblåsare har visat sig vara en avgörande tillgång för undersökande journalistik och för en oberoende press. Att källskyddet garanteras är grundläggande för pressfriheten. Medlemsstaterna uppmanas att säkerställa ett verkningsfullt skydd för journalisternas rätt att inte avslöja en källas identitet. Parlamentet anser att journalister också är utsatta och därför bör åtnjuta rättsligt skydd.

22.  Europaparlamentet noterar att vissa medlemsstater under de senaste åren har vidtagit åtgärder för att stärka visselblåsarnas rättigheter. Parlamentet beklagar dock djupt att visselblåsare fortsätter att riskera civil- och straffrättsliga förfaranden i flera medlemsstater, särskilt där som medlen för deras försvar, stöd och skydd är ineffektiva, otillräckliga eller helt saknas. Parlamentet påpekar att skillnaderna mellan medlemsstaterna dessutom leder till ett oklart rättsläge, forum shopping och risk för orättvis behandling.

23.  Europaparlamentet anser att bristen på lämpligt skydd för visselblåsare får negativa följder för skyddet av EU:s ekonomiska intressen.

24.  Europaparlamentet anser att heltäckande rättsliga bestämmelser om skydd för visselblåsare främjar en kultur där man vågar säga ifrån och att visselblåsning därför bör lyftas fram som ett tecken på samhällsansvar. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och EU-institutionerna att främja visselblåsarnas positiva roll och uppmärksamma de allvarliga problemen med deras ofta utsatta och försvarslösa ställning, särskilt genom informations- och skyddskampanjer samt kommunikations- och utbildningsinsatser. Parlamentet rekommenderar i synnerhet kommissionen att lägga fram en övergripande plan i denna fråga. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en webbplats där användbar information om skydd för visselblåsare bör tillhandahållas och klagomål kan lämnas in. Parlamentet betonar att denna webbplats bör vara lättillgänglig för allmänheten och garantera anonymitet för de personer som använder den.

25.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder – framför allt från politikernas, arbetsgivarnas och mediernas sida – för att förändra allmänhetens bild av visselblåsare genom att framhålla dessas positiva roll som en mekanism för tidig varning, som ett avskräckande medel för upptäckt och förebyggande av missförhållanden och korruption och som en mekanism för ansvarsutkrävande som möjliggör offentlig granskning av myndigheter och företag.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vara proaktiva i främjandet av en öppen kultur på arbetsplatsen, både inom den offentliga och den privata sektorn, som gör det möjligt för organisationer eller företag att respektera stränga etiska normer och ger anställda modet att slå larm om missförhållanden, och således gör att åtgärder kan vidtas för att förhindra eller åtgärda varje hot eller skada.

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att regelbundet utvärdera effekten för de åtgärder de vidtar, med beaktande av den allmänna opinionen avseende visselblåsare och rapporter om missförhållanden, resultaten från sektorsövergripande undersökningar av höga tjänstemän som ansvarar för att ta emot och behandla sådana rapporter samt resultaten från oberoende studier om visselblåsning på arbetsplatsen.

28.  Europaparlamentet uppmuntrar de medlemsstater som ännu inte antagit lagstiftning om visselblåsning att göra detta inom den närmaste framtiden, och uppmanar kommissionen att överväga att inrätta en plattform som gör det möjligt att utbyta bästa metoder på området, inte bara mellan medlemsstaterna utan även med tredjeländer.

29.  Europaparlamentet betonar vikten av forskning och utbyte av bästa praxis för att främja ett bättre skydd för visselblåsare på EU-nivå.

30.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Europeiska revisionsrätten och Europeiska ombudsmannens kontor att senast i slutet av 2017 offentliggöra följande: 1) Särskilda rapporter som innehåller statistik och en tydlig redogörelse av fall av missförhållanden på arbetsplatsen som identifierats inom EU:s institutioner, företag, föreningar, organisationer och andra organ som är registrerade i unionen. 2) Uppföljning av berörda institutioner när det gäller de fall som avslöjats, med utgångspunkt i kommissionens aktuella riktlinjer och bestämmelser. 3) Resultatet av varje utredning som inletts till följd av den information som lämnats av visselblåsare. 4) De åtgärder som planeras i varje enskilt fall för att skydda visselblåsarna.

Rapporteringsmekanism

31.  Europaparlamentet konstaterar att bristen på tydligt identifierade medel för skydd och säker rapportering samt en eventuellt utebliven uppföljning utgör ett hinder för visselblåsarnas verksamhet, kan avhålla dem från att slå larm om missförhållanden och leda till att vissa visselblåsare förblir tysta. Parlamentet är bekymrat över de repressalier och påtryckningar som visselblåsare utsätts för när de vänder sig till fel person eller fel enhet inom sin organisation.

