Index 
Antagna texter
Tisdagen den 12 september 2017 - StrasbourgSlutlig utgåva
Begäran om upphävande av Marie-Christine Boutonnets immunitet
 Utnämning av Simon Busuttil till den panel som inrättats i enlighet med artikel 255 i EUF-fördraget
 Avtal mellan EU och Island om skydd av geografiska beteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel ***
 Avtal mellan EU och Island om ytterligare handelsförmåner för jordbruksprodukter ***
 Genomförande av medlingsdirektivet
 Franchising inom detaljhandeln
 En rymdstrategi för Europa
 Akademisk vidareutbildning och distansutbildning som en del av den europeiska strategin för livslångt lärande
 Upphävande av föråldrade förordningar om sektorerna för inlandssjöfart och för godstransporter på väg ***I
 Främjande av internetuppkoppling i lokala samhällen ***I
 Åtgärder för att trygga gasförsörjningen ***I
 Valfångst i Norge
 EU:s anslutning till Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet
 Den internationella handelns och EU:s handelspolitiks inverkan på de globala värdekedjorna

Begäran om upphävande av Marie-Christine Boutonnets immunitet
PDF 161kWORD 44k
Europaparlamentets beslut av den 12 september 2017 om begäran om upphävande av Marie-Christine Boutonnets immunitet (2017/2063(IMM))
P8_TA(2017)0317A8-0259/2017

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den begäran om upphävande av Marie-Christine Boutonnets immunitet som översändes den 14 april 2017 av Republiken Frankrikes utrikesminister på grundval av en begäran från den allmänne åklagaren vid appellationsdomstolen i Paris och som tillkännagavs i kammaren den 26 april 2017 med anledning av ett förfarande som handläggs av undersökningsdomare vid Tribunal de Grande Instance i Paris (“pôle financier”) inom ramen för en rättslig utredning för bl.a. trolöshet mot huvudman i samband med medel som erhållits på grundval av en namngiven persons anställningsavtal som parlamentsassistent,

–  efter att ha hört Jean-François Jalkh, som ersatte Marie-Christine Boutonnet, i enlighet med artikel 9.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013(1),

–  med beaktande av artikel 26 i Republiken Frankrikes konstitution,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0259/2017), och av följande skäl:

Α.  Undersökningsdomare vid Tribunal de Grande Instance i Paris har begärt ett upphävande av den parlamentariska immuniteten för Marie-Christine Boutonnet i syfte att höra henne i samband med ett misstänkt brott.

Β.  Enligt artikel 9 i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier åtnjuter ledamöter av Europaparlamentet på sin egen stats territorium den immunitet som beviljas ledamöter i deras nationella parlament.

C.  I artikel 26 i den franska konstitutionen slås fast att ingen parlamentsledamot får ”gripas för ett allvarligt brott eller en annan större förseelse eller utsättas för någon annan form av frihetsberövande eller frihetsinskränkande åtgärd utan tillstånd från presidiet i den kammare som ledamoten tillhör. Sådant tillstånd krävs dock inte om ledamoten grips på bar gärning eller vid lagakraftvunnen dom.”

D.  Undersökningsdomarna anser att utredningarna inom ramen för förundersökningen och den rättsliga utredningen tyder på att det kan finnas fog för de misstankar som ursprungligen väcktes av Europaparlamentet beträffande ett visst antal parlamentsassistenter till ledamöter av Europaparlamentet som är medlemmar i Nationella fronten.

E.  I Nationella frontens organisationsplan, som offentliggjordes i februari 2015, förtecknas 15 ledamöter av Europaparlamentet, 21 lokala parlamentsassistenter samt 5 ackrediterade parlamentsassistenter. Ett antal parlamentsassistenter uppgav som sin arbetsplats Nationella frontens högkvarter i Nanterre, och i vissa fall angavs att de hade heltidsanställningar där. De flesta av parlamentsassistenternas anställningsavtal innehöll identiska och allmänna arbetsuppgifter som inte specificerades närmare.

F.  Under utredningarna framkom även tre omständigheter som ger anledning att betvivla att de berörda assistenterna faktiskt hade några arbetsuppgifter vid Europaparlamentet:

   Anställningsavtal som assistent till en ledamot av Europaparlamentet löpte mellan två avtal om anställning för Nationella fronten.
   Anställningsavtal som assistent till en ledamot av Europaparlamentet och avtal om anställning för Nationella fronten löpte parallellt.
   Avtal om anställning för Nationella fronten ingicks för perioder som omedelbart följde på perioder som omfattades av anställningsavtal som assistent till en ledamot av Europaparlamentet.

G.  Vid en husrannsakan på Nationella frontens högkvarter i februari 2016 beslagtogs ett antal handlingar i Nationella frontens kassörs kontor som avslöjade att partiet ville göra ”besparingar” genom att låta Europaparlamentet bekosta lönerna för partianställda i deras egenskap av parlamentsassistenter.

H.  Undersökningsdomarna anser det nödvändigt att höra Marie-Christine Boutonnets förklaringar beträffande de medel som tagits emot för avtalet med en viss namngiven parlamentsassistent. Assistenten i fråga åtalades den 6 mars 2017 för förskingring och trolöshet mot huvudman mellan september 2014 och februari 2015. Under förhöret med de båda undersökningsdomarna åberopade assistenten sin rätt att tiga.

I.  Marie-Christine Boutonnet har vägrat att hörsamma kallelserna från utredarna och därefter från rannsakningsdomarna. Delgivningen av misstanke mot henne avser trolöshet mot huvudman mellan september 2009 och februari 2015.

J.  Marie-Christine Boutonnet har sedermera hörts av undersökningsdomarna i Paris.

K.  Det är ändå lämpligt att upphäva den berörda ledamotens immunitet, eftersom det endast är Europaparlamentet som har rätt att upphäva en ledamots immunitet.

L.  Det finns i detta fall uppenbarligen skäl att pröva begäran om upphävande, och det finns inga belägg för fumus persecutionis, särskilt med tanke på att förfarandet har inletts på grundval av liknande anklagelser mot ledamöter från andra politiska grupper och av andra nationaliteter.

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Marie-Christine Boutonnets immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till den behöriga myndigheten i Republiken Frankrike och till Marie-Christine Boutonnet.

(1) Domstolens dom av den 12 maj 1964, Wagner/Fohrmann och Krier, 101/63, ECLI:EU:C:1964:28, domstolens dom av den 10 juli 1986, Wybot/Faure m.fl., 149/85, ECLI:EU:C:1986:310, tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C-200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI: EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23.


Utnämning av Simon Busuttil till den panel som inrättats i enlighet med artikel 255 i EUF-fördraget
PDF 144kWORD 40k
Europaparlamentets beslut av den 12 september 2017 med förslag om att utnämna Simon Busuttil till ledamot av den kommitté som avses i artikel 255 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (2017/2132(INS))
P8_TA(2017)0318B8-0503/2017

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av artikel 255 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artikel 120 i arbetsordningen, och av följande skäl:

–  med beaktande av förslaget från utskottet för rättsliga frågor (B8-0503/2017,

A.  Simon Busuttil uppfyller kraven i artikel 255 andra stycket i EUF-fördraget.

1.  Europaparlamentet föreslår att Simon Busuttil utnämns till ledamot av kommittén.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till domstolens ordförande.


Avtal mellan EU och Island om skydd av geografiska beteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel ***
PDF 234kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 september 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Island om skydd av geografiska beteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (11782/2016 – C8-0123/2017– 2016/0252(NLE))
P8_TA(2017)0319A8-0254/2017

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (11782/2016),

–  med beaktande av utkastet till avtalet mellan Europeiska unionen och Island om skydd av geografiska beteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (12124/2016),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 207.4 första stycket, artikel 218.6 andra stycket a v samt artikel 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0123/2017),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel (A8–0254/2017).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Island.


Avtal mellan EU och Island om ytterligare handelsförmåner för jordbruksprodukter ***
PDF 236kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 september 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående av ett avtal genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Island om ytterligare handelsförmåner för jordbruksprodukter (12146/2016 – C8-0129/2017 – 2016/0293(NLE))
P8_TA(2017)0320A8-0256/2017

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (12146/2016),

–  med beaktande av utkastet till avtal genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Island om ytterligare handelsförmåner för jordbruksprodukter (12147/2016),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 207.4 första stycket samt artikel 218.6 andra stycket a v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8‑0129/2017),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel (A8-0256/2017).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Island.


Genomförande av medlingsdirektivet
PDF 256kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 12 september 2017 om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/52/EG av den 21 maj 2008 om vissa aspekter på medling på privaträttens område (medlingsdirektivet) (2016/2066(INI))
P8_TA(2017)0321A8-0238/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/52/EG av den 21 maj 2008 om vissa aspekter på medling på privaträttens område(1) (medlingsdirektivet),

–  med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/52/EG om vissa aspekter på medling på privaträttens område (COM(2016)0542),

–  med beaktande av sammanställningen av djupanalyser från generaldirektoratet för EU-intern politik The implementation of the Mediation Directive (genomförandet av medlingsdirektivet) – 29 november 2016(2),

–  med beaktande av kommissionens studie Study for an evaluation and implementation of Directive 2008/52/EC – the “Mediation Directive” (studie om utvärdering och genomförande av medlingsdirektivet) från 2014(3),

–  med beaktande av studien från generaldirektoratet för EU-intern politik Rebooting the Mediation Directive: Assessing the limited impact of its implementation and proposing measures to increase the number of mediations in the EU (en omstart för medlingsdirektivet: utvärdering av de begränsade effekterna av dess genomförande och förslag till åtgärder för att öka antalet medlingar i EU)(4),

–  med beaktande av bedömningen av genomförandet på EU-nivå om medlingsdirektivet av Europaparlamentets utredningstjänsts enhet för efterhandsbedömningar(5),

–  med beaktande av studien från generaldirektoratet för EU-intern politik Quantifying the cost of not using mediation – a data analysis (beräkning av kostnaden för att inte använda medling – en dataanalys)(6),

–  med beaktande av artiklarna 67 och 81.2 g i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktade av artikel 52 i arbetsordningen och av artikel 1.1 e) i, och bilaga 3 till, talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0238/2017), och av följande skäl:

A.  Direktiv 2008/52/EG har varit en viktig milstolpe för införandet och användningen av medlingsförfaranden i Europeiska unionen. Genomförandet av direktivet har emellertid varierat stort mellan medlemsstaterna, beroende på om det tidigare har funnits inhemska medlingssystem eller inte. Vissa medlemsstater har gått in för en ganska bokstavlig tillämpning av dess bestämmelser, medan andra har föredragit en fördjupad översyn av alternativa sätt att lösa tvister (till exempel Italien, där medling är sex gånger vanligare än i resten av Europa), och åter andra har gjort bedömningen att deras befintliga lagar redan överensstämmer med medlingsdirektivet.

B.  De flesta medlemsstater har utvidgat tillämpningsområdet för sina nationella införlivandeåtgärder till även inhemska ärenden, och endast tre av medlemsstaterna har valt att införliva direktivet uteslutande med avseende på gränsöverskridande fall(7), vilket fått en avgjort positiv inverkan på medlemsstaternas lagstiftning och de berörda kategorierna av tvister.

C.  De svårigheter som uppstått under införlivandet av direktivet återspeglar till stor del skillnaderna i rättskultur mellan de nationella rättssystemen. De europeiska nätverken av rättstillämpare har åtskilliga gånger sedan direktivets tillkomst och därefter under medlemsstaternas införlivande av det tagit upp frågan om att en förändring av den juridiska mentaliteten därför bör prioriteras genom en utveckling av en medlingskultur som bygger på uppgörelse av tvister i godo.

D.  Genomförandet av medlingsdirektivet har tillfört ett europeiskt mervärde genom att öka medvetenheten bland nationella lagstiftare om fördelarna med medling, vilket har lett till en viss tillnärmning av processrätten och medlemsstaternas olika praxis.

E.  Medling – ett alternativt, frivilligt och konfidentiellt förfarande utanför domstol – kan vara användbart för att i vissa fall, och med förbehåll för att det finns nödvändiga rättssäkerhetsgarantier, avlasta överbelastade domstolssystem. Medlingen gör det nämligen möjligt för fysiska och juridiska personer att snabbt och billigt lösa tvister utanför domstol – med tanke på att alltför långa domstolsförfaranden strider mot stadgan om de grundläggande rättigheterna – samtidigt som den säkerställer bättre tillgång till rättvisa och bidrar till ekonomisk tillväxt.

F.  De mål som anges i artikel 1 i medlingsdirektivet om att uppmuntra användningen av medling och uppnå ett balanserat förhållande mellan medling och rättsliga förfaranden har uppenbarligen inte uppnåtts, eftersom medling i genomsnitt används i mindre än 1 procent av domstolsmålen i de flesta av medlemsstaterna(8).

G.  Medlingsdirektivet har inte skapat ett unionssystem för tvistlösning utanför domstol i egentlig mening, med undantag för införandet av särskilda bestämmelser om talefrister och preskriptionstider i rättsliga förfaranden när medlingsförsök görs och om tystnadsplikt för medlarna och deras administrativa personal.

Huvudsakliga slutsatser

1.  Europaparlamentet ser positivt på att medlingssystemen i många medlemsstater på sistone har genomgått ändringar och översyner och att ändringar av den tillämpliga lagstiftningen planeras i andra(9).

2.  Europaparlamentet beklagar djupt att endast tre medlemsstater har valt att införliva direktivet uteslutande med avseende på gränsöverskridande fall, och konstaterar att det finns vissa svårigheter gällande den praktiska användningen av de nationella medlingssystemen som framför allt är kopplade till den kontradiktoriska traditionen och avsaknaden av en medlingskultur i medlemsstaterna, den låga medvetenheten om medling i flertalet medlemsstater, de otillräckliga kunskaperna om hur gränsöverskridande ärenden ska hanteras samt användningen av kvalitetskontrollmekanismer för medlare(10).

3.  Europaparlamentet betonar att samtliga medlemsstater föreskriver en möjlighet för domstolarna att uppmana parterna att använda sig av medling eller åtminstone att delta i informationsmöten om medling. Parlamentet noterar att deltagande i sådana informationsmöten i vissa medlemsstater är obligatoriskt, antingen på initiativ av en domare(11) eller i specifika tvister som fastställs i lag, till exempel familjerättsliga tvister(12). Parlamentet framhåller också att det i vissa medlemsstater är obligatoriskt för advokater att informera sina klienter om möjligheten att använda sig av medling, eller att vid ansökningar till domstol uppge om ett medlingsförsök har gjorts eller om det finns något hinder för ett sådant försök. Parlamentet konstaterar dock att artikel 8 i medlingsdirektivet säger att parter som väljer medling i ett försök att lösa en tvist inte därefter ska hindras från att ta upp fallet i domstol på grund av att de använt sig av medling. Det verkar inte som att någon medlemsstat tagit upp något särskilt problem i samband med detta.

4.  Europaparlamentet konstaterar också att många medlemsstater ger ekonomiska incitament till parterna för att de ska använda medling, antingen i form av kostnadsminskningar och rättshjälp, eller påföljder för vägran utan godtagbara skäl att överväga medling. De resultat som uppnåtts i dessa länder bevisar att medling kan vara ett kostnadseffektivt och snabbt sätt att lösa tvister utanför domstol med hjälp av förfaranden som är skräddarsydda efter parternas behov.

5.  Europaparlamentet anser att antagandet av uppförandekoder är ett viktigt verktyg för att säkerställa medlingens kvalitet. Parlamentet konstaterar här att den europeiska uppförandekoden för medlare antingen används direkt av de berörda parterna eller har inspirerat till nationella eller sektorsspecifika uppförandekoder. Parlamentet noterar också att de flesta medlemsstater har obligatoriska ackrediteringsförfaranden för medlare och/eller för register över medlare.

6.  Europaparlamentet beklagar svårigheten att få fram fullständiga statistiska uppgifter om medling, inbegripet antalet fall, den genomsnittliga längden och andelen framgångsrika medlingsförfaranden. Utan en tillförlitlig databas är det mycket svårt att ytterligare främja medling och öka allmänhetens förtroende för dess effektivitet. Parlamentet understryker å andra sidan den allt större roll som det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område spelar för att förbättra den nationella insamlingen av uppgifter om tillämpningen av medlingsdirektivet.

7.  Europaparlamentet välkomnar den särskilda betydelsen av medling på det familjerättsliga området (särskilt i mål om vårdnad om barn, umgängesrätt och bortförande av barn), där den kan skapa en konstruktiv atmosfär för diskussioner och leda till rättvisa uppgörelser mellan föräldrar. Parlamentet konstaterar vidare att uppgörelser i godo sannolikt kommer att bli varaktiga och till barnets bästa eftersom de, utöver barnets huvudsakliga hemvist, kan omfatta besöksavtal eller avtal om underhåll för barnet. I detta sammanhang framhåller parlamentet den viktiga roll som det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område spelar för att utarbeta rekommendationer som syftar till att öka användningen av familjemedling i ett gränsöverskridande sammanhang, särskilt i fall av bortförande av barn.

8.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att utveckla och underhålla en särskild del av den europeiska e-juridikportalen för gränsöverskridande medling i familjemål och att tillhandahålla information om nationella medlingssystem.

9.  Europaparlamentet välkomnar därför kommissionens engagemang för att medfinansiera olika projekt som syftar till att främja medling och utbildning för domare och rättstillämpare i medlemsstaterna.

10.  Europaparlamentet betonar att ytterligare åtgärder måste vidtas för att säkerställa frammedlade överenskommelsers verkställbarhet på ett snabbt och ekonomiskt överkomligt sätt, trots medlingens frivilliga natur, med full respekt för grundläggande rättigheter samt unionsrätten och nationell lagstiftning. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att den inhemska verkställbarheten av en överenskommelse som nåtts av parterna i en medlemsstat som en allmän regel ska godkännas av en myndighet, vilket ger upphov till ytterligare kostnader, är tidskrävande för parterna och därmed skulle kunna inverka negativt på spridningen av utländsk medling, särskilt när det gäller små tvister.

Rekommendationer

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra mer för att uppmuntra användningen av medling i privaträttsliga tvister, bland annat genom lämpliga informationskampanjer som förser medborgare och juridiska personer med lämplig och heltäckande information om vad förfarandet går ut på och vilka fördelar det innebär i form av tids- och kostnadsbesparingar, liksom att förbättra samarbetet mellan rättstillämpare för detta ändamål. I detta sammanhang betonar parlamentet behovet av utbyte av bästa praxis i de olika nationella rättsordningarna, med stöd av lämpliga åtgärder på unionsnivå, i syfte att öka medvetenheten om nyttan av medling.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma behovet att utveckla EU-omfattande kvalitetsnormer för tillhandahållande av medlingstjänster – särskilt i form av miniminormer som säkrar konsekvens, samtidigt som hänsyn tas till den grundläggande rätten till rättslig prövning och lokala skillnader i medlingskulturer – som ett sätt att ytterligare främja användningen av medling.

13.  Europaparlamentet uppmanar också kommissionen att bedöma om medlemsstaterna behöver inrätta och upprätthålla nationella register över medlingsförfaranden, som skulle kunna bli en källa till information för kommissionen, men också användas av nationella medlare för att dra nytta av bästa praxis runt om i Europa. Parlamentet betonar att ett eventuellt sådant register måste inrättas i full överensstämmelse med den allmänna dataskyddsförordningen (förordning (EU) 2016/679)(13).

14.  Europaparlamentet begär att kommissionen gör en ingående undersökning av hindren för den fria tillämpningen av utländska medlingsöverenskommelser i unionen och av olika alternativ för att främja användningen av medling som ett tillförlitligt, ekonomiskt och verkningsfullt sätt att lösa konflikter i interna och gränsöverskridande tvister i unionen, med hänsyn till rättssäkerheten och den pågående internationella utvecklingen på detta område.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin översyn av bestämmelserna hitta lösningar i syfte att i praktiken utvidga tillämpningsområdet för medling till andra civil- eller förvaltningsrättsliga frågor där så är möjligt. Parlamentet betonar dock att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt de konsekvenser som medling kan få för vissa sociala frågor, såsom familjerätt. I detta sammanhang rekommenderar parlamentet att kommissionen och medlemsstaterna inför och tillämpar lämpliga rättssäkerhetsgarantier i medlingsförfaranden för att begränsa riskerna för svagare parter och skydda dem mot eventuellt rättegångsmissbruk eller missbruk av ställning från de starkare parternas sida, liksom att tillhandahålla relevanta och heltäckande statistiska uppgifter. Parlamentet understryker också att det är viktigt att se till att rimliga kostnadskriterier respekteras, särskilt med avseende på skyddet för missgynnade grupper. Parlamentet konstaterar dock att medlingen kan förlora sin attraktionskraft och sitt mervärde om man inför överdrivet stränga normer för parterna.

o
o   o

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 136, 24.5.2008, s. 3.
(2) PE 571.395.
(3) http://bookshop.europa.eu/en/study-for-an-evaluation-and-implementation-of-directive-2008-52-ec-the-mediation-directive--pbDS0114825/
(4) PE 493.042.
(5) PE 593.789.
(6) PE 453.180.
(7) Se (COM(2016)0542), s. 5.
(8) PE 571.395, s. 25.
(9) Estland, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Litauen, Nederländerna, Polen, Portugal, Slovakien, Spanien och Ungern.
(10) Se (COM(2016)0542), s. 4.
(11) I exempelvis Tjeckien.
(12) I exempelvis Litauen, Luxemburg, England och Wales.
(13) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.


Franchising inom detaljhandeln
PDF 180kWORD 50k
Europaparlamentets resolution av den 12 september 2017 om franchising inom detaljhandeln (2016/2244(INI))
P8_TA(2017)0322A8-0199/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 11 december 2013 om en europeisk handlingsplan för detaljhandeln till nytta för samtliga aktörer(1), särskilt punkt 29,

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2016 om otillbörliga affärsmetoder i livsmedelskedjan(2),

–  med beaktande av studien om franchising från april 2016, beställd av IMCO-utskottet(3),

–  med beaktande av studien från september 2016, Legal Perspective of the Regulatory Framework and Challenges for Franchising in the EU (Juridiska aspekter på regelverket och utmaningar för franchising i EU), beställd av IMCO-utskottet(4),

–  med beaktande av briefingen Future Policy Options in Franchising in the EU: Confronting Unfair Trading Practices (Framtida politiska alternativ för franchising i EU: hur man möter otillbörliga affärsmetoder)(5),

–  med beaktande av seminariet Relations between franchisors and franchisees: regulatory framework and current challenges (Förbindelser mellan franchisegivare och franchisetagare: regelverk och aktuella utmaningar) som organiserades av IMCO-utskottet den 12 juli 2016,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0199/2017), och av följande skäl:

A.  Det finns ingen gemensam europeisk definition av franchising och franchiseavtal ser olika ut företag emellan, men en av de väsentliga egenskaperna för sådana förhållanden är att det är ett avtalsmässigt partnerskap som ingåtts på frivillig grund mellan företagare eller fysiska eller juridiska personer som är juridiskt och finansiellt oberoende av varandra, genom vilket en part (franchisegivaren) beviljar den andra parten (franchisetagaren) rättigheten att driva dennes franchisekoncept, namn och varumärken och delar know-how genom franchisegivarens tekniska och organisatoriska expertis och stöd under avtalets löptid, eftersom kunderna litar på franchisesystemets enhetlighet, och både franchisegivarens och franchisetagarens avsikt är att göra det möjligt att snabbt etablera sig på nya marknader med begränsade investeringar och ökad chans för framgång.

B.  I sin resolution av den 11 december 2013 välkomnade parlamentet franchising som affärsmodell som stöder nya företag och ägandet av småföretag, men noterade att det i vissa fall finns orättvisa avtalsvillkor och efterlyste transparenta och rättvisa avtalsvillkor. Dessutom ville parlamentet i synnerhet uppmärksamma kommissionen och medlemsstaterna på problemen för franchisetagare som vill sälja sin verksamhet eller ändra affärsformen men ändå förbli aktiva i samma sektor, och kommissionen uppmanades att undersöka förbudet mot prismekanismer för franchisesystem samt effekterna av långsiktiga konkurrensklausuler, köpoptioner och förbud mot multifranchising.

C.  Franchising har full potential att bli en affärsmodell som kan bidra till att den inre marknaden inom detaljhandeln fullbordas eftersom det kan vara ett lämpligt sätt att etablera verksamhet genom en gemensam investering från franchisegivare och franchisetagare. Tyvärr utnyttjas dess potential för närvarande inte fullt ut i EU, eftersom den endast utgör 1,89 procent av BNP – till skillnad från 5,95 procent i USA och 10,83 procent i Australien – och eftersom 83,5 procent av omsättningen från franchising koncentreras till enbart sju medlemsstater(6). Det är därför viktigt att uppmana till en bredare spridning av denna affärsmodell i hela EU.

D.  Franchising har en betydande potentiell gränsöverskridande dimension och är av betydelse för en fungerande inre marknad och kan således leda till sysselsättning, utveckling av små och medelstora företag och entreprenörskap samt förvärv av nya kapaciteter och färdigheter.

E.  Befintlig lagstiftning som omfattar franchising som affärsmodell skiljer sig kraftigt åt mellan medlemsstaterna, vilket skapar tekniska hinder och kan hindra både franchisegivare och franchisetagare från att expandera sin verksamhet över gränserna. Detta kan i sin tur inverka på slutkonsumenterna genom att deras val begränsas.

