Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2017/2936(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0068/2018

Ingivna texter :

B8-0068/2018

Debatter :

PV 06/02/2018 - 11
CRE 06/02/2018 - 11

Omröstningar :

PV 07/02/2018 - 7.7
CRE 07/02/2018 - 7.7
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2018)0033

Antagna texter
PDF 175kWORD 48k
Onsdagen den 7 februari 2018 - Strasbourg Slutlig utgåva
Nolltolerans mot kvinnlig könsstympning
P8_TA(2018)0033B8-0068/2018

Europaparlamentets resolution av den 7 februari 2018 om nolltolerans för kvinnlig könsstympning (2017/2936(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i direktiv (2012/29/EU) om brottsoffers rättigheter av den 25 oktober 2012(1), om den föreskrivna skyldigheten att tillhandahålla brottsoffer, inklusive de som utsatts för kvinnlig könsstympning, hjälp från stödverksamhet,

–  med beaktande av artiklarna 11 och 21 i direktiv (2013/33/EU) av den 26 juni 2013(2) om mottagningsvillkor, där man uttryckligen nämner offer för kvinnlig könsstympning bland de utsatta personer som bör få tillgång till lämplig hälso- och sjukvård under sina asylförfaranden,

–  med beaktande av artikel 20 i skyddsgrundsdirektiv (2011/95/EU) av den 13 december 2011(3), där kvinnlig könsstympning som en allvarlig form av psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld inkluderas som en grund som ska beaktas för internationellt skydd,

–  med beaktande av sin resolution av den 6 februari 2014 om kommissionens meddelande Om utrotande av kvinnlig könsstympning(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2012 om avskaffande av kvinnlig könsstympning(5), som uppmanade till att sätta stopp för kvinnlig könsstympning i hela världen genom förebyggande åtgärder, skyddsåtgärder och lagstiftning,

–  med beaktande av EU:s årsrapporter om mänskliga rättigheter och demokrati i världen,

–  med beaktande av rådets slutsatser från juni 2014 om att förebygga och bekämpa alla former av våld mot kvinnor och flickor, inbegripet kvinnlig könsstympning,

–  med beaktande av rådets slutsatser från mars 2010 om att utrota våldet mot kvinnor i EU,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 november 2013 om utrotande av kvinnlig könsstympning (COM(2013)0833),

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 6 februari 2013 på Internationella dagen mot kvinnlig könsstympning, i vilket vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant och fem kommissionärer bekräftade EU:s åtagande att bekämpa kvinnlig könsstympning i sina yttre förbindelser,

–  med beaktande av EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019, och i synnerhet mål 14(b),

–  med beaktande av Agenda 2030 för hållbar utveckling, i synnerhet mål 5.3 om att avskaffa alla skadliga sedvänjor, såsom barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap samt kvinnlig könsstympning,

–  med beaktande av handlingsplanen för jämställdhet 2016–2020,

–  med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets rapport från 2013 om kvinnlig könsstympning i Europeiska unionen och Kroatien,

–  med beaktande av Europarådets konvention från 2014 om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2017(6) om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet,

–  med beaktande av förklaringen från Europarådets ministerkommitté från september 2017 om behovet att utöka insatserna för att förebygga och bekämpa kvinnlig könsstympning och tvångsäktenskap i Europa,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 20 december 2012 om att utöka de globala insatserna för att avskaffa kvinnlig könsstympning (A/RES/67/146),

–  med beaktande av Cotonouavtalet,

–  med beaktande av EU:s och FN:s Spotlight-initiativ från 2017 om att avskaffa alla former av våld mot kvinnor och flickor,

–  med beaktande av frågan till kommissionen om nolltolerans för kvinnlig könsstympning (O-000003/2018 – B8–0005/2018),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Agenda 2030 för hållbar utveckling efterlyser uttryckligen ett avskaffande av kvinnlig könsstympning tillsammans med andra skadliga sedvänjor i mål 5 ”Uppnå jämställdhet och alla kvinnors och flickors egenmakt”.

B.  Kvinnlig könsstympning är en sedvänja som ges särskild uppmärksamhet i mål 14 i EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019 om att främja jämställdhet mellan könen, kvinnors rättigheter samt kvinnors och flickors egenmakt och deltagande.

