Index 
Antagna texter
Onsdagen den 5 juli 2017 - StrasbourgSlutlig utgåva
Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: ett europeiskt betalningsföreläggande
 Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande
 Tillgång till konfidentiell information (tolkning av artiklarna 5.5 och 210a i arbetsordningen)
 Avtalet om ändring av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet, antaget i Kigali ***
 Konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar angående minskning av försurning, övergödning och marknära ozon ***
 Ingående av avtalet om politisk dialog och samarbete mellan EU och Kuba (godkännande) ***
 Ingående av avtalet om politisk dialog och samarbete mellan EU och Kuba (resolution)
 Samförståndsavtal mellan Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa och Eurojust *
 Bekämpning via straffrätten av bedrägerier som riktar sig mot unionens finansiella intressen ***II
 Unionsrättslig ram för tullrättsliga överträdelser och sanktioner ***I
 Ökning av hiv-, tuberkulos- och hepatit C-epidemier i Europa
 Budgeten för 2018 – mandat för trepartsmötet
 En EU-strategi för internationella kulturella förbindelser
 Rekommendation till rådet om FN:s generalförsamlings 72:a session
 Bygga upp en ambitiös industristrategi för EU som en strategisk prioritering för tillväxt, sysselsättning och innovation i Europa

Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: ett europeiskt betalningsföreläggande
PDF 238kWORD 43k
Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 19 juni 2017 om ersättning av bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande (C(2017)03984 – 2017/2747(DEA))
P8_TA(2017)0291B8-0437/2017

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning C(2017)03984),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 19 juni 2017, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 22 juni 2017 från utskottet för rättsliga frågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande(1), i dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2421(2), särskilt artiklarna 30 och 31.5,

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för rättsliga frågor,

–  med beaktande av artikel 105.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av att ingen invändning har gjorts inom den tidsfrist som anges i artikel 105.6 tredje och fjärde strecksatserna i arbetsordningen, som löpte ut den 4 juli 2017, och av följande skäl:

A.  Bilagorna till förordning (EG) nr 1896/2006 innehåller de formulär som ska användas för att underlätta tillämpningen av förordningen.

B.  Förordning (EG) nr 1896/2006 har ändrats genom förordning (EU) 2015/2421, som kommer att tillämpas från och med den 14 juli 2017. De ändringar som gjorts av förfarandet för det europeiska betalningsföreläggandet bör återspeglas i bilaga I till förordning (EG) nr 1896/2006.

C.  Det är nödvändigt att ersätta bilaga I till förordning (EG) nr 1896/2006, och den nya bilaga I bör träda i kraft samtidigt som förordning (EU) 2015/2421.

D.  Ändringarna av förordning (EG) nr 1896/2006 kommer att börja tillämpas den 14 juli 2017, och den delegerade förordningen bör därför träda i kraft den 14 juli 2017.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 399, 30.12.2006, s. 1.
(2) EUT L 341, 24.12.2015, s. 1.


Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande
PDF 240kWORD 43k
Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 19 juni 2017 om ersättande av bilagorna I, II, III och IV till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande (C(2017)03982 – 2017/2748(DEA))
P8_TA(2017)0292B8-0438/2017

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning C(2017)03982,

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 19 juni 2017, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 22 juni 2017 från utskottet för rättsliga frågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande(1) i dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2421(2), särskilt artiklarna 26 och 27.5,

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för rättsliga frågor,

–  med beaktande av artikel 105.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av att ingen invändning har gjorts inom den tidsfrist som anges i artikel 105.6 tredje och fjärde strecksatserna i arbetsordningen, som löpte ut den 4 juli 2017, och av följande skäl:

A.  Bilagorna till förordning (EG) nr 861/2007 innehåller de formulär som ska användas för att underlätta tillämpningen av förordningen.

B.  Förordning (EG) nr 861/2007 har ändrats genom förordning (EU) 2015/2421, som kommer att tillämpas från och med den 14 juli 2017. De ändringar som gjorts i det europeiska småmålsförfarandet bör återspeglas i de ovannämnda formulären i bilagorna.

C.  Det är nödvändigt att ersätta bilagorna I–IV till förordning (EG) nr 861/2007, och de nya bilagorna I–IV bör träda i kraft samtidigt som förordning (EU) 2015/2421.

D.  Ändringarna av förordning (EG) nr 861/2007 kommer att börja tillämpas den 14 juli 2017, och den delegerade förordningen bör därför träda i kraft den 14 juli 2017.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 199, 31.7.2007, s. 1.
(2) EUT L 341, 24.12.2015, s. 1.


Tillgång till konfidentiell information (tolkning av artiklarna 5.5 och 210a i arbetsordningen)
PDF 148kWORD 42k
Europaparlamentets beslut av den 5 juli 2017 om tillgång till konfidentiell information (tolkning av artiklarna 5.5 och 210a i arbetsordningen) (2017/2095(REG))
P8_TA(2017)0293

Europaparlamentet,

–  med beaktande av skrivelsen av den 23 juni 2017 från ordföranden för utskottet för konstitutionella frågor,

–  med beaktande av artikel 226 i arbetsordningen,

1.  Europaparlamentet beslutar att bifoga följande tolkning av artikel 5.5 i arbetsordningen:""Tillgång till konfidentiell information omfattas av de regler som fastställts i interinstitutionella överenskommelser som parlamentet ingått beträffande hantering av konfidentiella uppgifter1a och de interna regler för genomförandet av dessa som parlamentets behöriga organ har antagit1b.____________________1a Interinstitutionellt avtal av den 20 november 2002 mellan Europaparlamentet och rådet om Europaparlamentets tillgång till känslig information i rådet om säkerhets- och försvarspolitiken (EUT C 298, 30.11.2002, s. 1).Ramavtal av den 20 oktober 2010 om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen (EUT L 304, 20.11.2010, s. 47).Interinstitutionellt avtal av den 12 mars 2014 mellan Europaparlamentet och rådet om överförande till och hantering inom Europaparlamentet av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som innehas av rådet vilka rör andra frågor än de som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (EUT C 95, 1.4.2014, s. 1).1b Europaparlamentets beslut av den 23 oktober 2002 om genomförandet av det interinstitutionella avtalet om Europaparlamentets tillgång till känslig information från rådet på säkerhets- och försvarspolitikens område (EUT C 298, 30.11.2002, s. 4).Beslut av Europaparlamentets presidium av den 15 april 2013 om bestämmelserna för Europaparlamentets hantering av sekretessbelagd information (EUT C 96, 1.4.2014, s. 1)."

2.  Europaparlamentet beslutar att bifoga följande tolkning av artikel 210a i arbetsordningen:" "Denna artikel ska tillämpas i den mån den tillämpliga rättsliga ramen för hantering av konfidentiell information föreskriver en möjlighet till konsultation av konfidentiella uppgifter vid ett sammanträde inom stängda dörrar utanför de säkra utrymmena.""

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.


Avtalet om ändring av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet, antaget i Kigali ***
PDF 236kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juli 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av Kigaliändringen av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet (07725/2017 – C8-0157/2017 – 2017/0016(NLE))
P8_TA(2017)0294A8-0237/2017

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (07725/2017),

–  med beaktande av Kigaliändringen till Montrealprotokollet, antaget vid det 28:e mötet med parterna i Montrealprotokollet, som hölls i Kigali, Rwanda, i oktober 2016,

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 192.1 och artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0157/2017),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0237/2017).

1.  Europaparlamentet godkänner att ändringen ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna.


Konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar angående minskning av försurning, övergödning och marknära ozon ***
PDF 237kWORD 42k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juli 2017 om utkastet till rådets beslut om godtagande på Europeiska unionens vägnar av en ändring av 1999 års protokoll till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar angående minskning av försurning, övergödning och marknära ozon (07524/2017 – C8-0143/2017 – 2013/0448(NLE))
P8_TA(2017)0295A8-0241/2017

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (07524/2017),

–  med beaktande av ändringen av texten och bilagorna II till IX i 1999 års protokoll angående minskning av försurning, övergödning och marknära ozon samt tillägget av de nya bilagorna X och XI (07524/2017),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 192.1 samt artikel 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0143/2017),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen.

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0241/2017),

1.  Europaparlamentet godkänner godtagandet av en ändring av protokollet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna.


Ingående av avtalet om politisk dialog och samarbete mellan EU och Kuba (godkännande) ***
PDF 238kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juli 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående på unionens vägnar av avtalet om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan (12502/2016 – C8-0517/2016 – 2016/0298(NLE))
P8_TA(2017)0296A8-0232/2017

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (12502/2016),

–  med beaktande av utkastet till avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan (12504/2016),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 207 och 209 samt artikel 218.6 andra stycket led a och 218.8 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0517/2016),

–  med beaktande av sin resolution som inte avser lagstiftning av den 5 juli 2017(1) om utkastet till rådets beslut,

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor samt yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för internationell handel (A8-0232/2017).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Kuba.

(1) Antagna texter, P8_TA(2017)0297.


Ingående av avtalet om politisk dialog och samarbete mellan EU och Kuba (resolution)
PDF 286kWORD 54k
Europaparlamentets förslag till resolution som inte avser lagstiftning av den 5 juli 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av avtalet om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan (12502/2016 – C8-0517/2016 – 2016/0298(NLE)2017/2036(INI))
P8_TA(2017)0297A8-0233/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av etableringen av diplomatiska förbindelser mellan EU och Kuba 1988,

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (12502/2016),

–  med beaktande av utkastet till avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan (12504/2016),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 207 och 209 samt artikel 218.6 andra stycket led a och 218.8 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8‑0517/2016),

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt avdelning V om unionens yttre åtgärder,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt femte delen, avdelningarna I–III samt V,

–  med beaktande av den gemensamma ståndpunkten 96/697/CFSP av den 2 december 1996 om Kuba utfärdad av rådet på grundval av artikel J 2 i fördraget om Europeiska unionen(1),

–  med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2016/2233 av den 6 december 2016 om upphävande av gemensam ståndpunkt 96/697/Gusp om Kuba(2),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 17 oktober 2016 om den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 september 2009 Europeiska unionen och Latinamerika: Globala aktörer i partnerskap (COM(2009)0495),

–  med beaktande av förklaringarna från de toppmöten för stats- och regeringschefer från Latinamerika och Västindien, och Europeiska unionen som hittills har ägt rum, och särskilt förklaringen från det andra toppmötet mellan EU och Gemenskapen för Latinamerikas och Västindiens stater (Celac), som ägde rum i Bryssel den 10−11 juni 2015 på temat ”Att utforma vår gemensamma framtid: att arbeta tillsammans för blomstrande, sammanhållna och hållbara samhällen för våra medborgare”, där följande politiska förklaring antogs: ”Ett partnerskap för nästa generation”.

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 19 november 2012 om den gemensamma strategin för EU och Västindien,

–  med beaktande av den särskilda representanten för mänskliga rättigheters närvaro vid det gemensamma sammanträdet i Europaparlamentets utskott för utrikesfrågor och underutskott för mänskliga rättigheter den 12 oktober 2016 för att redogöra för resultaten av människorättsdialogen mellan Kuba och EU,

–  med beaktande av rapporter från kubanska civilsamhällesorganisationer,

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 5 juli 2017(3) om utkastet till rådets beslut,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Kuba, särskilt de av den 17 november 2004 om Kuba(4), av den 2 februari 2006 om EU:s ståndpunkt gentemot Kubas regering(5), av den 21 juni 2007 om Kuba(6) och av den 11 mars 2010 om situationen för politiska fångar och samvetsfångar i Kuba(7),

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och övriga internationella konventioner om och instrument för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av artikel 99.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för internationell handel (A8-0233/2017), och av följande skäl:

A.  Europa och Kuba förenas av djupgående historiska, ekonomiska och kulturella band.

B.  Förbindelserna mellan EU och länderna i Latinamerika och Västindien är varierade och omfattande.

C.  EU upprätthåller förbindelser med Gemenskapen för Latinamerikas och Västindiens stater (Celac). Celac välkomnar möjligheten att utöka förbindelserna mellan EU och Kuba.

D.  Kuba var tidigare det enda land i Latinamerika och Västindien med vilket EU inte hade ingått någon sorts avtal. Tjugo av EU:s medlemsstater har ingått olika typer av bilaterala avtal och upprätthåller goda förbindelser med ön.

E.  Den gemensamma ståndpunkten 96/697/Gusp upphävdes genom rådets beslut (Gusp) 2016/2233 av den 6 december 2016.

F.  2008 fick dialogen på hög nivå mellan EU och Kuba en ny start och det bilaterala utvecklingssamarbetet återupptogs. Rådet inledde 2010 överläggningar om framtiden för förbindelserna mellan EU och Kuba och antog i februari 2014 förhandlingsdirektiv, varefter de officiella förhandlingarna om ett avtal om politisk dialog och samarbete (nedan kallat avtalet) inleddes i april 2014 och avslutades den 11 mars 2016.

G.  Avtalet fastställer allmänna principer och mål för förbindelserna mellan EU och Kuba, inbegripet tre huvudkapitel om politisk dialog, samarbete och sektorspolitisk dialog samt handel och handelssamarbete.

H.  Mänskliga rättigheter ingår i både kapitlet om politisk dialog och kapitlet om samarbete. Genom avtalet bekräftar båda parterna sin respekt för de allmänna mänskliga rättigheter som fastställs i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och andra relevanta internationella människorättsinstrument. Genom avtalet bekräftar båda parterna dessutom sitt åtagande att stärka FN:s roll och sin uppslutning bakom alla de principer och syften som ingår i FN-stadgan. Enligt artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen ska unionens yttre åtgärder utgå från följande principer: demokrati, rättsstaten, universalitet och odelbarhet för de mänskliga rättigheterna – inklusive de medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna – och de grundläggande friheterna, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i FN-stadgan och i folkrätten. Därför bör respekt för de mänskliga rättigheterna och upprätthållande av demokratin och rättsstaten vara ett centralt mål för avtalet.

I.  Avtalet innehåller en så kallad människorättsklausul, som är en bärande standardbeståndsdel i EU:s internationella överenskommelser som gör att avtalet kan hävas om bestämmelserna om mänskliga rättigheter inte följs.

J.  Båda parter har kommit överens om breda former och områden för samarbete i samarbetskapitlet, bl.a. i fråga om mänskliga rättigheter, styrning, rättsliga frågor och civilsamhället.

K.  Kuba är berett att acceptera att samarbeta med EU inom ramen för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR). Huvudsyftena för EIDMR är stödja, utveckla och befästa demokratin i tredjeländer, och att öka respekten för och iakttagandet av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Genom avtalet erkänner båda parter att demokrati ska bygga på folkets fritt uttryckta vilja att själv fastställa sina politiska, ekonomiska, sociala och kulturella system och på dess fulla deltagande i alla delar av samhällslivet.

L.  Människorättsdialogen mellan EU och Kuba, ledd av EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, inrättades 2015. Situationen för de mänskliga rättigheterna ger alltjämt anledning till oro.

M.  Vid det andra mötet inom ramen för människorättsdialogen som hölls i Kuba i juni 2016 med deltagande av fackministerier och organisationer diskuterades bl.a. föreningsfrihet och människorättsfrågor i en multilateral kontext, såsom dödsstraffet. Det tredje mötet i människorättsdialogen ägde rum i Bryssel den 22 maj 2017.

N.  Parlamentet har vid tre separata tillfällen tilldelat Sacharovpriset för tankefrihet till kubanska aktivister – Oswaldo Payá år 2002, Kvinnor i vitt år 2005 och Guillermo Fariñas år 2010.

O.  EU har blivit den största utländska investeraren i Kuba och landets främsta export- och allmänna handelspartner. Den övergripande handeln och EU:s export till Kuba har fördubblats mellan 2009 och 2015.

P.  Avtalet innehåller ett kapitel om principerna för den internationella handeln, där sådana frågor som tullsamarbete, förenklade och diversifierade handelsprocedurer, standarder och tekniska regler, hållbar handel och främjande av ett stabilt, transparent och icke‑diskriminerande näringsliv och investeringssystem behandlas. Kuba skulle kunna modernisera sin ekonomi genom handelsliberalisering, ekonomiska och finansiella investeringar, teknisk innovation och övergripande marknadsfriheter.

Q.  Riktlinjerna för den ekonomiska och sociala politiken för Kuba, som antogs efter ett förfarande med offentlig debatt 2011, innehåller ett förslag om reform, uppdatering och modernisering.

R.  2016 inleddes två nya offentliga debatter i Kuba, dels ”Åskådliggörande av den ekonomiska och sociala modellen”, dels ”Nationell plan för ekonomisk och social utveckling fram till 2030: Nationens vision, huvudtankar och strategiska sektorer”.

S.  EU och Kuba har kommit överens om att införliva jämställdhetsperspektivet i alla delar av sitt samarbete och att lägga särskild vikt vid att förebygga och motverka alla former av våld mot kvinnor.

T.  Kuba har undertecknat elva av FN:s arton konventioner om mänskliga rättigheter, och har ratificerat åtta av dessa. Kuba har inte ratificerat den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

U.  Kuba har ratificerat Internationella arbetsorganisationens (ILO) åtta grundläggande konventioner.

V.  Kubas nationalförsamling ingår i den globala Interparlamentariska unionen sedan 1977.

W.  FN:s nationalförsamling har antagit 26 resolutioner i följd med en uppmaning till Förenta staterna att häva embargot mot Kuba. För första gången någonsin antogs resolutionen enhälligt i oktober 2016.

X.  Parlamentet har länge vänt sig emot de extraterritoriella lagarna eftersom de är direkt skadliga för det kubanska folket och påverkar de europeiska företagens verksamhet. Denna ståndpunkt har parlamentet framfört vid ett flertal tillfällen och den delas även av de övriga EU-institutionerna.

1.  Europaparlamentet välkomnar undertecknandet, den 12 december 2016 i Bryssel, av avtalet mellan EU och Kuba, och tillkännager att avtalet utgör ett instrument som möjliggör en ny ram för förbindelserna och mellan EU och Kuba och som samtidigt upprätthåller EU:s intressen och ersätter den gemensamma ståndpunkten från 1996. Parlamentet betonar att en förutsättning för att detta avtal ska bli en framgång är att det genomförs och efterlevs.

2.  Europaparlamentet konstaterar att förbindelsen mellan EU och Kuba har ett stort strategiskt värde.

3.  Europaparlamentet anser att avtalets struktur, innehåll och dynamik stämmer överens med de principer och värderingar som fastställts av EU:s institutioner för unionens yttre förbindelser.

4.  Europaparlamentet understryker att rådet kom överens om att införa en ny ram för förbindelserna med Kuba och fattade beslutet att inleda förhandlingar och slutföra dem på anmärkningsvärt kort tid.

5.  Europaparlamentet lyfter fram Kubas åtagande gentemot EU och båda parternas ansvar för att leva upp till bestämmelserna i avtalet, även genom politisk dialog.

6.  Europaparlamentet påminner om att avtalet, som är den första överenskommelsen mellan EU och Kuba, kommer att innebära en vändpunkt för de bilaterala förbindelserna mellan de båda parterna. Parlamentet välkomnar att båda parter har kommit överens om att utveckla denna förbindelse på ett strukturerat sätt och att följa en dagordning och fastställda skyldigheter som är bindande för båda parter.

7.  Europaparlamentet understryker vikten av att avtalet innehåller ett kapitel om politisk dialog och av att det har upprättats en institutionaliserad människorättsdialog mellan EU och Kuba. EU uppmanas att stödja parlamentets åsikter om demokrati, allmänna mänskliga rättigheter och grundläggande friheter – såsom yttrandefrihet, mötesfrihet och politisk föreningsfrihet, informationsfrihet i alla dess former – samt unionens ”politiska stöd för människorättsförsvarare runtom i världen” under hela denna dialog. Parlamentet uppmuntrar båda parterna att införa garantier för människorättsförsvararnas arbete och för att alla aktörer i det civila samhället och inom den politiska oppositionen, utan begränsningar, ska kunna delta aktivt i denna dialog. Människorättsdialogen har hittills inte fått slut på de godtyckliga politiskt motiverade frihetsberövanden i Cuba. I stället har det enligt uppgifter från den kubanska kommissionen för mänskliga rättigheter och nationell försoning skett allt fler tillslag under de senaste åren.

8.  Europaparlamentet betonar betydelsen av människorättsdialogen mellan EU och Kuba, och välkomnar att den inleddes innan förhandlingarna om avtalet avslutats. Parlamentet hävdar på nytt att målen för EU:s Kubapolitik måste inbegripa respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och underlättande av den ekonomiska och sociala moderniseringen, med syftet att förbättra den kubanska befolkningens levnadsstandard.

9.  Europaparlamentet konstaterar Kubas ansträngningar för att i sin lagstiftning införa FN:s grundläggande principer i fråga om mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter, och uppmanar eftertryckligen Kuba att ratificera de av FN:s konventioner om mänskliga rättigheter som landet ännu inte har ratificerat, närmare bestämt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och det fakultativa protokollet till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Parlamentet noterar det arbete som har gjorts av Kubas nationella centrum för sexualupplysning. Parlamentet uppmanar den kubanska regeringen att fortsätta sina åtgärder för att sätta stopp för alla former av diskriminering och marginalisering av hbt‑personer.

10.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen den kubanska regeringen att anpassa sin människorättspolitik till de internationella standarder som fastställs i de stadgor, förklaringar och internationella instrument som Kuba har undertecknat. Parlamentet framhåller att förföljelsen och fängslandet av personer på grund av deras idéer och fredliga politiska verksamhet är en kränkning av bestämmelserna i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Parlamentet begär följaktligen att alla personer som fängslats under sådana omständigheter ska friges.

11.  Europaparlamentet påminner om att avtalet innehåller en bestämmelse om hävande av avtalet ifall bestämmelserna om mänskliga rättigheter inte följs. Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas enträget att se till att det inrättas ett regelbundet utbyte med parlamentet om genomförande av avtalet, om uppfyllande av de ömsesidiga skyldigheterna i avtalet, och framför allt om förverkligande av alla bestämmelser om mänskliga rättigheter och om miljö- och arbetsrelaterade rättigheter som omnämns i denna resolution. Utrikestjänsten uppmanas – särskilt genom EU-delegationen – att göra sitt yttersta för att på nära håll följa situationen för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna på Kuba vid genomförandet av avtalet och att avlägga rapport för parlamentet.

12.  Europaparlamentet betonar att avtalet bör bidra till att förbättra det kubanska folkets levnadsstandard och sociala rättigheter, och bekräftar ånyo vikten av att systematiskt arbeta för att främja demokrati och mänskliga rättigheter, inklusive yttrandefrihet samt mötes- och föreningsfrihet.

13.  Europaparlamentet välkomnar avtalets uttryckliga referenser till civilsamhället som en samarbetsaktör. Parlamentet uttrycker sin djupa solidaritet med det kubanska folket och dess strävan efter demokrati och respekt för och främjande av de grundläggande friheterna. Parlamentet uppmuntrar båda avtalsparterna att arbeta för att ge det kubanska civila samhället en aktiv roll under avtalets genomförande.

14.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som det kubanska civila samhället spelar för landets ekonomiska och demokratiska utveckling. Parlamentet betonar att det civila samhället behöver spela en ledande roll på avtalets alla områden, inklusive de som handlar om utvecklingsstöd. Parlamentet påminner om sitt stöd, genom Sacharovpriset, till det kubanska civilsamhället i dess roll för att främja mänskliga rättigheter och demokrati i Kuba.

15.  Europaparlamentet påminner om att Kubas internetkonnektivitet tillhör de lägsta i världen, att åtkomsten till internet är oerhört dyr och att innehållet är fortsatt begränsat. Parlamentet välkomnar att fler kubaner får åtkomst till internet, men anser att regeringen bör vidta ytterligare åtgärder för att främja ocensurerad åtkomst och förbättra befolkningens digitala rättigheter.

16.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att med lämpliga intervall och i enlighet med det samordningssystem som föreskrivs i avtalet hålla parlamentet underrättat om hur avtalet utvecklas och genomförs.

17.  Europaparlamentet noterar den normalisering av förbindelserna mellan Kuba och Förenta staterna som uppnåddes genom återupprättandet av de diplomatiska förbindelserna 2015, och uppmuntrar ytterligare ansträngningar.

18.  Europaparlamentet står fast vid sin traditionella uppfattning, som delas av de övriga institutionerna och som man uttryckt vid flera tillfällen, nämligen att de extraterritoriella lagarna och åtgärderna är förkastliga eftersom de är skadliga för det kubanska folket och påverkar de europeiska företagens normala verksamhet.

19.  Europaparlamentet konstaterar att avtalet kan bidra till att reformera, anpassa och modernisera processer som redan har föreslagits på Kuba, särskilt vad gäller diversifieringen av Kubas internationella partner och inrättandet av en allmän ram för politisk och ekonomisk utveckling. Närmare politiska och ekonomiska förbindelser med Kuba skulle kunna bidra till att främja de politiska reformerna i landet enligt alla det kubanska folkets förhoppningar. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU-institutionerna och medlemsstaterna att stödja den ekonomiska och politiska övergången i Kuba, och att stödja utvecklingen mot demokratiska standarder och normer för genomförande av val som respekterar samtliga medborgares grundläggande rättigheter. Parlamentet stöder användningen av EU:s olika utrikespolitiska instrument, särskilt EIDMR, för att stärka EU:s dialog med Kubas civila samhälle och de människor som stöder en fredlig övergång i Kuba.

20.  Europaparlamentet noterar att avtalet – det första avtalet någonsin mellan EU och Kuba – utgör den nya rättsliga ramen för dessa förbindelser och att det omfattar ett kapitel om handel och handelssamarbete som syftar till att skapa mer förutsägbara och transparenta betingelser för lokala och europeiska ekonomiska aktörer.

21.  Europaparlamentet understryker att pelaren för handel och handelssamarbete i avtalet inte innehåller några handelsförmåner för Kuba. Parlamentet påminner om att denna pelare omfattar tullsamarbete, förenklade handelsprocedurer, immateriella rättigheter, sanitära och fytosanitära åtgärder, tekniska handelshinder, traditionella och icke-industriella varor, handel och hållbar utveckling, samarbete gällande handelspolitiska skyddsåtgärder, ursprungsregler och investeringar.

22.  Europaparlamentet noterar att avtalet utgör en plattform för att bredda de bilaterala handels- och investeringsförbindelserna, genom att fastställa konventionella grunder för de handelsmässiga och ekonomiska förbindelserna mellan EU och Kuba.

23.  Europaparlamentet stöder den sedan länge gällande praxis som bekräftades av kommissionsledamot Cecilia Malmström vid utfrågningen av henne den 29 september 2014 och som innebär att bestämmelser om handel och investeringar i politiskt viktiga avtal inte tillämpas provisoriskt innan parlamentet har godkänt avtalet. Parlamentet uppmanar rådet, kommissionen och utrikestjänsten att fortsätta att tillämpa denna praxis och att utvidga den till att gälla alla internationella avtal med koppling till EU:s yttre åtgärder som berör handelsaspekter, såsom i fallet med detta avtal.

24.  Europaparlamentet anser att avtalet kommer att bidra till att främja dialogen och det ekonomiska samarbetet genom att underlätta ett förutsägbart och transparent företagsklimat och utvecklingen av en kraftigare och stabilare ram för framtiden som säkerställer att kubanerna kan delta i investeringar tillsammans med företag och enskilda från EU.

25.  Europaparlamentet uppmanar även europeiska företag som är verksamma i Kuba, särskilt de som får krediter eller annat offentligt finansiellt stöd, att tillämpa samma arbetsrättsliga och etiska standarder som krävs i deras egna hemländer.

26.  Europaparlamentet välkomnar att Kuba har ratificerat alla åtta grundläggande ILO‑konventioner och efterlyser åtaganden om ett snabbt genomförande av dem. Parlamentet uppmanar med kraft Kuba och alla länder som landet har eller håller på att förhandla fram avtal med att ratificera och respektera ILO:s konventioner och agendan för anständigt arbete, och att förbjuda alla former av arbetskraftsexploatering. Parlamentet konstaterar att det finns områden där sociala rättigheter och arbetstagarrättigheter står på spel, t.ex. de anställningsförfaranden som tillämpas av kubanska statsägda företag och kvarhållandet av löner i turismsektorn. Parlamentet betonar i detta hänseende att alla arbetstagare måste åtnjuta en grunduppsättning arbetstagarrättigheter och ett tillfredsställande socialt skydd i enlighet med ILO‑konventionerna, och uppmanar bägge parter att verka för detta i enlighet med artikel 38 i avtalet.

27.  Europaparlamentet noterar att EU är Kubas främsta exportpartner, näst största handelspartner och största utländska investerare. Parlamentet påpekar att EU:s utrikeshandelspolitik inte innehåller några handelsförmåner för Kuba och att EU:s tullsatser ska tillämpas i enlighet med Världshandelsorganisationens (WTO) beslut. Parlamentet påminner om att Kuba till följd av reformen av EU:s allmänna preferenssystem, från januari 2014 förlorade sina handelsförmåner för export till EU, eftersom Kuba nu klassificeras som ett högremedelinkomstland och inte längre uppfyller kriterierna för förmånsberättigande. Parlamentet betonar även att handeln fortsätter att endast utgöra en måttligt stor del av den kubanska ekonomin, med ett sammantaget export- och importvärde på 26,4 procent av BNP.

28.  Europaparlamentet anser att man bör undersöka möjligheterna att integrera Kuba i avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Cariforum-staterna och EU, som innehåller flera specifika och fördelaktiga kapitel om handelssamarbete och som skulle kunna göra det möjligt för Kuba att ytterligare integrera sig i regionen.

29.  Europaparlamentet noterar att Kuba är medlem i WTO och betonar därför att WTO:s grundläggande principer måste respekteras, exempelvis förenklade handelsprocedurer, avtal om handelshinder, sanitära och fytosanitära åtgärder samt handelspolitiska skyddsåtgärder.

30.  Europaparlamentet uppmanar Kuba att ratificera WTO-avtalet om förenklade handelsprocedurer, som trädde i kraft i februari 2017. Parlamentet välkomnar att en kommitté för förenklade handelsprocedurer har inrättats i landet och uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att i detta hänseende ge tekniskt stöd.

