Index 
Antagna texter
Onsdagen den 13 september 2017 - StrasbourgSlutlig utgåva
Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: direkt förvaltning av den Europeiska havs- och fiskerifonden
 Multilateralt avtal om inrättandet av ett gemensamt europeiskt luftrum (ECAA) ***
 Kontrollåtgärder för akryloylfentanyl *
 EU:s politiska förbindelser med Indien
 Utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond för att ge stöd till Italien
 Förslag till ändringsbudget nr 4/2017 som åtföljer förslaget om utnyttjande av EU:s solidaritetsfond för Italien
 Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter: ansökan EGF/2017/002 FI/Microsoft 2
 EU:s utsläppshandelssystem: förlängning av nuvarande begränsade räckvidd för luftfartsverksamhet och förberedelse för genomförande av en global marknadsbaserad åtgärd från och med 2021 ***I
 Inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk inom ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 ***I
 Enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland ***I
 Genetiskt modifierade livsmedel och foder DAS-68416-4
 Import av foder och livsmedel med ursprung i eller avsända från Japan efter olyckan vid kärnkraftverket i Fukushima
 Förslag till ändringsbudget nr 3: budgetresurser för sysselsättningsinitiativet för unga; tjänsteförteckningar för Acer och Sesar2
 Vapenexport: genomförande av den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp
 EU:s politiska förbindelser med Latinamerika
 Korruption och mänskliga rättigheter i tredjeländer

Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: direkt förvaltning av den Europeiska havs- och fiskerifonden
PDF 234kWORD 42k
Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 12 juni 2017 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 vad gäller fördelningen av medel inom ramen för direkt förvaltning mellan målen för den integrerade havspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken (C(2017)03881 – 2017/2743(DEA))
P8_TA(2017)0331B8-0496/2017

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2017)03881),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 1 september 2017, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 5 september 2017 från fiskeriutskottet till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 av den 15 maj 2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2328/2003, (EG) nr 861/2006, (EG) nr 1198/2006 och (EG) nr 791/2007 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1255/2011(1), särskilt artiklarna 14.4 och 126.5,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG(2),

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från fiskeriutskottet,

–  med beaktande av artikel 105.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av att ingen invändning har gjorts inom den tidsfrist som anges i artikel 105.6 tredje och fjärde strecksatserna i arbetsordningen, som löpte ut den 12 september 2017, och av följande skäl:

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 149, 20.5.2014, s. 1.
(2) EUT L 354, 28.12.2013, s. 22.


Multilateralt avtal om inrättandet av ett gemensamt europeiskt luftrum (ECAA) ***
PDF 164kWORD 43k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 september 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående på unionens vägnar av det multilaterala avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, Republiken Albanien, Bosnien och Hercegovina, Republiken Bulgarien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Republiken Island, Republiken Kroatien, Republiken Montenegro, Konungariket Norge, Rumänien, Republiken Serbien och Förenta nationernas övergångsförvaltning i Kosovo(1) om inrättandet av ett gemensamt europeiskt luftrum (ECAA) (15654/2016 - C8-0098/2017 - 2006/0036(NLE))
P8_TA(2017)0332A8-0260/2017

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (15654/2016),

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut om ingående på unionens vägnar av det multilaterala avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, Republiken Albanien, Bosnien och Hercegovina, Republiken Bulgarien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Republiken Island, Republiken Kroatien, Republiken Montenegro, Konungariket Norge, Rumänien, Republiken Serbien och Förenta nationernas övergångsförvaltning i Kosovo(2) om inrättandet av ett gemensamt europeiskt luftrum (08823/2/2006),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 100.2 samt artikel 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0098/2017),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för transport och turism (A8‑0260/2017).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Albanien, Bosnien och Hercegovina, Republiken Bulgarien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Republiken Island, Republiken Kroatien, Republiken Montenegro, Konungariket Norge, Rumänien, Republiken Serbien och Förenta nationernas övergångsförvaltning i Kosovo.

(1)*Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/1999 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.
(2)* Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/1999 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.


Kontrollåtgärder för akryloylfentanyl *
PDF 237kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 september 2017 om utkastet till rådets genomförandebeslut om att underställa N-(1-fenetylpiperidin-4-yl)-N-fenylakrylamid (akryloylfentanyl) kontrollåtgärder (08858/2017 – C8-0179/2017 – 2017/0073(NLE))
P8_TA(2017)0333A8-0284/2017

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets utkast (08858/2017),

–  med beaktande av artikel 39.1 i fördraget om Europeiska unionen, i dess ändrade lydelse enligt Amsterdamfördraget, och artikel 9 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C8-0179/2017),

–  med beaktande av rådets beslut 2005/387/RIF av den 10 maj 2005 om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll avseende nya psykoaktiva ämnen(1), särskilt artikel 8.3,

–  med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0284/2017).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets utkast.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 127, 20.5.2005, s. 32.


EU:s politiska förbindelser med Indien
PDF 189kWORD 51k
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2017 om EU:s politiska förbindelser med Indien (2017/2025(INI))
P8_TA(2017)0334A8-0242/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det strategiska partnerskapet mellan EU och Indien, som inrättades 2004, och den gemensamma handlingsplanen för det strategiska partnerskapet mellan Indien och EU av den 7 september 2005,

–  med beaktande av handlingsplanen för EU och Indien fram till 2020, som antogs vid det trettonde toppmötet mellan EU och Indien, och det gemensamma uttalandet från detta toppmöte,

–  med beaktande av EU:s globala strategi för utrikes- och säkerhetspolitiken från juni 2016,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 september 2001 Europa och Asien: en strategisk ram för förbättrade partnerskap (COM(2001)0469),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 234/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett partnerskapsinstrument för samarbete med tredjeländer(1),

–  med beaktande av sin rekommendation av den 28 oktober 2004 till rådet om förbindelserna mellan EU och Indien(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 29 september 2005 om ett strategiskt partnerskap mellan EU och Indien(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 september 2008 om förberedelserna inför toppmötet mellan EU och Indien i Marseille den 29 september 2008(4),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Indien, däribland de om fall av brott mot mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen,

–  med beaktande av sin resolution av den 2 februari 2012 om EU:s utrikespolitik gentemot Briks-länderna och andra framväxande stormakter: mål och strategier(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 april 2016 om EU i en föränderlig global miljö – en mer sammankopplad, omtvistad och komplex värld(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 maj 2012 om sjöröveri(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 oktober 2016 om nukleärt säkerhetsskydd och icke-spridning(8),

–  med beaktande av den resa som utskottet för utrikesfrågor gjorde till Indien den 21–22 februari 2017,

–  med beaktande av det elfte toppmötet mellan Asien och Europa (Asem), som hölls i Ulaanbaatar den 15–16 juli 2016, och det nionde mötet i det parlamentariska partnerskapet Asien–Europa (Asep), som hölls i Ulaanbaatar den 21–22 april 2016, och av de respektive förklaringar som antogs vid de båda mötena,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och ståndpunkten i form av ändringsförslag från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0242/2017), och av följande skäl:

A.  EU och Indien är världens två största demokratier, som båda har en djupgående kulturhistoria och har gjort gemensamma åtaganden för att främja fred, stabilitet, säkerhet, välstånd, hållbar utveckling och social rättvisa, samt för att respektera mänskliga rättigheter, grundläggande friheter, rättsstatsprincipen och god förvaltning.

B.  EU och Indien har under de båda senaste årtiondena byggt upp ett strategiskt partnerskap som är grundat på delade värden och intressen, med tanke på att de är naturliga partner och faktorer för stabilitet i den aktuella multipolära världen. Detta strategiska partnerskap bör fördjupas, eftersom det har stor potential för att åstadkomma ny dynamik på internationell nivå, bland annat inom FN, och för att ta itu med frågor som målen för hållbar utveckling eller kontakter människor emellan.

C.  Vid det trettonde toppmötet mellan EU och Indien, som hölls den 30 mars 2016 efter fyra års uppehåll, antogs en ny färdplan för det strategiska partnerskapet för de kommande fem åren.

D.  Ett antal gemensamma förklaringar antogs vid det trettonde toppmötet mellan EU och Indien: om en gemensam agenda för migration och rörlighet, om ett partnerskap mellan EU och Indien för vatten, om ett partnerskap för ren energi och klimatet och om kampen mot terrorism.

E.  EU och Indien har som viktiga partner inom ekonomi, handel och investeringar, där EU är Indiens viktigaste handelspartner, sedan 2007 deltagit i förhandlingar om ett ambitiöst frihandels- och investeringsavtal, som bör ingås snarast möjligt. Handlingsplanen för EU och Indien fram till 2020 bekräftar de båda parternas åtagande att skapa ett stabilt ekonomiskt klimat som är gynnsamt för en utökning av handel och ekonomiskt samarbete.

F.  En ökad samordning mellan EU och medlemsstaterna i fråga om deras förhållande till Indien skulle möjliggöra en ytterligare förstärkning av det strategiska partnerskapet.

G.  Indien är en livskraftig demokrati och ett öppet samhälle med fri press och ett aktivt civilt samhälle. EU och Indien har regelbundet utbytt bästa praxis i fråga om mänskliga rättigheter och demokrati, däribland frågor som rör yttrande- och föreningsfrihet samt rättsstatsprincipen, och behandling av flyktingar, respekt för minoriteter och främjande av jämställdhet, vilket EU har åtagit sig.

En stabil grund för ett värdefullt partnerskap

1.  Europaparlamentet ger sitt fulla stöd till ett starkare och djupare partnerskap mellan EU och Indien, som är förankrat i deras kraftfulla politiska, ekonomiska, sociala och kulturella förbindelser och grundat på de delade värdena demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och mångfald samt på ömsesidig respekt och gemensamma intressen.

2.  Europaparlamentet anser att utökade politiska förbindelser mellan båda partner skulle kunna bidra positivt till att främja regionalt och internationellt samarbete i en värld som möter många globala utmaningar, såsom ett spänt säkerhetsläge, bristande respekt för internationell rätt, terrorism, extremism och radikalisering, gränsöverskridande organiserad brottslighet och korruption, oreglerad migration och människohandel, klimatförändringens effekter, fattigdom, ojämlikhet och bristande respekt för mänskliga rättigheter samt ökande populism.

3.  Europaparlamentet betonar att som världens två största demokratier har EU och Indien ett gemensamt ansvar att främja fred, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter runt om i världen, bland annat genom ökat samarbete på FN-nivå.

4.  Förbindelserna mellan EU och Indien har avsevärt utökats i kvalitet och omfattning sedan det gemensamma politiska uttalandet från 1993. Europaparlamentet understryker betydelsen av det strategiska partnerskap mellan EU och Indien som upprättades 2004 och var avsett att erkänna den nära förbundenheten dem emellan och föra upp förbindelserna dem emellan till en högre och mer intensiv nivå.

5.  Europaparlamentet understryker att partnerskapet mellan EU och Indien ännu inte har nått sin fulla potential. Det behövs ett starkare politiskt engagemang på båda sidor för att göra förbindelserna mer dynamiska och värdefulla när det gäller de utmaningar som båda partner möter på regional och internationell nivå. Parlamentet efterlyser ökade investeringar i förstärkta band mellan EU-27 och Indien. Parlamentet framhåller vikten av en heltäckande bedömning av det strategiska partnerskapets funktionssätt, för att generera idéer om möjliga vägar att föra det framåt.

Ett starkare partnerskap till ömsesidig fördel för EU och Indien

6.  Europaparlamentet välkomnar att det trettonde toppmötet mellan EU och Indien hölls den 30 mars 2016 i Bryssel. Parlamentet uppmanar med eftertryck EU och Indien att hålla toppmöten varje år, vilket man åtagit sig, med tanke på att sådana högnivåmöten positivt bidrar till att öka samarbete, förståelse på ömse sidor och ömsesidig synlighet.

7.  Europaparlamentet välkomnar stödet för handlingsplanen för EU och Indien fram till 2020, som utgör en färdplan för att intensifiera det strategiska partnerskapet under de kommande fem åren. Som positivt noterar parlamentet de många samarbetsområden som återstartades 2016, exempelvis säkerhet, terrorismbekämpning, migration och rörlighet, handel, överföring av teknik och kultur, klimatförändring, utveckling, energi och vatten. Parlamentet efterlyser ett effektivt genomförande av denna plan, med tydliga steg och tidsfrister.

8.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för upprättandet av ett övergripande och ambitiöst frihandelsavtal mellan EU och Indien, som bör vara ekonomiskt, socialt och politiskt värdefullt för båda sidor. Parlamentet påminner om att EU är världens ledande handelsblock och att Indien har en av världens största BNP-tillväxtsiffror. Parlamentet påminner också om att EU är Indiens främsta partner när det gäller handel och investeringar, och att import- och exportflödena mellan de två är relativt balanserade.

9.  Det är positivt att EU och Indien återupptagit diskussioner om vägar för att gå vidare med förhandlingar om ett frihandelsavtal, även kallat Broad Based Trade and Investment Agreement (BTIA). I syfte att ingå ett frihandelsavtal snarast möjligt uppmanar Europaparlamentet med kraft båda sidor att fortsätta med förhandlingarna i en anda av ömsesidighet och ömsesidig nytta, genom att beakta de internationella normer som båda sidor åtagit sig att följa, däribland de som anges i Världshandelsorganisationens (WTO) och Internationella arbetsorganisationens (ILO) ramverk samt principen om företagens sociala ansvar. Parlamentet inser att ett sådant avtal, genom att vara välbalanserat i fråga om båda sidors intressen, kan medföra att åtgärder gynnar både europeiska och indiska medborgare, bland annat genom att bekämpa fattigdom och främja respekten för mänskliga rättigheter.

10.  Europaparlamentet rekommenderar att det på EU-nivå antas en samstämd strategi för EU:s förbindelser med Indien, med tydliga prioriteringar. Parlamentet uppmärksammar betydelsen av att både EU-institutionerna och medlemsstaterna genomför en sådan strategi på ett samstämt och samordnat sätt. EU:s prioriteringar i fråga om Indien skulle också kunna definieras i en uppdaterad strategi för förbindelserna mellan EU och Asien.

11.  Europaparlamentet välkomnar åtagandet från Europeiska investeringsbanken (EIB) att främja långsiktiga investeringar i Indien i infrastruktur som är väsentlig för en ekonomisk, social och miljömässigt hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar EIB att infria sitt åtagande och att förstärka sitt stöd till hållbara investeringar i Indien.

12.  En strukturerad interparlamentarisk dialog är viktig för att det strategiska partnerskapet ska fungera. Europaparlamentet uppmanar det indiska parlamentets talman att inrätta en grupp för vänskap mellan Indien och Europa, bestående av parlamentsledamöter från Lok Sabha och Rajya Sabha, som fungerar som motpart för parlamentets delegation för förbindelserna med Republiken Indien.

En bred agenda för samarbete om utrikes- och säkerhetspolitik

13.  Europaparlamentet upprepar att i dagens internationella miljö står både EU och Indien inför svåra säkerhetsutmaningar som kräver ett diplomatiskt svar i kombination med mer avskräckande åtgärder, respekt för internationell rätt och samarbete mellan demokratiska stater.

14.  Europaparlamentet betonar den avsevärda potentialen för ökade synergieffekter mellan EU och Indien när det gäller utrikes- och säkerhetspolitik. Parlamentet är övertygat om att regelbunden och ihållande dialog kan bana väg för ömsesidig förståelse och således för ökad samordning mellan EU:s och Indiens utrikespolitiska agendor på regional och internationell nivå, bland annat i fråga om ämnen där olika tillvägagångssätt tidigare rått.

15.  Europaparlamentet välkomnar det åtagande som gjordes i handlingsplanen för EU och Indien fram till 2020 om att inrätta forum för samråd om utrikespolitik och säkerhet. Parlamentet understryker mervärdet med att öka frekvensen och tyngden i högnivåutbytet på området för utrikespolitik och säkerhet.

16.  Europaparlamentet uppmanar EU, tillsammans med medlemsstaterna, och Indien att fortsätta med och förstärka sina insatser för att främja en effektiv och regelbaserad multilateralism på global nivå. Parlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt rådet att stödja en reform av FN:s säkerhetsråd som inbegriper Indiens ansökan om permanent medlemskap. Parlamentet uppmuntrar EU och Indien att så mycket som möjligt samordna sina ståndpunkter och initiativ på FN-nivå i frågor där deras samarbete skulle kunna innebära förändring, men också i andra internationella forum som Världshandelsorganisationen.

17.  Europaparlamentet uppmärksammar det värdefulla och intensifierade utbyte om globala frågor som sker inom ramen för Asien–Europa-mötet, ett multilateralt samarbetsforum som omfattar både EU och Indien . Parlamentet stöder regionala integrationsprocesser på både politisk och ekonomisk nivå i Asien, eftersom de på ett positivt sätt kan bidra till att minska antalet konflikter och öka välståndet i regionen.

18.  Europaparlamentet understryker det avsevärda mervärdet med samarbetet mellan EU och Indien när det gäller att stödja demokratiska processer i Asien. Vidare understryker parlamentet betydelsen av att EU och Indien samordnar sin politik för humanitärt stöd och utveckling, med hänsyn till den stora utvecklingsverksamhet som bedrivs av båda parter i Asien, i syfte att på ett positivt sätt bidra till de politiska, ekonomiska och sociala framstegen i de berörda länderna, däribland för minoriteter eller statslösa personer, exempelvis rohingyafolket. Parlamentet efterlyser i detta syfte en förstärkt dialog.

19.  Europaparlamentet noterar Indiens och EU:s gemensamma förklaring av den 30 mars 2016 om kampen mot terrorismen, som syftar till en förstärkning av samarbetet för att förebygga och bemöta radikalisering, våldsam extremism och terrorism. Det är viktigt att fortsätta med samarbetet mellan EU:s och Indiens säkerhetstjänster och rättsvårdande instanser enligt det befintliga arrangemanget inom Europol. Parlamentet rekommenderar att man underlättar utbyte av bästa praxis och information mellan Indien och EU, även med medlemsstaterna. Parlamentet uppmuntrar båda sidor att tillsammans verka för antagandet av den övergripande konventionen om internationell terrorism på FN-nivå och för ökad effektivitet i FN:s organ för kampen mot terrorism.

20.  Europaparlamentet betonar betydelsen av ett fördjupat samarbete mellan EU och Indien när det gäller Afghanistan, särskilt att bidra till en freds- och försoningsprocess, som utvecklas under ledning av Afghanistan och under afghanskt egenansvar, och till uppbyggnaden av stabila institutioner och en fungerande stat samt till uppkomsten av en politisk och ekonomisk miljö som kommer att möjliggöra en konsolidering av fred och säkerhet. Parlamentet uppmuntrar särskilt till ökad politisk samordning om säkerhet och militära frågor, utvecklingsstöd och åtgärder för hantering av det regionala sammanhanget. Parlamentet betonar att ”Heart of Asia”-processen är ett viktigt forum för regional förtroendeskapande verksamhet och regionalt politiskt samarbete.

21.  Europaparlamentet efterlyser förnyade insatser för närmande och återställande av goda grannförbindelser mellan Indien och Pakistan genom en heltäckande dialog och eventuellt ett flerstegsförfarande som inleds med en diskussion om tekniska frågor och förtroendeskapande åtgärder och slutligen leder till politiska möten på hög nivå. Parlamentet understryker vikten av den bilaterala dimensionen för att arbeta tillsammans i riktning mot att upprätta varaktig fred och samarbete mellan Indien och Pakistan, vilket på ett positivt sätt skulle bidra till regionens säkerhet och ekonomiska utveckling. Vidare understryker parlamentet det ansvar för fred som åvilar båda stater i egenskap av kärnvapenmakter. EU uppmanas att uppmuntra och stödja försoningsprocessen mellan Indien och Pakistan. Det är av yttersta vikt att bekämpa terrorismen i alla dess former och yttringar, inklusive statsunderstödd terrorism.

22.  Europaparlamentet rekommenderar fortsatt samarbete om allmän nedrustning, icke-spridning av massförstörelsevapen och kärnsäkerhet, vilket är mål för både EU och Indien. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang samtliga medlemsstater att stödja Indiens ansökan om att ansluta sig till exportkontrollsystem, såsom gruppen av länder som levererar kärnmaterial, kontrollsystemet för missilteknik, Wassenaar-arrangemanget och Australiengruppen. Parlamentet gläder sig över att Indien ratificerat IAEA:s tilläggsprotokoll.

23.  Europaparlamentet välkomnar både Indiens och EU:s fasta hållning gentemot de olagliga nukleära och ballistiska missilprogrammen i Demokratiska folkrepubliken Korea (Nordkorea), som utgör ett hot mot den regionala och internationella freden, och uppmuntrar till ytterligare samarbete för att säkerställa ett brett genomförande av FN:s sanktioner mot Nordkorea.

24.  Europaparlamentet tar del av Indiens farhågor när det gäller Kina, särskilt med tanke på Kinas självsäkra politik i Sydkinesiska havet, betydande militära modernisering och strategiska förbindelser med Pakistan samt olösta gränsfrågor. Parlamentet anser att endast en verklig dialog som grundas på den internationella rättens principer kan bidra till att övervinna dessa skillnader och bygga upp ett ömsesidigt förtroende.

25.  Det är positivt att notera det stöd som vid det trettonde toppmötet mellan EU och Indien uttrycktes av båda sidor för alla parters fullständiga genomförande av Minskavtalet om konflikten i östra Ukraina. Europaparlamentet påminner om att EU kraftfullt fördömt Rysslands aggressiva åtgärder och har som politik att inte erkänna den olagliga annekteringen av Krim och Sevastopol. Parlamentet hoppas EU och Indien genom dialog ytterligare kan närma sina ståndpunkter till varandra.

26.  Europaparlamentet uppmuntrar EU och Indien att fortsätta att – både vid toppmöten och vid sina regelbundna samråd om utrikes frågor och säkerhet – diskutera läget i Mellanöstern och områden för möjligt samarbete som skulle kunna förbättra regionens stabilisering, bland annat genom åtgärder på internationell nivå. Särskilt uppmärksammar parlamentet vikten av samarbete för att säkra en varaktig politisk lösning i Syrien i enlighet med det befintliga ramverk som överenskommits inom FN, i linje med Genèvekommunikén av den 30 juni 2012, och för att stödja återuppbyggnad och försoning efter en överenskommelse, när en trovärdig politisk övergång – under ledning av Syrien och under syriskt egenansvar – väl har inletts.

27.  Europaparlamentet betonar att EU och Indien skulle kunna intensifiera sitt samarbete och utbyte av bästa praxis i fråga om länderna i Afrika i syfte att se till att deras utvecklingsinsatser kompletterar varandra.

28.  Europaparlamentet betonar de avsevärda ömsesidiga fördelar som EU och Indien skulle kunna dra av ett intensifierat samarbete på områden som havssäkerhet, it-säkerhet och uppgiftsskydd samt migration och rörlighet.

29.  Europaparlamentet understryker att EU och Indien delar vitala intressen och betonar att de bör öka samarbetet på området för havssäkerhet, framför allt med avseende på att motverka pirater, men också för att bevara fred och stabilitet och säkra kommunikationsrutten till havs (Sea Line of Communication) i Sydkinesiska havet och Indiska oceanen. Parlamentet rekommenderar därför att man utvecklar gemensamma operativa standardförfaranden på området för havssäkerhet och åtgärder mot pirater, liksom att man tar fram en gemensam tolkning av FN:s havsrättskonvention som beaktar friheten för sjöfarten, löser alla utestående frågor och identifierar de lämpligaste gemensamma åtgärderna för samarbete inom konventionens ramar.

30.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av en gemensam förklaring från EU och Indien om ett partnerskap för ren energi och klimatet vid det trettonde toppmötet mellan EU och Indien i mars 2016. Parlamentet betonar Indiens och EU:s positiva inverkan på förhandlingarna om klimatavtalet från Paris och båda partners globala ledarskap. Båda partner uppmanas med kraft att öka sina ansträngningar för att se till att alla signatärer genomför avtalet. Parlamentet uppmanar i detta avseende till intensifierat samarbete mellan EU och Indien på energiområdet, särskilt på området för förnybar energi.

31.  Europaparlamentet ser med intresse på antagandet av en gemensam förklaring från EU och Indien om ett partnerskap för vatten vid det trettonde toppmötet mellan EU och Indien i mars 2016. Parlamentet uppmanar därför EU att stärka sitt samarbete med Indien och att intensifiera sitt stöd till indiska projekt för hållbar vattenförvaltning, såsom ”Clean Ganga”.

32.  Europaparlamentet ser positivt på den gemensamma förklaringen om en gemensam agenda för migration och rörlighet, som syftar till att tillhandahålla en ram för samarbete om främjandet av laglig migration, förhindrande av irreguljär migration och människohandel samt maximera rörlighetens inverkan på utvecklingen.

33.  Europaparlamentet anser att direktkontakter mellan människor bör vara en av de viktigaste aspekterna av det strategiska partnerskapet mellan EU och Indien. Parlamentet understryker särskilt vikten av att utöka utbytet på området för utbildning, kultur och vetenskaplig forskning, inklusive informationsteknik, och välkomnar därför ökningen av antalet studentutbyten inom ramen för Erasmus+-programmet, som bör utökas ytterligare. På samma sätt noterar parlamentet med tillfredsställelse utsikterna till samarbete om kompetensutveckling inom ramen för initiativet ”Make in India”, såsom anges i handlingsplanen för 2020, och betonar hur viktiga de är för en intensifiering av handel och sociala förbindelser. Parlamentet efterlyser att kvinnliga studenter, vetenskapsmän, forskare och yrkesutövare på ett jämbördigt sätt tas med i dessa program.

Ett förstärkt utbyte om partnerskapets människorättsdimension

34.  Europaparlamentet välkomnar det på nytt bekräftade åtagandet om ett intensifierat utbyte om människorättsdimensionen i det strategiska partnerskapet mellan EU och Indien, eftersom medborgarna på båda sidor kan dra nytta av förstärkt samarbete i ett antal människorättsfrågor. Parlamentet betonar särskilt behovet av att stärka utbytet och samordningen mellan de två partnerna inom FN:s ramverk, bland annat i fråga om att genomföra de rekommendationer som utfärdats i den allmänna återkommande utvärderingen av mänskliga rättigheter. Parlamentet understryker likaså betydelsen av människorättsdialoger. Parlamentet noterar att inget utbyte har förekommit sedan 2013 och efterlyser med eftertryck att en dialog hålls snarast möjligt.

35.  Europaparlamentet påminner om sitt långvariga ställningstagande mot dödsstraff i samtliga fall och under alla omständigheter. Parlamentet upprepar sitt krav på ett omedelbart moratorium mot avrättningar i Indien.

36.  Europaparlamentet påminner om att yttrande- och föreningsfrihet utgör en fast beståndsdel av ett livskraftigt demokratiskt samhälle. Parlamentet förstår behovet av att vidta åtgärder för att öka transparensen hos – och införa begränsningar för – verksamhet finansierad av utländska aktörer som kan utgöra en risk för fred och stabilitet eller för den inre säkerheten. Dock uttrycker parlamentet oro över de konsekvenser för förenings- och yttrandefriheten som följer av den nuvarande indiska lagen om utländskt deltagande i finansieringen av icke-statliga organisationer (lagen om reglering av utländska bidrag).

37.  Europaparlamentet erkänner de avsevärda insatser som de indiska myndigheterna har gjort för att bekämpa alla former av diskriminering, inklusive på grundval av kasttillhörighet. Dock noterar parlamentet med oro att diskriminering på grundval av kasttillhörighet fortfarande är en källa till missförhållanden, och uppmuntrar därför de indiska myndigheterna att förstärka sina insatser för att undanröja denna människorättskränkning. Vidare uppmuntras Indien att säkerställa ett fullgott minoritetsskydd, särskilt för religiösa och etniska minoriteter, och parlamentet understryker vikten av att främja tolerans gentemot mångfalden, för att förebygga våld mellan olika samhällsgrupper. Parlamentet välkomnar att Indiens högsta domstol beordrade att återuppta den rättsliga behandlingen av våldet mot kristna under 2008 och att på lämpligt sätt gottgöra offren.

38.  Europaparlamentet uppmanar enträget Indien att ratificera konventionen mot tortyr och dess frivilliga protokoll och konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden.

39.  Europaparlamentet anser, i samband med EU:s och Indiens på nytt bekräftade åtagande att förstärka samarbetet i frågor som rör de mänskliga rättigheterna, att kvinnors rättigheter bör föras upp på dagordningen för människorättsdialogen mellan de båda partnerna. Parlamentet välkomnar den indiska regeringens åtagande att förbättra kvinnors rättigheter och införa jämställdhet i den politiska programplaneringen, och uppmuntrar de indiska myndigheterna att vidta ytterligare åtgärder för att undersöka och förebygga könsrelaterat våld och främja jämställdhet. Vidare välkomnas att EU finansierar projekt i Indien som tar itu med våld mot kvinnor och barn, och parlamentet rekommenderar att denna finansiering bibehålls. Parlamentet efterlyser att rättigheterna för hbtiq-personer förbättras och att avsnitt 377 i den indiska strafflagen upphävs.

o
o   o

40.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen samt Indiens regering och parlament.

(1) EUT L 77, 15.3.2014, s. 77.
(2) EUT C 174 E, 14.7.2005, s. 179.
(3) EUT C 227 E, 21.9.2006, s. 589.
(4) EUT C 8 E, 14.1.2010, s. 69.
(5) EUT C 239 E, 20.8.2013, s. 1.
(6) Antagna texter, P8_TA(2016)0120.
(7) EUT C 261 E, 10.9.2013, s. 34.
(8) Antagna texter, P8_TA(2016)0424.


Utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond för att ge stöd till Italien
PDF 242kWORD 43k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond för att ge stöd till Italien (COM(2017)0540 – C8-0199/2017 – 2017/2101(BUD))
P8_TA(2017)0335A8-0280/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0540 – C8-0199/2017),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 av den 11 november 2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond(1),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(2), särskilt artikel 10,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(3), särskilt punkt 11,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för regional utveckling,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0280/2017).

1.  Europaparlamentet konstaterar att beslutet utgör det största utnyttjandet någonsin av Europeiska unionens solidaritetsfond.

2.  Europaparlamentet konstaterar att tröskeln för det förskott som fastställs i artikel 4a i förordning (EG) nr 2012/2002, ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 661/2014(4), ofta kan utgöra en otillräcklig stödåtgärd för de katastrofer som klassificeras som större naturkatastrofer. Parlamentet betonar behovet av att överväga en högre tröskel för dessa särskilda första bidrag för att omgående och på ett effektivt sätt kunna hantera de skador som orsakats av denna kategori av katastrofer.

3.  Europaparlamentet välkomnar beslutet som ett tecken på unionens solidaritet med EU:s medborgare och regioner som har drabbats av naturkatastrofer.

4.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond för att ge stöd till Italien

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2017/1599.)

(1) EGT L 311, 14.11.2002, s. 3.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(3) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.
(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 661/2014 av den 15 maj 2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond (EUT L 189, 27.6.2014, s. 143).


Förslag till ändringsbudget nr 4/2017 som åtföljer förslaget om utnyttjande av EU:s solidaritetsfond för Italien
PDF 246kWORD 43k
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2017 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 4/2017 för budgetåret 2017 som åtföljer förslaget om utnyttjande av EU:s solidaritetsfond för Italien (11813/2017 – C8-0304/2017 – 2017/2109(BUD))
P8_TA(2017)0336A8-0281/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(1), särskilt artikel 41,

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2017, slutgiltigt antagen den 1 december 2016(2),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(3),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(4),

–  med beaktande av rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel(5),

–  med beaktande av det förslag till ändringsbudget nr 4/2017 som kommissionen antog den 26 juni 2017 (COM(2017)0541),

–  med beaktande av den ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 4/2017 som rådet antog den 4 september 2017 och översände till Europaparlamentet samma dag (11813/2017 – C8-0304/2017),

–  med beaktande av artiklarna 88 och 91 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0281/2017), och av följande skäl:

A.  Förslaget till ändringsbudget nr 4/2017 gäller utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond (nedan kallad solidaritetsfonden) till ett belopp av 1 196 797 579 EUR för att ge stöd till Italien med anledning av en serie jordbävningar som ägde rum mellan augusti 2016 och januari 2017 i regionerna Abruzzo, Lazio, Marche och Umbrien.

B.  Ett belopp på 30 000 000 EUR har redan betalats ut för detta genom solidaritetsfonden i form av en förskottsbetalning från unionens budget för 2016.

C.  Detta är det största utnyttjandet någonsin av solidaritetsfonden.

D.  Syftet med förslaget till ändringsbudget nr 4/2017 är att formellt föra in denna budgetjustering i unionens budget för 2017.

E.  Kommissionen föreslår därför en ändring av unionens budget för 2017 och en ökning av anslagen till artikel 13 06 01 ”Stöd till medlemsstater i samband med en större naturkatastrof som får allvarliga konsekvenser på levnadsvillkoren, naturmiljön och ekonomin” med 1 166 797 579 EUR i både åtagande- och betalningsbemyndiganden.

F.  Det totala belopp som finns tillgängligt för utnyttjandet av solidaritetsfonden vid denna tidpunkt på året är 293 971 080 EUR lägre än det föreslagna beloppet, och därför föreslår kommissionen att täcka denna skillnad med hjälp av det årliga belopp som finns tillgängligt under 2018, i enlighet med artikel 10.2 i förordningen om den fleråriga budgetramen. Denna möjlighet har aldrig tidigare använts.

G.  Solidaritetsfonden definieras enligt förordningen om den fleråriga budgetramen som ett särskilt instrument och därför bör motsvarande åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden budgeteras utanför den fleråriga budgetramens tak.

H.  Kommissionen föreslår att de nödvändiga betalningsanslagen omfördelas till fullo inom ramen för unionsbudgeten för 2017 och att den negativa reserv som aktiveras i ändringsbudget nr 1/2017 (70 402 434 EUR) fylls på från budgetposter för vissa av 2007–2013 års strukturfondsprogram.

1.  Europaparlamentet betonar det akuta behovet av att frigöra finansiellt stöd via solidaritetsfonden till de regioner som drabbats av dessa naturkatastrofer. Parlamentet konstaterar att det är av största vikt att skapa synergier mellan EU:s alla tillgängliga instrument för att säkerställa att resurserna används på ett effektivt sätt för återuppbyggnad och alla andra nödvändiga åtgärder.

2.  Europaparlamentet noterar förslaget till ändringsbudget nr 4/2017, som lagts fram av kommissionen.

3.  Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 4/2017.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att förklara ändringsbudget nr 4/2017 slutgiltigt antagen och se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och revisionsrätten samt till de nationella parlamenten.

(1) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(2) EUT L 51, 28.2.2017.
(3) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(4) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.
(5) EUT L 168, 7.6.2014, s. 105.


Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter: ansökan EGF/2017/002 FI/Microsoft 2
PDF 311kWORD 46k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (ansökan från Finland – EGF/2017/002 FI/Microsoft 2) (COM(2017)0322 – C8-0193/2017 – 2017/2098(BUD))
P8_TA(2017)0337A8-0278/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0322 – C8-0193/2017),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1309/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2014–2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1927/2006(1),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(2), särskilt artikel 12,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(3), särskilt punkt 13,

–  med beaktande av det trepartsförfarande som föreskrivs i punkt 13 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för regional utveckling,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0278/2017), och av följande skäl:

A.  Unionen har inrättat lagstiftnings- och budgetinstrument för att kunna ge kompletterande stöd till arbetstagare som drabbas av konsekvenserna av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln eller av den globala finansiella och ekonomiska krisen, och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

B.  Europeiska unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som blivit övertaliga bör vara dynamiskt och ställas till förfogande så snabbt och effektivt som möjligt.

C.  Finland har lämnat in ansökan EGF/2017/002 FI/Microsoft 2 för finansiell kompensation från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (nedan kallad fonden) enligt insatskriterierna i artikel 4.1 a i förordningen om fonden med anledning av 1 248 uppsägningar vid Microsoft Mobile Oy och vid elva underleverantörer och producenter i efterföljande produktionsled i Finland, som är verksamma inom den näringsgren som i Nace rev. 2 hänförs till huvudgrupp 62 (dataprogrammering, datakonsultverksamhet o.d.).

1.  Europaparlamentet delar kommissionens åsikt att de villkor som fastställs i artikel 4.1 a i förordningen om fonden är uppfyllda och att Finland är berättigat till ekonomiskt stöd på 3 520 080 EUR enligt den förordningen, vilket utgör 60 % av de totala kostnaderna på 5 559 300 EUR.

2.  Europaparlamentet noterar att Finland lämnade in ansökan den 1 februari 2017 och att kommissionen, efter det att ytterligare information hade lämnades av Finland, avslutade sin bedömning den 21 juni 2017.

3.  Europaparlamentet påminner om att Microsoft förvärvade mobiltelefonverksamheten av Nokia och att Microsoft Mobile Oy grundades 2014. Parlamentet konstaterar att ungefär 4 700 Nokiaanställda överfördes till Microsoft Mobile Oy i Finland.

4.  Europaparlamentet konstaterar att huvudorsaken till uppsägningarna vid Microsoft Mobile Oy är den globala konkurrensen inom mobiltelefonsektorn, vilket har lett till att Microsoft Mobile Oy och dess Windowsbaserade operativsystem förlorat marknadsandelar. Parlamentet konstaterar att denna förlust av marknadsandelar ägt rum trots att Microsoft Mobile Oy släppt ut nya mobila enheter på marknaden och investerat i design, komponenter och marknadsföring.

5.  Europaparlamentet konstaterar bekymrat de utmaningar som EU:s mobiltelefontillverkare står inför. Parlamentet anser att tillräckligt stöd måste tillhandahållas så att de berörda arbetstagarna kan fortbilda sig för att lättare hitta jobb inom relaterade eller expanderande industrisektorer.

6.  Europaparlamentet konstaterar att uppsägningarna är en följd av att tillverkningen av mobila enheter flyttas till låglöneländer. Parlamentet konstaterar att vinnarna i denna konkurrens inom tillverkningen av smarttelefoner har varit tillverkare som är baserade i USA och Asien och som använder Android eller iOS som operativsystem.

7.  Europaparlamentet konstaterar att de drabbade regionerna Helsingfors-Nyland, Västra Finland och Södra Finland redan har drabbats av omfattande uppsägningar av företag i elektronikindustrin och programvaruindustrin, och att den regionala arbetslösheten är hög i Västra Finland och Södra Finland (14,6 % och 17,5 % av arbetskraften). Parlamentet konstaterar att 1 000 av 1 248 uppsagda arbetstagare som är berättigade till stöd från fonden förväntas delta i åtgärderna.

8.  Europaparlamentet konstaterar att 92,5 % av de berörda stödmottagarna är mellan 30 och 54 år, och många är högutbildade. Parlamentet konstaterar att arbetslösheten bland högutbildade personer har ökat avsevärt i samtliga tre regioner. Parlamentet är bekymrat över den redan svåra arbetslöshetssituationen för högkompetenta och högutbildade personer vars sysselsättningsutsikter normalt sett annars vore goda.

9.  Europaparlamentet noterar att Finland planerar sex olika typer av åtgärder: i) handledning och andra förberedande åtgärder, ii) sysselsättnings- och företagstjänster, iii) utbildning, iv) startpeng, v) lönesubventioner och vi) resebidrag. Parlamentet konstaterar att dessa åtgärder utgör aktiva arbetsmarknadsåtgärder. Parlamentet noterar att tillräckliga medel har anslagits för kontroll och rapportering.