C.  I handlingsplanen för jämställdhet 2016–2020 under det prioriterade tematiska området B: om fysisk och psykisk integritet inkluderas andelen flickor och kvinnor i åldrarna 15–49 som har utsatts för kvinnlig könsstympning som en indikator.

D.  Kvinnlig könsstympning som en gränsöverskridande skadlig praxis erkänns nu som ett globalt problem, och identifieras i Agenda 2030 om FN:s mål för hållbar utveckling som en skadlig sedvänja som ska avskaffas senast år 2030.

E.  Unicefs statistiska rapport från 2016 anger att minst 200 miljoner flickor och kvinnor världen över har genomgått kvinnlig könsstympning, men den exakta siffran är fortfarande okänd.

F.  Kvinnlig könsstympning – som fortfarande traditionellt utövas i vissa delar av den afrikanska kontinenten men även i delar av Mellanöstern, Asien och Oceanien – utgör också ett problem i Europeiska unionen, med allvarliga konsekvenser för de kvinnor och flickor som utsätts för företeelsen.

G.  Trots att de framsteg som gjorts under de senaste tre årtiondena varit ojämna har utbredningsnivån för praxisen minskat med cirka 30 procent. Denna utveckling kan dock komma att jämnas ut på grund av befolkningstillväxt, vilket innebär att ett större antal flickor och kvinnor kommer att utsättas för ingreppet.

H.  Lokalsamhällena är ofta den största enskilda påverkande faktorn över de föräldrar som beslutar att deras döttrar ska omskäras och de kvinnor som väljer att genomgå kvinnlig könsstympning.

I.  Trots att det inte finns några religiösa krav på att utföra kvinnlig könsstympning är religionen starkt närvarande i många praktiserande samhällen, och religiösa och andra ledare behöver därför engagera sig i rörelsen mot kvinnlig könsstympning.

J.  För att kunna utarbeta en lämplig avskaffningsstrategi måste denna sedvänja alltid granskas med hänsyn till lokala förhållanden.

K.  Kvinnlig könsstympning är ofta omöjlig att särskilja från andra jämställdhetsfrågor och är bara ett av många brott mot kvinnors rättigheter såsom brist på tillträde till utbildning för flickor, inbegripet omfattande sexualundervisning, brist på arbete eller sysselsättning för kvinnor, oförmåga att äga eller ärva egendom, tvångsäktenskap eller barnäktenskap, sexuellt och fysiskt våld, brist på god hälso- och sjukvård, inklusive tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

L.  Likt andra former av könsrelaterat våld är kvinnlig könsstympning ett sätt att kontrollera kvinnokroppen och en kränkning av kvinnans rätt till hälsa, säkerhet och kroppslig integritet och i vissa fall även hennes rätt till liv.

M.  Trots att förebyggande arbete är en mer önskvärd metod än lagföring för att avskaffa kvinnlig könsstympning, med tanke på att gärningsmän och medbrottslingar ofta är offrens föräldrar, finns det ett klart behov av att även avlägsna hinder för lagföring av fall av kvinnlig könsstympning, samtidigt som hänsyn tas till barnets bästa.

1.  Europaparlamentet noterar att antalet fall av kvinnlig könsstympning minskar till följd av beslutsamma åtgärder och insatser för att öka medvetenheten, och uppmuntrar alla aktörer att fortsätta med sina ansträngningar för att kunna upprätthålla denna positiva trend i länder där kvinnlig könsstympning förekommer.

2.  Europaparlamentet ser denna utveckling som en möjlighet för internationella organisationer och stater att intensifiera sina insatser, främst genom att skapa länkar och förbindelser mellan olika regioner, aktörer och sektorer för att aktivt kunna arbeta tillsammans för att avskaffa denna och andra sedvänjor som är skadliga för flickor, vars fysiska, psykiska och känslomässiga men kan vara livet ut.