F.  Man skiljer mellan ”hård” och ”mjuk” franchising, beroende på hur villkoren i franchiseavtalet ser ut. Vidare har alternativa affärsmodeller som s.k. grupper av oberoende detaljhandlare olika särdrag och bör enbart påverkas av bestämmelser som gäller för franchising, i den mån de motsvarar definitionen av franchising.

G.  Informationen är bristfällig vad gäller franchising inom olika sektorer, eftersom relevant information inte skrivs ned eller ofta enbart kan hittas i de följeskrivelser som medföljer ett franchiseavtal, som är konfidentiella och därför inte offentliga, och på EU-nivå finns det ingen mekanism för att samla in information om eventuellt orättvisa avtalsvillkor eller orättvisa genomföranden av avtal, vilket är anledningen till att det behövs en plattform som innehåller denna viktiga information för att öka medvetenheten hos franchisegivare och franchisetagare om deras skyldigheter och rättigheter.

H.  E-handeln växer och används allt mer av konsumenterna och bör därför återspeglas bättre i franchiseavtalen. I samband med förverkligandet av den digitala inre marknaden bör särskild uppmärksamhet därför ägnas åt eventuella spänningar som uppstår mellan franchisegivare och franchisetagare på e-handelsområdet, till exempel i samband med det specifika geografiska område för vilket franchisetagaren har ensamrätt, och den ökade betydelsen av konsumentuppgifter för att lyckas med franchising som affärsmodell, särskilt eftersom franchiseavtal för närvarande inte innehåller några bestämmelser på dessa områden, vilket lämnar utrymme för onödig osäkerhet och konflikter.

I.  Kommissionen har definierat otillbörliga affärsmetoder som ”metoder som starkt avviker från god affärssed, strider mot god tro och heder och ensidigt påtvingas en affärspart av en annan part”(7).

1.  Europaparlamentet anser att franchising kan spela en ännu viktigare roll i fullbordandet av den inre marknaden inom detaljhandeln med tanke på dess nuvarande underutnyttjande i EU i jämförelse med andra utvecklade ekonomier.

2.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att medlemsstaterna vidtar effektiva åtgärder mot alla former av otillbörliga affärsmetoder på franchisingområdet, men noterar att det fortfarande finns en hög grad av avvikelse och diversifiering medlemsstaterna emellan i detta avseende. Parlamentet anser därför att det är viktigt att icke-lagstiftande, homogena riktlinjer inrättas som återspeglar bästa praxis i fråga om franchising inom detaljhandeln.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa riktlinjer om franchisingavtal för att bättre forma franchisingavtalens normativa miljö i syfte att säkerställa såväl överensstämmelse med arbetsnormer som tillbörliga tjänster av hög kvalitet.

4.  Europaparlamentet anser att mot bakgrund av att franchising har ett starkt gränsöverskridande inslag är det lämpligt med en gemensam strategi för att korrigera otillbörliga affärsmetoder på EU-nivå.

5.  Europaparlamentet inser att det på nationell nivå har antagits lagstiftning för att skydda franchisetagare, men slår fast att tonvikten har legat på fasen före ett avtals ingående, i syfte att underställa franchisegivaren krav på offentliggörande. Parlamentet beklagar att de nationella systemen inte omfattar tillsynsmekanismer som på ett effektivt sätt säkerställer ett fortsatt franchiseförhållande.

6.  Europaparlamentet noterar att franchisetagaren ofta utgör den svagare avtalsslutande parten, särskilt när denne är ett litet eller medelstort företag, eftersom franchisekonceptet normalt sett har utvecklats av franchisegivaren och franchisetagaren tenderar att vara finansiellt svagare och följaktligen kan vara mindre välinformerad än franchisegivaren och således vara beroende av franchisegivarens expertis. Parlamentet betonar att franchisesystemen är mycket beroende av ett fungerande samarbete mellan franchisegivare och franchisetagare med tanke på att franchisingsystemet är beroende av ett gott genomförande från alla parters sida.

7.  Europaparlamentet påminner om att franchising är ett avtalsförhållande mellan två juridiskt oberoende företag.

8.  Europaparlamentet framhåller att förordningen bör slå vakt om och öka marknadens förtroende för franchising som affärsmetod, eftersom franchising främjar entreprenörskap inte bara inom mikroföretag och små och medelstora företag, som blir franchisegivare, utan även bland enskilda, som blir franchisetagare.

9.  Europaparlamentet konstaterar att franchisegivare har organiserat sig själva på både nationell och europeisk nivå för att få sina intressen företrädda, men att franchisetagare ofta saknar sådana representativa organisationer som försvarar deras kollektiva intressen, och fortsätter att arbeta främst på individuell grund.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra till dialog mellan franchisegivare, franchisetagare och beslutsfattare, att underlätta inrättandet av organisationer som företräder franchisetagare och att se till att deras röster blir hörda när politik eller lagstiftning utarbetas som kan påverka dem i syfte att säkerställa ett mer jämlikt företräde av parterna, samtidigt som det betonas att medlemskap i dessa organisationer ska vara valfritt även i fortsättningen.

11.  Europaparlamentet betonar att informationen fortfarande brister vad gäller franchising inom detaljhandeln och uppmanar medlemsstaterna att i samarbete med kommissionen, och när det är möjligt, utse kontaktpunkter för att få information om problem som franchisegivare och franchisetagare ställs inför, och uppmanar kommissionen att förbättra insamlingen av information på EU-nivå på grundval av bland annat information från dessa kontaktpunkter, samtidigt som man garanterar att den mottagna informationen hålls konfidentiell.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur franchising fungerar inom detaljhandeln, inklusive förekomsten av orättvisa avtalsvillkor eller andra otillbörliga affärsmetoder, samt att be Eurostat att uppmärksamma denna modell vid insamling av statistiska uppgifter om branschen, utan ytterligare administrativa bördor eller andra bördor för företagare.

13.  Europaparlamentet noterar de europeiska etiska reglerna för franchising som tagits fram av Europeiska franchiseförbundet (EFF) som ett potentiellt effektivt verktyg för att främja bästa praxis i franchisingsektorn på en självreglerande basis, men noterar även att reglerna har bemötts med grundläggande kritik från franchisetagarnas sida som bland annat påpekat att reglerna var strängare formulerade vad gäller franchisegivarens åtaganden före 2016 års regelöversyn. Parlamentet uppmuntrar franchisegivare och franchisetagare att säkerställa en balanserad och rättvis representation av bägge sidor i strävan efter att finna en lämplig lösning.

14.  Europaparlamentet beklagar dock att reglerna endast omfattar en liten minoritet av de franchiseföretag som är verksamma i EU, eftersom majoriteten av franchiseföretagen varken tillhör Europeiska franchiseförbundet eller de nationella organisationer som har antagit dem, och många medlemsstater inte har några nationella franchiseorganisationer.

15.  Europaparlamentet noterar att det finns en oro över att det saknas en oberoende verkställighetsmekanism i samband med de europeiska etiska reglerna och noterar att denna avsaknad av en oberoende verkställighet har lett till att vissa medlemsstater infört lagstiftning som förhindrar och tar itu med otillbörliga affärsmetoder inom franchising.

16.  Europaparlamentet påminner om att de etiska reglerna är en uppsättning regler som franchisegivarna har godkänt utöver de rättsliga krav som gäller. Parlamentet anser att de etiska reglerna alltid bör fortsätta utgöra ett mervärde för alla som är villiga att följa dessa regler.

17.  Europaparlamentet framhåller behovet av att utvärdera ändamålsenligheten i det självreglerande ramverket och i EU:s leverantörskedjeinitiativ, eftersom medlemskap i nationella franchiseorganisationer är en förutsättning för deltagande i detta initiativ.

18.  Europaparlamentet konstaterar att franchiseavtal bör respektera principerna om balanserat partnerskap till fullo, och enligt dessa principer måste franchisegivaren och franchisetagaren uppträda rimligt och rättvist gentemot varandra och lösa klagomål, missförhållanden och tvister genom ärlig, öppen, resonlig och direkt kommunikation.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidarebefordra klagomål och annan relevant information, som de mottar genom en kontaktpunkt eller på något annat sätt, till kommissionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att utifrån denna information utarbeta en icke uttömmande förteckning över otillbörliga affärsmetoder som bör offentliggöras och göras tillgänglig för alla berörda parter. Kommissionen uppmanas dessutom att vid behov inrätta en expertplattform för att erhålla ytterligare information om franchisingmetoder i detaljhandeln, särskilt om olika typer av otillbörliga affärsmetoder.

20.  Europaparlamentet pekar i synnerhet på behovet av särskilda principer för att säkerställa balanserade avtalsmässiga rättigheter och skyldigheter för parterna, såsom tydlig, korrekt och utförlig information före ett avtals ingående, inbegripet information om franchisekonceptets resultat, både rent allmänt och riktat i fråga om franchisetagarens tänkta lokalisering, och tydliga avgränsningar för sekretesskrav, som ska vara tillgänglig i skriftlig form och i tillräcklig god tid innan avtalet undertecknas och, i förekommande fall, ett införande av en ångerfrist efter avtalets undertecknande. Parlamentet pekar även på att franchisegivaren vid behov måste ge franchisetagaren fortsatt kommersiellt och tekniskt stöd under avtalets löptid.

21.  Europaparlamentet understryker att franchisegivaren vid behov måste ge franchisetagarna specialiserad grundläggande utbildning och lämplig vägledning samt information under avtalets löptid.

22.  Europaparlamentet erinrar om franchisetagarnas skyldighet att anstränga sig för att få franchiseföretaget att växa och att upprätthålla franchisenätverkets gemensamma identitet och rykte, och att i detta avseende samarbeta lojalt med alla partner i nätverket och att respektera de immateriella och industriella äganderätter som ingår i franchisekonceptet, samt konkurrensregler.

23.  Europaparlamentet tillägger dock att franchisegivare ibland kräver att franchisetagare köper produkter och tjänster som inte har någon koppling till franchisekonceptet. Parlamentet anser att ett sådant krav inte bör ses som en del av en franchisetagares skyldighet i fråga om att upprätthålla franchisenätverket och dess gemensamma identitet och rykte utan att det mycket väl kan utgöra en otillbörlig affärsmetod.

24.  Europaparlamentet betonar att konkurrensförbudsklausuler bör vara tydligt formulerade, rimliga och proportionella och de bör inte ha en längre varaktighet än vad som är strängt nödvändigt, med tanke på, i synnerhet, franchisetagares eventuella behov att ändra sitt franchisekoncept ifall deras närområde, och därmed efterfrågan på varor eller tjänster, förändras.

25.  Europaparlamentet noterar de problem som uppkommit kring näthandeln, eftersom den utgör en allt viktigare del av franchisemodellen utan att omfattas av traditionella franchiseavtal, som inte tar hänsyn till de konsekvenser som näthandeln kan ha för bestämmelserna i avtalen. Parlamentet föreslår därför att bestämmelser om näthandel införs i franchiseavtal i förekommande fall, i synnerhet i sådana fall där maktförhållandet mellan franchisegivaren och franchisetagaren är i obalans, särskilt när franchisetagaren är ett litet eller medelstort företag.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öppna ett offentligt samråd för att inhämta objektiv information om den verkliga situationen inom franchising och att utarbeta icke-lagstiftande riktlinjer som återspeglar bästa praxis i fråga om franchising inom detaljhandeln, särskilt mot bakgrund av den senaste tekniska utvecklingen och utvecklingen på marknaden, såsom näthandeln, och att överlämna dessa till parlamentet senast i januari 2018. Parlamentet ber kommissionen att i detta avseende analysera de befintliga instrumenten för självreglering samt lagstiftningsmetoderna i medlemsstaterna på franchisingområdet inom detaljhandeln och att lägga fram resultaten för parlamentet, inbegripet rekommendationer om hur franchisingsektorn ska utvecklas vidare i EU.

27.  Europaparlamentet betonar att parlamentet bör delta aktivt i allt arbete i fråga om franchising inom detaljhandeln, inbegripet när förordningar och direktiv om franchising antas, i syfte att skapa ett mer konsekvent och enhetligt regelverk.

Konkurrensrätt

28.  Europaparlamentet understryker att medlemsstaternas tillämpning av kommissionens förordning (EU) nr 330/2010 av den 20 april 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden(8) måste vara enhetlig, och beklagar bristen på information om dess tillämpning.

29.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör undersöka huruvida förordningens genomslagskraft undergrävs av en icke enhetlig tillämpning i medlemsstaterna och huruvida förordningen ligger i linje med den senaste utvecklingen på marknaden, i synnerhet vad gäller köpevillkor och undantagsbestämmelser efter det att ett avtal ingåtts.

30.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör undersöka huruvida tillämpningen av förordningen skulle kunna förbättras genom en mekanism för bedömning inom det europeiska nätverket av konkurrensmyndigheter. Parlamentet betonar att inkonsekventa uppföljningsåtgärder från kommissionens sida förhindrar gränsöverskridande detaljhandel och misslyckas med att skapa lika villkor inom den inre marknaden.

31.  Europaparlamentet anser att ett bättre genomförande av förordningen på nationell nivå skulle förbättra distributionen, öka marknadstillträdet för andra medlemsstaters företag och i slutändan vara mer förmånligt för slutkonsumenterna.

32.  Europaparlamentet anser att kommissionen även bör analysera vilka oavsedda konsekvenser konkurrenslagstiftningen får i var och en av medlemsstaterna.

33.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att inleda offentliga samråd och informera parlamentet om huruvida den modell som kommer att ligga till grund för den framtida gruppundantagsförordningen är lämplig.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att även säkerställa återkrav av allt olagligt statligt stöd genom skatteförmåner på franchisingområdet och att visa fasthet i samband med utförandet av pågående undersökningar. Parlamentet betonar vidare att EU behöver en tydligare lagstiftning avseende skattebeslut. Kommissionen uppmanas att åtgärda alla överträdelser på franchisingområdet i syfte att säkerställa sund konkurrens på hela den inre marknaden.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rätta till marknadsmisslyckanden och säkerställa ändamålsenliga åtgärder mot skatteundandragande och skatteflykt på franchisingområdet.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga huruvida en översyn av förordningen är nödvändig och i detta sammanhang undersöka och informera parlamentet om 1) vilken påverkan det horisontella tillvägagångssättet har på franchising, 2) huruvida den franchisingmodell som antagits i förordningen återspeglar verkligheten på marknaden, 3) huruvida de s.k. tillåtna vertikala begränsningarna – dvs. de villkor på vilka franchisetagare får köpa, sälja eller sälja vidare varor eller tjänster – är proportionella och får negativa konsekvenser för marknaden och konsumenterna, och 4) vilka nya utmaningar som franchisegivare och franchisetagare ställs inför i samband med e-handeln och digitaliseringen i allmänhet, samt 5) samla in marknadsinformation vad gäller nya trender, utvecklingen på marknaden i fråga om nätverksorganisation och tekniska framsteg.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över bestämmelserna avseende medlemsstaternas verkställande av förordningen och anser att tillämpningen av den bör justeras proportionellt för att dess syfte ska uppnås.

o
o   o

38.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 468, 15.12.2016, s. 140.
(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0250.
(3) IP/A/IMCO/2015-05, PE 578.978
(4) IP/A/IMCO/2016-08, PE 587.317
(5) PE 587.325
(6) Studien Legal Perspective of the Regulatory Framework and Challenges for Franchising in the EU (Juridiska aspekter på regelverket och utmaningar för franchising i EU), beställd av IMCO-utskottet, september 2016, s. 12.
(7) Bekämpning av otillbörliga affärsmetoder mellan företag i livsmedelskedjan, COM(2014)0472.
(8) EUT L 102, 23.4.2010, s. 1.


En rymdstrategi för Europa
PDF 296kWORD 55k
Europaparlamentets resolution av den 12 september 2017 om en rymdstrategi för Europa (2016/2325(INI))
P8_TA(2017)0323A8-0250/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 4 och avdelning XIX artikel 189 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 oktober 2016 En rymdstrategi för Europa (COM(2016)0705),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 februari 2013 EU:s rymdindustripolitik (COM(2013)0108),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 april 2011 En europeisk rymdstrategi för Europeiska unionen i allmänhetens tjänst (COM(2011)0152),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 september 2016 Konnektivitet för en konkurrenskraftig digital inre marknad – mot ett europeiskt gigabitsamhälle (COM(2016)0587) och det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer detta (SWD(2016)0300),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 september 2016 5G för Europa: en handlingsplan (COM(2016)0588) och det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer detta (SWD(2016)0306),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 14 september 2016 till Europaparlamentets och rådets direktiv om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation (COM(2016)0590),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 juni 2010 Åtgärdsplan för tillämpningar för det globala systemet för satellitnavigering (GNSS) (COM(2010)0308),

–  med beaktande av Parisavtalet, beslut 1/CP.21 och den tjugoförsta partskonferensen (COP 21) inom ramen för UNFCCC och av den elfte partskonferensen, i dess egenskap av möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (CMP 11), som hölls i Paris, Frankrike, den 30 november–11 december 2015,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 377/2014 av den 3 april 2014 om inrättande av Copernicusprogrammet och om upphävande av förordning (EU) nr 911/2010(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1285/2013 av den 11 december 2013 om uppbyggnad och drift av de europeiska satellitnavigeringssystemen och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 876/2002 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 683/2008(2),

—  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 541/2014/EU av den 16 april 2014 om inrättande av en ram till stöd för rymdövervakning och spårning(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 512/2014 av den 16 april 2014 om ändring av förordning (EU) nr 912/2010 om inrättande av Europeiska byrån för GNSS(4),

–  med beaktande av rådets relevanta slutsatser och ministerförklaringen från Amsterdam av den 14 april 2016 om samarbete på området för uppkopplad och automatiserad körning,

–  med beaktande av Haagmanifestet om rymdpolitik från juni 2016,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet från EU och Europeiska rymdorganisationen (ESA) om en gemensam vision och gemensamma mål för framtiden för Europa i rymden, undertecknat av kommissionen och ESA den 26 oktober 2016,

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2016 om rymdkapacitet för säkerhet och försvar i Europa(5),

—  med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2016 om utveckling av rymdmarknaden(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 december 2013 om EU:s rymdindustripolitik: rymdbranschens potential för ekonomisk tillväxt(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2012 om en rymdstrategi för Europeiska unionen i allmänhetens tjänst(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2011 om transporttillämpningar av de globala systemen för satellitnavigering – EU-politiken på kort och medellång sikt(9),

–  med beaktande av studien från januari 2016 om utveckling av rymdmarknaden i Europa(10),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för transport och turism och fiskeriutskottet (A8-0250/2017), och av följande skäl:

A.  Rymden medför många fördelar för samhället och kan bidra till att göra Europas ekonomi mer konkurrenskraftig genom framväxten av många nya produkter och tjänster till stöd för jordbruk, skogsbruk, fiske och sjöfart. Satellitteknik kan leda till bättre tillgång till kommunikationsteknik, högupplösande jordobservationssystem som möjliggör informationsutbyte i realtid, möjlighet att reagera snabbt på naturkatastrofer samt effektivare gräns- och säkerhetskontroller.

B.  Rymdteknik, rymddata och rymdtjänster kan stödja flera av EU:s politikområden och viktiga politiska prioriteringar, exempelvis genom att främja den digitala inre marknaden, stimulera den europeiska ekonomin och motverka klimatförändringar.

C.  Rymden utgör inte en kostnad för Europas medborgare utan en investering, och en ambitiös rymdstrategi kan säkra EU:s självständighet och positionering inom det strategiska området rymden, samtidigt som den också ökar tillväxt, konkurrenskraft och jobbskapande inom rymdanknuten tillverkning, verksamhet och tjänster i senare led.

D.  Parlamentet och rådet fattade 2007 politiska beslut som ledde till att de europeiska satellitnavigeringsprogrammen Egnos och Galileo tilldelades en budget och som lade grunden för en överenskommelse om programmens ledningsstruktur.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om en rymdstrategi för Europa och ser med glädje på kommissionens stora engagemang för att maximera rymdsektorns ekonomiska och samhälleliga fördelar, öka användningen av rymdteknik och rymdtillämpningar till stöd för olika offentliga politikområden, främja en globalt konkurrenskraftig och innovativ europeisk rymdsektor, göra EU mer oberoende i rymden och stärka EU:s roll i världen och det internationella rymdsamarbetet.

2.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att det är av yttersta vikt att se till att EU:s rymdprogram genomförs med kontinuitet och att reflektera över den framtida utvecklingen av Galileo och Copernicus, särskilt om det ska vara möjligt att skapa ett positivt investeringsklimat inom sektorn i senare led. Detta kan enbart åstadkommas om offentlig finansiering av flaggskeppsinitiativen på rymdområdet och en datainfrastruktur i senare led garanteras på lång sikt, samtidigt som behovet av betydande medverkan av offentlig-privata partnerskap erkänns.

3.  Europaparlamentet pekar på de landvinningar i rymden som medlemsstaterna, Europeiska rymdorganisationen (ESA) och Europeiska organisationen för utnyttjande av meteorologiska satelliter (Eumetsat) har nått med ny teknik, utforskningsexpeditioner och kapacitet inom jordobservation och meteorologiska mätningar.

4.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att utvärdera Galileo- och Copernicusprogrammen innan kommissionen lägger fram sina nya lagförslag som en del av nästa fleråriga budgetram. Denna utvärdering bör bland annat gälla den framtida uppgiften för Europeiska byrån för GNSS (GSA) inom Galileo och dess eventuella uppgift för Copernicus, hur man kan förenkla GSA:s förbindelser med Europeiska rymdorganisationen (ESA) och den nuvarande uppdelningen av ESA:s huvuduppgifter och delegerade uppgifter. Kommissionen uppmanas i detta hänseende att säkerställa att Europeiska byrån för GNSS har kapacitet att ta på sig nya uppgifter innan byrån tilldelas sådana uppgifter.

5.  Europaparlamentet betonar att utvärderingens resultat också bör ligga till grund för framtida diskussioner om förhållandet mellan EU och ESA, med hänsyn till det gemensamma uttalande från EU och ESA som undertecknades den 26 oktober 2016. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med ESA undersöka olika alternativ som kan förenkla den europeiska rymdförvaltningens komplicerade institutionella struktur och förbättra ansvarsfördelningen för större ändamålsenlighet och kostnadseffektivitet.

6.  Europaparlamentet betonar att GSA bör ha tillräckliga personalresurser för att trygga en smidig funktion och drift av de europeiska GNSS-programmen. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om GSA tilldelas tillräckliga resurser, med tanke på dess nuvarande och framtida arbetsuppgifter. Personalpolitiken och förfaranden i samband med denna bör anpassas i enlighet med de nya uppgifter som GSA anförtrotts i enlighet med det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013.

7.  Europaparlamentet understryker att EU:s nästa budget bör omfatta en större rymdbudget än vad som för närvarande är fallet för att man ska kunna ta itu med befintliga och framtida utmaningar och stödja hela värdekedjan (rymd- och marksegmentet, jordobservation, navigation och kommunikation), vilket ska säkerställas vid den förestående översynen av den fleråriga budgetramen. En framgångsrik utveckling av marknader i senare led bygger särskilt på ett genomförande i god tid och en fortlöpande utveckling av Galileo- och Copernicusprogrammen, vars finansiering bör prioriteras. Parlamentet betonar behovet av att man bevarar och utvecklar EU:s rymdprograms europeiska mervärde och unika bidrag när budgetbeslut fattas i samband med nästa fleråriga budgetram.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att dra fördel av synergierna mellan EU:s rymdprogram för ökad ändamålsenlighet och kostnadseffektivitet. Parlamentet anser också att informationsutbytet mellan de EU‑byråer som är involverade i EU:s rymdpolitik bör öka, så att ytterligare synergieffekter kan uppnås. Parlamentet pekar på den tilltagande konvergensen mellan olika verksamhetsområden. Parlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra en årlig rapport om på vilket sätt och i vilken utsträckning EU-byråerna samarbetar.

9.  Europaparlamentet betonar vikten av att man identifierar och tar itu med eventuella hinder för en väl fungerande inre marknad på området rymdbaserade produkter och tjänster.

Största möjliga vinster för samhället och EU:s ekonomi

10.  Europaparlamentet betonar att rymdprogram och tillhörande tjänster är viktiga tillgångar inom politikområden och ekonomiska sektorer såsom energi, klimat, miljö, säkerhet och försvar, hälsa, jordbruk, skogsbruk, fiske, transport, turism, den digitala marknaden, mobilkommunikation, regionalpolitik och lokal planering. Potentialen är enorm när det gäller att ta itu med utmaningar som migration, gränsförvaltning och hållbar utveckling. Det är också viktigt med en europeisk rymdstrategi för en övergripande havspolitik för EU. Den ekonomiska användningen av satelliter och system för fjärranalys har även medfört avsevärda fördelar för samhället.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påskynda ett fullständigt utnyttjande av Egnos-, Galileo- och Copernicusprogrammens ekonomiska potential genom att fastställa lämpliga mål för spridning på marknaden, förbättra tillgången till och bearbetningen av Copernicusdata i syfte att göra det möjligt för företag, särskilt små och medelstora företag och uppstartsföretag, att utveckla tillämpningar baserade på rymddata och genom att säkerställa bättre integration med andra digitala tjänster som exempelvis intelligenta transportsystem, det europeiska trafikstyrningssystemet för tåg, flodinformationstjänsten, SafeSeaNet samt konventionella navigeringstjänster, vilket ökar rymdlösningarnas potential. Parlamentet betonar att enskilda och företag kan dra nytta av satellitnavigeringstjänster och jordobservationsdata.