10.  Europaparlamentet noterar att inkomststödjande åtgärder motsvarar 26,74 % av det totala paketet med individanpassade tjänster, vilket är under det tak på maximalt 35 % som fastställs i förordningen om fonden, och att dessa åtgärder förutsätter att de berörda stödmottagarna aktivt söker arbete eller deltar i utbildning.

11.  Europaparlamentet betonar vikten av aktiva arbetsmarknadsåtgärder som finansieras av fonden. Parlamentet noterar att personliga tjänster i tidigare fall med stöd från fonden för uppsagda arbetstagare visat sig vara mycket värdefulla.

12.  Europaparlamentet välkomnar utnyttjandet av Eures-nätverkets tjänster för att vidarebefordra jobbannonser från utlandet till finländska arbetssökande. Parlamentet välkomnar det faktum att finländska myndigheter uppmuntrar de uppsagda arbetstagarna att fullt ut utnyttja sin rätt till fri rörlighet.

13.  Europaparlamentet noterar att de utbildningsåtgärder som finansieras genom fonden kommer att komplettera de åtgärder som finansieras genom en fond som inrättats av företaget för att hjälpa uppsagda arbetstagare att starta små företag i it-sektorn och i andra sektorer. Parlamentet välkomnar detta initiativ.

14.  Europaparlamentet välkomnar att de finländska myndigheterna den 12 juli 2016 inledde de individanpassade åtgärderna riktade till de berörda stödmottagarna, långt innan ansökan om stöd från fonden lämnades in för det föreslagna samordnade paketet.

15.  Europaparlamentet välkomnar att samråd genomförts med berörda aktörer, däribland företrädare för företrädare för närings-, trafik- och miljöcentralerna och från arbets- och näringsbyråerna i de berörda regionerna, Microsoft, Teknologiindustrin, Fackförbundet Pro och Ingenjörsförbundet i Finland samt Innovationsfinansieringsverket Tekes.

16.  Europaparlamentet påminner om att det samordnade paketet med individanpassade tjänster som stöds via fonden ska utformas utifrån framtida utsikter på arbetsmarknaden och önskad kompetens och vara förenligt med övergången till en resurseffektiv och hållbar ekonomi.

17.  Europaparlamentet noterar att den aktuella ansökan följer på en serie tidigare ansökningar från Finland till följd av Nokias nedgång (EGF/2007/003 FI/Perlos, EGF/2012/006 FI/Nokia Salo, EGF/2013/001 FI/Nokia, EGF/2015/001 FI/Broadcom, EGF/2015/005 FI/Computer Programming, EGF/2016/001 FI/Microsoft och EGF/2016/008 FI/Nokia Network Systems).

18.  Europaparlamentet konstaterar att det för närvarande pågår en insats som stöds av fonden (EGF/2016/001 FI/Microsoft) och som riktas till anställda som tidigare har sagts upp av Microsoft. Parlamentet betonar att de berörda stödmottagarna i den föreliggande ansökan inte är de samma som mottagarna i den pågående insatsen.

19.  Europaparlamentet noterar att de finländska myndigheterna har intygat att de föreslagna åtgärderna inte kommer att få ekonomiskt stöd från någon annan av unionens fonder eller något annat av unionens finansieringsinstrument, att eventuell dubbelfinansiering kommer att förhindras och att åtgärderna kompletterar de åtgärder som finansieras genom strukturfonderna.

20.  Europaparlamentet påminner om vikten av att förbättra de uppsagda arbetstagarnas anställbarhet med hjälp av anpassad yrkesutbildning och av att erkänna den kompetens som en arbetstagare förvärvat under hela sitt yrkesliv. Parlamentet förväntar sig att den utbildning som erbjuds i det samordnade paketet ska anpassas inte bara till de uppsagda arbetstagarnas utan också till näringslivets faktiska behov.

21.  Europaparlamentet betonar på nytt att stödet från fonden varken får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell rätt eller kollektivavtal, eller åtgärder för omstrukturering av företag eller sektorer. Parlamentet betonar att Finland har bekräftat att stödet ur fonden faktiskt inte kommer att ersätta dessa åtgärder.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att allmänheten får tillgång till samtliga handlingar som berör ansökningar om medel ur fonden.

23.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

24.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

25.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter efter en ansökan från Finland – EGF/2017/002 FI/Microsoft 2

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2017/1600.)

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 855.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(3) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.


EU:s utsläppshandelssystem: förlängning av nuvarande begränsade räckvidd för luftfartsverksamhet och förberedelse för genomförande av en global marknadsbaserad åtgärd från och med 2021 ***I
PDF 500kWORD 66k
Europaparlamentets ändringar antagna den 13 september 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om om ändring av direktiv 2003/87/EG för att förlänga nuvarande begränsade räckvidd för luftfartsverksamhet och förbereda för genomförande av en global marknadsbaserad åtgärd från och med 2021 (COM(2017)0054 – C8-0028/2017 – 2017/0017(COD))(1)
P8_TA(2017)0338A8-0258/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till förordning
Skäl 2a (nytt)
(2a)  Miljöskydd är en av de viktigaste utmaningarna för unionen.
Ändring 38
Förslag till förordning
Skäl 3
(3)  Ett bindande mål om att senast 2030 minska växthusgasutsläppen från hela ekonomin med minst 40 % jämfört med 1990 fastställdes av Europeiska rådet den 23–24 oktober 2014. Vid rådets möte den 6 mars 2015 godkändes formellt detta bidrag från unionen och medlemsstaterna som deras planerade nationellt fastställda bidrag inom ramen för Parisavtalet. Enligt Europeiska rådets slutsatser från oktober 2014 ska målet uppnås gemensamt av unionen på det mest kostnadseffektiva sättet, med minskningar på 43 % i sektorer som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem och minskningar på 30 % i sektorer som inte omfattas av utsläppshandeln, fram till 2030 jämfört med 2005. Alla sektorer inom ekonomin bör bidra till att uppnå dessa utsläppsminskningar.
(3)  Ett bindande mål om att senast 2030 minska växthusgasutsläppen från hela ekonomin med minst 40 % jämfört med 1990 fastställdes av Europeiska rådet den 23–24 oktober 2014. Vid rådets möte den 6 mars 2015 godkändes formellt detta bidrag från unionen och medlemsstaterna som deras planerade nationellt fastställda bidrag inom ramen för Parisavtalet. Enligt Europeiska rådets slutsatser från oktober 2014 ska målet uppnås gemensamt av unionen på det mest kostnadseffektiva sättet, med minskningar på 43 % i sektorer som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem och minskningar på 30 % i sektorer som inte omfattas av utsläppshandeln, fram till 2030 jämfört med 2005. Alla sektorer inom ekonomin bör bidra till att uppnå dessa utsläppsminskningar, och därför bör kommissionen bland annat tillhandahålla en plattform för utbyte av bästa praxis och lärdomar bland medlemsstaterna inom sektorn för utsläppssnål rörlighet.
Ändring 2
Förslag till förordning
Skäl 3a (nytt)
(3a)  Ett välfungerande reformerat utsläppshandelssystem i EU kommer tillsammans med ett förstärkt instrument för att stabilisera marknaden att bli de viktigaste europeiska instrumenten för att uppnå målet om en minskning med 40 %, med en linjär faktor och gratis utsläppsrätter efter 2020. Den auktionerade andelen bör uttryckas som ett procenttal i rättsakten för att öka planeringssäkerheten när det gäller investeringsbeslut, öka insynen, minska koldioxidläckaget och göra det övergripande systemet enklare och mer lättförståeligt. Dessa bestämmelser bör vara förenliga med unionens klimatmål och dess åtaganden enligt Parisavtalet och anpassade till den positiva dialogen 2018, till den första globala inventeringen 2023 och till de globala inventeringar som sker vart femte år därefter, i syfte att meddela på varandra följande nationellt fastställda bidrag.
Ändringsförslag 39
Förslag till förordning
Skäl 4
(4)  Unionen och dess medlemsstater har sedan 1997 arbetat för att nå en internationell överenskommelse för att begränsa klimatpåverkan på grund av växthusgasutsläpp från luftfarten och sedan 2008 har de lagstiftning i kraft för att begränsa sådan klimatpåverkan genom EU:s utsläppshandelssystem som har varit i drift sedan 2005. I syfte att påskynda arbetet inom Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao) har EU vid två tillfällen antagit tidsbegränsade undantag från utsläppshandelssystemet så att skyldigheterna bara omfattar utsläpp från flygningar mellan flygplatser belägna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), med lika behandling för luftfartygsoperatörer på samma linjer oavsett var de är baserade. Det senaste undantaget från utsläppshandelssystemet, vilket fastställdes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 421/2014, begränsade skyldigheterna till flygningar inom EES mellan 2013 och 2016, och det angavs också att ändringar av systemets räckvidd när det gäller flygningar till och från flygplatser belägna utanför EES eventuellt kunde bli aktuella från och med den 1 januari 2017 efter den översyn som anges i förordningen.
(4)  Unionen och dess medlemsstater har sedan 1997 arbetat för att nå en internationell överenskommelse för att begränsa klimatpåverkan på grund av växthusgasutsläpp från luftfarten och sedan 2008 har de lagstiftning i kraft för att begränsa sådan klimatpåverkan genom EU:s utsläppshandelssystem som har varit i drift sedan 2005. Domstolen slog i sin dom av den 21 december 20111a fast att ett införande av externa EES-flygningar i EU:s utsläppshandelssystem inte strider mot internationell rätt. Till detta kommer att medlemsstaterna sedan 2004 och 2008 återigen åtagit sig att genomföra det gemensamma europeiska luftrummet, med hänsyn till att volymen i flygtrafiken under de kommande åren tilltar. För att flygledningstjänsten ska bli framgångsrik måste Sesar genomföras snabbare och innovativ teknik måste främjas inom ramen för Clean Sky-projektet. Införandet av Internationella civila luftfartsorganisationens (Icao) globala marknadsbaserade åtgärd bör bidra till ytterligare framsteg i arbetet med att minska luftfartens utsläpp. I syfte att påskynda arbetet inom Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao) har EU vid två tillfällen antagit tidsbegränsade undantag från utsläppshandelssystemet så att skyldigheterna bara omfattar utsläpp från flygningar mellan flygplatser belägna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), med lika behandling för luftfartygsoperatörer på samma linjer oavsett var de är baserade. Det senaste undantaget från utsläppshandelssystemet, vilket fastställdes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 421/2014, begränsade skyldigheterna till flygningar inom EES mellan 2013 och 2016, och det angavs också att ändringar av systemets räckvidd när det gäller flygningar till och från flygplatser belägna utanför EES eventuellt kunde bli aktuella från och med den 1 januari 2017 efter den översyn som anges i förordningen.
_________________
1a Domstolens dom av den 21 december 2011, Air Transport Association of America m.fl. mot Secretary of State for Energy and Climate Change, C-366/10, ECLI:EU:C:2011:864.

Ändring 4
Förslag till förordning
Skäl 5
(5)  Med beaktande av den resolution som antogs vid det 39:e mötet i Icaos generalförsamling i oktober 2016 om genomförandet av en global marknadsbaserad åtgärd från och med 2021 för att kompensera för utsläpp från internationell luftfart över 2020 års nivåer, är det lämpligt att fortsätta det befintliga undantaget i väntan på ytterligare framsteg i fråga om utformningen och genomförandet av den globala marknadsbaserade åtgärden. Icao planerar att under 2018 anta standardbestämmelser och rekommendationer för att komplettera resolutionen och genomföra det globala systemet. Men för att systemet ska kunna bli operationellt måste Icaos parter vidta åtgärder på nationell nivå. Icao måste också komma överens om styrformer, inklusive ett registreringssystem. Det nuvarande undantaget från skyldigheterna i EU:s utsläppshandelssystem för flygningar till och från tredje land bör därför förlängas, till dess att en översyn av genomförandet av Icaos system görs, så att arbetet inom Icao uppmuntras och verkställandet av systemet underlättas. Som ett resultat av förlängningen av undantaget bör antalet utsläppsrätter som auktioneras ut och tilldelas kostnadsfritt, inklusive från den särskilda reserven, vara detsamma som skulle ha varit fallet för 2016, och i proportion till den minskade skyldigheten att lämna in utsläppsrätter.
(5)  Med beaktande av den resolution som antogs vid det 39:e mötet i Icaos generalförsamling i oktober 2016 om genomförandet av en global marknadsbaserad åtgärd från och med 2021 för att kompensera för utsläpp från internationell luftfart över 2020 års nivåer planerar Icao att under 2018 anta standardbestämmelser och rekommendationer för att komplettera resolutionen och genomföra det globala systemet. Men för att systemet ska kunna bli operationellt måste Icaos parter vidta åtgärder på nationell nivå. Icao måste också komma överens om styrformer, inklusive ett registreringssystem. Det nuvarande undantaget från skyldigheterna i EU:s utsläppshandelssystem för flygningar till och från tredje land bör därför förlängas, så att arbetet inom Icao uppmuntras och verkställandet av systemet underlättas. Som ett resultat av förlängningen av undantaget bör antalet utsläppsrätter som auktioneras ut och tilldelas kostnadsfritt, inklusive från den särskilda reserven, vara detsamma som skulle ha varit fallet för 2016, och i proportion till den minskade skyldigheten att lämna in utsläppsrätter.
Ändring 5
Förslag till förordning
Skäl 5a (nytt)
(5a)  50 % av utsläppsrätterna bör auktioneras ut från och med den 1 januari 2021, samtidigt som det totala antalet tilldelade utsläppsrätter ska omfattas av tillämpningen av den linjära minskningsfaktorn i artikel 9 i direktiv 2003/87/EG.
Ändring 6
Förslag till förordning
Skäl 5b (nytt)
(5b)  Intäkter från auktioneringen av utsläppsrätter, eller ett motsvarande ekonomiskt värde, bör användas för att hantera klimatförändringar i unionen och tredjeländer, bland annat för att minska utsläppen av växthusgaser, göra anpassningar till klimatförändringens följder i unionen och tredjeländer, särskilt utvecklingsländer, finansiera forskning om och utveckling av mildrande åtgärder och anpassningsåtgärder, även inom flygteknik, luftfart och hållbara alternativa flygbränslen, för att minska utsläppen med hjälp av transporter med låga utsläppsnivåer och för att täcka den administrativa kostnaden för EU:s utsläppshandelssystem. Särskild hänsyn bör visas medlemsstater som använder dessa intäkter för att medfinansiera initiativ till eller program för forskning och innovation enligt det nionde ramprogrammet för forskning. Transparensen i användningen av intäkter från auktionering av utsläppsrätter enligt direktiv 2003/87/EG är av avgörande vikt när det gäller att underbygga unionens åtaganden.
Ändring 7
Förslag till förordning
Skäl 5c (nytt)
(5c)  Kompenseringar för utsläpp inom ramen för den globala marknadsbaserade åtgärden utgör en del av Icaos ”korg med åtgärder” för att uppnå det eftersträvade målet om koldioxidneutral tillväxt från 2020 (CNG2020) och bör kompletteras med framsteg inom teknik för flygplansskrov och framdrivning. Fortsatt finansiering av forskningsstrategier och forskningsprogram såsom de gemensamma teknikinitiativen Clean Sky, Galileo, Sesar och Horisont 2020 kommer att vara avgörande för teknisk innovation och operativa förbättringar för att gå längre än CNG2020 och uppnå utsläppsminskningar i absoluta tal över hela sektorn. Det är dessutom viktigt att medlemsstaterna snabbt och fullständigt genomför unionslagstiftning, exempelvis lagstiftning om ett gemensamt europeiskt luftrum, för att förhindra en fragmentering av det europeiska luftrummet och därmed en ökning av luftfartens koldioxidutsläpp.
Ändring 8
Förslag till förordning
Skäl 6
(6)  Eftersom viktiga delar av Icaos globala marknadsbaserade åtgärd ännu inte har utarbetats och eftersom genomförandet är beroende av medlemsstaters och regioners egen lagstiftning, bör en översyn äga rum innan åtgärden träder ikraft, så snart det finns klarhet i fråga om typen av rättsliga instrument och dess innehåll, och en rapport bör överlämnas till Europaparlamentet och rådet. Rapporten bör omfatta alla standardbestämmelser och andra instrument som har antagits av Icao, åtgärder som vidtagits av tredjeländer för att genomföra den globala marknadsbaserade åtgärden för tillämpning på utsläpp från 2021, och annan relevant internationell utveckling (till exempel regler inom ramen för klimatkonventionen och Parisavtalet om koldioxidmarknader och koldioxidredovisning). Rapporten bör också redogöra för hur dessa instrument kan genomföras i unionens lagstiftning genom en översyn av EU:s system för handel med utsläppsrätter. Bestämmelserna för interna EES-flygningar bör också beaktas i rapporten, om så är lämpligt. Rapporten bör om lämpligt åtföljas av ett förslag till Europaparlamentet och rådet som säkerställer luftfartens bidrag till unionens åtagande om minskade växthusgasutsläpp från hela ekonomin till 2030.
(6)  Eftersom viktiga delar av Icaos globala marknadsbaserade åtgärd ännu inte har utarbetats och eftersom genomförandet är beroende av deltagande medlemsstaters och regioners egen lagstiftning, bör kommissionen regelbundet rapportera till Europaparlamentet och rådet om framsteg inom Icao-förhandlingarna, i synnerhet om relevanta instrument som har antagits av Icao, åtgärder som vidtagits av tredjeländer för att genomföra den globala marknadsbaserade åtgärden för tillämpning på utsläpp för perioden 2021−2035, insatser för att fastställa ambitiösa och bindande åtgärder för att uppnå luftfartssektorns långsiktiga mål med att fram till 2050 halvera koldioxidutsläppen i förhållande till 2005 års nivåer, och annan relevant internationell utveckling och tillämpliga instrument (till exempel regler inom ramen för klimatkonventionen och Parisavtalet om koldioxidmarknader och koldioxidredovisning). Så snart det finns klarhet i fråga om typen av Icao-instrument och deras innehåll och innan Icaos globala marknadsbaserade åtgärd träder ikraft bör kommissionen lägga fram en rapport i vilken den bör redogöra för hur dessa instrument kan genomföras och bli förenliga med unionens lagstiftning genom en översyn av EU:s system för handel med utsläppsrätter. Bestämmelserna för interna EES-flygningar bör dessutom beaktas i den rapporten, om så är lämpligt. Rapporten bör om lämpligt åtföljas av ett förslag till Europaparlamentet och rådet som säkerställer luftfartens bidrag till unionens åtagande om minskade växthusgasutsläpp från hela ekonomin till 2030.
Ändring 9
Förslag till förordning
Skäl 6a (nytt)
(6a)  I syfte att säkerställa att befintliga och framtida klimatstandarder inom unionen respekteras, och utan att det påverkar den översyn som avses i artikel 28b i direktiv 2003/87/EG, bör Corsia genomföras i, och göras förenligt med, unionens lagstiftning genom EU:s utsläppshandelssystem.
Ändring 41
Förslag till förordning
Skäl 6b (nytt)
(6b)  Flera lagstiftningsakter har antagits på unionsnivå i syfte att förebygga fragmenteringen av det europeiska luftrummet för att främja flygtrafikflödet och kontrollera användningen av luftrummet, och därmed minska utsläppen. Inom unionen bör systemet Corsia ses som en del av Icaos så kallade ”korg med åtgärder”, tillsammans med medlemsstaternas fullständiga genomförande av lagstiftningen om det gemensamma europeiska luftrummet, Sesar, användningen av GNSS för satellitbaserad navigation och gemensamma teknikinitiativ såsom Clean Sky I och Clean Sky II. Kommissionen bör rapportera till Europaparlamentet och rådet om vilka åtgärder som medlemsstaterna vidtagit för att genomföra den globala marknadsbaserade åtgärden i syfte att minska luftfartens växthusgasutsläpp, inklusive den information om hur intäkterna används som lämnats av medlemsstaterna i enlighet med artikel 17 i förordning (EU) nr 525/2013.
Ändring 10
Förslag till förordning
Skäl 6c (nytt)
(6c)  Även om de tekniska reglerna för Icaos globala marknadsbaserade åtgärd ännu inte har antagits av Icao-rådet är det viktigt att reglerande myndigheter och luftfartygsoperatörer så tidigt som möjligt informeras om kraven för övervakning, rapportering och verifiering och de utsläppsenheter som kan komma i fråga för Icaos system, för att underlätta förberedelserna av genomförandet av Icaos system och övervakningen av koldioxidutsläppen från och med den 1 januari 2019. Kravnivån för övervakning, rapportering och verifiering bör överensstämma med kraven för övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp enligt kommissionens förordning (EU) nr 601/2012 och bör säkerställa att de utsläppsrapporter som lämnas in verifieras i enlighet med kommissionens förordning (EU) nr 600/2012.
Ändring 11
Förslag till förordning
Skäl 6d (nytt)
(6d)  Samtidigt som Icaos tekniska arbete bör omfattas av sekretess är det viktigt att Icaos medlemsstater, luftfartygsoperatörer och civilsamhället fortsätter att vara involverade i Icaos arbete med att genomföra den globala marknadsbaserade åtgärden, och att Icao vänder sig till alla berörda parter i tid för att informera om framsteg och beslut. För att uppnå detta kan det bli nödvändigt att se över sekretessprotokollen för medlemmar och observatörer i Icaos kommitté för luftfart och miljöskydd (CAEP).
Ändring 12
Förslag till förordning
Skäl 7
(7)  I syfte att anta icke‑lagstiftningsakter med allmän räckvidd för att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar av en lagstiftningsakt, bör befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget ges till kommissionen för att anta åtgärder för övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp som gäller för luftfartygsoperatörer, med tanke på den globala marknadsbaserade åtgärd som håller på att utarbetas inom Icao. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.
(7)  I syfte att anta icke‑lagstiftningsakter med allmän räckvidd för att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar av en lagstiftningsakt, bör befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget ges till kommissionen för att anta åtgärder för övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp som gäller för luftfartygsoperatörer, med tanke på den globala marknadsbaserade åtgärd som håller på att utarbetas inom Icao. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, särskilt på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter, i syfte att därigenom öka transparensen och effektiviteten i beslutsprocessen.
Ändring 13
Förslag till förordning
Skäl 7a (nytt)
(7a)  Även om det långsiktiga målet bör vara ett enhetligt globalt minskningssystem för att komma till rätta med koldioxidutsläpp från luftfarten genom andra fasen av Icaos system 2024, bör även andra alternativ för minskade koldioxidutsläpp undersökas, utifall Icaos globala marknadsbaserade åtgärd inte räcker för att uppnå unionens klimatmål och åtaganden enligt Parisavtalet.
Ändring 14
Förslag till förordning
Skäl 7b (nytt)
(7b)  Luftfarten påverkar även klimatet genom utsläpp av kväveoxider, vattenånga samt sulfat- och sotpartiklar på höga höjder. FN:s forskningspanel i klimatfrågor (IPCC) uppskattar att luftfartens sammanlagda klimatpåverkan i dag är två till fyra gånger större än enbart inverkan från dess tidigare koldioxidutsläpp. I avvaktan på vetenskapliga framsteg bör så mycket som möjligt göras för att motverka all inverkan på grund av luftfart. Forskning bör också främjas om kondensationsstrimmor, även kallade k‑strimmor, om deras omvandling till cirrusmoln, om de mindre, direkta effekterna av sulfataerosoler, sot, kondensationsstrimmor med vattenånga samt cirrusmoln, och om effektiva minskningsåtgärder, bland annat driftsrelaterade och tekniska åtgärder.
Ändring 15
Förslag till förordning
Skäl 9a (nytt)
(9a)  Det är allmänt accepterat att luftfartens miljöfarliga utsläpp inte bara handlar om koldioxideffekter. Redan i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/101/EG1a förpliktigade sig kommissionen att 2008 lägga fram ett lämpligt förslag om kväveoxider. Trots de tekniska och politiska svårigheterna på detta område bör kommissionen påskynda sitt arbete i detta avseende.
__________________
1a Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/101/EG av den 19 november 2008 om ändring av direktiv 2003/87/EG så att luftfartsverksamhet införs i systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen (Text av betydelse för EES) (EUT L 8, 13.1.2009, s. 3).
Ändring 16
Förslag till förordning
Artikel 1 – led -1 (nytt)
Direktiv 2003/87/EG
Artikel 3c – punkt 3a (ny)
(-1)  I artikel 3c ska följande punkt läggas till:
”3a. Det sammanlagda antalet utsläppsrätter som ska tilldelas luftfartygsoperatörer under 2021 ska vara 10 % lägre än den genomsnittliga tilldelningen för perioden 1 januari 2014 – 31 december 2016, och därefter årligen minska i samma takt som det totala tak för EU:s utsläppshandelssystem som avses i artikel 9 andra stycket, för att taket för luftfartssektorn senast 2030 bättre ska överensstämma med övriga sektorer inom utsläppshandelssystemet.
För luftfartsverksamhet till eller från flygplatser i länder utanför EES får antalet utsläppsrätter som ska tilldelas från och med 2021 och därefter anpassas med beaktande av Icaos globala marknadsanpassade åtgärd som ska genomföras från och med 2021 för att kompensera för utsläpp från internationell luftfart över 2020 års nivåer.
Ändring 36
Förslag till förordning
Artikel 1 – led -1a (nytt)
Direktiv 2003/87/EG
Artikel 3d – punkt 2
(-1a)  Artikel 3d punkt 2 ska ersättas med följande:
2.  Från den 1 januari 2013 ska 15 % av utsläppsrätterna fördelas genom auktion. Denna andel får höjas som ett led i den allmänna översynen av detta direktiv.
2.  Från den 1 januari 2021 ska 50 % av utsläppsrätterna fördelas genom auktion. Denna andel får höjas som ett led i den allmänna översynen av detta direktiv.
Ändring 18
Förslag till förordning
Artikel 1 – led -1b (nytt)
Direktiv 2003/87/EG
Artikel 3d – punkt 3 – stycke 1
(-1b)  I artikel 3d.3 ska första stycket ersättas med följande:
”En förordning ska antas med närmare bestämmelser om medlemsstaternas fördelning genom auktionering av de utsläppsrätter som inte ska fördelas gratis enligt punkterna 1 och 2 i denna artikel eller artikel 3f.8 Det antal utsläppsrätter som varje medlemsstat ska fördela genom auktionering under varje period ska vara proportionellt mot medlemsstatens andel av de totala tillskrivna luftfartsutsläppen för alla medlemsstater under det referensår vars uppgifter rapporterats enligt artikel 14.3 och kontrollerats enligt artikel 15. För den period som avses i artikel 3c.1 ska referensåret vara 2010, och för de efterföljande perioderna som avses i artikel 3c ska referensåret vara det kalenderår som löper ut 24 månader före starten av den period som auktionen avser.”
”Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel [23] för att komplettera detta direktiv genom att fastställa närmare bestämmelser om medlemsstaternas fördelning genom auktionering av de utsläppsrätter som inte ska fördelas gratis enligt punkterna 1 och 2 i denna artikel eller artikel 3f.8. Det antal utsläppsrätter som varje medlemsstat ska fördela genom auktionering under varje period ska vara proportionellt mot medlemsstatens andel av de totala tillskrivna luftfartsutsläppen för alla medlemsstater under det referensår vars uppgifter rapporterats enligt artikel 14.3 och kontrollerats enligt artikel 15. För den period som avses i artikel 3c.1 ska referensåret vara 2010, och för de efterföljande perioderna som avses i artikel 3c ska referensåret vara det kalenderår som löper ut 24 månader före starten av den period som auktionen avser.”
Ändring 19
Förslag till förordning
Artikel 1 – led -1c (nytt)
Direktiv 2003/87/EG
Artikel 3d – punkt 3 – stycke 2
(-1c)  I artikel 3d.3 ska andra stycket utgå.
Ändring 42
Förslag till förordning
Artikel 1 – led -1d (nytt)
Direktiv 2003/87/EG
Artikel 3d – punkt 4 – stycke 1
(-1d)  I artikel 3d.4 ska första stycket ersättas med följande:
”Medlemsstaterna ska besluta om hur intäkterna från auktionering av utsläppsrätter ska användas. Dessa intäkter bör användas för att komma till rätta med klimatförändringar i unionen och tredjeländer, bland annat för att minska utsläppen av växthusgaser, göra anpassningar till klimatförändringens följder i unionen och tredjeländer, särskilt utvecklingsländer, finansiera forskning om och utveckling av mildrande åtgärder och anpassningsåtgärder, inte minst inom flygteknik och luftfart, minska utsläppen med hjälp av transporter med låga utsläppsnivåer, samt för att täcka kostnaderna för att administrera gemenskapssystemet. Auktionsintäkter bör också användas för finansiering av bidrag till den globala fonden för energieffektivitet och förnybar energi och för åtgärder mot avskogning.
”Alla intäkter från auktionering av utsläppsrätter bör användas för att komma till rätta med klimatförändringar i unionen och tredjeländer, bland annat för att minska utsläppen av växthusgaser, göra anpassningar till klimatförändringens följder i unionen och tredjeländer, särskilt utvecklingsländer, finansiera forskning om och utveckling av mildrande åtgärder och anpassningsåtgärder, inte minst inom flygteknik och luftfart, minska utsläppen med hjälp av transporter med låga utsläppsnivåer, samt för att täcka kostnaderna för att administrera unionssystemet och att finansiera gemensamma företaget Sesar och de gemensamma teknikinitiativen Clean Sky, och alla initiativ som möjliggör en allmän användning av GNSS för satellitbaserad navigering och driftskompatibel kapacitet i alla medlemsstater, framför allt kapacitet som förbättrar infrastrukturen för flygtrafiktjänster, tillhandahållandet av flygtrafiktjänster och användningen av luftrummet. Auktionsintäkter får också användas för finansiering av bidrag till den globala fonden för energieffektivitet och förnybar energi och för åtgärder mot avskogning. Särskild hänsyn bör tas till medlemsstater som använder dessa intäkter för att medfinansiera initiativ till eller program för forskning och innovation enligt det nionde ramprogrammet för forskning. Transparensen i användningen av intäkter från auktionering av utsläppsrätter enligt detta direktiv är av avgörande vikt när det gäller att underbygga unionens åtaganden.
Ändring 21
Förslag till förordning
Artikel 1 – led -1e (nytt)
Direktiv 2003/87/EG
Artikel 12 – punkt 3
(-1e)  I artikel 12 ska punkt 3 ersättas med följande:
”3. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövaren för varje anläggning senast den 30 april varje år överlämnar det antal utsläppsrätter, med undantag för utsläppsrätter som utfärdas enligt kapitel II, som motsvarar de sammanlagda utsläppen från anläggningen under det föregående kalenderåret, i överensstämmelse med den kontroll som utförts i enlighet med artikel 15, och att dessa utsläppsrätter därefter annulleras.”
”3. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövaren för varje anläggning senast den 30 april varje år överlämnar det antal utsläppsrätter som motsvarar de sammanlagda utsläppen från anläggningen under det föregående kalenderåret, i överensstämmelse med den kontroll som utförts i enlighet med artikel 15, och att dessa utsläppsrätter därefter annulleras.”
Ändring 47
Förslag till förordning
Artikel 1 – led -1f (nytt)
Direktiv 2003/87/EG
Artikel 12 – punkt -3a (ny)
(-1f)  I artikel 12 ska följande punkt införas före punkt 3a:
”-3a. För att skydda miljöintegriteten i EU:s utsläppshandelssystem, får luftfartsoperatörer och andra operatörer i EU:s utsläppshandelssystem inte använda utsläppsrätter som utfärdas från och med den 1 januari 2018 och framåt av en medlemsstat i vilken det finns skyldigheter som förfallit för flygoperatörer och andra aktörer. Den rättsakt som avses i artikel 19 ska tillämpa denna punkt.”
Ändring 22
Förslag till förordning
Artikel 1 – led -1g (nytt)
Direktiv 2003/87/EG
Artikel 21 – punkt 2a (ny)
(-1g)  I artikel 21 ska följande punkt läggas till:
”2a. Den rapport som avses i punkt 2 ska, med hjälp av data som tillhandahålls av det samarbete som avses i artikel 18b, innehålla en förteckning över de luftfartygsoperatörer som omfattas av kraven i detta direktiv men som inte har öppnat ett konto i registret.”
Ändring 23
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led a – led i
Direktiv 2003/87/EG
Artikel 28a – punkt 1 – led a
(a)  ”alla utsläpp från flygningar till och från flygplatser belägna i länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) under varje kalenderår från och med den 1 januari 2013, om inte annat följer av den översyn som avses i artikel 28b,
(a)  ”alla utsläpp från flygningar till och från flygplatser belägna i länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) under varje kalenderår för perioden den 1 januari 2013 – 31 december 2020, om inte annat följer av den översyn som avses i artikel 28b,
Ändring 24
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led a – led i
Direktiv 2003/87/EG
Artikel 28a – punkt 1 – led b
(b)  alla utsläpp från flygningar mellan en flygplats i ett av de yttersta randområdena i den mening som avses i artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och en flygplats i en annan region av EES under varje kalenderår från och med den 1 januari 2013, om inte annat följer av den översyn som avses i artikel 28b.”
(b)  alla utsläpp från flygningar mellan en flygplats i ett av de yttersta randområdena i den mening som avses i artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och en flygplats i en annan region av EES under varje kalenderår för perioden den 1 januari 2013 – 31 december 2020, om inte annat följer av den översyn som avses i artikel 28b.”
Ändring 25
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led a – led ia (nytt)
Direktiv 2003/87/EG
Artikel 28a – punkt 1 – led ba (nytt)
ia.  Följande punkt ska införas:
”(ba) alla utsläpp från flygningar mellan flygplatser belägna inom EES som utförs som en följd av en sådan flygning som avses i led a) eller b) i denna punkt som omdirigeras till en flygplats belägen i EES under varje kalenderår från den 1 januari 2017, om inte annat följer av den översyn som avses i artikel 28b.”
Ändring 26
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led b – led i
Direktiv 2003/87/EG
Artikel 28a – punkt 2 – stycke 1
”Från och med den 1 januari 2017, genom undantag från artiklarna 3d–3f och fram till dess att ändringar till följd av den översyn som avses i artikel 28b har trätt i kraft, ska det för luftfartygsoperatörer varje år utfärdas det antal utsläppsrätter som motsvarar år 2016. Från och med år 2021 ska antalet utsläppsrätter omfattas av tillämpningen av den linjära faktorn i artikel 9.”
”För perioden den 1 januari 2017–31 december 2020, genom undantag från artiklarna 3d–3f och fram till dess att ändringar till följd av den översyn som avses i artikel 28b har trätt i kraft, ska det för luftfartygsoperatörer varje år utfärdas det antal utsläppsrätter som motsvarar år 2016. Från och med år 2021 ska antalet utsläppsrätter omfattas av tillämpningen av den linjära faktorn i artikel 9.”
Ändring 27
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led b – led ii
Direktiv 2003/87/EG
Artikel 28a – punkt 2 – stycke 3
ii.  Tredje stycket ska utgå.
ii.  Tredje stycket ska ersättas med följande:
”Vad gäller verksamhet under perioden 1 januari 2017 – 31 december 2020 ska medlemsstaterna offentliggöra det antal utsläppsrätter för luftfart som tilldelas varje luftfartygsoperatör senast den 1 september 2018.”
Ändring 28
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led c
Direktiv 2003/87/EG
Artikel 28a – punkt 4
”4. Genom undantag från artikel 3d.3 ska det antal utsläppsrätter som auktioneras ut av varje medlemsstat från och med den 1 januari 2013 minskas för att överensstämma med medlemsstatens andel av tillskrivna luftfartsutsläpp från flygningar som inte omfattas av undantagen i punkt 1 a och b i denna artikel.
”4. Genom undantag från artikel 3d.3 ska det antal utsläppsrätter som ska auktioneras ut av varje medlemsstat för perioden den 1 januari 2013–31 december 2020 minskas för att överensstämma med medlemsstatens andel av tillskrivna luftfartsutsläpp från flygningar som inte omfattas av undantagen i punkt 1 a och b i denna artikel.
Ändring 29
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 1 – led da (nytt)
Direktiv 2003/87/EG
Artikel 28a – punkt 8
(da)  Punkt 8 ska utgå.
Ändring 30
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 2
Direktiv 2003/87/EG
Artikel 28b – punkt 1
1.  Kommissionen ska rapportera till Europaparlamentet och rådet om relevanta standardbestämmelser eller andra rättsliga instrument inom Icao, samt nationella åtgärder som vidtagits av tredjeländer för att genomföra den globala marknadsbaserade åtgärden för tillämpning på utsläpp från 2021, och om annan relevant internationell utveckling.
1.  Kommissionen ska senast den 1 januari 2019, och regelbundet därefter, rapportera till Europaparlamentet och rådet om Icaos relevanta standardbestämmelser och rekommendationer (SARP), rekommendationer antagna av Icao-rådet och relevanta för den globala marknadsbaserade åtgärden, eller andra rättsliga instrument inom Icao, samt nationella åtgärder som vidtagits av tredjeländer för att genomföra den globala marknadsbaserade åtgärden för tillämpning på utsläpp från 2021, konsekvenserna av tredjeländers reservationer, och om annan relevant internationell utveckling. Kommissionen ska också lämna regelbundna uppdateringar till Europaparlamentet och rådet om inrättandet av ett globalt register och utvecklingen av SARP i enlighet med Icaos standardiseringsprocesser. I linje med UNFCCC:s ”övergripande inventering”, ska den även rapportera om insatser för att uppfylla luftfartssektorns eftersträvade långsiktiga utsläppsminskningsmål som innebär en halvering av koldioxidutsläpp från luftfarten fram till 2050 jämfört med 2005 års nivåer.
Ändring 31
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 2
Direktiv 2003/87/EG
Artikel 28b – punkt 2
2.  Rapporten bör omfatta överväganden om hur dessa Icao-instrument kan genomföras i unionens lagstiftning genom en översyn av detta direktiv. Rapporten ska också behandla bestämmelserna om flygningar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), om så är lämpligt.
2.  Senast den 1 mars 2020 ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om dessa Icao-instruments ändamålsenlighet och alternativ för hur dessa Icao-instrument kan genomföras i unionens lagstiftning genom en översyn av detta direktiv. Rapporten ska också behandla bestämmelserna om flygningar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), om så är lämpligt. Rapporten ska också undersöka den globala marknadsbaserade åtgärdens mål och sammantagna miljömässiga integritet, inklusive dess generella mål i förhållande till målen enligt Parisavtalet, graden av deltagande, verkställbarhet, öppenhet, påföljder vid bristande efterlevnad, processer för synpunkter från allmänheten, kvaliteten på utsläppskrediter, övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp, register, regler för användning av biobränslen. Rapporten bör dessutom ta ställning till om det krävs en översyn av den delegerade akt som antagits enligt artikel 28c.2.
Ändring 33
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 2
Direktiv 2003/87/EG
Artikel 28b – punkt 3
3.  Rapporten får om så är lämpligt åtföljas av förslag till Europaparlamentet och rådet för att ändra, ta bort, förlänga eller ersätta de undantag som anges i artikel 28a, i överensstämmelse med unionens åtagande om minskade växthusgasutsläpp från hela ekonomin till 2030.
3.  Den rapport som avses i punkt 2 i denna artikel ska om så är lämpligt åtföljas av förslag till Europaparlamentet och rådet för att ändra, ta bort, förlänga eller ersätta de undantag som anges i artikel 28a, i överensstämmelse med unionens åtagande om minskade växthusgasutsläpp från hela ekonomin till 2030, med målsättningen att säkerställa fullständig miljömässig integritet och effektivitet för unionens klimatåtgärder, och minska eventuella tvetydigheter innan Corsia tas i bruk.
Ändring 34
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 2
Direktiv 2003/87/EG
Artikel 28c – punkt 1
1.  Kommissionen ska anta bestämmelser om lämplig övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp för att genomföra den globala marknadsbaserade åtgärd som håller på att utarbetas inom Icao. Bestämmelserna ska grundas på samma principer som den förordning som avses i artikel 14.1 och säkerställa att de utsläppsrapporter som lämnas in verifieras i enlighet med artikel 15.
1.  Kommissionen ska anta bestämmelser om lämplig övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp för att genomföra den globala marknadsbaserade åtgärd som håller på att utarbetas inom Icao. Bestämmelserna ska vara helt förenliga med principerna i den förordning som avses i artikel 14.1 och säkerställa att de utsläppsrapporter som lämnas in verifieras i enlighet med artikel 15.
Ändring 35
Förslag till förordning
Artikel 1 – led 2a (nytt)
Direktiv 2003/87/EG
Artikel 30 – punkt 4a (ny)
(2a)  I artikel 30 ska följande punkt läggas till:
”4a. Senast den 1 januari 2020 ska kommissionen lägga fram en uppdaterad analys av de icke koldioxidrelaterade konsekvenserna av luftfarten, om det är lämpligt åtföljd ett lagstiftningsförslag om hur dessa konsekvenser kan hanteras på bästa sätt.”