3.  Europaparlamentet värdesätter det ovärderliga arbete som utförs av organisationer som arbetar med samhällsgrupper på plats både i och utanför EU med förebyggande åtgärder och kampanjer för att öka medvetenheten samt opinionsbildning, och parlamentet är medvetet om att det är nödvändigt att bygga broar dem emellan om kvinnlig könsstympning ska kunna förpassas till historien.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att integrera förebyggandet av kvinnlig könsstympning i alla sektorer, särskilt hälsosektorn inbegripet sexuell och reproduktiv hälsa, sektorn för socialt arbete, asyl, utbildning inklusive sexualundervisning, brottsbekämpning, rättvisa, skydd av barn samt media och kommunikation.

5.  Europaparlamentet understryker att enligt artikel 38 i Istanbulkonventionen ska medlemsstaterna säkerställa att kvinnlig könsstympning är straffbelagd, liksom att mana, tvinga eller förmå en flicka att genomgå praxisen, samt att konventionen skyddar inte endast kvinnor och flickor som riskerar att utsättas för kvinnlig könsstympning utan också kvinnor och flickor som lider av livslånga hälsoproblem på grund av denna praxis (i situationer såsom reinfibulation, asylrelaterade situationer, tillgång till vård osv.). Parlamentet betonar att Istanbulkonventionen föreskriver att kultur, sedvänja, religion, tradition eller så kallad heder inte kan rättfärdiga någon form av våldshandling mot kvinnor.

6.  Europaparlamentet uppmanar EU och de medlemsstater som ännu inte har ratificerat Europarådets Istanbulkonvention om förebyggande och bekämpande av våld mot kvinnor att göra detta utan dröjsmål så att EU:s åtagande blir förenligt med internationella normer för främjande av en integrerad helhetsstrategi mot våld mot kvinnor och kvinnlig könsstympning.

7.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att strafflagstiftningen i alla medlemsstater skyddar flickor och kvinnor från kvinnlig könsstympning antingen explicit eller implicit, men är djupt oroat över dess uppenbart otillräckliga funktionsduglighet eftersom endast ett begränsat antal rättsfall har behandlats i EU.

8.  Europaparlamentet noterar med oro att efterlevnaden av lagar, och specifikt lagföring, är en utmaning för alla medlemsstater och ursprungsländer. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att främja specialinriktad utbildning för berörda aktörer om upptäckt, utredning och lagföring av kvinnlig könsstympning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vara mer vaksamma när det gäller att upptäcka, utreda och lagföra fall av kvinnlig könsstympning.

9.  Europaparlamentet noterar att strafflagstiftningen och specialinriktade utbildningar måste gå hand i hand med insatser som syftar till att öka medvetenheten för att avskräcka utövare från att fortsätta med kvinnlig könsstympning.

10.  Europaparlamentet inser att en viktig skillnad mellan kvinnlig könsstympning och andra former av könsrelaterat våld är bristen på ont uppsåt bakom handlingen och betonar att detta, även om det inte på något sätt kan rättfärdiga praxisen, måste tas i beaktande i strategier som syftar till avskaffande.

11.  Europaparlamentet beklagar den ökande medikaliseringen i vissa länder och betonar att detta är ett oacceptabelt sätt att hantera de bakomliggande orsakerna, liksom redan fastställts av FN och WHO. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uttryckligen förbjuda medikaliseringen av kvinnlig könsstympning och samtidigt höja medvetenheten hos vårdpersonal om detta problem.

12.  Europaparlamentet understryker att kvinnlig könsstympning är en av de mest förutsägbara formerna av könsrelaterat våld och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillförsäkra kraftfulla förebyggande åtgärder i flyktingläger. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidare inkludera förebyggande av kvinnlig könsstympning och andra skadliga sedvänjor inom ramen för integrationsförfaranden och Asyl-, migrations- och integrationsfonden, och att tillhandahålla relevant information via EU:s asylbyrå.

13.  Europaparlamentet begär högsta möjliga skyddsstandarder för de som söker asyl på grunder med anknytning till kvinnlig könsstympning, inom ramen för reformen av det gemensamma europeiska asylsystemet och översynen av direktiven om asyl, samt genom rollen för EU:s nya asylbyrå.