32.  Europaparlamentet anser det nödvändigt att införa ett konsekvent, trovärdigt och tillförlitligt system som gör det möjligt att slå larm internt inom organisationen, till behöriga myndigheter och utanför organisationen. Parlamentet anser att ett sådant system skulle underlätta bedömningen av trovärdigheten och giltigheten när det gäller uppgifter som lämnas in inom ramen för systemet.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga ett system som gör det möjligt att slå larm inom och utanför organisationen. För att åstadkomma detta bör tydliga, rättvisa och jämlika förfaranden inrättas som garanterar fullständig respekt för både visselblåsarens och den utpekade personens grundläggande och lagstadgade rättigheter. Parlamentet anser att arbetsgivare bör uppmuntras att införa rutiner för att slå larm internt och att det inom varje organisation bör finnas en oberoende och opartisk person eller enhet som ansvarar för att samla in rapporter från visselblåsare. Parlamentet anser att arbetstagarnas företrädare bör delta i tillsättningen av denna funktion. Parlamentet understryker att den som tar emot larmet bör följa upp alla inlämnade uppgifter på lämpligt sätt och hålla visselblåsaren informerad om uppföljningen inom rimlig tid.

34.  Europaparlamentet anser att varje organisation bör införa tydliga rapporteringsvägar som gör det möjligt för visselblåsare att slå larm inom sin organisation. Parlamentet understryker att varje anställd bör informeras om det relevanta rapporteringsförfarandet, som bör garantera konfidentialitet och behandling av larmet inom rimlig tid. Parlamentet understryker att visselblåsare även fortsättningsvis måste ha möjlighet att vända sig till lämpliga offentliga myndigheter, icke-statliga organisationer eller medier, särskilt om ett gynnsamt svar från den egna organisationen uteblir, om det uppenbart skulle äventyra en effektiv rapportering att slå larm internt eller till de behöriga myndigheterna, eller om visselblåsaren är under hot eller måste lämna uppgifterna omedelbart.

35.  Europaparlamentet påminner om allmänhetens rätt att informeras om allt handlande som kan skada allmänintresset, och understryker i detta avseende att en visselblåsare alltid bör kunna offentliggöra uppgifter om en olaglig eller otillåten handling eller en handling som skadar allmänintresset.

36.  Europaparlamentet påminner om att resolutionen av den 14 februari 2017 om visselblåsares roll för skyddet av EU:s ekonomiska intressen också uppmanar EU:s institutioner att, i samarbete med alla berörda nationella myndigheter, införa och vidta alla nödvändiga åtgärder för att skydda informationskällors konfidentialitet, och efterlyser därför en kontrollerad webbplats där klagomål kan lämnas in på ett strikt konfidentiellt sätt.

37.  Europaparlamentet anser att rapportering utanför organisationen, även direkt till allmänheten, utan en föregående intern fas inte utgör skäl till ogiltigförklaring av rapporten, åtal eller att vägra någon skydd. Parlamentet anser att detta skydd bör beviljas oberoende av den valda rapporteringsvägen och på grundval av de avslöjade uppgifterna och att visselblåsaren hade rimliga skäl att tro att de var riktiga.

Skydd vid rapportering

38.  Europaparlamentet är bekymrat över de risker som visselblåsare löper på arbetsplatsen, särskilt risken för direkta eller indirekta repressalier från arbetsgivarens sida och från personer som arbetar för eller på uppdrag av denne. Sådana repressalier tar sig ofta uttryck i utfrysning, en långsammare eller stoppad karriärutveckling eller till och med uppsägning, liksom mobbning. Parlamentet betonar att repressalier bromsar visselblåsarnas insatser och anser det nödvändigt att införa skyddsåtgärder mot repressalier. Repressalier bör straffbeläggas och bli föremål för verksamma påföljder. Så snart en person har erkänts som en visselblåsare bör åtgärder vidtas för att skydda honom eller henne, i syfte att få slut på eventuella vedergällningsåtgärder mot honom eller henne samt att bevilja visselblåsaren full ersättning för den skada som lidits. Parlamentet anser att dessa bestämmelser bör ingå i kommissionens förslag till ett övergripande direktiv om visselblåsarskydd.

39.  Europaparlamentet anser att visselblåsare bör ha möjlighet att ansöka om interimistiska åtgärder för att förhindra repressalier som avskedande, till dess att det finns ett officiellt resultat av eventuella administrativa eller rättsliga förfaranden eller andra förfaranden.