12.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtgärder för upphandling av molnplattformar för jordobservationsdata för att säkerställa att EU drar full ekonomisk nytta av sitt flaggskeppsinitiativ på rymdområdet och skapar hållbar användaråtkomst och kompetensutveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att skynda på sitt arbete på detta område så att de första dataplattformarna kan tas i drift under 2018. Alla anbudsförfaranden rörande dessa plattformar bör vara öppna för privata aktörer.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera hur de enheter som anförtros genomförandet av Copernicus fungerar, särskilt för att förenkla och effektivisera deras upphandlingsförfaranden så att det blir lättare för små och medelstora företag att ansöka.

14.  Europaparlamentet betonar behovet av ”rymdsäker” lagstiftning och upprepar sin uppmaning i ovannämnda resolution om utveckling av rymdmarknaden att kommissionen bör göra en systematisk ”rymdkontroll” innan den lägger fram några nya förslag till lagstiftning och andra förslag. Parlamentet uppmanar kommissionen att undanröja hinder för användningen av rymdteknik inom den offentliga sektorn, t.ex. för att övervaka efterlevnaden av ny och befintlig europeisk lagstiftning. Användningen av rymdteknik kan förbättra den offentliga politiken avsevärt med utgångspunkt från exempel som eCall och digitala färdskrivare. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att verka för införandet av rymdteknik inom europeiska, nationella regionala och lokala myndigheter, exempelvis genom att köpa europeiska jordobservationsdata för att uppnå politiska mål.

15.  Europaparlamentet pekar på pilotprojektet för en renare rymd genom ändring av omloppsbanan och innovativa material för rymdutrustning, som syftar till att testa genomförbarheten och effektiviteten i ett framtida gemensamt teknikinitiativ för rymdsektorn. Det är avgörande med tillräckliga resurser, både offentliga och privata, för att säkerställa den europeiska rymdsektorns hållbarhet och konkurrenskraft och för att stärka EU:s roll som global aktör i rymden.

16.  Europaparlamentet anser att Copernicus bidrag till att motverka klimatförändringarna bör vidareutvecklas. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt inrätta Copernicusbaserad kapacitet att övervaka utsläpp av växthusgaser, däribland koldioxidutsläpp, som för närvarande håller på att utvecklas inom ramen för Horisont 2020(11), i syfte att tillgodose behoven enligt COP 21-avtalet och möjliggöra ett effektivt genomförande av avtalet. Parlamentet stöder utvecklingen av framtida satelliter som ska övervaka mängden koldioxid och metan.

17.  Europaparlamentet välkomnar förklaringen om Galileos första tjänster av den 15 december 2016. En utbredd användning av Galileosignalen är en grundförutsättning för att utveckla en stark marknad i senare led för rymdbaserade tillämpningar och tjänster och lämpliga åtgärder bör vidtas – inbegripet i förekommande fall lagstiftning– för att fullständig förenlighet med Galileo och Egnos ska göras till standard för anordningar som säljs i EU, och för att uppmuntra användningen av anordningar som är kompatibla med Galileo och Egnos på den globala marknaden. Parlamentet uppmanar även kommissionen att överväga åtgärder för att stärka konkurrenskraften för den europeiska GNSS-industrin i senare led.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att GNSS-baserade klockor i kritisk infrastruktur är kompatibla med Galileo och Egnos, vilket är av yttersta vikt ur säkerhetssynpunkt.

19.  Europaparlamentet betonar satelliters förmåga att tillhandahålla avbrottsfri uppkoppling med mycket hög kapacitet, särskilt i avlägset belägna områden och de yttersta randområdena, vilket är mycket viktigt för att överbrygga den digitala klyftan, för utvecklingen av höghastighetsnät och utvidgningen av sakernas internet, som bland annat möjliggör tjänster såsom autonom körning, smart flott- och frakthantering, e‑demokrati, e-lärande och e-hälsotillämpningar. Markbunden och rymdbaserad teknik kompletterar varandra när det gäller tillhandahållandet av nät med mycket hög kapacitet. Kommissionen bör erkänna detta och ta vederbörlig hänsyn till satelliters bidrag på detta område. Det finns även ett behov av att reservera tillräckliga frekvensband för drift av sådana satellittjänster. Detta bör tas upp under det nuvarande lagstiftningsarbetet på området telekommunikationsnät och lämpliga investeringar bör göras i FoU. Rymdstrategin för Europa bör även genomföras i samordning med kommissionens digitala strategier, med stöd av medlemsstaterna och näringslivet, för att främja en effektiv och efterfrågestyrd användning av satellitkommunikation så att uppkopplingsmöjligheterna kan förbättras i hela Europa.

20.  Europaparlamentet understryker de europeiska struktur- och investeringsfondernas viktiga funktion när det gäller att stimulera rymdmarknader i senare led, i synnerhet genom offentlig upphandling, inbegripet i länder som ännu inte har en stor rymdsektor, och att detta bör tas upp under de pågående diskussionerna om sammanhållningspolitikens framtid. Parlamentet stöder införandet av riktade åtgärder för kapacitetsuppbyggnad till stöd för medlemsstater och regioner med växande rymdkapacitet. Den regionala dimensionen är viktig för att medborgarna ska få del av rymdens fördelar, och de lokala och regionala myndigheternas medverkan kan leda till synergier med strategier för smart specialisering och EU-agendan för städer. Parlamentet stöder därför större involvering av regionala och lokala myndigheter i en framgångsrik EU-rymdpolitik, inbegripet i de yttersta randområdena och i de utomeuropeiska länderna och territorierna. Regionkommittén bör bli medlem av Copernicus användarforum för att visa på vikten av regionala och lokala aktörer som användare av Copernicusdata.

21.  Europaparlamentet betonar att användare, såsom små och medelstora företag och lokala och regionala myndigheter, fortfarande inte är tillräckligt medvetna om finansieringsmöjligheterna, inklusive dem som erbjuds av Europeiska investeringsbanken för projekt med koppling till Galileo eller Copernicus, och att den riktade informationsspridningen om dessa möjligheter bör förbättras omgående.

22.  Europaparlamentet framhåller den roll som rymdtekniken och EU:s båda flaggskeppsinitiativ på rymdområdet spelar för smartare, säkrare, tryggare och hållbarare mark-, sjö-, luft- och rymdtransporter inom strategiska framtidssektorer som autonoma och uppkopplade bilar och obemannade luftfartyg. Parlamentet menar att rymdstrategin kan bidra till att tillgodose nya transportbehov av säker och skarvfri sammanlänkning, och mer robust positionering, intermodalitet och driftskompabilitet. Kommissionen uppmuntras att inkludera transportaktörer i dialogen med rymdsektorn för att säkerställa transparens och för att underlätta införandet av europeisk rymdteknik på transportmarknaden, i syfte att öka de europiska transporttjänsternas konkurrenskraft på den europeiska och globala marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmärksamma utvecklingen inom rymdturismen.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja införandet av Egnos landningsprocedur på mindre flygplatser, men även på större. Parlamentet upprepar att Egnos skulle kunna ge ekonomiska fördelar och ökad precision, motståndskraft och säkerhet för säkerhetskritiska tillämpningar såsom flyglandningar, och att det är viktigt att Egnos i första hand utvidgas till Sydöst- och Östeuropa och också utvidgas vidare till Afrika och Mellanöstern. Galileo skulle också kunna spela en viktig roll för flygledning och ligga till grund för övergången från radarbaserad till satellitbaserad övervakning.

24.  Europaparlamentet betonar vidare vikten av att luftfartyg är utrustade med teknik för rymdbaserad automatisk positionsövervakning och -sändning (ADS-B) och av att operatörerna blir skyldiga att utrusta luftfartyg med ADS-B för att säkerställa en precis och pålitlig flygspårning i realtid samt bränslebesparingar.

25.  Europaparlamentet betonar vikten av EU:s rymdprogram för havs- och sjöfartsfrågor, fiskeverksamhet och den blå ekonomin generellt, till exempel för att motverka olagligt, orapporterat och oreglerat fiske, kartlägga och bedöma världshavens och fiskebeståndens hälsotillstånd, stödja produktiviteten för fiskodlare, underlätta för sjöfartsforskningen och tillhandahålla sök- och räddningstjänster samt satellitanslutning för medicinsk utrustning ombord. Det behövs i detta avseende rymdbaserad havsövervakningskapacitet och god samordning mellan Galileo-, Egnos- och Copernicustjänster.

En innovativ europeisk rymdsektor med internationell konkurrenskraft

26.  Europaparlamentet framhåller att rymdsektorns framgång och konkurrenskraft och utvecklingen av banbrytande teknik i hög grad är beroende av forskning och innovation. Parlamentet efterlyser en bättre och större rymdbudgetpost i det nionde ramprogrammet. Parlamentet betonar vikten av ett fullständigt samarbete mellan EU, ESA och medlemsstaterna för att säkerställa effektivitet och undvika dubbelarbete, särskilt på områden där flera aktörer tillhandahåller forskningsmedel. Forskning och innovation bör stimuleras och finansieras för att främja en bred uppsättning rymdteknikområden. Parlamentet uppmanar kommissionen att förlänga användningen av det instrument som hjälper små och medelstora företag att öka affärsmöjligheterna på området rymdbaserade produkter och tjänster, både i Horisont 2020 och i framtida ramprogram.

27.  Parlamentet uppmanar kommissionen att i samband med offentlig upphandling se till att företag inom EU behandlas rättvist i jämförelse med företag från tredjeländer, och att särskilt beakta de priser som företag tar ut av sina kunder världen över, i syfte att säkerställa att regler följs och att marknadsaktörer håller sig till god handelssed för att lika villkor ska råda. Parlamentet understryker att den europeiska rymdindustrin möter en allt hårdare internationell konkurrens. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag om att öka användningen av innovativa upphandlingsmetoder.

28.  Europaparlamentet betonar vikten av att stärka Europas industriella bas och garantera EU:s strategiska oberoende genom att diversifiera försörjningskällorna och på bästa sätt dra nytta av flera olika EU-leverantörer. Näringslivets deltagande på alla nivåer måste därför främjas på ett balanserat sätt, och kommissionen uppmanas att stödja den europeiska rymdsektorn genom hela värdekedjan. Rymdkluster kan spela en värdefull roll i en rymdindustriell strategi.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja en EU-omfattande utveckling av nya affärsmodeller för rymden och av teknik som kan revolutionera sektorn och minska kostnaderna (exempelvis europeisk teknik som gör det möjligt att skicka ut små satelliter i rymden, t.ex. återanvändbara ballonger eller raketer).

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till små och medelstora företags situation och behov vid fastställandet av löptiden för offentliga kontrakt på området rymdinfrastruktur och rymdtjänster, för att på så sätt skapa lika villkor för olika rymdföretag.

31.  Europaparlamentet betonar behovet av kraftfullare investeringar i rymdutbildningar för EU-medborgarna, också för att man fullt ut ska kunna utnyttja de möjligheter som rymden erbjuder vid en övergång till ett digitalt samhälle. Det är viktigt att rymdpolitiken åstadkommer resultat för att inspirera kommande generationer och främja en känsla av europeisk identitet. Det behövs därför en fortsatt och utvidgad samordnad strategi för en europeisk rymdutbildning som kan göra det attraktivt för ungdomar att arbeta med rymdvetenskap och rymdteknik.

32.  Europaparlamentet framhåller att det viktigaste grundläggande verktyget för kapacitetsutveckling inom den europeiska rymdindustrin är deltagande i Europeiska rymdorganisationens frivilliga program, där europeiska företag och högskolor respektive forskningsinstitut är med och tar fram spetsteknologi för rymduppdrag och rymdsystem. Just deltagande i sådana program bereder sedan vägen för dem att bli verksamma inom detta område och få tillgång till högteknologiskt och kunskapsmässigt krävande vetenskapsprojekt, vilket även kan ha en positiv inverkan på transportsektorn.

Ett mer oberoende EU med säker tillgång till och användning av rymden

33.  Europaparlamentet påminner om att EU:s rymdprogram är civila och upprepar sitt åtagande att inte militarisera rymden. Parlamentet inser emellertid att det finns en strategisk dimension hos den europeiska rymdsektorn och ett behov av att stärka synergierna mellan de civila och de säkerhets- och försvarsrelaterade aspekterna och att utnyttja rymdkapacitet för att tillgodose säkerhetsbehov, med beaktande av det geopolitiska klimatet och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Kommissionen bör undersöka synergieffekter mellan europeiska rymdprogram och den europeiska försvarshandlingsplan som föreslogs i november 2016 för att garantera en övergripande samstämmighet på detta strategiska område.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla efterfrågan från institutionella kunder på EU-nivå och i medlemsstaterna för att säkerställa en oberoende, kostnadseffektiv och tillförlitlig tillgång till rymden genom användningen av de europeiska uppskjutningsfordonen Ariane och Vega samt vidareutvecklingar av dessa. Detta är av yttersta strategiska vikt för beredskaps- och krishanteringsfunktioner samt för en motståndskraftig säkerhets- och försvarspolitik.

35.  Europaparlamentet stöder kommissionens mål om att utforska olika sätt att stödja europeiska uppskjutningsanläggningar där detta krävs för att möta EU:s politiska mål eller behov när det gäller autonomi, säkerhet och konkurrenskraft. Parlamentet understryker därför den strategiska betydelsen av den europeiska rymdhamnen i Kourou (Franska Guyana) och att man särskilt måste uppmärksamma de ekonomiska och sociala fördelarna för territoriet där den är belägen.

36.  Europaparlamentet påminner om att föreställningen om oberoende tillgång till rymden inte kan skiljas från Europas oberoende kapacitet att utforma, utveckla, sända upp, driva och utnyttja rymdsystem.

37.  Parlamentet konstaterar att det saknas insyn i vad som kommer att hända med det europeiska raketprogrammet efter tre-fyra år (Ariane 6 och Vega C) och i den ekonomiska situationen för detta program. Frånvaron av ett uppskjutningsprogram på medellång och lång sikt är oroande. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till arbetsprogram gällande uppskjutningsfordon i Europa för de 20 kommande åren.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra till att man utvecklar alternativ uppskjutningsteknik och tar med ekodesignprinciper i alla uppskjutnings- och rymdtillgångar.

39.  Europaparlamentet menar att i nästa generations satellitsystem bör Galileoinfrastrukturens säkerhet, däribland marksegmentet och kapaciteten för dubbla användningsområden för Galileo och Copernicus vidareutvecklas, tillsammans med bättre precision och kryptering. Parlamentet påminner om att Galileos offentliga reglerade tjänst, som är begränsad till användare med myndighetstillstånd, skulle kunna spela en viktig roll i framtiden för att bemöta framväxande hot, särskilt i händelse av en kris.

40.  Europaparlamentet påpekar att rymdinfrastruktur är sårbar för inblandning eller angrepp från statliga och icke-statliga aktörer och för en rad andra hot, inklusive kollision med rymdskrot eller andra satelliter. Det är viktigt att skydda kritisk infrastruktur och kommunikation samt att utveckla motståndskraftig teknik. Parlamentet erkänner den växande betydelsen av rymden och rymdbaserad teknik med dubbla användningsområden, särskilt inom kommunikation, underrättelsearbete, övervakning och spaning, katastrofinsatser och vapenkontroll, och understryker den avgörande betydelse som rymdkapacitet spelar i bekämpningen av terrorism. Parlamentet uppmuntrar ytterligare investeringar för att påskynda utvecklingen av ny rymdkapacitet och rymdteknik. Det är nödvändigt med bättre kapacitet för att kunna ta itu med nya hot i rymden, vilket i sin tur skulle öka möjligheterna för Europas rymdsektor att svara på föränderliga marknader, aktörer och tekniker.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att minska de risker som uppkommer på grund av rymdskrot genom att förbättra de befintliga rymdövervaknings- och spårningstjänsterna i syfte att inrätta ett program för ett oberoende system som både kan identifiera hot mot den europeiska rymdinfrastrukturen från rymdskrot, vidta stödåtgärder för att undvika kollisioner och på längre sikt aktivt avlägsna skrot. Parlamentet stöder planerna på att utöka tillämpningsområdet för EU:s rymdövervaknings- och spårningstjänster till att också omfatta rymdbaserade väderprognoser, och föreslår ytterligare fokus på jordnära föremål för att motverka den potentiellt katastrofala risken att sådana föremål kolliderar med jorden. Parlamentet betonar att man bör bygga vidare på och utvidga den kapacitet och expertis som finns på dessa områden, inbegripet hos Europeiska rymdorganisationen. Parlamentet upprepar därför att man måste tillhandahålla så stora mängder öppna data som möjligt för att främja forskning och innovation.

42.  Europaparlamentet påminner om den allt större betydelsen av it-säkerhet för olika rymdprogram. Detta problem är särskilt allvarligt eftersom en stor del av vår ekonomi är beroende av rymdrelaterade tjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att minska riskerna för EU:s rymdtillgångar genom att vidta lämpliga åtgärder, däribland användningen av kryptering i förekommande fall, för att skydda rymdrelaterad infrastruktur mot it-hot. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att se till att alla berörda byråer har upprättat beredskapsplaner för eventuella it-angrepp.

43.  Europaparlamentet anser att det planerade initiativet för statlig satellitkommunikation är en lovande åtgärd för att säkerställa tillgång till säkra, ändamålsenliga och kostnadseffektiva tjänster för institutionella aktörer i Europa, ta itu med användarbehov inom ett stort antal områden och samtidigt stimulera tillväxt, konkurrenskraft och innovation inom hela den europeiska sektorn för satellitbaserad telekommunikation. Parlamentet uppmanar kommissionen att, om resultatet från konsekvensbedömningen är tillräckligt positivt, utforma det planerade initiativet för statlig satellitkommunikation på ett kostnadseffektivt sätt, vilket kan omfatta sammanslagning och gemensamt utnyttjande av kapacitet, köp av tjänster från certifierade kommersiella kommunikationssatelliter, samt att se till att initiativet skapar ett betydande mervärde och inte leder till fördubbling av befintliga strukturer.

44.  Europaparlamentet betonar vikten av en övergripande europeisk rymdpolitik, som syftar till att bidra till att stärka den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken på ett effektivt sätt genom att förse berörda institutioner med oberoende information, såsom lägesbilder i realtid.

En stärkt roll för EU i världen och ökat internationellt samarbete

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja EU:s rymdtillgångar och rymdindustrikapacitet i samband med alla relevanta aspekter på sina yttre förbindelser.

46.  Europaparlamentet anser att det kommer att krävas samarbete med internationella partner, särskilt när det gäller utforskningen av rymden, för att främja normer för ansvarsfullt beteende och hållbarhet så att rymden blir fredlig och säker, och uppmanar kommissionen att samarbeta nära med Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna i detta hänseende.

47.  Europaparlamentet framhåller behovet av internationell samordning i fråga om förvaltning av rymdtrafiken och rymdskrot, eftersom detta är något som kommer att öka till följd av den planerade installationen av s.k. megakonstellationer och den överbelastning av jordnära omloppsbanor som riskerar att uppkomma på grund av de allt lägre kostnaderna för satellituppskjutning.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka den privata sektorns nuvarande mål vad gäller t.ex. gruvdrift i rymden, och att undersöka vilka konsekvenser dessa kan få för den nuvarande rättsliga ramen och framför allt rymdavtalet. Parlamentet anser att avtalets grundläggande principer bör upprätthållas och att en kapplöpning om ändliga resurser i rymden måste undvikas. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att arbeta för ett samordnat europeiskt förhållningssätt, och uppmanar kommissionen att gå i spetsen för arbetet med att uppnå konsensus. Parlamentet erkänner att rymden är mänsklighetens gemensamma arv.

49.  Europaparlamentet välkomnar eftertryckligen kommissionens föresats att använda sig av ekonomisk diplomati för att skapa nya affärsmöjligheter för den europeiska rymdindustrin. Europeiska aktörer på tredjeländers marknader bör stödjas av kommissionen och i tillämpliga fall av medlemsstaternas myndigheter, antingen direkt eller genom Europeiska rymdorganisationen, och organ såsom Europeiska byrån för luftfartssäkerhet. Parlamentet rekommenderar att planer för ett sådant samordnat stöd utformas i förväg.

Effektivt genomförande av politiken

50.  Europaparlamentet bör spela en aktiv roll i utvecklingen av EU:s rymdpolitik och delta i alla diskussioner om rymdrelaterade frågor som förs av kommissionen, rådet, Europeiska utrikestjänsten och Europeiska rymdorganisationen.

51.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att det finns ett demokratiskt stöd för investeringar i rymden. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en väl utformad och omfattande kommunikationsstrategi om rymdteknikens fördelar för medborgare och företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid genomförandet av denna strategi utgå från följande tre pelare, som var och en riktar sig till tre viktiga målgrupper: a) öka medvetenheten hos allmänheten om nödvändigheten av investeringar i rymden, b) informera små och medelstora företag och företagare om de möjligheter som flaggskeppsinitiativen på rymdområdet innebär, c) inkludera kunskap om rymden i utbildningen för att råda bot på kompetensunderskottet. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt lägga fram en färdplan för parlamentet om upprättandet av denna kommunikationsstrategi.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en tidsplan för genomförandet av de åtgärder som föreslås i strategin, att med jämna mellanrum rapportera om genomförandet, att vid behov lägga fram lagstiftningsförslag och att utforma ytterligare konkreta och faktiska åtgärder för att uppnå strategins mål inom en rimlig tid.

o
o   o

53.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Europeiska rymdorganisationen.

(1) EUT L 122, 24.4.2014, s. 44.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 1.
(3) EUT L 158, 27.5.2014, s. 227.
(4) EUT L 150, 20.5.2014, s. 72.
(5) Antagna texter, P8_TA(2016)0267.
(6) Antagna texter, P8_TA(2016)0268.
(7) EUT C 468, 15.12.2016, s. 12.
(8) EUT C 227 E, 6.8.2013, s. 16.
(9) EUT C 380 E, 11.12.2012, s. 1.
(10) Space Market Uptake in Europe, undersökning för ITRE-utskottet, generaldirektoratet för unionens interna politik, utredningsavdelning A, 2016, ISBN 978-92-823-8537-1.
(11) https://ec.europa.eu/research/participants/data/ref/h2020/wp/2016_2017/main/h2020-wp1617-leit-space_en.pdf s.48.


Akademisk vidareutbildning och distansutbildning som en del av den europeiska strategin för livslångt lärande
PDF 301kWORD 58k
Europaparlamentets resolution av den 12 september 2017 om akademisk vidareutbildning och distansutbildning som en del av den europeiska strategin för livslångt lärande (2016/2142(INI))
P8_TA(2017)0324A8-0252/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artiklarna 8, 165 och 166 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 14,

–   med beaktande av Köpenhamnsdeklarationen av den 30 november 2002 om ökat EU‑samarbete i fråga om yrkesutbildning,

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020)(1),

–   med beaktande av 2012 års gemensamma rapport från rådet och kommissionen om genomförandet av den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020) Allmän och yrkesinriktad utbildning för ett smart och hållbart Europa för alla(2),

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 20 maj 2014 om effektiv lärarutbildning,

–   med beaktande av 2015 års gemensamma rapport från rådet och kommissionen om genomförandet av den strategiska ramen för ett europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020) – Nya prioriteringar för det europeiska utbildningssamarbetet(3),

–   med beaktande av rådets resolution av den 20 december 2011 om en förnyad europeisk agenda för vuxenlärande(4),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 november 2012 En ny syn på utbildning: att investera i färdigheter för att uppnå bättre socioekonomiska resultat (COM(2012)0669),

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 17 februari 2014 om att investera i utbildning – Ett svar på En ny syn på utbildning: att investera i färdigheter för att uppnå bättre socioekonomiska resultat och den årliga tillväxtstrategin för 2013(5),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1720/2006/EG av den 15 november 2006 om inrättande av ett handlingsprogram för livslångt lärande(6),

–   med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som ratificerades av EU 2010,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/962/EG av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande(7),

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 19 november 2010 om utbildning för hållbar utveckling(8),

–   med beaktande av rådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande(9),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande(10) (EQF-LLL),

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 20 maj 2014 om kvalitetssäkring inom utbildningen(11),

–   med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om Erasmus+ och andra verktyg för att främja rörligheten inom yrkesutbildningen – ett upplägg för livslångt lärande(12),

–   med beaktande av sin resolution av den 23 juni 2016 om uppföljningen av den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020)(13),

–   med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 31 januari 2014 – En öppen utbildning(14),

–  med beaktande av kommissionens forskningsrapport Education and Training 2020: Improving Policy and Provision for Adult Learning in Europe(15),

–   med beaktande av sin resolution av den 10 september 2015 om att skapa en konkurrenskraftig arbetsmarknad i EU för 2000-talet: att matcha kompetens och kvalifikationer med efterfrågan och arbetstillfällen som ett sätt att ta sig ur krisen(16),

–   med beaktande av rådets slutsatser om den europeiska jämställdhetspakten för perioden 2011–2020(17),

–   med beaktande av utkastet till rådets slutsatser av den 20 februari 2017 om ökad kompetens hos kvinnor och män på EU:s arbetsmarknad(18),

–  med beaktande av rådets resolution av den 28 november 2011 om en förnyad europeisk agenda för vuxenlärande,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och ståndpunkten i form av ändringsförslag från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0252/2017), och av följande skäl:

A.  Utbildningssystemen står för närvarande inför betydande utmaningar till följd av den digitala omvandlingen, vilket påverkar undervisnings- och lärandeprocesserna, och behovet av att utöka kapaciteten för social inkludering och medborgerligt deltagande såväl som personlig utveckling, och att stärka de europeiska demokratiska värderingarna och toleransen i syfte att främja fördomsfrihet och motverka alla typer av intolerans. Digital egenmakt och digitalt självförtroende är nödvändiga förutsättningar för att bygga starka samhällen och bidra till enheten och integrationsprocesserna inom EU.