31.  Europaparlamentet påpekar att tullsamarbete är ett mycket viktigt område som måste utvecklas för att hantera stora utmaningar såsom gränssäkerhet, folkhälsa, skydd av geografiska beteckningar samt bekämpning av förfalskade varor och terrorism. Parlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att ge tekniskt och finansiellt stöd samt inrätta bilaterala instrument genom ömsesidig överenskommelse för att hjälpa Kuba att genomföra åtgärder för förenklade handelsprocedurer och informationstjänster.

32.  Europaparlamentet betonar behovet av en diversifiering av Kubas export så att den inte bara omfattar traditionella produkter, och uppmanar kommissionen att inrätta tillfälliga handelscentrum för att utbyta bästa praxis och ge kubanska exportörer den kunskap de behöver för att förbättra tillträdet för varor till EU:s marknad.

33.  Europaparlamentet välkomnar Världstullorganisationens (WCO) roll när det gäller att ge strategiskt stöd till Kubas tullverk Aduana General de la República inom ramen för Mercator-programmet i syfte att utvärdera beredskapen för att genomföra WTO:s avtal om förenklade handelsprocedurer. Parlamentet betonar vikten av att Aduana General är aktivt i genomförandet av avtalet om förenklade handelsprocedurer och uppmanar kommissionen att bistå Kuba i denna process.

34.  Europaparlamentet noterar de åtgärder som de kubanska myndigheterna de senaste månaderna har vidtagit för att främja fri företagsamhet och ekonomisk liberalisering. Parlamentet betonar vikten av att successivt stärka Kubas privata sektor. Parlamentet framhåller att utvecklingen av kraftfulla utländska investeringar för att förbättra den fysiska och tekniska infrastrukturen i landet och bygga upp ett konkurrenskraftigt kubanskt produktionssystem kommer att kräva ytterligare ekonomiska och finansiella åtgärder med reglering som ger rättslig förutsebarhet, bland annat genom oberoende, transparenta och oberoende institutioner och ekonomisk stabilitet i landet. Parlamentet påpekar att Kuba kan bygga vidare på EU-medlemsstaternas erfarenheter på detta område.

35.  Europaparlamentet förespråkar att Kuba ska tas med som stödberättigat land i EIB:s externa mandat, förutsatt att landet uppfyller de krav som EIB ställer.

36.  Europaparlamentet gläder sig åt införandet i avtalet av bestämmelser som syftar till en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i Kuba, särskilt åtagandet att arbeta för uppnåendet av Agenda 2030 för hållbar utveckling och dess mål för hållbar utveckling, med beaktande av handlingsplanen för utvecklingsfinansiering från Addis Abeba. Parlamentet uppmanar parterna att, när avtalet väl har ratificerats, snabbt inleda en särskild dialog om genomförandet av Agenda 2030.

37.  Europaparlamentet påminner om att diplomatiska förbindelser mellan EU och Kuba inleddes 1988, att Kuba erhåller utvecklingsstöd och humanitärt bistånd från EU sedan 1984 och att landet i dag erhåller 50 miljoner euro i EU-stöd inom ramen för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete för perioden 2014–2020.

38.  Europaparlamentet påminner om att avtalet kommer att underlätta Kubas deltagande i EU:s program och bidra till ett effektivare genomförande av det fleråriga vägledande programmet för perioden 2014–2020, i syfte att bidra till den ekonomiska och sociala moderniseringsstrategi som den kubanska regeringen har antagit.

39.  Europaparlamentet är oroat över att Kuba, som av OECD:s biståndskommitté (DAC) klassificeras som ett högremedelinkomstland, riskerar att successivt förlora sitt utvecklingsstöd inom ramen för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete. Parlamentet anser att landets status som en östat under utveckling och den ekonomiska situation som landet befinner sig i, som förvärras av den negativa effekten av unilaterala tvångsåtgärder, motiverar antagandet av åtgärder som möjliggör ett fortsatt EU-stöd till Kuba, och att man bör ägna särskild uppmärksamhet åt detta vid nästa halvtidsutvärdering av förordningen om finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete.

40.  Europaparlamentet stöder parternas bekräftelse av att alla utvecklade länder behöver avsätta 0,7 procent av sin bruttonationalinkomst till offentligt utvecklingsbistånd, och att tillväxtekonomierna och högremedelinkomstländerna behöver fastställa mål för att öka sina bidrag till de internationella offentliga medlen.

41.  Europaparlamentet välkomnar främjandet av jämställdhetsperspektivet på alla relevanta samarbetsområden, inbegripet området för hållbar utveckling.

42.  Europaparlamentet uppmärksammar och välkomnar den viktiga roll som Kuba spelar inom ramen för syd-syd-samarbetet och landets åtagande och internationella solidaritet avseende humanitär hjälp, framför allt på områdena för hälso- och sjukvård och utbildning.

43.  Europaparlamentet noterar att avtalet innebär en möjlighet för Kuba att vara mer delaktigt i och få bättre tillgång till EU:s program, inbegripet Horisont 2020, ramprogrammet för forskning och innovation samt Erasmus+, unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott, vilket i sin tur skulle främja närmare akademiska utbyten och kontakter mellan människor.

44.  Europaparlamentet noterar att avtalet också kommer att utgöra ett instrument för att i multinationella forum främja gemensamma lösningar på globala utmaningar såsom migration, terrorismbekämpning och klimatförändringar.

45.  Europaparlamentet bekräftar sitt beslut att skicka en officiell delegation från parlamentets utrikesutskott till Kuba. Parlamentet uppmanar eftertryckligen de kubanska myndigheterna att ge delegationer från Europaparlamentet inresetillstånd och att inte hindra dem från att träffa sina samtalspartner.

46.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, regeringarna och parlamenten i EU:s medlemsstater och Kubas regering och parlament.

(1) EGT L 322, 12.12.1996, s.1.
(2) EUT L 337 I, 13.12.2016, s. 41.
(3) Antagna texter, P8_TA(2017)0296.
(4) EUT C 201 E, 18.8.2005, s. 83.
(5) EUT C 288 E, 25.11.2006, s. 81.
(6) EUT C 146 E, 12.6.2008, s. 377.
(7) EUT C 349 E, 22.12.2010, s. 82.


Samförståndsavtal mellan Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa och Eurojust *
PDF 239kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juli 2017 om utkastet till rådets genomförandebeslut om godkännande av Eurojusts ingående av samförståndsavtalet mellan Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa och Eurojust (07536/2017 – C8-0136/2017 – 2017/0804(CNS))
P8_TA(2017)0298A8-0215/2017

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets utkast (07536/2017),

–  med beaktande av artikel 39.1 i fördraget om Europeiska unionen, i dess ändrade lydelse enligt Amsterdamfördraget, och artikel 9 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C8-0136/2017),

–  med beaktande av rådets beslut 2002/187/RIF av den 28 februari 2002 om inrättande av Eurojust för att stärka kampen mot grov brottslighet(1), särskilt artikel 26.2,

–  med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0215/2017).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets utkast.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommission.

(1) EUT L 63, 6.3.2002, s. 1.


Bekämpning via straffrätten av bedrägerier som riktar sig mot unionens finansiella intressen ***II
PDF 249kWORD 42k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juli 2017 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (06182/1/2017 – C8-0150/2017 – 2012/0193(COD))
P8_TA(2017)0299A8-0230/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (06182/1/2017 – C8‑0150/2017),

–  med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(1), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0363),

—  med beaktande av artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—  med beaktande av artikel 67a i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i budgetkontrollutskottet och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från budgetkontrollutskottet och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8‑0230/2017).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med rådets ståndpunkt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna akten i enlighet med artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att, när det har kontrollerats att alla förfaranden vederbörligen avslutats, underteckna akten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) Antagna texter, 16.4.2014, P7_TA(2014)0427.


Unionsrättslig ram för tullrättsliga överträdelser och sanktioner ***I
PDF 442kWORD 66k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juli 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om en unionsrättslig ram för tullrättsliga överträdelser och sanktioner (COM(2013)0884 – C8-0033/2014 – 2013/0432(COD))
P8_TA(2017)0300A8-0239/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0884),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 33 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0033/2014),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av artiklarna 294.3, 33 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av de motiverade yttranden från det litauiska parlamentet och Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 21 september 2016(1),

–  med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen.

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för internationell handel (A8-0239/2016).

1.  Europaparlamentet antar som nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen den text som antogs den 25 oktober 2016(2).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 5 juli 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/… om en unionsrättslig ram för tullrättsliga överträdelser och sanktioner

P8_TC1-COD(2013)0432


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel artiklarna 33 och 114, [Ändr. 1]

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(4), och

av följande skäl:

(1)  Bestämmelserna på området tullunionen harmoniseras genom unionsrätten. Genomdrivandet av dessa bestämmelser faller emellertid under medlemsstaternas nationella rätt.

(1a)  Detta direktiv bör vara förenlig med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 (nedan kallad ”kodexen”)(5). [Ändr. 2]

(2)  Det finns därför 28 olika uppsättningar av rättsregler om tullrättsliga överträdelser och sanktioner för sådana överträdelser, vilket får till följd att en viss överträdelse av unionens tullagstiftning inte behandlas på samma sätt i hela unionen och att de sanktioner som kan komma att tillgripas i ett visst fall skiljer sig åt från en medlemsstat till en annan i fråga om art och stränghet, vilket medför eventuella intäktsförluster för medlemsstaterna och snedvrider handelsflödena. [Ändr. 3]

(3)  Dessa skillnader mellan medlemsstaternas rättssystem lägger inte enbart hinder i vägen för en optimal förvaltning av tullunionen och för den insyn som behövs för att den inre marknaden ska fungera ordentligt, när det gäller hur de olika tullmyndigheterna hanterar överträdelser, utan de leder också – eftersom de inverkar på de ekonomiska aktörernas tillträde till tullförenklingar och lättnader – till att man inte uppnår lika villkor för de ekonomiska aktörerna i tullunionen, vilka redan är underställda olika regelsystem inom unionen. [Ändr. 4]

(4)  Kodexen har utformats för en multinationell elektronisk miljö där tullmyndigheterna kommunicerar med varandra i realtid och där beslut som fattas av någon av medlemsstaterna är giltiga i alla de andra medlemsstaterna. För denna rättsliga ram krävs ett harmoniserat genomdrivande av bestämmelserna. Kodexen innehåller för övrigt en bestämmelse om att medlemsstaterna ska fastställa effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för överträdelser av tullagstiftningen.

(5)  Den rättsliga ram för genomdrivande av unionens tullagstiftning som föreskrivs i detta direktiv är förenlig med den gällande lagstiftningen om skydd av unionens ekonomiska intressen och särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/…(6). De tullrättsliga överträdelser som täcks av den ram som fastställs genom detta direktiv omfattar sådana överträdelser som inverkar på unionens ekonomiska intressen men inte faller under tillämpningsområdet för lagstiftningen om skydd av dessa intressen genom straffrättsliga bestämmelser och sådana överträdelser som inte inverkar alls på unionens ekonomiska intressen.

(6)  Det bör genom detta direktiv upprättas en förteckning över beteenden som bör anses utgöra överträdelser av unionens tullagstiftning och föranleda sanktioner. Dessa tullrättsliga överträdelser bör till fullo grundas på de skyldigheter som följer av tullagstiftningen och omfatta direkta hänvisningar till kodexen. I detta direktiv anges inte huruvida bör föreskrivas att medlemsstaterna bör ska tillämpa förvaltningsrättsliga eller straffrättsliga icke-straffrättsliga sanktioner för dessa tullrättsliga överträdelser. Medlemsstaterna bör också, i enlighet med nationell lagstiftning och unionsrätten, kunna föreskriva straffrättsliga påföljder i stället för icke-straffrättsliga sanktioner, om den ifrågavarande överträdelsens art och svårhetsgrad påkallar detta för att den sanktion som åläggs ska bli effektiv, proportionell och avskräckande. [Ändr. 5]

(7)  En första kategori av beteenden bör omfatta tullrättsliga överträdelser som medför strikt ansvar oberoende av inslag av skuld, med beaktande av de berörda skyldigheternas objektiva natur och det förhållandet att de personer som är skyldiga att fullgöra skyldigheterna inte kan vara omedvetna om deras existens och bindande karaktär. [Ändr. 6]

(8)  En andra och en tredje kategori av beteenden bör omfatta tullrättsliga överträdelser som begås av oaktsamhet respektive tullrättsliga överträdelser som begås med uppsåt, där detta subjektiva inslag måste fastställas för att ansvar ska uppkomma. [Ändr. 7]

(9)  Anstiftan av eller medhjälp till ett beteende som utgör en tullrättslig överträdelse som begås med uppsåt och försök att begå vissa tullrättsliga överträdelser bör betraktas som tullrättsliga överträdelser.

(10)  För att trygga rättssäkerhet bör det fastställas att handlingar eller underlåtenheter som, enligt definitionen i tullkodexen, är följden av ett fel från tullmyndigheternas sida inte utgör tullrättsliga överträdelser. [Ändr. 8]

(11)  Medlemsstaterna bör se till att både juridiska personer och fysiska personer kan ställas till ansvar för en tullrättslig överträdelse som begås till en juridisk persons förmån.

(12)  I syfte att närma medlemsstaternas nationella sanktionssystem till varandra bör det fastläggas sanktionsskalor som återspeglar de olika kategorierna av tullrättsliga överträdelser och deras överträdelsernas svårhetsgrad. För effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner bör medlemsstaterna se till att deras behöriga myndigheter när de fastställer typen av och nivån på sanktioner beaktar specifika försvårande och förmildrande omständigheter. [Ändr. 9]

(12a)   Endast i sådana fall där allvarliga överträdelser inte har anknytning till de tullavgifter som undanhållits, utan till värdet på de berörda varorna, till exempel när överträdelserna hänför sig till immateriella rättigheter eller till varor som är förbjudna eller omfattas av restriktioner, bör tullmyndigheterna ta varornas värde som grund för sanktionen. [Ändr. 10]

(13)  Preskriptionsfristen för ett förfarande som rör en tullrättslig överträdelse bör vara fyra år från och med den dag då överträdelsen begicks eller, när det gäller kontinuerliga eller upprepade överträdelser, från och med den dag då det beteende som utgör överträdelsen upphörde. Medlemsstaterna bör se till att preskriptionsfristen avbryts av varje handling som hänför sig till en utredning eller ett rättsligt förfarande som rör den samma tullrättsliga överträdelsen överträdelse, eller en handling begången av en person som är ansvarig för överträdelsen. Medlemsstaterna bör kunna fastställa de fall där preskriptionsfristen suspenderas. De bör se till att det inte går att inleda eller fortsätta ett förfarande som rör en tullrättslig överträdelse Oavsett eventuella avbrott i preskriptionsfristen bör ett förfarande alltid tidsbegränsas så att det inte kan fortsättas efter det att en period av åtta år har löpt ut. De bör också se till att preskriptionsfristen för verkställande av ett beslut om att tillgripa en sanktion är tre år. [Ändr. 11]

(14)  Medlemsstaterna bör se till att ett administrativt förfarande som rör en tullrättslig överträdelse suspenderas om ett straffrättsligt förfarande har inletts mot samma person med avseende på samma förhållanden. Återupptagande av ett administrativt förfarande efter ett straffrättsligt förfarande bör vara möjligt endast med strikt iakttagande av principen ne bis in idem, vilken innebär att samma överträdelse inte får bestraffas två gånger. [Ändr. 12]

(15)  I syfte att undvika positiva behörighetskonflikter bör det fastläggas regler om vilken av de medlemsstater som har behörighet som bör pröva ett ärende.

(15a)   Det övergripande syftet med detta direktiv är att säkerställa ett effektivt verkställande av unionens tullagstiftning. Den rättsliga ram som direktivet tillhandahåller möjliggör dock inget integrerat arbetssätt i verkställighetsfrågor, såsom övervakning, kontroll och utredning. Kommissionen bör därför lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om dessa aspekter, inklusive om genomförandet av den gemensamma ramen för riskhantering, för att bedöma om det krävs ytterligare lagstiftning. [Ändr. 13]

(16)  Detta direktiv bör omfatta bestämmelser om samarbete mellan medlemsstaterna för att säkerställa effektiva åtgärder mot tullrättsliga överträdelser.

(17)  För att underlätta utredning av en tullrättslig överträdelse bör de behöriga myndigheterna ha möjlighet att tillfälligt beslagta sådana varor och transportmedel och andra instrument som använts för att begå överträdelsen.

(18)  I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument(7) har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i nationella instrument för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändande av sådana dokument är berättigat.

(18a)   Detta direktiv syftar till att stärka tullsamarbetet genom att tillnärma de nationella lagstiftningarna om tullrättsliga sanktioner till varandra. Medlemsstaternas rättstraditioner är i dag mycket olika, vilket innebär att det inte kan bli tal om en fullständig harmonisering. [Ändr. 14]

(19)  Eftersom målen för den föreslagna åtgärden – att fastställa en för medlemsstaterna gemensam förteckning över tullrättsliga överträdelser i den till fullo harmoniserade tullunionen och en grund för effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner från medlemsstaternas sida för sådana överträdelser – på grund av medlemsstaternas skiftande rättstraditioner inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.  Detta direktiv fastställer en ram syftar till att bidra till den inre marknadens goda funktion och att fastställa ramen för överträdelser av unionens tullagstiftning och föreskriver att det införs icke-straffrättsliga sanktioner för sådana överträdelser, genom att tillnärma bestämmelserna i medlemsstaternas lagar och andra författningar till varandra. [Ändr. 15]

2.  Detta direktiv gäller för överträdelser av de skyldigheter som föreskrivs i förordning (EU) nr 952/2013 (kodexen) och av identiska skyldigheter som föreskrivs i andra delar av unionens tullagstiftning enligt definitionen i artikel 5.2 i kodexen.

2a.   Detta direktiv omfattar medlemsstaternas skyldigheter gentemot Europeiska unionens handelspartner och gentemot Världshandelsorganisationen (WTO) och Världstullorganisationen, i syfte att etablera en enhetlig och välfungerande inre marknad samtidigt som handeln underlättas och förutsebarheten garanteras. [Ändr. 16]

Artikel 2

Tullrättsliga överträdelser och sanktionerAllmänna principer

1.  Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för de tullrättsliga överträdelserna i artiklarna 3 och 6, med strikt iakttagande av principen ne bis in idem.

Medlemsstaterna ska säkerställa att de handlingar eller underlåtenheter som fastställs i artiklarna 3 och 6 utgör tullrättsliga överträdelser, oavsett om de begås med uppsåt eller av oaktsamhet.

Medlemsstaterna får också, i enlighet med nationell lagstiftning och unionsrätten, föreskriva straffrättsliga påföljder i stället för icke-straffrättsliga sanktioner, om den ifrågavarande överträdelsens art och svårhetsgrad påkallar detta för att den sanktion som åläggs ska bli effektiv, proportionell och avskräckande.

2.   Vid tillämpning av detta direktiv ska

(a)   tullmyndigheterna fastställa om överträdelsen begåtts av oaktsamhet, alltså om den som är ansvarig för den inte visat vederbörlig aktsamhet vid övervakningen av sina handlingar eller vidtagit åtgärder som är uppenbart otillräckliga för att inte de omständigheter ska inträffa som föranleder överträdelsen, om man rimligtvis kunnat förutse risken för detta,

(b)   tullmyndigheterna fastställa om överträdelsen begåtts med uppsåt, alltså om den som är ansvarig för handlingen eller underlåtelsen begått den med vetskap om att handlingen eller underlåtelsen inneburit en överträdelse, eller medvetet begått den i akt och mening att bryta mot tullagstiftningen,

(c)   skrivfel eller misstag inte räknas som tullrättsliga överträdelser, om det inte klart framgår av alla förhandenvarande omständigheter att de begåtts med uppsåt eller av som en följd av oaktsamhet. [Ändr. 17]

Artikel 2a

Förenklade handelsprocedurer

För att uppfylla EU:s åtaganden enligt WTO:s avtal om förenklade handelsprocedurer ska medlemsstaterna arbeta tillsammans för att inrätta ett samarbetssystem där alla medlemsstater deltar. Systemet ska syfta till att samordna nyckelindikatorer för tullsanktioner (analys av antalet överklaganden, återfallsnivå etc.), sprida information om bästa praxis mellan tullkontoren (kontrollers och sanktioners effektivitet, minskning av administrativa kostnader etc.), lyfta fram de ekonomiska aktörernas erfarenheter och skapa kopplingar mellan dem, övervaka hur tullkontoren bedriver sin verksamhet och föra statistik över överträdelser som begås av företag från tredjeländer. Inom detta samarbetssystem ska alla medlemsstater utan dröjsmål underrättas om utredningar av tullrättsliga överträdelser och om konstaterade överträdelser, så att handeln underlättas, olagliga varor inte kommer in på den inre marknaden och kontrollerna blir effektivare. [Ändr. 18]

Artikel 3

Tullrättsliga överträdelser som medför strikt ansvar

Medlemsstaterna ska se till att följande handlingar och underlåtenheter utgör tullrättsliga överträdelser oberoende av inslag av skuld:

(a)  Underlåtenhet hos en person som inger en tulldeklaration, en deklaration för tillfällig lagring, en summarisk införseldeklaration, en summarisk utförseldeklaration, en deklaration om återexport eller en anmälan om återexport att säkerställa att de uppgifter som lämnas i deklarationen, i anmälan eller i en ansökan är riktiga och fullständiga, i enlighet med artikel 15.2 a i kodexen.

(b)  Underlåtenhet hos en person som inger en tulldeklaration, en deklaration för tillfällig lagring, en summarisk införseldeklaration, en summarisk utförseldeklaration, en deklaration om återexport eller en anmälan om återexport att säkerställa att alla styrkande handlingar är äkta, riktiga och giltiga, i enlighet med artikel 15.2 b i kodexen.

(c)  Underlåtenhet hos en person att inge en summarisk införseldeklaration i enlighet med artikel 127 i kodexen, en anmälan av ett havsgående fartygs eller ett luftfartygs ankomst i enlighet med artikel 133 i kodexen, en deklaration för tillfällig lagring i enlighet med artikel 145 i kodexen, en tulldeklaration i enlighet med artikel 158 i kodexen, en anmälan av verksamhet i frizoner i enlighet med artikel 244.2 i kodexen, en deklaration före avgång i enlighet med artikel 263 i kodexen, en deklaration om återexport i enlighet med artikel 270 i kodexen, en summarisk utförseldeklaration i enlighet med artikel 271 i kodexen eller en anmälan om återexport i enlighet med artikel 274 i kodexen.

(d)  Underlåtenhet hos en ekonomisk aktör att under den tidsperiod som tullagstiftningen kräver och med alla medel som är tillgängliga för tullmyndigheterna bevara sådana dokument och andra uppgifter som har samband med fullgörande av tullformaliteter, i enlighet med artikel 51 i kodexen.

(e)  Undandragande av varor som förts in i unionens tullområde från tullövervakning utan tullmyndigheternas tillstånd, i strid med artikel 134.1 första och andra stycket i kodexen.

(f)  Undandragande av varor från tullövervakning, i strid med artikel 134.1 fjärde stycket, artikel 158.3 eller artikel 242 i kodexen.

(g)  Underlåtenhet hos en person som för in varor i unionens tullområde att fullgöra de skyldigheter som hänför sig till transporten av varorna till avsedd plats, i enlighet med artikel 135.1 i kodexen, eller att utan dröjsmål underrätta tullmyndigheterna om dessa skyldigheter inte kan fullgöras samt om var varorna finns, i enlighet med artikel 137.1 och 137.2 i kodexen.

(h)  Underlåtenhet hos en person som för in varor i en frizon som gränsar till landgränsen mellan en medlemsstat och ett tredje land att föra in varorna i frizonen direkt, utan att passera genom någon annan del av unionens tullområde, i enlighet med artikel 135.2 i kodexen.

(i)  Underlåtenhet hos en deklarant för tillfällig lagring att lämna handlingar till tullmyndigheterna när det föreskrivs i unionslagstiftningen eller när det krävs för tullkontroller, i enlighet med artikel 145.2 i kodexen, eller hos en deklarant för ett tullförfarande att göra detta, i enlighet med artikel 163.2 i kodexen.

(j)  Underlåtenhet hos en ekonomisk aktör deklarant för tillfällig lagring eller hos den person som lagrar varorna, om de lagras på andra platser som anvisats eller godkänts av tullmyndigheterna, och som är ansvarig för icke-unionsvaror i tillfällig lagring att inom tidsfristen hänföra varorna till ett tullförfarande eller återexportera dem, i enlighet med artikel 149 i kodexen.

(k)  Underlåtenhet hos en deklarant för ett tullförfarande att vid den tidpunkt då tulldeklarationen eller en kompletterande deklaration inges inneha och för tullmyndigheterna hålla tillgängliga de styrkande handlingar som krävs för tillämpningen av förfarandet i fråga, i enlighet med artikel 163.1 och artikel 167.1 andra stycket i kodexen.

(l)  Underlåtenhet hos en deklarant för ett tullförfarande att när det gäller en förenklad deklaration enligt artikel 166 i kodexen eller en registrering i deklarantens bokföring enligt artikel 182 i kodexen inge en kompletterande deklaration vid det behöriga tullkontoret inom en särskild tidsfrist, i enlighet med artikel 167.1 i kodexen.

(m)  Avlägsnande eller förstöring utan tullmyndigheternas tillstånd av identifieringsmärken som tullmyndigheterna fäst på varor, förpackningar eller transportmedel, i strid med artikel 192.2 i kodexen.

(n)  Underlåtenhet hos en person som är ansvarig för ett förfarande för aktiv förädling att avsluta förfarandet inom den angivna tidsfristen, i enlighet med artikel 257 i kodexen.

(o)  Underlåtenhet hos en person som är ansvarig för ett förfarande för passiv förädling att exportera defekta varor inom tidsfristen, i enlighet med artikel 262 i kodexen.

(p)  Uppförande av en byggnad i en frizon utan tullmyndigheternas förhandsgodkännande, i strid med artikel 244.1 i kodexen.

(q)  Underlåtenhet hos en betalningsskyldig person att betala import- eller exporttullar inom den föreskrivna tidsfristen, i enlighet med artikel 108 i kodexen.

(qa)   Underlåtenhet hos en ekonomisk aktör att på begäran av tullmyndigheterna i lämplig form och inom rimlig tid tillhandahålla de handlingar och den information som krävs, och att ge tullmyndigheterna all nödvändig hjälp för att fullgöra tullformaliteter eller tullkontroller, i enlighet med artikel 15.1 i kodexen.

(qb)   Underlåtenhet hos en innehavare av ett beslut som rör tillämpningen av tullagstiftningen att fullgöra de skyldigheter som följer av beslutet, i enlighet med artikel 23.1 i kodexen.

(qc)   Underlåtenhet hos en innehavare av ett beslut som rör tillämpningen av tullagstiftningen att utan dröjsmål underrätta tullmyndigheterna om alla händelser som inträffar efter det att beslutet fattades av tullmyndigheterna och kan inverka på beslutets upprätthållande eller innehåll, i enlighet med artikel 23.2 i kodexen.

(qd)   Underlåtenhet hos en person som är ansvarig för ett förfarande för unionstransitering att inom föreskriven tid anmäla ankomsten av varorna i oförändrat skick till destinationstullkontoret, i enlighet med artikel 233.1 a i kodexen.

(qe)   Lossning eller omlastning av varor från det transportmedel på vilket de transporteras utan tullmyndigheternas tillstånd eller på platser som inte anvisats eller godkänts av dessa myndigheter, i strid med artikel 140 i kodexen.

(qf)   Lagring av varor i anläggningar för tillfällig lagring eller tullager utan tullmyndigheternas tillstånd, i strid med artiklarna 147 och 148 i kodexen.

(qg)   Underlåtenhet hos en tillståndshavare eller person som är ansvarig för förfarandet att fullgöra de skyldigheter som hör samman med lagring av varor som omfattas av tullagerförfarandet, i enlighet med artikel 242.1 a och b i kodexen.

(qh)   Tillhandahållande av felaktiga uppgifter eller dokument till tullmyndigheterna, i strid med artikel 15 eller artikel 163 i kodexen.

(qi)   Användning från en ekonomisk aktörs sida av oriktiga eller ofullständiga uppgifter eller oäkta, oriktiga eller ofullständiga dokument för att erhålla tillstånd från tullmyndigheterna för

(i)   att vara godkänd ekonomisk aktör, i enlighet med artikel 38 i kodexen,

(ii)   att använda förenklade deklarationer, i enlighet med artikel 166 i kodexen,

iii)   att använda andra tullförenklingar, i enlighet med artikel 177, 179, 182 eller 185 i kodexen, eller

(iv)   att hänföra varor till särskilda förfaranden, i enlighet med artikel 211 i kodexen.

(qj)   Införsel av varor till/utförsel av varor från unionens tullområde utan att varorna anmäls till/uppvisas för tullmyndigheterna, i strid med artikel 139, 245 eller 267.2 i kodexen.

(qk)   Förädling av varor i ett tullager utan tullmyndigheternas tillstånd, i strid med artikel 241 i kodexen.

(ql)   Förvärv eller omhändertagande av varor som är föremål för någon av de tullrättsliga överträdelserna i leden qd och qi i denna artikel. [Ändr. 19]

Artikel 4

Tullrättsliga överträdelser som begås av oaktsamhet

Medlemsstaterna ska se till att följande handlingar och underlåtenheter utgör tullrättsliga överträdelser när de begås av oaktsamhet:

(a)  Underlåtenhet hos en ekonomisk aktör som är ansvarig för icke-unionsvaror i tillfällig lagring att inom tidsfristen hänföra varorna till ett tullförfarande eller återexportera dem, i enlighet med artikel 149 i kodexen.

(b)  Underlåtenhet hos en ekonomisk aktör att ge tullmyndigheterna all nödvändig hjälp för att fullgöra tullformaliteter eller tullkontroller, i enlighet med artikel 15.1 i kodexen.