40.  Europaparlamentet betonar att inget anställningsförhållande bör begränsa en persons rätt till yttrandefrihet och att ingen bör diskrimineras för att ha utövat denna rättighet.

41.  Europaparlamentet påminner om att man i varje form av framtida regelverk bör ta hänsyn till de bestämmelser, rättigheter och skyldigheter som påverkar och reglerar sysselsättningsområdet. Parlamentet betonar vidare att detta bör ske med deltagande av arbetsmarknadens parter och i överensstämmelse med gällande kollektivavtal.

42.  Europaparlamentet betonar att visselblåsare och deras familjemedlemmar samt alla som bistår dem och vars liv eller säkerhet är i fara måste ha rätt till adekvat och verkningsfullt skydd för sin fysiska, moraliska och sociala integritet och sin försörjning genom att beviljas högsta möjliga nivå av konfidentialitet.

43.  Europaparlamentet anser att dessa skyddsåtgärder ska tillämpas även när visselblåsaren rapporterar om handlingar som rör medlemsstaterna.

44.  Europaparlamentet noterar att undersökande journalister och journalister inom den oberoende pressen i många fall utövar ett yrke där de ensamma möter många påtryckningar och att de därför måste skyddas mot alla skrämselförsök.

45.  Europaparlamentet föreslår att interimistiska åtgärder i väntan på resultatet av civilrättsliga förfaranden bör finnas tillgängliga för personer som har utsatts för repressalier för att de slagit larm eller lämnat ut uppgifter i allmänhetens intresse, i synnerhet om en person förlorat sitt arbete.

46.  Europaparlamentet fördömer bruket av munkavlar, som innebär att man vidtar eller hotar att vidta rättsliga åtgärder mot en visselblåsare inte i syfte att söka rättvisa, utan i stället att driva personen till självcensur eller ekonomisk, moralisk och psykologisk utmattning. Parlamentet anser att sådant rättegångsmissbruk bör bli föremål för straffrättsliga påföljder och sanktioner.

47.  Europaparlamentet påpekar de risker för straffrättsliga och civilrättsliga förfaranden som visselblåsarna löper. Parlamentet betonar att de ofta utgör den svagare parten vid en rättegång. Vid påstådda vedergällningsåtgärder mot visselblåsaren anser parlamentet därför att det måste vara upp till arbetsgivaren att bevisa att åtgärderna saknar koppling till visselblåsarens verksamhet. Parlamentet anser att skyddet för visselblåsare bör beviljas på grundval av de röjda uppgifterna och inte visselblåsarens avsikter. Parlamentet betonar dock att visselblåsaren måste ha trott att de uppgifter som lämnades var riktiga. Konfidentialitet bör garanteras under hela förfarandet och visselblåsarens identitet får inte avslöjas utan dennes samtycke. Parlamentet understryker att utlämnande av visselblåsarnas identitet utan deras samtycke bör bli föremål för straffrättsliga påföljder och sanktioner.

48.  Europaparlamentet anser att visselblåsare inte bör bli föremål för straffrättsliga eller civilrättsliga åtgärder eller administrativa eller disciplinära påföljder för att de har slagit larm.

49.   Europaparlamentet anser att en möjlighet för visselblåsare att slå larm anonymt kan uppmuntra dem att lämna ut uppgifter som de annars inte skulle ha delat. Parlamentet betonar i detta sammanhang att tydliga regler bör införas för möjligheter till anonym rapportering till det nationella eller europeiska oberoende organet med ansvar för att samla in rapporter, kontrollera deras trovärdighet, följa upp reaktionerna och ge vägledning till visselblåsare, även i den digitala miljön, med angivande av de exakta fall där det är möjligt att rapportera anonymt. Visselblåsarens identitet och alla uppgifter som gör att hans eller hennes identitet kan röjas får inte avslöjas utan visselblåsarens samtycke. Parlamentet anser att allt åsidosättande av anonymiteten bör bli föremål för påföljder.

50.  Europaparlamentet betonar att ingen bör förlora sitt skydd bara för att man har gjort en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna eller för att det upplevda hotet mot allmänintresset inte blev verklighet, under förutsättning att personen i fråga vid tidpunkten för rapporteringen hade rimliga skäl att tro på uppgifternas riktighet. I händelse av falska anklagelser bör de ansvariga ställas till svars och inte åtnjuta det skydd som erbjuds visselblåsare. Parlamentet betonar att alla personer som lider skada, vare sig direkt eller indirekt, av inlämnande eller röjande av oriktiga eller vilseledande uppgifter bör få rätt att söka effektiva rättsmedel mot illasinnad eller ogrundad rapportering.