B.  Den europeiska strategin för livslångt lärande bör stärkas. Varje person, i varje skede av sitt liv, bör få möjligheter till livslångt lärande för att förvärva de kunskaper och färdigheter de behöver för sin personliga och yrkesmässiga utveckling. Livslångt lärande, i formella, icke-formella och informella sammanhang som främjar aktivt medborgarskap och anställbarhet, är en viktig aspekt av den utbildning som påverkas av dessa förändringar.

C.  Ytterligare ansträngningar måste göras för att förbättra synergieffekterna mellan utbildning och sysselsättning, både genom att underlätta inträdet på arbetsmarknaden och genom att göra det möjligt för enskilda att kontinuerligt uppdatera sina kunskaper eller skaffa sig nya färdigheter under hela sitt yrkesverksamma liv. Medlemsstaterna måste hitta sätt att skydda och främja långsiktiga investeringar i utbildning, forskning och innovation.

D.  Akademisk vidare- och distansutbildning bidrar i stor utsträckning till individens personliga utveckling och skapandet av humankapital och bör utgöra en integrerad del av den europeiska strategin för livslångt lärande.

E.  Akademisk vidare- och distansutbildning spelar en allt viktigare roll när det gäller att underlätta arbetstagarnas anpassning till ekonomiska och tekniska förändringar under hela yrkeslivet. 2025 kommer det att för 49 % av alla arbetstillfällen i EU (både nya arbetstillfällen och ersättningssysselsättning) krävas högre kvalifikationer, för 40 % medelhöga kvalifikationer och endast för 11 % grundläggande eller inga kvalifikationer.

F.  Akademisk vidare- och distansutbildning är viktiga verktyg när det gäller att tillhandahålla flexibla och individualiserade utbildningsmöjligheter för alla utan diskriminering(19). I detta sammanhang är det viktigt att betona betydelsen av att bredda strategierna för tillträde.

G.  Akademisk vidare- och distansutbildning och användningen av ny teknik kan bidra till att flickor och kvinnor blir mer medvetna om nya yrkesalternativ, framför allt inom områden där de är underrepresenterade. Trots att fler kvinnor har examensbevis från mer avancerad sekundärutbildning och universitets- och högskoleexamina måste man få in flera kvinnor, både i yrkesutbildning och i sektorer med anknytning till naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik.

H.  Distansutbildning är en tänkbar lösning i samband med akademisk vidareutbildning, som på grund av sin flexibilitet är särskilt väl lämpad att säkerställa balans mellan utbildning, arbete och privatliv.

I.  Distansutbildning(20) avser en organisationsform för undervisning som ger en hög grad av flexibilitet i lärandet genom användning av ny digital undervisningsteknik, inte som ersättning för campusbaserad utbildning utan som ett alternativ för studerande som inte har möjlighet att delta i kurser på plats.

J.  Distansutbildning avser en undervisningsmetod som ger flexibilitet i lärandet genom användning av ny teknik, inte som ersättning för campusbaserad utbildning utan som ett alternativ för studerande som inte har möjlighet att delta i kurser på campus och för arbetstagare som önskar kombinera arbete med utbildning. Därför kan digitaliseringen användas som ett verktyg för att tillhandahålla nya sätt att få tillträde till högre utbildning.

K.  Jämställdhet mellan kvinnor och män är en av EU:s grundläggande principer, förankrad i fördragen och ett av unionens mål och en av dess uppgifter. Jämställdhet i utbildningen ökar kvinnors möjligheter och bidrar till den sociala, kulturella och ekonomiska utvecklingen i samhället. Utbildning är ett grundläggande redskap i kampen mot könsstereotyper.

L.  Den genomsnittliga sysselsättningsgraden bland kvinnor hänger direkt samman med deras utbildningsnivå. Bland kvinnor i åldrarna 25–49 med avslutad högskoleutbildning är sysselsättningsgraden över 20 % högre än bland kvinnor med endast förskoleutbildning, primärskoleutbildning eller genomgången grundskola.

M.  Distansutbildning kan vara gynnsam för kvinnors IKT-färdigheter. Om flera kvinnor kom in i IKT-sektorn skulle detta stimulera en marknad där brist på arbetskraft förutsägs och där ett likvärdigt deltagande av kvinnor skulle leda till att EU:s BNP gjorde en årlig vinst på omkring 9 miljarder euro. Kvinnor är fortfarande markant underrepresenterade inom studieprogram som leder till examen i IKT, eftersom de utgör endast omkring 20 % av alla dem som utexamineras inom detta område. Endast 3 % av alla universitetsutbildade kvinnor har avlagt examen inom IKT.

N.  Distansprogram når ett stort antal kvinnor i samhällen där kvinnor saknar lika möjligheter att delta i traditionella former av utbildning, eftersom kvinnor fortfarande ägnar mer tid än männen åt obetalt arbete i hemmet och omsorg inom familjen. Sådana kurser ger flexibilitet när det gäller att uppnå balans mellan arbetsliv och privatliv, och distansutbildning är i första hand riktad mot den icke-traditionella studerandekategorin.

O.  Akademisk vidareutbildning är en av den högre utbildningens uppgifter i allmänhetens tjänst och avser kurser vid en akademisk institution som kan bedrivas parallellt med heltidsarbete, som i allmänhet bygger vidare på yrkeserfarenhet och i regel förutsätter universitetsexamen.

P.  Anpassningen till de allt snabbare ekonomiska och tekniska förändringarna är en stor utmaning för en åldrande arbetskraft och att bemöta denna utmaning kommer att bli en av nyckelfaktorerna för att trygga den långsiktiga konkurrenskraften i EU:s ekonomi.

Q.  Strategierna för livslångt lärande och karriärutveckling kan förstärkas genom erkännande av tidigare lärande.

R.  Att ge människor ledigt för personlig utveckling och utbildning i samband med livslångt lärande gynnar deras välbefinnande och även deras bidrag till samhället genom att ge dem mer väldefinierade personliga och yrkesmässiga färdigheter. Akademisk distansutbildning erbjuder flexibla studiesätt som hjälper människor att uppnå en bättre balans mellan privatliv och arbetsliv. Akademiskt livslångt lärande (ULLL) bör utgöra en del av den europeiska digitaliseringsstrategin.

S.  Digitaliseringen möjliggör flexibilitet och interaktivitet i utbildningsprocessen och är en viktig faktor för den fortsatta utvecklingen av den akademiska vidare- och distansutbildningen.

T.  Tekniska förändringar kräver starkare och mer regelmässiga förbindelser mellan utbildning och sysselsättning.

U.  Akademiska institutioners tendens att vara statiska gör att reformer av läroplaner, regler för kurser och examina samt behörighetskrav blir en utmaning.

V.  Akademisk vidare- och distansutbildning är snabbt växande sektorer med stor potential när det gäller ekonomisk tillväxt och jobbskapande.

W.  Det finns många hinder kvar när det gäller akademisk vidare- och distansutbildning.(21)

Vidare- och distansutbildning hand i hand med samhälleliga och ekonomiska förändringar

1.  Europaparlamentet konstaterar att nätbaserad och öppen utbildning förändrar hur utbildning finansieras, tillhandahålls och mottas. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av öppna lärresurser (OER), som säkerställer tillgången till utbildning för alla och ökar anställbarheten genom att stödja livslångt lärande.

2.  Europaparlamentet konstaterar att många institutioner för allmän och yrkesinriktad utbildning har svårt att på lämpligt sätt bemöta de genomgripande och komplexa förändringar som våra samhällen och ekonomier genomgår och behöver genomföra förändringar i fråga om styrning, organisationsstruktur och arbetssätt. Parlamentet betonar att nya, flexibla och tillgängliga former av livslångt lärande, lämpliga för personer i alla åldrar, framgångsrikt kan ta itu med några av de utmaningar, såsom social utestängning, avhopp från skolan och kompetensglapp.

3.  Europaparlamentet konstaterar att digitalisering och inrättande av utbildningsplattformar för samarbete och utbyte av bästa praxis är avgörande för att bemöta dessa utmaningar.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra mer för att överbrygga den befintliga tekniska klyftan mellan välutrustade utbildningsinstitutioner och sådana som inte är det, som en del av de nationella strategierna för digital kompetens.

5.  Europaparlamentet betonar att åtgärder för livslångt lärande är av central betydelse för att kvinnor ska få den kompetens som gör att de kan återvända till arbetsmarknaden eller få ett bättre arbete, bättre lön och bättre arbetsvillkor. Parlamentet betonar behovet av ytterligare förbättringar av kvinnors närvaro och tillträde till högre akademiska institutioner.

6.  Europaparlamentet betonar vikten av utbildning i kampen mot könsstereotyper. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att främja initiativ som erbjuder stöd till genomförandet av program för yrkesutbildning på distans för kvinnor, också i form av högre utbildning inom vetenskap, teknik och IT, utvecklar program för vidareutbildning i jämställdhet för utbildningspersonal och förhindrar att stereotypa könsroller förmedlas i kursplaner och i pedagogiskt material.

7.  Europaparlamentet betonar att akademiska institutioner måste förbereda medborgarna på kunskapssamhället och ständigt föränderliga ekonomier, tillhandahålla dem kunskap för självständigt lärande och entreprenörsanda och övergripande färdigheter, såsom problemlösning och anpassningsförmåga, i syfte att de ska kunna utforska sina egna möjligheter och nå sin fulla potential.

8.  Europaparlamentet betonar också att akademiska institutioner spelar en viktig roll i främjandet av ett aktivt medborgarskap och att de måste ge studerande övergripande kompetenser, såsom civil och social kompetens och aktivt medborgarskap.

9.  Europaparlamentet konstaterar att ett studerandecentrerat tillvägagångssätt för utbildning minskar avhopp och gör det möjligt för studenter att nå sin fulla potential.(22) Parlamentet betonar i detta avseende vikten av kostnadsfri yrkesvägledning för alla.

10.  Europaparlamentet erkänner potentialen i kunskapsutbyte för att förbättra medborgarnas aktiva deltagande i våra ständigt föränderliga samhällen.

11.  Europaparlamentet erkänner behovet av att stärka ett nära samarbete mellan utbildningsanstalter, lokalsamhällen och ekonomin. Parlamentet framhåller vidare behovet av bättre synergieffekter mellan formella, icke-formella och informella utbildningsanordnare för att främja möjligheter till livslångt lärande för alla.

12.  Europaparlamentet anser att alla, under alla livets skeden, ska ha rätt att få tillgång till utbildningsmöjligheter för att förvärva övergripande färdigheter såsom räknefärdigheter, digital kompetens och mediekompetens, kritiskt tänkande, sociala färdigheter och annan relevant livskunskap för att på ett bättre sätt kunna anpassa sig till framtiden.

13.  Europaparlamentet betonar behovet av att införa ett skräddarsytt stöd för personer som deltar i arbetsplatsförlagd utbildning, lärlingar och anställda för att säkerställa att alla individer inkluderas på arbetsmarknaden. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att införliva ny teknik i undervisnings- och inlärningsprocessen i syfte att utrusta människor med rätt färdigheter, kompetens och kunskaper så att de kan använda digital teknik på ett innovativt och kreativt sätt.

14.  Europaparlamentet ser gärna att medborgare integreras bättre och blir kvar på arbetsmarknaden och att detta backas upp med förbättrad kompetens genom akademisk vidare- och distansutbildning samt yrkesutbildning. Parlamentet understryker behovet av att öka attraktionskraften hos och tillgången till information om yrkesutbildning och vilka möjligheter den erbjuder för ungdomar och deras familjer. Parlamentet påminner i detta avseende om att målet för rörlighet i utbildningssyfte inom yrkesutbildningssektorn inom ramen för Erasmus+-programmet långtifrån har uppnåtts och att ytterligare uppmärksamhet bör riktas på detta.

15.  Europaparlamentet framhåller vikten av Erasmus+ och Horisont 2020 för att främja livslångt lärande. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att fullt ut undersöka potentialen i dessa program och betonar att det bör finnas skräddarsydda program för akademisk vidarebildning med yrkesinriktning.

16.  Europaparlamentet inser att tillgång till inkluderande utbildning av hög kvalitet är av avgörande betydelse och därför behövs stöd för öppen undervisning och distansundervisning för att tillgodose de särskilda behoven hos dem som inte kan nås av traditionella utbildningssystem, vilket särskilt gäller missgynnade grupper. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att kanalisera investeringar i detta syfte.

Vikten av kvalitet och flexibilitet i utbildningen

17.  Europaparlamentet uppfattar en allt bättre utbildningskvalitet, både inom formell och icke-formell utbildning, som avgörande för EU:s ansträngningar för att garantera social sammanhållning, konkurrenskraft och varaktig tillväxt.

18.  Europaparlamentet betonar att för att förbli konkurrenskraftig och ge både låg- och högkvalificerade arbetstagare bästa chans att lyckas, måste företag tillsammans med utbildningsinstitutioner erbjuda fortbildning och karriärinriktad utbildning under hela yrkeslivet.

19.  Europaparlamentet betonar särskilt betydelsen av metoder inriktade på kvalitet för att förmedla kunskaper och färdigheter med goda utbildningsresultat som mål. Parlamentet betonar behovet av att investera och stödja yrkesutveckling och kontinuerlig fortbildning av lärarkåren. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av att garantera höga standarder när det gäller distansutbildning och vikten av att utveckla nya modeller för undervisning och lärande som en del av innovationsprocessen och den gradvisa digitaliseringen av utbildningen. Parlamentet erkänner i detta sammanhang att ordentlig infrastruktur och resurser är avgörande för att förbättra kvaliteten på undervisningen.

20.  Europaparlamentet konstaterar att detta kräver att lärarna lyfts fram, att deras arbete uppvärderas, att de får attraktiva löner och goda arbetsvillkor, bättre tillgång till vidareutbildning under arbetstid, särskilt i digitala undervisningsmetoder.

21.  Europaparlamentet kräver att universiteten sätter fokus på distansutbildning i allt större grad, och att de utvidgar den till att omfatta kostnadsfria kortare yrkesinriktade kurser.

22.  Europaparlamentet betonar att studerande som följer kurser på distans bör garanteras möjlighet att kommunicera med och utvärderas av lärare, för att se till att de har tillräckligt stöd, vägledning och uppmuntran under studietiden.

23.  Europaparlamentet konstaterar att flexibla utbildningsformat, såsom distansutbildning och blandat lärande, gör det möjligt för människor i arbete att uppnå bättre balans mellan arbete och/eller utbildning och sitt familje- och privatliv.

24.  Europaparlamentet erkänner den avgörande roll som distansutbildning spelar för personer vars fysiska tillstånd hindrar dem från att delta i kurser på campus.

25.  Europaparlamentet förespråkar idén om skräddarsytt lärande och kompletterande kurser utformade för dem som vill komma in på högre utbildningar och som behöver skaffa sig ytterligare kvalifikationer för att uppfylla ansökningskraven.

26.  Europaparlamentet understryker att det krävs en mer flexibel och individanpassad strategi för karriärutveckling, livslångt lärande och fortbildning under hela yrkeslivet. Parlamentet är medvetet om den roll som främst offentliga men även privata aktörer har att spela när det gäller att tillhandahålla detta, samtidigt som det erkänner att vägledning och rådgivning som tillgodoser individuella behov och preferenser, och som är inriktad på bedömning och förbättring av individuella färdigheter, måste vara ett nyckelinslag i utbildningspolitiken och i kompetenshöjande åtgärder redan i ett tidigt skede.

27.  Europaparlamentet betonar vikten av interaktivitet när det gäller att förbättra distansutbildningens kvalitet genom användning av moderna kommunikationsmetoder som möjliggör praktiska övningar, de studerandes deltagande i undervisningsprocessen och utvecklingen av kommunikationsfärdigheter.

28.  Europaparlamentet vill föra fram tanken på garanterat tillträde till livslångt lärande, i synnerhet för att underlätta återinträdet på arbetsmarknaden, inte minst för kvinnor och omsorgsgivare.

29.  Europaparlamentet betonar behovet av fortlöpande övervakning av distansutbildning som en del av den pågående moderniseringen av pedagogiska metoder och verktyg.

30.  Europaparlamentet betonar att unga människor måste utveckla oberoende inlärningsförmågor (inbegripet arbetsorganisation, informationsbehandling, kritiskt tänkande och motivation) så att de i framtiden kan använda avancerade metoder för att utveckla sina färdigheter genom distansutbildning.

Vidare- och distansutbildning som ett utvecklingsverktyg för universitet

31.  Europaparlamentet erkänner att akademisk vidare- och distansutbildning skapar möjligheter för högre utbildningsanstalter att bredda sitt kompetensområde och diversifiera de program de erbjuder för att nå nya målgrupper och att diversifiera sina inkomster, med tanke på att kostnaderna för distansutbildning är lägre än kostnaderna för campusbaserade kurser.

32.  Europaparlamentet inser att distansutbildning uppmuntrar utvecklingen av tvärvetenskapliga ämnesområden och internationella studier.

33.  Europaparlamentet uppmanar universiteten att bredda sitt utbud av distansutbildningar.

34.  Europaparlamentet erkänner den roll som strategier för smart specialisering (RIS3) har i utvecklingen av viktig regional potential baserade på arbetsmarknadens behov.

Tekniska utmaningar

35.  Europaparlamentet erkänner behovet av att hålla jämna steg med de snabba tekniska förändringarna, särskilt för distansutbildning, och att vikten och behovet av informations- och kommunikationsteknik inte kan överskattas. Parlamentet anser att informations- och kommunikationsteknik är ett instrument genom vilket större utbildnings- och utvecklingsutmaningar kan bemötas på ett optimalt och kostnadseffektivt sätt. Parlamentet anser att dessa insatser även bör stödjas av stora investeringar i utbildning, inte minst genom användning av Europeiska socialfonden, i syfte att utveckla digital kompetens och mediekompetens på alla nivåer.

36.  Europaparlamentet beklagar att bristen på kompetens inom informations- och kommunikationsteknik är en viktig fråga i dag, både bland lärare och studerande. Parlamentet upprepar vikten av teknisk kompetens för att kunna utnyttja potentialen i distansutbildning och underlätta genomförandet av nya undervisnings- och inlärningsmetoder.

37.  Europaparlamentet poängterar behovet av att åtgärda den digital klyftan och att säkerställa lika möjligheter för alla att få tillgång till digital teknik, såväl som den kompetens, inställning och motivation som behövs för ett meningsfullt digitalt deltagande.

38.  Europaparlamentet framhåller att endast en fjärdedel av Europas skolbarn undervisas av lärare som är väl förtrogna med digital teknik, vilket är ett stort hinder för att nya undervisningsmetoder ska kunna blomstra. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att stärka stödet till skolan och till kompetenshöjande åtgärder, bland annat genom IT och utbildning i mediekompetens och livslånga karriärmöjligheter för lärare.

39.  Europaparlamentet betonar att man bör investera i och stödja lärarnas yrkesutveckling inom alla utbildningssektorer och införa livslånga yrkesvägledningstjänster.

40.  Europaparlamentet erkänner vikten av nya digitala plattformar i utbildningen, samtidigt som det lyfter fram de säkerhets- och integritetsproblem som både akademiska institutioner och studerande ställs inför.

41.  Europaparlamentet betonar vikten av färdigheter inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik och beklagar återigen den skeva könsfördelningen på dessa områden.

Ekonomiska utmaningar

42.  Europaparlamentet inser behovet av lämplig finansiering för högkvalitativ utbildning och skräddarsydd undervisning. Parlamentet framhåller att distansutbildning kan ge en studerandecentrerad högkvalitativ utbildning till lägre kostnad. Parlamentet betonar vikten av större ekonomisk och praktisk medverkan från branschen och enskilda företag i yrkesutbildningen.

43.  Europaparlamentet betonar att utgifter för utbildning måste betraktas som en långsiktig investering som ger varaktiga fördelar.

44.  Europaparlamentet anser att kostnader inte får utgöra ett hinder för inskrivning och deltagande i utbildning, men erkänner samtidigt de underliggande problem som leder till höga kostnader och medborgarnas oförmåga att betala inskrivningsavgifter i vissa medlemsstater. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att på ett bättre sätt stödja och främja distansutbildning som en kvalitativ, överkomlig, flexibel och individanpassad utbildningsmöjlighet.

Utmaningar när det gäller regelverket

45.  Europaparlamentet erkänner skillnaderna i regelverken för traditionell yrkesutbildning, akademisk vidare- och distansutbildning. Parlamentet betonar att distansutbildning bör ackrediteras enligt samma regler som gäller för campusbaserad utbildning och att relevanta indikatorer och kriterier anpassas därefter.

46.  Europaparlamentet erkänner vikten av aktiv styrning och berörda parters medverkan.

47.  Europaparlamentet erkänner vikten av kvalitetssäkring i distansutbildningen samt erkännandet av resultaten från denna.

48.  Europaparlamentet påminner om att många befintliga europeiska verktyg för öppenhet, såsom den europeiska referensramen för kvalifikationer (EQF) och det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen (ECVET) har utvecklats oberoende av varandra. Parlamentet konstaterar att för att ge enskilda personer bättre möjlighet att mäta sina framsteg och möjligheter, och att dra nytta av utbildningsresultat från olika håll, behöver man säkerställa bättre samordning mellan dessa verktyg, stödja dem genom kvalitetssäkringssystem och införliva dem i en ram med nationella kompetenser i syfte att skapa förtroende mellan sektorer och aktörer, inbegripet arbetsgivare.

49.  Europaparlamentet konstaterar att det fortsatt är viktigt med både blandat och nätbaserat lärande, särskilt inom yrkesutbildningen. Parlamentet understryker att kombinationen av högkvalitativ digital teknik och utbildningsmöjligheter med personlig kontakt resulterar i bättre utbildningsresultat för de studerande och uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att på ett bättre sätt stödja och främja blandat lärande.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka den europeiska strategin för livslångt lärande och göra akademisk vidare- och distansutbildning till en integrerad del därav i syfte att främja den åldrande arbetskraftens anpassning till ekonomiska och tekniska förändringar. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att undersöka möjligheten att öka medlen för akademisk vidare- och distansutbildning genom befintliga och framtida program.

51.  Europaparlamentet konstaterar behovet av en heltäckande sektors- och ämnesövergripande strategi för utbildning och fortbildning, inbegripet livslångt lärande, och ett sektorsövergripande samarbete om utveckling och genomförande av utbildningspolitiska strategier.

Rekommendationer på unionsnivå

52.  Europaparlamentet understryker behovet av att främja samarbete och utbyte av god praxis mellan utbildningssystemen. Parlamentet uppmanar dessutom utbytet av god praxis genom nationella organ för kvalitetssäkring vid utarbetandet av kriterier för erkännande av nya metoder för undervisning och lärande.

53.  Europaparlamentet efterlyser en översyn av den europeiska referensramen för kvalifikationer för att främja jämförbarhet av kvalifikationer mellan de länder som omfattas av referensramen och andra länder, särskilt grannskapsländer och länder med välutvecklade referensramar för kvalifikationer, för att bättre förstå de kvalifikationer som förvärvats utomlands och för att slussa in personer med migrantbakgrund och flyktingar i livslångt lärande och sysselsättning.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avsevärt stärka stödet för akademisk vidare- och distansutbildning genom Erasmus+ genom att främja utvecklingen av europeiska nätverk, underlätta utbytet av god praxis, inleda projekt där organisationer baserade i flera medlemsstater deltar samt öka tillträdet för studerande från andra länder inom och utanför EU.

55.  Europaparlamentet förespråkar inrättandet av en användarvänlig nätplattform som en enda kontaktpunkt där yrkesverksamma inom utbildningsväsendet och studerande på ett lättare sätt kan utbyta bästa praxis.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en säker och integrerad utbildningsplattform för europeiska utbildningsinstitutioner som erbjuds kostnadsfritt för att stimulera användningen av e-lärande i hela EU.

57.  Europaparlamentet inser behovet av att ytterligare utveckla eTwinning och School Education Gateway i syfte att stödja konstruktiva utbyten mellan lärare och andra yrkesverksamma.

58.  Europaparlamentet uppmuntrar inrättandet av starkare band mellan löpande akademisk vidareutbildning (som inte bara är forskningsinriktad) samt yrkesutbildning och fortbildning för kompetensutveckling, samt åtgärder för att säkerställa att studerande kan bedriva studier där och anmäla sig till dem när som helst.

59.  Europaparlamentet rekommenderar att insatserna för livslångt lärande konsolideras med en europeisk digitaliseringsstrategi och att det förbereds en könsspecifik konsekvensbedömning av de åtgärder som föreslagits.