(c)  Underlåtenhet hos en innehavare av ett beslut som rör tillämpningen av tullagstiftningen att fullgöra de skyldigheter som följer av beslutet, i enlighet med artikel 23.1 i kodexen.

(d)  Underlåtenhet hos en innehavare av ett beslut som rör tillämpningen av tullagstiftningen att utan dröjsmål underrätta tullmyndigheterna om alla händelser som inträffar efter det att beslutet fattades av tullmyndigheterna och inverkar på beslutets upprätthållande eller innehåll, i enlighet med artikel 23.2 i kodexen.

(e)  Underlåtenhet hos en ekonomisk aktör att anmäla ankomsten av varor som förs in i unionens tullområde till tullmyndigheterna, i enlighet med artikel 139 i kodexen.

(f)  Underlåtenhet hos en person som är ansvarig för ett förfarande för unionstransitering att inom föreskriven tid anmäla ankomsten av varorna i oförändrat skick till destinationstullkontoret, i enlighet med artikel 233.1 a i kodexen.

(g)  Underlåtenhet hos en ekonomisk aktör att anmäla ankomsten av varor som förs in i en frizon till tullmyndigheterna, i enlighet med artikel 245 i kodexen.

(h)  Underlåtenhet hos en ekonomisk aktör att uppvisa varor som ska föras ut ur unionens tullområde för tullmyndigheterna vid utförsel, i enlighet med artikel 267.2 i kodexen.

(i)  Lossning eller omlastning av varor från det transportmedel på vilket de transporteras utan tullmyndigheternas tillstånd eller på platser som inte anvisats eller godkänts av dessa myndigheter, i strid med artikel 140 i kodexen.

(j)  Lagring av varor i anläggningar för tillfällig lagring eller tullager utan tullmyndigheternas tillstånd, i strid med artiklarna 147 och 148 i kodexen.

(k)  Underlåtenhet hos en tillståndshavare eller person som är ansvarig för förfarandet att fullgöra de skyldigheter som hör samman med lagring av varor som omfattas av tullagerförfarandet, i enlighet med artikel 242.1 a och b i kodexen. [Ändr. 20]

Artikel 5

Tullrättsliga överträdelser som begås med uppsåt

Medlemsstaterna ska se till att följande handlingar och underlåtenheter utgör tullrättsliga överträdelser när de begås med uppsåt:

(a)  Tillhandahållande av felaktiga uppgifter eller dokument till tullmyndigheterna, i strid med artikel 15 eller artikel 163 i kodexen.

(b)  Användning från en ekonomisk aktörs sida av felaktiga uppgifter eller andra oriktiga medel för att erhålla tillstånd från tullmyndigheterna

i)  att vara godkänd ekonomisk aktör, i enlighet med artikel 38 i kodexen,

ii)  att använda förenklade deklarationer, i enlighet med artikel 166 i kodexen,

iii)  att använda andra tullförenklingar, i enlighet med artiklarna 177, 179, 182 och 185 i kodexen,

iv)  att hänföra varor till särskilda förfaranden, i enlighet med artikel 211 i kodexen.

(c)  Införsel av varor till/utförsel av varor från unionens tullområde utan att varorna anmäls till/uppvisas för tullmyndigheterna, i strid med artiklarna 139, 245 och 267.2 i kodexen.

(d)  Underlåtenhet hos en innehavare av ett beslut som rör tillämpningen av tullagstiftningen att fullgöra de skyldigheter som följer av beslutet, i enlighet med artikel 23.1 i kodexen.

(e)  Underlåtenhet hos en innehavare av ett beslut som rör tillämpningen av tullagstiftningen att utan dröjsmål underrätta tullmyndigheterna om alla händelser som inträffar efter det att beslutet fattades av tullmyndigheterna och inverkar på beslutets upprätthållande eller innehåll, i enlighet med artikel 23.2 i kodexen.

(f)  Förädling av varor i ett tullager utan tullmyndigheternas tillstånd, i strid med artikel 241 i kodexen.

(g)  Förvärv eller omhändertagande av varor som är föremål för någon av de tullrättsliga överträdelserna i artikel 4 f och led c i denna artikel. [Ändr. 21]

Artikel 6

Anstiftan, medhjälp och försök

1.  Medlemsstaterna ska vidta de nödvändiga åtgärderna för att se till att anstiftan av eller medhjälp till en sådan handling eller underlåtenhet som avses i artikel 5 8b.2 utgör en tullrättslig överträdelse.

2.  Medlemsstaterna ska vidta de nödvändiga åtgärderna för att se till att försök att begå en sådan handling som avses i artikel 5 b 3 qi eller c qj utgör en tullrättslig överträdelse. [Ändr. 22]

Artikel 7

Fel från tullmyndigheternas sida

De handlingar eller underlåtenheter som avses i artiklarna 3 och 6 ska inte utgöra tullrättsliga överträdelser när de inträffar till följd av ett fel från tullmyndigheternas sida, i enlighet med artikel 119 i tullkodexen. Tullmyndigheterna ska vara ansvariga för skada som orsakas av sådana fel. [Ändr. 23]

Artikel 8

Juridiska personers ansvar

1.  Medlemsstaterna ska se till att en juridisk person ställs till ansvar för en tullrättslig överträdelse enligt artiklarna 3 och 6 som begås till dess förmån av en person som agerar antingen enskilt eller som en del av den juridiska personens organisation och har en ledande ställning inom den juridiska personen, grundad på något av följande:

(a)  Behörighet att företräda den juridiska personen.

(b)  Befogenhet att fatta beslut på den juridiska personens vägnar.

(c)  Befogenhet att utöva kontroll inom den juridiska personen. [Ändr. 24]

2.  Medlemsstaterna ska också se till att juridiska personer ställs till ansvar i fall där brister i sådan övervakning eller kontroll som en person som avses i punkt 1 har ansvar för har gjort det möjligt för en person som är underställd den personen att begå en tullrättslig överträdelse till den juridiska personens förmån.

3.  En juridisk persons ansvar enligt punkterna 1 och 2 ska inte påverka det ansvar som åvilar den fysiska person som begått den tullrättsliga överträdelsen.

3a.   I detta direktiv avses med juridisk person varje rättssubjekt som har denna status enligt tillämplig lagstiftning, med undantag av stater eller offentliga organ vid utövandet av offentliga maktbefogenheter, samt offentliga internationella organisationer. [Ändr. 26]

Artikel 8a

Faktorer som ska beaktas vid bedömning av om en överträdelse ska betraktas som en mindre överträdelse

1.   Vid fastställandet av om en överträdelse som avses i artikel 3 ska betraktas som en mindre överträdelse ska medlemsstaterna, när förfarandet för att fastställa om en tullrättslig överträdelse begåtts inleds, säkerställa att deras behöriga myndigheter beaktar alla relevanta omständigheter som kan inverka på fallet, inbegripet följande:

(a)  Överträdelsen begicks på grund av oaktsamhet.

(b)   De berörda varorna är inte föremål för sådana förbud eller restriktioner som avses i artiklarna 134.1 andra meningen och 267.3 e i tullkodexen.

(c)   Överträdelsen har ringa eller ingen inverkan på beloppet för de tullavgifter som ska betalas.

(d)   Den person som gjort sig skyldig till överträdelsen samarbetar under förfarandena effektivt med den behöriga myndigheten.

(e)   Den person som gjort sig skyldig till överträdelsen har självmant gett den till känna, förutsatt att den ännu inte är föremål för någon utredning som den person som gjort sig skyldig till överträdelsen har kännedom om.

(f)   Den person som gjort sig skyldig till överträdelsen kan visa prov på att göra en avsevärd insats för att rätta sig efter unionens tullagstiftning, genom att ådagalägga en hög nivå av kontroll över sin verksamhet, exempelvis med hjälp av ett system för efterlevnad.

(g)   Den person som gjort sig skyldig till överträdelsen är ett litet eller medelstort företag som saknar tidigare erfarenhet av tullfrågor.

2.   Behöriga myndigheter ska betrakta en överträdelse såsom mindre endast om det i samband med överträdelsen inte föreligger några försvårande omständigheter av de slag som avses i artikel 8b. [Ändr. 27]

Artikel 8b

Faktorer som ska beaktas vid bedömning av huruvida en överträdelse är allvarlig

1.   Vid fastställandet av om en överträdelse som avses i artikel 3 eller 6 ska betraktas som en allvarlig överträdelse ska medlemsstaterna, när förfarandet för att fastställa om en tullrättslig överträdelse begåtts inleds, säkerställa att deras behöriga myndigheter beaktar alla relevanta omständigheter som kan inverka på fallet, inbegripet följande:

(a)   Överträdelsen begicks med uppsåt.

(b)   Överträdelsen begicks fortlöpande, under en längre tid, så att det framkom att den var avsedd att fortsätta begås.

(c)   En liknande eller anknuten överträdelse fortsätter eller upprepas, alltså att den begåtts mer än en gång.

(d)   Överträdelsen påverkar avsevärt beloppet för de undanhållna import- eller exporttullarna.

(e)   De berörda varorna är föremål för sådana förbud eller restriktioner som avses i artiklarna 134.1 andra meningen och 267.3 e i tullkodexen.

(f)   Den person som gjort sig skyldig till överträdelsen vägrar samarbeta, eller samarbeta fullt ut, med den behöriga myndigheten.

(g)   Den person som gjort sig skyldig till överträdelsen har tidigare begått överträdelser.

2.   De överträdelser som avses i artikel 3 f, g, p, qi och qj utgör redan till följd av sin karaktär allvarliga överträdelser. [Ändr. 28]

Artikel 9

Icke-straffrättsliga sanktioner för mindre tullrättsliga överträdelser enligt artikel 3

1.  Utöver återkrävande av de tullavgifter som undanhållits ska medlemsstaterna se till att effektiva, proportionella och, avskräckande och icke-straffrättsliga sanktioner införs för de tullrättsliga överträdelser enligt artikel 3 som anses som mindre överträdelser i enlighet med artikel 8a, inom följande gränser:

(a)  När den tullrättsliga överträdelsen avser särskilda varor är kopplad till de undanhållna tullavgifterna, böter på 1–5 upp till 70 % av varornas värde de undanhållna tullavgifterna.

(b)  När den tullrättsliga överträdelsen inte avser särskilda varor är kopplad till de undanhållna tullavgifterna, böter på 150– upp till 7 500 EUR.

2.   Vid fastställandet av vilken nivå av sanktioner som ska åläggas, inom ramen för de gränser som fastställs i punkt 1 i denna artikel, ska medlemsstaterna säkerställa att alla relevanta omständigheter i artikel 8a beaktas. [Ändr. 29]

Artikel 10

Sanktioner för tullrättsliga överträdelser enligt artikel 4

Medlemsstaterna ska se till att effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner införs för tullrättsliga överträdelser enligt artikel 4, inom följande gränser:

(a)  När den tullrättsliga överträdelsen avser särskilda varor, böter på upp till 15 % av varornas värde.

(b)  När den tullrättsliga överträdelsen inte avser särskilda varor, böter på upp till 22 500 euro. [Ändr. 30]

Artikel 11

Icke-straffrättsliga sanktioner för allvarliga tullrättsliga överträdelser enligt artiklarna 5 och 6

1.  Utöver återkrävande av de tullavgifter som undanhållits, ska medlemsstaterna se till att effektiva, proportionella och avskräckande och icke-straffrättsliga sanktioner införs för tullrättsliga överträdelser enligt som avses i artiklarna 5 3 och 6 och som anses allvarliga i enlighet med artikel 8b, inom följande gränser:

(a)  När den tullrättsliga överträdelsen avser särskilda varor är kopplad till de undanhållna tullavgifterna, böter på upp till 30 % mellan 70 % och 140 % av varornas värde de undanhållna tullavgifterna.

(aa)   När den tullrättsliga överträdelsen inte är kopplad till de undanhållna tullavgifterna utan till varornas värde, böter på mellan 15 % och 30 % av varornas värde.

(b)  När den tullrättsliga överträdelsen inte avser särskilda varor är kopplad vare sig till de undanhållna tullavgifterna eller till varornas värde, böter på upp till mellan 7 500 och 45 000 EUR.

2.   Vid fastställandet av vilken nivå av sanktioner som ska åläggas, inom ramen för de gränser som fastställs i punkt 1 i denna artikel, ska medlemsstaterna säkerställa att alla relevanta omständigheter i artiklarna 8a och 8b.1 beaktas. [Ändr. 31]

Artikel 11a

Andra icke-straffrättsliga sanktioner för allvarliga överträdelser

1.   Förutom de sanktioner som förtecknas i artikel 11, och i enlighet med tullkodexen, får medlemsstaterna också ålägga följande icke-monetära sanktioner om en allvarlig överträdelse begås:

(a)   Permanent eller tillfälligt förverkande av varorna.

(b)   Indragning av en beviljad auktorisering.

2.   Medlemsstaterna ska, i enlighet med tullkodexen, föreskriva att beslut om beviljande av status som godkänd ekonomisk aktör ska upphävas vid allvarlig eller upprepad tullrättslig överträdelse. [Ändr. 32]

Artikel 11b

Översyn

1.   Beloppen på de böter som tillämpas i enlighet med artiklarna 9 och 11 ska ses över av kommissionen, tillsammans med medlemsstaternas behöriga myndigheter, från och med … [fem år efter dagen för detta direktivs ikraftträdande]. Översynen ska syfta till att göra de bötesbelopp som tillämpas inom ramen för tullunionen mer likvärdiga, med målet att harmonisera tullunionens funktionssätt.

2.   Kommissionen ska årligen offentliggöra de sanktioner som medlemsstaterna tillämpar på sådana tullrättsliga överträdelser som avses i artiklarna 3 och 6.

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa efterlevnaden av tullagstiftningen i den mening som avses i artikel 5.2 i kodexen och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012(8). [Ändr. 33]

Artikel 11c

Överenskommelse

Medlemsstaterna ska föreskriva ett förfarande för överenskommelse så att de behöriga myndigheterna kan ingå en överenskommelse med en person som begått en överträdelse som ett alternativ till inledande eller fullföljande av en rättsprocess för åläggande av en sanktion, mot att vederbörande går med på en omedelbart verkställbar sanktion.

När rättsliga förfaranden redan inletts får de behöriga myndigheterna emellertid ingå en överenskommelse endast med den rättsliga myndighetens godkännande.

Kommissionen ska tillhandahålla riktlinjer för förfaranden för överenskommelser för att säkerställa att en person som gjort sig skyldig till en överträdelse ges möjlighet till överenskommelse i enlighet med principen om likabehandling och på ett sätt som medger insyn, samt att varje ingången överenskommelse innefattar att resultatet av förfarandet ska offentliggöras. [Ändr. 34]

Artikel 12

Effektiv tillämpning av sanktioner: behöriga myndigheters utövande av befogenheter att tillgripa sanktioner

Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna när de fastställer typen av och nivån på sanktioner för tullrättsliga överträdelser enligt artiklarna 3–6 beaktar alla relevanta omständigheter, bl.a. följande, där så är lämpligt:

(a)  Överträdelsens svårhetsgrad och varaktighet.

(b)  Huruvida den person som gjort sig skyldig till överträdelsen är en godkänd ekonomisk aktör.

(c)  Beloppet för de undanhållna import- eller exporttullarna.

(d)  Huruvida de berörda varorna är föremål för sådana förbud och restriktioner som avses i artiklarna 134.1 andra meningen och 267.3 e i kodexen eller innebär ett hot mot allmän säkerhet.

(e)  Viljan hos den person som gjort sig skyldig till överträdelsen att samarbeta med den behöriga myndigheten.

(f)  Tidigare överträdelser av den person som gjort sig skyldig till överträdelsen. [Ändr. 35]

Artikel 12a

Efterlevnad

Medlemsstaterna ska säkerställa att riktlinjer och publikationer om hur man ska följa och fortsätta följa unionens tullagstiftning görs tillgängliga för berörda parter i ett lättillgängligt, begripligt och aktuellt format. [Ändr. 36]

Artikel 13

Preskription

1.  Medlemsstaterna ska se till att preskriptionsfristen för inledande av ett förfarande som rör en tullrättslig överträdelse enligt artiklarna 3 och 6 är fyra år och att den börjar löpa den dag då överträdelsen begicks.

2.  Vad beträffar kontinuerliga eller upprepade tullrättsliga överträdelser ska medlemsstaterna se till att preskriptionsfristen börjar löpa den dag då den handling eller underlåtenhet som utgör överträdelsen upphörde.

3.  Medlemsstaterna ska se till att preskriptionsfristen avbryts av varje handling av den behöriga myndigheten som den berörda personen underrättas om och som hänför sig till en utredning eller ett rättsligt förfarande som rör en och samma tullrättsliga överträdelse samt av en handling som begås av den person som gjort sig skyldig till överträdelsen. Preskriptionsfristen ska börja fortsätta löpa samma dag som den avbrytande handlingen äger rum upphör.

4.  Utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 14.2, ska medlemsstaterna se till att det inte går att inleda eller fortsätta ett förfarande som rör en tullrättslig överträdelse enligt artiklarna artikel 3 eller 6 efter det att en period av åtta år från och med den dag som avses i punkt 1 eller 2 i denna artikel har löpt ut, oavsett eventuella avbrott i preskriptionsfristen i enlighet med punkt 3 i denna artikel.

5.  Medlemsstaterna ska se till att preskriptionsfristen för verkställande av ett beslut om att tillgripa en sanktion är tre år. Denna period ska börja löpa den dag då beslutet vinner laga kraft.

6.  Medlemsstaterna ska fastställa de fall där de preskriptionsfrister som anges i punkterna 1, 4 och 5 suspenderas. [Ändr. 37]

Artikel 14

Suspendering av ett förfarande

1.  Medlemsstaterna ska se till att ett administrativt förfarande som rör en tullrättslig överträdelse enligt artiklarna 3 och 6 suspenderas om ett straffrättsligt förfarande har inletts mot samma person med avseende på samma förhållanden.

2.  Medlemsstaterna ska se till att ett suspenderat administrativt förfarande enligt punkt 1 läggs ner när ett straffrättsligt förfarande enligt punkt 1 i denna artikel slutligt avgjorts. I övriga fall får ett suspenderat administrativt förfarande som rör en tullrättslig överträdelse enligt artiklarna 3 och 6 återupptas.

Artikel 15

Behörighet

1.  Medlemsstaterna ska se till att de utövar behörighet över de tullrättsliga överträdelserna enligt artiklarna 3 och 6 om något av följande kriterier är uppfyllt:

(a)  Den tullrättsliga överträdelsen har helt eller delvis begåtts inom medlemsstatens territorium.

(b)  Den person som begått den tullrättsliga överträdelsen är medborgare i medlemsstaten.

(c)  De varor som är föremål för den tullrättsliga överträdelsen befinner sig inom medlemsstatens territorium.

2.  Medlemsstaterna ska se till att det i fall där mer än en medlemsstat hävdar behörighet över samma tullrättsliga överträdelse är den medlemsstat i vilken ett straffrättsligt förfarande har inletts mot samma person med avseende på samma förhållanden som utövar behörighet. Medlemsstaterna ska se till att det i fall där behörighet inte kan fastställas enligt punkt 1 är den medlemsstat vars behöriga myndighet först inleder ett förfarande mot samma person med avseende på samma förhållanden som utövar behörighet.

Artikel 16

Samarbete mellan medlemsstaterna

Medlemsstaterna ska samarbeta vid och utbyta alla uppgifter som behövs för sådana förfaranden som rör en handling eller underlåtenhet som utgör en tullrättslig överträdelse enligt artiklarna 3 och 6, särskilt i fall där mer än en medlemsstat har inlett ett förfarande mot samma person med avseende på samma förhållanden. Samarbetet mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter ska ha som mål att höja effektiviteten i tullens varukontroller och att harmonisera förfarandena inom unionen. [Ändr. 38]

Kommissionen ska övervaka medlemsstaternas samarbete för att upprätta viktiga indikatorer för genomförande av tullkontroller och tullrättsliga sanktioner, spridning av bästa praxis och samordning av utbildning av tulltjänstemän. [Ändr. 39]

Artikel 17

Beslag

Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna har möjlighet att tillfälligt beslagta sådana varor och transportmedel och eller andra instrument som används för att begå tullrättsliga överträdelser enligt artiklarna 3 och 6. Om en medlemsstat, efter åläggande av en sådan sanktion, permanent beslagtar sådana varor kan medlemsstaten välja att förstöra, återanvända eller återvinna varorna, enligt vad som är lämpligt. [Ändr. 40]

Artikel 18

Rapportering

Kommissionen ska senast den [1maj 2019] överlämna en rapport om tillämpningen av detta direktiv till Europaparlamentet och rådet med en utvärdering av i vilken utsträckning medlemsstaterna har vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

Senast den 31 december 2017 ska kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om övriga inslag i verkställandet av unionens tullagstiftning, såsom övervakning, kontroll och utredning, vid behov åtföljd av ett lagstiftningsförslag avsett att komplettera detta direktiv. [Ändr. 41]

Artikel 18a

Medlemsstaternas rapportering

Medlemsstaterna ska till kommissionen skicka statistik om överträdelser, där det framgår vilka sanktioner som ålagts till följd av överträdelserna, för att kommissionen ska kunna utvärdera tillämpningen av detta direktiv. Den information som således tillhandahålls ska skickas årligen efter det att detta direktiv trätt i kraft. Kommissionen kan använda dessa uppgifter vid översyn av direktivet i syfte att bättre tillnärma nationella system för sanktioner. [Ändr. 42]

Artikel 19

Införlivande

1.  Medlemsstaterna ska senast den 1 maj 2017 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 20

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 21

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 487, 28.12.2016, s. 57.
(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0400.
(3) EUT C 487, 28.12.2016, s. 57.
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 5 juli 2017.
(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 10.10.2013, s. 1).
(6)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/... av den 5 juli 2017 om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (EUT L ...).
(7)EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.
(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 av den 25 oktober 2012 om tillämpning av det allmänna pensionssystemet och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 732/2008 (EUT L 303, 31.10.2012, s. 1).


Ökning av hiv-, tuberkulos- och hepatit C-epidemier i Europa
PDF 267kWORD 51k
Europaparlamentets resolution av den 5 juli 2017 om EU:s åtgärder mot hiv/aids, tuberkulos och hepatit C (2017/2576(RSP))
P8_TA(2017)0301B8-0436/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1082/2013/EU av den 22 oktober 2013 om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa och om upphävande av beslut nr 2119/98/EG(1),

–  med beaktande av Världshälsoorganisationens (WHO) handlingsplan för strategin för hälso- och sjukvårdssektorns åtgärder mot hiv i WHO-regionen Europa som avser den globala strategin för hälsosektorn för bekämpning av hiv/aids för perioden 2016–2021,

–  med beaktande av 2014 års epidemiologiska rapport från Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) om sexuellt överförbara sjukdomar, bl.a. hiv och blodburet virus,

–  med beaktande av ECDC:s systematiska översyn från 2016 av förekomsten av hepatit B och C i EU/EES,

–  med beaktande av sin skriftliga förklaring av den 29 mars 2007 om hepatit C(2),

–  med beaktande av ECDC:s riktlinjer från 2016 för kontroll av tuberkulos i grupper som är utsatta eller svåra att nå,

–  med beaktande av WHO:s handlingsplan för tuberkulos för WHO-regionen Europa 2016–2020(3),

–  med beaktande av resultatet av det informella mötet mellan EU:s hälsoministrar i Bratislava den 3–4 oktober 2016 där medlemsstaterna enades om stöd till utvecklingen av en integrerad EU-policyram för hiv/aids, tuberkulos och virushepatit,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 november 2016 Nästa steg för en hållbar europeisk framtid – EU-åtgärder för hållbarhet, som behandlar de ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensionerna av hållbar utveckling, samt styrning, både inom EU och globalt, och i vilket kommissionen klargör att den ”kommer att bidra genom att övervaka, rapportera och granska resultaten av arbetet för att nå målen för hållbar utveckling i EU-sammanhang” (COM(2016)0739),

–  med beaktande av den gemensamma Rigadeklarationen från det östliga partnerskapets första ministerkonferens, som hölls den 30–31 mars 2015 i Riga, om tuberkulos och dess multiresistens,

–  med beaktande av WHO:s första internationella strategi för vårdsektorn mot virushepatit 2016–2021, som Världshälsoförsamlingen antog i maj 2016, där man betonar den centrala betydelsen av hälso- och sjukvård och vars mål – tillsammans med målen för hållbar utveckling – är att före 2030 minska de nya sjukdomsfallen med 90 procent och dödligheten till följd av virushepatit med 65 procent, och att slutligen eliminera virushepatit som ett hot mot folkhälsan,

–  med beaktande av WHO:s handlingsplan för Europa rörande strategin för hälso- och sjukvårdssektorns åtgärder mot hepatit i WHO-regionen Europa, vars övergripande mål är att eliminera virushepatit som ett hot mot folkhälsan i regionen Europa före 2030 genom att minska risken för insjuknande och dödlighet till följd av virushepatit och dess komplikationer, och att se till att det finns rättvis tillgång till rekommenderade förebyggande åtgärder, tester, vård och behandling för alla,

–  med beaktande av WHO:s europeiska handlingsplan för hiv/aids 2012–2015,

–  med beaktande av sin resolution av den 2 mars 2017 om EU:s alternativ för att förbättra tillgången till läkemedel(4), där kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att anta strategiska planer för att säkerställa tillgången till läkemedel som kan rädda liv och där parlamentet efterlyser samordning av en plan för att utrota hepatit C i EU med hjälp av verktyg som exempelvis det europeiska förfarandet för gemensam upphandling,

–  med beaktande av Förenta nationernas mål för hållbar utveckling, särskilt mål 3, som inkluderar målet att stoppa hiv- och tuberkulosepidemier före 2030 och bekämpa hepatit,

–  med beaktande av Berlinförklaringen av den 22 oktober 2007 om tuberkulos – All Against Tuberculosis – (EUR/07/5061622/5, WHO:s europeiska ministermöte, 74415),

–  med beaktande av frågan för muntligt besvarande till kommissionen om ökning av hiv-, tuberkulos- och hepatit C-epidemierna i Europa (O-000045/2017 – B8-0321/2017),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt ECDC är en av sju personer med hiv inte medvetna om att de bär på smittan, och det beräknas ta i genomsnitt fyra år från hiv-infektion till diagnos. Odiagnostiserade personer löper 3,5 gånger högre risk att överföra hiv än de personer som är diagnostiserade.

B.  Dublinförklaringen om partnerskap för att bekämpa hiv/aids i Europa och Centralasien har bidragit stort i arbetet med att inrätta en harmoniserad ram för övervakning i EU och dess grannländer, vilket gör det möjligt att övervaka framstegen i kampen mot hiv.

C.  Det finns starka bevis för att preexponeringsprofylax är effektivt för att förhindra infektion och för att användningen av antiretroviral behandling så gott som eliminerar risken för smitta i de fall då virusbelastningen har minskat till omätbara nivåer(5).

D.  Även om nya hiv-infektioner bland personer som injicerar droger har fortsatt att minska i de flesta länder i Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EU/EES) så var det 2015 en fjärdedel av de nydiagnosticerade och rapporterade hiv-fallen i fyra länder som hade koppling till injektionsmissbruk.

E.  Nya hiv-infektioner som överförs från föräldrar till barn och via blodtransfusioner förekommer i princip inte längre i EU/EES.

F.  Tuberkulos och multiresistent tuberkulos (MDR-TB) är luftburna sjukdomar och utgör därför ett gränsöverskridande hälsohot i en globaliserad värld där rörligheten bland befolkningen ökar.

G.  Epidemiologin för tuberkulos skiljer sig åt mellan länderna i EU/EES och beror bland annat på hur långt en medlemsstat har kommit i kampen mot tuberkulos.

H.  Av de totalt 10 miljoner dödsfall som fram till 2050 enligt uppgift årligen skulle kunna tillskrivas läkemedelsresistens kommer omkring en fjärdedel att bero på multiresistenta former av tuberkulos och kosta den globala ekonomin minst 16,7 miljarder USD och Europa minst 1,1 miljard USD.

I.  Frågan om samtidig infektion bör uppmärksammas, särskilt med tuberkulos och virushepatit B och C. Tuberkulos och virushepatit är mycket vanliga, sprider sig snabbare och leder ofta till insjuknande och dödlighet bland hiv-positiva.

J.  Det finns ett skriande behov av gränsöverskridande och tvärvetenskapligt samarbete för att komma till rätta med dessa epidemier.

K.  Virushepatit är ett av de allvarligaste hoten mot folkhälsan globalt, och omkring 240 miljoner människor lider av kronisk hepatit B(6) och 150 miljoner kronisk hepatit C. Inom WHO-regionen Europa beräknas 13,3 miljoner människor leva med kronisk hepatit B och 15 miljoner människor med hepatit C. Dessutom orsakar hepatit B omkring 36 000 dödsfall och hepatit C omkring 86 000 dödsfall per år i medlemsstaterna i WHO-regionen Europa.

L.  WHO har identifierat injektionsmissbruk som en viktig orsak bakom epidemin av hepatit C i regionen Europa, där personer som injicerar droger utgör majoriteten av de nya fallen.

M.  Eftersom de nationella inkomstnivåerna generellt sett ökar och de kriterier som berättigar till extern givarfinansiering förändras, minskar tillgången till det internationella ekonomiska stöd som finns tillgängligt i region Europa snabbt. Detta får framför allt konsekvenser för länder i Östeuropa och Centralasien där förekomsten av hiv, tuberkulos och hepatit C är som mest utbredd och utgör ett allvarligt hot mot effektiva åtgärder mot dessa sjukdomar. Många länder i WHO-regionen Europa är fortfarande kraftigt beroende av extern finansiering för sina hälsoprogram, särskilt i syfte att hjälpa utsatta grupper och den befolkning som är mest drabbad.

N.  Det kommer att bli svårt för kommissionen att övervaka framstegen i uppnåendet av målen för hållbar utveckling i fråga om virushepatit, eftersom det ofta saknas eller bara finns bristfälliga övervakningsuppgifter i medlemsstaterna.