51.  Europaparlamentet påminner om vikten av att ta fram instrument för att förbjuda varje form av repressalier, oavsett om det rör sig om passivt avskedande eller passiva åtgärder. Parlamentet uppmanar kraftfullt medlemsstaterna att avstå från att betrakta visselblåsares agerande som brottsligt när dessa röjer uppgifter om olagliga eller otillåtna handlingar eller handlingar som skadar eller äventyrar allmänintresset.

52.  Europaparlamentet påminner om att den gällande EU-lagstiftningen under alla omständigheter måste tillämpas korrekt av såväl EU:s institutioner som medlemsstaterna, och att den bör tolkas på ett sätt som ger visselblåsare som agerar i allmänhetens intresse bästa möjliga skydd. Parlamentet betonar att visselblåsarskydd redan har erkänts som en viktig mekanism för att säkerställa en ändamålsenlig tillämpning av EU-lagstiftningen. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att avkriminalisera visselblåsares förehavanden när dessa avslöjar uppgifter i allmänhetens intresse.

Stöd för visselblåsare

53.  Europaparlamentet betonar den roll som myndigheter, fackföreningar och organisationer i det civila samhället spelar för att stödja och hjälpa visselblåsare i deras förehavanden inom sin organisation.

54.  Europaparlamentet betonar att visselblåsare och de personer som hjälper dem utöver de arbetslivsrelaterade riskerna utsätts för personliga, psykologiska, sociala och ekonomiska risker. Vid behov bör psykologiskt stöd tillhandahållas, specialiserad rättshjälp beviljas visselblåsare som begär detta och saknar tillräckliga medel samt socialt och ekonomiskt stöd erbjudas visselblåsare som uttrycker ett motiverat behov, som en skyddsåtgärd om civilrättsliga eller straffrättsliga förfaranden inleds mot en visselblåsare, i enlighet med nationell lagstiftning och praxis. Parlamentet tillägger att ersättning bör erbjudas, oavsett vilken typ av skada som visselblåsaren lidit till följd av sin verksamhet.

55.  Europaparlamentet konstaterar i detta avseende att Europeiska ombudsmannen har meddelat parlamentet sin beredskap att undersöka möjligheten att inrätta ett sådant organ i inom ombudsmannakontoret, och uppmanar kraftfullt kommissionen att undersöka möjligheten att anförtro ombudsmannen, som redan har behörighet att utreda klagomål om missförhållanden inom EU:s institutioner, dessa uppgifter.

56.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att i samarbete med alla relevanta myndigheter införa och vidta alla nödvändiga åtgärder för att skydda informationskällors konfidentialitet i syfte att förhindra varje slag av diskriminering och hot, att skapa transparenta kanaler för uppgiftslämnande, att inrätta oberoende nationella och europeiska myndigheter till skydd för visselblåsare samt överväga möjligheten att förse dessa myndigheter med särskilda medel för att stödja visselblåsare. Parlamentet vill också att en centraliserad europeisk myndighet inrättas för ett effektivt skydd för visselblåsare och de personer som hjälper dem, baserat på den redan befintliga modellen med systemet med myndigheter som ansvara för uppgiftsskydd.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla verktyg inriktade på att ge skydd mot omotiverade åtal, ekonomiska sanktioner och diskriminering, så att åtgärderna blir verkningsfulla.

58.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta oberoende organ med tillräckliga budgetresurser, passande kompetens och lämpliga specialister, med ansvar för att samla in rapporter, kontrollera deras trovärdighet, följa upp reaktionerna och ge vägledning till visselblåsare, särskilt i avsaknad av en positiv reaktion från deras organisation, samt visa dem var lämplig ekonomisk hjälp finns att få, särskilt i gränsöverskridande situationer eller i fall som direkt involverar medlemsstater eller EU-institutionerna. Parlamentet föreslår att organet offentliggör en årsrapport om mottagna larm och hur de har behandlats, samtidigt som kravet på sekretess rörande eventuellt pågående utredningar respekteras.

59.  Europaparlamentet betonar att kostnadsfri tillgång till information och konfidentiella råd bör övervägas för personer som överväger att lämna ut uppgifter i allmänhetens intresse eller avslöja olagliga eller otillåtna handlingar som skadar eller äventyrar allmänintresset. Parlamentet anser att strukturer som kan tillhandahålla sådan information och sådan rådgivning bör identifieras och att allmänheten bör ges möjlighet att kontakta dem.