60.  Europaparlamentet välkomnar den ambitiösa planen att tillhandahålla ultrasnabbt internet på grund- och gymnasieskolor och bibliotek senast 2025, eftersom snabbare och bättre uppkoppling ger enorma möjligheter att förbättra undervisningsmetoderna, främja forskning och utveckla högkvalitativa utbildningstjänster på nätet. Parlamentet understryker de förbättrade möjligheter som utbyggnaden av denna teknik skapar för distansstudier, särskilt på landsbygden och i de yttersta randområdena. Parlamentet understryker att sådana möjligheter kommer att förbättra barns och de studerandes digitala kompetens och mediekompetens.

61.  Europaparlamentet betonar att en anpassning av utbildningssystemen är nödvändig för att möta den ökande efterfrågan på yrkesverksamma med digital kompetens i EU. Parlamentet understryker att för att åstadkomma en verklig digital inre marknad i Europa behövs ytterligare insatser för att förbättra medborgarnas mediekompetens, särskilt bland minderåriga.

62.  Europaparlamentet framhåller vikten av att intensifiera de europeiska insatserna för att göra strategin för livslångt lärande till verklighet för alla, tillsammans med målet att också tillhandahålla en rad studiealternativ som kan bedrivas för personlig utveckling och självförverkligande. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att främja och investera i livslångt lärande, särskilt i länder där deltagandet ligger under riktmärket på 15 procent.

63.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja samarbetet och stärka synergieffekterna mellan anordnare av formellt, icke-formellt och informellt lärande i syfte att nå en större grupp människor för att bättre kunna beakta deras särskilda behov.

64.  Europaparlamentet rekommenderar att lärare som ger distanskurser bör ha genomgått särskild certifierad utbildning.

Rekommendationer på medlemsstatsnivå

65.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa en övergripande strategi för utbildning och att ge studerande verkliga, varierade och likvärdiga möjligheter till lärande som utvecklar deras ambitioner och den kompetens de behöver för att klara sig i en ständigt föränderlig global ekonomi och i ett demokratiskt samhälle.

66.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att vidareutveckla sina befintliga valideringsarrangemang för att bedöma och certifiera kompetens som förvärvats genom kompetenshöjningsvägarna och se till att den räknas med i en kvalifikation, i enlighet med nationella referensramar och system för kvalifikationer.

67.  Europaparlamentet betonar att den fortsatta utbyggnaden av digital infrastruktur, särskilt i mindre tätbefolkade områden, främjar social och kulturell integration, moderna utbildnings- och informationsprocesser och regional kulturekonomi.

68.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillgängliggöra möjligheter för IKT‑utbildning och utveckling av den digitala kompetensen och mediekompetensen på alla nivåer av utbildningen.

69.  Europaparlamentet upprepar hur viktigt det är för akademiska utbildningsinstitutioner att snabbt reagera på förändringar i samhället och på arbetsmarknaden och att anpassa och modernisera sitt sätt att arbeta och att göra det möjligt för studerande att i linje med detta utveckla sina färdigheter. Parlamentet betonar att utbildning är en livslång strävan efter egenmakt som bör hjälpa medborgarna att uppnå personlig utveckling, kreativitet och välbefinnande.

70.  Europaparlamentet uppmanar akademiska institutioner att föregripa förändringarna i samhället och på arbetsmarknaden och att anpassa sitt sätt att arbeta i enlighet med detta. Parlamentet noterar att utvecklingen av framtidsinriktade sektorer, särskilt den gröna och cirkulära ekonomin, har avgörande betydelse för den typ av kompetens som behövs.

71.  Europaparlamentet uppmanar dessutom akademiska institutioner att erbjuda flerspråkiga kurser anpassade till migranternas kompetens och därmed jämna vägen för tillträde till utbildningsprogram.

72.  Europaparlamentet betonar behovet av större flexibilitet i medlemsstaternas utbildningssystem för att möjliggöra mer effektiv användning av öppen och nätbaserade undervisningsmetoder.

73.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra tillgången till uppgifter om utexaminerades sysselsättning och sociala situation (”spårning av examinerade”), inbegripet uppgifter om utbildnings- och yrkesutbildningssektorn.

74.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att utveckla och genomföra ”utbildningskorridorer” genom att främja avtal med europeiska universitet, såsom Medelhavsområdets universitetsunion (Unimed) och nätverken för universitet som erbjuder distansutbildning och som tar emot studenter från konfliktområden, bland annat genom akademiska distanskurser.

75.  Europaparlamentet framhåller vikten av specialiserad skol- och universitetslärarutbildning för akademisk vidare- och distansutbildning för att tillgodose behoven hos de studerande.

76.  Europaparlamentet betonar behovet av att erkänna kunskaper och färdigheter som förvärvats utanför det formella utbildningssystemet genom kvalitetssäkring och ackreditering, särskilt i syfte att stärka ställningen för människor i utsatta eller ogynnsamma situationer, såsom lågkvalificerade vuxna och flyktingar. Parlamentet betonar vikten av validering av icke-formellt och informellt lärande för att nå ut till de studerande och stärka deras ställning.

o
o   o

77.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 119, 28.5.2009, s. 2.
(2) EUT C 70, 8.3.2012, s. 9.
(3) EUT C 417, 15.12.2015, s. 25.
(4) EUT C 372, 20.12.2011, s. 1.
(5) EUT C 64, 5.3.2013, s. 5.
(6) EUT L 327, 24.11.2006, s. 45.
(7) EUT L 394, 30.12.2006, s. 10.
(8) EUT C 327, 4.12.2010, s. 11.
(9) EUT C 398, 22.12.2012, s. 1.
(10) EUT C 111, 6.5.2008, s. 1.
(11) EUT C 183, 14.6.2014, s. 30.
(12) Antagna texter, P8_TA(2016)0107.
(13) Antagna texter, P8_TA(2016)0291.
(14) EUT C 126, 26.4.2014, s. 20.
(15) http://ec.europa.eu/dgs/education_culture/repository/education/library/reports/policy-provision-adult-learning_en.pdf
(16) Antagna texter, P8_TA(2015)0321.
(17) https://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/lsa/119628.pdf
(18) http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-6268-2017-INIT/sv/pdf
(19) Detta fastställs i artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
(20) I exempelvis de tyskspråkiga länderna görs, när det gäller distansutbildning, en åtskillnad mellan akademiska och icke-akademiska områden.
(21) A distance learning curriculum on pervasive computing; https://www.researchgate.net/publication/312312226_A_distance_learning_curriculum_on_pervasive_computing
(22) Economics of Education Editors: Dominic J. Brewer, Patrick J. McEwan, Equity and Quality in Education – Supporting disadvantaged students and schools https://www.oecd.org/education/school/50293148.pdf


Upphävande av föråldrade förordningar om sektorerna för inlandssjöfart och för godstransporter på väg ***I
PDF 239kWORD 42k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 september 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1101/89 och förordningarna (EG) nr 2888/2000 och (EG) nr 685/2001 (COM(2016)0745 – C8-0501/2016 – 2016/0368(COD))
P8_TA(2017)0325A8-0228/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0745),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 91 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0501/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 29 mars 2017(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 5 juli 2017 att godkänna denna ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A8-0228/2017),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 september 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 2888/2000 och (EG) nr 685/2001 samt rådets förordning (EEG) nr 1101/89

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2017/1952.)

(1) EUT C 209, 30.6.2017, s. 58.


Främjande av internetuppkoppling i lokala samhällen ***I
PDF 249kWORD 43k
Resolution
Text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 september 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordningarna (EU) nr 1316/2013 och (EU) nr 283/2014 vad gäller främjande av internetuppkoppling i lokala samhällen (COM(2016)0589 – C8-0378/2016 – 2016/0287(COD))
P8_TA(2017)0326A8-0181/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0589),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 172 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0378/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 26 januari 2017(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 8 februari 2017(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 7 juni 2017 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från budgetutskottet, utskottet för transport och turism samt utskottet för regional utveckling (A8-0181/2017), och av följande skäl:

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 september 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om ändring av förordningarna (EU) nr 1316/2013 och (EU) nr 283/2014 vad gäller främjande av internetuppkoppling i lokala samhällen

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2017/1953.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

GEMENSAMT UTTALANDE AV EUROPAPARLAMENTET, RÅDET OCH KOMMISSIONEN

Europaparlamentet, rådet och kommissionen är överens om att WiFi4EU-initiativet bör ha en meningsfull effekt och skalbarhet. De konstaterar därför att om det inte är fullt möjligt att höja finansieringsramen från 25 000 000 till 50 000 000 EUR för att genomföra FSE inom telekommunikationssektorn, kan kommissionen föreslå en omfördelning på 120 000 000 EUR inom den ramen för den totala finansieringen av internetkonnektivitet i lokala samhällen.

(1) EUT C 125, 21.4.2017, s. 69.
(2) EUT C 207, 30.6.2017, s. 87.


Åtgärder för att trygga gasförsörjningen ***I
PDF 247kWORD 50k
Resolution
Text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 september 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om åtgärder för att trygga gasförsörjningen och om upphävande av förordning (EU) nr 994/2010 (COM(2016)0052 – C8-0035/2016 – 2016/0030(COD))
P8_TA(2017)0327A8-0310/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0052),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 194 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0035/2016),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av artiklarna 294.3 och 194.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av de motiverade yttrandena från det österrikiska förbundsrådet och det bulgariska parlamentet som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 22 september 2016(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 10 maj 2017 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för regional utveckling (A8‑0310/2016), och av följande skäl:

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 september 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten för gas och om upphävande av förordning (EU) nr 994/2010

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2017/1938.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

UTTALANDE FRÅN KOMMISSIONEN VAD GÄLLER ARTIKEL 16 I FÖRORDNINGEN

Kommissionen välkomnar de samarbetsmekanismer som fastställs i artikel 16 i förslaget till förordning som ett viktigt verktyg för att säkerställa konsekvensen i förebyggande åtgärdsplaner och krisplaner mellan de avtalsslutande parterna i energigemenskapen.

Kommissionen betonar vikten av att på ett effektivt sätt se till att inga åtgärder vidtas av de avtalsslutande parterna i energigemenskapen som kan inverka negativt på försörjningstryggheten i EU och dess medlemsstater och vice versa.

I detta avseende kommer kommissionen, utan att det påverkar kommissionens ursprungliga förslag av den 16 februari 2016, att överväga att för rådet lägga fram ett förslag till rekommendation enligt artikel 218 i EUF-fördraget om förhandlingar om ändringar av fördraget om upprättande av en energigemenskap i syfte att inrätta en lämplig rättslig ram och mekanismer för att möjliggöra tillämpningen av valda bestämmelser i förordningen och andra relevanta delar av gemenskapens regelverk på energiområdet mellan EU och dess medlemsstater, å ena sidan, och de avtalsslutande parterna i energigemenskapen, å andra sidan, i syfte att säkerställa ett effektivt genomförande av den förstärkta ramen för en tryggad gasförsörjning.

(1) EUT C 487, 28.12.2016, s. 70.


Valfångst i Norge
PDF 166kWORD 44k
Europaparlamentets resolution av den 12 september 2017 om valfångst i Norge (2017/2712(RSP))
P8_TA(2017)0328B8-0499/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Internationella valfångstkommissionens (IWC) överenskommelse om nollgräns för kommersiell valfångst som trädde i kraft 1986 (”moratoriet”),

–  med beaktande av IWC:s resolution 2016-3 om valar och deras bidrag till ett fungerande ekosystem,

–  med beaktande av IWC:s resolution 2014-2 om långvandrande valar,

–  med beaktande av Aichimålen för biologisk mångfald, som antogs inom ramen för den internationella konventionen om biologisk mångfald,

–  med beaktande av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter(1),

–  med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 865/2006 av den 4 maj 2006(2) och kommissionens förordning (EU) nr 791/2012 av den 23 augusti 2012(3),

–  med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 792/2012 av den 23 augusti 2012 om regler för utformning av tillstånd, intyg och andra dokument som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem och om ändring av kommissionens förordning (EG) nr 865/2006(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 september 2016 om EU:s strategiska mål för det sjuttonde mötet i partskonferensen för konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites)(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 februari 2009 om gemenskapens agerande i fråga om valfångst(6),

–  med beaktande av EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter från 2016,

–  med beaktande av frågan till kommissionen om valfångst i Norge (O‑000058/2017 – B8‑0324/2017),

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  År 1982 införde Internationella valfångstkommissionen (IWC) ett moratorium för all kommersiell valfångst, som trädde i kraft 1986 och fortfarande gäller. Syftet var att skydda arter och bestånd från utrotning och låta dem återhämta sig.

B.  Trots det internationella förbudet har Norge fortsatt med sin valfångst. År 1993 återupptog landet sin kommersiella valfångst i full skala genom att dels framföra en formell invändning mot moratoriet, dels anmäla reservationer mot Cites-listan som fortfarande inte har dragits tillbaka.

C.  Norge blev part i Cites-konventionen den 19 december 1979 och är därmed ett av de första länder som förbundit sig att följa konventionen.

D.  Mediekällor uppskattar att cirka 90 procent av de valar som dödats av norska valfångare är honor, varav de flesta dräktiga med en långsammare reaktionsförmåga.

E.  Över 13 000 valar har dödats av norska valfångare sedan moratoriet trädde i kraft 1986(7).

F.  Valfångsten åsamkar svåra lidanden för enskilda djur och hotar både de intelligenta däggdjurens komplexa sociala strukturer och bevarandestatusen för hela valbestånd.

G.  Alla stora valarter är förtecknade i bilaga A till rådets förordning (EG) nr 338/97, vilket återspeglar det faktum att de hotas av utrotning och att all handel, även i lägsta tänkbara omfattning, skulle äventyra artens överlevnad. Enligt artikel 8.1 i den förordningen är det förbjudet att köpa, att erbjuda sig att köpa, att förvärva för kommersiella ändamål, att för kommersiella ändamål för allmänheten förevisa, att använda i vinstsyfte och att försälja, att inneha för försäljning, att saluföra eller att för försäljning transportera exemplar av de arter som upptagits i bilaga A.

H.  Det finns allt fler vetenskapliga belägg för att valar förbättrar ekosystemens produktivitet och kan spela en roll för regleringen av koldioxidnivåerna i atmosfären.

I.  Norge fastställer ensidigt sina egna fångstbegränsningar. För valfångstsäsongen 2017 ökade landet kvoten för vikvalar till 999 stycken (en ökning från 880 stycken 2016).

J.  Norges export av valkött har ökat kraftigt under de senaste åren. En del av denna export fraktas genom EU:s hamnar.

K.  Bara i oktober 2016 exporterades 2 948 kg norska valprodukter till Japan, efter att ha transiterats genom minst tre EU-hamnar(8).

L.  Transitering av valkött genom EU:s hamnar är tillåten, under förutsättning att transporterna åtföljs av giltig Cites-dokumentation i enlighet med rådets förordning (EG) nr 338/97.

M.  Det främsta målet med Cites är att säkerställa skydd av den biologiska mångfalden och särskilt bevarandet av arter. I EU:s habitatdirektiv, som definierar gemenskapens ståndpunkt i fråga om valar (och delfiner), tillåts inte att något av valbestånden i EU:s vatten på nytt utsätts för kommersiell valfångst.

N.  Norge har nära kopplingar med unionen och dess politik genom sitt medlemskap i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Tack vare detta har medborgarna och regeringarna i både Norge och EU bibehållit starka kulturella band, sunda handelsförbindelser och ett engagemang för bevarande av arter.

1.  Europaparlamentet uppmanar Norge att upphöra med all kommersiell valfångst och att följa IWC:s moratorium.

2.  Europaparlamentet uppmanar Norge att dra tillbaka sina reservationer beträffande bilaga I till Cites, där stora valarter finns upptagna i listan, och att upphöra med all handel med valkött och valprodukter.

3.  Europaparlamentet beklagar att Norge subventionerar valindustrin och främjar konsumtionen och användningen av produkter som härrör från valfångst. Norge uppmanas att upphöra med dessa subventioner.

4.  Europaparlamentet uttalar sitt starka stöd för att det globala moratoriet för kommersiell valfångst får finnas kvar, liksom för ett förbud mot internationell kommersiell handel med valprodukter.

5.  Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaterna har anslutit sig till EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter. Parlamentet påminner om åtgärd 9 i handlingsplanen, där medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att utveckla strategier för att förbättra efterlevnaden på nationell nivå av EU:s bestämmelser om olaglig handel med vilda djur och växter.

6.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen vid den debatt som hölls i kammaren den 6 juli 2017 inte kunde eller ville ge parlamentet några uppgifter om leveranser av valkött som transporterats genom EU:s hamnar. Kommissionen uppmanas att samla in och tillhandahålla nödvändiga uppgifter.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka alla tänkbara sätt att se till att valkött inte längre lagligen får transiteras genom EU:s hamnar, bland annat genom att som undantagsåtgärd rekommendera ett förbud mot sådan transitering.

8.  Europaparlamentet beklagar att Norge hittills inte omprövat sitt beslut, trots tidigare och pågående diplomatiska reaktioner och utbredda internationella protester. Parlamentet uppmanar kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och rådet att utnyttja sina bilaterala och multilaterala kanaler för att få Norge att upphöra med all kommersiell valfångst.

9.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att vid de kommande mötena i IWC 67 tillämpa en gemensam strategi för valfångst som är minst lika försiktig som den nuvarande gemensamma ståndpunkten, och att samarbeta med tredjeländer för att få majoritet för att skapa valskyddsområden.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Norges regering och parlament.

(1) EGT L 206, 22.7.1992, s. 7.
(2) EUT L 166, 19.6.2006, s. 1.
(3) EUT L 242, 7.9.2012, s. 1.
(4) EUT L 242, 7.9.2012, s. 13.
(5) Antagna texter, P8_TA(2016)0356.
(6) EUT C 76E, 25.3.2010, s. 46.
(7) https://iwc.int/table_objection
(8) http://www.maritime-executive.com/article/norways-whaling-comes-under-fire


EU:s anslutning till Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet
PDF 348kWORD 55k
Europaparlamentets resolution av den 12 september 2017 om förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (COM(2016)01092016/0062(NLE))
P8_TA(2017)0329A8-0266/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av förslaget till rådets beslut (COM(2016)0109),

–  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, som öppnades för undertecknande i Istanbul den 11 maj 2011 (nedan kallad Istanbulkonventionen),

–  med beaktande av artikel 2 och artikel 3.3 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 8, 19, 157 och 216 samt artikel 218.6 andra stycket led a,

–  med beaktande av artiklarna 21, 23, 24, 25 och 26 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av Pekingdeklarationen och den handlingsplattform som antogs vid den fjärde internationella kvinnokonferensen den 15 september 1995 samt de slutdokument som senare antogs vid FN:s extra sessioner Peking +5 (2000), Peking +10 (2005), Peking +15 (2010) och Peking +20 (2015),

–  med beaktande av bestämmelserna i FN:s rättsliga instrument på området för mänskliga rättigheter, framför allt kvinnors rättigheter, såsom FN-stadgan, den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, de internationella konventionerna om medborgerliga och politiska rättigheter och om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen om bekämpande och avskaffande av människohandel och utnyttjande av andra vid prostitution, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och dess fakultativa protokoll, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, 1951 års flyktingkonvention och principen om ”non-refoulement” samt FN:s konvention om barnets rättigheter,

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som EU anslutit sig till, inbegripet de avslutande iakttagelserna från 2015 från FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning till EU, där EU uppmanas att ansluta sig till Istanbulkonventionen som ett sätt att ge kvinnor och flickor med funktionsnedsättning skydd mot våld,

–  med beaktande av sitt betänkande om genomförandet av FN:s konvention för rättigheter för personer med funktionsnedsättning, i vilket EU uppmanas att ansluta sig till Istanbulkonventionen som ett ytterligare steg för att bekämpa våld mot kvinnor och flickor med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av den allmänna kommentaren av den 26 augusti 2016 från FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning om artikel 6 (kvinnor och flickor med funktionsnedsättning) i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2015 om EU:s strategi för jämställdhet efter 2015(1),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 26 november 2009 om avskaffande av våld mot kvinnor(2), av den 5 april 2011 om prioriteringar och utkast till en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor(3), och av den 6 februari 2013 om 57:e sessionen i FN:s kvinnokommission: Eliminering och förebyggande av alla former av våld mot kvinnor och flickor(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2014 med rekommendationer till kommissionen om bekämpning av våld mot kvinnor(5) samt av bedömningen av det europeiska mervärdet,

–  med beaktande av sin resolution av den 24 november 2016 om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor(6),

–  med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020), som rådet antog i mars 2011,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och flickor och kampen mot alla former av diskriminering av dem,

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 3 december 2015 med titeln Strategic engagement for gender equality 2016-2019 (SWD(2015)0278),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 september 2015 om att stärka flickor genom utbildning i EU(7),

–  med beaktande av jämställdhetsförklaringen från EU:s ordförandeskapstrio Nederländerna, Slovakien och Malta av den 7 december 2015,

–  med beaktande av direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF(8),

–  med beaktande av direktiv 2011/99/EU av den 13 december 2011 om den europeiska skyddsordern(9) och förordning (EU) nr 606/2013 av den 12 juni 2013 om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor(10),

–  med beaktande av direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/JHA(11) och direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF(12),

–  med beaktande av direktiv 2006/54/EG om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet och direktiv 2004/113/EG om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster, som innehåller en definition av och fördömer trakasserier och sexuella trakasserier,

–  med beaktande av kommissionens färdplan för EU:s eventuella anslutning till Istanbulkonventionen, offentliggjord i oktober 2015,

–  med beaktande av den tredje kvartalsrapporten från Europarådets människorättskommissionär, av den 16 november 2016, avseende Istanbulkonventionens definition av könsrelaterat våld,

–  med beaktande av det gemensamma uttalande som ordförandeskapet, kommissionen och Europaparlamentet antog i Malta den 3 februari 2017 och där de begär att EU snarast ansluter sig till Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 14 mars 2017 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2014–2015(13) respektive den 10 mars 2015 om jämställdheten mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2013(14),

–  med beaktande av studien från 2016 från Europaparlamentets utredningsavdelning för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor Knowledge and Know-How: The Role of Self-Defence in the Prevention of Violence against Women, i synnerhet med avseende på frågan om självförsvarsutbildningens roll i genomförandet av artikel 12 i Istanbulkonventionen,

–  med beaktande av artikel 99.5 i arbetsordningen,

–  med beaktande av de gemensamma överläggningar som utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män hållit i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av interimsbetänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män samt yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0266/2017), och av följande skäl:

A.  Jämställdhet är ett av EU:s centrala värden. Rätten till likabehandling och icke-diskriminering är en grundläggande rättighet enligt EU-fördragen och stadgan om de grundläggande rättigheterna och bör till fullo respekteras, främjas och tillämpas i lagstiftningen, i praktiken, inom rättspraxisen och i vardagslivet. Jämställdheten mellan kvinnor och män är enligt jämställdhetsindex hittills inte fullständig i något EU-land. Könsrelaterat våld är både en orsak till och en konsekvens av bristande jämställdhet mellan kvinnor och män.

B.  Moderna former av slaveri och människohandel, som i huvudsak drabbar kvinnor, förekommer fortfarande i EU.

C.  Medlemsstaterna måste inse att när våldet väl har inträffat har samhället misslyckats med sin främsta uppgift, dvs. att skydda, och det enda som återstår är reaktiva åtgärder såsom att kompensera offer och åtala förövarna.

D.  EU måste i samarbete med medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att främja och skydda alla kvinnors och flickors rätt att leva utan att utsättas för fysiskt eller psykiskt våld såväl i offentligheten som i privatlivet.

E.  Könsrelaterat våld bör inte nonchaleras eller ses som en fråga som man kan skjuta på och ta hand om senare eftersom det bara i EU påverkar mer än 250 miljoner kvinnor och flickor och har oerhörda konsekvenser för samhället. Det ökar rädslan och polariseringen och bidrar till stress och psykisk sjukdom eftersom det hotar halva befolkningens säkerhet. Europeiska jämställdhetsinstitutet uppskattar att samhällets kostnader till följd av sexuellt våld i EU uppgår till 226 miljarder euro varje år.

F.  Våld mot kvinnor(15) och könsrelaterat våld, både fysiskt och psykiskt, är vanligt i EU och ska betraktas som en extrem form av diskriminering och ett brott mot de mänskliga rättigheterna, som drabbar kvinnor i alla samhällsgrupper, oberoende av ålder, utbildning, inkomst, samhällsställning, ursprungsland eller bosättningsland. Det är ett avgörande hinder för jämställdhet mellan kvinnor och män, även ekonomiskt och politiskt. Det behövs ytterligare åtgärder för att uppmuntra kvinnor som utsatts för våld att anmäla vad som hänt och söka hjälp och att se till att de får det stöd de behöver, att de informeras om sina rättigheter och att de har tillgång till rättsväsendet så att förövarna kan ställas inför rätta.

G.  Rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter med titeln Violence against women: an EU-wide survey, som offentliggjordes i mars 2014, visar att en tredjedel av alla kvinnor i Europa har utsatts för fysiska eller sexuella våldshandlingar minst en gång under sitt vuxna liv, att 20 procent har utsatts för trakasserier på nätet, att en av tjugo har våldtagits och mer än en av tio har utsatts för sexuellt våld som omfattade användning av tvång.

H.  Var tionde kvinna har utsatts för sexuella trakasserier eller stalkning via ny teknik. 75 procent av alla kvinnor på högre beslutsfattande poster har utsatts för sexuella trakasserier, och detta visar att inga kvinnor eller flickor, oavsett ålder och ställning i livet, går säkra från sexuellt våld.

