Index 
Antagna texter
Onsdagen den 13 december 2017 - StrasbourgSlutlig utgåva
Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: finansiella instrument vad gäller tekniska tillsynsstandarder avseende handelsskyldigheten för vissa derivat
 Läget i förhandlingarna med Förenade kungariket
 Rekommendation till följd av undersökningen avseende penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt
 Årsrapporten om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken
 Årsrapporten om genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
 Årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2016 och EU:s politik på området
 Hongkong 20 år efter överlämnandet

Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: finansiella instrument vad gäller tekniska tillsynsstandarder avseende handelsskyldigheten för vissa derivat
PDF 243kWORD 42k
Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 17 november 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 om marknader för finansiella instrument vad gäller tekniska tillsynsstandarder avseende handelsskyldigheten för vissa derivat (C(2017)07684 – 2017/2979(DEA))
P8_TA(2017)0489B8-0667/2017

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2017)07684),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 29 november 2017, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 4 december 2017 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012(1) (Mifir), särskilt artiklarna 32.1 och 50.5,

–  med beaktande av artiklarna 10.1 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG(2),

–  med beaktande av de förslag till tekniska tillsynsstandarder avseende handelsskyldigheten för derivat enligt Mifir som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) lade fram den 28 september 2017 enligt artikel 32.1 i Mifir,

–  med beaktande av följeskrivelsen av den 28 september 2017 från Esma till kommissionen om Esmas förslag till tekniska tillsynsstandarder avseende handelsskyldigheten enligt Mifir,

–  med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för ekonomi och valutafrågor,

–  med beaktande av artikel 105.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av att ingen invändning har gjorts inom den tidsfrist som anges i artikel 105.6 tredje och fjärde strecksatserna i arbetsordningen, som löpte ut den 12 december 2017, och av följande skäl:

A.  I bilagan till den delegerade förordningen fastställs de derivattyper som bör omfattas av den handelsskyldighet som införs genom artikel 28 i Mifir. Derivat som omfattas av denna handelsskyldighet får endast handlas på en reglerad marknad, en multilateral handelsplattform, en organiserad handelsplattform eller en handelsplats i tredje land som anses vara likvärdig av kommissionen.

B.  Esma lade fram förslaget till tekniska tillsynsstandarder den 28 september 2017 tillsammans med en följeskrivelse till kommissionen och uppmanade alla berörda parter att åta sig att förkorta sina tidsfrister för att säkerställa att det politiska målet att handelsskyldigheten ska tillämpas från och med den 3 januari 2018 uppnås. Esma konstaterar vidare att ett betydande antal beslut om likvärdighet fortfarande måste slutföras innan handelsskyldigheten träder i kraft.

C.  Parlamentet anser att de tekniska tillsynsstandarder som antogs inte är desamma som i det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Esma lade fram till följd av kommissionens ändringar av texten och anser att parlamentet har tre månader på sig att invända mot de tekniska tillsynsstandarderna (granskningsperioden).

D.  Den delegerade förordningen bör tillämpas från och med den 3 januari 2018, tillämpningsdatumet för direktiv 2014/65/EU (Mifid II) och Mifir, och ett fullständigt utnyttjande av den tre månader långa granskningsperiod som står till förfogande för parlamentet skulle sträcka sig längre än den tidpunkt då bestämmelserna om handelsskyldigheten träder i kraft.

E.  Handelsskyldigheten för derivat är en viktig del av de åtaganden som G20-ledarna kom överens om i Pittsburgh 2009.

F.  Ett snabbt offentliggörande av den delegerade förordningen i Europeiska unionens officiella tidning skulle möjliggöra ett snabbt genomförande och rättssäkerhet i fråga om tillämpliga bestämmelser för handelsskyldigheten för derivat.

G.  Parlamentet understryker betydelsen av att kommissionen slutför de relevanta besluten om likvärdighet innan handelsskyldigheten träder i kraft.

H.  Parlamentet noterar att de tekniska tillsynsstandarderna inte innehåller några särskilda bestämmelser avseende pakettransaktioner och att det kan bli nödvändigt med ytterligare vägledning från kommissionen och Esma om behandlingen av paket. Parlamentet anser att dessa riktlinjer bör vara i linje med bestämmelserna i Mifid II om en snabb lösning.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 173, 12.6.2014, s. 84.
(2) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.


Läget i förhandlingarna med Förenade kungariket
PDF 172kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 13 december 2017 om läget i förhandlingarna med Förenade kungariket (2017/2964(RSP))
P8_TA(2017)0490B8-0677/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 5 april 2017, om förhandlingarna med Förenade kungariket efter landets anmälan om sin avsikt att utträda ur Europeiska unionen(1) och den 3 oktober 2017 om läget i förhandlingarna med Förenade kungariket(2),

–  med beaktande av Europeiska rådets (artikel 50) riktlinjer av den 29 april 2017 efter Förenade kungarikets anmälan med stöd av artikel 50 i EU-fördraget, och av bilagan till rådets beslut av den 22 maj 2017 med direktiv för förhandlingarna med Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om ett avtal där villkoren för dess utträde ur Europeiska unionen fastställs,

–  med beaktande av den gemensamma rapporten av den 8 december 2017 från Europeiska unionens och Förenade kungarikets förhandlare om framstegen under den första fasen av förhandlingarna med stöd av artikel 50 i EU-fördraget om Förenade kungarikets utträde under ordnade former ur Europeiska unionen,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Avsikten med de förhandlingar som förs mellan Europeiska unionen (EU) och Förenade kungariket i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget) är att Förenade kungariket under ordnade former ska kunna utträda ur EU, med beaktande av ramen för Förenade kungarikets framtida förbindelser med EU när landet inte längre är en medlemsstat.

B.  Ett utträde under ordnade former förutsätter att en strikt ordning iakttas vid förhandlingarna, så att separeringsfrågor som blir aktuella till följd av Förenade kungarikets omedelbart förestående utträde behandlas under den första fasen innan förhandlingarna kan gå vidare till sin andra fas.

C.  De tre utan varje jämförelse viktigaste separeringsfrågorna handlar om rättigheterna för unionsmedborgare som är bosatta i Förenade kungariket och brittiska medborgare bosatta i EU-27, samt om gränsen mellan Irland och Nordirland, de unika och speciella omständigheter som ön Irland är ställd inför, samt regleringen av Förenade kungarikets ekonomiska skyldigheter gentemot EU.

D.  Det måste göras tillräckliga framsteg med alla dessa tre separeringsfrågor innan förhandlingarna kan gå vidare till sin andra fas, och detta måste ske så snabbt som möjligt för att man ska hinna med den andra förhandlingsfasen.

E.  Den gemensamma rapporten från Europeiska unionens och Förenade kungarikets förhandlare ger vid handen att tillräckliga framsteg gjorts.

F.  När det gäller medborgerliga rättigheter har Förenade kungariket

   accepterat att alla unionsmedborgare som lagligen uppehåller sig i Förenade kungariket och brittiska medborgare som lagligen uppehåller sig i en medlemsstat i EU-27, tillsammans med sina respektive familjemedlemmar vid tidpunkten för utträdet, kommer att åtnjuta alla de rättigheter de nu har enligt unionslagstiftningen och Europeiska unionens domstols tolkning av denna, utgående från skyddsåtgärder som ska fastställas i avtalet om utträde,
   därtill accepterat att medlemmar av medborgarnas kärnfamiljer och personer som lever i ett varaktigt förhållande med dem och för närvarande uppehåller sig utanför värdmedlemsstaten kommer att åtnjuta skydd enligt avtalet om utträde, något som också kommer att gälla för barn som föds i framtiden och utanför värdmedlemsstaten,
   accepterat att det med hjälp av ett proportionerligt förfarande, som kommer att omfattas av egna skyddsåtgärder i enlighet med EU:s rättsuppfattning, garanteras att de medborgerliga rättigheterna kvarstår livet igenom, varvid förfarandet och skyddsåtgärderna kommer att fastställas i avtalet om utträde,
   accepterat att de administrativa förfarandena blir öppna, smidiga och effektiva, att blanketterna blir korta, enkla och användarvänliga och att ansökningar som samtidigt gjorts av medlemmar av en och samma familj kommer att handläggas tillsammans,
   accepterat att alla relevanta rättigheter som bygger på unionslagstiftningen kommer att skyddas och anges i detalj i avtalet om utträde,
   accepterat att alla rättigheter till social trygghet enligt unionslagstiftningen kommer att upprätthållas, vilket även innefattar export av alla förmåner som kan exporteras,
   accepterat att bestämmelserna om medborgerliga rättigheter i avtalet om utträde kommer att tas med i en särskild brittisk rättsakt, så att dessa rättigheter kommer att få direkt verkan.

G.  I fråga om Irland/Nordirland har Förenade kungariket till följd av att regelverket anpassas ingått de åtaganden som behövs för att gränsen inte ska bli hårdare. I detta ingår:

   särskilda lösningar för Nordirland vid behov,
   en utfästelse om att avtalet från 1998 ska skyddas, till alla sina delar,
   tillförsäkran om att Nordirlands invånare ska få ha kvar alla sina rättigheter.

H.  I fråga om den ekonomiska uppgörelsen har Förenade kungariket gett tillräckliga klara besked om vilka ekonomiska skyldigheter landet kommer att fullgöra i egenskap av utträdande medlemsstat.

I.  Detta innebär inte att alla olösta frågor fått sin lösning, och ger inte heller någon fingervisning om vilken ståndpunkt Europaparlamentet kommer att inta vid förfarandet med godkännande av ett slutligt avtal om utträde.

J.  Den andra förhandlingsfasen bör bygga på sunda och otvetydiga principer och ägnas åt slutförandet av föranstaltningarna inför Förenade kungarikets utträde ur EU under ordnade former, och eventuellt också innefatta övergångsbestämmelser som behövs för utträdet. Här bör man nå fram till ett övergripande samförstånd om ramen för de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket.

K.  Förenade kungariket och EU kommer att förbli nära grannar och ha många gemensamma intressen, också fastän Förenade kungariket inte längre kommer att vara en medlemsstat.

L.  Sådana nära förbindelser i form av ett associeringsavtal mellan EU och Förenade kungariket skulle kunna anses som en lämplig ram för skydd och främjande av dessa gemensamma intressen, bland annat nya handelsförbindelser.

M.  Fördelen med ett associeringsavtal är att det är ett flexibelt instrument som medger samarbete inom många olika områden av politiken.

N.  Övergångsbestämmelser kommer att behövas, dels för att vi inte ska få en situation där allt blir hängande i luften när Förenade kungariket utträder ur EU, dels för att EU:s och Förenade kungarikets förhandlare ska få möjlighet att förhandla fram ett avtal om framtidens förbindelser.

O.  Oavsett vilket resultatet blir av förhandlingarna om framtidens förbindelser går det inte att göra några avkall, vare sig i frågor om inre eller yttre säkerhet, inklusive försvarssamarbete, eller i frågor om framtidens ekonomiska förbindelser.

P.  Kommentarer av det slag som gjorts av David Davis, som kallade resultatet av den första förhandlingsfasen för endast en ”avsiktsförklaring” riskerar att undergräva det ärliga uppsåt som byggts upp under förhandlingarnas gång.

1.  Europaparlamentet välkomnar den gemensamma framstegsrapporten från Europeiska unionens och Förenade kungarikets förhandlare, med dess slutsats om att det gjorts tillräckliga framsteg i förhandlingarna om ett avtal om utträde, och gratulerar unionens förhandlare till hur förhandlingarna hittills förts.

2.  Europaparlamentet anser att rapporten gör det möjligt för förhandlingarna att inträda i sin andra fas, och rekommenderar Europeiska rådet att fatta beslut om att så ska ske, men anser att förhandlingarna måste föras med ärligt uppsåt och att den enda möjligheten till framsteg under den andra förhandlingsfasen består i att Förenade kungarikets regering också fullt ut respekterar de åtaganden den ingått i den gemensamma rapporten och att dessa åtaganden i sin helhet överförs till utkastet till avtal om utträde.

3.  Europaparlamentet påpekar att det kvarstår olösta frågor om Förenade kungarikets utträde ur EU under ordnade former, och att dessa frågor måste lösas innan avtalet om utträde kan slutföras, samt konstaterar att avtalet om utträde, när det en gång slutförts, måste iklädas en klar och otvetydig juridisk språkdräkt. Parlamentet påpekar att dessa olösta frågor handlar om:

   att utvidga de medborgerliga rättigheterna till att också gälla för kommande partner,
   att se till att det administrativa förfarandet är enkelt, har karaktär av en förklaring och är avgiftsfritt, att bevisbördan kommer att åvila de brittiska myndigheterna om förklaringen ifrågasätts, och att familjer kan inleda förfarandet med hjälp av en enda blankett,
   att Europeiska unionens domstols beslut blir bindande för tolkningen av bestämmelserna om medborgerliga rättigheter, liksom för vilken roll den framtida oberoende nationella myndigheten (ombudsmannen) ska ha, som inrättats för att reagera på klagomål från medborgarhåll,
   att brittiska medborgare som i dag är bosatta i någon medlemsstat i EU-27 i framtiden garanteras rätten till fri rörlighet inom hela EU,
   att säkerställa att de åtaganden som ingåtts i fråga om Nordirland/Irland helt och fullt kan verkställas.

4.  Europaparlamentet förbehåller sig därför alla rättigheter beträffande det slutliga avtalet om utträde, vilket enligt artikel 50.2 i EU-fördraget måste godkännas av parlamentet för att kunna träda i kraft.

Ramen för framtidens förbindelser mellan EU och Förenade kungariket

5.  Europaparlamentet erinrar om att artikel 50.2 i EU-fördraget stadgar om ramen för EU:s framtida förbindelser med den utträdande medlemsstaten, och att dessa förbindelser ska beaktas av unionen i samband med förhandlingarna om och ingåendet av ett avtal om utträde.

6.  Europaparlamentet föreslår att ett övergripande samförstånd om dessa framtida förbindelser som eventuellt uppnås mellan EU och Förenade kungariket bör få formen av en politisk förklaring som bifogas avtalet om utträde.

7.  Europaparlamentet konstaterar att formella förhandlingar om avtalet där de nya förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket fastställs, utgående från den ovannämnda ramen, kan komma i fråga först när Förenade kungariket utträtt ur EU och blivit ett tredjeland.

8.  Europaparlamentet understryker att parlamentet kommer att godkänna en ram för framtida förbindelser mellan EU och Förenade kungariket såsom en del av avtalet om utträde endast om den ramen strikt överensstämmer med följande principer:

   att ett tredjeland som inte fullgör samma skyldigheter som en medlemsstat inte kan åtnjuta samma förmåner som en EU-medlemsstat eller en medlem av EES,
   att den inre marknadens integritet ska skyddas, liksom också de fyra friheterna, utan att någon sektorsvis strategi får förekomma,
   att EU:s beslutsfattande ska vara självständigt,
   att det slås vakt om EU:s rättsordning och om dess domstols roll,
   att Förenade kungariket rättar sig efter de normer som följer av internationella skyldigheter, bland dem också grundläggande rättigheter och unionens lagstiftning om och politik för miljö, klimatförändringar, konsumentskydd, bekämpning av skatteflykt och skatteundvikande, lojal konkurrens, uppgiftsskydd och integritet, handel samt sociala rättigheter och arbetstagares rättigheter, framför allt skyddsåtgärder mot dumpning, med en tydlig efterlevnadsmekanism,
   att det slås vakt om EU:s avtal med tredjeländer och organisationer, också EES‑avtalet,
   att det slås vakt om EU:s finansiella stabilitet samt om att dess reglerings- och tillsynssystem och motsvarande normer efterlevs och tillämpas,
   att det råder en korrekt avvägning mellan rättigheter och skyldigheter, där det också ingår proportionerliga ekonomiska bidrag.

9.  Europaparlamentet yrkar på att ramen för framtidens förbindelser visserligen förbli konsekvent med de ovannämnda principerna, men dock erbjuda så nära förbindelser som möjligt mellan EU och Förenade kungariket.

10.  Europaparlamentet upprepar att ett associeringsavtal som förhandlats fram och överenskommits mellan EU och Förenade kungariket under tillämpning av artikel 217 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) skulle kunna erbjuda en lämplig ram för framtidens förbindelser. Parlamentet föreslår att ett sådant avtal, utöver sin förvaltningsram som bör innefatta en gedigen och oberoende tvistlösningsmekanism, också bör bestå av dessa fyra pelare:

   handelsförbindelser och ekonomiska förbindelser,
   tematiskt samarbete,
   inre säkerhet,
   utrikespolitiskt och säkerhetspolitiskt samarbete.

11.  Europaparlamentet erinrar sig att många brittiska medborgare starkt motsatt sig att de ska förlora de rättigheter som de i dag åtnjuter enligt artikel 20 i EUF-fördraget. Parlamentet föreslår att EU-27 undersöker hur man kan begränsa detta inom ramen för unionens primärrätt, med fullständig respekt för principerna om ömsesidighet, rättvisa, symmetri och icke-diskriminering.

Övergångsbestämmelser

12.  Europaparlamentet upprepar att överenskommelser om övergångsbestämmelser för att tillförsäkra rättslig säkerhet och kontinuitet ovillkorligen förutsätter en korrekt avvägning mellan rättigheter och skyldigheter, vartill kommer att de måste vara tidsbegränsade till högst tre år och innebära en förlängning av unionens regelverk, däribland medborgarnas rättigheter, vilket sålunda kräver att EU:s nuvarande instrument och strukturer för lagstiftning, budget, övervakning, rättsväsende och verkställighet fortsätter att gälla för Förenade kungariket. Parlamentet konstaterar att Förenade kungariket inte längre kommer att vara med i EU:s institutioner och organ.

13.  Europaparlamentet bekräftar att alla ändringar av unionens regelverk som eventuellt kommer att träda i kraft under övergångsperioden automatiskt måste gälla också i Förenade kungariket, i enlighet med de övergångsbestämmelser som EU och Förenade kungariket kommit överens om.

14.  Europaparlamentet håller fast vid att inga eventuella handelsavtal som Förenade kungariket efter utträdet förhandlar fram med tredjeländer får träda i kraft förrän efter utgången av den period under vilken övergångsbestämmelserna gäller.

15.  Europaparlamentet påpekar att en övergångsperiod, som överenskommits som en del av avtalet om utträde, kan ta sin början endast efter att avtalet tillkommit.

o
o   o

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, de nationella parlamenten och Förenade kungarikets regering.

(1) Antagna texter, P8_TA(2017)0102.
(2) Antagna texter, P8_TA(2017)0361.


Rekommendation till följd av undersökningen avseende penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt
PDF 381kWORD 76k
Europaparlamentets rekommendation av den 13 december 2017 till rådet och kommissionen som uppföljning av undersökningen av penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt (2016/3044(RSP))
P8_TA(2017)0491B8-0660/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 116 och 226 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europaparlamentets, rådets och kommissionens beslut 95/167/EG, Euratom, EKSG av den 19 april 1995 om närmare föreskrifter för utövandet av Europaparlamentets undersökningsrätt(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets beslut av den 8 juni 2016 om tillsättning av en undersökningskommitté för att undersöka påstådda överträdelser och missförhållanden vid tillämpningen av unionsrätten i fråga om penningtvätt, skatteflykt och skatteundandragande, dess ansvarsområden, antal ledamöter och mandatperiod(2),

–   med beaktande av sina resolutioner av den 25 november 2015(3) och av den 6 juli 2016(4) om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt,

–   med beaktande av sin resolution av den 16 december 2015 med rekommendationer till kommissionen om ökad transparens, samordning och samstämdhet för bolagsbeskattningen i unionen(5),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 26 juni 2017 om bedömningen av de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som påverkar den inre marknaden och berör gränsöverskridande verksamhet (COM(2017)0340),

–   med beaktande av kartläggningen och gapanalysen av Europeiska unionens plattform för finansiella underrättelseenheter (EU:s FIU-plattform) beträffande EU-finansunderrättelseenheternas befogenheter och hinder för att erhålla och utbyta information, 15 december 2016,

–  med beaktande av förslaget till rekommendation från undersökningskommittén för penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt,

–  med beaktande av slutrapporten från undersökningskommittén för penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt (A8-0357/2017),

–  med beaktande av artikel 198.12 i arbetsordningen, och av följande skäl:

1.Allmänt

1.  Europaparlamentet noterar bekymrat att Panamadokumenten har försvagat medborgarnas förtroende för våra finansiella system och skattesystem. Parlamentet betonar att det är av största vikt att återupprätta allmänhetens förtroende och säkerställa rättvisa och transparenta skattesystem samt skatterättvisa och social rättvisa. Parlamentet uppmanar för detta ändamål Europeiska unionen och dess medlemsstater att korrekt genomföra och förstärka sina rättsliga verktyg för att gå från sekretess till transparens, ömsesidigt samarbete och informationsutbyte, och att bekämpa penningtvätt på ett mer effektivt sätt och uppmanar medlemsstaterna att förenkla sina skattesystem, i syfte att säkerställa en mer rättvis beskattning och att investera i realekonomin.

2.  Europaparlamentet framhåller att den europeiska beskattningsmodellen å det snaraste måste omdefinieras för att begränsa osund konkurrens mellan medlemsstaterna.

3.  Europaparlamentet beklagar djupt det antal fall av administrativa missförhållanden som parlamentets undersökningskommitté för att undersöka påstådda överträdelser och missförhållanden vid tillämpningen av unionsrätten i fråga om penningtvätt, skatteflykt och skatteundandragande har upptäckt i förhållande till genomförandet av unionsrätten, och understryker sin djupa oro över brott mot det tredje‑ penningtvättsdirektivet(6) med anknytning till samarbete mellan finansunderrättelseenheter (FIU). Parlamentet uppmanar med kraft såväl kommissionen som medlemsstaterna att trappa upp sina ansträngningar, sina åtaganden, sitt samarbete och sina investeringar i ekonomiska resurser och personalresurser för att förbättra tillsynen och verkställandet inte enbart för att förebygga och på ett effektivare sätt bekämpa sådan olaglig praxis som penningtvätt, skatteundandragande och skattebedrägeri, utan även för att förebygga och bekämpa skatteflykt och aggressiv skatteplanering, som kan vara lagligt men ändå strider mot andemeningen i lagen. Parlamentet erinrar om principen om förutsägbarhet hos åtal som väcks. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att alla lagöverträdelser bestraffas på lämpligt sätt. Parlamentet insisterar på att åtgärder för detta ändamål är kostnadseffektiva.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder avseende rapporterade fall av penningtvätt och misstänkta transaktionsrapporter så att ordentliga utredningar kan genomföras så snart som myndigheterna får kännedom om informationen.

5.  Europaparlamentet påminner om EU:s ram för rapporter om misstänkta transaktioner, och betonar behovet av ett närmare internationellt samarbete mellan finansunderrättelseenheter inom och utanför EU. Parlamentet begär också större utredningsbefogenheter för EU:s organ, särskilt Europol och Eurojust, i fall av penningtvätt.

6.  Europaparlamentet påminner om att det är absolut nödvändigt att kontrollera de verkliga huvudmännen för att undvika att skalbolag används för penningtvätt (såsom framgår av fallet med den azerbajdzjanska ”tvättomaten”). Parlamentet efterlyser också ett effektivt genomförande och verkställande av det europeiska direktivet om bekämpning av penningtvätt.

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att avstå från aggressiv skatteplanering för utbudssidan genom framhävandet av och erbjudanden om förhandsbesked i skattefrågor och skatteförmåner eller ad hoc-regler.

8.  Europaparlamentet uppmanar alla jurisdiktioner som i nationell lagstiftning har genomfört eller kommer att genomföra OECD:s rekommendationer om urholkning av skattebasen och överföring av vinster att uppfylla inte bara bokstaven utan även andan i rekommendationerna. Parlamentet påminner om att transparens är ett viktigt instrument för att ta itu med skatteundandragande, och i synnerhet aggressiv skatteplanering.

9.  Europaparlamentet beklagar att det fortfarande finns många kryphål i gällande lagstiftning om skatteundandragande och om bekämpning av penningtvätt på både EU-nivå och på nationell nivå, och anser att denna lagstiftning med skyndsamhet måste genomföras grundligt och skärpas ytterligare. Parlamentet välkomnar de ökade ansträngningar som gjorts sedan offentliggörandet av Panamadokumenten för att lägga fram nya lagförslag om att införa inkluderande strategier, men beklagar att det saknas politisk vilja bland vissa medlemsstater att gå vidare med reformer och efterlevnadsåtgärder som skulle medföra verkliga förändringar.

10.  Europaparlamentet beklagar att den skattepolitik som rådet utfärdar ofta stoppas av enskilda medlemsstater. Parlamentet upprepar varningarna från utskottet TAXE 1 enligt vilka enhällighetsbestämmelsen i rådet minskar incitamentet att gå från status quo mot en mer samarbetsbaserad lösning genom att alla medlemsstater beviljas vetorätt i skattefrågor. Parlamentet upprepar uppmaningen till kommissionen att använda förfarandet i artikel 116 i EUF-fördraget vilket gör det möjligt att ändra kravet på enhällighet i fall där kommissionen anser att en skillnad mellan de bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar eller andra författningar snedvrider konkurrensvillkoren på den inre marknaden.

11.  Europaparlamentet noterar att skatteflykt, skatteundandragande och penningtvätt fortsätter att vara globala fenomen och att de därför måste motverkas på ett omfattande, tydligt och samstämmigt sätt genom ömsesidigt stöd och ökat samarbete på EU-nivå och på global nivå. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att gå i bräschen för den globala kampen mot skatteflykt, skatteundandragande och penningtvätt.

12.  Europaparlamentet noterar bekymrat bristen på ambitiösa och konkreta åtgärder för att bekämpa skatteparadis. Parlamentet riktar i detta sammanhang uppmärksamheten på det faktum att ökad transparens inte i sig kommer att vara tillräckligt för att hantera detta problem. Parlamentet betonar därför att det är angeläget att verka för internationellt samarbete och en multilateral strategi, där utvecklade länder och utvecklingsländer måste delta.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU:s institutioner att stödja och främja ett mellanstatligt toppmöte på FN-nivå i syfte att fastställa en färdplan och en gemensam handlingsplan för att förhindra skatteparadis.

14.  Europaparlamentet betonar att för att full hänsyn ska kunna tas till digitaliseringen av företagsklimatet måste begreppet digitala affärsställen definieras och för att säkerställa att företag som uppbär intäkter i en medlemsstat utan att där ha ett fysiskt etableringsställe behandlas på samma sätt som företag med ett fysiskt etableringsställe. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att inbegripa digitala företag i alla åtgärder mot skatteflykt och andra skatterelaterade åtgärder på europeisk nivå.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vara proaktiva och inte vänta på medieavslöjanden innan de prioriterar dessa frågor. Parlamentet erinrar om att transparensen inte kan vara sektorsspecifik.

16.  Europaparlamentet betonar att man måste vara vaksam och säkerställa att brexit varken skapar gynnsamma förutsättningar för skattekonkurrens mellan de återstående 27 medlemsstaterna i syfte att locka till sig vissa näringar och tjänster som för närvarande är belägna i Förenade kungariket eller leder till att Förenade kungariket – och dess utomeuropeiska och tillhörande territorier – minskar ansträngningarna för att bekämpa skatteundandragande. Parlamentet uppmärksammar kommissionen på det faktum att vederbörlig hänsyn bör tas till denna aspekt under den andra brexitfasen vid alla förhandlingar om partnerskap och handelsavtal med Förenade kungariket.

17.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen har beslutat att upphöra med sitt åtagande om att vartannat år genomföra en rapport om korruptionsbekämpning för alla medlemsstater. Parlamentet konstaterar att kommissionens övervakning av korruptionsbekämpningen kommer att ske inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Parlamentet anser att korruptionsbekämpningen riskerar att överskuggas av andra ekonomiska och finansiella frågor inom ramen för planeringsterminen. Parlamentet uppmanar kommissionen att föregå med gott exempel, återuppta offentliggörandet av rapporten och åta sig att bedriva en mycket mer trovärdig och omfattande strategi för korruptionsbekämpning.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra en konsekvensbedömning av möjligheten till obligatorisk registrering av ägande eller förbud mot ägande, inbegripet uppgifter om verkligt huvudmannaskap, räkenskaper och skalbolag, från EU-medborgares och EU-företags sida i länder som är upptagna i EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga skattejurisdiktioner och EU:s förteckning över tredjeländer med strategiska brister i sina system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, i syfte att förhindra skatteundandragande och skattebedrägeri.

2.Skatteflykt och skatteundandragande

2.1Offshore-strukturer

19.  Europaparlamentet betonar det akuta behovet av en gemensam internationell definition av vad som utgör ett offshore-centrum, ett skatteparadis, en icke samarbetsvillig skattejurisdiktion och ett högriskland när det gäller penningtvätt. Parlamentet efterlyser att dessa definitioner ska överenskommas internationellt, utan att det påverkar det omedelbara offentliggörandet av EU:s gemensamma svarta lista. Parlamentet betonar att dessa definitioner förutsätter att det upprättas tydliga och objektiva kriterier.

20.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om vikten av GAAR-principen (allmänna regeln mot skatteflykt) i skattepolitiken och uppmanar skattemyndigheterna att tillämpa denna princip konsekvent i syfte att undvika strukturer som skapats för skattebedrägerier och skatteundandragande.

21.  Europaparlamentet anser att det, i strävan efter att främja ökat internationellt samarbete, även är mycket viktigt att bevara dessa definitioners rättsliga objektivitet och deras genomförande, eftersom vissa jurisdiktioner skulle kunna skriva under på internationellt överenskomna standarder utan att tillämpa dem i praktiken. Parlamentet betonar att dessa definitioner inte bör vara föremål för politisk partiskhet och bör uppmuntra jurisdiktioner i förteckningen att vidta åtgärder som leder till att de plockas bort från den.

22.  Europaparlamentet erinrar om att formella åtaganden om internationellt överenskomna standarder är det första steget, men att endast korrekt genomförande av dessa standarder och verkliga och ärligt menade ansträngningar kommer att begränsa riskfaktorerna och leda till en framgångsrik bekämpning av penningtvätt, skattebedrägeri och skatteundandragande.

23.  Europaparlamentet erinrar om att frizoner och frihamnar inte får missbrukas i syfte att uppnå samma effekter som skatteparadis eller för att kringgå internationella transparensregler i syfte att tvätta pengar. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med frågan om frihamnar i Europeiska unionen.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag för att säkerställa att offshore-strukturer med verkliga huvudmän i medlemsstaterna omfattas av likvärdiga upplysningsskyldigheter när det gäller revision och redovisning som gäller i den europeiska jurisdiktion där den verkliga huvudmannen finns.

25.  Europaparlamentet anser att EU inte bör upprätthålla handelsförbindelser med juridiska konstruktioner med hemvist i skatteparadis då den slutliga mottagaren inte kan identifieras.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en årlig offentlig rapport om användningen av EU:s medel såväl som om Europeiska investeringsbankens (EIB:s) och Europeiska banken för återuppbyggnad och utvecklings (EBRD:s) penningöverföringar till offshorestrukturer, inbegripet antal och typ av projekt som stoppats, med förklaringar till varför projekten stoppats och vilka uppföljande åtgärder som vidtagits för att säkerställa att inga EU-medel varken direkt eller indirekt bidrar till skatteflykt och skattebedrägerier.

2.1.1.En gemensam EU-förteckning över icke samarbetsvilliga skattejurisdiktioner

27.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ledande roll i att upprätta kriterier för en gemensam EU-förteckning över icke samarbetsvilliga skattejurisdiktioner. Parlamentet beklagar den orimligt långa tid denna process har tagit. Parlamentet uppmanar rådet att inte urvattna utan snarare höja ambitionsnivån i förhållande till kriterierna i tidigare nämnda förteckning. Parlamentet insisterar på att alla kriterier som kommissionen föreslagit ska beaktas, inbegripet, men inte begränsat till, att skattesatsen för företag är noll eller nära‑ noll‑, och betonar vikten av att förteckningen uppfyller sitt syfte och inte är godtycklig. Parlamentet anser att transparenskriterierna bör vara fullt tillämpliga och att de även bör ta lämplig hänsyn till genomförande och verkställande. Parlamentet uppmanar rådet, för att denna förteckning ska vara effektiv och trovärdig, att påföra stränga, proportionerliga och avskräckande gemensamma sanktioner mot länder på förteckningen, och betonar att bedömningarna av enskilda länder bör genomföras på ett transparent sätt. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inrätta en transparent och objektiv översynsmekanism, vilken inbegriper parlamentets deltagande, för framtida uppdateringar av förteckningen. Parlamentet erinrar om att syftet med en sådan förteckning är att ändra beteendet hos sådana jurisdiktioner när det gäller penningtvätt och underlättande av skattebedrägerier.

28.  Europaparlamentet beklagar att EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga skattejurisdiktioner, som godkänts och offentliggjorts av rådet, endast är inriktad på jurisdiktioner utanför EU, och utelämnar länder inom EU som har spelat en systematisk roll i att främja och möjliggöra en skadlig skattepraxis och som inte uppfyller kriteriet för en rättvis beskattning. Parlamentet betonar att minst fyra medlemsstater skulle tas upp i förteckningen om den kontrolleras enligt samma EU-kriterier, såsom visas i en simulering som genomförts av Oxfam. Parlamentet är bekymrat över att förhandsuteslutandet av EU-länder från kontroll påverkar hela processens legitimitet, trovärdighet och effektivitet.

29.  Europaparlamentet är av åsikten att när väl EU-förteckningen över icke-samarbetsvilliga skattejurisdiktioner har upprättats bör kommissionen föreslå tillhörande lagstiftning som fastställer harmoniserade skyldigheter för skattemyndigheterna i varje medlemsstat att årligen offentliggöra data som innehåller det totala värdet på och mottagarna av penningöverföringarna från varje medlemsstat till varje jurisdiktion på förteckningen.

30.  Europaparlamentet kräver att dessa sanktioner även ska gälla för företag, banker och revisions- och advokatbyråer, samt för skatterådgivare som bevisligen har varit involverade i olaglig, skadlig eller olovlig verksamhet med icke samarbetsvilliga jurisdiktioner eller som bevisligen har främjat olagliga, skadliga eller olovliga bolagsskattearrangemang, som involverar rättsliga konstruktioner i dessa jurisdiktioner.

31.  Europaparlamentet beklagar att flera av EU:s medborgare, enheter och personer i politiskt utsatt ställning (PEP) figurerade i Panamadokumenten. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att klargöra huruvida dessa omnämnanden har utretts ordentligt och om de i så fall utgjorde överträdelser av den nationella lagstiftningen. Parlamentet måste tyvärr, på ett liknande sätt, också understryka att många medborgare, enheter och personer i politiskt utsatt ställning vägrade, när de ombads att samarbeta med denna undersökningskommitté för att undersöka påstådda överträdelser och missförhållanden vid tillämpningen av unionsrätten i fråga om penningtvätt, skatteflykt och skatteundandragande, att inkomma med information som skulle ha varit användbar för denna kommittés syften.

32.  Europaparlamentet noterar att enligt de senaste uppgifterna från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) om utländska direktinvesteringar, har Luxemburg och Nederländerna tillsammans mer inkommande investeringar än Förenta staterna, varav största delen är i specialföretag utan väsentlig ekonomisk verksamhet, och Irland har mer inkommande investeringar än både Tyskland och Frankrike. Parlamentet påpekar att utländska investeringar i Malta, enligt landets nationella statistikbyrå, uppgick till 1 474 % av storleken på landets ekonomi. Parlamentet noterar att enligt en undersökning gjord av universitetet i Amsterdam, passerade 23 % av alla typer av företagsinvesteringar som hamnade i skatteparadis via Nederländerna. Parlamentet anser att dessa uppgifter klart visar att vissa medlemsstater underlättar alltför stora överföringar av vinster på bekostnad av andra medlemsstater.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast i slutet av 2018 lägga fram en rapport med en bedömning av skattesystemen i medlemsstaterna och deras beroende territorier, regioner eller andra administrativa strukturer som underlättar skatteundandragande och skattebedrägeri och har en potentiellt skadlig inverkan på den inre marknaden.