60.  Europaparlamentet insisterar på att det, utöver alla de skyddsåtgärder som visselblåsare kan beviljas, även är nödvändigt att garantera dessa visselblåsare att de tas emot, får ett boende och skyddas i en medlemsstat som inte har en utlämningskonvention med det land som har gjort sig skyldigt till handlingarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att, i fråga om utlämningskonventioner med Europeiska unionen och ett tredjeland som gjort sig skyldigt till olagliga handlingar, genom tillämpning av artikel 67.2 i EUF-fördraget om den europeiska asylpolitiken agera inom ramen för sina befogenheter och vidta alla nödvändiga säkerhetsåtgärder för särskilt utsatta visselblåsare som riskerar allvarliga repressalier i de länder där de har avslöjat olagliga handlingar eller bedrägerier.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå inrättandet av ett liknande organ på EU-nivå med tillräckliga budgetresurser, adekvat kompetens och lämpliga specialister, med ansvar för att samordna medlemsstaternas insatser, särskilt i gränsöverskridande situationer. Parlamentet anser att detta europeiska organ även bör kunna samla in rapporter, kontrollera deras trovärdighet, utfärda bindande rekommendationer och vägleda visselblåsare om reaktionen från medlemsstaten eller nationella organ uppenbarligen inte är tillfredsställande. Parlamentet föreslår att organet offentliggör en årsrapport om mottagna larm och hur de har behandlats, samtidigt som kravet på sekretess rörande eventuellt pågående utredningar respekteras. Parlamentet anser att Europeiska ombudsmannens mandat skulle kunna utökas för att fylla denna funktion.

62.  Så snart ett larm erkänts som allvarligt bör det utredas på vederbörligt sätt och följas av lämpliga åtgärder. Europaparlamentet understryker att visselblåsaren bör ges möjlighet att under utredningen klargöra sitt klagomål och lämna kompletterande uppgifter eller bevis.

63.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att ta fram uppgifter om och riktmärken och indikatorer för en visselblåsarpolicy i både den offentliga och den privata sektorn.

64.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att agera med anledning av ombudsmannens rapport av den 24 juli 2014 om undersökningen på eget initiativ, i enlighet med artikel 22c i de nya tjänsteföreskrifterna, där samtliga EU-organ rekommenderas att anta etiska varningsmekanismer och en rättslig ram som direkt bygger på de interna bestämmelserna för ombudsmannens kontor. Parlamentet upprepar sin egen beslutsamhet att göra detta.

65.  Europaparlamentet anser att visselblåsare även bör ha rätt att granska och kommentera resultaten av en utredning som bygger på det som de har avslöjat.

66.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och andra EU-organ att föregå med exempel och utan dröjsmål tillämpa de riktlinjer som utarbetats av Europeiska ombudsmannen. Parlamentet uppmanar kommissionen att, både för egen räkning och för andra EU-organ, fullständigt genomföra sina egna riktlinjer för skydd av visselblåsare i enlighet med kommissionens tjänsteföreskrifter 2012. Parlamentet uppmanar kommissionen att på ett effektivt sätt samarbeta och samordna ansträngningarna med andra institutioner, inbegripet Europeiska åklagarmyndigheten, för att skydda visselblåsare.

67.  Europaparlamentet påpekar behovet av ett bättre system för rapportering om företags oegentligheter, som kompletterar och strävar efter att förbättra effektiviteten i de nuvarande nationella kontaktpunkterna för OECD:s riktlinjer för multinationella företag.

68.  Europaparlamentet betonar att de frågor som visselblåsare tar upp bör utredas oberoende och inom kortast möjliga tid, vilket även skyddar rättigheterna för de personer som kan vara inblandade i ett avslöjande. Parlamentet understryker att både visselblåsaren och alla andra personer som påverkas av ett avslöjande bör få inkomma med ytterligare argument och bevis under hela utredningen, och att de bör hållas informerade om hanteringen av avslöjandet.

69.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen till slut har infört en kanal där visselblåsare kan slå larm om eller avslöja information om konkurrens- och kartellöverenskommelser, men insisterar på behovet att förenkla förfarandena och på att det inte bör finnas ett alltför stort antal kanaler.

o
o   o

70.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0408.
(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0310.
(3) EUT C 208, 10.6.2016, s. 89.
(4) Antagna texter, P8_TA(2015)0457.
(5) Antagna texter, P8_TA(2017)0022.
(6) https://www.unodc.org/documents/treaties/UNCAC/Publications/Convention/08-50027_F.pdf
(7) Se till exempel parlamentets resolution av den 6 juli 2016 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt och parlamentets resolution av den 16 december 2015 med rekommendationer till kommissionen om ökad transparens, samordning och samstämdhet för bolagsbeskattningen i unionen.

Rättsligt meddelande