O.  Det finns fortfarande skillnader mellan strategierna när det gäller bekämpning av virushepatit i EU. Vissa medlemsstater saknar helt en nationell plan medan andra har gjort betydande finansieringsåtaganden, infört strategier och utvecklat nationella planer för en övergripande insats mot det problem som virushepatit utgör.

P.  Totalt mellan 130 miljoner och 150 miljoner människor i världen lever med en kronisk hepatit C-infektion. Varje år avlider cirka 700 000 personer i hepatit C-relaterade leversjukdomar.

Q.  År 2014 rapporterades 35 321 fall av hepatit C från de 28 EU/EES-länderna, vilket innebär 8,8 fall per 100 000 invånare(7).

R.  Mellan 2006 och 2014 ökade det totala antalet diagnostiserade och rapporterade fall från alla EU/EES-länder med 28,7 procent, med den största ökningen noterad efter 2010(8).

S.  Tolkningen av uppgifter om hepatit C försvåras av skillnader i övervakningssystem, testmetoder och testprogram samt av svårigheter med att definiera fallen som akuta eller kroniska(9).

En omfattande och integrerad EU-policyram

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla en övergripande EU-policyram för hiv/aids, tuberkulos och virushepatit och samtidigt ta hänsyn till de varierande omständigheter och specifika problem som råder i de medlemsstater och grannländer som är värst drabbade av hiv och multiresistent tuberkulos.

2.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att uppbåda tillräckliga utgifter och resurser för att man ska kunna nå mål 3 för hållbar utveckling.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka sitt arbeta med lokalsamhällen och sårbara personer genom ett sektorsövergripande samarbete med deltagande icke statliga organisationer och tillhandahållande av tjänster till berörda grupper.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inta en framträdande politisk roll i dialogen med grannländerna i Östeuropa och Centralasien och se till att det finns planer för en hållbar övergång till inhemsk finansiering, så att det finns effektiva hiv-, virushepatit- och tuberkulosprogram som upprätthålls och utökas efter det att de internationella givarnas stöd dragits in. Dessutom uppmanas kommissionen och rådet att även fortsättningsvis upprätthålla ett nära samarbete med dessa länder för att dessa ska ta ansvar för och engagera sig i åtgärder mot hiv, virushepatit och tuberkulos.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna och rådets framtida ordförandeskap diskutera möjligheterna att uppdatera Dublinförklaringen så att hiv, virushepatit och tuberkulos kommer att omfattas av lika villkor.

Hiv/aids

6.  Europaparlamentet betonar att hiv fortfarande är den mest socialt stigmatiserande överförbara sjukdom som finns, vilket kan ha allvarliga konsekvenser för de drabbades livskvalitet. Parlamentet understryker att det under 2015 rapporterades nästan 30 000 nya hiv-diagnoser i de 31 EU-/EES-länderna, utan tecken på någon generell minskning.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta tillgången till innovativa behandlingar, även för de mest sårbara grupperna, och att vidta åtgärder för att bekämpa den sociala stigmatiseringen kring hiv.

8.  Europaparlamentet understryker att samlag fortfarande är den vanligaste smittvägen i EU/EES, följt av injektionsmissbruk. Parlamentet framhåller kvinnors och barns förhöjda infektionsrisk.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inte bara investera mer i forskning för att hitta effektiva botemedel och utveckla nya verktyg samt innovativa och patientinriktade strategier mot dessa sjukdomar, utan att också säkerställa att dessa verktyg är tillgängliga och rimligt prissatta och att hantera problemet med samtidiga infektioner på ett effektivare sätt, särskilt tuberkulos och virushepatit B och C och deras komplikationer.

10.  Europaparlamentet betonar att prevention fortfarande är det främsta verktyget mot bekämpa hiv/aids, men att två av tre länder i EU/EES rapporterar att de ekonomiska resurserna för prevention inte räcker till för att minska antalet nya hiv-infektioner.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, kommissionen och rådet att fortsätta att stödja hiv/aids-prevention och kopplingen till vården genom gemensamma åtgärder och projekt inom ramen för EU:s hälsoprogram samt att främja beprövade offentliga hiv-förebyggande hälsoåtgärder, inbegripet övergripande preventionsåtgärder för narkotikamissbrukare, preventiv behandling, kondomanvändning, preexponering profylax och ändamålsenlig undervisning om sexuell hälsa.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att rikta hiv-testverksamheten så att den når målgrupper i miljöerna med högst hiv-prevalens, i enlighet med WHO:s rekommendationer.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på ett effektivt sätt bekämpa de sexuellt överförbara infektioner som ökar risken för att smittas av hiv.

14.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att tillhandahålla kostnadsfria hiv-tester, särskilt för sårbara grupper, för att trygga tidig detektion och förbättra rapporteringen av antalet infektioner, vilket är viktigt för att man ska kunna informera om och varna för sjukdomen på ett korrekt sätt.

Tuberkulos

15.  Europaparlamentet betonar att EU hör till de områden i världen där antalet fall av tuberkulos är lägst, men understryker att omkring 95 procent av dödsfallen i tuberkulos inträffar i låg- och medelinkomstländer. Vidare betonar parlamentet att WHO:s Europaregion, särskilt länderna i Östeuropa och Centralasien, är hårt drabbad av multiresistent tuberkulos, med omkring en fjärdedel av alla fall av multiresistent tuberkulos i världen. Parlamentet konstaterar att 15 av de 27 länder som enligt WHO är allvarligt drabbade av multiresistent tuberkulos ligger i Europaregionen.

16.  Europaparlamentet framhåller att tuberkulos är den främsta dödsorsaken bland hiv-smittade personer, då cirka 1 av 3 dödsfall bland hiv-smittade beror på tuberkulos.(10) Parlamentet betonar att antalet personer som insjuknade i tuberkulos steg för tredje året i rad under 2014, från 9 miljoner under 2013 till 9,6 miljoner under 2014. Dessutom understryker parlamentet att enbart en fjärdedel av fallen av multiresistent tuberkulos diagnostiseras, och att det alltså finns ett stort mörkertal vad gäller detektion och diagnostisering.

17.  Europaparlamentet påpekar att antimikrobiell resistens är ett växande medicinskt problem vid behandlingen av infektioner och sjukdomar, inbegripet tuberkulos.

18.  Europaparlamentet påminner om att avbrutna behandlingar bidrar till utvecklingen av läkemedelsresistens, ökad tuberkulossmitta och negativa konsekvenser enskilda patienter.

19.  Europaparlamentet understryker att kommissionen och medlemsstaterna för att förbättra preventionen, detektionen och andelen fullföljda behandlingar av tuberkulos måste ta fram tuberkulosprogram och anslå ekonomiskt stöd för att stärka samarbetet med befolkningsgrupper och sårbara personer genom sektorsövergripande samarbete med bland annat icke-statliga organisationer, särskilt i utvecklingsländerna. Parlamentet framhåller även att det är mycket viktigt för tuberkulosvårdens kontinuitet att alla berörda aktörer engagerar sig ekonomiskt i stödet till tuberkulosbehandlingar, eftersom dessa kan vara oöverkomligt kostsamma.

20.  Europaparlamentet betonar vikten av att hantera den växande krisen med antimikrobiell resistens, bland annat genom att finansiera forskning och utveckla nya vacciner och innovativa och patientinriktade strategier, diagnoser och behandlingar av tuberkulos.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att visa prov på ett starkt politiskt engagemang med målet att säkerställa att kopplingen mellan antimikrobiell resistens och multiresistent tuberkulos återspeglas i resultatet från G20-toppmötet i Tyskland i juli 2017 och i EU:s nya handlingsplan om antimikrobiell resistens, som ska offentliggöras under 2017.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta kring fastställandet av gränsöverskridande åtgärder mot spridningen av tuberkulos, i form av bilaterala föranstaltningar mellan länder samt gemensamma insatser.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att stärka och formalisera det regionala samarbetet på högsta politiska nivå kring tuberkulos och multiresistent tuberkulos mellan olika sektorer och att upprätta partnerskap med EU:s framtida ordförandeskap för att fortsätta detta arbete.

Hepatit C

24.  Europaparlamentet betonar att de flesta som bär på virushepatit i EU smittas då de delar på kontaminerade nålar eller använder icke-steril utrustning i samband med injektionsmissbruk. Parlamentet framhåller även att andelen hepatitinfektioner bland vårdpersonal till följd av nålsticksskador fortfarande är högre än genomsnittet. Parlamentet menar att tjänster för skademinskning, inklusive substitutionsbehandling vid opiatberoende och sprututbytesprogram, är en central preventionsstrategi mot virushepatit, vilken även bör inbegripa åtgärder för att undanröja stigmatisering och diskriminering. Parlamentet betonar att antikroppstest för hepatit C och antigentest för hepatit B sällan ingår i kostnadsfria hälsokontroller. Parlamentet framhåller att viruset i sällsynta fall kan överföras sexuellt eller i samband med hälso- och skönhetsvård på grund av otillräckliga rutiner för infektionskontroll eller från en smittad mamma till barnet i samband med förlossningen.

25.  Europaparlamentet framhåller att fler än 90 procent av patienterna inte uppvisar några symptom när de smittas och att sjukdomen vanligtvis upptäcks av en händelse vid en provtagning eller först när den börjar ge symptom, vilket är orsaken till att den orsakar kronisk hepatit i 55–85 procent av fallen. Efter 20 år löper personer med kronisk hepatit 15–30 procents risk för att utveckla levercirros, vilket i sin tur är den främsta orsaken till levercellskarcinom.

26.  Europaparlamentet understryker att 75 procent av patienterna med levercellskarcinom testar positivt för virushepatit C.

27.  Europaparlamentet betonar att det inte finns något enhetligt detektionsprotokoll för hepatit C i medlemsstaterna och att uppgifterna om smittade personer kan vara för lågt satta.

28.  Europaparlamentet understryker att WHO i april 2016 uppdaterade sina riktlinjer för detektion, vård och behandling av personer med kronisk hepatit C, vilka kompletterar organisationens tidigare riktlinjer i fråga om förebyggande av överföring av blodburna virus, bland annat virushepatit C. Parlamentet framhåller att dessa riktlinjer innehåller mycket viktiga rekommendationer på detta område och behandlar frågor kring tillämpningen.

29.  Europaparlamentet betonar att virushepatit C-infektioner kan botas, särskilt om de upptäcks och behandlas med rätt kombination av antivirala läkemedel. Parlamentet påpekar i synnerhet att antiviral behandling nu kan bota 90 procent av alla virushepatit C-smittade personer. Vidare understryker parlamentet att virushepatit B kan förebyggas genom vaccinering och kan kontrolleras, men att färre än 50 procent av alla som bär på kronisk virushepatit diagnosticeras först flera årtionden efter smittotillfället.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa en hållbar finansiering av nationella elimineringsplaner för virushepatit och att använda sig av EU:s strukturfonder och annan tillgänglig EU-finansiering.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att inrätta ett EU-omfattande harmoniserat övervakningsprogram genom vilket man i god tid kan upptäcka utbrott av virushepatit, tuberkulos och hiv, analysera incidenstrender, ta fram beräkningar avseende sjukdomsbördan och på ett effektivt sätt följa diagnosticeringen, behandlingen och vårdprioriteringen i realtid, inbegripet bland specifika sårbara grupper.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna diskutera hur man bäst ska utrusta primärvårdpersonalen (till exempel inkluderande av antikroppstester för hepatit C och antigentester för hepatit B i hälsokontroller, anamneser, uppföljningstester och remissgångar) för att öka diagnosgraden och säkerställa vård som följer riktlinjerna.

33.  Europaparlamentet beklagar att det i dagsläget inte finns något vaccin mot hepatit C, varför primär och sekundär prevention är av avgörande betydelse. Parlamentet understryker dock att infektionens särdrag och bristen på detektionsprotokoll många gånger gör det svårt att kontrollera denna sjukdom.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under ledning av Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar och i samordning med medlemsstaterna upprätta en tvärvetenskaplig handlingsplan för standardisering av detektions-, testnings- och behandlingsprotokollen och för eliminering av hepatit C i EU till 2030.

o
o   o

35.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, Världsorganisationen och medlemsstaternas regeringar.

(1) EUT L 293, 5.11.2013, s. 1.
(2) EUT C 27 E, 31.1.2008, s. 247.
(3) http://www.euro.who.int/__data/assets/pdf_file/0007/283804/65wd17e_Rev1_TBActionPlan_150588_withCover.pdf
(4) Antagna texter, P8_TA(2017)0061.
(5) https://thinkprogress.org/massive-hiv-treatment-study-found-zero-transmissions-between-mixed-status-couples-73d4a497f77b
(6) http://www.euro.who.int/en/health-topics/communicable-diseases/hepatitis/data-and-statistics
(7) Epidemiologisk årsrapport – ECDC.http://ecdc.europa.eu/en/healthtopics/hepatitis_C/Documents/aer2016/AER-hepatitis-C.pdf
(8) ibid.
(9) ibid.
(10) WHO:s rapport om tuberkulos från 2015.


Budgeten för 2018 – mandat för trepartsmötet
PDF 381kWORD 55k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 5 juli 2017 om mandatet för trepartsmötet om förslaget till budget för 2018 (2017/2043(BUD))
P8_TA(2017)0302A8-0249/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av det förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018 som kommissionen antog den 30 maj 2017 (COM(2017)0400),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(1),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(2),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2017 om de allmänna riktlinjerna för utarbetandet av budgeten för 2018, avsnitt III – kommissionen(4),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 21 februari 2017 om budgetriktlinjerna för 2018 (06522/2017),

–  med beaktande av artikel 86a i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och yttrandena från övriga berörda utskott (A8-0249/2017).

Budgetförslag 2018: Tillväxt, sysselsättning och säkerhet

1.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet i sin resolution av den 15 mars 2017 bekräftade att hållbar tillväxt, anständig, högkvalitativ och stabil sysselsättning, socioekonomisk sammanhållning, säkerhet, migration och klimatförändringar är de viktigaste prioriteringarna för EU:s budget för 2018.

2.  Europaparlamentet anser att kommissionens förslag generellt är en bra utgångspunkt för innevarande års förhandlingar med tanke på att EU:s budget för 2018 måste göra det möjligt för EU att fortsätta att skapa hållbar tillväxt och sysselsättning och samtidigt garantera medborgarnas säkerhet och ta itu med de migrationsrelaterade utmaningarna. Parlamentet beklagar att kommissionens förslag inte helt motsvarar parlamentets krav på åtgärder mot klimatförändringarna.

3.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att i förslaget till budget inbegripa resultaten av halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen för 2014–2020, till och med före dess formella antagande av rådet, vilket därmed sänder en stark signal om vikten av denna revidering av den fleråriga budgetramen och behovet av större flexibilitet i EU:s budget, som kan göra det möjligt för unionen att effektivt bemöta nya kriser och finansiera sina politiska prioriteringar.

4.  Europaparlamentet upprepar sin fasta övertygelse att för att uppnå hållbar tillväxt och skapandet av stabila och högkvalitativa arbetstillfällen i EU, är det avgörande att främja investeringar i forskning, innovation, infrastruktur, utbildning och små och medelstora företag. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang de föreslagna förstärkningarna till Horisont 2020, Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) och Erasmus +, eftersom dessa program kommer att bidra direkt till uppnåendet av dessa mål. Parlamentet anser dock att ytterligare förstärkningar kommer att behövas, särskilt med tanke på de nedskärningar som gjorts i finansieringen av dessa politikområden till förmån för Efsi‑finansiering.

5.  Europaparlamentet påminner om de små och medelstora företagens avgörande roll när det gäller skapande av arbetstillfällen och minskning av investeringsgapet, och understryker att deras tillräckliga finansiering måste förbli en av EU-budgetens främsta prioriteringar. Parlamentet beklagar i detta avseende att det föreslagna anslaget till Cosme är 2,9 % lägre än i 2017 års budget, och avser att ytterligare stärka detta program i budgeten för 2018. Parlamentet betonar behovet att ytterligare stödja små och medelstora företag och efterlyser ett fullständigt genomförande av programmets finansiella åtaganden under de återstående åren av den nuvarande fleråriga budgetramen. Parlamentet välkomnar kommissionens försök att rationalisera finansieringen av små och medelstora företag inom ramen för Horisont 2020.

6.  Europaparlamentet lovordar den roll som Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) spelar när det gäller att komma till rätta med investeringsgapet i EU och mellan EU:s territorier och hjälpa till med att genomföra strategiska investeringar som ger ett stort mervärde för ekonomin, miljön och samhället. Parlamentet stöder därför dess förlängning till och med 2020. Parlamentet betonar det snabba utnyttjandet av medlen i delen för små och medelstora företag i Efsi och välkomnar den planerade expanderingen. Parlamentet beklagar dock avsaknaden av en övergripande strategi för finansiering av små och medelstora företag som skulle möjliggöra en tydlig översikt av de totalt tillgängliga medlen. Parlamentet betonar sin ståndpunkt i de pågående lagstiftningsförhandlingarna att inga ytterligare minskningar bör göras av befintliga EU‑program för att finansiera denna förlängning. Parlamentet anser att Efsi, vars garantifond till största delen finansieras genom EU:s budget inte bör stödja enheter som är etablerade eller registrerade i jurisdiktioner som förtecknas inom EU:s relevanta policy för icke samarbetsvilliga jurisdiktioner, eller som inte på ett effektivt sätt uppfyller europeiska eller internationella beskattningsnormer för transparens och informationsutbyte.

7.  Europaparlamentet välkomnar EU:s initiativ på området för försvarsforskning och teknikutveckling och förvärv, vilket kommer att bidra till att uppnå stordriftsfördelar inom sektorn och därmed större samordning mellan medlemsstaterna och, om utvecklingen sker på ett korrekt sätt, leda till en rationalisering av försvarsutgifterna och möjliggöra besparingar på nationell nivå. Vidare understryker parlamentet behovet av att förbättra konkurrenskraften och innovation inom den europeiska försvarsindustrin. Parlamentet påminner om sin tidigare ståndpunkt att nya initiativ på detta område bör finansieras med extra medel och inte vara till nackdel för befintliga program, inbegripet Fonden för ett sammanlänkat Europa.

8.  Europaparlamentet noterar att kommissionen inte har följt upp parlamentets begäran om att lägga fram en bedömning och relevanta förslag om ett ”europeiskt interrailkort på 18-årsdagen”. Parlamentet anser att sådana förslag kan främja den europeiska medvetenheten och identiteten. Parlamentet betonar dock att eventuella nya projekt måste finansieras med nya ekonomiska resurser utan att påverka befintliga program och bör vara så socialt inkluderande som möjligt. Parlamentet upprepar sin tidigare uppmaning till kommissionen om att lägga fram relevanta förslag i detta avseende.

9.  Europaparlamentet välkomnar att budgetförslaget för 2018 innehåller ett tilläggsanslag för ungdomssysselsättningsinitiativet och är därmed ett svar på parlamentets tidigare uppmaningar om att programmet ska fortsätta. Parlamentet noterar samtidigt förslaget till ändringsbudget nr 3/2017, som innebär att 500 miljoner EUR tillhandahålls i åtagandebemyndiganden för ungdomssysselsättningsinitiativet, enligt överenskommelsen mellan parlamentet och rådet i budgetförlikningen 2017. Parlamentet är övertygat om att de föreslagna beloppen helt klart inte kommer att räcka för att uppnå ungdomssysselsättningsinitiativets mål, och anser att för att effektivt åtgärda ungdomsarbetslösheten måste ungdomssysselsättningsinitiativet fortsätta att bidra till unionens prioriterade mål om tillväxt och sysselsättning. Parlamentet insisterar på behovet av att effektivt bemöta ungdomsarbetslösheten i hela unionen, och betonar att ungdomssysselsättningsinitiativet kan förbättras ytterligare och göras mer effektivt, särskilt genom att se till att det ger ett verkligt europeiskt mervärde till sysselsättningspolitiken för ungdomar i medlemsstaterna och inte ersätter finansieringen av tidigare nationell politik.

10.  Europaparlamentet påminner om att sammanhållningspolitiken spelar en primär roll för utvecklingen och tillväxten i EU. Parlamentet betonar att programmen inom sammanhållningspolitiken under 2018 förväntas hinna i fatt och nå marschfart, Parlamentet betonar parlamentets åtagande att säkerställa tillräckliga anslag för dessa program, som utgör ett av EU:s huvudsakliga politikområden. Parlamentet är emellertid oroat över de oacceptabla förseningarna i genomförandet av operativa program på nationell nivå. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att utnämningen av förvaltningsmyndigheter, revisionsmyndigheter och attesterande myndigheter avslutas och att genomförandet påskyndas. Parlamentet erkänner att de långa förhandlingarna om de rättsliga grunderna har inneburit att de EU-institutioner som deltagit i dem har sin del av ansvaret för den låga genomförandegraden. Parlamentet konstaterar att vissa medlemsstater anser att sammanhållningsfonderna skulle kunna vara ett verktyg för att garantera solidaritet i unionens politik.

11.  Europaparlamentet är särskilt oroligt för att en eftersläpning av obetalda räkningar eventuellt åter ska uppstå i slutet av den nuvarande fleråriga budgetramen, och påminner om det aldrig tidigare skådade beloppet i slutet av 2014, dvs. 24,7 miljarder EUR. Parlamentet välkomnar att kommissionen i samband med halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen för första gången tillhandahöll en betalningsprognos fram till 2020, men betonar att denna måste uppdateras varje år för att budgetmyndigheten ska kunna vidta nödvändiga åtgärder i tid. Parlamentet varnar för de skadliga verkningar som en ny betalningskris skulle ha, särskilt för mottagare av stöd från EU:s budget. Parlamentet är övertygat om att EU:s trovärdighet också är kopplad till dess förmåga att säkerställa en lämplig nivå på betalningsbemyndigandena i EU-budgeten, som kommer att göra det möjligt för EU att fullgöra sina åtaganden. Parlamentet understryker den negativa effekt som sena betalningar har för den privata sektorn, och framför allt för små och medelstora företag i EU som har avtal med offentliga organ.

12.  Europaparlamentet framhåller vikten av att uppfylla EU:s åtagande att uppnå de mål som fastställdes vid COP21, särskilt mot bakgrund av den amerikanska regeringens beslut nyligen att dra sig ur överenskommelsen. Parlamentet betonar i detta avseende att det finns en allvarlig risk för att målet att avsätta minst 20 % av EU:s utgifter i den fleråriga budgetramen 2014–2020 till klimatrelaterade åtgärder inte kommer att uppfyllas om inte ytterligare insatser görs. Parlamentet noterar med oro den blygsamma ökningen med 0,1 % för biologisk mångfald. Parlamentet betonar vikten av integrering av skydd av biologisk mångfald i hela EU-budgeten, och upprepar sitt tidigare krav på en spårningsmetod som beaktar alla utgifter med anknytning till biologisk mångfald och deras effektivitet. Parlamentet betonar också att EU-finansierade projekt bör syfta till att inte få negativa konsekvenser för dämpningen av klimatförändringarna eller för övergången till en cirkulär ekonomi med låga koldioxidutsläpp.

13.  Europaparlamentet betonar att det aldrig tidigare skådade utnyttjandet av särskilda instrument har visat att EU:s budget ursprungligen inte var utformad för att hantera frågor som den nuvarande flykting- och migrationskrisen. Parlamentet anser att det är för tidigt att gå över till en strategi efter krisen. Parlamentet motsätter sig därför de föreslagna nedskärningarna i rubrik 3 jämfört med 2017 års budget som inte ligger i linje med EU:s åtagande att på ett effektivt sätt ta itu med migrations- och flyktingkrisen. Parlamentet poängterar dock att denna reaktion på en akut och aldrig tidigare skådad situation bör följas av en mer systematisk och proaktiv metod som kompletteras med en effektiv användning av EU:s budget. Parlamentet upprepar att medborgarnas säkerhet och skydd är en prioritet för EU.

14.  Europaparlamentet upprepar att en långsiktig hållbar lösning, tillsammans med en stabilisering av EU:s grannskap, är att åtgärda de bakomliggande orsakerna till migrations- och flyktingkrisen, och att investeringar i migranternas och flyktingarnas ursprungsländer är nödvändiga för att uppnå detta mål. Parlamentet välkomnar i detta avseende den externa investeringsplanen och en överenskommelse mellan institutionerna om Europeiska fonden för hållbar utveckling och uppmanar till ett snabbt genomförande av fonden. Parlamentet noterar därför med förvåning minskningarna i rubrik 4, som inte fullt ut kan motiveras med tidigare anslagsökningar eller låg genomförandegrad. Parlamentet upprepar att en lösning på de bakomliggande orsakerna till migration omfattar, men är inte begränsad till, frågor som fattigdom, arbetslöshet, utbildning och ekonomiska möjligheter samt instabilitet, konflikter och klimatförändringar.

15.  Europaparlamentet välkomnar den ökning som föreslås för den östliga delen av det europeiska grannskapsinstrumentet och som utgör ett svar på parlamentets tidigare uppmaningar. Parlamentet är övertygat om att EU:s stöd, särskilt för de länder som har undertecknat associeringsavtalen, är av avgörande betydelse för att främja ekonomisk integration och konvergens med EU och för att främja demokratin, rättsstaten och de mänskliga rättigheterna i vårt östra grannskap. Parlamentet betonar att sådant stöd bör ges så länge de berörda länderna uppfyller behörighetskriterierna, särskilt när det gäller rättsstatsprincipen, kampen mot korruption och stärkandet av demokratiska institutioner.

16.  Europaparlamentet betonar betydelsen av Europeiska unionens solidaritetsfond som inrättades för att reagera på svåra naturkatastrofer och ge uttryck för europeisk solidaritet med katastrofdrabbade regioner i Europa, och noterar den föreslagna ökningen av åtagande- och betalningsbemyndigandena för Europeiska unionens solidaritetsfond. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål bedöma huruvida en ytterligare ökning av anslagen är nödvändig särskilt med tanke på jordbävningarna i Italien och bränderna i Spanien och Portugal (där människoliv tragiskt nog gick förlorade), som haft en dramatisk och avsevärd inverkan på människors liv, särskilt i missgynnade regioner. Parlamentet uppmanar till anpassningar av reglerna för ianspråkstagandet av denna fond, för att möjliggöra ett mer flexibelt och snabbt ianspråkstagande, och täcka ett bredare spektrum av katastrofer med omfattande följder och minska den tid som förflyter mellan katastrofen och den tidpunkt när medel görs tillgängliga.

17.  Europaparlamentet konstaterar att budgetförslaget för 2018 lämnar mycket begränsade marginaler, eller inga marginaler alls, under taken i den fleråriga budgetramen när det gäller rubrikerna 1, 3 och 4. Parlamentet anser att detta är en följd av de betydande nya initiativ som tagits sedan 2014 (Efsi, migrationsrelaterade förslag och på senare tid försvarsforskning och den europeiska solidaritetskåren), som har pressats in inom de tak för den fleråriga budgetramen som fastställdes 2013. Parlamentet påminner om att den fleråriga budgetramen, i synnerhet efter halvtidsöversynen av den, förutser flexibilitetsbestämmelser som, om än begränsade, bör utnyttjas fullt ut för att bibehålla ambitionsnivån för framgångsrika program och ta itu med nya och oförutsedda utmaningar. Parlamentet uttrycker sin avsikt att ytterligare utnyttja sådana flexibilitetsbestämmelser som en del av ändringsförfarandet. Parlamentet begär på nytt att det inrättas nya genuina egna medel i EU:s budget.

18.  Europaparlamentet noterar i detta sammanhang de talrika hänvisningarna i budgetförslaget till behovet av en ändringsskrivelse som delvis kan föregripa parlamentets ståndpunkt i budgetförfarandet. Parlamentet beklagar att i stället för att redan nu inkludera dem i budgetförslaget har kommissionen tillkännagett att eventuella nya initiativ på området säkerhet och migration och en eventuell utvidgning av faciliteten för flyktingar i Turkiet kan komma att föreslås som en del i en kommande ändringsskrivelse. Parlamentet uppmanar kommissionen att i tid tillhandahålla detaljer om dessa kommande förslag, så att budgetmyndigheten kan granska dem ordentligt. Parlamentet betonar att dessa potentiella initiativ inte bör bortse från, och ännu mindre ersätta, begäranden och ändringsförslag som lagts fram av parlamentet inom ramen för detta budgetförfarande.

19.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd till genomförandet av kommissionens strategi ”Budget fokuserad på resultat” och efterlyser en fortlöpande förbättring av kvaliteten på och framställningen av prestandan för att tillhandahålla korrekt, tydlig och begriplig information om EU-programmens resultat.

Underrubrik 1a – Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning

20.  Europaparlamentet noterar att jämfört med 2017 motsvarar kommissionens förslag för 2018 en ökning av åtagandena under underrubrik 1a med +2,5 %, för att uppgå till 21 841,3 miljoner EUR. Parlamentet välkomnar att Horisont 2020, Fonden för ett sammanlänkat Europa och Erasmus+ står för en betydande del av denna ökning, eftersom deras åtagandebemyndiganden ökar med 7,3 %, 8,7 % respektive 9,5 %, men konstaterar ändå att detta är något lägre än vad som planerats för deras budget. Parlamentet belyser särskilt att mycket få ansökningar till Horisont 2020 har varit framgångsrika.

21.  Europaparlamentet förvånas dock över att åtagande- och betalningsbemyndigandena för Cosme har minskats med 2,9 % respektive 31,3 %, trots att stöd till små och medelstora företag är en av EU:s främsta prioriteringar.

22.  Europaparlamentet upprepar, när det gäller förlängningen av Efsi, att parlamentet motsätter sig ytterligare nedskärningar av Fonden för ett sammanlänkat Europa, och anser att det extra belopp på 1,1 miljarder EUR som anslagits till EU-garantin endast bör tas från outnyttjade marginaler (till ett belopp på 650 miljoner EUR) och förväntade positiva nettoinkomster (till ett belopp på 450 miljoner EUR). Parlamentet påminner om att finansieringsramen för Fonden för ett sammanlänkat Europa (IKT-delen) också omfattar det nya WiFi4EU-initiativet. Parlamentet påminner om att FSE:s budget är föremål för systematisk överteckning på grund av otillräckliga anslag, särskilt med avseende på infrastrukturdelen.