2.1.2.En EU-förteckning för penningtvättsbekämpning över tredjeländer med hög risk

34.  Europaparlamentet beklagar djupt det faktum att kommissionen hittills inte har genomfört någon egen och oberoende bedömning för identifiering av högrisktredjeländer med strategiska brister i enlighet med bestämmelserna i penningtvättsdirektivet, utan har förlitat sig helt på den förteckning som tagits fram av arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF), som kommissionen är medlem i. Parlamentet beklagar djupt att kommissionen inte på ett tillfredsställande sätt svarade på parlamentets krav i detta avseende.

35.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att påskynda arbetet med sin egen förteckning och att rapportera till parlamentet om genomförandet av dess färdplan och i synnerhet sitt åtagande att öka alla resurser som krävs för arbetsgruppen för bekämpning av ekonomisk brottslighet.

36.  Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att EU:s målsättningar är ambitiösare än FATF:s i denna fråga. Parlamentet betonar i detta avseende behovet av ökade investeringar i personella och finansiella resurser eller av att deras fördelning optimeras inom kommissionen för att förstärka screeningförfarandet.

37.  Europaparlamentet anser att syftet med denna förteckning är att uppmuntra till förändrat beteende hos jurisdiktioner i förhållande till penningtvätt eller terrorismfinansiering, och att avskräcka andra stater från att genomföra liknande, potentiellt skadlig politik.

38.  Europaparlamentet vill att kommissionen ska vara den centrala institutionen för både förteckningen för penningtvättsbekämpning över tredjeländer med hög risk och översynen av den europeiska förteckningen över skatteparadis, för att överensstämmelse och komplementaritet ska säkerställas.

2.2.Annan skattelagstiftning

39.  Europaparlamentet välkomnar den nya lagstiftning som antagits under de två senaste åren som en reaktion på LuxLeaks. Parlamentet välkomnar EU:s engagemang i OECD:s BEPS-projekt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skyndsamt införliva EU-lagstiftningen i sina respektive rättssystem och att säkerställa att den genomförs.

40.  Europaparlamentet efterlyser ambitiös, offentlig land-för-land-rapportering i syfte att uppnå skattetransparens och offentlig granskning av multinationella företag eftersom detta skulle ge den bredare allmänheten tillgång till information om vinster som gjorts, subventioner som mottagits och de skatter multinationella företag betalar i de jurisdiktioner de är verksamma i. Parlamentet uppmanar eftertryckligen rådet att komma fram till en gemensam överenskommelse om förslaget att förhandla med övriga EU-institutioner i syfte att anta en offentlig land-för-land-rapportering, vilket är en av de viktigaste åtgärderna för att uppnå ökad transparens för alla medborgare när det gäller företagens skatteinformation.

41.  Europaparlamentet framhäver att offentlig land-för-land-rapportering kommer att göra det möjligt för investerare och aktieägare att ta hänsyn till företagens skattepolitik när de aktivt deltar i bolagsstämmor och fattar investeringsbeslut.

42.  Europaparlamentet erinrar om att skatteinformation framöver bör vara ett grundläggande inslag i företagens finansiella rapportering.

43.  Europaparlamentet uppmanar rådet att nå en snabb och ambitiös överenskommelse om båda etapperna i den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen. Parlamentet påminner om att detta utöver att minska kostnaderna för såväl företagen som för medlemsstaternas skattemyndigheter också skulle lösa problemet med internprissättning och säkerställa en sundare konkurrens på den inre marknaden. Parlamentet betonar att harmoniseringen av skattebaser är den bästa lösningen för att få ett slut på skatteoptimering och aggressiv skatteplanering på lagliga vägar. Parlamentet erinrar om att en ny bindande definition av ”fast driftsställe” behövs för att se till att beskattningen äger rum där den ekonomiska aktiviteten äger rum och värdet skapas. Parlamentet betonar att detta bör åtföljas av bindande minimikriterier för att avgöra om den ekonomiska verksamheten är av tillräcklig betydelse för att beskattas i en medlemsstat för att undvika problemet med brevlådeföretag, särskilt i anslutning till de utmaningar som den digitala ekonomin skapat.

44.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att röra sig mot mycket mer ambitiösa reformer inom beskattning.

45.  Europaparlamentet betonar att för att en enhetlig beskattning ska kunna fungera som ett medel för att få slut på överföringar av vinster måste den vara världsomfattande, och att det finns en risk att genomförandet av den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen på EU-nivå leder till att det uppstår en situation där nuvarande förluster från medlemsstater till andra länder i världen låses fast – liksom vissa medlemsstaters utnyttjande av andra länder i världen. Parlamentet konstaterar att en strategi som endast omfattar EU skulle kunna ta bort incitamenten till överföring av vinster inom EU, men öppna en dörr till ytterligare incitament och möjligheter att föra ut vinster ur EU.

46.  Europaparlamentet påminner om sina rekommendationer om att säkerställandet av automatiskt utbyte av information om skattebeslut utvidgas till att gälla alla skattebeslut och att kommissionen får tillgång till all relevant information, för att se till att europeiska konkurrensregler garanterat efterlevs(7).

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram ett lagstiftningsförslag till översyn av direktivet om administrativt samarbete (DAC)(8) för att ytterligare förbättra samarbetet inom beskattning mellan medlemsstaterna genom en skyldighet att besvara gruppförfrågningar i skattefrågor, så att ett europeiskt land kan tillhandahålla andra all information som krävs för att åtala gränsöverskridande skattesmitare. Parlamentet påminner om sitt förslag om att ändra DAC för att förbättra samordningen av skatterevisioner(9) mellan medlemsstaterna.

48.  Europaparlamentet beklagar att enligt EU:s regler för statligt stöd tillfaller obetald skatt, som drivs in från mottagare av olagligt skattestöd, det land som har beviljat stödet och inte de länder som har drabbats av en urholkning av sina skattebaser till följd av konkurrenssnedvridande skattesystem. Parlamentet uppmanar kommissionen i detta syfte att utarbeta lämpliga metoder för att kvantifiera intäktsförlusterna för de berörda medlemsstaterna och att utveckla lämpliga indrivningsförfaranden för att säkerställa att obetalda skatter fördelas till de medlemsstater där den ekonomiska verksamheten faktiskt ägde rum.

49.  Europaparlamentet är av åsikten att skattereformer alltid ska möjliggöra granskning från medborgarnas sida och erbjuda det civila samhället åtkomst, information och utbildning för att de ska kunna delta på ett produktivt sätt i utformningen av denna politik, vilket för närvarande inte är praxis.

50.  Europaparlamentet anser dessutom att skattelagstiftning, vare sig det är på nationell nivå eller på EU-nivå, måste förenklas och utarbetas på ett sådant sätt att den blir tillgänglig för alla medborgare i syfte att undvika den komplexitet som gynnar de som sysslar med skattesmitning.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en översyn av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling(10), som inbegripet åtgärder för att förhindra att offentliga förvaltningar arbetar med företag som använder sig av skatteparadis.

52.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att inleda en omfattande utvärdering av uppförandekodgruppens (företagsbeskattning) 19 år långa arbete med fokus på de resultat som uppnåtts vid förebyggandet av gränsöverskridande skadliga bolagsskattesystem i form av en offentlig rapport. Parlamentet efterlyser en omdaning av uppförandekodgruppen utifrån resultaten som ska leda till ökad transparens och effektivitet i deras arbete, med tanke på att gruppen ska spela huvudrollen i EU:s förbättringsarbete på detta område. Parlamentet uppmanar parlamentet att skaffa större befogenheter för granskning av och ansvarsskyldighet för gruppen.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sammanställa en lista över de skadliga system som uppförandekodgruppen hittills inte har kunnat enas om att vidta åtgärder mot och offentliggöra listan. Parlamentet uppmanar kommissionen att innan 2020 bedöma effekterna av nexusstrategin för patentboxsystem som är förenliga med denna strategi och om möjligt kvantifiera dennas effekt på innovation och förlust av skatteinkomster.

54.  Europaparlamentet beklagar att flera EU-medlemsstater figurerade i Panamadokumenten. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med skattemyndigheterna inleda en omfattande utvärdering av potentiellt skadliga skatteåtgärder i medlemsstaterna som snedvrider konkurrensen och av de befintliga motåtgärderna, samt av dessa åtgärders spridningseffekt‑ på andra jurisdiktioner. Parlamentet efterlyser att en effektiv kontrollmekanism inrättas för övervakning av EU:s medlemsstater, med avseende på de eventuella nya skadliga skatteåtgärder de kan komma att införa.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag för att avhjälpa problemet med gränsöverskridande ombildningar och flytt av säte och ge tydliga regler för flyttning av företags huvudkontor inom EU, inbegripet regler för att motverka brevlådebolag.

56.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och alla medlemsstater att säkerställa ett stopp för metoden med skatteinversion, enligt vilken ett multinationellt företag förvärvas av ett mindre företag som har sitt säte i ett skatteparadis och antar detta företags lagliga hemvist, för att ”flytta” sitt huvudkontor och minska det kombinerade företagets totala skattebörda, vilket är en process som följs av en minskning av inkomsterna genom avdragsgilla betalningar till skatteparadis (i form av lån, royaltyer och tjänster, till exempel) och som syftar till att undvika skatt på det berörda multinationella förtegets nationella vinster.

57.  Europaparlamentet betonar behovet av att särskilt uppmärksamma de vanligaste skadliga skatteåtgärderna, till exempel missbruk av patentboxar, derivat, swappar, etc., som används för skatteflykt.

58.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens slutsats om statligt stöd från augusti 2016 om att Irland olagligt beviljat Apple 13 miljarder euro i otillbörliga skattelättnader. Parlamentet ifrågasätter den irländska regeringens beslut att överklaga detta beslut i ett försök att inte återkräva den summa Apple är skyldiga.

59.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att identifiera och avbryta användningen av alla former av skatteamnestier som skulle kunna leda till penningtvätt och skatteflykt eller som skulle kunna hindra nationella myndigheter från att använda inlämnade uppgifter för att genomföra utredningar om ekonomisk brottslighet.

60.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över de planer som USA:s statsförvaltning har att främja skattelättnader för stora företag och finansiell avreglering. Parlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka den föreslagna skattereformen i Förenta staterna, känd som Blueprint, och möjligheten att skatteamnesti genomförs i USA för att göra det möjligt för stora teknologiska företag att repatriera vinster till en mycket låg skattesats.

61.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förstärka sina skattemyndigheter med en tillräcklig personalstyrka för att säkerställa en effektiv insamling av skatteintäkter och ta itu med skadlig skattepraxis, eftersom resursbrist och nedskärning av personal, såväl som brist på lämplig utbildning, tekniska verktyg och granskningsbefogenheter, i hög grad har hindrat skattemyndigheterna i vissa medlemsstater.

62.  Europaparlamentet noterar ett exempel på ett upplägg för skatteundandragande i EU, den så kallade Double Irish-strukturen som kommer att fasas ut fram till 2020. Alla medlemsstater uppmanas att övervaka sina dubbelbeskattningsavtal för att säkerställa att skatteflyktsupplägg inte utnyttjas genom skattemissmatchningar.

63.  Europaparlamentet beklagar djupt avsaknaden av tillförlitlig och objektiv statistik rörande omfattningen av skatteundandragande och skatteflykt. Parlamentet betonar vikten av att utarbeta lämpliga och transparenta metoder för att kvantifiera omfattningen av dessa fenomen och även deras inverkan på länders offentliga finanser, ekonomiska verksamheter och offentliga investeringar.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utfärda riktlinjer för att dra en tydlig gräns mellan vad som är olagligt och vad som är lagligt, även om det strider mot lagstiftningens anda, inom ramen för metoder för skatteflykt och skatteundandragande för att säkerställa rättssäkerheten för alla berörda parter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och tredjeländer att säkerställa att de böter och finansiella sanktioner som påförs skattesmitare och intermediärer inte är avdragsgilla.

65.  Europaparlamentet understryker att genomförande av en ansvarsfull skattestrategi ska betraktas som en pelare för företagens sociala ansvar (CSR) och att skatteflykt, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering är oförenliga med CSR. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att låta denna faktor ingå i en uppdaterad EU-strategi för CSR.

66.  Europaparlamentet uppmanar företagen att göra det totala uppfyllandet av alla skattemässiga förpliktelser utan någon som helst form av skatteflykt till en integrerad del av sitt CSR.

67.  Europaparlamentet upprepar efterlysningen från utskottet TAXE 2 av inrättandet av ett nytt centrum för en konsekvent och samordnad skattepolitik inom kommissionens struktur, som kan bedöma och övervaka medlemsstaternas skattepolitik på unionsnivå och säkerställa att inga nya skadliga skatteåtgärder vidtas av medlemsstaterna. Parlamentet föreslår att ett sådant centrum bör kunna övervaka medlemsstaternas efterlevnad av den gemensamma EU-förteckningen över icke samarbetsvilliga skattejurisdiktioner utöver att säkerställa och främja samarbete mellan nationella skatteförvaltningar (t.ex. i relation till utbildning och utbyte av bästa praxis).

68.  Europaparlamentet upprepar sina rekommendationer(11) att skapa en katalog över motåtgärder som unionen och medlemsstaterna, i egenskap av aktieägare till och finansiärer av offentliga organ, banker och stödprogram, bör vidta mot företag som använder sig av skatteparadis för att bedriva aggressiv skatteplanering och därför inte följer unionens standarder för god förvaltning i skattefrågor.

69.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att ändra europeisk lagstiftning, däribland bestämmelserna rörande Europeiska investeringsbankens (EIB) stadgar, förordningen om Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), de fyra förordningarna om den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP), och de fem europeiska struktur- och investeringsfonderna (Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, Europeiska havs- och fiskerifonden) så att de förbjuder att EU-medel går till slutliga förmånstagare eller finansiella intermediärer som har bevisats vara inblandade i skatteflykt eller aggressiv skatteplanering.

70.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att upprätta ett obligatoriskt standardiserat offentligt europeiskt företagsregister för att få aktuell och tillförlitlig information om företag och för att uppnå transparens genom gränsöverskridande tillgång till jämförbar och pålitlig information om företag i EU.

71.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen utvärderar den inverkan som gränsöverskridande övergångar av fotbollsspelare har på medlemsstaternas uppbörd av inkomster och att föreslå åtgärder som kan tänkas vara relevanta för att ta itu med betydande inkomstförluster, inbegripet åtgärder avseende de förmedlare som underlättar sådana övergångar.

72.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte sluta handelsavtal med jurisdiktioner som definieras som skatteparadis av EU.

2.3.Informationsutbyte

73.  Europaparlamentet beklagar att bestämmelserna i direktivet om administrativt samarbete (DAC), som var i kraft under den period som omfattades i de avslöjanden som gjordes i Panamadokumenten, inte genomfördes på ett effektivt sätt, och att lite information och beslut utbyttes. Parlamentet erinrar om att det automatiska informationsutbytet mellan skattemyndigheterna är avgörande för att medlemsstaterna ska kunna säkerställa ömsesidigt bistånd med att ta upp skatteinkomster och skapa lika spelregler. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för att ytterligare stärka samarbetet inom beskattning mellan medlemsstater genom en skyldighet att besvara gruppförfrågningar i skattefrågor, så att ett europeiskt land kan tillhandahålla andra all information som krävs för att åtala gränsöverskridande skattesmitare.

74.  Europaparlamentet uttrycker stor oro över att antalet förhandsbesked i skattefrågor som medlemsstaterna beviljat multinationella företag har ökat under de senaste åren, trots den sociala oro som LuxLeaks-skandalen gav upphov till.

75.  Europaparlamentet insisterar på att kommissionen, i enlighet med dataskyddsbestämmelserna, bör ha tillgång till all information som utbytts inom ramen för DAC i syfte att korrekt övervaka genomförandet av detta och se till att det fullföljs. Parlamentet understryker att denna information bör lagras i ett centralt register som sköts av kommissionen på grund av dess exklusiva behörighet på konkurrensområdet.

76.  Europaparlamentet efterlyser ett mer effektivt utbyte, mer effektiv behandling och användning av information globalt och efterlyser med kraft att bestämmelserna om de gemensamma redovisningsstandarderna genomförs på ett effektivt och konsekvent sätt, och att man övergår från systemet med namngivning och uthängning inom expertutlåtandesystemet till ett sanktionssystem. Parlamentet uppmärksammar behovet av ömsesidighet vid informationsutbytet mellan Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och deltagande signatärstater. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja de deltagande utvecklingsländerna i genomförandet av dessa standarder. Parlamentet understryker behovet av att länder inte enbart åtar sig att följa de gemensamma redovisningsstandarderna, utan även att genomföra systemet och att säkerställa att de uppgifter som lämnas har hög kvalitet. Parlamentet påpekar att de gemensamma redovisningsstandarderna har brister och välkomnar att OECD arbetar med att finjustera standarden för att göra den mer effektiv. Parlamentet uppmanar kommissionen att bidra till att täppa till påträffade kryphål.

77.  Europaparlamentet efterlyser förbättrade offentliga handelsregister, offentliga register över verkliga huvudmän och offentlig land-för-land-rapportering i syfte att lösa problemet med de begränsningar som följer av informationsutbytet enligt OECD:s multilaterala konvention för genomförande av skatteavtalsrelaterade åtgärder för att förhindra urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS) från juni 2017, som ger länder valet att välja partners, vilket i praktiken möjliggör bilateralism.

78.  Europaparlamentet understryker att inte bara skattemyndigheter bör ha tillgång till det obligatoriska automatiska informationsutbytet gällande potentiellt aggressiv skatteplanering av gränsöverskridande dimension (DAC6).

79.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa ömsesidighet vid informationsutbytet mellan EU och tredjeländer som inte skrivit under på internationellt överenskomna standarder. Parlamentet betonar behovet av effektiva sanktioner mot finansinstitut som har europeiska klienter och inte uppfyller standarderna för automatiskt informationsutbyte. Parlamentet anser att en tvistlösningsmekanism bör ingå i ett sådant förslag för att potentiella konflikter mellan EU och tredjeländer ska kunna lösas. Parlamentet påminner om sin rekommendation att införa en källskatt eller åtgärder med liknande effekt för att undvika att vinster lämnar EU utan att ha beskattats.

80.  Europaparlamentet anser att de enheter som är skyldiga att lämna information till skattemyndigheterna måste vara desamma som de som listas i penningtvättsdirektivet, och i synnerhet

   1) kreditinstitut,
   2) finansiella institut,
   3) följande juridiska eller fysiska personer vid utövandet av deras yrkesmässiga verksamhet:
   a) revisorer, externa revisorer och skatterådgivare,
   b) notarier och andra oberoende jurister, där de på en klients vägnar och för dennes räkning deltar i finansiella transaktioner eller fastighetstransaktioner eller bistår vid planering eller utförande av transaktioner för dennes räkning i samband med
   i) inköp eller försäljning av egendom eller företag,
   ii) förvaltning av fonder, värdepapper eller andra tillgångar som tillhör klienten,
   iii) öppnande eller förvaltning av bank-, spar- eller värdepapperskonton,
   iv) anordnande av insatser som krävs för att inrätta, driva eller förvalta företag,
   v) bildande, drift eller ledning av truster, bolag, stiftelser eller liknande strukturer,
   c) tjänsteleverantörer till bolag eller truster som inte redan omfattas av leden a eller b,
   d) fastighetsmäklare,
   e) andra personer som handlar med varor, endast i den mån det betalda eller mottagna beloppet uppgår till minst 10 000 EUR i kontanter, oavsett om transaktionen utfördes vid ett enda tillfälle eller vid flera tillfällen som förefaller ha något samband,
   f) tillhandahållare av speltjänster.

3.Penningtvätt

3.1.Lagstiftning mot penningtvätt

81.  Europaparlamentet betonar att alla bestämmelser i penningtvättsdirektivet bör genomföras effektivt och konsekvent av medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa korrekt brottsbekämpning. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra de befintliga övervakningssystemen och anslå tillräckliga resurser till dessa. Parlamentet uppmanar kommissionen att anslå mer resurser till sin arbetsgrupp för bekämpning av ekonomisk brottslighet.

82.  Europaparlamentet understryker att det rättsliga ramverket för EU:s fjärde penningtvättsdirektiv totalförbjuder innehavaraktier eftersom de, såvida de inte är vederbörligen registrerade, har visat sig vara användbart verktyg för att skapa internationella system för penningtvätt. Medlemsstaterna uppmanas att på ett korrekt sätt genomföra och tillämpa det fjärde penningtvättsdirektivet, som trädde i kraft den 26 juni 2017. Kommissionen uppmanas att övervaka att direktivet införlivas och genomförs korrekt.

83.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda överträdelseförfaranden mot medlemsstater för de fall av underlåtelse att följa unionslagen som avslöjats genom Panamadokumenten och andra läckor

84.  Europaparlamentet betonar behovet av regelbundet uppdaterade, standardiserade, sammanlänkade och offentligt tillgängliga register över verkliga huvudmän för företag, stiftelser, truster och liknande juridiska arrangemang för att förhindra att de slutliga förmånstagarna är anonyma. Parlamentet efterlyser en sänkning av den nuvarande tröskeln för aktieinnehav i definitionen av verkligt huvudmannaskap. Parlamentet är av uppfattningen att EU och dess medlemsstater måste ta täten när det gäller att verka för standarder för transparens för slutliga förmånstagare i internationella forum.

85.  Europaparlamentet understryker den efterlysning som gjordes av representanterna för den franska finansunderrättelseenheten i parlamentets undersökningskommitté för att undersöka påstådda överträdelser och missförhållanden vid tillämpningen av unionsrätten i fråga om penningtvätt, skatteflykt och skatteundandragande enligt vilken det i enlighet med FATF:s rekommendation 26 om finansiell tillsyn uttryckligen bör framgå på EU-nivå att den behöriga tillsynsmyndighetens användning av tillsyn kan kopplas tillbaka till koncernens moderföretag.

86.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka inrättandet av offentligt tillgängliga fastighetsregister.

87.  Europaparlamentet efterlyser identifiering av verkliga huvudmän som omfattar alla fysiska personer som ytterst äger eller kontrollerar en juridisk enhet, dock ej bolag noterade på en reglerad marknad som omfattas av informationsskyldighet enligt unionsrätten eller omfattas av motsvarande internationella normer som säkerställer tillräcklig transparens beträffande information om ägande, genom direkt eller indirekt ägande av minst en aktie eller likvärdig minsta intresseandel i den enheten, t.ex. genom innehav av innehavaraktier, eller genom kontroll genom andra medel.

88.  Europaparlamentet konstaterar att de olagliga pengar som satts in genom inlösen av dessa transaktioner omvandlas till legitima tillgångar som härrör ur legitima transaktioner. Parlamentet framhåller därför med eftertryck behovet av att utvidga reglerna om penningtvätt till att även omfatta fastighetsmarknaden i syfte att förhindra nya olagliga fenomen.

89.  Europaparlamentet betonar behovet av att förbättra verkställandet av kundkontroller för att se till att en korrekt bedömning genomförs av riskerna med anknytning till kundprofilen. Parlamentet betonar att även när kundkontroller utkontrakteras bör skyldigheten alltid vara de ansvariga enheternas ansvar. Parlamentet efterlyser att detta ansvar ska vara tydligt och att straff ska ombesörjas i händelse av försummelse eller intressekonflikter vid utkontraktering. Parlamentet anser vidare att tillämpningsområdet för ansvariga enheter bland annat bör utvidgas till att även omfatta fastighetsmäklare för att säkerställa att kundkontrollsbestämmelserna gäller lika för reglerade och för närvarande icke-reglerade aktörer. Parlamentet efterlyser en harmonisering av kundkontroller på EU-nivå som skulle ge dessa förfaranden en lämplig utformning i syfte att garantera att de följs.

90.  Europaparlamentet anser att sanktionerna för penningtvätt, skatteundandragande och skattebedrägeri bör vara strängare och mer avskräckande och att medlemsstaterna bör tillgå den riskbaserade strategin när de anslår resurser till bekämpning av dessa olagliga metoder. Parlamentet välkomnar därför kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpning av penningtvätt genom straffrättsliga bestämmelser COM(2016)0826. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka om det går att förbjuda uppgörelser vid mycket allvarliga skattebedrägerier. Parlamentet noterar dock att EU och medlemsstaterna parallellt bör utarbeta incitament för varje kategori av ansvariga enheter för att avskräcka dem från att inlåta sig i sådan verksamhet och göra det olönsamt för dem att göra detta. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över preskriptionstiderna för penningtvätt för att undvika preskribering på grund av att de behöriga myndigheterna inte agerat.

91.  Europaparlamentet efterlyser att en effektiv övervakningsmekanism genomförs på europeisk nivå som sträcker sig in i anslutna jurisdiktioner, eftersom FATF:s expertutlåtande och regelbundna ömsesidiga utvärderingar lätt kan omintetgöras genom hemligt samförstånd av politisk eller annan art.

92.  Europaparlamentet betonar behovet av att på EU-nivå komma överens om en gemensam förståelse och definition av en PEP.

93.  Europaparlamentet efterlyser en harmoniserad definition av skattebrott på EU-nivå och inrättandet av ett tydligt straffrättsligt instrument som ska antas i enlighet med artikel 83.2 i EUF-fördraget eller ytterst i enlighet med artikel 116 i EUF-fördraget om medlemsstaterna inte kan enas om att hindra snedvridning av konkurrensvillkoren på den inre marknaden. Parlamentet efterlyser att definitionen av förbrott till penningtvätt ska harmoniseras inom EU och att de undantag som medlemsstaterna kan använda för att vägra samarbete och utbyte av information ska begränsas. Parlamentet erinrar om sin ståndpunkt rörande översynen av det fjärde och femte penningtvättsdirektivet om att undanta skattebrott från kravet att vara straffbart genom frihetsstraff eller beslut om frihetsberövande.

94.  Europaparlamentet uttrycker oro över antagandet av medborgarskapsprogram för personer som inte är bosatta i EU, de så kallade guldvisa-programmen eller investerarprogrammen för tredjelandsmedborgare i utbyte mot finansiella investeringar utan att några ordentliga kundkontroller, eller några kundkontroller över huvud taget, genomförts. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma medlemsstaternas efterlevnad av penningtvättsdirektivet och annan relaterad EU-lagstiftning när medborgarskap beviljas inom ramen för sådana program.

95.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att ta på allvar den ambitiösa översyn av det fjärde penningtvättsdirektivet (COM(2016)0450) som parlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor röstade om den 28 februari 2017(12) och som skulle täppa till många befintliga kryphål och på ett betydande sätt stärka nuvarande lagstiftning rörande penningtvätt, till exempel genom en stramare definition av vem som är en verklig huvudman, genom att inte låta chefer, nominella direktörer och andra ombud som verkliga huvudmän om de inte uppfyllde kriterierna, genom att ge full offentlig tillgång till företags och trusters register över verkliga huvudmän och genom att genomföra en effektivare sanktionsmekanism för överträdelser av penningtvättsdirektivet. Parlamentet uppmanar därför med eftertryck kommissionen och rådet att inte låta parlamentets starka förslag urvattnas under de pågående trepartsförhandlingarna.

96.  Europaparlamentet efterlyser ett ökat politiskt och lagstiftningsmässigt fokus på framväxande risker med anknytning till ny teknik och finansiella produkter såsom derivatinstrument, swappar och virtuella valutor(13).

97.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma möjligheten att utnyttja den potential som ny teknik medför, såsom unika digitala identiteter, för att underlätta för fastställandet av grova fall av ekonomisk brottslighet, samtidigt som det säkerställs att grundläggande rättigheter respekteras, däribland rätten till integritet.

98.  Europaparlamentet efterlyser en akut bedömning från kommissionen rörande konsekvenserna av penningtvätt och skattebrott som inbegripet onlinespelverksamhet, virtuella valutor, kryptovalutor samt blockkedje- och finansteknik. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att överväga möjliga åtgärder, inklusive lagstiftning, för att skapa ett rättsligt ramverk för dessa verksamheter i syfte att begränsa verktygen för penningtvätt.

99.  Europaparlamentet kräver att tillgångar som skapats genom kriminell verksamhet konfiskeras. Parlamentet efterlyser för detta ändamål ett snabbt antagande av förordningen om ömsesidigt erkännande av beslut om frysning och förverkande för att underlätta gränsöverskridande återvinnande av brottsliga tillgångar. Parlamentet understryker att de rättsliga instrument som föreslagits av kommissionen kommer att göra det möjligt att förbättra samarbetet och lättare erkänna sådana regler, samtidigt som subsidiaritetsprincipen respekteras.

100.  Europaparlamentet betonar att åtgärder även krävs för att anpassa de nationella strategierna till strategierna vid sådana EU-byråer och EU-organ som Europol, Eurojust och Olaf. Parlamentet efterlyser med eftertryck att de rättsliga hindren för informationsutbyte bör undanröjas i syfte att göra detta samarbete smidigare.

101.   Europaparlamentet välkomnar det nyligen fattade beslutet av Portugals regering att förbjuda utfärdandet av innehavaraktier och att omvandla de nuvarande till ägarregistrerade värdepapper, och uppmanar med kraft kommissionen att föreslå EU-omfattande lagstiftning med samma verkan.

102.   Europaparlamentet efterlyser mycket strängare granskning från de behöriga myndigheternas sida avseende bedömning av duglighet och lämplighet hos styrelseledamöterna och aktieägarna i kreditinstitut i EU. Parlamentet anser att villkor måste inrättas för att göra det möjligt för behöriga myndigheter att utföra löpande tillsyn över bedömningskriterierna för såväl aktieägare som styrelseledamöter, vilka för närvarande gör det väldigt svårt att återkalla godkännandet när det väl utfärdats. Parlamentet anser vidare att tidplanerna och flexibiliteten med anknytning till invändningar mot förvärv måste breddas, i synnerhet där det är nödvändigt för de behöriga myndigheterna att genomföra sina egna undersökningar av information som lämnats om händelser i tredjeländer och med anknytning till personer i politiskt utsatt ställning.

3.2.Finansunderrättelseenheter (FIU)

103.  Europaparlamentet anser att informationsutbytet skulle stärkas genom harmonisering av europeiska finansunderrättelseenheters status och funktion. Parlamentet uppmanar kommissionen att sjösätta ett projekt inom ramen för FIU-plattformen för att fastställa de informationskällor som finansunderrättelseenheterna för närvarande har tillgång till. Parlamentet uppmanar kommissionen att utfärda riktlinjer för hur man ska säkerställa ökad konvergens avseende europeiska finansunderrättelseenheters funktioner och befogenheter, som fastställer ett minsta gemensamma tillämpningsområde samt innehåll i finansiell, administrativ och brottsbekämpningsrelaterad information som finansunderrättelseenheter bör erhålla och kunna utbyta mellan varandra. Parlamentet anser att sådana riktlinjer även bör inbegripa förklaringar av en gemensam förståelse av finansunderrättelseenheternas funktioner avseende strategisk analys.

104.  Europaparlamentet anser att alla finansunderrättelseenheter i EU, för att bli mer effektiva, bör ha obegränsad och direkt tillgång till all information med anknytning till deras funktioner från ansvariga enheter och register. Parlamentet anser att finansunderrättelseenheter även bör kunna erhålla sådan information på grundval av en begäran från en annan finansunderrättelseenhet i unionen och utbyta denna information med den begärande finansunderrättelseenheten.

105.  Europaparlamentet föreslår till medlemsstaterna att de vid genomförandet av penningtvättsdirektivet stryker kravet på att finansunderrättelseenheter ska skaffa godkännande av en tredje part att utbyta information med en annan finansunderrättelseenhet i underrättelsesyfte, i syfte att främja informationsutbyte mellan finansunderrättelseenheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att utfärda riktlinjer för allmänna bestämmelser i penningtvättsdirektivet, i synnerhet avseende behovet av att ”spontant och snabbt” utbyta information med andra finansunderrättelseenheter.

106.  Europaparlamentet betonar behovet av effektivare kommunikation mellan de relevanta behöriga myndigheterna på nationell nivå, men även mellan finansunderrättelseenheter i olika medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett riktmärkningssystem för EU som ett verktyg för att standardisera den information som ska samlas in och utbytas och för att förbättra samarbetet mellan finansunderrättelseenheter. Parlamentet påpekar att detta bör omfatta förstärkning av FIU.net inom ramen för Europol, men även av själva Europol, i synnerhet för att göra det möjligt för Europol att hämta information och statistik om informationsflöden, verksamheter och resultat av analyser som finansunderrättelseenheterna utfört, men även av Eurojusts befogenheter och resurser för att hantera penningtvätt och skatteflykt. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att öka de personella, finansiella och tekniska resurserna inom finansunderrättelseenheter för att stärka deras utrednings- och samarbetskapacitet för att korrekt kunna behandla och utnyttja det ökade antalet rapporter om misstänkta transaktioner.

107.  Europaparlamentet noterar att ändamålsbegränsningen för användning av den information som finansunderrättelseenheterna utbyter bör ses över och göras enhetlig på EU-nivå och på global nivå i syfte att göra det möjligt att använda information för att bekämpa skattebrott och för att lägga fram bevisning.

108.  Europaparlamentet insisterar på att utnämningarna till chefsbefattningar inom finansunderrättelseenheter måste vara oberoende och fria från politisk partiskhet, baseras på yrkeskvalifikationer och att urvalsprocessen måste vara transparent och stå under tillsyn. Parlamentet betonar behovet av gemensamma regler för oberoendet vid de institutioner som ansvarar för verkställandet av regler avseende skattebedrägerier och penningtvätt samt behovet av brottsbekämpande organs fullständiga oberoende vid uppföljningen av rapporter från finansunderrättelseenheter.

109.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bekräfta huruvida denna skyldighet vederbörligen respekteras i alla medlemsstater.

110.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt rörande det femte penningtvättsdirektivet avseende inrättandet av en europeisk finansunderrättelseenhet och behovet av att säkerställa ett effektivt och samordnat system för utbyte av information samt centraliserade databaser. Parlamentet betonar behovet av att stödja medlemsstaternas finansunderrättelseenheter, i synnerhet i gränsöverskridande ärenden.

111.  Europaparlamentet betonar att behöriga myndigheter inte bör vänta tills de överväldigas av skatterådgivares och skattebetalares allt större användning av digital teknik. Parlamentet anser att behöriga myndigheter följaktligen bör utveckla egna verktyg och egen utredningskapacitet. Parlamentet anser att detta kan ge behöriga myndigheter nya möjligheter när det gäller återkommande problem med resursfördelning eller förbättra samarbetet dem emellan.

4.Intermediärer

112.  Europaparlamentet beklagar att intermediärer för närvarande regleras på ett icke-homogent sätt i EU. Parlamentet uppmanar rådet att snabbt undersöka och anta kommissionens förslag om obligatoriskt automatiskt informationsutbyte på skatteområdet med avseende på rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang (COM(2017)0335) i syfte att stärka intermediärernas rapporteringsskyldighet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att beakta eventuella fördelar med att utvidga direktivets tillämpningsområde till rent inhemska ärenden.

113.  Europaparlamentet understryker behovet av att detta förslag ska täppa till kryphålen som eventuellt möjliggör aggressiv skatteplanering genom att utforma nya regler för intermediärer som deltar i sådana metoder.