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A8-0258/2017).


Inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk inom ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 ***I
PDF 567kWORD 68k
Europaparlamentets ändringar antagna den 13 september 2017 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information som är relevant för klimatförändringen (COM(2016)0479 – C8-0330/2016 – 2016/0230(COD))(1)
P8_TA(2017)0339A8-0262/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till förordning
Skäl -1 (nytt)
(-1)  Protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till fördraget om Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen. måste tas i beaktande.
Ändring 2
Förslag till förordning
Skäl -1a (nytt)
(-1a)  Protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, fogat till fördraget om Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen. måste tas i beaktande.
Ändring 3
Förslag till förordning
Skäl 3
(3)  Den 10 juni 2016 lade kommissionen fram ett förslag till EU:s ratificering av Parisavtalet. Detta lagförslag är ett led i unionens fullgörande av åtagandet om utsläppsminskningar inom hela ekonomin, vilket bekräftades i det planerade nationellt fastställda bidrag för unionen och dess medlemsstater som överlämnades till sekretariatet för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (nedan kallad UNFCCC) den 6 mars 2015.10
(3)  Den 5 oktober 2016 ratificerade rådet Parisavtalet på unionens vägnar efter att Europaparlamentet gett sitt godkännande den 4 oktober 2016. Parisavtalet trädde i kraft den 4 november 2016. Denna förordning är såtillvida ett led i unionens fullgörande av åtagandet om utsläppsminskningar inom hela ekonomin, vilket angavs i det planerade nationellt fastställda bidrag för unionen och dess medlemsstater som överlämnades till sekretariatet för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (nedan kallad UNFCCC) den 6 mars 201510. Unionen måste fortsätta att föregå med gott exempel och öka sina klimatansträngningar till de nivåer som ligger i linje med Parisavtalets mål.
__________________
__________________
10 http://www4.unfccc.int/submissions/indc/Submission%20Pages/submissions.aspx
10 http://www4.unfccc.int/ndcregistry/pages/Party.aspx?party=EUU
Ändring 4
Förslag till förordning
Skäl 4
(4)  I Parisavtalet fastställs bl.a. ett långsiktigt mål som ligger i linje med målet att den globala temperaturhöjningen ska ligga väl under 2°C över den förindustriella nivån och att ansträngningar ska göras för att begränsa den till 1.5°C över den förindustriella nivån. För att uppnå detta mål bör parterna utarbeta, meddela och upprätthålla successiva nationellt fastställda bidrag. Parisavtalet ersätter den strategi som antogs genom Kyotoprotokollet från 1997 och som inte kommer att förlängas efter 2020. Parisavtalet kräver också en balans mellan antropogena utsläpp från olika källor och växthusupptag i sänkor under andra hälften av detta århundrade, och uppmanar parterna att vidta åtgärder för att, i förekommande fall, bevara och förbättra sänkor och reservoarer för växthusgaser, däribland skogar.
(4)  I Parisavtalet fastställs bl.a. ett långsiktigt mål som ligger i linje med målet att den globala temperaturhöjningen ska ligga väl under 2°C över den förindustriella nivån och att ansträngningar ska göras för att begränsa den till 1.5°C över den förindustriella nivån, vilket kräver att världen går in i en period med negativa utsläppsnivåer, där skogar, jordbruksmark och våtmark, inklusive torvmark, kommer att spela en central roll. Parisavtalet syftar även till att stärka de globala åtgärderna mot hotet från klimatförändringarna inom ramen för en hållbar utveckling och insatser för att utrota fattigdom, bl.a. genom att öka förmågan till anpassning till klimatförändringarnas negativa effekter och främja den klimatmässiga motståndskraften och utvecklingen i riktning mot låga växthusgasutsläpp på ett sätt som inte hotar livsmedelsproduktionen. Parterna i Parisavtalet är även medvetna om den grundläggande prioriteringen att trygga livsmedelsförsörjningen och avskaffa hungern samt livsmedelsproduktionssystemens särskilda utsatthet för klimatförändringarnas skadliga effekter. För att uppnå Parisavtalets syfte måste parterna öka sina kollektiva ansträngningar att begränsa klimatförändringarna och den globala uppvärmningen. Parterna bör utarbeta, meddela och upprätthålla successiva nationellt fastställda bidrag. Parisavtalet ersätter den strategi som antogs genom Kyotoprotokollet från 1997 och som inte kommer att förlängas efter 2020. Parisavtalet kräver också en balans mellan antropogena utsläpp från olika källor och växthusupptag i sänkor under andra hälften av detta århundrade, och uppmanar parterna att vidta åtgärder för att, i förekommande fall, bevara och förbättra sänkor och reservoarer för växthusgaser, däribland skogar. Parterna i Parisavtalet är även medvetna om att anpassningsåtgärder bör följa ett angreppssätt som är transparent i alla delar, med beaktande av ekosystem, och bör grunda sig på och vägledas av den bästa tillgängliga vetenskapen.
Ändring 5
Förslag till förordning
Skäl 4a (nytt)
(4a)  Det är avgörande att skogarna förvaltas på ett hållbart sätt i enlighet med de principer för hållbar skogsförvaltning som tagits fram inom ramen för processen Forest Europe. I denna process definieras hållbar skogsförvaltning som förvaltning och användning av skogar och skogsmark på ett sätt och i en takt som upprätthåller deras biologiska mångfald, produktionsförmåga, föryngringsförmåga och vitalitet och deras potential att nu och i framtiden fylla relevanta ekologiska, ekonomiska och sociala funktioner på lokal, nationell och global nivå och på ett sätt som inte ger skador på andra ekosystem. Sådan förvaltning kräver även att beskogningens roll i detta sammanhang erkänns.
Ändring 6
Förslag till förordning
Skäl 4b (nytt)
(4b)  För att få till stånd de negativa utsläppsnivåer som krävs för att nå målen i Parisavtalet måste bokföringssystemet för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) vara robust. Eftersom upptaget genom LULUCF är reversibelt bör det behandlas som en separat pelare i unionens klimatpolitiska ram.
Ändring 7
Förslag till förordning
Skäl 5
(5)  Vid sitt möte den 23–24 oktober 2014 bekräftade Europeiska rådet också de olika mål som fastställts för jordbruks- och markanvändningssektorn, där minskningspotentialen är mindre, samt vikten av samstämmighet mellan unionens mål om livsmedelstrygghet och klimatmål. Europeiska rådet uppmanade kommissionen att undersöka hur en hållbar intensifiering av livsmedelsproduktionen kan uppmuntras på bästa sätt som samtidigt optimerar sektorns bidrag till minskning och bindning av växthusgaser, bl.a. genom plantering av skog, samt att fastställa en policy för hur markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (nedan kallat LULUCF-sektorn) ska inbegripas i ramen för en minskning av växthusgasutsläppen fram till 2030 så snart de tekniska förhållandena tillåter detta och under alla omständigheter före 2020.
(5)  Vid sitt möte den 23–24 oktober 2014 bekräftade Europeiska rådet också de olika mål som fastställts för jordbruks- och markanvändningssektorn, där minskningspotentialen är mindre, samt vikten av samstämmighet mellan unionens mål om livsmedelstrygghet och klimatmål. Dessutom bidrar tillämpning av tekniska lösningar inom jordbruks- och skogsbrukssektorerna till att förbättra produktionen och minska miljöavtrycket. Europeiska rådet uppmanade kommissionen att undersöka hur en hållbar intensifiering av livsmedelsproduktionen kan uppmuntras på bästa sätt som samtidigt optimerar sektorns bidrag till minskning och bindning av växthusgaser, bl.a. genom plantering av skog, samt att fastställa en policy för hur markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (nedan kallat LULUCF-sektorn) ska inbegripas i ramen för en minskning av växthusgasutsläppen fram till 2030 så snart de tekniska förhållandena tillåter detta och under alla omständigheter före 2020.
Ändring 8
Förslag till förordning
Skäl 6
(6)  LULUCF-sektorn kan bidra till att begränsa klimatförändringarna på flera sätt, bl.a. genom att minska utsläppen och bevara och förbättra sänkor och kollager. För att åtgärder som i synnerhet syftar till ökad koldioxidlagring ska vara effektiva är långsiktigt stabila och anpassningsbara kolpooler helt avgörande.
(6)  LULUCF-sektorn är högexponerad och mycket känslig för klimatförändringar. Samtidigt har sektorn en enorm potential att ge långsiktiga klimatvinster och bidra betydligt till uppnåendet av de långsiktiga klimatmålen för unionen och internationellt. LULUCF-sektorn bidrar till att begränsa klimatförändringarna på flera sätt, bl.a. genom att minska utsläppen och bevara och förbättra sänkor och kollager. Sektorn tillhandahåller även biomaterial som i viss mån kan ersätta fossil- eller koldioxidintensiva material med förnybar koldioxidsnål biomassa från skogar. Vid sådan substitution bör hänsyn tas till materialens hela livscykel, från råvaruproduktion till bearbetnings- och tillverkningsetapperna. Bioekonomi, däribland materialsubstitution i t.ex. byggindustrin, inklusive bioenergi, spelar en viktig roll i övergången till en fossilfri ekonomi. För att åtgärder som i synnerhet syftar till ökad koldioxidlagring ska vara effektiva, och i enlighet med Parisavtalet, är en hållbar skogs- och resursförvaltning och långsiktigt stabila och anpassningsbara kolpooler helt avgörande. Eftersom LULUCF-sektorn kännetecknas av långa tidsramar behövs det långsiktiga strategier för att göra hållbara investeringar möjliga i det långa loppet.
Ändring 9
Förslag till förordning
Skäl 6a (nytt)
(6a)   Unionen bör bli världsledande när det gäller att främja och exportera forskning och investeringar i hållbara, avancerade och innovativa metoder, tekniker och idéer i LULUCF-sektorn, och när det gäller att sprida grön teknik, för att minska växthusgasutsläppen och samtidigt bevara livsmedelsproduktionen och därigenom tjäna som föredöme för sina internationella partner, inklusive utvecklingsländerna. I detta sammanhang bör ett ändamålsenligt samarbete och partnerskap stärkas med aktörer i den privata sektorn, särskilt små och medelstora företag.
Ändring 10
Förslag till förordning
Skäl 6b (nytt)
(6b)  Att prioritera finansiering av forskning om klimatförändringar skulle stärka LULUCF-sektorns roll i begränsningen av och anpassningen till klimatförändringarna. Framför allt skulle främjande av unionens program för forskning och innovation under perioden 2021–2028 i LULUCF-sektorn bl.a. bidra till att fördjupa och sprida den vetenskapliga kunskapen och lokalsamhällenas kunskap om hur sektorn presterar, skynda på hållbara innovationer, främja övergången till den digitala tidsåldern, modernisera utbildningen, stärka sektorns motståndskraft och övervaka biologisk mångfald och mänsklig verksamhet.
Ändring 11
Förslag till förordning
Skäl 6c (nytt)
(6c)  Forskning om vilken roll död ved spelar, i synnerhet grova träbitar ovan mark och död ved under marken, både i brukade och obrukade skogar, bör stärkas för att bokföringen av koldioxid i skogar och beräkningen av ekosystemens nettokoldioxidbalans ska bli mer exakt. Endast begränsade belägg föreligger, men dessa tyder på att död ved kan utgöra en stor kolpool, och att låta död ved ligga kvar på plats skulle bland annat kunna spela en väsentlig roll för den biologiska mångfalden och erkännas som ett viktigt inslag i en strategi för minskning av växthusgaser. Dessa indikationer är relevanta med tanke på att skogsförvaltning kan gynna bortförsel av död ved för exempelvis energiändamål, och alla beslut om korrekta begränsnings- och anpassningsåtgärder bör vara välgrundade och vetenskapligt underbyggda. Särskilda resurser bör avsättas för sådan forskning under perioden 2017–2020.
Ändring 12
Förslag till förordning
Skäl 6d (nytt)
(6d)   Unionen har gjort åtaganden i fråga om FN:s mål för hållbar utveckling, som kan uppnås endast med en ordentlig skogsförvaltning och ett åtagande om att hejda och vända avskogningen och driva på återbeskogningen.
Ändring 13
Förslag till förordning
Skäl 6e (nytt)
(6e)   Ett helhetsgrepp bör tas på den tropiska avskogningen, med beaktande av alla avskogningens drivkrafter samt målet i ett uttalande av kommissionen från UNFCCC-förhandlingarna att stoppa minskningen av världens skogstäcke senast 2030 och minska den totala tropiska avskogningen med minst 50 % senast 2020 i förhållande till nuvarande nivåer.
Ändring 14
Förslag till förordning
Skäl 6f (nytt)
(6f)   Skogsbruk och skogar bör förvaltas på ett ansvarsfullt sätt och verkligen bidra till ett lands ekonomiska utveckling, med hållbara ekonomiska möjligheter för jordbrukare, förutsatt att det inte förekommer avskogning av känsliga ekosystem, att inga odlingar anläggs på torvmark, att odlingarna drivs med modern agroekologisk teknik för att minska negativa miljömässiga och sociala resultat samt att markrätter, ursprungsbefolkningars rättigheter, mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter respekteras.
Ändring 15
Förslag till förordning
Skäl 6g (nytt)
(6g)  Avancerade och hållbara förvaltningsmetoder kan bidra betydligt till att minska växthusgasutsläppen i LULUCF-sektorn. Utveckling av innovativa metoder och markägares tillämpning av avancerade förvaltningsmetoder, såsom precisionsjordbruk, precisionsskogsbruk och digitalisering av jordbruket, bör främjas. Övervakning via geoinformation och jordobservation samt utbyte av bästa praxis är potentiella sätt att hjälpa medlemsstaterna att nå sina mål och bör därför uppmuntras.
Ändring 16
Förslag till förordning
Skäl 6h (nytt)
(6h)  Agroekologi underlättar ett skifte från linjära livsmedelssystem till cirkulära system som efterliknar naturliga kretslopp och skulle kunna minska livsmedlens och jordbrukets koldioxid- och miljöavtryck. Det är viktigt att agroekologi och skogsjordbruk främjas med tanke på deras bidrag till begränsningen av klimatförändringarna.
Ändring 17
Förslag till förordning
Skäl 7
(7)  Som ett första steg fastställs i Europaparlamentets och rådets beslut nr 529/2013/EU11 bokföringsregler för LULUCF-sektorns utsläpp och upptag av växthusgaser, och det har därmed bidragit till utvecklingen av en policy för att integrera LULUCF-sektorn i EU:s utsläppsminskningsåtagande. Denna förordning bör vidareutveckla de befintliga bokföringsreglerna genom att uppdatera och förbättra dem inför perioden 2021–2030. Den bör fastställa medlemsstaternas skyldigheter att tillämpa dessa bokföringsregler och skyldigheten att säkerställa att LULUCF-sektorn totalt sett inte genererar nettoutsläpp. Den bör inte föreskriva några bokförings- eller rapporteringskrav för privata aktörer.
(7)  Som ett första steg fastställs i Europaparlamentets och rådets beslut nr 529/2013/EU11 bokföringsregler för LULUCF-sektorns utsläpp och upptag av växthusgaser, och det har därmed bidragit till utvecklingen av en policy för att integrera LULUCF-sektorn i EU:s utsläppsminskningsåtagande. Denna förordning bör vidareutveckla de befintliga bokföringsreglerna genom att uppdatera och förbättra dem inför perioden 2021–2030. Den bör under alla omständigheter fastställa medlemsstaternas skyldigheter att tillämpa dessa bokföringsregler och skyldigheten att säkerställa att LULUCF-sektorn totalt sett inte genererar nettoutsläpp. Den bör inte föreskriva några bokförings- eller rapporteringskrav för privata aktörer, däribland jordbrukare och skogsbrukare, och medlemsstaterna måste undvika sådana krav vid tillämpningen av denna förordning.
__________________
__________________
11 Europaparlamentets och rådets beslut nr 529/2013/EU av den 21 maj 2013 om bokföringsregler för utsläpp och upptag av växthusgaser till följd av verksamheter i samband med markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk och om information beträffande åtgärder som rör dessa verksamheter (EUT L 165, 18.6.2013, s. 80)
11 Europaparlamentets och rådets beslut nr 529/2013/EU av den 21 maj 2013 om bokföringsregler för utsläpp och upptag av växthusgaser till följd av verksamheter i samband med markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk och om information beträffande åtgärder som rör dessa verksamheter (EUT L 165, 18.6.2013, s. 80).
Ändring 18
Förslag till förordning
Skäl 7a (nytt)
(7a)  Jordbruk och markanvändning är sektorer som har en direkt och betydande inverkan på unionens biologiska mångfald och ekosystemtjänster. Ett viktigt mål för politik som påverkar dessa sektorer är därför att säkra överensstämmelse med målen i unionens strategi för biologisk mångfald. Dessutom finns det annan unionspolitik som kan ge incitament till metoder som går längre än både rättsliga minimikrav och god gängse praxis och som bidrar till verklig anpassning till och begränsning av klimatförändringarna och till bibehållande av kolsänkor som tillhandahållande av offentliga nyttigheter. Åtgärder bör vidtas för att genomföra och understödja verksamhet med anknytning till begränsnings- och anpassningsstrategier för en integrerad och hållbar skogsförvaltning och jordbruksmark. Trots dess erkänt begränsade minskningspotential i fråga om andra utsläpp från jordbruket än koldioxidutsläpp måste jordbruket lämna ett skäligt bidrag till begränsningen av klimatförändringarna. Detta kan uppnås genom uppmuntran av bland annat förbättrad odling för att öka markens innehåll av organiskt kol. Medlemsstaterna och kommissionen bör säkerställa överensstämmelse mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och denna förordning.
Ändring 19
Förslag till förordning
Skäl 7b (nytt)
(7b)  Våtmarker är de effektivaste ekosystemen för lagring av koldioxid. Förstörelsen av våtmarker i unionen är därför inte endast ett problem för den biologiska mångfalden utan även ett större klimatproblem. Skydd och återställande av våtmarker kan däremot både stärka bevarandeinsatserna och minska växthusgasutsläppen i LULUCF-sektorn. IPCC:s finjustering 2019 av riktlinjerna från 2006 bör även beaktas i detta sammanhang.
Ändring 20
Förslag till förordning
Skäl 8
(8)  För att upprätta en tillförlitlig bokföring av utsläpp och upptag i enlighet med 2006 års riktlinjer från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (nedan kallad IPCC) bör de värden som årligen rapporteras enligt förordning (EU) nr 525/2013 för markanvändningskategorier och omställning mellan olika markanvändningskategorier användas i syfte att rationalisera tillvägagångssätten enligt FN:s klimatkonvention och Kyotoprotokollet. För mark som övergår till en annan markanvändningskategori bör övergångsfasen uppgå till 20 år, vilket är den standardperiod som fastställs i IPCC:s riktlinjer.
(8)  För att upprätta en tillförlitlig bokföring av utsläpp och upptag i enlighet med 2006 års riktlinjer från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (nedan kallad IPCC) bör de värden som årligen rapporteras enligt förordning (EU) nr 525/2013 för markanvändningskategorier och omställning mellan olika markanvändningskategorier användas i syfte att rationalisera tillvägagångssätten enligt FN:s klimatkonvention och Kyotoprotokollet. För mark som övergår till en annan markanvändningskategori bör övergångsfasen uppgå till 20 år, vilket är den standardperiod som fastställs i IPCC:s riktlinjer. Med tanke på unionens ställning som ledande på klimatområdet bör medlemsstaterna göra avsteg från den standardperioden endast i fråga om beskogad mark och endast under mycket begränsade omständigheter som är motiverade enligt IPCC:s riktlinjer. Möjligheten att göra avsteg tar fasta på att de naturliga och ekologiska förhållandena skiljer sig åt mellan medlemsstaterna och att deras skogsmark därför uppvisar olika egenskaper.
Ändring 21
Förslag till förordning
Skäl 9
(9)  Utsläpp och upptag från skogsmark är beroende av ett antal naturliga omständigheter, åldersklassfördelning och tidigare och nuvarande förvaltningsmetoder. Om ett basår används är det inte möjligt att ta hänsyn till dessa faktorer och den cykliska inverkan på utsläpp och upptag som deras variationer från ett år till ett annat leder till. De relevanta bokföringsreglerna bör istället föreskriva användning av referensnivåer för att utesluta effekter av naturliga och landspecifika kännetecken. Eftersom det saknas en internationell granskningsprocess under UNFCCC och Kyotoprotokollet bör ett granskningsförfarande fastställas för att säkerställa insyn och förbättra kvaliteten på bokföringen inom denna kategori.
(9)  Utsläpp och upptag från skogsmark är beroende av ett antal naturliga omständigheter, åldersklassfördelning och tidigare och nuvarande förvaltningsmetoder, som skiljer sig betydligt mellan medlemsstaterna. Om ett basår används är det inte möjligt att ta hänsyn till dessa faktorer och den cykliska inverkan på utsläpp och upptag som deras variationer från ett år till ett annat leder till. De relevanta bokföringsreglerna bör istället föreskriva användning av referensnivåer för att ta itu med effekter av naturliga och landspecifika kännetecken, såsom omöjlighet att förvalta skogar i Kroatien på grund av ockupationen av dess territorium, det kroatiska självständighetskriget och omständigheterna under och efter kriget. De relevanta bokföringsreglerna bör även föreskriva konsekvens och tillämpning av kraven på hållbar skogsförvaltning från Forest Europe (ministerkonferens till skydd för skogarna i Europa). Eftersom det saknas en internationell granskningsprocess under UNFCCC och Kyotoprotokollet bör ett transparent förfarande fastställas för medlemsstaterna för att göra bokföringen inom denna kategori lättare att granska och förbättra dess kvalitet.
Ändring 22
Förslag till förordning
Skäl 9a (nytt)
(9a)  Utsläpp från avverkade träprodukter inom LULUCF-sektorn har potential att ersätta utsläpp inom de sektorer som omfattas av utsläppshandelssystemet och förordningen om ansvarsfördelning, och detta kan både belysas och bokföras inom ramen för den här förordningen.
Ändring 23
Förslag till förordning
Skäl 10
(10)  När kommissionen i enlighet med sitt beslut (C(2016)3301) väljer att bistås av en expertgrupp vid granskningen av nationella kontoplaner för skogsbruk bör den utgå från god praxis och erfarenheter från expertgranskningar som gjorts enligt UNFCCC vad gäller bl.a. nationella experters deltagande och rekommendationer, samt välja ett tillräckligt antal experter från medlemsstaterna.
(10)  Inför granskningen av nationella kontoplaner för skogsbruket bör en expertgrupp tillsättas i enlighet med kommissionens beslut (C(2016)3301). Expertgruppen bör utgå från god praxis och erfarenheter från expertgranskningar som gjorts enligt UNFCCC vad gäller bl.a. nationella experters deltagande och rekommendationer, och ett tillräckligt antal experter från medlemsstaterna bör väljas. Expertgruppen bör samråda med den ständiga kommitté för skogsbruk som inrättats genom rådets beslut 89/367/EEG och med berörda parter och det civila samhället om granskningen av de nationella kontoplanerna för skogsbruket.
Ändring 24
Förslag till förordning
Skäl 12
(12)  Den ökade hållbara användningen av avverkade träprodukter kan avsevärt begränsa växthusgasutsläppen till, och öka växthusgasupptaget från, atmosfären. Bokföringsreglerna bör säkerställa att medlemsstaterna i sin bokföring återger förändringarna i reservoaren av avverkade träprodukter när de äger rum, för att skapa incitament att öka användningen av avverkade träprodukter med lång livslängd. Kommissionen bör ge vägledning om metodfrågor i samband med bokföringen av avverkade träprodukter.
(12)  Den ökade hållbara användningen av avverkade träprodukter kan avsevärt begränsa växthusgasutsläppen genom substitutionseffekten (med tanke på energi- och koldioxidintensiteten i andra sektorer; t.ex. svarar cementtillverkning för ungefär 8 % av de globala koldioxidutsläppen) och öka växthusgasupptaget från atmosfären. Bokföringsreglerna bör säkerställa att medlemsstaterna i sin bokföring återger förändringarna i reservoaren av avverkade träprodukter när de äger rum, i syfte att erkänna och stimulera ökad användning av avverkade träprodukter med lång livslängd i stället för användning av avverkade träprodukter för energiändamål. För att ytterligare främja och inkludera den positiva substitutionseffekten bör kommissionen genom en delegerad akt inbegripa fler produkter i beräkningarna för avverkade träprodukter. Kommissionen bör ge vägledning om metodfrågor i samband med bokföringen av avverkade träprodukter.
Ändring 25
Förslag till förordning
Skäl 13
(13)  Naturliga störningar, som skogsbränder, insekts- och sjukdomsangrepp, extrema väderhändelser och geologiska störningar som medlemsstaten inte har någon kontroll över och inte väsentligen kan påverka, kan leda till tillfälliga utsläpp av växthusgaser inom LULUCF-sektorn eller orsaka en återföring till atmosfären av tidigare upptag. Eftersom återföringen också kan vara en följd av skogsskötselbeslut om exempelvis avverkning eller plantering av träd bör det i denna förordning säkerställas att antropogen överföring av upptag alltid återspeglas på korrekt sätt i LULUCF-bokföringen. Denna förordning bör dessutom ge medlemsstaterna en begränsad möjlighet att utesluta utsläpp från störningar som ligger utanför deras kontroll från sin LULUCF-bokföring. Medlemsstaterna får dock inte tillämpa dessa bestämmelser på ett sådant sätt att det leder till orimlig underbokföring.
(13)  Naturliga störningar, som skogsbränder, insekts- och sjukdomsangrepp, extrema väderhändelser och geologiska störningar som medlemsstaten inte har någon kontroll över och inte väsentligen kan påverka, kan leda till tillfälliga utsläpp av växthusgaser inom LULUCF-sektorn eller orsaka en återföring till atmosfären av tidigare upptag. Eftersom återföringen också kan vara en följd av skogsskötselbeslut om exempelvis avverkning eller plantering av träd bör det i denna förordning säkerställas att antropogen överföring av upptag alltid återspeglas på korrekt sätt i LULUCF-bokföringen. Medlemsstaterna bör uppmuntras att investera i förebyggande åtgärder, såsom hållbara förvaltningsmetoder, för att minska riskerna kopplade till naturliga störningar och därigenom undvika negativa konsekvenser för kolsänkan i skogarna. Denna förordning bör dessutom ge medlemsstaterna en begränsad möjlighet att utesluta utsläpp från störningar som ligger utanför deras kontroll från sin LULUCF-bokföring. Medlemsstaterna får dock inte tillämpa dessa bestämmelser på ett sådant sätt att det leder till orimlig underbokföring.
Ändring 26
Förslag till förordning
Skäl 14
(14)  Medlemsstaterna bör utifrån sina nationella preferenser kunna välja en lämplig nationell strategi för att fullgöra sina åtaganden avseende LULUCF-sektorn, bl.a. genom att det ska vara möjligt att kompensera utsläpp från en markkategori med upptag från en annan markkategori. De bör även kunna räkna ihop nettoupptag under perioden 2021–2030. Handel mellan medlemsstaterna bör fortsätta som ytterligare ett alternativ för att underlätta efterlevnad. I enlighet med praxis under Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod bör det även finnas en möjlighet för en medlemsstat att utnyttja sin överprestation enligt förordning [...] om bindande årliga minskningar av medlemsstaternas växthusgasutsläpp 2021–2030 för att skapa en motståndskraftig energiunion och fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information som är relevant för klimatförändringen, för att fullgöra sina åtaganden enligt den här förordningen.
(14)  Medlemsstaterna bör utifrån sina nationella preferenser kunna välja en lämplig nationell strategi för att fullgöra sina åtaganden avseende LULUCF-sektorn, bl.a. genom att det ska vara möjligt att kompensera utsläpp från en markkategori med upptag från en annan markkategori. De bör även kunna räkna ihop nettoupptag under perioden 2021–2030. Handel mellan medlemsstaterna bör fortsätta som ytterligare ett alternativ för att underlätta efterlevnad. I enlighet med praxis under Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod bör det även finnas en möjlighet för en medlemsstat att utnyttja sin överprestation enligt förordning [...] om bindande årliga minskningar av medlemsstaternas växthusgasutsläpp 2021–2030 för att skapa en motståndskraftig energiunion och fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information som är relevant för klimatförändringen, för att fullgöra sina åtaganden enligt den här förordningen, utan att den övergripande ambitionsnivån för unionens mål för minskning av växthusgaser äventyras. Medlemsstaterna bör även kunna utnyttja upp till 280 miljoner ton av det totala nettoupptaget från bokföringskategorierna avskogad mark, beskogad mark, brukad åkermark, brukad betesmark, i förekommande fall brukad våtmark samt – med förbehåll för den delegerade akt som kommer att antagas i enlighet med artikel 7.2 i förordning (EU) [2017/... ] om bindande årliga minskningar av medlemsstaternas växthusgasutsläpp 2021–2030 – brukad skogsmark, för att fullgöra sina åtaganden enligt förordning (EU) [2017/... ].
Ändring 27
Förslag till förordning
Skäl 15
(15)  För att säkerställa en effektiv, transparent och kostnadseffektiv rapportering och kontroll av utsläpp och upptag av växthusgaser och av annan information som behövs för att bedöma medlemsstaternas fullgörande av sina åtaganden bör rapporteringskrav införas i förordning (EU) nr 525/2013 genom den här förordningen som ska beaktas vid de efterlevnadskontroller som görs enligt den här förordningen. Förordning (EG) nr 525/2013 bör därför ändras i enlighet med detta. Dessa bestämmelser kan förenklas ytterligare för att ta hänsyn till eventuella relevanta förändringar av den integrerade förvaltningen av energiunionen som ska föreslås i kommissionens arbetsprogram före utgången av 2016.
(15)  För att säkerställa en effektiv, transparent och kostnadseffektiv rapportering och kontroll av utsläpp och upptag av växthusgaser och av annan information som behövs för att bedöma medlemsstaternas fullgörande av sina åtaganden bör rapporteringskrav införas i förordning (EU) nr 525/2013 genom den här förordningen som ska beaktas vid de efterlevnadskontroller som görs enligt den här förordningen. Förordning (EU) nr 525/2013 bör därför ändras i enlighet med detta. Dessa bestämmelser kan förenklas ytterligare för att ta hänsyn till eventuella relevanta ändringar i förslaget till förordning om styrningen av energiunionen, som kommissionen lade fram den 30 november 2016.
Ändring 28
Förslag till förordning
Skäl 15a (nytt)
(15a)   Enligt UNFCCC ska unionen och dess medlemsstater utveckla, regelbundet uppdatera, offentliggöra och till partskonferensen rapportera nationella inventeringar av antropogena utsläpp från källor och upptag i sänkor av alla växthusgaser genom användning av jämförbara metoder som partskonferensen enats om. Inventeringar av växthusgaser är avgörande för att övervaka utfasningen av fossila bränslen och bedöma efterlevnaden av klimatlagstiftningen. Medlemsstaternas skyldigheter att sammanställa och förvalta nationella inventeringar anges i kommissionens förslag till förordning om styrningen av energiunionen.
Ändring 29
Förslag till förordning
Skäl 17
(17)  För att underlätta datainsamling och metodförbättringar bör markanvändning inventeras och rapporteras med hjälp av geografisk spårning av varje markområde inom ramen för medlemsstaternas och EU:s datainsamlingssystem. Unionens och medlemsstaternas befintliga program och undersökningar, bl.a. LUCAS (Land Use Cover Area frame Survey) och det europeiska jordövervakningsprogrammet Copernicus, ska utnyttjas på bästa sätt för att samla in data. Datahantering, inbegripet utbyte för återanvändning i rapporter och spridning, bör ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen.
(17)  För att underlätta datainsamling och metodförbättringar bör markanvändning uttryckligen inventeras och rapporteras med hjälp av geografisk spårning av varje markområde inom ramen för medlemsstaternas och EU:s datainsamlingssystem. Unionens och medlemsstaternas befintliga program och undersökningar, bl.a. LUCAS (Land Use Cover Area frame Survey), det europeiska jordövervakningsprogrammet Copernicus, i synnerhet genom Sentinel-2, och satellitnavigeringssystemen Galileo och Egnos, som kan användas till stöd för undersökning av markanvändning, ska utnyttjas på bästa sätt för att samla in data. Datahantering, inbegripet utbyte för återanvändning i rapporter och spridning, bör ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen.
Ändring 30
Förslag till förordning
Skäl 18
(18)  För att föreskriva en lämplig bokföring av transaktioner i denna förordning, inbegripet utnyttjandet av flexibilitetsmöjligheter och tillämpning av efterlevnadskontroller, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen när det gäller den tekniska anpassningen av definitioner, värden, förteckningar över växthusgaser och kolpooler, uppdateringen av referensnivåer, bokföringen av transaktioner och översynen av metoder och informationskrav. Dessa åtgärder ska ta hänsyn till bestämmelserna i kommissionens förordning (EU) nr 389/2013 om upprättande av ett unionsregister. De nödvändiga bestämmelserna bör ingå i ett enda rättsligt instrument som samlar bokföringsreglerna i direktiv 2003/87/EG, förordning (EU) nr 525/2013, förordning [...] om bindande årliga minskningar av medlemsstaternas växthusgasutsläpp 2021–2030 för att skapa en motståndskraftig energiunion och denna förordning. Det är särskilt viktigt att kommissionen under sitt förberedande arbete genomför lämpliga samråd, inbegripet på expertnivå, i enlighet med de principer som anges i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att Europaparlamentet och rådet ska vara lika delaktiga i utformningen av delegerade akter får de i synnerhet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter har systematiskt rätt att delta i möten i kommissionens expertgrupper som handlar om utformningen av delegerade akter.
(18)  För att föreskriva en lämplig bokföring av transaktioner i denna förordning, inbegripet utnyttjandet av flexibilitetsmöjligheter och tillämpning av efterlevnadskontroller, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen när det gäller den tekniska anpassningen av definitioner, värden, förteckningar över växthusgaser och kolpooler, uppdateringen av referensnivåer, bokföringen av transaktioner och översynen av metoder på grundval av de senast antagna IPCC-riktlinjerna, däribland 2013 års kompletterande IPCC-riktlinjer om våtmarker för nationella inventeringar av växthusgaser, samt UNFCCC:s riktlinjer och informationskrav. Dessa åtgärder ska ta hänsyn till bestämmelserna i kommissionens förordning (EU) nr 389/2013 om upprättande av ett unionsregister. De nödvändiga bestämmelserna bör ingå i ett enda rättsligt instrument som samlar bokföringsreglerna i direktiv 2003/87/EG, förordning (EU) nr 525/2013, förordning (EU) nr .../... om bindande årliga minskningar av medlemsstaternas växthusgasutsläpp 2021–2030 för att skapa en motståndskraftig energiunion och denna förordning. Det är särskilt viktigt att kommissionen under sitt förberedande arbete genomför lämpliga samråd, inbegripet på expertnivå, i enlighet med de principer som anges i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att Europaparlamentet och rådet ska vara lika delaktiga i utformningen av delegerade akter får de i synnerhet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter har systematiskt rätt att delta i möten i kommissionens expertgrupper som handlar om utformningen av delegerade akter.
Ändring 31
Förslag till förordning
Skäl 19
(19)  Denna förordning bör ses över 2024 och därefter vart femte år för att bedöma dess övergripande funktion. Översynen kan även ta hänsyn till resultaten av de globala inventeringarna av Parisavtalet.
(19)  Inom sex månader efter den positiva dialogen inom UNFCCC under 2018 bör kommissionen offentliggöra ett meddelande med en bedömning av konsekvensen mellan unionens klimat- och energirättsakter och Parisavtalets mål. Denna förordning bör ses över 2024 och därefter vart femte år för att bedöma dess övergripande funktion. Översynen kan även ta hänsyn till resultaten av de globala inventeringarna av Parisavtalet.
Ändring 32
Förslag till förordning
Artikel 1 – stycke 1a (nytt)
Denna förordning föreskriver inga bokförings- eller rapporteringskrav för privata aktörer, däribland jordbrukare och skogsbrukare.
Ändring 33
Förslag till förordning
Artikel 1 – stycke 1b (nytt)
Denna förordning bidrar till unionens uppnående av målen i Parisavtalet.
Ändring 34
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 1 – led ea (nytt)
(ea)  (från och med 2026) brukad våtmark: markanvändning som rapporterats som våtmark som fortfarande är våtmark, samt bebyggd mark och övrig mark som ställts om till våtmark och våtmark som ställts om till bebyggd mark och övrig mark.
Ändring 35
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 2
2.  En medlemsstat kan inom ramen för sitt åtagande enligt artikel 4 välja att inbegripa brukad våtmark, vilket definieras som markanvändning som rapporterats som våtmark som fortfarande är våtmark och bebyggd mark, övrig mark som ställts om till våtmark och våtmark som ställts om till bebyggd mark och övrig mark. Om en medlemsstat väljer att göra detta ska den bokföra utsläpp och upptag från brukad våtmark i enlighet med denna förordning
2.  Under perioden 2021–2025 kan en medlemsstat inom ramen för sitt åtagande enligt artikel 4 välja att inbegripa brukad våtmark. Om en medlemsstat väljer att göra detta ska den bokföra utsläpp och upptag från brukad våtmark i enlighet med denna förordning.
Ändring 36
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 1 – led fa (nytt)
(fa)  referensnivå för skog: en uppskattning av de genomsnittliga årliga nettoutsläppen eller det genomsnittliga årliga nettoupptaget från brukad skogsmark på medlemsstatens territorium under perioderna 2021–2025 och 2026–2030.
Ändring 37
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 1a (ny)
För perioden efter 2030 ska medlemsstaterna sträva efter att öka sitt upptag så att det överstiger deras utsläpp. Kommissionen ska föreslå en ram för målen efter 2030 som inbegriper ett sådant ökat upptag i enlighet med unionens långsiktiga klimatmål och åtagandena i Parisavtalet.
Ändring 38
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 1
1.  Varje medlemsstat ska upprätta och upprätthålla en bokföring som ger en korrekt bild av utsläpp och upptag från de markbokföringskategorier som avses i artikel 2. Medlemsstaterna ska säkerställa att deras räkenskaper och andra uppgifter som lämnas enligt denna förordning är korrekta, fullständiga, enhetliga, jämförbara och transparenta. Medlemsstaterna ska ange utsläpp med ett plustecken (+) och upptag med ett minustecken (-).
1.  Varje medlemsstat ska upprätta och upprätthålla en bokföring som ger en korrekt bild av utsläpp och upptag från de markbokföringskategorier som avses i artikel 2, i enlighet med de riktlinjer för rapportering som antagits av UNFCCC-organ eller Parisavtalets organ för perioden 2021–2030. Medlemsstaterna ska säkerställa att deras räkenskaper och andra uppgifter som lämnas enligt denna förordning är korrekta, fullständiga, enhetliga, jämförbara och transparenta. Medlemsstaterna ska ange utsläpp med ett plustecken (+) och upptag med ett minustecken (-).
Ändring 39
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 4
4.  Medlemsstaterna ska i bokföringen för varje markbokföringskategori inkludera eventuella förändringar av kollagret i de kolpooler som anges i bilaga I, avsnitt B. Medlemsstaterna får välja att inte inkludera förändringar i bokföringen som rör kollager i kolpooler, om kolpoolen inte är en källa, med undantag för biomassa ovan jord och avverkade träprodukter på brukad skogsmark.
4.  Medlemsstaterna ska i bokföringen för varje markbokföringskategori inkludera eventuella förändringar av kollagret i de kolpooler som anges i bilaga I, avsnitt B. Medlemsstaterna får välja att inte inkludera förändringar i bokföringen som rör kollager i kolpooler, om kolpoolen inte är en källa, med undantag för biomassa ovan jord, död ved (ovan och under jord) på brukad skogsmark och avverkade träprodukter på brukad skogsmark.
Ändring 40
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 2
2.  Genom undantag från kravet på tillämpning av standardvärdet i artikel 5.3 får en medlemsstat 30 år efter omställningstidpunkten överföra åkermark, betesmark, våtmark, bebyggd mark och övrig mark från kategorin för sådan mark som ställts om till skogsmark till kategorin för skogsmark som fortfarande är skogsmark.
2.  Genom undantag från kravet på tillämpning av standardvärdet i artikel 5.3 får en medlemsstat 30 år efter omställningstidpunkten överföra åkermark, betesmark, våtmark, bebyggd mark och övrig mark från kategorin för sådan mark som ställts om till skogsmark till kategorin för skogsmark som fortfarande är skogsmark, om detta är vederbörligen motiverat på grundval av IPCC:s riktlinjer.
Ändring 41
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 3a (ny)
3a.  Beskogningsåtgärder som äger rum 2017–2030 på våtmarker, inklusive torvmarker, i Natura 2000-nätet och i livsmiljöer som förtecknas i bilaga I till direktiv 92/43/EEG, i synnerhet naturliga och delvis naturliga gräsmarker och myrar, och andra våtmarker, inklusive torvmarker, inom ramen för tillämpade brutto–netto-bokföringsregler ska inte upptas i medlemsstaternas nationella bokföring. Sådana områden ska endast räknas, i förekommande fall, för upptag eller utsläpp inom kategorin beskogad mark efter dess omställning till brukad skogsmark i enlighet med artikel 5.3.
Ändring 42
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 3
3.  Om en medlemsstat väljer att inbegripa brukad våtmark i sitt åtagande i enlighet med artikel 2 ska den meddela kommissionen om detta senast den 31 december 2020 för perioden 2021–2025 och senast den 31 december 2025 för perioden 2026–2030.
3.  Om en medlemsstat väljer att inbegripa brukad våtmark i sitt åtagande i enlighet med artikel 2 under perioden 2021–2025 ska den meddela kommissionen detta senast den 31 december 2020.
Ändring 43
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 4
4.  Medlemsstater som har valt att inkludera brukad våtmark i sina åtaganden i enlighet med artikel 2 ska bokföra utsläpp och upptag från brukad våtmark, vilka ska beräknas som utsläpp och upptag under perioderna 2021–2025 och 2026–2030 minus det värde som erhålls genom att medlemsstatens genomsnittliga årliga utsläpp och upptag från brukad våtmark under basperioden 2005–2007 multipliceras med fem.
4.  Medlemsstaterna ska bokföra utsläpp och upptag från brukad våtmark, vilka ska beräknas som utsläpp och upptag under perioden 2026–2030 minus det värde som erhålls genom att medlemsstatens genomsnittliga årliga utsläpp och upptag från brukad våtmark under basperioden 2005–2007 multipliceras med fem.
Ändring 44
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 4 – stycke 1a (nytt)
Medlemsstater som har valt att inkludera brukad våtmark i sina åtaganden i enlighet med artikel 2 under perioden 2021–2025 ska bokföra utsläpp och upptag från brukad våtmark, vilka ska beräknas som utsläpp och upptag under perioden 2021–2025 minus det värde som erhålls genom att medlemsstatens genomsnittliga årliga utsläpp och upptag från brukad våtmark under basperioden 2005–2007 multipliceras med fem.
Ändring 45
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 4a (ny)
4a.  Under perioden 2021–2025 ska medlemsstater som inte har valt att inkludera brukad våtmark i sina åtaganden i enlighet med artikel 2 ändå rapportera utsläppen och upptaget från brukad våtmark till kommissionen.
Ändring 46
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 1
1.  Medlemsstaterna ska bokföra utsläpp och upptag från brukad skogsmark, vilka ska beräknas som utsläpp och upptag under perioderna 2021–2025 och 2026–2030 minus det värde som erhålls genom att referensnivån för skog multipliceras med fem. En referensnivå för skog är en uppskattning av de genomsnittliga årliga nettoutsläppen eller nettoupptaget från brukad skogsmark på medlemsstatens territorium under perioderna 2021–2025 och 2026–2030.
1.  Medlemsstaterna ska bokföra utsläpp och upptag från brukad skogsmark, vilka ska beräknas som utsläpp och upptag under perioderna 2021–2025 och 2026–2030 minus det värde som erhålls genom att referensnivån för skog multipliceras med fem.
Ändring 47
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 2
2.  Om resultatet av den beräkning som avses i punkt 1 är negativ i förhållande till referensnivån för skog ska medlemsstaten i sina räkenskaper för brukad skogsmark inkludera ett totalt nettoupptag på högst 3,5 procent av medlemsstatens utsläpp under basåret, eller den tidsperiod som anges i bilaga III, multiplicerat med fem.
2.  Om resultatet av den beräkning som avses i punkt 1 är negativt i förhållande till referensnivån för skog ska medlemsstaten i sina räkenskaper för brukad skogsmark inkludera ett totalt nettoupptag på högst 3,5 procent av medlemsstatens utsläpp under basåret eller basperioden enligt bilaga III, multiplicerat med fem. Medlemsstaterna får till dessa 3,5 procent lägga nettoupptaget i räkenskaperna för brukad skogsmark från träskivor, sågade trävaror och död ved under de villkor som anges i andra, tredje och fjärde stycket i denna punkt.
Ändring 48
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 2 – stycke 1a (nytt)
Nettoupptag från träskivor enligt artikel 9 b och sågade trävaror enligt artikel 9 c får bokföras separat utöver, och som komplement till, nettoupptaget i räkenskaperna för brukad skogsmark upp till 3 % av medlemsstatens utsläpp under basåret eller basperioden enligt bilaga III, multiplicerat med fem.
Ändring 49
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 2 – stycke 1b (nytt)
Nettoupptag från kolpoolskategorin död ved får bokföras separat utöver, och som komplement till, nettoupptaget i räkenskaperna för brukad skogsmark upp till 3 % av medlemsstatens utsläpp under basåret eller basperioden enligt bilaga III, multiplicerat med fem.
Ändring 50
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 2 – stycke 1c (nytt)
Nettoupptaget på 3,5 procent enligt första stycket plus nettoupptaget i räkenskaperna för brukad skogsmark från träskivor, sågade trävaror och död ved får tillsammans inte överstiga 7 procent av medlemsstatens utsläpp under basåret eller basperioden enligt bilaga III, multiplicerat med fem.
Ändring 65
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 3 – stycke 2
Den nationella kontoplanen för skogsbruket ska innehålla alla de uppgifter som anges i bilaga IV, avsnitt B och innefatta ett förslag till en ny referensnivå för skog baseraden oförändrad skogsförvaltning i fråga om praxis och intensitet, såsom den dokumenterats mellan 1990–2009 per skogstyp och åldersklass för nationella skogar och uttryckt i MtCO2eq per år.
Den nationella kontoplanen för skogsbruket ska innehålla alla de uppgifter som anges i bilaga IV, avsnitt B och innefatta en ny referensnivå för skog baseradoförändrade skogsförvaltningsmetoder i enlighet med bästa tillgängliga uppgifter, såsom de dokumenterats mellan 2000–2012 per skogstyp och åldersklass för nationella skogar och uttryckt i MtCO2eq per år.
En ökning i en medlemsstats avverkning, baserad på hållbara skogsförvaltningsmetoder och på antagen nationell politik fram till dagen för inlämningen av referensnivån för skog, ska respektera följande villkor:
(a)  Brukad skogsmark ska förbli en växthusgassänka.
(b)  Det ska i en långsiktig strategi för låga utsläpp anges på vilka sätt man ska bibehålla eller stärka växthusgassänkan och -reservoarerna fram till 2050 i syfte att fullgöra målet i artikel 4.1 i Parisavtalet, nämligen att uppnå jämvikt mellan antropogena utsläpp från källor och upptag i sänkor av växthusgaser under andra hälften av detta århundrade.
Kommissionen får bevilja undantag från basperioden 2000–2012 om en medlemsstat lämnar in en motiverad begäran, med en förklaring till varför ett sådant undantag är absolut nödvändigt av skäl som rör tillgång till data, såsom tidpunkten för skogsinventering.
Ändring 52
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 3 – stycke 2a (nytt)
Genom undantag från andra stycket får Kroatiens referensnivå för skog beräknas med beaktande av ockupationen av delar av landets territorium under åren 1991–1998 samt krigets och dess efterdyningars följder för skogsförvaltningsmetoderna i landet, varvid politikens följder för skogssänkans utveckling utelämnas.
Ändring 53
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 3 – stycke 3
Den nationella kontoplanen för skogsbruket ska offentliggöras och vara föremål för ett offentligt samråd.
Den nationella kontoplanen för skogsbruket ska offentliggöras, bland annat via internet, och vara föremål för ett offentligt samråd.
Ändring 54
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 4
4.  Medlemsstaterna ska visa att de metoder och data som används för att fastställa referensnivån för skog i den nationella kontoplanen för skogsbruket stämmer överens med de som används i rapporteringen av brukad skogsmark. Senast vid utgången av perioderna 2021–2025 eller 2026–2030 ska medlemsstaten överlämna en teknisk korrigering av sin referensnivå till kommissionen om det är nödvändigt för att säkerställa överensstämmelse.
4.  Medlemsstaterna ska visa att de metoder och data som används för att fastställa referensnivån för skog i den nationella kontoplanen för skogsbruket stämmer överens med de som används i rapporteringen av brukad skogsmark. De data som används ska vara den senast kontrollerade bokföringen av markanvändningen och skogarnas tillstånd. Senast vid utgången av perioderna 2021–2025 eller 2026–2030 ska medlemsstaten överlämna en teknisk korrigering av sin referensnivå till kommissionen, om det är nödvändigt för att säkerställa överensstämmelse, samt rapportera positiva bidrag som ett resultat av en hållbar skogsförvaltningspolitik som är i kraft vid tidpunkten för dess fastställande.
Ändring 55
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 5
5.  Kommissionen ska se över de nationella kontoplanerna för skogsbruket och de tekniska korrigeringarna och bedöma i vilken utsträckning de föreslagna nya eller korrigerade referensnivåerna för skog har fastställts i enlighet med de principer och krav som fastställs i punkterna 3 och 4 samt i artikel 5.1. Om det är nödvändigt för att säkerställa efterlevnad av principerna och kraven i punkterna 3 och 4 samt artikel 5.1 kan kommissionen göra en ny beräkning av de föreslagna nya eller korrigerade referensnivåerna för skog.
5.  En expertgrupp som tillsatts i enlighet med kommissionens beslut (C(2016)3301) och som består av företrädare för kommissionen och medlemsstaterna ska, i samråd med den ständiga kommittén för skogsbruk och gruppen för civil dialog om skogsbruk och kork, se över de nationella kontoplanerna för skogsbruket och de tekniska korrigeringarna och bedöma i vilken utsträckning de nya eller korrigerade referensnivåer för skog som medlemsstaterna fastställt har fastställts i enlighet med principerna och kraven i punkterna 3 och 4 i denna artikel samt i artikel 5.1. Kommissionen får göra en ny beräkning av de nya eller korrigerade referensnivåerna för skog endast om principerna och kraven i punkterna 3 och 4 i denna artikel samt i artikel 5.1 inte har efterlevts. Kommissionen ska sammanställa en sammanfattande rapport och göra den allmänt tillgänglig.
Ändring 56
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 5 – stycke 1a (nytt)
Medlemsstaterna ska förse kommissionen med alla uppgifter och all information som begärs för översynen och bedömningen enligt första stycket.
Ändring 57
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 6
6.  Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 14 för att ändra bilaga II mot bakgrund av den översyn som gjorts i enlighet med punkt 5 för att uppdatera medlemsstaternas referensnivåer för skog på grundval av de nationella kontoplanerna för skogsbruket, inlämnade tekniska korrigeringar eller eventuella nya beräkningar som gjorts i samband med översynen. Fram till dess att den delegerade akten träder i kraft ska medlemsstaternas referensnivåer för skog, såsom de anges i bilaga II, fortsätta att gälla under perioderna 2021–2025 och/eller 2026–2030.
6.  Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 14 för att ändra bilaga II mot bakgrund av den översyn och bedömning som gjorts av expertgruppen i enlighet med punkt 5 i denna artikel för att uppdatera medlemsstaternas referensnivåer för skog på grundval av de nationella kontoplanerna för skogsbruket, inlämnade tekniska korrigeringar eller eventuella nya beräkningar som gjorts i samband med översynen.
Fram till dess att de delegerade akterna träder i kraft ska medlemsstaternas referensnivåer för skog, såsom de anges i bilaga II, fortsätta att gälla under perioderna 2021–2025 och/eller 2026–2030.
Ändring 58
Förslag till förordning
Artikel 9 – punkt 1a (ny)
Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 14 för att ändra denna förordning genom att uppdatera kategorierna av avverkade träprodukter med ytterligare produkter med koldioxidlagrande effekt, baserat på IPCC:s riktlinjer och under säkerställande av miljöintegriteten, samt genom att uppdatera de standardhalveringstider som anges i bilaga V i syfte att anpassa dem till den tekniska utvecklingen.
Ändring 59
Förslag till förordning
Artikel 10 – punkt 1
1.  I slutet av perioderna 2021–2025 och 2026–2030 får medlemsstaterna från sin bokföring för beskogad mark och brukad skogsmark exkludera växthusgasutsläpp som är en följd av naturliga störningar och som överskrider de genomsnittliga utsläppen från naturliga störningar under perioden 2001–2020, med undantag för statistiska extremvärden (”bakgrundsnivå”) som beräknats i enlighet med denna artikel och bilaga VI.
1.  I slutet av perioderna 2021–2025 och 2026–2030 får medlemsstaterna från sin bokföring för brukad skogsmark exkludera växthusgasutsläpp som är en följd av naturliga störningar och som överskrider de genomsnittliga utsläppen från naturliga störningar under perioden 2001–2020, med undantag för statistiska extremvärden (”bakgrundsnivå”) som beräknats i enlighet med denna artikel och bilaga VI.
Ändring 60
Förslag till förordning
Artikel 11 – punkt 5a (ny)
5a.  En bedömning av effekterna av den flexibilitetsmekanism som fastställs i denna artikel ska ingå i den rapport som avses i artikel 15.
Ändring 61
Förslag till förordning
Artikel 12a (ny)
Artikel 12a
Kommissionen ska 2027 och 2032 rapportera om den ackumulerade balansen av utsläpp och upptag från brukad skogsmark i unionen med hänvisning till de genomsnittliga utsläppen och upptagen under perioden 1990–2009. Om den ackumulerade balansen är negativ ska kommissionen lägga fram ett förslag om att kompensera och dra av motsvarande mängd från medlemsstaternas utsläppstilldelning enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) .../...1a.
__________________
1a Europaparlamentets och rådets förordning (EU) .../... av den ... om bindande årliga minskningar av medlemsstaternas växthusgasutsläpp 2021–2030 för att skapa en motståndskraftig energiunion och fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och annan information som är relevant för klimatförändringen (EUT L …, …, s. …).
Ändring 62
Förslag till förordning
Artikel 14 – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3, 5, 8, 10 och 13 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dagen för ikraftträdandet].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3, 5, 8, 9, 10 och 13 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dagen för ikraftträdandet].
Ändring 63
Förslag till förordning
Artikel 15 – stycke -1 (nytt)
Inom sex månader efter den positiva dialogen inom UNFCCC under 2018 ska kommissionen offentliggöra ett meddelande med en bedömning av konsekvensen mellan unionens klimat- och energirättsakter och Parisavtalets mål.
Ändring 64
Förslag till förordning
Artikel 15 – stycke 1
Kommissionen ska rapportera till Europaparlamentet och rådet senast den 28 februari 2024 och därefter vart femte år om tillämpningen av denna förordning, dess bidrag till EU:s övergripande mål om minskning av växthusgaser fram till 2030, dess bidrag till målen i Parisavtalet och kan om lämpligt även lägga fram förslag.
Kommissionen ska rapportera till Europaparlamentet och rådet senast den 28 februari 2024 och därefter vart femte år om tillämpningen av denna förordning, dess bidrag till EU:s övergripande mål om minskning av växthusgasutsläpp fram till 2030 och dess bidrag till målen i Parisavtalet. Rapporterna ska om lämpligt åtföljas av lagstiftningsförslag.