23.  Europaparlamentet noterar kommissionens förslag om att inrätta en europeisk solidaritetskår. Parlamentet noterar dock med oro att trots parlamentets varningar förutser man i det lagstiftningsförslag som antogs den 30 maj 2017 att tre fjärdedelar av den europeiska solidaritetskårens budget ska finansieras genom omfördelningar från befintliga program, och främst från Erasmus+ (197,7 miljoner EUR). Parlamentet är bekymrat över den risk som denna situation skulle innebära för dessa EU-program och avser att ytterligare stärka Erasmus+ i 2018 års budget. Parlamentet upprepar att alla nya politiska åtaganden bör finansieras med nya anslag och inte med omfördelningar från befintliga program.

24.  Europaparlamentet välkomnar den föreslagna ökningen av den förberedande åtgärden avseende försvarsforskning och kommissionens lagstiftningsförslag om ett program för utveckling av försvarsindustrin.

Underrubrik 1b – Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning

25.  Europaparlamentet noterar att de totala åtagandebemyndigandena för underrubrik 1b uppgår till 55 407,9 miljoner EUR, vilket är en ökning med 2,4 % jämfört med budgeten för 2017 – om förslaget till ändringsbudget nr 3 räknas med.

26.  Europaparlamentet konstaterar att det föreslagna beloppet på 46 763,5 miljoner EUR i betalningsbemyndiganden är 25,7 % högre än under 2017, vilket i stor utsträckning återspeglar minskningen under 2017 till följd av att de nya operativa programmen inleddes för sent. Parlamentet påminner om att felaktiga prognoser från medlemsstaterna har lett till ett betydande underutnyttjande av betalningsbemyndigandena i underrubrik 1b under 2016, dvs. med mer än 11 miljarder EUR, och noterar att de föreslagna nivåerna för 2018 redan har minskats med 1,6 miljarder EUR jämfört med tidigare prognoser.

27.  Europaparlamentet betonar behovet av att genomföra programmen för 2014–2020 för att de ska nå full fart, och är övertygat om att all onormal eftersläpning av obetalda räkningar måste undvikas i framtiden. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen och medlemsstaterna att som en prioritering lösa alla kvarstående frågor i samband med den försenade utnämningen av nationella förvaltningsmyndigheter och attesterande myndigheter samt andra flaskhalsar när det gäller inlämningen av ansökningar om utbetalning. Parlamentet hoppas innerligt att både de nationella myndigheterna och kommissionen har förbättrat sina uppskattningar av betalningsbehoven i 2018 års budget och att den föreslagna nivån på betalningsbemyndigandena fullt ut kommer att genomföras. Parlamentet erkänner att de utdragna förhandlingarna mellan EU:s institutioner i fråga om de rättsliga grunderna är en av flera orsaker till den nuvarande låga genomförandegraden.

28.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att finansiera fortsättningen på ungdomssysselsättningsinitiativet och noterar det föreslagna utnyttjandet av 233,3 miljoner EUR från den samlade marginalen för åtaganden. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att följa anvisningarna i Europeiska revisionsrättens nya rapport. Parlamentet påminner om att varje ökning av det tilldelade anslaget till ungdomssysselsättningsinitiativet bör matchas med motsvarande belopp från Europeiska socialfonden (ESF). Parlamentet avser att undersöka alla möjligheter för att ytterligare stärka detta program i budgeten för 2018.

29.  Europaparlamentet understryker vikten av fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (FEAD) för att bekämpa fattigdom och social utestängning och begär att tillräckliga medel anslås i budgeten för 2018 så att målgruppernas behov kan tillgodoses och fondens mål kan uppnås på ett fullgott sätt.

Rubrik 2 – Hållbar tillväxt: naturresurser

30.  Europaparlamentet noterar det föreslagna beloppet på 59 553,5 miljoner EUR i åtaganden (+1,7 % jämfört med 2017) och 56 359,8 miljoner EUR i betalningar (+2,6 %) för rubrik 2, vilket ger en marginal på 713,5 miljoner EUR under taket för åtaganden. Parlamentet konstaterar att de ökade anslagen för att finansiera Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) för 2018 (+2,1 %) till stor del beror på att de tillgängliga inkomsterna för särskilda ändamål förväntas vara betydligt lägre under 2018.

31.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen har lämnat en marginal på 713,5 miljoner EUR under taket för rubrik 2. Parlamentet påpekar att den ökade instabiliteten på jordbruksmarknaderna, liksom tidigare var fallet med krisen inom mejerisektorn, skulle kunna vara ett skäl att använda denna marginal. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att den återstående marginalen under taken är tillräcklig för att hantera eventuella kriser.

32.  Europaparlamentet betonar förlängningen av undantagsåtgärderna till stöd för vissa frukter, för vilka situationen på marknaden fortfarande är svår. Parlamentet beklagar dock att kommissionen för närvarande inte föreslår några stödåtgärder inom sektorn för animalieproduktion, och särskilt inom mejerisektorn, i samband med det ryska förbudet mot import från EU, och räknar därför med en kursändring i detta avseende. Parlamentet förväntar sig därför att om marginalen under rubrik 2 används ska en del av denna tilldelas mjölkproducenter i de länder som påverkas mest av det ryska embargot. Parlamentet inväntar kommissionens ändringsskrivelse, som förväntas läggas fram i oktober 2017 och som bör baseras på uppdaterad information om finansieringen av Europeiska garantifonden för jordbruket, för att undersöka de verkliga behoven i jordbrukssektorn och ta vederbörlig hänsyn till effekterna av det ryska embargot och annan marknadsvolatilitet.

33.  Europaparlamentet välkomnar ökningen av åtagandena för Europeiska havs- och fiskerifonden (+2,4 %) och programmet Life+ (+5,9 %) i linje med budgetplaneringen, men beklagar att avsevärt minskade betalningsbemyndiganden verkar tyda på att dessa två program fortfarande tar lång tid på sig att komma igång under perioden 2014–2020.

Rubrik 3 – Säkerhet och medborgarskap

34.  Europaparlamentet noterar det föreslagna beloppet på 3 473,1 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden för rubrik 3. Parlamentet understryker behovet av gemensamma, övergripande och hållbara lösningar på migrations- och flyktingkrisen och utmaningarna i samband med denna.

35.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att anslå ytterligare 800 miljoner EUR för att hantera säkerhetsfrågor, särskilt efter raden av terroristattacker i EU.

36.  Europaparlamentet anser att dessa frågors betydelse och brådskande karaktär inte är i linje med de betydande minskningarna i åtagandebemyndiganden (-18,9 %) och betalningsbemyndiganden (-21,7 %), som föreslås för rubrik 3 jämfört med budgeten för 2017, särskilt när det gäller asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif), fonden för inre säkerhet och programmet Rättsliga frågor. Parlamentet vill se tillräckliga budgetmedel för dessa fonder. Parlamentet anser att dessa nedskärningar inte är motiverade av förseningarna i genomförandet av de överenskomna åtgärderna eller i antagandet av de nya lagstiftningsförslagen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att tillräckliga budgetmedel tillhandahålls och att eventuella ytterligare behov snabbt kommer att bemötas.

37.  Europaparlamentet beklagar att det hittills inte funnits något effektivt system för omfördelning, och att detta har lett till en ojämlik börda för vissa medlemsstater, särskilt Italien och Grekland. Parlamentet påminner om att 361 678 flyktingar och migranter anlände till EU under 2016, varav 181 405 kom till Italien och 173 447 till Grekland, och att Italien redan har tagit emot 85 % av de flyktingar och migranter som hittills har anlänt till Europa under 2017. Parlamentet beklagar att Italien hittills endast mottagit 147,6 miljoner EUR från Amif, vilket endast täcker 3 % av landets sammanlagda utgifter för att hantera migrationskrisen.

38.  Europaparlamentet anser dessutom att samarbetet mellan medlemsstaterna i säkerhetsrelaterade frågor skulle kunna förbättras ytterligare genom ökat stöd från EU:s budget. Parlamentet undrar hur detta mål ska kunna nås samtidigt som relevanta budgetposter för fonden för inre säkerhet har minskat avsevärt jämfört med 2017 års budget. Parlamentet betonar behovet av att garantera nödvändiga medel för att genomföra de föreslagna nya informations- och gränssystemen, såsom EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och in- och utresesystemet.

39.  Europaparlamentet anser att 2018 kommer att bli ett avgörande år för inrättandet av den europeiska migrationsagendan, då flera av dess centrala delar kommer att utvecklas. Parlamentet understryker behovet av att noga bedöma budgetkonsekvenserna av flera lagförslag som lagts fram, såsom reformen av det gemensamma asylsystemet enligt Dublinförordningen, det nya in- och utresesystemet och Etias-systemet, inbegripet möjligheten att anta dem sent. Parlamentet understryker betydelsen av tillräckliga medel för att svara mot unionens ambitioner i detta hänseende och att utan dröjsmål inrätta en effektiv europeisk asyl- och migrationspolitik som till fullo respekterar internationell rätt och som bygger på solidaritet mellan medlemsstaterna.

40.  Europaparlamentet påpekar att kommissionens förslag för tredje året i rad inte lämnar någon marginal under taket för rubrik 3 vilket visar att storleken på den minsta rubriken i den fleråriga budgetramen är föråldrad, såsom påpekats av parlamentet som en del av halvtidsrevideringen. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens förslag om att utnyttja flexibilitetsmekanismen för ett belopp på 817 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden, vilket bara kan bli möjligt tack vare den ytterligare flexibiliteten i den reviderade förordningen om den fleråriga budgetramen. Parlamentet insisterar på att utgiftsnivån fortfarande är otillräcklig och beklagar att kommissionen har skjutit upp eventuella förslag till en kommande ändringsskrivelse.

41.  Europaparlamentet påminner om parlamentets konsekvent starka stöd för kultur- och medieprogrammen. Parlamentet välkomnar den föreslagna ökningen av anslag till programmet Kreativa Europa jämfört med 2017 års budget, inbegripet ökningen för Europaåret för kulturarv inom ramen för multimedieåtgärder. Parlamentet insisterar vidare på att det ska finnas tillräcklig finansiering för programmet Ett Europa för medborgarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över budgetposten multimedieåtgärder för att säkerställa att budgeten på ett effektivt sätt stöder högkvalitativ, oberoende täckning av EU-frågor. Parlamentet upprepar sitt stöd för en hållbar flerårig finansiering för Euranet+. Parlamentet välkomnar slutligen de ökade åtagandebemyndigandena för programmet Livsmedel och foder och för konsumentprogrammet jämfört med budgeten för 2017. Parlamentet betonar slutligen betydelsen av ett starkt hälsoprogram och en tillräcklig budget för att möjliggöra europeiskt samarbete på hälsoområdet, inbegripet innovationer inom hälso- och sjukvård, ojämlikheter i hälsa, bördan av kroniska sjukdomar, antimikrobiell resistens, gränsöverskridande hälso- och sjukvård och tillgång till vård.

Rubrik 4 – Europa i världen

42.  Europaparlamentet beklagar den totala minskningen av anslag till rubrik 4, som uppgår till 9,6 miljarder EUR (-5,6 % jämfört med 2017 års budget) i åtagandebemyndiganden. Parlamentet konstaterar att minskningarna av de viktigaste instrumenten under rubrik 4 i stor utsträckning är kopplade till tidigare ökningar som godkändes i 2017 års budget för faciliteten för flyktingar i Turkiet och den nya partnerskapsramen inom den europeiska migrationsagendan.

43.  Europaparlamentet anser att nivån på nedskärningarna i instrumentet för utvecklingssamarbete och det europeiska grannskapsinstrumentet, särskilt för den södra delen, inte är motiverad med tanke på behoven på längre sikt av EU:s åtgärder avseende migration, som går utöver migrationspakterna inom partnerskapsramen och EU:s engagemang för internationell utveckling. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en ökning av de ekonomiska resurser som ska avsättas till fredsprocessen samt ekonomiskt stöd till Palestina och UNRWA. Parlamentet påminner om vikten av att säkerställa tillräckliga medel för det södra grannskapet, eftersom stabiliteten i Mellanöstern är en avgörande faktor för hanteringen av de bakomliggande orsakerna till migrationen.

44.  Europaparlamentet välkomnar dock de föreslagna ökningarna för den östra delen av det europeiska grannskapsinstrumentet, vilka kommer att bidra till att stödja demokratiska reformer och ekonomisk integration med EU, särskilt i de länder som har undertecknat associeringsavtal med unionen.

45.  Europaparlamentet noterar det ökade stödet till politiska reformer i Turkiet (IPA II), särskilt mot bakgrund av landets tillbakagång när det gäller rättsstatsprincipen, yttrandefriheten och de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att hålla inne föranslutningsstödet om anslutningsförhandlingarna ställs in och, om detta scenario skulle utspela sig, att använda dessa medel för att direkt stödja Turkiets civilsamhälle och att investera mer i utbytesprogram för mellanmänskliga kontakter, såsom Erasmus+ för studenter, forskare och journalister. Parlamentet förväntar sig tillräcklig finansiering till de länder på västra Balkan som är berättigade till stöd ur föranslutningsfonden och som är i akut behov av ekonomiskt stöd till reformer.

46.  Europaparlamentet anser, med tanke på den betydelse som högre utbildning har för allmänna reformer i partnerländerna, att fortsatt stöd bör ges för studenters rörlighet och akademiskt samarbete mellan EU och grannskapsländerna. Parlamentet beklagar därför minskningen av anslag för tekniskt och ekonomiskt stöd inom ramen för de tre externa instrumenten (instrumentet för stöd inför anslutningen, det europeiska grannskapsinstrumentet och instrumentet för utvecklingssamarbete), vilka har till syfte att främja det internationella inslaget i den högre utbildningen i samband med genomförandet av programmet Erasmus+.

47.  Europaparlamentet noterar kommissionens förslag att lämna en marginal på 232 miljoner EUR under taket. Parlamentet är övertygat om att de utmaningar som EU:s yttre åtgärder står inför kräver en varaktig finansiering som överstiger den nuvarande storleken på rubrik 4. Parlamentet erinrar om att marginalen för oförutsedda utgifter användes i budgeten för 2017 för att möjliggöra finansiering utöver taket. Parlamentet anser att nya initiativ bör finansieras med nya anslag och att alla flexibilitetsmöjligheter i samband med den nivå som man enats om inom ramen för revideringen av den fleråriga budgetramen ska utnyttjas fullt ut.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, som vid upprepade tillfällen nämnt en eventuell förlängning av faciliteten för flyktingar i Turkiet, att så snart som möjligt lägga fram ett verkligt förslag om förlängning, om kommissionen har för avsikt att göra detta. Parlamentet påminner om parlamentets, rådets och kommissionens åtagande att säkerställa att inrättandet av faciliteten för flyktingar i Turkiet och förvaltningsfonderna är transparenta och tydliga, stämmer överens med principen om unionsbudgetens enhet och beaktar budgetmyndighetens befogenheter, inbegripet parlamentarisk granskning. Parlamentet uppmanar återigen med eftertryck medlemsstaterna att i rätt tid respektera sina åtaganden om finansieringen av faciliteten för flyktingar i Turkiet och förvaltningsfonderna.

49.  Europaparlamentet stöder till fullo de utfästelser som EU gjorde vid konferensen i Bryssel om Syrien, som bekräftar de tidigare utfästelser som gjordes i London. Parlamentet stöder förstärkningen av det europeiska grannskapsinstrumentet och det humanitära biståndet med 120 miljoner EUR var för att uppfylla detta åtagande.

Rubrik 5 – Administration

50.  Europaparlamentet noterar att rubrik 5 ökas med 3,1 % jämfört med 2017 års budget, till 9 682,4 miljoner EUR (+287,9 miljoner EUR). Parlamentet noterar att mer än en tredjedel av denna nominella ökning förklaras med ytterligare anslag som behövs för pensioner (+108,5 miljoner EUR). Parlamentet noterar att de ytterligare anslagen främst är ett resultat av ett ökande antal förväntade pensionärer (+4,2 %). Parlamentet noterar också att antalet pensionärer beräknas öka ytterligare under de kommande åren. Parlamentet noterar den restriktiva inställningen till administrativa utgifter och den nominella frysningen av alla icke lönerelaterade utgifter.

51.  Europaparlamentet konstaterar att den faktiska marginalen uppgår till 93,6 miljoner EUR under taket efter avräkningen av 570 miljoner EUR för utnyttjandet av marginalen för oförutsedda utgifter för rubrik 3 under 2017. Parlamentet betonar att rubrik 5 har ökat något och uppgår till 6,0 % (i åtagandebemyndiganden) av EU‑budgeten till följd av pensioner.

Pilotprojekt och förberedande åtgärder

52.  Europaparlamentet betonar hur viktiga pilotprojekt och förberedande åtgärder är som verktyg för att fastställa politiska prioriteringar och införa nya initiativ som kan komma att förvandlas till ordinarie EU-verksamhet och EU-program. Parlamentet har för avsikt att gå vidare med att fastställa ett väl avvägt paket med pilotprojekt och förberedande åtgärder. Parlamentet noterar att i det nuvarande förslaget är marginalen i vissa rubriker ganska begränsad, eller till och med obefintlig, och har för avsikt att undersöka hur utrymme kan skapas för eventuella pilotprojekt och förberedande åtgärder utan att minska anslagen till andra politiska prioriteringar. Parlamentet anser att kommissionen inom ramen för genomförandet av pilotprojekt och förberedande åtgärder bör informera ledamöterna av Europaparlamentet om projekten och åtgärderna steg för steg när de inleds, för att säkerställa att grundtanken i förslagen respekteras.

Byråer

53.  Europaparlamentet noterar den övergripande ökningen i budgetförslaget för 2018 för decentraliserade byråer med +3,1 % (utan att räkna med inkomster avsatta för särskilda ändamål) och ökningen med 146 tjänster, men noterar stora skillnader mellan byråer som nått ”marschfart” (-11,2 %) och byråer med nya uppgifter (+10,5 %). Parlamentet utgår från att dessa siffror korrekt återspeglar det faktum att de flesta byråer sedan 2013 har genomfört eller till och med gått längre än nedskärningen med 5 % av personalstyrkan (vissa kommer att genomföra detta under 2018), och att personalökningarna under samma period var begränsade till byråer som arbetar med migration och säkerhet (+183 tjänster), byråer för finansiell tillsyn (+28 tjänster) och vissa byråer som fått nya uppgifter (ERA, Easa, GSA) (+18 tjänster). Parlamentet upprepar sin uppmaning, som uttrycktes i ansvarsfrihetsförfarandet för 2015(5), att skydda och vid behov tillhandahålla ytterligare resurser för att säkerställa att byråerna fungerar väl, inklusive byrånätverkets ständiga sekretariat (numera kallat gemensamma stödkontoret).

54.  Europaparlamentet upprepar sin övertygelse om att de EU-byråer som är verksamma på området rättsliga och inrikes frågor utan dröjsmål måste garanteras de operativa utgifter och den personalstyrka de behöver för att kunna utföra de ytterligare uppgifter och ansvar som de har fått under de senaste åren. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang de personalökningar som föreslås för Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex) och Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo), vilka enligt parlamentet är ett absolut minimum för att dessa byråer effektivt ska kunna utöva sin verksamhet. Parlamentet understryker att den föreslagna budgeten och personalstyrkan för Europol är otillräckliga för att byrån ska kunna fullgöra sina uppgifter, eftersom kommissionen och medlemsstaterna under tidigare år beslutat att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna, särskilt när det gäller att bekämpa terrorism, organiserad brottslighet, it-brottslighet, människohandel och att skydda ensamkommande barn. Parlamentet understryker de fastställda bristerna i den befintliga strukturen för informationsutbyte och uppmanar kommissionen att förse eu-LISA med lämpliga personalresurser och ekonomiska resurser för att byrån ska kunna fullgöra de ytterligare uppgifter och skyldigheter som den nyligen tilldelats i detta avseende. Parlamentet understryker den viktiga roll som Easo har när det gäller att stödja medlemsstaterna i hanteringen av asylansökningar, särskilt när det rör sig om ett ökat antal asylsökande. Parlamentet beklagar minskningen av driftsanslagen (-23,6 % jämfört med 2017) och av antalet anställda (-4 %) för Eurojust, som för närvarande måste hantera ett större antal ärenden.

55.  Europaparlamentet noterar med oro att särskilt EU-byråerna inom området för sysselsättning och utbildning (Cedefop, ETF, EU-Osha, Eurofound) och området för miljöåtgärder (ECDC, Echa, EEA, Efsa, EMA) har blivit föremål för personalnedskärningar (-5 respektive -12 tjänster). Parlamentet anser att detta går stick i stäv med unionens övergripande politik om att skapa anständig, högkvalitativ och stabil sysselsättning och bekämpa klimatförändringar. Parlamentet välkomnar ökningen av personal och budget för Acer och GSA, men understryker att dessa ökningar inte är tillräckliga för att byråerna ska kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt.

56.  Europaparlamentet noterar att 2018 är den tredje tidsfristen för Reach-registrering som påverkar ett stort antal företag i Europa och det största antalet små och medelstora företag hittills, och att detta följaktligen kommer att ha en avsevärd inverkan på Echas arbetsbörda. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att avstå från den planerade minskningen med sex tjänster för tillfälligt anställda under 2018 och att senarelägga denna minskning till 2019 så att Echa effektivt kan genomföra hela sitt arbetsprogram för 2018. Parlamentet noterar i detta sammanhang att Echa redan genomfört en minskning med 10 % av Reach-personalen sedan 2012.

o
o   o

57.  Europaparlamentet påminner om att jämställdhetsintegrering är en rättslig skyldighet som direkt följer av fördragen. Parlamentet vill se att jämställdhetsbudgetering blir obligatoriskt inom ramen för budgetförfarandet och att budgetutgifter används som ett effektivt instrument för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Parlamentet rekommenderar att en budgetplan utarbetas för att genomföra jämställdhetsintegrering i EU:s institutioner, i enlighet med det antagna pilotprojektet, och att en specifik budgetpost införs i framtiden för samordningen av jämställdhetsintegreringen i alla unionens institutioner.

58.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

BILAGA

GEMENSAMT UTTALANDE OM DATUM FÖR BUDGETFÖRFARANDET OCH VILLKOR FÖR ARBETET I FÖRLIKNINGSKOMMITTÉN 2018

A.  I enlighet med del A i bilagan till det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning har Europaparlamentet, rådet och kommissionen nått enighet om följande viktiga datum för budgetförfarandet 2018:

1.  Ett trepartsmöte hålls på förmiddagen den 13 juli, innan rådets ståndpunkt antas.

2.  Kommissionen kommer att sträva efter att lägga fram budgetberäkningen för 2018 i slutet av maj.

3.  Rådet kommer att sträva efter att anta sin ståndpunkt och översända den till Europaparlamentet senast i vecka 37 (tredje veckan i september) för att göra det lättare att i god tid nå en överenskommelse med Europaparlamentet.

4.  Europaparlamentets budgetutskott kommer att sträva efter att rösta om ändringarna av rådets ståndpunkt senast i slutet av vecka 41 (mitten av oktober).

5.  Ett trepartsmöte sammankallas på eftermiddagen den 18 oktober innan Europaparlamentet inleder sin behandling.

6.  Europaparlamentet röstar i plenum om sin behandling under vecka 43 (plenarsessionen den 23–26 oktober).

7.  Förlikningsperioden inleds den 31 oktober. I överensstämmelse med bestämmelserna i artikel 314.4 c i EUF-fördraget kommer tidsfristen för förlikning att löpa ut den 20 november 2017.

8.  Förlikningskommittén sammanträder på eftermiddagen den 6 november i Europaparlamentets regi och den 17 november i rådets regi och får vid behov återuppta sina sammanträden. Förlikningskommitténs sammanträden förbereds vid ett eller flera trepartsmöten. Ett trepartsmöte planeras äga rum på morgonen den 9 november. Ytterligare trepartsmöten kan sammankallas under den 21 dagar långa förlikningsperioden, eventuellt även den 13 eller 14 november (Strasbourg).

B.  Villkoren för arbetet i förlikningskommittén anges i del E i bilagan till det ovannämnda interinstitutionella avtalet.

(1) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(3) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.
(4) Antagna texter, P8_TA(2017)0085.
(5) Se Europaparlamentets resolution av den 27 april 2017 om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska unionens byråer för budgetåret 2015: verksamhetsresultat, ekonomisk förvaltning och kontroll (Antagna texter, P8_TA(2017)0155).


En EU-strategi för internationella kulturella förbindelser
PDF 306kWORD 63k
Europaparlamentets resolution av den 5 juli 2017 om en EU-strategi för internationella kulturella förbindelser (2016/2240(INI))
P8_TA(2017)0303A8-0220/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 167.3 och 167.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF),

‒  med beaktande av Unescos konvention från 2005 om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2347 av den 24 mars 2017,

–  med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling, i synnerhet målen 4 och 17,

‒  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 8 juni 2016 från kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentet och rådet Mot en EU-strategi för internationella kulturella förbindelser (JOIN(2016)0029),

‒  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 maj 2007 om en europeisk agenda för en kultur i en alltmer globaliserad värld (COM(2007)0242),

–  med beaktande av den förberedande åtgärden för kultur i EU:s yttre förbindelser och dess rekommendationer(1),

–  med beaktande av dokumentet Delade visioner, gemensamma åtgärder: Ett starkare Europa – En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik, som presenterades av vice ordföranden/den höga representanten den 28 juni 2016,

‒  med beaktande av rådets resolution av den 16 november 2007 om en europeisk kulturagenda(2),

‒  med beaktande av kommissionens rapport om genomförandet av den europeiska kulturagendan (COM(2010)0390),

‒  med beaktande av sin resolution av den 23 november 2016 om EU:s strategiska kommunikation för att bekämpa propaganda mot EU som sprids av tredje parter(3),

‒  med beaktande av Europarådets ramkonvention om kulturarvets betydelse för samhället (Farokonventionen) från 2005(4),

‒  med beaktande av rådets slutsatser av den 16 december 2008 om främjande av kulturell mångfald och interkulturell dialog i unionens och dess medlemsstaters yttre förbindelser(5),

‒  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2011 om de kulturella aspekterna av EU:s yttre åtgärder(6),

‒  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om rollen för interkulturell dialog, kulturell mångfald och utbildning när det gäller att främja EU:s grundläggande värderingar(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 november 2015 EU:s roll i FN – Hur kan EU:s utrikespolitiska mål uppnås bättre?(8),

‒  med beaktande av rådets slutsatser av den 23 december 2014 om en arbetsplan för kultur (2015–2018)(9),

‒  med beaktande av Unescos konvention från 1972 om skydd av världens kultur- och naturarv,

‒  med beaktande av sin resolution av den 8 september 2015 om en integrerad kulturarvsstrategi för Europa(10),

–  med beaktande av resolution CM/Res(2010)53, som antogs av Europarådet, om upprättandet av ett utvidgat delavtal om kulturvägar,

‒  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2016 om en enhetlig EU-politik för den kulturella och kreativa sektorn(11),

‒  med beaktande av rådets slutsatser av den 24 november 2015 om kultur i EU:s yttre förbindelser med fokus på kultur i utvecklingssamarbetet(12),

‒  med beaktande av sin resolution av den 30 april 2015 om IS/Daishs förstörelse av kulturplatser(13), särskilt artikel 3, enligt vilken ”Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att använda kulturdiplomati och interkulturell dialog som ett verktyg för försoning mellan de olika folkgrupperna och återuppbyggnad av de förstörda platserna”,

‒  med beaktande av sin resolution av den 10 april 2008 om en europeisk agenda för en kultur i en alltmer globaliserad värld(14),

‒  med beaktande av resultatet av rådets (utbildning, ungdom, kultur och idrott) 3502:a möte den 21–22 november 2016,

‒  med beaktande av sin studie Research for CULT Committee – European Cultural Institutes Abroad(15),

‒  med beaktande av sin studie Research for CULT Committee – European capitals of culture: success strategies and long-term effects(16),

‒  med beaktande av studien från 2015 beställd av kommissionens tjänst för utrikespolitiska instrument (FPI) Analysis of the perception of the EU and EU’s policies abroad(17).

‒  med beaktande av yttrandet från regionkommittén om vägen mot en EU-strategi för internationella kulturella förbindelser,

‒  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om vägen mot en EU-strategi för internationella kulturella förbindelser,

‒  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ett Europaår för kulturarv (2018) (COM(2016)0543),

‒  med beaktande av kommissionens meddelande om en europeisk solidaritetskår (COM(2016)0942),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 14 december 2015 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken,

–  med beaktande av Internationella brottmålsdomstolens beslut av den 27 september 2016, i vilket Ahmad al-Faqi al-Mahdi befanns skyldig till förstörelse av flera mausoleer i Timbuktu och domstolen för första gången, i enlighet med Romstadgan, avgjorde att förstörelse av kulturarv kan betraktas som krigsförbrytelse,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för utrikesfrågor och utskottet för kultur och utbildning, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för kultur och utbildning (A8-0220/2017), och av följande skäl:

A.  EU håller på att bli en mer framträdande aktör i internationella förbindelser, och bör satsa ytterligare resurser och energi på att främja dess gemensamma kultur, kulturarv, konstnärligt skapande och innovation inom ramen för regional mångfald, på grundval av artikel 167 i EUF-fördraget.

B.  EU är en betydande aktör i internationell politik och spelar en allt viktigare roll i världspolitiken, inte minst tack vare sitt främjande av kulturell och språklig mångfald i internationella förbindelser.

C.  Kultur är ett värde i sig och EU:s erfarenheter har visat att kulturella utbyten kan främja unionens yttre mål och utgöra en stark länk mellan människor av olika etniska, religiösa och sociala bakgrunder, inte minst genom att stärka interkulturell och interreligiös dialog och ömsesidig förståelse, även inom ramen för Europeiska utrikestjänstens verksamhet. I detta avseende bör kultur bli ett viktigt inslag i den politiska dialogen med tredjeländer, och det finns behov av att systematiskt integrera kulturen i projekt och program.