I.  Det måste vidtas åtgärder för att ta itu med det växande fenomenet med könsrelaterat våld på nätet, inklusive mobbning, trakasserier och hot, särskilt mot unga kvinnor och flickor, och hbti-personer.

J.  Skyddet för unionens medborgare och invånare mot könsrelaterat våld är olika på grund av att det inte finns någon europeisk strategi, inbegripet en rättsakt, och på grund av att politiken och lagstiftningen skiljer sig åt mellan de olika medlemsstaterna, bland annat när det gäller definitionen av brott och lagstiftningens räckvidd, och de är därför mindre skyddade mot våld. Det finns också skillnader vad gäller information om, tillgång till och tillhandahållande av skyddat boende, stödtjänster och rättigheter.

K.  Våld mot kvinnor är kopplat till den ojämlika fördelningen av makt mellan kvinnor och män samt till sexism och könsstereotyper, vilket har lett till att män styr över och diskriminerar kvinnor och till att kvinnor inte kan nå sin fulla potential.

L.  Våld mot kvinnor bidrar till att klyftor mellan könen fortfarande förekommer genom att det hindrar offrens tillgång till sysselsättning, vilket har en negativ inverkan på deras ekonomiska oberoende och ekonomin i allmänhet.

M.  En viktig faktor till varför kvinnor inte anmäler sexuellt våld är att de är ekonomiskt beroende av förövaren.

N.  Den extrema fattigdomen ökar risken för våld och andra former av utnyttjande som hindrar kvinnor från att delta fullt ut på alla områden och hindrar uppnåendet av jämställdhet.

O.  Det måste göras mer för att underlätta och uppmuntra kvinnors deltagande i den politiska, ekonomiska och sociala sfären och för att öka synligheten för kvinnor på ledande positioner, i syfte att bekämpa objektifiering och en kultur av könsrelaterat våld.

P.  I Istanbulkonventionen anges att alla dess bestämmelser, särskilt åtgärder för att skydda offrens rättigheter, ska tryggas utan åtskillnad på någon grund såsom kön, genus, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, sexuell läggning, könsidentitet, ålder, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, civilstånd, status som migrant eller flykting eller ställning i övrigt.

Q.  Det är mellan 1,5 och 10 gånger mer troligt att kvinnor med funktionsnedsättning drabbas av könsrelaterat våld och på grund av deras beroendeställning är det ännu svårare för dessa kvinnor att anmäla våldet. Kvinnor och flickor med funktionsnedsättning är inte en homogen grupp utan inbegriper kvinnor i olika samhällsställning och med olika typer av nedsättningar, såsom fysiska, psykosociala, mentala eller sensoriska tillstånd som kan men inte behöver innebära funktionella begränsningar. I FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning fastställs att konventionsstaterna ska vidta åtgärder för att säkerställa att kvinnor med funktionsnedsättning fullständigt och likaberättigat åtnjuter alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

R.  Vissa grupper av kvinnor och flickor, såsom migrantkvinnor, kvinnliga flyktingar och kvinnliga asylsökande, kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, hbti-kvinnor samt romska kvinnor riskerar diskriminering på flera grunder och är därför ännu mer utsatta för våld på grund sexistiska motiv i kombination med rasism, främlingsfientlighet, homofobi, transfobi och fobi mot intersexuella personer, liksom diskriminering som baseras på ålder, funktionsnedsättning, etnicitet eller religion. Kvinnor i Europa står inför korsdiskriminering och diskriminering på flera grunder som hindrar dem från att få tillgång till rättslig prövning och stöd- och skyddstjänster, och från att åtnjuta sina grundläggande rättigheter. Kvinnor bör beviljas specialiststöd när man vidtar skyddsåtgärder.

S.  Våld mot kvinnor, inbegripet våld i hemmet, betraktas alltför ofta som en privatsak och tolereras alltför lätt. I själva verket är det en strukturell kränkning av personens grundläggande rättigheter och ett allvarligt brott som ska lagföras som sådant. Straffriheten måste stoppas, genom att säkerställa att förövarna åtalas och att våldsutsatta kvinnor och flickor får stöd och erkännande av rättsväsendet så att man kan bryta den onda cirkeln av tystnad och ensamhet för våldsutsatta kvinnor och flickor, oberoende av geografiskt ursprung och samhällsgrupp.

T.  Det finns betydande kulturella skillnader mellan medlemsstaterna i fråga om kvinnors benägenhet att anmäla våldtäkter eller sexuella övergrepp och officiell statistik speglar denna tendens snarare än det faktiska antal våldtäkter eller sexuella övergrepp som begås i ett land.

U.  De flesta kvinnomord begås av makar, före detta makar, partner eller före detta partner som inte accepterar att äktenskapet eller förhållandet är över.

V.  Förövaren är vid könsrelaterat våld ofta redan bekant för offret och ofta är offret i beroendeställning, vilket ökar rädslan för att anmäla händelsen.

W.  Könsstereotyper och sexism, inklusive sexistisk hatpropaganda, som förekommer i hela världen, såväl på nätet som offline, i offentligheten och i privatlivet, är en av de bakomliggande orsakerna till alla former av våld mot kvinnor.

X.  Fysiska, sexuella eller psykiska våldshandlingar och övergrepp har allvarliga konsekvenser för offren och kan leda till fysisk, sexuell, känslomässig eller psykisk skada eller ekonomisk förlust och även påverka offrens familjer och släktingar och samhället som helhet. Barn behöver inte utsättas direkt av våldet för att anses vara offer eftersom det också är traumatiserande att bevittna våld i hemmet.

Y.  I Istanbulkonventionen definieras tydligt könsrelaterat våld i artikel 3 som ”våld som riktas mot en kvinna på grund av att hon är kvinna eller som drabbar kvinnor oproportionerligt” och genus som ”de socialt konstruerade roller, beteenden, aktiviteter och attribut som ett visst samhälle anser passande för kvinnor respektive män”.

Z.  För att minska det uppskattade antalet okända fall måste medlemsstaterna ha tillräckliga institutioner där kvinnor kan känna sig säkra och anmäla könsrelaterat våld.

AA.  Det är enbart med hjälp av en kombination av rättsliga och andra åtgärder, inklusive infrastrukturrelaterade, lagstiftningsmässiga, rättsliga, kulturella, utbildningsrelaterade, sociala och hälsomässiga åtgärder, och åtgärder för att underlätta offrens tillgång till boende och sysselsättning, inbegripet skyddat boende för offer, samt jämlikt deltagande för kvinnor på samhällets alla områden, som man avsevärt kan minska våldet mot kvinnor och det könsrelaterade våldet och konsekvenserna av sådant våld. Civilsamhället, särskilt kvinnoorganisationer, ger ett mycket viktigt bidrag till arbetet med att förhindra och bekämpa alla former av våld och deras arbete bör erkännas, uppmuntras och stödjas så att de kan utföra sitt arbete på bästa möjliga sätt.

AB.  Flickors och kvinnors utbildning är ett viktigt europeiskt värde, en grundläggande mänsklig rättighet och en nödvändig faktor för att stärka flickor och kvinnor socialt, kulturellt och yrkesmässigt och för att de fullständigt ska kunna åtnjuta alla andra sociala, ekonomiska, kulturella och politiska rättigheter och för att i förlängningen förebygga våld mot kvinnor och flickor.

AC.  Endast stater har kapacitet att erbjuda allmän, obligatorisk och kostnadsfri utbildning, vilket är ett oeftergivligt villkor för jämställdhet mellan könen.

AD.   I Istanbulkonventionen betonas vikten av förändrade tänkesätt och attityder för att förhindra att det könsrelaterade våldet fortgår. I detta syfte behövs det utbildning på alla nivåer, och för alla åldrar, i jämställdhet, icke-stereotypa könsroller och respekt för den personliga integriteten. Självförsvarsutbildning har identifierats som ett effektivt verktyg för att minska viktimiseringen och de negativa följderna av denna, utmana könsstereotyper och stärka kvinnor och flickor.

AE.  Om samtliga medlemsstater ansluter sig till Istanbulkonventionen skulle det bidra till att utveckla en integrerad politik och till att främja internationellt samarbete mot allt slags våld mot kvinnor.

AF.  EU måste arbeta för att driva på kampen för att undanröja könsrelaterat våld i dess grannskap och runt om i världen som en del av den globala insatsen för att uppfylla målen för hållbar utveckling, inklusive kampen mot användning av sexuellt våld som ett krigsvapen.

AG.  Istanbulkonventionen är ett blandat avtal som gör det möjligt för EU att ansluta sig till den parallellt med medlemsstaterna.

AH.  Samtliga EU-medlemsstater har undertecknat Istanbulkonventionen, men hittills har endast fjorton ratificerat den. EU:s anslutning till Istanbulkonventionen befriar inte medlemsstaterna från den nationella ratificeringen.

AI.  Ratificeringen av Istanbulkonventionen kräver ett korrekt genomförande, ett effektivt verkställande och tilldelning av tillräckliga ekonomiska och mänskliga resurser

1.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen den 4 mars 2016 föreslog att EU skulle ansluta sig till Istanbulkonventionen, det första heltäckande och rättsligt bindande internationella instrumentet för förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor, könsrelaterat våld och våld i hemmet(16).

2.  Europaparlamentet välkomnar undertecknandet den 13 juni 2017 av akten om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen, men beklagar att begränsningen till två områden, nämligen samarbete på det straffrättsliga området samt asyl och non-refoulement, leder till rättsliga oklarheter vad gäller omfattningen av EU:s anslutning samt farhågor beträffande konventionens genomförande.

3.  Europaparlamentet fördömer alla former av våld mot kvinnor och beklagar att kvinnor och flickor ofta utsätts för våld i hemmet, sexuella trakasserier, psykiskt och fysiskt våld, stalkning, sexuellt våld, våldtäkt, tvångsäktenskap, kvinnlig könsstympning, påtvingad abort, påtvingad sterilisering, sexuellt utnyttjande och människohandel samt andra former av våld, vilket utgör en allvarlig kränkning av deras mänskliga rättigheter och värdighet. Parlamentet betonar att Istanbulkonventionen fastslår att kultur, sedvänja, religion, tradition eller så kallad heder aldrig kan rättfärdiga någon våldshandling mot kvinnor. Parlamentet fördömer att fler och fler kvinnor och flickor drabbas av könsrelaterat våld på internet och i sociala medier. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta konkreta åtgärder för att ta itu med dessa nya former av brott, inklusive sexuell utpressning, groomning, voyeurism och hämndpornografi, och att skydda offren, vilka drabbas av ett allvarligt trauma som ibland till och med leder till självmord.

4.  Europaparlamentet betonar att nekande av tjänster med anknytning till sexuell och reproduktiv hälsa och därmed förknippade rättigheter, inklusive säker och laglig abort, utgör en form av våld mot kvinnor och flickor. Parlamentet understryker att ingen annan än kvinnorna och flickorna själva måste ha kontroll över sina kroppar och sin sexualitet. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att garantera heltäckande sexualundervisning, tillgång för kvinnor till familjeplanering och ett omfattande utbud av tjänster med koppling till reproduktiv och sexuell hälsa, inklusive moderna preventivmedel och säkra och lagliga aborter.

5.  Europaparlamentet betonar att påtvingat havandeskap definieras som ett brott mot mänskligheten i artikel 7 i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen av den 17 juli 1998 och är en form av könsrelaterat våld mot kvinnor som utgör en allvarlig kränkning av kvinnors och flickors mänskliga rättigheter och värdighet.

6.  Europaparlamentet framhåller att Istanbulkonventionen tar ett heltäckande och samordnat helhetsgrepp på frågan om våld mot kvinnor och flickor, könsrelaterat våld och våld i hemmet, där man fokuserar på offrets rättigheter genom att man angriper frågan ur en rad olika perspektiv, till exempel våldsförebyggande åtgärder, bekämpning av diskriminering, straffrättsliga åtgärder mot straffrihet, skydd och stöd för offren, skydd av barn, skydd av kvinnliga asylsökande och flyktingar, bättre uppgiftsinsamling och informationskampanjer eller informationsprogram, inklusive i samarbete med nationella människorättsinstitutioner och jämställdhetsorgan, civilsamhället och icke-statliga organisationer.

7.  Europaparlamentet understryker att Istanbulkonventionen tillhandahåller en god grund för att förändra de sociala strukturer som skapar, legitimerar och vidmakthåller våld mot kvinnor, och erbjuder verktyg för att vidta åtgärder för detta ändamål. Parlamentet betonar att konventionen tar upp förebyggande, skydd och åtal samtidigt (tredelad strategi) och en omfattande och samordnad strategi som utgår från principen om tillbörlig aktsamhet som fastställer en positiv skyldighet för staterna att bemöta alla våldshandlingar på ett effektivt sätt (artikel 5 i konventionen).

8.  Europaparlamentet betonar att EU genom sin anslutning kommer att få en enhetlig europeisk rättslig ram för arbetet med att inom sin inrikes- och utrikespolitik förhindra och bekämpa våld mot kvinnor och könsrelaterat våld samt skydda och stödja våldsoffren och även kommer att medföra bättre övervakning, tolkning och genomförande av EU:s lagstiftning, program och ekonomiska resurser på de områden som omfattas av konventionen, liksom förbättrad insamling av jämförbara uppdelade uppgifter på EU-nivå. Parlamentet anser att EU genom att ansluta sig till konventionen kommer att bli en mer effektiv global aktör när det gäller kvinnors rättigheter.

9.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att beakta följande rekommendationer:

   a) Att med kraft uppmana medlemsstaterna att skynda på förhandlingarna om att ratificera och genomföra Istanbulkonventionen. Att med kraft fördöma alla försök att dra sig tillbaka från de steg som redan vidtagits för att genomföra Istanbulkonventionen och bekämpa våld mot kvinnor.
   b) Att uppmana kommissionen att, i samarbete med Europarådet, utan dröjsmål och senareläggning inleda en konstruktiv dialog med rådet och medlemsstaterna i syfte att behandla reservationer, invändningar och oro som uttrycks av medlemsstaterna och i synnerhet att klargöra vilseledande tolkningar av Istanbulkonventionen vad gäller definitionen av könsrelaterat våld och definitionen av genus i artikel 3 c och d i enlighet med de allmänna kommentarerna från Europarådets människorättskommissionär.
   c) Att hålla parlamentet fullständigt informerat om de relevanta aspekterna av förhandlingarna i alla skeden, så att parlamentet kan utöva sina fördragsenliga rättigheter i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget.
   d) Att säkerställa att EU:s anslutning till Istanbulkonventionen, trots undertecknandet av anslutningsakten, blir bred och utan begränsningar.
   e) Att säkerställa att medlemsstaterna genomför Istanbulkonventionen och anslår tillräckliga ekonomiska och mänskliga resurser till att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och könsrelaterat våld, inbegripet våld i hemmet, stärka kvinnors och flickors ställning, skydda offren och se till att de kompenseras, särskilt för personer i områden där skyddstjänster för offren inte finns eller är mycket begränsade.
   f) Att med kraft uppmana kommissionen att utforma en helhetsstrategi på EU-nivå för att bekämpa våld mot kvinnor och könsrelaterat våld, en strategi som inkluderar en heltäckande plan för att bekämpa alla former av bristande jämställdhet mellan könen och integrera alla EU-insatser för att utrota våldet mot kvinnor.
   g) Att utnämna en EU-samordnare som ska fungera som en representant för EU i Europarådets partskommitté när väl Istanbulkonventionen har ratificerats av EU. Samordnaren skulle ansvara för samordningen, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av politik och åtgärder för att förhindra och bekämpa alla former av våld mot kvinnor och flickor.
   h) Att säkerställa att parlamentet blir helt delaktigt i förfarandet för övervakning av Istanbulkonventionen efter EU:s anslutning samt att få till stånd en snabb överenskommelse om en uppförandekodex för samarbetet mellan EU och dess medlemsstater i fråga om genomförandet av konventionen, inklusive andra relevanta EU-institutioner och civilsamhället.
   i) Att uppmana kommissionen och medlemsstaterna att ta fram praktiska riktlinjer och strategier för tillämpningen av Istanbulkonventionen för att underlätta ett smidigt genomförande och verkställande i medlemsstater som redan har ratificerat den och samtidigt bemöta betänkligheterna i de länder som fortfarande inte har ratificerat konventionen och uppmuntra dem att göra detta.
   j) Att säkerställa lämplig fortbildning samt lämpliga förfaranden och riktlinjer för alla yrkespersoner som arbetar med offer för alla former av våld som omfattas av konventionen i syfte att förhindra diskriminering eller upprepad viktimisering i samband med rättsliga, medicinska och polisiära förfaranden.
   k) Att vidta förebyggande åtgärder för att tillgodose de specifika behoven bland sårbara människor – till exempel kvinnor med funktionsnedsättning, flyktingkvinnor, våldsutsatta barn, gravida kvinnor, lesbiska och bisexuella kvinnor och transpersoner och intersexuella personer och kvinnor med behov av extra stöd – inbegripet specifikt inriktade och tillgängliga specialiststödtjänster, adekvata hälso- och sjukvårdstjänster och säker inkvartering för kvinnor som utsatts för könsrelaterat våld och för deras barn.
   l) Att ta hänsyn till allvarliga fall av våld mot kvinnor, könsrelaterat våld och våld i hemmet när man beslutar om vårdnad och umgängesrätt. Barnvittnens rättigheter och behov bör också beaktas när man tillhandahåller skydds- och stödtjänster till offer.
   m) Att verka aktivt för förändrade attityder och beteenden samt bekämpa sexism och könsstereotyper, t.ex. genom att främja ett könsneutralt språk, göra samordnade insatser för att ta upp medias och reklamens viktiga roll på det här området och uppmuntra alla, inklusive män och pojkar, att bidra aktivt till motverkandet av alla former av våld. Att därför uppmana medlemsstaterna att anta och genomföra aktiva strategier för social integration, interkulturell dialog, sex- och samlevnadsundervisning, människorättsundervisning och anti-diskriminering samt jämställdhetsundervisning för yrkesverksamma inom den rättsliga sektorn. Att rekommendera medlemsstaterna att i sina utbildningssystem undanröja alla hinder för verklig jämställdhet mellan kvinnor och män och fullt ut främja detta mål.
   n) Att uppmuntra medlemsstaterna att genomföra strategier som syftar till att bygga samhällen som är fria från våld av alla slag och att använda Istanbulkonventionen på detta sätt.
   o) Att säkerställa att de proaktiva åtgärderna mot våld erkänner den könsbaserade verklighet där den absoluta majoriteten av förövarna är män. Att uppmuntra medlemsstaterna att arbeta med evidensbaserade, våldsreducerande strategier för att ta itu med detta problem.
   p) Att tillämpa bestämmelserna i artiklarna 60 och 61 i konventionen om migration och asyl och ta hänsyn till det faktum att migrantkvinnor och -flickor, oavsett om de är reguljära migranter eller inte, och asylsökande kvinnor har rätt att leva utan att utsättas för våld både i den offentliga och den privata sfären och att de löper särskilt stor risk för könsrelaterat våld och att könsrelaterat våld, inklusive kvinnlig könsstympning, kan betraktas som en form av förföljelse och att offren således har rätt till det skydd som erbjuds i enlighet med 1951 års flyktingkonvention. Att säkerställa att medlemsstaterna använder sig av ett jämställdhetsintegrerat tillvägagångssätt i alla asyl- och mottagningsförfaranden och respekterar principen om ”non-refoulement”.
   q) Att främja jämställdhetsintegrering i budgetarbetet som ett verktyg för att förhindra och bekämpa könsrelaterat våld inom relevanta politikområden, liksom säkerställa resurser och finansiering för tillgång till rättslig prövning för våldsutsatta personer.
   r) Att i samarbete med Europeiska jämställdhetsinstitutet förbättra insamlingen av relevanta uppdelade och jämförbara uppgifter om våldsformer som omfattas av Istanbulkonventionen, inklusive uppgifter som är uppdelade enligt förövarnas ålder och kön och relationen mellan förövaren och offret, i syfte att bygga upp en gemensam metod för att jämföra databaser och dataanalys så att man kan förstå problemet bättre, samt att skapa ökad medvetenhet om frågan och utvärdera och förbättra medlemsstaternas insatser för att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och könsrelaterat våld.

10.  Europaparlamentet betonar att för att vara mer effektiva bör åtgärder mot våld mot kvinnor åtföljas av åtgärder som tar itu med könsrelaterade ekonomiska klyftor och främjar kvinnors ekonomiska oberoende.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en rättsakt till stöd för medlemsstaterna arbete med att förebygga och avskaffa alla former av våld mot kvinnor och flickor och könsrelaterat våld.

12.  Europaparlamentet uppmanar rådet att aktivera övergångsklausulen genom att fatta ett enhälligt beslut om att fastställa att våld mot kvinnor och flickor (och andra former av könsrelaterat våld) är ett brottsområde enligt artikel 83.1 i EUF-fördraget.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över EU:s nuvarande rambeslut om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen, för att inkludera sexism, hatbrott och uppvigling till hat på grund av sexuell läggning, könsidentitet och könsegenskaper.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo genomföra direktiv 2011/99/EU om den europeiska skyddsordern, förordning (EU) nr 606/2013 om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor och direktiv 2012/29/EU om skydd av offer liksom direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och direktiv 2011/93/EU om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn och sexuell exploatering av barn.

15.  Europaparlamentet uppmanar återigen kommissionen att inrätta ett europeiskt övervakningsobservatorium för könsrelaterat våld (i stil med det existerande Europeiska jämställdhetsinstitutet).

16.  Europaparlamentet uppmanar med kraft det estniska ordförandeskapet att skynda på EU:s ratificering av Istanbulkonventionen.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och Europarådets parlamentariska församling.

(1) EUT C 407, 4.11.2016, s. 2.
(2) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 53.
(3) EUT C 296 E, 2.10.2012, s. 26.
(4) EUT C 24, 22.1.2016, s. 8.
(5) EUT C 285, 29.8.2017, s. 2.
(6) Antagna texter, P8_TA(2016)0451.
(7) Antagna texter, P8_TA(2015)0312.
(8) EUT L 315, 14.11.2012, s. 57.
(9) EUT L 338, 21.12.2011, s. 2.
(10) EUT L 181, 29.6.2013, s. 4.
(11) EUT L 101, 15.4.2011, s. 1.
(12) EUT L 335, 17.12.2011, s. 1.
(13) Antagna texter, P8_TA(2017)0073.
(14) EUT C 316, 30.8.2016, s. 2.
(15) I Istanbulkonventionen omfattar begreppet ”kvinnor” även flickor under 18 år (artikel 3).
(16) Se definitionerna i artikel 3 i Istanbulkonventionen.


Den internationella handelns och EU:s handelspolitiks inverkan på de globala värdekedjorna
PDF 321kWORD 62k
Europaparlamentets resolution av den 12 september 2017 om den internationella handelns och EU:s handelspolitiks inverkan på de globala värdekedjorna (2016/2301(INI))
P8_TA(2017)0330A8-0269/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Handel för alla: Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik (COM(2015)0497),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om en ny framåtblickande och innovativ strategi för handel och investeringar(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om genomförande av parlamentets rekommendationer från 2010 om sociala och miljömässiga normer, mänskliga rättigheter och företagens ansvar(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 maj 2017 om utvärderingen av externa aspekter av tullens arbete och förvaltning som ett verktyg för att underlätta handel och bekämpa olaglig handel(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om företagens sociala ansvar och miljöansvar vid internationella handelsavtal(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 om företagens ansvar för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 april 2017 om EU:s flaggskeppsinitiativ för klädsektorn(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 april 2017 om palmolja och avverkning av regnskogar(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 februari 2016 med Europaparlamentets rekommendationer till Europeiska kommissionen om förhandlingarna om avtalet om handel med tjänster (TiSA)(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2015 med Europaparlamentets rekommendationer till Europeiska kommissionen om förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP)(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2017 om det aktuella läget avseende tillämpningen av överenskommelsen om godtagbarhet i Bangladesh(10),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/821 av den 17 maj 2017 om fastställande av krav på tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan för unionens importörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden(11) (förordningen om konfliktmineraler),

–  med beaktande av skogslagstiftningens efterlevnad, styrelseformer och handel – handlingsplan (COM(2003)0251) och frivilliga partnerskapsavtal inom ramen för Flegt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 av den 20 oktober 2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden(12) (timmerförordningen),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 av den 25 oktober 2012 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet(13) (förordningen om allmänna preferenssystemet),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område(14) (Bryssel I-förordningen),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU av den 22 oktober 2014 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa stora företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy(15) (direktivet om icke-finansiell rapportering),

–  med beaktande av EU:s och dess medlemsstaters gemensamma strategi från 2007 för handelsrelaterat bistånd (Aid for trade): förstärkt EU-stöd till handelsrelaterade behov i utvecklingsländer,

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 24 april 2017 om hållbara värdekedjor inom konfektionsindustrin genom EU:s utvecklingsinsatser (Sustainable garment value chains through EU development action) (SWD(2017)0147),

–  med beaktande av ILO:s trepartsförklaring om principer för multinationella företag och socialpolitik,

–  med beaktande av rapport IV från ILO:s 105:e konferens om anständigt arbete i globala försörjningskedjor,

–  med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling för 2030,

–  med beaktande av ILO:s grundläggande konventioner om barnarbete, tvångsarbete, diskriminering och föreningsfrihet och rätten till kollektiva förhandlingar,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 12 maj 2016 om EU och ansvarsfulla globala värdekedjor,

–  med beaktande av kommissionens meddelande En förnyad EU-strategi 2011–2014 för företagens sociala ansvar (COM(2011)0681),

–  med beaktande av den brittiska Modern Slavery Act från 2015 och den franska lagen om multinationella företags omsorgsplikt,

–  med beaktande av FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter och FN:s Global Compact-initiativ,

–  med beaktande av FN:s internationella konvention om skydd av alla migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar,

–  med beaktande av ILO:s nya protokoll om tvångsarbete,

–  med beaktande av resolution 26/9 av den 26 juni 2014 från FN:s råd för mänskliga rättigheter, i vilken människorättsrådet beslutade att inrätta en öppen mellanstatlig arbetsgrupp med mandat att utarbeta ett internationellt, rättsligt bindande instrument för transnationella företag och andra företag med avseende på mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av OECD:s riktlinjer för multinationella företag och flera sektorsspecifika OECD:s riktlinjer (finanssektorn, jordbruk, mineraler, kläder och skor),

–  med beaktande av Unctads rapporter från 2013 och 2016 om handel och utveckling,

–  med beaktande av Unctads investeringspolitiska ram för hållbar utveckling från 2015,

–  med beaktande av Världshandelsorganisationens (WTO) avtal om tekniska handelshinder,

–  med beaktande av WTO:s allmänna tull- och handelsavtal (Gatt),

–  med beaktande av FN:s barnkonvention, barnrättsprinciperna för företag (Children’s Rights and Business Principles), som utvecklats av Unicef, FN:s Global Compact och Rädda Barnen(16),

–  med beaktande av frivilliga landspecifika partnerskap, såsom överenskommelsen om hållbarhet i Bangladesh och initiativet för arbetstagares rättigheter i Myanmar/Burma,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20 juni 2016 om barnarbete,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling och ståndpunkten i form av ändringsförslag från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0269/2017), och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) måste den gemensamma handelspolitiken föras inom ramen för principerna och målen för EU:s yttre åtgärder. I artikel 208 i EUF-fördraget etableras principen om en konsekvent politik för utveckling och utrotande av fattigdomen fastställs som det viktigaste målet. I meddelandet om handel för alla fastställs att EU:s handelspolitik bygger på tre nyckelprinciper – effektivitet, insyn och värden. Meddelandet omfattar ett särskilt avsnitt om hanteringen av framväxten av globala värdekedjor och säkerställandet av en ansvarsfull förvaltning av försörjningskedjor, och uppmärksamhet fästs vid handelspolitikens komplexitet, det grundläggande behovet av att tänka framåt och involvera en rad offentliga och privata aktörer och aktörer från det civila samhället samt av att använda en blandning av flexibla och innovativa verktyg och lagstiftningsändringar.