114.  Europaparlamentet noterar att förmögenhetsförvaltning genomförs på ett till stor del oreglerat sätt och att bindande internationella regler och standarder bör skapas för att skapa lika spelregler och bättre reglera och definiera yrket. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att ta initiativ i alla relevanta internationella forum för skapandet av sådana standarder och regler.

115.  Europaparlamentet erkänner att övervakning bör ske i samband med självorganiseringen och självregleringen. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma behovet av riktade EU-åtgärder, inbegripet möjligheten att utarbeta lagstiftning, att säkerställa lämplig tillsyn av ansvariga enheters självreglering, dvs. via en separat och oberoende nationell regel- och tillsynsmyndighet.

116.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i samarbete med medlemsstaterna och tillsynsmyndigheterna, utfärda riktlinjer i syfte att standardisera rapporteringsformaten för ansvariga enheter för att underlätta finansunderrättelseenheternas behandling och utbyte av information.

117.  Europaparlamentet efterlyser reglering av skatteintermediärer med incitament för att de ska avhålla sig från att inlåta sig i skatteflykt och skatteundandragande och att skydda faktiska betalningsmottagare.

118.  Europaparlamentet betonar att den berörda skattebetalaren, om intermediären har sin hemvist utanför EU, ska överlämna sin potentiellt aggressiva skatteplanering direkt till skattemyndigheterna i sitt hemland, innan dessa genomförs, för att skattemyndigheterna ska kunna bemöta skatteriskerna genom att vidta lämpliga åtgärder.

119.  Europaparlamentet anser att strängare regler rörande intermediärers roll skulle gynna branschen som helhet eftersom uppriktiga intermediärer inte längre kommer att missgynnas genom illojal konkurrens, och kommer därmed att skilja agnarna från vetet.

120.  Europaparlamentet efterlyser mer effektiva, avskräckande och proportionerliga sanktioner på såväl EU-nivå som medlemsstatsnivå för banker och intermediärer som uppsåtligen, medvetet och systematiskt deltar i olagliga skattearrangemang eller penningtvättsarrangemang. Parlamentet betonar att sanktionerna bör riktas mot såväl företagen själva som de anställda på ledningsnivå samt styrelseledamöter som är ansvariga för arrangemangen. Parlamentet betonar att det är avgörande med kännbara böter och anser att offentliga uthängningar skulle kunna avskräcka intermediärer från att kringgå sina skyldigheter och uppmuntra till efterlevnad.

121.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att de sektorer som är mest utsatta för risker som härrör från svårgenomträngliga system för verkligt huvudmannaskap (i enlighet med kommissionens bedömning av riskerna för penningtvätt) omfattas av effektiv övervakning och tillsyn. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla vägledning om riskfaktorerna i samband med transaktioner som involverar skatterådgivare, revisorer, externa revisorer, notarier och andra oberoende jurister.

122.  Europaparlamentet efterlyser bättre verkställande av reglerna med anknytning till penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt och att dessa ska ha en avskräckande effekt genom att de ökar den offentliga uppmärksamheten, särskilt genom förbättrad offentliggjord statistik om verkställighetsåtgärder som involverar professionella skatterådgivare och yrkespersoner som ger råd om penningtvätt.

123.  Europaparlamentet understryker behovet av ökad granskning, tillsyn och samordning av nationella system för certifiering av intermediärer som är yrkesverksamma inom skatteområdet i EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att återkalla licenser om intermediärer kan påvisas delta i aktivt främjande eller möjliggörande av gränsöverskridande skatteflykt, olaglig skatteplanering och penningtvätt.

124.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma huruvida de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna har efterlevt licensieringsförfarandena för intermediärer som redan föreskrivs i unionsrätten, t.ex. i det fjärde kapitalkravsdirektivet.

125.  Europaparlamentet efterlyser att man inom yrket antar en metod varigenom principen om rätten till förtrolig kommunikation mellan advokat och klient inte utgör ett hinder för lämpliga rapporter om misstänkta transaktioner eller annan potentiellt olaglig verksamhet utan att det påverkar de rättigheter som garanteras genom Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och de allmänna straffrättsliga principerna, eller förbättrar en befintlig metod med samma verkan.

126.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa negativa incitament för EU-baserade intermediärer att vara verksamma i jurisdiktioner som är upptagna i EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga skattejurisdiktioner och EU:s förteckning över länder med strategiska brister i sina system för bekämpning av penningtvätt, exempelvis genom att undanta dem från offentlig upphandling. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att genomföra en konsekvensbedömning i fråga om möjligheten att förbjuda EU-baserade intermediärer att vara verksamma i jurisdiktioner som är upptagna i EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga skattejurisdiktioner och EU:s förteckning över tredjeländer med strategiska brister i sina system för bekämpning av penningtvätt och terroristbekämpning.

127.  Europaparlamentet betonar att i syfte att förbättra det internationella samarbetet bör revisions- och redovisningskrav samordnas på global nivå, för att på så vis avskräcka revisionsbyråer från att medverka till olagliga skattearrangemang. Parlamentet anser i detta sammanhang att ett bättre genomförande av internationella redovisningsstandarder bör anses vara ett effektivt verktyg.

4.1.Banker

128.  Europaparlamentet uppmuntrar alla medlemsstater att i enlighet med rekommendationerna i det fjärde penningtvättsdirektivet inrätta system för bankkontoregister eller elektroniska datasökssystem som skulle ge finansunderrättelseenheterna och de behöriga myndigheterna tillgång till information om bankkonton. Parlamentet rekommenderar att man överväger en standardisering och sammanlänkning av nationella bankkontoregister, som innehåller alla konton med koppling till juridiska eller fysiska personer, så att det vara enkelt tillgängligt för behöriga myndigheter och finansunderrättelseenheter.

129.  Europaparlamentet rekommenderar att ett sådant kontoregister bör registrera och publicera statistik över transaktioner med skatteparadis och högriskländer, och dela upp informationen per transaktion med relaterade parter och icke-relaterade parter, samt per medlemsstat.

130.  Europaparlamentet erkänner att banker befanns vara inblandade i fyra breda aktiviteter: tillhandahålla och sköta offshorestrukturer, leverera bankkonton till offshorebolag, tillhandahålla andra finansiella produkter samt korrespondentbanktjänster(14). Parlamentet betonar vikten av att göra lagstiftningen om korrespondentbanktjänster tydligare och striktare när det gäller överföring av medel till offshore-centrum och icke samarbetsvilliga jurisdiktioner, med ett krav på att upphöra med denna verksamhet när det saknas information om verkliga huvudmän.

131.  Europaparlamentet kräver en strikt tillämpning gentemot banker av effektiva sanktioner, som omfattar upphävande eller återkallelse av banklicensen för finansinstitut som bevisligen har varit involverade i att främja eller underlätta penningtvätt, skatteundandragande eller aggressiv skatteplanering.

132.  Europaparlamentet betonar vikten av bättre samordning mellan bankers huvudkontor och filialer, både inom EU och med tredjeländer för att säkerställa fullständig efterlevnad av interna uppförandekoder och lagstiftningen för bekämpning av penningtvätt.

133.  Europaparlamentet understryker att nationella banktillsynskontroller bör sörja för systematiska och slumpmässiga kontroller för att säkerställa fullständigt genomförande av reglerna mot penningtvätt i alla banker.

134.  Europaparlamentet efterlyser ökade befogenheter för Europeiska centralbanken (ECB) och Europeiska bankmyndigheten (EBA) att genomföra regelbundna efterlevnadskontroller (som både meddelas i förväg och som genomförs utan förvarning) i EU:s banksektor i stället för det nuvarande systemet med kontroller som enbart genomförs när ett särskilt fall utreds eller har blivit offentligt.

135.  Europaparlamentet begär att man ska analysera genomförbarheten i att ge tillsynsmyndigheterna befogenhet att göra en bankutredning i händelse av att namnet på innehavaren av ett konto är okänt.

136.  Europaparlamentet välkomnar den befintliga analysen av risker och sårbarheter i EU:s finansiella system. Parlamentet understryker vikten av att fastställa ny teknik och finansiella produkter som potentiellt skulle kunna utnyttjas för penningtvätt. Parlamentet efterlyser, med grund i denna analys, att bestämmelser avseende penningtvätt inkluderas i alla nya förslag som tar upp sådan ny teknik, inbegripet finansteknik.

137.  Europaparlamentet efterlyser skapandet av banked, liknande det nederländska exemplet, i form av ett frivilligt åtagande av sektorn att inte samarbeta med skatteparadis.

4.2.Jurister

138.  Europaparlamentet påminner om att yrkessekretessen varken får användas till att skydda eller dölja brott eller gå emot lagens andemening. Parlamentet efterlyser kraftfullt att principen om rätten till förtrolig kommunikation mellan advokat och klient inte bör utgöra ett hinder för lämpliga rapporter om misstänkta transaktioner eller annan potentiellt olaglig verksamhet utan att det påverkar de rättigheter som garanteras genom Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och de allmänna straffrättsliga principerna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utfärda riktlinjer för tolkning och tillämpning av principen om yrkesmässiga privilegier för yrkespersoner och att införa en tydlig skiljelinje mellan traditionell juridisk rådgivning och jurister som agerar som finansiella aktörer.

139.  Europaparlamentet understryker att en advokat som verkar i ett ärende som går utöver vederbörandes specifika uppdrag som försvarare eller juridiskt biträde och juridisk rådgivare under vissa omständigheter med anknytning till bevarandet av allmän ordning kan åläggas en skyldighet att meddela myndigheterna vissa upplysningar som vederbörande har kännedom om.

140.  Europaparlamentet betonar att jurister som ger råd åt klienter bör hållas rättsligt medansvariga när de utformar planer för skatteundandragande och aggressiv skatteplanering som är straffbara enligt lag eller arrangemang för penningtvätt. Parlamentet påpekar att när de deltar i bedrägeri ska de systematiskt vara föremål för såväl straffrättsliga påföljder som disciplinära åtgärder.

4.3.Redovisning

141.  Europaparlamentet betonar att i syfte att förbättra det internationella samarbetet bör revisions- och redovisningskrav samordnas bättre på global nivå samtidigt som de europeiska standarderna respekteras avseende demokratisk legitimitet, transparens, ansvarsskyldighet och integritet, för att på så vis avskräcka revisionsbyråer och enskilda rådgivare från att utforma strukturer för skatteundandragande, aggressiv skatteplanering eller offshore-strukturer. Parlamentet efterlyser korrekt verkställande av det nyligen antagna programpaketet för revision(15) och kommittén för europeiska tillsynsorgan för revisorer (Committee of European Auditing Oversight Bodies – CEAOB) som en ny ram för samarbete mellan nationella tillsynsorgan för revisorer på EU-nivå i syfte att förbättra EU-omfattande‑ revisionstillsyn. Parlamentet anser i detta avseende att ett bättre genomförande av internationella redovisningsstandarder bör anses vara ett effektivt verktyg för att säkerställa respekten för EU-standarder för transparens och ansvarsskyldighet.

142.  Europaparlamentet noterar att EU:s befintliga definition av den kontroll som krävs för att skapa en företagskoncern bör tillämpas på revisionsfirmor som ingår i ett nätverk av firmor som är associerade genom juridiskt verkställbara kontraktsordningar som ombesörjer delning av ett namn eller arrangemang för marknadsföring, yrkesstandarder, kunder, stödtjänster, finanser eller yrkesansvarsförsäkring, vilket redan förutsågs i direktiv 2013/34/EU(16) om årsbokslut.

143.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag för åtskillnaden av revisionsbyråer och tillhandahållare av finansiella och skattetjänster samt för alla rådgivningstjänster, inbegripet ett EU-system för vad som är oförenligt för skatterådgivare, i syfte att förhindra dem att ge råd till både offentliga skattemyndigheter och skattebetalare samt förhindra andra intressekonflikter.

4.4.Truster, förvaltningsbolag och liknande juridiska arrangemang

144.  Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag missbruket av truster, förvaltningsbolag och liknande juridiska arrangemang för att tvätta pengar. Parlamentet efterlyser därför tydliga regler som underlättar en rak och enkel identifiering av den faktiska betalningsmottagaren, inbegripet en skyldighet för truster att finnas i skriftlig form och att vara registrerad i den medlemsstat där trusten skapas, administreras eller verkar.

145.  Europaparlamentet efterlyser standardiserade, regelbundet uppdaterade, offentligt tillgängliga och sammanlänkade register över verkliga huvudmän på EU-nivå, för alla parter till kommersiella och icke-kommersiella truster, förvaltningsbolag, stiftelser och liknande juridiska arrangemang som ska utgöra grunden för ett globalt register.

146.  EU-registret över truster bör omfatta följande:

   a) Alla förvaltares namn och adress, samt namn och namn och adress till alla vars instruktioner de följer.
   b) Trusturkunden.
   c) Alla instruktionsbrev.
   d) Instiftarens namn och adress.
   e) Namnet på eventuell verksamhetsrevisor och dennes instruktioner.
   f) Trustens årsredovisningar.
   g) Uppgifter om alla trustens utdelningar och tilldelningar med namn och adresser till alla förmånstagare.
   h) nominella intermediärer, inbegripet deras namn och adresser.

147.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera i vilken utsträckning frihamnar och fartygslicensiering kan missbrukas för skatteundandragande, och, vid behov, komma med lämpliga förslag för att minska sådana risker.

5.Tredjelandsdimensionen

148.  Europaparlamentet understryker behovet av ett förbättrat globalt samarbete med avseende på frågor rörande beskattning och penningtvätt på grund av dessas internationella karaktär under ledning av FN. Parlamentet betonar att enbart samordnade och globala gensvar som baseras på samarbete kommer att tillhandahålla effektiva lösningar och uppmanar EU att vara en pådrivande kraft i arbetet för ett rättvist globalt skattesystem. Parlamentet betonar att alla EU-åtgärder på internationell nivå enbart kommer att vara effektiva och trovärdiga om ingen EU-medlemsstat eller utomeuropeiskt land eller territorium (ULT) agerar som bolagsskatteparadis.

149.  Europaparlamentet noterar med oro den starka korrelationen mellan antalet skalbolag och skattebeslut och vissa tredjeländers skattejurisdiktioner och EU:s medlemsstater. Parlamentet välkomnar det automatiska informationsutbytet mellan EU:s medlemsstater rörande dessas förhandsbesked i skattefrågor. Parlamentet uttrycker dock sin oro över att vissa medlemsstater eller vissa av dessas ”skatteparadis”-territorier lämnar ”muntliga förhandsbesked i skattefrågor” för att kringgå denna skyldighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare undersöka denna praxis.

150.  Europaparlamentet betonar att EU bör omförhandla sina handelsavtal, ekonomiska avtal och andra relevanta bilaterala avtal med Schweiz för att harmonisera dem med EU:s policy för bekämpning av skattebedrägeri och lagstiftningen mot penningtvätt och finansiering av terrorism, för att eliminera de allvarliga brister i det schweiziska tillsynssystemet som möjliggör fullföljandet av en politik med intern banksekretess, etableringen av offshorestrukturer i hela världen, skattebedrägeri, skatteundandragande som inte betraktas som straffbara handlingar, bristfällig tillsyn, otillräcklig självreglering för ansvariga enheter och aggressiva förföljelser och trakasserier av visselblåsare.

151.  Europaparlamentet anser att EU bör tala med en röst genom kommissionen vid förhandlingar om skatteavtal med tredjeländer istället för att fortsätta med bilaterala förhandlingar som ger suboptimala resultat. Parlamentet anser att samma strategi bör anammas av EU vid förhandling om framtida frihandelsavtal, partnerskaps- och samarbetsavtal, genom att inkludera klausuler om god förvaltning i skattefrågor, krav på transparens och bestämmelser om penningtvätt.

152.  Europaparlamentet betonar vikten av att stärka bestämmelserna mot skatteflykt i den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen för att eliminera internprissättning till tredjelandsjurisdiktioner vilket leder till ett minskat beskattningsunderlag för företag i EU.

153.  Europaparlamentet anser i synnerhet att när framtida handels- eller partnerskapsavtal ska förhandlas, eller befintliga avtal ses över, bör de innehålla en bindande klausul om skattemässig villkorlighet som ska omfatta efterlevnad av de internationella standarderna i OECD:s BEPS-handlingsplan, samt FATF:s rekommendationer.

154.  Europaparlamentet begär att kapitlen om investeringar eller finansiella tjänster i framtida handels- eller partnerskapsavtal förhandlas på grundval av principen om positiva förteckningar, så att enbart de finanssektorer som krävs för kommersiell utveckling, realekonomin och hushåll gynnas av främjandet och liberaliseringen som avtalet mellan EU och berörd tredje part medför.

155.  Europaparlamentet efterlyser starka verkställighetsåtgärder i alla internationella avtal för utbyte av information mellan skattemyndigheter i syfte att säkerställa ett korrekt genomförande av samtliga jurisdiktioner och tillämpning av effektiva, avskräckande och proportionerliga automatiska förfaranden för sanktioner i händelse av uteblivet genomförande.

156.  Europaparlamentet betonar vikten av full effektiv ömsesidighet inom sådana ramar som avtalet Foreign Account Tax Compliance Act (FATCA) och andra liknande avtal.

157.  Europaparlamentet uppmanar relevanta medlemsstater att använda möjligheten som kommer av deras direkta relationer med de relevanta länderna för att vidta de åtgärder som krävs för att utöva påtryckningar på de länder och territorier (utomeuropeiska länder och territorier)(17) samt de yttersta randområden(18) som inte respekterar internationella standarder med anknytning till skattesamarbete, transparens och bekämpning av penningtvätt Parlamentet anser att skyldigheterna avseende transparens och rimlig aktsamhet bör verkställas effektivt i dessa territorier.

158.  Europaparlamentet understryker vikten av tydliga definitioner av ”offshore”, ”utomeuropeiska länder” och ”yttersta randområde”, eftersom var och en av dessa termer avser olika rättsliga system, metoder och system. Parlamentet betonar behovet av att bekämpa alla former av skattebedrägeri och skatteundandragande, oavsett var de inträffar. Parlamentet noterar att de nuvarande i systemen i de yttersta randområdena följer unionslagstiftning och internationella standarder, och deras särskilda ställning finns fastställd i artikel 349 i EUF-fördraget och har bekräftats av EU-domstolen i dess beslut C132/14(19).

159.  Europaparlamentet anser att missbruk av lagstiftningen om skydd av personuppgifter inte kan användas för att skydda de som deltar i missförhållanden från lagens fulla kraft.

160.  Europaparlamentet efterlyser ett globalt toppmöte om kampen mot penningtvätt, skattebedrägeri och skatteundandragande för att få ett stopp på hemlighetsmakeriet inom den finansiella sektorn och förbättra det internationella samarbetet och sätta press på alla länder, i synnerhet deras finanscentrum, att efterleva globala standarder samt att kommissionen ska ta initiativ till ett sådant toppmöte.

161.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera förhållandet mellan den övergripande kostnaden för och nyttan med samt de möjliga konsekvenserna av en omfattande skatt på kapital som återförs till hemlandet från tredjeländer med låg beskattning. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att utvärdera skattebestämmelserna om uppskjuten betalning i USA och en möjlig skatteamnesti som tillkännagetts av den nya administrationen samt en möjlig försvagning av det internationella samarbetet.

162.  Europaparlamentet betonar vikten av ett bättre, bilateralt informationsutbyte mellan tredjeländer och finansunderrättelseenheter i EU.

163.  Europaparlamentet erinrar om att mängden stöd till stöd för användning av inhemska resurser fortfarande är låg, och uppmanar med kraft kommissionen att bistå utvecklingsländerna i kampen mot skatteflykt och att öka det finansiella och tekniska stödet till deras nationella skattemyndighet, i enlighet med åtagandena i Addis Abeba-handlingsplanen.

Utvecklingsländer

164.  Europaparlamentet uppmanar EU att beakta de särskilda rättsliga kraven och motsvarande sårbarheter i utvecklingsländer, exempelvis bristande kapacitet vid myndigheter som givits i uppdrag att bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande och penningtvätt. Parlamentet betonar behovet av lämpliga övergångsperioder för utvecklingsländer som inte har kapacitet att samla in, förvalta och dela den erfordrade informationen inom ramen för automatiskt informationsutbyte.

165.  Europaparlamentet framhäver att det på nationell, europeisk och internationell nivå, när åtgärder och politik utformas för att ta itu med skatteflykt, bör fästas särskild uppmärksamhet vid situationen för utvecklingsländer och i synnerhet de minst utvecklade länderna, som normalt sett är de som påverkas mest av företags skatteflykt och har en mycket smal skattebas och en låg skatteandel av BNP. Parlamentet betonar att dessa åtgärder och denna politik bör bidra till att generera offentliga intäkter som motsvarar det mervärde som skapats på deras territorium, för att göra det möjligt för de berörda länderna att på lämpligt sätt finansiera sina utvecklingsstrategier.

166.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vända sig till Afrikanska unionen (AU) med en begäran om att åtgärderna för att bekämpa olagliga finansiella flöden ska framhävas i Afrikanska unionens konvention om förebyggande och bekämpning av korruption.

167.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stärka den politiska samstämmigheten för utveckling på detta område, och upprepar sin efterlysning av en spridningsanalys av nationell skattepolitik och EU-skattepolitik i syfte att bedöma dennas inverkan på utvecklingsländerna vad gäller överenskomna skatteavtal och avtal om ekonomiska partnerskap.

168.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på lämpligt sätt säkerställa rättvis behandling av utvecklingsländerna när skatteavtal förhandlas, med hänsyn till deras särskilda situation, samt säkerställa en rättvis fördelning av beskattningsrätten mellan ursprungs- och bosättningslandet. Parlamentet efterlyser i detta avseende anslutning till FN:s modellavtal för skatter och att transparens kring avtalsförhandlingarna säkerställs.

169.  Europaparlamentet efterlyser att mer internationellt stöd ges till utvecklingsländer för bekämpning av korruption och sekretess som underlättar olagliga finansiella flöden. Parlamentet understryker att kampen mot olagliga finansiella flöden kräver internationellt samarbete och samordnade insatser från utvecklade länder och utvecklingsländer, i partnerskap med den privata sektorn och civilsamhället. Parlamentet understryker nödvändigheten av att bidra till en förstärkning av skattemyndigheternas kapacitet och till kunskapsöverföring till partnerländer.

170.  Europaparlamentet kräver att det offentliga utvecklingsbiståndet i större utsträckning ska inriktas på införande av ett anpassat regelverk samt på förstärkning av skattemyndigheter och de institutioner som har i uppdrag att bekämpa olagliga finansiella flöden, och att detta stöd ska förverkligas genom ett tillskott av teknisk sakkunskap avseende resursförvaltning, finansiella upplysningar och antikorruptionslagstiftning.

171.  Europaparlamentet beklagar att OECD:s nuvarande skattekommitté inte är tillräckligt inkluderande. Parlamentet erinrar om sin ståndpunkt(20) avseende inrättandet av ett globalt organ, inom ramen för FN, som är välutrustat och har tillräckligt med ytterligare resurser, för att säkerställa att alla länder kan delta på lika villkor i formuleringen och reformen av den globala skattepolitiken.

172.  Europaparlamentet beklagar att utvecklingsländer för att inte bli märkta som icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner måste betala för att ses som deltagare i OECD:s globala forum om transparens och informationsutbyte i skattesyfte, där länder genomgår bedömning av sin praxis, mot riktmärken som de inte har varit fullt delaktiga i att fastställa.

173.  Europaparlamentet understryker den väsentliga roll som regionala organisationer och regionalt samarbete spelar vid genomförande av gränsöverskridande skattekontroller, med beaktande av tillämpningen av subsidiaritets- och komplementaritetsprinciperna. Parlamentet uppmanar till utarbetande av en gemensam avtalsmodell i syfte att undvika dubbelbeskattning och därmed förhindra missbruk. Parlamentet påminner om att samarbete och informationsutbyte mellan olika underrättelsetjänster är avgörande i detta sammanhang.

174.  Europaparlamentet påminner om att skatteparadisen plundrar världens naturresurser, i synnerhet utvecklingsländernas. Parlamentet uppmanar EU att stödja utvecklingsländerna i kampen mot korruption, brottslig verksamhet, skattebedrägerier och penningtvätt. Parlamentet uppmanar kommissionen genom samarbete och informationsutbyte ska hjälpa dessa länder att bekämpa urholkningen av skattebasen, överföringen av vinster till skatteparadis och banker som tillämpar banksekretess. Parlamentet betonar att alla dessa länder ska efterleva de globala standarderna för automatiskt informationsutbyte om bankkonton.

175.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i det framtida avtalet om förbindelserna mellan EU och AVS-länderna efter 2020 införliva bestämmelser om bekämpning av skatteflykt, skattebedrägerier och penningtvätt.

176.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål inom ramen för unionslagstiftningen om konfliktmineraler fastställa kompletterande åtgärder. Parlamentet betonar att dessa åtgärder ska fastställa en integrerad strategi som syftar till att stärka den pågående dialogen med länder med stora mineralfyndigheter och därigenom främja internationella standarder för tillbörlig aktsamhet och transparens, såsom de som fastställs i OECD:s riktlinjer.

177.  Europaparlamentet anser att det internationella samfundet, inbegripet parlamenten, bör vidta alla de åtgärder som krävs för att införa effektiv och transparent skatte- och handelspolitik. Parlamentet efterlyser större samstämmighet och bättre samordning vad gäller de internationella åtgärder som vidtas av OECD, G20, G8, G77, Afrikanska unionen, Världsbanken, Internationella valutafonden (IMF) och Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB).

6. Visselblåsare

178.  Europaparlamentet uttrycker farhågor om att åtal av visselblåsare i syfte att bevara sekretessen kan avskräcka från avslöjande av oegentligheter. Parlamentet betonar att skyddet bör utformas för att skydda de som handlar i allmänhetens intresse och undvika att tysta visselblåsare samtidigt som företags juridiska rättigheter också beaktas.

179.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt färdigställa en grundlig bedömning av den möjliga rättsliga grunden för ytterligare åtgärder på EU-nivå och, där så är lämpligt, att lägga fram omfattande lagstiftning som omfattar både de offentliga och privata sektorerna, inbegripet verktyg till stöd för visselblåsare för att säkerställa att de ges effektivt skydd och tillräcklig ekonomisk hjälp så snart som möjligt. Parlamentet menar att visselblåsare bör ha rätt att rapportera anonymt, eller att lämna in klagomål, som ett prioriterat ärende, till den berörda organisationens interna rapporteringssystem eller till de behöriga myndigheterna, och att de dessutom bör skyddas oavsett av vilken rapporteringskanal de väljer.

180.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen studerar bästa praxis från de program för visselblåsare som redan finns i andra länder runtom i världen och genomför ett offentligt samråd för att få intressenters synpunkter om rapporteringsmekanismer.

181.  Europaparlamentet betonar den roll som undersökande journalistik spelar, och uppmanar kommissionen att säkerställa att dess förslag ger undersökande journalister samma skydd som visselblåsare.

182.  Europaparlamentet anser att arbetsgivare bör uppmuntras att införa rutiner för att slå larm internt och att det inom varje organisation bör finnas en enda person som ansvarar för att samla in rapporter från visselblåsare. Parlamentet anser att arbetstagarnas företrädare bör delta i tillsättningen av denna funktion. Parlamentet rekommenderar att EU:s institutioner föregår med gott exempel genom att snabbt installera en intern ram för skydd av visselblåsare.

183.  Europaparlamentet betonar vikten av att öka medvetenheten bland anställda och andra personer om den positiva roll som visselblåsare spelar och om redan existerande rättsliga ramar avseende visselblåsning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra upplysningskampanjer. Parlamentet anser att det är nödvändigt att införa åtgärder för skydd mot eventuella vedergällningsåtgärder och destabiliserande handlingar gentemot visselblåsare samt heltäckande ersättning av eventuella skador som dessa ådrar sig.

184.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram instrument som i synnerhet syftar till och kräver att skydd mot orättfärdiga åtal och ekonomiska sanktioner mot samt diskriminering av visselblåsare säkerställs, och begär i detta sammanhang att det inrättas en allmän fond för adekvat ekonomiskt stöd – delvis finansierad genom medel som återvunnits eller böter som utdöms – till visselblåsare som till följd av att de upptäckt relevanta förhållanden riskerar sin tillvaro.

7.Interinstitutionellt samarbete

7.1Samarbete med undersökningskommittén beträffande penningtvätt, skatteflykt och skatteundandragande (PANA)

185.  Europaparlamentet upprepar vikten av att respektera principen om lojalt samarbete mellan EU:s institutioner.

186.  Europaparlamentet anser att utbytet av information mellan EU:s institutioner bör förstärkas, i synnerhet avseende bestämmelsen om att relevant information ska göras tillgänglig för undersökningskommittéer.

187.  Europaparlamentet beklagar att rådet, uppförandekodgruppen (företagsbeskattning) och vissa medlemsstater uppvisade ett svagt engagemang gentemot PANA-kommitténs begäranden om samarbete. Parlamentet anser att ett större åtagande från medlemsstaternas sida är avgörande för att göra gemensamma ansträngningar och uppnå bättre resultat. Parlamentet föresätter sig att övervaka uppförandekodgruppen för företagsbeskattnings verksamhet och resultat genom regelbundna utfrågningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagförslag inom ramen för artikel 116 i EUF-fördraget fram till mitten av 2018 om medlemsstaterna vid den tidpunkten ännu inte antagit en reform av uppförandekodgruppens mandat.

188.  Europaparlamentet kritiserar att till och med dokument som nu är offentligt tillgängliga endast till viss del tillhandahölls dess undersökningskommitté.

189.  Europaparlamentet erinrar om att Ekofinrådet i december 2015 uppmanade högnivågruppen att avgöra huruvida det krävdes en förbättring av de övergripande styrnings-, transparens- och arbetsmetoderna och att slutföra reformen av uppförandekodgruppen under det nederländska ordförandeskapet. Parlamentet erinrar om att Ekofinrådet i mars 2016 uppmanade högnivågruppen att granska de nya styrnings-, transparens- och arbetsmetoderna och då i synnerhet när det gäller effektiviteten i beslutsfattandeprocessen, även vad gäller tillämpningen av regeln om brett samförstånd under 2017. Parlamentet ser med spänning fram emot resultatet av detta arbete.

7.2.Europaparlamentets undersökningsrätt

190.  Europaparlamentet betonar att det nu gällande regelverket för Europaparlamentets undersökningskommittéers verksamhet är föråldrat och innehåller brister i tillhandahållandet av de nödvändiga förutsättningar enligt vilka utövandet av parlamentets undersökningsrätt kan ske på ett effektivt sätt.

191.  Europaparlamentet betonar att denna brist på befogenheter och den begränsade tillgången till handlingar kraftigt har hämmat och försenat undersökningsarbetet mot bakgrund av den tillfälliga karaktären hos utredningen och har uteslutit en fullständig bedömning av påstådda överträdelser av EU-lagstiftningen.

192.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen och rådet, i flera undersöknings- och specialkommittéer (däribland PANA-kommittén) på senare tid inte har tillhandahållit de begärda dokumenten i vissa fall och i andra tillhandahållit dessa först lång tid därefter. Parlamentet efterlyser införandet av en ansvarsmekanism för att se till att sådana dokument som undersöknings- eller specialkommittéerna begär och har rätt till garanterat överförs till parlamentet utan dröjsmål.

193.  Europaparlamentet anser att undersökningsrätten är ett viktigt behörighetsområde för parlamentet. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner att förstärka parlamentets undersökningsrätt på grundval av artikel 226 i EUF-fördraget. Parlamentet anser bestämt att förmågan att kalla personer av intresse och att få tillgång till relevanta handlingar är av yttersta vikt för att de parlamentariska undersökningskommittéerna ska fungera korrekt.

194.  Europaparlamentet betonar att parlamentet måste få undersökningsbefogenheter liknande de som de nationella parlamenten i EU: medlemsstater har, för att utöva demokratisk kontroll över den verkställande makten. Parlamentet anser att parlamentet, för att kunna utöva denna demokratiska kontroll, måste ha befogenhet att kalla och tvinga vittnen att infinna sig samt begära handlingar. Parlamentet anser att, för att dessa rättigheter ska kunna utövas, måste medlemsstaterna ge sitt samtycke till påföljder gentemot enskilda personer som inte infinner sig eller lägger fram handlingar i enlighet med nationell lagstiftning om nationella parlamentsundersökningar. Parlamentet upprepar sitt stöd till den ståndpunkt som presenterades i huvuddrag dess förslag från 2012 på detta område(21).

195.  Europaparlamentet föresätter sig att inrätta en permanent undersökningskommitté enligt samma modell som hos Förenta staternas kongress.

196.  Europaparlamentet uppmanar de politiska grupperna att besluta om inrättandet av ett tillfälligt särskilt utskott under innevarande valperiod för att följa upp arbetet i PANA-kommittén och att utreda den senaste Paradiseläckan.

197.  Europaparlamentet begär, utan att det påverkar någon annan lämplig åtgärd, att generalsekreteraren i enlighet med artikel 166a.3 i parlamentets arbetsordning drar tillbaka passerkort med lång giltighetstid från alla företag som vägrat att lyda en kallelse att inställa sig vid en undersökningskommitté.

198.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med skyndsamhet öka transparensen, ansvarsskyldigheten och effektiviteten hos uppförandekodgruppens arbetsmetoder.

199.  Europaparlamentet uppmanar uppförandekodgruppen att ta fram en årsrapport där man presenterar och beskriver den mest skadliga skattepraxis som tillämpats i medlemsstaterna och de motåtgärder som vidtas.

200.  Europaparlamentet efterlyser ett slutförande av den nödvändiga reformen av uppförandekodgruppen (företagsbeskattning), i syfte att garantera fullständig transparens och delaktighet för alla EU-institutioner och civilsamhället. Parlamentet anser att denna reform bör leda till en radikal omdefiniering av uppförandekodgruppens förvaltningsstruktur och transparens, inklusive mandat och arbetsordning, liksom beslutsprocesserna och kriterierna för att identifiera skadlig skattepraxis som antagits av medlemsstaterna.

7.3.Övriga institutioner

201.  Europaparlamentet välkomnar, som ett första steg, inrättandet av en gemensam och oberoende europeisk åklagarmyndighet, och uppmanar alla medlemsstater att ansluta sig till initiativet.

202.  Europaparlamentet efterlyser att kommissionen ska få starkare verkställighetsbefogenheter för att säkerställa ett effektivt och konsekvent genomförande av unionslagstiftningen i medlemsstaterna och strängare granskning från Europaparlamentets sida.

203.  Europaparlamentet efterlyser inrättande av ett nytt centrum för en konsekvent och samordnad skattepolitik inom kommissionen som ska hantera systembetingade svagheter inom samarbetet mellan behöriga myndigheter i EU.

204.  Europaparlamentet efterlyser en betydande förstärkning av FIU.net-samarbetet inom ramen för Europol, och föreslår att verksamheten kopplas till det föreslagna centrumet för en konsekvent och samordnad skattepolitik i förhoppning om att skapa ett skatte-Europol som både kan samordna medlemsstaternas skattepolitik och förstärka medlemsstaternas myndigheter vid utredning och avslöjande av olagliga, internationella skattearrangemang.