D.  För att EU ska kunna främja interkulturell förståelse måste unionen utveckla gemensamma kommunikationsverktyg i form av verkligt europeiska medier, såsom Arte, Euronews och Euranet.

E.  Kultur och skydd av kulturarvet är oupplösligt knutna till respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

F.  Vetenskapligt samarbete utgör ett väsentligt inslag i utrikespolitiken, som bygger broar mellan länder, höjer kvaliteten på internationell forskning och stärker den vetenskapliga diplomatins inflytande.

G.  Europeiska unionen och dess medlemsstater har en uppsättning gemensamma kulturella, språkliga, historiska och religiösa rötter och genom att låta sig inspireras av Europas kulturella, religiösa och humanistiska arv står de därför nu enade i sin mångfald. Europas kultur och kulturarv representerar den materiella och immateriella mångfalden i de europeiska samhällena och regionerna, både i majoritetssamhällen och minoritetskulturer.

H.  Förklaringen om främjande av medborgarskap och de gemensamma värdena frihet, tolerans och icke-diskriminering genom utbildning, som antogs i Paris i mars 2015, framhåller behovet av att främja en aktiv dialog mellan kulturer, men även global solidaritet och ömsesidig respekt.

I.  Under hela EU:s historia har kulturella förbindelser varit grundläggande drivkrafter för social sammanhållning och hållbar ekonomisk och mänsklig utveckling, samtidigt som de har spelat en avgörande roll när det gäller att stärka det civila samhällets kapacitet och kontakter människor emellan, i syfte att skydda kulturarvet, stärka demokratiseringsprocesserna och verka för förebyggande och lösning av konflikter samt återhämtningsförmåga.

J.  Kulturdiplomati bör främja kulturell och språklig mångfald, inbegripet bevarande av minoritetsspråk för att på så sätt lyfta fram att de har ett egenvärde och bidrar till Europas kulturarv.

K.  De mänskliga rättigheterna omfattar även kulturella rättigheter, och samma uppmärksamhet bör därför ägnas varje individs rätt att delta i kulturlivet och njuta av den egna kulturen samtidigt som allas grundläggande mänskliga rättigheter respekteras till fullo.

L.  Restriktiva åtgärder infördes i december 2014 för att motverka handel med kulturföremål från Syrien. Det finns ett uppenbart behov av att inrätta en mekanism för nödsituationer för att upptäcka och förhindra förstörelse av kulturarvet och avlägsnande av kulturföremål, inte minst i konfliktdrabbade länder och områden. Detta är handlingar som kan användas i konfliktsituationer för att injaga fruktan eller chocka, och kan i vissa fall likställas med ”kulturell rensning”.

M.  Kultur är en gemensam tillgång, och utarbetandet av ett nytt samförstånd om utveckling måste inbegripa reflektioner om hur gemensamma allmänna tillgångar kan tillvaratas, däribland genom kultur.

N.  EU och enskilda medlemsstater står för mer än hälften av utvecklingsbiståndet i världen, ett faktum som förtjänar ett ordentligt erkännande.

O.  Kulturarv är ett universellt arv, och att skydda det är därför en förutsättning för att skapa fred och bygga upp återhämtningsförmåga.

P.  Det gemensamma meddelandet Mot en EU-strategi för internationella kulturella förbindelser utgör en ram för EU:s internationella kulturella förbindelser. Det når dock inte ända fram när det gäller att fastställa tematiska och geografiska prioriteringar, konkreta mål och resultat, målgrupper, gemensamma intressen och initiativ, bestämmelser om finansiering, sund ekonomisk förvaltning, ett lokalt och regionalt perspektiv, utmaningar och former för genomförande.

Q.  Direkta personkontakter såsom ungdomsutbyten, partnersamverkan mellan städer och partnerskap i yrkeslivet har varit viktiga verktyg för att främja interkulturell förståelse, och bör främjas av EU i dess utrikespolitiska förbindelser.

R.  Rörlighet är avgörande för EU:s internationella kulturella förbindelser och kräver inrättandet av mekanismer för att förenkla viseringsförfarandena till och från tredjeländer för kulturarbetare, forskare, akademiker, lärare, studenter och personal samt för alumninätverk för tidigare deltagare i EU:s program(18).

S.  Det har alltid funnits kulturell samverkan mellan EU och dess grannstater.

T.  Samarbete, utbildning och rörlighet för konstnärer, kulturarbetare och deras verk, bland annat genom europeiska och internationella nätverk, samt gästprogram för konstnärer, är viktiga faktorer för spridningen av och utbytet mellan både europeiska och icke-europeiska kulturer och europeisk och icke-europeisk konst och måste främjas och stärkas.

U.  Viseringspolitik för konstnärer och kulturarbetare är en förutsättning för framgångsrikt samarbete och fri cirkulation av verk, genom europeiska och internationella nätverk, liksom att få till stånd aktiva gästprogram för konstnärer som involverar civilsamhället i olika länder och regioner i världen.

V.  En lämplig utgångspunkt skulle kunna vara att bedöma vilka framsteg som gjorts inom ramen för EU:s agenda för kultur i syfte att ytterligare utveckla och förbättra strategin, fastställa tydliga och mätbara mål i linje med de olika ländernas länders särdrag, prioriteringar och realistiska resultat, och lära av bästa praxis.

W.  Som central partner i Förenta nationerna bör EU samarbeta med Unesco för att skydda världens kulturarv.

X.  Samordning mellan EU:s program och resurser bör stärka den kulturella dimensionen i EU:s internationella förbindelser, i syfte att skapa ett gemensamt utrymme för dialog till förmån för förståelse och förtroende över kulturgränserna.

Y.  EU:s initiativ och åtgärder bör bli synligare i tredjeländer, särskilt i länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, och deras resultat bör bättre riktas, bedömas och spridas(19).

Z.  Antalet produkter och tjänster från de audiovisuella, kulturella och kreativa sektorerna ökar, liksom deras bidrag till BNP och till internationell spridning.

AA.  Många av de europeiska kulturvägar som certifierats av Europarådet går genom länder i EU:s östra och södra grannskap samt kandidatländer. Detta bidrar till att stärka förbindelserna mellan EU och dess grannländer.

AB.  med beaktande av unionens insatser för att främja samhällelig motståndskraft genom att fördjupa arbetet rörande kultur, utbildning och ungdom som gynnar pluralism, samexistens och respekt,

Mål

1.  Europaparlamentet välkomnar det gemensamma meddelandet, som ger en översikt över alla instrument, åtgärder, initiativ, program och projekt som stöds eller genomförs av EU och dess medlemsstater med kulturen som gemensam nämnare. Parlamentet efterlyser framtagandet av en effektiv EU-strategi för internationella kulturella förbindelser.

2.  Europaparlamentet konstaterar att det gemensamma meddelandet syftar till att främja kulturellt samarbete inom EU och med EU:s partnerländer och till att gynna en världsordning som bygger på fredsbevarande, bekämpning av extremism och radikalisering genom interkulturell och interreligiös dialog och förebyggande av konflikter, med respekt för demokratin, rättsstatsprincipen, yttrandefrihet, konstnärlig frihet, ömsesidig förståelse, mänskliga rättigheter, kulturell och språklig mångfald och grundläggande värderingar. Parlamentet betonar vidare den viktiga roll som kulturdiplomati, utbildning och kulturellt utbyte spelar när det gäller att stärka en gemensam kärna av allmängiltiga värderingar.

3.  Europaparlamentet erkänner de insatser som genomförts av Europeiska utrikestjänsten tillsammans med kommissionen för att stärka den externa dimensionen av vetenskaps- och forskningspolitiken, och uppmanar eftertryckligen kommissionen att främja utvecklingen av en ambitiös vetenskapsdiplomati.

4.  Europaparlamentet uppmanar till att kulturella rättigheter främjas som en integrerad del av de grundläggande mänskliga rättigheterna och att kulturen ska beaktas för sitt inneboende värde som en fjärde fristående och övergripande pelare för hållbar utveckling, tillsammans med sociala, ekonomiska och miljömässiga dimensioner.

5.  Europaparlamentet välkomnar strategin i det gemensamma meddelandet, i vilken följande tre insatsvägar fastställs: stödja kultur som en motor för hållbar social och ekonomisk utveckling, främja kultur och interkulturell dialog för fredliga interkulturella förbindelser och förstärka samarbetet om kulturarv.

6.  Europaparlamentet vill att konstnärlig yttrandefrihet ska framhållas som ett värde och en strävan för Europeiska unionen, som gynnar fri dialog och utbyte av god praxis på internationell nivå.

7.  Europaparlamentet understryker att EU har många och olika erfarenheter av inkluderande styrning, att dess styrka ligger i att förenas i mångfalden och att detta är det område där EU tillför ett mervärde.

8.  Europaparlamentet erkänner att principerna om subsidiaritet och proportionalitet måste respekteras inom kulturområdet, liksom EU:s och medlemsstaternas gemensamma rötter och kulturarv samt resultaten av långvarig konstnärlig och kulturell växelverkan, varigenom vanan att arbeta och skapa tillsammans har utvecklats och respekten och förståelsen för andra kulturer har grundlagts.

9.  Europaparlamentet betonar att EU är en arena där alla medlemsstater går samman för att spela en större roll på området internationella kulturella förbindelser och dra nytta av de ömsesidiga fördelarna med samarbete.

10.  Europaparlamentet föreslår att varje medlemsstat skulle kunna inleda gemensamma åtgärder tillsammans med EU för att varje år lyfta fram ett annat EU-land, exempelvis utställningar och samproduktioner och med en särskild roll för det roterande ordförandeskapet, med målet att skapa faktiskt mervärde för EU och medlemsstaterna och att öka synligheten för deras insatser och initiativ utomlands, inte minst via EU‑delegationerna, samt att i detta syfte frigöra särskilda personella och ekonomiska resurser.

11.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna, särskilt mindre medlemsstater och deras kulturinstitut och kulturaktörer, skulle kunna ge sina kulturella gärningar ett mervärde genom att utnyttja EU för att främja och sprida dem utomlands.

12.  Europaparlamentet anser att kulturdiplomati kan fungera som ett sändebud för EU och dess medlemsstater.

13.  Europaparlamentet påminner om vikten av samarbete mellan medlemsstaterna med avseende på både det materiella och immateriella kulturarvet när det gäller tillgänglighet, forskning, bevarande och förvaltning och kampen mot människohandel, plundring och förstörelse av konst, bland annat genom fonder och stöd med regionalt fokus och gränsöverskridande polissamarbete, både inom och utanför unionen.

14.  Europaparlamentet framhåller oberoende mediers roll i att främja kulturell mångfald och interkulturell kompetens, och behovet av att stärka sådana medier i egenskap av källor till trovärdig information, särskilt i EU:s grannskap.

15.  Europaparlamentet välkomnar att det gemensamma meddelandet framhåller den kulturella och kreativa sektorn som ett viktigt inslag i EU:s strategi för internationella kulturella förbindelser. Parlamentet menar att dessa sektorer bidrar till Europas s.k. mjuka makt i sin roll som företrädare för europeiska värden, särskilt med avseende på regionala kreativa centrum och kulturella nätverk, och rekommenderar att de identifieras och erbjuds stimulans samt kompetensutveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka nätverken för kreativa och kulturella företrädare och aktörer, med särskilt fokus på små och medelstora företag, kreativa europeiska distrikt och kreativa plattformar som främjare av spridningseffekter och innovation även på andra områden.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten att utse ”kulturaktörer”, integrera dessa i genomförandet av det gemensamma meddelandet och tydliggöra att de bör utgöras av bland annat konstnärer, kreativa kulturarbetare, kulturinstitut, privata och offentliga stiftelser, universitet, kulturföretag och kreativa företag.

Styrning och verktyg

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten att lägga fram årliga och fleråriga handlingsplaner på detta område, vilka bör omfatta insatser, strategiska tematiska och geografiska prioriteringar och gemensamma mål, samt att regelbundet göra en översyn av genomförandet av det gemensamma meddelandet, vars resultat bör rapporteras till parlamentet.

18.  Europaparlamentet betonar behovet av större samstämmighet mellan EU:s politikområden och åtgärder som inbegriper tredjeländer. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att utnyttja befintliga forskningsresultat, bästa praxis och andra EU‑finansierade initiativ och instrument med anknytning till skydd av kulturarv, som skulle kunna dra nytta av samarbete med tredjeländer. Parlamentet efterlyser ökade synergier mellan alla inblandade aktörer och mellan andra EU-finansierade initiativ som skulle kunna vara gynnsamma för att uppnå målen i strategin, för att säkerställa resurseffektivitet, optimerade resultat och stärkt inverkan från EU:s åtgärder och initiativ, och rekommenderar en översyn för att garantera en effektiv strategi.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nästa fleråriga budgetram tillhandahålla en budgetrubrik för stöd till internationella kulturella förbindelser i befintliga och framtida ansökningsomgångar, särskilt för nästa generations program inom kultur och utbildning, så att dessa kan utveckla sina internationella åtgärder på lämpligt sätt.

20.  Europaparlamentet föreslår att ett särskilt EU-program utformas och att resurser fokuseras på internationell rörlighet och utbyten såsom residensprogram, särskilt för unga kreativa kulturarbetare och konstnärer.

21.  Europaparlamentet föreslår i detta sammanhang att alumner och tidigare deltagare i Erasmus och andra rörlighetsprogram inom utbildning och volontärprogram bör uppmuntras att utnyttja sina interkulturella färdigheter och kunskaper till förmån för andra, och bör bli inflytelserika aktörer inom utvecklingen av partnerskap på området för kulturella yttre förbindelser.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla kulturturismen genom att bland annat utforma tematiska program och utbyta bästa praxis för att underlätta såväl internationell rörlighet och utbyte med medborgare från tredjeländer som tillgången till kulturarven.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att inkludera internationella kulturella förbindelser i internationella instrument och program för samarbete på ett övergripande sätt och i samband med halvtidsöversyner, i syfte att säkerställa samstämmighet och göra internationella kulturella förbindelser till ett effektivt verktyg.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka den kulturella dimensionens inverkan i internationella förbindelser genom att systematiskt inbegripa den kulturella dimensionen i förhandlingar och i associeringsavtal. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att EU fastställer uppförandeprinciper för samarbetspartner i transnationella projekt och tar fram ett flexibelt ramverk för att underlätta transnationellt kulturellt samarbete som undanröjer hinder.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare stödja kulturella förbindelser med grannskapsländerna genom tekniskt bistånd, program för kapacitetsuppbyggnad, utbildning, kompetensutveckling och kunskapsöverföring – även på medieområdet – för att förbättra styrningen och främja nya partnerskap på nationell, regional, lokal och gränsöverskridande nivå, samt tillhandahålla en uppföljning till regionala program i de södra och östra grannskapsländerna, däribland länderna på västra Balkan.

26.  Europaparlamentet betonar ett EU:s externa verksamheter för kulturfinansiering av hållbarhetsskäl måste vara ett resultat av lokala partners starka engagemang, anpassning av program till lokala förhållanden och vederbörligt beaktande av perioden efter finansiering för projekt, inbegripet övergången till nationell finansiering eller andra intäktsmodeller.

27.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av initiativ för kultur och mänskliga rättigheter, som bör syfta till att stödja kulturarbetare i länder eller regioner där deras rättigheter hotas. Parlamentet anser att sådana program ska finansieras gemensamt av det europeiska initiativet för demokrati och det europeiska grannskapsinstrumentet.

28.  Europaparlamentet betonar att aktiva civila samhällen i partnerländerna kan bidra stort till att sprida de värden som EU främjar, och att det därför är mycket viktigt att EU inom ramen för sina bilaterala förbindelser främjar stödet till det civila samhällets organisationer inom partnerländernas kultursektorer.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att integrera kulturen i alla befintliga och framtida bilaterala och multilaterala samarbetsavtal och förse dem med tillräckliga budgetmedel, med vederbörlig hänsyn till de åtaganden som gjorts enligt Unescos konvention om kulturell mångfald, i syfte att ytterligare understryka den ekonomiska potential som kulturarvet och den kulturella och kreativa sektorn innebär för främjandet av en hållbar utveckling, inte minst när det gäller tillväxt och arbetstillfällen, och dess effekt på socialt välbefinnande. Parlamentet menar att detta exempelvis skulle kunna genomföras under nästa förhandlingsmandat för det nya partnerskapet med AVS-länder efter 2020. Parlamentet vill att EU-indikatorer ska tas fram på detta område som ett sätt att bidra till den kulturpolitiska debatten.

30.  Europaparlamentet betonar vikten av system för ungdomars rörlighet och universitetssamarbeten som ytterst värdefulla åtgärder för att upprätta långsiktiga akademiska och kulturella förbindelser.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka den internationella dimensionen i Erasmus, Kreativa Europa, Ett Europa för medborgarna och Horisont 2020. Parlamentet påminner i detta avseende om den avgörande roll som EU-programmen på områdena kultur, utbildning, ungdom och idrott spelar som grundbultar i kampen mot intolerans och fördomar samt i främjandet av en känsla av gemensam tillhörighet och respekt för kulturell mångfald. Parlamentet uppmanar kommissionen att särskilt inom den europeiska grannskapspolitiken främja deltagandet i dessa program bland partnerländerna närmast EU.

32.  Europaparlamentet erkänner kommissionens ansträngningar för att främja den roll som vetenskap, forskning, utbildning och kulturellt samarbete spelar som ”mjuka verktyg” i europeiska yttre förbindelser. Parlamentet framhåller att vetenskapliga och kulturella utbyten bidrar till kapacitetsuppbyggnad och konfliktlösning, särskilt i förbindelser med grannländer.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka och utvidga Cosmeprogrammet (EU-programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag) till att omfatta strategin för internationella kulturella förbindelser och att genom EU:s tematiska program stärka små och medelstora företag som verkar inom kultursektorn utanför EU.

34.  Europaparlamentet framhåller Regionkommitténs och Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs roll och de regionala och lokala myndigheternas samt civilsamhällets roll i fråga om strategins utformning.

35.  Europaparlamentet betonar att parlamentet bör spela en aktiv roll när det gäller att främja kultur i EU:s yttre åtgärder, däribland genom dess informations- och sambandskontor.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att utse en kontaktpunkt i var och en av EU:s delegationer för att upprätthålla kontakten med medlemsstaternas nationella kulturinstitut, företrädare för de lokala civilsamhällena, aktörer och myndigheter i en strukturerad dialog med målet att både identifiera gemensamma prioriterade områden, behov och metoder för samarbete, och för att tillhandahålla tillräcklig budget och utbildning. Parlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att vartannat år rapportera till parlamentet om hur genomförandet fortskrider och om uppnådda resultat.

37.  Europaparlamentet ser gärna att lämpliga mänskliga och finansiella resurser tilldelas utrikestjänsten för internationella förbindelser inom kulturområdet och som ger utrikestjänsten befogenhet att i sin ledande roll fungera som katalysator inom de olika EU-avdelningar som sysslar med internationella kulturella förbindelser.

38.  Europaparlamentet förespråkar internationella kulturella förbindelser som ett ämne för utbildning, fortbildning och forskning med sikte på att bygga upp förmågan hos aktörer på detta område samt stärka deltagandet i kulturlivet genom utbildning, bland annat genom att ge EU:s anställda lämplig utbildning i kulturell kompetens.

39.  Europaparlamentet vill att den roll som medlemsstaternas kulturinstitut spelar ska vara tydligt formulerad med tanke på unionens kulturella påverkan på omvärlden och i samband med ett inkluderande och gemensamt europeiskt narrativ, genom EU:s nätverk av nationella kulturinstitut (Eunic) och andra forum, och förespråkar ett inkluderande och enhetligt förhållningssätt gentemot alla aktörer, inbegripet civilsamhället. Parlamentet lovordar i detta avseende det arbete som hittills utförts av medlemsstaternas kulturinstitut. Parlamentet uppmanar till ytterligare samarbete utomlands i syfte att optimera medlemsstaternas intressen, med särskild uppmärksamhet riktad mot mindre medlemsstater och medlemsstater utan egna kulturinstitut utomlands, och deras behov i fråga om kulturell representation.

40.  Europaparlamentet efterlyser en förstärkning av det strategiska partnerskapet med Unesco när det gäller genomförandet av det gemensamma meddelandet, med hjälp av organisationens trovärdighet i Europa och dess globala inriktning, för att öka effekterna av gemensamma åtgärder med alla berörda aktörer i och utanför EU, samt att man överväger att knyta an till framtida arbetsgrupper eller rådgivande kommittéer för att bidra till genomförandet av meddelandet.

41.  Europaparlamentet betonar behovet av att omdefiniera de nationella kulturinstitutens viktiga roll i interkulturella utbyten, med tanke på att vissa av dem har en lång tradition av dem och att de har många kontakter i tredjeländer, vilket kan göra dem till en stabil grund för samarbete och kommunikation mellan de olika europeiska aktörerna. Parlamentet lyfter även fram deras potential för att främja och underlätta bilaterala förbindelser mellan länder och bidra till att utveckla och genomföra en europeisk strategi för kulturdiplomati.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten att ytterligare stödja utvecklingen av det individuellt anpassade studieprogrammet EUVP (Europeiska unionens besöksprogram), som ett kraftfullt verktyg för att stärka dialog, främja demokrati och tillhandahålla en permanent plattform för unga och framtida ledare och opinionsbildare från tredjeländer och de främsta samtalspartnerna inom EU:s institutioner och civilsamhällets organisationer.

43.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av plattformen för kulturdiplomati, och kräver att den ska vara hållbar, och att des mål, resultat och styrning regelbundet utvärderas. Parlamentet erkänner att många olika institutionella och icke-institutionella aktörer(20) är verksamma på området för internationella kulturella förbindelser, och uppmanar kommissionen att främja en strukturerad dialog mellan alla berörda aktörer, inklusive med hjälp av den öppna samordningsmetoden.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål inrätta en plattform för förebyggande, bedömning och återuppbyggnad när det gäller kulturarv i fara, och för utvärdering av förluster, däribland en mekanism för snabba insatser för att skydda kulturarv i länder där det pågår konflikter, med utgångspunkt i erfarenheterna från FN:s initiativ om insatsstyrkan blåa hjälmar för kultur, i nära och strukturerat samarbete med Unesco och med tekniskt stöd av Copernicus – unionens jordobservations- och jordövervakningsprogram. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang antagandet av FN:s säkerhetsråds resolution nr 2347 som bekräftar att förstörelse av kulturarv kan vara en krigsförbrytelse, och uppmanar EU och utrikestjänsten att arbeta tillsammans med alla partner för att bidra till konfliktförebyggande och fredsbyggande åtgärder samt återuppbyggnads- och försoningsprocesser i alla konfliktdrabbade områden.

45.  Europaparlamentet efterlyser samordning på EU-nivå för att bekämpa olaglig handel med kulturföremål som stulits under väpnade konflikter och krig och återlämnande av sådana föremål för att på så vis lyfta fram att sådan samordning spelar en avgörande roll för att blockera finansiering av terroristgrupper.

46.  Europaparlamentet framhåller behovet av att stärka det strategiska partnerskapet mellan EU och Unesco genom att skapa en hållbar plattform för samarbete och kommunikation rörande gemensamma prioriteringar med målet att effektivt ta itu med gemensamma utmaningar inom kultur och utbildning.

47.  Europaparlamentet föreslår att man på det europeiska kulturforumet och under de europeiska utvecklingsdagarna särskilt bör uppmärksamma den strukturerade dialogen med civilsamhället och berörda aktörer om EU:s internationella kulturella förbindelser.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att organisera ett särskilt symposium/forum för kulturaktörer om kultur och utveckling, i linje med EU:s och AVS-ländernas Brysseldeklaration från april 2009, och öppna upp det för aktörer från EU:s grannskap och andra strategiska partnerländer.

49.  Europaparlamentet anser att beslutet om ett Europaår för kulturarv 2018 utgör en möjlighet att bidra till främjandet av kulturarv, med en integrerad strategi, som ett viktigt inslag i EU:s internationella dimension, som bygger på partnerländers intresse i fråga om Europas arv och sakkunskap.

50.  Europaparlamentet efterlyser ett effektivt genomförande av befintliga rättsliga instrument för att bättre kunna skydda kulturarv, upphovsrätt och immaterialrätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att presentera det planerade lagstiftningsförslaget för att reglera import av kulturföremål till EU, i synnerhet föremål från konfliktområden, som ett sätt att bekämpa olaglig handel.

51.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna, som har undertecknat, ratificerat och således åtagit sig att genomföra 2005 års Unescokonvention om främjande av och skydd för mångfalden av kulturella uttryck, att stödja gemensamma åtgärder för genomförandet av den.

En modell med direkta personkontakter

52.  Europaparlamentet instämmer i förslaget i det gemensamma meddelandet att övergå från en uppifrån och ned-modell till en modell med direkta personkontakter (people‑to‑people, P2P), och därigenom understryka processerna för gemensamt skapande och samproduktion inom de kulturella och kreativa industrierna. Parlamentet anser att kultur bör nå alla medborgare.

53.  Europaparlamentet konstaterar att ungdomar är en av de viktigaste målgrupperna i EU och partnerländerna, att exponering för andra kulturer och språk för med sig erfarenheter som ofta skapar en livslång samhörighetskänsla, och erkänner att scenkonst, bildkonst, gatukonst, musik, teater, film, litteratur, sociala medier och digitala plattformar i allmänhet utgör de bästa kanalerna för att nå och engagera dem.

54.  Europaparlamentet efterlyser ett tillvaratagande av EU:s och tredjeländers gemensamma projekt inom området forskning och utveckling av digitaliseringen av kulturarv, för att även förenkla tillgången till kunskap, utvecklingen av nya tjänster och produkter och främjandet av ny kulturell turism.

55.  Europaparlamentet uppmanar till att kulturellt innehåll, där Europa är en av de största producenterna, ska integreras i europeisk politik sett till dess värde och roll, inte minst på det digitala området, för att skapa globala virtuella medborgarnätverk i syfte att öka deltagandet och det kulturella utbytet.

56.  Europaparlamentet efterlyser inrättandet av ett nytt EU-initiativ för konnektivitet i syfte att hjälpa geografiskt missgynnade ungdomar att delta mer aktivt.

57.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ för att främja ömsesidigt lärande för unga entreprenörer på kulturområdet, såsom MedCulture-programmet, och för att stödja initiativ såsom utbildning inom interkulturella förbindelser, såsom More Europe.

58.  Europaparlamentet ser gärna att åtgärder vidtas för att tredjeländer så enkelt som möjligt fortsatt ska kunna delta i gränsöverskridande och gemensamma projekt, såsom Europarådets kulturvägar, samt att inkludera dem som aktörer i den framtida strategin som föreslagits för EU:s delegationer i tredjeländer, som skulle möjliggöra för dessa att fullt ut dra nytta av sina EU-relaterade verksamheter på kulturområdet i tredjeländer, såsom de europeiska kulturhuvudstäderna och Luxpriset. Parlamentet påminner om att digitala verktyg, tekniska plattformar, såsom Europeana och kulturella nätverk kan spela en avgörande roll när det gäller att nå en större publik och ge spridning åt bästa praxis.

59.  Europaparlamentet efterlyser inrättandet av ett program för kulturviseringar, i linje med det befintliga programmet för forskarviseringar, för tredjelandsmedborgare, konstnärer och andra yrkesutövare på kulturområdet, med målet att främja kulturella förbindelser och undanröja hinder för rörlighet inom kultursektorn.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöka samarbetet med Europarådet, särskilt inom ramen för program som syftar till att främja kultur som en demokratisk faktor, interkulturell dialog, kulturarv och audiovisuella medier.

61.  Europaparlamentet inser behovet av en ingående kunskap om lokala förhållanden, lokala aktörer och det civila samhället, i syfte att förbättra dessa aktörers tillgång till program och finansiering och för att se till att multiplikatoreffekten av deras deltagande i EU:s program och initiativ utnyttjas. Parlamentet rekommenderar samråd med lokala aktörer, däribland lokala myndigheter, i syfte att delta i utformandet av programmen. Parlamentet uppmanar till framtagandet av innovativa samarbetsmetoder som förlitar sig på verktyg och nätverk som redan finns på plats (bidrag, bidrag i flera led)(21), och att dessa följs upp, varvid en jämn könsfördelning ska beaktas.

62.  Europaparlamentet menar att utvecklingsstrategier och utvecklingsprogram har ett tungt fokus på materiell fattigdom och sociokulturell utsatthet. Parlamentet ser gärna att man bättre når ut till utsatta samhällsgrupper, även på landsbygden och i avlägsna områden, i syfte att främja den sociala sammanhållningen.

63.  Europaparlamentet insisterar på förbättrad synlighet och bättre spridning av EU:s och medlemsstaternas insatser på kulturområdet internationellt, bland annat genom att upprätta gemensamma riktlinjer(22) och nå ut till målgrupper på deras lokala språk.

64.  Europaparlamentet efterlyser ett paradigmskifte i mediebevakningen genom att uppmuntra tillhandahållandet av information om europeisk kultur i samband med lanseringen av en europeisk kulturportal, festivaler och utarbetandet av konceptet med europeiska kulturhus, däribland genom strukturerade kontakter med lokala medier och sociala medieplattformar, men även i samarbete med EBU, Euronews och Euranet m.fl.

65.  Europaparlamentet uppmanar EU att till fullo utnyttja multimediaforskningens potential till att förstå aktuella utmaningar och möjligheter i utvecklingsländer, däribland frågor med anknytning till kultur och rörande bedömningen av kulturens roll i utveckling och internationellt samarbete.

EU:s globala strategi

66.  Europaparlamentet lyfter fram den viktiga roll som kultur spelar i EU:s yttre politik som ett ”mjukt verktyg”, en katalysator för fredsbevarande, stabilitet och försoning, och som en motor för hållbar socioekonomisk och mänsklig utveckling.

67.  Europaparlamentet betonar vidare utbildningens och kulturens centrala roll för att främja medborgarskap och interkulturella färdigheter och för att skapa bättre sociala, mänskliga och ekonomiska utsikter.