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A8-0262/2017).


Enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland ***I
PDF 237kWORD 42k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 september 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1030/2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland (COM(2016)0434 – C8-0247/2016 – 2016/0198(COD))
P8_TA(2017)0340A8-0065/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0434),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 79.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0247/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 15 juni 2017 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0065/2017).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 september 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om ändring av rådets förordning (EG) nr 1030/2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2017/1954.)


Genetiskt modifierade livsmedel och foder DAS-68416-4
PDF 281kWORD 51k
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan DAS-68416-4, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (D051451 – 2017/2780(RSP))
P8_TA(2017)0341B8-0498/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan DAS-68416-4, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (D051451),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder, särskilt artiklarna 7.3, 9.2, 19.3 och 21.2(1),

–  med beaktande av omröstningen av den 12 juni 2017 i den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, där inget yttrande utfärdades,

–  med beaktande av artiklarna 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(2),

–  med beaktande av det yttrande som antogs av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) den 26 januari 2017, och som offentliggjordes den 16 mars 2017(3),

–  med beaktande av förslaget av den 14 februari 2017 till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 182/2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (COM(2017)0085, COD(2017)0035),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner där parlamentet avvisat ett godkännande av genetiskt modifierade organismer(4),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av artikel 106.2 och 106.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 25 januari 2011 lämnade Dow AgroSciences Europe in en ansökan om utsläppande på marknaden av livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan DAS-68416-4 till den nationella behöriga myndigheten i Nederländerna, i enlighet med artiklarna 5 och 17 i förordning (EG) nr 1829/2003. Ansökan gällde även utsläppande på marknaden av den genetiskt modifierade sojabönan DAS-68416-4 i produkter som består av eller innehåller denna sojaböna för annan användning än som livsmedel och foder, som är tillåten för andra sojabönor, med undantag för odling.

B.  Den 26 januari 2017 antog Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) ett positivt yttrande i enlighet med artiklarna 6 och 18 i förordning (EG) nr 1829/2003, som sedan offentliggjordes den 16 mars 2017(5).

C.  I förordning (EG) nr 1829/2003 anges att genetiskt modifierade livsmedel eller foder inte får ha negativa effekter på människors eller djurs hälsa eller för miljön, och att kommissionen ska ta hänsyn till alla relevanta bestämmelser i unionslagstiftningen och andra berättigade faktorer som har betydelse för den aktuella frågan vid utarbetandet av beslutet.

D.  Flera kritiska kommentarer har inkommit från medlemsstaterna under den tre månader långa samrådsperioden(6). Enligt de mest pessimistiska bedömningarna ger till exempel den nuvarande tillämpningen och de uppgifter som lagts fram om en riskbedömning inte tillräcklig information för att helt och hållet utesluta negativa effekter på djurs och människors hälsa och de uppgifter som sökanden hittills tillhandahållit räcker inte för att slutföra utvärderingen av ansökan, och de begränsade studierna gör att det är svårt att göra en fullständig riskbedömning.

E.  Medlemsstaterna har bland annat kritiserat följande: bristen på studier om effekterna av genetiskt modifierade sojabönor på människors och djurs hälsa, vilket innebär att miljöriskbedömningen inte kan slutföras; valet av och läget på platsen för den jämförande bedömningen; det faktum att den toxikologiska riskbedömningen inte kan genomföras, eftersom det inte funnits något lämpligt toxicitetstest av växtmaterial från sojabönan DAS-68416–4; bristen på information om kompletterande herbicider som får användas på den genetiskt modifierade grödan och deras metaboliter; det faktum att näringsbedömningen stöder sig på en branschstudie från vilka inga vetenskapliga slutsatser kan dras och att sökandens förslag till en miljöövervakningsplan inte uppfyller de mål som definieras i bilaga VII till Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön(7).

F.  Sojabönan DAS-68416–4 uttrycker proteinet aryloxialkanoat dioxygenase-12 (AAD-12) som ger tolerans mot 2,4-diklorfenoxiättiksyra (2,4-D) och andra relaterade fenoxiherbicider. Dessutom uttrycker den fosfinotricinacetyltransferas (PAT) som ger tolerans mot glyfosinatammoniumbaserade herbicider.

G.  Inom oberoende forskning finns det en oro kring riskerna med det verksamma ämnet 2,4-D vad gäller embryoutveckling, medfödda missbildningar och endokrina störningar(8). Trots att godkännandet för det verksamma ämnet 2,4-D förnyades 2015, saknas det fortfarande uppgifter från den sökande om hormonstörande egenskaper(9).

H.  Glufosinat klassificeras som toxiskt för reproduktion och omfattas därför av uteslutningskriterierna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden(10). Godkännandet för glufosinat löper ut den 31 juli 2018(11).

I.  Ett antal experter har uttryckt oro över en produkt som bryter ned 2,4-D–2,4-diklorfenol, som kan förekomma i den importerade sojabönan DAS-68416-4. 2,4-diklorfenol är ett känt hormonstörande ämne med reproduktionstoxicitet.

J.  På grund av att det är mycket lösligt i fetter och oljor förväntas 2,4-diklorfenol ackumuleras i sojaolja i samband med bearbetningen av sojabönor. Den sojaprodukt som används mest av människor är sojaolja, och den ingår i många produkter, bland annat vissa bröstmjölksersättningar(12).

K.  Mängden 2,4-diklorfenol i en produkt kan vara större än mängden rester av 2,4-D. Det finns inga gränsvärden för rester av 2,4-diklorfenol i unionen.

L.  Det finns en färsk FN-rapport som visar att bekämpningsmedel står för omkring 200 000 dödsfall per år orsakade av akut förgiftning, varav 99 % i utvecklingsländerna. Unionen har förbundit sig till målen för en hållbar utveckling, i vilka ingår ett åtagande om att före 2030 avsevärt minska antalet dödsfall och sjukdomar orsakade av farliga kemikalier samt förorening och kontaminering av luft, vatten och mark (mål 3 för hållbar utveckling, delmål 3.9), och en av indikatorerna är den dödlighet som orsakas av oavsiktlig förgiftning(13). Det har visat sig att herbicidtoleranta genetiskt modifierade grödor leder till en större användning av dessa herbicider än av deras traditionella motsvarigheter(14).

M.  Unionen har förbundit sig att föra en konsekvent politik för utveckling som strävar efter att minimera inkonsekvenser och skapa synergieffekter mellan unionens olika politikområden, bland annat på områdena handel, miljö och jordbruk(15), för att gynna utvecklingsländerna och effektivisera utvecklingssamarbetet(16).

N.  Ett tillstånd för att importera sojabönan DAS-68416-4 till unionen kommer utan tvekan att leda till att den odlas alltmer i tredjeländer, inklusive utvecklingsländer, och till att användningen av 2,4-D och glufosinatherbicider ökar i motsvarande grad.

O.  Utvecklingen av genetiskt modifierade grödor med tolerans mot flera selektiva herbicider beror främst på den snabba utvecklingen av ogräs som uppvisat resistens mot glyfosat i länder som varit starkt beroende av genetiskt modifierade grödor.

P.  Inget yttrande utfärdades vid omröstningen av den 12 juni 2017 i den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003. Femton medlemsstater röstade emot medan endast elva medlemsstater, som bara utgör 36,57 % av unionens befolkning, röstade för, och två medlemsstater lade ner sina röster.

Q.  Kommissionen har vid flera tillfällen beklagat att den sedan förordning (EG) nr 1829/2003 trädde i kraft varit tvungen att anta beslut om godkännande utan stöd av den ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och att det vid beslut om godkännande av genetiskt modifierade livsmedel och foder har blivit norm att hänskjuta ärendet till kommissionen för slutligt beslut, något som egentligen tillhör undantagen i förfarandet. Ordförande Jean-Claude Juncker har också kallat denna praxis för odemokratisk(17).

R.  Den 28 oktober 2015 förkastade parlamentet, vid första behandlingen, förslaget av den 22 april 2015 om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003(18), och uppmanade kommissionen att dra tillbaka sitt förslag och lägga fram ett nytt.

S.  Enligt skäl 14 i förordning (EU) nr 182/2011 bör kommissionen, i möjligaste mån agera på ett sådant sätt att man undviker att gå emot en dominerande ståndpunkt som kan uppstå inom omprövningskommittén mot lämpligheten av en genomförandeakt, särskilt i känsliga frågor såsom konsumenthälsa, livsmedelssäkerhet och miljöskydd.

1.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut går utöver tillämpningsområdet för de genomförandebefogenheter som fastställs i beslut (EG) nr 1829/2003.

2.  Europaparlamentet anser inte att kommissionens genomförandebeslut överensstämmer med unionslagstiftningen, eftersom det inte är förenligt med målet i förordning (EG) nr 1829/2003, nämligen att, i enlighet med de allmänna principerna i förordning (EG) nr 178/2002(19), skapa en grund för att säkerställa ett gott skydd för människors liv och hälsa, djurs hälsa och välbefinnande samt miljö- och konsumentintressena med avseende på genetiskt modifierade livsmedel och foder, och att samtidigt sörja för att den inre marknaden fungerar effektivt.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandebeslut.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upphäva eventuella genomförandebeslut avseende ansökningar om godkännande av genetiskt modifierade organismer till dess att tillståndsförfarandet har setts över på ett sådant sätt att bristerna åtgärdas i det nuvarande förfarande som har visat sig vara olämpligt.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte godkänna några herbicidtoleranta genetiskt modifierade växter utan en fullständig bedömning av resterna från besprutning med kompletterande herbicider och deras kommersiella sammansättningar såsom de används i de länder där de odlas.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte godkänna några herbicidtoleranta genetiskt modifierade växter som blivit resistenta mot en kombination av herbicider, som är fallet med sojabönan DAS-68416-4, utan en fullständig bedömning av den specifika kumulativa effekten av resterna från besprutning med en kombination av de kompletterande herbiciderna och deras kommersiella sammansättningar såsom de används i de länder där de odlas.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kräva en betydligt mer detaljerad testning av hälsorisker i samband med staplade transformationshändelser såsom DAS-68416-4.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram strategier för bedömning av hälsorisker och toxikologi, samt för övervakning efter utsläppandet på marknaden, som inriktar sig på hela livsmedels- och foderkedjan och blandningar av dem som är närvarande i livsmedels- och foderkedjan under praktiska användningsförhållanden.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut integrera den riskbedömning av tillämpningen av kompletterande herbicider och deras restsubstanser i riskbedömningen av herbicidtoleranta genetiskt modifierade växter, oavsett om den genetiskt modifierade växten är avsedd för odling inom unionen eller för import för livsmedel och foder.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullgöra sitt åtagande enligt den konsekventa politiken för utveckling som följer av artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 268, 18.10.2003, s. 1.
(2) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
(3) https://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/4719
(4)—————————————— -Resolution av den 16 januari 2014 om förslaget till rådets beslut om utsläppande på marknaden för odlingsändamål, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG, av en majsprodukt (Zea mays L. linje 1507) som modifierats genetiskt för resistens mot vissa fjärilsarter som är skadegörare (EUT C 482, 23.12.2016, s. 110).Resolution av den 16 december 2015 om kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/2279 av den 4 december 2015 om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen NK603 × T25 (Antagna texter, P8_TA(2015)0456).Resolution av den 3 februari 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87705 x MON 89788 (Antagna texter, P8_TA(2016)0040).Resolution av den 3 februari 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87708 x MON 89788 (Antagna texter, P8_TA(2016)0039).Resolution av den 3 februari 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan FG72 (MST-FGØ72-2) (Antagna texter, P8_TA(2016)0038).Resolution av den 8 juni 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen Bt11 × MIR162 × MIR604 × GA21, och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av dessa transformationshändelser (Antagna texter, P8_TA(2016)0271).Resolution av den 8 juni 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om utsläppande på marknaden av en genetiskt modifierad nejlika (Dianthus caryophyllus L., linje SHD-27531-4) (Antagna texter, P8_TA(2016)0272).Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden för odlingsändamål av genetiskt modifierat utsäde av majs MON 810 (Antagna texter, P8_TA(2016)0388).Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade majsprodukter MON 810 (Antagna texter, P8_TA(2016)0389).Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om utsläppande på marknaden för odlingsändamål av genetiskt modifierat utsäde av majs Bt11 (Antagna texter, P8_TA(2016)0386).Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om utsläppande på marknaden för odlingsändamål av genetiskt modifierat utsäde av majs 1507 (Antagna texter, P8_TA(2016)0387).Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull 281-24-236 × 3006-210-23 × MON 88913 (Antagna texter, P8_TA(2016)0390).Resolution av den 5 april 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen Bt11 × 59122 × MIR604 × 1507 × GA21, och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av dessa transformationshändelser Bt11, 59122, MIR604, 1507 och GA21 (Antagna texter, P8_TA(2017)0123).Resolution av den 17 maj 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs DAS-40278-9 (Antagna texter, P8_TA(2017)0215).Resolution av den 17 maj 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull GHB119 (BCS-GHØØ5-8) (Antagna texter, P8_TA(2017)0214).
(5) https://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/4719
(6) Bilaga G – medlemsstaternas kommentarer och GMO-panelens svar. http://registerofquestions.efsa.europa.eu/roqFrontend/questionLoader?question=EFSA-Q-2011-00052
(7) EGT L 106, 17.4.2001, s. 1.
(8) http://www.pan-europe.info/sites/pan-europe.info/files/public/resources/reports/pane-2014-risks-of-herbicide-2-4-d.pdf
(9) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 2015/2033 av den 13 november 2015 om godkännande av det verksamma ämnet 2,4-D i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, och om ändring av bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (EUT L 298, 14.11.2015, s. 8).
(10) EUT L 309, 24.11.2009, s. 1.
(11) http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32015R0404&from=SV
(12) Samrådsdokument från medlemsstat, s. 31–32. http://registerofquestions.efsa.europa.eu/roqFrontend/questionLoader?question=EFSA-Q-2011-00052
(13) https://sustainabledevelopment.un.org/sdg3
(14) https://link.springer.com/article/10.1007%2Fs00267-015-0589-7
(15) Kommissionens meddelande av den 12 april 2005 Konsekvens i utvecklingspolitiken: Om snabbare framsteg i strävan att uppnå millennieutvecklingsmålen (COM(2005)0134).
(16) https://ec.europa.eu/europeaid/policies/policy-coherence-development_en
(17) Se exempelvis öppningsanförandet i parlamentets kammare, som ingick i de politiska riktlinjerna för nästa Europeiska kommission (Strasbourg den 15 juli 2014), och talet om tillståndet i unionen 2016 (Strasbourg den 14 september 2016).
(18) Antagna texter, P8_TA(2015)0379.
(19) EGT L 31, 1.2.2002, s. 1.


Import av foder och livsmedel med ursprung i eller avsända från Japan efter olyckan vid kärnkraftverket i Fukushima
PDF 263kWORD 46k
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2017 om utkastet till kommissionens genomförandeförordning om ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/6 om särskilda villkor för import av foder och livsmedel med ursprung i eller avsända från Japan efter olyckan vid kärnkraftverket i Fukushima (D051561/01 – 2017/2837(RSP))
P8_TA(2017)0342B8-0502/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till kommissionens genomförandeförordning (EU) …/... om ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/6 om särskilda villkor för import av foder och livsmedel med ursprung i eller avsända från Japan efter olyckan vid kärnkraftverket i Fukushima (D051561/01),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet(1) och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet, särskilt artikel 53.1 b ii,

–  med beaktande av artiklarna 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(2),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av artikel 106.2 och 106.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Allmänna kommentarer

A.  I genomförandeförordning (EU) 2016/6 krävs det i dag att sändningar av ett antal livsmedel från Japan, bland annat svamp, fisk och fiskeriprodukter, samt ris och sojabönor med ursprung i eller avsända från någon del av Japan ska åtföljas av en giltig försäkran från de japanska myndigheterna, där det intygas att produkterna håller sig inom Japans gällande maximigränser för kontaminering (artikel 5.1 och 5.2). I utkastet till kommissionens genomförandeförordning (nedan kallat förordningsutkastet) krävs det nu endast att en begränsad förteckning över livsmedel och foder från tolv regioner som förtecknas i bilaga II ska åtföljas av en sådan försäkran. I förordningsutkastet stryks också ett antal livsmedels- och foderkategorier från bilaga II.

B.  Likaledes skulle enligt artikel 10 i förordningsutkastet officiella kontroller, alltså dokumentkontroller av alla sändningar, jämte slumpmässiga identitetskontroller och slumpmässiga fysiska kontroller, bland dem laboratorieanalyser av förekomsten av cesium-134 och cesium-137, nu krävas endast för livsmedel och foder som finns förtecknade i bilaga II. I förordningsutkastet behålls en låg frekvens av kontroller i samband med importen (skäl 12).

C.  När genomförandeförordning (EU) 2016/6 en gång ändrats i enlighet med kommissionens utkast kommer det inte längre att krävas att medlemsstaterna var tredje månad underrättar kommissionen om alla analysresultat genom systemet för snabb varning för livsmedel och foder.

D.  I förordningsutkastet får den nuvarande bilagan till genomförandeförordning (EU) 2016/6 kvarstå oförändrad, med sina gränsvärden enligt den japanska lagstiftningen för olika livsmedels- och foderkategorier(3). I genomförandeförordning (EU) 2016/6 ingår inga krav på verifiering av att gränsvärdena för olika livsmedels- och foderkategorier i bilaga I följts, och inte heller i utkastet till ändring av den förordningen, varken i form av dokument från de japanska myndigheterna eller i form av kontroller och provtagning vid EU:s gränser. Därför finns det ingen garanti för att dessa livsmedel och foder kommer att hålla sig inom gränsvärdena för radioaktiv kontaminering.

E.  Förordningsutkastet bygger på de japanska myndigheternas förekomstuppgifter för 2014, 2015 och 2016 (över 132 000 uppgifter om radioaktivitet i foder och andra livsmedel än nötkött och över 527 000 uppgifter om radioaktivitet i nötkött). De ändringar som påyrkats i förordningsutkastet bygger visserligen på en ingående analys av de ovannämnda uppgifterna, men varken denna analys eller en länk till rådata finns med i texten.

F.  Därför ställer det sig ytterst svårt att bevisa att det räcker med de åtgärder som föreslås för att skydda unionsmedborgarnas hälsa.

G.  Redan utan den analys på vilken kommissionen grundat sitt förslag finns det dock tillräckliga skäl att anta att förslaget kan leda till ökad exponering för radioaktivt kontaminerade livsmedel, med motsvarande påverkan av människors hälsa.

H.  Ordföranden för kraftföretaget i Tokyo (Tokyo Electric Power Company (TEPCO)) har officiellt bett den japanska regeringen om tillstånd för utsläpp av inemot en miljon ton vatten med hög radioaktivitet, som använts för kylning av kärnkraftverkets skadade reaktorer. Om tillstånd beviljas kan det allvarligt skada säkerhetsnivån för fiskeriprodukter som skördas utanför Japans kust.

Särskilda synpunkter på bilaga II

I.  De japanska regioner som för närvarande omfattas av bilaga II (Fukushima, Miyagi, Akita, Yamagata, Nagano, Gunma, Ibaraki, Tochigi, Chiba, Iwate, Yamanashi, Shizuoka och Niigata) är alla exponerade för radioaktivt nedfall efter katastrofen med kärnkraftverket i Fukushima.

J.  I förordningsutkastet har ris och därav framställda produkter från regionen Fukushima helt omotiverat avförts från bilaga II. Detta innebär att det inte längre kommer att finnas några krav på att dessa produkter ska bli föremål för provtagning och analys när de kommer in i unionen, och att de japanska myndigheterna inte längre ska vara skyldiga att försäkra att de håller sig inom gränsvärdena för radioaktiv kontaminering. En av de produkter framställda av ris som tagits bort från bilaga II är ris som används i livsmedel för spädbarn och små barn(4). Med tanke på att dessa grupper är särskilt känsliga för exponering för radioaktivitet skulle ingen som helst kontaminering kunna accepteras för dem. Frihandelsavtalet mellan Japan och EU kan tänkas leda till en ökning av risexporten från Japan. Eftersom utrymningsorderna nyligen försatts ur kraft kommer man troligen att på nytt börja odla ris på de kontaminerade risfälten.

K.  I skäl 7 i förordningsutkastet står det visserligen att endast ris och därav framställda produkter med ursprung i regionen Fukushima kommer att tas bort från bilaga II, men bilaga II ändras också på så sätt att det numera blir tillåtet att utan kontroller, provtagning eller analys importera sju olika fiskarter till unionen (bland dem atlantisk blåfenad tonfisk, stillahavstonfisk och makrill), liksom också skaldjur och blötdjur som fångats eller skördats i vattnen kring Fukushima.

L.  Enligt förslaget kommer också sju fiskarter (bland dem atlantisk blåfenad tonfisk, stillahavstonfisk och makrill), skaldjur (såsom hummer och räkor) och blötdjur (såsom olika slags musslor) att tas bort från bilaga II när det gäller sex andra regioner, alltså Miyagi, Iwate, Gunma, Ibaraki, Chiba och Tochigi. Denna minskning av kontrollerna varken motiveras eller förklaras och inte förklaras det heller varför till exempel just de här arterna anses tillräckligt säkra för att kunna importeras till unionen utan kontroller, medan andra inte är det.