205.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samband med reformen av fördragen stödja att beslut om skattepolitik ska kunna antas genom kvalificerad majoritet i rådet och inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

o
o   o

206.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation och undersökningskommitténs slutrapport till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 113, 19.5.1995, s. 1.
(2) EUT L 166, 24.6.2016, s. 10.
(3) EUT C 366, 27.10.2017, s. 51.
(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0310.
(5) EUT C 399, 24.11.2017, s. 74.
(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 25.11.2005, s. 15).
(7) Europaparlamentets resolution av den 16 december 2015 med rekommendationer till kommissionen om ökad transparens, samordning och samstämdhet för bolagsbeskattningen i unionen. Rekommendation A4.
(8) Rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG (EUT L 64, 11.3.2011, s. 1).
(9) Europaparlamentets resolution av den 16 december 2015 med rekommendationer till kommissionen om ökad transparens, samordning och samstämdhet för bolagsbeskattningen i unionen. Rekommendation B5.
(10) EUT L 94, 28.3.2014, s. 65.
(11) Europaparlamentets resolution av den 16 december 2015 med rekommendationer till kommissionen om ökad transparens, samordning och samstämdhet för bolagsbeskattningen i unionen, rekommendation C3.
(12) Se betänkande A8-0056/2017.
(13) PANA-kommitténs utfrågning av Brooke Harrington och andra experter den 24 januari 2017
(14) The Panama Papers: Breaking the Story of How the World’s Rich and Powerful Hide their Money, Obermayer och Obermaier, 2016.
(15) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/56/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiv 2006/43/EG om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning (EUT L 158, 27.5.2014, s. 196), och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 av den 16 april 2014 om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse och om upphävande av kommissionens beslut 2005/909/EG (EUT L 158, 27.5.2014, s. 77).
(16) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).
(17) Grönland, Nya Kaledonien och tillhörande områden, Franska Polynesien, de franska sydliga och antarktiska områdena, Wallis- och Futunaöarna, Mayotte, Saint-Pierre och Miquelon, Aruba, Nederländska Antillerna (Bonaire, Curaçao, Saba, Sint Eustatius, Sint-Maarten), Anguilla, Caymanöarna, Falklandsöarna, Sydgeorgien och Sydsandwichöarna, Montserrat, Pitcairn, S:ta Helena med tillhörande områden, Brittiska antarktiska territoriet, Brittiska territoriet i Indiska oceanen, Turks- och Caicosöarna, Brittiska Jungfruöarna och Bermuda.
(18) De yttersta randområdena: Kanarieöarna, Réunion, Guayana, Martinique, Guadeloupe, Mayotte, Saint-Martin, Azorerna och Madeira.
(19) http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/HTML/?uri=CELEX:62014CJ0132&from=SV
(20) Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2016 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt. (Antagna texter, P8_TA(2016)0310).
(21) EUT C 264 E, 13.9.2013, s. 41.


Årsrapporten om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken
PDF 295kWORD 59k
Europaparlamentets resolution av den 13 december 2017 om årsrapporten om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (2017/2123(INI))
P8_TA(2017)0492A8-0351/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Lissabonfördraget,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 20 december 2013, den 26 juni 2015, den 15 december 2016 och den 22 juni 2017,

–  med beaktande av årsrapporten från rådet till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2017 om årsrapporten om genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2017 om vapenexport: genomförande av den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp(2),

–  med beaktande av rådets slutsatser om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken av den 25 november 2013, den 18 november 2014, den 18 maj 2015, den 27 juni 2016, den 14 november 2016 och den 18 maj 2017 samt rådets slutsatser om EU:s globala strategi av den 17 juli 2017,

–  med beaktande av det 19:e fransk-tyska ministerrådsmötet i Paris den 13 juli 2017,

–  med beaktande av det informella mötet mellan försvarsministrarna och det informella mötet mellan utrikesministrarna (Gymnich) som hölls i Tallinn den 6–9 september 2017,

–  med beaktande av mötet mellan EU:s försvarsministrar den 30 november 2011,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2013 om EU:s militära strukturer: nuläge och framtidsutsikter(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 22 november 2016 om en europeisk försvarsunion(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 november 2016 om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 mars 2017 om konstitutionella, rättsliga och institutionella följder av en gemensam säkerhets- och försvarspolitik: de möjligheter som Lissabonfördraget erbjuder(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2017 om mandatet för trepartsmötet om förslaget till budget för 2018(7),

–  med beaktande av dokumentet Delade visioner, gemensamma åtgärder: Ett starkare Europa. En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik som lades fram av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik den 28 juni 2016,

–  med beaktande av dokumentet Implementation Plan on Security and Defence (Genomförandeplan på säkerhets- och försvarsområdet) som lades fram av vice ordföranden/den höga representanten den 14 november 2016,

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 30 november 2016 till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om en europeisk försvarshandlingsplan (COM(2016)0950),

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 8 juli 2016 från ordförandena för Europeiska rådet och kommissionen och Natos generalsekreterare, de gemensamma förslagen som godkändes av Nato-rådet och Europeiska unionens råd den 6 december 2016 och framstegsrapporten om deras genomförande som antogs den 14 juni 2017,

–  med beaktande av Bratislavaförklaringen av den 16 september 2016,

–  med beaktande av det nya försvarspaketet som kommissionen lade fram den 7 juni 2017 i pressmeddelandet Ett EU som försvarar: EU-kommissionen inleder debatt om säkerhets- och försvarsunion,

–  med beaktande av diskussionsunderlaget om framtiden för ett europeiskt försvar av den 7 juni 2017,

–  med beaktande av Eurobarometern 85.1 i juni 2016, enligt vilken hälften av de intervjuade EU-medborgarna anser att EU:s åtgärder är otillräckliga och två tredjedelar av dem skulle vilja se större engagemang från EU:s sida genom åtaganden från medlemsstaterna i säkerhets- och försvarspolitiska frågor,

–  med beaktande av rådets krishanteringskoncept för ett nytt civilt GSFP-uppdrag i Irak av den 17 juli 2017 och rådets beslut (Gusp) 2017/1425 av den 4 augusti 2017 om Europeiska unionens stabiliseringsåtgärd i regionerna Mopti och Ségou i Mali,

–  med beaktande av EU:s politik för GSFP-utbildning som antogs av rådet (utrikes frågor) den 3 april 2017,

–  med beaktande av rådets beslut av den 23 oktober 2017 om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i gemensamma EES-kommittén beträffande en ändring av protokoll 31 till EES-avtalet (Unionens förberedande åtgärd för försvarsrelaterad forskning),

–  med beaktande av underrättelsen om permanent strukturerat samarbete av den 13 november 2017,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten av den 10 november 2017 till Europaparlamentet och rådet om förbättrad militär rörlighet i Europeiska unionen (JOIN(2017)0041),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0351/2017).

Unionens strategiska miljö

1.  Europaparlamentet understryker att den regelbaserade internationella ordningen och de värden som försvaras av västerländska demokratier, samt den fred, det välstånd och de friheter som denna ordning sedan andra världskriget utgör en garant för och som överensstämmer med de grundvalar som Europeiska unionen vilar på, står inför ett aldrig tidigare skådat antal konventionella och hybrida utmaningar, eftersom samhälleliga, ekonomiska, tekniska och geopolitiska trender pekar på att världens befolkning blir alltmer sårbar för chocker och belastningar som t.ex. mellanstatliga konflikter, naturkatastrofer, extrema väderfenomen, vattenkriser, kollapsade stater och it-angrepp, och då krävs en enad och samordnad reaktion. Parlamentet påminner om att säkerhet är en central fråga för EU-medborgarna. Unionens yttre åtgärder ska vägledas av de värden och principer som finns förankrade i artikel 21 i EU-fördraget.

2.  Europaparlamentet betonar att ingen enskild medlemsstat ensam kan hantera någon av de komplexa säkerhetsutmaningar vi ställs inför i dag, och för att EU ska kunna reagera på dessa inre och yttre utmaningar måste unionen öka sina insatser för att få till stånd ett konkret starkt samarbete inom ramen för Gusp/GSFP, vara en ändamålsenlig global aktör, vilket innebär att tala samstämmigt och agera tillsammans, och rikta in sina resurser på strategiska prioriteringar. Parlamentet anser att det är nödvändigt att åtgärda de bakomliggande orsakerna till instabilitet, som är fattigdom och ökande ojämlikhet, dåliga styrelseformer, kollapsade stater och klimatförändringar.

3.  Europaparlamentet beklagar djupt att transnationella terroristorganisationer och kriminella organisationer ökar i styrka och antal, något som kan främjas av Isil/Daishs nederlag och dess flyende stridande, samtidigt som instabiliteten breder ut sig i de södra regionerna och i Mellanöstern när bräckliga och sönderfallande stater som t.ex. Libyen lämnar ifrån sig stora områden utan styrning, sårbara för styrkor utifrån. Parlamentet uttrycker en fortsatt oro över att terroristhotet i Sahelregionen har en transnationell dimension. Parlamentet beklagar djupt att Demokratiska folkrepubliken Koreas pågående verksamhet på områdena kärnteknik och ballistiska robotar har gett upphov till ökad spänning både inom och utanför regionen och utgör ett tydligt hot mot den internationella freden och säkerheten.

4.  Europaparlamentet betonar att i öster pågår fortfarande Rysslands krig mot Ukraina, att Minskavtalen – utan vilka det inte kan finnas någon lösning på konflikten – inte har genomförts och att den illegala annekteringen och militariseringen av Krimhalvön och inrättandet av system för tillträdesförbud och avspärrade områden fortsätter. Parlamentet är djupt oroat över att Rysslands överdrivna övningar och militära verksamhet görs utan internationell observation, att hybrida taktiker, inklusive cyberterrorism, falska nyheter och desinformationskampanjer samt ekonomisk och energirelaterad utpressning destabiliserar länderna i det östliga partnerskapet och på västra Balkan och att de drabbar västerländska demokratier och ökar spänningar inom dem. Parlamentet är bekymrat över att säkerhetsläget i EU:s närområde kommer att fortsätta vara mycket instabilt för flera år framöver. Parlamentet upprepar att västra Balkan är av strategisk betydelse för EU:s säkerhet och stabilitet och att EU:s politiska engagemang gentemot regionen behöver riktas om och stärkas, bland annat genom att stärka mandatet för våra uppdrag inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP). Parlamentet är fast övertygat om att mer integration och samordning behövs för att övervinna EU:s sårbarhet.

5.  Europaparlamentet beklagar djupt det terroristhot som snabbt breder ut sig både inom Europa och utanför Europas gränser. Parlamentet anser att en ofullständig respons på militär nivå ofrånkomligen kommer att leda till att hoten mot den inre säkerheten ökar mer och mer. Parlamentet uppmanar med kraft till ett inrättande av en europeisk pakt för att bekämpa jihadismen med vilken dessa hot kan bemötas på ett ändamålsenligt sätt.

6.  Europaparlamentet anser att terrorism i dag utgör en av de främsta utmaningarna mot EU-medborgarnas säkerhet, något som kräver snabba, stadiga och samordnade åtgärder både på intern och extern nivå för att förebygga ytterligare terroristangrepp och bekämpa dess bakomliggande orsaker. Parlamentet pekar i synnerhet på behovet att förebygga radikalisering, blockera terroristorganisationers samtliga källor till finansiella resurser, bekämpa terrorpropaganda och blockera att internet och sociala nätverk används i detta syfte, bland annat genom en automatiserad borttagningstjänst, och att förbättra utbytet av underrättelser såväl mellan medlemsstater som med tredjeländer, Nato och andra relevanta partnerorganisationer. Parlamentet anser att mandatet för våra GSFP-uppdrag bör innefatta kampen mot terrorism för att bidra mer konsekvent till avradikaliseringsprogram, i synnerhet Eulex i Kosovo och Eufor Althea i Bosnien och Hercegovina, länder som konfronteras med ett betydande antal återvändande stridande från utlandet.

7.  Europaparlamentet är djupt oroat över det tilltagande dödliga terroristhotet i Sahelbältet och över dess utbredning till Centralafrika och instabiliteten i öster (Syrien, Irak, Palestina). Parlamentet uppmanar EU:s höga representant/vice ordförande att säkerställa att ett verkställande mandat beviljas GSFP-uppdragen och att ingripa på ett beslutsamt och målmedvetet sätt.

8.  Europaparlamentet anser att en trovärdig anslutningsprocess som bygger på omfattande och rättvisa villkor, enligt EU:s nuvarande utvidgningspolitik, fortfarande är ett viktigt verktyg för att främja säkerheten då den ökar motståndskraften för länder i sydöstra Europa.

9.  Europaparlamentet anser att i ett allt besvärligare säkerhetsläge, och vid en tidpunkt då EU och Nato strävar efter att bredda och fördjupa sitt samarbete, kommer EU att genom brexit förlora en del av sin militära kapacitet och kommer eventuellt inte längre att kunna dra nytta av Förenade kungarikets expertis och vice versa. Parlamentet noterar att brexit ger ny kraft åt initiativ som länge har blockerats och kanske kan öppna dörren för nya förslag. Parlamentet betonar betydelsen av att fortsätta det nära försvarssamarbetet mellan EU och Förenade kungariket efter brexit, bland annat på, men inte begränsat till, områdena utbyte av underrättelser och terrorismbekämpning. Parlamentet anser att Förenade kungariket, om landet begär det, också bör kunna delta i GSFP-uppdrag som en del av nya förbindelser mellan EU och Förenade kungariket som rör försvarssamarbete.

10.  Europaparlamentet välkomnar Förenta staternas förnyade engagemang i fråga om Europas säkerhet. Parlamentet betonar att EU står orubbligt fast vid en transatlantisk gemenskap med gemensamma värden och intressen. Parlamentet är på samma gång övertygat om att det behövs en ansvarsfull och självsäker gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och att EU i detta sammanhang måste bli en självmedveten utrikespolitisk aktör.

Institutionell ram

11.  Europaparlamentet är fast övertygat om att Europeiska unionen måste ta sitt öde i egna händer om så krävs, eftersom den inre och yttre säkerheten blir allt mer sammanflätade med varandra, vilket får direkta konsekvenser för alla EU-medborgare. Parlamentet varnar för att bristen på en gemensam strategi skulle kunna leda till icke samordnade och splittrade åtgärder, skapa mycket dubbelarbete och ineffektivitet och, till följd av det, göra unionen och dess medlemsstater sårbara. Parlamentet anser därför att EU bör kunna agera ändamålsenligt längs hela spektrumet av instrument för inre och yttre säkerhet, upp till den nivå som anges i artikel 42.7 i EU-fördraget. Parlamentet betonar att utformningen av unionens gemensamma försvarspolitik i enlighet med artikel 42.2 i EU-fördraget har som mål att upprätta ett gemensamt försvar och att förse unionen med strategiskt oberoende för att främja fred och säkerhet i Europa och i världen. Parlamentet betonar de praktiska och ekonomiska fördelarna med en ytterligare integrering av de europeiska försvarskapaciteterna.

12.  Europaparlamentet understryker att EU behöver tillämpa hela verktygslådan med tillgängliga politiska instrument, med allt från mjuk till hård makt och från kortsiktiga åtgärder till långsiktiga strategier på den klassiska utrikespolitikens område, innefattande inte bara bilaterala och multilaterala insatser inom diplomati, utvecklingssamarbete, civila och ekonomiska instrument, stöd i nödsituationer, krisförebyggande insatser och strategier efter konflikter, utan även fredsbevarande och fredsframtvingande insatser, som även överensstämmer med de civila och militära resurser som beskrivs i artikel 43.1 i EU-fördraget för att hantera de växande utmaningarna. Parlamentet anser att den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken bör byggas på principen att Europas säkerhet inte kan garanteras genom att man enbart litar till militära resurser. Parlamentet anser att EU:s utrikesåtgärder bör innefatta en bedömning av hur de påverkar EU:s människocentrerade strategiska intressen i fråga om att öka människors säkerhet och de mänskliga rättigheterna, stärka internationell rätt och främja hållbar fred. Parlamentet understryker att Europeiska utrikestjänsten behöver trappa upp sin kapacitet för att bättre förutse kriser och bemöta säkerhetsutmaningar omedelbart när de uppkommer. Parlamentet betonar behovet av en mer sammanhängande och bättre samordnad samverkan mellan militära, civila, utvecklingsrelaterade och humanitära aktörer.

13.  Europaparlamentet välkomnar de synbara framsteg som gjorts i utformningen av ett starkare europeiskt försvar sedan antagandet av den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik i juni 2016. Parlamentet välkomnar i synnerhet inrättandet av en europeisk försvarsfond, den föreslagna ökningen av den förberedande åtgärden för försvarsrelaterad forskning och lagstiftningsförslaget om ett europeiskt försvarsindustriellt utvecklingsprogram. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sina framtida finansiella bidrag till EU:s budget för att täcka EU:s alla extrakostnader i samband med Europeiska försvarsfonden.

14.  Europaparlamentet välkomnar Eftas anslutning till den förberedande åtgärden om försvarsforskning och välkomnar i synnerhet Norges bidrag på 585 000 euro för 2017. Parlamentet uttrycker en önskan om att Norge kan fortsätta att delta i EU-finansierade program som har försvarsmässiga konsekvenser eller omfattar försvarsområdet.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten att hålla parlamentet omedelbart och fullständigt informerat i alla skeden om ingående av eller ändring av internationella avtal som har försvarsmässiga konsekvenser eller omfattar försvarsområdet. Parlamentet anser att ekonomiska bidrag från tredjeland har betydande budgetmässiga konsekvenser för unionen, då ett tredjeland skulle kunna påverka unionens ekonomiska intressen på ett sätt som går långt utöver bidragets storlek genom att undanhålla nödvändiga exportlicenser. Parlamentet betonar att om en tredje part bidrar till EU-finansierade program som har försvarsmässiga konsekvenser eller omfattar försvarsområdet, förväntar sig parlamentet att kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten bedömer effekterna av sådant deltagande med avseende på unionens strategiska politik och intressen innan ett förslag läggs fram och att parlamentet informeras om denna bedömning.

16.  Europaparlamentet understryker att kommissionen och ett ökande antal medlemsstater har åtagit sig att inrätta en europeisk försvarsunion och att det finns ett starkt stöd för detta bland EU-medborgarna. Parlamentet betonar att detta motsvarar de krav från EU-medborgare och parlamentet som särskilt parlamentet har gett uttryck för i form av flera uppmaningar i sina tidigare resolutioner. Parlamentet understryker den större effektivitet och det borttagna dubbelarbete och den kostnadsminskning som kommer att bli följden av en starkare europeisk försvarsintegration. Parlamentet betonar emellertid att det krävs fortsatt politisk vilja och beslutsamhet för att inrätta en verklig europeisk försvarsunion. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbinda sig till ett gemensamt och oberoende europeiskt försvar och att sträva efter att säkerställa att deras nationella försvarsbudgetar på tio åt uppgår till minst två procent av deras BNP.

17.  Europaparlamentet är övertygat om att det enda sättet att öka unionens förmåga att fullfölja sina militära uppdrag är att avsevärt höja effektiviteten sett till samtliga aspekter i processen som skapar militär kapacitet. Parlamentet påminner om att EU:s 28 medlemsstater jämfört med Förenta staterna spenderar 40 procent på försvar men endast lyckas skapa 15 procent av den kapacitet som Förenta staterna får fram ur processen, vilket tyder på ett mycket allvarligt effektivitetsproblem.

18.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen att agera på parlamentets krav på en vitbok om EU:s säkerhet och försvar i samband med förberedelserna inför nästa fleråriga budgetram, vilket begärdes i parlamentets resolutioner av den 22 november 2016, den 23 november 2016 och den 16 mars 2017. Parlamentet anser att uppbyggnaden av en försvarsunion, som knyter samman EU:s strategiska riktlinjer med EU-bidrag för kapacitetsutveckling och utformar den europeiska institutionella ramen för försvar, är aspekter som måste stödjas genom ett interinstitutionellt avtal. Parlamentet betonar att det genom omfattande och tillförlitliga insatser från alla berörda parter är möjligt att öka försvarsutgifternas omfattning och effektivitet. Parlamentet efterlyser även en stark roll i denna process för neutrala stater som Österrike och Sverige utan att enskilda medlemsstaters neutralitet för den skull ifrågasätts.

19.  Europaparlamentet betonar att vitboken om EU:s säkerhet och försvar, utöver att beskriva den strategiska miljön och de strategiska ambitionerna, bör inför den nästkommande fleråriga budgetramen definiera de kapaciteter som behövs och är tillgängliga samt eventuella kapacitetsbrister i form av EU:s kapacitetsutvecklingsplan, och den bör kompletteras med en allmän beskrivning av de planerade åtgärderna från medlemsstaternas och unionens sida enligt den fleråriga budgetramen och på längre sikt.

20.  Europaparlamentet välkomnar den nyligen demonstrerade politiska viljan att göra GSFP mer effektiv. Parlamentet stöder varje försök att lösgöra hela potentialen i Lissabonfördraget genom att få samarbetet mellan medlemsstaterna att fungera och göra den operativt relevanta kapaciteten tillgänglig för att fullfölja uppdragen i artikel 43.1 i EU-fördraget, genom att

   a) omedelbart inrätta startfonden så som föreskrivs i fördraget för att möjliggöra snabba insatser,
   b) inrätta permanent strukturerat samarbete om de militära aspekter som är nödvändiga för att genomföra GSFP-uppdrag som t.ex. permanent samlade militära enheter,
   c) reformera den mellanstatliga gemensamma finansieringsmekanismen Athena för att förverkliga solidariteten mellan de medlemsstater som endast kan bidra finansiellt och de som endast kan bidra med trupper till en GSFP-åtgärd,
   d) göra samlad och delad kapacitet till en regel och inte till ett undantag, och att närma sig ett genomförande av flertalet av de 300 förslag som lades fram av de 28 överbefälhavarna 2011,
   e) samla nationella resurser avseende forskning, utveckling, upphandling, underhåll och utbildning,
   f) samordna nationell försvarsplanering (samordnad årlig försvarsöversikt) enligt nuvarande planer,
   g) ta initiativ till gemensamma bestämmelser för certifiering för militära ändamål och en gemensam politik för försörjningstrygghet,
   h) från kommissionens sida tillämpa regler för den inre marknaden i överensstämmelse med 2009 års direktiv om försvarsupphandling med avseende på nationella försvarsupphandlingsprojekt.

21.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att föreslå ett särskilt program för försvarsforskning, med en särskild budget och egna regler, inom ramen för nästa fleråriga budgetram. Parlamentet betonar att medlemsstaterna bör göra ytterligare medel tillgängliga för det programmet, utan att det stör befintliga ramprogram som finansierar forskning, teknisk utveckling och innovation, vilket begärdes i parlamentets resolution av den 5 juli 2017. Parlamentet upprepar på nytt sina tidigare uppmaningar till kommissionen att säkerställa unionens deltagande i program för forskning och utveckling på försvarsområdet som genomförs av medlemsstaterna eller tillsammans med näringslivet där så är lämpligt, i enlighet med artiklarna 185 och 187 i EUF-fördraget.

22.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om ett europeiskt försvarsindustriellt utvecklingsprogram. Parlamentet understryker att alla unionsåtgärder för att stödja, samordna eller komplettera medlemsstaternas åtgärder på försvarsområdet bör ha som mål att bidra till den gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik, i enlighet med bland annat artikel 2.4 i EUF-fördraget, och därför omfatta gemensam utveckling, standardisering, certifiering och underhåll, vilket leder till samarbetsprogram och en högre grad av interoperabilitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att så brett som möjligt främja det nya europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet, och i synnerhet att uppmuntra små och medelstora företag att delta i gemensamma gränsöverskridande projekt.

23.  Europaparlamentet anser att medlemsstaters export av vapen, ammunition och försvarsrelaterade varor och tjänster utgör en integrerad del av EU:s utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik.

24.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet att vidta konkreta åtgärder för harmonisering och standardisering av de europeiska väpnade styrkorna, i enlighet med artikel 42.2 i EU-fördraget, för att underlätta samarbetet mellan de väpnade styrkornas personal inom ramen för en ny europeisk försvarsunion som ett steg i riktning mot en gradvis utformning av en gemensam försvarspolitik för EU.

25.  Europaparlamentet betonar att om alla möjligheter som fördraget erbjuder utnyttjas skulle försvarsindustrins konkurrenskraft öka och dess funktionssätt på den inre marknaden förbättras genom ytterligare uppmuntran till försvarssamarbete med hjälp av positiva incitament, som leder till en inriktning på projekt som medlemsstaterna inte kan genomföra på egen hand, varigenom onödigt dubbelarbete skulle begränsas och en effektivare användning av offentliga medel skulle främjas. Parlamentet anser att resultaten av sådana strategiska samarbetsprogram mycket väl kan bli tekniker med dubbla användningsområden, vilka i sig medför ytterligare mervärde för medlemsstaterna. Parlamentet betonar vikten av att utveckla en europeisk kapacitet och en integrerad försvarsmarknad.

26.  Europaparlamentet kräver att man upprättar precisa och bindande riktlinjer för att skapa väldefinierade ramar för framtida aktivering och tillämpning av artikel 42.7 i EU-fördraget.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och vice ordföranden/den höga representanten att arbeta tillsammans med Europaparlamentet i en interinstitutionell dialog om den gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik. Parlamentet betonar att inom nästa fleråriga budgetram bör en komplett budget för EU:s försvar upprättas för alla interna aspekter av GSFP, och att en doktrin för dess genomförande bör utvecklas inom ramen för Lissabonfördraget. Parlamentet understryker behovet av en översyn av Athenamekanismen för att utöka antalet åtgärder som ses som en gemensam kostnad och ge incitament till deltagande i GSFP-uppdrag och GSFP-insatser.

28.  Europaparlamentet påpekar att den nya försvarsbudgeten måste finansieras med nya resurser i nästa fleråriga budgetram.

29.  Europaparlamentet anser att beslutsfattandet i GSFP-frågor skulle kunna vara mer demokratiskt och öppet. Därför föreslås parlamentet omvandla sitt underutskott för säkerhet och försvar (SEDE) till ett fullvärdigt parlamentsutskott, så att det kan få större befogenheter för granskning av och insyn i den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och spela en framträdande roll i genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, i synnerhet vid granskningen av rättsakter som rör säkerhet och försvar.

30.  Europaparlamentet beklagar bristen på samarbete och informationsutbyte bland säkerhets- och underrättelsetjänster i Europa. Parlamentet anser att mer samarbete mellan underrättelsetjänsterna skulle kunna bidra till att bekämpa terrorism. Parlamentet kräver i detta avseende att det inrättas ett fullt utvecklat europeiskt underrättelsesystem.

Permanent strukturerat samarbete

31.  Europaparlamentet välkomnar underrättelsen om permanent strukturerat samarbete och dess planerade genomförande som utgår från att medlemsstaterna vill göra bindande åtaganden inom ramen för GSFP och därmed genomföra ett ambitiöst och inkluderande permanent strukturerat samarbete, och uppmanar till att ett sådant samarbete inrättas snabbt av rådet. Parlamentet understryker att ett önskat inkluderande deltagande inte får äventyra vare sig ett fullt åtagande för GSFP eller en hög ambitionsnivå mellan deltagande medlemsstater. Parlamentet pekar på nödvändigheten att sätta upp tydliga deltagandekriterier och där ge möjlighet för andra medlemsstater att gå med i ett senare skede. Parlamentet anser att verksamhet inom det permanenta strukturerade samarbetet alltid bör vara i full överensstämmelse med GSFP.

32.  Europaparlamentet betonar att ett permanent strukturerat samarbetet bör utvecklas inom EU:s ram och att det bör gynnas av effektivt stöd från unionen, med full respekt för medlemsstaternas befogenheter på försvarsområdet. Parlamentet upprepar på nytt sitt krav på att lämplig finansiering ska tillhandahållas från unionens budget till det permanenta strukturerade samarbetet. Parlamentet anser att deltagande i alla unionens byråer och organ som faller inom ramen för GSFP, inbegripet Europeiska säkerhets- och försvarsakademin (Esfa), bör bli ett krav inom ramen för det permanenta strukturerade samarbetet. Parlamentet upprepar på nytt sitt krav på att se EU:s stridsgruppssystem som en gemensam kostnad inom den reviderade Athenamekanismen.

33.   Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att lätta på de administrativa förfaranden som i onödan försinkar inrättandet av styrkor för GSFP-uppdrag och snabbinsatsstyrkornas rörlighet över gränserna inom EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta ett EU-övergripande system för samordning av snabba överföringar av försvarspersonal, militär utrustning och förnödenheter i samband med GSFP-insatser, när solidaritetsklausulen åberopas och när samtliga medlemsstater är skyldiga att ge stöd och bistånd med alla sina till buds stående medel i enlighet med artikel 51 i FN-stadgan. Parlamentet välkomnar i detta avseende det gemensamma meddelandet om förbättrad militär rörlighet. Kommissionen uppmanas att senast i mars 2018 lägga fram en omfattande handlingsplan för parlamentet och medlemsstaterna som är fullt förenlig med de pågående ansträngningarna inom Nato.

34.  Europaparlamentet kräver att det inrättas ett fullfjädrat civil-militärt strategiskt EU-högkvarter inom det permanenta strukturerade samarbetet, bestående av den befintliga militära planerings- och ledningskapaciteten, den civila planerings- och ledningskapaciteten och direktoratet för krishantering och planering, och att det tillhandahåller en plattform för integrerat operativt stöd under hela planeringscykeln, från det inledande politiska konceptet till de detaljerade planerna.

35.  Europaparlamentet uppmuntrar de medlemsstater som deltar i ett permanent strukturerat samarbete att inrätta en s.k. permanent integrerad europeisk styrka bestående av divisioner från de nationella arméerna och att ställa den till unionens förfogande för genomförande av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken i enlighet med artikel 42.3 i EU-fördraget.

36.  Europaparlamentet anser att en gemensam politik för it-försvar bör utgöra en av de första byggstenarna i en europeisk försvarsunion. Parlamentet uppmuntrar vice ordföranden/den höga representanten att ta fram förslag för att inrätta en EU-enhet för it-försvar inom ramen för det permanenta strukturerade samarbetet.

Ett generaldirektorat för försvar

37.  Europaparlamentet efterlyser en bedömning i nära samarbete med vice ordföranden/den höga representanten av möjligheten att inrätta ett generaldirektorat för försvar inom kommissionen (GD Försvar), som skulle driva unionens åtgärder för att stödja, samordna eller komplettera medlemsstaternas åtgärder som syftar till en gradvis utformning av en gemensam försvarspolitik, såsom föreskrivs i artikel 2 i EUF-fördraget.

38.  Europaparlamentet anser att det föreslagna GD Försvar bör ha ansvaret för att säkerställa öppna gränser för fri rörlighet för trupper och utrustning, vilket är en nödvändig förutsättning för att säkerställa den grad av strategiskt oberoende, interoperabilitet, försörjningstrygghet, standardisering och certifiering för militära ändamål som krävs för EU:s bidrag till programmen inom ramen för GSFP och ett permanent strukturerat samarbete, EU-finansierad försvarsforskning, EU:s strategiska oberoende, den europeiska försvarsindustrins konkurrenskraft, däribland små och medelstora företag och medelstora börsnoterade företag som utgör det europeiska försvarets leveranskedja, och de interinstitutionella arrangemangen på försvarsområdet, däribland en vitbok om EU:s säkerhet och försvar. Parlamentet betonar att det föreslagna GD Försvar bör bidra till en bättre samordning mellan de olika aktörerna i syfte att uppnå större politisk samstämmighet och konsekvens.

39.  Europaparlamentet understryker att det föreslagna GD Försvar bör samarbeta med Europeiska försvarsbyrån (EDA). Europaparlamentet anser att Europeiska försvarsbyrån bör bli genomförandeorgan för unionens åtgärder inom den europeiska politiken för kapacitet och försvarsmateriel när detta föreskrivs i Lissabonfördraget. Parlamentet upprepar på nytt sin uppmaning till rådet att se till att administrativa utgifter och driftsutgifter för Europeiska försvarsbyrån finansieras genom unionsbudgeten. Parlamentet noterar att Europeiska försvarsbyrån får alltfler nya roller och ansvarsområden, något som bör åtföljas av en ökning av dess budget, och betonar samtidigt att ett eventuellt inrättande av GD Försvar samt förnyade ansträngningar för att göra GSFP mer effektiv inte bör leda till att resurser styrs om för att bygga upp byråkratiska strukturer och strukturer som innebär dubbelarbete.

Samordnad strategisk översyn och årlig försvarsöversikt

40.  Europaparlamentet välkomnar den strategiska översynen av EU:s kapacitetsutvecklingsplan som ska slutföras under våren 2018. Parlamentet understryker att kapacitetsutvecklingsplanen kommer att kunna främja samarbetet mellan medlemsstaterna i arbetet för att åtgärda brister i kapaciteten i samband med Europeiska försvarsbyrån.

41.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av förfarandet för en samordnad årlig försvarsöversikt. Parlamentet anser att en samordnad årlig försvarsöversikt bör bidra till att standardisera och harmonisera investeringar och de nationella väpnade styrkornas kapacitet på ett effektivt sätt, att säkerställa unionens strategiska och operativa självständighet och enhetlighet och att ge medlemsstaterna möjlighet att tillsammans göra mer effektiva investeringar på försvarsområdet. Parlamentet välkomnar förslaget om att inleda en pilotomgång 2017.

42.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att undersöka möjligheten till gemensam upphandling av försvarsresurser.

43.  Europaparlamentet betonar att en samordnad årlig försvarsöversikt bör utgå från vitboken om EU:s säkerhet och försvar och kapacitetsutvecklingsplanen och bör omfatta hela spektrumet av GSFP-relaterad kapacitet, särskilt i de medlemsstater som deltar i det permanenta strukturerade samarbetet. Parlamentet anser att en samordnad årlig försvarsöversikt bör leda till konkreta förslag för att åtgärda brister och fastställa var åtgärder på unionsnivå skulle vara lämpliga, och som måste beaktas i EU:s budget för det kommande året. Kommissionen och Europeiska försvarsbyrån måste samarbeta vid utarbetandet av de årliga arbetsprogrammen som hör under de s.k. kapacitets- och forskningsdelarna inom Europeiska försvarsfonden. Parlamentet påpekar att Europeiska försvarsbyrån bör ha en särskild roll inte bara i fråga om att utforma programmet utan även i fråga om att hantera projekt som finansieras från kapacitetsdelen.

44.  Europaparlamentet betonar behovet av nära samordning av all GSFP-relaterad verksamhet, i synnerhet den samordnade årliga försvarsöversikten, det permanenta strukturerade samarbetet och Europeiska försvarsfonden.

45.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör använda resultaten från en samordnad årlig försvarsöversikt och ta initiativ till ett interinstitutionellt avtal som fastställer omfattningen och finansieringen av kommande unionsåtgärder. Parlamentet anser att rådet och kommissionen, med utgångspunkt i det interinstitutionella avtalet, bör fatta de beslut som krävs inom deras respektive behörighetsområden för att godkänna sådana åtgärder. Parlamentet efterlyser ett interparlamentariskt samarbete på försvarsområdet för att se över den samordnade årliga försvarsöversikten och för att regelbundet fortsätta utvecklingen av försvarskapacitet.

Uppdrag och insatser inom GSFP

46.  Europaparlamentet tackar de över sex tusen kvinnor och män som utfört sitt arbete väl och för trogen tjänst i unionens civila och militära uppdrag på tre kontinenter. Parlamentet fäster stort värde vid dessa uppdrag, eftersom de är EU:s gemensamma bidrag till fred och stabilitet i världen. Parlamentet beklagar emellertid att uppdragens effektivitet fortfarande kan äventyras av strukturella svagheter, ojämna bidrag från medlemsstaterna och bristande anpassning till den operativa miljön, och beklagar i synnerhet begränsningarna av GSFP-uppdragens mandat. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av verklig effektivitet som endast kan uppnås genom tillhandahållande av lämplig militär utrustning, och uppmanar med kraft rådet och vice ordföranden/den höga representanten att utnyttja de möjligheter som föreskrivs i artikel 41.2 i EU-fördraget för detta ändamål. Parlamentet välkomnar medlemsstaternas ökade försvarsutgifter till stöd för vår tjänstgörande personal. Parlamentet anser att denna trend måste upprätthållas, stärkas och samordnas på EU-nivå. Parlamentet efterlyser effektiva åtgärder för att se till att insikter och erfarenheter på det personliga planet från GSFP-uppdrag utvärderas och beaktas vid utformningen av kommande GSFP-uppdrag.