68.  Europaparlamentet lovordar det faktum att EU:s globala strategi betonar vikten av interkulturell och interreligiös dialog för att öka ömsesidig förståelse. Parlamentet beklagar dock att kulturens och konstens inneboende värde som bromskloss mot radikalisering och terrorism inte nämns. Parlamentet efterlyser därför instrument som är särskilt avsedda för att stärka den kulturella sektorn, och samarbetet med den.

69.  Europarlamentet uppmanar kommissionen att stärka sitt samarbete med internationella organisationer som Förenta nationerna, Unesco, Interpol, Världstullorganisationen och Internationella museirådet för att stärka kampen mot den illegala handeln med kulturföremål som kan fungera som finansiering av kriminell verksamhet, däribland finansiering av terrororganisationer.

70.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att ge kulturfrågorna en särskild roll i färdplanen för genomförandet av EU:s globala strategi.

71.  Europaparlamentet understryker att EU, vars grundvalar bygger på respekt för mänsklig värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatsprincipen och respekt för mänskliga rättigheter, bör bygga vidare på tidigare erfarenheter och lärdomar när det gäller utrikespolitiken, något som bör återspeglas i utvecklingen av förbindelserna med tredjeländer genom kultur och kulturarv. Parlamentet konstaterar i detta avseende att detta även skulle ge EU en möjlighet att visa upp och exportera sina kulturella värderingar.

72.  Europaparlamentet uppmanar till en riktad kultur- och utbildningspolitik som kan främja centrala utrikes- och säkerhetspolitiska mål för EU och bidra till ett stärkande av demokratin, rättsstaten och skyddet av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet påminner om att den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheternas fyller sjuttio 2018.

73.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s kulturella inflytande gör att unionen blir synligare i internationella sammanhang, tack vare mångfalden i dess kulturella identitet.

74.  Europaparlamentet erinrar om att utbildning och kultur är grundläggande drivkrafter för att göra det enklare att uppnå målen för hållbar utveckling 2030, med särskild tonvikt på stadsförnyelse och städer i Europa och världen. Parlamentet vill därför att kulturens roll och skydd och främjande av kulturella uttryck ska framhävas i förslaget till ett nytt europeiskt samförstånd om utveckling.

75.  Europaparlamentet efterlyser förstärkta internationella kulturella förbindelser i diskussionerna om migration och flyktingpolitik. Parlamentet uppmanar bestämt EU, vars styrka är att stå enat i mångfalden, att anta en balanserad strategi som respekterar kulturella skillnader, och där diasporan spelar en avgörande roll. Parlamentet betonar att kulturen bör vara en bro för ömsesidig förståelse, med målet att leva tillsammans i större harmoni.

76.  Europaparlamentet är medvetet om att EU även arbetar inom särskilda miljöer där den politiska kontexten och de rättsliga ramverken för genomförandet av kulturella förbindelser är fientliga och repressiva. Parlamentet konstaterar att EU i tredjeländer ofta drabbas av konsekvenserna av felaktig, ofullständig och subjektiv information, och är måltavla för ren propaganda. Parlamentet efterlyser särskilda åtgärder och lämpliga insatser i detta avseende.

77.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att stärka de resurser som finns tillgängliga för tillträde till utbildning och kultur, särskilt för migranter och underåriga flyktingar i EU och tredjeländer, och efterlyser stöd till ”utbildningskorridorer” för universitetsstudenter vid EU:s universitet (även i samarbete med telematiska universitet), något som alltid ska åtföljas av respekt för språklig och kulturell mångfald.

78.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att främja kulturella förbindelser med EU:s direkta grannstater i syfte att främja konkreta åtgärder för att stimulera till interkulturell dialog(23) och för att ta itu med frågor som migration, säkerhet och radikalisering som EU står inför.

79.  Europaparlamentet rekommenderar att EU samarbetar med alla relevanta institutioner på detta område och med lokala partner för att fullfölja sina mål i fråga om internationella kulturella förbindelser, såväl genom multilateralt samarbete i internationella organisationer som genom partnerskap med viktiga aktörer på fältet.

80.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att stärka samarbetet med Europarådets utökade delavtal om kulturvägar, ett institutionellt verktyg för att stärka kulturella förbindelser på gräsrotsnivå, även med tredjeländer, i syfte att främja de grundläggande värderingarna rörande kulturell mångfald, interkulturell dialog och hållbar territoriell utveckling av mindre kända kulturresemål, och samtidigt bevara deras gemensamma kulturarv.

81.  Europaparlamentet uppmanar EU att samarbeta nära med alla stater som har samma mål och värderingar och är beredda att handla till stöd för dem. Parlamentet betonar att detta är särskilt viktigt för att legitima och stabila åtgärder ska kunna vidtas och EU erkännas som en global aktör.

o
o   o

82.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) http://ec.europa.eu/culture/library/publications/global-cultural-citizenship_en.pdf
(2) EUT C 287, 29.11.2007, s. 1.
(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0441.
(4) http://www.coe.int/en/web/conventions/full-list/-/conventions/treaty/199
(5) EUT C 320, 16.12.2008, s. 10.
(6) EUT C 377 E, 7.12.2012, s. 135.
(7) Antagna texter, P8_TA(2016)0005.
(8) Antagna texter, P8_TA(2015)0403.
(9) EUT C 463, 23.12.2014, s. 4.
(10) Antagna texter, P8_TA(2015)0293.
(11) Antagna texter, P8_TA(2016)0486.
(12) EUT C 417, 15.12.2015, s. 41.
(13) EUT C 346, 21.9.2016, s. 55.
(14) EUT C 247 E, 15.10.2009, s. 32.
(15) http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2016/563418/IPOL_STU(2016)563418_EN.pdf
(16) http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/etudes/join/2013/513985/IPOL-CULT_ET(2013)513985_EN.pdf
(17) http://ec.europa.eu/dgs/fpi/showcases/eu_perceptions_study_en.htm
(18) Exempelvis Erasmus, Horisont 2020 och Kreativa Europa.
(19) Till exempel är Europeiska unionens besöksprogram (EUVP), inrättat 1974 av parlamentet och kommissionen, ett individuellt utbildningsprogram för lovande unga ledare och opinionsbildare från länder utanför Europeiska unionen, och dess valspråk är ”Sprider EU:s värderingar runt om i världen sedan 1974”.
(20) Kommissionens generaldirektorat (särskilt GD Utbildning och kultur (EAC), GD Internationellt samarbete och utveckling (DEVCO), GD Grannskapspolitik och utvidgningsförhandlingar (NEAR), GD Forskning och innovation (RTD) och GD Kommunikationsnät, innehåll och teknik (CNECT)), utrikestjänsten, tjänsten för utrikespolitiska instrument (FPI), EU:s delegationer, medlemsstaternas delegationer, medlemsstaternas kulturinstitut utomlands, Europarådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén, EU:s nätverk av nationella kulturinstitut (Eunic), Internationella museirådet (ICOM), internationellt center för studier om bevarande och konservering av kulturföremål (ICCROM), Unesco, internationella organisationer, det civila samhällets organisationer, icke-statliga organisationer, lokala kulturaktörer, gatukonstnärer och andra plattformar och nätverk.
(21) Till exempel det EU-finansierade programmet MedCulture, som syftar till att utveckla och förbättra kulturpolitik och praxis med anknytning till kultursektorn. Detta deltagande inbegriper det civila samhällets aktörer, ministerier och privata och offentliga institutioner som arbetar med kultur, samt andra sektorer med anknytning till denna.
(22) Ett förslag skulle kunna vara inrättandet av ”kulturambassadörer” som är engagerade i och stöder både europeisk integration och internationella förbindelser (på liknande sätt som FN:s goodwillambassadörer). Dessa skulle kunna vara konstnärer, musiker, författare osv.
(23) Till exempel det EU-finansierade projektet Young Arab Voices.


Rekommendation till rådet om FN:s generalförsamlings 72:a session
PDF 210kWORD 58k
Europaparlamentets rekommendation av den 5 juli 2017 till rådet om FN:s generalförsamlings 72:a session (2017/2041(INI))
P8_TA(2017)0304A8-0216/2017

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–  med beaktande av FN-stadgan,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s människorättskonventioner och tillhörande fakultativa protokoll,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artiklarna 21, 34 och 36,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings 71:a session,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 (2000), 1820 (2009), 1888 (2009), 1889 (2010), 1960 (2011), 2106 (2013), 2122 (2013) och 2242 (2015) om kvinnor, fred och säkerhet,

–  med beaktande av sin resolution av den 16 mars 2017 om EU:s prioriteringar för mötena i FN:s råd för mänskliga rättigheter under 2017(1),

–  med beaktande av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2015 och av Europeiska unionens politik på området,

–  med beaktande av sin resolution av den 28 april 2016 om angrepp på sjukhus och skolor som kränkningar av internationell humanitär rätt(2),

–  med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 7 juli 2016 om FN:s generalförsamlings 71:a session(3),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 18 juli 2016 om EU:s prioriteringar inför FN:s generalförsamlings 71:a session,

–  med beaktande av de omarbetade EU-riktlinjerna för främjande och skydd av barnets rättigheter,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution om Europeiska unionens deltagande i FN:s arbete, som ger EU rätt att tala i FN:s generalförsamling och lägga fram muntliga förslag och ändringsförslag som går till omröstning på begäran av en medlemsstat och att utöva rätten till genmäle,

–  med beaktande av New York-förklaringen om flyktingar och migranter av den 19 september 2016,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution A/71/L.48 av den 21 december 2016 om inrättande av en internationell, opartisk och oberoende mekanism för stöd till utredningar och åtal av dem som är ansvariga för de allvarligaste brott enligt internationell rätt som begåtts i Arabrepubliken Syrien sedan mars 2011,

–  med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2016 om det så kallade IS/Daish systematiska massmord på religiösa minoriteter(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 oktober 2016 om situationen i norra Irak/Mosul(5),

–  med beaktande av artikel 113 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikes frågor (A8-0216/2017), och av följande skäl:

A.  EU:s engagemang för effektiv multilateralism och gott globalt styre med FN i centrum är en integrerad del av EU:s utrikespolitik och grundar sig på övertygelsen att ett multilateralt system baserat på allmängiltiga regler och värderingar är bäst lämpat för att hantera globala kriser, utmaningar och hot.

B.  Den internationella ordningen, som baseras på samarbete, dialog, fri och rättvis handel och mänskliga rättigheter, ifrågasätts av flera nationalistiska och protektionistiska rörelser runt om i världen.

C.  EU bör spela en aktiv roll i arbetet med att skapa ett FN som på ett verkningsfullt sätt kan bidra till globala lösningar, fred och säkerhet, mänskliga rättigheter, utveckling, demokrati och en internationell ordning baserad på rättsstatsprincipen. EU:s medlemsstater måste göra allt de kan för att ytterligare samordna och slå samman sina insatser inom FN-systemets organ och byråer i enlighet med sitt mandat enligt artikel 34.1 i EU-fördraget.

D.  EU och dess medlemsstater är tillsammans den största enskilda ekonomiska bidragsgivaren till FN-systemet och bidrar med nästan 50 procent av alla anslag till FN. EU:s medlemsstater står för cirka 40 procent av FN:s ordinarie budget. EU:s bidrag till FN:s bör bli mer synliga.

E.  EU arbetar för miljömässig hållbarhet, särskilt i kampen mot klimatförändringarna genom att främja internationella åtgärder och insatser för att bevara och förbättra kvaliteten på miljön och för en hållbar förvaltning av jordens naturresurser.

F.  Vidare är EU en av de mest engagerade försvararna av och förespråkarna för mänskliga rättigheter, grundläggande friheter, kulturella värden och mångfald, demokrati och rättsstatsprincipen.

G.  EU:s säkerhetsmiljö har blivit alltmer instabil och föränderlig på grund av ett stort antal varaktiga eller nya utmaningar, däribland våldsamma konflikter, terrorism, organiserad brottslighet, propaganda och it-krigsföring, migrationsvågor utan motstycke och migrationstryck och klimatförändringarna. Dessa kan inte hanteras på nationell nivå, utan kräver regionala och globala insatser och ett aktivt och konstruktivt samarbete.

H.  EU och FN bör spela en viktig roll i genomförandet av Agenda 2030 för hållbar utveckling i syfte att utrota fattigdomen och skapa gemensamt välstånd, motarbeta ojämlikhet, skapa en säkrare och mer rättvis värld och bekämpa klimatförändringar och skydda naturmiljön. FN:s generalförsamling har beslutat sig för att intensifiera organisationens ansträngningar för att genomföra den nya utvecklingsagendan.

1.  Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

Fred och säkerhet

Terrorismbekämpning

Icke-spridning och nedrustning

Migration

Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen

Utveckling

Klimatförändringar

EU och reformen av FN-systemet

   a) Rådet uppmanas att fortsätta att efterlysa fullständig respekt av de östeuropeiska och sydkaukasiska ländernas suveränitet, internationellt erkända gränser och territoriella integritet, det vill säga Georgien, Moldavien och Ukraina, med tanke på överträdelserna av internationell rätt i dessa områden; att stödja och blåsa nytt liv i de diplomatiska ansträngningarna för en fredlig och varaktig lösning av alla dessa pågående och utdragna konflikter samt på konflikten i regionen Nagorno‑Karabach, och för respekt för de mänskliga rättigheterna och den territoriella integriteten, icke‑användningen av våld och befolkningarnas lika rättigheter och självbestämmande på plats, att med kraft uppmana det internationella samfundet att till fullo tillämpa policyn att inte erkänna den olagliga annekteringen av Krim; att aktivt öka trycket på Ryssland, som ständig medlem i FN:s säkerhetsråd, i syfte att lösa konflikten i Ukraina i enlighet med Minskavtalen och ockupationen av de georgiska regionerna Abchazien och Sydossetien; att uppnå en geopolitisk balans som förkastar alla strävanden efter exklusiva inflytandesfärer.
   b) Rådet uppmanas att bibehålla sitt fulla stöd till FN:s insatser för att underlätta en övergripande lösning på frågan om att få slut på delningen av Cypern och att framhålla att en lösning på Cypernfrågan skulle få positiva konsekvenser för hela regionen och för såväl grekcyprioter som turkcyprioter; att använda alla sina resurser för att till fullo stödja ett framgångsrikt slutförande av återföreningsprocessen och att stödja FN:s roll i sammanhanget.
   c) Rådet uppmanas att ställa sig bakom de FN-ledda insatserna för att genom en överenskommelse mellan Skopje och Aten nå en lösning på namnfrågan avseende f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.
   d) Rådet uppmanas att eftertryckligen uppmana alla FN-medlemsstater att tillgängliggöra alla nödvändiga ekonomiska och mänskliga resurser som är nödvändiga för att bistå lokalbefolkningar vid väpnade konflikter samt flyktingar och att eftertryckligen uppmana alla FN-medlemsstater att uppfylla sina ekonomiska åtaganden gentemot FN.
   e) Rådet uppmanas att framhålla kärnenergiavtalet mellan Iran och FN:s säkerhetsråds medlemmar plus Tyskland som en viktig framgång för den internationella diplomatin, i synnerhet EU-diplomatin, och att fortsätta att utöva påtryckningar mot Förenta staterna för att uppnå resultat i samband med det praktiska genomförandet.
   f) Rådet uppmanas att använda alla instrument som står till dess förfogande för att se till att statliga och icke-statliga aktörers åtgärder bättre överensstämmer med internationell humanitär rätt; att stödja det arbete som leds av Internationella rödakorskommittén för att inrätta en effektiv mekanism för att öka efterlevnaden av internationell humanitär rätt.
   g) Rådet uppmanas att verka för starkare multilaterala åtaganden för att hitta varaktiga och hållbara politiska och fredliga lösningar på de pågående konflikterna i Mellanöstern och Nordafrika, särskilt i Syrien, Irak, Jemen och Libyen, och för att blåsa nytt liv i de diplomatiska insatserna för att lösa frusna konflikter runt om i världen; att fortsätta att stödja FN:s särskilda sändebuds arbete, insatser och initiativ för en lösning av dessa konflikter; att efterlysa fortsatt humanitärt, finansiellt och politiskt bistånd från det internationella samfundet för en lösning på den humanitära situationen och ett omedelbart stopp för våldet; att förhindra alla överträdelser av internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning, inklusive direkta angrepp på civil infrastruktur och civilbefolkningar och att kraftfullt fördöma dessa kränkningar i Syrien; att eftertryckligen uppmana alla FN-medlemsstater att tillgängliggöra alla nödvändiga ekonomiska och mänskliga resurser för att bistå befolkningen i konfliktområden; att stödja FN:s insatser för att hitta en hållbar lösning på konflikten i Syrien och Irak och att fortsätta att backa upp EU:s roll på det humanitära området och EU:s regionala initiativ; att uppmana det internationella samfundet att göra allt som står i dess makt för att kraftfullt fördöma dem som gjort sig skyldiga till krigsbrott, brott mot mänskligheten och folkmord som begåtts under konflikten i Syrien, antingen enligt de nationella rättssystemen eller vid internationella domstolar eller tillfälliga tribunaler; att stödja FN:s initiativ till fredsplan för Jemen och att skyndsamt bemöta den pågående humanitära krisen; att uppmana alla parter att respektera de mänskliga rättigheterna och friheterna för alla medborgare i Jemen och betona vikten av att förbättra säkerheten för alla personer som arbetar med fredsuppdrag och humanitära uppdrag i landet; att uppmuntra en politik för ett närmande mellan Iran och Saudiarabien som ett avgörande steg i arbetet med att minska de regionala spänningarna och verka för konfliktlösning i Jemen och på andra orter; att ytterligare uppmuntra sådana åtgärder för att ta itu med de bakomliggande orsaker till terrorism och extremism som utgör ett hot mot den internationella säkerheten och regionala stabiliteten; att efterlysa ökat stöd till den FN-stödda regeringen i Libyen och spela en central roll i stabiliseringen av Libyen och bevarandet av landets enighet och territoriella integritet inom ramen för det libyska politiska avtalet; att upprepa det omedelbara behovet av att samla alla väpnade styrkor under de legitima civila myndigheternas kontroll i enlighet med det libyska politiska avtalet; att förnya stödet till det arbete som FN:s särskilda samordnare för fredsprocessen i Mellanöstern och FN:s generalsekreterares särskilda representant för Västsahara utför i syfte att lösa dessa utdragna konflikter; att kräva efterlevnad av FN:s säkerhetsråds resolutioner om Mellanöstern.
   h) Rådet uppmanas att stödja de samtal mellan de syriska parterna som förs på grundval av säkerhetsrådets resolution 2254 (2015); att betona att parterna bör sträva efter ett ramavtal som innehåller ett politiskt paket, så att en förhandlad, politisk övergångsprocess kan genomföras i enlighet med de tydliga steg och tidsplaner för målen som anges i resolution 2254 (2015); att understryka att det för uppnåendet av detta mål har vuxit fram en tydlig agenda som består av fyra delar; att uttrycka sin oro över att de fortsatta striderna i Syrien undergräver det eldupphör som trädde i kraft den 30 december 2016, med mycket negativa konsekvenser för den syriska civilbefolkningens säkerhet, tillträdet för humanitärt bistånd och den politiska processens drivkraft; att stödja begäran från FN:s generalsekreterares särskilda sändebud för Syrien om att de stater som garanterar eldupphöret i Syrien vidtar brådskande åtgärder för att upprätthålla det.
   i) Rådet uppmanas att agera i enlighet med Europeiska unionens domstols avgörande om Västsahara.
   j) Rådet uppmanas att förvissa sig om att FN:s generalförsamling, tillsammans med EU och Förenta staterna skapar alla nödvändiga instrument för att garantera en varaktig och faktisk tvåstatslösning, baserad på gränserna från 1967 och med Jerusalem som huvudstad för båda staterna, där staten Israel med säkra och erkända gränser och en angränsande självständig, demokratisk och livskraftig palestinsk stat samexisterar sida vid sida i fred och säkerhet.
   k) Rådet uppmanas att efterlysa starkare stöd och egenmakt för de irakiska institutionerna och att framhålla behovet att arbeta för ett mer inkluderande samhälle och återintegrering av alla etniska och religiösa minoriteter som tvingats på flykt, inklusive i norra Irak och efter avslutandet av den militära operationen i och kring Mosul, där man måste hitta en fredlig och inkluderande lösning på situationen efter konflikten; att vidhålla den avgörande betydelsen av bibehållet skydd av civila och respekten för internationell humanitär rätt vid verkställandet av militära strategier i Irak.
   l) Rådet uppmanas att fortsätta att bemöta de största säkerhetshoten i Sahel, Sahara, området kring Tchadsjön, området kring de stora sjöarna och på Afrikas horn i syfte att utrota terrorhotet från grupper med kopplingar till IS och al-Qaida och från Boko Haram och andra närstående terroristgrupper.
   m) Rådet uppmanas att samarbeta med det internationella samfundet i sin helhet för att lösa humanitära kriser och säkerhetskriser som hotar den afrikanska kontinenten, särskilt i Somalia, Sydsudan, Sudan, Centralafrikanska republiken, Mali, Nigeria, Burundi och området kring de stora sjöarna i allmänhet; att uppmuntra FN:s medlemsstater att öka sitt stöd för att stärka Afrikanska unionens roll och egna kapacitet till medling och krishantering samtidigt som man strävar efter komplementaritet med insatserna från FN:s stödkontor för fredsbyggande arbete; att säkerställa att Monusco snabbt anpassas till det nya mandatet och, i synnerhet, trygga genomförandet av överenskommelsen av den 31 december 2016.
   n) Rådet uppmanas att begära att det internationella samfundet med gemensamma krafter hanterar den pågående politiska krisen i Demokratiska republiken Kongo och förhindrar en statskollaps i landet.
   o) Rådet uppmanas att betona vikten av ökade investeringar i konfliktförebyggande åtgärder, där hänsyn tas till faktorer såsom politisk eller religiös radikalisering, valrelaterat våld, folkförflyttningar och klimatförändringar.
   p) Rådet uppmanas att uppmärksamma FN:s medlemmar, i synnerhet medlemmarna av FN:s säkerhetsråd, på de ökade spänningarna mellan vissa av länderna på västra Balkan; att med kraft uppmana ländernas ledare att visa återhållsamhet i sin regionala politik och EU och FN att fortsätta att bidra till fullo till strävan efter varaktiga lösningar på bilaterala meningsskiljaktigheter, även genom att vid behov agera som medlare; att fördöma Rysslands agerande på västra Balkan, som hotar att destabilisera den bräckliga reformprocessen i regionens länder och undergräva ländernas ambitioner att ansluta sig till EU och Nato.
   q) Rådet uppmanas att ytterligare uppmuntra FN:s insatser för att åstadkomma fred i Afghanistan och komma till rätta med den bräckliga säkerheten i landet.
   r) Rådet uppmanas att kraftfullt fördöma de handlingar av den nordkoreanska regimen som hotar freden och säkerheten på Koreahalvön och bortom denna; att uppmuntra Kina att, i egenskap av ständig medlem i FN:s säkerhetsråd, utöva ytterligare påtryckningar på den nordkoreanska regimen för att den ska trappa ner sina aggressiva handlingar, som hotar den regionala och internationella säkerheten; att utarbeta och genomföra en kraftfull reaktion som bygger på ett brett och tillräckligt stabilt internationellt samförstånd i syfte att avskräcka den nordkoreanska regimen från att ytterligare utveckla fientlig kärnteknikkapacitet och genomföra mord, attentat och bortföranden utanför landets territorium.
   s) Rådet uppmanas att eftertryckligen uppmana FN:s generalförsamling och säkerhetsråd att diskutera spänningarna i Sydkinesiska sjön i syfte att samla alla berörda parter så att förhandlingarna om en uppförandekod kan slutföras.
   t) Rådet uppmanas att välkomna FN:s säkerhetsråds antagande av resolution 2307 (2016) och att lyckönska Colombias regering och folk till deras fredssträvanden.
   u) Rådet uppmanas att avsevärt öka medlemsstaternas stöd till FN:s fredsbevarande och fredsskapande insatser som inbegriper mänskliga rättigheter och tydliga strategier för tillbakadragandet, i synnerhet genom att bidra med personal och utrustning, och att stärka EU:s samordnande roll i detta avseende; att öka synligheten för detta stöd och bidrag; att vidareutveckla förfarandena för verkställande av EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik till stöd för FN:s insatser och samtidigt ägna tillräcklig uppmärksamhet åt de många aspekterna av en komplex krishantering, till exempel mänskliga rättigheter, hållbar utveckling och de grundläggande orsakerna till massmigration; att stödja FN:s säkerhetsråds reform av användningen av vetorätten i fall då det finns bevis på krigsbrott och brott mot mänskligheten.
   v) Rådet uppmanas att stödja FN:s generalsekreterare i hans arbete med att öka FN:s deltagande i fredsförhandlingar.
   w) Rådet uppmanas att stödja den fulla efterlevnaden av FN:s säkerhetsråds resolutioner om kvinnor, fred och säkerhet; att efterlysa främjande av kvinnors lika och fulla aktiva delaktighet som aktörer; att främja kvinnors delaktighet i konflikthantering och konfliktlösning samt i arbetet mot våldsbejakande extremism; att påminna om att sexuellt våld som exempelvis våldtäkt används som krigstaktik och utgör krigsbrott; att säkerställa säker läkarvård för personer som utsatts för krigsvåldtäkter; att efterlysa stärkt skydd för kvinnor och flickor i konflikter, särskilt mot sexuellt våld och att stödja och stärka de internationella insatserna genom FN för att få ett slut på utnyttjandet av barn i väpnade konflikter och att verka för jämställdhetsanalys, jämställdhetsintegrering och integrering av mänskliga rättigheter i alla FN:s verksamheter; att begära att det tas fram indikatorer för att mäta framstegen i fråga om kvinnors delaktighet i uppbyggnaden av fred och säkerhet.
   x) Rådet uppmanas att skyndsamt och utan dröjsmål hantera alla aspekter i FN:s utvärderingsrapport av den 15 maj 2015 om insatser för verkställighet och korrigerande åtgärder avseende sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp som begåtts av FN-personal och annan personal i fredsbevarande uppdrag och att inrätta fungerande och insynsvänliga mekanismer för översyn och ansvarighet i samband med påstådda övergrepp; att kräva att all militär och civil personal som begått sexuella våldshandlingar snarast utreds, åtalas och döms.
   y) Rådet uppmanas att ytterligare stärka skyldigheten att skydda som en viktig princip för FN-medlemsstaternas arbete med konfliktlösning, mänskliga rättigheter och utveckling; att fortsatt stödja insatserna för att främja fullgörandet av skyldigheten att skydda och att stödja FN genom att även framöver spela en avgörande roll för att bistå länder vid fullgörandet av skyldigheten att skydda i syfte att värna om de mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen och den internationella humanitära rätten; att verka för en bred definition av begreppet mänsklig säkerhet och principen om skyldigheten att skydda.
   z) Rådet uppmanas att uppmuntra FN:s samtliga medlemsstater att underteckna och ratificera konventionen om förbud mot användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor (truppminor) samt om deras förstöring.
   aa) Rådet uppmanas att inleda en offentlig och omfattande debatt med alla medlemmar av FN:s generalförsamling avseende vikten av att respektera konstitutionella begränsningar för presidentmandat världen över.
   ab) Rådet uppmanas att på nytt ge uttryck för sitt entydiga fördömande av terrorism och sitt helhjärtade stöd till åtgärder som syftar till att besegra och utplåna terrororganisationer, i synnerhet IS, vilka utgör ett tydligt hot mot den regionala och internationella säkerheten; att insistera på att alla åtgärder som vidtas i kampen mot terrorism måste vara helt förenliga med internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning.
   ac) Rådet uppmanas att bistå FN:s arbete med att göra kampen mot terrorism till en central del av sitt förebyggande program, i linje med EU:s engagemang för förebyggande åtgärder mot terrorism och våldsbejakande extremism; att stärka EU:s och FN:s gemensamma insatser i kampen mot de bakomliggande orsakerna till extremt våld och terrorism genom att motverka hybridhot och utveckla forskning och kapacitetsuppbyggnad inom it-försvar; att främja utbildning som ett sätt att förebygga våldsbejakande extremism och att förlita sig på de befintliga initiativ för fredsskapande som lokala partner tagit för att utarbeta, genomföra och utveckla metoder mot radikalisering och rekrytering till terrorism, samtidigt som man främjar internationella insatser för att ställa de som är ansvariga för våldet till svars. Rådet uppmanas att stödja ett förstärkt bidrag från EU till FN:s initiativ för kapacitetsuppbyggnad i kampen mot utländska stridande och våldsbejakande extremism.
   ad) Rådet uppmanas att trappa upp sina ansträngningar för att slå ned på rekrytering och bekämpa terroristpropaganda, som sprids inte bara genom sociala medier utan även genom nätverk av radikaliserade hatpredikanter; att stödja åtgärder för att stärka motståndskraften i lokalsamhällen som är måltavlor för extremistpropaganda och sårbara för radikalisering, till exempel genom att motverka de ekonomiska, sociala, kulturella och politiska orsakerna till detta; att stödja strategier mot radikalisering och för avradikalisering i linje med FN:s handlingsplan för att förhindra våldsbejakande extremism; att påminna om att främjandet och skyddet av de mänskliga rättigheterna och respekten för rättsstatsprincipen är av avgörande betydelse för terrorismbekämpningen.
   ae) Rådet uppmanas att samarbeta med FN:s generalförsamling för att bekämpa finansiering av terrorism och att ta fram mekanismer för att identifiera enskilda terrorister och organisationer och globalt stärka mekanismerna för frysning av tillgångar, samtidigt som man upprätthåller internationella standarder för rättssäkerhet och rättsstatliga principer.
   af) Rådet uppmanas att stärka effektiviteten hos det internationella polissamarbetet och rättsliga samarbetet i kampen mot terrorism och gränsöverskridande brottslighet; att i detta avseende välkomna FN:s säkerhetsråds resolution 2322 (2016) och betona behovet av att skynda på förfarandena för internationellt rättsligt samarbete för att stärka de befintliga mekanismerna för internationellt polissamarbete samt att uppdatera nätverket med kontakter mellan centrala och rättsliga myndigheter.
   ag) Rådet uppmanas att stödja FN:s ansträngningar för att förhindra att icke-statliga aktörer och terrorgrupper utvecklar, tillverkar, förvärvar eller överför massförstörelsevapen och deras bärare; att insistera på fullständig efterlevnad av fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen, konventionen om kemiska vapen och konventionen om biologiska vapen och att aktivt ta steg i riktning mot en global nedrustning.
   ah) Rådet uppmanas att främja ett fullständigt genomförande av vapenhandelsfördraget och att uppmuntra samtliga FN-medlemsstater att underteckna och ratificera det.
   ai) Rådet uppmanas att verka för effektivare åtgärder mot avledning av och olaglig handel med vapen och ammunition, inklusive handeldvapen och lätta vapen, i synnerhet genom att ta fram ett system för spårning av vapen; att kräva att FN:s medlemmar aktivt tar steg i riktning mot global nedrustning.
   aj) Rådet uppmanas att särskilt uppmärksamma de tekniska framstegen på området för beväpning av robotar, i synnerhet beväpnade robotar och drönare, och deras överensstämmelse med internationell rätt; att inrätta rättsliga ramar för drönare och beväpnade robotar i linje med befintlig internationell humanitär rätt i syfte att förhindra att stater och icke-statliga aktörer missbrukar denna teknik för olaglig verksamhet.
   ak) Rådet uppmanas att efterlysa en starkare global hantering av migrationen, där man utgår från det framgångsrika högnivåmöte om hanteringen av omfattande flykting- och migrationsrörelser som FN:s generalförsamling höll den 19 september 2016, bemöter de utmaningar och säkerhetsproblem som hänger samman med olika aspekter av olaglig migration, som exempelvis människosmuggling och människohandel, och gör insatser för att skapa lagliga migrationsvägar; att understryka behovet av effektiva och omedelbara åtaganden gällande hantering av de bakomliggande orsakerna till den humanitära krisen och de aldrig tidigare skådade migrations- och flyktingflödena.
   al) Rådet uppmanas att främja ett ökat stöd för det arbete som UNHCR utför inom ramen för sitt internationella uppdrag att skydda flyktingar, inklusive utsatta grupper som kvinnor, barn och personer med funktionsnedsättningar; att framhålla den avsevärda finansieringsklyftan mellan UNHCR:s budgetbehov och de mottagna medlen och att kräva ökad global solidaritet; att kräva en ökning av finansieringen i FN:s ordinarie budget till UNHCR:s kärnverksamhet så att denna organisation kan fungera; att efterlysa politiskt engagemang, finansiering och konkreta solidaritetshandlingar till stöd för New York-förklaringen om flyktingar och migranter.
   am) Rådet uppmanas att försvara och skydda rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer); att begära ett upphävande i FN-medlemsstaterna av lagstiftning som kriminaliserar människor på grund av deras sexualitet eller könsidentitet och att främja internationella åtgärder för att bekämpa homofobiska och transfobiska hatbrott.
   an) Rådet uppmanas att främja och respektera åsikts- och yttrandeprinciperna, vilka nämns i artikel 19 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, och att framhålla vikten av fri press i ett sunt samhälle och varje medborgares roll i samhället.
   ao) Rådet uppmanas att efterlysa en förstärkning av systemen för skydd av barn och att stödja konkreta åtgärder i flykting- och migrantbarnens bästa intresse, på basis av konventionen om barnets rättigheter.
   ap) Rådet uppmanas att kräva ökade insatser för att förhindra irreguljär migration och bekämpa smuggling av och handel med människor, i synnerhet genom bekämpning av kriminella nätverk med hjälp av ett tidigt och effektivt utbyte av relevanta underrättelseuppgifter; att förbättra metoderna för att identifiera och skydda offer och att stärka samarbetet med tredjeländer i syfte att spåra, beslagta och återvinna medel som härrör från vinning av brottslig verksamhet på detta område; att på FN-nivå insistera på en ratificering och ett fullständigt genomförande av FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och dess tilläggsprotokoll om bekämpning av smuggling av migranter land-, luft- och sjövägen respektive förebyggande, bekämpning och bestraffning av handel med människor, särskilt kvinnor och barn.
   aq) Rådet uppmanas att eftertryckligen uppmana alla stater, även EU-medlemsstaterna, att skyndsamt ratificera det fakultativa protokollet till den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, genom vilket det inrättas klagomåls- och utredningsmekanismer.
   ar) Rådet uppmanas att begära att alla stater, i synnerhet EU‑medlemsstaterna, deltar aktivt i förhandlingarna i UNHCR i Genève om ett internationellt bindande fördrag om transnationella bolag och mänskliga rättigheter.
   as) Rådet uppmanas att tydligt och bestämt insistera på att alla mänskliga rättigheter enligt FN:s konventioner är universella, odelbara, ömsesidigt beroende och sammanlänkade och att respekten för dessa rättigheter måste upprätthållas; att efterlysa ökat skydd av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i alla uttrycksformer, även i samband med ny teknik; att fortsätta att uppmuntra alla FN-medlemsstater att underteckna, ratificera och genomföra de olika människorättskonventionerna och att uppfylla rapporteringsskyldigheterna enligt dessa instrument; att uppmana till försvar av åsikts- och yttrandefriheten; att framhålla betydelsen av mediefrihet.
   at) Rådet uppmanas att begära att alla FN-medlemsstater verkställer rekommendationerna från FN:s särskilda rapportör om nutida former av rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och därmed sammanhängande intolerans; att främja, stärka och integrera jämställdhetsfrämjande verksamheter; att efterlysa ytterligare egenmakt för kvinnor och flickor och stärkt ledarskap och delaktighet för kvinnor på alla nivåer av beslutsfattandet, inbegripet särskild uppmärksamhet åt inkluderingen av kvinnor som tillhör minoriteter; att kräva att alla former av våld mot och diskriminering av kvinnor och flickor utrotas, bland annat genom att man beaktar diskriminering på grund av könsidentitet och könsuttryck; att främja barns rättigheter och att i synnerhet garantera barn tillgång till utbildning, säkerställa rehabilitering och återanpassning av barn som ingått i väpnade styrkor och utrota barnarbete, tortyr av barn, fall där barn anklagas för trolldom, handel med barn, barnäktenskap och sexuellt utnyttjande av barn; att aktivt verka för stöd till ytterligare åtgärder mot kränkningar av hbti-personers rättigheter; att stödja en noga övervakning av situationen för hbti-personer och försvarare av hbti-personers mänskliga rättigheter i länder med hbti-fientlig lagstiftning.
   au) Rådet uppmanas att fortsätta att kämpa för religions- och trosfrihet; att kräva stärkta insatser till skydd för religiösa minoriteters och andra minoriteters rättigheter; att efterlysa ökat skydd för religiösa och etniska minoriteter mot förföljelse och våld och upphävande av lagar som kriminaliserar hädelse eller avfällighet, vilka används som förevändning för förföljelse av religiösa minoriteter och icke-troende; att stödja det arbete som uträttas av den särskilda rapportören för religions- och trosfrihet; att aktivt arbeta för ett FN-erkännande av IS folkmord på religiösa och andra minoriteter och för ett hänskjutande till Internationella brottmålsdomstolen (ICC) av fall som misstänks utgöra brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och folkmord; att stödja FN:s arbete mot tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning, massavrättningar och avrättningar, inklusive på grund av narkotikarelaterade brott.
   av) Rådet uppmanas att upprepa sitt entydiga fördömande av alla former av våld, trakasserier, hot eller förföljelse av människorättsförsvarare, visselblåsare, journalister och bloggare, att förespråka utnämningen av en särskild representant för FN:s generalsekreterare för journalisters säkerhet.
   aw) Rådet uppmanas att påminna om generalförsamlingens skyldighet att vid valet av medlemmar till människorättsrådet beakta kandidaternas respekt för främjandet och skyddet av mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och demokratin; att efterlysa tydliga kriterier baserade på resultat inom människorättsområdet för medlemskap i FN:s människorättsråd.
   ax) Rådet uppmanas att stärka rollen för ICC och det internationella straffrättssystemet i syfte att främja ansvarsskyldighet och sätta stopp för straffriheten; att uppmana alla FN-medlemsstater att ansluta sig till Internationella brottsmålsdomstolen genom att ratificera Romstadgan och att uppmuntra en ratificering av Kampalaändringarna; att ge Internationella brottmålsdomstolen ett starkt diplomatiskt, politiskt och ekonomiskt stöd.
   ay) Rådet uppmanas att påminna om EU:s ståndpunkt om nolltolerans mot dödsstraff; att upprätthålla ett starkt engagemang för ett avskaffande av dödsstraffet i hela världen; att efterlysa ett moratorium för dödsstraffet och fortsatt verka för ett avskaffande av det överallt; att ta initiativ till en internationell ram för att bekämpa redskap som används vid tortyr och dödsstraff på grundval av erfarenheterna av rådets förordning (EG) nr 1236/2005 om denna fråga.
   az) Rådet uppmanas att arbeta för ett starkare engagemang i främjandet av rättsstatsprincipen, en gränsöverskridande fråga som kopplar samman FN:s tre pelare: fred och säkerhet, mänskliga rättigheter och utveckling; att samarbeta med FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter för att med kraft uppmana myndigheterna i Venezuela att släppa alla politiska fångar och respektera maktfördelningen.
   ba) Rådet uppmanas att stödja FN:s arbete för att inrätta en internationell ram för idrott och mänskliga rättigheter, som underlättar förebyggande, övervakning och tillgång till rättsmedel vid kränkningar av de mänskliga rättigheterna i samband med stora idrottsevenemang.
   bb) Rådet uppmanas att ge ytterligare stöd till FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter när det gäller att förbättra ansvarsskyldigheten och tillgången till rättsmedel för offer för företagsrelaterade människorättskränkningar för att bidra till ett rättvist och mer effektivt system med inhemska rättsmedel, i synnerhet när det rör sig om allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna inom näringslivet; att uppmana alla regeringar att fullgöra sin skyldighet att garantera respekten för mänskliga rättigheter och tillgång till rättslig prövning för offer som står inför både praktiska och juridiska utmaningar i fråga om tillgången till rättsmedel på nationell och internationell nivå i samband med företagsrelaterade kränkningar av mänskliga rättigheter.
   bc) Rådet uppmanas att framhålla EU:s ledande roll i den process som ledde fram till att FN:s generalförsamling i september 2015 antog Agenda 2030 för hållbar utveckling och dess 17 mål för hållbar utveckling; att vidta konkreta åtgärder för att säkerställa ett effektivt genomförande av Agenda 2030 och de 17 målen för hållbar utveckling som viktiga verktyg för förebyggande och hållbar utveckling; att vidta åtgärder för att förbättra livet för kommande generationer samt uppmuntra och stödja länder att ta egenansvar och upprätta nationella ramverk i syfte att uppnå de 17 målen för hållbar utveckling; att uppmuntra FN-medlemsstaterna att fullgöra sina åtaganden i fråga om utvecklingsbistånd och att efterlysa en stabil ram av indikatorer samt användning av statistiska uppgifter för att övervaka utvecklingen och säkerställa ansvarigheten för bedömningen av situationen i utvecklingsländerna, övervaka framstegen och sörja för ansvarighet; att framhålla att det, utöver målen för hållbar utveckling, också är nödvändigt att fokusera på andra indikatorer för att bedöma den faktiska situationen i utvecklingsländerna på ett mer exakt sätt och vidta verkningsfulla åtgärder för att bekämpa fattigdom och stödja hållbar utveckling, särskilt i medelinkomstländer; att efterlysa gränsöverskridande initiativ inom hela EU för främjande och skydd av kvinnors rättigheter; att begära att handlingsplanen från Peking och handlingsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling verkställs till fullo.
   bd) Rådet uppmanas att fortsätta sina insatser för att uppnå en enhetlig politik för utveckling inom all EU-politik, vilket är avgörande för uppnåendet av målen för hållbar utveckling, och att även på FN-nivå arbeta för ökad politisk enhetlighet i enlighet med mål 17.14; att stödja FN:s arbete för ett ökat integrerat och samordnat politiskt stöd för genomförandet av Agenda 2030 och det följaktiga främjandet av ett mer integrerat system för utveckling av FN, med förstärkt arbete mellan byråerna och gemensamma genomföranden av projekt, särskilt för att stärka kopplingen mellan säkerhet och utveckling; att uppmana FN att systematiskt integrera kapacitetsuppbyggnad och goda styrelseformer i sina långsiktiga utvecklingsstrategier för att på ett effektivt sätt utplåna fattigdom och svält, förebygga konflikter och bygga upp motståndskraft i syfte att främja en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling, bekämpa sociala orättvisor och ge befolkningar humanitärt stöd; att framhålla att tillgången till en säker, tillförlitlig och rimligt prissatt vattenförsörjning och goda sanitära tjänster förbättrar levnadsstandarderna, breddar de lokala ekonomierna och främjar skapandet av mer värdiga arbetstillfällen.
   be) Rådet uppmanas att kräva att det politiska högnivåforumet för hållbar utveckling blir det främsta beslutsfattande organ som är behörigt att säkerställa en samstämmig, effektiv och inkluderande uppföljning och översyn av genomförandet av målen för hållbar utveckling; att erkänna den viktiga roll som civilsamhällets organisationer spelar för ett lyckat genomförande av Agenda 2030 och uppnåendet av målen för hållbar utveckling; att erkänna den avgörande betydelsen av målen för hållbar utveckling och deras inverkan på den internationella freden och säkerheten.
   bf) Rådet uppmanas att se till att EU behåller sitt ledarskap i kampen mot klimatförändringarna och fortsätter att samarbeta med FN på detta område; att uppmana alla FN-medlemsstater att upprätthålla Parisavtalet och att skyndsamt genomföra de beslut som fattades vid FN:s klimatkonferens 2015.
   bg) Rådet uppmanas att arbeta nära med små östater och andra länder som står inför klimatförändringarnas mest allvarliga konsekvenser för att säkerställa att deras röst och deras behov beaktas i de olika FN-forumen.
   bh) Rådet uppmanas att uppmana EU-medlemsstaterna att ytterligare samordna sina insatser inom FN-systemets organ och byråer samt att öka sina ansträngningar för att stärka EU:s observatörsstatus inom vissa organisationer som lyder under FN; att stärka kommunikationen och säkerställa att medlemsstaternas ståndpunkter på EU-nivå är ännu mer samordnade; att sträva efter att anpassa ståndpunkterna med kandidatländer, partnerländer och andra likasinnade stater.
   bi) Rådet uppmanas att arbeta för en förstärkning av det internationella skattemässiga samarbetet för att stödja inrättandet av ett internationellt skatteorgan inom ramen för FN-systemet; att motverka skatteundandragande och penningtvätt genom automatiskt utbyte av upplysningar i skattefrågor över hela världen och skapande av en gemensam global svart lista över skatteparadis.
   bj) Rådet uppmanas att aktivt stödja en omfattande reform av FN:s säkerhetsråd på grundval av ett brett samförstånd för att bättre spegla den nya verkligheten och bemöta aktuella och kommande säkerhetsutmaningar på ett mer effektivt sätt; att stödja det långsiktiga målet att EU ska få en plats i ett reformerat FN-säkerhetsråd; att kräva att FN:s säkerhetsråds medlemmar avstår från att använda sin vetorätt i fall där det begås brott mot mänskligheten; att främja ett återupplivande av FN:s generalförsamlings arbete och ökad samordning och enhetlighet i samtliga FN-institutioners åtgärder, vilket bör leda till att systemets effektivitet, ändamålsenlighet, legitimitet, öppenhet, ansvarsskyldighet, kapacitet och representativitet stärks, så att man kan reagera snabbare på globala utmaningar.
   bk) Rådet uppmanas att ge ett starkt stöd till den reformagenda som FN:s nyligen valda generalsekreterare lagt fram; att uppmuntra arbetet för en reform av FN:s freds- och säkerhetsstruktur liksom av sekretariatets funktion och struktur genom förenkling, decentralisering och flexibilitet samt en rationalisering av den ekonomiska organisationen; att inrätta ett ändamålsenligt system för skydd av visselblåsare inom FN.
   bl) Rådet uppmanas att aktivt stödja FN:s generalsekreterares ansträngningar för att utse fler kvinnor till ledande befattningar vid FN:s högkvarter.
   bm) Rådet uppmanas att främja en diskussion kring parlamentens och de regionala församlingarnas roll i FN-systemet och om inrättandet av en parlamentarisk församling inom FN med målet att stärka organisationens demokratiska profil och interna demokratiska förfarande och göra det möjligt för världens civilsamhällen att bli direkt delaktiga i beslutsfattandet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter, Europeiska utrikestjänsten, kommissionen samt, för kännedom, till Förenta nationernas generalförsamling och generalsekreterare.