M.  Enligt förslaget kommer bilaga II inte längre att gälla för några produkter från regionen Akita (medan den i dag gäller för fem produkter från den regionen, nämligen svamp, aralia, bambuskott, japansk kungsbräken och koshiabura (en vild växt som går att äta), samt för alla produkter som framställts från dem). Här ges det inte heller någon motivering eller förklaring till varför kontrollerna minskas på det här sättet.

N.  Bilaga II kommer inte heller längre att gälla för aralia, bambuskott och kungsbräken med ursprung från Yamagata. Här ges det inte heller någon motivering eller förklaring till varför kontrollerna minskas på det här sättet.

O.  Bilaga II kommer inte längre att gälla för japansk kungsbräken, örnbräken, och strutbräken från de fem regionerna Iwate, Gunma, Ibaraki, Chiba och Tochigi. Här ges det inte heller någon motivering eller förklaring till varför kontrollerna minskas på det här sättet.

P.  Det enda som tilläggs till bilaga II är ”fisk och fiskeriprodukter” från regionen Nagano. Ingen motivering ges till att kontrollerna skärps på det sättet. I december 2011 upphörde man med systematiska kontroller för denna region. I mars 2014 utbyggdes bilaga II än en gång med tillägg av vissa ätliga vilda växter.

Särskilda synpunkter på bilaga II

Q.  I förordningsutkastet får den nuvarande bilagan till genomförandeförordning (EU) 2016/6 kvarstå oförändrad, med sina gränsvärden enligt den japanska lagstiftningen för olika livsmedels- och foderkategorier. I genomförandeförordning (EU) 2016/6 ingår inga krav på verifiering av att gränsvärdena för olika livsmedels- och foderkategorier i bilaga I följts, och inte heller i utkastet till ändring av den förordningen, varken i form av dokument från de japanska myndigheterna eller i form av kontroller och provtagning vid EU:s gränser. Därför finns det ingen garanti för att dessa livsmedel och foder inte överstiger gränsvärdena för radioaktiv kontaminering.

R.  Sedan den 1 april 2012 har gällande gränsvärden i Japan, och följaktligen inte heller de gränsvärden som förtecknas i bilaga I, inte reviderats i riktning nedåt. Dessa gränsvärden bör sänkas, framför allt när det gäller livsmedel för utsatta grupper såsom mjölk och livsmedel för små barn och spädbarn.

S.  Sex år efter katastrofen kan man verkligen fråga sig om unionen bör tillåta att det i dess livsmedelskedja kommer in (ens teoretiskt, eftersom kontroller vid unionens gränser inte är påbjudna i lag) produkter med nedanstående högsta nivåer av cesium–134 och cesium–137: 50Bq/kg för livsmedel avsedda för spädbarn och små barn (modersmjölkersättning, tillskottsnäring och barnmat), liksom också för mjölk och mjölkbaserade produkter, 10 Bq/kg för mineralvatten och liknande drycker samt te bryggt av ojästa teblad och 100 Bq/kg för alla andra livsmedel.

1.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandeförordning överskrider de genomförandebefogenheter som fastställs i förordning (EG) nr 178/2002.

2.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandeförordning inte är förenligt med målet och de allmänna principerna i förordning (EG) nr 178/2002, om att skapa en grund för att säkerställa ett gott skydd för människors liv och hälsa, djurs hälsa och välbefinnande samt miljö- och konsumentintressena.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandeförordning och att lägga fram ett nytt utkast för kommittén senast vid utgången av 2017.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, när den utarbetar sitt nya förslag, bland annat

   säkerställa att alla livsmedel och foder som importeras från Japan till unionen, också de kategorier som förtecknas i bilaga I, omfattas av kontroller,
   revidera gränsvärdena i bilaga I i riktning nedåt, och
   ta hänsyn till att utrymningsorderna nyligen försatts ur kraft i de olycksdrabbade regionerna, och säkerställa att detta inte får negativa konsekvenser för nivåerna av radioaktiv kontaminering av livsmedel och foder som importeras till unionen.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i avvaktan på att dess nya förslag ska bli färdigt, införa nödåtgärder, såsom det krävs i artikel 53 i förordning (EG) nr 178/2002, för att säkerställa högsta möjliga nivåer av skydd för människors hälsa.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart, också via unionens system för snabb varning för livsmedel och foder, göra offentligt tillgänglig den analys som den tagit som grund för sitt utkast till förslag, liksom också detaljer om det kontrollsystem som införts av de japanska myndigheterna, med motiveringar om dess relevans och effektivitet.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge en aktuell bild av den radiologiska situationen i Japan sedan 2011, samt omfattande översikter, år för år för perioden 2011–2017 om det radioaktiva material som kommit ut, både i atmosfären och i Stilla havet från kärnkraftverket i Fukushima, så att det går att göra en grundlig analys av livsmedelssäkerheten.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 31, 1.2.2002, s. 1.
(2) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
(3) ”Livsmedel för spädbarn och små barn”, ”Mjölk och mjölkbaserade drycker”, ”Mineralvatten och liknande drycker samt te bryggt av ojästa teblad” och ”Andra livsmedel”, liksom också foder avsett för nötkreatur, hästar, svin, fjäderfä och fisk.
(4) Omfattas av CN-kod 1901.


Förslag till ändringsbudget nr 3: budgetresurser för sysselsättningsinitiativet för unga; tjänsteförteckningar för Acer och Sesar2
PDF 324kWORD 43k
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2017 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 3/2017 för budgetåret 2017 om en ökning av budgetresurserna för sysselsättningsinitiativet för unga för att minska ungdomsarbetslösheten i Europeiska unionen och en uppdatering av tjänsteförteckningarna för den decentraliserade byrån Acer och för det gemensamma företaget Sesar2 (11812/2017– C8-0303/2017 – 2017/2078(BUD))
P8_TA(2017)0343A8-0282/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605(1)/2002, särskilt artikel 41,

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2017, slutgiltigt antagen den 1 december 2016(2),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(3) (förordningen om den fleråriga budgetramen),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(4),

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 5/2017 Ungdomsarbetslösheten – har EU:s politik gjort någon skillnad? En bedömning av ungdomsgarantin och sysselsättningsinitiativet för unga,

–  med beaktande av rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel(5),

–  med beaktande av det förslag till ändringsbudget nr 3/2017 som kommissionen antog den 30 maj 2017 (COM(2017)0288),

–  med beaktande av den ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 3/2017 som rådet antog den 4 september 2017 och översände till Europaparlamentet samma dag (11812/2017 – C8-0303/2017),

–  med beaktande av artiklarna 88 och 91 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0282/2017), och av följande skäl:

A.  Förslaget till ändringsbudget nr 3/2017 hänför sig till tillhandahållandet av ytterligare 500 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden för sysselsättningsinitiativet för unga, som godkänts av Europaparlamentet och rådet i deras överenskommelse om budgeten för 2017, samt till en ändring av tjänsteförteckningarna för de decentraliserade byråerna Acer och det gemensamma företaget Sesar2, utan några ändringar av den totala budgeten eller det totala antalet tjänster.

B.  Europaparlamentet och rådet uppmanade kommissionen att föreslå en ändringsbudget under 2017 för att tillhandahålla 500 miljoner EUR till sysselsättningsinitiativet för unga under 2017, som skulle finansieras genom den samlade marginalen för åtaganden, så snart den tekniska justering som föreskrivs i artikel 6 i förordningen om den fleråriga budgetramen har antagits.

C.  Efter antagandet av den tekniska justeringen, föreslår kommissionen därför att man ändrar Europeiska unionens budget för budgetåret 2017 och ökar anslagen till artikel 04 02 64 ”Sysselsättningsinitiativet för unga”.

D.  I samband med halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen kom Europaparlamentet och rådet överens om ett tillägg på 1,2 miljarder EUR för sysselsättningsinitiativet för unga för 2017–2020, och Europaparlamentet framhöll i sitt uttalande i samband med halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen att denna gräns är av politisk natur utan några rättsliga konsekvenser.

E.  Inom ramen för halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen betonade kommissionen också i sitt uttalande att man bör överväga en ökning av anslagen till sysselsättningsinitiativet för unga utöver det överenskomna beloppet på 1,2 miljarder EUR genom utnyttjande av de marginaler som finns tillgängliga under den samlade marginalen för åtaganden i enlighet med artikel 14 i förordningen om den fleråriga budgetramen.

F.  Kravet på 2017 års omklassificering är nödvändigt för både den decentraliserade byrån Acer och det gemensamma företaget Sesar2.

1.  Europaparlamentet betonar som en prioriterad fråga det akuta behovet av att ytterligare öka unionens ekonomiska åtagande i kampen mot ungdomsarbetslösheten genom ytterligare finansiering för sysselsättningsinitiativet för unga.

2.  Europaparlamentet beklagar förseningen i ändringen av unionens budget för 2017 i syfte att öka anslaget till ungdomssysselsättningsinitiativet, i enlighet med överenskommelsen under det årliga budgetförfarandet för 2017, på grund av rådets blockering och sena godkännande av revideringen av den fleråriga budgetramen efter halva tiden.

3.  Europaparlamentet noterar förslaget till ändringsbudget nr 3/2017, som lagts fram av kommissionen.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa en snabb omfördelning av anslag till de relevanta operativa programmen, i syfte att säkerställa att hela det ytterligare anslaget på 500 miljoner EUR till sysselsättningsinitiativet för unga fullt ut och effektivt utnyttjas senast i slutet av 2017. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att analysera kompetensglapp och marknaden innan systemen sätts samman för att optimera fördelarna med ungdomssysselsättningsinitiativet.

5.  Europaparlamentet noterar ändringarna av tjänsteförteckningarna för den decentraliserade byrån Acer och det gemensamma företaget Sesar2. Parlamentet noterar att dessa ändringar inte ändrar det totala antalet tjänster och att de kan finansieras inom byråernas årliga budget för detta år. Parlamentet konstaterar att omklassificeringen av AD 15-tjänsten med personlig placering för det gemensamma företaget Sesar2 kommer att upphöra när den nuvarande verkställande direktörens mandat löper ut.

6.  Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 3/2017.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att förklara ändringsbudget nr 3/2017 slutgiltigt antagen och se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och revisionsrätten samt till de nationella parlamenten.

(1) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(2) EUT L 51, 28.2.2017.
(3) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(4) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.
(5) EUT L 168, 7.6.2014, s. 105.


Vapenexport: genomförande av den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp
PDF 202kWORD 54k
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2017 om vapenexport: genomförande av den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp (2017/2029(INI))
P8_TA(2017)0344A8-0264/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av principerna i artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), framför allt om att stödja demokrati och rättsstaten samt bevara freden, förebygga konflikter och stärka internationell säkerhet,

–  med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008 om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel(1) (nedan kallad den gemensamma ståndpunkten),

–  med beaktande av EU:s 17:e(2) och 18:e(3) årliga rapporter, utarbetade i enlighet med artikel 8.2 i den gemensamma ståndpunkten,

–  med beaktande av rådets beslut (GUSP) 2015/2309 av den 10 december 2015 om främjande av effektiv vapenexportkontroll(4) och rådets beslut (GUSP) 2017/915 av den 29 maj 2017 om unionens utåtriktade verksamhet till stöd för vapenhandelsfördragets genomförande(5),

–  med beaktande av den uppdatering av Europeiska unionens gemensamma militära förteckning som antogs av rådet den 6 mars 2017(6),

–  med beaktande av användarguiden för den gemensamma ståndpunkten om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel,

–  med beaktande av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati av den 25 juni 2012, inbegripet punkt 11 e, och av EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati (2015–2019) av den 20 juli 2015, inbegripet punkt 21 d,

–  med beaktande av vapenhandelsfördraget, som antogs av FN:s generalförsamling den 2 april 2013(7) och trädde i kraft den 24 december 2014,

–  med beaktande av rådets beslut 2013/768/Gusp av den 16 december 2013 om EU:s verksamhet till stöd för vapenhandelsfördragets genomförande, inom ramen för den europeiska säkerhetsstrategin(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG av den 6 maj 2009 om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen(9),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden(10), ändrad genom förordning (EU) nr 599/2014 av den 16 april 2014, samt av förteckningen över produkter med dubbla användningsområden i bilaga I till den (nedan kallad förordningen om produkter med dubbla användningsområden),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2134 av den 23 november 2016 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1236/2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning(11),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner på detta område, särskilt resolutionerna av den 17 december 2015 om genomförande av den gemensamma ståndpunkten(12), av den 25 februari 2016 om den humanitära situationen i Jemen(13), av den 14 december 2016 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen och Europeiska unionens politik på området 2015(14) och av den 27 februari 2014 om användningen av bestyckade drönare(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2017 om avgifter för privatkopiering(16),

–  med beaktande av artiklarna 52 och 132.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0264/2017), och av följande skäl:

A.  Den naturliga rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar fastställs i artikel 51 i FN-stadgan.

B.  De senaste uppgifterna(17) visar att internationella överföringar av de viktigaste vapentyperna under perioden 2012–2016 nådde en högsta notering jämfört med alla övriga femårsperioder sedan slutet av kalla kriget, med en ökning på 8,4 procent jämfört med siffran från perioden 2007–2011.

C.  Vapenexport och vapenöverföringar påverkar människors säkerhet, de mänskliga rättigheterna, demokratin, en god samhällsstyrning och den samhällsekonomiska utvecklingen. Vapenexport bidrar även till förhållanden där människor tvingas fly från sina länder. Detta gör det nödvändigt med ett strikt, öppet, effektivt och allmänt accepterat och definierat system för vapenkontroll.

D.  De senaste uppgifterna(18) visar att exporten från EU-28 uppgick till 26 procent av den sammanlagda exporten i världen under perioden 2012–2016, vilket gör EU-28 till kollektivt den näst största vapenleverantören globalt sett, efter Förenta staterna (33 procent) och följt av Ryssland (23 procent). Enligt den senaste rapporten från arbetsgruppen för export av konventionella vapen beviljades EU:s medlemsstater vapenexportlicenser för sammanlagt 94,4 miljarder euro under 2014.

E.  De senaste uppgifterna(19) visar att vapenexporten till Mellanöstern ökade med 86 procent och uppgick till 29 procent av den sammanlagda exporten i världen under perioden 2012–2016.

F.  De senaste officiella EU-uppgifterna visar att Mellanöstern var den viktigaste regionen vad gäller vapenexport från EU-28 under 2015, med beviljade vapenexportlicenser motsvarande ett värde av 78,8 miljarder euro.

G.  Vissa vapenöverföringar från EU-medlemsstaterna till instabila och krisbenägna regioner och länder utnyttjades i väpnade konflikter eller för att utöva internt förtryckt, och en del av överföringarna avleddes enligt uppgift till terroristgrupper, till exempel i Syrien och Irak. De vapen som exporterats till vissa länder, till exempel Saudiarabien, har använts i konflikter, såsom konflikten i Jemen. Sådan export står i uppenbar strid med den gemensamma ståndpunkten och visar på behovet av bättre granskning och insyn.

H.  Det finns inget standardiserat kontroll- och rapporteringssystem som informerar om huruvida och i vilken utsträckning man vid export från enskilda medlemsstater har agerat i strid med de åtta kriterierna. Det finns inte heller några sanktionsmekanismer för fall där en medlemsstat exporterar på ett sätt som uppenbarligen inte överensstämmer med de åtta kriterierna.

I.  Undersökningar från organisationen Bonn International Conversion Centre (BICC) har visat att det bara i Tyskland under 2015 exempelvis utfärdades 4 256 vapenexportlicenser för export till 83 länder som bedömdes som problematiska med hänsyn till den gemensamma ståndpunkten(20).

J.  Både den globala och den regionala säkerhetssituationen har förändrats radikalt, särskilt när det gäller unionens södra och östra grannskap, och detta visar tydligt på det akuta behovet av att förbättra metoderna för framtagande av uppgifter som kan läggas till grund för riskbedömningar inför beslut om exportlicenser och att göra dessa metoder säkrare.

K.  Vissa medlemsstater har på senare tid skrivit under strategiska avtal om militärt samarbete gällande bland annat överföringar av stora mängder högkvalitativ militär teknik med icke-demokratiska stater i Mellanöstern och Nordafrika.

L.  Enligt Lissabonfördraget är utrotandet av fattigdomen det främsta målet för EU:s utvecklingspolitik, och det är även ett prioriterat mål för EU:s yttre åtgärder i försöken att bygga en mer stabil och välmående värld. Vapenleveranser till länder i konfliktsituationer innebär att våldet sprids och att dessa länders utvecklingspotential påverkas negativt.

M.  Det industriella försvarslandskapet i Europa är en sektor som är av central betydelse och som samtidigt präglas av överkapacitet, överlappning och splittring, vilket hämmar försvarsindustrins konkurrenskraft och har lett till en expansiv exportpolitik.

N.  I Europaparlamentets resolution av den 25 februari 2016 om den humanitära situationen i Jemen uppmanades vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att ta initiativ till ett EU-vapenembargo mot Saudiarabien.

O.  Situationen i Jemen har förvärrats ytterligare sedan dess, även på grund av militära insatser av den saudiskledda koalitionen. Vissa medlemsstater har slutat att förse Saudiarabien med vapen på grund av landets insatser i Jemen, medan andra har fortsatt att leverera militär teknik i strid med kriterierna 2, 4, 6, 7 och 8.

P.  I Europaparlamentets resolution av den 14 december 2016 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen och Europeiska unionens politik på området 2015 betonade parlamentet att mänskliga rättigheter bör vara en prioritering och uppmanade medlemsstaterna att komma överens om att gå i riktning mot en modernare, flexiblare och mer människorättsbaserad exportpolitik, särskilt när det gäller länder där det bevisligen förekommer våldsamt internt förtryck och kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Q.  EU:s globala strategi för utrikes- och säkerhetspolitiken bör syfta till att stärka den politiska samstämmigheten om kontroll av vapenexporten.

1.  Europaparlamentet konstaterar att stater har en legitim rätt att förvärva militär teknik i självförsvarssyfte. Parlamentet understryker att en bibehållen försvarsindustri är en del av medlemsstaternas självförsvar. Parlamentet påminner om att ett av skälen till utarbetandet av den gemensamma ståndpunkten var att förhindra att europeiska vapen används mot medlemsstaternas väpnade styrkor och att förhindra människorättskränkningar och en förlängning av väpnade konflikter. Parlamentet upprepar att den gemensamma ståndpunkten är ett rättsligt bindande ramverk med fastställda minimikrav som medlemsstaterna måste tillämpa på området för vapenexportkontroll, och att den inbegriper skyldigheten att bedöma exportlicensansökningar mot bakgrund av samtliga åtta kriterier i den.

2.  Europaparlamentet konstaterar att utveckling av försvarsmateriel är ett viktigt verktyg för försvarsindustrin och att den konkurrenskraftiga och innovativa europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen, som ännu inte har utvecklats, bör fungera som ett instrument för att garantera säkerhet och försvar för medlemsstaterna och unionsmedborgarna och bidra till genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att få bukt med den nuvarande bristen på effektivitet i försvarsutgifterna på grund av överlappning, fragmentering och frånvaro av driftskompatibilitet och att sträva efter att EU ska bli en säkerhetsgarant också genom bättre kontroll av vapenexporten. Parlamentet påpekar på nytt att det i artikel 10 i den gemensamma ståndpunkten framhålls att medlemsstaternas ekonomiska, kommersiella och industriella intressen inte får påverka tillämpningen av de åtta kriterier som reglerar vapenexporten.

3.  Europaparlamentet konstaterar emellertid att militär teknik ibland når destinationer och slutanvändare som inte uppfyller kriterierna i den gemensamma ståndpunkten. Parlamentet är bekymrat över att spridningen av vapensystem i krigstid och i situationer med betydande politiska spänningar kan påverka civilbefolkningen i oproportionellt hög grad. Parlamentet är bestört över den globala kapprustningen och över att militära strategier används för att lösa politiska konflikter och oroligheter. Parlamentet understryker att konflikter företrädesvis bör lösas med diplomatiska medel.

4.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten att avsevärt stärka konsekvensen i genomförandet av den gemensamma ståndpunkten i syfte att öka säkerheten inte bara för de delar av civilbefolkningen som lider till följd av konflikter och människorättskränkningar i tredjeländer utan även inom unionen och för dess medborgare och att skapa likvärdiga förutsättningar för EU-företag. Parlamentet framhåller i detta avseende att ett konsekvent genomförande av den gemensamma ståndpunkten är en förutsättning för EU:s trovärdighet som en värdebaserad global aktör.

5.  Europaparlamentet uppmuntrar de länder som håller på att få status som kandidatland, eller länder som på annat sätt önskar engagera sig på vägen mot EU-anslutning, att tillämpa bestämmelserna i den gemensamma ståndpunkten. Parlamentet gläds åt att Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kanada, Georgien, Island, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro och Norge har anpassat sig till kriterierna och principerna i den gemensamma ståndpunkten och därigenom även går vidare med ytterligare anpassning till den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Parlamentet uppmanar enträget medlemsstaterna att bedriva ett nära samarbete med de tredjeländer som formellt har anslutit sig till kriterierna i den gemensamma ståndpunkten, särskilt i syfte att förbättra informationsutbytet och säkerställa mer insyn vid beviljandet av licenser. Parlamentet uppmanar dessutom Europeiska utrikestjänsten att särskilt uppmuntra europeiska länder att anpassa sig till den gemensamma ståndpunkten för att skapa ett säkrare utvidgat europeiskt område.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten att bedriva ett nära samarbete för att förebygga riskerna i samband med att vapen kommer på avvägar eller lagras, såsom riskerna för olaglig vapenhandel och vapensmuggling. Parlamentet understryker risken för att vapen som exporteras till tredjeländer kommer tillbaka till EU genom vapensmuggling och vapenhandel.

7.  Europaparlamentet noterar unionens stora ansvar för säkerhetsrisken på grund av avsaknaden av ett starkare stöd och åtagande från EU:s sida i fråga om att avveckla de många vapenlager som alltjämt finns i Bosnien och Hercegovina, Albanien och Ukraina.

8.  Europaparlamentet anser att metoderna för riskbedömningar inför beslut om exportlicenser bör inbegripa en försiktighetsprincip och att medlemsstaterna förutom att bedöma om en specifik militär teknik skulle kunna utnyttjas för att utöva internt förtryck eller i andra oönskade syften (funktionell strategi) också bör bedöma riskerna på grundval av den allmänna situationen i destinationslandet (principiell strategi).

9.  Europaparlamentet konstaterar att det i samband med brexit är viktigt att Förenade kungariket fortsätter att vara bundet av den gemensamma ståndpunkten och tillämpar dess tillämpningsbestämmelser som andra europeiska tredjeländer.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten att ta fram en särskild strategi för att formellt skydda de visselblåsare som slår larm om missförhållanden som begås av organisationer och företag inom vapenindustrin och som strider mot kriterierna och principerna i den gemensamma ståndpunkten.

11.  Europaparlamentet framhåller vikten av konsekvens mellan alla unionens exportkontrollsystem, särskilt i fråga om tolkningen av kontrollkriterierna. Parlamentet upprepar dessutom vikten av konsekvens mellan exportkontroll och andra utrikespolitiska instrument samt handelsinstrument, såsom det allmänna preferenssystemet och förordningen om konfliktmineraler.

12.  Europaparlamentet upprepar att EU-företags okontrollerade export av it-övervakningsteknik kan inverka menligt på den digitala infrastrukturens säkerhet i EU och på de mänskliga rättigheterna. Parlamentet framhåller i detta avseende vikten av en snabb, effektiv och övergripande uppdatering av EU:s förordning om produkter med dubbla användningsområden, och uppmanar rådet att anta en ambitiös tidsplan i denna fråga.

13.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att effektivt begränsa vapenexport till privata säkerhetsföretag som slutanvändare, och att sådana licenser beviljas endast om det – efter grundliga säkerhetskontroller – fastställs att det berörda privata säkerhetsföretaget inte deltagit i människorättskränkningar. Parlamentet understryker att det måste inrättas mekanismer för ansvarsskyldighet för att sörja för att privata säkerhetsföretag använder vapen på ett ansvarsfullt sätt.

Genomförande av kriterierna i den gemensamma ståndpunkten

14.  Europaparlamentet konstaterar att kriterium ett, enligt de årliga rapporterna, åberopades 81 gånger vid avslag 2014 och 109 gånger 2015.

15.  Europaparlamentet uppmanar på nytt vice ordföranden/den höga representanten att inleda ett initiativ till ett EU-vapenembargo mot sådana länder som anklagas för allvarliga brott mot internationell humanitär rätt, framför allt i fråga om avsiktliga angrepp på civil infrastruktur. Parlamentet betonar på nytt att fortsatta licenser för vapenförsäljning till sådana länder utgör en överträdelse av den gemensamma ståndpunkten.

16.  Europaparlamentet konstaterar att kriterium två, enligt de årliga rapporterna, åberopades 72 gånger vid avslag 2014 och 89 gånger 2015. Parlamentet beklagar djupt att uppgifterna visar på avsaknaden av en gemensam strategi i synnerhet för situationen i Syrien, Irak och Jemen. Medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten uppmuntras att inleda diskussioner om en utvidgning av kriterium två för att låta det omfatta indikatorer med avseende på demokratiska styrelseformer, eftersom sådana bedömningskriterier skulle kunna bidra till att fastställa ytterligare skyddsgarantier mot oavsiktliga negativa konsekvenser av export. Parlamentet anser även att en mer principiell strategi för riskbedömning skulle vara inriktad på mottagarens allmänna respekt för internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning.

17.  Europaparlamentet anser att export till Saudiarabien inte är förenlig med åtminstone kriterium två när det gäller landets delaktighet i allvarliga brott mot humanitär rätt, vilket fastställts av behöriga FN-myndigheter. Parlamentet upprepar sin uppmaning av den 26 februari 2016 om det brådskande behovet av att utfärda ett vapenembargo mot Saudiarabien.

18.  Europaparlamentet konstaterar att kriterium tre, enligt de årliga rapporterna, åberopades 99 gånger vid avslag 2014 och 139 gånger 2015. Parlamentet framhåller behovet av att, inom ramen för kriterium tre, göra bedömningar av nyliga vapenöverföringar från medlemsstaterna till icke-statliga aktörer, inbegripet tillhandahållande av tekniskt bistånd och utbildning, i ljuset av 2002 års gemensamma åtgärd 2002/589/Gusp om Europeiska unionens bidrag för att bekämpa destabiliserande anhopning och spridning av handeldvapen och lätta vapen.

19.  Europaparlamentet konstaterar att kriterium fyra, enligt de årliga rapporterna, åberopades 57 gånger vid avslag 2014 och 85 gånger 2015. Parlamentet beklagar djupt att den militära teknik som exporteras av medlemsstaterna används i konflikten i Jemen. Medlemsstaterna uppmanas eftertryckligen att konsekvent agera i överensstämmelse med den gemensamma ståndpunkten på grundval av ingående långsiktiga riskbedömningar.

20.  Europaparlamentet konstaterar att kriterium fem, enligt de årliga rapporterna, åberopades 7 gånger vid avslag 2014 och 16 gånger 2015. Parlamentet påminner om att detta kriterium hänvisar till medlemsstaternas och allierade länders säkerhetsintressen, samtidigt som man erkänner att denna faktor inte får påverka deras beaktande av kriterierna om respekt för de mänskliga rättigheterna och om regional fred, säkerhet och stabilitet.

21.  Europaparlamentet konstaterar att kriterium sex, enligt de årliga rapporterna, åberopades 6 gånger vid avslag 2014 medan inga avslag noterades för 2015. Parlamentet är oroat över rapporterna om avledning av vapenexport från medlemsstater till icke-statliga aktörer, däribland terroristgrupper, och varnar för att dessa vapen skulle kunna komma till användning mot civilbefolkningen inom och utanför EU:s territorium. Parlamentet vidhåller att det behövs en strängare kontroll av dessa vapen för att man ska kunna uppfylla de internationella åtagandena när det gäller kampen mot terrorism och organiserad brottslighet.

22.  Europaparlamentet oroar sig över att export till Saudiarabien och Qatar möjligen avleds till beväpnade icke-statliga aktörer i Syrien som begår allvarliga brott mot människorättslagstiftningen och den humanitära rätten, och uppmanar arbetsgruppen för export av konventionella vapen att ta itu med denna fråga så snart som möjligt. Parlamentet inser att de flesta vapen som är i händerna på upprorsmakare och terroristgrupper har kommit från icke-europeiska länder.

23.  Europaparlamentet konstaterar att kriterium sju, enligt de årliga rapporterna, åberopades 117 gånger vid avslag 2014 och 149 gånger 2015. Parlamentet är oroat över bl.a. den påstådda avledningen av export av handeldvapen och lätta vapen från europeiska länder till vissa destinationer varifrån dessa avletts för leverans till icke-statliga aktörer och andra slutanvändare som är oförenliga med den gemensamma ståndpunkten, i länder som Syrien, Irak, Jemen och Sydsudan. Parlamentet framhåller det akuta behovet av att bygga bedömningarna av risken för avledning på mer än bara ett godtagande av åtaganden gjorda av en mottagande stat i ett slutanvändarintyg. Det finns även ett behov av ändamålsenliga mekanismer för kontroller efter leveranserna för att säkerställa att vapnen inte återexporteras till icke godtagbara slutanvändare. Parlamentet framhåller den roll som Europeiska utrikestjänsten skulle kunna spela genom att stödja medlemsstaternas insatser på detta område.

24.  Europaparlamentet konstaterar att kriterium åtta, enligt de årliga rapporterna, åberopades 8 gånger vid avslag 2014 medan inga avslag noterades för 2015. Parlamentet konstaterar att ett bättre genomförande av kriterium åtta skulle utgöra ett avgörande bidrag till EU:s mål för en konsekvent utvecklingspolitik och FN:s mål för hållbar utveckling, i synnerhet mål nr 16.4 bland de sistnämnda. Medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att uppdatera användarguiden för rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp i detta avseende och att inrikta sig på den skada som användning av vapen kan ge upphov till när det gäller utveckling.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten att införa ett nytt kriterium i den gemensamma ståndpunkten, i syfte att säkerställa att man vid beviljandet av licenser tar vederbörlig hänsyn till risken för korruption när det gäller den berörda exporten.

Främjande av informationsutbytet mellan medlemsstaterna

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten att stärka konsekvensen i genomförandet av den gemensamma ståndpunkten och att stärka mekanismerna för informationsutbyte genom att tillgängliggöra kvalitativt och kvantitativt bättre uppgifter som kan läggas till grund för riskbedömningar inför beslut om exportlicenser på grundval av en säker och omfattande digitalisering av det nuvarande systemet enligt följande:

   a) Tillhandahållande av ytterligare information om exportlicenser och faktisk export vilken delas systematiskt och utan dröjsmål, inbegripet information om tvivelaktiga slutanvändare, avledningsfall, förfalskade eller på annat sätt tvivelaktiga slutanvändarintyg samt misstänkta mäklare eller transportföretag, i överensstämmelse med inhemska lagar.
   b) Upprätthållande av en förteckning över organisationer och individer som dömts för överträdelser av vapenexportrelaterad lagstiftning, fall av fastställd avledning samt personer som fastställts eller misstänks vara involverade i olaglig vapenhandel eller i verksamhet som utgör ett hot mot den internationella och nationella säkerheten.
   c) Utbyte av bästa metoder som antagits för genomförande av de åtta kriterierna.
   d) Omvandling av den nuvarande användarguiden till en interaktiv onlineresurs.
   e) Omvandling av EU:s årliga rapporter till en sökbar onlinedatabas senast i slutet av 2018, med ett nytt format som ska tillämpas på uppgifterna från 2016.
   f) Främjande av tydliga, beprövade samarbetsförfaranden mellan brottsbekämpande myndigheter och gränsmyndigheter, på grundval av informationsutbyte, i syfte att stärka samarbetet på säkerhetsområdet och utrota olaglig vapenhandel, som utgör en risk för EU:s och dess medborgares säkerhet.

27.  Europaparlamentet välkomnar intentionen i arbetsgruppen för export av konventionella vapen att involvera Europeiska utrikestjänsten mer systematiskt när den förbereder diskussioner om situationen i destinationsländer och presumtiva slutanvändare. Parlamentet framhåller vikten av regelbundna samråd med arbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna inom ramen för denna process.

28.  Europaparlamentet konstaterar att effektivt informationsutbyte och samarbete också kräver att personal som arbetar med politik, licensiering och efterlevnad möts, och rekommenderar att tillräckliga resurser ställs till förfogande i detta syfte. En avgörande faktor för att stärka genomförandet av den gemensamma ståndpunkten är att utöka medlemsstaternas relevanta kapacitet. Medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att öka det antal medarbetare som arbetar med exportrelaterade frågor, både på nationell nivå och på EU-nivå. Parlamentet uppmuntrar till inrättande av EU-fonder som kan användas för kapacitetsuppbyggnad bland licensierings- och efterlevnadsansvarig personal i medlemsstaterna.

29.  Europaparlamentet betonar behovet av att utveckla en strategi för situationer där medlemsstaterna gör olika tolkning av den gemensamma ståndpunktens åtta kriterier för export av produkter som i allt väsentligt är lika, till liknande destinationer och slutanvändare, för att bibehålla likvärdiga förutsättningar och EU:s trovärdighet utomlands. Parlamentet anser att det också är dags att överväga en starkare roll för EU-institutionerna när det gäller licensieringsprocessen på medlemsstatsnivå, särskilt med tanke på sådana situationer. Medlemsstaterna uppmanas att stödja inrättandet av ett tillsynsorgan för vapenkontroll under ledning av vice ordföranden/den höga representanten. Ett yttrande bör avges till medlemsstater som planerar att bevilja en licensansökan som en eller flera andra medlemsstater redan avslagit.

30.  Europaparlamentet betonar det brådskande behovet av att stärka EU-delegationernas roll när det gäller att hjälpa medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten med riskbedömning av exportlicenser och genomförandet av slutanvändarkontroller, kontroller efter leverans och inspektioner på plats.

31.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att införa en bestämmelse i den gemensamma ståndpunkten för att se till att ett EU-embargo mot ett tredjeland automatiskt skulle återkalla licenser som tidigare beviljats för varor som omfattas av embargot.

32.  Europaparlamentet uppmanar enträget alla medlemsstater att fortsätta hjälpa tredjeländer med att vid behov utarbeta, uppdatera och genomföra lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder för att se till att det inrättas ett system för att kontrollera exporten av vapen och militär teknik.

Stärkande av efterlevnaden av rapporteringsskyldigheterna

33.  Europaparlamentet beklagar att EU:s 17:e årliga rapport offentliggjordes så sent, dvs. minst 17 månader efter det att licenserna utfärdades eller exporten ägde rum. Parlamentet beklagar också att EU:s 18:e årliga rapport offentliggjordes först i mars 2017.

34.  Europaparlamentet ställer sig kritiskt till att medlemsstaterna inte respekterar de åtta kriterierna, och anser en enhetlig och ambitiös tillämpning av de åtta kriterierna bör främjas. Parlamentet konstaterar att det saknas bestämmelser om sanktioner gentemot medlemsstater som inte respekterar de åtta kriterierna när de beviljar licenser, och uppmanar medlemsstaterna att möjliggöra oberoende kontroller. Parlamentet anser att det är dags att dra igång en process som leder fram till en mekanism som sanktionerar de medlemsstater som inte håller sig till den gemensamma ståndpunkten.

35.  Europaparlamentet påminner om att alla medlemsstater enligt artikel 8.2 i den gemensamma ståndpunkten är skyldiga att rapportera om sin vapenexport, och uppmanar samtliga medlemsstater att fullgöra sina skyldigheter. Parlamentet beklagar att antalet medlemsstater som fullt ut bidrar till EU:s årliga rapporter via uppdelade uppgifter om licenser och faktisk export uppgick till 21 för den 17:e årliga rapporten och bara 20 för den 18:e. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater – dvs. även Frankrike, Tyskland och Förenade kungariket, som är de tre medlemsstater som har störst vapenexport men inte har bidragit med fullständig rapportering – att tillhandahålla fullständiga uppgifter om sin tidigare export inför nästa årliga rapport.

36.  Europaparlamentet efterlyser ett mer standardiserat och smidigt förfarande för rapportering och ett motsvarande rapporteringsförfarande, genom att fastställa en strikt tidsfrist som innebär att uppgiftsrapporteringen ska ske senast i januari året efter det år då exporten ägde rum och genom att ange en bestämd dag för offentliggörande vilken inte ska infalla senare än i mars året efter det år då exporten ägde rum.

37.  Europaparlamentet anser att den gemensamma ståndpunkten bör kompletteras med en fortlöpande uppdaterad och offentligt tillgänglig förteckning, inklusive en ingående motiveringsdel som informerar om i vilken mån exporten till respektive mottagarland ägt rum i linje med de åtta kriterierna.

38.  Europaparlamentet anser att det bör inrättas ett standardiserat kontroll- och rapporteringssystem som ger information om huruvida, och i vilken utsträckning, enskilda EU-medlemsstaters export brutit mot de åtta kriterierna.

39.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att fullt ut fullgöra sina rapporteringsskyldigheter i enlighet med den gemensamma ståndpunkten. Parlamentet betonar att högkvalitativa uppgifter om faktiska leveranser är en förutsättning för att uppnå förståelse av hur de åtta kriterierna tillämpas. Medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att undersöka hur man kan använda uppgifter från tullmyndigheter, bland annat genom att skapa särskilda tullkoder för varor med militär användning.

40.  Europaparlamentet inser att alla EU:s medlemsstater är signatärstater till FN:s vapenhandelsfördrag. Parlamentet vill att vapenhandelsfördraget ska bli universellt och att större fokus ska läggas på de länder som inte är signatärstater, däribland Ryssland och Kina. Parlamentet berömmer insatserna för att nå ut i fråga om vapenhandelsfördraget och stöder ett effektivt genomförande av det.

Modernisering av tillhörande verktyg

41.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen till en översyn av den gemensamma militära förteckningen och de förteckningar som fogats till förordningen om produkter med dubbla användningsområden, i syfte att säkerställa att alla relevanta obemannade system omfattas till fullo. Parlamentet påminner om sin resolution av den 27 februari 2014 om användningen av bestyckade drönare, särskilt punkt 2 c där det uppmanade till inkludering av bestyckade drönare i de relevanta systemen för vapenkontroll.

42.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att göra en mer ingående granskning av licenstillverkning i tredjeländer och att sörja för kraftfullare skyddsåtgärder mot oönskad användning. Parlamentet kräver en strikt tillämpning av den gemensamma ståndpunkten när det gäller licenstillverkning i tredjeländer. Medlemsstaterna uppmuntras att beakta tredjelandets förhållningssätt och status med avseende på vapenhandelsfördraget när de fattar beslut om överföringar som skulle stärka det berörda landets tillverknings- och/eller exportkapacitet vad gäller krigsmateriel.

43.  Europaparlamentet anser att genomförandet av direktiv 2009/43/EG om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen bör ske i överensstämmelse med genomförandet av den gemensamma ståndpunkten, även när det gäller reservdelar och komponenter. Parlamentet konstaterar att den gemensamma ståndpunkten inte innehåller några begränsningar av tillämpningsområdet, vilket innebär att de åtta kriterierna även gäller för export inom EU.