47.  Europaparlamentet välkomnar att den första årsrapporten om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken lagts fram av vice ordföranden/den höga representanten. Parlamentet anser dock att denna rapport inte bara bör vara en kvantitativ sådan, som beskriver framstegen med statistiska uppgifter och detaljerad information, utan i framtiden också är inriktad på att utvärdera de politiska effekterna av verksamhet inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken i fråga om att förbättra våra medborgares säkerhet.

48.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, kommissionen och medlemsstaterna att rikta GSFP-uppdragen och GSFP-insatserna mer mot prioriteringarna i EU:s globala strategi och de lokala och regionala förhållandena.

49.  Europaparlamentet anser att ytterligare bidrag till krishantering och krisförebyggande behövs och att i synnerhet hjälp till återuppbyggnaden och stabiliseringen av Irak behövs. Parlamentet välkomnar rådets senaste beslut om att inleda ett nytt civilt GSFP‑uppdrag för att stödja reformen av säkerhetssektorn i Irak och förväntar att EU tar den internationella ledningen på detta område, inklusive terrorismbekämpning och civil återuppbyggnad. Parlamentet uppmanar EU att denna gång säkerställa bättre samordning mellan deltagande medlemsstater och med såväl regionala som lokala aktörer.

50.  Europaparlamentet välkomnar Eunavfor MED:s verksamhet och ber vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna att öka stödet till lokala säkerhetsaktörer på den södra Medelhavskusten.

51.  Europaparlamentet förväntar sig att vice ordföranden/den höga representanten och rådet ser till att EU BAM Libyen kommer att återstartas när mandatet förnyas och att det kommer att nå ut till lokala säkerhetsaktörer vid Libyens södra gränser. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna att komma med nya idéer om hur man kan hantera säkerhetsfrågorna i Sahelområdet genom att koppla den till EU BAM Libyen inom dess övergripande och integrerade strategi och till stöd för det tysk-franska initiativet. Parlamentet välkomnar rådets beslut av den 4 augusti 2017 om Europeiska unionens stabiliseringsåtgärd för Mali i regionerna Mopti och Ségou. Parlamentet uppmanar i detta avseende vice ordföranden/den höga representanten att informera parlamentet om hur denna åtgärd samverkar med GSFP‑uppdrag och GSFP-insatser i området.

52.  Europaparlamentet gläder sig åt att operationen Eufor Althea i Bosnien och Hercegovina framgångsrikt slutför sitt militära uppdrag. Parlamentet är emellertid oroat över att det politiska uppdraget ännu inte har fullgjorts.

53.  Europaparlamentet välkomnar den nyligen inrättade kärnan för ett permanent operativt högkvarter för EU – den militära planerings- och ledningskapaciteten – som parlamentet begärde i sin resolution av den 12 september 2013, eftersom den är en förutsättning för effektiv planering, befäl och kontroll av gemensamma insatser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anställa lämpliga personalresurser så att den blir fullt funktionell och att ge den i uppdrag att planera och ha befälet över verkställande militära GSFP‑insatser som till exempel operation Eufor Althea.

54.  Europaparlamentet anser att en av följderna av Förenade kungarikets meddelande om utträde ur unionen är att befälsstrukturerna för Eunavfor Somalia/Atalantainsatsen måste ses över. Parlamentet understryker framgången med insatsen som är skälet till att inga fartyg har bordats av pirater sedan 2014. Parlamentet välkomnar att insatsen förlängs till 2018.

55.  Europaparlamentet konstaterar att endast 75 procent av tjänsterna i civila GSFP‑uppdrag är tillsatta. Parlamentet beklagar i detta avseende att EU:s tjänsteföreskrifter, som skulle kunna ge uppdragspersonalen bättre villkor och skydd, inte gäller för personal som anställs av uppdragen trots att de finansieras från unionens budget. Parlamentet är övertygat om att detta utgör ett hinder för uppdragens genomslagskraft. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att alla lediga tjänster inom alla uppdrag tillsätts så snabbt som möjligt.

56.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av EU:s politik för GSFP-utbildning och den viktiga roll som Europeiska säkerhets- och försvarsakademin (Esfa) spelar som central utbildningsinstitution inbyggd i GSFP-strukturerna. Medlemsstaterna uppmanas att tillhandahålla Esfa tillräckliga finansiella resurser samt personal- och infrastrukturresurser.

57.  Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna misslyckas med att snabbt utplacera nödvändig personal i samband med de förberedande och inledande etapperna av civila GSFP-uppdrag. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang det förslag som tagits fram gemensamt av Europeiska utrikestjänsten och kommissionens avdelningar för en flerdimensionell strategi för att påskynda utplaceringen av civila GSFP-uppdrag.

58.  Europaparlamentet uppmuntrar till ytterligare insatser för att påskynda tillhandahållandet av finansiering för civila och civil-militära uppdrag och för att förenkla formerna för beslutsfattande och genomförande. Parlamentet anser i detta sammanhang att kommissionen, genom delegerade akter i enlighet med artikel 210 i budgetförordningen, bör införa särskilda upphandlingsregler för krishanteringsåtgärderna inom GSFP så att insatserna kan genomföras snabbt och flexibelt.

59.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av plattformen för uppdragsstöd 2016. Parlamentet beklagar plattformens begränsade storlek och omfattning och upprepar sitt krav på ytterligare framsteg i riktning mot ett gemensamt tjänstecentrum, som skulle kunna möjliggöra fler effektivitetsvinster genom att tillhandahålla en central samordningspunkt för alla tjänster i samband med uppdragsstöd.

60.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och rådet att öka sina pågående insatser för att förbättra it-säkerheten, särskilt i samband med GSFP-uppdrag, bland annat genom att vidta åtgärder på EU- och medlemsstatsnivå för att minska hot som GSFP konfronteras med, till exempel genom att bygga upp motståndskraft genom utbildning och övningar och strömlinjeforma utbildningen och utbildningslandskapet för it-försvar i EU.

61.  Europaparlamentet anser att EU och dess medlemsstater står inför ett aldrig tidigare skådat hot i form av såväl statsunderstödda it-angrepp som it-brottslighet och terrorism. Parlamentet anser att it-angreppens karaktär gör dem till hot som kräver åtgärder på EU‑nivå. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att tillhandahålla ömsesidigt stöd i händelse av att ett it-angrepp utförs mot en av dem.

62.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fördela bördorna för militära GSFP‑uppdrag fullt ut genom att progressivt höja den gemensamma finansieringen i riktning mot fullständig gemensam finansiering, något som borde göra det möjligt för och uppmuntra fler medlemsstater att bidra med resurser och styrkor, eller bara finansiella medel. Parlamentet understryker vikten av att i detta avseende se över Athenamekanismen och att täcka alla kostnader i samband med finansieringen av militära GSFP-insatser.

63.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet att agera i enlighet med artikel 41.3 i EU‑fördraget och att utan dröjsmål anta beslutet att inrätta startfonden för brådskande finansiering av de inledande faserna av militära insatser för de uppdrag som avses i artikel 42.1 och artikel 43 i EU-fördraget. Parlamentet uppmanar rådet att lösa aktuella problem med att finansiera hybriduppdrag. Parlamentet efterlyser större flexibilitet i EU:s finansiella regler för att stödja EU:s förmåga att svara på kriser och genomförandet av de befintliga bestämmelserna i Lissabonfördraget.

Samarbete mellan EU och Nato

64.  Europaparlamentet anser att det strategiska partnerskapet mellan EU och Nato i nuvarande kontext är en förutsättning för att bemöta de säkerhetsutmaningar som unionen och dess grannskap ställs inför. Parlamentet anser att EU:s och Natos gemensamma förklaring och de efterföljande genomförandeåtgärderna har potential att föra samarbetet och komplementariteten till en högre nivå och markerar en ny och viktig fas i det strategiska partnerskapet. Parlamentet välkomnar de 42 gemensamma förslagen bland vilka så många som tio stycken vill stärka motståndskraften mot hybridhot i syfte att stärka både samarbetet och samordningen mellan de båda organisationerna. Parlamentet noterar att detta arbete kommer att fortsätta i en anda av fullständig öppenhet och transparens, med full hänsyn till båda organisationernas oberoende och förfaranden vad gäller beslutsfattande, och att det kommer att bygga på principerna om delaktighet och ömsesidighet utan att det påverkar den särskilda karaktären hos säkerhets- och försvarspolitiken i någon medlemsstat. Parlamentet lovordar det samarbete som görs i fråga om bekämpandet av it-hot, utvecklingen av strategisk kommunikation och samordning av marin verksamhet och gemensamma övningar samt pekar på det utmärkta samarbetet och komplementariteten i samband med EU:s Sophia-insats och Nato-insatsen Sea Guardian. Parlamentet välkomnar också de båda organisationernas första gemensamma genomföranderapport som offentliggjordes i juni 2017 och de framsteg som gjorts med att genomföra de gemensamma förslagen och vill se fortsatta framsteg. Parlamentet betonar EU:s fulla engagemang för en transatlantisk gemenskap med gemensamma värden och intressen.

65.  Europaparlamentet noterar att ett starkare EU och ett starkare Nato förstärker varandra ömsesidigt. Parlamentet anser att medlemsstaterna måste öka sina ansträngningar för att agera både inom en europeisk försvarsunion och som självständiga garanter för regional säkerhet samt i en kompletterande roll inom Nato, där så är lämpligt. Parlamentet noterar att EU, enligt EU:s globala strategi, måste bidra till a) att vidta åtgärder vid externa konflikter och kriser, b) att bygga upp partnernas kapacitet och c) att skydda unionen och dess medborgare. Parlamentet välkomnar de initiativ som är på väg för att genomföra EU:s globala strategi på området säkerhet och försvar, utveckla starkare förbindelser mellan EU och Nato och göra det möjligt för EU:s medlemsstater att delta i försvarsforskning och utveckla försvarskapacitet tillsammans. Parlamentet anser att säkerheten i och skyddet av Europa i allt högre grad kommer att vara beroende av de båda organisationerna inom deras respektive behörighetsområden. Parlamentet efterlyser insatser för att förbättra samarbetet i fråga om att bemöta hybridhot, bland annat genom ett europeiskt kompetenscentrum för motverkande av hybridhot och utbyte av upplysningar och underrättelser.

66.  Europaparlamentet betonar vikten av samarbete och integration inom it-säkerhet, inte bara mellan medlemsstaterna, huvudpartnerna och Nato utan också mellan olika aktörer i samhället.

GSFP-partnerskap

67.  Europaparlamentet betonar att partnerskap och samarbete med länder som delar EU:s värden bidrar till GSFP:s ändamålsenlighet och verkan. Parlamentet välkomnar i detta avseende bidragen från Albanien, Australien, Chile, Colombia, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Förenta staterna, Georgien, Kanada, Moldavien, Montenegro, Norge, Nya Zeeland, Schweiz, Serbien, Turkiet och Ukraina.

68.  Europaparlamentet välkomnar undertecknandet av avtalet om logistiksamverkan mellan EU och Förenta staterna den 7 december 2016. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att informera parlamentet om hur detta avtal har förbättrat villkoren och skyddet för personalen vid GSFP-uppdrag.

69.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna att placera EU-militärattachéer i EU-delegationer för att bidra till genomförandet av unionens strategiska mål.

70.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att se över instrumentet som bidrar till stabilitet och fred för att stödja åtgärder som utförs inom initiativet kapacitetsuppbyggnad till stöd för säkerhet och utbildning, vilket kommer att göra det möjligt för EU att finansiera kapacitetsuppbyggnad och motståndskraft samt bidra till att stärka säkerhets- och försvarskapaciteten i partnerländer. Parlamentet uppmuntrar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att utan dröjsmål genomföra initiativet kapacitetsuppbyggnad till stöd för säkerhet och utbildning i syfte att förbättra GSFP‑uppdragens effektivitet och hållbarhet och tillhandahålla en mer flexibel och integrerad EU-strategi som drar nytta av de civil-militära synergieffekterna.

o
o   o

71.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, FN:s generalsekreterare, Natos generalsekreterare, EU:s byråer på rymd-, säkerhets- och försvarsområdena samt till medlemsstaternas regeringar och nationella parlament.

(1) Antagna texter, P8_TA(2017)0493.
(2) Antagna texter, P8_TA(2017)0344.
(3) EUT C 93, 9.3.2016, s. 144.
(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0435.
(5) Antagna texter, P8_TA(2016)0440.
(6) Antagna texter, P8_TA(2017)0092.
(7) Antagna texter, P8_TA(2017)0302.


Årsrapporten om genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
PDF 282kWORD 56k
Europaparlamentets resolution av den 13 december 2017 om årsrapporten om genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (2017/2121(INI))
P8_TA(2017)0493A8-0350/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av årsrapporten från rådet till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken,

–  med beaktande av artiklarna 21 och 36 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av FN-stadgan,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning,

–  med beaktande av uttalandet från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik om politisk ansvarighet,

–  med beaktande av Europeiska utrikestjänstens meddelande från 2016 om en global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik och kommissionens och utrikestjänstens gemensamma meddelande från 2017 om en strategi för resiliens i EU:s yttre åtgärder,

–  med beaktande av att nyckelprinciperna i den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik, särskilt de som hör samman med staters suveränitet och territoriella integritet och gränsers okränkbarhet, respekteras lika mycket av alla deltagande stater,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant av den 12 december 2011 med titeln Mänskliga rättigheter och demokrati i centrum för EU:s yttre åtgärder – effektivare metoder (COM(2011)0886),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från budgetutskottet (A8-0350/2017).

Inledning

1.  Europaparlamentet är övertygat om att ingen enskild medlemsstat ensam kan hantera de utmaningar som vi står inför i dag. Parlamentet betonar att gemensamma EU-insatser är det effektivaste sättet att bevara EU:s intressen, upprätthålla unionens värderingar, engagera sig i omvärlden som en enad och inflytelserik global aktör och skydda sina medborgare och medlemsstater från ökade hot mot deras säkerhet, bland annat i en global digital sfär. Parlamentet är bekymrat över EU:s säkerhetsstruktur, som fortfarande är sårbar och splittrad inför fortsatta och nya utmaningar som uppstår varje dag, och i vilken en ”hybridfred” har blivit en otillfredsställande verklighet. Parlamentet uppmanar kraftfullt medlemsstaterna att agera och leva upp till önskemålen från de europeiska medborgare som upprepade gånger har betonat att EU:s utrikes- och säkerhetspolitik baserad på grundläggande värderingar och mänskliga rättigheter är ett av de viktigaste och nödvändigaste av alla EU:s politikområden. Parlamentet anser att det är hög tid att medlemsstaterna inför verktyg, instrument och politik inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp), så att EU kan reagera på yttre konflikter och kriser, bygga upp partnerkapacitet och skydda Europeiska unionen.

2.  Europaparlamentet påminner om EU:s åtagande att utveckla en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik som vägleds av principerna om demokrati, rättsstaten och de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet samt överensstämmelse med FN-stadgan och folkrätten. Parlamentet anser att EU och medlemsstaterna, för att leva upp till detta åtagande och bidra till att främja mänskliga rättigheter och demokrati i världen, måste tala med en röst och se till att deras budskap vinner gehör.

3.  Europaparlamentet anser att EU, för att framgångsrikt ta itu med och övervinna de utmaningar unionen står inför, i synnerhet säkerhetshot, måste vara en effektiv, trovärdig och värderingsbaserad global aktör med förmåga att agera och hålla en effektiv dialog med andra globala aktörer, vilket innebär ett EU som talar med en röst, agerar gemensamt och koncentrerar sina resurser på strategiska prioriteringar.

4.  Europaparlamentet betonar behovet av att unionens yttre politik är sammanhängande och i överensstämmelse med andra politikområden med en extern dimension och av att den fullföljer de mål som fastställs i artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen.

5.  Europaparlamentet anser att unionen som centrala milstolpar måste uppnå följande för att infria medborgarnas förväntningar:

   Samordning av en bedömning av djupgående hot och utmaningar inom EU och en gemensam strategi för att hantera dem, med särskild hänsyn tagen till förhindrande av radikalisering, vilket kan leda till rekrytering av terroristgrupper.
   Konsolidering och fördjupning av det europeiska projektet och dess yttre åtgärder, bland annat genom förstärkt EU-samarbete och EU-kapacitet på området för dess gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, inbegripet informationskrigföring.
   Samarbete mellan medlemsstater, partner och internationella organisationer och institutioner som skyddar freden under tydligt definierande och omsorgsfullt valda förutsättningar för att stärka den regelbaserade, globala politiska och ekonomiska ordningen, inbegripet skyddet av de mänskliga rättigheterna, och att arbeta tillsammans med partner för att spela en ledande roll i förlikning, skapande av fred, bevarande av fred och när så behövs verkställande av fred.

Samordning av en bedömning av djupgående hot och utmaningar: bemöta den rådande politiska miljön och säkerhetsmiljön

6.  Europaparlamentet betonar att garanterandet av unionsmedborgarnas säkerhet och integriteten för EU:s territorium, en stabilisering av grannskapet, särskilt i västra Balkan med fokus på att EU ska vara mer synligt i denna region, främjande av reformer för att bevara en regelbaserad politisk och ekonomisk internationell ordning som präglas av samarbete, hanteringen av de bakomliggande orsakerna till väpnade konflikter och en förstärkt politik för förebyggande av konflikter, fredlig lösning av konflikter samt en dialog med pluralistiska demokratier som har åtagit sig att försvara de mänskliga rättigheterna är nyckelvillkor för stabiliteten i EU. Parlamentet manar till en mer aktiv offentlig EU-diplomati och större synlighet för de projekt som EU genomför.

7.  Europaparlamentet anser att endast en kombination av effektiv multilateralism, gemensam mjuk makt och en trovärdig hård makt i en alltmer konfliktdrabbad och instabil internationell miljö har kapacitet att stå upp mot större utmaningar på säkerhetsområdet, särskilt spridningen av massförstörelsevapen, kränkningar av säkerhetsordningen i Europa, terrorism, konflikterna i de östra och södra grannskapen, krig genom ombud, hybrid- och informationskrigföring samt digitala angrepp och energiosäkerhet. Parlamentet understryker att dessa utmaningar även inbegriper flyktingkrisen i dess humanitära dimension, Nordkoreas utmanande aggressiva beteende, Rysslands kränkningar av folkrätten och Kinas växande militärmakt, för vilka endast ett kraftfullt diplomatiskt svar kommer att vara nog.

8.  Europaparlamentet anser att en mer effektiv gemensam utrikes- och säkerhetspolitik främst är beroende av att det fastställs gemensamma strategiska prioriteringar och visioner. Parlamentet anser att det är nödvändigt att angripa de bakomliggande orsakerna till instabilitet, som till stor del sprids på grund av havererade eller sårbara stater, och påtvingad och irreguljär migration: fattigdom, bristande ekonomiska framtidsutsikter och bristande tillgång till utbildning, social utestängning, väpnade konflikter, odemokratiskt och ineffektivt styre, korruption, klimatförändringar, ökad sekterism, hotet om radikalisering och spridning av extremistiska ideologier. Parlamentet erinrar om den handlingsplan som antogs vid toppmötet i Valletta, där det krävdes ett delat ansvar mellan ursprungsländer, transitländer och destinationsländer. Parlamentet understryker vikten av att bryta den ekonomiska modellen med smugglarnätverk.

9.  Europaparlamentet understryker behovet av att motarbeta autokratiska och nepotistiska trender, att trappa upp stödet för demokratiska krafter och kampen mot islamistisk terrorism i det södra grannskapet och bland våra grannars grannar, samt att inrikta sig på de grupper som strävar efter att uppmuntra EU-medborgare att strida för deras extremistiska ändamål. Parlamentet erinrar om att Sahel-regionen och andra sammanhängande geografiska områden är prioriterade regioner för att säkerställa säkerheten i Europeiska unionen. Parlamentet upprepar att EU, Förenta staterna och andra internationella partners måste ordna samordnade diplomatiska insatser för att arbeta med aktörerna i regionen, såsom Turkiet, Gulfstaterna och Iran, rörande behovet av att inta en tydlig ståndpunkt mot religiös extremism och terrorism och för att fastställa en gemensam strategi för att ta itu med denna globala utmaning i linje med det åtagande som gjorts på FN-nivå om att upprätthålla folkrätten och de allmänna värderingarna. Parlamentet anser att diplomatiska insatser bör åtföljas av de många andra verktyg och instrument som EU förfogar över, däribland verktyg och instrument för att förbättra de politiska, sociala och ekonomiska förhållanden som bidrar till att skapa och bevara fred.

10.  Europaparlamentet anser att hanteringen av våldsam extremism bör gå hand i hand med upprätthållandet av allmänna mänskliga rättigheter. Parlamentet understryker att EU måste motverka och fördöma statligt stöd till radikalisering och terrorism, särskilt när detta stöd ges till enheter som av EU har klassats som terrororganisationer. Parlamentet understryker vikten av att stärka samarbetet med våra partner som har erfarenhet av att bekämpa terrorism.

11.  Europaparlamentet betonar att en hållbar lösning på Syrienkrisen endast kan uppnås under den befintliga ram som har avtalats med FN och måste bygga på en inkluderande, syriskledd politisk uppgörelse som inbegriper alla relevanta parter. Parlamentet fortsätter att enträget uppmana alla medlemmar i FN:s säkerhetsråd att leva upp till sina förpliktelser i fråga om krisen, Parlamentet stöder begäran från FN:s generalsekreterares särskilda sändebud för Syrien om att garantimakterna för vapenvilan ska vidta akuta åtgärder för att upprätthålla vapenvilan.

12.  Europaparlamentet välkomnar EU:s strategi för Syrien som antogs i april 2017, vilken inbegriper att utvidga sanktionerna mot personer som är inblandade i utvecklandet och användningen av kemiska vapen. Parlamentet uppmuntrar vidare EU att utöka sanktionerna till personer som har begått brott mot de mänskliga rättigheterna. Parlamentet betonar att alla som gör sig skyldiga till brott mot folkrätten måste ställas till svars. Parlamentet upprepar sin uppmaning till EU och dess medlemsstater att tillsammans med partner undersöka inrättandet av en krigsförbrytartribunal för Syrien, i väntan på en hänskjutning till ICC. Parlamentet betonar att EU måste uppvisa ett fullständigt åtagande om att bidra till återuppbyggnaden av Syrien efter konflikten.

13.  Europaparlamentet uppmanar alla berörda parter, inom och utanför Libyen, att stödja både den libyska politiska överenskommelse som undertecknades den 17 december 2015 och det resulterande presidentrådet, som är den enda myndighet som erkänns av det internationella samfundet och FN. Parlamentet understryker att en lösning på krisen i Libyen är en förutsättning för stabilitet i Medelhavsområdet. Parlamentet betonar vikten av det södra grannskapet och behovet av att uppnå ett utrymme för fred, framgång, stabilitet och integration i Europa och Medelhavsområdet. Parlamentet understryker sitt starka stöd för en tvåstatslösning på konflikten mellan Israel och Palestina, med en självständig, demokratisk, livskraftig och angränsande palestinsk stat som lever sida vid sida i fred och säkerhet med den säkra staten Israel. Parlamentet betonar att EU måste föra en konsekvent politik om situationer som ockupation eller annektering av territorier.

14.  Europaparlamentet välkomnar ett framgångsrikt genomförande av alla parter av den gemensamma övergripande handlingsplanen, som har avtalats av E3+3 med Iran. Parlamentet betonar att det fortsatta fullständiga genomförandet av detta avtal av alla parter är avgörande för det globala arbetet för icke-spridning och konfliktlösning i Mellanöstern. Parlamentet framhåller att den gemensamma övergripande handlingsplanen är ett multilateralt avtal som godkändes genom en resolution från FN:s säkerhetsråd och kan inte ändras unilateralt. Parlamentet understryker den säkerhetsrisk som Irans program för ballistiska missiler utgör och betonar behovet av att fullständigt genomföra FN:s säkerhetsråds resolution 2231 (2015), i vilken Iran uppmanas att inte vidta några åtgärder som rör ballistiska missiler som är konstruerade för att kunna avfyra kärnvapen, inbegripet avfyrningar som använder sådan ballistisk missilteknik.

15.  Europaparlamentet noterar att Förenta staternas finansdepartement officiellt har uppdaterat sin lista för terroristbekämpning över personer som är föremål för sanktioner (Specially Designated Nationals list) så att den nu också innehåller Islamiska revolutionsgardet (IRGC).

16.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den pågående humanitära katastrofen i Jemen. Parlamentet betonar än en gång att det inte kan finnas någon militär lösning på den utdragna konflikten i Jemen och stöder de ansträngningar EU och FN gjort mot att uppnå vapenvila och lägga grunden för fredsförhandlingar. Parlamentet anser att EU måste agera för att säkerställa de etno-religiösa minoriteternas fortsatta existens i Mellanöstern, i synnerhet Irak och Syrien.

17.  Europaparlamentet fördömer Rysslands upprepade användning av sin vetorätt i FN:s säkerhetsråd och anser att detta underminerar de internationella ansträngningar som görs för fred och konfliktlösning i Syrien och i EU:s södra grannskap i bredare termer.

18.  Europaparlamentet bekräftar att ytterligare ansträngningar måste göras för att möjliggöra laglig migration och rörlighet, även på bilateral nivå, genom att främja en väl hanterad rörlighet mellan och inom kontinenter, och genom att uppmuntra till politik som främjar reguljära migrationsvägar, samtidigt som den bekämpar illegala nätverk som utnyttjar sårbara personer. Parlamentet understryker de ansträngningar som gjorts av enskilda medlemsstater på detta område och ser det som nödvändigt för att stärka den lagliga och säkra vägen till Europa. Parlamentet beklagar i detta avseende bristen på en verklig, balanserad och trovärdig europeisk migrations- och asylpolitik, såsom framgår av den pågående krisen i Medelhavsområdet, och uppmanar rådet och medlemsstaterna att agera utifrån detta.

19.  Europaparlamentet är starkt övertygat om att det behövs en ny strategi för EU:s förbindelser med sina östra grannar. Parlamentet anser att stöd till de länder som vill ha närmare band med EU måste vara en topprioritering för EU:s utrikespolitik. Parlamentet anser att förlängningen av sanktionerna mot enskilda personer och företag i Ryssland är ett oundvikligt resultat av underlåtenheten att genomföra Minskavtalen och fortsätter att se detta genomförande av alla sidor som grunden för en hållbar politisk lösning på konflikten i östra Ukraina.

20.  Europaparlamentet understryker att möjligheten till mer samarbetsinriktade förbindelser med Ryssland är beroende av att Ryssland till fullo respekterar den europeiska säkerhetsordningen och folkrätten. Parlamentet insisterar på att EU bör behålla möjligheten till ytterligare gradvis sanktioner om Ryssland fortsätter att åsidosätta folkrätten. Parlamentet bekräftar sitt engagemang för Ukrainas och alla andra partnerskapsländers i öst oberoende, suveränitet och territoriella integritet inom deras internationellt erkända gränser. Parlamentet betonar att Rysslands beslut av den 21 mars 2014 att införliva Krim i Ryska federationen förblir olagligt enligt folkrätten, och beklagar djupt de ryska myndigheternas efterföljande beslut att påtvinga alla invånare på Krim ryska pass. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och rådet att spela en mer aktiv och effektiv roll när det kommer till att lösa utdragna och frysta konflikter.

21.  Europaparlamentet beklagar Rysslands många brott mot folkrätten och dess hybridkrigföring. Parlamentet erkänner emellertid möjligheten till motiverat och sammanhängande selektivt engagemang och dialog med Ryssland på områden av gemensamt intresse, för att säkerställa ansvarsskyldigheten och respekten för folkrätten. Parlamentet understryker behovet av att bevara och främja möjligheten till framtida samarbete kring lösning av globala kriser där det finns ett direkt eller indirekt EU‑intresse eller en möjlighet att främja EU:s värderingar.

22.  Europaparlamentet anser att normaliserade förbindelser är en nödvändighet för både EU och Ryssland, och att framtida strategier för EU och Ryssland bör lägga stor vikt vid ett stärkt engagemang och stöd för EU:s östliga partner. Parlamentet understryker att EU bör hålla dörren öppen för en fördjupning av de bilaterala och ekonomiska förbindelserna med Ryssland, under förutsättning att Ryssland respekterar folkrätten och undertecknade avtal, och upphör med sin alltmer självsäkra inställning mot sina grannar och Europa.

23.  Europaparlamentet upprepar att suveränitet, självständighet och en fredlig lösning av tvister är centrala principer för den europeiska säkerhetsordningen som tillämpas för alla stater. Parlamentet fördömer därför reservationslöst den ryska aggressionen i Ukraina, inbegripet den illegala annekteringen av Krim och den rysksponsrade konflikten i östra Ukraina. Parlamentet uppmanar EU, EU:s medlemsstater och det internationella samfundet att kräva att Ryssland måste upphöra med aggressionen och släppa alla politiska fångar. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet att spela en mer aktiv och effektiv roll i lösningen av konflikten och att stödja alla ansträngningar för en varaktig och fredlig lösning som respekterar Ukrainas enighet, suveränitet och territoriella integritet, särskilt genom inrättande – med de ukrainska myndigheternas samtycke – av fredsuppbyggande och fredsbevarande uppdrag till hela territoriet.

24.  Europaparlamentet upprepar att det behövs en strategisk nyinriktning på västra Balkan, där EU bör fullfölja sina ambitioner i regionen, eftersom detta skulle ge en frisk impuls för en trovärdig utvidgningspolitik från EU som grundas på Köpenhamnskriterierna, och stärka rättsstaten och statliga institutioners motståndskraft. Parlamentet anser att västra Balkans stabilitet måste fortsätta att vara ett viktigt fokusområde. Parlamentet efterlyser fler insatser för att förbättra de socioekonomiska och politiska förhållandena i regionen. Parlamentet är övertygat om att europeisk integration och regional försoning är det bästa sättet att tackla farorna från destabiliserande utländsk inblandning och utländskt inflytande, finansiering av stora salafistiska och wahhabitiska nätverk och rekrytering av utländska stridande, organiserad brottslighet, större statliga tvister, desinformation och hybridhot. Parlamentet understryker behovet av att fortsätta sträva efter att främja högeffektiva politiska samfund i regionen. Parlamentet betonar vikten av att länderna på västra Balkan ansluter sig till EU:s utrikes- och säkerhetspolitik, oaktat deras framsteg i processen för integration i EU. Parlamentet vill att det berörda kapitlet omedelbart ska öppnas för alla kandidatländer på västra Balkan.

25.  Europaparlamentet erinrar om att så fort dessa kriterier har uppfyllts står EU:s dörrar öppna för medlemskap. Parlamentet välkomnar ansträngningarna som gjorts som en del av Berlinprocessen och toppmötet i Trieste att ge ny kraft åt konvergensen av länderna på västra Balkan mot EU-medlemskap. Parlamentet påminner om att särskilt uppmärksamhet och särskilt stöd bör ägnas genomförandet av centrala institutionella och politiska reformer på västra Balkan och uppmanar kommissionen att på nytt överväga möjligheten att tilldela ytterligare ekonomiska resurser till instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA) som ett av de viktigaste instrumenten för hjälp vid genomförandet av dessa reformer.

26.  Europaparlamentet påminner om att översynen av den europeiska grannskapspolitiken (EGP) efterlyser angränsande tredjeländers medverkan. Parlamentet efterlyser ett starkare stöd till våra grannars grannar, på grundval av delade värderingar och intressen, för att kunna tackla globala problem och hantera gemensamma utmaningar. Parlamentet understryker behovet av att främja kvinnors, sårbara sociala gruppers och minoriteters egenmakt och skydd, särskilt i Afrika, där det behövs ett nära samarbete mellan europeiska och lokala små och medelstora företag, i partnerskap med civilsamhället, och stöd till byggandet av demokratiska, transparenta och effektiva institutioner, och främjande av en regelbaserad global ordning.

27.  Europaparlamentet anser att internationell samarbets- och utvecklingspolitik är ett grundläggande instrument för att uppnå dessa mål, och förordar en mer transparent, effektiv och ändamålsenlig tilldelning och användning av EU-medel samt större synergier med andra internationella organisationer. Parlamentet betonar behovet av att bemöta de stora säkerhetshoten i Afrika i syfte att utrota terrorhotet från terroristgrupper, att garantera att rekryteringen av personer förhindras, att bekämpa radikala ideologier och att ta itu med energitryggheten med hjälp av miljövänliga och hållbara energikällor samtidigt som decentraliserade lösningar ges stöd.

28.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt varje försök av sittande presidenter att överskrida sina befogenheter genom att åsidosätta, fly undan eller olagligt ändra vallagarna, och konstitutionerna i synnerhet. Parlamentet fördömer på samma sätt alla strategier för att avskaffa eller kringgå gränser för mandatperioder. Parlamentet uppmanar eftertryckligen samtliga regeringar att vidta åtgärder för att säkerställa insynen och integriteten i hela valprocessen och att vidta alla nödvändiga och förebyggande åtgärder för att förhindra bedrägerier eller olagliga metoder. Parlamentet uttrycker i detta avseende sin oro över de politiska kriserna, och tillhörande våld och kränkningar av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, särskilt i länderna i området kring de stora sjöarna. Parlamentet upprepar sin tro på starka valobservationsuppdrag och när så är nödvändigt ekonomiskt, tekniskt och logistiskt stöd som ett sätt att uppnå rättvisa, trovärdiga och demokratiska valprocesser.

29.  Europaparlamentet uppmuntrar till utarbetandet av en sammanhängande, väl underbyggd strategi för Sahelområdet, som syftar till att förbättra styret, ansvarigheten och legitimiteten hos statliga och regionala institutioner, förbättra säkerheten, motarbeta radikalisering och människohandel, vapen och droger samt att stärka den ekonomiska politiken och politiken för utveckling.

30.  Europaparlamentet upprepar behovet av en uppdaterad strategi för förbindelserna mellan EU och Asien. Parlamentet uttalar i detta sammanhang sitt stöd för ett starkare samarbete inom ramen för Asien–Europa-mötena, även när det gäller deras parlamentariska dimension. Parlamentet uppmuntrar till stöd för ett närmare regionalt samarbete och förtroendeskapande åtgärder i Sydasien i syfte att minska spänningarna mellan Indien och Pakistan. Parlamentet rekommenderar ett fortsatt stöd för EU:s medling till fred i den afghanskledda och afghanskkontrollerade fredsprocessen. Parlamentet betonar att det är av betydande intresse för EU och dess medlemsstater att freden, stabiliteten och välståndet i Asien och Stillahavsområdet bevaras. Parlamentet anser det viktigt och mycket brådskande att man utvecklar en uppdaterad EU-strategi för den nordostasiatiska regionen mot bakgrund av den fortsatta militära uppladdningen och den aggressiva och oansvariga hållning som visas av Demokratiska folkrepubliken Korea (Nordkorea). Parlamentet fördömer provningarna och provokationerna från Demokratiska folkrepubliken Koreas (Nordkorea) sida, och dess flertaliga brott mot FN:s säkerhetsråds resolutioner och dess internationella skyldigheter. Parlamentet insisterar på att EU:s diplomatiska inflytande ska användas för att utöva påtryckningar på Demokratiska folkrepubliken Korea (Nordkorea) för att övertyga dess ledare om att sluta använda massförstörelsevapen. Parlamentet insisterar på att alla diplomatiska verktyg, inbegripet sanktioner, ska användas för att hindra denna kris från att eskalera. Parlamentet efterlyser en irreversibel kärnvapennedrustning på Koreahalvön med fredliga metoder samt att alla relevanta resolutioner i FN:s säkerhetsråd genomförs fullt ut.