14.  Europaparlamentet ser fram emot inrättandet av det globala nätverk som kommer att skapa förbindelser mellan relevanta aktörer från alla delar av världen i syfte att sammanföra idéer och göra gemensam sak. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja detta viktiga nätverk.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bemöta kraven från civilsamhället om att finansiering ska vara flexibel nog för att gräsrotsorganisationer som arbetar lokalt ska kunna ansöka om finansiering, att en mängd frågor som rör flickors och kvinnors rättigheter kan tas upp tillsammans med kvinnlig könsstympning genom att ett helhetssynsätt intas, och att förbindelser mellan de organisationer som arbetar i EU och de som arbetar i de utövande länderna kan etableras. Parlamentet välkomnar i detta avseende arbetet som End FGM European Network (Europeiska nätverket för att stoppa kvinnlig könsstympning) och dess medlemmar utför, bland annat genom projektet Change Plus, då de utbildar representanter från lokalsamhällen i att främja både förändring av lagstiftningen och beteendeförändringar i sina lokalsamhällen.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bevara uppgifter om förekomsten av kvinnlig könsstympning och dess olika former, och involvera den akademiska världen i arbetet med datainsamling, forskning och utbildningen av framtida yrkesverksamma inom området. Parlamentet är medvetet om att det europeiska migrationsnätverket kan spela en viktig roll. Parlamentet anser att en gemensam forskningsagenda om kvinnlig könsstympning skulle göra det möjligt för universitet i områden där kvinnlig könsstympning utövas att få kontakt med universitet inom EU för att kunna organisera utbytesprogram, förbättra datainsamling samt förbättra framtida yrkesverksammas kapacitet inom olika sektorer.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inkludera grundläggande information om kvinnlig könsstympning och andra sedvänjor som skadar flickor i utbildningsprogrammen inom de områden som spelar en avgörande roll i förebyggandet av kvinnlig könsstympning.

18.  Europaparlamentet betonar att kvinnlig könsstympning, trots den lokala kopplingen, bör ses mot bakgrund av könsrelaterat våld och som en jämställdhetsfråga och bör hanteras med ett övergripande tillvägagångssätt för att undvika nedsvärtning av de samhällen där den tillämpas.

19.  Europaparlamentet betonar att de första stegen mot att höja kvinnors ställning i samhällen där kvinnlig könsstympning tillämpas är att säkerställa att alla flickor går i skolan samt att skapa förutsättningar för ekonomisk egenmakt för kvinnor.

20.  Europaparlamentet pekar på de möjligheter och den makt som finns hos olika kommunikationsmedel såsom konst, litteratur, nya och lokala medier för att föra ut budskap närmare medborgarna. Parlamentet betonar vikten av att engagera pojkar och män i att skapa nya tankegångar om jämställdhet och i att bekämpa befintliga maktstrukturer genom nätverk, samarbetsprogram, informationskampanjer och utbildningsprogram.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bistå medlemsstaterna och de länder där kvinnlig könsstympning utövas i att upprätta nätverk och integrerade strategier för att förebygga kvinnlig könsstympning, inbegripet utbildning av socialarbetare, vårdpersonal, lokala och religiösa ledare samt polis och rättsväsende. Parlamentet är medvetet om att ingen religion förespråkar denna praxis.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta med frågan om kvinnlig könsstympning och andra sedvänjor som skadar kvinnor och flickor i sina människorättsdialoger och diplomatiska kontakter. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att utöka samarbetet med tredjeländer i syfte att uppmuntra dem att anta nationella lagar som förbjuder kvinnlig könsstympning och att stödja de brottsbekämpande myndigheterna för att säkerställa att de genomförs.

23.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att delegationerna och utrikestjänsten årligen utbildas i frågor om kvinnlig könsstympning inom ramen för utbildning om barns rättigheter och jämställdhetsfrågor, och uppmanar kommissionen att göra sina verktyg, såsom United to end FGM (enade för att stoppa kvinnlig könsstympning), för yrkesverksamma inom olika sektorer allmänt kända och tillgängliga för målgrupperna.

24.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och Europeiska unionens råd.

(1) EUT L 315, 14.11.2012, s. 57.
(2) EUT L 180, 29.6.2013, s. 96.
(3) EUT L 337, 20.12.2011, s. 9.
(4) EUT C 93, 24.3.2017, s. 142.
(5) EUT C 332 E, 15.11.2013, s. 87.
(6) Antagna texter, P8_TA(2017)0329.

Senaste uppdatering: 28 september 2018Rättsligt meddelande