44.  Europaparlamentet är oroat över utmaningarna när det gäller it-säkerhet, särskilt de genombrott i hackningsmetoder som använts för att få tillgång till information och uppgifter som finns hos nationella tillståndsmyndigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att investera tillräckliga medel i teknik och mänskliga resurser för att utbilda personer i särskilda program och metoder för it-säkerhet i syfte att förhindra och bemöta dessa it-säkerhetsutmaningar.

Parlamentens roll och den allmänna opinionen

45.  Europaparlamentet konstaterar att inte alla nationella parlament inom EU granskar regeringarnas beslut i fråga om licenser, till exempel genom att utarbeta årliga vapenexportrapporter, och efterlyser i detta avseende en allmän ökning av den parlamentariska kontrollen och den offentliga tillsynen. Parlamentet hänvisar till sin arbetsordning, som möjliggör regelbundna reaktioner på EU:s årliga vapenexportrapporter.

46.  Europaparlamentet välkomnar regelbundna samråd med nationella parlament, myndigheter med ansvar för vapenkontroll, branschorganisationer och det civila samhället, eftersom dessa är av central betydelse för att uppnå vederbörlig öppenhet. Parlamentet uppmanar arbetsgruppen för export av konventionella vapen, alla medlemsstater och Europeiska utrikestjänsten att stärka dialogen med det civila samhället och samråden med nationella parlament och myndigheter med ansvar för vapenkontroll. De nationella parlamenten, det civila samhället och universitetsvärlden uppmuntras att under oberoende former granska vapenhandeln, och medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att stödja sådan verksamhet, också ekonomiskt.

o
o   o

47.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 335, 13.12.2008, s. 99.
(2) EUT C 163, 4.5.2016, s. 1.
(3) EUT C 153, 16.5.2016, s. 1.
(4) EUT L 326, 11.12.2015, s. 56.
(5) EUT L 139, 30.05.2017, s. 38.
(6) EUT C 97, 28.3.2017, s. 1.
(7) Vapenhandelsfördraget, FN, 13-27217.
(8) EUT L 341, 18.12.2013, s. 56.
(9) EUT L 146, 10.6.2009, s. 1.
(10) EUT L 134, 29.5.2009, s. 1.
(11) EUT L 338, 13.12.2016, s. 1.
(12) Antagna texter, P8_TA(2015)0472.
(13) Antagna texter, P8_TA(2016)0066.
(14) Antagna texter, P8_TA(2016)0502.
(15) EUT C 285, 29.8.2017, s. 110.
(16) Antagna texter, P8_TA(2017)0289.
(17) Trends in International Arms Transfers, 2016, Sipri-faktablad, februari 2017.
(18) ibid.
(19) ibid.
(20) 2016 års rapport om vapenexport, Gemeinsame Konferenz Kirche und Entwicklung (GKKE) (Gemensamma kyrko- och utvecklingskonferensen), s. 54.


EU:s politiska förbindelser med Latinamerika
PDF 230kWORD 62k
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2017 om EU:s politiska förbindelser med Latinamerika (2017/2027(INI))
P8_TA(2017)0345A8-0268/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt avdelning V om unionens yttre åtgärder,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt femte delen avdelningarna I–III och V (den gemensamma handelspolitiken, utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd samt internationella avtal),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 17 oktober 2016 om den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 september 2009 Europeiska unionen och Latinamerika: Globala aktörer i partnerskap (COM(2009)0495),

–  med beaktande av de starka kulturella, språkliga, politiska och historiska band som knutits delvis som ett resultat av årtionden av intensiv migration mellan EU‑medlemsstater och länder i Latinamerika och Västindien.

–  med beaktande av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2015 (nationella och regionala frågor),

–  med beaktande av förklaringarna från de toppmöten för stats- eller regeringschefer från Latinamerika och Västindien och från Europeiska unionen som hittills har ägt rum, och särskilt förklaringen från det andra toppmötet mellan EU och Gemenskapen för Latinamerikas och Västindiens stater (Celac), som ägde rum i Bryssel den 10–11 juni 2015 på temat ”Att bygga vår gemensamma framtid: att arbeta tillsammans för välmående, sammanhållna och hållbara samhällen för våra medborgare”, där en politisk förklaring antogs om ett partnerskap för nästa generation (A Partnership for the next generation),

–  med beaktande av förklaringen från forumet för civilsamhället EU–Celac den 11 maj 2015 om jämlikhet, rättigheter och demokratiskt deltagande för befolkningarna i Europeiska unionen samt Latinamerika och Västindien (Equality, rights and democratic participation for the peoples of Europe and Latin America and the Caribbean),

–  med beaktande av den gemensamma kommunikén från det första EU–Celac-mellantoppmötet på ministernivå, som hölls i Santo Domingo (Dominikanska republiken) den 25–26 oktober 2016,

–  med beaktande av den förklaring om unga, entreprenörskap och utbildning som antogs vid det 25:e iberoamerikanska toppmötet för stats- och regeringschefer i Cartagena de Indias (Colombia) den 28–29 oktober 2016, med titeln Youth, Entrepreneurship and Education,

–  med beaktande av den politiska förklaringen från det femte Celac-toppmötet för stats- eller regeringschefer i Punta Cana (Dominikanska republiken) den 25 januari 2017,

–  med beaktande av sin resolution av den 20 januari 2016 till stöd för fredsprocessen i Colombia(1),

–  med beaktande av sina resolutioner om Venezuela, särskilt resolutionerna av den 8 juni 2016(2) och av den 27 april 2017(3) om situationen i Venezuela,

–  med beaktande av sin resolution som inte avser lagstiftning av den 5 juli 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av avtalet om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2014 om försvinnandet av 43 lärarstudenter i Mexiko(5),

–  med beaktande av resolutionerna från den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika (Eurolat), särskilt resolutionerna av den 22 september 2016 om handelsaspekter i de olika pågående förhandlingarna mellan EU och Latinamerika/Västindien(6), om kampen mot fattigdom inom ramen för målen för hållbar utveckling i 2030-agendan för hållbar utveckling(7), om finansiering av politiska partier i EU och Latinamerika(8), om ekonomiska och finansiella förbindelser med Folkrepubliken Kina med inriktning på det strategiska biregionala partnerskapet mellan EU och Latinamerika och Västindien(9) och resolutionen av den 29 mars 2014 om kvinnomord i Europeiska unionen och Latinamerika(10),

–  med beaktande av Eurolats rekommendation av den 22 september 2016 om migration, utveckling och den ekonomiska krisen(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om EU:s strategi för förbindelserna med Latinamerika(12),

–  med beaktande av Europaparlamentets, Europeiska unionens råds och Europeiska kommissionens förklaring om artikel 5.2 b ii) i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014–2020,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014-2020,

–  med beaktande av ILO:s konvention 169 om ursprungsfolk och stamfolk, särskilt artikel 14 om ursprungsfolkens äganderätt och besittningsrätt till den mark som de traditionellt bebor,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2013 om EU:s roll i främjandet av ett bredare transatlantiskt partnerskap(13),

–  med beaktande av rekommendationerna i revisionsrättens särskilda rapport om ändamålsenligheten i att kombinera bidrag från regionala investeringsinstrument med lån från finansinstitut för att stödja EU:s externa politik,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0268/2017), och av följande skäl:

A.  Latinamerika och Västindien (LAC) utgör en mycket viktig partner för EU när det gäller att gemensamt ta sig an aktuella utmaningar runt om i världen, t.ex. utrotning av fattigdom, tillgång till dricksvatten, allmängiltig respekt för mänskliga rättigheter, fred och säkerhet, socioekonomisk utveckling, åtgärder för att skapa goda styrelseformer, miljömässig hållbarhet, kampen mot klimatförändring, den digitala omvandlingen och migrationshanteringen.

B.  EU–LAC-partnerskapet baseras på nära historiska och kulturella band, omfattande personliga utbyten, starka och växande handels- och investeringsflöden och gemensamma värderingar såsom demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen.

C.  De 33 LAC-länderna präglas av olika politiska, ekonomiska och kulturella förhållanden som kräver olika tillvägagångssätt inom en enhetlig och konsekvent ram i samband med EU:s yttre åtgärder, samtidigt som EU:s värden avseende demokrati och mänskliga rättigheter alltid försvaras.

D.  Det långvariga partnerskapet mellan EU och LAC-länderna baseras på historiska, kulturella, mänskliga och ekonomiska band, som inte får tas för givna och bör inriktas på ett mer övergripande sätt, och på gemensamma principer och värden, inbegripet respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, rättsstatsprincipen, internationell fred och säkerhet och ett gemensamt stöd för ett multilateralt system för global förvaltning baserat på gemensamma normer och dialog.

E.  EU och LAC-länderna utgör tillsammans en tredjedel av befolkningen i Förenta nationernas medlemsstater, och står för omkring 25 % av den globala bruttonationalprodukten.

F.  Det tillhör prioriteringarna för EU:s yttre åtgärder med LAC-länderna att trappa upp den politiska dialogen och samarbetet avseende migration, klimatförändringar och energi och att motverka den organiserade brottsligheten samt investera i tätare socioekonomiska förbindelser genom förenklade viseringsförfaranden, studentutbyten och forskningssamarbete.

G.  Det bi-regionala strategiska partnerskapet mellan Europeiska unionen och Latinamerika och Västindien, som inleddes i juni 1999 för att stärka förbindelserna mellan de båda regionerna, är ännu inte helt konsoliderat.

H.  LAC-regionen har genomgått betydande förändringar under det senaste årtiondet, såsom att en stor del av befolkningen genom ekonomiska reformer och socialpolitiska åtgärder kommit upp sig och nu tillhör medelklassen, att välfärden och inkomsterna som genereras i regionens länder fördelas bättre, så att tillgången till utbildning, hälsovård och anständiga bostäder ökat, att det skett en övergripande konsolidering av demokratin, men även att man satt stopp för den så kallade supercykel avseende råvaror som gjorde att miljontals invånare riskerade att falla tillbaka i fattigdom.

I.  Efter ett årtionde som präglats av betydande ekonomisk tillväxt har cykeln med höga priser på råvaror som de flesta länder i Latinamerika och Västindien är beroende av nått sitt slut, samtidigt som den ekonomiska inbromsningen i Kina, som nu är LAC:s näst största handelspartner efter USA, har lett till ekonomisk stagnation och till och med tillbakagång i flera av den här regionens länder, vilket är ett hot mot många av de framsteg som uppnåtts och innebär att miljontals människor riskerar att åter hamna i fattigdom.

J.  I vissa länder i Latinamerika kräver den allmänna opinionen i omfattande grad ökad demokrati, ett större deltagande och en hållbar ekonomisk politik.

K.  Rättsstatsprincipen, som återspeglas i stabila rättsliga ramar med garantier för rättssäkerhet, är av avgörande vikt för att attrahera de investeringar som krävs för att främja ekonomisk återhämtning.

L.  Respekt för rättsstatsprincipen och för stabila rättsliga och politiska ramar gör det möjligt för båda regionerna att utöva fri företagsamhet och ha en lämplig investeringsmiljö som inbegriper skydd av principen om rättslig förutsebarhet.

M.  Höga inflationsnivåer hindrar tillväxten och måste därför åtgärdas omedelbart. Tillförlitliga växelkurser är nödvändiga för ett lands ekonomiska utveckling. Det är mycket viktigt att genomföra en industripolitik som ökar produktiviteten, diversifierar ekonomin och lockar till sig investeringar.

N.  Associeringsavtalen mellan EU och LAC-länderna bidrar till att förbättra den politiska dialogen och handelsdialogen samt investeringsklimatet, genom att öppna marknaderna för tjänstesektorn och offentlig upphandling och möjliggöra genomförande av infrastrukturprojekt.

O.  Det är av stor betydelse att Latinamerika och EU utvecklar en gemensam agenda.

P.  Viktiga skiften har skett inom EU de senaste åren, till exempel den ekonomiska krisen, utmaningarna i samband med Brexit och flyktingkrisen.

Q.  De främsta geopolitiska förändringarna i LAC-länderna i dagsläget – kännetecknade bland annat av en ökande närvaro av asiatiska stater som eftersträvar ekonomiska partnerskap i regionen – kräver att EU verkligen står upp som en lojal bundsförvant till sina partner i LAC-regionen, inte enbart vad gäller ekonomiskt utbyte, utan även som en partner inom sociala framsteg och försvar av gemensamma värden.

R.  Det övergripande avtalet mellan EU och Mexiko, associeringsavtalet mellan EU och Chile samt det interregionala ramavtalet om samarbete mellan EU och Mercosur trädde i kraft 1997, 2003 respektive 1999. På grund av dessa avtals betydelse för EU och LAC-länderna behöver de pågående förhandlingarna om uppdatering av avtalen en ambitiös satsning, så att resultatet blir så modernt och progressivt som möjligt.

S.  EU är den största källan till utvecklingsbistånd i LAC-regionen, vilket återspeglas i finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete 2014–2020, och en av regionens främsta handelspartner, och det europeiska samarbetet är starkt till följd av finansiellt samarbete och trepartssamarbete.

T.  Kommissionen håller på att utarbeta en ny utvecklingsagenda inom ramen för Agenda 2030, och begreppet hållbar utveckling måste tillämpas i alla Latinamerikas länder och inkludera dem alla (också medelinkomstländerna). I denna nya strategi måste även andra kriterier än inkomst per capita beaktas.

U.  LAC-länderna har systematiskt anvisats en sekundär plats när EU har definierat de viktigaste prioriteringarna i sin utrikespolitik, trots de kulturella och språkliga banden som förenar EU med LAC-länderna och trots att EU måste finna nya allierade med tanke på att dess geopolitiska inflytande i världen minskar.

V.  Atlantområdet – som omfattar Europeiska unionen, Nordamerika, Centralamerika, Sydamerika och länderna längs Afrikas Atlantkust – är viktigt i sin helhet, och det är nödvändigt med ett samarbete mellan de regioner och länder som det består av, för att alla ska kunna ta itu med de gemensamma utmaningar som detta vidsträckta område står inför.

W.  WTO:s nästa ministerkonferens kommer att anordnas i Buenos Aires i december 2017 och inom ramen för konferensen kommer även parlamentsdelegationer från medlemsländerna att träffas.

X.  Genomförandet av Agenda 2030 för hållbar utveckling säkerställer allomfattande tillgång till information och skydd av yttrandefriheten.

Y.  De tio länder som är bäst på energistyrning och tjugo procent av världens oljereserver finns i Latinamerika.

Z.  Två länder i Latinamerika, Mexiko och Brasilien, har utsetts till strategiska partner till Europeiska unionen.

1.  Europaparlamentet understryker att det biregionala partnerskapet mellan EU och LAC-länderna baseras på gemensamma principer, värden och intressen såsom demokrati, mänskliga rättigheter, fred och solidaritet, rättsstatsprincipen och ett oberoende rättsväsen samt en vilja att upprätthålla dessa faktorer i övergripande förbindelser, och har kommit att bli av avgörande betydelse för att vidareutveckla biregionala utbyten och samarbetsutbyten. Parlamentet betonar att EU och LAC-länderna, i den ekonomiska krisens kölvatten, står inför gemensamma utmaningar på områdena hållbar ekonomisk tillväxt och arbetslöshetsbekämpning, digital omvandling, social inkludering och jämställdhet, samtidigt som man har gemensamma värden.

2.  Europaparlamentet framhåller att den nya geopolitiska situationen befäster LAC-regionen som en strategisk prioritering och möjlighet för EU:s utrikespolitik, eftersom det i båda regionerna finns en gemensam vision om en värld som bygger på multilateralism, dialog, hållbarhet, rättsstatsprincipen, respekt för de mänskliga rättigheterna och öppna inkluderande samhällen. Parlamentet erkänner den positiva och rikliga mångfalden av aktörer i förbindelserna mellan EU och LAC-länderna, inklusive stater, städer och lokala enheter, liksom universitet, civilsamhället, företag och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Parlamentet efterlyser ytterligare samordning av avtalen, samarbetsprojekt och politiska kontakter på hög nivå.

3.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att det politiska och ekonomiska samarbetet med LAC-länderna utvidgas och att man på biregional, delregional och bilateral nivå bygger upp starkare partnerskap med dem, som kompletterande åtgärder. Parlamentet betonar att detta samarbete måste bidra på ett effektivt sätt till konsolideringen av ekonomisk tillväxt via hållbar politik för socioekonomisk utveckling, samtidigt som social delaktighet, medborgerliga friheter och mänskliga rättigheter och fattigdomsminskning säkerställs. Parlamentet anser att partnerskapet mellan EU och LAC-länderna samt associeringsavtalen bör beakta de ekonomiska skillnaderna mellan regionerna och se upp så att de befintliga asymmetrierna inte förvärras. Parlamentet noterar att närvaron av europeiska företag är mycket viktig för de nationella ekonomierna i de latinamerikanska länderna, och betonar att deras verksamhet måste omfattas av befintliga regler och övervakningsprocesser.

4.  Europaparlamentet understryker vikten av toppmötena mellan EU och Celac som ett instrument i det strategiska biregionala partnerskapet som en ny ram för politisk dialog. Parlamentet uppmanar EU och Celac att också förstärka detta partnerskap och den politiska dialogen inom ramen för sina tematiska dialoger och viktigaste initiativ, såsom det gemensamma initiativet för forskning och innovation, den strukturerade dialogen om migration samt samordnings- och samarbetsmekanismen för narkotikabekämpning, och genom att arbeta med klart fastställda gemensamma intressen i syfte att tillsammans, inom multilaterala forum såsom FN, G20 och WTO, ta itu med viktiga globala utmaningar på områdena för god samhällsstyrning, ekonomisk tillväxt, social sammanhållning, kultur, innovation och miljö.

5.  Europaparlamentet upprepar EU:s och LAC:s åtagande att stärka samarbetet avseende den övergripande agendan, och förespråkar en multilateral strategi i WTO som grundval för ett öppet handelssystem, baserat på regler som är förutsebara, mer inkluderande och effektiva vad gäller uppnående av målen om att minska fattigdomen och främja hållbar utveckling, och även är transparenta och demokratiska, med en förstärkt parlamentarisk dimension.

6.  Europaparlamentet ger på nytt uttryck för sitt stöd för regional integration inom LAC-regionen, och betonar behovet av ökad samordning mellan de olika systemen för regional integration i regionen, samtidigt som det är viktigt att respektera eventuella skillnader i fråga om hur snabbt integrationen sker. Parlamentet rekommenderar en förstärkt dialog, samarbete och utbyte av bästa praxis med Celac, Mercosur, Andinska gemenskapen, Centralamerikanska integrationssystemet (Sica) och Stillahavsalliansen, för att intensifiera dialogen på områden av gemensamt intresse och göra dess institutionella ramar starkare. Parlamentet rekommenderar förstärkta regionala initiativ för politisk dialog, samarbete och utbyte av bästa praxis, såsom de sydamerikanska ländernas union (Unasur), Amerikanska samarbetsorganisationen (OAS) och Karibiska gemenskapen (Caricom) för att främja demokratin i Sydamerika. Parlamentet betonar vikten av att stärka det interparlamentariska samarbetet mellan EU och LAC, i synnerhet mellan Europaparlamentet och de olika regionala parlamenten, genom utbyten av politiska och institutionella erfarenheter och kunskap. Parlamentet välkomnar den dialog som nyligen inletts mellan Mercosur och Stillahavsalliansen i syfte att successivt uppnå konvergens och förbättringar vad gäller samråd om framtida regionala och globala utmaningar.

7.  Europaparlamentet betonar att politisk stabilitet, ekonomiska regler och institutionell styrka som säkerställer respekt för rättsstatsprincipen och insyn är hörnstenar i en miljö som attraherar långsiktiga investeringar genom rättslig förutsebarhet. Parlamentet understryker att en sådan rättslig ram kräver starka demokratiska institutioner och ansvarsfull ekonomisk planering, samt insatser för att stärka politisk dialog och ekonomiska partnerskap inom regionen och med externa partner. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om att partnerskapet med EU spelar en central roll.

8.  Europaparlamentet framhåller dynamiken hos Stillahavsalliansen – som omfattar Chile, Colombia, Mexiko och Peru – och uppmanar kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att undersöka om det skulle vara lämpligt att EU deltog som observatör i nämnda allians, vilket flera EU-medlemsstater redan gör.

9.  Europaparlamentet betonar att de nuvarande globala utmaningarna, inbegripet mänskliga rättigheter, fred, säkerhet, bekämpning av korruption och straffrihet, bristande samhällsstyrning, socioekonomisk hållbar utveckling, utrotning av fattigdom, digital omvandling, massmigration, jämställdhetsfrågor, cybersäkerhet, organiserad brottslighet och terrorism, narkotikahandel, klimatförändringar, geopolitiska förändringar, ojämlikhet inom och mellan länder, informellt arbete och växande arbetslöshet, erbjuder nya möjligheter och samarbetskanaler för att partnerskapet mellan EU och LAC-länderna ska kunna fungera strategiskt när man utgår från en gemensam vision och dagordning.

10.  Europaparlamentet betonar att trots en betydande ekonomisk utveckling som har lett till minskad fattigdom och minskad ojämlikhet, så är ojämlikheten fortfarande ett stort hinder för utvecklingen i regionen, där 175 miljoner människor lever i fattigdom och utanförskap, särskilt kvinnor och barn. Parlamentet betonar att ekonomisk tillväxt, social utveckling för alla, en rättvis fördelning av välstånd och grundläggande offentliga tjänster som är tillgängliga för alla är avgörande för att lösa detta problem.

11.  Europaparlamentet påminner om att målet att utrota fattigdomen och minska ojämlikheten måste åtgärdas genom ekonomisk och social sammanhållning samt politik för att förbättra den sociala integrationen och öka möjligheterna till arbete och tillgång till utbildning, och betonar behovet av att skydda alla medborgare och se till att medelklassen växer oberoende av de ekonomiska cyklernas effekter, för att konsolidera de framsteg som gjorts för att förbättra levnadsvillkoren, bland annat genom inrättande av sociala grundskydd, och respektera demokratiska värden och mänskliga rättigheter.

12.  Europaparlamentet understryker behovet av att integrera ekonomierna i de globala värdekedjorna, med utgångspunkt i en cirkulär ekonomisk modell, och att erkänna vikten av att utarbeta bilaterala och multilaterala handelsavtal som ett effektivt verktyg som kan bidra till att klara gemensamma globala utmaningar, samtidigt som anständigt arbete och social dialog främjas som drivkrafter för hållbar utveckling. Parlamentet betonar vikten av att skapa villkor som gör det möjligt att diversifiera båda regioners ekonomier, så att de blir mindre beroende av och känsliga för globala cykliska variationer. Parlamentet betonar vikten av att främja överföring av vetenskapligt och tekniskt kunnande, att utveckla humankapitalet och diversifiera sysselsättningen, vilket absolut förutsätter ökade investeringar i utbildning, yrkesutbildning och vidareutbildning.

13.  Europaparlamentet välkomnar protokollet av den 11 november 2016 om Ecuadors anslutning till EU:s frihandelsavtal med Colombia och Peru, som undertecknades av EU, dess medlemsstater, Ecuador, Colombia och Peru. Parlamentet erinrar om att detta avtal undanröjer höga tulltariffer och tekniska hinder för handel, liberaliserar tjänstemarknader, öppnar marknaden för offentlig upphandling och omfattar skyldigheter avseende snabba och effektiva mekanismer för tvistlösning.

14.  Europaparlamentet påpekar att EU är den största utländska investeraren i LAC-länderna, och deras näst största handelspartner, vilket skapar ekonomiska förbindelser i båda riktningarna som baseras på värdena kvalitet, socialt ansvar, jobbskapande, tekniköverföring samt forskning och innovation.

15.  Europaparlamentet uppmuntrar ytterligare offentliga och privata partnerskap för att främja ekonomisk utveckling, entreprenörskap, tillväxt och utländska investeringar. Parlamentet betonar behovet av att bekämpa den informella ekonomin och små och medelstora företags underutveckling och svaga konkurrenskraft. Parlamentet efterlyser underlättad och förbättrad rörlighet mellan regionerna, samtidigt som man säkerställer ömsesidig konsekvens ifråga om arbetsrätt och stärker samordningen av de sociala trygghetssystemen.

16.  Europaparlamentet betonar behovet av att ta fram hållbara och ändamålsenliga skattesystem i båda regionerna, tillsammans med en adekvat skattekultur, med inrättande av effektiva allmänna skattekontor, vilket skulle kunna främja tillväxt och utveckling av välfärdsstater som tillhandahåller och garanterar offentliga varor och tjänster, såsom tillgång till allmän utbildning, hälsovård, socialförsäkringsinfrastruktur och social trygghet för alla medborgare, och upprepar att skatteparadis och skatteundandragande är till skada för ekonomisk och social utveckling, framsteg och välstånd samt socialt inriktad fördelningspolitik.

17.  Europaparlamentet framhåller att ekonomisk tillväxt och handel är grundläggande för att uppnå en hållbar utveckling men inte tillräckligt för att minska fattigdom, ojämlikhet och utanförskap. Parlamentet efterfrågar effektiv politik som bidrar till att minska dessa problem genom en diversifierad och hållbar tillväxt för alla, med ett utpräglat fokus på sociala frågor, institutionellt stöd och respekt för mänskliga rättigheter.

18.  Europaparlamentet anser att uppnåendet av målen för hållbar utveckling ska vara det främsta målet för samarbetet mellan Latinamerika/Västindien (LAC) och EU. Parlamentet uppmanar med kraft EU att förstärka programmen för budgetstöd.

19.   Europaparlamentet stöder kommissionens nya agenda för utveckling som en del av Agenda 2030. Parlamentet upprepar att Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling bör utgöra de huvudsakliga verktygen för samarbetet mellan EU och LAC-länderna, inbegripet alla dimensioner av ekonomisk, social och hållbar utveckling, och alltså inte vara begränsat till fattigdomsutrotning. Parlamentet understryker att EU måste fortsätta att ge offentligt utvecklingsbistånd till samtliga LAC-länder, även till de medel- och höginkomstländer som enligt principen om differentiering inte längre är berättigade till bilateralt utvecklingssamarbete, med en ny utgångspunkt i per capita-inkomst. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att, som ett undantag och i enlighet med förordningen om finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, fortsätta att erbjuda bilateralt samarbete till medel- och höginkomstländer under den tid som finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete för perioden 2014–2020 är giltigt, och även därefter, för att fortsätta stödja dessa länders ansträngningar när det gäller att möta dagens utmaningar.

20.  Europaparlamentet begär bättre samordning mellan politikområden och program som stöder LAC-regionen samt unionens yttersta randområden och utomeuropeiska länder och territorier. Parlamentet begär att de politiska åtaganden som gjorts vid de regionala toppmötena mellan EU och LAC ska fullgöras, och att de finansiella resurser som behövs för detta ska göras tillgängliga.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ange vilka instrument som finns tillgängliga och förse dem med tillräckliga medel genom att vidta lämpliga åtgärder för att anpassa dem till principerna om effektivitet, avsättningsbarhet, harmonisering, ömsesidigt ansvar och redovisningsskyldighet, samt till LAC-ländernas utvecklingsstrategier för att bistå dessa länder i arbetet med att möta utmaningarna och förbereda sig för en eventuell minskning av det offentliga utvecklingsbiståndet (ODA). Parlamentet begär att sådana instrument ska omfatta överföring av kunskap och utbildning samt bidra till skattereformer och reformer av den offentliga finansförvaltningen som bidrar till att skapa ökad tillväxt och till att tillhandahålla offentliga tjänster av hög kvalitet.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa genomförbara kriterier avseende principer för utvecklingseffektivitet på sina kombinerade program, särskilt vad gäller egenansvar, anpassning till partnerländerna, utvecklings- och finansrelaterad additionalitet, transparens och ansvarsskyldighet.

23.  Europaparlamentet påpekar att LAC-regionen är mycket sårbar för naturkatastrofer till följd av sina geografiska och geologiska egenskaper, och att denna situation förvärras av klimatförändringarna, som måste hanteras globalt i enlighet med principen om gemensamt men differentierat ansvar. Parlamentet uppmanar kommissionen och LAC-länderna att ta itu med de bakomliggande orsakerna och vidta åtgärder för att skapa bättre motståndskraft mot klimatförändringarna samt anta strategier för riskförebyggande och protokoll för en snabb mobilisering av humanitärt bistånd vid nödsituationer.

24.  Europaparlamentet efterlyser med kraft genomförande av jämställdhet, kvinnors egenmakt och politik för att främja inkludering av kvinnor i alla sfärer av det politiska, ekonomiska och sociala livet, i syfte att stärka kvinnors aktiva deltagande i samhället, ihärdigt bekämpa kvinnomord, garantera kvinnors fysiska och psykologiska säkerhet, underlätta lika tillgång till arbetsmarknaden, ägande av mark och anställningsmöjligheter samt säkerställa deras sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter. Parlamentet betonar vikten av att förbättra flickors och kvinnors liv. Parlamentet understryker att tillgång till utbildning är avgörande för detta och skulle kunna medföra en social och ekonomisk omvandling. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang den interamerikanska konventionen om att förebygga, bestraffa och utrota våld mot kvinnor (”Belém do Pará-konventionen”) från 1994, och begär att sekretariatet i dess uppföljningsmekanism, MESECVI, ska ges en mer dominerande roll. Parlamentet välkomnar att Europarådets Istanbulkonvention trädde i kraft 2016, och uppmanar de länder i de båda regionerna som ännu inte har undertecknat konventionen att göra det.

25.  Europaparlamentet anser att offentlig politik, särskilt för hälsa, utbildning och yrkesutbildning, liksom privata initiativ, som ger möjligheter till de nästan 30 miljoner unga som varken studerar eller arbetar, är grundläggande. Parlamentet betonar att utvecklingsprogrammen måste motverka höga nivåer av konflikter, våld, organiserad brottslighet och mord, som i synnerhet påverkar tonåringar och unga och är en av de största utmaningarna för LAC-länderna.

26.  Europaparlamentet framhåller på nytt vikten av att den yngre generationen erbjuds kvalitetsarbeten och utbildningsmöjligheter, eftersom de unga förkroppsligar framtidens hopp om kontinentens långsiktiga politiska stabilitet, och är en avgörande faktor för detta. Parlamentet uppmuntrar ytterligare samarbete med ekonomiska medel i form av bilateralt deltagande på universitetsnivå, stipendier, kunskapsutbyten och internationell rörlighet för studerande mellan EU och LAC-länderna, i synnerhet genom förstärkning av Erasmus+-programmet inom ramen för samarbetet med Celac inom högre utbildning, som lanserades 2015. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att Erasmus+-programmet inleddes år 2015 med gott resultat och erbjöd 6 200 utbyten och 3 500 stipendier, mestadels för studenter inom Celac fram till 2020. Det är viktigt att verka för fullständigt och ömsesidigt erkännande av akademiska examina och att stärka det bi-regionala samarbetet i fråga om kvalitet och ackreditering.

27.  Europaparlamentet poängterar den viktiga roll som samarbetet mellan EU och Celac spelar inom området forskning, teknik och innovation, och vikten av att skapa ett gemensamt forskningsområde för EU och Celac i syfte att stärka samarbetet kring utbyten för forskare och professorer.

28.  Europaparlamentet betonar den grundläggande betydelsen av barns rättigheter och behovet av att alla EU- och LAC-länder strikt efterlever Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.

29.  Europaparlamentet uppmuntrar vidare samarbete i syfte att främja teknisk utveckling och förbättra befolkningens tillgång till informations- och kommunikationsteknik i syfte att anpassa våra samhällen till den digitala omvandlingen.

30.  Europaparlamentet framhåller den generella trenden och de gemensamma utmaningarna under det senaste årtiondet när det gäller att främja friheter och sociala rättigheter, och de stora ansträngningar som gjorts för att utarbeta inkluderande offentlig politik för att skydda utsatta grupper och fördela välstånd och ekonomisk tillväxt jämlikt, vilket på ett avgörande sätt bidragit till att nästan 60 miljoner latinamerikaner lyfts ur fattigdom under de senaste 15 åren. Parlamentet uppmanar myndigheterna att respektera och garantera de demokratiska principerna, de grundläggande rättigheterna och friheterna och alla medborgares säkerhet, däribland religiösa minoriteter, miljöaktivister, urbefolkningar, hbti-personer, människor med funktionshinder, tvångsförflyttade och statslösa människor samt befolkningar på landsbygden. Parlamentet understryker vikten av att garantera mötes-, förenings- och yttrandefriheten, både online och offline.

31.  Europaparlamentet understryker behovet av att garantera rättigheterna och säkerheten för religiösa minoriteter och hbti-grupper. Parlamentet uppmanar LAC-ländernas regeringar att godkänna lagar och vidta åtgärder som ger skydd åt dem som försvarar mänskliga rättigheter, och som skyddar journalister från förföljelse, hot, förtalskampanjer, godtyckliga gripanden, tortyr, försvinnanden och mord, vilket är aggressioner som de ofta utsätts för. Parlamentet kräver att rättigheter och intressen för ursprungsbefolkning och befolkningsgrupper i landsbygdsområden skyddas vid utvecklingsprojekt med stor miljöpåverkan och vid verksamheter inom gruvindustrin, genom att mekanismer för samråd och samtycke tillämpas på förhand.

32.  Europaparlamentet beklagar attackerna mot demokratiskt valda oppositionsledare, journalister, människorättsförsvarare, i synnerhet de som arbetar med miljöfrågor och deras advokater. Parlamentet uppmanar myndigheterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera dessa personers fysiska och psykologiska integritet, och att säkerställa omedelbara, noggranna och opartiska utredningar för att ställa de ansvariga inför rätta i enlighet med internationella standarder.

33.  Europaparlamentet upprepar att man måste säkerställa ett aktivt deltagande av och samråd med det civila samhället och icke-statliga organisationer vid förhandlingar om handels- eller associeringsavtal och under den process då avtalen genomförs.

34.  Europaparlamentet betonar att rätten till yttrandefrihet och mötesfrihet i LAC-länderna måste skrivas in i avtalen.

35.  Europaparlamentet uppmuntrar EU-medlemsstaterna att överväga att anta lagstiftning om möjlighet till frysning av tillgångar och visumrestriktioner för enskilda personer som varit inblandade i allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter.

36.  Europaparlamentet upprepar att politiska åtgärder och metoder i fråga om migration måste garantera respekt för de mänskliga rättigheterna, med särskilt fokus på kvinnor och sårbara grupper såsom barn, gamla och funktionshindrade personer, samtidigt som de utmaningar som finns vad gäller gränsskydd och icke-kriminalisering av migranter beaktas. Parlamentet betonar behovet av en omfattande strategi som syftar till att erkänna migrerande arbetstagares ekonomiska och sociala bidrag till värdländerna, transitländers betydelse och vikten av att det upprättas lagliga vägar till medborgarskap i värdländerna, med särskilt beaktande av fördrivna personer som behöver asyl. Parlamentet efterlyser åtgärder för att underlätta och förbättra rörlighet mellan länderna, samtidigt som man säkerställer ömsesidig konsekvens avseende arbetsrätt och stärker samordningen av de sociala trygghetssystemen.

37.  Europaparlamentet uppmanar LAC-länderna att se till att sociala och miljömässiga rättigheter och arbetstagarrättigheter respekteras fullt ut. Parlamentet efterlyser ett fullständigt och effektivt genomförande av ILO-konventionerna och respekt för grundläggande arbetsrättsliga normer, vilket bland annat omfattar föreningsfrihet och rätt till förhandlingar om kollektivavtal. Parlamentet framhåller också att alla former av tvångs- eller obligatoriskt arbete måste undanröjas.

38.  Europaparlamentet poängterar de utmaningar som båda regionerna står inför när det gäller försvar och säkerhet, inte minst avseende terrorism och kamp mot narkotikahandel och organiserad brottslighet, och uppmuntrar fortsatta insatser för att stärka säkerhets- och försvarssamarbetet genom polisiär och militär samordning, med särskild uppmärksamhet riktad mot informationsutbyten. Parlamentet uppmanar de latinamerikanska länderna att delta i EU:s krishantering och fredsbevarande uppdrag, vilket redan sker i Colombia och Chile. Parlamentet uppmuntrar till ytterligare militärt samarbete för utveckling av särskilda kårer för akut bistånd vid naturkatastrofer och humanitära katastrofer. Parlamentet efterlyser ytterligare samarbete inom sjöfartsskydd, nedrustning, icke-spridning och vapenkontroll.

39.  Europaparlamentet kräver otvetydig respekt för principen om staters territoriella integritet.

40.  Europaparlamentet beklagar nedskärningarna av det humanitära biståndet och vänder sig emot att dessa nedskärningar fortsätter i de områden som behöver detta bistånd allra mest (norra triangeln av Centralamerika, Haiti och Colombia), och även i områden som har drabbats särskilt hårt av klimatförändringar och naturkatastrofer.

41.  Europaparlamentet fördömer de åtgärder som vissa länders regeringar vidtagit när de nekat att ta emot internationellt humanitärt bistånd och därmed gjort det omöjligt att tillgodose ländernas mest grundläggande behov. Parlamentet uppmanar den höga representanten och vice ordföranden att med kraft uppmana berörda myndigheter att ta emot detta bistånd och att föreslå en biståndsplan för varje land.

42.  Europaparlamentet uppmanar EU att sträva efter att stödja LAC-länder som präglas av ett ständigt pågående våld, ett oacceptabelt högt antal mord, utomrättsliga avrättningar och påtvingade försvinnanden, eftersom det inte kan skapas något verkligt välstånd, värdighet eller lycka om det inte råder säkerhet. Parlamentet uppmanar med kraft LAC-länderna att vidta åtgärder mot överbeläggningen i fängelserna och att allmänt förbättra förhållandena i fängelserna, för att säkerställa att fångarnas fysiska och psykologiska integritet skyddas, att utreda och bestraffa tortyr och misshandel och att främja en mänskligare behandling av fångarna så att man undviker regelbundet återkommande upplopp som leder till att människor mister livet.

43.  Europaparlamentet framhåller behovet av att stärka samarbetet mellan samtliga länder i Atlantområdet i kampen mot olaglig narkotikahandel, varvid man även bör involvera berörda länder i Västafrika, som utgör en viktig förbindelseväg för narkotikaflödet mellan Latinamerika och Europa.

44.  Europaparlamentet uppmanar EU att stödja de centralamerikanska länder som drabbas av organiserad brottslighet som hotar deras sociala och politiska strukturer.

45.  Europaparlamentet understryker nödvändigheten av att EU fortsätter att stödja säkerhetsstrategin för Centralamerika och säkerhetsstrategin för Karibien.

46.  Europaparlamentet understryker att man snarast måste intensifiera kampen mot korruption, skattebedrägeri och straffrihet, eftersom detta är några av de främsta hindren för utveckling, garantera att rättsstatsprincipen respekteras, hålla fria och insynsvänliga val, åstadkomma maktdelning och lika tillgång till ett oberoende, opartiskt och professionellt rättssystem samt stödja god samhällsstyrning, ta itu med institutionella svagheter och stärka förvaltningen. Parlamentet välkomnar det arbete som utförts av EUROsociAL på detta område.