31.  Europaparlamentet betonar att det är av betydande intresse för EU och dess medlemsstater att freden, stabiliteten och välståndet i Asien och Stillahavsområdet bevaras. Parlamentet uppmanar alla berörda parter att klara upp meningsskiljaktigheter med fredliga metoder och att avstå från att vidta ensidiga åtgärder för att bryta dödläget, inbegripet i Östkinesiska havet och Sydkinesiska havet och Taiwansundet, i syfte att trygga den regionala säkerheten. Parlamentet upprepar sitt åtagande att stödja Taiwans meningsfulla deltagande i internationella organisationer och verksamheter.

32.  Europaparlamentet erinrar om att Latinamerika delar EU:s gemensamma värderingar, principer och tro på effektiv multilateralism, och anser att partnerskapet mellan EU och Latinamerika är viktigt och bör stärkas för att man gemensamt ska kunna ta itu med stora globala utmaningar. Parlamentet uttrycker sin djupa oro över attackerna mot personal inom rättsväsendet och mot demokratiskt valda oppositionsledare och ledare av civilsamhället i Venezuela. Parlamentet betonar att respekten för rättsstatsprincipen, kampen mot korruption, framstegen mot demokrati och grundläggande friheter och mänskliga rättigheter är grundbultar för djupare integration och samarbete med Latinamerika och Västindien (LAC).

33.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för fredsprocessen i Colombia, som är av avgörande betydelse för colombianernas framtid och för stabilisering i regionen. Parlamentet kräver att Farcs samtliga tillgångar, inklusive de skatter som erhållits genom olaglig narkotikahandel, ska användas till att ersätta offren för konflikten.

Konsolidering och fördjupning av det europeiska projektet genom förstärkt EU-kapacitet

34.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen, utrikestjänsten och medlemsstaterna att anta en EU-övergripande strategi vid varje tillfälle som ges, och anser att sammanhållna och samordnade åtgärder inom EU:s politikområden, samtidigt som FN:s mål för hållbar utveckling beaktas och genomförs, särskilt på områdena humanitärt bistånd, jordbruk, utveckling, handel, energi, klimat, vetenskap, it-försvar och it-säkerhet, bör tillämpas inom EU:s yttre åtgärder på ett konsekvent och strukturerat sätt för att utnyttja EU:s kollektiva kraft. Parlamentet anser att energitrygghet, respekten för de mänskliga rättigheterna och klimatdiplomati fortfarande är viktiga kompletterande aspekter av EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och bör behandlas som en del av en övergripande strategi, och att energiunionen bör främjas ytterligare.

35.  Europaparlamentet erkänner att klimatförändringarna skulle kunna medföra allvarliga konsekvenser för den regionala och globala stabiliteten eftersom tvister som är förknippade med den globala uppvärmningen om territorium, livsmedel, vatten och andra resurser försvagar ekonomier, hotar regional säkerhet och är en källa till migrationsströmmar. Parlamentet uppmuntrar dessutom EU och dess medlemsstater att överväga hur militär planering på nationell nivå och EU-nivå kan omfatta strategier för anpassning till klimatförändringar och vad som skulle kunna betraktas som lämplig kapacitet och lämpliga prioriteringar och åtgärder.

36.  Europaparlamentet understryker att det europeiska försvarssamarbetet påverkas betydligt av Förenade kungarikets beslut att lämna EU, och insisterar på att EU och Förenade kungariket ska fortsätta samarbeta som viktiga internationella partner i syfte att bevara den europeiska säkerheten. Parlamentet understryker att presidentvalet i Förenta staterna förde med sig en osäkerhet till det transatlantiska partnerskapet och framhåller att det behövs en motvikt för EU:s försvar och att strategiskt oberoende måste skapas.

37.  Europaparlamentet anser att EU för att göra den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken tydligare, mer effektiv och värdebaserad bör förbättra sin energitrygghet genom att omedelbart minska sitt nuvarande beroende av olja och gas som levereras av auktoritära regimer, och genom att på medellång sikt helt bryta det.

38.  Europaparlamentet betonar att den aktuella beslutsprocessen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, som är baserad på enhällighet i Europeiska unionens råd, är det största hindret mot effektiva yttre åtgärder i rätt tid från EU:s sida. Parlamentet anser att omröstning med kvalificerad majoritet bör tillämpas även för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Parlamentet anser att EU:s institutioner måste förbättra sin förmåga att förutse konflikter och kriser, inbegripet genom lämpliga kort- och långsiktiga konsekvensbedömningar av dess politik, i syfte att ta itu med de grundläggande orsakerna till dessa problem. Parlamentet anser att EU behöver kunna reagera snabbare och mer effektivt på kriser som håller på att utvecklas och bör lägga större tonvikt vid att förebygga konflikter genom att primärt använda civila verktyg på ett tidigt stadium. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra verklighet av parlamentets rekommendationer att anamma principen om skyldigheten att skydda. Parlamentet understryker att samarbetet mellan medlemsstater, partnerländer och internationella organisationer behöver fördjupas, och understryker vikten av ett effektivt informationsutbyte och effektiv samordning av förebyggande åtgärder.

39.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, kommissionen och medlemsstaterna att öka sina insatser för att förbättra EU:s förmåga att bemöta hybridhot och it-hot, att ytterligare stärka EU:s och dess partnerländers förmåga att bekämpa falska nyheter och desinformation, att ta fram tydliga kriterier för att göra det lättare att upptäcka falska nyheter, att anslå större resurser och omvandla arbetsgruppen Stratcom till en fullfjädrad enhet inom Europeiska utrikestjänsten. Parlamentet efterlyser i detta avseende en utveckling av gemensamma, övergripande kapaciteter och metoder för risk- och sårbarhetsanalys och att EU:s förmåga till motståndskraft och strategisk kommunikation ska understödjas. Parlamentet betonar rollen för oberoende medier – både online och offline – i främjandet av kulturell mångfald och interkulturell kompetens, liksom behovet av att stärka sådana medier som en källa till trovärdig information, särskilt inom EU och dess grannskap, understryker att EU:s gemensamma tv- och radiostationer bör förbättras ytterligare. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkra en bättre samordning med utrikestjänsten och medlemsstaterna i dessa frågor.

40.  Europaparlamentet anser att Europas styrka ligger i dess förmåga att stärka en gemenskap av värderingar och en respekt för kulturell mångfald som förenar alla européer. Parlamentet anser i detta sammanhang att EU spelar en viktig roll som främjare av demokrati, frihet, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och lika möjligheter och bör fortsätta att främja sina värderingar utanför unionen. Parlamentet erinrar om att mänskliga rättigheter är en väsentlig del av Gusp och bör utgöra ett centralt villkor för den externa politiken, och att denna politik dessutom måste vara konsekvent och principfast. Parlamentet betonar att kulturdiplomati bör bli en väsentlig del av EU:s yttre åtgärder, och uppmanar kraftfullt kommissionen att utvidga programmet Erasmus+ samt att arbeta för en ambitiös vetenskapsdiplomati. Parlamentet manar till ett närmare samarbete med Unesco och Världsarvskommittén och med icke-statliga aktörer och organisationer i det civila samhället i egenskap av mycket viktiga partner för EU.

41.  Europaparlamentet påminner om att FN:s säkerhetsråds resolution 1820 (2008) av den 19 juni 2008 bekräftar att våldtäkter och sexuellt våld kan vara en krigsförbrytelse, ett brott mot mänskligheten eller en del av ett folkmord, och att kvinnor bör erbjudas humanitärt skydd vid väpnade konflikter.

42.  Europaparlamentet anser att uppbyggnaden av en stark försvarsindustri stärker EU:s tekniska oberoende. Parlamentet efterfrågar en utveckling av de industriella och tekniska resurser som krävs för en förbättring av it-säkerheten, bland annat genom främjandet av en inre marknad för it-säkerhetsprodukter. Parlamentet efterlyser att väsentligen ökade finansiella och personella resurser ska göras tillgängliga inom EU:s institutioner i syfte att öka EU:s kapacitet rörande it-säkerhet och it-försvar. Parlamentet framhåller behovet av att införliva it-försvar i de yttre åtgärderna och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, samt behovet av en förbättrad förmåga att identifiera it‑brottslighet.

43.  Europaparlamentet noterar att informations- och cyberkrigsföring som riktas mot EU:s medlemsstater och andra länder i Väst är ett avsiktligt försök att destabilisera och misskreditera politiska, ekonomiska och sociala strukturer. Parlamentet understryker att säkerheten för de medlemsstater i EU som är Nato-medlemmar garanteras i enlighet med artikel 5 i alliansen. Parlamentet efterfrågar närmare samordning rörande it-försvar mellan EU:s medlemsstater och institutioner, Nato, Förenta staterna och andra trovärdiga partner.

44.  Europaparlamentet betonar rollen för oberoende medier i främjandet av kulturell mångfald och interkulturell kompetens, liksom behovet att stärka sådana medier som en källa till trovärdig information, särskilt inom EU och dess grannskap, och att ytterligare stärka EU:s förmåga att bekämpa falska nyheter och desinformation. Parlamentet framhåller i detta sammanhang behovet av att utveckla större motståndskraft på EU‑nivå mot sådan information som sprids på internet. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkra en bättre samordning med utrikestjänsten i dessa frågor.

45.  Europaparlamentet anser att Europa bör stärka samarbetet för ett gemensamt försvar för att försvara sina gemensamma värderingar och principer och sitt strategiska oberoende. Parlamentet understryker vikten av kopplingen mellan yttre och inre säkerhet, ett bättre utnyttjande av resurser och riskkontroll i Europas utkanter. Parlamentet erinrar om att sambandet mellan utveckling och säkerhet är en central princip som ligger till grund för EU:s strategi när det gäller yttre kriser och konflikter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att frigöra Lissabonfördragets fulla potential med avseende på den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) och välkomnar i detta sammanhang genomförandeplanen för säkerhet och försvar. Parlamentet uppmuntrar en översyn av EU:s strategi för civila GSFP-uppdrag för att se till att de planeras, genomförs och stöds på rätt sätt. Parlamentet anser att kapaciteten inom Europeiska försvarsbyrån (EDA) och det permanenta strukturerade samarbetet och stridsgrupperna bör utnyttjas till sin fulla potential. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att för detta ändamål tillhandahålla ytterligare finansiering.

46.  Europaparlamentet anser att EU och dess medlemsstater måste utveckla en effektiv utrikes- och säkerhetspolitik och arbeta tillsammans med Nato och andra internationella partner, FN, icke-statliga organisationer, människorättsförsvarare och andra aktörer i frågor av delat intresse i syfte att främja fred, välstånd och stabilitet runt om i världen. Parlamentet understryker vikten av att öka medvetenheten och göra ett politiskt åtagande för att snarast genomföra en ambitiös, effektiv och strukturerad gemensam säkerhets- och försvarspolitik. Parlamentet uppmanar med kraft rådet, kommissionen och medlemsstaterna att ta itu med EU:s kommunikationsproblem genom att redogöra för EU:s yttre åtgärder i högre utsträckning och förbättra deras synlighet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU:s institutioner att leverera rörande försvaret i enlighet med EU:s globala strategi och kommissionens planer att stärka EU:s forskning och kapacitetsutveckling rörande försvar.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till fullo ta hänsyn till de växande säkerhetsutmaningarna i sitt förslag till nästa fleråriga budgetram (FBR). Parlamentet anser att både Gusp-budgetens storlek och flexibilitet måste stämma överens med bland annat EU-medborgarnas förväntningar rörande EU:s roll som garant för säkerheten. Parlamentet insisterar på behovet av en global vision för EU:s politik och instrument på området för säkerhet, inbegripet en fruktbar samordning med den föreslagna europeiska försvarsfonden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att sträva efter att uppfylla målet att 2 % av BNP ska gå till försvaret och att 20 % av deras försvarsbudgetar ska gå till utrustning som enligt EDA är nödvändig. Parlamentet påminner dessutom om att all ny politik måste få stöd från nya finansieringskällor. Parlamentet konstaterar att olika medlemsstater har svårt att upprätthålla många olika fullt fungerande försvarskapaciteter, för det mesta på grund av ekonomiska begränsningar. Parlamentet efterlyser därför mer samarbete och samordning när det gäller vilken kapacitet som bör behållas, så att medlemsstaterna kan specialisera sig på vissa kapaciteter och spendera sina resurser på ett mer effektivt sätt. Parlamentet anser att samverkansförmågan är central om medlemsstaternas styrkor ska bli mer kompatibla och integrerade. Parlamentet påminner om att Gusp-anslagen utgjorde 3,6 % av åtagandena under rubrik 4 under 2016 och 0,2 % av hela EU:s budget. Parlamentet beklagar att storleken på Gusp-kapitlet och dess underutnyttjande samt de systematiska överföringarna från kapitlet visar på en bestående bristande ambition från EU:s sida att agera som en global aktör.

48.  Europaparlamentet konstaterar att det förekommer blockeringar i FN:s säkerhetsråd som hindrar det internationella samfundet från att agera och lösa kriser. Parlamentet uppmanar återigen medlemsstaterna att stödja reformen av säkerhetsrådets sammansättning och funktionssätt.

Samarbete inom koalitioner och med institutioner som skapar säkerhet

49.  Europaparlamentet betonar att det ligger i EU:s strategiska intresse att bevara och fördjupa sina transatlantiska förbindelser som baseras på respekt för gemensamma värderingar, folkrätt och multilateralism. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta att utveckla sitt strategiska oberoende och skapa sin egen kapacitet för att bättre hantera regionala och internationella konflikter som påverkar EU. Parlamentet anser att EU och Förenta staterna bör fokusera på att anpassa de transatlantiska strukturerna till dagens utmaningar, såsom försvaret av de mänskliga rättigheterna, bekämpning av klimatförändringarna, kampen mot terrorism och korruption, förebyggande av radikalisering, spridning av massförstörelsevapen samt motarbetandet av tredjeländers försök att destabilisera EU och Nato. Parlamentet betonar vidare vikten av fortsatt och förstärkt samarbete mellan EU och Förenta staterna bilateralt och genom Nato i gemensamma frågor. Parlamentet erinrar om att EU och Förenta staterna är varandras viktigaste partner och att ensidigt handlande bara tjänar till att försvaga det transatlantiska partnerskapet. Parlamentet anser att Europa ytterligare måste förstärka en positiv allians mellan den privata och den offentliga sektorn och bör förstärka de strategiska förbindelserna med Förenta staterna. Parlamentet uppmanar rådet och Europeiska utrikestjänsten att ständigt ta upp frågan om Förenta staternas extraterritoriella sanktioner i sin dialog med Förenta staternas regering.

50.  Europaparlamentet uttrycker sitt starka stöd för förklaringen från toppmötet i Warszawa 2016, i synnerhet om samarbete mellan EU och Nato, och välkomnar beslut om närmare samarbete mellan Nato och EU på många områden samt utplacering av amerikanska, kanadensiska och andra multinationella styrkor på EU:s östra sida.

51.  Europaparlamentet efterlyser en ökad samordning av underrättelser mellan medlemsstaterna, ökad interinstitutionell samordning av underrättelser, och samordning mellan EU, medlemsstaterna och Nato, och insisterar på att de måste fortsätta att samarbeta så nära som möjligt på ett kompletterande sätt samtidigt som de europeiska kärnvärdena och normerna respekteras fullt ut. Parlamentet bekräftar att informationsutbyte och samordnade insatser mellan EU, EU:s medlemsstater och Nato kommer att ge resultat på områden som terrorism, hybridhot, situationsmedvetenhet, uppbyggnad av motståndskraft, strategisk kommunikation, it-säkerhet och kapacitetsuppbyggnad gentemot EU:s partner. Parlamentet anser att ytterligare samordning och närmare samarbete med andra befintliga multilaterala enheter såsom Eurocorps behövs för att öka EU:s säkerhet. Parlamentet upprepar att en vitalisering av strategiska partnerskap bör utgöra en prioriterad fråga för EU.

52.  Europaparlamentet understryker parlamentets roll för att utforma en verkligt gemensam utrikespolitik i överensstämmelse med EU-medborgarnas förväntningar. Parlamentet uppmanar rådet att agera gemensamt med parlamentet under huvudfaserna i utrikespolitikens beslutsprocess.

53.  Europaparlamentet erkänner vice ordförandens/den höga representantens arbete och uppmanar henne att fortsätta att se till att kommande årliga rapporter blir mer koncisa och framåtblickande, så att de fokuserar på de viktigaste prioriteringarna för det kommande året och på en utvärdering av de åtgärder som lanserats det föregående året, inklusive deras ekonomiska konsekvenser, i syfte att ge en omfattande överblick över EU:s resultat.

o
o   o

54.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt medlemsstaterna.


Årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2016 och EU:s politik på området
PDF 271kWORD 65k
Europaparlamentets resolution av den 13 december 2017 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2016 och Europeiska unionens politik på området (2017/2122(INI))
P8_TA(2017)0494A8-0365/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s övriga konventioner om och instrument för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av FN:s konvention av den 18 december 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor(1),

–  med beaktande av de allmänna rekommendationerna från kommittén för avskaffande av diskriminering av kvinnor nr 12, 19 och 35 om våld mot kvinnor, nr 26 om kvinnliga migrerande arbetstagare och nr 32 om de könsrelaterade dimensionerna av flyktingstatus, asyl, nationalitet och statslöshet bland kvinnor,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 69/167 av den 18 december 2014(2) om skydd för och främjande av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla migranter, oberoende av deras migrationsstatus,

–  med beaktande av den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar av den 18 december 1990(3),

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325, 1820, 1888, 1889, 1960, 2106, 2122 och 2242 om kvinnor, fred och säkerhet,

–  med beaktande av 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning, det tillhörande protokollet från 1967(4) och ILO-konventionerna nr 43 och 97,

–  med beaktande av FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter(5),

–  med beaktande av New York-deklarationen om flyktingar och migranter, som antogs av FN:s generalförsamling den 19 september 2016(6),

–  med beaktande av FN:s 17 mål för hållbar utveckling och Agenda 2030 för hållbar utveckling, vilkas syfte är att garantera fred och välstånd för alla människor och vår jord(7),

–  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen) av den 12 april 2011, som EU undertecknade den 13 juni 2017(8),

–  med beaktande av OECD:s riktlinjer för multinationella företag, som antogs 1976 och reviderades 2011(9),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av artiklarna 2, 3, 8, 21 och 23 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, som antogs av rådet den 25 juni 2012(10),

–  med beaktande av handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019, som antogs av rådet den 20 juli 2015(11),

–  med beaktande av kommissionens/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik gemensamma arbetsdokument EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati (2015–2019): halvtidsöversyn juni 2017(SWD(2017)0254),

–  med beaktande av kommissionens/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik gemensamma arbetsdokument om jämställdhet och kvinnors egenmakt – Förändra flickors och kvinnors liv genom EU:s yttre förbindelser 2016–2020, som antogs 2015 (SWD(2015)0182),

–  med beaktande av En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik, som lades fram av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Federica Mogherini den 28 juni 2016(12), och av den första rapporten om dess genomförande From Shared Vision to Common Action: Implementing the EU Global Strategy, som offentliggjordes 2017(13),

–  med beaktande av rådets beslut 2011/168/Gusp av den 21 mars 2011 om Internationella brottmålsdomstolen och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2003/444/Gusp(14),

–  med beaktande av den europeiska migrationsagendan av den 13 maj 2015 (COM(2015)0240) och kommissionens meddelande av den 7 juni 2016 om inrättande av en ny partnerskapsram med tredjeländer inom den europeiska migrationsagendan (COM(2016)0385),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter, som antogs 2007 och sågs över 2017(15),

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om det nya europeiska samförståndet om utveckling – Vår värld, vår värdighet, vår framtid(16), som antogs av rådet, parlamentet och kommissionen den 7 juni 2017,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter vad gäller yttrandefrihet online och offline, som antogs 2014(17),

–  med beaktande av skyddet av yttrandefriheten offline och online enligt artikel 19 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, artikel 19 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 10 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om främjande och skydd av religions- och trosfriheten, som antogs 2013(18),

–  med beaktande av det internationella skyddet av religions- och trosfriheten enligt artikel 18 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, artikel 18 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, 1981 års förklaring om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering grundad på religion eller övertygelse, artikel 9 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och artikel 10 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 21 februari 2011 om intolerans, diskriminering och våld på grund av religion eller trosuppfattning(19),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraff, som antogs 2013(20),

–  med beaktande av riktlinjerna för EU:s politik gentemot tredjeländer om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, som antogs 2001 och sågs över 2012(21),

–  med beaktande av FN:s tilläggsprotokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet(22), och Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer), som antogs 2013(23),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsdialoger med tredjeländer, som antogs 2001 och sågs över 2009(24),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om främjande av internationell humanitär rätt, som antogs 2005 och sågs över 2009(25),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och kampen mot alla former av diskriminering av kvinnor, som antogs 2008(26),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om barn och väpnade konflikter, som antogs 2003 och sågs över 2008(27),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/821 av den 17 maj 2017 om fastställande av skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan för unionsimportörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden(28),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om försvarare av de mänskliga rättigheterna, som antogs 2005 och sågs över 2008(29),

–  med beaktande av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2015(30),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2017 om vapenexport: genomförande av den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp(31),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 december 2016 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen och Europeiska unionens politik på området 2015(32), och sina tidigare resolutioner om samma ämne,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 om de mänskliga rättigheterna och migration i tredjeländer(33),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 om företagens ansvar för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer(34),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om kampen mot människohandel i EU:s yttre förbindelser(35),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2016 om EU:s prioriteringar för mötena i FN:s råd för mänskliga rättigheter under 2016(36),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2016 om den humanitära situationen i Jemen(37), där vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att ta initiativ till att införa ett EU-vapenembargo mot Saudiarabien,

–  med beaktande av sina resolutioner om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen,

–  med beaktande av sitt Sacharovpris för tankefrihet, som 2016 tilldelades Nadia Murad och Lamiya Aji Bashar,

–  med beaktande av sin resolution av den 10 oktober 2013 om diskriminering baserad på kasttillhörighet(38), rapporten av den 28 januari 2016 om minoriteter och diskriminering baserad på kasttillhörighet och liknande system med nedärvd social status(39) från FN:s särskilda rapportör om minoritetsfrågor och FN:s vägledningsverktyg om diskriminering baserad på härkomst,

–  med beaktande av sin resolution av den 17 november 2011 om EU:s stöd till Internationella brottmålsdomstolen: utmaningar och svårigheter(40),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0365/2017), och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 21 i EU-fördraget förbinder sig unionen att föra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp) utgående från de principer som har legat till grund för dess egen tillblivelse och som den ska sträva efter att föra fram i resten av världen: demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för Förenta nationernas stadga, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och folkrätten. EU ska ansluta sig till den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna.

B.  Dagens kränkningar av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i världen, däribland brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och folkmord, kräver beslutsamma insatser från hela världssamfundet.

C.  Respekt för samt främjande och skydd av de mänskliga rättigheternas universalitet och odelbarhet är hörnstenarna i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Parlamentet har i sin roll som övervakare av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken rätt att få information och höras om de viktigaste aspekterna och de grundläggande valmöjligheterna när det gäller denna politik (artikel 36 i EU-fördraget).

D.  I den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik, som antogs av rådet i juni 2016, bekräftas att mänskliga rättigheter systematiskt ska integreras i alla politikområden och institutioner, däribland den internationella handelspolitiken.

E.  Ökad samstämmighet mellan EU:s inre och yttre politik och mellan olika delar av den yttre politiken är en grundläggande förutsättning för en framgångsrik och effektiv EU-politik för mänskliga rättigheter. Ökad samstämmighet borde göra det möjligt för EU att reagera snabbare i ett tidigt skede av människorättskränkningar och i vissa fall förutse och förhindra att de begås, bland annat inom den internationella handelspolitiken.

F.  EU:s engagemang för effektiv multilateralism, med FN i centrum, är en integrerad del av EU:s yttre politik och grundar sig på övertygelsen att ett multilateralt system som baseras på universella regler och värderingar är bäst lämpat för att hantera globala kriser, utmaningar och hot.

G.  Enligt artikel 207 i EUF-fördraget ska den gemensamma handelspolitiken ”föras inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder”. Handel och mänskliga rättigheter kan påverka varandra i tredjeländer. I ett system med företagsansvar, som FN just nu diskuterar, och globala värdekedjor spelar näringslivet en viktig roll för att erbjuda positiva incitament i syfte att främja mänskliga rättigheter, demokrati och företagens sociala ansvar. God samhällsstyrning och offentliga myndigheter, som handlar i allmänt intresse, spelar en viktig roll för företagens beteende. EU deltar i arbetet med att utarbeta en bindande konvention om företag och mänskliga rättigheter.

H.  Skyddet av de mänskliga rättigheterna för de mest utsatta grupperna, såsom etniska, språkliga och religiösa minoriteter, personer med funktionsnedsättning, hbti-personer, kvinnor, barn, asylsökande och migranter, måste ägnas särskild uppmärksamhet.

I.  Barn och kvinnor utsätts för hot, diskriminering och våld, särskilt i områden med krig och auktoritära regimer. Jämställdhet utgör kärnan i de europeiska värdena och är förankrad i EU:s rättsliga och politiska ramverk. Våld mot och diskriminering av kvinnor och flickor har ökat på senare år.

J.  Länderna har det yttersta ansvaret för att slå vakt om alla mänskliga rättigheter genom att lagstifta om och genomföra internationella fördrag och konventioner om mänskliga rättigheter, övervaka kränkningar av de mänskliga rättigheterna och säkerställa effektiva rättsmedel för offren.

K.  Alltfler kränkningar av de mänskliga rättigheterna i form av krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, däribland folkmord, begås av statliga och icke-statliga aktörer.

L.  Tanke-, samvets- och religionsfriheten, inbegripet friheten att tro eller inte tro och att utöva vilken religion man vill, och friheten att bekänna sig till en religion, lämna en religion eller byta religion måste garanteras över hela världen och ovillkorligen upprätthållas, framför allt genom interreligiös och interkulturell dialog. Lagar som förbjuder hädelse är vitt utbredda, och en del länder föreskriver straff som kan innefatta både fängelsedomar, spöstraff och dödsstraff.

M.  Åsikts- och yttrandefrihet, mötes- och föreningsfrihet och principen om regelbundna, öppna och verkliga valprocesser är oumbärliga inslag i en demokrati. I instabila, konfliktbenägna eller förtryckande samhällen kan val ibland utlösa utbrett våld.

N.  Samarbete med tredjeländer i alla bilaterala och multilaterala forum, till exempel under människorättsdialoger, är ett av de effektivaste sätten att behandla människorättsfrågor.

O.  Lämpliga resurser måste anslås till ett bättre främjande av mänskliga rättigheter och demokrati i tredjeländer, och dessa medel måste användas så effektivt som möjligt.

P.  Tillgången till vatten och sanitet är en grundläggande mänsklig rättighet, och begränsningar av denna tillgång är en av orsakerna till geopolitiska spänningar i vissa regioner.

Q.  Kulturarvsplatser hotas alltmer av olaglig plundring och vandalisering, särskilt i Mellanöstern.

R.  Utbildning spelar en avgörande roll för att förebygga kränkningar av de mänskliga rättigheterna och konflikter och bidrar till att öka medborgarnas deltagande i beslutsprocesserna inom demokratiska system. Utbildningsinstitutioner som främjar mänskliga rättigheter, respekt och mångfald bör få stöd av medlemsstaterna. Det ökade antalet kommunikationskanaler utgör ett viktigt verktyg som gör det möjligt att snabbt utbyta information om kränkningar av de mänskliga rättigheterna och nå ett stort antal offer eller potentiella offer för människorättskränkningar i tredjeländer och ge dem information och bistånd. Att man samlar in heltäckande och disaggregerade data är väsentligt för skyddet av de mänskliga rättigheterna, framför allt för de grupper som är mest utsatta och som är eller riskerar att bli marginaliserade. Användning av lämpliga indikatorer är också ett effektivt sätt att bedöma de framsteg som länderna gör i fråga om att fullgöra sina skyldigheter enligt internationella fördrag.

Allmänna överväganden

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över bakslaget när det gäller demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen, som fortfarande hotas runtom i världen. Parlamentet påminner om att EU har förbundit sig att främja de mänskliga rättigheternas och de grundläggande friheternas och värdenas universalitet och odelbarhet och att föra fram demokratiska principer, som måste stärkas i hela världen.

2.  Europaparlamentet upprepar sin fasta övertygelse om att EU och dess medlemsstater aktivt måste tillämpa principen om att integrera mänskliga rättigheter och demokrati, som ömsesidigt förstärkande grundläggande principer som är centrala för EU, i alla EU:s politikområden, bland annat de som har en yttre dimension, såsom utveckling, migration, säkerhet, terrorismbekämpning, utvidgning och handel. Parlamentet upprepar i detta sammanhang den avgörande betydelsen av att säkra ökad samstämmighet mellan EU:s inre och yttre politik och en närmare samordning av medlemsstaternas utrikespolitik. Parlamentet understryker att den ökande komplexiteten hos konflikterna i världen kräver ett integrerat, enhälligt och handlingskraftigt internationellt synsätt och samarbete. Parlamentet påminner om att EU:s mål att öka sitt internationella inflytande som en trovärdig och legitim internationell aktör i hög grad är format av dess förmåga att genomdriva mänskliga rättigheter och demokrati inom och utom unionen, i enlighet med åtagandena i EU:s grundfördrag.

3.  Europaparlamentet betonar vikten av ett fördjupat samarbete mellan kommissionen, rådet, Europeiska utrikestjänsten (utrikestjänsten), parlamentet och EU:s delegationer för att verka för och säkerställa att man uppträder konsekvent och enat till försvar för de mänskliga rättigheterna och demokratiska principerna. Parlamentet understryker dessutom vikten av ett starkt engagemang för att främja dessa värden i multilaterala forum, däribland genom läglig samordning på EU-nivå och en aktiv strategi vid förhandlingar. Parlamentet uppmuntrar i detta sammanhang EU att ta initiativ till och ställa sig bakom resolutioner och att intensifiera genomförandet av tvärregionala initiativ inom ramen för alla FN:s människorättsmekanismer.

4.  Europaparlamentet gläder sig över att rättsstatsprincipen, demokratiska principer och kränkningar av de mänskliga rättigheterna var frågor som under 2016 fortlöpande debatterades vid parlamentets plenarsammanträden. De behandlades också i flera av parlamentets resolutioner och togs upp vid utskottssammanträden och möten i interparlamentariska delegationer.

5.  Europaparlamentet framhåller det arbete som utförts av underutskottet för mänskliga rättigheter, som arbetar i nära samarbete med utrikestjänsten, andra EU-institutioner, det civila samhället, multilaterala människorättsinstitutioner och EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter.

6.  Europaparlamentet påminner om att underutskottet för mänskliga rättigheter utarbetade tre betänkanden under 2016, närmare bestämt om de mänskliga rättigheterna och migration i tredjeländer, om företagens ansvar för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer och om kampen mot människohandel i EU:s yttre förbindelser. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta konkreta åtgärder till följd av dessa initiativbetänkanden.

7.   Europaparlamentet noterar att underutskottet för mänskliga rättigheter gjorde flera tjänsteresor till olika länder 2016 för att samla in och utbyta information med lokala statliga och icke-statliga människorättsorganisationer, presentera parlamentets ståndpunkt och uppmuntra till förbättringar när det gäller skyddet av och respekten för de mänskliga rättigheterna.

Hantering av frågor rörande mänskliga rättigheter

8.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över det ökande antalet angrepp mot religiösa minoriteter som ofta utförs av icke-statliga aktörer som IS/Daish. Parlamentet beklagar djupt att många länder har och tillämpar lagar mot konvertering och hädelse, vilka effektivt begränsar religions- och trosfriheten och yttrandefriheten för religiösa minoriteter och ateister och till och med helt berövar dem dessa friheter. Parlamentet efterlyser åtgärder för skydd av religiösa minoriteter, icke-troende och ateister som fallit offer för hädelselagar, och uppmanar EU och medlemsstaterna att inleda politiska diskussioner för att upphäva dessa lagar. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att öka sina ansträngningar för att förbättra tanke-, samvets-, religions- och trosfriheten och att i sina kontakter med tredjeländer främja den interkulturella och interreligiösa dialogen. Parlamentet efterfrågar konkreta åtgärder för ett effektivt genomförande av EU:s riktlinjer för främjande och skydd av religions- och trosfrihet, också i form av att EU:s personal vid högkvarter och i delegationer tillförsäkras systematisk och konsekvent utbildning. Parlamentet stöder fullt ut EU:s praxis att ta initiativet till tematiska resolutioner om religions- och trosfrihet i FN:s råd för mänskliga rättigheter och FN:s generalförsamling. Likaså stöder parlamentet fullt ut det arbete som utförs av EU:s särskilda sändebud för främjande av religions- och trosfrihet utanför EU, Ján Figel.

9.  Europaparlamentet upprepar att yttrandefriheten online och offline är ett livsviktigt inslag i varje demokratiskt samhälle, eftersom den ger näring åt en kultur av åsiktsmångfald som gör det möjligt för det civila samhället och medborgarna att ställa sina regeringar och beslutsfattare till svars och som stöder respekten för rättsstaten. Parlamentet betonar att begränsningar av yttrandefriheten online eller offline, som till exempel borttagning av onlineinnehåll, endast får göras i undantagsfall, när det föreskrivs i lag och när det kan motiveras med ett legitimt mål som eftersträvas. Parlamentet betonar därför att EU bör intensifiera sina insatser för att främja yttrandefriheten genom sina strategier och instrument för yttre förbindelser. Parlamentet ber än en gång EU och dess medlemsstater att intensifiera övervakningen av alla slags begränsningar av yttrandefriheten och mediefriheten i tredjeländer och att snabbt och systematiskt fördöma sådana begränsningar och att utnyttja alla tillgängliga diplomatiska medel och verktyg för att omintetgöra dessa begränsningar. Parlamentet betonar vikten av att EU:s riktlinjer för yttrandefrihet online och offline genomförs effektivt och att resultaten av dem regelbundet övervakas. Parlamentet fördömer att många journalister och bloggare har dödats och fängslats under 2016 och kräver att EU ska ge dem ett effektivt skydd. Parlamentet välkomnar lanseringen av det nya europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR) 2016, som särskilt inriktas på att ge EU:s delegationer och medieaktörer i tredjeländer utbildning i hur man tillämpar riktlinjerna. Parlamentet understryker vikten av att avslöja och fördöma hatpropaganda och uppvigling till våld såväl på som utanför internet, eftersom det innebär ett hot mot rättsstatsprincipen och de värden som de mänskliga rättigheterna bygger på.

10.  Europaparlamentet är djupt oroat över att det civila samhället i allt högre grad utsätts för angrepp runtom i världen, bland annat genom ett växande antal repressiva lagar som antas världen över, i vissa fall under förevändning att bekämpa terrorism. Parlamentet understryker att företeelsen med det krympande utrymmet för det civila samhället är ett globalt fenomen och påminner om att ett oberoende civilt samhälle spelar en väsentlig roll för försvaret och främjandet av mänskliga rättigheter och för de demokratiska samhällenas funktion, särskilt genom att främja öppenhet, ansvarsskyldighet och maktfördelning. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att ständigt övervaka och påtala fall av kränkningar av mötes- och föreningsfriheten, också när de tar formen av olika slags förbud mot och begränsningar för organisationerna i det civila samhället och den verksamhet de bedriver, såsom lagar som syftar till att minska utrymmet för det civila samhället eller främjande av icke-statliga organisationer som sponsras av auktoritära regeringar (statligt organiserade icke-statliga organisationer). Parlamentet uppmanar dessutom EU, dess medlemsstater och EU:s delegationer att använda alla till buds stående medel, såsom människorättsdialoger, politiska dialoger och offentlig diplomati, för att systematiskt ta upp enskilda fall med riskutsatta människorättsförsvarare och aktivister inom det civila samhället, framför allt personer som godtyckligt och/eller på grund av sin politiska övertygelse eller sitt samhällsengagemang har berövats sin frihet eller sitter i fängelse. De uppmanas också att otvetydigt fördöma förtryck, trakasserier och dödande av människorättsförsvarare, inbegripet de som är verksamma på miljöområdet. Parlamentet anser att det ska inrättas ett system med tydliga riktmärken och indikatorer för att effektivt övervaka utrymmet för det civila samhället i syfte att säkerställa ett tillåtande och gynnsamt rättsligt klimat för det civila samhället.