(1) Antagna texter, P8_TA(2017)0089.
(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0201.
(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0317.
(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0051.
(5) Antagna texter, P8_TA(2016)0422.


Bygga upp en ambitiös industristrategi för EU som en strategisk prioritering för tillväxt, sysselsättning och innovation i Europa
PDF 251kWORD 46k
Europaparlamentets resolution av den 5 juli 2017 om att bygga upp en ambitiös industristrategi för EU som en strategisk prioritering för tillväxt, sysselsättning och innovation i Europa (2017/2732(RSP))
P8_TA(2017)0305RC-B8-0440/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 9, 151, 152, 153.1 och 153.2 samt 173,

–  med beaktande av artiklarna 14, 27 och 30 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artikel 5.3 i EU-fördraget och protokoll nr 2 om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 november 2010 En agenda för ny kompetens och arbetstillfällen – EU:s bidrag till full sysselsättning (COM(2010)0682),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2014 om en återindustrialisering av Europa för att främja konkurrenskraft och hållbarhet(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 januari 2014 För en industriell renässans i Europa (COM(2014)0014),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 oktober 2015 Handel för alla – Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik (COM(2015)0497),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 oktober 2012 En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning (COM(2012)0582),

–  med beaktande av ordförande Junckers politiska riktlinjer En ny start för Europa: Min agenda för sysselsättning, tillväxt, rättvisa och demokratisk förändring,

–  med beaktande av sin resolution av den 5 oktober 2016 om behovet av en europeisk återindustrialiseringspolitik mot bakgrund av fallen med Caterpillar och Alstom(2),

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 15 december 2016 och den 23 juni 2017,

–  med beaktande av rådets slutsatser om agendan för industriell konkurrenskraft, om den digitala omvandlingen av den europeiska industrin och om paketet om teknik inom den digitala inre marknaden och moderniseringen av offentliga tjänster,

–  med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2011 om industripolitik för en globaliserad tid(3),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 april 2016 Digitalisering av den europeiska industrin – Hur vi kan utnyttja den digitala inre marknadens alla möjligheter (COM(2016)0180),

–  med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2017 om digitalisering av den europeiska industrin(4),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 29 maj 2017 om Europeiska unionens framtida industripolitiska strategi,

–  med beaktande av Parisavtalet som Europarlamentet ratificerade den 4 oktober 2016,

–  med beaktande av frågan till kommissionen om att bygga upp en ambitiös industristrategi för EU som en strategisk prioritering för tillväxt, sysselsättning och innovation i Europa (O-000047/2017 – B8-0319/2017),

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den europeiska industrin är världsledande inom många industribranscher, står för över hälften av EU:s export och cirka 65 % av investeringarna i forskning och utveckling och tillhandahåller mer än 50 miljoner arbetstillfällen (både direkt och indirekt) vilket motsvarar 20 % av arbetstillfällena i EU.

B.  Den europeiska tillverkningsindustrins bidrag till EU:s BNP har minskat från 19 % till mindre än 15,5 % under de senaste 20 åren, och dess bidrag till arbetstillfällen och investeringar i forskning och utveckling har minskat under den perioden.

C.  Det är därför mycket viktigt att vi stärker vår industribas för att behålla expertis och sakkunskap i EU.

D.  EU:s strategi måste göra det möjligt för den europeiska industrin att bevara sin konkurrenskraft och kapacitet att investera i Europa och ta sig an sociala och miljörelaterade utmaningar, inklusive klimatförändringar, samtidigt som den kvarstår som en ledare i fråga om socialt ansvar och miljöansvar.

E.  Den cirkulära ekonomin kan ha en mycket positiv inverkan på återindustrialiseringen av Europa och minska energiförbrukningen och beroendet av råvaror från tredjeländer, och investeringar i förnybar energi och energieffektivitet är en viktig drivkraft för främjandet av industriell förnyelse som kan skapa goda cirklar.

F.  En ambitiös innovationspolitik som gynnar produktion av högkvalitativa, innovativa och energieffektiva produkter och främjar hållbara processer kommer att möjliggöra för EU att stärka sin konkurrenskraft i världen. Innovation och investeringar i FoU, sysselsättning och kompetensutveckling är grundläggande för en hållbar tillväxt. En innovativ industri beror i hög grad på EU:s forskningskapacitet, forskningsframsteg och i synnerhet forskningssamverkan.

G.  Europeisk industri utsätts såväl storskaligt som småskaligt för global konkurrens, och en integrerad och fungerande inre marknad och en öppen och rättvis handel med tredjeländer är avgörande för EU:s industri, där rättvis handel med industriprodukter måste följa EU:s normer.

H.  Små och medelstora företag (SMF), som utgör en stor majoritet av företagen i Europa och är ryggraden i EU:s näringsliv, står inför stora utmaningar på grund av globala förändringar i ekonomin och finansiella och administrativa hinder.

I.  Kvinnliga företagare utgör endast 31 % av EU:s egenföretagare och 30 % av företagarna med nystartad verksamhet, och är i dagsläget underrepresenterade i industrin, särskilt inom naturvetenskap och teknik och på ledande befattningar.

J.  Mer än 60 % av alla företag i dag är familjeföretag och står för upp till 50 % av alla jobb inom den privata sektorn i Europeiska unionen.

K.  Strategin för stöd till digitalisering av industrin är grundläggande för den europeiska ekonomins konkurrenskraft.

L.  EU:s finansieringsinstrument och program spelar en strategisk roll när det gäller att främja konkurrenskraften, locka till investeringar inom EU och förebygga investeringsläckage.

1.  Europaparlamentet understryker industrins grundläggande roll som drivkraft för tillväxt, sysselsättning och innovation i Europa.

2.  Europaparlamentet betonar vikten av att förstärka och modernisera den industriella basen i Europa, samtidigt som parlamentet erinrar om EU:s mål om att 20 % av unionens BNP ska baseras på industrin senast 2020.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast i början av 2018, tillsammans med medlemsstaterna, utforma en unionsstrategi för en konsekvent och heltäckande industripolitik inriktad på Europas återindustrialisering, med mål, indikatorer, åtgärder och tidsplaner. Parlamentet uppmanar kommissionen att grunda denna strategi på en analys av konsekvenserna av att industripolitiken integreras i EU:s strategiska politiska initiativ och en omfattande dialog med berörda parter, och att ta hänsyn till industrins konkurrenskraft och hållbarhet i alla sina viktiga politiska initiativ. Parlamentet betonar att denna unionsstrategi måste baseras på bland annat digitalisering, på en ekonomi som är energi- och resurseffektiv samt på ett livscykeltänkande och en cirkulär ekonomi.

4.  Europaparlamentet anser att det europeiska regelverket och offentliga och privata investeringar bör göra det möjligt för industrier att anpassa sig till förändringarna och vidta föregripande åtgärder för att bidra till jobbskapande, tillväxt, regional konvergens och territoriell sammanhållning.

5.  Europaparlamentet framhåller de små och medelstora företagens roll som EU:s industriella ryggrad, och betonar att det måste skapas starkare värdekedjor mellan dem, de medelstora börsnoterade bolagen och de större företagen samt att EU måste föra en industripolitik som är förenlig med de små och medelstora företagens intressen och tar itu med de utmaningar som möter dem. Parlamentet understryker behovet av att stödja uppbyggnaden av en företagsvänlig miljö genom att skapa likvärdiga förutsättningar för alla små och medelstora företag, nystartade och expanderande företag, unga företagare, särskilt på de mest innovativa områdena, och företag i den sociala ekonomin inom EU.

6.  Europaparlamentet betonar att konkurrenskraftskluster, företagsnätverk och digitala innovationsnav är en mycket användbar lösning för att sammanföra relevanta aktörer. Parlamentet uppmanar EU att stödja offentliga investeringar i innovation, eftersom det är av strategisk betydelse på detta område. Parlamentet önskar att kommissionen stöder dessa kluster och deras samarbete på europeisk nivå, och säkerställer att små och medelstora företag, forskningscentrum och universitet involveras på regional och lokal nivå. Kommissionen uppmanas att utveckla smarta specialiseringsplattformar som uppmuntrar till tvärvetenskapliga kopplingar och kopplingar mellan olika sektorer. Parlamentet betonar behovet av att stärka samarbetet mellan olika regioner för att utveckla möjligheter över nationsgränserna och sektorsövergripande innovationsallianser.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att identifiera vilka utmaningar och hinder kvinnor möter när de blir företagare, och att främja och stödja kvinnligt ledarskap och metoder för att angripa ojämlikheter i lönesättningen och i möjligheterna att få vissa befattningar.

8.  Europaparlamentet är övertygat om att europeisk industri bör ses som en strategisk tillgång för EU:s konkurrenskraft och hållbarhet. Parlamentet understryker att enbart med en stark och motståndskraftig industri och en framtidsorienterad industripolitik kommer EU att kunna klara de olika utmaningar som väntar, däribland unionens hållbara återindustrialisering, den globala konkurrensen, den snabba tekniska utvecklingen och skapandet av kvalitetsjobb.

9.  Europaparlamentet framhåller vikten av energiunionen, den digitala inre marknaden, den digitala agendan och Europas konnektivitet genom lämplig, framtidssäkrad och effektiv infrastruktur.

10.  Europaparlamentet betonar vikten av att EU stöder högre kvalitet på europeiska produkter genom återindustrialiseringsprocesser, framför allt genom forskning och digitalisering, för att förbättra konkurrenskraften i Europa.

11.  Europaparlamentet understryker att man, för att underlätta för unionens industri att klara av utmaningarna i form av snabb ekonomisk och regleringsmässig förändring i dagens globaliserade värld, måste förbättra Europas industriella attraktionskraft för europeiska och utländska direktinvesteringar.

12.  Europaparlamentet betonar vikten av ett snabbt antagande av en industristrategi för EU, och erinrar i detta sammanhang om att man måste behålla tillräckliga finansiella medel för industrisektorn i nästa fleråriga budgetram, framför allt via de specifika instrumenten och fonderna (såsom de europeiska struktur- och investeringsfonderna, Horisont 2020, Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) och Cosme).

13.  Europaparlamentet påminner om EU:s åtaganden enligt Parisavtalet. Parlamentet önskar att effektiva finansieringsinstrument och åtgärder för att minska koldioxidrisken och motverka riskerna för koldioxidläckage ska integreras i EU:s industristrategi.

14.  Europaparlamentet framhåller att man måste ta till vara industrins fulla potential, särskilt inom miljöteknik, och se till att industrin hela tiden utvecklar och sprider bästa tillgängliga teknik och nya uppfinningar.

15.  Europaparlamentet betonar behovet av att minska de administrativa bördorna och efterlevnadskostnaderna för företag, inklusive familjeföretag, samtidigt som man säkerställer effektiviteten i EU:s lagstiftning om konsumentskydd, hälsa och säkerhet samt miljöskydd.

16.  Europaparlamentet betonar betydelsen för industrin inom EU av öppna marknader och en fri och rättvis världshandel baserad på gemensamma regler och lika konkurrensvillkor. Parlamentet efterlyser mer samstämdhet mellan handelspolitiken och industripolitiken för att undvika inkonsekvens, som annars kan leda till utlokaliseringar och ytterligare avindustrialisering i EU.

17.  Europaparlamentet understryker att det är viktigt att förhindra att EU:s handelspolitik främjar konkurrensbegränsande metoder. Parlamentet framhåller att EU behöver en strategi mot dumpning och subventioner som är konsekvent, förenlig med WTO:s regler och verkningsfull.

18.  Europaparlamentet betonar att den europeiska industrin möter global konkurrens, och uppmanar därför kommissionen att bedöma om marknadsdefinitionerna och EU:s nuvarande konkurrensregler är adekvata för att beakta de globala marknadernas utveckling och den nya rollen för stora nationella aktörer i tredje länder.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ägna större uppmärksamhet åt utlandsbaserade statsägda företag som får sådant stöd och sådana subventioner av sina regeringar som enligt EU:s inremarknadslagstiftning är förbjudna för enheter inom EU.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna granska tredjeländers direktinvesteringar i EU i strategiska industrier, infrastruktur och central framtida teknik eller andra viktiga tillgångar, för att säkra och skydda tillträdet till dem, och att samtidigt inte glömma att Europa i stor utsträckning är beroende av utländska direktinvesteringar.

21.  Europaparlamentet framhåller att det behövs samordnade insatser från EU:s sida, med samråd med alla berörda parter inbegripet arbetsmarknadens parter och universitetsvärlden, för att fortsätta att främja såväl nya färdigheter som omskolning, kompetenshöjning och livslångt lärande, i enlighet med vad kommissionen förespråkat i sin agenda för ny kompetens och arbetstillfällen.

22.  Europaparlamentet påminner om den viktiga roll som EU:s standardisering spelar och förespråkar ett starkt fokus på EU:s ledande roll inom internationella standardiseringsorganisationer.

23.  Europaparlamentet konstaterar att EU behöver samordna sina insatser för att minska resursberoendet av tredjeländer genom att kombinera följande fyra insatser:

   a) rättvis tillgång till resurser på den internationella marknaden,
   b) hållbar gruvdrift,
   c) innovationer på området för teknisk effektivitet,
   d) en cirkulär ekonomi.

24.  Europaparlamentet understryker att en ny industripolitisk strategi måste anpassa olika politikområden till industripolitiken – främst handel, miljö, forskning, hälsa, investeringar, konkurrens, energi, klimat och kreativa näringar – för att få till stånd ett konsekvent förfaringssätt.

25.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 482, 23.12.2016, s. 89.
(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0377.
(3) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 131.
(4) Antagna texter, P8_TA(2017)0240.

Rättsligt meddelande