47.  Europaparlamentet uppmanar EU- och LAC-länderna att ta itu med och bekämpa korruptionen genom åtgärder som sträcker sig från förebyggande arbete till brottsbekämpning och straffrättslig lagföring samt effektivt genomförande av multilaterala och internationella överenskommelser om bekämpning av korruption, och påpekar att förekomsten av korruption är ett hot inte bara mot social och ekonomisk välfärd och social jämlikhet, utan även mot den politiska legitimiteten och en god samhällsstyrning. Parlamentet betonar att avsaknad av ett oberoende rättsväsen och en offentlig förvaltning skapar misstro mot offentliga institutioner, vilket undergräver rättsstatsprincipen och underblåser våld. Parlamentet understryker att insyn, fria medier och medborgardeltagande krävs för att stärka korruptionsbekämpningen. Parlamentet överväger om nya internationella bestämmelser för att få bort skatteparadis bör införas, såsom ett automatiskt utbyte av skatteinformation och hävande av banksekretessen.

48.  Europaparlamentet efterlyser ytterligare samarbete i miljöfrågor – ett mycket viktigt gemensamt intresse – med särskilt fokus på energiomställningen och processen för att minska koldioxidutsläppen, som kommer att ha inverkan på ekonomierna i båda regionerna. Parlamentet framhåller behovet att stödja forskning om och utveckling av förnybar energi, naturskydd, skogsbruk och politiska åtgärder för att ta itu med orsakerna till och konsekvenserna av klimatförändringarna i en region som verkligen drabbas av dess effekter, och ta hänsyn till rättigheterna för lokalbefolkningen och ursprungsbefolkningen i områden där naturtillgångar utvinns. Parlamentet betonar behovet av att ytterligare stödja initiativ som EurocLima eller RIOCC, i enlighet med Limaagendan för hållbar utveckling, miljö, klimatförändringar och energi. Parlamentet erkänner det gemensamma behovet av att genomföra en energiövergång i syfte att uppfylla Parisavtalen med gott resultat. Parlamentet betonar behovet av ytterligare investeringar och samarbete mellan EU:s och LAC-ländernas institutioner och företag för att gemensamt ta itu med energiövergången, minskningen av koldioxidutsläpp och förbättrandet av de grundläggande infrastrukturerna. Parlamentet betonar vikten av att förbättra samhällsstyrningen och de rättsliga förfarandena för att skydda skogar och utöka agroekologiska jordbruksmetoder.

49.  Europaparlamentet betonar behovet att påskynda förhandlingarna mellan EU och Mercosur för att snabbt få ett heltäckande, balanserat och ömsesidigt fördelaktigt associeringsavtal, i enlighet med vad som angavs i rådets slutsatser av den 9 mars 2017, så att det blir möjligt att fullborda det befintliga nätet av giltiga avtal mellan EU och Latinamerika. Parlamentet betonar behovet av att avsluta förhandlingarna och nå ett slutligt avtal som ska ratificeras av Europaparlamentet före utgången av innevarande mandatperiod och som kommer att bidra positivt till ekonomisk tillväxt och skapande av sysselsättning i de två ekonomiska områdena samt stärka de historiska, kulturella, politiska och samarbetsrelaterade förbindelserna och förtroendet mellan våra folk.

50.  Europaparlamentet framhåller vikten av att öka takten i de pågående förhandlingarna om en modernisering av det övergripande avtalet mellan EU och Mexiko, och önskar att det avtalet ska ingås under 2017. Parlamentet påpekar vikten av att associeringsavtalet mellan EU och Chile blir klart före det första kvartalet 2018. Parlamentet uppmanar de nationella parlament i EU-medlemsstaterna som ännu inte har ratificerat associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika att göra det.

51.  Europaparlamentet betonar vikten av att Ecuador nyligen anslutit sig till det sektorsövergripande avtalet med Colombia och Peru, och påminner om att dörren också står öppen för Bolivia, om landet beslutar att delta. Parlamentet välkomnar att det inte längre krävs visum för medborgare från Peru och Colombia som vill resa in i Schengenområdet för kortare vistelser. Parlamentet begär att samma undantag från viseringskravet ska gälla för Ecuador. Parlamentet påpekar att dessa åtgärder bidrar till att förbättra EU:s ekonomiska och kulturella band med dessa länder.

52.  Europaparlamentet insisterar på vikten av att regler om företagens ansvar och klausuler om skydd av mänskliga och sociala rättigheter systematiskt inkluderas i samtliga associerings-, handels-, och investeringsavtal mellan EU och LAC-länderna.

53.  Europaparlamentet påpekar att Mexiko och Brasilien har identifierats som strategiska partner till EU, och önskar att Argentina ska beviljas denna status i egenskap av framträdande aktör i regionen och medlem av Mercosur och G20 och att ramarna för de institutionella förbindelserna ska förnyas.

54.  Europaparlamentet erkänner vikten av de iberoamerikanska toppmötena – vilkas funktionsmekanismer har stärkts under de senaste åren – samtidigt som det framhåller den stödjande funktion som det iberoamerikanska generalsekretariatet (Segib) fyller gentemot det tillfälliga ordförandeskapet. Parlamentet understryker det mervärde som det tillför till det övergripande partnerskapet mellan de båda regionerna som ett forum för dialog, samordning och samarbete. Parlamentet önskar i detta sammanhang att det ska inrättas en samarbetsmekanism, som skulle kunna anta formen av ett samförståndsavtal eller ett ramavtal om samarbete mellan kommissionen och/eller Europeiska utrikestjänsten och Segib, och som kan optimera relationen och ge den en mer strukturerad, ordnad och systematisk form med jämvikt mellan de båda organen. Parlamentet välkomnar att man under det senaste toppmötet ägnade särskild uppmärksamhet åt viktiga områden, t.ex. ungdomar, utbildning och entreprenörskap.

55.  Europaparlamentet upprepar att den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika och delegationerna till de parlamentariska församlingarna är mycket framgångsrika och användbara forum för den parlamentariska dimensionen av det strategiska partnerskapet, men även för den politiska dialogen mellan EU och LAC-länderna, inbegripet det civila samhället, vars roll bör förstärkas, och dessutom en viktig komponent i arbetet med att föra vidare medborgarnas önskemål till EU–Celac-toppmötena. Parlamentet betonar vikten av att säkerställa att diskussioner och slutsatser blir synliga och sprids, både via samverkan med EU–Celac-toppmöten och via nationella och regionala institutionella kanaler.

56.  Europaparlamentet understryker den funktion som Stiftelsen EU–Latinamerika/Västindien fyller i egenskap av internationell organisation, och önskar att avtalstexten för dess inrättande snabbt ska ratificeras av alla dess 62 medlemmar, eftersom den kan spela en viktig roll för att stödja det biregionala partnerskapet. Parlamentet önskar att permanenta kanaler för samarbete mellan stiftelsen och Eurolat-församlingen ska inrättas.

57.  Europaparlamentet stöder en ökning av Europeiska investeringsbankens externa utlåningsmandat för Latinamerika i syfte att upprätthålla och utveckla insatser för att möta behoven av prioriterade finansieringsområden, såsom åtgärder för att motverka klimatförändringar, utveckling av social, ekonomisk och miljömässig infrastruktur och stöd till små och medelstora företag.

58.  Europaparlamentet efterlyser bättre och multilateral samordning av EU:s medlemsstater i Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) och Utvecklingsbanken för Latinamerika i syfte att maximera deras ekonomiska inverkan i utvecklingsprogrammen för LAC-länderna.

59.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för fredsprocessen i Colombia, som är avgörande för colombianernas framtid och för stabiliteten i den region som landet är en del av, och åtar sig att stödja Colombias regering i genomförandet av freden. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att involvera hela det colombianska samhället, särskilt offer och civilsamhällesorganisationer samt människor som fördrivits och tvingats lämna sina hem, och vikten av att ledare för regeringen garanterar säkerhet och skydd för människorättsaktivister och lokala ledare. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU och dess medlemsstater att fortsätta med sitt politiska och finansiella stöd, även genom IDC-förordningen (artikel 5.2) och EU:s förvaltningsfond för Colombia, och stöder rollen för vice ordförandens/den höga representantens särskilda sändebud för Colombia. Parlamentet uttrycker sin önskan att även Nationella befrielsearmén ska åta sig att medverka i den pågående fredsprocessen. Parlamentet välkomnar att Colombias revolutionära beväpnade styrkor (Farc) under FN:s överinseende har genomfört överlämnandet av personliga vapen. Parlamentet stöder det nya uppdrag som inrättats av FN:s säkerhetsråd för att hjälpa Farc-medlemmar att återintegreras i samhället. Parlamentet välkomnar det bilaterala avtalet om eldupphör mellan nationella befrielsearmén och Colombias regering.

60.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den allvarligt försämrade situationen när det gäller demokrati, mänskliga rättigheter och den samhällsekonomiska situationen i Venezuela, i ett alltmer instabilt politiskt och socialt klimat. Parlamentet uppmanar Venezuelas regering att bevara en åtskillnad och ett oberoende mellan de olika regerings- och maktinstanserna, och att på nytt ge nationalförsamlingen fulla konstitutionella befogenheter. Parlamentet uppmanar dessutom de styrande i Venezuela att säkerställa omedelbart och villkorslöst frisläppande av alla politiska fångar, och att så snart som möjligt presentera en tidsplan för val, så att fria och öppna valprocesser kan äga rum. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet, regionala aktörer och vice ordföranden/den höga representanten att främja och stödja ett brett nationellt samförstånd som enda möjliga lösning. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att aktivt undersöka andra åtgärder för att på ett konstruktivt sätt stödja den politiska stabiliseringen av landet. Parlamentet avvisar i detta sammanhang alla försök att avleda parlamentets konstitutionellt erkända befogenheter till något annat organ. Parlamentet avvisar med kraft beslutet av myndigheterna i Venezuela att gå vidare med valet till en konstituerande församling den 30 juli 2017, eftersom detta står i strid med principen om maktdelning och respekt för medborgarnas rätt att fritt uttrycka sina politiska åsikter genom demokratiskt valda och legitima institutioner. Parlamentet påminner om att Europaparlamentet, liksom många andra internationella aktörer, inte erkänner detta val eller andra beslut och åtgärder som vidtagits av den nyligen inrättade församlingen, eftersom det kan ifrågasättas om den verkligen är representativ och legitim. Parlamentet uttrycker sin djupa oro över att demokratiskt valda ledamöter av nationalförsamlingen utsätts för olagliga förföljelser och åtal samt över att riksåklagaren och ledamöter av högsta domstolen avskedats. Parlamentet uppmanar regeringen att utan dröjsmål anta åtgärder för att leda händelseutvecklingen i rätt riktning. Parlamentet uppmanar samtliga parter att avhålla sig från våld och ber myndigheterna att garantera full respekt för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och Europeiska rådet att överväga restriktiva åtgärder mot vissa personer, såsom frysning av tillgångar samt restriktioner avseende tillträde till EU:s territorium för samtliga personer som medverkat till de allvarliga människorättskränkningarna i Venezuela.

61.   Europaparlamentet välkomnar undertecknandet i december 2016 av avtalet om politisk dialog och samarbete mellan EU och Kuba. Parlamentet betonar vikten av att påskynda avtalets genomförande, vilket kan få positiva konsekvenser för det övergripande EU–Celac-partnerskapet. Parlamentet påpekar att avtalet om politisk dialog och samarbete bör bidra till bättre levnadsförhållanden och sociala rättigheter för Kubas medborgare, framsteg på vägen mot demokrati och respekt för och främjande av grundläggande friheter. Parlamentet betonar att avtalets giltighetstid kommer att vara avhängigt av den kubanska regeringens faktiska genomförande av de bestämmelser om mänskliga rättigheter som fastställs i avtalet och baseras på Europaparlamentets resolutioner.

62.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till Celac-ländernas regeringar och parlament.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0016.
(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0269.
(3) Antagna texter, P8_TA(2017)0200.
(4) Antagna texter, P8_TA(2017)0297.
(5) EUT C 274, 27.7.2016, s. 28.
(6) http://www.europarl.europa.eu/intcoop/eurolat/assembly/plenary_sessions/montevideo_2016/adopted_docs/trade_en.pdf
(7) http://www.europarl.europa.eu/intcoop/eurolat/assembly/plenary_sessions/montevideo_2016/adopted_docs/poverty_en.pdf
(8) http://www.europarl.europa.eu/intcoop/eurolat/assembly/plenary_sessions/montevideo_2016/adopted_docs/pparties_en.pdf
(9) http://www.europarl.europa.eu/intcoop/eurolat/assembly/plenary_sessions/montevideo_2016/adopted_docs/china_en.pdf
(10) http://www.europarl.europa.eu/intcoop/eurolat/assembly/plenary_sessions/athens2014/adopted_docs/femicide/1026102en.pdf
(11) http://www.europarl.europa.eu/intcoop/eurolat/assembly/plenary_sessions/montevideo_2016/adopted_docs/migration_en.pdf
(12) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 54
(13) EUT C 65, 19.2.2016, s. 120.


Korruption och mänskliga rättigheter i tredjeländer
PDF 348kWORD 69k
Europaparlamentets resolution av den 13 september 2017 om korruption och mänskliga rättigheter i tredjeländer (2017/2028(INI))
P8_TA(2017)0346A8-0246/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av FN:s konvention mot korruption (UNCAC), som trädde i kraft den 14 december 2005(1),

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s förklaring om försvarare av de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av FN-stadgan,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av OECD:s konvention om bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförbindelser och rådets rekommendation från 2009 om ytterligare bekämpning av bestickning och rekommendationen från 2009 om avdragsrätt för bestickning av utländska offentliga tjänstemän och andra relevanta instrument(2),

–  med beaktande av EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati, som antogs 2012, och handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati (2015–2019), som rådet (utrikesfrågor) antog den 20 juli 2015,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare, som rådet (allmänna frågor) antog vid sitt 2 914:e möte den 8 december 2008(3),

–  med beaktande av FN:s resolution Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, som FN:s generalförsamling antog den 25 september 2015(4),

–  med beaktande av Europeiska investeringsbankens (EIB) rapport Policy för att förebygga och motverka förbjudet beteende inom Europeiska investeringsbankens verksamhet (”EIB:s bedrägeribekämpningspolicy”) som antogs den 8 november 2013(5),

–  med beaktande av FN:s vägledning Guiding Principles on Business and Human Rights: Implementing the United Nations ”Protect, Respect and Remedy” Framework(6),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20 juni 2016 om företag och mänskliga rättigheter(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 om företagens ansvar för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 om bekämpning av korruption och uppföljning av resolutionen från det särskilda utskottet för frågor om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt (CRIM)(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2016 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2015 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2015 om skatteundandragande och skatteflykt som utmaningar till goda styrelseformer, socialt skydd och utveckling i utvecklingsländer(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 juni 2015 om den senaste tidens avslöjanden om fall av korruption på hög nivå i Fifa(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt: rekommendationer med avseende på de åtgärder och initiativ som ska vidtas(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2013 om korruption inom den offentliga och den privata sektorn: inverkan på mänskliga rättigheter i tredjeländer(15),

–  med beaktande av Europarådets straffrättsliga konvention om korruption, Europarådets civilrättsliga konvention om korruption och Europarådets ministerkommittés resolutioner (98) 7 och (99) 5 av den 5 maj 1998 respektive den 1 maj 1999 om inrättande av Gruppen av stater mot korruption (Greco),

–  med beaktande av Jakartadeklarationen om principerna för korruptionsbekämpande organ, som antogs den 26–27 november 2012(16),

–  med beaktande av Panamaförklaringen om den sjunde årliga konferensen och allmänna mötet i Internationella sammanslutningen för korruptionsbekämpande myndigheter (IAACA), som antogs den 22–24 november 2013,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 17 december 2015 om nationella institutioner för främjande och skydd av mänskliga rättigheter, och människorättsrådets resolution av den 29 september 2016 om nationella institutioner för främjande och skydd av mänskliga rättigheter(17),

–  med beaktande av slutrapporten av den 5 januari 2015 från FN:s människorättsråds rådgivande kommitté om korruptionens negativa effekter för åtnjutandet av mänskliga rättigheter(18),

–  med beaktande av Afrikanska unionens konvention om förebyggande och bekämpning av korruption (AUCPCC)(19),

–  med beaktande av FN:s Global Compact-initiativ för att basera strategier och åtgärder på universella principer om mänskliga rättigheter, sysselsättning, miljö och korruptionsbekämpning(20),

–  med beaktande av Transparency Internationals årliga korruptionsuppfattningsindex,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för internationell handel (A8-0246/2017), och av följande skäl:

A.  Korruption är en komplex global företeelse som påverkar både det norra och södra halvklotet och kan definieras som missbruk av anförtrodd makt för individuell, kollektiv, direkt eller indirekt privat vinning. Korruptionen utgör ett allvarligt hot mot allmänintresset och den sociala, politiska och ekonomiska stabiliteten och säkerheten genom att underminera allmänhetens förtroende och institutionernas effektivitet och ändamålsenlighet samt värden såsom demokrati, mänskliga rättigheter, etik, rättvisa, hållbar utveckling och god förvaltning.

B.  Korruption kan utgöras av allt från mindre insatser för att påverka enskilda personer, offentliga tjänstemän eller genomförandet av offentliga tjänster, till storskaliga försök att undergräva politiska, ekonomiska och/eller rättsliga system, för att främja och finansiera terrorism, underblåsa extremism, minska skatteintäkter och stödja organiserade brottsliga nätverk.

C.  Korruption orsakas av att de politiska, ekonomiska och rättsliga systemen misslyckas med att inrätta ett system för tillsyn och ansvarsutkrävande som är stabilt och oberoende.

D.  Att minska korruptionen är en förutsättning för ekonomisk tillväxt, minskad fattigdom, skapande av välstånd, utbildning, välfärd, hälso- och sjukvård, infrastrukturutveckling och konfliktlösning, samt för att bygga upp förtroende för institutioner, näringsliv och politik.

E.  I många länder utgör korruption inte bara ett avsevärt systemiskt hinder för förverkligandet av demokrati, respekt för rättsstatsprincipen, politisk frihet och hållbar utveckling och av alla medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella mänskliga rättigheter, utan kan också orsaka många kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Korruptionen är en av de mest förbisedda formerna av människorättskränkningarna eftersom den göder orättvisor och ojämlikhet, bland annat när det gäller finansiella och ekonomiska resurser, straffrihet, godtycke samt extremism och konflikter med politiska och religiösa förtecken.

F.  Genom att hota konsolideringen av demokratin och verkställandet av mänskliga rättigheter och genom att underminera statliga myndigheter kan korruptionen leda till sociala omvälvningar, inklusive våld, medborgarprotester och stor politisk instabilitet. Korruptionen är alltjämt en systematiskt förbisedd katalysator för konflikter i utvecklingsländer, som leder till utbredda kränkningar av mänskliga rättigheter, inklusive internationell humanitär lagstiftning samt straffrihet för förövare. Det oförändrade tillståndet vad gäller korruption och det olagliga tillskansandet av rikedom på statliga befattningar har lett till att kleptokrater roffar åt sig makt och ser till att behålla den.

G.  I många länder leder höga nivåer av korruption till låga nivåer av mänsklig, social och ekonomisk utveckling, låga nivåer i fråga om utbildning och andra offentliga tjänster, begränsade medborgerliga och politiska rättigheter, liten eller obefintlig politisk konkurrens och frihet för medier både på och utanför internet samt brister i tillämpningen av rättsstatsprincipen.

H.  Korruptionen inverkar på åtnjutandet av mänskliga rättigheter, medför specifika negativa följder och slår oproportionerligt hårt mot de mest missgynnade, marginaliserade och utsatta grupperna i samhället – såsom kvinnor, barn, personer med funktionsnedsättning, äldre, fattiga, ursprungsbefolkningar eller minoritetsgrupper – eftersom de inte bereds lika tillgång till politisk delaktighet, offentliga och sociala program och tjänster, rättvisa, säkerhet, naturresurser, inklusive mark, arbete, utbildning, hälsa och bostad. Korruptionen omintetgör också framstegen med att få slut på diskriminering och stärka jämställdheten och kvinnors självbestämmande, genom att kvinnors förmåga att hävda sina rättigheter begränsas. Korruptionen förvränger omfattningen och sammansättningen av de offentliga utgifterna, vilket allvarligt skadar statens förmåga att till fullo utnyttja alla tillgängliga resurser för att säkerställa ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, en korrekt fungerande demokrati och rättsstatsprincipen samt utvecklingen av gemensam etik.

I.  FN:s 16:e mål för hållbar utveckling är inriktat på fred, rättvisa, uppbyggnad av starka institutioner och korruptionsbekämpning. För att på global nivå uppnå det 16:e målet för hållbar utveckling måste EU snarast och direkt ta itu med olika problem där korruptionen spelar en central roll. Dessa problem handlar om allt ifrån människorättskränkningar till fattigdom, svält och orättvisor.

J.  För att motverka korruption krävs gemensamma insatser som är inriktade på att angripa både korruption på hög nivå och mindre korruption i tredjeländer och EU:s medlemsstater. Hänsyn bör från fall till fall tas till den hierarkiska beskyddarverksamheten, belöningssystemen och klientelismen i maktstrukturerna, där korruptionsbrott och straffrihet på högsta nivå ofta är sammankopplat med mindre korruption som direkt påverkar tillvaron för befolkningen och deras tillgång till grundläggande tjänster.

K.  Korruption kan inte bekämpas utan starkt politiskt engagemang på högsta nivå, oavsett hur skickliga, kompetenta och villiga organen för nationell tillsyn och brottsbekämpning är.

L.  De ekonomiska följderna av korruption är extremt negativa, i synnerhet genom att korruptionen ökar fattigdomen och ojämlikheten bland befolkningen och påverkar kvaliteten på offentlig service, säkerheten, tillgången till allmän hälso- och sjukvård samt till utbildning av hög kvalitet, infrastrukturen, de socioekonomiska möjligheterna till individuell och ekonomisk egenmakt, i synnerhet ekonomisk tillväxt, jobbskapande och sysselsättningsmöjligheter, och genom att den dessutom avskräcker från entreprenörskap och investeringar.

M.  Exempelvis kostar korruptionen EU mellan 179 och 990 miljarder euro i termer av BNP per år(21).

N.  Enligt Världsbanken betalas omkring 1 biljon US-dollar i mutor varje år världen över, och den totala ekonomiska förlusten till följd av korruption uppskattas till många gånger mer än den siffran.

O.  Den organiserade brottsligheten, som är ett allvarligt problem i många länder och har en gränsöverskridande dimension, är ofta kopplad till korruption.

P.  Korruption och kränkningar av de mänskliga rättigheterna inbegriper i regel maktmissbruk, bristande ansvarsutkrävande, försvårande av rättsliga utredningar, utnyttjande av olämpligt inflytande och institutionalisering av olika former av diskriminering, klientelism och snedvridning av marknadsmekanismerna. Korruptionen uppvisar ett starkt samband med brister i rättsstatsprincipen och i god förvaltning, och den undergräver ofta ändamålsenligheten hos de institutioner och organ som har anförtrotts att säkerställa kontroller och motvikter och respekt för demokratiska principer och mänskliga rättigheter, såsom parlament, brottsbekämpande myndigheter, rättsväsendet och civilsamhället. I länder där rättsstatsprincipen är underminerad av korruption försämras genomförandet och stärkandet av regelverken genom korrupta domare, advokater, åklagare, poliser, utredare och revisorer.

Q.  Korruption och kränkningar av mänskliga rättigheter är fenomen som kännetecknar ett ohederligt beteende och myndigheters misslyckanden. Offentliga och privata organisationers trovärdighet och legitimitet kan garanteras bara om deras dagliga verksamhet är baserad på en strikt integritetskultur.

R.  Metoder såsom valfusk, olaglig finansiering av politiska partier, vänskapskorruption eller upplevt oproportionerligt inflytande av pengar i politiken urholkar förtroendet för och tilliten till politiska partier och folkvalda ombud, valprocessen och förvaltningarna, underminerar den demokratiska legitimiteten och allmänhetens förtroende för politiken och kan försvaga de medborgerliga och politiska rättigheterna avsevärt. Otillräckliga regelverk och brist på öppenhet och övervakning av den politiska finansieringen kan skapa möjligheter till otillbörlig påverkan och inblandning i hur offentliga angelägenheter sköts. Korruptionsanklagelser kan också användas som ett politiskt instrument för att misskreditera politiker.

S.  Korruption inom rättsväsendet strider mot principerna om jämlikhet, icke-diskriminering, tillgång till rättvisa och rätten till en rättvis rättegång och effektiva rättsmedel, vilka kraftigt bidrar till att verkställa alla andra mänskliga rättigheter och till att förhindra straffrihet. Bristen på en oberoende rättslig och offentlig administration gynnar misstro mot offentliga institutioner, vilket underminerar respekten för rättsstatsprincipen och i vissa fall underblåser våld.

T.  Det är svårt att mäta korruptionen, eftersom den vanligen innefattar olagligt agerande som medvetet döljs, även om det har tagits fram och införts vissa mekanismer för att identifiera, övervaka, mäta och bekämpa korruption.

U.  Ny teknik som distribuerade databasapplikationer eller open source-teknik och -metodik för utredningar erbjuder nya möjligheter att förbättra öppenheten i den offentliga förvaltningens verksamhet.

V.  Att stärka skyddet av de mänskliga rättigheterna, i synnerhet av principen om icke-diskriminering, är ett värdefullt instrument i korruptionsbekämpningen. Att bekämpa korruption genom straffrätt och privaträtt innebär att man vidtar repressiva och korrigerande åtgärder. Främjande och stärkande av mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och god förvaltning är mycket viktiga inslag i lyckade och hållbara strategier för korruptionsbekämpning.

W.  Om man skapar samverkanseffekter mellan det straffrättsliga förhållningssättet och det människorättsbaserade förhållningssättet till korruptionsbekämpning skulle man kunna ta itu med de kollektiva och allmänna konsekvenserna av korruption och förhindra en systemisk urholkning av de mänskliga rättigheterna som en direkt eller indirekt effekt av korruption.

X.  Den institutionella och rättsliga ramen kring de internationella korruptionsbekämpande insatserna är under utveckling, men det finns stora brister i genomförandet på grund av bristande politisk vilja eller avsaknad av kraftfulla verkställighetsmekanismer. Ett människorättsbaserat förhållningssätt till korruptionsbekämpning skulle innebära ett paradigmskifte och skulle kunna bidra till att man kom till rätta med detta bristande genomförande med hjälp av befintliga nationella, regionala och internationella mekanismer för övervakning av efterlevnaden av skyldigheter på människorättsområdet.

Y.  FN:s konvention mot korruption är det enda juridiskt bindande världstäckande instrumentet mot korruption, och omfattar fem huvudområden: förebyggande åtgärder, kriminalisering och brottsbekämpning, internationellt samarbete, återvinning av tillgångar samt tekniskt bistånd och informationsutbyte.

Z.  De befintliga internationella skyldigheterna är bra mekanismer för att vidta lämpliga och rimliga åtgärder för att förebygga eller bestraffa korruption inom de offentliga och privata sektorerna, i synnerhet den internationell konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och andra relevanta människorättsinstrument.

AA.  Rättsväsendet, ombudsmän och nationella människorättsinstitutioner samt det civila samhällets organisationer har en viktig funktion att fylla inom korruptionsbekämpningen, och deras potential kan stärkas genom ett nära samarbete med nationella och internationella korruptionsbekämpande organ.

AB.  Det är angeläget att vidta korruptionsbekämpande åtgärder genom att öka öppenheten och förbättra ansvarsutkrävandet och insatserna mot straffrihet inom staterna och genom att prioritera utarbetandet av strategier och specifik politik som inte bara bekämpar korruption utan även bidrar till att utveckla och/eller bygga upp offentliga strategier i detta avseende.

AC.  Både det civila samhället och den privata sektorn kan spela en avgörande roll för att utforma institutionella reformer så att öppenheten och ansvarsutkrävandet stärks. Man kan dra lärdomar från människorättsrörelsernas erfarenhet av att höja det civila samhällets medvetenhet om korruptionens negativa verkningar och bygga upp allianser med statliga institutioner och den privata sektorn till stöd för insatser mot korruption.

AD.  Avsaknaden av fria medier, både på och utanför internet, innebär inte bara en inskränkning av den grundläggande rätten till yttrandefrihet, utan skapar även en god jordmån för svåröverskådliga metoder, korruption och olämpligt uppträdande. Oberoende medier och ett medielandskap präglat av mångfald och pluralism spelar en viktig roll när det gäller att säkerställa öppenhet och granskning genom att rapportera, utreda och blottlägga korruption och öka allmänhetens medvetenhet om kopplingen mellan korruption och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Ärekränkningslagstiftning, t.ex. kriminalisering av handlingar som betecknas som ”ärekränkning”, finns i flera länder, även EU-medlemsstater, vilket kan urholka yttrandefriheten och mediefriheten och göra att visselblåsare och journalister avhålls från att slå larm om korruption.

AE.  Många civilsamhällesorganisationer – däribland organisationer för korruptionsbekämpning och människorättsorganisationer, fackföreningar, undersökande journalister, bloggare och visselblåsare – avslöjar korruption, bedrägerier, misskötsel och människorättskränkningar trots att det innebär att de riskerar att utsättas för repressalier på t.ex. arbetsplatsen, eller att de åtalas för förtal eller ärekränkning eller utsätts för personlig fara. Bristen på skydd mot repressalier, ärekränknings- och förtalslagarna och avsaknaden av oberoende och trovärdiga utredningar kan avskräcka människor från att tala ut. Det är EU:s plikt att skydda dem, särskilt genom att erbjuda offentligt stöd och bland annat delta i och observera rättegångar mot människorättsförsvarare, och genom att på effektivast möjliga sätt utnyttja sina samarbetsinstrument, såsom det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter. Det är helt nödvändigt att säkerställa efterlevnad och korrekt genomförande av den befintliga lagstiftningen. De som blottlägger korruption bör ha rätt att hålla sin identitet hemlig och få garantier för en rättvis rättegång. Visselblåsare bör beviljas internationellt skydd mot förföljelse.

AF.  Korruptionsbekämpningen bör också inbegripa åtgärder för att utrota organiserad brottslighet, skatteparadis, penningtvätt, skatteflykt och olagliga finansiella flöden och de system som möjliggör dessa fenomen, eftersom de hämmar ländernas hållbara utveckling, välstånd och redovisningsskyldighet.

AG.  Många tredjeländer har ännu inte någon kapacitet att utbyta skatteinformation med EU-länderna, och får därför ingen information från EU-länderna om de av deras medborgare som potentiellt smiter undan skatt.

AH.  EU:s finansiering till tredjeländer, även i akutsituationer, behöver övervakas noga genom tydliga kontroller och motvikter i mottagarländerna, för att förebygga de tillfällen till korruption som kan uppkomma och för att blottlägga eventuellt missbruk och avslöja korrupta tjänstemän.

AI.  Kontrollen av korruption och olagliga finansiella flöden är en politisk fråga son måste angripas globalt, världsomspännande och gränsöverskridande (G20, FN, OECD, Världsbanken, Internationella valutafonden).

AJ.  Vid det internationella forumet för idrottslig integritet (IFSI), som hölls i Lausanne i Schweiz i februari 2017, främjades samarbete mellan regeringar, internationella idrottsorgan och andra organisationer för att bemöta korruption inom idrotten.

1.  Europaparlamentet efterlyser gemensamma insatser på nationell och internationell nivå för att förebygga och bekämpa korruption, eftersom korruption sprider sig över gränserna och eftersom ett ökat samarbete mellan stater och mellan regioner måste uppmuntras vid sidan av de civila organisationernas arbete i kampen mot korruption. Parlamentet uppmanar staterna att aktivt engagera sig i internationella forum för att diskutera och nå fram till gemensamma beslut om god praxis och politik som lämpar sig för den särskilda situationen i varje region, i syfte att bekämpa korruption som ett sammanlänkat, komplext och gränsöverskridande fenomen som förhindrar den politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen och underblåser internationell brottslighet, inklusive terrorismrelaterad verksamhet.

2.  Europaparlamentet föresätter sig att utarbeta en regelbunden uppdateringsrapport om korruption och mänskliga rättigheter under varje valperiod.

3.  Europaparlamentet anser att kampen mot korruption måste innefatta ett arbetssätt med partnerskap mellan de offentliga och privata sektorerna, och varnar för att ett misslyckande med detta befäster fattigdom, ojämlikhet och skadade rykten, minskar de externa investeringarna, undergräver livsmöjligheterna för unga och medför att kopplingen mellan korruption och terrorism inte bryts.

4.  Europaparlamentet är bekymrat över bristerna i genomförandet och efterlevnaden av de befintliga nationella och internationella instrumenten mot korruption, såsom FN:s konvention mot korruption, FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter (Ruggie-riktlinjerna), Europarådets straffrättsliga konvention om korruption och OECD:s konvention om bekämpande av bestickning. Parlamentet uppmanar signatärstaterna att tillämpa dessa till fullo i syfte att skydda sina medborgare på ett bättre sätt. Parlamentet lovar att arbeta med internationella partner för att öka antalet stater som väljer att stärka de demokratiska processerna och bygga upp ansvarsfulla institutioner.

5.  Europaparlamentet är bekymrat över de trakasserier, hot, skrämselåtgärder och repressalier som drabbar medlemmar i det civila samhällets organisationer, däribland korruptionsbekämpande föreningar och människorättsrörelser, journalister, bloggare och visselblåsare som blottlägger och kritiserar fall av korruption. Parlamentet uppmanar myndigheterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera dessas fysiska och psykologiska integritet och att säkerställa omedelbara, noggranna och opartiska utredningar för att ställa de ansvariga inför rätta i enlighet med internationella standarder.

6.  Europaparlamentet uppmanar enträget deltagarna i toppmötet om korruptionsbekämpning i London 2016 att fullfölja de åtaganden som gjorts att ta upp orsakerna till korruption och metoder som behövs för att främja öppenhet, samt ge stöd till de mest drabbade.

7.  Europaparlamentet påminner om att utarbetande av en EU-extern strategi mot korruption är grundläggande för att effektivt bekämpa korruption och ekonomisk brottslighet.

8.  Europaparlamentet betonar att stater är skyldiga att fullgöra sina förpliktelser i fråga om mänskliga rättigheter enligt villkoren i FN:s konvention mot korruption, och uppmuntrar de länder som ännu inte är parter i denna att bli det. Dessutom understryker parlamentet att staterna är skyldiga att förebygga och i sista hand vidta åtgärder mot alla eventuella negativa effekter av korruption inom deras jurisdiktion.

9.  Europaparlamentet inser de politiska aktörernas ansvar, vid sidan av företagens ansvar, för att respektera de mänskliga rättigheterna och bekämpa korruption. Parlamentet framhåller att människorättsaspekten måste integreras i alla strategier för korruptionsbekämpning, för att kunna genomföra en obligatorisk och ändamålsenlig förebyggande politik i sådana frågor som öppenhet, lagar om tillgång till offentlig information, skydd för visselblåsare och externa kontroller.

10.  Europaparlamentet rekommenderar att EU trappar upp stödet till internationella instrument för att öka öppenheten i de ekonomiska sektorer som är mest benägna till övergrepp på mänskliga rättigheter och korruption.

11.  Europaparlamentet stöder inrättandet av moderna, öppna och ändamålsenliga politiska och rättsliga ramar för förvaltningen av naturresurser, och anser att sådana åtgärder kan fungera som kraftfulla vapen mot korruption. Parlamentet välkomnar i detta hänseende utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet (EITI) och uppmanar EU att uppgradera sitt stöd för att hjälpa resursrika länder att genomföra det som ett kraftfullt globalt verktyg för att främja transparensen och ansvarsskyldigheten i förvaltningen av inkomster från naturresurser. Parlamentet anser att inrättandet av en ändamålsenlig rättslig ram för att säkerställa att de företag och andra aktörer som är inblandade i olje- gas- och gruvsektorernas leveranskedjor tillämpar Eiti-principerna korrekt är en avgörande åtgärd som bör gynnas av EU.

12.  Europaparlamentet rekommenderar att man för att angripa och stävja illegala penningflöden från Afrika bör ägna särskild uppmärksamhet åt de kapitalflöden som är resultatet av utvinningen av malm och mineral från gruvanläggningar i konfliktområden.

13.  Europaparlamentet konstaterar att korruption är en komplex företeelse som har sina rötter i en mängd olika ekonomiska, politiska, administrativa, sociala och kulturella faktorer och maktförhållanden. Parlamentet påminner därför om att utvecklingspolitiken – för att bidra till kampen mot korruption och samtidigt fokusera på att minska fattigdomen, jämna ut klyftorna och förbättra integrationen – även måste främja mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatlighet och offentliga sociala tjänster, i syfte att uppmuntra goda styrelseformer, bygga upp ett socialt kapital och främja social delaktighet och social sammanhållning och samtidigt ta hänsyn till kulturella och regionala särdrag.

14.  Europaparlamentet betonar att ett av de mest effektiva sätten att förebygga korruption är att minska de statliga ingripandena och den byråkratiska förmedlingen och att lägga fram enklare regelverk.

Beaktande av korruption och mänskliga rättigheter inom EU:s bilaterala förbindelser

15.  Europaparlamentet understryker att principen om lokalt och demokratiskt egenansvar måste tillämpas på projekt som finansieras genom EU:s stödprogram för att säkerställa en minimistandard för öppenhet. Vidare betonar parlamentet att EU:s externa finansiella instrument bör vara grundade på normer för korruptionsbekämpning och på villkorlighet som bland annat avser resultat och innehåller tydliga delmål, indikatorer och årlig framstegsrapportering samt på åtaganden från partnerländernas sida för att utöka utnyttjandet av EU:s finansiella stöd.

16.  Europaparlamentet påminner om behovet av att permanent övervaka EU-finansierade projekt och hålla mottagarländernas myndigheter ansvariga om EU-medel inte används på lämpligt sätt, och understryker behovet av att involvera lokala organisationer från det civila samhället och människorättsförsvarare i övervakningen av kontraktens genomförande. Parlamentet betonar vidare behovet av att varje entreprenör som mottar EU-medel till fullo lämnar ut all efterfrågad information, bl.a. om sitt verkliga huvudmannaskap och sin företagsstruktur.

17.  Europaparlamentet rekommenderar att EU och andra internationella tillhandahållare av bidrag och lån utför revisioner av bidrag, lån och biståndspaket, och utför noggrann besiktning av mottagande regeringar och organisationer för att undvika att ge ”hyror” till kleptokratiska myndigheter och organisationer som kontrolleras av dem och deras bundsförvanter. Parlamentet intar i detta sammanhang ståndpunkten att även inbördes granskning bör uppmuntras.

18.  Europaparlamentet betonar att den korruptionsbekämpande agendan har en avgörande betydelse under förhandlingsprocessen vid inträde i EU.

19.  Europaparlamentet uppmanar EU att införa en klausul mot korruption och människorättsklausuler i avtal med tredjeländer, som bör kräva övervakning och samråd och, som en sista utväg, ålägga sanktioner eller upphäva sådana avtal i händelse av allvarlig och/eller systemisk korruption som leder till allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

20.  Europaparlamentet uppmanar EU att ta fram principer för att bekämpa storkorruption som ett brott i nationell och internationell lagstiftning, bemöta pågående fall av straffrihet för storkorruption genom kraftigare verkställande av lagar mot korruption, och genomföra reformer för att överbrygga de systemiska klyftorna i nationella rättsliga ramar som gör att behållningen från storkorruption kan korsa gränser och undgå tillsynen från nationella finansiella tillsynsmyndigheter och skattemyndigheter.