11.  Europaparlamentet uppmuntrar EU-delegationerna och medlemsstaternas diplomatiska personal att fortsätta med sitt aktiva stöd till människorättsförsvarare, genom att systematiskt övervaka rättegångar, besöka frihetsberövade aktivister och, när så är lämpligt, uttala sig om enskilda fall. Parlamentet framhåller i detta sammanhang vikten av tyst diplomati. Parlamentet välkomnar att EU under 2016 tog upp fall som rör människorättsförsvarare i dialoger och samråd på EU-nivå med över 50 länder. Parlamentet uppmärksammar att EIDMR:s nödfond under 2016 gav stöd till över 250 människorättsförsvarare på EU-nivå, vilket är en ökning med 30 procent jämfört med 2015. Parlamentet välkomnar inrättandet av EU:s välfungerande mekanism för människorättsförsvarare, ProtectDefenders.eu, som har genomförts av det civila samhället och har gett avgörande stöd till ett stort antal människorättsförsvarare. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att programmet fortsätter efter oktober 2018 och att öka dess kapacitet för att ge mer stöd till människorättsförsvarare världen över.

12.  Europaparlamentet beklagar djupt att tortyr, omänsklig eller förnedrande behandling och dödsstraff fortfarande förekommer runtom i världen och uppmanar EU att öka sina insatser för att få ett slut på detta. Parlamentet välkomnar i detta avseende översynen av EU:s lagstiftning om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Parlamentet uppmanar med kraft utrikestjänsten och vice ordföranden/den höga representanten att mera kraftfullt engagera sig i kampen mot tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning, inbegripet dödsstraff, med hjälp av utökade diplomatiska insatser och en mer systematisk praxis med offentliga ställningstaganden. Parlamentet framhåller i detta sammanhang de oroväckande förhållandena i vissa fängelser, där bland annat hälsoproblem inte behandlas, och uppmanar utrikestjänsten, EU-delegationerna och medlemsstaterna att dra full nytta av alla befintliga instrument, till exempel EU:s riktlinjer om tortyr. Det är glädjande att FN:s generalförsamling i december 2016 antog en resolution om ett moratorium för användningen av dödsstraff med stöd av 117 länder. Parlamentet noterar att antalet avrättningar i världen minskade 2016 jämfört med föregående år, men uttrycker sin djupa oro över att det totala antalet avrättningar ändå fortfarande är högre än genomsnittet för det föregående årtiondet. De drabbade är ofta oliktänkande medlemmar i samhället och utsatta grupper. Parlamentet uppmanar länder som fortfarande använder sig av detta att anta ett moratorium och avskaffa dödsstraffet.

13.  Europaparlamentet inser den stora betydelse som den moderna informations- och kommunikationstekniken kan ha för att främja, försvara och pröva mänskliga rättigheter i världen. EU:s institutioner och medlemsstaterna uppmanas att använda sina informationskanaler för att systematiskt, inom sina särskilda ramar och befogenheter, upprepa parlamentets ståndpunkt i olika människorättsfrågor, samtidigt som de bidrar till effektiviteten hos och synligheten för EU:s gemensamma åtgärder. Parlamentet uttrycker sin oro över den allt större användningen av viss teknik med dubbla användningsområden för it-övervakning av politiker, aktivister och journalister. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang EU-institutionernas pågående arbete med att se över rådets förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden(41). Parlamentet fördömer i kraftfulla ordalag att alltfler människorättsförsvarare utsätts för digitala hot, inbegripet röjda uppgifter genom konfiskering av utrustning, fjärrövervakning och dataläckage. Det är oroväckande att onlineplattformar raderar legitima videobevis för eventuella krigsförbrytelser som en del av sitt arbete med att avlägsna terroristrelaterat innehåll och propaganda från plattformarna.

14.  Europaparlamentet uttrycker oro över den ökande privatiseringen av rättsstaten online, där privata företag fattar beslut om att begränsa grundläggande rättigheter som yttrandefrihet utifrån sina villkor för tjänsten och i strid med demokratiskt antagna lagar.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta ett direktiv om anmälning och åtgärd, som ökar öppenheten och proportionaliteten vid förfaranden för avlägsnande, samtidigt som det ger användare vars innehåll felaktigt har avlägsnats effektiva rättsmedel.

16.  Europaparlamentet fördömer användningen av sexuellt våld mot kvinnor och flickor som vapen i krig, bland annat massvåldtäkt, sexuellt slaveri, tvångsprostitution, könsrelaterade former av förföljelse, människohandel, sexturism och alla andra former av fysiskt, sexuellt och psykologiskt våld. Parlamentet uppmärksammar att könsrelaterade brott och sexuella våldsbrott finns med i Romstadgan bland krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och handlingar som ingår som en del av folkmord eller tortyr. Parlamentet betonar vikten av att försvara kvinnors rättigheter, däribland deras sexuella och reproduktiva rättigheter, genom lagstiftning, utbildning och stöd till organisationer i det civila samhället. Parlamentet välkomnar antagandet av EU:s handlingsplan för jämställdhet 2016–2020, som innehåller en övergripande förteckning över åtgärder för att förbättra kvinnors situation med avseende på lika rättigheter och egenmakt. Det är viktigt att den genomförs på ett ändamålsenligt sätt. Parlamentet välkomnar dessutom antagandet av det strategiska engagemanget för jämställdhet 2016–2019, som främjar jämställdhet och kvinnors rättigheter runtom i världen. Det är viktigt att alla medlemsstater ratificerar Istanbulkonventionen och genomför den på ett effektivt sätt. Parlamentet påpekar att utbildning är det bästa sättet att bekämpa diskriminering av och våld mot kvinnor och barn. Parlamentet begär att kommissionen, utrikestjänsten och vice ordföranden/den höga representanten anstränger sig ytterligare för att uppfylla sina skyldigheter och åtaganden när det gäller kvinnors rättigheter enligt konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och uppmanar tredjeländer att göra detsamma. Parlamentet anser att EU bör fortsätta att integrera stödet till kvinnor inom uppdragen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP), konfliktförebyggande och återuppbyggnad efter konflikter. Parlamentet upprepar vikten av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Parlamentet betonar också vikten av att kvinnor på ett systematiskt, jämlikt och aktivt sätt till fullo medverkar i arbetet med att förebygga och lösa konflikter och främja mänskliga rättigheter och demokratiska reformer samt i fredsbevarande insatser, humanitärt bistånd, återuppbyggnad efter konflikter och demokratiseringsprocesser som leder till varaktiga och stabila politiska lösningar. Parlamentet påminner om att 2016 års Sacharovpris tilldelades Nadia Murad och Lamiya Aji Bashar, som överlevt en tillvaro som sexslavar hos IS/Daish.

17.  Europaparlamentet betonar att tillgänglig hälso- och sjukvård och universell respekt för och tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och därmed sammanhängande rättigheter, familjeplanering och tillgång till adekvata hygienprodukter för kvinnor samt till mödra- och spädbarnsvård och säkra aborter är viktiga faktorer för att man ska kunna rädda livet på kvinnor och bidra till att undvika högriskförlossningar samt minska spädbarns- och barnadödligheten. Parlamentet finner det oacceptabelt att kvinnors och flickors kroppar – särskilt deras sexuella och reproduktiva hälsa och därmed sammanhängande rättigheter – fortfarande utgör ett ideologiskt slagfält. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att erkänna kvinnors och flickors oförytterliga rätt till fysisk integritet och till självbestämmande över sina egna kroppar och fördömer de ofta förekommande kränkningarna av kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter, inbegripet nekad tillgång till familjeplanering, preventivmedel och säkra och lagliga aborter.

18.  Europaparlamentet fördömer i skarpa ordalag återinrättandet och utvidgningen av den s.k. munkavleregeln och dess inverkan på kvinnors och flickors övergripande tillgång till hälso- och sjukvård och därmed sammanhängande rättigheter. Parlamentet uppmanar åter EU och dess medlemsstater att med hjälp av både nationell och europeisk utvecklingsfinansiering täcka det ekonomiska underskott som Förenta staterna skapat inom området för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

19.  Europaparlamentet påminner om att jämställdhet är en grundprincip för EU och dess medlemsstater och att jämställdhetsintegrering är ett av unionens huvudsakliga mål enligt fördragen. Kommissionen uppmanas därför att som en grundläggande unionsprincip jämställdhetsintegrera all EU-lagstiftning, alla EU:s riktlinjer och åtgärder och all EU-finansiering, med särskild tonvikt på EU:s politik för yttre förbindelser. Parlamentet framhåller vikten av att stärka EU-delegationernas roll och att ge utrikestjänstens chefsrådgivare för jämställdhet en starkare ställning genom att anslå en särskild budget för hennes behörighetsområde.

20.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att inlemma resultaten från den 61:a sessionen i FN:s kvinnokommission (CSW) i sina strategier och att säkerställa att de ger en ny impuls till främjandet av kvinnors ekonomiska egenmakt och åtgärderna mot den bristande jämställdheten i det föränderliga arbetslivet.

21.  Europaparlamentet konstaterar att ökad egenmakt för kvinnor på ett positivt sätt bidrar till ett inkluderande, jämlikt och fredligt samhälle och en hållbar utveckling. Parlamentet understryker att det finns ett uttryckligt fokus på jämställdhet och kvinnors egenmakt i alla mål för hållbar utveckling och att ytterligare ansträngningar bör göras för att se till att kvinnors rättigheter respekteras fullt ut och att strategier för ekonomisk och social egenmakt och kvinnors delaktighet i beslutsfattandet genomförs effektivt. Parlamentet betonar att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att ge egenmakt åt kvinnor från ursprungsbefolkningar.

22.  Europaparlamentet påpekar att kvinnor bör uppmuntras att organisera sig i fackföreningar och att de inte får diskrimineras när de söker företagsfinansiering.

23.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU att stödja alla kvinnoorganisationer som varje dag hjälper kvinnor i samband med humanitära kriser och konflikter.

24.  Europaparlamentet bekräftar än en gång att FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och dess fakultativa protokoll snabbt måste ratificeras av alla stater och genomföras effektivt för att ge barn ett rättsligt skydd. Parlamentet understryker att barn ofta utsätts för särskilda övergrepp, till exempel barnäktenskap och könsstympning, och därför är i behov av utökat skydd. Parlamentet understryker att barnarbete, rekrytering av barn till väpnade konflikter, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap fortfarande utgör betydande problem i vissa länder. Parlamentet insisterar på att EU systematiskt ska samråda med berörda och internationella organisationer för barns rättigheter och att i sina politiska dialoger och människorättsdialoger med tredjeländer ta upp konventionsstaternas skyldighet att genomföra konventionen. Parlamentet välkomnar Europarådets strategi för barnets rättigheter (2016–2021). Parlamentet insisterar på att EU ska fortsätta att främja EU:s och Unicefs verktygslåda för barns rättigheter Integrating child rights in development cooperation (integrering av barnets rättigheter i utvecklingssamarbete) genom sina externa delegationer och att utbilda EU-delegationernas personal på ett adekvat sätt inom detta område. Parlamentet uppmanar på nytt kommissionen att lägga fram en omfattande strategi för barnets rättigheter och en handlingsplan för de kommande fem åren för att prioritera barnets rättigheter inom EU:s yttre politik. Parlamentet välkomnar att det inom ramen för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete 2016 anslogs medel för att stödja FN-organ i deras arbete för barnets rättigheter. Arbetet måste utformas på ett sådant sätt att det maximerar de faktiska fördelarna för behövande barn, särskilt när det gäller hälso- och sjukvårdssystem och tillgång till utbildning, vatten och sanitet. Parlamentet efterlyser en brådskande lösning på frågan om statslösa barn, särskilt barn som föds utanför sina föräldrars ursprungsland och underåriga migranter.

25.  Europaparlamentet fördömer i skarpaste ordalag alla former av diskriminering, bland annat diskriminering på grund av ras, hudfärg, religion, kön, sexuell läggning, könsegenskaper, språk, kultur, socialt ursprung, kast, börd, ålder, funktionsnedsättning eller ställning i övrigt. Parlamentet betonar att EU bör stärka sina insatser för att utrota all slags diskriminering, rasism, främlingsfientlighet och andra former av intolerans genom människorättsdialoger och politiska dialoger samt genom EU-delegationernas arbete och offentlig diplomati. Parlamentet betonar dessutom att EU bör fortsätta att främja ratificering och fullständigt genomförande av alla FN-konventioner som stöder denna sak.

26.  Europaparlamentet upprepar att människohandel innebär rekrytering, transport, överföring, förvaring eller mottagande av personer genom hot eller våld eller andra former av tvång, bortförande, bedrägeri, vilseledande, missbruk av makt eller utnyttjande av någons sårbara situation eller genom givande eller mottagande av betalning eller förmåner för att erhålla samtycke från en person som har kontroll över någon annan person, i exploateringssyfte. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att minska den efterfrågan som gynnar alla former av exploatering av personer, särskilt kvinnor och barn, som leder till människohandel, samtidigt som man följer en människorättsbaserad strategi där offret står i centrum. Parlamentet upprepar behovet att alla medlemsstater genomför EU-strategin för utrotande av människohandel och direktiv 2011/36/EU(42) avseende detta. Parlamentet uttrycker sin djupa oro över att migranter och flyktingar är extremt utsatta för exploatering, smuggling och människohandel. Parlamentet betonar behovet av att upprätthålla skillnaden mellan begreppen människohandel och människosmuggling.

27.  Europaparlamentet fördömer de fortsatta människorättskränkningarna mot människor som utsätts för kasthierarkier och kastdiskriminering, bland annat förvägrad jämlikhet, förvägrad tillgång till rättsväsendet och sysselsättning, fortsatt segregering och fortsatta kastbaserade hinder för grundläggande mänskliga rättigheter och utveckling. Parlamentet upprepar sin önskan om att EU ska utarbeta en strategi mot diskriminering på grund av kasttillhörighet och utnyttja varje tillfälle att uttrycka sin djupa oro över sådana människorättskränkningar. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att öka sina ansträngningar och stödja initiativ på detta område i FN och delegationerna genom att genomföra och övervaka 2030 års mål för hållbar utveckling, övervaka FN:s nya vägledningsverktyg om diskriminering baserad på härkomst och stödja länders genomförande av rekommendationer från FN:s människorättsmekanismer i fråga om diskriminering på grund av kasttillhörighet.

28.  Europaparlamentet är djupt oroat över att minoriteter fortfarande löper en högre risk att bli diskriminerade och att de är särskilt sårbara för politiska, ekonomiska och miljö- och arbetsrelaterade förändringar och störningar. Parlamentet konstaterar att många har mycket liten eller ingen tillgång till politisk representation och är hårt drabbade av fattigdom. Parlamentet betonar att EU bör intensifiera sina insatser för att se till att kränkningarna av minoriteters mänskliga rättigheter upphör. Parlamentet betonar också att minoritetsbefolkningar har särskilda behov och att de bör garanteras obegränsat tillträde och likabehandling inom alla områden av det ekonomiska, sociala och politiska livet samt kulturlivet.

29.  Europaparlamentet välkomnar ratificeringen av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och upprepar vikten av ett effektivt genomförande från både medlemsstaternas och EU-institutionernas sida. Parlamentet understryker att funktionsnedsättning inte innebär att en person fråntas sin värdighet som människa, vilket medför att staten har en skyldighet att skydda dem. Parlamentet betonar framför allt vikten av att man inom EU:s samtliga berörda politikområden, däribland området för utvecklingssamarbete, på ett trovärdigt sätt integrerar principen om allmän tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning samt alla deras rättigheter, och understryker frågans normgivande och övergripande karaktär. Parlamentet uppmanar EU att inkludera kampen mot diskriminering på grund av funktionsnedsättning i sina yttre åtgärder och sin utvecklingspolitik. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang att rättigheterna för personer med funktionsnedsättning har inkluderats i det nya europeiska samförståndet om utveckling.

30.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd till att man systematiskt tar med människorättsklausuler i internationella avtal mellan EU och tredjeländer, bland annat i handels- och investeringsavtal. Parlamentet påminner om att alla mänskliga rättigheter måste anses ha lika värde och vara odelbara, ömsesidigt beroende och sammanlänkade. Kommissionen uppmanas att övervaka att dessa klausuler genomförs effektivt och systematiskt och att lägga fram regelbundna rapporter för parlamentet om partnerländernas respekt för de mänskliga rättigheterna. Kommissionen uppmanas också att tillämpa en mer strukturerad och strategiskt strategi för människorättsdialoger inom ramen för framtida avtal. Parlamentet ser positivt på det allmänna preferenssystemet GSP plus som ett sätt att stimulera ett effektivt genomförande av 27 centrala internationella konventioner om mänskliga rättigheter och arbetsnormer. Parlamentet efterlyser ett verkligt genomförande av GSP plus och förväntar sig att kommissionen meddelar parlamentet och rådet hur ratificeringen fortskrider. Parlamentet upprepar på nytt vikten av att FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter genomförs korrekt.

31.  Europaparlamentet bekräftar på nytt att verksamheten i alla företag, även europeiska, som är aktiva i tredjeländer fullt ut bör uppfylla internationella människorättsnormer och uppmanar EU och dess medlemsstater att se till att så är fallet. Parlamentet bekräftar dessutom på nytt vikten av att företagens sociala ansvar främjas och att europeiska företag går i spetsen för att främja internationella normer i fråga om företag och mänskliga rättigheter, samtidigt som man understryker att samarbete mellan människorättsorganisationer och företagsorganisationer skulle stärka de lokala aktörerna och främja det civila samhället. De globala värdekedjorna bidrar till att stärka grundläggande internationella arbetsnormer, miljönormer och sociala normer och innebär möjligheter och utmaningar i fråga om hållbara framsteg och främjande av mänskliga rättigheter, särskilt i utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar EU att spela en mer aktiv roll för att säkra en lämplig, rättvis, öppen och hållbar förvaltning av de globala värdekedjorna och lindra eventuella negativa effekter för de mänskliga rättigheterna, däribland överträdelser av arbetsrätten. Effektiv tillgång till rättsmedel för offer bör emellertid garanteras när det gäller företagsrelaterade kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att säkerställa att de projekt som stöds av EIB ligger i linje med EU:s politik och åtaganden i fråga om mänskliga rättigheter. Parlamentet noterar de pågående förhandlingarna om ett bindande avtal om transnationella företag och andra företag med avseende på mänskliga rättigheter. EU uppmanas att på ett konstruktivt sätt delta i dessa förhandlingar.

32.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att använda hela sin politiska tyngd för att förhindra att handlingar som kan betraktas som folkmord, krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten inträffar, att agera på ett effektivt och samordnat sätt om sådana brott inträffar, att mobilisera alla nödvändiga resurser för att ställa samtliga ansvariga inför rätta, inbegripet genom tillämpning av principen om universell jurisdiktion, och att hjälpa offren och stödja stabiliserings- och försoningsprocesser. Parlamentet uppmanar världssamfundet att inrätta instrument som kan minimera gapet mellan varning och reaktion, såsom EU:s system för tidig varning, för att förhindra uppkomst, återuppkomst och upptrappning av våldsamma konflikter.

33.  Europaparlamentet uppmanar EU att tillhandahålla stöd till organisationer (bland annat icke-statliga organisationer, organisationer som arbetar med utredningar med öppen källkod och det civila samhället) som digitalt eller på något annat sätt samlar in, bevarar och skyddar bevis för brott som har begåtts, i syfte att göra det enklare att lagföra dem internationellt.

34.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över förstörelsen av kulturarvsplatser i Syrien, Irak, Jemen och Libyen. Parlamentet noterar att 22 av världens 38 hotade kulturarvsplatser ligger i Mellanöstern. Parlamentet stöder kulturarvsinitiativets verksamhet och dess informationsverksamhet i Syrien och Irak i samband med förstörelsen av det arkeologiska arvet och kulturarvet.

35.  Europaparlamentet välkomnar EU:s insatser till stöd för den internationella, opartiska och oberoende mekanismen som inrättats av FN för att bistå vid utredningen av grova brott som begåtts i Syrien. Parlamentet understryker behovet av att inrätta en liknande oberoende mekanism i Irak. Parlamentet uppmanar EU och de medlemsstater som ännu inte har gjort det att bidra ekonomiskt till den internationella, opartiska och oberoende mekanismen.

36.  Europaparlamentet fördömer i skarpaste ordalag de fruktansvärda brott och kränkningar av de mänskliga rättigheterna som begåtts av statliga och icke-statliga aktörer. Parlamentet är bestört över det stora antalet begångna brott, bland annat mord, tortyr, våldtäkt som vapen i krig, slaveri och sexuellt slaveri, rekrytering av barnsoldater, påtvingade religiösa omvändelser och systematisk ”rensning” och systematiskt dödande av religiösa minoriteter. Parlamentet påminner om att det i sin resolution av den 12 februari 2015 om den humanitära krisen i Irak och Syrien, särskilt med avseende på IS(43) betraktade situationen för religiösa minoriteter i de territorier som styrs av IS/Daish som folkmord. Parlamentet betonar att EU och dess medlemsstater bör stödja åtal mot medlemmar i icke-statliga grupper såsom IS/Daish genom att be FN:s säkerhetsråd att ge Internationella brottmålsdomstolen (ICC) behörighet i denna fråga eller säkerställa att rättvisa skipas genom en särskild domstol eller genom universell jurisdiktion.

37.  Europaparlamentet upprepar sitt fulla stöd för ICC, Romstadgan, åklagarmyndigheten, åklagarens rätt att inleda utredningar på eget initiativ och de framsteg som gjorts när det gäller att inleda nya undersökningar, vilket är ett viktigt sätt att bekämpa straffrihet för massövergrepp. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera Kampalaändringarna om aggressionsbrott och att föra upp ”massövergrepp” på förteckningen över brott som omfattas av EU:s behörighet. Parlamentet fördömer alla försök att undergräva dess legitimitet eller oberoende och uppmanar EU och dess medlemsstater att samarbeta konsekvent för att stödja ICC:s utredningar och beslut i syfte att få slut på straffriheten för internationella brott, även när det handlar om att gripa personer som är efterlysta av ICC. Parlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att konsekvent stödja ICC:s undersökningar, utredningar och beslut, och att vidta åtgärder för att förhindra och effektivt bemöta fall av bristande samarbete med ICC samt tillhandahålla tillräckliga medel. Parlamentet välkomnar mötet mellan företrädarna för EU och ICC i Bryssel den 6 juli 2016 som förberedelse av det andra rundabordssamtalet mellan EU och ICC, som gjorde det möjligt för berörd personal vid ICC och EU:s institutioner att identifiera gemensamma intresseområden, utbyta information om relevant verksamhet och säkerställa ett bättre samarbete med varandra. Parlamentet beklagar djupt de senaste tillkännagivandena om utträde ur Romstadgan, vilket är en utmaning med tanke på offrens möjligheter till rättslig prövning och något som bör fördömas kraftigt. Parlamentet anser att kommissionen, utrikestjänsten och medlemsstaterna bör fortsätta att uppmuntra tredjeländer att ratificera och tillämpa Romstadgan. Parlamentet upprepar sin uppmaning till vice ordföranden/den höga representanten att utse en särskild representant för EU med ansvar för internationell humanitär rätt och internationell rättskipning och att ge denna representant mandat att främja, integrera och företräda såväl EU:s åtagande att bekämpa straffrihet som ICC på alla EU:s utrikespolitiska områden. EU och dess medlemsstater uppmanas att stödja FN:s mekanismer och resolutioner rörande ansvarsskyldighet i FN:s multilaterala forum, bland annat FN:s råd för mänskliga rättigheter.

38.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att öka sina ansträngningar för att främja rättsstatsprincipen och rättsväsendets oberoende på multilateral och bilateral nivå som en grundläggande princip för befästandet av demokratin. Parlamentet uppmanar EU att stödja opartisk rättskipning överallt i världen genom stöd till arbetet med lagstiftningsreformer och institutionella reformer i tredjeländer. Parlamentet uppmanar dessutom EU-delegationerna och medlemsstaternas ambassader att systematiskt övervaka rättegångar för att främja rättsväsendets oberoende.

39.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över och sin solidaritet med det ökande antalet migranter, flyktingar och asylsökande – däribland alltfler kvinnor – som är offer för konflikter, våld, förföljelse, misslyckanden från statsmakternas sida, fattigdom, irreguljär migration, människohandel och nätverk för människosmuggling. Parlamentet framhåller det brådskande behovet av konkreta åtgärder för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till migrationsströmmar och hitta långsiktiga lösningar som bygger på respekt för mänskliga rättigheter och människans värdighet. Man måste därför gripa sig an flyktingkrisens yttre dimension, bland annat genom att hitta varaktiga lösningar på konflikter i vårt grannskap genom att till exempel utveckla samarbete och partnerskap med de berörda tredjeländerna i enlighet med folkrätten och säkerställa respekten för de mänskliga rättigheterna i dessa länder. Parlamentet uttrycker djup oro över våldet mot underåriga migranter, bland annat försvunna, ensamkommande, underåriga migranter, och efterlyser program för vidarebosättning och familjeåterförening samt humanitära korridorer. Parlamentet uttrycker också djup oro över den svåra situationen för internflyktingar och deras ökande antal, och kräver att de garanteras ett säkert återvändande, vidarebosättning eller lokal integrering. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att tillhandahålla humanitärt bistånd när det gäller utbildning, bostäder och hälso- och sjukvård och inom andra humanitära områden till hjälp för de flyktingar som befinner sig närmast sitt hemland, och kräver att återvändandepolitiken genomförs korrekt. Parlamentet understryker att det behövs ett heltäckande och människorättsbaserat förhållningssätt till migration, och uppmanar EU att fördjupa sitt samarbete med FN, regionala organisationer, regeringar och icke-statliga organisationer. Medlemsstaterna uppmanas att fullt ut genomföra EU:s gemensamma asylpaket och den gemensamma migrationslagstiftningen, särskilt för att skydda utsatta asylsökande. Parlamentet understryker att begreppen säkra länder och säkra ursprungsländer inte får hindra individuella prövningar av asylansökningar. Parlamentet varnar för användningen av EU:s utrikespolitik som ett instrument för ”migrationshantering”. EU och medlemsstaterna uppmanas att säkerställa full insyn när det gäller de medel som anslås till tredjeländer för migrationssamarbete och att se till att sådant samarbete inte gynnar strukturer som kränker de mänskliga rättigheterna utan går hand i hand med insatserna för att förbättra människorättssituationen i dessa länder.

40.  Europaparlamentet anser att utvecklingssamarbete bör gå hand i hand med främjande av mänskliga rättigheter och demokratiska principer, inbegripet rättsstatsprincipen och god samhällsstyrning. I detta sammanhang påminner parlamentet om FN:s uttalande att utvecklingsmålen inte kan uppnås fullt ut om man inte har ett människorättsbaserat förhållningssätt. Parlamentet påminner dessutom om att EU har åtagit sig att stödja partnerländerna och att i det sammanhanget ta hänsyn till deras situation i utvecklingshänseende och deras framsteg med mänskliga rättigheter och demokrati.

41.  Europaparlamentet konstaterar att kvinnor löper större risk för fattigdom eller social utestängning och uppmanar kommissionen att öka sina insatser för att bekämpa fattigdom och social utestängning inom ramen för sin utvecklingspolitik.

42.  Europaparlamentet påminner om att kriterium två i rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp föreskriver att medlemsstaterna ska behandla varje ansökan om vapenexportlicens med beaktande av bestämmelselandets respekt för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet påminner i detta sammanhang om kommissionens åtagande i EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati när det gäller säkerhetsstyrkor och genomförandet av EU:s människorättspolitik, inbegripet utveckling och genomförande av en policy för tillbörlig aktsamhet på detta område.

43.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på en gemensam EU-ståndpunkt om användningen av bestyckade drönare, där man säkerställer respekten för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt och tar upp frågor som den rättsliga ramen, proportionalitet, ansvarsskyldighet, skydd av civila och öppenhet. Parlamentet insisterar ännu en gång på att EU ska förbjuda utveckling, produktion och användning av helt självstyrande vapen som gör det möjligt att genomföra attacker utan mänsklig medverkan.

44.  Europaparlamentet anser att EU bör fortsätta att arbeta för att öka respekten för hbti-personers mänskliga rättigheter i enlighet med EU:s riktlinjer om detta ämne. Parlamentet efterlyser ett fullständigt genomförande av riktlinjerna, bland annat genom utbildning av EU-personal i tredjeländer. Parlamentet fördömer att homosexualitet fortfarande är straffbart i 72 länder, är bekymrat över att 13 av dessa länder föreskriver dödsstraff och anser att våldsamma metoder och våldshandlingar mot personer på grund av deras sexuella läggning, såsom tvång att avslöja sin läggning offentligt, hatbrott och hatspråk både online och offline och korrigerande våldtäkt, inte får passera ostraffat. Parlamentet noterar att samkönade äktenskap eller samkönade registrerade partnerskap blivit lagligt i vissa länder och uppmuntrar till ett mer omfattande erkännande. Parlamentet fördömer kränkningar av kvinnors och minoritetsgruppers fysiska integritet, och uppmanar länderna att förbjuda dessa seder, straffa gärningsmännen och stödja offren.

45.  Europaparlamentet betonar den grundläggande vikten av att bekämpa korruption i alla dess former för att garantera rättsstatsprincipen, demokratin och respekten för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet fördömer skarpt allt beteende som underlättar för sådan korrupt praxis.

46.  Europaparlamentet påminner om att korruptionen dels hotar möjligheterna att på likvärdiga villkor ta del av mänskliga rättigheter, dels undergräver demokratiska processer såsom rättsstatsprincipen och en opartisk rättskipning. Parlamentet anser att EU i alla forum för dialog med tredjeländer bör framhålla vikten av integritet, ansvar och en korrekt förvaltning av offentliga angelägenheter, offentliga medel och allmän egendom, såsom föreskrivs i Förenta nationernas konvention mot korruption. Parlamentet rekommenderar EU att använda sin sakkunskap för att stödja tredjeländers åtgärder mot korruption på ett mer systematiskt och konsekvent sätt, genom att inrätta och befästa oberoende och effektiva institutioner för bekämpning av korruption. Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen att förhandla fram bestämmelser om korruptionsbekämpning i alla framtida handelsavtal som den förhandlar om med tredjeländer.

47.  Europaparlamentet framhåller de grundläggande skyldigheter och det grundläggande ansvar som stater och andra ansvariga har för att begränsa klimatförändring, förhindra dess negativa inverkan på de mänskliga rättigheterna och främja politisk samstämmighet för att se till att åtgärderna för begränsning av klimatförändring och klimatanpassning är adekvata, tillräckligt ambitiösa, icke-diskriminerande och i övrigt förenliga med skyldigheterna på människorättsområdet. Enligt FN:s uppskattningar kommer det att finnas många miljöflyktingar år 2050. Parlamentet betonar att det finns en koppling mellan handelspolitik, miljöpolitik och utvecklingspolitik, och att politiska åtgärder på dessa områden kan ha positiv och negativ inverkan på respekten för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet välkomnar det internationella engagemanget för att främja kopplingen mellan frågor som rör miljö- och naturkatastrofer och klimatförändringar och de mänskliga rättigheterna.

48.  Europaparlamentet understryker att markrofferiet i utvecklingsländerna har ökat betydligt under de senaste åren. Kampen mot exploatering och resursrofferi bör vara en prioriterad fråga. Parlamentet fördömer sådana metoder som markrofferi och urskillningslöst utnyttjande av naturresurser. Kommissionen uppmanas att vidta brådskande åtgärder som svar på den senaste tidens många resolutioner från parlamentet på detta område.

49.  Europaparlamentet betonar vikten av att se till att de mänskliga rättigheterna och tillgången till varor och tjänster som vatten och sanitet tas upp i social-, utbildnings-, hälso- och sjukvårds- och säkerhetspolitiken.

50.  Europaparlamentet uppmanar internationella institutioner, nationella regeringar, icke-statliga organisationer och enskilda att samverka för att fastställa ett lämpligt regelverk som ser till att alla människor i världen har tillgång till en minsta mängd vatten. Parlamentet betonar att vatten inte bör betraktas som en handelsvara utan som en fråga om utveckling och hållbarhet, och att privatisering av vatten inte undantar länderna från sitt ansvar när det gäller de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar länder där vatten är en av orsakerna till spänningar eller konflikter att samarbeta om delning av vattenresurser för att åstadkomma en situation som alla vinner på för hållbarhet och fredlig utveckling i regionen.

Utmaningar och aktiviteter i samband med demokratistöd

51.  Europaparlamentet betonar att EU bör fortsätta att aktivt stödja såväl demokratiska och effektiva människorättsinstitutioner som det civila samhället i deras ansträngningar för att främja demokratisering. Parlamentet välkomnar det ovärderliga stöd som tillhandahållits organisationer i det civila samhället över hela världen inom ramen för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, som fortsätter att utgöra EU:s främsta instrument för genomförandet av dess externa människorättspolitik. Parlamentet välkomnar dessutom de ihärdiga insatser som görs inom det europeiska initiativet för demokrati för att främja demokrati och respekten för de grundläggande rättigheterna och friheterna i EU:s östra och södra grannskap.

52.  Europaparlamentet påminner om att erfarenheterna av och lärdomarna från övergångar till demokrati inom ramen för utvidgnings- och grannskapspolitiken kan ge ett positivt bidrag till fastställande av bästa praxis som skulle kunna användas för att stödja och befästa demokratiseringsprocesser på annat håll i världen.

53.  Europaparlamentet upprepar i detta sammanhang sin uppmaning till kommissionen att ta fram EU-riktlinjer för demokratistöd.

54.  Europaparlamentet anser att EU bör öka sina ansträngningar för att utveckla en mer heltäckande syn på demokratiseringsprocesser, i vilka fria och rättvisa val bara utgör ett enskilt inslag, för att ge ett positivt bidrag till starkare demokratiska institutioner och ökat allmänt förtroende för valprocesser runtom i världen.

55.  Europaparlamentet välkomnar de åtta valobservatörsuppdrag och de åtta valexpertuppdrag som EU sände ut till olika håll av världen under 2016. Parlamentet framhåller att EU sedan 2015 har sänt ut 17 valobservatörsuppdrag och 23 valexpertuppdrag. Parlamentet upprepar sin positiva syn på EU:s fortsatta stöd till valprocesser och på att EU hjälper till vid val och stöder inhemska observatörer. Parlamentet välkomnar och stöder fullt ut arbetet inom gruppen för demokratistöd och valsamordning i detta avseende.

56.  Europaparlamentet påminner om vikten av att valobservatörsuppdragens rapporter och rekommendationer får en ordentlig uppföljning, eftersom detta är ett sätt att förbättra deras resultat och stärka EU:s stöd till demokratiska normer i de berörda länderna.