B.  Frihandeln har blivit föremål för en stigande offentlig granskning och problemen med den ojämlika fördelningen av för- och nackdelarna med handeln har aktualiserat en vitt spridd uppfattning om att handelspolitiken måste sätta sociala och miljömässiga värden samt transparens och ansvar i centrum.

C.  Globala värdekedjor är en komplicerad, teknikdriven och snabbt föränderlig verklighet, som har blivit en central aspekt i dagens globala ekonomi. De kan hjälpa utvecklingsländerna till en bättre integration i den globala ekonomin och till att minska fattigdomen och skapa sysselsättning, samtidigt som de ökar produktionskapaciteten. De globala värdekedjorna ger å ena sidan nya möjligheter till ekonomisk tillväxt, hållbar utveckling, involvering av det civila samhället, arbetstagare och företagsorganisationer samt för skapande av sysselsättning för företagen inom produktionskedjan, genom att ge dem möjlighet att fokusera på särskilda uppgifter samtidigt som deras inbördes beroende ökar. Å andra sidan har deras extremt komplexa natur, bristen på insyn och urholkningen av ansvarsskyldigheten lett till större risker för kränkningar av de mänskliga rättigheterna och arbetstagarrättigheterna, faktisk strafflöshet för miljöbrott och storskalig skatteflykt liksom storskaligt skattebedrägeri.

D.  Handelspolitiken måste bidra till att säkerställa en transparent produktionsprocess genom hela värdekedjan, liksom respekt för grundläggande miljöstandarder, sociala standarder och säkerhetsstandarder.

E.  EU:s handels- och investeringspolitik måste bibehålla det multilaterala systemet som sin hörnsten och stärka Europas position i rättvisa globala försörjningskedjor, men samtidigt ska den tillhandahålla verktyg för att fastställa tydliga regler och skyldigheter för regeringar och företag i syfte att säkerställa överensstämmelse med internationella åtaganden såsom FN:s mål för hållbar utveckling. Hållbarhet och transparens är inte enbart en fråga om värden, utan bör även ses som verkliga drivkrafter för ökat mervärde inom världshandeln och investeringar inom ramen för de globala värdekedjorna.

F.  Små och medelstora företag(17) utgör en viktig del av de globala värdekedjorna och spelar en viktig roll för att främja ekonomisk tillväxt, hållbar utveckling och kvalitativa arbetstillfällen samt för att förhindra att lokalbefolkningarna flyttar från sina regioner.

G.  Deltagandet i globala värdekedjor gynnar små och medelstora företag i fråga om tillväxt och internationalisering. Enligt Eurobarometerundersökningen från 2015 Internationalisation of Small and Medium-sized Enterprises, var endast 31 % av de små och medelstora företagen i EU involverade i verksamhet utanför den inre marknaden under de senaste tre åren. Många små och medelstora företag upplever svårigheter med att få tillgång till internationella och EU-baserade globala värdekedjor. Handelspolitik och handelsavtal kan hjälpa till att övervinna de hinder och utmaningar som små och medelstora företag för närvarande möter när de försöker få tillgång till globala värdekedjor.

H.  Frivilliga system för tillbörlig aktsamhet och insyn i de globala värdekedjorna används och främjas i hela världen av ekonomiska och sociala parter och icke-statliga organisationer, vilket ger konkreta och positiva resultat.

I.  I sina slutsatser från maj 2016 understryker rådet behovet av att fortsätta att arbeta för att sprida tillämpningen av internationellt överenskomna principer, riktlinjer och initiativ för företagens sociala ansvar/ansvarsfullt företagande såsom FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, Global Compact-initiativet, ILO:s trepartsdeklaration om principer avseende multinationella företag och socialpolitik, samt OECD:s riktlinjer för multinationella företag, också i länder som inte är medlemmar i OECD, vilket även bidrar till insatser mot korruption genom att skapa företagsmiljöer med större öppenhet och insyn.

J.  Global, ansvarsfull förvaltning av globala värdekedjor är av största vikt för att anpassa handelspolitiken till EU:s värden som är inskrivna i fördragen. Både kommissionen och medlemsstaterna har varit ledande i dessa debatter världen över.

K.  Flera internationella konventioner, riktlinjer och bestämmelser syftar till att förhindra kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Framför allt producentländerna har en skyldighet att genomföra dessa och att skapa lämpliga rättsliga och ekonomiska förutsättningar så att företagen kan bedriva verksamhet och delta i de globala värdekedjorna. Samtidigt måste producentländerna kunna genomföra internationella standarder och normer, bland annat utarbeta, genomföra och verkställa nödvändig lagstiftning, särskilt när det gäller inrättandet av rättsstaten och kampen mot korruption.

L.  EU bör reagera ännu mer effektivt på social och miljömässig dumpning, osund konkurrens och otillbörliga handelsmetoder, och säkerställa lika spelregler.

M.  EU är världens största exportör och importör av varor och tjänster sammantaget, den största utländska direktinvesteraren och den största mottagaren av utländska direktinvesteringar. EU bör använda denna styrka till fördel både för sina egna medborgare och för folken i andra delar av världen, framför allt i världens fattigaste länder.

N.  EU har utarbetat bindande bestämmelser för företag på området för tillbörlig aktsamhet i sektorer med hög risk för kränkningar av de mänskliga rättigheterna, såsom timmer och konfliktmineraler. Vissa medlemsstater har också utarbetat lagstiftning såsom Förenade kungarikets lag om nutida slaveri (Modern Slavery Act), den franska lagen om multinationella företags omsorgsplikt, som endast gäller de största franska företagen (över 5 000 anställda) och den nederländska lagen om barnarbete. EU har utvecklat initiativ för att främja tillbörlig aktsamhet och i flera av Europaparlamentets resolutioner har EU uppmanats att utarbeta bindande regler i denna fråga.

O.  EU har redan tagit viktiga steg mot en mer ansvarsfull förvaltning av globala värdekedjor i hela världen, genom utveckling av specifika partnerskap såsom hållbarhetspakten med Bangladesh och initiativet för arbetstagarrättigheter i Myanmar/Burma och genom särskilda frågor såsom initiativet om konfliktmineraler, förordningar om olaglig avverkning, hållbarhetskriterier för biodrivmedel, företagsrapportering om försörjningskedjefrågor, insyn i företag om betalningar till regeringar från utvinnings- och avverkningsindustrin, vilket betonas i meddelandet om handel för alla.

P.  I meddelandet om handel för alla betonar man att kommissionen kommer att främja ambitiösa kapitel om handel och hållbar utveckling i alla handels- och investeringsavtal. EU:s nyligen ingångna handels- och investeringsavtal omfattar kapitel om handel och hållbar utveckling enligt vilka avtalsparterna ska ingå åtaganden avseende skyddet av de mänskliga rättigheterna, sociala och miljömässiga normer och företagens sociala ansvar. Sådana kapitel har påvisat skillnader i fråga om ambitionsnivån i flera av EU:s på varandra följande handelsavtal. Arbetsrättsliga och miljömässiga standarder begränsas inte till kapitlen om handel och hållbar utveckling utan ska gälla för handelsavtalens samtliga områden. En strategi baserad på dialog har inte förhindrat allvarliga kränkningar av föreningsfriheten i vissa frihandelsavtal.

Q.  Den särskilda situationen för industriella frizoner för bearbetning på export innebär att dessa i vissa länder inte omfattas av den lokala arbetsrätten och att de kan förbjuda eller begränsa facklig verksamhet, vilket fråntar arbetstagarna alla möjligheter till rättslig prövning och utgör en uppenbar överträdelse av ILO:s standarder.

R.  Avsaknaden av etik inom näringslivet är också en konsekvens av bristen på god förvaltning och maktlösa eller obefintliga opartiska offentliga myndigheter som agerar i medborganas allmänna intresse. Korruption, bristande transparens i de globala värdekedjorna och undantag från arbetsrättsliga bestämmelser och skatt i frizoner för bearbetning på export skulle kunna inverka negativt på mänskliga rättigheter, i synnerhet på området för anständigt arbete och fackföreningar.

S.  Enligt ILO är 21 miljoner människor i världen offer för tvångsarbete, och många av dem utnyttjas inom globala värdekedjor. Tvångsarbete i den privata ekonomin genererar varje år 150 miljarder US-dollar i olagliga vinster.

T.  Tack vare sitt allmänna mandat, sin expertis och sina erfarenheter är ILO, i samarbete med sina medlemmar, väl lämpad att leda de globala åtgärderna för anständigt arbete inom globala försörjningskedjor. ILO:s kommitté för anständigt arbete inom globala försörjningskedjor har efterlyst en undersökning av de missförhållanden som orsakar brister i fråga om anständigt arbete inom de globala försörjningskedjorna och en diskussion om vilka initiativ och standarder som behövs för att främja anständigt arbete och minska bristerna i fråga om anständigt arbete inom de globala försörjningskedjorna.

U.  Det behövs ett multilateralt, globalt helhetsperspektiv när det gäller företagens ansvar för kränkningar av de mänskliga rättigheterna och miljömässig hållbarhet inom ramen för världshandeln och i synnerhet inom de globala värdekedjorna. Det är därför viktigt att EU fortsätter att föra dessa diskussioner i hela världen. EU har positionerat sig som en föregångare i reformen av mekanismen för tvistlösning mellan investerare och stater, särskilt genom att inrätta ett multilateralt domstolssystem. Likvärdiga framsteg förväntas inom andra viktiga problemområden såsom efterlevnaden av investerarnas skyldigheter när det gäller mänskliga rättigheter.

V.  Produktionen inom de globala värdekedjorna sker i olika länder som har olika nivåer av skydd av de mänskliga rättigheterna och som i olika grad tillämpar social-, arbets- eller miljörätten. Offer för människorättskränkningar som involverar transnationella företag kan komma att stöta på ett flertal hinder i tillgången till rättsmedel.

W.  Jämställdhet mellan kvinnor och män inom EU:s alla politikområden fastställs tydligt i artikel 8 i EUF-fördraget. Handels- och investeringsavtalen har en tendens att påverka kvinnor och män på olika sätt på grund av strukturella könsskillnader. Jämställdhetsperspektivet förbises ofta i analysen av globala värdekedjor. Enligt ILO var 21 miljoner personer offer för tvångsarbete globalt under 2012 varav 55 % var kvinnor och flickor, och 90 % av dem utnyttjades i den privata ekonomin av enskilda personer eller företag.

X.  Kvinnor utgör majoriteten av arbetstagarna inom vissa segment i de globala försörjningskedjorna för klädsektorn, trädgårdsnäringen, mobiltelefoni och turism, men de tenderar att i högre grad än män ha jobb som är lågavlönade eller har låg status, vilket leder till könssegregering inom olika typer av yrken och verksamheter, skillnader mellan könen i fråga om löner och arbetsvillkor, och könsspecifika hinder när det gäller tillgången till produktiva resurser, infrastruktur och tjänster.

Y.  I enlighet med artikel 3.3 i EU-fördraget ska unionen skydda barnets rättigheter. Alla medlemsstater har ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter.

Z.  Tjänster spelar en allt större roll i de globala värdekedjorna, särskilt för tillverkningsindustrin. Den ökande integreringen av tjänster i de globala värdekedjorna kommer att kräva avtal till stöd för den digitala ekonomin, inbegripet det fria dataflödet.

AA.  Utvecklingen av globala värdekedjor bidrar till integreringen av tjänster i produktionen av varor. En stor del av mervärdet av importerade varor har skapats av tjänster från importerande länder.

AB.  EU:s medlemsstater är världens största exportörer av finansiella tjänster, och sektorn är av strategisk betydelse inom EU:s handelspolitik. Införandet av bestämmelser om finansiella tjänster i EU:s internationella avtal, inbegripet frihandelsavtal, har skapat en viss legitim oro för deras potentiellt negativa konsekvenser i form av penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt och framhäver ytterligare vikten av att undersöka möjligheten att införa instrument för att hantera dessa problem. Handels- och investeringsavtal erbjuder en bra möjlighet att öka samarbetet i kampen mot korruption, penningtvätt, skattebedrägerier, skatteflykt och skatteundandragande.

AC.  En transparent och informativ märkning kan vara ett värdefullt verktyg som gör det möjligt för EU-konsumenterna att göra mer välgrundade och lämpliga val. Vid sidan av en produkts pris och ursprung bör även sociala och miljörelaterade kriterier göras tillgängliga för EU-konsumenterna. Sådana kriterier kan tekniskt sett utvecklas i linje med WTO-avtalet om tekniska handelshinder (TBT-avtalet), som fastställer villkoren för produktionsprocessen för att tillåta försäljningen av en produkt.

AD.  Ett fullständigt iakttagande av de mänskliga rättigheterna i produktionskedjan och full överensstämmelse med standarderna för livsmedelssäkerhet för varor som övergår till fri omsättning på den europeiska marknaden bör respekteras av både stater och företag. Ansvaret bör inte enbart bäras av konsumenterna, vars val begränsas av både individuella resurser (ekonomi, tid, kunskap) och yttre faktorer (information, erbjudanden).

AE.  Ursprungsreglerna har blivit allt viktigare inom ramen för globala värdekedjor, där produktionen har tendens att sträcka sig över flera länder. Vaga ursprungsregler kan skapa ytterligare hinder för säkerställandet av full transparens och ansvarsskyldighet i hela distributionskedjan.

AF.  Bättre, harmoniserade och effektivare tullförfaranden inom och utanför Europa bidrar till att främja handeln och uppfylla bestämmelserna om förenklade handelsprocedurer och till att förebygga förfalskningar och olagliga, dumpade och förfalskade varor från att införas på den inre marknaden, vilket undergräver EU:s ekonomiska tillväxt och utsätter EU-konsumenterna för allvarliga risker. Ökad tillgång till tulluppgifter om import till EU skulle förbättra transparensen och ansvarsskyldigheten inom de globala värdekedjorna.

AG.  Åtskillnaden mellan import och export är otydlig i en värld med fragmenterade produktionsnätverk eftersom de importerade insatsvarorna står för en betydande del av exporten och tullarna ackumuleras varje gång insatsvaror handlas över gränserna. Effektiva tull- och gränsförfaranden är särskilt viktiga i detta sammanhang.

AH.  Genom handelsincitament inom ramen för GSP och GSP+ får utvecklingsländerna bättre marknadstillträde i utbyte mot att de respekterar arbetsnormer, miljönormer och sociala normer.

AI.  GSP+ är ett viktigt instrument i EU:s handelspolitik som förbättrar marknadstillträdet och omfattar stränga övervakningsmekanismer för att främja mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter, miljöskydd och goda styrelseformer i sårbara utvecklingsländer.

AJ.  Skydd och säkerställande av immateriella rättigheter kan bidra till ökad integrering i de globala värdekedjorna.

EU:s ställning i de globala värdekedjorna

1.  Europaparlamentet understryker att handels- och investeringspolitiken bör syfta till att skapa incitament och lika villkor för europeiska företag samt främja den europeiska konkurrenskraften och uppåtriktad konvergens för standarder. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att det råder samstämdhet mellan EU:s miljö-, folkhälso-, handels-, investerings- och industripolitik och att främja strategin för europeisk återindustrialisering och övergången till en koldioxidsnål ekonomi.

2.  Europaparlamentet anser att en ytterligare integrering av unionen i de globala värdekedjorna inte får vara till förfång för EU:s sociala modell och regleringsmodell eller för främjandet av hållbar tillväxt.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja medvetenheten om och införandet av befintliga system för rättvis handel, såsom nämns i EU:s strategi ”Handel för alla”, både inom ramen för EU:s plan för hållbarhet och det europeiska samförståndet om utveckling.

4.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen och medlemsstaterna att anta förstärkta handelspolitiska skyddsinstrument för att bekämpa otillbörliga handelsmetoder, med beaktande av social och miljömässig dumpning.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera konsekvenserna av EU:s och tredjeländers utnyttjande av de handelspolitiska skyddsinstrumenten för EU-företagens effektiva integrering i de globala värdekedjorna.

6.  Europaparlamentet betonar behovet av harmoniserade bestämmelser och förstärkt EU-samordning och övervakning av medlemsstaternas tillämpning av importtullar (inbegripet avtalsenliga tullar, antidumpningstullar och utjämningstullar) på alla typer av förnödenheter och varor, i synnerhet fall som involverar falska ursprungsdeklarationer (inom både systemet med förmånstullar och systemet utan förmånstullar) samt undervärdering och felaktig beskrivning av varor.

Globala värdekedjor och multilateralism

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt arbeta inom WTO för att öka transparensen och att fastställa och främja multilaterala handelsbestämmelser, däribland en hållbar förvaltning av globala värdekedjor, vilket framför allt bör inbegripa följande:

   Obligatoriska krav på tillbörlig aktsamhet och öppenhet i försörjningskedjan, på grundval av FN:s riktlinjer för företag och mänskliga rättigheter.
   Minimikrav för hälsa och säkerhet, som i synnerhet erkänner arbetstagarnas rätt att etablera skyddskommittéer.
   Ett socialt grundskydd och respekt för ILO:s arbetsnormer.
   Rätt till kollektivavtal.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att aktivt engagera sig i alla multilaterala forum om näringslivet, globala värdekedjor, mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter, ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling, och samtidigt framhäva de europeiska värden som fastställs i fördragen och betona det grundläggande behovet av att skydda de små och medelstora företagens särdrag.

9.  Europaparlamentet välkomnar de pågående förhandlingarna om ett bindande FN-fördrag om transnationella företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att delta konstruktivt i dessa förhandlingar och att spela en aktiv roll och bidra till utvecklingen av konkreta förslag, bland annat tillgång till rättsmedel, genom att koncentrera alla sina ansträngningar på att uppnå ett positivt resultat och genom att uppmuntra handelspartnerna att också engagera sig. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att överväga möjligheten att utvidga skyldigheten till tillbörlig aktsamhet, även på global nivå.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att påskynda tillämpningen av de nationella handlingsplanerna och öka deras effektivitet när det gäller genomförandet av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar att åtta av de tretton nationella handlingsplaner som redan godkänts är från EU-medlemsstater och gläder sig över att ytterligare elva nationella handlingsplaner håller på att utarbetas i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att underlätta och främja genomförandet av FN:s vägledande principer.

11.  Europaparlamentet gläder sig över konvergensen mellan de internationella standarderna för företag och mänskliga rättigheter, i synnerhet mellan FN:s vägledande principer och OECD:s riktlinjer för multinationella företag.

12.  Europaparlamentet välkomnar integreringen av anständigt arbete och de fyra pelarna i ILO:s agenda för anständigt arbete i FN:s mål för en hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att effektivt tillämpa dessa normer och att inom ILO arbeta i riktning mot antagandet av en ny internationell arbetsnorm för anständigt arbete i globala värdekedjor, vilket framför allt kommer att kräva att alla företag fortlöpande behandlar de konsekvenser som deras verksamhet riskerar att få för arbetstagarnas och lokalbefolkningarnas mänskliga rättigheter och vidtar lämpliga åtgärder för att förebygga och mildra konsekvenserna av denna verksamhet och samtidigt erbjuder lösningar för berörda personer.

13.  Europaparlamentet stöder alla globala initiativ mot korruption, såsom utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet (EITI), Kimberleyprocessen, den internationella konferensen om området kring de afrikanska stora sjöarna (ICGLR), principerna i FN:s globala överenskommelse (Global Compact) för företag, OECD:s riktlinjer för multinationella företag och OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfulla försörjningskedjor för mineraler från konfliktdrabbade områden och högriskområden. Parlamentet påminner om produktionsländernas särskilda skyldighet att genomföra och verkställa lämpliga regelverk, även när det gäller skapandet av en rättsstat och kampen mot korruption.

14.  Europaparlamentet betonar att det för utvecklingen av konfliktdrabbade områden och högriskområden, förutom import och export av mineraler och metaller, är viktigt med transparens när det gäller exploateringsrätt och tullavgifter. Parlamentet understryker därför behovet av att upprätta en förteckning över de befintliga åtgärder för företagens sociala ansvar som europeiska företag har vidtagit och att stärka samordningen och informationsutbytet om bästa praxis, för att på ett bättre sätt kunna fastställa bästa praxis och bidra till att skapa en gemensam ram på europeisk nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka initiativen när det gäller företagens sociala ansvar och tillbörlig aktsamhet genom hela försörjningskedjan.

15.  Europaparlamentet betonar att en tillförlitlig tillgång till råvaror är viktig för den globala konkurrenskraften.

16.  Europaparlamentet betonar vikten av att införa, genomföra och införliva redan existerande lagstiftning i fråga om globala värdekedjor på regional, nationell och internationell nivå.

Företagens ansvar

17.  Europaparlamentet framhåller att handel och mänskliga rättigheter förstärker varandra, och att näringslivet spelar en viktig roll för att erbjuda positiva incitament i syfte att främja mänskliga rättigheter, demokrati och företagens sociala ansvar.

18.  Europaparlamentet välkomnar den privata sektorns många lovande initiativ, såsom uppförandekoden, märkning, självbedömning och social revision, vilka under de senaste åren avsevärt har bidragit till förbättringar inom de globala försörjningskedjorna när det gäller större respekt för mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter.

19.  Europaparlamentet är djupt oroat över de fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna och hot mot den miljömässiga hållbarheten som vissa företags förvaltningsbeslut leder till.