21.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att ägna särskild uppmärksamhet åt en kontinuerlig och strukturerad övervakning och utvärdering av den faktiska tillämpningen av FN:s konvention mot korruption i EU-medlemsstater och länder med vilka EU har eller planerar att ingå någon form av överenskommelse.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att, med hänsyn till EU:s regelverk i fråga om korruptionsbekämpning, inta en ledande roll på internationell nivå och att uppmana unionens partnerländer att bekämpa korruption.

23.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja korruptionsförebyggande åtgärder och ändamålsenliga mekanismer för allmänhetens delaktighet och offentlig ansvarsskyldighet – däribland rätten att få tillgång till information och genomförande av principer om öppna uppgifter – i alla relevanta dialoger och samråd om mänskliga rättigheter med tredjeländer, och att finansiera projekt som syftar till att inrätta, genomföra och verkställa dessa åtgärder.

24.  Europaparlamentet betonar betydelsen av open source-utredning när det gäller korruptionsbekämpande forskning. Parlamentet uppmanar EU att ordentligt finansiera organisationer som arbetar med open source-utredning och digital insamling av bevis för korruption, för att blottlägga korrupta tjänstemän och säkerställa ansvarsskyldighet.

25.  Europaparlamentet uppmanar EU att finansiera forskning i distribuerade databasapplikationer som skulle kunna användas för att förbättra öppenheten vid försäljning av statliga tillgångar, följa upp och spåra donerade pengar i EU:s utlandsbistånd samt bemöta valfusk.

26.  Europaparlamentet välkomnar ihållande insatser under instrumentet för utvecklingssamarbete och grannskapsinstrumentet för att upprätta och konsolidera oberoende och ändamålsenliga institutioner för bekämpning av korruption.

27.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att samordna sin planering i fråga om mänskliga rättigheter och kampen mot korruption, i synnerhet när det gäller initiativ för att förbättra insynen, bekämpa straffrihet och stärka de korruptionsbekämpande organen. Parlamentet anser att dessa insatser bör innefatta stöd till nationella människorättsinstitutioner som är bevisat oberoende och opartiska så att de kan agera även i fall av korruption, bland annat genom utredningar för att fastställa kopplingen mellan korruption och människorättskränkningar, samarbete med korruptionsbekämpande organ och hänskjutande av ärenden till åklagarmyndigheter eller brottsbekämpande organ. Parlamentet uppmanar också EU och medlemsstaterna att stärka sina program för rättsligt samarbete med tredjeländer, i syfte att öka utbytet av bästa praxis och effektiva verktyg för kampen mot korruption.

28.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta stödja korruptionsbekämpande institutioner som finns inrättade i tredjeländer och som har befunnits vara oberoende och opartiska, såsom Guatemalas internationella kommission mot straffrihet (CICIG), samt initiativ för att dela information, utbyta bästa praxis och stärka kapacitetsuppbyggandet. Parlamentet uppmanar enträget dessa länder att förse institutionerna med alla de nödvändiga verktygen, inklusive befogenhet för utredningar, för att de ska kunna arbeta effektivt.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att kanalisera ytterligare medel till utformandet och genomförandet av skyddsprogram riktade till medlemmar av civilsamhällesorganisationer, inklusive organisationer för korruptionsbekämpning, människorättsorganisationer, journalister, bloggare och visselblåsare som avslöjar och påtalar fall av korruption och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet vidhåller att alla eventuella framtida uppdateringar av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare, utvecklingsbistånd och alla eventuella vägledningar om genomförandet av dessa bör innehålla uttryckliga hänvisningar och åtgärder för att gynna skydd av mänskliga rättigheter och bekämpning av korruption, för att göra det lättare för människor att utan fruktan för vedergällning rapportera misstänkt korruption, och för att stödja korruptionsdrabbade samhällen. Parlamentet välkomnar det samråd om skydd för visselblåsare som kommissionen nyligen inlett. Parlamentet betonar att kontaktpunkter om mänskliga rättigheter i EU:s delegationer också särskilt bör uppmärksamma dessa målgrupper och hålla nära kontakt med lokala civilsamhällesorganisationer och människorättsförsvarare, och säkerställa deras internationella synlighet och skydd och därmed också få igång säkra kanaler för att rapportera missförhållanden.

30.  Europaparlamentet betonar att tillsynsorgan, lokala verkställande tjänstemän och åklagare som befunnits vara oberoende och opartiska, plus visselblåsare och vittnen till särskilda fall, bör kunna få bistånd och stöd från EU genom representationer på fältet och genom att de inbjuds att delta i utbildningsprogram i Europa. Parlamentet framhåller att detta stöd när så är lämpligt bör göras offentligt.

31.  Europaparlamentet uppmanar EU-delegationerna att använda sig av lokala åtgärder och offentlig diplomati för att påpeka fall av korruption och straffrihet, i synnerhet när de leder till svåra kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar vidare EU-delegationerna och medlemsstaternas ambassader att inkludera rapporter om korruption (antingen systemisk analys eller specifika fall) i genomgångar till Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna.

32.  Europaparlamentet rekommenderar att Europeiska utrikestjänsten och EU:s delegationer i tillämpliga fall inbegriper ett specifikt riktmärke för kopplingen mellan korruption och mänskliga rättigheter i landstrategidokumenten om mänskliga rättigheter och demokrati, samt att detta ämne ingår som ett prioriterat tema då EU:s särskilda representanter utövar sitt mandat. Parlamentet ber närmare bestämt EU att ta upp korruption direkt i programmerings- och landstrategidokument och sammankoppla allt budgetstöd till tredjeländer med konkreta reformer i riktning mot öppenhet och andra korruptionsbekämpande åtgärder.

33.  Europaparlamentet rekommenderar att det europeiska initiativet för demokrati och EU:s omfattande mekanism för människorättsförsvarare (protectdefenders.eu) bör ha specialinriktade program för att skydda antikorruptionsaktivister som också bidrar till att upprätthålla mänskliga rättigheter.

34.  Europaparlamentet uppmanar EU att inrätta klagomålsmekanismer där de personer som drabbats av EU:s yttre åtgärder kan klaga på människorättskränkningar och korruptionsfall.

35.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning från de tidigare resolutionerna att EU så snart som möjligt inför rådet bör anföra Magnitskij-sanktionsförteckningen mot de 32 ryska statliga tjänstemän som är ansvariga för den ryske visselblåsaren Sergej Magnitskijs död, så att den kan antas och målinriktade sanktioner kan åläggas mot dessa tjänstemän, såsom ett visumförbud i hela EU och frysning av de finansiella tillgångar som de innehar inom Europeiska unionen.

36.  Europaparlamentet uppmuntrar EU:s medlemsstater att överväga att anta lagstiftning i syfte att upprätta tydliga kriterier som möjliggör svartlistning och åläggande av liknande sanktioner mot enskilda personer i tredjeländer och deras familjemedlemmar som har begått allvarliga människorättskränkningar eller har varit ansvariga för, eller delaktiga i, att beordra, kontrollera eller på annat sätt styra betydande korruptionshandlingar, däribland expropriering av privata eller offentliga tillgångar för personlig vinning, korruption gällande statliga kontrakt eller utvinning av naturresurser, mutor eller underlättande eller överföring av orättmätigt erhållna tillgångar till utländska jurisdiktioner. Parlamentet framhåller särskilt att kriterierna för att någon bör inkluderas i förteckningen bör grundas på väldokumenterade, enstämmiga och oberoende källor och övertygande bevisning som ger de utpekade möjlighet att överklaga. Parlamentet betonar vikten av att denna förteckning offentliggörs, så att den kan ingå i den information som behövs av organ som är förpliktade att utföra åtgärder för kundkännedom enligt EU:s direktiv mot penningtvätt(22).

37.  Europaparlamentet uppmanar EU att följa principen om en konsekvent utvecklingspolitik (artikel 208 i EUF-fördraget) och att aktivt bidra till att minska korruptionen och bekämpa straffrihet direkt och explicit genom sin externa politik.

38.  Europaparlamentet uppmanar EU att öka öppenheten och ansvarsutkrävandet när det gäller dess offentliga utvecklingsbistånd för att effektivt uppfylla standarderna inom det internationella initiativet för öppenhet i biståndet (Iati) samt internationellt överenskomna principer om utvecklingseffektivitet. Vidare uppmanas EU att ta fram ett starkt holistiskt riskhanteringssystem för att förhindra att utvecklingsbiståndet bidrar till korruption i mottagarländerna, dvs. genom att koppla budgetstöd till tydliga korruptionsbekämpningsmål. Parlamentet betonar i detta syfte att det behöver inrättas robusta mekanismer för att övervaka budgetstödets genomförande.

39.  För att utrota korruptionen på hög nivå uppmanar Europaparlamentet kommissionen, i samband med budgetstödet, att uppmärksamma transparens i transaktioner som involverar privatisering och avtal om offentliga tillgångar, särskilt mark, och att delta i OECD-stödprogram för utvecklingsländer när det gäller företagsstyrning av statsägda företag.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja de utvecklingsländer som bekämpar skatteflykt och skatteundandragande genom att hjälpa dem med att införa balanserade, effektiva, rättvisa och transparenta skattesystem.

41.  Europaparlamentet understryker att Europeiska unionen som en världsledande givare bör verka för att beviljandet av EU:s yttre bistånd på olika sätt knyts till finanspolitiska reformer för att öka insynen, göra uppgifter mer tillgängliga och uppmuntra initiativ som tas tillsammans med andra givare.

42.  Europaparlamentet betonar korruptionens djupgående negativa effekter på handeln och dess förmåner, den ekonomiska utvecklingen, investeringarna och de offentliga upphandlingsprocesserna, och uppmanar enträget kommissionen att ta denna koppling i beaktande i alla handelsavtal samt att inkludera verkställbara klausuler för mänskliga rättigheter och mot korruption.

43.  Europaparlamentet framhåller att handelspolitiken bidrar till skyddet och främjandet av de värden som unionen står för och som avses i artikel 2 i EU-fördraget, såsom demokrati, rättsstatsprincipen, respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande fri- och rättigheter samt jämställdhet. Parlamentet understryker vikten av samstämdhet mellan unionens utrikes- och inrikespolitik, särskilt i kampen mot korruption. Parlamentet understryker i detta avseende att de europeiska lagstiftarna spelar en viktig roll när det gäller att underlätta handelsförbindelser, eftersom de måste se till att undvika att dessa fungerar som en inkörsport till korruption.

44.  Europaparlamentet ser handelsavtal som en viktig mekanism för främjandet av korruptionsbekämpande åtgärder och god förvaltning. Parlamentet välkomnar de åtgärder som EU redan vidtagit i sin handelspolitik för att bekämpa korruption, till exempel genom GSP+, kapitel om hållbar utveckling och inkluderandet av åtaganden om att ratificera internationella konventioner mot korruption med handelspartner. Parlamentet bekräftar på nytt att det syfte som anges i handelsstrategin ”Handel för alla” ska inkludera ambitiösa bestämmelser mot korruption i alla framtida handelsavtal. Parlamentet vill i detta avseende se att framtida handelsavtal inkluderar åtaganden rörande multilaterala konventioner mot korruption, såsom FN:s konvention mot korruption och OECD:s konvention om bekämpande av bestickning, och att övergripande bestämmelser inkluderas som en del av en övergripande strategi och integreras även i befintliga handelsavtal i samband med översyn.

45.  Europaparlamentet understryker att undertecknande parter i handelsavtal bör vidta åtgärder för att främja aktivt deltagande av den privata sektorn, civilsamhällets organisationer samt inhemska rådgivande grupper vid genomförandet av korruptionsbekämpande program och klausuler i internationella handels- och investeringsavtal. Man bör överväga att inkludera skydd för visselblåsare i framtida handelsavtal när ett EU-omfattande system väl är på plats.

46.  Europaparlamentet erkänner vikten av att tillhandahålla tydliga riktlinjer och stöd för företag för att skapa effektiva korruptionsbekämpande förfaranden inom deras verksamheter, särskilt för små och medelstora företag genom särskilda bestämmelser i handelsavtal så att de kan bekämpa korruption. Parlamentet betonar att det inte finns någon universallösning för efterlevnad. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att stärka stödet till kapacitetsuppbyggande projekt för korruptionsbekämpning, såsom utbyte av bästa praxis och utbildning för att hjälpa stater och näringsliv att övervinna alla hinder de kan komma att möta på detta område.

47.  Europaparlamentet välkomnar ikraftträdandet av WTO:s avtal om förenklade handelsprocedurer i februari 2017, vilket föreskriver åtgärder för att bekämpa korruption i världshandeln. Parlamentet anser dock att antagande eller ändring av lagstiftning i sig är otillräckligt och att tillämpning är det viktigaste. Parlamentet påpekar att lagstiftningsreformer måste åtföljas av utbildning för personal inom rättsväsendet, allmän tillgång till information samt insynsåtgärder, och uppmanar EU:s medlemsstater att samarbeta i dessa frågor i kampen mot korruption. Parlamentet påpekar också att handelsavtal kan vara till hjälp vid övervakningen av inhemska reformer när det gäller antikorruptionspolitik.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förhandla om verkställbara bestämmelser mot korruption och penningtvätt i alla framtida handelsavtal, med effektiv övervakning av genomförandet av bestämmelser mot korruption. Parlamentet uppmanar i detta avseende medlemsstaterna att stödja ett införande i förhandlingsmandaten av bestämmelser mot korruption såsom kommissionen föreslår i de utkast till mandat som de tilldelas. Parlamentet välkomnar de bestämmelser mot korruption som finns med i förhandlingsmandatet för att modernisera avtalet mellan EU och Mexiko. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att bekämpa korruption genom ökad insyn i förhandlingar om handelsavtal och genom att inkludera bestämmelser för ett ökat regleringssamarbete och integritet i tullförfaranden samt i globala värdekedjor. Parlamentet anser att samarbetsklausuler måste finnas för att man ska kunna bekämpa korruption, såsom informationsutbyte och administrativt och tekniskt stöd, med syfte att dela och främja bästa praxis, vilket kommer att bidra till att stärka rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att fastställa tydliga och relevanta villkor samt resultatindikatorer för att möjliggöra bättre utvärdering och uppvisande av resultat.

49.  Europaparlamentet påminner om vikten av att under hela genomförandet av avtalen föra en ständig dialog med EU:s handelspartner för att se till att avtalen rent allmänt, och även bestämmelserna mot korruption, övervakas och genomförs korrekt. Parlamentet noterar kommissionens förslag i strategin ”Handel för alla” om att införa mekanismer för samråd om det handlar om systemisk korruption och bristande styrning, och uppmanar kommissionen att överväga att upphäva avtalsförmåner i fall av systemisk korruption och underlåtelse att uppfylla sina åtaganden mot korruption eller internationella standarder på området korruptionsbekämpning, såsom OECD:s gemensamma rapporteringsstandard, OECD:s handlingsplan mot skattebaserodering och vinstförflyttning, centralregistret över verkligt huvudmannaskap samt rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa tydliga och relevanta villkor och resultatindikatorer för att möjliggöra bättre utvärdering och uppvisande av resultat. Parlamentet uppmanar också kommissionen att reagera kraftfullt, proportionerligt och snabbt i de fall då mottagarlandets regering brister i att följa de villkor som man kommit överens om. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta mekanismer för samråd med handelspartner i fall av systemisk korruption, och att tillhandahålla utbyte av expertis för att bistå länder vid genomförandet av korruptionsbekämpande åtgärder.

50.  Europaparlamentet konstaterar att handelsavtal måste innehålla bindande och verkställbara människorättsklausuler som säkerställer att privata företag och statliga myndigheter respekterar mänskliga rättigheter och de högsta sociala standarderna och miljöstandarderna, vilka är grundförutsättningar för kampen mot korruption.

Utveckling av en underrättelsetjänst för EU om korruptionsnätverk och mellanhänder

51.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att bilda arbetsgrupper mellan medlemsstaternas ambassader och EU:s delegationer i tredjeländer, genom vilka diplomatiska tjänstemän kan analysera och dela information om hur lokala korruptionsnätverk är strukturerade och arbetar till den högsta maktnivån och bygga upp en tillräckligt stor underrättelsetjänst för att förhindra att EU hamnar i maskopi med kleptokratiska regimer. Parlamentet anser att sådan information bör överföras till EU-institutionerna genom diplomatiska och säkra kanaler. Parlamentet föreslår även att EU:s delegationer och medlemsstaternas ambassader främjar nära kontakter med lokalbefolkningen, närmare bestämt genom regelbunden dialog med genuina och oberoende civilsamhällesorganisationer, journalister och människorättsförsvarare, för att samla in tillförlitlig information om lokal korruption, viktiga möjliggörande personer och gripna tjänstemän.

52.  Europaparlamentet anser att företag också bör rapportera till EU:s organ varje gång de blir tillfrågade om mutor och/eller måste investera i tredjeländer med hjälp av lokala mellanhänder eller skalbolag som partner.

53.  Europaparlamentet betonar, mot bakgrund av den insamlade informationen, att landspecifika riktlinjer bör delas med civila och militära grupperingar och EU:s biståndsgivarorgan för att höja medvetenheten om riskerna med förbindelser med lokala entreprenörer, privata säkerhetsföretag och tjänsteleverantörer, vars huvudmän kan vara kopplade till brott mot mänskliga rättigheter och korrumperade nätverk.

Enhetlighet mellan den interna och externa politiken

54.  Europaparlamentet anser att Europeiska unionen endast kan bli en trovärdig och inflytelserik ledare i kampen mot korruption om den tar itu med den organiserade brottsligheten, korruptionen och penningtvätten inom sina egna gränser på ett adekvat sätt. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att kommissionen beslutat att inte följa upp sin rapport från 2014 om EU:s korruptionsbekämpning och tillhandahålla en ny analys av korruptionen inom EU-medlemsstaterna, vilket också skulle ha gjort EU:s insatser för att driva en ambitiös agenda för korruptionsbekämpning i sin externa politik mer trovärdiga. Parlamentet understryker att kommissionen och andra EU-institutioner bör genomföra regelbunden, ambitiös och noggrann rapportering och egenbedömning i linje med bestämmelserna i FN:s konvention mot korruption och dess översynsmekanism, och uppmanar kommissionen att presentera ytterligare politiska initiativ och lagstiftningsinitiativ för att bekämpa korruption och verka för större integritet och öppenhet i medlemsstaterna.

55.  Europaparlamentet konstaterar att avkriminalisering av korruption i någon av EU:s medlemsstater skulle göra den offentliga politiken mindre trovärdig och urholka EU:s förmåga att verka för en ambitiös agenda för korruptionsbekämpning runtom i världen. Parlamentet ställer sig positivt till ett närmare samarbete mellan EU-medlemsstaterna och Europeiska revisionsrätten.

56.  Europaparlamentet upprepar sin begäran att medlemsstaterna vid behov ska ändra sin straffrätt för att fastställa de nationella åklagarnas och domstolarnas jurisdiktion att utreda och pröva mutbrott eller förskingring av offentliga medel, oavsett var brottet skedde, så länge som vinsten från de kriminella aktiviteterna återfinns i medlemsstaten i fråga eller har tvättats där eller personen har en ”nära anknytning” till medlemsstaten, till exempel genom medborgarskap, bosättning eller verkligt ägande av företag med huvudkontor eller dotterbolag i medlemsstaten.

EU:s bidrag till ett människorättsbaserat förhållningssätt till korruptionsbekämpning inom multilaterala forum

57.  Europaparlamentet uppmanar EU-medlemsstaterna att inleda en diskussion på FN-nivå om att skärpa normerna för de korruptionsbekämpande organens oberoende och mandat, med utgångspunkt i erfarenheterna av kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, den internationella samordningskommittén för nationella människorättsinstitutioner och FN:s organ, i synnerhet människorättsrådet och med beaktande av nationella människorättsinstitutioner (”Parisprinciperna”).

58.  Europaparlamentet betonar att man måste stärka banden mellan korruptionsbekämpande organ och nationella människorättsinstitutioner på grundval av de nationella människorättsinstitutionernas mandat att bekämpa korruption som en potentiell källa till direkta och indirekta kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

59.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till EU-medlemsstaterna om att stödja tillsättandet av en särskild FN-rapportör med ansvar för ekonomisk brottslighet, korruption och mänskliga rättigheter, som skulle ha ett brett mandat, en målorienterad plan och regelbunden utvärdering av staternas korruptionsbekämpande åtgärder. Parlamentet uppmanar EU-medlemsstaterna att ta ledningen när det gäller att uppbåda stöd bland människorättsrådets medlemsstater och att gemensamt verka för en resolution för att få till stånd mandatet.

60.  Europaparlamentet begär att FN av effektivitetsskäl ska anta ett standardiserande lagstiftningsinstrument om olagliga finansiella flöden.

61.  Europaparlamentet framhåller behovet av att stärka nationella och internationella korruptionsrelaterade kommunikations- och informationskampanjer som är inriktade på allmänhetens delaktighet, för att belysa att korruption har negativa följder för mänskliga rättigheter och bland annat leder till social ojämlikhet, bristande social rättvisa och höjda fattigdomsnivåer. EU uppmanas att utveckla och genomföra specifika program om de befintliga straffrättsliga och processuella lagarna och klagomålsmekanismerna. Parlamentet betonar att utbildning och opartisk och oberoende offentlig information spelar en mycket viktig roll för att lära ut sociala kompetenser och integritetsprinciper som är till godo för allmänintresset och bidrar till rättssäkerheten och den sociala och ekonomiska utvecklingen i ett samhälle.

62.  Europaparlamentet rekommenderar att behandlingen av frågan om korruption som en orsak till människorättskränkningar och ett resultat av brott mot de mänskliga rättigheterna och en svag rättsstat integreras i den allmänna återkommande utvärderingen, som ett sätt att bekämpa korruption och främja öppenhet och bästa praxis. Parlamentet betonar den roll som det civila samhället skulle kunna spela när det gäller att bidra till denna process.

63.  Europaparlamentet uppmuntrar till en fördjupning av internationella åtaganden så att kampen mot korruption sätts i centrum för FN:s mål för hållbar utveckling som en mekanism för att bekämpa global fattigdom.

Korruption och människohandel

64.  Europaparlamentet är bekymrat över att människohandel kan underlättas genom korruption av aktörer som anförtrotts makt på olika nivåer, såsom polis, tulltjänstemän, gränskontrollmyndigheter och invandringsmyndigheter, som kan ignorera, tolerera, delta i och organisera människohandel.

65.  Europaparlamentet understryker i detta avseende betydelsen av åtgärder mot korruption, som att främja öppenhet och ansvarsskyldighet i administrationerna, genom att införa en genomgående mekanism för att bekämpa korruption och säkerställa bättre samordning i strategierna mot människohandel.

66.  Europaparlamentet understryker den framstående roll som jämställdhetsintegrerade tillvägagångssätt kan spela för att arbeta fram politik för kampen mot korruption när det gäller människohandel.

Företag och mänskliga rättigheter

67.  Europaparlamentet uppmuntrar alla FN:s medlemsstater, i synnerhet EU-medlemsstaterna, att till fullo tillämpa FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter och att inbegripa särskilda åtaganden om åtgärder för korruptionsbekämpning i sin nationella handlingsplan för mänskliga rättigheter (enligt vad som krävs under EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati) eller anta särskild mutbrottslagstiftning.

68.  Europaparlamentet välkomnar att nationella handlingsplaner i vissa EU-medlemsstater nämner korruption, men föreslår härvidlag specifika åtgärder för att förebygga och bestraffa korruption och bestickning som kan leda till kränkningar av mänskliga rättigheter. Parlamentet rekommenderar att EU stöder ytterligare åtgärder för att främja att företag antar och genomför koder och standarder för överensstämmelse och bekämpning av mutor och korruption, och att stora företag som deltar i offentlig upphandling bör ha en stabil kod mot mutor och korruption och principer för god skatteförvaltning. Parlamentet är av den uppfattningen att missbruk av allmänna medel, olagligt tillskansande av rikedom eller mutor bör vara straffbart genom särskilda kompletterande sanktioner enligt straffrättslig lagstiftning, särskilt när de direkt leder till kränkningar av mänskliga rättigheter orsakade av korruptionshandlingen.

69.  Europaparlamentet välkomnar det ändrade redovisningsdirektivet om tillhandahållande av icke-finansiell information(23) och upplysningar om mångfaldspolicy vad gäller rapporteringskraven på vissa stora företag och koncerner, inklusive deras insatser avseende mänskliga rättigheter och korruptionsbekämpning. Parlamentet uppmanar företag att offentliggöra all relevant information i linje med den kommande vägledning som kommissionen ska avge.

70.  Europaparlamentet förnyar sin uppmaning till alla stater och EU att engagera sig aktivt och konstruktivt i det pågående arbetet i FN:s öppna mellanstatliga arbetsgrupp om transnationella bolag och andra affärsdrivande företag med avseende på mänskliga rättigheter, i syfte att ta fram ett juridiskt bindande instrument för att förebygga, utreda, söka upprättelse och få tillgång till ersättning när kränkningar av mänskliga rättigheter inträffar, däribland till följd av korruption. Parlamentet uppmanar staterna att göra allt som krävs för att möjliggöra skadeståndstalan mot dem som begår korruptionshandlingar, i enlighet med artikel 35 i FN:s konvention mot korruption.

71.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att tillämpa OECD:s riktlinjer för multinationella företag.

Markrofferi och korruption

72.  Europaparlamentet är fortfarande bekymrat över situationen med markrofferi till följd av korruption från bolag, utländska investerare, nationella och internationella statliga aktörer, tjänstemän och myndigheter. Parlamentet understryker att korruption möjliggör markrofferi, ofta med tvångsavhysningar, bland annat genom att tredje parter beviljas ohederlig kontroll över mark utan samtycke från människorna som bor på den marken.

73.  Europaparlamentet framhåller att undersökningar visar att markförvaltningen präglas av en utbredd korruption som alltmer solkar ned alla skeden av markaffärer, vilket medför en rad olika negativa effekter för de mänskliga rättigheterna, alltifrån tvångsförflyttningar av samhällen utan skälig ersättning till mord på markförsvarare(24). Vidare konstaterar parlamentet bekymrat att det finns en risk för att människorättskränkningar intensifieras i takt med den växande efterfrågan på livsmedel, bränsle och råvaror och de ökande storskaliga markinvesteringarna i utvecklingsländerna.

74.  Europaparlamentet påminner om att finanssektorn har en central roll när det gäller att förhindra korruptionsmetoder som framför allt underlättar markrofferi. Parlamentet vidhåller att banker och finansinstitut bör vidta ”åtgärder för kundkännedom” för att bekämpa penningtvätt kopplad till korruption och se till att de investerare som de stöder vidtar åtgärder som visar tillbörlig aktsamhet på människorättsområdet. EU och medlemsstaterna uppmanas att kräva offentliggörande av detaljerade uppgifter om företagens markförvärv i tredjeländer och att uppgradera sitt stöd till utvecklingsländer för att säkerställa ett faktiskt genomförande av de frivilliga riktlinjerna för ansvarsfull förvaltning av markinnehav, fiskeri och skog som ett sätt att ta itu med korruptionen i markaffärer.

Val av demokratiskt valda organ samt deras funktionssätt

75.  Europaparlamentet betonar att ett av målen med korruptionsbekämpningen bör vara att sätta stopp för allvarliga övergrepp som snedvrider demokratin och de politiska processerna och att främja ett oberoende, opartiskt och effektivt rättsväsende. Parlamentet uppmanar de politiska partierna att stärkas i sin roll som kanaler för demokratisk representation och politisk delaktighet genom att vara effektivt utrustade. Parlamentet konstaterar här att reglering av politisk finansiering, däribland identifieringen av givare och andra finansiella källor, därför är centralt för bevarandet av demokratin.

76.  Europaparlamentet noterar med oro att valfusk och korruption i samband med valprocesser och folkvalda representativa organs och församlingars funktionssätt allvarligt undergräver förtroendet för de demokratiska institutionerna och försvagar de medborgerliga och politiska rättigheterna genom att förhindra en jämlik och rättvis representation och genom att rättsstatsprincipen ifrågasätts. Parlamentet noterar den positiva roll som valobservatörsuppdrag har haft när det gäller att bidra till ett korrekt genomförande av val och stödja reformer av vallagar. Parlamentet uppmuntrar till vidare samarbete med specialiserade internationella organ som Europarådet eller OSSE på detta område.

77.  Europaparlamentet understryker att det är särskilt viktigt att upprätthålla högsta möjliga normer i fråga om etik och insyn när det gäller funktionssättet hos internationella organisationer och regionala församlingar som ansvarar för att skydda och främja demokratin, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen, genom att sammankoppla institutioner och yrkesbranscher världen över så att de kan bygga upp kapacitet och främja en gemensam integritetskultur. Parlamentet understryker behovet av att främja öppna metoder genom att arbeta fram uppförandekoder och särskilda öppenhetsåtgärder för att förebygga och utreda varje fall av bedrägeri eller dåligt uppförande.

78.  Europaparlamentet understryker behovet av att strikt reglera lobbyverksamhet i enlighet med principerna om öppenhet och insyn för att säkerställa att alla intressegrupper får lika tillgång till beslutsfattarna samt för att eliminera korruption och risker för brott mot de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att vidta åtgärder som syftar till att identifiera och fördöma alla former av dold, oetisk och olaglig lobbyverksamhet. Parlamentet uppmanar EU att främja transparenta besluts- och lagstiftningsprocesser i medlemsstaterna och i samarbetet med tredjeländer.

79.  Europaparlamentet fördömer efter den senaste tidens avslöjanden om penningtvätt i Azerbajdzjan i kraftiga ordalag de försök som gjorts av Azerbajdzjan och andra autokratiska regimer i tredjeländer att påverka europeiska beslutsfattare genom olagliga medel. Parlamentet måste göra en omfattande utredning av påståendena ovan och mer allmänt av de påtryckningar som utövas av sådana regimer. Parlamentet måste vidta kraftfulla åtgärder för att förhindra sådan korruption, som skulle undergräva trovärdigheten och legitimiteten i parlamentets arbete, bland annat om mänskliga rättigheter.

Stora idrottsevenemang och deras kopplingar till människorättskränkningar och korruption

80.  Europaparlamentet finner det fortsatt oroande att det förekommer allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inbegripet arbetstagarnas rättigheter, samt korruption på hög nivå i samband med stora internationella idrottsevenemang och storskaliga infrastrukturprojekt som genomförs med anledning av dessa. Parlamentet uppmuntrar samarbete mellan idrottsstyrelser, internationella korruptionsbekämpande organ och icke-statliga organisationer för att få arrangörerna av stora idrottsevenemang, och de som är kandidater till att stå värd för dem, att göra insynsvänliga och kontrollerbara åtaganden. Parlamentet betonar att dessa kriterier bör vara en del av tilldelningskriterierna för anordnandet av sådana evenemang.

81.  Europaparlamentet anser att även stora icke-statliga internationella idrottsförbund ska vara med och bekämpa och minska korruption samt att de bör intensifiera sina åtgärder inom detta område. Parlamentet anser dessutom att dessa förbund bör erkänna att de har ett ansvar avseende respekten för mänskliga rättigheter och att statliga korruptionsbekämpande organ därför bör få större befogenheter när det gäller utredningar och sanktionering av korruptionsfall inom stora icke-statliga internationella idrottsförbund.

82.  Europaparlamentet anser att korruption på hög nivå inom idrottsförvaltning, matchfixning, upphandling, rekommendationsuppgörelser, platsval, illegal vadslagning och dopning, samt den organiserade brottslighetens inblandning, har skadat idrottsorganens trovärdighet.

83.  Europaparlamentet anser att integritet inom idrotten kan bidra till den globala utvecklingsagendan och till god förvaltning internationellt.

Skatteparadis

84.  Europaparlamentet efterlyser med eftertryck nolltolerans mot skatteparadis och penningtvätt samt internationella insynsnormer, och uppmuntrar djupare till internationellt samarbete för att avgöra ägarskapet till hemlighetsfulla skalbolag och fonder som används som kanaler för skattesmitning, bedrägeri, olaglig handel, kapitalrörelser och penningtvätt och för att ta ut förtjänster från korruption.

85.  Europaparlamentet förespråkar kraftigt att det införs standarder för offentlig rapportering land för land i Europa och i tredjeländer, varigenom multinationella bolag bör kunna skicka in rapporter med grundläggande finansiell information för varje jurisdiktion där de är verksamma, för att förebygga korruption och skatteflykt.

86.  Europaparlamentet påminner om EU:s ansvar för att bekämpa skatteundandragande bland transnationella företag och privatpersoner, och för att bemöta oskicket med otillåtna finansiella flöden från utvecklingsländer, vilket avsevärt hämmar deras förmåga att använda tillräckliga resurser till att uppfylla skyldigheter vad gäller mänskliga rättigheter.

87.  Europaparlamentet välkomnar EU-ledda initiativ för att ta fram ett globalt utbyte av information om verkligt huvudmannaskap, för att understödja effektiviteten för gemensamma rapporteringsstandarder som kan hjälpa till att blottlägga finansiella oegentligheter.

88.  Europaparlamentet uppmuntrar till globalt samarbete för att spåra upp stulna tillgångar och återföra dem säkert till deras rätta ägare. Parlamentet upprepar att EU har en plikt att hjälpa tredjeländer att få hem orättmätigt erhållna tillgångar som är undangömda i EU-medlemsstaternas finansiella system och fastigheter och att åtala förövare, möjliggörande personer och mellanhänder. Parlamentet uppmanar enträget EU att prioritera denna fråga, som har stor betydelse i tredjeländer som genomgår en demokratiseringsprocess, genom att avskaffa de juridiska hindren och avhjälpa bristen på samarbetsvilja hos finanscentrum. Parlamentet betonar i detta avseende vikten av att skilja beslagtagande av tillgångar från fällande dom i den begärande staten, i syfte att tillhandahålla ömsesidigt rättsligt bistånd och gå vidare med åtal när det finns tillräcklig bevisning för oegentligheter.

89.  Europaparlamentet påminner om att korruption hänger nära samman med verksamhet som penningtvätt, skatteundandragande och olaglig handel. Med detta i åtanke betonar parlamentet att transparens bör vara en hörnpelare i alla korruptionsbekämpningsstrategier.

90.  Europaparlamentet betonar att EU måste främja kampen mot skatteparadis, banksekretess och penningtvätt, upphävandet av alltför omfattande yrkessekretess, åstadkommandet av offentlig rapportering land för land för alla multinationella företag samt offentliga register över verkliga huvudmän för företag, som en prioritering i alla relevanta internationella forum. Parlamentet påpekar att de flesta av verktygen för att bekämpa skattesmitning och skatteflykt är lämpliga för att bekämpa korruption och penningtvätt.

Mediefrihet

91.  Europaparlamentet framhåller de oberoende mediernas stora betydelse, både utanför och på internet, när det gäller att bekämpa korruption och fördöma kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med och motverka de eventuella negativa effekterna av ärekränkningslagstiftning i tredjeländer, och upprepar sin uppmaning till alla medlemsstater att överväga att avkriminalisera ärekränkning och enbart använda civilrättslig stämning som metod för att skydda någons rykte. Parlamentet understryker att digital säkerhet är en viktig del av skyddet av aktivister. Parlamentet är en stark förespråkare av att insyn i ägandet av medier och sponsring säkerställs genom nationell lagstiftning.

92.  Europaparlamentet kräver att respekt för mediefriheten ska framhävas starkare som ett viktigt element i EU:s internationella förbindelser med tredjeländer. Parlamentet påpekar att den politiska dialogen och EU:s samarbete med tredjeländer vad gäller mediereformer bör vara öppet och transparent och inkludera kontrollmekanismer. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang EU att se till att EU-projekt i tredjeländer bl.a. syftar till att upprätthålla mediernas frihet och involvera det civila samhällets organisationer. Parlamentet begär att EU offentligt fördömer genomförandet av lagar som begränsar mediernas frihet och verksamheten hos det civila samhällets organisationer.

93.  Europaparlamentet främjar värdena med ett öppet och säkert internet för att höja medvetenheten om korrumperat uppträdande från personer, organisationer och regeringar, och uttrycker oro över att de som försöker begränsa internetfriheten gör detta för att undgå ansvar.

94.  Europaparlamentet insisterar på att offentlig upphandling bör vara rättvis, ansvarstagande, öppen och med insyn, för att förebygga och avslöja när skattebetalarnas pengar stjäls eller missbrukas.

95.  Europaparlamentet påpekar att EU inom ramen för samtliga plattformar för dialog med tredjeländer, däribland inom ramen för bilaterala förbindelser, bör betona hur viktigt det är att genomföra rätten till tillgång till offentlig information. Parlamentet betonar särskilt behovet av att fastställa standarder för att säkerställa största möjliga tillgång till denna information, och påpekar att inte enbart tillgången, utan också hur snabbt man får denna tillgång, är avgörande för att skydda de mänskliga rättigheterna och förebygga korruption. Parlamentet uppmanar EU att främja tillgången till offentlig information i medlemsländerna och i tredjeländer.

o
o   o

96.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Europeiska centralbanken.

(1) https://www.unodc.org/unodc/en/treaties/CAC/
(2) http://www.oecd.org/daf/anti-bribery/ConvCombatBribery_ENG.pdf
(3) http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=URISERV%3Al33601
(4) http://www.un.org/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/70/1&Lang=E
(5) http://www.eib.org/attachments/strategies/anti_fraud_policy_20130917_en.pdf
(6) http://www.ohchr.org/Documents/Publications/GuidingPrinciplesBusinessHR_EN.pdf
(7) http://www.consilium.europa.eu/en/press/press-releases/2016/06/20-fac-business-human-rights-conclusions/
(8) Antagna texter, P8_TA(2016)0405.
(9) Antagna texter, P8_TA(2016)0403.
(10) Antagna texter, P8_TA(2016)0310.
(11) Antagna texter, P8_TA(2015)0408.
(12) EUT C 265, 11.8.2017, s. 59.
(13) EUT C 407, 4.11.2016, s. 81.
(14) EUT C 208, 10.6.2016, s. 89.
(15) EUT C 181, 19.5.2016, s. 2.
(16) https://www.unodc.org/documents/corruption/WG-Prevention/Art_6_Preventive_anti-corruption_bodies/JAKARTA_STATEMENT_en.pdf
(17) http://nhri.ohchr.org/EN/AboutUs/Governance/Resolutions/A.HRC.RES.33.15%20EN.pdf
(18) http://www.ohchr.org/EN/HRBodies/HRC/RegularSessions/Session28/Documents/A_HRC_28_73_ENG.doc
(19) http://www.eods.eu/library/AU_Convention%20on%20Combating%20Corruption_2003_EN.pdf
(20) https://www.unglobalcompact.org/what-is-gc/mission/principles
(21) http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2016/579319/EPRS_STU%282016%29579319_EN.pdf
(22) EUT L 141, 5.6.2015, s. 73.
(23) EUT L 330, 15.11.2014, s. 1.
(24) Olivier De Schutter, ‘Tainted Lands: Corruption in Large-Scale Land Deals, i International Corporate Accountability Roundtable & Global Witness (november 2016). https://www.globalwitness.org/en/campaigns/land-deals/tainted-lands-corruption-large-scale-land-deals/

Rättsligt meddelande