57.  Europaparlamentet välkomnar den utfästelse som kommissionen, utrikestjänsten och medlemsstaterna gjort i den nuvarande handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati, nämligen att mera energiskt och konsekvent gå in för kontakter med valadministrationsorgan, parlamentsinstitutioner och organisationer i det civila samhället i tredjeländer för att bidra till deras egenmakt och därmed till en förstärkning av de demokratiska processerna.

58.  Europaparlamentet betonar att utvidgningspolitiken är ett av de starkaste redskapen för att stärka respekten för demokratiska principer och mänskliga rättigheter mot bakgrund av den aktuella politiska utvecklingen i kandidatländer och potentiella kandidatländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera sina ansträngningar för att stödja stärkandet av demokratiska politiska kulturer, respekten för rättsstatsprincipen, mediernas och rättsväsendets oberoende och kampen mot korruption i dessa länder. Parlamentet uttrycker sin övertygelse om att den reviderade europeiska grannskapspolitiken bör fortsätta att ha skyddet, främjandet och genomförandet av mänskliga rättigheter och demokratiska principer i centrum för sin verksamhet. Parlamentet upprepar att skyddet, det aktiva stödet för och genomförandet av mänskliga rättigheter och demokrati ligger i både partnerländernas och EU:s intresse. Parlamentet betonar dessutom att EU, särskilt i grannskapet, måste fullgöra sina åtaganden gentemot sina partner att stödja ekonomiska, sociala och politiska reformer, skydda mänskliga rättigheter och stödja inrättandet av rättsstaten, vilka utgör de bästa sätten att stärka den internationella ordningen och säkerställa stabilitet i grannskapet. Parlamentet påminner om att unionen för Medelhavsområdet kan och bör forma den politiska dialogen på detta område och bör arbeta för en stark agenda för mänskliga rättigheter och demokrati i regionen. Parlamentet påminner om att alla länder som strävar efter att ansluta sig till EU fullt ut måste garantera respekten för de mänskliga rättigheterna och absolut måste uppfylla Köpenhamnskriterierna, och att bristande efterlevnad kan leda till att förhandlingarna läggs på is.

59.  Europaparlamentet betonar att fredsbyggande omfattar åtgärder för att förhindra och dämpa konflikter och för att stärka motståndskraften hos politiska, socioekonomiska och säkerhetsrelaterade institutioner, i syfte att lägga grunden till hållbar fred och utveckling på lång sikt. Parlamentet understryker att främjande av rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning och de mänskliga rättigheterna är grundläggande för att upprätthålla fred.

Säkerställande av en övergripande och sammanhängande strategi för mänskliga rättigheter och demokratistöd genom EU:s politik

60.  Europaparlamentet noterar att EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2016 har antagits. Parlamentet ser årsrapporten som ett oumbärligt redskap för granskning av, information om och debatt kring EU:s politik för mänskliga rättigheter och demokrati i världen och ett värdefullt instrument som ger en omfattande överblick över EU:s prioriteringar, åtgärder och utmaningar på detta område och som kan användas för att fastställa ytterligare sätt att hantera dem på ett effektivt sätt.

61.  Europaparlamentet upprepar med kraft sin uppmaning till vice ordföranden/den höga representanten att delta i en debatt med ledamöterna av Europaparlamentet vid två plenarsammanträden per år, den ena gången när årsrapporten läggs fram och den andra gången som svar på parlamentets betänkande. Parlamentet upprepar vikten av en fortlöpande interinstitutionell dialog, nämligen avseende uppföljningen av parlamentets brådskande resolutioner om mänskliga rättigheter. Parlamentet påminner om att skriftliga svar också spelar en viktig roll i de interinstitutionella förbindelserna, eftersom de möjliggör en systematisk och djupgående uppföljning av alla punkter som tagits upp av parlamentet och således bidrar till att förstärka den effektiva samordningen. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att svara utförligt på skriftliga frågor och att ta upp människorättsfrågorna till dialog på högsta nivå med de berörda länderna.

62.  Europaparlamentet berömmer utrikestjänsten och kommissionen för deras uttömmande rapportering om vad EU gjort under 2016 inom området mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet menar ändå att det skulle gå att förbättra det nuvarande formatet för årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati genom att ge en bättre överblick över de konkreta resultaten av EU:s verksamhet för mänskliga rättigheter och demokrati i tredjeländer.

63.  Europaparlamentet upprepar att antagandet av EU:s strategiska ram och den första handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati 2012 var en viktig milstolpe för EU:s arbete med att sätta mänskliga rättigheter och demokrati i centrum för sina yttre förbindelser. Parlamentet välkomnar att rådet i juli 2015 antog en ny handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019 och genomförde en halvtidsöversyn 2017. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, utrikestjänsten, kommissionen, rådet och medlemsstaterna att se till att den nuvarande handlingsplanen genomförs effektivt och konsekvent, bland annat genom verkligt samarbete med organisationer i det civila samhället. Parlamentet betonar att medlemsstaterna bör redogöra för hur de har genomfört handlingsplanen. Parlamentet uppmärksammar särskilt att man måste få de redskap som används för att främja respekten för mänskliga rättigheter och demokrati runtom i världen att fungera mer effektivt och maximera deras lokala inverkan.

64.  Europaparlamentet upprepar att det behövs en fast samsyn och bättre samordning mellan medlemsstaterna och EU-institutionerna, samt ett verkligt samarbete med organisationer i det civila samhället på lokal, nationell och internationell nivå, för att man på ett enhetligt och konsekvent sätt ska kunna främja agendan för mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet betonar med eftertryck att medlemsstaterna bör engagera sig mer i att genomföra handlingsplanen och EU:s strategiska ram, och ta dem som modell för att främja mänskliga rättigheter och demokrati, både bilateralt och multilateralt.

65.  Europaparlamentet erkänner den viktiga roll som EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, Stavros Lambrinidis, har för att förbättra EU:s synlighet och effektivitet när det gäller att skydda och främja de mänskliga rättigheterna och demokratiska principerna runtom i världen och understryker hans roll i främjandet av ett enhetligt och konsekvent genomförande av EU:s politik för mänskliga rättigheter. Parlamentet välkomnar att uppdraget för EU:s särskilda representant har förlängts till den 28 februari 2019 och upprepar sin begäran att uppdraget ska bli permanent. Parlamentet föreslår i detta sammanhang att EU:s särskilda representant ska få rätt att handla på eget initiativ, bli synligare för allmänheten och ges tillräckliga personella och ekonomiska resurser för att kunna förverkliga hela sin potential i arbetet. Parlamentet föreslår dessutom att EU:s särskilda representant ska öka öppenheten i sin verksamhet och i sina planer, lägesrapporter och översyner.

66.  Europaparlamentet noterar att det arbete som EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter utför och vad det lett till bara till viss del framgår av en översyn av årsrapporten om mänskliga rättigheter, hans sociala mediekonto och tillgängliga anföranden.

67.  Europaparlamentet stöder fullt ut landsstrategierna för mänskliga rättigheter, som gör det möjligt att anpassa EU:s åtgärder efter varje lands särskilda situation och behov. Parlamentet upprepar att dess ledamöter bör få tillgång till innehållet i strategierna. Parlamentet understryker med kraft att det är viktigt att beakta landsstrategierna för mänskliga rättigheter på alla nivåer av politiskt beslutsfattande gentemot tredjeländer. Parlamentet upprepar att landstrategier för mänskliga rättigheter bör motsvara EU-åtgärder som ska genomföras i varje land beroende på den specifika situationen och att de bör inbegripa mätbara framstegsindikatorer och möjligheten att vid behov justera dessa.

68.  Europaparlamentet välkomnar att det har utsetts kontaktpunkter för mänskliga rättigheter och jämställdhet vid alla EU-delegationer och GSFP-uppdrag. Parlamentet påminner om sin rekommendation till vice ordföranden/den höga representanten och till utrikestjänsten om att ta fram klara och tydliga riktlinjer för verksamheten vid delegationernas kontaktpunkter, så att de kan bli bättre, fungera som verkliga rådgivare i frågor om mänskliga rättigheter och arbeta effektivt.

69.  Europaparlamentet inser att människorättsdialoger med tredjeländer kan vara effektiva verktyg för bilateralt engagemang och samarbete för att främja och skydda mänskliga rättigheter. Parlamentet välkomnar att det har inletts människorättsdialoger med alltfler länder, och lovordar och uppmuntrar dessutom det civila samhällets deltagande i förberedande dialoger. Parlamentet upprepar sin uppmaning att det bör utvecklas en heltäckande mekanism för övervakning och översyn av hur människorättsdialogerna fungerar.

70.  Europaparlamentet påminner om att EU har åtagit sig att sätta mänskliga rättigheter och demokrati i centrum för sina förbindelser med tredjeländer. Därför betonar parlamentet att främjandet av mänskliga rättigheter och demokratiska principer, bland annat genom villkorsklausuler om mänskliga rättigheter i internationella avtal, behöver stödjas i all EU-politik med en yttre dimension, såsom utvidgnings- och grannskapspolitiken, den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, politiken för miljö, utveckling, säkerhet, terrorismbekämpning, handel och migration samt politiken för rättsliga och inrikes frågor.

71.  Europaparlamentet påminner om att sanktioner är ett viktigt verktyg i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp). Parlamentet uppmanar med kraft rådet att tillämpa de sanktioner som föreskrivs i unionsrätten när så är nödvändigt för att uppnå målen för Gusp, särskilt för att skydda de mänskliga rättigheterna och befästa och stödja demokratin, och samtidigt se till att de inte får konsekvenser för civilbefolkningen. Parlamentet anser att dessa sanktioner bör inriktas mot tjänstemän som konstaterats vara ansvariga för kränkningar av de mänskliga rättigheterna i syfte att bestraffa deras brott och övergrepp.

72.  Europaparlamentet noterar kommissionens insatser för att infria sin utfästelse om att ta med bestämmelser om de mänskliga rättigheterna i sina konsekvensbedömningar av lagstiftningsförslag och andra förslag, genomförandeåtgärder och handels- och investeringsavtal. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att förbättra konsekvensbedömningarnas kvalitet och att göra dem mer heltäckande samt att se till att människorättsfrågor systematiskt tas med i lagstiftningsförslag och andra förslag.

73.  Europaparlamentet upprepar sitt fulla stöd till EU:s starka engagemang för främjande av mänskliga rättigheter och demokratiska principer genom samarbete med FN:s och dess fackorgans strukturer, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), regionala organisationer som Sydostasiatiska nationers förbund (Asean), Sydasiatiska sammanslutningen för regionalt samarbete (SAARC), Afrikanska unionen och Arabförbundet, och andra organisationer, i enlighet med artiklarna 21 och 22 i EU-fördraget.

74.  Europaparlamentet betonar att en förutsättning för att de ambitiösa målen i den nya handlingsplanen ska uppnås är att EU anslår tillräckligt med resurser och sakkunskap för detta ändamål, i form av både mänskliga resurser i delegationerna och högkvarteren och penningmedel.

75.  Europaparlamentet upprepar dessutom att det är ytterst viktigt att EU aktivt och konsekvent deltar i alla FN-mekanismer för mänskliga rättigheter, framför allt FN:s generalförsamlings tredje utskott och FN:s råd för mänskliga rättigheter. Parlamentet erkänner de insatser som gjorts av utrikestjänsten, EU-delegationerna i New York och Genève och medlemsstaterna för att EU ska bli mer konsekvent i människorättsfrågor på FN-nivå. Parlamentet uppmanar EU att göra mer för att göra sin röst hörd, bland annat genom att intensifiera den allt vanligare tillämpningen av tvärregionala initiativ samt genom att agera som medförslagsställare till resolutioner och gå i bräschen för dem. Parlamentet betonar vikten av att EU intar en ledande roll för att verka för reformer inom FN i syfte att öka påverkan av och stärka det regelbaserade multilaterala systemet, säkerställa ett effektivare människorättsskydd samt främja folkrätten.

o
o   o

76.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s säkerhetsråd, FN:s generalsekreterare, ordföranden för FN:s 70:e generalförsamling, ordföranden för FN:s råd för mänskliga rättigheter, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och EU:s delegationschefer.

(1) http://www.ohchr.org/Documents/ProfessionalInterest/cedaw.pdf
(2) http://www.un.org/en/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/69/167
(3) https://treaties.un.org/doc/source/docs/A_RES_45_158-E.pdf
(4) http://www.unhcr.org/3b66c2aa10
(5) http://www.ohchr.org/Documents/Publications/GuidingPrinciplesBusinessHR_EN.pdf
(6) http://www.un.org/en/development/desa/population/migration/generalassembly/docs/globalcompact/A_RES‌_71_1.pdf
(7) https://sustainabledevelopment.un.org/post2015/transformingourworld
(8) https://www.coe.int/en/web/conventions/full-list/-/conventions/rms/090000168008482e
(9) http://www.oecd.org/corporate/mne/oecdguidelinesformultinationalenterprises.htm
(10) https://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/131181.pdf
(11) http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-10897-2015-INIT/sv/pdf
(12) http://europa.eu/globalstrategy/sites/globalstrategy/files/regions/files/eugs_review_web_0.pdf
(13) http://europa.eu/globalstrategy/sites/globalstrategy/files/full_brochure_year_1.pdf
(14) EUT L 76, 22.3.2011, s. 56.
(15) https://eeas.europa.eu/sites/eeas/files/eu_guidelines_rights_of_child_0.pdf
(16) https://ec.europa.eu/europeaid/sites/devco/files/european-consensus-on-development-final-20170626_en.pdf
(17) https://eeas.europa.eu/sites/eeas/files/eu_human_rights_guidelines_on_freedom_of_expression_online_and_offline_en.pdf
(18) https://eeas.europa.eu/sites/eeas/files/137585.pdf
(19) http://www.ceceurope.org/wp-content/uploads/2015/08/CofEU_119404.pdf
(20) https://eeas.europa.eu/sites/eeas/files/guidelines_death_penalty_st08416_en.pdf
(21) https://eeas.europa.eu/sites/eeas/files/20120626_guidelines_en.pdf
(22) https://www.osce.org/odihr/19223?download=true
(23) https://eeas.europa.eu/sites/eeas/files/137584.pdf
(24) https://eeas.europa.eu/sites/eeas/files/eu_guidelines_on_human_rights_dialogues_with_third_countries.pdf
(25) EUT C 303, 15.12.2009, s. 12.
(26) https://eeas.europa.eu/sites/eeas/files/16173_08_en.pdf
(27) https://eeas.europa.eu/sites/eeas/files/10019_08_en.pdf
(28) EUT L 130, 19.5.2017, s. 1.
(29) https://eeas.europa.eu/sites/eeas/files/eu_guidelines_hrd_en.pdf
(30) http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-10255-2016-INIT/en/pdf
(31) Antagna texter, P8_TA(2017)0344.
(32) Antagna texter, P8_TA(2016)0502.
(33) Antagna texter, P8_TA(2016)0404.
(34) Antagna texter, P8_TA(2016)0405.
(35) Antagna texter, P8_TA(2016)0300.
(36) Antagna texter, P8_TA(2016)0020.
(37) Antagna texter, P8_TA(2016)0066.
(38) EUT C 181, 19.5.2016, s. 69.
(39) http://www.ohchr.org/EN/HRBodies/HRC/RegularSessions/Session31/Documents/A_HRC_31_56_en.doc
(40) EUT C 153 E, 31.5.2013, s. 115.
(41) EUT L 134, 29.5.2009, s. 1.
(42) EUT L 101, 15.4.2011, s. 1.
(43) EUT C 310, 25.8.2016, s. 35.


Hongkong 20 år efter överlämnandet
PDF 276kWORD 46k
Europaparlamentets rekommendation av den 13 december 2017 till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik avseende Hongkong – 20 år efter överlämnandet (2017/2204(INI))
P8_TA(2017)0495A8-0382/2017

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–  med beaktande av den särskilda administrativa regionen Hongkongs grundlag som antogs den 4 april 1990 och som trädde i kraft den 1 juli 1997,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen av Förenade kungarikets regering och regeringen i Folkrepubliken Kina om Hongkong-frågan av den 19 december 1984, även kallad den kinesisk-brittiska gemensamma förklaringen,

–  med beaktande av kommissionens/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik gemensamma rapporter av den 26 april 2017 om den särskilda administrativa regionen Hongkong - årsrapport 2016 (JOIN(2017)0016), av den 25 april 2016 om den särskilda administrativa regionen Hongkong - årsrapport 2015 (JOIN(2016)0010) och av den 24 april 2015 om den särskilda administrativa regionen Hongkong - årsrapport 2014 (JOIN(2015)0012),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 22 juni 2016 Byggstenar för en ny EU-strategi för Kina (JOIN (2016)0030), kommissionens meddelande av den 14 oktober 2015 Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik” (COM(2015)0497) och rådets slutsatser av den 18 juli 2016 om EU-strategin för Kina,

–  med beaktande av EU:s politik för ett enat Kina,

–  med beaktande av avtalet från 1999 mellan EU och den särskilda administrativa regionen Hongkong om tullsamarbete(1),

–  med beaktande av befrielsen från skyldighet att inneha visering vid inresa till Schengenområdet(2) och resten av Europeiska unionen för innehavare av pass med beteckningen ”Hong Kong Special Administrative Region” och vice versa,

–  med beaktande av människorättsdialogen mellan EU och Kina som inleddes 1995,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Hong Kong, särskilt de av den 24 november 2016 om Fallet Gui Minhai, den fängslade förläggaren i Kina(3), av den 4 februari 2016 om fallet med de försvunna bokförläggarna i Hongkong(4), av den 15 december 2005 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Tibet och Hongkong(5), av den 8 april 2003 om kommissionens tredje och fjärde årliga rapporter till rådet och Europaparlamentet om den särskilda administrativa regionen Hongkong(6), av den 19 december 2002 om Hong Kong(7), av den 26 oktober 2000 om kommissionens första och andra årliga rapport om den speciella administrativa regionen Hongkong(8), av den 8 oktober 1998 om meddelandet från kommissionen till rådet om Europeiska unionen och Hong Kong efter 1997(9) och av den 10 april 1997 om situationen i Hong Kong(10),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Kina, särskilt de av den 16 december 2015(11) och av den 14 mars 2013 om förbindelserna mellan EU och Kina(12),

–  med beaktande av artikel 113 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0382/2017), och av följande skäl:

A.  Överhöghet över Hongkong överlämnades från Förenade Kungariket till Folkrepubliken Kina den 1 juli 1997.

B.  Enligt 1984 års kinesisk-brittiska gemensamma förklaring och 1990 års grundlag för den särskilda administrativa regionen Hongkong kommer Hongkong att behålla självstyre och oberoende för den verkställande, lagstiftande och dömande makten under 50 år efter överlämnandet av överhögheten.

C.  EU och Europaparlamentet förblir starka anhängare till principen ”ett land, två system” och Hongkongs höga grad av självstyre under Kinas överhöghet.

D.  EU och Hongkong håller varje år ett högnivåmöte, den s.k. strukturerade dialogen, som inleddes 2005. Den tionde årliga strukturerade dialogen ägde rum i Bryssel den 17 november 2016.

E.  De bilaterala förbindelserna mellan EU och Hongkong fortsätter att stärkas ytterligare. EU är Hongkongs näst största handelspartner efter Fastlandskina, och Hongkong är EU:s 14:e största handelspartner när det gäller varor och en viktig partner när det gäller handel med tjänster. Framtida bilaterala relationer bör gynnas av Hongkongs behov av ytterligare ekonomisk diversifiering, täta förbindelser med den nya Sidenvägen och djupare integration med regionen Pärlflodens delta. Enligt FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad) är Hongkong världens näst största målmarknad för utländska direktinvesteringar.

F.  Hongkongs försvars- och utrikespolitik ligger inom Folkrepubliken Kinas ansvarsområde.

G.  Den särskilda administrativa regionen Hongkong fick i och med grundlagen rätt att självständigt utforma förbindelser för internationell handel och också att vara medlem i internationella organisationer.

H.  Även efter den 1 juli 1997 fortsätter redan tidigare införda konventioner om medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, men också internationella människorättsöverenskommelser, att vara i kraft i Hongkong. Även Folkrepubliken Kina har undertecknat och ratificerat internationella överenskommelser om dessa rättigheter och har därmed erkänt de mänskliga rättigheternas betydelse och allmänna giltighet. Kina har tillsammans med EU och andra internationella partner skapat dialogutrymmen för frågor som rör rättsstatlighet.

I.  Hongkong är medlem eller associerad medlem av mer än 20 internationella organisationer, bland annat Världshandelsorganisationen (WTO), Internationella valutafonden (IMF), Ekonomiska samarbetet i Asien och Stillahavsområdet (Apec), Interpol, Banken för internationell betalningsutjämning (BIS), Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB), Asiatiska banken för infrastrukturinvesteringar (AIIB), Internationella olympiska kommittén, Internationella Handelskammaren och Fria Fackföreningsinternationalen.

J.  Hongkong är part i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

K.  I grundlagen fastställs bestämmelser som ger skydd för de mänskliga rättigheterna och de individuella friheterna.

L.  I artikel 27 i grundlagen garanteras yttrande-, tryck- och publikationsfriheten samt förenings-, mötes- och demonstrationsfriheten.

M.  I artiklarna 45 och 68 i grundlagen föreskrivs att chefsministern och samtliga ledamöter av den lagstiftande församlingen som slutgiltigt mål ska väljas genom allmänna val.

N.  Folkrepubliken Kinas statliga råd utfärdade den 10 juni 2014 en vitbok om tillämpningen av politiken ”ett land, två system” i Hongkong, där det påpekades att den särskilda administrativa regionen Hongkongs självstyre ytterst är underordnat Folkrepubliken Kinas centralregerings godkännande.

O.  Hongkongs traditionellt öppna samhälle har banat väg för utvecklingen av ett genuint och oberoende civilsamhälle som aktivt och konstruktivt deltar i det offentliga livet i den särskilda administrativa regionen.

P.  Hongkongs civilsamhälle har bidragit till att öka allmänhetens medvetande om medborgerliga och politiska rättigheter, religion, hälso- och sjukvård, miljö, klimatförändringar, kvinnors politiska deltagande, inhemska arbetstagares rättigheter, hbti-personers rättigheter och akademiska och kulturella friheter.

Q.  Hongkong åtnjuter ett livligt flerpartisystem. Under årens lopp har Hongkongs befolkning bevittnat massdemonstrationer för demokrati och det fulla genomförandet av grundlagen, däribland protesterna 2014, den så kallade paraplyrevolutionen, för mediernas frihet och mot bland annat Hongkong-bokhandlarnas försvinnande.

R.  Under de senaste 20 åren har vissa journalister och andra mediearbetare, som ofta är anhängare av demokrati och uttrycker kritiska åsikter, tvingats avgå eller övergå till att bevaka mindre känsliga områden och i vissa fall till och med hotats med våld.

S.  I slutet av 2015 försvann fyra Hongkong-invånare och en utomlands hemmahörande person med anknytningar till förlaget Mighty Current och dess bokhandel, och flera månader senare kom uppgifter fram om att de kvarhölls på hemlig ort i Fastlandskina. En av de släppta bokhandlarna rapporterade att hans erkännande av oegentligheter var framtvingat.

T.  Under de senaste åren har en ökande självcensur observerats i Hongkongs media om frågor som rör Fastlandskina, vilket även bekräftas av undersökningar och rapporter från journalistförbundet i Hongkong.

U.  Det finns i Hongkong möjligheter till att läsa högkvalitativ utbildning och nå en hög akademisk nivå, men den akademiska friheten är hotad på grund av den kinesiska centralregeringens inblandning, särskilt när det gäller utnämningar till universitetens styrelser.

V.  Av en undersökning som regelbundet genomförs av opinionsinstitutet vid Hongkongs universitet framgår att identifieringen med Kina sedan lång tid har försämrats.

W.  I januari 2017 offentliggjorde Hongkongs miljöbyrå den sektorsövergripande klimathandlingsplanen Hong Kong Climate Action Plan 2030+, som till följd av Parisavtalet fastställer nya mål för koldioxidutsläpp, närmare bestämt genom att minska koldioxidintensiteten med två tredjedelar och de absoluta koldioxidutsläppen med en tredjedel fram till 2030 jämfört med 2005 års nivå.

X.  Hongkongs hamn är betydelsefull för Folkrepubliken Kina och den internationella handeln.

1.  Europaparlamentet rekommenderar rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

   a) att betona för myndigheterna i den särskilda administrativa regionen Hongkong och Folkrepubliken Kina att på samma sätt som EU:s politik för ett enat Kina utgör hörnstenen för EU:s engagemang, är fullständig respekt för den särskilda administrativa regionen Hongkongs grundlag och principen ”ett land, två system” av central vikt för utveckling och ytterligare stärkande av nuvarande och framtida förbindelser med EU, och att inblandning i Hongkongs interna angelägenheter kan komma att urholka denna princip och därför bör undvikas,
   b) att fördöma Folkrepubliken Kinas ständiga inblandning i Hongkongs interna angelägenheter, vilket på lång sikt kan äventyra hållbarheten hos modellen ”ett land, två system”,
   c) att stärka den bilaterala dialogen med den särskilda administrativa regionen Hongkongs regering, särskilt genom den årliga strukturerade dialogen mellan EU och Hongkong, om en rad ämnen och politikområden, till exempel demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen, handel, investeringar, finansiella tjänster, tullar, miljö, klimatförändringar, forskning och utbildning samt stöd till genomförandet av principen ”ett land, två system”, och att fortsätta med den vice ordförandens/den höga representantens och kommissionens årliga rapporter till parlamentet och rådet om utvecklingen i Hongkong,
   d) att tillstå att Hongkong över tid har utvecklats till ett öppet samhälle där medborgare åtnjuter mänskliga rättigheter, friheter, höga standarder för folkhälsa och säkerhet samt öppenhet, och har ett rättsväsende som är tillförlitligt och där rättsstatsprincipen och en låg korruptionsnivå råder och att befolkningen i Hongkong har en legitim rätt att förvänta sig att behålla sin livsstil och dessa rättigheter och värden på ett sätt som garanterar en hög grad av självständighet,
   e) att lyfta fram att respekt för Hongkongs självstyre är av avgörande betydelse för dess fortsatta positiva utveckling och gynnsamma förbindelser med det kinesiska fastlandet och för återupptagandet av dialogerna mellan fastlandet och Taiwan,
   f) att fullt ut åta sig att stödja Hongkongs självstyre, välstånd och dess befolknings fri- och rättigheter och uttrycka sitt fulla stöd för att inleda en politisk reformprocess i enlighet med internationella normer och grundlagen, som ger invånare i den särskilda administrativa regionen rätten att välja och bli valda i urvalsförfarandet för det högsta ledarskapet och som återspeglar majoritetens åsikt inom den allmänna opinionen i Hongkong,
   g) att i detta hänseende uppmana regeringarna i Hongkong och Folkrepubliken Kina att stå fast vid sitt åtagande och återigen bygga upp förutsättningar för en reform för allmän rösträtt i det framtida valet av chefsminister och av samtliga ledamöter i den lagstiftande församlingen i Hongkong, för att skapa ett demokratiskt och rättvist valsystem med öppenhet och insyn,
   h) att hitta sätt att stödja befästandet av Hongkongs demokrati och flerpartisystem och att uttrycka oro över de ökande trakasserierna av politiska partier som tillhör oppositionen och bolagsregistrets vägran att registrera ett antal prodemokratiska grupper,
   i) att välkomna det rekordhöga valdeltagandet i det senaste valet till den lagstiftande församlingen år 2016 och samtidigt beklaga att Hongkongs myndigheter år 2016 vägrade att registrera ett nytt politiskt parti som förespråkar självständighet till valet till den lagstiftande församlingen och underkände sex kandidater som förespråkar mer långtgående självstyre för Hongkong,
   j) att fördöma hot mot prodemokratiska politikers personliga säkerhet, däribland bortföranden och fysiskt våld, som vissa lagstiftare har rapporterat om,
   k) att välkomna frigivningen mot borgen av de tre ledarna för den prodemokratiska rörelsen – Joshua Wong, Alex Chow och Nathan Law – som nyligen dömdes till fängelse i mellan sex och åtta månader för ”upplopp” efter att förra året ha dömts till straff utanför fängelse, däribland samhällstjänst, för sitt deltagande i fredliga protester, och att med eftertryck uppmana Hongkongs högsta domstol att behandla målen med Wong, Law och Chow i enlighet med Hongkongs skyldigheter enligt internationell människorätt, samt att med eftertryck uppmana Hongkongs regering att omarbeta förordningen om allmän ordning så att den är i överensstämmelse med internationella människorättsnormer,
   l) att påpeka för Kina att trots att grundlagen, den kinesisk-brittiska gemensamma förklaringen och principen om ”ett land, två system” respekteras överlag finns det ökande och utbredd oro över att den överenskomna höga graden av självstyre i Hongkong, eller det rättsliga värdet eller andan i den kinesisk-brittiska gemensamma förklaringen har ifrågasatts,
   m) att uttrycka djup oro över att Nationella folkkongressens ständiga kommitté före domstolsbeslut utfärdar tolkningar av grundlagen, om de så begärts eller inte – vilket tycks antyda att demokratiskt valda lagstiftare bör diskvalificeras – och därigenom undergräver förtroendet för rättsväsendets fullständiga oberoende i de enskilda fall det rör sig om, och att påminna om att Hongkongs domstolssystem och vanliga rättsprocess bör vara det huvudsakliga instrumentet för tvistlösning,
   n) att understryka att hanteringen av fallet med de fem saknade bokförläggarna har föranlett beklagliga frågor om den särskilda administrativa regionens självstyre, enligt vad som föreskrivs i grundlagen, och om bristen på tydlighet vad gäller fastlandets brottsbekämpande organs roll i Hongkong,
   o) att uttrycka oro över anklagelserna om att Kinas brottsbekämpande organ är verksamma i Hongkong, vilket skulle innebära en överträdelse av grundlagen och vara oförenligt med principen ”ett land, två system”,
   p) att understryka att informationsfriheten och yttrandefriheten i allmänhet har upprätthållits men samtidigt uttrycka oro över den stadiga försämringen av tryckfriheten i Hongkong, med ökande påtryckningar på medierna, både tryckta och elektroniska, ökande självcensur – i synnerhet gällande bevakningen av känsliga ämnen som rör Fastlandskina eller Hongkongs regering – och den alltmer skärpta kontrollen över försäljningen av känsliga politiska böcker genom övertagande av ägandet av nästan alla bokhandlar med skyltfönster på bottenplan,
   q) att fortsätta den bilaterala dialogen med den särskilda administrativa regionen Hongkongs regering på ett brett antal politikområden samt om genomförandet av principen om ”ett land, två system”,
   r) att upprepa att all lagstiftning som antas enligt grundlagen, inbegripet all lagstiftning som föreslås på grundval av artikel 23 i grundlagen, som t.ex. ett eventuellt förslag till nationell säkerhetslag, inte får störa Hongkongs rättsväsendes oberoende och exklusiva jurisdiktion och inte bör undergräva förpliktelser enligt den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, eller undergräva friheter som exempelvis yttrandefrihet, tryckfrihet, förenings- och mötesfrihet, demonstrationsfrihet, frihet att bilda fackföreningar och strejka och frihet för akademisk forskning och kulturella och konstnärliga uttryck; och den bör inte användas mot människorättsaktivister och regeringskritiker,
   s) att inom en nära framtid för parlamentet lägga fram förslag om hur man ska utveckla samarbetet med myndigheterna i Hongkong på området för skattetransparens, inbegripet automatiskt informationsutbyte, bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism samt genomförandet av OECD:s krav i paketet om urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS),
   t) att uppmuntra och stödja regionalt samordnade demokratirörelser som ett viktigt verktyg för att främja det asiatiska samarbetet om demokrati och mänskliga rättigheter,
   u) att med kraft uppmana Hongkongs regering att vidta effektivare åtgärder mot skatteundandragande och skattebedrägeri och att vidta åtgärder för att övervaka och sanktionsbelägga företag som underlättar skatteundandragande och skattebedrägeri genom sina dotterbolag i Hongkong,
   v) att hitta sätt att stödja Hongkongs civilsamhälle, i synnerhet organisationer som upprätthåller universella värden, främjar mänskliga rättigheter och stöder rättsväsendets oberoende samt pressfriheten, och att betona att endast fredliga former av protester och dialog kan vara ett sätt att lösa tvister,
   w) att uppmana Hongkongs lagstiftande församling att noggrant granska den framtida lagstiftningen om höghastighetståg i samråd med organisationerna i det civila samhället och invånarna i Hongkong,
   x) att uppmuntra Hongkongs akademiska institutioner att upprätthålla höga standarder i sina kursplaner och sin forskning och bevara akademiska friheter, men uttrycka oro i detta avseende vad gäller förfarandet för utnämning av universitetsråd och den inblandning utifrån som syftar till att ändra skolornas läroplaner, som skulle kunna undergräva oberoendet för institutioner för högre utbildning, och att främja starkare band mellan EU:s och Hongkongs akademiska institutioner,
   y) att uppmana till ett snabbt antagande av en lag mot diskriminering,
   z) att påminna om att Hongkongs samhälle och dess befolkning har påverkats kraftigt av invandring, däribland av flyktingar, och att uppmana Hongkongs regering att anpassa sin flyktingpolitik till internationella normer, särskilt när det gäller ensamkommande flyktingbarn,
   aa) att påpeka att även om nyligen genomförda undersökningar visar att många invånare i Hongkong vill utvandra, skulle det vara olyckligt om Hongkong inte kunde behålla sina mest begåvade personer och oroande om så många, i synnerhet unga människor, skulle förlora sin framtidstro,
   ab) att uttrycka sin oro över att FN:s expertpanel om Nordkorea i sina rapporter har slagit fast att Hongkong är en av två ekonomiska jurisdiktioner med störst andel bulvanföretag som kontrolleras av Nordkorea; parlamentet påminner om att internationella samriskföretag med Nordkorea strider mot den senaste resolutionen 2388(2017) från FN:s säkerhetsråd och uppmanar myndigheterna i Hongkong att ta upp de farhågor som FN:s expertpanel om Nordkorea hyser,
   ac) att uppmärksamma Hongkongs myndigheter på att det kommunala avfallet i Hongkong, enligt en studie, har ökat med 80 % under det senaste årtiondet, vilket är mer än dubbelt så mycket som befolkningen har ökat; stöd bör ges till myndigheterna för att utveckla en effektiv politik för avfallsminskning, främja återanvändning och andra former av cirkulär ekonomi samt öka medvetenheten om ansvarsfull konsumtion,
   ad) att understryka för de kinesiska myndigheterna att fullständig respekt för Hongkongs självstyre skulle kunna utgöra en modell för en djupgående politisk reformprocess i demokratisk riktning i Kina och för gradvis liberalisering och gradvist öppnande av det kinesiska samhället.
   ae) att betona EU:s åtagande att stärka demokratin, däribland rättsstatsprincipen, rättsväsendets oberoende, grundläggande friheter och rättigheter, insyn, samt informationsfrihet och yttrandefrihet i Hongkong.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och, för kännedom, till den särskilda administrativa regionen Hongkongs regering och Folkrepubliken Kinas regering.

(1) EGT L 151, 18.6.1999, s. 20.
(2) EGT L 81, 21.3.2001, s. 1.
(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0444.
(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0045.
(5) EUT C 286 E, 23.11.2006, s. 523.
(6) EUT C 64 E, 12.3.2004, s. 130.
(7) EUT C 31 E, 5.2.2004, s. 261.
(8) EGT C 197, 12.7.2001, s. 387.
(9) EGT C 328, 26.10.1998, s. 186.
(10) EGT C 132, 28.4.1997, s. 222.
(11) EUT C 399, 24.11.2017, s. 92.
(12) EUT C 36, 29.1.2016, s. 126.

Rättsligt meddelande