20.  Europaparlamentet noterar vikten av att det finns tydliga internationella regler om företagens sociala ansvar, globala värdekedjor och tillbörlig aktsamhet. Parlamentet välkomnar den intelligenta kombinationen av lagstiftningsåtgärder och frivilliga åtgärder, vilket har lett till en del positiva resultat under de senaste åren och gjort det möjligt för företag att finna sin egen dynamik och vidta innovativa åtgärder. Parlamentet betonar att samordning och utbyte av information och bästa praxis kan bidra till en ökning av effektiviteten när det gäller privata och offentliga initiativ för värdekedjorna och ge positiva resultat. Parlamentet påminner dock om att socialt ansvar på frivilliga grunder för företagen också kan skapa illojal konkurrens för de leverantörer som har valt att följa internationella arbetsnormer och miljöstandarder, och att det i sig inte är tillräckligt för att, inom ramen för genomförandet av en politik för tillbörlig aktsamhet, säkerställa att företagen fullt ut efterlever internationella normer och skyldigheter. Parlamentet understryker därför behovet av att upprätta en översikt över de befintliga åtgärder för företagens sociala ansvar som europeiska företag har genomfört, för att på ett bättre sätt kunna fastställa bästa praxis och bidra till att skapa en gemensam ram på europeisk nivå. Parlamentet är övertygat om att EU snarast bör finna sätt att utveckla globala strategier och regler för insyn i globala värdekedjor, bland annat genom att överväga omedelbara åtgärder för att utveckla bindande och verkställbara bestämmelser, nödvändiga rättsmedel och oberoende övervakningsmekanismer som involverar EU-institutionerna, medlemsstaterna och det civila samhället. Parlamentet understryker att dessa skyldigheter bör följa stegen som fordras i FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och omfattas av vissa överordnade principer för den proaktiva identifieringen av risker i fråga om mänskliga rättigheter, utarbetandet av strikta och synliga handlingsplaner för att förhindra eller begränsa riskerna, adekvat respons på kända kränkningar samt insyn.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge större plats åt sådana bestämmelser och att främja utnyttjandet av sektorsspecifika OECD-riktlinjer och FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar behovet av att formellt involvera det civila samhället i genomförandeprocessen genom strukturer som upprättats enligt kapitlen om handel och hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja det arbete som utförs av internationella standardiseringsorgan, såsom Internationella standardiseringsorganisationen (däribland ISO 26000) och redovisningsinitiativet (Global Reporting Initiative), i syfte att uppmuntra företag att rapportera om hållbarhet och värdeskapande i hela försörjningskedjan.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa full respekt från de europeiska och internationella företagens sida för OECD:s riktlinjer för multinationella företag och sektorsspecifika OECD-riktlinjer, såsom riktlinjerna om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfulla försörjningskedjor för mineraler från konfliktdrabbade områden. Parlamentet rekommenderar en förstärkning av den roll som OECD:s nationella kontaktpunkter spelar och av deras samarbete med oberoende nationella och regionala institutioner för mänskliga rättigheter i syfte att förbättra styrningen av globala värdekedjor.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera sin strategi avseende företagens sociala ansvar, i syfte att stärka de arbetsrättsliga och miljömässiga normerna, och att framför allt insistera på att bestämmelser om företagens sociala ansvar ska inbegripas i de handels- och investeringsavtal som unionen förhandlar fram.

24.  Europaparlamentet betonar att samordning och utbyte av information och bästa praxis kan bidra till att göra privata och offentliga initiativ för värdekedjor mer effektiva.

25.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet år 2010 krävde att företagen skulle offentliggöra sina balansräkningar för socialt ansvar, att skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet skulle införas för alla företag och att begreppet företagens sociala ansvar skulle konsolideras på grundval av en harmoniserad definition av förhållandet mellan moderbolag för att fastställa varje enskilt bolags rättsliga ansvar. Parlamentet noterar därför med tillfredsställelse att tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy kommer att krävas av stora företag från och med 2017, i enlighet med direktivet om icke-finansiell rapportering. Parlamentet noterar emellertid att tillhandahållandet av icke-finansiell information från stora företag ännu inte har utvidgats till att omfatta alla aktörer i globala värdekedjor.

26.  Europaparlamentet välkomnar gröna-kortinitiativet från vissa nationella parlament efter antagandet av det franska lagförslaget om multinationella företags omsorgsplikt. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta förslag om tillbörlig aktsamhet för företag som är verksamma både inom och utanför EU, med beaktande av den franska författningsdomstolens avgörande, i synnerhet avseende påföljdernas proportionalitet.

27.  Europaparlamentet påminner om att politiken för företagens sociala ansvar måste ta hänsyn till de små och medelstora företagens särdrag och vara tillräckligt flexibel för att säkerställa att dessa inte påförs orimliga bördor. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att inrätta en särskild hjälpcentral för små och medelstora företag och att stödja dem med skräddarsydda kapacitetsbyggnadsprogram.

28.  Europaparlamentet understryker att globala värdekedjor inte slutar när produkten når konsumenten, utan inbegriper avfall och hur detta behandlas. Parlamentet kräver att produkternas fulla livscykel ska beaktas och att perspektivet för globala värdekedjor utvidgas till att omfatta rättsliga bestämmelser om bortskaffande av avfall med respekt för människor och miljö. Parlamentet uppmanar EU att främja internationellt samarbete och konsekvent lagstiftning på området för uttjänta produkter och material, och att hjälpa partnerländerna att införa striktare nationella bestämmelser och stärka den rättstillämpande kapaciteten. Parlamentet uppmanar EU att säkerställa att spårbarheten gäller för denna aspekt av produktens liv.

29.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att agera snabbt, till följd av de detaljerade förslagen i parlamentets resolution av den 25 oktober 2016 om företagens ansvar för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer.

Skapa en mer framträdande roll för den privata sektorns initiativ

30.  Europaparlamentet framhäver de resultat som uppnåtts genom den privata sektorns engagemang. Parlamentet betonar att företagen inom den privata sektorn måste fullfölja hållbarhetsstrategier, inte enbart för att förhindra att deras rykte skadas, utan även på grund av att det ger dem nya möjligheter och minskar deras beroende av knappa resurser.

31.  Europaparlamentet betonar konsumenternas avgörande roll (och effekterna av negativ publicitet). Parlamentet påminner om att ingen konsument vill fortsätta att köpa produkter tillverkade av barn eller exploaterade kvinnor och män, eller produkter som har orsakat stora skador på miljön.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hitta nya sätt att stödja den privata sektorns åtgärder för att göra globala värdekedjor mer hållbara och utveckla inkluderande företagsmodeller och relaterade multilaterala partnerskap med den privata sektorn.

33.  Europaparlamentet betonar att en smart blandning av privat och offentlig finansiering krävs för att främja hållbara globala värdekedjor. Parlamentet anser att detta bör bygga på befintliga strukturer och program som har visat sig vara framgångsrika i att främja ansvarsfullt företagande.

34.  Europaparlamentet välkomnar den privata sektorns många lovande initiativ, såsom uppförandekoden, märkning, självbedömning och social revision, och erkänner FN:s globala överenskommelse, ISO 26000-standarden om socialt ansvar, ILO:s trepartsförklaring om principerna för multinationella företag och socialpolitik samt OECD:s riktlinjer för multinationella företag som olika verktyg som kan mobilisera ansvar i företagens affärsverksamheter. Parlamentet uppmanar företag, både europeiska och icke-europeiska, att tillämpa tillbörlig aktsamhet i fråga om mänskliga rättigheter och att integrera sina slutsatser i interna politiska strategier och förfaranden, som ska ges motsvarande resurser och befogenheter och vederbörligen genomföras. Parlamentet betonar att detta kräver att tillräckliga resurser tilldelas. Parlamentet betonar att transparens och kommunikation när det gäller de åtgärder som vidtagits för att förhindra människorättskränkningar i tredjeländer är av största vikt för att en korrekt demokratisk tillsyn ska kunna genomföras och konsumenterna ska kunna göra faktabaserade val.

EU:s frihandelsavtal och globala värdekedjor

35.  Europaparlamentet välkomnar den nya handels- och investeringsstrategin för Europeiska unionen, ”Handel för alla”. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sin handels- och investeringspolitik och i frihandelsavtalen bemöta utmaningarna i samband med det ökande antalet globala värdekedjor genom att vidta följande åtgärder:

   a) Förstärka förhandsutvärderingarna av konsekvensbedömningar av hållbar handel, med ytterligare bedömningskrav avseende mänskliga rättigheter och jämställdhet, och göra efterhandsutvärderingar av konsekvensbedömningar av hållbar handel med underlag från det civila samhället obligatoriska och offentligt tillgängliga.
   b) Fullt ut genomföra parlamentets rekommendationer från 2010 och 2016 med avseende på kapitlen om handel och hållbar utveckling i frihandelsavtalen, vilket bland annat bör inbegripa övergripande, rättsligt bindande och ambitiösa kapitel om handel och hållbar utveckling och beakta följande aspekter:
   i) Ett åtagande från var och en av parterna att ratificera och genomföra de åtta grundläggande och de fyra prioriterade ILO-konventionerna samt de internationella multilaterala miljöavtalen.
   ii) Fastställande av att människorättsklausuler och kapitel om handel och hållbar utveckling ska omfattas av det allmänna tvistlösningsförfarandet på lika villkor med andra delar av avtalen.
   iii) Möjligheten att överklaga eller begära omprövning genom ett klagomålsförfarande för arbetsmarknadens parter och det civila samhället.
   iv) Införande av avskräckande åtgärder, även i form av kompensationsbetalningar, i händelse av allvarliga och bekräftade överträdelser av bestämmelserna i kapitlen om handel och hållbar utveckling.
   c) Inkludera verkställbara bestämmelser mot korruption och om skydd av visselblåsare, inom Europeiska unionens behörighetsområde, i alla framtida frihandelsavtal. Parlamentet understryker att de undertecknande parterna i handels- och investeringsavtal bör vidta åtgärder för att främja aktivt deltagande av den privata sektorn, civilsamhällets organisationer samt inhemska rådgivande grupper vid genomförandet av korruptionsbekämpande program och klausuler i internationella handels- och investeringsavtal.
   d) Inkludera frysningsklausuler som fastställer en miniminivå för sociala standarder, miljöstandarder och säkerhetsstandarder, inbegripet djurs hälsa och välbefinnande, i EU:s alla frihandelsavtal, och därmed hindra parterna från att sänka sina sociala standarder, miljöstandarder och säkerhetsstandarder i syfte att främja export och locka till sig investeringar.
   e) I handelsavtalen inkludera bestämmelser om skattetransparens (inbegripet OECD:s viktigaste transparenskrav) och stärka samarbetet i kampen mot penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt, som vederbörligen ska avspeglas i kraven för öppnande av marknaderna för finansiella tjänster.
   f) Komplettera alla ovannämnda bestämmelser med stödåtgärder för utvecklingsländer och noggrant övervaka genomförandet av dem, inbegripet med hjälp av underlag från nationella parlament och intressenter, däribland det civila samhället.
   g) Stärka kopplingen mellan prioriteringar som överenskommits bilateralt för genomförandet av kapitel om hållbar utveckling i frihandelsavtalen och finansieringsstödet från EU-program för utvecklingssamarbete.

36.  Europaparlamentet påminner om den nyckelroll som små och medelstora företag kan spela i globala värdekedjor å ena sidan, och fördelarna med ökad integration av små och medelstora företag i globala värdekedjor å andra sidan. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera kapitel om små och medelstora företag i EU:s alla framtida handelsavtal. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen i detta sammanhang att utvärdera befintliga stödstrukturer för små och medelstora företag som vill få tillträde till globala värdekedjor och att se över och, vid behov, uppdatera strategin ”Företaget är litet, världen stor” från 2011 för att ytterligare underlätta små och medelstora företags engagemang i globala värdekedjor.

37.  Europaparlamentet betonar att globala värdekedjor ofta inkluderar produktion och tjänster i industriella frizoner för bearbetning på export, där arbetstagarrättigheter och miljönormer är olika dem i resten av det berörda landet och ofta är begränsade. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att sociala och miljömässiga normer som ingår i frihandelsavtalen tillämpas på handelspartnernas hela territorium, även i industriella frizoner för bearbetning på export.

Märkning, spårbarhet och tulluppgifter

38.  Europaparlamentet uppmanar EU att verka för lämpliga och effektiva lösningar för införandet av ett transparent och fungerande obligatoriskt märkningssystem för social och miljömässig spårbarhet i hela produktionskedjan, i överensstämmelse med WTO:s avtal om tekniska handelshinder, och samtidigt parallellt fortsätta att främja liknande insatser på internationell nivå.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att införa lagstiftning om märkning av ursprunget för produkter som kommer in på EU:s marknad, eller att föreslå bestämmelser som garanterar effektiv spårbarhet.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och uppmuntrar medlemsstaterna att undersöka sätt att möjliggöra för parter med ett allmänintresse att, om det finns en tillfredsställande motivering och på grundval av en begäran som gjorts i det allmännas intresse, få tillträde till tulluppgifter som samlats in från parter som handlar med produkter eller varor som importerats till EU.

Jurisdiktion och tillgång till rättsmedel

41.  Europaparlamentet bekräftar än en gång behovet av att på ett effektivt sätt hantera transnationella företags människorättskränkningar när de uppstår, och att hantera de rättsliga problem som uppkommer på grund av företags extraterritoriella dimension, i synnerhet genom fastställande av gemensamt rättsligt ansvar inom värdekedjorna som helhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att hantera de finansiella och förfarandemässiga hinder som offer i civila rättsprövningar möter.

42.  Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissionen att diskutera en utvidgning av bestämmelserna om domstols behörighet enligt Bryssel I-förordningen till svarande från tredjeländer i mål mot företag med en tydlig koppling till en medlemsstat eller företag för vilka EU är en betydande marknad, och ber kommissionen att i förekommande fall snabbt lägga fram ett förslag för parlamentet och rådet.

43.  Europaparlamentet påminner om att de kommersiella företagen på operativ nivå bör inrätta klagomålsmekanismer för arbetstagare som påverkas av deras verksamhet, inbegripet i industriella frizoner för bearbetning på export. Parlamentet uppmanar på nytt EU och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att åtgärda de rättsliga, förfarandemässiga och institutionella hindren för en effektiv tillgång till rättsmedel.

Jämställdhet mellan kvinnor och män och barnets rättigheter

44.  Europaparlamentet betonar att jämställdhet mellan kvinnor och män inom EU:s alla politikområden fastställs tydligt i artikel 8 i EUF-fördraget. Parlamentet beklagar att jämställdhet inte tas upp i strategin ”Handel för alla” och uppmanar kommissionen att beakta jämställdhet och kvinnors egenmakt i samband med halvtidsöversynen av strategin. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att jämställdhetsperspektivet inkluderas och beaktas i handels- och investeringspolitiken, strategin för handelsrelaterat bistånd och alla framtida frihandelsavtal och konsekvensbedömningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att diskutera och förhandla inom ramen för WTO för att säkerställa att jämställdhetsperspektivet beaktas i WTO:s handels- och investeringspolitik. Parlamentet uppmanar kommissionen att samla in könsuppdelade uppgifter för globala värdekedjor, särskilt inom jordbrukssektorn, med beaktande av kvinnors egenmakt även i andra fall än lönefrågor, faktorer som leder till våld mot kvinnor och sociala faktorer såsom föräldraledighet och hälso- och sjukvård, i syfte att utarbeta rättsliga instrument för att motverka de negativa bieffekterna av globala värdekedjor. Parlamentet ser med glädje på att jämställdhetsfrågan har införlivats i förhandlingarna om uppdateringen av avtalet mellan EU och Chile och kommer att ingå i det framtida uppdaterade avtalet.

45.  Europaparlamentet efterlyser en omfattande analys av skillnaderna och ojämlikheterna inom ramen för globala värdekedjor när det gäller i) skillnader mellan könen i fråga om tidsanvändning, främst på grund av kvinnors huvudansvar för reproduktivt arbete, ii) skillnader mellan könen i fråga om tillgång till produktiva insatsvaror och resurser, särskilt mark, krediter, utbildning och nätverk, och iii) skillnader mellan könen till följd av marknadsmässiga och institutionella brister samt diskriminering.

46.  Parlamentet betonar att kvinnor tenderar att vara de som drabbas hårdast och att när det gäller kvinnor sker människohandel för tvångsarbete mycket ofta parallellt med människohandel för sexuellt utnyttjande och kvinnomord.

47.  Europaparlamentet föreslår att en särskild strategi införs i handelspolitiken, både på internationell nivå och på EU-nivå, med avseende på globala värdekedjor, för att formellt skydda personer som fördömer kvinnomord, människohandel och människohandel för sexuellt utnyttjande och för att försvara offren för de sistnämnda. Parlamentet betonar att dessa personer bör ges samma erkännande och skydd som visselblåsare på området för internationell handel och handel inom EU.

48.  Europaparlamentet påminner om att kvinnor i allt högre grad arbetar, men att de fortfarande är överrepresenterade i lågkvalificerade och lågavlönade jobb, att de saknar tillgång till sociala skyddsåtgärder, inbegripet mödraskydd, och att de alltför ofta utsätts för diskriminering och sexuella trakasserier.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter att främja hållbar offentlig upphandling genom att tillämpa särskilda krav på iakttagande av de mänskliga rättigheterna och internationell rätt, i synnerhet när det gäller främjandet av jämställdhet och EU:s konkurrensregler, och transparens för leverantörer och deras internationella försörjningskedjor.

50.  Europaparlamentet betonar vikten av att de länder som ännu inte har ratificerat ILO-konventionerna nr 182 om avskaffande av de värsta formerna av barnarbete och nr 138 om minimiålder för tillträde till arbete gör detta. Parlamentet påminner om att EU har åtagit sig att utrota de värsta formerna av barnarbete på global nivå, i linje med unionens värden, vilket omfattar förbud mot barnarbete i unionens yttre åtgärder, i enlighet med artikel 21 i EU-fördraget. Parlamentet upprepar sitt krav på en harmonisering och förstärkning av kontrollerna av import och försörjningskedjor för att säkerställa att endast produkter som inte inbegriper tvångsarbete, barnarbete och modernt slaveri kommer in på EU-marknaden. Parlamentet betonar sitt stöd för befintliga initiativ till stöd för små och medelstora företag och organisationer för småjordbrukare för att garantera dem en större del av värdet i globala värdekedjor, t.ex. när det gäller rättvis handel. Parlamentet understryker vikten av att inbegripa kampen mot tvångsarbete och barnarbete i alla EU:s frihandelsavtal, genom kapitel om hållbar utveckling, i syfte att se till att detta mål delas av handelspartnerna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att kraftfullt försvara detta förslag i alla internationella forum såsom ILO, OECD, FN och WTO, för att framsteg ska kunna göras i kampen mot tvångsarbete och barnarbete. Parlamentet betonar mot denna bakgrund att målet att säkra produkter som inte har tillverkats av barn enbart kan uppnås om barnens familjemedlemmar erhåller en minimilön som det går att leva på.

Utvecklingsländer

51.  Europaparlamentet understryker att globala värdekedjor är en viktig möjlighet för företagen i utvecklingsländerna, i synnerhet små och medelstora företag, att utveckla en koppling till den globala ekonomin. Parlamentet betonar att det krävs särskilda strategier och kompletterande åtgärder för att uppnå detta och utvidga de potentiella fördelarna till alla arbetstagare i våra partnerländer, särskilt åtgärder som syftar till att effektivisera de administrativa förfarandena eller hjälpa de berörda företagen att höja mervärdet och utöka deltagandet i globala värdekedjor samtidigt som sociala och miljömässiga normer förbättras. Parlamentet påpekar att översynen av GSP och GSP + bör inbegripa bindande bestämmelser om mänskliga rättigheter, arbetstagares rättigheter och miljöskydd. Parlamentet noterar att många utvecklingsländer har begränsad kapacitet och begränsade resurser, vilket hindrar dem från att effektivt säkra efterlevnad av sociala och miljömässiga normer och bestämmelser. Parlamentet uppmanar EU att stärka kapacitetsuppbyggnaden och förse regeringarna i utvecklingsländer som är partnerländer med tekniskt bistånd när så är möjligt och behövs.

52.  Europaparlamentet påminner om 2030-agendan för hållbara utvecklingsmål och dess strategi för hållbar produktion, hållbar konsumtion och anständigt arbete, och uppmanar kommissionen att på ett transparent sätt hänvisa till varje hållbart utvecklingsmål som berörs av den information som lämnas. Parlamentet uppmanar på nytt kommissionen och medlemsstaterna att använda handel för att främja hållbar utveckling och gott styre i enlighet med principerna om en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet betonar att EU:s handels- och investeringsavtal med utvecklingsländer bör vara förenliga med de hållbara utvecklingsmålen. Parlamentet upprepar att utvecklingsländerna har rätt att reglera investeringarna för att säkerställa att alla investerare, även utländska, uppfyller sina skyldigheter, i syfte att skydda mänskliga rättigheter och arbets- och miljöstandarder.

53.  Europaparlamentet välkomnar ikraftträdandet av avtalet om förenklade handelsprocedurer som, om det genomförs ordentligt, kommer att förenkla och modernisera tullförfaranden, vilket kommer att göra det enklare för utvecklingsländerna, som i allmänhet har större gränshinder, att integreras i det globala handelssystemet.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja de små och medelstora företagens effektiva deltagande i de globala värdekedjorna genom att stödja kontakter och partnerskap mellan små och medelstora företag och grupper av småjordbrukare i utvecklingsländer, för att säkra en större andel av värdet för producenterna och samtidigt säkerställa en hög skyddsnivå för sociala, miljömässiga och mänskliga rättigheter, precis som inom ramen för rättvis handel.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att mänskliga rättigheter i samband med unilaterala handelspreferenser som beviljas inom ramen för GSP effektivt efterlevs och övervakas, och att förfaranden som föreskrivs i händelse av eventuellt bristande efterlevnad av dessa bestämmelser genomförs, i full överensstämmelse med GSP-förordningen.

56.  Europaparlamentet förväntar sig att halvtidsöversynen av GSP kommer att klargöra definitioner och tillhandahålla en ingående utvärdering av det nuvarande systemet. Parlamentet anser att handelspolitiken måste vara ett sätt att uppmuntra EU:s handelspartner att anta högre sociala, arbetsrättsliga och miljömässiga normer, vilket kan uppnås med hjälp av incitament såsom ytterligare tullförmåner för hållbart producerade produkter. Parlamentet anser att detta mål kräver en översyn av GSP-förordningen och föreslår i detta avseende att inkludera villkor rörande företagens sociala ansvar i dess tillämpningsområde, i syfte att säkerställa transnationella företags efterlevnad av nationella och internationella rättsliga skyldigheter på området för mänskliga rättigheter samt arbets- och miljönormer. Parlamentet kräver att särskild uppmärksamhet ägnas åt situationen för arbetstagarnas och fackföreningarnas rättigheter i industriella frizoner för bearbetning på export, och uppmanar kommissionen att behandla denna fråga, i nära samarbete med ILO, i samband med översynen av GSP.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla EU-finansierade utvecklingsprojekt, inklusive projekt med kombinerad finansiering, inte bara helt och hållet stämmer överens med internationellt överenskomna principer för utvecklingseffektivitet, utan att de också fullt ut respekterar principen om ett fritt, på förhand inhämtat och välinformerat samtycke enligt ILO-konvention 169.

Ursprungsregler

58.  Europaparlamentet konstaterar att förenklade, effektiva och preferentiella ursprungsregler är avgörande i samband med globala värdekedjor. Parlamentet erkänner att ursprungsreglernas bristande flexibilitet och komplexitet kan hämma handelsmönstrens effektivitet.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i möjligaste mån använda multilaterala ursprungsregler som preferentiella ursprungsregler i frihandelsavtal. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid utformningen av specifika preferentiella ursprungsregler i frihandelsavtal sänka kraven på mervärde och tillåta en ändring av undernummer enligt tulltaxan och användning av ”en enkel bearbetning” som ursprungsregel.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, i synnerhet i samband med förhandlingar om frihandelsavtal med länder som för närvarande omfattas av förmåner inom ramen för GSP och ”Allt utom vapen”-initiativet, att säkerställa att utformningen av ursprungsregler inte inverkar på de ekonomiska processerna .

61.  Europaparlamentet anser att ökad kumulation i frihandelsavtal inte bör ses som ett verktyg för en smygliberalisering, utan snarare som ett verktyg som gör det möjligt för ­­­länderna att specialisera sig inom vissa ekonomiska verksamheter enligt principen om komparativa fördelar.

Immateriella rättigheter och dataflöden

62.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att skydda hela spektrumet av immateriella rättigheter, inklusive patent, varumärken, upphovsrätt, geografiska beteckningar, ursprungsbeteckningar och läkemedel, samtidigt som tillgång till läkemedel till överkomliga priser säkerställs, både på WTO-nivå och genom frihandelsavtal. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta ytterligare åtgärder rörande en möjlig utvidgning av skyddade geografiska beteckningar till icke-jordbruksprodukter, eftersom det redan sker i flera tredjeländer via olika rättssystem. Parlamentet efterlyser en öppen och inkluderande process för förbättrat samarbete med tredje partner för att bekämpa bedrägerier och förfalskade varor som utnyttjar förtroendet för varumärken.

63.  Europaparlamentet erkänner att digital innovation och dataflöden är väsentliga drivkrafter för tjänstesektorn och ett väsentligt inslag i de globala värdekedjorna för traditionella tillverkningsföretag, och att tvingande krav på lokalisering därför i största möjliga utsträckning bör begränsas både inom och utanför Europa, samtidigt som man möjliggör nödvändiga undantag på grundval av legitima offentliga ändamål såsom konsumentskydd och skydd av grundläggande rättigheter. Parlamentet erinrar om att skyddet av dataflöden och rätten till privatliv inte utgör handelshinder utan grundläggande rättigheter, som fastställs i artikel 39 i EU-fördraget, i artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i artikel 12 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

o
o   o

64.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och Världshandelsorganisationen och Unctad.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0299.
(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0298.
(3) Antagna texter, P8_TA(2017)0208.
(4) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 101.
(5) Antagna texter, P8_TA(2016)0405.
(6) Antagna texter, P8_TA(2017)0196.
(7) Antagna texter, P8_TA(2017)0098.
(8) Antagna texter, P8_TA(2016)0041.
(9) Antagna texter, P8_TA(2015)0252.
(10) Antagna texter, P8_TA(2017)0265.
(11) EUT L 130, 19.5.2017, s. 1.
(12) EUT L 295, 12.11.2010, s. 23.
(13) EUT L 303, 31.10.2012, s. 1.
(14) EUT L 351, 20.12.2012, s. 1.
(15) EUT L 330, 15.11.2014, s. 1.
(16) http://childrenandbusiness.org
(17) Se definition av små och medelstora företag: http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32003H0361&from=SV

Rättsligt meddelande